Vid dagens början

Nu går sista turen med Vid dagens början. Ett mångårigt program inom SR:s livsåskådningsutbud som sänder sista helgen. Producenten Martin Dyfverman och hans "stall" av medarbetare tackar för sig och er som har lyssnat på de olika livsåskådningar som via många personer har hörts under åren. Om att spara eller slösa handlar programmet idag och det är en av veteranerna, Lars-Åke Stenström, som funderar på om det verkligen är sparandet som gör en rik...

-Det finns en tolerans som bara den som har egna rötter kan känna. Så säger författaren Vibeke Olsson och menar att även "världsmedborgaren" behöver en hembygd. -Bara genom att vara närvarande i det vardagliga, det lilla, kan vi förstå vad som sker i det som synes ske och få respekt för andras vemod och hopp, insikt och blinda fläckar.

Idag handlar det om "Den högsta måltiden" - och zenbuddhisten Pake Hall förklarar: En zenlärare som heter Bernie Glassman säger ofta att vi är zen-kockar och att meningen med livet är att tillaga den högsta måltiden. Och när vi tillagat den - servera den till andra.

Författaren och prästen (Vid Sigtunastiftelsen) Lars Björklund berättar hur en morfar märkligt nog kände sig tryggare när barnets lilla hand tog om hans hals, på väg över den isiga gatan. Det handlar om tillit och att trösta i Lars Björklunds sista program i serien. Den 7 juni börjar veckoprogrammet "Tankar för dagen" att sändas även på helgmorgnarna och ersätter då Vid dagens början.

I Johannesevangeliet berättas om hur Jesus möter en samarisk kvinna vid Sykars brunn och hur de börjar samtala om livets källa, om levande vatten. Vibeke Olsson vill att vi i dagens slit-och-slängsamhälle söker oss till den brunn som aldrig sinar, till relationer och sammanhang som fördjupas.

Henrik Hallgren berättar om hur Valborg är ett av flera firanden som har hedniska rötter i hur vi hyllar naturens skiften under ett år.

"Det som hänt ger hopp". Lars-Åke Stenström går i Aten.

Under många år har Ulrika Sandén fightats med en tumör i hjärnan. Det har hon berättat om i tidigare program. Idag får vi höra när det gick så långt som att hon planerade sin egen död. "Om inte vården kan ge mig ett värdigt liv, borde jag då inte få dö värdigt"? Ulrika tar upp den känsliga frågan om rätten till sin död. Hur går den ihop med religionens syn?

Lars Björklund funderar över de hårdnande orden och vad de gör med oss. När jag låter de hårda orden ta vägen genom min själ ändras något det svaga och ömtåliga får mindre plats När jag låter mig förakta det annorlunda föraktar jag även mig själv

Evert Taube skapade den svenska sommaren. Detaljrikedomen och bilderna i Evert Taubes diktning gör honom till en av våra stora skalder. Så säger förtfattaren Vibeke Olsson Knappt har jag läst orden förrän sångstrofer väller upp i minnet, fulla av sommar. Ormbunken rister sin ringlande topp Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol -Det är med orden vi skapar vår tillvaro. Det vi inte kan namnge riskerar vi att förlora! Evert Taube sjunger "Vals på Ängön".

Vattenkällorna i naturen är gränsplatser där det osynliga blir synligt. Där det underjordiska kommer upp till ytan. Sådana gränsplatser har en speciell kraft och betydelse. Så säger Henrik Hallgren, arkeolog och aktiv i Samfundet Forn Sed - Jag tror att människor har ett existentiellt behov av det osynliga, av det som finns i underjorden, bortom det som kan mätas, vägas och kartläggas. Många av oss känner en längtan efter ett djup i tillvaron, efter att vara i beröring med ett mysterium där vi kan hämta näring och som kan ge läkning. Anna-Karin Nytelll Oldeberg sjunger "Källan" , hennes egen tonsättning av en Anna Maria Lenngren text.

