Podcasts about rfsl

Är friheten att uttrycka vår sexualitet ett krav att göra vår åtrå till tal? Patricia Lorenzoni ser en värld inordnad i könets kunskapsregim. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Fjodor Dostojevskij sa en gång: ”Vi har alla krupit fram ur Gogols kappa.” Han syftade på den ukrainsk-ryske kollegans novell ”Kappan”, liksom på Gogols avgörande betydelse för den ryskspråkiga prosakonsten.En motsvarande sentens för det senaste halvseklets kulturteori skulle kunna vara: ”Vi har alla krupit ut ur Foucaults biktbås.” Få tänkare under efterkrigstiden har såsom fransmannen Michel Foucault påverkat vår förståelse av hur vi som människor formas i ett intrikat samspel mellan kunskap och makt.Foucault var idéhistorikern som förvägrades att disputera i Uppsala, men som revolutionerade den historiska forskningen med sina lika nitiska som associativa läsningar av arkiven. Han var professorn som under 1968-revolterna gjorde studenterna sällskap på barrikaderna, men som också kritiserade 68-rörelsens mest omhuldade myter. Inte minst den om sexuell frigörelse, en kritik formulerad i boken ”Viljan att veta” från 1976. Och det är här biktbåset kommer in.Egentligen var ”Viljan att veta” bara första delen i ett mer omfattande projekt om sexualitetens historia, ännu oavslutat vid Foucault alltför tidiga död till följd av aids 1984. Boken tar avstamp i den sexuella revolutionens självbild, och är en uppgörelse med idén om sexuell frigörelse. En kritik av en historieskrivning som såg samtidens idoga tal om det sexuella som en brytning med äldre tiders förtryck.Där andra såg befrielse, såg Foucault en intensifierad maktutövning som kom till uttryck i ett påbud att ständigt och jämt tala om könet och sexualiteten. Detta tvång att tala föddes inte med den sexuella revolutionen. Foucault spårar det bakåt, bland annat till det katolska biktbåset och historiska förändringar i prästernas biktmanualer. Under medeltiden hade bikten främst uppehållet sig vid om den sexuella handlingen rymdes inom det religiöst legitimas gränser eller ej. ”Sodomi” var termen för vitt skilda praktiker som gemensamt hade synden. Men efter det tridentiska kyrkomötet i mitten av 1500-talet kom manualerna successivt att snarare rikta in sig på själen dolda skrymslen. Bikten blev allt mer den plats där tankarna, fantasierna och begären skulle blottas och rannsakas. Ett krav, skriver Foucault, att ”försöka göra sin åtrå, hela sin åtrå, till tal”.Kyrkans roll här skulle så småningom övertas av medicinen och psykologin. Foucault ser en lång kontinuitet, i det att vi alltmer kommit att ställa frågan om vilka vi är till våra kön. Vad slags människor, vad slags subjekt, blir vi därigenom? Den gamla tidens sodomit definierades genom handlingen. En syndare, det är sant, men syndare är vi å andra sidan alla. Med moderniteten skulle våra sexuella begär och drifter knytas till vår identitet på ett nytt sätt. Om du identifierar dig som homosexuell, handlar det inte bara om vem du har sex med. Homosexualiteten blir ett raster över hela din person.När Foucault skrev ”Viljan att veta” var homosexualitet ännu sjukdomsklassat i Sverige. Så förblev det till 1979. Så sent som 2013 tvingades transpersoner till sterilisering för att få könskorrigering. Först 2024 röstades en förenkling av den komplicerade processen att byta juridiskt kön igenom. Det tycks finnas goda argument för att se den moderna svenska historien som en successiv befrielse av både könet och av de sexuella begären.Betyder det att Foucaults kritik är irrelevant? För att svara på det, bör vi först ställa frågan: Vem omfattas av befrielsen till att börja med? Jag kommer att tänka särskilt på en specifik situation där en människas förmåga att omsätta sitt kön och sitt begär i ”rätt” slags tal blir en fråga på liv och död: asylprocessen.2020 publicerades en rapport av Aino Gröndahl, asylrättsjurist på RFSL. Gröndahl hade gått igenom över 2000 avslagsmotiveringar i asylärenden från de senaste åtta åren. På 170 sidor får vi en inblick i vilka förväntningar som möter den som sökt skydd i Sverige med asylskäl grundade på sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.I en asylutredning anges regelmässigt som främsta bevisning den sökandes ”berättelse”. Vid ett enstaka intervjutillfälle med Migrationsverket ska den som flytt berätta om sina asylskäl. I hbtqi-ärenden innebär det att tala om sitt kön, om sina begär, och inte minst, om sin identitet.Foucault läste de katolska biktmanualerna som del av en kunskapsproduktion om könet, vilken ytterst handlade om makt. Intervjurummet, där den asylsökande måste vränga sin själs skrymslen, är inte helt olikt. Här finns en hel begreppsapparat och förståelseram som vid intervjutillfället bara antyds, men som den sökande likväl behöver behärska. För, låt oss säga, en person som flytt ett land där samkönade relationer straffas med fängelse, räcker det inte att hen har samkönat sex. Hen måste kunna redogöra för en livsstil, en identitet, en inre resa som utmynnat i en insikt om vem hen egentligen är.Kort sagt, den asylsökande måste kunna verbalisera en personlighetsutveckling som harmonierar med modernitetens påbud att identifiera sig genom sitt kön och sina begär.Konsekvenserna framstår som både brutala och absurda. Gröndahl ger rikliga exempel på personer som fått utvisningsbeslut med hänvisning till att de inte förmått göra en precis distinktion mellan att vara homosexuell och bisexuell, att de inte reflekterat i förväntad grad över sina begär, eller att de inte kunnat verbalisera en specifik livsstil. Som ett av de citerade besluten säger: Migrationsverket ifrågasätter inte att du har sex med män, men bedömer sammantaget att du inte har lämnat tillförlitliga uppgifter om att du tillhör gruppen homosexuella män. Gröndahls rapport publicerades alltså 2020, och den visade hur avslagsmotiveringar i hbtqi-ärenden närmast rutinmässigt bröt både mot både gällande lag och mot Migrationsverkets egna rättsliga ställningstaganden. Verket tog den på allvar och inledde utbildningsinsatser. Men 2023 gjorde Gröndahl en uppföljning där hon fann att effekterna av insatserna uteblivit. De krav som ställdes på hbtqi-flyktingar då, fortsatte att ställas även nu. Gröndahl kommenterade det som ”en rättsskandal som pågår i det tysta, bakom sekretess och tystnadsplikt”. I ett land som likt Sverige gärna berömmer sig om sin hbtqi-vänlighet, kan det framstå som både chockerande och gåtfullt.Men kanske är det just genom Foucault biktbås vi ska förstå denna skandal i en utebliven skandal. För Foucault var modernitetens pratsjukhet om könet och sexualiteten ett uttryck för maktens allt intimare inträngande i våra liv. För att vara rätt slags subjekt, det vill säga fullt ut människa, måste vi kunna tala om oss själva på ett sätt som låter sig inordnas i denna könets kunskapsregim. Så blir även den hbtqi-certifierade sexuella frigörelsen del av en större apparat för att göra skillnad på folk och folk. Den som inte klarar testet i biktbåset, behandlas som mindre än människa.Patricia Lorenzoniidéhistoriker och författare

Hör du glädjeskutten från sovrummen? Det är första gången på väldigt länge som bittra, manshatande feminister har yttrat någon form av glädje, för nu finns något som tydligen kan göra mannen nästan helt överflödig. Något som kallas artificiell intelligens, och är: "bättre än samtliga män." Missa inte det här programmet!Verklighetscheckens dator har nu fått smeknamnet "den tickande bomben." Ena sekunden blir skärmen svart, och andra börjar den låta och vibrera så man känner det i hela bordet, och måste stänga av. Än så länge har donationerna bara lite drygt täckt månadskostnaderna för att ens kunna lägga upp podden, och en ny dator kostar runt 15 000 kr. Nu hoppas vi på ett mirakel, så att vi inte sitter här och vill fortsätta, men kan bokstavligt talat inte:Verklighetscheckens Swish: 073 846 37 64 (Johan Widén står på numret)Meddelande: Gåva8 Feb 2025 är här, och vi ger oss på dessa ämnen:* Artificiell intelligens tar mannens plats i sängkammaren.* Är det svenska elnätet under "grön attack?"* Oeniga om huruvida tjänstemannen är en vuxen skitunge, eller inte.* Är du rik, får du uppleva frånvaron (övergivna hus) av utomeuropéernas närvaro.* Idiotiska ord från föräldern till en dotter som begick självmord.* RFSL och HBTQI-monumentet i Rinkeby.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Elisabeth Engman & Lennart MatikainenVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:TRAKASSERIKLASSA RELIGIONSPRAT PÅ ARBETSPLATSERhttps://www.spreaker.com/episode/trakasseriklassa-religionsprat-pa-arbetsplatser--64116828Alla program: https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM: Lördagen den 15 februari 2025Du hittar även Verklighetschecken här:PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoRUMBLEhttps://rumble.com/c/c-2636134iTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSLELLE48 HOURShttps://www.youtube.com/@48hours/videosELISABETHLena Philipsson: Det Gör Ont Melodifestivalenhttps://www.youtube.com/watch?v=yGuvuCbbKw8LENNARTUnbelievablehttps://www.imdb.com/title/tt7909970/

Claes berättar om sin resa till queera Island, där han bland andra träffade Thorbjörg Thorvaldsdottir på Samtökin 78 – motsvarande RFSL. Vendela bjuder på ett nytt tema, med koppling till förra veckans: heteroinvasion av queera medier och rum. Och så blir det Nyheter och Det händer! Musik i programmet: 我們的時光+彩虹下面, 趙雷 (Wǒmen de shíguāng + Cǎihóng xiàmiàn, Zhào léi) Ég leitaði blárra blóma, Hörður Torfa Þú ert stormur, Una Torfa The L word Theme, Betty The one and only, Adrian Macéus Ish Bin Von Kopf Fuss Auf Liebe Eingestellt, Marlene Dietrich

Finlands nordligaste kommun Enare växer tack vare turismen. Anna Koivumaa och hennes familj flyttade från Tornedalen till Ivalo i Enare där hon idag jobbar som hotellchef. Är du ung och queer och bor i Norrbotten? Joakim Isaksson Markström och Rebecka Digervall från RFSL ordnar regnbågskaféer i sex norrbottniska kommuner i vår och vill peppa alla att bli en allierad till HBTQI-rörelsen, men vad innebär det? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Luktar dina åsikter illa? Journalisten Erik Lindberg beskriver transrörelsens strategier för att ta kontroll över det offentliga samtalet. En av dessa är att likställa kritiska tankar med dålig hygien. Inläsare: Jörgen Huitfeldt

Vi gästas av Vendela Gold, komikern bakom fenomenet Palla Comedy, som äger rum igen lördag den 17/8, på RFSL-huset. Och så ger vi våra intryck av några av Malmöfestivalens många konserter och uppträdanden. Nyhetslänk: Hälsa och livsvillkor bland äldre hbtq-personer – En kartläggande litteraturöversikt av svensk forskning 2012-2022 Musik i programmet: Ajam - Clarissa Bitar Emotions - Mariah Carey Macho Man - Village People Toxiques - Yousou N'Dour Including - Transformator Khalil's dröm - Vincent Bahar

Vattengömma upptäckt på Mars. Utredning om återvandringen presenterades idag besvikelse för SD. Rodin hjälper killar bli fria från våld och hedersnormer. Debatt: Agnes Wold anklagar RFSL för att tysta kritiker. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

9 augusti. Upploppen i Storbritannien, Ukrainas offensiv i Kursk, Harris vicepresident och RFSL:s vilsenhet i värdegrunden är några av ämnena när redaktionen summerar veckan. Tove Lifvendahl, Mattias Svensson och Elias Nilsson samordnas av Andreas Ericson.

