Podcasts about centralf

E-cigaretter, eller vejpar, har ökat explosionsartat bland unga de senaste åren. Förra året uppgav 40 procent av elever i nionde klass att de någon gång vejpat, enligt siffror från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CAN. På vissa högstadieskolor har man till och med larmat om 13-åringar som rökt på skoltoaletter. Vejparna marknadsförs ofta med färgglada förpackningar och fruktiga smaker, men precis som med det populära vita snuset har forskare varnat för konsekvenserna. I Storbritannien har man gått steget längre, och kommer att banna så kallade engångsvejps. Varför har det blivit så populärt att vejpa? Hur bra koll har vi egentligen på riskerna? Och hur troligt är det med ett vejpförbud i Sverige? Gäst: Magnus Lundbäck, hjärtläkare på Danderyds sjukhus och docent vid Karolinska Institutet. Programledare och producent: Julia Fredriksson. Klipp i avsnittet: TV4, Sveriges Radio. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Nästan hälften av gymnasietvåorna, 44 procent, har testat vitt snus som ofta innehåller höga halter nikotin. Vad betyder den snabbt växande trenden för kommande generationers hälsa? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Undersökningar visar att många unga upplever det vita snuset som fräscht och mindre skadligt än brunt snus. Lockande smaker kombineras med ofta höga nikotinhalter – och unga lockas lätt in i riktigt dåliga vanor, menar Pia Skott från Folktandvården Stockholm, som gör en studie för att kunna möta frågor och oro från unga. Claude Guiron från tobaksbolaget Philip Morris menar att många liv kan räddas om rökare blir snusare istället.Men Martina Zetterqvist från Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning ser att nya grupper lockas av det vita snuset – inte minst unga som aldrig börjat röka. Nikotin är starkt beroendeframkallande, men att fastslå direkta hälsoeffekter av vitt snus är svårt, konstaterar Louise Adermark, docent i neurobiologi vid Göteborgs universitet.Programmet är en repris från juni 2024.Programledare: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigesradio.se

Nästan hälften av gymnasietvåorna, 44 procent, har testat vitt snus som ofta innehåller höga halter nikotin. Vad betyder den snabbt växande trenden för kommande generationers hälsa? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Undersökningar visar att många unga upplever det vita snuset som fräscht och mindre skadligt än brunt snus. Lockande smaker kombineras med ofta höga nikotinhalter – och unga lockas lätt in i riktigt dåliga vanor, menar Pia Skott från Folktandvården Stockholm, som gör en studie för att kunna möta frågor och oro från unga. Claude Guiron från tobaksbolaget Philip Morris menar att många liv kan räddas om rökare blir snusare istället. Men Martina Zetterqvist från Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning ser att nya grupper lockas av det vita snuset – inte minst unga som aldrig börjat röka. Nikotin är starkt beroendeframkallande, men att fastslå direkta hälsoeffekter av vitt snus är svårt, konstaterar Louise Adermark, docent i neurobiologi vid Göteborgs universitet.Programledare: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigesradio.se

Malin Collins barndom var präglad av frihet, Fredrik Boltes testar några potentiella lagförslag och Olle Palmlöf minns det glada 80-talet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Om saker som är lite farligt men mycket roligt. Fredrik testar solkräms-zoner, Malin minns hur fantastiskt livet var när man inte var tvingad att ha bälte på sig och Olle ringer till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Över tre miljoner svenskar dricker alkohol på ett sätt som räknas som riskbruk. Det visar en ny rapport från Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning som har utgått från de riktlinjer som Socialstyrelsen presenterade i höstas. Samtidigt visar en ny studie hur alkohol gör att hjärnan åldras i förtid, även när det gäller mindre mängder. Vad ligger bakom svenskarnas riskbruk? Är riktlinjerna rimliga eller inte? Och vad säger den nya forskningen? Gäst: Sven Andréasson, professor emeritus vid Karolinska institutet, alkoholläkare och medskribent till rapporten ”Alkohol och hjärnan”. Programledare och producent: Ellen Lundström. Klipp i avsnittet från Aftonbladet, TV4 och Sveriges Radio. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

E-ciggen har skapat rubrik efter rubrik i Sverige. Ja, nyhetslarmen om e-cigaretter har varit täta och en rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har visat att det ökar bland unga vuxna. Är det så att en helt ny generation av nikotinberoende håller på att skapas? Vad behövs i så fall för att bryta den utvecklingen? Hur farliga är e-cigaretterna egentligen och skulle ett smakförbud i Sverige göra skillnad? Gäst: Magnus Lundbäck, hjärtläkare på Danderyds sjukhus och docent vid Karolinska Institutet. Magnus har forskat på tobak och alternativa tobaksprodukter de senaste 10 åren. Programledare: Eva Ericsson. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Det är mycket som påstås om dagens tonåringar. De mår allt sämre, behöver sova längre på morgonen och är dessutom genetiskt programmerade att inte höra mammas tjat. Men vad säger forskningen? Emma Frans och Karin Adelsköld tar vetenskapen till hjälp för att avgöra vad som är sant och falskt. Gästexperter: Sven Bremberg, docent i socialmedicin vid Karolinska institutet, och Isabella Gripe, utredare vid Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).

Thomas är en av tiotusentals unga män som fastnar för dopningens omedelbara effekter. Han märker inte av några bieffekter. Fram till den dagen när hjärtat stannar. Det är lätt att köpa dopning och risken att åka fast är liten. I ett Sverige som ska vara ett antidopningsland av världsklass. Men den svenska modellen kritiseras hårt från olika håll. Kontroller saknas, straffen är för låga och polisen letar inte efter dopning. En dokumentär av Alexander Lundholm, 2021. Medverkande: Annica Börjesson, sjuksköterska Dopingjouren Ted Eriksson, ordningspolis med dopning som specialområde Thomas Eriksson, dopade sig i över tio år Gunnar Hermansson, chefredaktör Svenska Narkotikapolisens Tidskrift Mikael Lehtihet, hormonläkare Amanda Lind (MP), idrottsminister Arne Ljungqvist, bl.a. ledamot i stiftelsestyrelsen för Antidoping Sverige Michael och Johanna Sjöö, dopningskontrollanter och hundförare åt Molly, världens enda dopningshund. Charlotta Rehnman Wigstad, direktör Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning Johan Öhman, föreläsare och utbildare inom 100% Ren Hårdträning

Avsnittet handlar om hur skolans socioekonomiska status har en samvariation med bruk av alkohol, narkotika och tobak hos ungdomar.   CRA-utbildning med Lena Olsson-Lalor Gäst: Martina Zetterqvist Utredare på Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning   Lena Olsson-Lalor hjälper oss att sortera, informera och inspirera oss för att bli bättre missbruksbehandlare i CRA, A-CRA och CRAFT.   Du kan medverka genom att skicka in dina funderingar/frågor. Vad skulle du vilja att vi tog upp? Var med och skapa podden till något vi alla som jobbar med missbruk kan ha användning av!   Här kan du skicka in dina frågor, läsa poddblogg, ladda ner gratismaterial mm.   Lena Olsson-Lalor Fil.Mag.Klin. Psyk. Leg psykoterapeut. Handledare och lärare i psykoterapi, KBT rektor på Grundläggande psykoterapiutbildning, KBT i Luleå. Lena utbildade sig i Community Reinforcement Approach redan 2004 och har lång erfarenhet av att utbilda inom CRA.   CRA-podden publiceras av KBTarna - Bli en bättre behandlare BBB Kontakt: info@blienbattrebehandlare.se

Utredaren Ulf Guttormsson från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) besvarar frågan.

