Podcasts about Evert Taube

Ernst Billgren bor i Anders Zorns gamla lägenhet, Andy Warhols inredningsstil överraskade många och Isaac Grünewald byggde en enorm ateljé i sitt hem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Konstnärshem inspirerar och fascinerar och i veckans Stil gläntar vi på dörren till tre konstnärer för att se hur de bor och bodde – Ernst Billgren, Andy Warhol och Isaac Grünewald.Ernst Billgren berättar om sin lägenhet på Södermalm i Stockholm, där både Anders Zorn och Evert Taube tidigare bott. John Peter Nilsson, intendent på Moderna Museet, tar oss med till Andy Warhols townhouse på The Upper East Side i New York. Och så besöker vi den så kallade Grünewaldvillan i Saltsjöbaden utanför Stockholm, där Isaac Grünewald bodde tillsammans med hustrun Märta Grundell, som också var konstnär.

Nordmark Pod får besök av artisten och låtskrivaren MohombiDet samtalas om och att; Oh Na Na, dag in dag ut, år in år ut, Mohombi feber i Finland, mkt att berätta, Kongo-Kinshasa, 11-åring till Sverige, nytt äventyr, musiken inom mig, mina första fans, bomber över Kongofloden, Stockholm, Husby centrum, Evert Taube, trillar in på jobbet helt förstörd, Los Angeles, min budget rasade, Marrakech, socialt arbete, hoppas publiken känner det jag känner, inte så kul längre, vara ok med att det är lite dystert och att resetta mitt sätt att se på musiken och det som är äkta för mig.Mäktigt Produktion av NordmarkEditering av NordmarkMix av Nordmark

Fyra essäer om lyriska bilder som ibland kan uppfattas som klichéer men som ruvar på oupptäckta hemligheter. Karin Nykvist läser en diktsamling om rosor och känner doften från årtusenden av kronblad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen 2017. Jag läser Olga Ravns diktsamling ”Den vita rosen” och befinner mig plötsligt i en mörk tungt doftande trädgård upplyst enbart av bleka blommande rosor. För boken formligen svämmar över av dem. Det är besjälade vita rosor med dödslängtan, rosor med handskar, med tårar, med tänder, rosor som gråter, lyder, blomstrar, skälver, dör. Och jag tänker att rosen, den har en alldeles egen litteraturhistoria. För de finns ju överallt, rosorna. Alldeles nyss hos Jenny Tunedal, där rosen framför allt fick stå för smärta och förlust: den demenssjukes förlust av språket, och den närståendes förlust av den sjuke. Tunedals rosor är rosa och minner därför lite paradoxalt om den ros Evert Taube liknade sin älskling vid för snart hundra år sen: en nyutsprungen skär. Taube minde i sin tur om skotten Robert Burns som hade gjort nästan detsamma mer än hundra år tidigare när han skrev att ”my Luve is like a red red rose /That's newly sprung in June”. Ytterligare ett par tusen år innan dess hade morgonrodnaden varit som en ros: varje gång solen går upp hos Homeros är det ju den rosenfingrade Eos som visar sig. Och mellan Taube och Homeros breder rosorna ut sig över århundradena: hos Shakespeare ger sig Julia ut i språkfilosofiska funderingar när hon tänker över varför Romeo så tvunget måste gå och heta Montague: namnet skymmer ju människan, menar hon, och utbrister att rosor ju doftar fantastiskt vad vi än kallar dem. Gustaf Fröding var inne på samma linje när han skrev att rosor i spruckna krus också är rosor, medan helt andra ting var på gång när älskaren kastade sin röda ros i kvinnans vita sköte i Edith Södergrans mest kända dikt ”Dagen svalnar”. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. För det var ju inte en vanlig ros han kastade. Rosen i litteraturen är nämligen sällan bara ros: dess metaforiska möjligheter verkar nästan gränslösa. Stjälkens falliska form och blommans alla kronblad gör att den exempelvis lämpar sig väl både som bild för mannens och kvinnans anatomier. Om rosen är manlig hos Södergran är den kvinnlig hos Taube, inte bara i tangon där älsklingen är en nyutsprungen skär, utan också i visan där den uppenbart prostituerade flickan i Havanna något desperat erbjuder sjömatrosen sin röda ros. Andra gånger, hos åter andra författare, kan rosen bli en bild för det flyktiga livets och ungdomens blomning, eller tvärtom få stå för det allra mest beständiga: det gudomliga - så är det är ju enligt 1500-talspsalmen en ros utsprungen ur Jesse rot och stam. Och det stannar inte där: rosen, har det visat sig, kan användas också inom filosofin. Både Olga Ravn och Jenny Tunedal har lånat rosor från alla poeters favoritfilosof Ludwig Wittgenstein, som på nära nog litterärt vis använde tanken på en ros med tänder för att fundera över språksystemets gränser som kunskapsverktyg. När Olga Ravn därför väljer att kalla sin rosa bok för ”Den vita rosen” är det ingen tvekan om att hon vet vad hon gör. Med sig in i samlingen drar hon fullt medvetet rosens mångtusenåriga litteraturhistoria, språkhistoria och kulturhistoria. Men vad gör hon då med alla dessa rosor: jo, hon vevar igång en klichétröska som med hjälp av de allra mest slitna av språkets och poesins alla verktyg gestaltar världen på nytt, får rosorna att dofta, metaforerna att verka. Det sätter igång redan på sida ett. Precis som när Gertrude Stein i ett försvar av rosen som just ros istället för urvattnat tecken skrev att: ”rose is a rose is a rose is a rose” där samma fras upprepas trefalt, som i en besvärjelse, inleder Ravn med att tre gånger ge oss samma korta dikt: Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Rosen är rosen är rosen: men där Gertude Stein ville plocka bort metaforikbagaget som skymde sikten plockar Ravn fram den igen och håller upp den för oss: allt jag har gjort blomstrar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. Inledningens upprepning är den första av många i diktsamlingen Men upprepningen är inte bara ett retoriskt grepp eller uttryck för magiskt tänkande. Nej, hos Ravn blir den framför allt ett grepp som gestaltar tvångstanken och den klaustrofobiska, plågsamma upplevelsen av att sitta fast och inte komma loss – i tanken, i livet och i förtvivlan. Upprepningen och rundgången gör också något med tidsuppfattningen: här står allting stilla. Samma bilder kommer om och om igen och de hämtas alla från ett par tre bildsfärer: framförallt då trädgårdens och vattnets. Ord som ”blomstrar”, ”gräs”, ”nässlor”, och – så klart – ”ros” möter väta i flera former: det är vått gräs, svart vatten, hav, och så olja som droppar. Dessa bilder tas om så många gånger, att de liksom Steins ros till slut nästan framstår som helt nya, tömda på sitt litteraturhistoriska bagage. ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. Till skillnad från många av litteraturhistoriens rosor är Ravns blommor inte heller ljuvliga på något vis. De är snarare nästan skrämmande i sin blekhet. Istället för röda, blodfulla och passionerade är de anemiskt vita, och minner snarare om döden och sorgen. På ytan gestaltas maktlösheten när den man älskar blir svårt sjuk. Men rosendikterna handlar också om minnet av kärleken, om fruktbarhet och skapande, och om självföraktet hos den som inte älskar tillräckligt eller på rätt sätt: Alla gåvornasom jag mottogjag har varitför bortskämd och förrutten På baksidan till den svenska utgåvan kallas ”Den vita rosen” för systemdikt. Och visst: Ravns diktsamling är starkt formbunden – den består av 160 dikter som alla är fem korta rader långa. Tillsammans med upprepningarna och de återkommande tomma sidorna ger den sken av att följa ett intrikat system vars principer jag inte lyckas kartlägga. Men jag tänker att det snarare är längtan efter systematik och ordning som är själva systemet hos Ravn. Och det som skenbart framstår som tänkt och ordnat saknar en tydlig plan - liksom så ofta i livet självt, där vi människor lever som om varje verkan hade en orsak. Den stränga regelbundenheten blir något att hålla fast i: den tvingar fram ett lugn och en stadga i det förtvivlans kaos som dikterna ger uttryck för. Samtidigt blir formen en bild för det fängelse som sjukdomen är: både för den sjuke och för den som står bredvid. Och liksom sjukdomen har ett förlopp har dikten det: samlingen gestaltar en böljande rörelse där nedåtstiganden följs av uppåtstiganden. Inledningsvis dominerar rörelsen nedåt: allt dryper, droppar, faller och böjs nedåt, och den älskade vänder ansiktet bort och ner i gräset. ”Mitt hjärta faller som en fettdroppe” skriver Ravn i en dikt. Men här finns också stigandet. Bara några sidor senare skriver hon att ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. I avslutningens dikter blir fallet och uppåtgåendet ett, när solens strålar faller i den första solen – soluppgången. Och med den nya solen kommer en ny färg: rosaröd, som den friska kinden. Eller som den rosenfingrade Eos, morgonrodnaden. Så dundrar hela litteraturhistorien in igen. Och den blomstrar. Karin Nykvist, litteraturvetare LitteraturOlga Ravn: Den vita rosen. Johanne Lykke Holm. Modernista, 2017.