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.seIvar har tjuvlyssnat på muskulösa ynglingar med brinnande parfymintresse. Vad som ryms inom manlig manlighet tycks ha uppdaterats sedan han senast tittade efter.Anna-Karin pratar om RFSL:s kampanj Wash your mouth som de gör ihop med företaget The Humble Co. Kampanjen går ut på att anonyma avsändare skickar regnbågstandborstar till “en släkting, kollega …

Den konservative gymnasiestudenten Maurits Rannevid tänker hålla sig så långt bort som möjligt från Pridetåg i sommar. Men är RFSL ett ekonomiskt särintresse med alldeles för mycket makt, eller en befriande kraft? Ett samtal med mamma ändrade perspektivet. Inläsare: Staffan Dopping

När Peter Jöback var liten hette hans bästa kompisar Judy Garland, Cyd Charisse, Gene Kelly och Fred Astaire. Hans mamma lät honom titta på musikaler när det var stökigt hemma. Några år senare blev han själv musikalartist och i mitten av nittiotalet sjöng han "Guldet blev till sand", en av de mest älskade svenska låtarna någonsin, i Benny Anderssons och Björn Ulvaeus "Kristina från Duvemåla". Parallellt med sitt arbete på scen har han haft en popkarriär och i våras kom albumet "Atlas" där han samarbetar med de brittiska artisterna Ed Harcourt, Kathryn Williams och Sophie Ellis-Bextor. Nu hälsar han på hemma hos mig för att prata om sina idoler George Michael och Elton John, om när han nästan fick gå på audition för en Woody Allen-film, om när RFSL outade honom på affischer över hela stan, om att vara mer indie än folk tror, om att sjunga duett med Kate Pierson från The B52's och Sia, om att komma näst sist i Melodifestivalen (men tröstas av Loa Falkman) och om hur allt sög 2002 ("Jag var olyckligt kär, skivan gick åt helvete och det var året då jag plattångade mitt hår"). Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In this episode, we explore the LGBTQI community in Sweden, looking into the history, challenges, and progress of the LGBTQI rights movement in the country. We take a closer look at how Sweden has embraced diversity, inclusion and the ongoing journey toward equality for all people, regardless of sexual orientation or gender identity.Whether you are a member of the LGBTQI community, an ally, or simply interested in learning more about LGBTQI issues in Sweden, this episode offers some great insights that are both valuable and engaging.Our guest is Tawar Dabaghi, Secretary General of RFSL - The Swedish Federation for Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, Queer and Intersex Rights. RFSL strives to create an equal world where all LGBTQI people's human rights are respected and no one is left behind.https://www.rfsl.se/en/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fritte berättar om när han gick på en informationsträff om homosexualitet anordnad av RFSL i Knivsta. Stötta oss genom patreon.com/fyrameter Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Elias Fjellander är en brinnande kraft i civilsamhället med flertalet styrelseuppdrag. Elias är just nu ordförande för RFSL ungdom, vice ordförande för SLU (Sveriges barn- och ungdomsorganisationer), styrelseledamot i Plan International Sverige, ForumCiv och RFSL förbundet. Allt detta trots att Elias är Kinkypoddens hittills yngsta gäst!I Kinkypodden pratar Elias bland annat om hur det ser ut för unga HBTQIA+-personer idag, om minoritetsstress och minoritetsglädje och förklarar varför en ny könstillhörighetslag är livsviktig för transpersoner. Följ Elias på @eliasfjellander och @rfslungdom och @lsu_seFör kalendarium till queera event etc följ: @queervardagProgramledare samt inspelning, ljudmix och klippning: Aurora BrännströmJingel: Andreas Hedberg med voice over av Carola Alfredsson HedbergStötta Kinkypodden via www.patreon.com/kinkypoddenwww.kinkypodden.se @kinkypodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Är det okej att en man ammar sitt barn? Tanken på amning kan skapa ”könseufori” hos transkvinnor enligt intresseorganisationen RFSL, som är pådrivande för den nya könstillhörighetslagen. Även om frågan kan verka perifer så rör den själva kärnan i lagen som riksdagen ska ta ställning till den 17 april, skriver journalisten Erik Lindberg. Inläsare: Magnus Thorén

Skolverket rekommenderar att lärare ska bekräfta elever som tycker sig tillhöra motsatt kön. Det påstås ha stöd i vetenskap medan en ”tvåkönsnorm” anses kunna leda till självmord. Men en närmare granskning visar att studierna har gjorts i samarbete med intresseorganisationen RFSL – en av dem grundar sig på 29 handplockade enkätdeltagare. Av Erik Lindberg Inläsare: Magnus Thorén

Suzann Larsdotter är kinkyvänlig sexolog och terapeut, utbildad socionom, legitimerad hälso- och sjukvårdskurator, auktoriserad sexolog och specialist i klinisk sexologi, samt engagerad föreläsare. Suzann beskriver sig själv som en aktivist med ett brinnande intresse för det ideella engagemanget i sexualpolitiska frågor och är och har varit engagerad både inom RFSU och RFSL.I detta fullmatade avsnitt av Kinkypodden pratar Suzann bland annat om sex genom livet, sex som hälsa, solosex, bdsm och kinks samt om vad det innebär att vara kinkyvänlig i sitt terapeutiska arbete. Du hör Suzann i RFSL:s podcast ”Prata om det” och du kan följa Suzann på @sexologibyranProgramledare samt inspelning, ljudmix och klippning: Aurora BrännströmJingel: Andreas Hedberg med voice over av Carola Alfredsson HedbergStötta Kinkypodden via www.patreon.com/kinkypoddenwww.kinkypodden.se @kinkypodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi gästas av Barbora, från RFSL Newcomers Malmö, som nyligen tilldelades mångfaldspriset Diversity Index award. Turandot har premiär på Malmöoperan 3/2 (fortsätter till 21/4) och samma datum drar Mello igång i Malmö, men kritiken mot Israel i ESC är stark. Till SVT & EBU: Bojkotta Israel från Eurovision 2024: https://www.mittskifte.org/petitions/bojkotta-israel-fran-eurovision-2024 Musik i programmet: M' Bife Balafon - Amadou & Mariam Shim el Yasmine - Mashrou' Leila Nessun dorma - Luciano Pavarotti Leve Palestina - Vendetta, Fiboss One by one - Rickard Söderberg & Elize Ryd Volver a los 17 - Violeta Parra

Idag är vi på RFSL Sjuhärad och har ett spännande lärorikt och intressant samtal kring könsfrågor - identifiering och människorna bakom identifieringen tillsammans med Tulay Orre, Verksamhetsansvarig & Programansvarig Borås Pride Om att vara en öppen människa när man möter andra, oavsett vilket kön man valt att känna sig hemma i och identifiera sig med. Vikten av att se alla människor ur ett lika värde och perspektiv och vara neutral i sina möten med människor bakom våra könsroller. Vi på käringpodden har ju det som grund att ”Life is all about love” och pratar alltid om vad som sker i våra liv och möten med andra människor. Hur man själv kan välja att förhålla sig till livet, kärleken och dess utmaningar och se vad som händer bakom inom oss själva. Ett fantastiskt avsnitt - väl värt att lyssna på för att öka förståelsen kring denna fråga som just nu är normbrytande i vårt samhälle

Vi gästas av Peter Sidlund Ponkala, RFSL:s nyvalda förbundsordförande, som bland annat berättar om några viktiga beslut som fattades under Kongressen 2023. Antirasistiska filmdagar (ARF) firar 30 år i år, med en filmfestival 14-20 nov. Vi recenserar även filmen Kalla mig Lucia och tipsar om Dicks: The Musical. Musik i programmet: Puesta - Kumbia Queers Daytona Sand - Orvill Peck The Edge of Glory - Lady Gaga Gaua - Lourdes Iriondo All Love is Love, ur filmen Dicks: The Musical Humankind - Coldplay Free Ride - Mykki Blanco

Vi berättar lite om RFSL Kongressen som ägde rum 27-29 okt. Bland beslutades att officiellt inkludera asexuella och aromantiska i RFSL:s målgrupper och att förstärka arbetet med polyfrågor. Och ny förbundsordförande blir Peter Sidlund Ponkala. RFSL Malmös invigningsfest var i lördags (4/11) och så blir det medlemsfest snart! "Sherlock och Sångerskan" hade premiär på Malmö opera den 4/11 och vi har även sett nya TV-serien "Tore", av och med William Spetz. Och så tipsar vi om projektet "Rivers in Resistance: En handbok om de växande QTIBIPOC rörelserna i Norden": https://drive.google.com/file/d/123L-B9HTJKnlTTVDT03b54156FPfEyrv/view Musik i programmet: You're My Best Friend - Queen Platonic Love - Lauren Bird Intro till Sherlock och Sångerskan, Aria - Malmö opera I Like Boys - Todrick Hall One Day - Mariette Polyamorous Love - The Peptides

Den normkritiska organisationen RFSL har hbtqi-certifierat över hundra bibliotek runtom i hela landet. På Karlskoga bibliotek måste alla i personalen nu hålla med om att kvinnor kan vara män. ”Annars är man på fel arbetsplats”, säger ansvariga chefen. Certifieringarna skapar mångmiljonbelopp för RFSL:s framgångsrika politiska lobbying. Nu tänker M och L söka stöd i riksdagen för en ny könslagstiftning, skriver Erik Lindberg. Inläsare: Johan Rabaeus

Välkommen in i en värld av glitter och glamor.  I detta avsnitt möter du Stefan Dahl, dragshowartist och medgrundare av Champange Safari.