Med hasande steg tar jag mig genom korridoren. Ingen verkar se mig. Ingen korridor har någonsin känts så lång. Ingen Jesus kom och bar mig. Så säger Ulrika Sandén, som berättar om starka händelser under en sjukdomsperiod.

"Som en strålkastare sveper min uppmärksamhet fritt. Inåt och utåt i kommunikationen mellan mitt inre och yttre liv". Så säger Anna Bornstein, buddhistiskt inspirerad författare, som här sammanfattar en del av sitt sökande när hon just fyllt 70 och "drar mig tillbaka från mina uppgifter i världen". -Vem kastar mitt uppmärksamhetsljus, vem regisserar pjäsen, vem känner mysteriet, undrar hon.

Provisoriskt lagade växlar, dåligt banunderhåll och defekta vagnar. Flera tågurspårningar har upprört allmänheten den senaste tiden. Författaren Vibeke Olsson ser ett helt samhälle som håller på att spåra ur. Där allt färre jobbar alltmer. Där vi inte har tid för att kontrollera och laga - eller prata med varandra. Hon tycker vi måste se till dem som INTE har makten, precis som Gud gjorde.

På plats i nazisternas dödsläger Auschwitz får Pake Hall tankar: "Jag är den svältande fången. Jag är den uniformerade soldaten som föser honom med geväret. Jag är även den på en annan plats som visste". Pake Hall är zenbuddhist i Göteborg och gjorde resan till Auschwitz nyligen - en resa i både tiden och sinnet. Vi hör några stycken klezmer för intsrumenet och kör ( Oscar Fredriks kammarkör)

Den fornnordiska skapelseberättelsen och gudavärlden är både fascinerande - och rörig. Där finns inga enkla budord, inga räta linjer, inga allsmäktiga gudar. Men tänk om det är just ett sådant kosmos vi lever i? Frågan ställs av Henrik Hallgren, som är arkeolog, berättare och med i Samfundet Forn Sed Sverige. Han ser en värld där ingen har den totala kontrollen, utan allt och alla ingår i dansen.

Den koncentrerade uppmärksamheten - den du kan finna i meditation - är som ett sagornas och myternas trollspö när den riktas inåt. Det säger Anna Bornstein, som arbetat mycket med detta i olika projekt, inte minst i skolorna. I buddhismen liknas den vid "tjockflytande olja" som strömmar mot objektet och till slut smälter samman med det...

Från att ha varit bannlyst i kyrkan, kom dansen tillbaka sent på 1970-talet över Europa och i Sverige så sent som på 80-talet. Lisbet Gemzell berättar om hur "Livets danser" av idag för människan närmare det gudomliga. Från början var dansen ett erkänt inslag i de stora religionerna som judendom, islam och kristendom. Vi hör i programmet Soweto Gospel Choir sjunga den svängiga "Shewane".

Författaren och förre kyrkoherden Sune Eriksson beger sig ut på pärlfiske. Han gör det i "livets hav" - och finner Rättvisans, Fridens, Trons pärla - och till slut den allra vackraste: Kärlekens. Maria Mells Stråkkvartett nr 1 i c-moll/essdur hör vi ett par stycken ur.

Kjell Walfridsson har drabbats av flera sjukdomar som förändrat hans liv kapitalt. Men genom sin tro har han också mött fragment av kärlek som öppnar modets och möjligheternas dörrar.

Om stillhet, handlar författaren Anna Bornsteins program. Ett tillstånd hon delar med personer som Dag Hammarskjöld - mitt i världspolitiken - och med lilla femåriga Eleanor. Musiken är "Meditation" från operan Thais

Lars-Åke Stenström börjar sin berättelse - inför trettonhelgen - med hur han fick hjälp att hitta på storflygplatsen Heathrow i London. han litade helt på den assistent som ledde honom fram. Det kan - som nu - vara en stjärna som leder människan rätt. Som stjärnan över Betlehem som ledde de vise männen till jesusbarnet. Om att våga låta sig ledas. Johan Stengård spelar sax och The Real Group sjunger om stjärnan över Betlehem -"Gläns över sjö och strand".