I drygt 70 år var Sven-Bertil Taube en självklar del av svenskt kultur- och nöjesliv. Med sin speciella förmåga att berätta och gestalta var han en sann estradör i ordets bästa bemärkelse. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Som barn till konstnären Astri och nationalpoeten Evert Taube var han liksom folkkär från början.Samtidigt som Sven-Bertil förvaltade det musikaliska arvet efter Evert gick han hela tiden sin egen väg. Karriären slingrade sig fram med toppar och dalar sedan 60-talet, när han och Ulf Björlin bröt normerna och gav visan ett nytt format med full orkesterklang.Sven-Bertil Taube återvände ständigt till sin publik, på Gröna Lund, på skivtallriken, på bioduken, i tv-soffan eller i teatersalongen. Han var en länk bakåt till en förfluten tid samtidigt som han själv drevs framåt av stor nyfikenhet, ständigt på väg mot nya mål och nya samarbeten.Hör honom själv minnas och berätta i denna dokumentär av Eva och Staffan Schöier.Research, ljudläggning och produktion: Eva SchöierPresentation: Staffan SchöierEn P2 dokumentär från 2021.

Den mest slitna av metaforer får ständigt nytt liv. Litteraturvetaren Karin Nykvist läser en diktsamling som odlar klichéerna och kliver in i litteraturhistoriens blomstrande rosenträdgård. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017.Jag läser Olga Ravns diktsamling ”Den vita rosen” och befinner mig plötsligt i en mörk tungt doftande trädgård upplyst enbart av bleka blommande rosor. För boken formligen svämmar över av dem. Det är besjälade vita rosor med dödslängtan, rosor med handskar, med tårar, med tänder, rosor som gråter, lyder, blomstrar, skälver, dör. Och jag tänker att rosen, den har en alldeles egen litteraturhistoria.För de finns ju överallt, rosorna. Hos till exempel Jenny Tunedal, där rosen framför allt fick stå för smärta och förlust: den demenssjukes förlust av språket, och den närståendes förlust av den sjuke. Tunedals rosor är rosa och minner därför lite paradoxalt om den ros Evert Taube liknade sin älskling vid för snart hundra år sen: en nyutsprungen skär. Taube minde i sin tur om skotten Robert Burns som hade gjort nästan detsamma mer än hundra år tidigare när han skrev att ”my Luve is like a red red rose /That's newly sprung in June”. Ytterligare ett par tusen år innan dess hade morgonrodnaden varit som en ros: varje gång solen går upp hos Homeros är det ju den rosenfingrade Eos som visar sig. Och mellan Taube och Homeros breder rosorna ut sig över århundradena: hos Shakespeare ger sig Julia ut i språkfilosofiska funderingar när hon tänker över varför Romeo så tvunget måste gå och heta Montague: namnet skymmer ju människan, menar hon, och utbrister att rosor ju doftar fantastiskt vad vi än kallar dem. Gustaf Fröding var inne på samma linje när han skrev att rosor i spruckna krus också är rosor, medan helt andra ting var på gång när älskaren kastade sin röda ros i kvinnans vita sköte i Edith Södergrans mest kända dikt ”Dagen svalnar”.Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt.För det var ju inte en vanlig ros han kastade. Rosen i litteraturen är nämligen sällan bara ros: dess metaforiska möjligheter verkar nästan gränslösa. Stjälkens falliska form och blommans alla kronblad gör att den exempelvis lämpar sig väl både som bild för mannens och kvinnans anatomier. Om rosen är manlig hos Södergran är den kvinnlig hos Taube, inte bara i tangon där älsklingen är en nyutsprungen skär, utan också i visan där den uppenbart prostituerade flickan i Havanna något desperat erbjuder sjömatrosen sin röda ros. Andra gånger, hos åter andra författare, kan rosen bli en bild för det flyktiga livets och ungdomens blomning, eller tvärtom få stå för det allra mest beständiga: det gudomliga - så är det är ju enligt 1500-talspsalmen en ros utsprungen ur Jesse rot och stam.Och det stannar inte där: rosen, har det visat sig, kan användas också inom filosofin. Både Olga Ravn och Jenny Tunedal har lånat rosor från alla poeters favoritfilosof Ludwig Wittgenstein, som på nära nog litterärt vis använde tanken på en ros med tänder för att fundera över språksystemets gränser som kunskapsverktyg.När Olga Ravn därför väljer att kalla sin rosa bok för ”Den vita rosen” är det ingen tvekan om att hon vet vad hon gör. Med sig in i samlingen drar hon fullt medvetet rosens mångtusenåriga litteraturhistoria, språkhistoria och kulturhistoria.Men vad gör hon då med alla dessa rosor: jo, hon vevar igång en klichétröska som med hjälp av de allra mest slitna av språkets och poesins alla verktyg gestaltar världen på nytt, får rosorna att dofta, metaforerna att verka.Det sätter igång redan på sida ett. Precis som när Gertrude Stein i ett försvar av rosen som just ros istället för urvattnat tecken skrev att: ”rose is a rose is a rose is a rose” där samma fras upprepas trefalt, som i en besvärjelse, inleder Ravn med att tre gånger ge oss samma korta dikt: Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Rosen är rosen är rosen: men där Gertude Stein ville plocka bort metaforikbagaget som skymde sikten plockar Ravn fram den igen och håller upp den för oss: allt jag har gjort blomstrar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt.Inledningens upprepning är den första av många i diktsamlingen Men upprepningen är inte bara ett retoriskt grepp eller uttryck för magiskt tänkande. Nej, hos Ravn blir den framför allt ett grepp som gestaltar tvångstanken och den klaustrofobiska, plågsamma upplevelsen av att sitta fast och inte komma loss – i tanken, i livet och i förtvivlan. Upprepningen och rundgången gör också något med tidsuppfattningen: här står allting stilla. Samma bilder kommer om och om igen och de hämtas alla från ett par tre bildsfärer: framförallt då trädgårdens och vattnets. Ord som ”blomstrar”, ”gräs”, ”nässlor”, och – så klart – ”ros” möter väta i flera former: det är vått gräs, svart vatten, hav, och så olja som droppar. Dessa bilder tas om så många gånger, att de liksom Steins ros till slut nästan framstår som helt nya, tömda på sitt litteraturhistoriska bagage.”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”.Till skillnad från många av litteraturhistoriens rosor är Ravns blommor inte heller ljuvliga på något vis. De är snarare nästan skrämmande i sin blekhet. Istället för röda, blodfulla och passionerade är de anemiskt vita, och minner snarare om döden och sorgen.På ytan gestaltas maktlösheten när den man älskar blir svårt sjuk. Men rosendikterna handlar också om minnet av kärleken, om fruktbarhet och skapande, och om självföraktet hos den som inte älskar tillräckligt eller på rätt sätt: Alla gåvornasom jag mottogjag har varitför bortskämd och förrutten På baksidan till den svenska utgåvan kallas ”Den vita rosen” för systemdikt. Och visst: Ravns diktsamling är starkt formbunden – den består av 160 dikter som alla är fem korta rader långa. Tillsammans med upprepningarna och de återkommande tomma sidorna ger den sken av att följa ett intrikat system vars principer jag inte lyckas kartlägga. Men jag tänker att det snarare är längtan efter systematik och ordning som är själva systemet hos Ravn. Och det som skenbart framstår som tänkt och ordnat saknar en tydlig plan - liksom så ofta i livet självt, där vi människor lever som om varje verkan hade en orsak. Den stränga regelbundenheten blir något att hålla fast i: den tvingar fram ett lugn och en stadga i det förtvivlans kaos som dikterna ger uttryck för. Samtidigt blir formen en bild för det fängelse som sjukdomen är: både för den sjuke och för den som står bredvid.Och liksom sjukdomen har ett förlopp har dikten det: samlingen gestaltar en böljande rörelse där nedåtstiganden följs av uppåtstiganden. Inledningsvis dominerar rörelsen nedåt: allt dryper, droppar, faller och böjs nedåt, och den älskade vänder ansiktet bort och ner i gräset. ”Mitt hjärta faller som en fettdroppe” skriver Ravn i en dikt. Men här finns också stigandet. Bara några sidor senare skriver hon att ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. I avslutningens dikter blir fallet och uppåtgåendet ett, när solens strålar faller i den första solen – soluppgången. Och med den nya solen kommer en ny färg: rosaröd, som den friska kinden. Eller som den rosenfingrade Eos, morgonrodnaden. Så dundrar hela litteraturhistorien in igen. Och den blomstrar.Karin Nykvist, litteraturvetare LitteraturOlga Ravn: Den vita rosen. Johanne Lykke Holm. Modernista, 2017.

