Podcasts about ramsele

Vi vill höra om det stället som du åkte till men som inte riktigt föll dig i smaken! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Linbanan i Skule åker Susanne aldrig till igen, Marie undviker helst att cykla runt Vättern och Saffan kommer nog inte att besöka den kusliga gården utanför Ramsele igen.I extramaterialet påminner Rasmus och den tionde upplagan av Kvällsdoppet som går av stapeln 28 maj, och dessutom vill Anna uppmana alla om att vårda sina fötter.

Nils-Erik pratar i telefon med sin bror nyårsafton 2020 när det plötsligt knackar på dörren. Han vill först inte släppa in kvinnan – men när hon säger att hans liv är i fara får hon komma in. Dagen efter hittas Nils-Erik död, knivhuggen till döds. Avsnittet har gjorts tillsammans med Tidningen Ångermanland.Programledare: Evalisa Wallin.Reportrar på Tidningen Ångermanland: Jonny Dahlgren och Emma Wallenius.Musik, ljudläggning och mixning: Patricio Samuelsson.Ansvarig utgivare för Krimstad är Anders Nilsson.Avsnittet producerades hösten 2024. https://www.tidningenangermanland.se/2024-11-12/sa-lever-mordaren-carola-51-bakom-murarna/

Förra året åkte jag upp och spelade in en podcast inför björnjakten 2023 med Robin Strömkvist i Ramsele.I detta avsnittet tänkte jag att vi skulle prata om hur jakten gick och vad Robin har för förväntingar och tankar inför den kommande björnjakten Dela gärna med er på sociala medier, så vi kan nå ut till ännu fler Väl mött Jaktvloggen

Vi har tatt turen til Ramsele for å treffe Robin Strömqvist. Han har jaktet hele sitt liv og har blitt kjent gjennom sine bjørnejaktsfilmer. Vi tar en prat om hans jaktliv sålangt, spesielt med fokus på hans unike evne til å få fram gode bjørnehunder. Her er det tips og historier du ikke vil gå glipp av! Har du lyst til å bli med i Patreon-jaktlaget? Da klikker du deg inn her: https://www.patreon.com/jegerpodden Bli med i Patreon-jaktlaget du også! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Shout out till påskkortet! Jättetack till Småbrukarna på Björnatorpet!Mattias poddar med ungdomarna på ungdomsgården i Ramsele. Varför kan vi inte spendera mer pengar på ungdomarna innan saker går fel?Småbrukets historiaVad är ett småbruk? Vad finns det för föreningar som är intressanta för småbrukare? Hur många småbruk finns det i Sverige? Veckans fråga: Vad är ett småbruk?MatmyterKefirgryn och metall  Det finns studier som visar att kefirgryn inte alls påverkas av metallredskap. En studie från 2017 visade att kefirgryn som fermenterades med metallredskap inte hade någon signifikant skillnad i jäsningsaktivitet, pH-värde eller mikrobiell sammansättning jämfört med kefirgryn som fermenterades med plastredskap. Länk till studien: The effect of different utensils on kefir fermentation: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5541010/En annan studie från 2018 visade att kefirgryn som fermenterades med metallredskap inte hade någon signifikant skillnad i smak eller konsistens jämfört med kefirgryn som fermenterades med plastredskap. Länk till studien: Sensory evaluation of kefir produced with different types of utensils: https://www.researchgate.net/figure/Sensory-evaluation-of-fermented-milk-products-Kramer-method-12-panellists_tbl4_250006477Naturskyddsföreningens SkogsprisSkogspriset utdelas för en aktiv gärning för främjandet av hållbart skogsbruk, med tyngdpunkt på bevarande och utvecklande av biologisk mångfald och/eller skogens sociala värden. https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/skogspriset/EU sätter stopp – du får inte elda löv i trädgårdenAtt elda grenar, löv och annat trädgårdsavfall är inte längre tillåtet.Den nya lagen innebär att hushåll och verksamheter ska ha separat insamling av bioavfall.https://www.naturvardsverket.se/vagledning-och-stod/avfall/krav-pa-separat-insamling-av-bioavfall/Sedan säger de att allt är kornas fel?Nåväl, tänkte tipsa om ett poddavsnitt där de pratar om kornas roll i ett hållbart växtföljdssystem och hur viktiga idisslarna är för matproduktionen.I veckans avsnitt besöker Lantbrukspodden jordbrukskonsulten, författaren och småbonden Gunnar Rundgren och hans åtta dikor och kalvar. Tillsammans med forskaren Elin Röös diskuterar han kornas roll i ett svenskt hållbart odlingssystem. https://www.landlantbruk.se/lantbrukspodden-ska-vi-bry-oss-om-kornas-metanutslappSmåbrukarpoddens snackgrupp är lanserad (på facebook). Du hittar den direkt på https://www.facebook.com/groups/724343842855485 eller via Länk i bion.Bli LilltorpKompis! Gillar du det vi gör? Stöd oss då gärna. För bara 19 kr i månaden kan du bli LilltorpKompis och stötta oss. Annars så uppskattar vi om du delar det här avsnittet i sociala medier. Eller om du tar en kompis telefon och subscribar oss i dennes podspelare :)

Kan den gröna industrirevolutionen rädda det norrländska inlandet? Och varför var det fel att stänga BB-avdelningen i Sollefteå? I Döden vid Faxälvens strand återvänder Joakim Broman till sin hembygd Ramsele i Ångermanland. Här intervjuas han av Andreas Johansson Heinö, i ett avsnitt av Ideologipodden som Smedjanpodden lånat.

Kan den gröna industrirevolutionen rädda det norrländska inlandet? Och varför var det fel att stänga BB-avdelningen i Sollefteå? I Döden vid Faxälvens strand återvänder Joakim Broman till sin hembygd Ramsele i Ångermanland. Här intervjuas han av Andreas Johansson Heinö.