Doktoranden och utredaren Isabella Gripe från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) besvarar frågan.

Många djurgårdar har hoppat av jordbrukets miljöersättningssystem på grund av för stränga miljökrav. Miljökraven borde tvärtom bli strängare - tycker miljöorganisationerna. Fortsättningsvis rinner en massa näringsämnen ut i Skärgårdshavet - lika mycket år efter år. Något måste göras - men vad? I Slaget efter tolv deltar jordbrukaren Jan-Erik Karlsson, växtodlingsrådgivare Peter Fritzén och linjedirektören för jordbrukslinjen vid Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK Johan Åberg. Maria Nylund leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

I dagens Aftonbladet Daily pratar vi om att ungdomar börjar dricka alkohol och använda tobak senare i livet än tidigare. Varför är det så? Vilka skillnader finns mellan stad och landsbygd? Gäst: Martina Zetterqvist, utredare på CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.Reporter och producent: Jenny Ågren See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Användningen av cannabis ökar i Sverige. En ny studie av CAN visar att andelen av den vuxna befolkningen som använt cannabis är den högsta som hittills noterats i Sverige. Undersökningen visar att andelen i den vuxna befolkningen som använt cannabis det senaste året ökade mellan 2013 och 2017 från 2,5 till 3,6 procent. Men hur stort är mörkertalet? Vill du hjälpa till att få upp bruket av cannabis i Sverige då ska du besöka denna sajten http://greenmovement.se Det är Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som undersökt drog-, alkohol- och tobaksanvändningen för personer mellan 17 och 84 ÅR. Men hur går undersökningen till och hur tillförlitlig är den? Idag pratade vi med Avdelningschefen Ulf Guttormsson för Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN Arbetar med CAN:s återkommande rapport Drogutvecklingen i Sverige, Monitormätningarna, CAN:s rapporteringssystem om drogsituationen samt undersökningen Skolelevers drogvanor. Svarar på frågor om narkotika, utredningsverksamheten och övergripande frågor om CAN:s verksamhet.

En marsdag år 1929 dränkte en kvinna sina tre små barn i en tvättbalja i sitt hem. Hon kom därefter att vistas på först Centralfängelset i Växjö och sedan Restads sjukhus i Vänersborg. Lyssna till en författarintervju med Maria Bouroncle som har skrivit en dokumentärroman om sin släkting.

Om hur våldsspiralen i Sveriges utsatta områden hänger ihop med rökande hipsters på en innerstadsfest. Följ med till New York, Akalla och Malmö i jakt på det gröna guldets gruvor och gravgårdar. Allt fler länder i västvärlden går mot ökad legalisering av cannabis. Och även i Sverige är rökandet av drogen, på sina håll, lika accepterat som alkohol trots förbud enligt lag. Men vad kostar den där jointen egentligen? För det är inte säkert att det är den som röker som betalar det högsta priset. Enligt Ulf Guttormsson, chef för analysavdelningen på Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysningen, har det skett en signifikant ökning av cannabisanvändningen i Sverige de senaste fem åren. Idag svarar motsvarande 280.000 personer att de använt marijuana eller hasch det senaste året, en ökning med nästan 50 procent sedan 2013. Och när användandet ökar, växer den illegala marknaden. Samtidigt utgör just cannabis den ekonomiska basen för gängens verksamhet, det säger Stewe Alm narkotikaexpert på underrättelse-enheten på polisens nationella operativa avdelning, NOA. Den illegala droghandeln har följts av ett allt dödligare våld. Många av offren finns i utsatta områden där vapentillgången ökat i drogrivalitetens spår. Carolina Sinisalos 15-årige son Robin, hade enligt polisen inga kopplingar till kriminella gäng. Ändå sköts han till döds en januarimorgon för 3 år sedan. Hans mamma har startat organisationen Fuck våldet för att uppmärksamma hur många unga personer som fallit offer för gatuvåld de senaste åren. Så hur ska Sverige hejda den här utvecklingen? Vi tittar närmare på två linjer. Det ena handlar om nya metoder för att pressa dom som slåss om drogmarknaden att lägga ner vapnen och hoppa av. Polisen i Malmö har tagit efter en amerikansk modell som i det svenska pilotprojektet fått namnet Sluta skjut. Malmös polismästare, Stefan Sinteus, har tittat på exemplet USA och tror att metoden kan fungera även i Sverige.   Frilansjournalisten Sandra Johansson åker till Long Island i New York och träffar Ducamel Duke Dennis som valde att hoppa av tack vare den modellen för ett par år sedan. Andra menar att det bästa är att legalisera cannabis då drar man ju undan mattan för dom kriminella gängen? I USA finns det forskning som visar att det gängrelaterade våldet gått ner i delstater som gränsar till Mexiko efter att man inlett legalisering med medicinsk cannabis där. Evelina Gavrilova, som forskar på brottsekonomi vid den norska handelshögskolan, är en av författarna till en uppmärksammad studie i ämnet. Hon tror att en legalisering skulle kunna bidra till att minska våldsspiralen även i de nordiska länderna. Hör också Lasse Weirup, kriminalreporter på Dagens Nyheter, som menar att det inte riktigt är så enkelt och att man måste komma ihåg att Sverige inte är USA.   Programledare: Robin Olin robin.olin@sr.se Producent: Ulrika Bergqvist ulrika.bergqvist@sr.se

Annika Andersson har arbetat som utbildningsansvarig på CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, pratar om hur det är att utbilda och framförallt vad du som utbildar andra kan tänka på. Vad är det viktigaste att[...]

