Podcasts about fisket

Svensk matkultur bär med sig spår ända från medeltiden där viktiga skiften som reformationen, globaliseringen, upplysningen, det borgerliga samhällets framväxt, industrialiseringen och folkhemmet har bidragit till vad och hur vi äter.Men den viktigaste påverkan på den svenska matkulturen är vår korta odlingsperiod från maj till augusti, som tvingade människorna att konservera, lagra och hushålla för att överleva. Vår kärlek till såsen är en rest från vällingen och protestantisk fromhet har skapat en präktighetskultur kring maten.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med etnologen Richard Tellström, docent i måltidskunskap och aktuell med boken Varje tugga är en tanke – svensk matkultur under 800 år.Matkulturen i Sverige är präglad av ekonomiska, politiska och religiösa förändringar genom århundradena. Klimatet och landskapet dikterade vad som kunde odlas och samlas. Det var råg och korn, mjölkproduktion och en liten mängd kött, främst från grisar, fisk och vilt. Fisket var en viktig del av kosten, speciellt i kustnära områden där upp till 40 procent av kaloriintaget kunde komma från havet. Rökt och torkad fisk var vanliga konserveringsmetoder som tillät långvarig förvaring över de kalla vintermånaderna. Denna tid var också en era där hållbarheten var avgörande, och tekniker som fermentering och inläggning var essentiella för att bevara maten.Ärtsoppan är den enda rätt som överlevt från tiden före moderna ved- och elspisar när matlagning över öppen eld tvingade matlagarna att lägga allt i samma gryta. Fläsket kom först på 1800-talet med billigt importerat saltat fläsk.Fisk och skaldjur, särskilt sill och lax, har varit grundpelare i den svenska dieten fram till 1900-talet. Sillen har picklats och fermenterats sedan medeltiden, vilket var ett sätt att bevara fisken för lagring och transport. Denna tradition lever kvar starkt i Sverige, där inlagd sill är en stapelvara under nationella helgdagar som påsk, midsommar och jul.Rotfrukter som lök, kålrot och potatis har anpassats väl till det svenska klimatet och har varit viktiga på grund av deras förmåga att förvaras över långa perioder. Potatisen, som introducerades runt 1724, blev snabbt en grundsten i den svenska matkulturen och ersatte så småningom andra rotfrukter som den primära basprodukten.Det unika svenska smörgåsbordet är en vidareutveckling av brännvinsbordet där gäster bjöds på brännvin, bröd, smör, ost och korv innan middagen serverades. På julbordet, som är en variant av smörgåsbordet, hittar vi rätter från alla tidsperioder, där den forntida gröten samsas med medeltida korvar, saltad fisk som preparerats med ättika och industriellt framställt socker tillsammans med Janssons frestelse från 1900-talet.Bild: Dukade bord. Brännvinsbord från ca 1800, Fotograf: Mats Lundin, 2001, Nordiska museet, Digitalt museum, Erkännande-IckeKommersiell-IngaBearbetningar (CC BY-NC-ND)Musik: Skräplandschottis med Michael Caplin, creative commons.Lyssna också på Från grötmiddag till ensam-sallad framför tv-n på 50 år.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ukas annonsør er hundetørrfisk fra Torsvågbruket. Tørrfisken er pakket i hendige pakker med fisk av råvarer fisket av kystflåten i nordnorge! Velg mellom tørrfisk av skrei eller den rimeligere varianten av sei. Torsvågbruket sender til hele landet med posten og du bestiller enkelt på nett.Bruk rabattkoden "haillogknall" for å få 10% på din bestilling - tilbudet gjelder ut juni!I dag skal vi snakke om hvordan det føles å ha fisketørke, og å oppleve fiskemørket og hva det gjør med deg. Vi skal også snakke om hvor kort det kan være mellom mørket og lyset, samt hvor godt det er å være to om ting - særlig når man kan prate om det som plager deg. Når man fisker hardt med flue, kan det faktisk oppstå yrkesskader som gjør at det faktisk svir...Du får også høre hvorfor det, mest sannsynlig, blir kun tisper i framtida i vår bestetning!Takk for at du hører på oss, og setter du ekstra pris på det blir vi veldig glad om du vil bli med i patreongjenget vårt!Stikk gjerne innom nettbutikken. Støtt podcasten vår og få eksklusivt innhold og rabatter i nettbutikken med Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Indien har i årevis kæmpet for at få den danske våbenhandler Niels Holck udleveret. I dag indleder retten i Hillerød sagen. Danmark er et stort skridt tættere på at nå 2030-klimamålet, men skal vi klappe i hænderne? En fiskeskipper ved Hvide Sande savner fisk i havet efter eksperter vurderer at Miljøministeriet i strid med loven har tilladt virksomheder at udlede miljøfarlige stoffer i et hav, der allerede er for belastet. Vært: Annika Wetterling. Medvirkende: Sebastian Stryhn Kjedtoft, Asienkorrespondent for Politiken. Filip Knack Kirkegaard, DR's klimaanalytiker.