Sex och lust på äldreboenden och hos dementa personer kan vara svårt för anhöriga och personalen att hantera. Det visar en svensk studie om sjuksköterskors syn på sexualitet hos dementa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På äldreboendet Rönnbäret i Malmö har personalen utbildats och certifierats som ett av Sverige fyra HBTQI-äldreboenden. För en del personal där är det inga konstigheter att exempelvis handla kondomer åt de boende om det önskas, men för andra kan det kännas obekvämt.Första studien om demens och sexualitetMari-Louise Nilsson, forskare och sjuksköterska, har gjort den första svenska studien om dementa och sexualitet. Hon har djupintervjuat tio sjuksköterskor på olika äldreboenden om vilka situationer de har stött på och hur de har hanterat det. Flera anställda efterlyser riktlinjer, men Mari-Louise Nilsson tror att det är fel väg att gå. Pell Uno Larsson, 81-årig fd sjuksköterska och aktivt inom RFSL, menar att det behövs mycket mer utbildning. Medverkande: Jasminka Ivanovska och Selga, boende på äldreboendet Rönnbäret i Malmö. Yasemin Green Yakisan och Céleste Niklasson undersköterskor på Rönnbäret i Malmö. Mari-Louise Nilsson, som är sjuksköterska samt universitetsadjunkt och forskare. Pell Uno Larsson/81-årig fd sjuksköterska och aktiv i RFSL.Programmet sändes första gången 23 mars i år. Reporter Jonna WestinJonna.Westin@sverigesradio.seProgramledare och producent: Annika ÖstmanAnnika.Ostman@sverigesradio.se

Vi gästas av Richard Aspegren, nyvald ordförande för RFSL Malmö, sedan extramötet den 16/7. Sedan bjuder vi på recension av Skånska operans Tosca, som spelades på Hovdala slott i lördags. Och så blir det Nyheter och Det händer förstås! Musik i programmet: Ocean - Kristina Freedom! ‘90 - George Michael Somewhere - Barbra Streisand Tosca Act 1: Ah! Finalmente - Giacomo Puccini Sången till livet - Jussi Björling Rush - Troye Sivan The Adventures of Sinsai - Paradise Bangkok Molam International Band

Programledare: Johannes Cakar och Camilla Fågelborg Komikern och poddaren Elinor Svensson testar moralen i Vardagsfilosofiska rummet, Peter Sidlund Ponkala från RFSL om hotbilden mot HBTQ-personer. Vi pratar sjuka grejer man gör för att få sin crush uppmärksamhet, ChatGPT kommer på nya känslor och Jackie Chan är tydligen en lögnare.

Sommaren är här och med den kommer också en rad pridefestivaler på olika platser i Sverige och utomlands. Men samtidigt som det är ett tillfälle för hbtqi-rörelsen att samlas och kräva sin rätt så har extremhögerns riktade hat mot Pride och hbtqi-personer på senare tid blivit allt mer påtagligt och högljutt. Prognosen för 2023 i Expos senaste årsrapport varnar både för ökat hat mot transpersoner specifikt och en förhöjd risk för högerextremt våld. Hur väl står samhället upp mot det riktade hatet och hoten mot hbtqi-personer? Varifrån kommer hoten? Och varför är det viktigare än på länge att fira Pride just nu? Programledare: Erik Glaad Gäster i studion är Expos researcher Morgan Finnsiö och Ulrika Westerlund, miljöpartistisk riksdagsledamot och tidigare ordförande för RFSL. Ansvarig utgivare: Daniel Poohl --- Läs mer: Je t'aime Front National (2016): https://expo.se/je-taime-front-national  Niclas Nilsson: Hatet mot hbtqi är ett växande hot (2023): https://expo.se/2023/06/hatet-mot-hbtqi-ar-ett-vaxande-hot  Så sprids transfobin från SD:s riksdagskansli (2023): https://expo.se/2023/03/sa-sprids-transfobin-fran-sds-riksdagskansli  Daniel Poohl: Transpersoner – extremhögerns nya hatobjekt (2022): https://expo.se/2022/08/analys-transpersoner-extremhogerns-nya-hatobjekt  Studio Expo: Dragstory-hets & hbtqi-hat (2022): https://expo.se/fakta/podcasts/dragstory-hets-och-hbtqi-hat  Bil prenumerant på Tidskriften Expo för endast 9 kronor: https://expo.se/sommarkampanj23  --- Studio Expo ger dig som lyssnar fördjupningar om våra avslöjanden, mer om våra granskningar och analyser av högextrema tendenser. Varje vecka i din poddspelare! Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse. Vi har granskat och bevakat extremhögern sedan 1995 – för en levande demokrati där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande. Hjälp oss fortsätta granska extremhögern och erbjuda journalistik och poddar utan betalvägg. Bli månadsgivare på expo.se/stod-expo eller swisha valfri slant till 123 271 02 59. Tillsammans gör vi skillnad – tack för ditt bidrag!

Sex och lust på äldreboenden och hos dementa personer kan vara svårt för anhöriga och personalen att hantera. Det visar en svensk studie om sjuksköterskors syn på sexualitet hos dementa. På äldreboendet Rönnbäret i Malmö har personalen utbildats och certifierats som ett av Sverige fyra HBTQI-äldreboenden. För en del personal där är det inga konstigheter att exempelvis handla kondomer åt de boende om det önskas, men för andra kan det kännas obekvämt.Första studien om demens och sexualitetMari-Louise Nilsson, forskare och sjuksköterska, har gjort den första svenska studien om dementa och sexualitet. Hon har djupintervjuat tio sjuksköterskor på olika äldreboenden om vilka situationer de har stött på och hur de har hanterat det. Flera anställda efterlyser riktlinjer, men Mari-Louise Nilsson tror att det är fel väg att gå. Pell Uno Larsson, 81-årig fd sjuksköterska och aktivt inom RFSL, menar att det behövs mycket mer utbildning. Medverkande: Jasminka Ivanovska och Selga, boende på äldreboendet Rönnbäret i Malmö. Yasemin Green Yakisan och Céleste Niklasson undersköterskor på Rönnbäret i Malmö. Mari-Louise Nilsson, som är sjuksköterska samt universitetsadjunkt och forskare. Pell Uno Larsson/81-årig fd sjuksköterska och aktiv i RFSL.Programmet sändes första gången 23 mars i år. Reporter Jonna WestinJonna.Westin@sverigesradio.seProgramledare och producent: Annika ÖstmanAnnika.Ostman@sverigesradio.se

Vi gästas av Omid, nyvald styrelseledamot i RFSL Malmö, som bland annat berättar om sin roll där och om avdelningens aktiviteter och planer. Sedan blir det recensioner av "The Chosen Haram" på Hipp och Prisoner of the State på Malmö Opera. Från nyheterna: länkt till Whoopi Goldbergs uttalande på Instagram: https://www.instagram.com/p/Crs5BQAIcLb/ Musik i programmet: Sapporo no Onna - Mina Aoe Tattoo - Loreen Trailer till The Chosen Haram, på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=D3h3TVUr-9w Prisoner of the state: I was a woman - komp. David Lang Prisoner of the state: Entrance of the governor - David Lang Prisoner of the state: uhhh, so dark - David Lang Unna daj - Elecktra (Robin Werner) Hush Little Bay - Al'Tarba, Bianca Casady, CocoRosie

Vi gästas i studion av Barbora Majdisova, projektledare för RFSL Newcomers Malmö, som bland annat berättar om ett initiativ till SFI-kurser för hbtqi-personer. Sen blir det recension av Silent Zone, en opera om incest och familjevåld, och så puffar vi för årets Malmö Queer Filmfestival (MQF), som äger rum i helgen. https://panora.se/festival/malmo-queer-film-festival-2023/ Musik i programmet: Bitch I'm a Dream - Momo Shine - Years & Years If I Had the Power - Newcomers Youth Silent Zone - Malmö operas barnkör Forbidden Love - Madonna Solomé - Slaves to Sirens

RFSU arbetar för fler sexleksaker till barn. RFSL-företrädare vill ligga med barn. Mönstret känns igen och bör inte överraska någon, men det är dags att återigen tala om homolobbyns totala fixering vid våra barn och vid barns sexualitet. Vilka ligger bakom detta egentligen, och varför?Dessutom har vi en uppföljning på gårdagens avsnitt “Den stora mejerikonspirationen” där en lyssnare som arbetar på ett mejeri ger sin syn på varför priserna på mejeriprodukter skjutit i höjden.Dagens Svegot sänder direkt varje vardag klockan 10. För att få tillgång till samtliga program i efterhand, dessutom utan reklam, behöver du vara stödprenumerant. Det blir du enkelt på https://www.svegot.se/support.

Sex och lust på äldreboenden och hos dementa personer kan vara svårt för anhöriga och personalen att hantera. Det visar en svensk studie om sjuksköterskors syn på sexualitet hos dementa. På äldreboendet Rönnbäret i Malmö har personalen utbildats och certifierats som ett av Sverige fyra HBTQI-äldreboenden. För en del personal där är det inga konstigheter att exempelvis handla kondomer åt de boende om det önskas, men för andra kan det kännas obekvämt.Första studien om demens och sexualitetMari-Louise Nilsson, forskare och sjuksköterska, har gjort den första svenska studien om dementa och sexualitet. Hon har djupintervjuat tio sjuksköterskor på olika äldreboenden om vilka situationer de har stött på och hur de har hanterat det. Flera anställda efterlyser riktlinjer, men Mari-Louise Nilsson tror att det är fel väg att gå. Pell Uno Larsson, 81-årig fd sjuksköterska och aktivt inom RFSL, menar att det behövs mycket mer utbildning. Medverkande: Jasminka Ivanovska och Selga, boende på äldreboendet Rönnbäret i Malmö. Yasemin Green Yakisan och Céleste Niklasson undersköterskor på Rönnbäret i Malmö. Mari-Louise Nilsson, som är sjuksköterska samt universitetsadjunkt och forskare. Pell Uno Larsson/81-årig fd sjuksköterska och aktiv i RFSL.Reporter Jonna Westin. Programledare och producent: Annika ÖstmanAnnika.Ostman@sverigesradio.se

RFSU arbetar för fler sexleksaker till barn. RFSL-företrädare vill ligga med barn. Mönstret känns igen och bör inte överraska någon, men det är dags att återigen tala om homolobbyns totala fixering vid våra barn och vid barns sexualitet. Vilka ligger bakom detta egentligen, och varför? Dessutom har vi en uppföljning på gårdagens avsnitt “Den stora mejerikonspirationen” där en lyssnare som arbetar på ett mejeri ger sin syn på varför priserna på mejeriprodukter skjutit i höjden. Inlägget RFSU, RFSL och barnen dök först upp på Dagens Svegot.