Möt Frode som läste en annons i blocket och blev hotellägare i Ramsele. Frode är uppvuxen i Norge och flyttade till Värmland men arbetade på flygplatsen i Norge, men när pandemin kom så blev han av med jobbet sitt – men så hittade han en annons i blocket och blev med hotell. Så häng med och möt Frode. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dethär är del 2, dvs uppföljningen av vår planering. Fårtältet är ett Danvocer Förrådstält Pro.Vi pratarockså om loppisen och hur bra arrangerat loppiskvällen i Ramsele var. Mattias filosoferarliteom hur kolbulle "fine dining edition" skulle vara, men landar i att detär bra mat för den som jobbarhårt. Amerikafläsket har en central roll i kolbullen.Lite kolbulle-tips:Elda med lövved eller tjärved för bästa eld.Använd en rejäl gjutjärnspanna.Blanda smeten några timmar innan stekning, så att den får svälla. Häll sedan upp i en PET-flaska för enkel hantering.Skär fläsket i halvcentimeters-tärningar. Låt fläsket bryna i smör eller ister tills det är lätt knaperstekt och slå sedan på smeten så att det blir ett 3-4 mm tjockt lager i hela botten på pannan. Grädda tills den blir gyllenbrun på båda sidor,.Anledningen till att man har ister är det mest historiskt korrekta. I modern tid har man prövat både smör och olja. Smöret klarar inte riktigt den höga temperaturen vid fritering och oljan ger en konstig bismak på kolbullen.När man tillverkar torrsaltat ryggfläsk så använder man ryggfläsk från sugga som är fetare än ryggfläsk från vanlig gris.RECEPT PÅ KOLBULLAR(Standardrecept sedan ca 1850)Smeten räcker till ca. 4 st kolbullar eller 2 st stora kolbullar i en rejäl stekpanna.400 gr amerikafläsk tillverkat lokalt(ca 100 gr fläsk/portion)100 g smör/ister6 dl vatten4 dl vetemjöl(alternativt 0,5 till 1 dl kornmjöl)1 tsk saltServera med kall lingonsyltVi sänder massor med bra karma till High Coast Media som tack för de fina drönarsekvenserna.Tess upptäckte nu i veckan att hon inte klarar av ruttna ägg så därför harhon nu kräks och ruttna ägg på sin lista.Om du någon gång blir tvungen att laga mat av konserverskall du följa Tess recept:Gick ner i matkällaren och plockade med mig 1 konserv med linser och gryn, 1 konserv med bönor och gryn samt en konserv med tonfisk i olja.Uppe i köket sköljde jag bön/grynmixen och lins/grynmixen i vatten innan jag hällde ner dem i en mixerkanna.Jag hällde av det mesta av oljan från tonfisken och tillsatte den i mixerkannan tillsammans med riven färsk ingefära, 1 stor klyfta vitlök, salt, garam masala, mandelmjöl, 2 ägg, och en hel chilli (apache). Sen mixde jag tills det blev ganska slätt. I det rev jag sen ner en halv zuccini och rörde om.Jag skedade upp smeten i varm panna med olja och stekte 6 min på varje sida.Medan jag stekte gjorde jag dels en grönsallad med en enkel vinägrette, dels gjorde jag hummus att servera till, (gjort av en konserv med kikärter).Att laga middag av konserver behöver inte va nåt dåligt. Det blev jättegott.

Idag så sitter vi vid köksbordet och planerar. Mattias har skörd, fårflytt, växthus och ensilage på sin lista. Tess har en betydligt längre lista med många av de saker vi behöver få klart. Listan kommer från tidigare då vi satte oss och listade många av de saker som vi behöver få gjort.En av utmaningarna med att driva ett småbruk är att acceptera att detfinns saker som inte kommer hinna bli gjorda. Att identifiera dem och säkerställa att det är de som är minst viktiga är en utmaning.Hur gördu för att skapa en realistisk planering?Listan för helgen blev:Ringa ett samtal om ved och honungFixa fårskjuletFlytta fårenTömma pannmuren (bykgryta, vattenvärmare, kokegryta - kärt barn har många namn)EnsilagebalarSkruva fast en sektion växthusplastSlå med lieLoppiskväll i Ramsele

Grundfrågan är inte vilka skattepengar som ska försörja krympande kommuner i Norrlands inland, utan vilken näring som skulle kunna göra det. Joakim Broman återvänder till sin hemby Ramsele i Ångermanland och konstaterar med vemod att ett återetablerat regemente inte räcker. Med drygt ett år kvar till valet har Smedjan låtit nio skribenter göra nedslag på olika platser i landet. Vad talas det om, och vilka lärdomar kan man dra av platsen? Under sommaren sänder Smedjanpodden dessa essäer inlästa av skribenterna själva. Detta är den näst sista delen av Smedjans resa genom Sommarsverige!

Vissa företag gör llt de kan för att locka till köp, att göra själva köpprocessen på webben så enkel som möjligt och sedan så blir det tvärstopp.Granngården till exempel.Förra gången vi beställde fick vi en beställning i tre separata försändelser. En hamnade i Junsele och två hamnade i Ramsele. Det är fyra mil mellan orterna.Nu när vi beställde igen så blev det återigen tre olika försändelser. En försändelse innehöll två grimskaft och en piggborste. Den andra försändelsen innehöll en piggborste. Nu väntar vi på den tredje, försändelsen alltså. Fraktkostnad och kundupplevelse i leveransen verkar de inte ha fokuserat på.3 lammproducenter är ett ennat exempel. Jag beställde därifrån enbart för de hade Lifesaver lammpasta. Det är slut hos alla andra. Brexit, corona etc har gjort  att leveransern stoppat. Hos 3 lammproducenter fanns den i lager och gick att beställa. Men det gjorde den inte egentligen. Inte heller meddelade de oss om det utan vi fick reda på det via Klarn som krediterade oss och då tog vi kontakt med 3 lammproducenter som då drog brexit och corona ursäkten. Inte så mycket fokus på kundupplevelse där heller.Amazon är nästa. Vi har beställt hinkar i livsmedelsplast som vi verkligen behöver. Tess fick meddelande om att "underskrift behövs" och att det inte var levererat. Lite märkligt med tanke på att vi bägge var hemma den dagen, att hunden inte reagerat etc. Eller så missförstår jag "underskrift behövs" och att det egentligen är något annat.Nog med gnäll, avsnittet avslutas positivt med lite kul grejjer, lyssna så ser (eh, läs märker) du vad!

Vi diskuterar hur vi skall flytta kultingar och utmaningar med det. Låter inte Astrid och Kultingarna som ett bra namn på ett punkband?Vägen vi måste köra oavsett om vi skall till Ramsele eller Junsele är en livsfarlig och olycksdrabbad vär. Vår bil slits fruktansvärt och vägen (som heter 977) sköts inte på bra sätt. Vem på Sollefteå kommun skall Mattias prata med?Vi har typ misslyckats med vår ved. Vi har mängder med björk som Mattias skall hugga upp men det borde ha gjorts för länge sedan. Nu är de alldeles för fuktiga för att eldas med så vi får hitta på lösningar tills dess at veden torkat klart. Mattias reder ut begreppen om hur ved torkar och vare sig Mattias eller Tess är överens om diametercentimeter. 

I det här avsnittet berättar rektorn Anna Lagergren om Ramsele skolas resa till ett systematiskt elevhälsoarbete som idag präglas av delaktighet och dialog, både mellan olika proffessioner i skolan men också med vårdnadshavare och elever.  Medverkande är Anna Lagergren, rektor på Ramsele skola och Monika Vigetun, samordnare på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Samtalsledare är Erika Bergman, pressekreterare på myndigheten.