För hundra år sen var strömmingsfisket, men också fisket efter till exempel torsk och lax, en naturlig del för bönder och fiskare längs Östersjön. Fisket där levererar idag stora mängder sill och skarpsill som foder till laxodlingar. Samtidigt vill yrkesfiskare längs ostkusten satsa på produkter gjorda på fisk från just Östersjön. Miljöarbetet förbättrar situationen, men utmaningar kvarstår. Vad säger experterna om miljögifter? Är fisken säker att äta, och hur kan vi nyttja dessa resurser smartare? Kan miljöarbetet och utvecklingen av fisket i Östersjön göra gemensam sak? I detta avsnitt samtalar vi om tillståndet för Östersjöfisken, inte minst sillen som, enligt Jordbruksverket, är vår mest outnyttjade livsmedelsresurs. Medverkande: Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet, som forskar på olika djurs genetik bland annat på sill och strömming. Ingrid Undeland, professor i Livsmedelsvetenskap vid Chalmers i Göteborg där hon leder forskning som bland annat handlar om att bättre ta till vara och förädla underutnyttjade marina råvaror till livsmedel Gustaf Almqvist, utvecklingsledare för fiske och skärgård vid Länsstyrelsen Stockholm Programledare: Helene Almqvist Producent: Ingrid Whitelock

