Podcasts about reportaget

I denna specialpodd för Blankspot samtalar chefredaktör Martin Schibbye och journalisten Rasmus Canbäck om den humanitära katastrofen i Sudan och Sydsudan. Martin delar sina intryck från UNHCR:s transitläger i Renk, nära gränsen mellan de två länderna. Han berättar om möten med människor som flyr undan krigets brutalitet, som advokaten Wabah Abdullah Saleem och den höggravida Zara Mohammed. De utforskar också FN:s arbete, flyktingarnas vardag och de enorma utmaningar som präglar regionen – en av världens mest konfliktdrabbade. Reportaget är ett starkt vittnesmål om mod, överlevnad och kampen för en bättre framtid.

I denna specialpodd för Blankspot samtalar chefredaktör Martin Schibbye och journalisten Rasmus Canbäck om den humanitära katastrofen i Sudan och Sydsudan. Martin delar sina intryck från UNHCR:s transitläger i Renk, nära gränsen mellan de två länderna. Han berättar om möten med människor som flyr undan krigets brutalitet, som advokaten Wabah Abdullah Saleem och den höggravida Zara Mohammed. De utforskar också FN:s arbete, flyktingarnas vardag och de enorma utmaningar som präglar regionen – en av världens mest konfliktdrabbade. Reportaget är ett starkt vittnesmål om mod, överlevnad och kampen för en bättre framtid.

Mitt i ösregnet fallet det även ner ett oväntat avsnitt av podcasten historia för idioter! Vi slänger in ett avsnitt om framtids-historia, avsnitten där vi pratar om nutida händelser som blir historia i framtiden. Det talas om sommaren alla olika europeiska val, den amerikanska valkampanjen, kulturnyheter samt lite nytt direkt från Polens största turist stad. Följ oss på Instagramkontakt: historiaforidioterpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 5 december 2007 sände SVTs Uppdrag Granskning ett reportage kallat ”I takt med tiden” som blev upprinnelsen till den så kallade ”köttfärsskandalen”. I programmet visade man att fyra ICA Maxi-butiker märkte om köttfärspaket med ett nytt bäst-före-datum när det ursprungliga passerats. Vad var det egentligen som hände? Hur kunde UG avslöja fusket? Och hur många butiker och matvarukedjor granskades? Wikipedia säger sitt om ”I takt med tiden”. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1980 kom en engelsk playboy till Mjällby. Frank Worthington roade publiken på Strandvallen och kurtiserade kvinnorna på Hanöhus nattklubb. I Blekinge garvar man fortfarande åt historierna. Frank Worthingtons svenska son skrattar inte lika mycket. Reportaget skrevs 2007 och finns att läsa här: https://www.offside.org/portratt/frank-worthington/. Reporter är Erik Eje Almqvist och uppläsare är Jonatan Häggström Wedding. LYSSNA PÅ FLER REPORTAGE I PODDEN OFFSIDE STORY: https://open.spotify.com/show/2zcy3rCZVp1FjG7KBZBcmX?si=991f2a5ebce144f5

Familjen Björklund är på plats i Kina, och är skakade. Resan som var tänkt som en återresa till Elins barnhem och byn där hon hittats har nu förvandlats till något annat. De har fått veta att Elin stals från sin familj av den kinesiska polisen. Det här är en berättelse om när adoptivföräldrars största lycka blir den biologiska familjens största sorg. 2021 slår Dagens Nyheters granskning av adoptionsindustrin i Sverige ned som en bomb. Reportaget skildrar en mörk sida av den internationella adoptionsprocessen, där det avslöjas hur adopterade barn fått sina identiteter stulna och hur föräldrar tvingats sörja dödförklarade bebisar. Dokumentären är baserad på boken "Adoptionerna : ett granskande reportage" av Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud. Medverkande: Patrik Lundberg, journalist och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage” Josefin Sköld, undersökande reporter och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage” Hörs i programmet: Janne Björklund, adoptivförälder. Producent: Jens Nielsen I redaktionen: Tomas Rajnai Exekutiv producent: Simon Moser och Tove Friman Leffler Tekniker: Kristofer Kronander Producerat av Podlit Lyssna på samtliga avsnitt utan reklam på dokumentärappen Naudio eller via Naudio+ i Apple Podcaster.

År 2000 sänder TV3 programserien "Spårlöst försvunnen" där man hjälper personer att hitta sina biologiska släktingar runt om i världen. Flera av de som anmäler sig till programmet är svenskar som blivit adopterade från Chile. En researcher anlitas för att hitta släktingarna i Chile, och i sitt arbete upptäcker hon snart att någonting inte står rätt till. Det här är en berättelse om när adoptivföräldrars största lycka blir den biologiska familjens största sorg. 2021 slår Dagens Nyheters granskning av adoptionsindustrin i Sverige ned som en bomb. Reportaget skildrar en mörk sida av den internationella adoptionsprocessen, där det avslöjas hur adopterade barn fått sina identiteter stulna och hur föräldrar tvingats sörja dödförklarade bebisar. Dokumentären är baserad på boken "Adoptionerna : ett granskande reportage" av Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud. Medverkande: Patrik Lundberg, journalist och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage” Josefin Sköld, undersökande reporter och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage” Hörs i programmet: Janne Björklund, adoptivförälder. Producent: Jens Nielsen I redaktionen: Tomas Rajnai Exekutiv producent: Simon Moser och Tove Friman Leffler Tekniker: Kristofer Kronander Producerat av Podlit Lyssna på samtliga avsnitt utan reklam på dokumentärappen Naudio eller via Naudio+ i Apple Podcaster.

Åren har gått och det är nu 2016. Familjen Björklund har fått ett till barn, en son som också är adopterad från Kina. De börjar planera för att resa till Kina med hela familjen, och ska där komma att få ny information om dottern Elins första tid i livet. Det här är en berättelse om när adoptivföräldrars största lycka blir den biologiska familjens största sorg. 2021 slår Dagens Nyheters granskning av adoptionsindustrin i Sverige ned som en bomb. Reportaget skildrar en mörk sida av den internationella adoptionsprocessen, där det avslöjas hur adopterade barn fått sina identiteter stulna och hur föräldrar tvingats sörja dödförklarade bebisar. Dokumentären är baserad på boken "Adoptionerna : ett granskande reportage" av Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud. Medverkande: Patrik Lundberg, journalist och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage” Josefin Sköld, undersökande reporter och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage” Hörs i programmet: Janne Björklund, adoptivförälder. Producent: Jens Nielsen I redaktionen: Tomas Rajnai Exekutiv producent: Simon Moser och Tove Friman Leffler Tekniker: Kristofer Kronander Producerat av Podlit Lyssna på samtliga avsnitt utan reklam på dokumentärappen Naudio. Med koden VINTER kan du lyssna för halva priset i två månader.

Det här är en berättelse om när adoptivföräldrars största lycka blir den biologiska familjens största sorg. 2021 slår Dagens Nyheters granskning av adoptionsindustrin i Sverige ned som en bomb. Reportaget skildrar en mörk sida av den internationella adoptionsprocessen, där det avslöjas hur adopterade barn fått sina identiteter stulna och hur föräldrar tvingats sörja dödförklarade bebisar. Dokumentären är baserad på boken "Adoptionerna : ett granskande reportage" av Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud. Medverkande: Patrik Lundberg, journalist och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage” Josefin Sköld, undersökande reporter och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage” Hörs i programmet: Janne Björklund, adoptivförälder. Producent: Jens Nielsen I redaktionen: Tomas Rajnai Exekutiv producent: Simon Moser och Tove Friman Leffler Tekniker: Kristofer Kronander Producerat av Podlit Lyssna på samtliga avsnitt utan reklam på dokumentärappen Naudio. Med koden VINTER kan du lyssna för halva priset i två månader.