Sexologen Suzann Larsdotter, the QUEEN of sex gästar oss idag! Hon har jobbat med sex i 20 år på bland annat RFSL, sin egna mottagning och skrivit böcker om kvinnlig njutning! Hon lär oss ALLT om snippan: vad den behöver för stimulans för att få orgasm och vad man kan göra om sexet inte känns skönt eller obehagligt av någon anledning. Det är dags att vi tjejer stärker vårt sexuella självförtroende så att vi vågar kommunicera i sängen vad vi behöver för att ha det bra. Och vi måste släppa gamla föreställningar om vad som är ''rätt sex'' och det kommer Suzann berätta mer om. Följ oss på: https://www.instagram.com/ittybittytittypodd/

I denna sändning gästas vi i studion av Stefan Andric, kassör på RFSL Malmö! Vi har varit på Hipp och sett pjäsen En Midsommarnattsdröm och så två filmer: Tár och The Inspection. Och så blir det Nyheter och Det händer förstås! Musik i programmet: Badiaa Bouhrizi - Seeh Devil that I know - Jacob Banks Emotional Ffreediving - Toni Martin Dobrzanski Wish I knew you - Animal Collective Sissy that walk - RuPaul Baraye - Bahareh Razekh ”UROISH” & Malmö Operaorkester

Veckans avsnitt sker i samarbete med RFSL! Denna vecka ryker det ur öronen på Anna och Lena. Människor ägnar sig tydligen åt att försöka omvända hbtqi-personer. Vilka är idioterna som förpestar livet för andra? Och varför? Experten Maria Tillquist från RFSL kommer till undsättning och ger sval på tal. Är det kyrkan, hedern eller fobin som är huvudproblemet? Vart går gränsen mellan brott och samtycke? Kan själavårdssamtal verkligen hjälpa och vilket stöd finns att få för drabbade? Ett väldigt viktigt avsnitt. Folkbildning på riktigt! På slutet lägger Lena i en sista växel gällande ilskan. Hon hatar tydligen matlådornas ägare.

I det här avsnittet gästas vi av Fredrik Nilsson från RFSL och vi dyker vi ner i CRM-system. Fredrik berättar om deras resa från anteckningsblock till att nu arbeta professionellt i ett CRM-system. Vad har man ett CRM till? Och hur tar man sig ann om man vill upphandla ett nytt CRM? Fredrik delar med sig av deras framgångar och misstag längst vägen och ger 5 handfasta tips för dig som går i tankarna att byta CRM!

Podden gästas av Elias Fjellander, förbundsordförande och talesperson på RFSL Ungdom. Elias berättar om vad det innebär att vara HBTQI. Han berättar även om den utsatthet HBTQI personer kan känna om ens familj och omgivning inte accepterar den man är. Vi tar upp vanliga frågor som ungdomar vi möter har, som t.ex. vad man kan göra om man känner att ens kropp inte stämmer överens med ens könsidentitet, vart man kan vända sig om man blir utsatt för diskriminering i skolan och vilken hjälp och stöd som finns att få. Programledare är Maria Näslund som jobbar inom Maskrosbarns stödverksamhet. Har du lyssnat och har frågor om HBTQI, rättigheter och vilket stöd som finns att få? Besök RFSL:s hemsida eller DM:a dem på Instagram där de heter @rfslungdom.

I denna sändning gästas vi åter av Žana, projektsamordnare RFSL Rådgivningen Skåne, som berättar om ett par planerade föreläsningar bland annat. Claes träffade Ola Hörling från Skånes Opera, som fyller 30 år, och såg även filmen Peter von Kant Vi var på Skånes Dansteater i torsdags och berättar om verken Once a Whisper av Helena Franzén och Zero-Zero av Johanna Nuutinen. Och så blir det Nyheter och Det händer, där vi bland annat tipsar om Arbetarfilmfestivalen, som äger rum nu i helgen: https://www.nlff.se/festival-2022/ Musik i programmet: Bisexual Anthem - Domo Wilson One Fine Morning - Evie Sands The Bear: Madame, je vous prie (ur Björnen) Jeder tötet was er liebt - Isabelle Adjani Arv (trailer) Hågadalen - Yersinia

Joseph Popa från Sierra Leone tvingades fly från sitt hemland som barn på grund av sin sexualitet. Här möter han Natalie Berglund Vorona som flydde från kriget i Ukraina i ett starkt samtal om sina livsomvälvande erfarenheter. I Sierra Leone är det förbjudet enligt lag att vara homosexuell, vilket kan ge livstids fängelse. Risken att bli misshandlad eller dödad på grund av sin sexualitet är påtaglig. När det framkom att Joseph hade pussat en annan pojke blev han utkastad från både skola och hem vid 13-års ålder. Det fick honom att känna skam över att vara annorlunda. Efter att ha levt på gatan en period träffade Joseph en europeisk man som lovade honom att han skulle få spela fotboll om han följde med till Europa. Väl där blev Joseph utsatt för både fysiska och sexuella övergrepp. Natalie ville inte tro att ryktet om en rysk invasion var sant och valde att stanna kvar i Ukraina. En morgon vaknade hon upp till ljudet av krigsplan och tillbringade kommande dagar i ett skyddsrum. Livet förändrades totalt på en dag. Hon bor i Sverige nu, men oron för familj och vänner som finns kvar i Ukraina är ständigt närvarande då kriget fortfarande pågår under tiden för inspelningen. Både Joseph som arbetar för RFSL och Natalia som är engagerad i Refugees from Ukraine är överens om att det är mycket givande och ett bra sätt att bearbeta sin egen sorg att hjälpa andra som är i nöd. Flyktpodden produceras av mediehuset Fanzingo med stöd av MUCF.

Samkönade äktenskap splittrar kyrkor i flera länder. HBTQI-frågan i bland andra Englands och Brasiliens kyrkor har lett till stor debatt och har även blivit en symbolfråga i politiken. I veckan utsågs Jakob Forssmed (KD) till ny socialminister i den nya regeringen, han har även ansvar för trossamfundsfrågorna. Vi talar med honom, bland annat om hans egen tro, om de religiösa samfundens ansvar för social omsorg i svåra tider och om alla trossamfund bör viga samkönade par.Den engelska statskyrkan, Church of England menar att sex mellan personer av samma kön strider mot Bibeln. Samtidigt erbjuder kyrkan registrerade partnerskap, även för sina egna präster om de avstår från sex och lever i celibat. Men debatten om det här är livlig. Frilansjournalisten Natacha López har träffat två homosexuella anglikaner som har helt olika synsätt och lever därefter. I Brasilien är det tillåtet med samkönade äktenskap men i debatten inför den andra omgången av presidentvalet har HBTQ-frågorna blivit en viktig del i retoriken. Den nuvarande presidenten Jair Messias Bolsonaro tar tydligt ställning i frågan och utmanas av veteranen Lula da Silva. Hör radions korrespondent Ivan Garcia.Hör även Levi Karvonen, som bevakar internationella frågor för RFSL (riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter).programledare: Åsa Furuhagen reporter: Natacha López producent: Anders Diamant

Det ska bli lättare att byta juridiskt kön, enligt ett lagförslag från den avgående regeringen. Men är det oproblematiskt att alla från 16 år ska kunna byta kön utan diagnos eller utredning? Dagens gäster anser att föreställningen om att könet sitter i hjärnan och är frikopplat från biologi handlar om ideologisk övertygelse och saknar vetenskaplig grund. Emelie Köhler har själv påbörjat ett könsbyte och ångrat sig. Tanja Olsson Blandy har i många år arbetat med jämställdhetsfrågor inom Regeringskansliet och har följt den nya könsbyteslagens väg från spektakulära utredningar till dagens förslag. Vilka slutsatser kan Sverige dra av att Storbritannien har stängt landets transvårdsklinik? Och hur lämpligt är det att RFSL med sin radikala agenda i transfrågan haft en så central roll i de statliga utredningarna? Gäster: Emelie Köhler, Tanja Olsson Blandy och Johan Hakelius. Programledare: Nina Solomin. 

Sören Juvas har ett CV som innefattar ordförande för RFSL, ombudsman på HIV-sveirge, kommunikationsombudsman för socialdemokraterna i Europaparlamentet, presschef på TCO och ordförande för HBT-socialdemokraterna.En diger meritlista och många spännande ingångar till samtal. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mindre än en vecka kvar till valet och vi tittar närmare på Sverigedemokraternas realpolitiska överväganden med utgångspunkt i vaccinpassen. Dessutom om de allt mer aggressiva utlänningarna när svenskvänligheten vinner mark, och så har RFSL stött på patrull i Västerås.Detta är inte hela avsnittet. För att höra hela avsnittet i efterhand behöver du vara stödprenumerant - samtliga avsnitt finns på https://www.svegot.se/kategori/podcast/dagens-svegot/Teckna stödprenumeration: https://www.svegot.se/supportGe en gåva: https://www.svegot.se/donera

Vi har tittat på SVT:s nya multikultisatsning "Invandrare för svenskar" under ledning av Ahmed Berhan och är beredda att avkunna dom. Dessutom läser vi SD:s rapport "Lägst invandring i Europa" och de hysteriska reaktionerna från bland annat RFSL och Jonas Gardell.Detta är inte hela avsnittet. För att höra hela avsnittet i efterhand behöver du vara stödprenumerant - samtliga avsnitt finns på https://www.svegot.se/kategori/podcast/dagens-svegot/Teckna stödprenumeration: https://www.svegot.se/supportGe en gåva: https://www.svegot.se/donera

(Ber om ursäkt för feluppladdat mys idag, redigeringsvadelningen tar på sig detta) Efter att den nationella aborträtten i USA upphävts har flera svenska partier lyft sin ståndpunkt i frågan. Nu vill L, C, M och MP grundlagsskydda aborträtten. – Det är vårt sätt att markera att här har vi någonting som vi tycker är större än den vanliga majoriteten, säger Ulf Kristersson (M) till Aftonbladet. Det är ju det där med RFSU, RFSL och Planned Parenthood som systerorganisation... Sverige verkar som vanligt sitta i centrum! #CarlNorberg #DeFria De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Anna Renée Winget (they/them) is a playwright, scholar, and artivist. They currently serve as a University of California Humanities Research Institute Scholar and professor of theatre at Loyola Marymount University. Anna's new book, The Palgrave Handbook of Queer and Trans Feminisms, is available from Palgrave Macmillan. Their most recent play, Utah Queer explores the relationship between faith and queerness through the lens of a Mormon lesbian in Southern Utah who moonlights as a drag performer. Anna recently served as Mental Health Project Manager at RFSL, Sweden's national organization for LGBTQI rights. They hold a doctorate in drama and theatre from the University of California at Irvine (UCI) and at San Diego (UCSD) focused on gender, performance, and healing. Anna teaches theatre and writing and holds an MFA in Playwriting from Boston University. Their new storytelling project, Crossing Pride, aims to develop sustainable creative healing, networking, and archiving by and for queer and trans refugees who are stateless, seeking asylum, or are otherwise displaced. Anna is now pursuing their drama therapy certification from the Drama Therapy Institute of Los Angeles.  Connect with Anna! @2queenheal Instagram https://www.linkedin.com/in/annareneewinget/  www.annawinget.com  