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

När sillen gick till i Bohuslän under sillperioden 1752 till 1809 fiskades det enorma mängder sill från land med hjälp av nät och små båtar. Historierna om hur sillen kunde ösas upp med hinkar, trängde upp ur vakar och vråkar var talrika.En exportindustri av sillsalterier och trankokerier växte snabbt fram. Sverige fick sin första miljödebatt när trankokerierna spred sin odör och restavfallet hotade att skrämma bort sillen. Handelshusen i Göteborg tjänade stora pengar på exporten, men även pigor och drängar kunde under några vintermånader i sillindustrin tjäna summor som hade tagit år att förtjäna inom jordbruket.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Tomas Andersson som är aktuell med boken Bohusläns historia – Från 1658 till nutid.Hösten 1752 hade sillen kommit i enorma mängder mellan Marstrand och Göteborg och trängt så långt upp i Göta älv. Fisket bedrevs från land efter att nät lagts ut från en eka. Metoden var ytterst effektiv. Ett enda ”kast” kunde ge flera hundra tunnor sill, ibland fler. Från att ha levt på marginalen blev Bohuslän ett av rikets viktigaste landskap. Tiotusentals människor lockades till skärgården från hela riket för att delta i arbetet.Vi känner till sillperioder i Bohuslän redan under vikingatiden, men den viktigaste sillperioden inträffade från 1752 till 1809 när fiskarna tog upp enorma mängder sill som antingen saltades in eller kokades tran på. År 1760 hade antalet saltade tunnor under en säsong stigit till 211 000, och några år senare var antalet uppe i över 300 000. Peak sill skedde under vintern 1794–95, då närmare två miljoner tunnor färsk sill fångades, saltades eller kokades till tran.Trankokning blev ett sätt att tillvarata överflödet av sill. Av en tunna färsk sill på 80 kannor utvanns 2–8 kannor tran. Under omrörning och kokning flöt fettet upp och skummades av, för att sedan slås på klartunnor där ytterligare rening skedde. I slutet av 1700-talet stod tran för knappt 18 procent av rikets totala exportvärde.Efter 1790-talets väldiga sillfångster kom den misslyckade fiskesäsongen 1799–1800 som ett svårt slag. En oerhörd nöd utbröt där fisket och tillvaratagandet av sillen hade varit var mans syssla och utkomst. Nöden förstärktes av att skörden under föregående höst varit mycket dålig. Året efter blev fisket återigen rikt, men sedan följde sämre år och i och med säsongen 1807–1808 var det stora sillfisket slut.Bild: Fiskare med landvad vid Marstrand. Råseglare i bakgrunden. Till vänster, Strandverket, 1890-1900, Digitalmuseum.se, FOTOGRAF Berger, Ragnar (1864 - 1923), Public Domain.Musik: Nordsjövals av Dragspelsorkestern, 1937, Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Bohuslän – i tre rikens skärningspunkt.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nationalkaraktär är ett både omodernt och tvivelaktigt begrepp. Men det gör det ju inte tråkigare att prata om. Fredrik Sjöberg funderar på vad norrmännen kan lära oss om naturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.På den tiden, runt förra sekelskiftet, när utvandringen till Amerika ansågs vara Sveriges enskilt största bekymmer, tillsattes den så kallade Emigrationsutredningen, ledd av statistikern Gustaf Sundbärg. Utredningen pågick under flera år och publicerades i ett 20-tal volymer, och den av alla dessa böcker som har det högsta underhållningsvärdet är en kortare bilaga, som utkom 1911, med titeln Det svenska folklynnet. Den kan rekommenderas, nu när svenskheten åter är på tapeten.Den gode Sundbärg är inte nådig. Svenskarna bedöms vara värdelösa på det mesta. Veka och lättlurade. Endast på ett område är den typiske svensken överlägsen alla andra, och det är i sin kärlek till naturen. Anledningen sägs vara att Sveriges naturlandskap är så idylliskt och inbjudande. Friskt och fagert. Danskarna, år sin sida, påstås vara komplett ointresserade av sin trista omgivning, och är sålunda större människokännare, psykologiskt djupsinniga rent av.Ja, och så norrmännen. En känslig fråga. Det här var bara några år efter unionsupplösningen, och relationen var ännu aningen ansträngd, så Sundbärg nöjer sig med iakttagelsen att naturen i Norge visserligen är majestätiskt imponerande, men lika fullt frånstötande och beklämmande. Om detta har påverkat norrmännens nationalkaraktär, och i så fall hur, det får man räkna ut själv. Och alltihop är förstås ganska fånigt, som så mycket annat från den svulstiga nationalismens glansdagar, men ändå; minnet av dessa muntra fördomar flöt upp någonstans ifrån då jag läste den till svenska nyligen översatta Havsboken, av Morten Strøksnes. Det var något med själva naturskildringen.Havsboken undandrar sig varje säker genrebestämning, men i grund och botten är det fråga om en fiskehistoria. Två