London 2014. Det är julaftonskväll och en mäktig chefredaktör får för sig att skriva mejl till sina anställda på The Guardian. Alan Rusbridger har ett halvår kvar som chef och vill mobilisera, alla ska göra journalistik om klimatförändringarna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Åren har gått medan utsläppen från fossila bränslen ökat och med dem - uppvärmningen. Efter 28 år av klimatmöten i FN:s regi nämndes i år för första gången omställning från fossila bränslen i ett avtal. Mötet som avslutades i veckan i Dubai blev det största klimatmötet hittills med flest personer närvarande och som alltid på klimatmötena också många journalister. Tidernas största nyhetsstory har den kallats, berättelsen om klimatförändringen men hur kom det sig att den inte var på alla förstasidor även de 50 veckor om året när det inte var klimatmöte? Varför var det så svårt att göra nyheter av klimatet? Klotet möter journalister och forskare med frågan om journalistiken kunnat nyhetsvärdera klimatfrågan högre? "Climate denial has morfed into delay" Klimatförnekarna är färre och klimatförsenarna istället en växande skara.Klimatförnekarna har ersatts av fördröjare, "vuxna i rummet" som vill prioritera annat först, berättar Cambridgeprofessorn John Naughton och journalisten Terry Macalister som var en av dem som fick det där julmejlet från Alan Rusbridger 2014. Medverkande: Alan Rusbridger, The Guardians chefredaktör 1995-2015 och numera chefredaktör för månadsmagasinet Prospect. Terry Macalister, frilansjournalist med fokus på energifrågor, författare och sedan några månader tillbaka "aktivist". John Naughton, professor i Cambridge, Leo Hickman, chefredaktör för Carbon Brief, Phillip Inman, ekonomiredaktör på The Observer och kolumnist i The Guardian.Reportaget från England sändes första gången i september 2022. Du hittar det programmet här nedan med kommentarer från Bengt Johansson, professor i journalistik, JMG och Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondent, Sveriges Radio.Skriv till oss! vet@sverigesradio.seReporter: Anna-Karin IvarssonProgramledare: Niklas ZachrissonProducent: Anders Wennersten

Den norske dramatikern och författaren Jon Fosse tilldelas Nobelpriset i litteratur 2023. P1 Kulturs Jenny Teleman träffade honom i december 2021. Det blev ett samtal om skrivande, varför han avskyr teater och om fördelarna med ett så dåligt lokalsinne att man ständigt går vilse. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Reportaget sändes första gången i slutet av december 2021.

Det här är en berättelse om när adoptivföräldrars största lycka blir den biologiska familjens största sorg. 2021 slår Dagens Nyheters granskning av adoptionsindustrin i Sverige ned som en bomb. Reportaget skildrar en mörk sida av den internationella adoptionsprocessen, där det avslöjas hur adopterade barn fått sina identiteter stulna och hur föräldrar tvingats sörja dödförklarade bebisar.Dokumentären är baserad på boken "Adoptionerna : ett granskande reportage" av Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud. För att lyssna på den här serien och alla andra avsnitt i Naudio Dox - prenumerera på ThirdEar+. Gå in på www.thirdear.studio för att teckna din prenumeration. Som betalande prenumerant får du då även exklusiv tillgång till Spår, En mörk Historia och Skuggland. Medverkande: Patrik Lundberg, journalist och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage”Josefin Sköld, undersökande reporter och författare till boken “Adoptionerna : ett granskande reportage”Hörs i programmet: Janne Björklund, adoptivförälder.Producent: Jens NielsenI redaktionen: Tomas RajnaiExekutiv producent: Simon Moser och Tove Friman LefflerTekniker: Kristofer KronanderProducerat av Podlit

Ett flicklag i östra Uppsala vann Gothia Cup, krossade äldre motståndare och fick jämnåriga killar att gråta när de slog dem. I täten gick två blivande landslagsspelare som triggat varandra ända sedan förskolan. Reportaget »97:orna från Vaksala« skrevs sommaren 2022 och kan läsas här: https://www.offside.org/reportage/vaksala-97or-nathalie-bjorn-filippa-angeldahl/ Reporter och uppläsare: Johan Orrenius

En dag på slottet i maj anordnades spännande föredrag på Tyresö Historiedag av Mats Fält från Tyresö kommun och Håkan Blomqvist från Södertörns högskola. Ett 50-tal lärare och andra intresserade blev inspirerade och njöt av den vackra omgivningen. Fyra av föredragen sänds i sin helhet i sommar. Reportaget gjordes av Ann Sandin-Lindgren

Vi lyfter ämnet flerfunktionsnedsättning och får besök i studion av funkismorsan och författaren Anna Pella, högaktuell med nya boken Väntesorg. Annas dotter Agnes har en medfödd svår hjärnskada som lett till flera olika funktionsnedsättningar, och även synnedsättning.  I Väntesorg börjar Agnes bli äldre och ska ta klivet ut i vuxenlivet. Samtidigt blir hennes allt försämrade andning en påminnelse om att sanden i hennes timglas håller på att rinna ut. Mer information om Anna Pellas författarskap: https://nardulerstannartiden.se/ Nätverket Synskadade flerfunktionsnedsatta Vi samtalar med Ingela Olsson, sammankallade i Synskadades Riksförbunds eget nätverk Synskadade flerfunktionsnedsatta, SFF. Vill du kontakta nätverket, mejla till: sff@srf.nu eller gå med i Facebookgruppen Nätverk Synskadade flerfunktionsnedsatta https://www.facebook.com/groups/412094610295668 Synpodden på Göteborgsoperan Vi bjuds på ett inspirerande möte med översättarparet Fredrik Fischer och Linnea Sjunnesson strax före premiären av operan Brudköpet som de översatt till Göteborgsoperan. Reportaget handlar om allt från berättelsernas kraft, fjärilarna i magen inför premiären till hur översättaryrket fungerar med en synnedsättning. Techpepp om problem i iOS 16 Techpepp fokuserar på problemen i Apples senaste uppdatering iOS 16. Det går utmärkt att mejla Apple på svenska om de tillgänglighetsproblem du upplever i dina Appleprodukter. Adressen är accessibility@apple.com Mejla gärna en kopia till digital@srf.nu så kan vi lättare följa upp de problem som påträffas. Programledare: Anna Bergholtz och Monica Walldén Ljudtekniker: Jan Dahlqvist Kontakta Synpodden Har du synpunkter, frågor eller önskemål på vad vi ska ta upp i Synpodden? Hör av dig på e-post Synpodden@srf.nu eller till vår telefonsvarare på 08-39 92 40.

Redaktör Johan Orrenius och reporter Fredrik Tillberg berättar om det nya numret i allmänhet och reportaget om Djurgården och Bosse Andersson i synnerhet. • Läs hela numret här: https://www.offside.org/magasinet/offside-5-2022/ • Reportaget om Djurgården: https://www.offside.org/reportage/bosse-andersson-djurgarden/

Trista landslagsuppehållet! "Reportaget" om Sirius ståplats och egna agendor! Bajens stolpe ut på Hisingen! Peña pittiga karaktär och nattliga äventyr i Malmö.  Fredagskörning på en onsdag i TuttoSvenskan #81!

Gällivarefenomenet Hooja gör succé med musik om livet i glesbygd. ­Dagens Arbete luskar i vad som finns bakom skoter­maskerna. Reportaget finns nu inläst.