Borde inte hatet och våldet mot HBTQI-personer minska i takt med att samhället förändras? Och varifrån kommer hatet? Helgens pridefest i Oslo slutade i tragedi, när en ensam gärningsman gick till attack mot två krogar och ett gatukök. Hur ser brottsligheten mot HBTQ-personer ut, och hur har den förändrats över tid? Vi frågar Eva Tiby, professor emerita i kriminologi vid Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet, som forskat på brott mot homosexuella sedan mitten av 90-talet. Hur manifesteras hat, hot och våld mot HBTQ-personer i vardagen? Och vilka krafter i samhället är det som är i rörelse? Trifa Shakely, förbundsordförande för RFSL, berättar.Pacifisten från KaliningradVi fördjupar oss ytterligare i Kaliningrad, tidigare Königsberg. Idag handlar det om filosofen och pacifisten Immanuel Kant. Hur präglades han av sin uppväxt i Königsberg, och hur relevanta är hans tankar om krig och fred idag? Vår gäst Rebecka Lettevall, professor i idéhistoria vid Malmö universitet, doktorerade på hans skrift Om den eviga freden: Ett filosofiskt utkast.Kommer Sverige och Finland släppas in i Nato vid toppmötet i Madrid på onsdag? Magdalena Andersson har talat direkt med president Erdogan i telefon, och det pågår intensiva förhandlingar på flera nivåer in i det sista.Det är värmebölja i världen. I Tokyo uppmanas man släcka ljuset så att strömmen ska räcka till luftkonditioneringen. Det som förr kändes härligt ger nu föraningar om domedagen. Och Louise oroar sig för att vattnet ska ta slut.Dessutom startar vi serien sommarboktipset, där Thomas och Louise delar med sig av sina bästa lästips.Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Amanda Rydman