Spann- Karin levde i Dalarna i början av 1800- talet. Hon tog chansen att gå till kungs för att få tillbaka äganderätten till torpet hon bodde i. Än idag talar man om Spann-Karins lyckade resa där hon kom hem med ägandebevis på torpet och en hög hatt som kungen gett henne. Vi människor vill gärna höra berättelserna om dem som klarar av stora svårigheter mot alla odds. Vi berättar dem om och om igen, och sannolikt blir de en smula kryddade på vägen mellan mun till mun. Kanske är det så med den berättelsen om Spann-Karin från Norrbärke i södra Dalarna, som efter mer än 20 års kamp mot överheten gick till kungs – och fick rätt. Spann-Karins riktiga namn var Karin Abrahamsdotter och hon växte upp Söndagsbyn i södra Dalarna. När hon blev vuxen träffade hon Jan Andersson från Spann-byn och de två gifte sig 1793. Jan var nog ett gott kap, hemmansägare som han var. Men, Jan hade legat i tvist med bruket på orten i många år, om äganderätten till torpet. Det hade gått i Jans släkt i generationer, men han klarade inte av att bevisa det. Karin och Jan hade inte varit gifta länge när Jan till slut gav upp – det berättar Bisse Falk som bor i en by nära Spann-byn och som gjort en teaterpjäs om Spann-Karin. - Just när de två är nygifta så ger Jan Andersson upp och blir en enkel kolare – och det hade nog inte Spann-Karin tänkt sig, säger Bisse Falk. Det var Karin som slogs för att få torpet tillbaka när prästen hade ändrat Jans titel i kyrkböckerna från hemmansägare till kolare. Och det blev en lång och tröttsam kamp – när saken till slut togs upp i tingsrätten, hade det gått nästan 20 år. - Hon förstod ju att hon som enkel kolarhustru måste ha på fötterna för att få rätt mot bruket, säger Bisse Falk. Och faktum är att Karin fick rätt första gången hon gick till tings. Hon hade nämligen hittat det där pappret som hennes man tidigare hade saknat, det som visade att han hade rätt till torpet. Det var en så kallad torparsedel från 1600-talet, som Jans förfader hade fått som ett slags ägandebevis. Problemet var att de där pappren ofta försvann när generationerna med torpare byttes ut, men med det i handen kunde man inte säga emot Karin. Det räckte nu inte, bruket överklagade. - Det var viktigt för bruket att vinna, för skulle någon torpare få rätt så fanns ju risken att det skulle statuera exempel, och bruket behövde den billiga arbetskraften, kommenterar Bisse Falk. Striden mellan Spann-Karin och bruket pågick i många år, mellan 1815-1822. Till slut hade Karin bara en sak kvar att göra, och det var att gå till kungs med sin sak. Att gå till kungs betydde att man som enkel medborgare riktade sig direkt till högsta instans, man rundade därmed alla de personer med makt och inflytande som man tyckte stod i vägen. De allra flesta personer i historien som gått till kungs med sina olika ärenden, har skrivit brev för att lägga fram sin sak. Kanske var det så också för Spann-Karin, men i den muntliga berättelsen om henne, som sannolikt blivit en smula kryddad under årens lopp, så heter det att hon faktiskt gick till fots till Stockholm och blev hedrad av kungen. Bisse Falk har gjort sig en bild av hur det kunde ha gått till – och det är så som det hela framförs i teaterstycket om Spann-Karin. - Hon satte konten på ryggen och stoppade torparsedeln i Kjortelfickan, och så gav hon sig av, hela vägen ner till Stockholm. Väl där begärde hon audiens hos kungen och lade fram sin sak. När hon var färdig så utbrast kungen: ”Men gumma, ni har ju rätt! Och rätt ska ni ha, ty ni har utfört en riktig karlagärning, och för det ska ni ha en karlahatt.” Och så begärde han fram en cylinderhatt som han satte på Karins huvud, och som han bar hela vägen hem till Dalarna. Det sägs att hon bar hatten både i potatislandet och på högtider. Hemma i sockenkyrkan kunde nu Jan och Karin flytta fram till de fina platserna i kyrkan, de som var avsedda för riktiga hemmansägare. Strax söder om dalarnas gräns, en bit in i Västmanland, bor en av Spann-Karins ättlingar, Kerstin Söderström med sin man Hans. Det var här, mellan Norberg och Sala som Spann-Karins släkt hamnade till slut. För trots Karins långa kamp för gården i Spannbyn, så blev släkten inte kvar så länge berättar Hans Söderström. - Det var några år efter Karins år bara, som gården gick ur släkten. Varför vet vi inte riktigt, men vi vet att en av Karins söner och hans barn kom hit ner till den här byn och bosatte sig här. Och sedan blev familjen kvar, säger Hans. - Spann-Karin var min farmors morfars farmor och sedan jag var barn har jag hört min pappa och min farmor prata om Spann-Karin och Spann-byn, fyller Kerstin Söderström i. - Som barn visste jag inte mer än att det stod för något väldigt bra, men det var först som vuxen som jag läste vad en annan ättling till Karin skrivit om henne – och då förstod jag plötsligt hur det hängde ihop. Karin tror på det mesta av det som brukar berättas om Karin. - Jag tror ju att hon gick till Stockholm och jag tror att hon träffade kungen personligen. Sen det där med hatten det ställer jag mig lite tvivlande till. Men jag tycker att det är ett väldigt bra slut i alla fall på den kamp som hon förde i så många år – att hon fick känna att det var värt allt arbete. Någonstans i protokollen kalls Karin ”trätlysten” men det tror inte Kerstin på. - Nej, skrattar hon, hon var nog bara envis, riktigt envis. Hon ville ju ha rätt. Hon visste att hon hade rätt till gården! Men det är klart ett fruntimmer som stod på sig hon fick väl det epitetet. Spann-Karin lyckades bevisligen få tillbaka gården. I Husförhörslängden så har man strukit ordet kolare och skrivit till hemmansägare vid Jans namn. Och i protokollen står det att Spann-Karin lämnat både skriftliga och muntliga redogörelser, vilket skulle kunna betyda att hon faktiskt var i Stockholm och träffade kungen. Historien om den höga hatten däremot, lär aldrig kunna varken bevisas eller motbevisas. Men Bisse Falk i Norrbärke tycker att man inte ska förkasta sanningshalten bara för att man inte kan bevisa allt med dokument. - Jag tror mycket på muntligt berättande, och jag tror ju att eftersom det finns så mycket belagt, som man vet stämmer så kan mycket av historien vara sann. Bisse Falk menar att detaljerna om till exempel cylinderhatten kanske i själva verket är det som gör att berättelsen har kommits ihåg genom århundradena. - Om hon inte hade haft de där attributen så hade hon kanske glömts bort, nu blev det ju inte så. Och historien om den fina platsen i kyrkan stämmer sannolikt också – som hemmansägare hade de rätt till en finare plats. Den här sortens historier spelar en viktig roll i bygden, tror Bisse Falk. - Det är aldrig rätt att vara den som är nedtryckt, och en sån här historia kan tala om att det finns en liten strimma av hopp. Även om det inte var så många som tog chansen att strida för sin rätt så kan det ha varit skönt att veta att någon tog möjligheten och näpsade bruket. Vad finns kvar i arkiven? Att gå till Kungs var många gånger det sista halmstået för den som ville söka om nåd eller upprättelse. På Riksarkivet i Stockholm finns långa korridorer fyllda med skrivelser från människor som ville ha kunglig hjälp för att ändra eller lindra tidigare domar eller beslut. Anna- Karin Hermodsson som är arkivarie har tagit hissen ner i arkivet, till plan fem, många gånger för att hantera de här handlingarna. - Här förvaras Justitierevisionens arkiv som har mycket handlingar från Högsta Domstolen med föregångaren, Justitierevisionen. Men också en del andra typer av arkiv som innehåller material där människor sökt nåd eller besvärat sig över tidigare beslut. Och här finns material från 1600- talet och framåt, berättar Anna-Karin Hermodsson. - Möjligheten att skicka in besvär, nådeansökningar etc började formaliseras i och med att Svea hovrätt kom till 1614. Svea Hovrätt skulle döma Kungens dom och redan efter ett år så kom en ny rättegångsförfattning som sa att om det hände något som gjorde att man kunde ändra domen, så hade man möjlighet att begära revision eller nåd. Det här gör att vi har en hel del handlingar kvar som har med revision eller nåd att göra. Anna-Karin Hermodsson har lagt fram många dokument på ett av borden nere i arkivet. Hon förklarar hur handlingarna systematiserats på Riksarkivet. - Man har lagt handlingar från 1600-talets slut fram till 1980-talet i två huvudserier. Dels det som kallas för "revisionsakter" vilket är civila tvistemål vilket leder till dom. Den andra serien heter "utslagshandlingar" och är de resterande handlingarna, dvs besvärs- och nådeärenden, alla livstids- och dödsdomar plus en mängd administrativa mål.  - Det här gör att det är ganska lätt att hitta ett ärenden, berättar Anna-Karin Hermodsson. Bland de handlingar Anna-Karin tagit fram finns karduansmakargesellen som inte ville arbeta kvar hos arbetsgivaren och Olof Norman som 1764 ville gifta sig med sitt halvsyskonbarn. Just ansökningar där man ville få tillåtelse att gifta sig innan 21 år är en stor och vanlig post bland dessa dokument. Och så tar Anna-Karin fram ett nådeärende, en tjock akt, från livstidsfången Anders Pettersson Ting 1886 från Centralfängelset i Landskrona. Han blev häktad 1854 och dömdes därefter för poströveri och mord. Under alla år skickade han nådeansökningar och fick till slut efter 31 år förskoning av Kungl. Maj:t.         Sammanfattningsvis säger Anna-Karin Hermodsson att karaktären bland dokumenten är mycket blandad, och att det inte bara är de värsta brotten som finns bland de här handlingarna.  - Det är även småfolket som av olika anledningar ifrågasatte beslut som var tagna av lägre instanser.     Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström slaktband@sverigesradio.se