Anna Garelova låg på BB i Mykolajiv när raketbeskjutningen av staden började. Hon flydde sen med sina tre söner, mamma och gammelfarmor till Odessa-regionen i södra delen av Ukraina. Klockan fyra födde jag Bogdan och vid nio på kvällen började raketbeskjutningen av sjukhuset så alla vi fick flytta ned i källaren, berättar Anna. Vi var tre som precis fött barn och fyra nyfödda bebisar, som sjuksköterskorna kunde hjälpa ned i källaren. Jag är så tacksam för deras hjälp, säger Anna.När hennes pappa skulle hämta henne insåg de att det inte gick att återvända hem, skolorna, lekplatsen, daghemmet och Annas arbetsplats fabriken Ellika hade träffats av ryska raketer. Fabriker och industrier var helt förstörda inte bara Ellika, som tillverkar drycker. Brödfabrikerna slogs ut de första dagarna, berättar Anna.Storfamiljens yngste Bogdan och äldsta gammelfarmor Halina 85 år delar nu erfarenheten av en barndom i krig. Halina minns mycket väl svälten och ockupationen under andra världskriget. Vi fick torkat bröd, gjort på löv och bark. Även efter kriget svalt vi. Mamma blev ensam när de tog pappa 1941, han kom inte tillbaka, jag föddes 37, min bror 31 och syster 38, berättar hon.Här i Odessa-regionen har de känt sig säkrare, det är visserligen flyglarm då och då, men fram till de senaste dagarna lugnt, men nu börjar oron över om kriget sprids också hit, ska de behöva fly igen. Reporter: Maria Persson-Löfgren. Reportaget sändes 4 april i Studio Ett.

Staden Zjytomyr, 15 mil väster om Kiev, har bombarderats hårt av Ryssland sen invasionen. Hör pensionären Stepan som mirakulöst överlevde ett luftangrepp, som gjorde en stor krater bredvid hans hus. Sveriges Radios Richard Myrenberg och Caroline Kernan besökte staden. Zjytomyr ligger bara 15 mil från huvudstaden Kiev och är en strategisk förbindelselänk för förnödenheter och militär utrustning till Kiev. Här finns också en militärbas. Sedan kriget började har Zjytomyr drabbats av flera ryska robotattacker, de flesta har träffat civila mål, som hos pensionären Stepan. Jag minns bara att den var i början på mars, den första, jag lov och sov, mina grannar låg och sov och sen var det bara en enorm explosion, säger han.Hur han kunde klara sig är ett mysterium. Fem meter från bilen är det fortfarande en stor krater. Och fasaden på hans hus är svårt skadat, men huset står kvar. Ryssarna är värre än fascister, Putin är värre än en fascist, säger han. Folk har verkligen lidit svårt här, men vi kommer att vinna, säger Stepan och lägger fast kapellet på biltaket med några tegelbitar av det som en gång var ett hus.Reportrar: Richard Myrenberg och Caroline Kernen. Reportaget sändes första gången i Studio Ett 29 mars 2022.

Över tio miljoner människor har tvingats lämna sina hem i Ukraina, och i Lviv samlas de i en fotbollsarena som blivit flyktingcentral. 19-åriga Vlada kom hit med sin elva månader gamla son, Valentyn. Vlada och hennes man bodde i Kiev och försökte ta sig därifrån i veckor, men evakueringsbussarna var fulla och stannade inte ens. Under de tre första veckorna av krig satt familjen i sin källare nästan hela tiden. Vi kunde höra ryska transporter köra förbi på gatorna, säger hon. De ville ta sig därifrån tidigare. Men det gick inte. Valentyn gråter och hon försöker trösta. Han känner av att alla är stressade, han kan inte vara själv alls nu, säger Vlada. Vladas föräldrar och svärföräldrar är kvar i Kiev, och vill inte lämna sitt hem. Hon försökte övertala dem men det gick inte. Och nu är det nästan omöjligt att få tag på dem via telefon.Ett reportage av Caroline Kernan och Richard Myrenberg i Lviv. Reportaget sändes 22 mars 2022.

P4 Västernorrlands reporter Ulla Öhman låter sig krokas av en fejkad amerikansk doktor. Han kallar sig Charlie Anderson och påstår sig vara amerikansk läkare på uppdrag för FN i Jemen. I själva verket är han en romansbedragare. Ulla Öhman granskar på riktigt nära håll hur en romansbedragare bär sig åt för att få sina offer att skicka pengar till en person de aldrig har träffat. Reportaget vann priser Årets radioprogram 2021 på Guldörat Galan i år.Ulla Öhman P4 Västernorrland ulla.ohman@sverigesradio.seAnsvarig utgivare: Susanne Helsing

15 december. “Jag hade aldrig skrivit om makarna Bergström på det där sättet”, säger DN-journalisten Björn af Kleen om S-ledarsidornas reaktioner på hans senaste stora reportage. Vad ville han berätta om Hans och Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska Skolan – och vilka är hans drivkrafter generellt? Är han nöjd med resultatet och reaktionerna? I podden samtalar han med Peter Wennblad.

Diamant Salihu om hederskulturen i gängen. Karin Olsson och Magnus Alselind diskuterar knarktwitter och myset mellan Strage och Arpi.

Den 5 december 2007 sände SVTs Uppdrag Granskning ett reportage kallat ”I takt med tiden” som blev upprinnelsen till den så kallade ”köttfärsskandalen”. I programmet visade man att fyra ICA Maxi-butiker märkte om köttfärspaket med ett nytt bäst-före-datum när det ursprungliga passerats. Vad var det egentligen som hände? Hur kunde UG avslöja fusket? Och hur många butiker och matvarukedjor granskades? Wikipedia säger sitt om ”I takt med tiden”. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Återigen flyttar, eller snarare flyr, judiska svenskar från Malmö till Israel. I ett reportage i Dagens Nyheter skriver Niklas Orrenius om en judisk familj som bestämt sig för att flytta. Reportaget publiceras med bra tajming. På onsdag hålls nämligen Malmöforum mot antisemitism dit även internationella toppolitiker kommer. Men som Ester, mamman i familjen som ska flytta till Israel, säger till DN: “Håll ni era fina tal, så flyttar vi så länge.”Jag ringde två vänner som är insatta i frågan om antisemitism. Adam Cwejman är politisk chefredaktör på Göteborgs-Posten. Vi har även skrivit en bok ihop: Så blev vi alla rasister (Timbro, 2018). Paulina Neuding har en lång meritlista, bland annat Magasinet Neo, Quillette och Svenska Dagbladet där hon även arbetar just nu. Paulina var tidigt ute och beskrev situationen för judar i Malmö, och har skrivit om detta i bland annat New York Times samt talade om detta förra året i FN:s råd för mänskliga rättigheter.Vi pratar om antisemitismen i Malmö, vilka som ligger bakom, varför det är så svårt för vissa att tala klarspråk om det, varför kippavandringar och fina ord ibland tycks handla mer om andra än om judar, och vad man möjligen kan göra åt hela problemet. Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Robert Rosenkvist och Jonas Nilsson diskuterar jämställdhet utifrån Roberts senaste reportage om Centerpartiet och om hans kommande som belyser hur SVT förhåller sig till jämställdhet i deras rapportering. Arne Weinz böcker finns på: https://education4future.se/arne-weinz/Anarko-Fascism Naturen Återfödd: https://logik.se/Produkt/anarko-fascism/Reportaget om Centerpartiet: https://odysee.com/@Palaestra:4/annika-qarlsson-f-rsvarar:bFölj oss på Odysee:https://odysee.com/$/invite/@Palaestra:4✅Stöd vår kanal✅ Dela, gilla, kommentera och donera: ▶️SWISH: 123 0265 298▶️BankGiro: 743-9433▶️Kontonummer SEB: 5403 10 554 55 ▶️ IBAN: SE3550000000054031055455▶️PATREON: https://www.patreon.com/palaestramedia ▶️Paypal: paypal.me/palaestra

Babak Karimis dag börjar med att polisen står i hans sovrum. Den fortsätter i en cell där han nekas vård. När han får reda på vad han är anklagad för blir han chockad. – Varken jag, min mamma eller pojkvän vill bo i Sverige längre, när vi sett den här rasistiska och homofobiska behandlingen av oss, säger Babak Karimi. Reportaget är skrivet och inläst av Elina Pahnke, politisk redaktör på Kontext Press. Det publiceras samtidigt i textform på kontextpress.se. Foto: Ikram Abdulkadir. Jinglar: Gerald Lombano.