Den så kallade nya fysiken, kvantfysiken, ställer alla gamla begrepp på huvudet. Det verkar som de minsta beståndsdelarna är sammanlänkade med varandra, oavsett avstånden från varandra. Skulptören Carinne Löfgren-Williams är inspirerad att dra existentiella konsekvenser av det. - Vi hör alla ihop. Allting är ett enda stort medvetande. Ett högsta sådant, urkällan, har förbindelse med oss alla. Vi är alla av samma stjärnestoff!

Minnen är som stora vatten. De kan bära dej eller dränka dej. Så säger författaren Vibeke Olsson, som går till sig själv och vad hon kände när hon som vuxen stod ensam på en skolgård. Minnen av mobbning kom fram. -Symbolen för Kristi kyrka är ett skepp, säger hon. Ett skepp som gör att minnenas stora vatten kan bära oss! Marie Nordenmalm spelar "Bridge over troubled water" på Nora kyrkas orgel.

Ska jag - om jag vill vara en god kristen - ge allt av min kärlek, min kraft och även mitt förstånd? Jag tycker inte det känns rimligt! Så säger Sören Olsson, känd barn -och ungdomsbokförfattare. Han har tittat noga på kärleksbudskapet i Bibeln. Där det står att du "av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd" ska älska Herren, din Gud. Sören Olsson finner det svårt, även med tillägget om att älska "din nästa som dig själv". Sören har också skrivit sången "Nu är av Gud" som sjungs av Åke Norén.

I teaterns fantasi kan jag se mig själv och livet som i en spegel. Så säger Gunilla Orvelius, som själv har stått länge på scenen, även om hon numera mest tar regiuppdrag. Vi hör även muisik från scenen, i detta fall operans. Det är ett stycke från operan "Thais" som heter "Meditation".

-Ljuset är en symbol för kunskap, en liknelse som förekommer i otaliga hinduiska sammanhang. Ljuset skänker klarhet. Ljuset driver mörkret - okunskapen - på flykt. På samma sätt som mörkret skingras i ett rum då man tänder lampan, försvinner okunskapen då kunskapen träder in i dess ställe. Så säger Stig Lundgren som är hindu. Vi hör Arja Saijonmaa sjunga Vangelis´"Till dagens ljus".

- Jag vill berätta om en mycket stark upplevelse som jag har haft, säger Lisbet Gemzell, röstpedagog i Västerås som gjort flera program förut. – Jag satt på nattbussen och drömde att jag var i en park med en massa människor. – Men jag tittar på dem – en och en – och säger: Jaha, du är SÅN du! – Varje person jag sagt så till, stelnar till - och blir en staty! Till slut är hela parken död... Det var en dröm som väckte Lisbet. Väckte till insikt om det här att inte döma andra så lätt. Och fick henne att kunna le och skratta åt sitt dömande.   Natalie Cole sjunger "Smile" – en av henns fars, Nat King Coles, stora insjungningar.

Enligt Bibeln så "varar vårt liv sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker till". Det kan jag acceptera, säger Sune Eriksson, som varit kyrkoherde i Dals Långed men numera är en fri skrivare. Men, fortsätter han, att våra dagar skulle vara exakt bestämda har jag ytterst svårt att ta till mig. Sune Eriksson berättar om när han tillkallades när en sjuårig pojke mirakulöst överlevde en bilkrasch medan hans fyraåriga syster dog. Efter mellanspelet "Meditation" (från operan Thais) frågar sig Sune Eriksson vad som kommer EFTER livet.

En klassiker i den kristna litteraturen är C S Lewis Från helvetets brevskola. Där skriver läraren att Fienden, dvs Gud, vill få människorna att älska varandra, samarbeta och höra ihop. Författaren Vibeke Olsson tänker på boken när hon betraktar samhället idag: - Vår tidsanda bärs upp av att konkurrens genomsyrar allt. Med vårdskandaler och friskolor i konkurs och en galopperande segregation måste vi ställa de svåra frågorna: Är valfrihet alltid bra?