Elin fick hallucinationer och ont i hjärtat av drogen. Överläkaren ser unga som far illa av en drog de ofta vet väldigt lite om. Och beroendevården ser allt fler unga som väljer drogen. Syntetisk cannabis, eller spice som det ofta kallas är lätt att få tag på, billigare än vanlig cannabis, men också farligare. En måndag i December. Snön knastrar när narkotikapolisen Niklas Lindroth tar bestämda steg mot det lilla vandrarhemmet. Vandrarhemmet ligger i en mindre kommun utanför Göteborg. Inne på vandrarhemmet har Niklas Lindroth och hans kollegor hittat en ung kille som de tror är påverkad. – Det som vi gör nu är att vi har hittat en person som ser påverkad ut. Vi har fått ett beslut om att göra husrannsakan i hans bostad, som i det här fallet råkar vara ett vandrarhem. Vad vi kan se på en gång är att det ligger en joint på bordet. Om det är cannabis eller spice, det kan vi inte säga ännu. Niklas tar den lilla ihoprullade jointen och lägger i den i en plastpåse. De flesta ungdomar som brukar narkotika i Sverige röker cannabis. Det visar stora enkätundersökningar från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN. Det är ett uppmärksammat problem som regeringen och Sveriges kommuner mött med satsningar på vård och förebyggande arbete. Men på senare tid har cannabis fått en konkurrent som man kanske inte känner till lika väl. Som nummer två bland populära droger i CAN:s statistik hittar vi en drog som blir allt vanligare bland Sveriges ungdomar. Den kallas för spice. Spice är en syntetisk form av cannabis som inte kommer från hampa som traditionell cannabis gör. Spice görs på kemisk väg i laboratorier. I dagens Kaliber vill vi få svar på frågorna varför många unga väljer Spice, hur farlig drogen är och om samhället bör oroa sig för konsekvenserna. Narkotikapolisen Niklas Lindroth och hans kollega börjar leta igenom lägenheten i vandrarhemmet. – Här ser vi att han har ju själv urinstickor som han testar sig själv med. Han måste säkert lämna urinprov till socialen. Då testar han sig själv innan så att han ser att det inte ger utslag då. De här preparaten som han rökar. Om det är Spice då. Bland matrester och högar av kläder hittar Niklas flera plastförpackning som innehåller urintester.  Och här får vi en ledtråd om en av anledningarna till att spice är så populärt bland unga. Niklas tror att killen vill kunna testa sitt urin hemma så han kan vara helt säker på att han kissar rent när han besöker socialtjänsten. Det är nämligen väldigt svårt att hitta spår av spice i ett urin- eller blodprov. Därför blir spice ett attraktivt alternativ för den som vill röka på utan att bli påkommen, säger Niklas Lindroth. – Spicen har ju tagit över mycket från cannabisen. Det har ju inte funnits så många metoder att se spice i urinen. Så det är svårare att upptäcka. Risken för upptäckt ur deras perspektiv är ju mindre om de använder spice. Åtminstone har det varit så tills nu då när vi börjar få andra metoder att testa. De senaste åren har myndigheterna blivit bättre på att hitta spice i urin. Nya urinstickor och andra analysmetoder har kommit. Problemet är att det finns väldigt många spicesorter. Drygt 100 stycken. Och myndigheterna kan hitta långt ifrån alla i sina prover och analysmetoder. Men det är inte det enda av myndigheternas bekymmer med spice. – Men problemet är ju att det finns en stor del av de här spicepreparaten som inte är klassade. De är alltså inte klassade som narkotika. Då är de helt lagliga att inneha och även att bruka. Av drygt 100 sorter är det endast ett 30-tal sorter spice som är olagliga i Sverige. Eftersom det hela tiden kommer ut nya varianter av spice på marknaden måste svenska myndigheter hela tiden utreda nya substanser. Och när en populär typ av spice blir olaglig så ploppar snart en ny, oklassad variant upp. Och vet då den som röker om vilka sorter av spice som är lagliga och vilka som inte är det så kan man alltså röka på utan att begå något brott. Medan Niklas Lindroth och hans kollega fortsätter att söka igenom lägenheten förflyttar vi oss till en liten skola i Göteborgsområdet. Utanför regnar det. Det har gjort det i ett par dagar nu och alla spår av snö är borta. Inne i skolan sitter 16-åriga Elin i soffan i uppehållsrummet. Elin heter egentligen någonting annat.  – Jag började ju här för att jag skolkade från min gamla skola. Jag var inte där på två år ungefär. Jag hade problem med skolan så jag fick börja här. Så nu lämnar jag pissprov två dagar i veckan och har gjort det i snart två år. Elin bytte skola för att det inte funkade i den gamla skolan. --  Mycket bättre än en vanlig skola. Här får jag den hjälp jag behöver. Så jo det är bra. Vad var det som inte funkade i din gamla skola då? – Det var väl folket som gick där. Eleverna och lärarna. Man fick inte den hjälp man behövde och eleverna bara mobbades. Så det var därför jag valde att inte gå dit. Och började med spice och cannabis istället. Precis som många andra som röker spice så hade Elin testat vanlig cannabis innan hon började med spice. – Han frågade om vi skulle röka. Jag sa visst jag kan väl prova, en gång kan ju inte skada. Jag tyckte det var så roligt så jag bara fortsatte. Men det var cannabis då. Men sen fick jag börja lämna pisseprov och då tänkte jag att då kan jag inte röka cannabis utan jag får röka spice istället för det syns inte. För Elin var det viktigt att hålla koll på vilken sorts spice de rökte. Hon ville veta vilka sorter som skulle avslöja henne och vilka som inte skulle göra det i ett urinprov. – Vi visste ungefär vilka kemikalier det var i. De som syntes på pissprov kunde vi inte röka. Och de som inte syntes rökte vi. Så vi hade ganska bra koll på det faktiskt. Hur skaffade ni det då? – Vi fick nummer till langare då. Så skickade man ett sms till langaren och frågade om han hade en halva eller en five som man kallar det. Och sen gick man och mötte honom så bara bytte man pengarna och rökat. Och en halva vad är det? – Det är tre gram. Och det är billigare än cannabis också. Spice brukar räknas till en grupp som kallas internetdroger. Spice säljs till stor del på internet. Då är det oftast de lagliga varianterna som säljs. Men på hemsidorna är det i regel 18 eller 20-års gräns för att köpa. Av den anledningen så köper de flesta ungdomar sitt spice på gatan. Från kompisar eller langare. Det är ofta vad de själva berättar för beroendevården. På avdelning 306 på Östra Sjukhuset i Göteborg tar man emot unga mellan 16-21 år som är i akut behov av hjälp för sitt missbruk. Sektionschef Ulf Sammels, beskriver hur många av hans patienter som är inne just den här dagen som röker spice. – Just nu är det så att 40 procent av de ungdomar vi har hos oss idag har spice som huvuddrog. Och 30 procent har det som sin sekundärdrog. Det är alltså 70 procent av de ungdomar som är inne här nu som röker spice dagligen eller provar på spice då och då. Och så såg det inte ut för några år sedan. Och enligt Ulf Sammels är det just möjligheten att röka på utan att det syns i urinprov som lockar de flesta av hans patienter till spice. – Det är ju en av de bidragande orsakerna som ungdomarna själva säger. Det är för att slippa upptäckt helt enkelt. Vi stannar upp lite och sammanfattar de svar vi fått på varför så många unga människor väljer att röka spice.  