Denna veckan pratar vi om journalistik i teknikbranschen. Efter Sveriges Radios reportage om smutsig svensk teknikjournalistik berättar vi varför det är viktigt för dig att bry dig, hur det påverkar dig och vad vi kan göra åt det, tillsammans. Detta och lite till i veckans avsnitt av TechBubbel. 00:08:59 – Reportaget i Medierna i P1 00:22:38 – Vad gör journalister smutsiga? 00:29:41 – Vad är skadan? 00:43:07 – Hur blev det så här? 01:11:45 – Hur ekonomi påverkar journalistik 01:27:54 – Vi har startat en Patreon-sida 01:34:20 – Veckans tips 01:35:40 – Veckans Facepalm 01:37:38 – Veckans bubbel https://patreon.com/techbubbel

Under beredskapstiden avslöjade Bambi Rössner en medicinsk skandal, som skedde i fosterlandets namn. Reportaget censurerades av Statens Informationsstyrelse. Nu sänds det för första gången. I en serie alternativa reportage skildras samtidsfenomen i Utkantssverige. Av och med Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson Produktion och ljuddesign: Magnus Berg En produktion från Sveriges Radio Drama

Under beredskapstiden avslöjade Bambi Rössner en medicinsk skandal, som skedde i fosterlandets namn. Reportaget censurerades av Statens Informationsstyrelse. Nu sänds det för första gången. I en serie alternativa reportage skildras samtidsfenomen i Utkantssverige. Av och med Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson Produktion och ljuddesign: Magnus Berg En produktion från Sveriges Radio Drama

Nyligen såldes skulpturen "Crocodile, egg, man" av den svenska konstnärsduon Nathalie Djurberg och Hans Berg för rekordbeloppet 16 miljoner. Gynnas konstmarknaden av pandemin, till skillnad från övrig kultur? FÖRSTA INTERVJUN MED MEDIESAJTEN BULLETINS KULTURCHEF: FREDRIK EKELUND MARISOL M Paulina Neuding är chefredaktör för den nya nyhetssajten "Bulletin" som just nu plockar namnkunniga medarbetare ur det svenska medielandskapet. Hittills har till exempel Ivar Arpi, Nina Lekander och Per Gudmundson skrivit kontrakt och idag blir det offentligt vem som blir tidningens kulturchef. Den nya tidningen har kallats "högersajt" men Bulletin är enligt chefredaktören Paulina Neuding en dagstidning på nätet med fokus på opinion och utrikesbevakning. Ledarsidan kommer att vara liberal-konservativ men nyhets- och kulturdelen ska vara neutral, enligt Neuding. GEORGINA ADAM, PROFFS PÅ HUR KONSTMARKNADEN BETER SIG I KRISTIDER Gunnar Bolin har talat med Georgina Adam som är en av världens ledande experter på konstmarknaden och hur den förhåller sig till politik och samhälle. Vilket slags konst och antikviteter har sålt bäst under pandemin? Vi diskuterar konstens flytande värde med Pontus Silfverstolpe, antikexpert från Barnebys auktionssajt och Johanna Malm från Galleriförbundet. KÄRLEKEN TILL ALFRED NOBEL Intervju med den nya Akademiledamoten Ingrid Carlberg om arbetet med biografin om Alfred Nobel Nobel: "Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris" som kom 2019 och nominerades till Augustpriset. Nina Asarnoj träffade henne i Riksarkivet vid Västerbrons fäste, där mycket av researcharbetet försiggått. Reportaget är en repris från 2019. OBS-ESSÄN HANDLAR OM HUNGER I veckan tilldelas FN:s livsmedelsprogram World food programme Nobels fredspris bland annat för sina ansträngningar att bekämpa hunger och för ansträngningarna att förhindra att hunger används som ett vapen för krig och konflikt. I denna essä reflekterar kulturskribenten Kristina Lindquist över den utbredda hungern som vi alla kan relatera till, men lätt glömmer när magen är full. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Nina Asarnoj

Vad är egentligen teknik? Svaret kan verka enkelt, men genom att bredda synen på vad som kan vara en innovation, och faktiskt inkludera kvinnor, förändras allt. Katrine Marçal, författare till boken "Att uppfinna världen", guidar oss från bronsåldern till VC-firmor via valjakter för att förklara hur mycket potential som förspillts, och vad vi kan göra åt det. Samtidigt som alla tjänar pengar. ------- Efter ordinarie avsnitt hör ni en intervju med nationalekonomebn Anders Åkjerman om de ekonomiska konsekvenserna av investeringar i digital infrastruktur. Reportaget är gjort som en del av vårt samarbete med SNS.

Luleåbiennalen har precis öppnat. Utspridd på en mängd platser kan många verk fortfarande upplevas. Möt några av konstnärerna som blickar in i dolda hörn av historien. "Tiden på jorden" är titeln på 2020 års Luleåbiennal som öppnade i helgen. Ett fyrtiotal konstnärer har trots coronapandemin fått klart sina verk, filmer och installationer, De försöker alla beskriva verkligheten, inte som realismens konstnärer gjorde, utan absurt, teatraliskt och utopiskt. Kanske också för att förstå dolda berättelser ur historien bättre. ÖPPET FÖR KONSTUPPLEVELSER Museerna är stängda, men gallerierna och privata aktörer håller öppet. Kritiksamtal med Mårten Arndtzén som har sett Vera Frisén på Sotheby's, men har även fastnat för fotoboken "What happens when nothing happens" - samlade bilder av fotografen August Erikssons nattvandringar. HAMMARBY SJÖSTAD - HÅLLBAR STADSPLANERING 20 ÅR SENARE Hammarby Sjöstad var ett pilotprojekt inom det som kallas hållbar stadsplanering. Soporna transporteras i underjordiska sugsystem, bilvägarna byggdes till stor del bort och stor vikt lades vid ett grönt närområde där också regnvattnet samlas upp i kanaler. Anna Tullberg återvänder till Hammarby Sjöstad i sällskap med Stellan Fryxell, en av de arkitekter som skapade det som var tänkt som en mönsterstadsdel. Reportaget är en del av P1 Kulturs serie: "Arkitekturen och hållbarheten". ESSÄ Författaren Henrik Nilsson om hur dubbelspråkigheten leder till ett ständigt pågående dubbelliv. Om hur han länge brottades med spanskan och portugisiskan innan de blev en självklart del av hans värld. Programledare: Roger Wilson Producent: Cecilia Blomberg

1958 upptäcker en krokodiljägare ett samband. Sex decennier senare vet vi fortfarande inte om han har rätt, och nu står kanske vår penningpolitiska framtid på spel. Efter ordinarie avsnitt hör ni en intervju med Anders Anell om vårdens problem och framtid. Reportaget är ett samarbete med SNS.