Dagens gäst är en person som på kort tid har blivit en god vän till mig. Anna-Karin Wyndhamn och jag lärde känna varandra för några få år sedan när hon hörde av sig och berättade om vad jämställdhetsintegrering var för något och hur det implementerades på högskolor, universitet, myndigheter och forskningsråd. Sedan skrev vi en bok ihop. Genusdoktrinen, som kom ut för lite över ett år sedan. Men hon gör mycket mer än att skriva böcker ihop med mig. Hon är till vardags forskare på Göteborgs universitet, skriver bland annat på Göteborgs-postens ledarsida och har precis lanserat en ny podd – Söndagsskolan – ihop med Ann Heberlein. I dagens podd summerar vi debatten som följde boksläppet, vad som har hänt med debatten i övrigt och hur man kan motverka genusdoktrinen på politisk nivå.Välkommen Anna-Karin Wyndhamn till Rak höger!– Tackar, Ivar Arpi!Det blir nästan lite märkligt att vi ska ha ett uppstyrt samtal eftersom vi pratar så ofta!– Inte så ofta nuförtiden, nu är det kanske en gång i veckan?Precis, vi har trappat ned från flera gånger per dag till en gång i veckan ungefär. Det är ett långsamt ”withdrawal”.– Vi står i kontakt med varandra hela tiden, det kan man väl säga.Vi börjar med Genusdoktrinen. En sak som jag tyckte gjorde den unik i jämfört med många andra böcker var att du skrev den och du hade dina erfarenheter från nationella sekretariatet för genusforskning, och att du arbetade med jämställdhetsintegrering medan vi skrev boken. Väldigt ofta är man, som jag, en outsider till arbetet eller till genusforskning. Det betyder inte att man har fel men det är mer sällan som någon insider är kritisk. När du gick tillbaka till universitet, hur var det? För då har du varit, om man ska tala i krigsmetaforer, något slags förrädare. Du har tagit information från insidan till människor på utsidan, skrivit en bok med en ledarskribent på Svenska Dagbladet och sen har du mage att komma tillbaka till universitetet? Eller hur var det?– Folk tillskriver mig att jag är en svikare i någon mån, att jag har bidragit till att det här viktiga fältet genusvetenskap, och i förlängningen jämställdhetsarbetet, tappar mark eller blir ifrågasatt på oskälig grund. Den falangen finns. Det avståndstagandet känner jag med hela min kropp. Men jag måste säga att det samtidigt finns många som har sträckt ut en hand. För varje gång någon har sagt ”Jag vill inte träffa dig” så finns det de som har skickat en fråga, ”Ska vi ses”, eller ”Jag tycker det du gör är bra”. Så jag känner ändå att det finns ett stöd och jag måste säga till mitt lärosätes försvar att jag inte har varit utan arbete. Jag har inte behövt göra meningslösa uppgifter eller känna att jag är marginaliserad på det sättet. Om något så hoppas jag att det kan få andra akademiker som känner samma eller likartad kritik som jag gjorde, eller inom ett annat område som är genompolitiserat, att man kan göra detta utan att man blir av med sin plattform eller att man tappar all trovärdighet. Någonting som ofta kastades mot mig när du och jag höll på att prata om boken som allra mest, var att jag hade med denna bok förbränt mitt akademiska förtroendekapital. Det tycker jag inte, såhär ett år efter, att jag kan sägas ha gjort. Jag är kvar inom forskningen, jag har fått ett stort forskningsanslag. På det viset är jag inte ett rött kort, eller brunt kort, givet vad folk har försökt smeta på oss. Blåbrunt, för att koppla till den senaste partiledardebatten i riksdagen. Jag har ändå den här plattformen kvar.Hur skulle du ha förverkat ditt forskningskapital genom Genusdoktrinen? Vad är argumentet för det?– Som jag uppfattade det så handlade det om att Genusdoktrinen inte kan kategoriseras som en vetenskaplig produkt. Det var ett journalistiskt granskningsarbete vi gjorde. Dels försöker man antyda att det därigenom har lägre trovärdighet och är ett slarvigare typ av jobb, jämfört med att skriva akademiska artiklar som absolut ingen läser. Den andra delen är att jag samarbetade med dig, och din dåvarande position på Svenska Dagbladet som borgerlig tidning i sig misstänkliggör mig. Det tycker jag är så intressant eftersom det finns paralleller till andra samtida diskussioner om akademisk frihet, som har varit sedan boken kom. Man har svårt att från akademin titta på vad som faktiskt sägs eller läggs fram, och istället tittar man bara på avsändaren. Och om avsändaren har rätt partibok eller kopplingar till rätt personer. Då avvägs trovärdighet och viktighetsgrad utifrån det. Jag har läst en bok som heter The Revolt Of The Public av Martin Gurri. Han är före detta CIA-analytiker, eller omvärldsanalytiker, denna underbara yrkestitel. Han skrev den här boken 2014 och då anses han ha förutsett Donald Trump och brexit, något som han återkommer till är just att etablissemanget, och då menar han experter, universitet, politiker, myndigheter, militär, polis, är kvar i den moderna staten som byggdes upp under 1900-talet, med en hierarkisk uppbyggnad. Du har en expert eller myndighet eller politiker i toppen och sen har du medborgare/undersåtar som tar emot information. En journalist sitter i teve och berättar i nyhetssändning hur läget i världen är. Gurri tar som exempel Walter Cronkite som var ett legendariskt nyhetsankare i USA. Han avslutade sina nyhetssändningar med att säga ”And that's the way it is”. Det är ju extremt otidsenligt idag, i och med att du har ett konstant nyhetsflöde med sociala medier och du har tillgång till nyhetsmedier över hela världen. Samtidigt har sociala medier, internet, digitalisering och allt det där gjort att människor i allmänhet förväntar sig delaktighet. Man förväntar sig att bli lyssnad på och man deltar i samtal hela tiden. Det återkommer väldigt ofta att om det inte har gått genom peer review, om du inte har gått genom exakt den här processen, så vägrar man befatta sig med det som sägs, oavsett om det som sägs är korrekt eller inte. Det spelar ingen roll, det finns en process som måste ha skett på ett visst sätt. Oavsett hur kakan smakar måste de olika stegen för hur man knådar degen måste ha gått till på ett visst sätt.– Det där bygger delvis på en lögn, eftersom väldigt många av de granskningssystem som man har, som ska säkerställa att det som kommer ut ur peer review, ändå inte riktigt håller måttet. Det visar sig att den biasen som du och jag kritiserade i fråga om jämställdhetsintegreringen och i forskningsstyrningen, den finns också i de här redaktionsråden, där man blir frälst på sin egen teori och bejakar texter även om de innehållsligt och i både frågeställning och slutsats, är helt tokiga och verklighetsfrånvända och det är uppenbart att det här är någon som redan har bestämt vad man ska komma fram till. Ändå släpper man igenom det. Det är det som gör att man håller så hårt i att det som ska vara peer reviewat, att det är något slags kvalitetsgaranti. Det är det inte alltid. Om man ska säga att vi har en journalistisk touch så är det inte trovärdigt på samma vis. Då har vi flera olika case i närtid som i så fall vore utan. Alltså Macchiariniskanalden, det är ett exempel på något som delvis kom i ljuset tack vare journalistiskt arbete.Thomas Quick är ett annat sånt fall, med Mannen som slutade ljuga.– Och så var det de apatiska flyktingbarnen.Det var Dan Josefsson som skrev Mannen som slutade ljuga, och Ola Sandstig skrev om de apatiska barnen.– Exakt. Där man i andra änden av dessa granskningar har forskare som förfäktar precis det du säger, att ”det som kommer från oss, det är sant, det har trovärdighet, det är så som saker och ting är”. Men så kommer de här från sidan, människorna, journalisterna som förhoppningsvis inte har den typen av lojaliteter och som försöker avtäcka sanningen. Jag tror att vi är mer än någonsin i behov av den typen av granskningar.Det finns flera exempel på hur peer review-processen inte fungerar som den ska. Ett exempel är forskningsprojektet som kallas för ”Grievance Studies” av Peter Boghossian, James Lindsay och Helen Pluckrose. Där skrev de 20 forskningsartiklar och det började med ”The Penis As A Social Construct”, som de skrev innan det här och lyckades få in i en vetenskaplig journal och den gick igenom peer review. Och i ”Grievance Studies” lyckades de få in ett antal helt galna studier i vetenskapliga journaler där de gick genom peer review. De hade antagligen kunnat fortsätta längre till om inte Wall Street Journal kom dem på spåren och avslöjade det hela i förtid. Just i dagarna sa Peter Boghossian upp sig från sitt jobb på Portland University för att det var en ohållbar arbetssituation. Det har inte du behövt göra än på Göteborgs universitet, så det finns skillnader. Men det visar att peer review-processen inte är felfri.– Det finns likartade skandaler i Sverige, med en didaktisk tidskrift, där utgångspunkten var högskolan i Jönköping där professor Tomas Kroksmark drev den under många år, hävdade sig ha ett redaktionsråd och en granskning vilket gjorde att många doktorander, skickade sina texter. Det räknades som något viktigt och värdefullt att publicera sig i denna tidskrift och kunde läggas in i avhandlingsarbetet, som exempel på vetenskaplighet. Det var bara den lilla detaljen att han aldrig använde det där redaktionsrådet eller granskade något, så den som skickade in blev ganska snabbt publicerad utan att alls få ändringsförslag och kvalitetssäkringsförslag eller påpekanden. Det där var en rätt så stor grej egentligen men jag vill mena att det inte fick den uppmärksamheten som det förtjänade. Han prickades för att han inte hade redlighet, han hade brustit så att säga. Men man höll lite tyst om det vill jag nog mena, inom det akademiska fältet. Varför frågar man sig? Ja, för att det var många som hade fyllt sina cv:n med texter publicerade i just denna tidskrift. Så det byggs liksom ett slags beroende av att de här tidskrifterna finns, må de vara dubiösa i sitt sätt att säkerställa vetenskaplighet och redlighet i hur den forskningen har kommit fram. Precis det som Grievance studies-gänget visade, är jag ganska övertygad om finns i många andra publikationer också.En angränsande problematik är att det är svårt att få publicera forskningsresultat som går emot en konsensus inom ett fält. Det är ingenting jag kan bevisa rakt av men jag har mejlat en del av de professorer och forskare som är aktiva inom det här fältet, alltså vad gäller könsskillnader. Där har man forskning som går emot konsensus att allt är sociala konstruktioner, att bristen i jämställdhet eller likhet mellan könen beror på strukturellt förtryck. Många av dem är forskare inom flera fält och de har jämfört att det tar två år att få ett paper accepterat när jag skriver om könsskillnader, men det tar tre månader eller ett halvår om jag skriver om mitt andra forskningsområde. Det där är inte en smoking gun, det är circumstantial evidence så att säga, det går inte att bevisa med de fallen jag hört talas om. Men jag tror att det där också är ett problem och det anknyter till det vi skrev om i boken, att vi har i Sverige forskningsråd som har fått order av regeringen att man ska arbeta för jämställdhet och man ska inkludera vissa perspektiv. Då ställer de krav på forskarna, att du ska fylla i en forskningsansökan hur du integrerar ett genusperspektiv.– Precis. Det något annat i detta som är mycket osmickrande drag i vetenskapssamhället. Då tittar jag speciellt på samhällsvetenskap och humaniora, och mitt eget fält utbildningsvetenskap, där man faktiskt under mycket lång tid har blundat för att vissa mönster och förklaringar också har biologiska svar, att den spelar en roll. Om vi till exempel tittar på resultaten i skola och att pojkar sackar efter så otroligt mycket och har gjort det över lång tid – vad kan det ha för orsaker? En kan vara mognadsgrad och utvecklingstakt i mognaden, vad gäller hjärnan. Det där har man ifrån pedagogik, didaktik, samhällsvetenskapen i stort inte vägt in som faktorer. Jag tror att skälet till detta delvis är att man känner ”Det kan vi inte skriva för folk kan inte hantera den typen av information”. Den ser man som politiskt laddad, medan det här andra, som i allra högsta grad är politiskt laddat, att hävda att kön bara är sociala konstruktioner, det ser man inte som ideologiska ställningstagande på det sätt om det är. Du skickade det här citatet från den här nya serien som går på SVT, ”Från savannen till Tinder” med Belinda Olsson som programledare. Agnes Wold, som är bakteriolog men också något slags orakel i väldigt många frågor, säger såhär: ”Vi är både olika och lika, men det är trots allt så att män tog makten någon gång i historiens gryning genom muskelstyrka och så hittade de på religion, kultur och media och hela skiten. Så de har liksom alltid övertaget och det gäller att inte förse dem med vapen. Det är ett otroligt farligt vapen, särarten. Det har kvinnor, alltså politiskt smarta kvinnor, alltid vetat om. Det har ingenting att göra med huruvida vi är lika eller olika, men så fort du sätter det vapnet i händerna på dem så kommer de att använda det direkt. Och det är bara att historiskt konstatera då”.