halvgamla män av norsk lantras, författaren själv och hans kompis Hugo, bestämmer sig för att åka ut på sjön och fiska. Sjön i fråga är dock inget näpet sommarvatten med näckrosor och nakenbadare, utan Vestfjorden, uppe vid Lofoten, och fisken de agnar sin krok för är inte precis någon av övergödning apatisk abborre, utan en haj, en håkäring, ett mytomspunnet monster som kan väga många, många hundra kilo. Långt där nere, i mörkret.Hugo, som är konstnär av den där obetalbara sorten som ställer ut balsamerade kattkadaver på Venedigbiennalen, bor i en sedan länge nedlagd fiskstation där uppe, ett kråkslott på tvåtusen kvadratmeter som han försöker bygga om till ateljé och festlokal för deltagarna i torskfiske-VM, vilkas fylleorgier också de är majestätiskt imponerande – samt frånstötande. Och beklämmande.Författaren, som är berömd reporter och essäist, reser upp från Oslo en julidag när väderleksrapporten lovar stiltje . De lastar båten med en halv kilometer grov nylonlina som avslutas med några meter kätting, ett sänke tungt som en mindre järnspis och en jättelik stålkrok som de senare agnar med halvruttna slaktrester från en tjur som var så seglivad att man fick skjuta den flera gånger med ett gevär av en kaliber som kan döda en älg på över hundra meters håll. Ingen av dem har någonsin fått upp en håkäring, men nu är det dags.Flötet, en plastboj värdig en pansarkryssare, guppar lojt i stiltjen, och så går det som det brukar. Inget händer. Alltså börjar de båda männen berätta historier, framför allt Hugo, som är full av skrönor om katastrofer av alla slag, som den om när femhundra fiskare drunknade på en och samma dag under en storm där uppe, för längesen. Och eftersom alla män som får tag i ett metspö förvandlas till pojkar, berättar han även om oaptitliga maträtter, syltade skarvlår och annat liknande, och drar sig till minnes historier om ännu hiskeligare saker, som att man av blåvalhannens förhud kan tillverka en praktisk regnrock.Fisket fortsätter på hösten. Och på vintern. Senare även på våren. Författaren reser som en skottspole varje gång vädret ser lovande ut, och innan det slutligen drar ihop sig till napp, har han lyckats underhålla läsaren med oräkneliga berättelser och miniföreläsningar, både biologiska, om livet i havet, och kulturhistoriska. Han läser Moby Dick, såklart, och fördjupar sig i vad Olaus Magnus trodde om sjöodjur; han skriver om havsforskningens historia, om hajar i allmänhet och håkäringen i synnerhet, om jättebläckfiskar, sjögurkor, fyrhistoria, klimatförändringar och utrotningshot, och det fina är att han gör det utan en massa gnäll om att människan är ond; ingen fördummande skuldbeläggning av det slag som i vårt land brukar illustreras med sliskiga bilder föreställande söta, värnlösa isbjörnsungar.Hör här, ett kort citat: ”Det djupa, salta, svarta havet rullar mot oss, kallt och likgiltigt, helt empatilöst. Oengagerat, bara sig självt. Det här är vad det ägnar sig åt till vardags, det behöver inte oss till något, det bryr sig inte om våra förhoppningar, rädslor – inte ett dyft om våra beskrivningar. Havets mörka tyngd är en överlägsen kraft.”Och där någonstans flöt Gustaf Sundbärg upp som en kork, och hans gamla bok Det svenska folklynnet. Kanske hade han inte helt fel ändå, kanske finns det vissa generella karaktärsskillnader mellan svenskar och norrmän, betingade av den omgivande naturens beskaffenhet. Åtminstone är det så att svensk sakprosa, och norsk, skiljer sig åt på det viset att människan i svenska essäer och fackböcker ofta framstår som förgörande, och naturen som sårbar, medan författarna i Norge har en helt annan blick för människans litenhet och naturens brutala överlevnadskraft.Den väldiga håkäringen, som trots alla utvikningar är stjärnan i Havsboken, får kanske aldrig samma symboliska tyngd som svärdfisken hos Hemingway, men ibland är det bra nära. I alla händelser har Morten Strøksnes berikat världen med en ovanligt originell bok. Beskrivningen av plankton säger något om hans metod:”De liknar snökristaller, månlandare, orgelpipor, eiffeltorn, frihetsgudinnor, kommunikationssatelliter, fyrverkerier, kalejdoskopiska kikarbilder, tandborstar, tomma snabbköpskorgar, öppnade våffeljärn, vinglas med en flytande isbit i, champagneglas med leopardskinn på insidan, grekiska urnor, etruskiska skulpturer, cykelställ” – ja, och sådär fortsätter det en halv sida till, innan Strøksnes, via discokulor och dammsugare, avslutar med att plankton även kan se ut som reservoarpennor.Den utmärkte översättaren Olov Hyllienmark har utan tvekan haft en kul dag på jobbet. Och jag, som läsare, hugger på betet och fastnar på kroken, och efteråt inser jag att min kärlek är bara ännu starkare nu – till de i alla väder lika konstiga norrmännen.Fredrik Sjöberg, författare och biolog