Tidigare ville teknikjättarna veta vad du klickar på. Nu vill de veta hur du mår. De är ute efter dina känslor och vad du tänker på. Tack vare coronakrisen kan de få veta det. När det nya coronaviruset ska spåras visar det sig att vi är beroende av de stora tech-företagen i Kalifornien för att göra det. Tekniken som styr våra telefoner och smarta apparater behövs för att kontrollera smittspridningen. Men vårt beroende av techjättarnas tjänster har en baksida. Info om oss säljs vidare, utan att vi förstår hur det går till eller har insyn i hur informationen används. De vet allt om oss vi vet inget om dem. Reportaget gör flera referenser till socialpsykologen och Harvardprofessorn Shoshana Zuboffs bok "The Age of Surveillance Capitalism: The Fight for a Human Future at the New Frontier of Power", utgiven 2019. I programmet medverkar: Christel Backman, forskare inom övervakningsstudier på Göteborgs Universitet, Sonja Buchegger, professor i datavetenskap KTH. Programmet är en repris och sändes första gången den 12 maj 2020. Programledare Marcus Hansson Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Tidigare ville teknikjättarna veta vad du klickar på. Nu vill de veta hur du mår. De är ute efter dina känslor och vad du tänker på. Tack vare coronakrisen kan de få veta det. När det nya coronaviruset ska spåras visar det sig att vi är beroende av de stora tech-företagen i Kalifornien för att göra det. Tekniken som styr våra telefoner och smarta apparater behövs för att kontrollera smittspridningen. Men vårt beroende av techjättarnas tjänster har en baksida. Info om oss säljs vidare, utan att vi förstår hur det går till eller har insyn i hur informationen används. De vet allt om oss vi vet inget om dem. Reportaget gör flera referenser till socialpsykologen och Harvardprofessorn Shoshana Zuboffs bok "The Age of Surveillance Capitalism: The Fight for a Human Future at the New Frontier of Power", utgiven 2019. I programmet medverkar: Christel Backman, forskare inom övervakningsstudier på Göteborgs Universitet, Sonja Buchegger, professor i datavetenskap KTH. Programledare Marcus Hansson Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Vad består allting av och hur funkar världen egentligen? Sara Strandberg ägnar sitt liv åt att försöka bidra med pusselbitar till svaret på sådana frågor, med hjälp av partikelacceleratorn LHC. Den stora partikelacceleratorn LHC accelererar protoner som krockar i Atlasdetektorn, och ur spåren i detektorn läser Sara Strandberg ut vilka partiklar som bildats och vilka egenskaper de har. Drömmen är att upptäcka så kallade supersymmetriska partiklar eller mörk materia. Men även på vägen mot en sådan stor upptäckt tycker Sara Strandberg att hon ständigt lär sig något nytt om universum. Reportaget har sänts en gång tidigare, under programrubriken Vetandets värld.  Programledare: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Att bli refuserad eller att bli publicerad. För de flesta som skriver har den gränsen en närmast magisk kraft. Richard Dinter undersöker vad det betyder att få nobben som författare. "Tack för dina dikter. Det är inte oävet det du skriver, men dina dikter skulle vinna på att du slipade bort de mest romantiska fraserna." Det sägs att nästan alla författare blir refuserade någon gång. Det hjälpte inte mig. Jag stod där med refuseringsbrevet i handen och skämdes, som om någon upptäckt hur dålig poet jag var, egentligen. Alla har sina sätt att hantera refuseringar. Det finns en mängd strategier och ritualer. Men hur är det för den som refuserar? Hur formulerar man sig? Och hur lång stund tar det innan man känner om en text håller eller inte? Och vad kan man lära sig av en refus? Den refuserade poeten, numera radioreportern, Richard Dinter söker upp den dåvarande redaktören för Bonniers litterära magasin, Ola Larsmo, som refuserade honom då för nära 30 år sedan. Möt också författarna Gabriella Håkansson och Elin Cullhed om att bli avvisad och om varför man överhuvudtaget skriver. Och hör sociologen Henrik Fürst som forskat om refuseringen. Reportaget sändes första gången 2017. Richard Dinter p1kultur@sverigesradio.se

Dagens Industris chefredaktör skrev hyllande resereportage om en lyxresort som hans fru säljer resor till. Joakim Lamotte stör och berör. BBC får kritik från alla håll efter valet i Storbritannien. DI:s chefredaktör hyllade lyxresa som frun säljer Julen närmar sig och med den många svenskars stundande sug på en utlandssemester. Det är prime time för härliga resereportage från en plats med mindre slask och stress och mer strand och reningsprocess. Men förra helgen publicerade Dagens industri en artikel i just den här genren som väcker frågetecken. Reportaget handlade om en exklusiv thailändsk resort och var skrivet av chefredaktören själv. Förutom att vara en ren hyllningstext finns det ett par omständigheterna med den här publiceringen som fick vår reporter Erik Petersson att fundera på om det här verkligen rör sig om oberoende journalistik. Joakim Lamotte stör och berör På Facebook har Joakim Lamotte över 200 tusen följare. I högt tonläge publicerar han där arga inlägg som oftast handlar om migration, integrationsproblem och sexualbrott. Attacker mot andra journalister eller opinionsbildare är vardag och hans följarskara dyrkar hans raka sätt. Utanför hans universum på Facebook går åsikterna om honom isär men en sak står helt utan tvivel - han stör, och han berör. Förra veckan hamnade han i fokus igen. Då för en livesändning från Trollhättan som slutade i hot och upplopp. Joakim Lamotte kallar sig oberoende journalist men frågan är om han som sådan skapar eller skildrar det samhälle han livesänder ifrån. Reporter: Tonchi Percan. BBC i hetluften efter valrörelesen i Storbrittanien I veckan publicerade den brittiska tidningen The Times en satirbild på sin ledarsida. En bild där Boris Johnson och Jeremy Corbyn tillsammans, sida vid sida, demonstrerar mot det brittiska public service-bolaget BBC. Biased Broadcasting Corporation, står det på den banderoll som dom båda politikerna bär. Corbyn avtecknad som kommunist och Johnson som konservativ elitist. Den här satirbilden säger egentligen allt om hur BBC just nu, från såväl vänster som höger, är under stenhård attack. Det har varit en valrörelse och en eftervalsdebatt där BBC:s rapportering granskats till minsta beståndsdel och i stridens hetta har även hot om politiska förändringar för BBC kommit på tal. Vad är det egentligen som skapat denna kritik och hur kommer modern till all public service, BBC, att överleva denna storm? Reporter: Johan Cedersjö.