Den 14 december 1895 avlider kammarherren Evert Taube von Block efter en kort tids sjukdom. Hans plötsliga död väcker snabbt skvaller och misstankar, riktade mot en oväntad person: hans egen fru. Det som inledningsvis bara är rykten tar en dramatisk vändning när parets son begär en gravöppning och obduktion, vilket bekräftar de värsta farhågorna. Den sensationella rättegången, som snabbt får stor uppmärksamhet i pressen och går under namnet Broviksdramat, markerar början på ett av Sveriges mest uppmärksammade brottsfall. Enligt pressen blev det snabbt landets huvudsakliga samtalsämne.I detta miniavsnitt, som är en del av vårt första avsnitt "Fruar som giftmördar sina män", fördjupar vi oss i ett fall som innehåller allt mord, självmord, otrohet, psykisk ohälsa, utomäktenskapliga barn, och ett iscensatt överfall. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hvem skriver best, svensken, dansken eller norsken? Bli med på denne boktips-episode, der Sølvbergets Tomas, som er svensk, Nana, som er dansk og Thale, som er norsk, leser og diskuterer en bok fra hver sitt land. Nesten ingenting er bedre enn fersk og god skandinavisk skjønnlitteratur. Bøker nevnt i podcasten og readalikes: Detaljene av Ia Genberg. Passer Mortuus Est (dikt) av Edna St. Vincent Millay. Readalikes til Detaljene: Deborah Levy sine bøker, Samlede verker av Lydia Sandgren og Jente 1983 av Linn Ullmann. Odel av Dordi Strøm. Svensk sang: Byssan lull av Evert Taube. Readalikes til Odel: Løpe ulv av Kerstin Ekman, Rosarium av Charlotte Weitze, Migrations av Charlotte McConaghy, Skabelon av Malin CM Rønning og Ho av Christine Kjellstrøm Melby. Meter i sekundet av Stine Pilgaard. Readalikes til Meter i sekundet: Victoria Durnak sine bøker, Deborah Levy sine bøker, BOB av Helle Helle og Erlend Loe sine bøker. Meter i sekundet ble filmatisert i 2023, og filmen kan ses på tv2Play eller leies på ViaPlay. Medvirkende: Tomas Gustafsson, Thale Dobbert og Nana Thejll Jakobsen. Produksjon: Åsmund Ådnøy. Klipp: Nana Thejll Jakobsen.

Redaktionens favoriter: serietecknaren Joakim Pirinen förvandlad till Evert Taube beställer nyårssupé på Gyldene Freden och ett utdrag ur Du nyår, du kan väl ringa nån gång? från 1964 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi hör Beppe Wolgers försöka sig på Tennysons "Nyårsklockorna" i "Du nyår, du kan väl ringa nån gång?" av Britt Edwall från 1964.Inslaget med Joakim Pirinen sändes nyårsafton 2008 i "Himlen svider av fyrverkerier".

Veckans avsnitt startar med en stilspaning från dokumentären om Evert Taube i bar överkropp, strosande genom Antibes. Det blir också ett scoop kring hur en av världens mest eftertraktade klockor, John Lennons ikoniska Patek Philippe 2499, återfunnits efter att varit försvunnen för allmänheten sedan 1980. Vi pratar också om senaste samarbetet mellan Swatch och Blancpain Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sofia ska börja stalka en val. Kommer trenden med muff-peruk komma tillbaka? Skrämmer Pernilla bort monster i sovrummet?Vi lider av Coldplay-FOMO och Evert Taube lockar fram barndomsminnen. Hoojas ofrivilliga blottning väcker känslor. Och snart kan Siri prata med din röst. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med över 60 år på Sveriges allra största scener har hon skrivit in sig i svensk kulturhistoria. Hör Lill Lindfors om uppväxtens humor och sorg, om att hålla i taktpinnen och om konsten att fräsa ifrån. Som gymnasist upptäcktes hon av revykungen Hagge Geigert. Sedan dess har karriären gått som på räls för Lill Lindfors. Men själv hade hon alltid en plan B i bakhuvudet. Om det inte blir bra, tänkte hon, kan hon gå tillbaks till högskolan. Bli sjuksköterska, som mamma, eller läkare.83 år fyller hon i maj. I över 60 år har hon spelat för slutsålda hus, på de största scenerna, med alla de stora namnen. Karl Gerhard, Beppe Wolgers, Magnus och Brasse, Harry Belafonte. Hon har vunnit Melodifestivalen, tappat kjolen i live-tv. Albumet "Du är den ende" från 1967 betraktas som en av de bästa svenska skivorna någonsin. Men än dröjer sig tanken kvar hos Lill Lindfors – det finns en plan B "om det inte blir bra"."Jag har alltid längtat efter att få skydd"Uppväxten i Näsbypark var rik – inte nödvändigtvis på pengar, men på humor, musik och kärlek. Pappa spelade luta och sjöng sjömansvisor och Evert Taube, mamma spelade piano när hon hade en stund över. Men i hemmet fanns också en sorg över ett förlorat barn. Och hos unga Lill, en önskan om att få skydd, att någon annan ska ta ansvar. Hör Lill Lindfors i Söndagsintervjun om professionalitet och behov av kontroll, om att trivas bäst i manligt sällskap, och om att vilja leva till minst 92.Programledare: Martin Wicklin.Producent: Fanny Hedenmo.Kontakt: sondagsintervjun@sr.se

Från att vi var små har vi sjungit Mors lilla Olle och Gubben Noak. Visan sitter djupt rotad i den nordiska folksjälen. Annandag påsk tar Mika Olavi Tahvanainen med oss på en tur i visans värld. Sjöng din mormor skillingtrycksvisor när hon bakade? Eller virvlar du dina lurviga ben till Sjösalavals, kanske var du med under visvågen på 60-talet eller har du varit med på en visfestival?Barnvisor, folkvisor, protestvisor, arbetarvisor, och snapsvisor. Vad är egentligen en visa? och hur definierar man en visa?Cornelis Vreeswijk, Carl Mikael Bellman, Evert Taube, Barbara Helsingius, Åsa Jinder, Stefan Sundström, Ola Magnell, Finn Zetterholm och många är dom, vissångarna som gjort intryck på oss med odödliga sånger. Men sällan använder popmusiker ordet visa idag, trots att det ofta är det just de låtarna som klingar som en visa som hamnar på topplistorna och stannar där.Hur låter egentligen dagens visor?Eftersom det är Sveriges Radio Finska som producerar Karlavagnen på måndagar så kan du tala finska med programledaren.Du kan ringa 020 – 22 10 30. Telefonslussen öppnar kl. 21.Skriv gärna till oss på våra sociala medier;Karlavagnen på Facebook.Karlavagnen på Instagram.eller på mailadressen karlavagnen@sverigesradio.seProgramledare: Mika Olavi TahvanainenProgrammet startar kl. 21:40 i Sveriges Radio Finska och i i P4 ca kl. 22:05 efter Sportextra.Producent: Maynie RantalaAnsvarig utgivare: Anne Sseruwagi, Sveriges Radio Finska

Fjallað var um alþjóðamál í þættinum í dag. Rætt var við Jón Orm Halldórsson um ástand mála vítt og breitt. Hann ræddi um stöðu Rússlands, minnkandi vægi Evrópu, aukin tök Kínverja og uppgang annarra ríkja í Asíu. Niceair hefur nú flogið á milli Akureyrar og Kaupmannahafnar í tæpa tíu mánuði. Þóroddur Bjarnason prófessor rannsakar áhrif millilandaflugs frá Akureyri á samfélagið. Þjóðminjasafnið og Byggðasafn Reykjanesbæjar safna sögum fólks frá tímum varnarliðsins á Keflavíkurflugvelli. Helga Vollertsen, sérfræðingur á Þjóðminjasafninu og Eva Kristín Dal, safnstjóri Byggðasafnsins, sögðu frá. Tónlist: Sjösala vals - Evert Taube, Jeg har sa travlt - Tina Dickow og Helgi Hrafn, In the mood - Glenn Miller. Umsjón: Björn Þór Sigbjörnsson og Bogi Ágústsson.