– Låt oss inte glömma att hon gör en skillnad på kvinnor och politisk smarta kvinnor. Det är alltså inte alla utan de som är politiskt smarta. De har förstått, de har sett, de klarar av den här informationen och de vet hur de ska hantera den. Det är den där hierarkiseringen av vilka som klarar av viss typ av information och fakta som är djupt obehaglig. Det har vi sett i hög grad, just med Agnes Wold i det här programmet men också hos andra namnkunniga forskare som är aktiva i samhällsdebatten och där man så att säga vill skydda befolkningen från att få reda på vissa saker. Samtidigt ska de inte få intrycket av att de kan ha riktigt grundade åsikter, för det är vi som sitter i elfenbenstornet som har den bästa utsiktsposten.Precis, för det här är precis Martin Gurri pratar om i boken. Konflikten mellan etablissemang och folket. Etablissemanget är fortfarande övertygade om att de är i toppen av pyramiden, de har inte förstått att det inte är så gemene man längre ser på världen. När någon säger att ”Du klarar inte av den här informationen” så är det något av det mest provocerande som finns. Tanken att det finns kunskap som är för farlig för att vi ska få veta något om den, jag tror att det Agnes Wold ändå gör här, som man får vara tacksam för, är att hon är ärlig. Hon säger det rakt ut. Det hon säger här tror jag är en ganska vanlig attityd. En kritik som jag har fått när jag skrev artikelserien, som delvis födde idéen att vi borde skriva en bok och göra det ihop, var när flera hörde av sig. Mellan skål och vägg sa de ”Jag tror inte att någon förnekar att det finns biologiska skillnader”. Det kanske är sant, att de inte gör det på tumanhand eller att de gör det mellan skål och vägg, att de inte förnekar det. Men det får inga konsekvenser för vad de skriver offentligt. Inga konsekvenser för vad de gör i forskningen eller i sitt politiska engagemang. Då är det så att det finns en sanning för viss och sen ett projekt som är för gemene man, för det är för farligt för vanligt folk med sanningen.– Ja det är ju egentligen det man gör för gemene man och kvinna, är ett slags utbildningsprojekt istället. Det är delvis det som du har kritiserar och avtecknar i Genusdoktrinen. Man har i grunden en idé om hur samhället på sikt bör se ur och hur människor ska betrakta varandra och förhålla sig till varandra. Det är just den delen som är både odemokratisk och därför också oaptitlig eftersom man inte tillmäter varje individ den möjligheten att fatta sina egna beslut eller att ha kapacitet att kunna tänka kring den information och kunskap som finns och sen agera utifrån det. Så det finns ett slags von oben-attityd här i allt det vi nämner, som vi båda vände oss väldigt emot och som var en grund till att boken skrevs.Det man vill uppnå med en peer review-process eller redaktörsskap, går att uppnå på andra sätt också. Jonathan Rauch skrev en bok som kom ut nyligen, som heter The Constitution of Knowledge. Han har två grundregler för hur ett öppet samhälle ska tänka på de här sakerna som jag tycker är bra. Nummer 1: No final say, Nummer 2: No personal authority. Det vill säga, du kan inte säga att “Det här är sanningen för tid och evighet”. Det är alltid öppet för utforskning. Och ”Bara för att du är Agnes Wold, så betyder det inte att ditt ord är lag”. Det finns andra forskare, andra sätt att se på det. Det är alltid öppet för en kritisk diskussion.– Jo, precis. Dilemmat i det samtalsklimat som vi har just nu är att positionerna är så låsta och lägren har grävts så djupa. När du och jag kom med den här boken, och vi kan se andra mönster kopplat till andra böcker som har kommit ut och rört vid likartade frågeställningar, Jag tänker till exempel på Kajsa Ekis Ekman Om könets existens. Det är att vi inte riktigt blir bemötta på det sättet som du beskriver. Att man letar ordentligt i texten, var finns det eventuella felaktigheter eller medvetna misstolkningar av data? Kritiken som kommer från det andra lägret som jag ska uttrycka mig svepande, är att ”Det här var fel för att det var fel”. Eller att det är fel person som skriver det. Man har inga problem att fästa fula etiketter på upphovspersonerna till texter eller till dem som för diskussioner som rör vid känsliga områden. Det gör att det blir som det du och jag hamnade i, det är väldigt svårt att föra det resonemanget när den andra parten inte riktigt vill diskutera texten i sig utan man diskuterar bilden av texten, bilden av personerna som står bakom den. Apropå vad vi talade om inledningsvis, om person och persona. Det tyckte jag var en svårmanövrerad terräng, när du och jag skulle försöka att dels få igång en diskussion och sen försöka svara på de mycket fula texter som skrevs om vår bok. Jag vet inte hur du uppfattade det där? Du är med van vid den typen av slagsmål.Nu kan man väl säga att vi båda är lika vana vid det. Ta Kajsa Ekis Ekman som exempel. Jag har invändningar mot hennes bok som har att göra med när hon avfärdar vissa biologiska argument. Jag hävdar att hon inte är stringent där, men det är ju en diskussion som har att göra med hur hon argumenterar, vilka argument jag ställer upp på. Hennes grundpoäng är att det finns något vi kallar för kvinnor och det som pågår just nu i Västvärlden särskilt, är att man försöker ta bort grunden för det som hon ser som feminism, grunden för politiskt engagemang. Jag till exempel hamnar väldigt nära, och du hamnar nära en viss typ av feminister i det. Men där jag känner att jag skiljer mig från henne är när hon säger att ”Sen finns det inte mer att säga om det”, ungefär. Där man ska försöka hitta systematiska skillnader, för då blir det något som undergräver hennes politiska projekt. Men det där är en diskussion som jag tycker är intressant, hur man ska försöka hitta beröringspunkter och var man skiljer sig åt. Istället blev det mycket diskussion kring att hon var omoralisk, en hatisk människa, att hon förnekar existensen av transmänniskor och att hon med sin skrift skapade en otrygg miljö för dem och i förlängningen riskerar livet på dem. För argumentet som finns är att om människor med könsdysfori inte får genomgå könstransition tidigt och snabbt, och man inte heller ger dem att ”Du är inte bara transkvinna, du är kvinna fullt ut”, då kan det leda till att de begår självmord. Det här var något vi var med om också, att istället för att prata om argumenten så blev det ”Varför, vad är motivet till den här boken?” Det är då det brunblå, ”Är du nazist, var det därför du skrev?”– Det gör ju att det är väldigt svårt att argumentera sansat och sakligt mot en sådan bajsmacka som kommer emot en, när man använder den typen av etikettering och avfärdande. Kajsa Ekis Ekmans bok blev föremål för en hundrapunktslista på RFSL, där man sa ”Här är 100 fel Kajsa Ekis Ekman påstår i sin bok”. När väldigt många av de här punkterna som var uppradade hade att göra med att hennes bok inte delade de grundideologiska ställningstaganden som RFSL har gjort och driver som en del av deras agenda. Det är jätteknasigt och ohederligt att säga att det är en lista på 100 fel, då skulle de ha skrivit ”Här är en lista på några punkter där vi skiljer oss i uppfattning från Kajsa Ekis Ekmans bok”. Jag tycker att som lyssnar och har följt den här diskussionen tidigare och kanske är intresserade av frågan, kan notera att nationella sekretariatet för genusforskning, som är en av huvudaktörerna vi granskar i boken, har fortfarande inte svarat i någon debattartikel, inget offentligt där man bemöter kritiken som vi kommer med, punkt för punkt. Att man berättar ”Vad gör de, vad är bevekelsegrunderna för detta?” Detsamma gäller Jämställdhetsmyndigheten. Går man in och tittar på nationella sekretariatet för genusforsknings hemsida, är den oerhört tunn numera. Det är väldigt svårt att få grepp om vilka som arbetar där och vad de gör, vad de har för historik i vad de har gjort. Deras hemsida rensades på väldigt mycket material i samband med att du och jag gjorde den här boken och började gräva runt där. Behöver man sopa igen det man har gjort så är det nog rimligt att anta att man inte har 100 % rent mjöl i påsen.”Internet glömmer aldrig”, och det är inte skärmdumpar man pratar om då, utan det finns alltså web archive eller wayback machine, där du kan se hur en hemsida såg ut längre tillbaka. Så om någon vill kolla upp det vi säger om att de har rensat sin sida så kan man gå in på wayback machine och kolla hur sidan förändrats. Jag är en repig skiva nu, men det är min nya teori om världen. Istället för att vara transparent och lösa utmaningen att det är fler som granskar, folk skriver på Twitter, Flashback, Facebook, bloggar, poddar, det kan du hantera på olika sätt. Ett sätt är att bli mer transparent och öppen för diskussion. Risken med det är att det kan visa sig att kejsaren är naken. Eller att du blir utmanad på ett sätt som tvingar dig att ändra dig, och att folk upptäcker det. Ett annat sätt är att dra sig tillbaka och bli mer otillgänglig så att du kan avfärda kritiken som kommer utan att bemöta den. Då kan du göra det som sekretariatet gjort, du är helt enkelt mindre transparent, lägger inte ut intervjuer eller grejer på Instagram. Ett exempel på det var när vi blev varse med hjälp av en källa om att det varit ett seminarium om Genusdoktrinen på Stockholms universitet. Då var det en massa genusvetare och de hade haft ett eget seminarium, de bjöd inte in oss och bemötte ingenting i offentligheten. I sitt trygga rum kunde de tänka sig att diskutera. – Precis. Det är ett mönster som går igen. Jag har ändå koll på vad som händer, vilka seminarier som arrangeras och sammanhang det bjuds in till. Det förekommer en hel del samtal om akademisk frihet, med precis den problematisering som du och jag gör. Möjligen inte bara med koppling till jämställdhetsintegrering men ”Vilka är hoten mot akademisk frihet?” och så vidare. Det jag noterar är att det är väldigt försiktiga diskussioner, det är väldigt sällan så att någon som är öppet kritisk på det vis som jag har varit och som du är eller andra också för den delen. Det finns ju några röster till inom akademin som har bjudit den typen av motstånd i texter. De är sällan med i de här diskussionerna utan det är, om jag får vara lite fräck, mellanmjölksröster som får komma till tals. Där man kanske erkänner att ”Jo, vi kan ju se oss runtom i Europa och se att den akademiska friheten är hotad, finns rörelser både i Storbritannien och USA, det är ett tecken på att det är någonting som händer”. Men de här fallen vi har haft i Sverige, alltså flagranta fall där forskarnas frihet kringskärs, att man får vara väldigt försiktig med hur man väljer sina ord, man får vara försiktig när man svarar på studenters frågor och hur man navigerar lokalt på institutionen, när man väldigt forskningsprojekt och samarbetspartner, vem man talar med i offentligheten och så vidare. Dessa fall talar man försiktigt om, eller inte alls. Det tycker jag faktiskt är en fortsatt feghet bland mina kollegor, att man inte vågar prata om detta. Att man inte ens vågar bjuda in och ha ett seminarium.En återkommande kritik som jag har fått, och som du också har fått och vår bok kritiserades för, var att vi ville ha det som i Ungern. Man jämförde det vi skrev med Ungern. Vad tänkte du om den kritiken?– Jag tänker att den som säger så har för det första inte läst boken. Och för andra, om jag vore i Ungern så hade jag stått utanför institutionerna för genusvetenskap och försvarat dem, därför det är precis den typen av politisk styrning, där politiken kommer och skär bort delar av akademin, eller förbjuder vissa sätt att tänka i vissa frågor, som jag med all min kraft har försökt att reagera mot och som vi gör i boken. Om politiska krafter i Sverige skulle börja argumentera för att vissa discipliner, vissa akademiska fält, bör politiken besluta om att de ska avfinansieras eller försvinna – det är helt fel väg att gå. Däremot behöver man säkra upp kvalitetskontrollen, apropå det vi pratade om innan, så att inte sånt som inte håller måttet, och som är politiska inlagor snarare än vetenskap, det behöver man kvalitetskontrollera bättre. Det är två olika diskussioner. Vad tänker du om det?Jag håller helt med. Problemet är inte genusvetenskap som ämne i regel. Genusvetenskap är ett ganska nytt ämne, som sprang ur kvinnohistoria och om det var på 90-talet som genusvetenskap bildades. De frågor som genusvetenskap utforskar finns även i andra ämnen där man forskar om genus och kön. Det är legitima forskningsområden. Det som jag framförallt har varit kritisk till är att man från politiskt håll sagt att ”Det här ska in i forskning, det här ska in på myndigheter” och att vissa forskningsfält på något sätt har blivit överrockar till andra forskningsfält. Vi tar upp Germund Hesslow i Lund, att då lyfter man in genus som korrektiv till hans föreläsning om könsskillnader och evolution. Det är så det går till. Genus ska in och jämställdhetsintegreringen ska in överallt och då höjer man upp det på en nivå där det inte hör hemma. Jag är emot den politiseringen där man gör så. Men jag skulle inte vilja förbjuda den sortens forskning. Det är en viss typ av forskning som ofta är ganska politisk som har fått en ställning. Det är det som är problemet. Jag ställde den här frågan i arbetet med boken till generaldirektörerna på Forte och Formas, som är forskningsinstituten, ”Om vi istället för jämställdhetsintegrering hade svenskhetsintegrering, om frågan var på vilket sätt gynnar din forskning svenska intressen” och att det skulle vara nånting som alla forskare i alla ämnen tvingades ta ställning till, ”Skulle du kunna utföra uppdraget då?” Ingen av dem hade tänkt på det, och då sa de ”Då blir det upp till om man kan arbeta under sådana omständigheter”. Undertexten var att det är fullkomligt absurt, något du aldrig skulle göra. Men jag tycker att det är en relevant jämförelse, just för att för att det lyfter fram det absurda i att vissa perspektiv ska ha tolkningsföreträde framför andra.