En kyrkogård från 1600-talet i Arjeplogs kommun håller på att spolas ner i Skellefteälven. Arkeologer från Norrbottens museum försöker hinna undersöka gravarna innan de försvinner. På en stenig strand vid Sädvvájávrre i Arjeplogs kommun, kraftigt påverkad den reglerade Skellefteälvens skiftande vattenstånd, bedriver fem arkeologer en kamp mot naturens krafter. Här växte ett helt brukssamhälle fram på 1600-talet i samband med silvergruvan i Nasafjäll. Platsen är därför högintressant för forskningen om norra Sveriges historia. Men den gamla kyrkogården är kraftigt påverkad av det skiftande vattenståndet, och i sommar har Norrbottens museum gjort den kanske sista ansträngningen från att rädda gravarna i Silbojokks ödekyrkogård från att spolas ner i älven. Kyrkoruinerna och den gamla kyrkogården hamnar på grund av regleringen under vatten i långa perioder. Reportaget är gjort av Jörgen Heikki vid Sameradion/SVT Sápmi. Programledare Jörgen Heikki jorgen.heikki@sverigesradio.se Producent Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Norrbottens museum har grävt upp 74 gravar i Arjeplogsfjällen som riskerar att spolas ner i Skellefteälven. Kvarlevorna förvaras i Luleå. Nu kräver samiska ättlingar och Sametinget återbegravning. En fjällkyrkogård från 1600-talet riskerar att spolas ner i den reglerade Skellefteälven. Gravarna hamnar under långa perioder under vatten och mänskliga kvarlevor har flera gånger hamnat i älven. Arkeologer från Norrbottens museum har under flera somrar grävt ut kyrkogården som ligger i den gamla bruksorten Silbojokk i Arjeplogs kommun. Museet gör detta dels i vetenskapligt syfte, men också för att rädda gravarna från att erodera bort. Hittills har 74 gravar grävts upp och skelett och kranier förvaras i ett magasin i Luleå. Men samiska ättlingar, Sametinget och en pensionerad kyrkoherde kräver att kvarlevorna återbegravs. Reportaget är gjort av Jörgen Heikki vid Sameradion/SVT Sápmi. Programledare Jörgen Heikki jorgen.heikki@sverigesradio.se Producent Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

De systematiska våldtäkterna och slaveriet tog slut när IS terrorvälde föll. Nu tvingas många av de drabbade kvinnorna lämna ifrån sig barnen som det yazidiska samhället inte vill acceptera. Reportaget sändes 5 maj 2019. Hör Ekots korrespondent Cecilia Uddén. För många av de tusentals yazidiska före detta sexslavar som frigivits efter IS fall i Baghouz i Syrien innebär livet i frihet nya smärtor. Flera av kvinnorna har fött barn under fångenskapen, barn som inte accepteras av det yazidiska samhället och som kvinnorna tvingas lämna ifrån sig. Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent cecilia.udden@sverigesradio.se

Google har lyckats bygga en kvantdator som överträffar en vanlig dator. Hur fungerar en kvantdator? Vetandets värld repriserar ett reportage om EU:s satsning på kvantteknologi. Reportaget gjordes hösten 2016. Då förbereddes EU:s kvantteknologiska satsning som skulle utveckla nya sensorer, hemlig kommunikation och supersnabba kvantdatorer.  I programmet hör vi John Martinis. Han är den som står bakom artikeln i tidskriften Nature, där Googles kvantdator presenteras. Vi möter också fysikprofessor Per Delsing från Chalmers, professor emeritus Göran Wendin, Stefan Filipp från IBM och Göran Johansson, professor i teoretisk fysik på Chalmers. Reportaget i programmet sändes första gången den 23 december 2016. Programledare: Camilla Widebeck och Tomas Lindblad camilla.widebeck@sverigesradio.se

Ett svensk-malaysiskt forskningsprojekt visar att skövlad regnskog går att restaurera genom återplantering. I 20 år har det hållit på och nu bildar de tidigast planterade träden en mäktig pelarsal. I ett försök att återplantera regnskog på norra Borneo påbörjades för drygt 20 år sedan ett unikt återbeskogningsprojekt i den malaysiska delstaten Sabah. Det svensk-malaysiska återbeskogningsprojektet "Så ett frö" räddade inte bara regnskog. Nu söker sig också forskare från hela världen till projektet som är unikt i sitt slag. I programmet hör vi bland andra Ulrik Ilstedt, forskningsledare från Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå och Arvid Lindh, doktorand från samma universitet. Reportaget är gjort av Ingrid Engstedt Edfast vid SR Västernorrland och Anna Torgnysdotter vid SR Norrbotten. Programmet är en repris från juni 2019. Programledare: Anna Torgnysdotter anna.torgnysdotter@sverigesradio.se Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Ett svenskt malaysiskt forskningsprojekt visar att skövlad regnskog går att restaurera genom återplantering. I 20 år har det hållit på och nu bildar de tidigast planterade träden en mäktig pelarsal. I ett försök att återplantera regnskog på norra Borneo påbörjades för drygt 20 år sedan ett unikt återbeskogningsprojekt i den malaysiska delstaten Sabah. Det svensk-malaysiska återbeskogningsprojektet "Så ett frö" räddade inte bara regnskog. Nu söker sig också forskare från hela världen till projektet som är unikt i sitt slag. I programmet hör vi bland andra Ulrik Ilstedt, forskningsledare från Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå och Arvid Lindh, doktorand från samma universitet. Reportaget är gjort av Ingrid Engstedt Edfast vid SR Västernorrland och Anna Torgnysdotter vid SR Norrbotten. Programmet är en repris från juni 2019. Programledare: Anna Torgnysdotter anna.torgnysdotter@sverigesradio.se Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Fotograf, 28 år. Född i Grimslöv, bosatt i Stockholm. Debuterar som Sommarvärd. Fotografen Alexander Mahmoud berättar om sin uppväxt, karaoke, och hur det är att förlora halva sin kroppsvikt. Programmet tar sin början på en sunkig karaokebar i Japan. Stora rum, soffor i fejkläder, och på väggar hänger maskeraddräkterna det är meningen att man ska ha på sig. One Size Fits All står det på dem. Alexander är livrädd för den texten. Han är övertygad om att dräkten ska spricka när han tar på sig den. Men det gör den inte. Han har ju gått ner 100 kilo i vikt. Alexander berättar om uppväxten med sin mamma. Om hur hon jobbade och slet för sina barns skull, och om när han blev kär för första gången - i sin kamera. Han fotade hela sommaren när han var 18 år. Något som ledde till ett jobb på Smålandsposten, och i sin tur vidare till Dagens Nyheter. Vi får följa Alexanders resa som journalist, reportagen han gjort och människorna han träffat, och slutligen om hur det är att tappa halva sin kroppsvikt. Om Alexander Mahmoud Uppmärksammades stort för ett reportage om vardagsrasismen i sin småländska hemby inför valet 2014. Reportaget nominerades till Stora Journalistpriset i klassen Årets berättare. Fick strålande recensioner för den självbiografiska boken Mellan rummen. Arbetar som frilansfotograf åt Dagens Nyheter och har även skrivit flera reportage, bland annat om Iryna som förlorade ett ben i terrordådet på Drottninggatan. Varit bildredaktör på tidskriften Re:public. Har gjort en gastric bypass. Vägde då 200 kg och gick ner till hälften. Producent: Julia Lundberg

Följ med på ett besök till Monika Fagerholms skrivarlya i Ekenäs i södra Finland för ett samtal om flickor, lek och litteratur. Monika Fagerholms romaner är ordrika, tätbefolkade och vindlande och de nämns ofta som inspirationskällor av unga, kvinnliga, svenska författare. Den finlandssvenska författaren fick sitt genombrott 1994 med romanen "Underbara kvinnor vid vatten". Allra mest känd är hon för "Den amerikanska flickan" som fick Augustpriset 2005. I Fagerholms universum är det flickan som är huvudperson. Det är en flicka med läppglansklibbig mun och som rör sig fritt mellan avancerad lek och nyvaken sexualitet. Varför återkommer denna livfulla och svårplacerade karaktär gång efter annan? Och vad har hennes lekar gemensamt med skrivandet? Kulturjournalisten Sandra Stiskalo har träffat Monika Fagerholm i Ekenäs. Som uppläsare hör vi Marall Nasiri. Reportaget har tidigare sänts som ett specialprogram av Lundströms bokradio i P1.