Fjallað var um alþjóðamál í þættinum í dag. Rætt var við Jón Orm Halldórsson um ástand mála vítt og breitt. Hann ræddi um stöðu Rússlands, minnkandi vægi Evrópu, aukin tök Kínverja og uppgang annarra ríkja í Asíu. Niceair hefur nú flogið á milli Akureyrar og Kaupmannahafnar í tæpa tíu mánuði. Þóroddur Bjarnason prófessor rannsakar áhrif millilandaflugs frá Akureyri á samfélagið. Þjóðminjasafnið og Byggðasafn Reykjanesbæjar safna sögum fólks frá tímum varnarliðsins á Keflavíkurflugvelli. Helga Vollertsen, sérfræðingur á Þjóðminjasafninu og Eva Kristín Dal, safnstjóri Byggðasafnsins, sögðu frá. Tónlist: Sjösala vals - Evert Taube, Jeg har sa travlt - Tina Dickow og Helgi Hrafn, In the mood - Glenn Miller. Umsjón: Björn Þór Sigbjörnsson og Bogi Ágústsson.

På 1950- och 60-talen byggdes vattenkraftverk i norra Sverige i ett rasande tempo. Några närmare analyser av vad utbyggnaden skulle betyda för människor och miljö gjordes inte. Och länge saknades både debatt och motstånd kring de väldiga projekten. För att södra Sverige skulle få el dämdes exempelvis Ume- och Luleälvarna, från att ha varit till större delen fritt strömmande till att mer bli som serier av insjöar, något som bara ansågs vara ren utveckling.Konsekvenserna av vattenkraftutbyggnaden har blivit mycket större än man trodde, menar Dag Avango, professor vid Luleå Tekniska Universitet och ledare för forskningsprojektet Vattenkraften och Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer.I programmet besöks även byn Adolfström som på 1960-talet var tänkt att dränkas, i samband med den planerade utbyggnaden av Vindelälven.Men med oväntad hjälp från Evert Taube och den kärnkraft som nu började byggas ut i Sverige lyckades bybornas kamp för att rädda Adolfström från att utplånas.Vår enighet gjorde oss starka och våra protester var början på Sveriges första miljödebatt, säger Caroline Torfve, som är en av dagens invånare i den lilla byn.Programmet är en repris från 1 november 2022.Medverkande: Dag Avango, professor i historia vid Luleå Tekniska Universitet; Johan Cederqvist, doktorand i historia vid Luleå Tekniska Universitet; Frida Palmbo, arkeolog Norrbottens Museum; Evert Vedung, professor emeritus i statsvetenskap vid Uppsala universitet; Caroline Torfve, boende och företagare i Adolfström Lappland; Lasse Björngrim, boende i Harads i Lule älvdal; Cristina och Tore Öberg, boende Sjokksjokk.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

I drygt 70 år var Sven-Bertil Taube en självklar del av svenskt kultur- och nöjesliv. Med sin speciella förmåga att berätta och gestalta var han en sann estradör i ordets bästa bemärkelse. Som barn till konstnären Astri och nationalpoeten Evert Taube var han liksom folkkär från början.Samtidigt som Sven-Bertil förvaltade det musikaliska arvet efter Evert gick han hela tiden sin egen väg. Karriären slingrade sig fram med toppar och dalar sedan 60-talet, när han och Ulf Björlin bröt normerna och gav visan ett nytt format med full orkesterklang.Sven-Bertil Taube återvände ständigt till sin publik, på Gröna Lund, på skivtallriken, på bioduken, i tv-soffan eller i teatersalongen. Han var en länk bakåt till en förfluten tid samtidigt som han själv drevs framåt av stor nyfikenhet, ständigt på väg mot nya mål och nya samarbeten.Hör honom själv minnas och berätta i denna dokumentär av Eva och Staffan Schöier.Research, ljudläggning och produktion: Eva Schöier Presentation: Staffan SchöierEn dokumentär från våren 2021.

Múte B. Egede, formaður grænlensku landstjórnarinnar, segir mikilvægt að lítil hernaðarspenna verði áfram á norðurslóðum. Egede segir Grænlendinga vera að móta stefnu í öryggismálum og að mikilvægt sé að hlustað sé á fólkið sem býr á heimskautasvæðunum. Hann segir augljóst að allar aðstæður í öryggis- og varnarmálum hafi gjörbreyst við innrás Rússa í Úkraínu í febrúar. Egede segir að raunar hafi verið ljóst fyrir innrásina að heimskautasvæðið veki sífellt meiri áhuga og stórveldi séu farin að skipta sér af málum þar. Nauðsynlegt sé að efla viðbragðsmátt á Grænlandi. Hann segir að Grænlendingar og Danir hafi gert samkomulag um þjálfun viðbragðsliða á Grænlandi, þannig fengi ungt fólk menntun til viðbragða við ógn en grænlenska ríkisstjórnin ætlaði að marka nýja stefnu í öryggis- og varnarmálum.  Danska stjórnin gaf út í vor nýja skýrslu, Dansk sikkerhed og forsvar til 2035, þar sem augunum var ekkí síst beint að öryggis- og varnarmálum á norðurslóðum, við Færeyjar og Grænland. Í viðtali við Carsten Fjord-Larsen, flotaforinga og yfirmann danska flotans kom fram að nauðsynlegt væri að endurnýja skipin sem eiga að annast eftirlit á svæðinu. Þetta eru skip sem eru Íslendingum að góðu kunnug, Thetis, Triton, Hvítabjörnin og Vædderen, en þau eru tíðir gestir í Reykjavík, taka vistir og skipta um áhafnir á Íslandi.

Múte B. Egede, formaður grænlensku landstjórnarinnar, segir mikilvægt að lítil hernaðarspenna verði áfram á norðurslóðum. Egede segir Grænlendinga vera að móta stefnu í öryggismálum og að mikilvægt sé að hlustað sé á fólkið sem býr á heimskautasvæðunum. Hann segir augljóst að allar aðstæður í öryggis- og varnarmálum hafi gjörbreyst við innrás Rússa í Úkraínu í febrúar. Egede segir að raunar hafi verið ljóst fyrir innrásina að heimskautasvæðið veki sífellt meiri áhuga og stórveldi séu farin að skipta sér af málum þar. Nauðsynlegt sé að efla viðbragðsmátt á Grænlandi. Hann segir að Grænlendingar og Danir hafi gert samkomulag um þjálfun viðbragðsliða á Grænlandi, þannig fengi ungt fólk menntun til viðbragða við ógn en grænlenska ríkisstjórnin ætlaði að marka nýja stefnu í öryggis- og varnarmálum. Danska stjórnin gaf út í vor nýja skýrslu, Dansk sikkerhed og forsvar til 2035, þar sem augunum var ekkí síst beint að öryggis- og varnarmálum á norðurslóðum, við Færeyjar og Grænland. Í viðtali við Carsten Fjord-Larsen, flotaforinga og yfirmann danska flotans kom fram að nauðsynlegt væri að endurnýja skipin sem eiga að annast eftirlit á svæðinu. Þetta eru skip sem eru Íslendingum að góðu kunnug, Thetis, Triton, Hvítabjörnin og Vædderen, en þau eru tíðir gestir í Reykjavík, taka vistir og skipta um áhafnir á Íslandi.