Om du kan föreställa dig din egen död, så kan du sedan möta livet utan fruktan. Så säger Pake Hall, som är zenbuddhist i Göteborg. Han berättar om det uppvaknande som kallas för "Den stora döden". Att släppa livet, till och med att visualisera sin egen död på det mest konkreta sätt. Då, menar Pake Hall, blir jag riktigt levande - i ett här och nu! Vi hör Mikael Wiehe sjunga "Jag skall bli fri" och ett stycke ur operan "Thais" som heter "Meditation". Även i morgon (reprisen från 26/10) handlar det om livets slut. Regissören Gunilla Orvelius om döden som en främling i våra liv.

I budhismen anses döden inte vara ett slut, utan en övergång till ett annat liv. Dessa har vi dessutom kunnat leva ett oräkneligt antal gånger. Gunilla Orvelius berättar om när hennes mamma dog nyligen. En mamma , som enligt buddhismen, säkert också varit din mamma...

När Sune Eriksson var liten tyckte han det var roligt att bygga kojor ute i skogen. de var av grankvistar. Men hur bygger man en grund eller ett hus för livet? Sune berättar om Jimmy som, trots en katastrof, byggde en grund som aldrig sviktade. Jan Malmsjö sjunger "Bygga upp ett stort berg".

Författaren Vibeke Olsson minns när hennes pappa (Jolo) kunde realisera sin dröm att köpa ett fritidshus. Det låg 60 mil bort - och om nätterna kom han att ligga och oroa sig för expansionskärlet till värmepannan... "Samla inte skatter på jorden", citerar hon Jesus. – Det är naturligtvis inget ont i att längta efter saker, som man verkligen vill ha. Det som gör oss ont är när konsumerandet blivit en livsstil, vår identitet, livets innehåll! "Det ska jag köpa", sjunger Lill Lindfors.

Kan kyrkovalet anses vara ett lyckat val? Det undrar idag författaren Sören Olsson. Och han svarar: -Jag tycker nog inte det. - Ämnen som berör kyrkan engagerar tydligen inte svenska folket. Jag undrar vad det beror på? - Vad behöver kyrkan göra för att engagera fler människor? Har människan inte längre behov av det som kyrkan kan bistå med? Sören Olsson passade på att fråga en präst han träffade. Han sa att det är sorgen som mest drog folk till kyrkan i hans församling. Det är sorg som engagerar den enskilda individen att söka sig till kyrkan för samtal och kontemplation. Därför handlar programmet lika mycket om sorg. Det blir premiär för Sörens egen sång "Smultronstunder" som sjungs av Åke Norén.

Den här helgen spinner programmen både på lördag och söndag om att bli rik. Men kanske inte i det vedertagna, ekonomiska hänseendet. Utan bli rik på engagemang och relationer. Då behöver man slösa - inte spara! Så säger Lars-Åke Stenström idag på lördagen. Vi har hört honom flera gånger förut i just detta program. Sune Eriksson fortsätter på temat i morgon, söndag kl 6.45. Då handlar det mer specifikt om att bli rik inför Gud. Sune, som är pensionerad kyrkoherde, berättar om en bekant som prövade att bygga rikedom på ett väldigt handfast sätt.... I lördagens program hör vi Adolf Fredriks sångklasser i Stockholm sjunga två visor, den ena just om rikedom, den som finns i vår natur. På söndagen sjunger faktiskt skådespelerskan Lena Olin.