Lena Cronqvist har sedan 1960-talet behandlat personliga och känsliga frågor med sitt måleri. Sjukdom, död och saknad går som röda trådar genom konstnärskapet men också frigörelse, humor och kärlek. Ett av Lena Cronqvists mest kända verk är "Trolovningen" från 1974 en parafras på en berömd målning av renässanskonstnären Jan Van Eyck, där det förälskade 1400-talsparet är utbytta mot Lena Cronqvist själv och maken Göran Tunström, som avled år 2000. Sommaren 2008 träffade frilansjournalisten Tor Billgren Lena Cronqvist på Sydkoster i Bohuslän, för ett samtal om konst, havet och antika skulpturer men också om det man inte kan tala om. Reportaget sändes första gången 2009.

Ett svenskt malaysiskt forskningsprojekt visar att skövlad regnskog går att restaurera genom återplantering. I 20 år har det hållit på och nu bildar de tidigast planterade träden en mäktig pelarsal. I ett försök att återplantera regnskog på norra Borneo påbörjades för drygt 20 år sedan ett unikt återbeskogningsprojekt i den malaysiska delstaten Sabah. Det svensk-malaysiska återbeskogningsprojektet "Så ett frö" räddade inte bara regnskog. Nu söker sig också forskare från hela världen till projektet som är unikt i sitt slag. I programmet hör vi bland andra Ulrik Ilstedt, forskningsledare från Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå och Arvid Lindh, doktorand från samma universitet. Reportaget är gjort av Ingrid Engstedt Edfast vid SR Västernorrland och Anna Torgnysdotter vid SR Norrbotten. Programledare: Anna Torgnysdotter anna.torgnysdotter@sverigesradio.se Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

I Vetandets värld besöker vi regnskogen på Borneo, som för 20 år sedan var ett skövlat område men som återbeskogats genom ett forskningsprojekt. Möt forskare och studenter som tar kunskapen vidare. På mark som för 20 år sedan var skövlad har forskarna i projektet Så ett frö fått inhemsk regnskog att växa upp. Nu börjar de utvärdera de försökt som gjorts under projektets gång. Ska plantor helst sås i ljusluckor, eller i långa rader? Vilka träd fungerar bäst när det gäller att lagra kol och när det gäller att kunna brukas så att de ger lokalbefolkningen en inkomst? Projektet har attraherat internationella forskare och används i undervisningen på det lokala universitetet i Kota Kinabalu, University Malaysia Sabah, och ger jobb åt människor i en by som en gång byggdes upp av skogsindustrin. Reportaget är gjort av Ingrid Engstedt Edfast vid SR Västernorrland och Anna Torgnysdotter vid SR Norrbotten. Programledare: Ingrid Engstedt Edfast ingrid.engstedt-edfast@sverigesradio.se Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Reportaget ger en unik inblick i hur muslimer lär sig Koranen i Skandinavien.Besök gärna vår hemsida: www.koranpodden.se.Följ vårt arbetefacebook.com/koranpoddeninstagram.com/koranpodden/Stöd KoranpoddenOm du finner någon glädje eller värde i vad jag gör, snälla överväg att donera ett valfritt belopp. Alla donationer går till att utveckla och marknadsföra Koranpodden. Swisha ett frivilligt belopp till swish 123 669 10 18 (Support Koranpodden) eller via bankgiro 5271-8053.Bli månadsgivare! Klicka här.

Vad händer när mjölksyran slår till, och vad skiljer en elitskidåkare från en vanlig motionär på cellnivå? De frågorna ställer vi till idrottsforskarna som har sitt laboratorium precis intill Lugnets skidstadion i Falun. Jens Westergren, verksamhetsledare vid idrottslaboratoriet, låter Vetandets världs reporter kämpa sig själv igenom det mjölksyratest som här brukar göras på elitskidåkare. Medan Magnus Knutsson, testledare och högskolelärare, visar hur laboratoriets röntgenutrustning kan ge en exakt bild av fördelningen mellan fett och muskler i olika delar av kroppen. Michail Tonkonogi, professor i medicinsk vetenskap med idrottsfysiologi som specialitet, reder ut det mesta kring mjölksyra, slaggprodukter och syreförsörjning - för elitskidåkare såväl som för motionärer. Reportaget är en repris från 2015, då skid-VM hölls i Falun. Camilla Widebeck Camilla.widebeck@sverigesradio.se

När den franske ekonomen Thomas Piketty satte fart på debatten om ekonomisk ojämlikhet, började forskaren Anne Boschini söka efter nyanserna: Hur många i toppen av inkomstfördelningen är kvinnor, och vilka är det egentligen som lyckats trotsa glastaket på vägen dit? Reportaget baseras på SNS-analysen Kvinnorna i toppen av inkomstfördelningen, av Anne Boschini, Kristin Gunnarsson och Jesper Roine. Programmet är ett samarbete mellan SNS och ekonomipodden Kapitalet. 

När amerikanska Henrietta Lacks dog i livmoderhalscancer 1951, visste hon inte vilken enorm betydelse hennes tumörceller skulle få för den medicinska forskningen. Hör hennes historia. Amerikanskan Henrietta Lacks dog i livmoderhalscancer 1951, endast 31 år gammal. Innan hon dog sparade läkarna, utan att tala om det, en liten vävnadsbit från hennes cancertumör. Provet märktes HeLa för Henrietta Lacks och från vävnadsbiten kunde man för första gången få mänskliga celler att överleva i labb. Cellerna kom att rädda många människors liv, ge nya förutsättningar för den medicinska forskningen och resultera i ett Nobelpris för upptäckten av humant papillomvirus, HPV. Men var det rätt att ta cellerna utan att be Henrietta om lov? Reportaget sändes första gången 2013. Reporter: Katarina Sundberg katarina.sundberg@sverigesradio.se Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se Källor: Skloot, Rebecka. Den odödliga Henrietta Lacks (The immortal life of Henrietta Lacks).Leopard förlag. ISBN10 9173433667 Kommentarer från familjen och forskaren George Gey är hämtade från BBC´s dokumentär "The way of all flesh"

När Martina Björkman Nyqvist och Jakob Svensson tog på sig den till synes omöjliga uppgiften att minska spridningen av HIV hade många varianter redan testats – allt från informationsspridning till ekonomiska incitament – men inget verkade fungera. För att hindra spridningen måste man göra något av det svåraste som finns: ändra människor beteende. Så hur gör man? Svaret fanns gömt i en tombola. Reportaget är ett samarbete mellan SNS och ekonomipodden Kapitalet.