Flera sorters spice är lagliga vilket innebär att de kan röka på utan att begå något brott. Flera sorters spice syns inte på urinprov så de kan röka på utan att socialtjänst eller sjukvården märker det i prover. Dessutom är priset på spice ofta betydligt lägre än för vanlig cannabis. Många gånger hälften så dyrt. En femma med cannabis. Alltså fem gram. Kan kosta mellan 500 och 600 kronor. Samma mängd spice kostar sällan mer än 300 kronor. En anledning så god som någon för en tonåring som vänder på slantarna för att hålla igång sitt missbruk. Ulf Sammels har märkt att spice påverkar hans patienter annorlunda än de som röker vanlig cannabis. --  Det är ju ett cannabisliknande rus, men det slår ju mycket fortare. Det är ju en syntetisk drog så det som är det farliga med spicen också det är ju att du vet ju inte riktigt vad du får i dig. Det är ju inte testat, det finns ingen långvarig forskning på detta. Men det finns väl några saker som de flesta ungdomar säger att man får. Det är mycket högre ångest, mycket mer panikångestattacker än för de som röker vanlig cannabis. Man uppger också att man har mycket mer av overklighetskänslor. Det är något som jag tror nästan allihopa säger. Man pratar också om att man har en brännande känsla i huvudet efter att man har rökt. Ulf Sammels i Göteborg är inte den ende som vittnar om att spice kan ha allvarliga biverkningar. Kaliber har ringt upp behandlare som möter unga inom beroendevården på flera håll i Sverige. Och mönstret är slående. Samtliga berättar om att drogen spice blir allt vanligare. Och samtliga beskriver allvarligare biverkningar hos de unga som rökt spice i jämförelse med de unga som röker vanlig cannabis. Maria Almazidou, teamledare på Maria Malmö-mottagningen i Malmö. – Det finns mer psykotiska inslag av ruset. Man upplever mer hallucinationer när man har rökt spice och tycker att det blir en starkt upplevelse som man inte vill vara med om. Robert Gatugård, Socialsekreterare i Sundsvalls kommun, öppenvården för ungdomar med missbruk. – Ungdomarna brukar tala om ett kraftigare rus, ett längre rus och ibland mycket hemskare rus än med vanlig cannabis. En mer fysisk påverkan med hjärtklappning, svettningar och oro. Eva Lindvall jobbar på alkohol och drogrådgivningen i Visby. – Min känsla är att det accelererat det senaste året. Det är många fler som vi möter som röker spice. Det som jag tycker mig se är att skadeverkningarna är kraftigare och kommer snabbare än vid cannabisrökning.   Eva Skeppstedt jobbar på beroendecentrum i Örebro med ungdomar mellan 16 och 25 år. – Det många säger till mig är att man fastnar på spicen snabbare. Det är kraftfullare det är som en käftsmäll. Fast ruset går ur fortare. Juan Figueroa, medicinskt ansvarig på Maria Ungdom i Stockholm – Ungdomarna som missbrukar spice mår generellt sett alltså mycket sämre. Det vi kan se är att deras ångest och deras känsla är mer än vad vi kan se bland cannabisanvändarna. Spice har en psykisk påverkan som är mycket farligare än cannabis. Elin började med att röka cannabis, men bytte sedan som många andra till spice för att inte fastna i urinprov. Och hon tycker också att det är stor skillnad mellan drogerna. – Det sätter sig mer i huvudet. På cannabis är det mer kroppskänsla. På spice är det mer drömliknande effekt. Så det känns inte verkligt. Jag frågar henne om hon tror att spice är farligare än vanlig cannabis. Om det kändes farligare. – Ja det är det. Absolut det är det. Spice det är skit. Det är äckligt. Det tar på hjärnan och det tar på kroppen. Det tar på hälsan också. För att lära oss mer om vad sjukvården har för erfarenhet av spice tar vi oss till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. På femte våningen jobbar Kai Knudsen överläkare i anestesi och intensivvård. Han jobbar speciellt med akuta förgiftningar. – Och vad vi har problem med är att vi ser allt fler ungdomar som kommer in till följd av förgiftningar med olika droger som de har köpt på nätet. Jag kallar de för nätdroger. Och Kai Knudsens bild är att bruket av spice kan få långt mycket allvarligare konsekvenser än vad bruket av vanlig cannabis innebär. – Normalt får vi i stort sett aldrig in någon till intensivvården på grund av att man rökt vanlig cannabis. Men vi har alltså sett att vi får in ungdomar till följd av förgiftning med spice efter att man rökt spice och inget annat. På det viset skiljer det sig från vanlig cannabis därför att det är starkare och det ger allvarligare effekter. Man kan bli förvirrad, illamående och i vissa fall faktiskt också medvetslös. Vi har haft fall med kramper och vi har haft fall med njursvikt och nu finns det då rapporter från Tyskland till och med om dödsfall till följd av att det i de här blandningarna av syntetiska kemikalier i det man röker finns ämnen som är väldigt väldigt farliga. Kaliber har tagit del av statistik som styrker bilden av att fler söker vård efter att de rökt spice.   Giftinformationscentralen registrerar fall, när någon har varit i behov av vård för en förgiftning. De senaste åren har de sett allt fler fall som handlar om just spice. 2008 såg de endast en handfull fall som handlade om spice. 2010 registrerades 141 fall om spice. 