- I kriget i Syrien har det blivit allt vanligare att regeringsarmén ger sig på sjukvårdspersonal. Det är farligare att bära vit rock än rebelluniform, som en talesperson för Läkare utan gränser uttrycker saken. Så säger författaren Vibeke Olsson i dagens program. – Våldet mot kvinnor är ett trauma även i vårt samhälle, även om vi naturligtvis är ljusår från situationen i östra Kongo. Det kan handla om hedersvåld, missbruk och våldsamma relationer eller det verbala våld som Maria Sveland tar upp i sin bok ”Hatet”. En del av de mejl hon citerar i sin bok får en att rysa och må illa. Vi är alla födda av kvinnor, och man kan undra om det besinningslösa hatet mot kvinnor som väller upp vid datorskärmar och i Kongos djungler är ett hat mot själva livet, mot dem som gett oss det! Vibeke Olsson berättar om läkaren Denis Mukwege och hans arbete för skadade kvinnor i östra Kongo. Carl Myrén spelar sin egen komposition "Konsten att läka"

Låt inte ditt ego sprida ut sig och leva på ett sätt som sätter djupa spår i jordens ekosystem. det råder Pake Hall, som är sanghaledare vid Göteborgs Zencenter. I zenträningen ingår att inte låta sig dras med av sitt egoistiska begär, utan att alltid tänka över hur mina val påverkar andra och efterkommande. Pake Hall citerar Zenmästaren Thich Nhat Hanhs och allt han ser när han bara tittar på ett papper. Lena Willemark samt Mats Öberg och Jonas Knutsson hörs i melodin "Fotspår"

Måste vetenskap och tro vara på kollisionskurs? Stig Lundgren, som är en svensk hindu, tycker inte det. Han berättar om Veda-skrifterna - en av hinduismens grunder - och hur en av hinduismens största tänkare, filosofen Shankara, som sa: "Om det så skulle stå på hundra ställen i Vedas att eld är någonting kallt och mörkt, så är det oriktigt. Det vederläggs nämligen av gjorda erfarenheter". Det är alltså observationer och mätningar - vetenskap - som han menar avgör bilden av verkligheten. Däremot ska man använda andra medel när det gäller andliga frågor, påpekar den indiske filosofen. Naturvetenskapliga och religiösa förklaringar fyller helt enkelt olika funktioner. Verkar på varsin planhalva. De befinner sig på så sätt i harmoni. Har vi i västerlandet något att lära av det? Indisk musik från Kashmiridalen.

Anna Gryningstjerna berättar om en egen "ökenvandring" som hon lärt mycket av: - Sakta börjar jag förstå min ökenvandring. Det är så mycket som verkat så onödigt, så irrationellt och totalt meningslöst. Men något händer där i öknen. Bristen på tillit och förtröstan blir först uppenbar, för att sedan tilliten sakta, sakta ska kunna byggas upp. Steg för steg. - När jag inte förstår Guds vägar och ändå vågar följa, då händer det något. - Jag tror att det är i de torra ökentiderna som något stort sker. Jag lär mig, om Gud och om mig själv. Sara Lindvall sjunger "Var inte rädd".

I naturen runt omkring oss finns ett djup av största slag. Det menar Henrik Hallgren, som är berättare och arkeolog och ofta med i programserien Vid dagens början. Det är en osynlig värld för ögat - men den rymmer krafter som haft stor inverkan på människorna genom tiderna. Kanske är det de krafterna som människor i alla tider kallat för gudar, funderar Henrik Hallgren. Han är också sedan flera år verksam i det som numera heter Samfundet Forn Sed, där de intresserade av nordiska naturreligion samlas - och även utövar sin tro. Han berättar i programmet personligt om hur han själv upptäckte krafterna: Jag brukade ofta i tonåren gå ut ensam i skogen och sitta länge vid en speciell bäck som brusande föll ned i den vackra skogssjön. Det var en fantastisk plats som blev till ett andra hem för mig. Jag minns att min mamma nästan lite oroligt frågade: Vad gör du egentligen där ute så länge?. - Jag bara sitter, svarade jag. Och det var en gång under dessa stunder vid sjön, då jag bara satt, som något hände. Jag satt där och lyssnade till bäckens oupphörliga brus. Det var då som världen öppnade sig. Det var som jag tidigare suttit inkapslad innanför ett skal, som nu sprack upp. Musiken är gjord av Björn Melander och han kallar den för "Den porlande bäcken"

En tomhet som klingar: Ramadan. Abd al Haqq Kielan.