I dagens avsnitt av Kanalgratispodden pratar Tobias och Edvin om deras erfarenheter av tävlingfiske! Vad har dom för hemliga tips? Lyssa på veckans avsnitt för att ta del av deras hemligheter!Kanalgratis Instagram;https://www.instagram.com/kanalgratis/Youtube-kanalen;https://www.youtube.com/channel/UCwTrHPEglCkDz54iSg9ss9QMer information om Open Tournament;https://tournaments.kanalgratis.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Summan av alla laster är konstant. Men varför är så många av oss fiskare så otroligt överlastade? Är fiskare i högre grad än andra beroendepersonligheter? Beroendet till fisket är en aspekt men i programmet suger vi också tag i andra beroenden vi ser vid vattnet, nikotinet och alkoholen. Fisket ska vara vår undsättning men ibland är det som att vi balanserar på en knivsegg. Fiskekompisen med Johan Malm och Fredrik Löwgren. 

Popdronning Gabrielle stikker innom søndagsbrunsj med kloke ideer til videreutvikling av dating-apper. Hun forteller også om drømmen om å flytte ut på landet, og om hvordan hun stiller seg til tissing i park "i disse tider".

Del 3 - Fisket och klimatet. Legenden Westrin sommarspanar med Fiskekompisen hela sommaren för att du ska få njuta i hängmattan! Fiskekompisen med Johan Malm och Fredrik Löwgren.

Ugentlige nyheder fra Østerbro Avis

Ugentlige nyheder fra Brønshøj-Husum Avis

Opsamling af ugens københavnernyheder udvalgt fra Berlingske, Information, Jyllands-Posten og Politiken.

Ugentlige nyheder fra Valby Bladet

Ugentlige nyheder fra City Avisen og Amager Bladet

Ugentlige nyheder fra Vesterbro Bladet og Kgs. Enghave Bladet

Del 2 Fisket och corona - Legenden Westrin sommarspanar med Fiskekompisen hela sommaren för att du ska få njuta i hängmattan!

Fisket kräver mat i magen och humöret kräver god mat! Men fjället är stort och sträckorna långa. Spritköket blir därför lösningen.  Men hur kan man hotta upp sin utematlagning, hur ska man tänka kring måltider och vilket kök ska man välja? Primus och Trangia hjälper fiskekompisen i valen och utekockar ger sina bästa måltidstips! In och lyssna och hoppas det smakar! Fiskekompisen med Johan Malm och Fredrik Löwgren. 

Hvordan preger klimaendringene en liten kommune i Lofoten? Og hva kan kommunen gjøre med utslippene fra fiskerinæringen? Møt ordfører Hans Fredrik Sørdal i Flakstad kommune i Lofoten. I Flakstad er kystfisket den desidert viktigste næringen, med mange små og mellomstore fiskebåter. Disse går på diesel i dag, men endringer er på gang. Hør ordføreren fortelle hvordan klimaendringene endrer kommunen, og hvordan mer klimavennlig teknologi kan gi fiskerne bedre arbeidsforhold og lønnsomhet. Ordføreren ser på klimaarbeidet som en integrert del av kommunens øvrige arbeid, og prøver dermed å være i forkant for å møte fremtidige krav fra politikere og markedet. Her finner du mer informasjon om prosjektet i Flakstad kommune, og veiledning i lokalt klimaarbeid for kommuner: Flakstad kommunes forprosjektrapport (pdf) Om prosjektet, på Flakstad kommunes nettsider Podcastens hjemmeside: www.klimapodcast.no eller https://www.miljodirektoratet.no/klimapodcast Hjelp til lokalt klimaarbeid Miljødirektoratet har mange ressurser for deg som jobber med lokalt klimaarbeid, blant annet: Klimasats - støtte til klimasatsing i kommunene Kommuner og fylkeskommuner kan søke om støtte til prosjekter som reduserer utslipp av klimagasser. Webinarer om lokalt klimaarbeid Webinarer er gratis seminarer via nett. Her kan du melde deg på webinarene og se tidligere webinarer i opptak. Hjelp og veiledning basert på Klimasats-prosjekter Basert på kunnskap og erfaringer fra Klimasats-prosjekter i hele landet, har Miljødirektoratet laget veiledninger, eksempler og annet materiell som kan hjelpe kommunene planlegge og gjennomføre klimatiltak.

Næringskjede, Usynlig, Barmhjertig, Slakt, Støtter allianser, Overser Menneskerettighet, Penger

I åtte år har havforskere og utstyrsleverandører hatt et helt unikt samarbeid der resultatet er bedre fiskeredskaper og akustiske verktøy. Leder for forskningssenteret Crisp, Aud Vold, oppsummerer hva som er skjedd de siste åtte årene nå som senteret synger på siste verset. Hun intervjues av Kjersti Kvile.

Fisket i all ära men en av en fisketurs höjdpunkter är väl alltid depåstopet! Mat i magen, en trevlig eld och orken att fiska vidare. Fiskekompisen dyker ned i vägnära maträtter som tillåter lite lyx! Fredrik ringer matNiklas och Johan backar för mer mat och på bilar... Fiskekompisen med Johan Malm och Fredrik Löwgren.

I Storsjö Fiskecamp började Peter Belin sin bana som fiskevårdsarbetare och fiskeguide. Här har han en stuga med sin familj i världens bästa by. Tack vare Fiskecampen fick han jobb på Forshaga efter sin masterexamen och arbetar idag på Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund.