2013 såg de hela 236 fall där spice orsakat en förgiftning som krävde sjukvård. Kaliber har tagit del av några av de fallen för att kunna beskriva vad som faktiskt ligger bakom siffrorna. Så här sammanfattas ett fall. En 18-årig kille får en hemmarullad cigarett av en kompis. Cigaretten innehåller spice. Direkt efter att han har rökt den blir han medvetslös. Kompisarna berättar att han började krampa och kräktes. I ambulansen är han stel i musklerna och andas snarkande. Han blir bättre på vägen in till sjukhuset och inne på akuten är han vaken men inte helt medveten om var han är. Han har stora pupiller och höjd kroppstemperatur. Han får stanna kvar på sjukhuset för övervakning under natten innan han får gå hem. Ett annat fall sammanfattas så här. En 24-årig kille röker spice. Han har rökt det en gång tidigare. Får plötsligt hög puls, illamående och kräks en gång. Känner sig som om han är frånvarande och yr. Kallar på ambulans. När han kommer in till sjukhuset är han helt opåverkad. Allt fler unga i Sverige använder sig av drogen spice. De röker det för att inte fastna i urinprov,  för att det finns lagliga sorter och de röker det för att det är billigare än vanlig cannabis. De röker det många gånger också i tron att det ska ge en effekt som liknar cannabis. Men beroendevården i norr, syd, öst och väst vittnar om att spice påverkar de unga mer negativt psykiskt. Med mer ångest, mer overklighetskänslor, och ibland även rent kroppsligt med illamående och värk i kroppen. Biverkningar de inte ser bland de som använder vanlig cannabis. Och överläkare Kai Knudsen  berättar att ungdomar får söka akutsjukvård på grund av medvetslöshet, kraftigt ångest och illamående. Och det är en beskrivning som styrks av att giftinformationscentralen får in allt mer samtal som handlar om förgiftningar orsakade av spice. Vi förflyttar oss tillbaka till narkotikapolisen Niklas Lindroth. Han och hans kollega står utanför en tågstation. Folk kommer och går. På väg till eller från buss eller pendeltåg. Civilt klädda letar de både poliserna efter unga personer som de antingen vet har missbrukat tidigare eller som på något sätt uppträder misstänksamt. Dagen har varit lugnare än de räknat med. Flera av de ungdomar som de har haft koll på sedan tidigare har inte visat sig idag. Men så plötsligt. Niklas ser en kille han känner igen. Killen blir nervös. Han har spice på sig. Han erkänner det ganska fort. Det är inte första gången han träffar Niklas och det är inte första gången han åker fast heller. Killen som är i tjugoårsåldern ska med till polisstationen. Det hela går väldigt lugnt till. Medan kollegan förhör killen går Niklas in i ett annat rum för att hantera urinprovet som killen just lämnat. – Han har lämnat urinprov och det har vi hällt upp i två rör. Och det ska skickas till Rättsmedicinalverket för analys. Det tar en tre till fyra veckor att få tillbaka det analysbeskedet. Och resten gör vi ett snabbtest på. Det gör vi för att sociala myndigheter  ska kunna sätta in insatser så fort som möjligt utan att behöva invänta vårat provresultat från Rättsmedicinalverket. Det ena röret med urin ska analyseras hos Rättsmedicinalverket. Från den analysen kommer Niklas få svar på ifall killen tagit en av de substanser som de kan hitta i urin. De kan alltså hitta en del spicesorter, men inte alla. Med det andra röret med urin gör Niklas ett snabbtest. Men där kan man bara hitta spår av klassisk narkotika. – Vi tittar då på snabbtestet. Vi kan inte se här om han är positiv på spice. Men vi kan se att han är positiv på amfetamin. Och tyvärr är det väl så ofta att man börjar någonstans och nu har han halkat in på de mer klassiska klassade preparaten också. Han har inte varit positiv på amfetamin förut. När Niklas Lindroth är klar med urinprovet så tittar han lite närmare på påsen med spice som de hittade på killen. – Jag kanske ska beskriva det jag har i handen. Det är växtdelar. Ser ut lite som Oregano kanske. Luktar till och med Oregano. Det kan vara att det är Oregano som man har besprutat med någon syntetisk Cannabinoid. Han säger ju själv att det är spice, men han vet inte vilken sort det är då. Han säger att han har köpt det färdigblandat och inte blandat det själv. Spice behöver blandas innan det går att röka den syntetiska drogen. Själva drogen i sin renaste form är ett vitt pulver som ser ut ungefär som bakpulver. Mer eller mindre allt spicepulver tillverkas i kinesiska labb för att sen exporteras till länder över hela världen. Vem som sen faktiskt blandar ut pulvret till en massa som kan rökas varierar. Kanske är det användaren själv, langaren eller någon annan mellanhand. Det finns alltså över hundra olika kända spicesorter. Med varierande styrka och effekt. Och den som röker spice vet inte alltid vad det är de får i sig säger Niklas Lindroth. – Nej han visste inte själv vilken sort det var. Han hade köpt det färdigblandat och han sa att det var spice. Brukar det vara så att man inte har så stor koll på exakt vad det är? – Det beror lite på. Lite från person till person. En del har exakt koll på vad det är. Särskilt de som själva säljer. De vet vilka sorter som är klassade och inte. Andra är mindre insatta och bara röker för att se vad de får för effekt. Kaliber kan visa att sjukvården märkt av att allt fler söker vård på grund av att man rökt spice och att beroendevården på flera håll i landet ser allvarliga psykiska biverkningar som de inte ser bland vanliga cannabisrökare. Samtidigt vet vi att allt fler väljer att röka spice. Enligt Överläkare Kai Knudsen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg finns det anledning till oro. – Vi har inte haft IVA fall, alltså intensivvårdsfall till följd av spice förut. Det är först i år. Och det är så klart oroväckande. Även inom beroendevården ser man på utvecklingen med oro säger Ulf Sammels på beroendevården i Göteborg. – Att stoppa i sig saker som man egentligen inte vet vad det innehåller. Som det inte finns forskat på. Det är ju inte bra. Och sen om man tittar på vad de säger med ökar paranoia, panikångestattacker och det vet man ju inte hur det kommer påverka de här ungdomarna i framtiden. Men det finns ju en uppenbar risk och det är en stor fara skulle jag vilja säga. Och Elin som länge tyckte att det var härligt att röka spice berättar att det tillslut blev mer obehagligt än positivt. – I slutet var det det. Jag fick ont i hjärtat. Jag fick ryckningar i hela kroppen, jag fick ticks och sånt. Och det slutade inte förrän ett halvår efter det att jag slutade. Och du tror det beror på spicet? – Antagligen. Men vad var det som fick dig att känna att du inte ville hålla på med det här längre? – Jag fick nog. Jag hade hållit på i två år. Jag fick nästan som psykoser. Jag hörde röster som inte fanns där, fotsteg som inte var där. Jag satt på balkongen en gång. Så hörda jag ett surrande ljud. Lamporna kom närmare mig. Fast de egentligen var typ tio meter bort. Så det är sjukt vad det gör med hjärnan och kroppen. Det lurar en. Elin minns precis stunden då hon bestämde sig för att sluta. – Vi passade runt på en och varje gång den kom till mig tackade jag nej, och det brukar jag aldrig göra. Jag kände att något var fel. Jag tänkte att jag vill inte hålla på med det längre. Så jag bara slutade den dagen jag tänkte så.. Jag mår så mycket bättre utan droger. Det hjälpte mig inte att ta droger. Jag får den hjälp jag behöver nu och jag är nöjd så. Reporter Adam Samara adam.samara@sverigesradio.se Researcher Jenny Hellström jenny.hellstrom@sverigesradio.se Producent Annika H Eriksson annika.h.eriksson@sverigesradio.se