På 1950- och 60-talen byggdes vattenkraftverk i norra Sverige i ett rasande tempo. Några närmare analyser av vad utbyggnaden skulle betyda för människor och miljö gjordes inte. Och länge saknades både debatt och motstånd kring de väldiga projekten. För att södra Sverige skulle få el dämdes exempelvis Ume- och Luleälvarna, från att ha varit till större delen fritt strömmande till att mer bli som serier av insjöar, något som bara ansågs vara ren utveckling.Konsekvenserna av vattenkraftutbyggnaden har blivit mycket större än man trodde, menar Dag Avango, professor vid Luleå Tekniska Universitet och ledare för forskningsprojektet Vattenkraften och Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer.I programmet besöks även byn Adolfström som på 1960-talet var tänkt att dränkas, i samband med den planerade utbyggnaden av Vindelälven.Men med oväntad hjälp från Evert Taube och den kärnkraft som nu började byggas ut i Sverige lyckades bybornas kamp för att rädda Adolfström från att utplånas.Vår enighet gjorde oss starka och våra protester var början på Sveriges första miljödebatt, säger Caroline Torfve, som är en av dagens invånare i den lilla byn.Medverkande: Dag Avango, professor i historia vid Luleå Tekniska Universitet; Johan Cederqvist, doktorand i historia vid Luleå Tekniska Universitet; Frida Palmbo, arkeolog Norrbottens Museum; Evert Vedung, professor emeritus i statsvetenskap vid Uppsala universitet; Caroline Torfve, boende och företagare i Adolfström Lappland; Lasse Björngrim, boende i Harads i Lule älvdal; Cristina och Tore Öberg, boende Sjokksjokk.Reporter: Mats Carlsson-LénartProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

Teach me Sweden är en podcast om svensk historia med komikerna Jonathan Rollins (US) och Erik Broström (SE). Varje vecka läser en av dem för den andra om en händelse i svensk historia som förmodligen ingen av dem hört tidigare. Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Evert Taube följde sin egen väg och var lika ofta ur tiden som i den. Drömmen om att bli erkänd författare och skriva den stora romanen fanns alltid där under tiden skrev han flera av våra mest älskade sommarvisor. En P2 Dokumentär. Detta är del 3 i vår serie Visgiganten Evert Taube. De tidigare delarna finns nedan.Det är som att var än Evert befann sig så måste han skriva och berätta om det. En impressionist som i ord och ton målat allt från Fritiof Anderssons robusta äventyr till Rönnerdahls skimrande skärgårdsidyll.Pampas, Shanghai, Bohuslän och Stockholms skärgård, allt kunde blandas i samma visa.Genom radioapparaterna och turnéerna tog han för länge sedan världen in i folkhemmet. I vår tid kan visorna och berättelserna fortfarande väcka drömmar för den som vill ut, men också hjälpa den som kommit hit att förstå Sverige.I programmet hörs både Everts och andras röster ur arkiven. Medverkar gör också musikvetaren Johanna Broman Åkesson, kompositören och musikproducenten Peter Nordahl och musikerna Sofia Karlsson och Päyam Tabatabayi.Research, ljudläggning och produktion: Eva Schöier Presentation: Staffan SchöierEn P2 dokumentär från 2021.

För bland alla larmrapporter är det nog viktigt med små påminnelserapporter om livets fantastiskhet, hur häpnadsväckande allt vore om vi kom hit från ett tomt hörn av universum och fantiserade på vägen. Repris från 11 april 2022.Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Hur närmar vi oss en livsform som vid första anblicken skiljer sig så mycket från oss, men som vi fortfarande delar arvsanlag med till 25 procent. Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Men eftersom vi glidit så långt ifrån vår intuitiva kommunikation med naturen behöver vi bli tillsagda och uppmärksammade. För floden Whanganui finns en röst som gör detta. Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Jag vill tacka, lyfta fram och besjunga några av det finaste vi har; träden. Skogen. Jordens lunga som vi människor kallar det. Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

För bland alla larmrapporter är det nog viktigt med små påminnelserapporter om livets fantastiskhet, hur häpnadsväckande allt vore om vi kom hit från ett tomt hörn av universum och fantiserade på vägen. Om Emil Jensen:Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet.  Sommaren 2022 gör han hela sin sommarturné Än susar skogen per cykel, som en personlig och konkret manifestation för hållbarheten, freden och den biologiska mångfalden.  Till hösten följer han upp det med en tågturné genom hela Sverige. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset, mängder av miljöpriser och senast mottog han Karl Gerhard-priset för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Evert Taube följde sin egen väg och var lika ofta ur tiden som i den. Drömmen om att bli erkänd författare och skriva den stora romanen fanns alltid där under tiden skrev han flera av våra mest älskade sommarvisor. Detta är del 3 i vår serie Visgiganten Evert Taube. De tidigare delarna finns nedan.Det är som att var än Evert befann sig så måste han skriva och berätta om det. En impressionist som i ord och ton målat allt från Fritiof Anderssons robusta äventyr till Rönnerdahls skimrande skärgårdsidyll.Pampas, Shanghai, Bohuslän och Stockholms skärgård, allt kunde blandas i samma visa.Genom radioapparaterna och turnéerna tog han för länge sedan världen in i folkhemmet. I vår tid kan visorna och berättelserna fortfarande väcka drömmar för den som vill ut, men också hjälpa den som kommit hit att förstå Sverige.I programmet hörs både Everts och andras röster ur arkiven. Medverkar gör också musikvetaren Johanna Broman Åkesson, kompositören och musikproducenten Peter Nordahl och musikerna Sofia Karlsson och Päyam Tabatabayi.Research, ljudläggning och produktion: Eva Schöier Presentation: Staffan SchöierEn dokumentär från 2021.

Evert Taube följde sin egen väg och var lika ofta ur tiden som i den. Drömmen om att bli erkänd författare och skriva den stora romanen fanns alltid där under tiden skrev han flera av våra mest älskade sommarvisor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Detta är del 3 i vår serie Visgiganten Evert Taube. De tidigare delarna finns nedan.Det är som att var än Evert befann sig så måste han skriva och berätta om det. En impressionist som i ord och ton målat allt från Fritiof Anderssons robusta äventyr till Rönnerdahls skimrande skärgårdsidyll.Pampas, Shanghai, Bohuslän och Stockholms skärgård, allt kunde blandas i samma visa.Genom radioapparaterna och turnéerna tog han för länge sedan världen in i folkhemmet. I vår tid kan visorna och berättelserna fortfarande väcka drömmar för den som vill ut, men också hjälpa den som kommit hit att förstå Sverige.I programmet hörs både Everts och andras röster ur arkiven. Medverkar gör också musikvetaren Johanna Broman Åkesson, kompositören och musikproducenten Peter Nordahl och musikerna Sofia Karlsson och Päyam Tabatabayi.Research, ljudläggning och produktion: Eva SchöierPresentation: Staffan SchöierEn dokumentär från 2021.