"Det här är en modern Trollkarlens hatt, eller snarare Järnverksarbetarens hjälm. För det finns något tydligt norrbottnisk och konkret över den här instrumentalskivan. Anton blev ombedd att skriva soundtracket till filmen om Sveriges och möjligen världens första husbil. Husbil, frihet under ansvar. För i Norrbotten tar vi ansvar. Det är lika delar Laestadius och Norrskensflamman. Skivan låter som att blicka ut över havet i Piteå en tidig semestermorgon. Utsikten från Brännaberget, eller en ljus och stilla natt på Frevisören, eller Notudden. Ett dag på stranden i Svartöstan, bada i turbåtarnas svall, där de försvinner ut till öarna, eller återkommer från desamma. Och inte bara morgnarna och dagarna,nätterna med; Ibland blir det mer drömskt, som friheten en natt på Sörbyns festplats, och myggolja. En mugg kaffe på bit. En akustisk gitarr vid en eld på fisketur, men ingen allsång för det här är Norrbotten och man gör saker ifred även bland andra. Det är E10 genom Skaulo mot Gälka. Det är en hel stad som flyttas. Det är kickers i kuststäderna. Det är hardcorespelningar som tjuter i öronen som mygg på väg hem. Det är vetskapen om att det är tillfälligt, snart kommer snön driva igen, och minusgraderna. Men just nu sommarnatten är ljus och evig. Precis som musiken på Stuga med hjul." -Mattias Alkberg Anton Alamaas instrumentalskiva Stuga på hjul är filmmusik till den osannolika historien om en av världens första husbilar, som blev en jaktkoja i Dalaskogarna. Berättelsen börjar i Ramsele, där Torsten Johannesson på egen hand byggde en av de första husbilarna i världen 1963. Men när husbilen inte gick igenom besiktningen hamnade den hos släkt i Dalarna och såldes för att bli jaktkoja ute i skogen. Där glömdes den bort - och hittades först för två och ett halvt år sedan när skogen höggs ner. En förening bildades till husbilens ära, och nu är den både renoverad och besiktigad. -Jag fick instruktionen att musiken skulle låta 60-tal och bilväg. Man kan säga att skivan är min variant på 60-talets musik i olika tappningar. Den är en genuin hommage till tiden då skivorna lät som bäst, säger Anton Alamaa. Skivan Stuga på hjul är lika egensinnig som den är lättillgänglig och rör sig ständigt på gränsen mellan tjurskallig enslighet och lekfulla melodier. Vilket kan bero på de strikta Dogmaliknande regler Anton satte upp inför inspelningen: Om han klarade att spela hela låten rakt igen, så var det en tagning, även om han råkade spela fel. Och ingen låt fick mixas i mer än en timme. -Misstag är en sånt dåligt uttryck, för misstag kan vara några av dom bästa idéerna eller bästa riffen som någonsin gjorts. Dessutom kan ”misstagen” bli en färgning eller ett fill som är asbra. Det blir bara inte exakt vad man tänkt sig, och det är nått positivt i min värld. Att överraska sig själv, säger Anton Alamaa. Musik: Anton Alamaa Inspelning och mixning: Anton Alamaa i Studio Kråknästet Alla instrument: Anton Alamaa ”Ren och kär stöld”- Gitarr ”Dagdrömmen om Elin”- Cello ”Ubåt i Töre”- Sång av Elin Sundström ”Betty-Lo”- Flöjt av Betty-Lo Lassinantti Sundström Mastring: Sven Engdahl Hamilton på Borglab www.borglab.se Omslag: Ivar Lantz Utgivet av: Malmö Inre Stöd av BD POP AB MI019 Releasedatum: 1 mars 2021 200 ex

"Det här är en modern Trollkarlens hatt, eller snarare Järnverksarbetarens hjälm. För det finns något tydligt norrbottnisk och konkret över den här instrumentalskivan. Anton blev ombedd att skriva soundtracket till filmen om Sveriges och möjligen världens första husbil. Husbil, frihet under ansvar. För i Norrbotten tar vi ansvar. Det är lika delar Laestadius och Norrskensflamman. Skivan låter som att blicka ut över havet i Piteå en tidig semestermorgon. Utsikten från Brännaberget, eller en ljus och stilla natt på Frevisören, eller Notudden. Ett dag på stranden i Svartöstan, bada i turbåtarnas svall, där de försvinner ut till öarna, eller återkommer från desamma. Och inte bara morgnarna och dagarna,nätterna med; Ibland blir det mer drömskt, som friheten en natt på Sörbyns festplats, och myggolja. En mugg kaffe på bit. En akustisk gitarr vid en eld på fisketur, men ingen allsång för det här är Norrbotten och man gör saker ifred även bland andra. Det är E10 genom Skaulo mot Gälka. Det är en hel stad som flyttas. Det är kickers i kuststäderna. Det är hardcorespelningar som tjuter i öronen som mygg på väg hem. Det är vetskapen om att det är tillfälligt, snart kommer snön driva igen, och minusgraderna. Men just nu sommarnatten är ljus och evig. Precis som musiken på Stuga med hjul." -Mattias Alkberg Anton Alamaas instrumentalskiva Stuga på hjul är filmmusik till den osannolika historien om en av världens första husbilar, som blev en jaktkoja i Dalaskogarna. Berättelsen börjar i Ramsele, där Torsten Johannesson på egen hand byggde en av de första husbilarna i världen 1963. Men när husbilen inte gick igenom besiktningen hamnade den hos släkt i Dalarna och såldes för att bli jaktkoja ute i skogen. Där glömdes den bort - och hittades först för två och ett halvt år sedan när skogen höggs ner. En förening bildades till husbilens ära, och nu är den både renoverad och besiktigad. -Jag fick instruktionen att musiken skulle låta 60-tal och bilväg. Man kan säga att skivan är min variant på 60-talets musik i olika tappningar. Den är en genuin hommage till tiden då skivorna lät som bäst, säger Anton Alamaa. Skivan Stuga på hjul är lika egensinnig som den är lättillgänglig och rör sig ständigt på gränsen mellan tjurskallig enslighet och lekfulla melodier. Vilket kan bero på de strikta Dogmaliknande regler Anton satte upp inför inspelningen: Om han klarade att spela hela låten rakt igen, så var det en tagning, även om han råkade spela fel. Och ingen låt fick mixas i mer än en timme. -Misstag är en sånt dåligt uttryck, för misstag kan vara några av dom bästa idéerna eller bästa riffen som någonsin gjorts. Dessutom kan ”misstagen” bli en färgning eller ett fill som är asbra. Det blir bara inte exakt vad man tänkt sig, och det är nått positivt i min värld. Att överraska sig själv, säger Anton Alamaa. Musik: Anton Alamaa Inspelning och mixning: Anton Alamaa i Studio Kråknästet Alla instrument: Anton Alamaa ”Ren och kär stöld”- Gitarr ”Dagdrömmen om Elin”- Cello ”Ubåt i Töre”- Sång av Elin Sundström ”Betty-Lo”- Flöjt av Betty-Lo Lassinantti Sundström Mastring: Sven Engdahl Hamilton på Borglab www.borglab.se Omslag: Ivar Lantz Utgivet av: Malmö Inre Stöd av BD POP AB MI019 Releasedatum: 1 mars 2021 200 ex