-Åh shit, äntligen har jag hittat min grej. Så här vill jag ha det varje dag, tänkte jag då. Och så blev det ju - under nästan tio år. När David var 12 år och gick i mellanstadiet provade han hasch för första gången och blev fast direkt. Idag ser han det som att han föddes med en beroendesjukdom som ledde till ett missbruk. -Jag sökte mig till drogerna och snart rökte jag till och med braj (hasch) på väg till skolan. Ibland blev jag så bäng så jag var tvungen att sätta mig någonstans på vägen för att hämta mig. Samtidigt som allt färre ungdomar dricker alkohol i Sverige - har narkotikaanvändandet tvärtom ökat något under de senaste 10 åren. Och det är cannabis, alltså hasch och marijuana som är vanligast.  Var femte gymnasiekille och nästan var sjätte gymnasietjej uppger att de provat cannabis, visar en undersökning från CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Och i bland annat Stockholm arbetar polisen nu intensivt med att försöka hitta tonåringar som använder och säljer droger, berättar Christoffer Bohman, narkotiksansvarig Citypolisen Stockholm. -När vi lyfter på stenarna så kryllar det av narkotika just nu, oavsett område. Det finns segregerade förorter där det finns massor med knark, precis som det finns knark i välbärgade områden. Polisens insatser har bland annat lett till att fler unga missbrukare upptäckts och det har skett en kraftig ökning av tonåringar som skrivs in på Maria Ungdom i Stockholm. Och huvuddrogen bland de inskrivna är nu cannabis, medan det för tio år sedan var alkohol. -Att röka på är likställt med att dricka nuförtiden, säger en 18-årig tjej som vill vara anonym.  - På den senaste festen jag var på rökte de flesta marijuana och under sommarlovet var några av mina kompisar påverkade av cannabis varje dag, berättar Alexander, 18 år som själv inte använder droger. Polisen Christoffer Boman är orolig över utvecklingen på flera sätt: -Inte minst för att det finns en utsatthet för de ungdomar som handlar med narkotika. Det är en kriminell värld de möter – en värld de tvingas in i.  -Äh. Att vara ung och röka på är helt normalt. Bilden är inte ny, säger David, som nu är drygt 20 år och drogfri. Producent: Jonna Berglund.