Litteraturvetaren Eva Stenskär hör hur en svensk nationalskald tycks ha varit före sin tid med att skriva klimatvänlig litteratur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna."Sjösala vals", "Fritiof och Carmencita", och "Så länge skutan kan gå" många av oss har väl någon gång skrålat med i någon Taube-låt! De dyker upp alltsomoftast, särskilt om somrarna, och har en förmåga att göra oss lite så där lagom rosigt patriotiska. För nog klappar våra hjärtan snabbare när vi hör rader som "Se hur hela Uppland står i lågor" och "Så skimrande var aldrig havet." Men faktum är, att Taubes versrader är mer än somriga och skärgårdsromantiska nostalgiknippen, det går nämligen att förstå Taubes sånger som radikalt miljömedvetna texter. Det är en tolkning som kanske först i spåren av en klimatdiskussion går att förstå och uppskatta till fullo. Taubes alter ego Rönnerdahl tycks stå för ett nytt sätt att förhålla sig till naturen ett förhållningssätt som ter sig allt viktigare när skogsbränder, översvämningar och artutrotningen blivit till stående inslag i nyhetsrapporteringen.En av de viktigaste teoretikerna inom det som kommit att kallas ekokritik är Lawrence Buell. I sin bok The Environmental Imagination: Thoreau, Nature Writing, and the Formation of American Culture, ifrågasätter han vad som krävs för att en text ska kunna kallas "environmental", det vill säga med fokus på miljön. Han svarar själv genom att göra upp en lista på eventuella inslag. För att en text ska kallas "environmental", menar Buell, så måste miljön utgöra mer än en ram, det mänskliga intresset ska vara införstått men inte vara det enda intresset i texten, mänskligt ansvar för miljön ska vara en del av textens etiska oriententering och slutligen bör miljön porträtteras som något pågående till skillnad från något statiskt. Vid närmare titt på två av Taubes mest folkkära sånger, "Änglamark" och "Sjösala vals", blir det tydligt att båda texterna faktiskt kan ses som miljömässiga, även ur ett akademiskt perspektiv. "Änglamark" skrev Evert Taube 1971 som en uppmaning till att rädda Vindelälven från vattenkraftsutbyggnad , och textens tema är just miljöförstöringen. Djur och miljö utgör verkligen något mer än en kuliss för "handlingen", de skulle till och med kunna kallas för huvudpersoner i texten. "Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!" utropar Taube, och ber oss att tänka om. "Låt sista älven som brusar i vår natur, brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!" Naturen framstår här som en resurs att använda med försiktighet, med ett barns känsla av lekfullhet inte för att tillgodose krassa vinstintressen.Också "Sjösala vals" tycks stämma väl in på Buells kriterier. Djur och natur står i och för sig inte i samma självklara fokus som i "Änglamark", för här dansar människan in, personifierad av Rönnerdahl. Ändå verkar gränserna mellan Rönnerdahl och naturen som omger honom flyta samman. Rönnerdahl, sjunger Taube, skuttar ur sin säng och valsar över Sjösala äng. Här omges han av tärnan, ekorren, finken, göken och ja, du minns nog alla de där blommorna som redan slagit ut på ängen: gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Det intressanta är att det verkar finnas ett samförstånd mellan Rönnerdahl och naturen omkring honom. Rönnerdahl kallar på djuren, som svarar honom med förståelse. Rönnerdahl är en gammal man, fortsätter Taube, men han dansar minsann ändå. Han har sorger och ont om sekiner och ingen kan riktigt förstå hur han får det att gå ihop. Ingen då, alltså, utom tärnan, ekorren, finken och vårens första gök. Vilket tyder på att det finns ett slags simpatico, det vill säga en vänlig inställning, mellan människa och djur. Naturen i "Sjösala vals" gestaltas som en pågående process, fåglar dyker, ekorrar gungar och blommor blommar tecken på aktiva ekosystem. "Ekocentrism predikar goda egenskaper som vördnad, ödmjukhet, ansvar och omsorg," skriver den brittiske geografen och miljöaktivisten Timothy O'Riordan i sin bok Environmentalism. Och visst handlar "Änglamark" om att behandla vår jord som ett arv, som måste förvaltas på rätt sätt, med vördnad, ödmjukhet, ansvar och omsorg: blommorna ska leva, fåglarna flyga och sjunga, älven ska brusa.När Rönnerdahl viftar över ängen lycklig som en lärka i bara nattsärk och blomsterkrans verkar han bli ett med naturen, och därmed också gestalta en livsstil som många tycks längta till. Det är ett tillstånd som fungerar som en förlängning av oss själva. Det är trots allt en så välkänd bild. För nog är det så att Rönnerdahl blir ett med naturen när han dansar fram där, är det inte så vi ser honom? Och är det inte det livet vi längtar till i dessa dagar? Att kunna leva med naturen som en förlängning av oss själva? I inledningen till Future Primitive: The New Ecotopias, skriver science fiction författaren Kim Stanley Robinson att världen, den är minsann inte en maskin vi kan använda och byta ut hursomhelst, den är mer än så, den är en förlängning av vår egen kropp. Försöker vi hugga av den, dör vi.Taubes texter gestaltar alltså ett tillstånd som många av oss vill uppnå. Han ger också svar på hur det ska gå till. Trots att "Sjösala vals" nämner pengabekymmer, så uttrycks ingen egentlig materialistisk avsaknad. På det viset är Taubes sång mer än en pastoral blick tillbaka i tiden, den är också en uppmaning till att tänka enkelt. Den brittiska filosofen Kate Soper talar i boken The Politics and Pleasures of Consuming Differently, om "alternativ hedonism", med detta menar hon att vi bör öppna våra sinnen för njutningen i ett hållbarare leverne. Soper hävdar att ett mer hållbart användande av resurser inte nödvändigtvis behöver innebära nyutveckling, det kan lika gärna betyda ett återgående till enklare tider. Vi måste, skriver hon, välkomna "nya sätt att tänka på vad som utgör nöjen." Istället för att betrakta den nuvarande situationen som en kris, så menar Soper att vi istället kan se på den som en möjlighet, en möjlighet till ett bättre liv. Inte ens självförverkligandet behöver komma på efterkälken, säger Soper. Nya sätt att tänka på vad som utgör nöjen kanske är det detta som Professor Lawrence Buell syftar på när han talar om begreppet "voluntary simplicity" "frivillig enkelhet" ett begrepp han menar har bl.a. Buddha och Gandhi som föregångsgestalter. Frivillig enkelhet förespråkar ett mer hållbart leverne, ett liv där vi konsumerar mindre, och väljer bort en materialistisk livsstil. Buddha, Gandhi och Rönnerdahl. Taube har gett oss mer än en trevlig visa att nynna på, en fingervisning om njutningen i det lilla. Kanske bör vi helt enkelt följa med Rönnerdahl i dansen ut i naturen bland djuren på väg mot en hållbar, bättre, och förhoppningsvis mer njutbar framtid!Eva Stenskär, litteraturvetare

Jussi Björlingmuseet i Borlänge stängdes permanent 2021 nu flyttar minnet av världstenoren in på biblioteket istället. Men trots internationella protester hade museet väldigt få besökare - kommer det att komma fler nu? Följ med Katarina Wikars och Anna-Karin Ivarsson i den tredje och sista delen i reportageserien Bergslagen inifrån.  ARBETARFÖRFATTAREN EDOUARD LOUIS TILLBAKA MED MODERSSKILDRING Den franske arbetarförfattaren Edouard Louis har tidigare skrivit sin egen berättelse, sin fars berättelsen och nu har turen kommit till hans moder i den nya romanen En kvinnas frigörelse. Samtal om en av Frankrikes mest uppmärksammade författare just nu.   VECKANS ORD: LUNGOR Den här veckan ser Jenny Teleman hur skildringar av regnskogen andas i olika takt. Veckans ord är: Lungor.ESSÄ: EVERT TAUBE SOM KLIMATAKTIVIST FÖRE SIN TIDI takt med att klimathotet blivit allt tydligare, och dess konsekvenser allt mer uppenbara, har också flera olika litteraturteoretiker försökt beskriva hur litteraturen kan gestalta en radikalt annorlunda syn på naturen, där människans behov inte värderas högre än andra arters. I dagens essä undersöker litteraturvetaren Eva Stenskär om Evert Taube var före sin tid.Programledare: Saman Bakhtiari

Evert Taube gav oss inte bara sommardrömmen förpackad i visans form utan tog oss också ut i världen. I den här första delen berättar han själv om sin ungdom och den slingrande vägen fram till scenen. - Jag har nog snarare hållit mig till verkligheten i högsta grad, det är nog mera ett sätt att skriva, ett sätt att berätta som gör att det ofta verkar väldigt äventyrligt och otroligt ..."  Här följer vi med Evert Taube från barndomens Vinga till stadsliv i Stockholm och ut över haven "på den glittrande blåa ocean". Evert Taube föddes 1890 och växte upp på Vinga i Göteborgs inlopp. Familjen musicerade ofta och pappa Carl Gunnar läste berättelser och sjöng för Evert och hans syskon. Många var de skepp som passerade och barnen Taube fick höra dramatiska historier från världshaven, berättade av kaptener, lotsar och ibland även skeppsbrutna som räddats i nöd utanför Vinga. Evert fick på så sätt tidigt inspiration till sina visor.   Programmet är en repris från den 16 juni 2018. En P2 Dokumentär av Eva Schöier som presenteras av Stefan Wermelin.