Lastbilsträffen i Ramsele, epaträffen på Alnö, bondehunken, Mr. Robot, Bron och utgången av Idol – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt90.mp3 Inlägget Avsnitt 90: ”Idolorakel” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Under den här säsongen ligger Släktbands fokus på människors grundläggande behov. Ett av de var jorden som också var förutsättningen för att få mat på bordet. Och när jorden var det man levde av så uppstod också konflikter. En av de platser där konflikten aldrig kom att lösa sig var, och är faktiskt fortfarande, i Väster Silvberg i södra Dalarna. Dit lockades under tidigt 1600-tal nybyggare med kungliga garantier. En av dem som kom dit var anfader till släktforskaren Bengt Grufman. Han hette Anders Jonsson och byggde sig ett torp som kom att heta Grufmanstorp. Bengt Grufman har letat i arkiven och bland annat funnit det ursprungliga dokument där kung Carl IX högtidligt lovar att de som slår sig ner på berget får bygga sig ett torp och att dom och deras ättlingar ska få bo där för alla framtid. Bengts förfader byggde sig ett torp som hette Grufmanstorp, och där  fick de det som kallades Åborätt. Åborätt, det är en gammal juridisk term, som innebar en slags besittningsrätt. Den som fick åborätt, fick rätt att bo på och bruka en annan persons mark. Åborätten kunde gälla för en viss tid, eller livet ut för den som fick den, men det var inte helt ovanligt att man skrev in att rätten gällde också för kommande generationer som skulle få lov att fortsätta bo och bruka samma ställe, i evärdeliga tider, som man sa. En ärftlig besittningsrätt, med andra ord. Den som innehade åborätten skulle betala det arrende man kommit överens om, hålla fastigheten i stånd, och bruka marken på det sätt man hade kommit överens om. Bengt Grufmans förfäder blev alltså lockade till Väster Silvberg i södra Dalarna med en ständig åborätt som lockbete, och dessutom skattefrihet i sex år, eftersom kronan behövde deras tjänster. -Det fanns ju gruvdrift i samhället och mina förfäder blev framför allt kolare, berättar Bengt. Men de var inblandade också i själva järnhanteringen. En av dem fick kunglig tillåtelse att sätta upp hyttan på orten. Det var ett 30-tal familjer som kom till Väster Silvberg i början av 1600-talet, som byggde sina torp och bröt mark att odla. Men trots att de hade papper på att de lugnt skulle få bruka marken och bo i sina torp så började snart bråken. Berget var ju kronans från början, men 1629 gav drottning Kristina det i gåva till greve Jacob de la Gardie, och en bit in på 1700-talet så såldes marken vidare, med rätt att ta ut skatt. Och det är med det köpebrevet som bekymren startar för torparna som bodde där. -Problemet var att det aldrig skrevs in i det köpebrevet att torparna på berget hade speciella rättigheter, säger Bengt. Den första tvisten startade 1733, då adeln ville ha ett rejält arrende i form av dagsverken. -Min förfader Lars Grufman förde talan för sig och ytterligare 18 torpare, och det var nu rättsapparaten började snurra. Första ronden gick till torparna. De fick rätt i att de inte skulle behöva betala arrende. Och inte nog med det –de blev undantagna från roteringsplikten, dvs de kunde inte längre plockas ut för krigstjänstgöring. Nu surnade den förlorade parten till. -Omedelbart efter att bönderna fått roteringsfrihet så begärde adeln att de skulle betala skatt för sin roteringsfrihet, berättar Bengt. Den här gången var det torparna som förlorade, och som tvingades betala skatt för sin roteringsfrihet. Så här höll det på, på Silvberget. Torparna blev gamla och deras barn tog över, och också på andra sidan tvisten byttes generationerna ut. Det enda som var beständigt var tvisten.  När femte generationens torpare, Jan Erik Grufman tar över en bit in på 1800-talet, så gör han det efter sin morfar, och Jan Erik hamnar i strid också han. Ägarna till Väster Silvberg visar nu plötsligt upp en lagfart på Grufmanstorpet. Marken var ju ofri, men själva huset ägdes av Grufmanssläkten, och nu påstår bergets ägare att de köpt också själva torpet av Jan Eriks morfar. Eter långa förhandlingar i rätten vinner till sist Jan Erik Grufman, rätten avgör att köpebrevet är falskt. Men lagfarten får adelsmannen ändå behålla. 1879, tre år efter att lagfarten godkänts lyckas man ändå komma åt Jan Erik. Han var nämligen inte född inom äktenskapet och en oäkting kan ju inte kräva att få ärva som vanliga barn, ansåg man. -Han hade ju rätt i sakfrågan, men tvingades i alla fall att lämna torpet, säger Bengt Grufman. -När man läser igenom det här blir det klart att mycket vill ha mer, säger han. Han har en lista på alla dem som hans egna förfäder slogs emot. De har fina titlar, kammarherre, Baron, Riddarhusdirektör osv och ändå vågade torparna ta striden. -De kände väl att de hade rätt, och hoppades nog att de skulle få bo kvar, tror Bengt. Släkten Grufman var inte de enda som bråkade om åborätten på Väster Silvberg. I den allra första processen var det 19 torpare som protesterade, men sakta men säkert försvann den ene efter den andra. Än idag finns det ättlingar till de gamla åborättsinnehavarna från 1600-talet i ett av de ursprungliga nitton torpen – och striden om det huset är inte klar ännu, ärendet ligger hos Högsta domstolen. Det gamla Grufmanstorpet ligger kvar, idag ägs det av bruket på orten, och Bengt Grufman har varit där och tittat. -Det är intressant att försöka tänka sin in i hur det var den där gången de först kom dit och skulle bygga sig ett hem mitt i skogen, slutar han. Torparförsvarshandlingar   Det flesta torp har inte lika omständliga och krångliga ägandeförhållanden. Torparna hade i många fall ett tydligt dokument som beskrev deras rättigheter och skyldigheter. De kallades för torparförsvarshandlingar och finns fortfarande kvar i våra arkiv. Göran Stenmark som är arkivhandläggare på Riksarkivet SVAR i Ramsele har plockat fram ett par av dessa torparförsvarshandlingar. - Torparförsvar har förvillat många som felaktigt tror att de har att göra med soldatforskning, berättar Göran Stenmark som nu och finner dessa handlingar i arkiven. Torparförsvar var ett bevis eller kontrakt som visade att man hade rätt till torpet och kunde försvara sin rätt att bo på torpet.  - Kontrakten kunde behövas exempelvis om ett hemman, som hade ett eller flera torp under sig, såldes. Då kunde torparen behöva visa att han hade rätt att bo där till den nye ägaren. Torparförsvarshandlingarna var vanliga från 1760- talet fram till 1840- talet. Efter det började man prata om torparkontrakt, berättar Göran Stenmark. Arkivtips Torpare ansökte om torparförsvarshandlingar hos landshövdingen och idag finns originalen i Länsstyrelsens arkiv på respektive Landsarkiv.      