De svenska arkiven ligger och ruvar på otaliga berättelser om livsöden från förr. Karin Edvall som arbetar på Landsarkivet i Göteborg har ägnat mycket tid åt att forska i olika kvinnors öden. Hon har skrivit tre skönlitterära böcker som alla baseras på fynd i olika arkiv. Den första boken hon skrev handlade om tio kvinnor i olika delar av landet. ”Med den ondes hjälp” heter hennes nästa bok och den handlar om Anna Britta Persson som på 1860-talet begick så hemska handlingar att det till och med diktades visor om dem. Men det tog lång tid innan hon åkte fast, för ingen trodde en kvinna om att kunna utföra så blodiga handlingar. Karin Edvall har gjort sig en bild av Anna Britta Persson utifrån handlingarna i arkiven. -På ytan var hon en ganska vanlig 1800-talsmänniska, berättar Karin. Hon var född i en fattig arbetarfamilj, hon hade arbetat som piga i Göteborg och när hon var 30 gifte hon sig med en man som arbetade på gasverket. De bodde i ett spisrum i Haga i Göteborg. De levde av mannens arbete och drygade ut kassan med att Anna Britta gjorde en del sömnad på beställning. -Så på ytan såg det ut som vilken familj som helst – men, vad de flesta inte visste var att Anna Britta hade en hemlig verksamhet – hon stal, säger Karin Edvall. Det började med att hon stal pengar hon fann i hemmen hon arbetade i, med tiden blev hon allt djärvare och lyckades lura till sig tyger i handelsbodar, tyger som hon sedan sålde vidare. Till slut gick det så långt att hon stal från sina vänner och snart sagt alla hon kom i kontakt med. Hon kom i kontakt med en ganska rik hemmadotter från Mark, som gick omkring och sålde tyger, Lotta. -Anna-Britta lyckades lura till sig 100 riksdaler och en del tyger av Lotta, berättar Karin, och under hösten 1862 så sökte Lotta upp Anna-Britta gång på gång för att få tillbaka det som var hennes. -Och till sist så mördade Anna Britta Lotta för att få tyst på tjatet, säger Karin. Ett ovanligt blodigt mord blev det dessutom. Anna Britta passade på en natt när mannen var och arbetade och samtidigt Lotta sov över. Med makens rakkniv som vapen skar hon halsen av Lotta. Hon försökte bära upp kroppen till ett litet lönnutrymme på vinden, men kroppen var för tung. -Då sågade hon helt sonika av benen, varefter hon bar upp kvarlevorna till rummet på vinden, berättar Karin. Det tog två månader innan kroppen hittades. Under tiden hade Anna Britta angivits för stöld av en god vän och satt häktad. Hennes man hade börjat fundera på vart Lotta tagit vägen och det var han som fann kroppen på vinden. Under ganska lång tid blev han anklagad för att ha varit med vid mordet. -Man ansåg att en kvinna inte hade kunnat utföra ett så hemskt dåd, det stred mot den kvinnliga naturen, berättar Karin Edvall som läst alla rättegångsprotokoll i ärendet, och hon fortsätter: -Man resonerade vidare att OM hon var skyldig till mordet så måste hon haft hjälp eftersom detta var alldeles för tungt arbete för en kvinna. Mannen kunde bevisa att han arbetat natten då mordet skedde och blev med tiden friad från alla anklagelser. Anna Britta sann häktad i nästan två år, och blånekade till mordet nästan hela tiden. Hon drog flera olika versioner av historier men till sist fick hon frågan: ”Har du inte haft hjälp?” ”Jo”, svarade hon ”av den onde”. Hade Anna Britta levt idag hade hon nog diagnostiserats som psykopat, tror Karin Edvall. -Hon stal från vänner som hade det lika besvärligt som hon själv hade, och hon hade ju ingen som helst kontroll över sina impulser, utan röjer Lotta ur vägen när hon börjar bli för besvärlig. Anna Britta blev dömd till döden, men senare blev hon benådad till livstids fängelse, ett straff hon avtjänade i Norrköping. Efter fyra nådeansökningar blev hon till sist fri efter 30 år i fängelse och hon levde resten av sitt liv i samma stad. -Men under fängelsetiden fortsatte hon sin verksamhet och stal saker som hon sedan sålde vidare, berättar Karin Edvall. Karin fann berättelsen hon Anna Britta genom en visa som sjöngs av positivhalare i Göteborg länge efter mordet och som väckte hennes nyfikenhet för att börja nysta upp historien. ” Vid det mord som begicks i Haga Artonhundrasextiotvå Anna Britta Persson slog Marbolotta så att hon dog   Tralledida trallelila Tralelalala, trallelia Trallelalalala” Den egendomligt trallande visan om Anna-Britta och hennes förfärliga brott sjöngs av positivhalare i Göteborg många år efter mordet på Lotta. För Karin Edvall blev umgänget med Anna-Britta Persson till sist ganska tungt. Hon var en svår människa att förstå sig på, ännu mindre möjlig att tycka om. Så för att få en chans att läka sig och vila sig från alla grymheter valde Karin att skriva ännu en bok om en alltigenom god person. Hon valde sin egen farmor Tora från Obbola i Västerbotten. Och det var, berättar Karin, en helt annan sak att skriva en bok om en älskad farmor än en om en i alla avseenden främmande kvinna. -Det var en väldig skillnad, jag kände mig mycket mera styrd av Anna Britta är farmor Tora. Och Tora tyckte jag ju kolossalt mycket om medan med däremot var jag mest arg på Anna Britta och tyckte att hon var förskräcklig, säger Karin. Ändå finns det, om hon tänker efter, vissa förmildrande drag även hos Anna Britta Persson. -Det var ju verkligen en förtvivlans tid när hon rannsakades. Och hon var ångestfylld den där hösten då snaran drogs till om henne allt mer. -På ett sätt var ju hon också ett offer, slutar Karin Edvall. Kvinnors liv efter brott- en hopplös historia? Det är ont om kriminella kvinnor genom historien, berättar Lotta Vikström som är historiker vid centrum för befolkningsstudier vid Umeå Universitet. Hon har studerat hur livet gestaltade sig för de unga kvinnor och män som häktades i sågverksboomens Sundsvall under andra hälften av 1800-talet, både före och efter brottet. Eftersom Lotta Vikström valt att titta på Sundsvallsregionen har hon speciella problem. Domböckerna finns inte längre, de försvann i den stora branden 1888. Därför är hon hänvisad till fångrullorna. I fångrullonra för perioden 1840- 1880 återfinns endast 60 kvinnor bland totalt 460 personer som i åldern 15- 25 år arresterades i Sundsvall. Mer än varannan häktad kvinna hade stulit eller snattat, vilket tyder på försörjningssvårigheter. Män däremot häktades främst för ordningsbrott. För att se vilket pris de häktade fick betala har Lotta Vikström studerat de häktades levnadsbanor 15 år efter gripandet. Studierna visade dels att kvinnor var mycket mer sårbara. Till exempel var de inte lika lyckosamma på äktenskapsmarknaden efter arresteringen. Många förblev ogifta, fick försörjningsproblem och levde ohälsosamt. En annan sak, berättar Lotta Vikström, var att kvinnorna löpte större risk att gå en tidig död till mötes i unga år, vilket också berodde på levde under knappa omständigheter och hade ett ringa nätverk. Det här gäller inte de unga männen gick det överraskande bra i livet efter arresteringen, berättar Lotta Vikström. Det vet hon eftersom hon jämfört dessa män med icke- kriminella män under samma tid. De det går sämst för bland männen är de som arresteras för stöld. -Det är inte alltid det finns dödsorsaker angivna i kyrkoböckerna. Och dessutom var det prästen som bestämde vad de dog av, och han var inte läkare och kunde ibland ha fel, berättar Lotta Vikström. Men kvinnorna fick alltså betala ett högt pris för sin tid i häktet med försörjningsproblem och ohälsosam livsstil. För att finna information om de människor som varit i klammeri med rättvisan kan man enklast vända sig till landsarkiven där det för det mesta finns bevarat så kallade fångrullor, dvs en förteckning över de som sitter i häkten och fängelser. Lotta Vikström arbetar med material som registrerats på Demografiska Databasen. Klicka på den här länken för att kika in i deras kyrkobokföringsmaterial:   En del av sidorna är gratis, andra kostar en liten summa för att använda. Fångrullorna började upprättas under tidigt 1800- tal. De fördes för att serva kriminalstatistiken på nationell nivå och innehåller uppgifter så som namnet på den häktade, födelsdata, yrke, var personen arresterades, vilken typ brott personen begick och vad personen döms till. Söker man efter äldre material är det bäst att söka sig till Riksarkivet i Stockholm där justitiekanslerns arkiv finns. Från 1750 och framåt skickade alla institutioner som kunde gripa och fängsla människor statistik. Länk till Riksarkivet: Den stora poängen som släktforskare med detta arkiv är att när man funnit namnet man söker så får man ett datum för när han eller hon fick sin dom. På så sätt kan man alltså slippa ett ofta besvärligt och tidsödande arbete med att leta i domböcker, som har ett annat arkiveringssystem. Fångrullorna som vi hörde Lotta berätta om kompletterades i många län med fotografier från och med slutet av 1800- talet. Foton som idag återfinns på landsarkiven. Och på SVAR, Svensk Arkivinformation, finns också bilder på fångar att söka. Det är ett register över frigivna straffarbetsfångar som suttit mer än två år i fängelse. Om du klickar på den här länken:  finner du ett register över de databaser som finns att söka på SVARs webbsidor. De kräver ett abbonemang som kostar från 50 kr för tre timmar. Men under två veckor från dess att programmet sänts; vecka 44 och 45,  är det fritt att titta i kyrkböckerna över fångar. Gå in på SVARs första sida där finns en direktlänkt för Släktbands lyssnare till arkiven. Man får i sammanhanget inte glömma kyrkboken när det gäller fångar eller fångvård. De faktauppgifter fängelsets kyrkbok ger är ofta lika informativa som fångrullorna. Man kan skapa sig en ganska klar bild av en människa både socialt och bildligt. Som exempel kan nämnas Centralfängelset på Norrmalms kyrkoarkiv över kvinnliga fångar