Vad hände på landets scener under 2021? Var fanns höjdpunkterna och vad var nytt? Kulturredaktionens Jenny Teleman och teaterkritikern Kristina Lindquist sammanfattar teateråret. När teatrarna kunde öppna upp igen vad var det då de erbjöd sin publik? Hur märks giganten Lars Noréns död på scenerna, och vad är det dags att vi lämnar bakom oss för gott? P1 Kultur summerar teateråret på längden och på djupet med scenkonstkritikerna Jenny Teleman och Kristina Lindquist.VEMS EVERT TAUBE ÄR DET VI MINNS?Igår kväll hade dokumentären "Evert!, Evert!, Evert!" premiär på SVT i i regi av Jane Magnusson. I tre timslånga delar skildras Evert Taube som med sina populära sånger och melodier blev 1900-talets nationalskald. Men hur blev dokumentärserien, och vilken Evert Taube är det egentligen vi möter? Karsten Thurfjell har sett den nya dokumentärserien om Evert Taube.DEN LILLA DETALJEN SOM GÖR "O HELGA NATT""O helga natt" är från början en franskspråkig julsång, Cantique de Noël, komponerad 1847 av Adolphe Adam. För den svenska publiken har stycket blivit starkt förknippad med tenoren Jussi Björlings inspelning från 1959. P1 Kulturs Lisa Wall gör en när-lyssning av stycket och upptäcker den lilla detalj som sätter hela stämningen.FÖRBJUDEN KÄRLEK I KUNGAHUSET BLIR TV-DRAMAÅrets stora juldrama i SVT handlar om Haijby-affären, där källarmästare Kurt Haijby inleder en relation med kungen, Gustav den femte. För att hålla tyst om relationen som i lag är förbjuden så betalas pengar ut till Haijby, vilket senare leder till en dom för utpressning. P1 Kulturs har träffat manusförfattaren Bengt Braskered som gjort tv-serie om en historia som av en del debattörer kallats en rättsskandal men där det är svår att fastställa exakt vad som är sant.ESSÄ: LÄSKRAMP HAR VI FÖRLORAT FÖRMÅGAN ATT FÖRLORA OSS SJÄLVA?Skrivkramp har alla hört talas om. Men läskramp torde vara ett större problem. Författaren Anna Axfors reflekterar över sin och andras oförmåga att sjunka in i litteraturen.Programledare: Morris Wikström Producent: Karin Arbsjö

Recension av nya Evert Taube-dokumentären, Nordiska museets samiska samlingar ska utredas 2022 och dagens lucka ur Kulturnytts julkalender.

Allting har en ände, utom korven som har två. Omgivna av ”grosshandlare” och mahognygroggar på krogarnas krog, Den Gyldene Freden i Gamla stan (snudd på helig mark för alla gamla kroggubbar och -gummor) levererar Edward Blom och Mats Ryd vad som sorgligt nog är det näst sista avsnittet ur den allra sista inspelningen av podden. Så ta fram bingobrickorna (https://www.edwardblom.se/2020/11/26/bingobricka-till-podden) en sista gång!Här förklarar Edward vad det kan vara som han prioriterar framför att fortsätta poddandet, innan han och kollegan Mats djupdyker ner i Gyldene Fredens snart trehundraåriga historia. Det visar sig att Coronapandemin haft åtminstone en positiv effekt – nämligen att ”Freden” åter blivit en krog för stockholmare, snarare än för utländska turister. Tillsammans mumsar de båda gastronomerna på godbitarna från menyn: löksill, böckling, tuppleverpastej, köttbullar, saltsill och mycket annat.Mats berättar att hans cavabarsstamhak har öppnat en proseccofilial, att han bävar för inbrott i vinförrådet och om sin syn på den senaste Michelinstjärneutdelningen. Edward konstaterar än en gång att ”ingenting står mellan Mats och hans njutningar” samt att de tu ändå har något skild syn på sådana, åtminstone vad gäller öl.Kanske är det dags för Edward att äntra en politisk karriär?! Här levererar han med emfas, apropå en lyssnarfråga, en programförklaring för vad han skulle vilja göra som kulturminister – bland annat pläderar han för klassisk bildning och mer Dante, Shakespeare och Goethe samt opera i skolorna.En annan lyssnare undrar hur man bäst införskaffar störrom, vilket får Mats att minnas hur han ätit iransk kaviar så att den sprutat ur öronen.Edward berättar om sin sommar-semester i Oberfranken i allmänhet och i Bamberg i synnerhet, inklusive en lovsång till de bayerska ölträdgårdarna med lekplatser och skummande öl under skuggiga kastanjeträd.Dessutom blir det skönsång! Carl Michael Bellman och Evert Taube är båda en synnerligen viktig del av Gyldene Fredens historia – Edward berättar varför, och sjunger dessutom några strofer. Tidigare i programmet: Fredmans Sång no 19: ”Ack döden är en faslig björn”.Nästa vecka kommer det absolut sista avsnittet av podden för denna gång!P S Kaviarförsäljningen som Mats vill slå ett slag för i programmet finns här: https://gastrovin.se/royalcaviar See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

ABBA tillbaka - fansen har väntat i 30 år.”Celebrety Worship Syndrome”, CWS.Dyrka en kändis – är det sektlikt?Stalkern: aggression i idoldyrkan.Bob Dylan som Flickan med svavelstickorna.Kvinnan som stalkade Evert Taube och eldade upp Sjösala.Sebbe Stakset, en omvänd kändis-syndare blir idol i frikyrkan. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Evert Taube gav oss inte bara sommardrömmen förpackad i visans form, utan tog oss också ut i världen. Hör honom berättar om sin ungdom och den slingrande vägen fram till scenen. Jag har nog snarare hållit mig till verkligheten i högsta grad, det är nog mer ett sätt att skriva, ett sätt att berätta som gör att det ofta verkar väldigt äventyrligt och otroligt... Evert Taube föddes 1890 och växte upp på ön Vinga i Göteborgs inlopp. Familjen musicerade ofta och pappa Carl Gunnar läste berättelser och sjöng för Evert och hans syskon. Många var de skepp som passerade och barnen Taube fick höra dramatiska historier från världshaven, berättade av kaptener, lotsar och ibland även skeppsbrutna som räddats i nöd utanför Vinga. Evert Taube fick på så sätt tidigt inspiration till sina visor. Här berättar han själv humoristiskt och välformulerat sin egen historia. Han berättar om sitt intresse för språk och litteratur, det musikaliska arvet och inspirationskällor till musiken. En dokumentär från 2018 av Eva Schöier som presenteras av Stefan Wermelin.

Det har varit midsommar och Jenny och Victoria summerar sina firanden. Det har varit Evert Taube, sill och vaccinerade vänner. Denna vecka är det dags för sommarens första frågespecial. Hur blir man av med spottstrit? Finns det hopp för en schersmin som inte blommar? Kan man sätta en klätterros i kruka? Och vad ska man göra åt svartmyrorna?Dessutom diskuteras utseendefixering, rädslor och märkliga förspel. Maila oss: rodavitarosenpodden@gmail.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I drygt 70 år var Sven-Bertil Taube en självklar del av svenskt kultur- och nöjesliv. Med sin speciella förmåga att berätta och gestalta var han en sann estradör i ordets bästa bemärkelse. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Som barn till konstnären Astri och nationalpoeten Evert Taube var han liksom folkkär från början.Samtidigt som Sven-Bertil förvaltade det musikaliska arvet efter Evert gick han hela tiden sin egen väg. Karriären slingrade sig fram med toppar och dalar sedan 60-talet, när han och Ulf Björlin bröt normerna och gav visan ett nytt format med full orkesterklang.Sven-Bertil Taube återvände ständigt till sin publik, på Gröna Lund, på skivtallriken, på bioduken, i tv-soffan eller i teatersalongen. Han var en länk bakåt till en förfluten tid samtidigt som han själv drevs framåt av stor nyfikenhet, ständigt på väg mot nya mål och nya samarbeten.Hör honom själv minnas och berätta i denna dokumentär av Eva och Staffan Schöier.Research, ljudläggning och produktion: Eva SchöierPresentation: Staffan SchöierEn dokumentär från 2021.

I drygt 70 år har Sven-Bertil Taube varit en självklar del av svenskt kultur- och nöjesliv. Med sin speciella förmåga att berätta och gestalta är han en sann estradör i ordets bästa bemärkelse. Som barn till konstnären Astri och nationalpoeten Evert Taube var han liksom folkkär från början. Samtidigt som Sven-Bertil förvaltat det musikaliska arvet efter Evert har han hela tiden gått sin egen väg. Karriären har slingrat sig fram med toppar och dalar sedan 60-talet, när han och Ulf Björlin bröt normerna och gav visan ett nytt format med full orkesterklang. Sven-Bertil Taube har ständigt återvänt till sin publik, på Gröna Lund, på skivtallriken, på bioduken, i tv-soffan eller i teatersalongen. Han är en länk bakåt till en förfluten tid samtidigt som han själv drivs framåt av stor nyfikenhet, ständigt på väg mot nya mål och nya samarbeten. Hör honom själv minnas och berätta i denna dokumentär av Eva och Staffan Schöier. Research, ljudläggning och produktion: Eva Schöier Presentation: Staffan Schöier En dokumentär från 2021.