Privata brev är kanske en av de källor som för oss närmast människor i gångna tider. Vi kommer i bästa fall åt deras tankar, känslor och vardagsliv. Men breven ger oss också en bild av den tidsanda som rådde då breven skrevs. För en tid sedan fick Släktband ett brev som Sune Persson i Ramsele fann på ett märkligt sätt. Han och hans vän var en decembernatt på väg hem på snöskotrar genom den norrländska skogen. Mitt i ödemarken stod en grå förfallen timmerstuga. Nyfikenheten gjorde att de gick in i den öppna stugan, och uppe på vinden bland bråte och sågspån stack en flik av brevet upp. I ficklampans sken läste Sune brevet och kunde inte låta bli att ta med sig det hem. Med bön om en slant, jag får säga, hur djävligt det kännes för mig Hur svårt det kännes att bära det barn som jag fått utav dig Du minns väl de trofasta orden, att gummit det är nog exakt Men ack! Hur svekfulla voro de orden, ty nu sitter vi båda allt fast Trots allt jag dig älskar och önskar, att du ville vigas med mig Ty eljest nu Länsman dig hämtar, och då, du får sona vår tid Den tid som vi lågo på skullen och njöto all väldans lust kan kosta dig 30 i månan, en ganska onödig förlust Till sist- jag nu vill dig säga, att barnet det kommer i mars om då, du din heder vill bära, du räcker försoningen tass Jag vet ju, ditt hjärta är guldet, min vän, säj handla som en man Ty därmed vi mycket har vunnit, och lärt oss, att världen är sann Ja, detta kan hända för alla, vårt fall är en numro ett trots den volym på din hängande balla, jag kåtare pojkar har sett Nu sitter jag kanske och drömmer, och skändar dig djupt min vän men du vet dock, att aldrig jag glömmer, jag önskar du kommer igen Din olyckliga Eva Maria Det här brevet skrevs i början av 1900- talet och de efterforskningar som gjorts av Sune Persson visar kvinnan aldrig vigdes med mannen hon skrev till. Ungefär när barnet föddes hamnar enligt kyrkboken kvinnan på ett sinnessjukhus i Norrland. De namn som nämns i programmet överensstämmer inte med verkligheten. Historiker läser brev från 1600-tal Svante Norrhem är historiker vid Umeå Universitet. Han har läst tusentals brev, både i Sverige och utomlands. På Riksarkivet i Stockholm och på Lunds universitetsbiblioteks handskriftsavdelning har han funnit många brev skrivna till och av adelskvinnan Ebba Brahe som levde mellan 1596 och 1674, en period som lämnat relativt lite källmaterial efter sig för personhistoriker och släktforskare. Ebba Brahe är kanske mest känd för den romans hon hade med kung Gustav II Adolf. Något giftermål med kungen blev det aldrig. Svärmodern och änkedrottningen Kristina var emot deras förhållande, och Ebba gifte sig istället med greven och fältherren Jacob dela Gardie. Ebba Brahe brevväxlade flitigt genom livet, dels med sin man och många barn, med vänner och släktingar och också med många kvinnor som var fattiga och sökte hjälp hos henne. De brev som skrevs från allmogen är ofta snygga och välformulerade,  men har ofta en skakig underskrift eller ett bomärke. Av det kan man dra slutsatsen, säger Svante Norrhem, att det inte är samma person som skrivit brevet som har undertecknat det. -Och då är det ju svårt att veta om själva innehållet i brevet är formulerat av den som skrivit det eller om det är så att någon på diktamen skrivit brevet. -Jag föreställer mig att de formella breven är skrivna av en klockare, präst eller skrivkunnig. Medan de brev som skrevs ungefär som när man  pratar, med upprepningar och är röriga troligtvis är skrivna av skrivkunniga men på diktamen. Svante Norrhem berättar att när han ofta skriver av handlingarna för hand. Många forskare idag fotograferar av handlingarna med digitalkamera eller skriver av handlingarna på dator. Att läsa i originalhandlingar lämnar en speciell känsla, berättar Svante Norrhem. Det brev man håller i handen har även hon en gång hållit i. -Man kan lätt luras och tro, när man läser de här breven, att  man förstår och känner igen tankar och resonemang hos den som skrivit brevet, i det här fallet Ebba Brahe. Men så kommer ett resonemang man absolut inte känner igen sig i och känner ett stort avstånd till, berättar Svante Norrhem. - Det kan vara starkt odemokratiska och ojämlika värderingar som skymtar fram. Och då börjar man fundera om de resonemang man höll med om, om de kanske betydde något helt annat. Man förstår innebörden men kanske inte vad de menade eller tänkte. När det gäller kärleksbrev tar Svante Norrhem fram exemplet med Magnus Stenbocks brev till hustrun Eva Oxenstierna från slutet av 1600- talet. Han var utlandsstationerad och skrev hem till hustrun. Han skriver på ett väldigt personligt och intimt sätt, till exempel kallar han sin hustru min lilla söta höna. Magnus Stenbock och Eva Oxenstiernas brevväxling finns utgiven i bokform. ”Bryssel 8 Julij 1690; Högwelborne aldrakiereste lilla hustru docka och engell. Min hiertans lilla dåcka jag har sen 4 dagar 2 gånger skriwitt men weth intett om du mitt bref har bekommitt.” Att läsa brev från 1600- talet som är så intimt skrivna och inte är tänkta att bli lästa av någon annan är inte något egentligt problem, eftersom det är så länge sedan. I ett tidigare forskningsprojekt läste Svante Norrhem brev skrivna till RFSL från 1950- 70 talet. Dessa brev måste hållas anonyma eftersom det ligger så nära i tiden. De allra första breven som allmogen skrev är oftast kollektivt skrivna. Det kunde röra sig om ett klagomål till exempel. Det postväsende som fanns på 1600- talet och större delen av 1700- talet var en statlig angelägenhet till för myndigheternas skrivelser. Ville allmogen skriva brev var man beroende av en budbärare, dvs person som kunde ta med sig och lämna över brevet. Att det finns så många brev från adel och högreståndspersoner  från 1600- talet beror på att de arkiverade breven. Om de fanns kvar på gods eller herresäte fram till 1900- talet donerades många av dessa samlingar då till Riksarkivet. -Men problemet är att de brev som adeln skrev till allmogen, dvs svaret på till ex ett klagomål, ofta har försvunnit. Hade inte brevet någon praktiskt nytta fanns det inte heller någon anledning att spara brevet för kommande generationer, berättar Svante Norrhem.