Staffan Brandelius är född i en liten by som heter Ljungå i Bräcke kommun, ett brukssamhälle i östra Jämtland på gränsen till Medelpad. Hans far och farfar jobbade på SCA och alla i byn jobbade i skogen så det var naturligt för Staffan att välja skogsbanan och gå skogsutbildningen i Bispgården. När han var klar… Läs mer »

Nu startar årets skyddsjakt på säl. Sälarna är störande för fisket. Vetandets värld återutsänder ett reportage från 2014, om gråsälen och om försök med fiskeredskap som ska komma runt sälproblemet. I år (2018) får 600 gråsälar skjutas. Gråsälen är vår vanligaste säl och man räknar med att det numera finns minst 30 000 av dem i havet. Sälarna plockar lätt fisk ur näten, och därför prövas en nygammal metod för att bedriva fiske i kustvattnen: Snurrevad. Reportaget är gjort i samarbete med SR Gotland och sändes första gången den 5 september 2014.  Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Att äta jätteräkor blev en miljösynd när det uppdagades att mangroveskog skövlades vid räkodlingarna. Nu finns certifiering för odlade räkor och fisk, men den kritiseras. Går den att lita på? Fisket i världshaven nådde sin topp under 1990-talet, och i spåren av det storskaliga fisket har många bestånd av matfiskar minskat eller kollapsat. Samtidigt växer jordens befolkning och med den även efterfrågan på fisk. Det har banat väg för vattenbruk som har mer än fördubblats sedan början av 2000-talet. Exempelvis dök odlad pangasius från Vietnam upp i svenska frysdiskar när torsken blev allt mer sällsynt. Idag kommer lika mycket av fisken och skaldjuren på våra tallrikar från odlingar som från det vilda fisket. Men det finns miljöproblem och sociala problem med fisk- och räkodlingar i Asien. Därför har en certifiering tagits fram för att intyga för konsumenter att dessa odlingar är renare, skonsammare mot naturen och med bättre arbetsvillkor än de icke-certifierade fisk- och räkodlingarna. Men certifieringarna kritiseras av en del miljöorganisationer för att reglerna inte är tillräckligt stränga och för bristande kontroll av efterlevnaden. Klotet besöker fisk- och räkodlingar i Vietnam och ställer frågan: Kan man lita på certifieringen? Programledare är Marie-Louise Kristola

Oppdemmingen av Røssvatnet i Hattfjelldal på 50-tallet var et av de største naturinngrepene i bebodd område i Europa på den tiden. Et hundretalls gårder omkranset innsjøen. Da portene ble lukket og vannet steg endret livet og naturen seg fullstendig. «Dette er en glemt historie. Vi synes det er viktig at det som skjedde her ikke glemmes, sier professorene Birgitta Berglund og Jostein Lorås. Berglund er arkeolog knyttet til Vitenskapsmuseet på NTNU og Lorås arbeider ved Høgskolen på Nesna. «Fortsatt er innsjøen preget av oppdemmingen. Der det før var sandstrender og idyll, er det i dag bare gjørme og mudder, forteller pensjonert bonde Knut Tvildal. De siste somrene har han brukt tid på å fine pilspisser og andre redskaper i stein fra steinalderen. Materiale som er blitt vasket ut fordi vannstanden går opp og ned alt etter årstid. Arkeologer rakk aldri å undersøke de mange fortidsminnene langs Røssvatnets bredd før vannet steg og ødeleggelsene startet. «Bøndene her mistet mye av sitt livsgrunnlag på grunn av oppdemmingen. Fisket ble sterkt redusert, ikke minst på grunn av at store mengder skog raste ut i sjøen da vannet steg. Den skulle vært hugget før oppdemmingen startet., forteller Jostein Lorås. De mange tusen funnene som bonde Knut Tvildal og andre har gjort i området skal etter hvert undersøkes og systematiseres, sier professor Berglund. «Selv om konteksten der funnene er gjort er ødelagt, så kan vi tegne et bilde av den menneskelige aktiviteten som har vært i dette området gjennom 10 000 år. Det ble gitt en billighetserstatning for tapt jord som Lorås anslår til å være ca 25 prosent av den egentlige verdien. De som mistet husene sine fikk erstattet dem og flere fikk bedre hus etter oppdemmingen. Men fortsatt er oppdemmingen og konsekvensene nesten et daglig tema blant innbyggerne rundt vannet.