Att uttrycka sig skriva, måla, sjunga och dansa är alltid förenat med risken att göra bort sig. Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer genom hela Sverige, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser och satir. 2007 gjorde han hela sin sommarturné per cykel 300 mil med gitarren på ryggen som en personlig manifestation för miljön och hållbar utveckling. Samma år långfilmsdebuterade han i Jan Troells Oscarsbidrag "Maria Larssons eviga ögonblick". Sen tidigare är han europamästare i poetry slam. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset och nyligen mottog han Karl Gerhard-priset 2020 för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Nu lever varken min farmor eller min syrra längre, men när jag spelar på pianot hos min pappa minns både han och jag, och då lever Gunvor och Anna i oss. Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer genom hela Sverige, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser och satir. 2007 gjorde han hela sin sommarturné per cykel 300 mil med gitarren på ryggen som en personlig manifestation för miljön och hållbar utveckling. Samma år långfilmsdebuterade han i Jan Troells Oscarsbidrag "Maria Larssons eviga ögonblick". Sen tidigare är han europamästare i poetry slam. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset och nyligen mottog han Karl Gerhard-priset 2020 för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Kultur betyder från början odling. Och kulturen hjälper oss att odla mitt i alla svårigheter vi ställs inför eller bär med oss. Emil Jensen är artist, låtskrivare och poet. Han har släppt sju album, flera ljudböcker och en bok med alla sina samlade radioprat - Tankar för dagen, kåserier från Godmorgon, världen och hans hyllade Sommarprat och vinterprogram i Sveriges Radio. Genom åren har han gjort mängder med föreställningar och turnéer genom hela Sverige, där han på scen blandar sin musik, lyrik och komik till en helt egen genre av personliga berättelser och satir. 2007 gjorde han hela sin sommarturné per cykel 300 mil med gitarren på ryggen som en personlig manifestation för miljön och hållbar utveckling. Samma år långfilmsdebuterade han i Jan Troells Oscarsbidrag "Maria Larssons eviga ögonblick". Sen tidigare är han europamästare i poetry slam. Han har fått Gustaf Fröding-priset, Evert Taube-priset och nyligen mottog han Karl Gerhard-priset 2020 för sitt engagemang och sin ordkonst. Producent: Mette Göthberg tankar@sverigesradio.se

Jeg har vært under pari et støkke, men nå blir vårsang og Evert Taube. Dere Veit hvor dere finner meg. Livet er for kort til å ikke LeVVare

Sångerskan som rör sig ledigt mellan tre språk, och genrerna pop, visa, jazz och jojk tilldelades nyligen Evert Taube-stipendiet. På fredag släpps nya skivan Lávv u. Lávv u är en ordlek mellan engelskans love u och det samiska ordet för tältkåta, lávvu. Sofia Jannok gästar P1 Kultur för att prata om att söka en annan ingång i musiken på sin nya skiva. POESI PÅ PRENUMERATION MER AKTUELLT ÄN NÅGONSIN? Kulturredaktionens Lisa Wall och Olof Åkerlund samtalar om den prenumererade av någon annan utvalda poesin, som tycks ha ett uppsving just nu och om vad det kan betyda att få ett paket poesi i brevlådan under pandemin. RECENSION: JOHAN JÖNSSON TILLBAKA MED MASTODONTDIKTVERK Förra året tilldelades poeten Johan Jönson Sveriges Radios lyrikpris för böckerna "Marginalia" och "Xterminalia". Nu kommer han med ett nytt diktverk: "ProponeisiS". Martina Lowden har läst de drygt 2 200 sidorna. UNIK KONSERTLOKAL HOTAS AV BYGGLOV Musikern och konstnären Jorge Alcaide hittade en skattkammare när han upptäckte vattenreservoaren i Gråberget i Majorna i Göteborg för nästan 15 år sedan. En övergiven anläggning sju meter ner i berget med ett eko som skapade ett alldeles unikt kreativt och sceniskt rum. Samtidigt en säkerhetsmässig utmaning. Nu kämpar föreningen Kulturtemplet för att behålla lokalen. Vår reporter Viveca Bladh har besökt reservoaren. P2-SAMTAL: OM VIOLINISTEN HILLARY HAHN P2:s Johan Korsell gästar P1 Kultur för att prata om den amerikanska violinisten Hillary Hahn, som är aktuell med nya skivan "Paris". VECKANS OBS-ESSÄ Det är Wittgensteintema i OBS denna vecka, med anledning av att hans skrift Tractatus Logico Philosophicus fyller 100. Och den spelar stor roll när författaren Mattias Hagberg reflekterar över det irrationella och den centrala roll det paradoxalt nog spelar i vårt rationella tänkande. Programledare: Eskil Krogh Larsson Producent: Felicia Frithiof

Av Eva Schöier. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Av Eva Schöier Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Huldas Karin är bekant för många genom Evert Taubes visa om henne, och henne skapade Taube genom en högst levande förebild. Det är henne den här dokumentären handlar om. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den då 16-åriga Karin var dotter till lantbrukarparet Anders och Hulda Johansson på Ängön i Bohuslän, dit Taube hade blivit skickad av sin läkare för att bota sin astma. I den här dokumentären hör vi Karin själv berätta i en intervju från 1956 och så här berättar hennes dotter Eva Jarnedal:  - Jag tror att han lät sig förälskas och jag tror att han gjorde det för att kunna skriva sina visor. Han var 52 och mamma var 16, hon tyckte att han var en gubbe. Kanske att hon var lite smickrad över att förekomma i visorna, men hon tyckte inte det var så där jättemärkvärdigt som eftervärlden har velat göra det till.  I programmet medverkar också litteraturvetaren David Anthin som specialiserat sig på Evert Taubes liv liksom Karins syster Anna-Greta och Mandus Westberg.   Programmet är en repris från den 15 mars 2015 då det var 125 år sedan Evert Taube föddes. Han levde 1890-1976.  P2 Dokumentär av Peter Johansson.

Evert Taube gav oss inte bara sommardrömmen förpackad i visans form utan tog oss också ut i världen. I den här andra delen reser Evert hem, med en skatt i bagaget, och berättar själv om det. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Mina lustigaste visor var lika levnadsglada som jag själv innerst inne var full av trots … Året är 1915 och första världskriget har just brutit ut. När Evert stiger i land i Göteborg 1915 är han en annan person än då han mönstrade på några år tidigare. Klädd i lackskor, damasker och cheviotkostym och med en tunn mustasch. Tangons huvudstad Buenos Aires har gjort starka intryck på Evert och de argentinska manéren och artighetsfraserna har han med sig hem. Han har också med sig en visskatt inspirerad av sjömansliv, kreolska sånger och tango. En P2 Dokumentär av Eva Schöier som presenteras av Stefan Wermelin.

Evert Taube gav oss inte bara sommardrömmen förpackad i visans form utan tog oss också ut i världen. I den här dokumentären berättar han själv om sin ungdom och den slingrande vägen fram till scenen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Jag har nog snarare hållit mig till verkligheten i högsta grad, det är nog mer ett sätt att skriva, ett sätt att berätta som gör att det ofta verkar väldigt äventyrligt och otroligt ... Här följer vi med Evert Taube från barndomens Vinga till stadsliv i Stockholm och ut över haven ”på den glittrande blåa ocean”: Evert Taube föddes 1890 och växte upp på Vinga i Göteborgs inlopp. Familjen musicerade ofta och pappa Carl Gunnar läste berättelser och sjöng för Evert och hans syskon. Många var de skepp som passerade och barnen Taube fick höra dramatiska historier från världshaven, berättade av kaptener, lotsar och ibland även skeppsbrutna som räddats i nöd utanför Vinga. Evert fick på så sätt tidigt inspiration till sina visor. Här berättar Taube själv humoristiskt och välformulerat sin egen historia. Han berättar om sitt intresse för språk och litteratur, det musikaliska arvet och inspirationskällor till musiken. En P2 Dokumentär av Eva Schöier som presenteras av Stefan Wermelin.

Den svenska visans skepnader är många. Med Marita Rehdin, visforskare, tecknar vi genrens utveckling på 1900-talet: från Sven Scholander via Evert Taube till Barbro Hörberg och Sofia Karlsson. Med Esmeralda Moberg och Mattias Lundberg. Avsnittets spellista på Spotify: https://open.spotify.com/user/1126630471/playlist/5QFigkEphRp9ER9mPeZRfq?si=pUpBvp3fSDOlRBx2jHuFLA Kontakta oss på dsm@sverigesradio.se Ljudtekniker: Samuel Lindberg Producent: David Rune Den svenska musikhistorien görs av produktionsbolaget Munck.