I Lund pågår arbetet med att systematiskt gå igenom sydsvenska kyrkböcker och skriva in dem i moderna dataregister under rubriken Demografisk databas södra sverige. Det är ett drygt arbete som kommer att kräva ytterligare ett antal år innan alla socknar i Skåne och Blekinge är inskrivna i databasen. I de här databaserna finns samma uppgifter med som i kyrkböckerna, men när man lagt dem i en databas blir möjligheterna att söka snabbt och enkelt otroligt mycket större. Solveig Fagerlund på Demografiska databasen i södra Sverige har gjort en sammanställning av sjukdomsnamn, samlade från dödböckerna i sydsvenska socknar. Med hjälp av den kan man bland annat förstå vad gamla sjukdomsnamn skulle översättas till idag. Och det register hon skapat går att använda för att bli lite klokare när det gäller att förstå hur människor levde och dog förr. -Om man studerar hur människor dog förr så kan man få veta ganska mycket om det samhälle de levde i. Man kan ta det lilla barnet på 9 år som blev krossat av ett tröskverk – han lekte ju inte där utan han var säkert med och arbetade, säger hon. -Det finns också flera fall där äldre människor har dött i bakugnar, och det kan man ju fundera på hur det gått till, men jag tror att det handlar om den gamla tidens stora bakugnar där gamla människor kunde krypa upp för att få del av eftervärmen. -Och någon har framkastat teorin att de har dött av koloxidförgiftning därinne, säger Fagerlund. Moraliteter Men ibland innehåller också dödsorsakerna moraliska aspekter. Solveig Fagerlund har tagit fram en dödsattest som säger att kvinnan i fråga ”dödde av en sjukdom som var orsakad av hugg och ovänskap”. -Ibland hänvisar man till levnadssättet på ett sätt som är lite svårtolkat, säger Fagerlund, och nämner några exempel på både kvinnor och män som sägs ha dött av ”liderlighet” -Det här är ju ett moraliskt fördömande från prästen. Men moraliska präster är bara ett av problemen när det gäller beskrivningar av vad folk dött av. Okunskap är ett annat – det var ju inte alldeles självklart att prästerna behärskade medicinsk latinska termer. Fram till mitten av 1700-talet fanns det inga särskilda regler om att dödsorsaken måste stå i dödböckerna. Det enda som måste noteras är olycksfall, självmord, barns dödsfall och smittsamma epidemiska sjukdomar. Tabellverket 1749 tillkommer tabellverket, dåtidens statistiska centralbyrå, som kräver att prästerna ska notera alla dödsorsaker i dödböckerna. -Detta sätter igång stora diskussioner, för många präster menar att de inte har kunskap nog till detta, berättar Fagerlund. Men statsmakten menade att prästerna trots allt hade tillräcklig kunskap, och kunde de inte precis vad sjukdomen heter så skulle de i alla fall skriva folknamnet. Alla släktforskare vet att det kan vara svårt att förstå vad de olika sjukdomarna man finner i gamla dödböcker skulle kallas idag. Sättet att benämna sjukdomar har också förändrats över tiden, helt enkelt beroende på hur man såg på kroppen och dess sjukdomar i olika tider. Den allra äldsta läran har sitt ursprung i det antika Grekland. Den kallas humoralpatologin och faktiskt finns det en hel del avtryck av den också i vårt moderna språk. -Det var ju läran om hur fyra kroppsvätskor, blod, gul galla, svart galla och slem, måste vara i balans. De fyra vätskorna hade sin motsvarighet i de fyra elementen luft, eld, jord och vatten. För att få vätskorna i balans ordinerade man åt koppning, åderlåtning och kräkmedel. Det är från Humoralpatoligin vi har sjukdomsuttryck som till exempel katarr och fluss, ord som båda antyder anhopningar av slem i kroppen. Nosologi Men i slutet av 1600-talet börjar man utveckla Nosologin, läran om hur man ska klassificera olika sjukdomar. Dessa båda system levde länge vid sidan av varandra, berätta Solveig Fagerlund. Nosologi brukar översättas med ”symptombeskrivning”. -Om man har feber och samtidigt fläckar på kroppen, ja, då hade man fläckfeber, förklarar hon. Blir man omtöcknad av feber har man kanske tyfus, för tyfus betyder ”töcken”. I den databas som nu finns över sjukdomsnamn i Skåne kan man söka på flera sätt. Man kan ta kända diagnoser enligt vårt språkbruk som utgångspunkt, man kan utgå från de latinska benämningarna, det går också att söka på enskilda kroppsdelar. Och givetvis kan man också starta sin sökning med de gamla sjukdomsnamnen. När Solveig Fagerlund visar mig hur det fungerar använder vi en vanlig sjukdomsbenämning, nämligen rödsot. När hon söker på rödsot får hon träffar på både blåsot och blodsot, och samtidigt en förklaring av vad det kan röra sig om för sjukdom. Det kan röra sig om diarréer eller dysenteri, det senare betyder ”dålig tarm”. ”Osot” Men alla sjukdomar som Solveig fagerlund funnit i de gamla dödböckerna går inte att förstå idag. -”Sot” det vet vi är ”sjukdom”, men vad är då ”osot”? frågar hon sig. Och det finns fler sådana exempel: ”Skribbel”, är en annan sjukdomsbeteckning som hon inte lyckats dechiffrera, och som hon gärna vill ha hjälp att förstå. Det finns också exempel på sjukdomar som i hög grad avspeglar sin egen tid. Moderpassion är ett sådant ord till exempel, ett ord som Solveig Fagerlund funnit ganska ofta bland dödsorsakerna. Moder i det här faller ska läsas som livmoder, och passion betyder sjukdom. Men kan man dö av det? Ja, förmodligen har den här benämningen använts på allt från cancersjukdomar till mer ofarliga underlivsproblem och själsliga problem. -Jag har hittat 250 fall där man använder beteckningen moderpassion berättar hon. Det verkar som att läkarna använde den när de inte visste vad de skulle skriva. Dragsjuka En annan diagnos som ställer till huvudbry är ”Dragsjuka”. Men Solveig Fagerlund berättar att namnet beskriver hur kroppens muskler, särskilt de i nacken, drar ihop sig så att huvudet vrids bakåt. Eftersom det som vi idag kallar epidemisk hjärnhinneinflammation har samma symptom har det också kallats dragsjuka i journalerna. I mitten av 1800-talet ändrar sig terminologin i dödböckerna. Då ökade kunskaperna om celler och om bakterier, och det ger avtryck. -Men fortfarande kan man ibland se dödböcker på landbygden där de gamla orden används, slutar Solveig Fagerlund. Gådeå sjukhus Som vi förstått var det många kvinnor som fick den flitigt använda diagnosen moderpassion och som rymde många sjukdomsbilder. Inte bara fysiska utan också själsliga tillstånd. I de journaler som fördes på Hospitalen, eller sinnessjukhusen som de kallades under en period, finns oftast mycket utförliga beskrivningar om patienten. Göran Stenmark på SVAR, svensk arkivinformation, i Ramsele tar fram ett sånt exempel. Det rör den 43 år gamla Carin från Viksjö i Ångermanland. Hon togs in 1852 och beskrivs noggrant i journalen. ”Patienten har åtskillige gånger varit rubbad till sina Sinnen. Hon har haft tvenne oäkta barn. (...) Man känner att hennes broder lidit af svärmeri. En af anledningarna till hennes grubbel har varit att hon blifvit öfvergifen av sin lägersman. (...) På sista tiden hafva anfallen återkommit 2ne gånger årligen och varit från 1 till 3 månader, hvarefter lugn och arbetslust inträdt. När anfallen slutat är hon lugn och glad till sinnes och hyser t om förhoppningar om äktenskap, hvilket hon dock under sina ljusaste studer dock inser är fåfänglighet.” - De här journalena är ofta tragiska, men säger mycket om vår historia, säger Göran Stenmark. Man förstår att de funderar om hennes sjukdom har att göra med olycklig kärlek och att hon blivit övergiven av lägersmannen, dvs fadern till barnen. Arkiv från de gamla vårdinrättningarna är intressanta, framförallt inom sociologin, psykologin, psykoterapin men också i lokalhistorien finns det ett stort intresse för den här typen av medicinhistoriskt material. I många handlingar får man en omfattande insyn i  människors liv. Förutom själva sjukdomsbilden får man i akterna kunskap om t ex kroppsutseende, längd, ögonfärg och speciella kännetecken. Från Gådeå sjukhus, liksom de andra Hospitalen i Sverige, kan man se att patienterna klassifierades som lugna, oroliga, opålitliga, slöa och osnygga osv. Genom att klicka på länken kan du ta del av SVARs arkivbestånd för Gådeå Sjukhus journaler fram till 1881. Det  är överläkarens patientjournaler som finns från 1826. Länken ligger ute t om mars 2008. Därefter kan man abbonnera på sidan via SVAR. Provinsialläkarnas årsberättelser Är man intresserad av att få veta mer om sjukdomsläget i en trakt får man inte missa provinsialläkarnas årsrapporter. Provinsialläkarna var statligt anställda läkare som arbetade på landsbygden. De fanns redan på 1600-talet, men den första egentliga instruktionen är från 1744. Provinsialläkarna skulle bedriva sjukvård till en fast låg taxa, alltid vara tillgängliga och hade också tillsyn över bland annat smittskyddet, de veneriska sjukdomarna och de utförda vaccinationerna. Bengt Erik Näsholm, hembygdsforskare i Ramsele, har intresserat sig för sin bygds provinsialläkare, varav den förste var Otto Sillén. Otto Sillén var verksam från år 1861 och de nästkommande  tio åren i Bodums distrikt i Västernorrland samt Länslattarettet och Kurhuset i Backe. Provinsialläkaren skrev varje år en rapport som beskrev hälsotillståndet i distriktet. Denna rapport skickades till Länsstyrelsen och till föregångaren till Socialstyrelsen som sammanställe statistik för hela riket. Provinsialläkarens årsrapporter innehåller inte bara sjukdomsläget, utan också noteringar om vädret, hur det såg ut geografiskt, vad folk sysslade med och hur olika sjukomar antogs ha kommit till bygden. Otto Sillén till exempel noterade att många arbetade i skogen där de gick i fuktiga kläder och ådrog sig katarrer och ledvärk.  Det samma gällde de som slog myrar för att få tillräckligt med hö till kreaturen. Hur ortsbefolkningen bodde och vad de åt beskrevs också i provinsialläkarens årsrapport. Så här skrev Otto Sillén 1861; ”Födan består hufvudsakligen af sur-fisk, tillagad ungefär såsom surströmming, ännu längre gången i föruttnelse, gröt, illa och alltför kort tid kokt potatis, strömming eller sill, och om sommaren sur mjölk, kött förtäres högst sällan färskt, utan torkat av får eller get. Brännvin finnes ej, om man undantager Slagvatten, varmed en eller annan lärer förse sin törstiga nästa. Deremot drivkes mycket surt Vin och otrolig mängd kaffe, hvaraf man anslår, att minst 15 skålpund åtgår för varje person om året. Denna otjenliga föda och dryck torde i förening med höbergningen å myrarna, hvilken fortsätter långt inpå hösten, då arbetarne hela dagen gå våta om fötter och ben få antagas vara orsaken till de här nästan hos hvarje person förekommande chroniska Ventrikellidanden.” Vidare beskriver han hur de bor 1861; ”Boningshusen äro serdeles illa byggda, nästan alldrig drefvade, ofta ej försedda med trossgof så att deri råder ett förfärligt golfdrag, och under kallare dagar fryser vattnet inne i de bebodda rummen,. Täcken och Lakan äro okända, utan begagnas i stället fårskinnspäslar både öfver och under den liggande. Allför många personer äro äfven inlagda i samma rum, så att, om ej frisk luft ständigt insläpptes genom de glesa väggarna och golfen, sjukdomar troligen skulle uppkomma häraf.” Bengt Erik Näsholm berättar att provinsialläkaren Otto Sillén också hade synpunkter om nybyggesverksamheten och skogsavverkningen. Otto Sillén varnade allmogen att sälja bort skogen skogsbolag och istället själva avverka och sälja det färdigavverkade timret. På så sätt skulle allmogen kunna  behålla värdet på skogen längre. Är man intresserad att söka i dessa provinsialläkares årsrapporter finns handlingarna på Riksarkivet där det ingår i Socialstyrelsens arkiv och föregångares arkiv. Länk till En hel del har årsrapporterna har skrivits av och kan sökas under provinsialläkarnas rapporter på Svars hemsida. Länkt till