– Precis. Man kan tänka sig att lyssnaren eller läsaren tänker ”Äh, det berör inte mig för jag är inte en forskare. Jag kommer inte söka några medel hos VR eller Forte eller något liknande, men det är ju inte bara där det stannar. Om man tar en sån sak som att myndigheter eller akademiska institutioner hbtq-certifierar sig. Det låter ju vackert och värdigt och medmänskligt, på ett sätt att göra någonting sånt, Men om man tittar till hur utbildningsprogrammen där ser ut och vad de innehåller, vilken agenda de har, så är det inte någonting som är ett neutralt program som bara handlar om att alla människor är lika mycket värda och liknande, att man ska har ett tillåtande klimat på arbetsplatsen, och att sexuella preferenser inte ska vara skäl för att man inte får uppdrag eller kan klättra i karriären. Det handlar om ett sätt att betrakta människan, ett sätt att förstå makt och att förstå hierarkier som påverkar varje aspekt av den här arbetsplatsen och de människorna som arbetar där. Det finns på myndigheter, det finns i policydokument som reglerar verksamheter som vi alla, oberoende av var vi är, så kommer vi i kontakt med och tvingas i förlängningen att underordna oss det här sättet att se på verkligheten och på människan. Det är huvudsakligen socialkonstruktivistiskt och det är just den typen av indoktrinering som jag finner stötande och begränsande snarare frigörande.Transfrågan är ju inte, om man kollar på antalet människor det handlar om som har könsdysfori, så är det inte ett stort samhällsproblem i det avseendet, men det blir en väldigt stor fråga för att man måste ställa upp på ett visst sätt att se på världen. Även om du inte träffar transpersoner i din vardag särskilt ofta, måste du ställa upp på ett sätt att se på dig själv, se på kön och sexualitet. Till exempel att 1177 avråder vårdpersonal från att använda ordet ”kvinna”. Försäkringskassan skriver om ”gravida personer” och liknande. Det är klart att det blir ett slags indoktrinering. Det där är helt nytt sätt att se på vad som är verkligt, vad är en människa. Det blir mycket mer omfattande. Om jag träffar en person som är trans och den personen har ett visst pronomen, så gör jag gärna det av respekt för en annan människa. Men det är något helt annat om vi ska prata om det på en övergripande nivå. För då finns det någonting som heter kvinnor och något som heter män. En transkvinna är en transkvinna, en transman är en transman. Det är alltså någon som har bytt, det finns en transition där.Jag kan ta ett konkret exempel som jag har noterat. Jag sade inledningsvis att jag jobbade med att granska disciplinnämnden och i det arbetet intervjuade jag ett antal människor på olika positioner vid universitetet och pratade om ärenden och hur de tar sig ut och vad som händer osv. Under vilket samtliga hela tiden refererar till studenterna som ”hen”. Nu är det så att den granskning jag gjorde handlade om jämställdhet delvis, och det är väldigt svårt att göra en sån granskning om man vägrar att tala om studenten som ”han” eller ”hon”.Jämställdhet mellan vilka i så fall?– Precis. Man försvårar jämställdhetsarbetet genom det här. Jag är ganska säker på att det någon gång har gått ut information om att man ska i möjligaste mån inte köna studenterna när man talar om dem, utan man ska referera till ”hen” istället. Det verkar progressivt och medvetet och som att man har rätt tänk. Men det jag tänker mig att höra det är första det första, när du säger ”hen”, vad är ”hen”? Var det en icke-binär person? För då är det intressant och jag behöver väga in det när jag tänker på vad det är för mönster som utkristalliseras här. Eller var det inte det, och gör du ett politiskt val när du kallar hon eller han för ”hen”, fast hon eller han inte iscensatte sig som en ”hen”? Lyssnar man på den politiska debatten just nu, inläggen i partiledardebatten, så refereras det till ”hen” också när det sannolikt var en hon eller han det handlar om. Du gjorde nyligen en intervju med Abigail Shrier, apropå Irreversibel skada och hon gör väldigt mycket av detta, ”vad sägs i skolorna, vilka föreställningar, vilken agenda är det som drivs där?” Nu är hon inte i Sverige och gör sin studie men detta som du och jag talar om finns också i svenska skolor, och det finns nog all anledning att fästa strålkastarljuset på det framgent och fundera på vad det är för drivkrafter, vad det är för agenda som är bakom detta.Om man ska vara självkritisk till det vår bok, då är det väl att någonting som jag önskar att vi utforskat mer, som man upptäckte successivt under arbetet med boken, det var just den här motsättningen mellan å ena sidan jämställdhetsintegreringen, ”Vi måste ha fler kvinnor inom naturvetenskapen, vi måste ha fler kvinnor på ledande positioner”, hela den agendan som går igenom i jämställdhetsintegreringen och politisk retorik. Och å andra sidan, att det inte finns något kön, det totalt könsneutrala sättet, att man försöker upplösa könet. De här processerna pågår parallellt…– Men de är inte förenliga.Nej, de är inte förenliga. Om jag skulle följa upp Genusdoktrinen skulle jag följa upp de här motsägelserna ännu mer, men just att det i vissa dokument som vi granskade så var det å ena sidan jämställdhetstanken som vi är mer vana vid, att det behövs fler kvinnor, att strukturer motverkar kvinnor, och sen mot slutet så kom det plötsligt att ”Vad menar vi egentligen när vi säger kvinnor och män? Det är vår västerländska, patriarkala könsuppdelning”. Okej, men resten av dokumentet då? Där du skrev om kvinnor och män och att det var så viktigt att kvinnor skulle fram?– Precis, det skulle inte vara några toaletter för damer och herrar men vi räknar exakt hur många kvinnor och män det sitter i korridoren. Hur har det blivit ett sånt dubbeltänkt? Jag gissar att gissar att det ena är delvis resterna av ett gammalt jämställdhetsarbete där man från politiskt håll, i synnerhet socialdemokratiskt håll, har varit besatt av idén om att det ska vara fifty-fifty. Varannan damernas och hela den delen, som i stycken kan ha poänger, i alla fall att titta på om det är en väldig skillnad mellan hur många män, hur många kvinnor. Men sen har man i ett skede där man inte tänkte efter, bjudit in experter, rådgivare, utredare som investerat jättetungt i den typen av teoribildningar som du och jag kritiserar och försöker utreda. Det är inte jämställdhetsarbete utan det har blivit ett annat politiskt projekt än vad de flesta svenska politiska partier ursprungligen sade sig förespråka. Jag tror att om man ska vända det här och ändå hålla fast vid jämställdhetsarbete, jämställdhetsinsatser, och sådana behövs, så är det experterna man behöver byta ut.Nu kommer vi in på något som vi kanske inte heller gick så djupt in på i boken: ”Vad ska vi göra då?” En jämförelse som vi har gjort är återigen ”Vilka sanningar kan folk hantera?” Man kan se att ”kvinna” som begrepp eller utgångspunkt för politik, behövs under en övergångsperiod. Egentligen så finns inte kön, egentligen så är kön irrelevant. Det här tycker jag går igen i Kajsa Ekis Ekmans sätt att se på det. Kvinna, men egentligen spelar det ingen roll. Det är som ett arv från marxismen, en motsvarighet till proletariatets diktator som de har under en övergångsperiod och under den här perioden är kön otroligt viktigt för att bevisa att det inte är viktigt. Så vi ska kvotera, vi ska göra allt sånt och det gör vi för att kön inte är viktigt. Det är så man tänker, att det är ett bevis på att kön inte ska vara en faktor som du gör kön till den främsta faktorn. Det är stegen vi klättrar upp med men sen kan vi slänga bort den när vi väl har uppnått den här jämställdheten.– Precis, enligt det synsättet är vi fjättrade, fast i en diskurs om kön. Ett sätt att tänka om kön. Då får man erkänna diskurserna under en temporär period, under tiden som vi omskolar alla i att tänka att kön inte finns utan bara är effekten av vad vi gör mot varandra, hur vi agerar. Då etableras en ny diskurs och i den finns inte kön.Det är det här som är den pågående revolutionen i Sovjet. Att när man upptäcker att det kastlösa samhället inte är realiserat, och du upptäcker olika attityder, är det rester från den borgerliga samhällsordningen som fanns innan och som du måste bearbeta och omskola människorna. Det är en pågående revolution. Om det då finns biologiska skillnader så kommer man behöva en revolution som aldrig är klar. Vad ska man göra åt det här? Låt oss säga att vi har rätt i vår tes om att det finns en politisering av högre utbildning och forskning och myndigheter, vad ska man göra?– Någonting som man kan göra utan att det kräver något slags politisk revolution, det är att titta över alla policydokument, alla styrdokument man har och som man låter vara dikterande på verksamheten och i dessa rensa ut formuleringar om normkritik, om intersektionellt perspektiv. Alltså, rensa ut de formuleringar som föreskriver att verksamheten ska styras och regleras utifrån en viss vetenskaplig position. Då har man gjort en separering mellan den vetenskapliga sfären och styrningen av verksamheten. Här har man inte varit försiktig, här har man låtit hela det här språkbruket välla in och påverka policydokumenten. Där är nationella sekretariatet för genusforskning och jämställdhetsmyndigheten skyldiga till detta. Men jag kan tycka att man inte har bjudit minsta motstånd från lärosätena.– Men du jag vill fråga dig, jag återvänder till Genusdoktrinen innan vi så småningom avslutar. Är det någonting du ångrar i det vi skrev eller hur vi gjorde?Jag tror faktiskt inte det är någonting som jag ångrar i boken. Det är alltid så att man önskar att man kunde gå ännu djupare, det är väl mer så i så fall. Jag var inne på att vi kunde ha haft en del om hur du kan gå vidare. Vi fattade ett sånt beslut i arbetet med boken, att vi inte skulle göra det, för att det skulle vara möjligt för människor som inte höll med, att man skulle få dra egna slutsatser utifrån det vi skrev. Men om jag skulle ångra någonting så skulle jag önska att vi hade ännu djupare på vad man kan göra, för det där är något som vi sen efteråt har folk vänt sig till oss och frågat ”Vad ska vi göra?” Det hade varit bra att ha mer material färdigt där. Dels det och skulle jag gärna haft, och det här var inte någonting som vi lyckades med, men jag hade önskat att vi fått tillgång att prata med till exempel jämställdhetsmyndigheten eller nationella sekretariatet för genusforskning. Men det var utanför vår kontroll. – Vi gjorde vad vi kunde där.Ja. Och själv då? Vad tycker du?– Det grämer mig fortfarande oerhört att vi inte fick till någon debatt eller diskussion med de som vi kritiserar hårdast i boken. Jag tänker på Fredrik Bondestam, Anna Wahl, jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lena Ag eller ansvariga ministrar. Det såg jag som ett slags önskebild framför mig, att vi skulle få stå mittemot varandra och diskutera. Jag har förstått att väldigt många av dem som är väldigt arga på boken och inte alls håller med om någonting i den, de har bara läst inledningen och avslutningen. Och om jag hade vetat det när vi skrev, att de tänkte bara läsa de första två sidorna och de två sista, så kanske vi skulle ha formulerat oss lite annorlunda?Hur skulle vi ha formulerat oss?– Nej, men vad jag är ute efter är att vi är ganska skarpa, både i inledningen och avslutningen. Det gör att människor som inte vill läsa oss eller ta till sig argumentationen som ligger mellan sida 3 och 322, kan åberopa detta som att vi är hårda i tonen. Det har jag funderat en del på och där vacklar jag lite. Men som sagt, boken som helhet är det ingenting jag ångrar med.– Jag hade kanske för höga tankar om mina akademiska kollegor, att de faktiskt skulle läsa det de uttalade sig om, och inte bara göra det på inledningen eller på preferens, bara på namnbasis. Det är någonting som är oerhört slående, att människor med högsta akademiska grad och mycket höga positioner, uppe i toppen av olika lärosäten, har inga som helst problem att avfärda texter, tänkare, författare eller journalister på ett väldigt svepande sätt och utan att egentligen ha satt sig in i det underlag som personen har fört fram. Det är inte bara du och jag som har blivit drabbade av detta utan där ser vi flera olika tunga tester som har kommit, som man helt enkelt låtsas inte existerar och man väger inte in dem i sina egna texter, i sina egna överväganden. Där menar jag att man inom samhällsvetenskapen i mycket hög grad fortfarande, precis som Charlotta Stern skrev om genusvetenskapen för några år sedan, har skygglappar på.Hon tog Steven Pinker och hans bok Blank Slate som exempel. Där hade han samlat forskning och det var ett enormt genomslag i samhällsdebatten, men i de 20 mest citerade artiklarna inom genus, sociologi, hur många av dem tar överhuvudtaget upp att det finns biologisk forskning? Alla utom en ignorerade det helt, tror jag. Några nämnde det bara för att avfärda det.– Det är ett svaghetstecken. – Jag kan nog mena att vi har båda blivit misstänkliggjorda i fråga om att vi på något sätt inte längre skulle tycka det är viktigt med jämställdhetsarbetet. Det har jag aldrig sagt att det inte skulle vara, men man måste försöka förstå vad det stora problemet är. Det kanske har ändrat sig sedan man gjorde de här grundanalyserna och sen också vara öppen med att det finns olika faktorer som spelar roll för att vi får det utfall vi får. Men den här ohederligheten i debatten, det är den jag är ute efter. Det gör att det är väldigt svårt att inte tappa sugen och modet när man debatterar med personer som sitter där och skjuter pilar istället. Men vi kämpar på!Jag skulle säga stort tack men nu säger jag, vi kämpar på, Anna-Karin Wyndhamn! Stort tack för att du var med i dagens avsnitt!– Tack Ivar!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Den här veckan får Anna och Lena förstärkning av RFSL. Det står kränkningar, våld, hot och förföljelse på schemat! Det blir snack om brotten där hatet är det starkaste motivet. Hatbrott - hur funkar det och vad driver förövarna? Lena funderar vidare på rövhat(t)arnas natur. Kanske är de bara hexakosioihexekontahexafobiska?