En dag fick Ana Porss veta av sina släktforskande föräldrar att de hade en barnamörderska i släkten. Anas intresse väcktes på allvar när hon fick se domstolshandlingarna från 1845. Nu har hon skrivit en bok om kvinnan som var hennes mors farmors farmor, Maja-Lisa Jonasdotter Elgh och som dömdes till döden. Maja-Lisa skickades ut som piga redan vid 8 års ålder. Hon hamnade i tjänst på ortens prästgård och senare på herrgården Gimmene. Två oäkta barn föddes och Ana Porss är övertygad om att det var höga herrar som utnyttjade henne. På prästgården fanns en flitig gäst, baron Kruse, som Maja-Lisa själv senare uppger som far till sina barn. Det andra barnet, August, har troligtvis en annan pappa, en major som bodde på  herrgården.  Trots att hon föder två oäkta barn får hon komma tillbaka till sin tjänst, men när hon är gravid för tredje gången är hon inte längre välkommen. Hon hamnar snart, tillsammans med sin son, i en liten stuga där hon, som det står i domstolsprotokollet ”tar emot män”. Hon är med andra ord förkastad av samhället och lever som byhora. Det är under den här tiden som hon föder de två barn som hon tar livet av. Två grannkvinnor anmälde Maja-Lisa för länsman. De tyckte att hon sett gravid ut och nöjde sig inte med Maja-Lisas försäkringar om att hon var sjuk och behövde ha mycket kläder på sig för att hålla värmen. De båda kvinnorna krävde att Maja-Lisa skulle visa sina bröst för att på så sätt få veta om det fanns mjölk i dem. Länsman blir inkallad och strax hittar de två barnkroppar under golvtiljorna hemma hos Maja- Lisa.  Maja-Lisa döms till halshuggning, men benådas senare av kungen. Sonen August lever kvar i socknen och bildar så småningom familj. Det är han som bildar den släktgren som Ana Porss tillhör.   ”Utan fräls oss ifrån ondo”heter boken som Ana Porss skrivit. Fosforförgiftning Under 1800 talet var det inte helt ovanligt att kvinnor åt fosforet från tändstickor för att fördriva oönskade foster. Olga Matilda Lund var en av dem. Men hon fördrev inte bara fostret utan dog också själv den 21 november 1894 efter att ha förtärt fosfor 14 dagar tidigare. I ett förhörsprotokoll från Sundsvall 29 november 1895 kan man läsa om Olga Matildas öde. Historiker Sören Edvinsson berättar i Släktband om henne, och konstaterar att ett hundratal kvinnor dog av fosforförgiftning varje år vid förra sekelskiftet. Bödelns kvitto finns kvar Carl Szabad har i sin släktforskning hittat tre anmödrar som angavs för att vara häxor under 1600- talet. Många kvinnor blev dömda för häxeri, men få bevis finns för att de verkligen blev avrättade. I Carl Szabads fall hittade han ett kvitto som bödeln fått när han avrättade Dordy från Forsmo i Ångermanland. Dordy hade suttit barnvakt för sina barnbarn och berättat hur hon som ung gett oblat till en sjuk kossa. Det kom att användas mot henne när barnbarnet blev frisk och berättade vad han hört. Bödelns kvitto på 33 riksdaler återfann Carl Szabad i Länsräkenskaperna på Riksarkivet i Stockholm. Jakten på häxor pågick i hela Europa vid den här tiden, men det som var unikt för Sverige var att man tillät barn som vittnen och angivare i häxprocesserna, något som alltså Carl Szabads anmoder råkade ut för. Till slut insåg man barnvittnenas opålitlighet och med det avklingade häxangivelserna i Sverige. Översättning av bödelns kvitto Vndertächnatt tillstår och bekienner hafwa be[-] kommit af landzskrifwaren well[ärd]e Nills Olofssonn Hellmann 5 Dr sölf[u]ermynt, eller 15 Dr kopparmyn[t] för det iagh hafwer justificerat eller afrättat een trållkåna efter Kongl[ig]e Håfrättens resolution hustru Dordi wid nampn i Forsmo och Eedh sockn jembwähl och reesa och förtärningz penninger, ifrån Hwdwikzwaldh och till Eedh sochnn af, och ann, 18 dr 24 öre kopparmynt, som sigh uthi een summa belöper 33 dr 24 öre kopp[ar]m[ynt], hwilcka trettijo tree dr kopparmynt, och 24 öre, honom her medh richteligen quitteras, Hernösandh d[en] 7 april a[nn]o [1]677. Johan Olofssonn Skarprettaren tillstod och bekienn[-] de sigh hafwa bekommit ofwanstående penninger nembl[ige]n trettijo tree dr 24 öre kopparmynt för sion giorde tienst. Attesterer vndertächnadt men(?) Jöns Perssonz i Skogh. Frigivna Straffarbetsfångar I ett av SVAR:s (Svensk Arkivinformation) databaser kan man söka originalhandlingar som visar frigivna straffarbetsfångar under perioden 1877- 1925. Det här är en databas som visar brottsbeskrivningar och bilder på de som avtjänade mer än sex månaders straffarbete i Sverige. Tommy Dahlberg som arbetar på SVAR i Ramsele berättar att det här arkivet är ett led i att ”klä på” folkräkningen. Man kan helt enkelt hitta mer information om personer i både den här databasen, men också i andra, som t ex i Sjömansdatabasen. Databasen med Frigivna straffarbetsfångar är sökbar på nätet för de som abbonerar på tjänsten, vilket man kan göra allt från tre timmar till hela år. i Släktband träd hittar du fliken Länkar som visar vägen till SVAR. Berättelser från förr- på band  Johan Arvid Petersson föddes 1886. När han var 91 år tog han ledigt en hel dag från snickarverkstaden för att berätta om sitt liv för dottersonen Thord Siljefelt. Allt bandades och det blev hela sex band.  I de bandinspelningar som kommit till Släktband handlar många om väckelserörelsen. Så även i Johan Arvid Petterssons berättelser.  Vi får i Släktband hör om hur det gick till när han blev frälst och hur hans mamma reagerade. Bandskatt I nästa serieomgång av Släktband med start den 23 januari 2005 kommer fler av de bandinspelningar som skickats till Släktband att spelas upp.  

Datoranvändningen och Internet blir allt viktigare för släktforskare. När kyrkböckerna enbart fanns tillgängliga på Landsarkiven var det svårt för många att kunna släktforska. Av den anledningen la många släktforskare sin semester på orter där anfäderna bott för att kunna komma åt de lämpliga böckerna. När sedan SVAR, Svensk Arkivinformation, i Ramsele mikrofilmade kyrkböckerna underlättades arbetet. De senaste årens intåg av Internet och nya datorprogram har inneburit en revolution. Inte minst har Internet gjort att släktforskare idag hittar varandra och kan byta erfarenheter och data som aldrig förr. DIS, som står för Föreningen för Datorhjälp i släktforskningen är en viktig aktör när det gäller att introducera och utveckla datorteknik inom släktforskningen. Föreningen, som är ideell, har sitt centrum i Linköping startade 1980 och började tidigt att utveckla ett speciellt program för släktforskare, kallat Disgen. Idag finns det några stora datorprogram i genren, men Disgen är störst. Släktband besöker den här veckan DIS i Linköping. Ett sätt att dokumentera släkten är att göra en minnesbok som Karin Nordbergs släkt gjorde när hennes faster Anna fyllde 100 år 1998. Alla i släkten fick en sida till förfogande för att berätta och lämna bilder av sig själva. De äldre i släkten skrev ned episoder och fakta från de som inte längre levde och längt fram i boken finns en antavla med översikt av alla släktmedlemmar. Den här boken ger ett avtryck av en släkts historia under en viss punkt i en släkts historia. Dödböcker Thord Bylund och Kathrine Flyborg berättar i veckans Släktband om de utförliga nekrologer som vissa präster skrev i död- och begravningsböckerna. Genom att ibland skänka prästen en liten gåva eller summa pengar kunde prästen skriva om den avlidne på ett vackert sätt. I programmet får vi exempel från några dödböckerna där några beskrivs som gudfruktiga och stillsamma, medan andra fick en helt annan beskrivning.