Metoderna som lurade Google att ta bort journalistik om Allra från sökträffar. Flera villkor när DN träffade Michelle Obama. Papperstidningen lever och e-tidningen ökar. Vi besöker Hall Media. Rykteskonsulter lurar Google ta bort obekväm journalistik  Inget företag har idag så mycket makt över vilken information vi medborgare får tillgång till som Google. Med hjälp av sin sökmotor, lyfter ju företaget fram en del information och väljer i samma sekund bort någon annan. Men hur svårt är det egentligen att manipulera Google? Att få vissa komprometterande sökträffar att helt försvinna? Reportaget handlar om det skandalomsusade fondbolaget Allra och nya fiffiga metoder att manipulera biblioteket Google. Reporter: Erik Peterson.  Villkorad Michelle Obama-intervju i DN Förra veckan släppte Michelle Obama sina memoarer. Ett boksläpp som omgärdades av ett enormt och väloljat PR-maskineri. Endast några få utvalda kvinnor var i samband med boksläppet inbjudna för att få intervjua den före detta presidentfrun. Men den inbjudan den kom med strikta krav och restriktioner. Hur bör man egentligen som journalist förhålla sig till det här? Går det ens att här göra relevant journalistik utan att bli skådespelare i PR-branschens färdigskrivna teaterpjäs.   Papperstidningens framflyttade död  Papperstidningens död har det pratats mycket om. Men frågan är när det egentligen blir dags att skriva runan. För det är faktiskt så att den svenska dagspressen fortfarande har en väldigt stor andel av sin affär i just papperstidningen. Och många läsare håller hårt om sin gamla morgonvana. Är den traditionella formen för en dagstidning mer långlivad än vi trodde för ett par år sedan? Och vad betyder det i så fall för mediehusen och tidningsläsarna? Reporter: Therese Rosenvinge

I år har över 50 000 européer fått mässlingen och 70 dött. Många har avstått från vaccinering, på grund av rädsla att vaccinet kan ge svåra biverkningar. Men de uppgifterna bygger på felaktig forskning. Eftersom mässling är en av världens mest smittsamma sjukdomar är spridning lätt om inte en väldigt hög andel av befolkningen är vaccinerad. Men trots det finns det rykten om att det kombinerade vaccinet som ges mot mässling, påssjuka och röda hund skulle vara farligt och kunna orsaka autism hos barn. Ett av de vanligaste ryktena kommer från ett allvarligt fall av felaktig forskning i slutet av 1990-talet. I London berättar journalisten Brian Deer om hur det gick till när han avslöjade alla felaktigheter kring den här forskningsstudien. I samma stad säger också barnsjuksköterskan Jo Townson att det fortfarande är vanligt med frågor om det här från oroliga föräldrar. I programmet medverkar Brian Deer, journalist i London, Jo Townson, förälder och barnsjuksköterska, Mike Catchpole, forskningschef på det europeiska smittskyddsinstitutet ECDC. Reportaget är en repris från 2015. Reporter: Sara Sällström sara.sallstrom@sr.se Läs mer om bakgrundsfakta till programmet

Prix Europa-nominerat reportage. Prostituerade Sabina vill sätta fast en sexförbrytare och gillrar en fälla. Om sexköp, hallickar och en kvinna som bryter med dem som sålt henne.

Häromdagen var den första publika visningen av det omdiskuterade nyrenoverade stadsslottet i Berlin P1 Kultur var där. Dessutom blir det ett längre reportage om Sverigedemokraternas kulturpolitik. Reportaget om Sverigedemokraterna är den första återutsändningen av Emma Engströms och Matilda Källéns genomlysning av partiernas kulturpolitik, en serie reportage som sändes i våras. Under veckan följer även alliansen och de rödgröna. Med på förhandsvisningen av slottet i Berlin, eller Humboldt-Forum som det också kallas, var Sveriges Radios korrespondent Luise Steinberger.  P1 Kulturs Gunnar Bolin kommer också till studion för att sätta in det här gigantiska och bitvis mycket kontroversiella arkitektoniska projektet i sitt sammanhang. Det blir även en OBS-essä av författaren Helena Granström, som talar om vårt behov om ritualer även i vårt delvis så sekulariserade samhälle. Programledare: Roger Wilson Producent: Mattias Berg

Vi repriserar tre reportage från våren om journalistik och mediesatsningar inför valet. Om TT:s valkompass, om felmarginaler i opinionsmätningar och om en dold sponsor bakom partiledarutfrågning. Valkompasser demokratiskt verktyg eller genväg? Att göra en bra valkompass är en svår uppgift som kräver många val. Utöver det givna om vilka sakfrågor som ska vara med, ska även partiernas ståndpunkter hamna rätt. Den måste vara rättvis och politiskt representativ samtidigt som den inte får vara för omfattande och komplex. Så hur gör man då? Och vilka är riskerna med att trycka ner ett rörig och rörligt politiskt landskap i ett snabbklickat webbtest? Nyhetsbyrån TT:s valkompass vållade debatt när den lanserades i april. Reporter: Johan Cedersjö. Inom felmarginalen finns inga säkra förändringar Nyheter baserade på opinionsmätningar duggar tätt inför valet i höst.  En av flera journalistiska fallgropar i de här sammanhangen är den så kallade felmarginalen. Det spann inom vilket en förändring inte är statistiskt säker utan lika gärna kan bero på slumpen. Men trots att det inte går att fastslå någon förändring, syns ändå väldigt ofta artiklar om just det. Reportaget sändes första gången i april 2018. Reporter: Therese Rosenvinge Dold sponsor i ny partiledarutfrågning Direktsänt på Facebook, från en mysig loungemiljö, har gamla kvällstidningsmurveln Sven Melander lyckats få alla partiledare till sin, som han säger, journalistiska och humoristiska utfrågning. Men journalistik, den ska ju vara oberoende. Visst finns det gränsfall, men i de fallen ska i alla fall externa sponsorer redovisas öppet. Vi fick tips om att det inte var helt rent vatten i den här historien. Reportaget sändes första gången i februari 2018. Reporter: Evalisa Wallin.

Malmö plågades under våren 2017 av skjutningar från gäng som gav samhället långfingret. Tidningen Svensk Polis var på plats när det sköts igen. Lyssna på reportaget ur polisens egen prisbelönta tidning som tar med dig bakom avspärrningarna. Reportaget heter ”Klockan 15.53. Mordförsök i Malmö” och handlar om kampen mot den organiserade brottsligheten – och tystnadskulturen.

Nu startar årets skyddsjakt på säl. Sälarna är störande för fisket. Vetandets värld återutsänder ett reportage från 2014, om gråsälen och om försök med fiskeredskap som ska komma runt sälproblemet. I år (2018) får 600 gråsälar skjutas. Gråsälen är vår vanligaste säl och man räknar med att det numera finns minst 30 000 av dem i havet. Sälarna plockar lätt fisk ur näten, och därför prövas en nygammal metod för att bedriva fiske i kustvattnen: Snurrevad. Reportaget är gjort i samarbete med SR Gotland och sändes första gången den 5 september 2014.  Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Tveksamma källor och farliga propagandabilder i bevakningen av nazistdemonstrationen i Göteborg. Sverigedemokraterna bojkottar åter medier, nu senast BLT. Färdigskrivna framtidstexter som slår fel. Propagandaliknande bilder och tveksam källa i nazistbevakning (Från minut 1) För en vecka sen demonstrerade nazister i Göteborg. Att händelsen ska bevakas är tämligen självklart. Man kan naturligtvis diskutera mängden av artiklar och antal extra live-sändningar, men att helt låta bli, att ignorera, det är det inte många som argumenterar för. Mer intressant är då frågan om hur vi bevakar en sådan här demonstration. Reportaget belyser två olika frågor. Dels om det är rimligt att som Sveriges Radios Ekot gjorde använda nazisternas egna propaganda som underlag för faktapåståenden i artiklar. Dels om dom bilder som publiceras. Håller redaktörer i det visuella språket samma kritiska avstånd till nazisterna som i text? Reporter: Johan Cedersjö Sverigedemokraterna bojkottar medier på löpande band (Från minut 18) I Blekinge pågår just nu ett infekterat bråk mellan Blekinge läns tidning och länets tredjes största parti: Sverigedemokraterna. Sedan en dryg månad har partiet valt att bojkotta BLT. Företrädare ställer inte upp på intervjuer, utan svarar bara på frågor via mejl. Det är inte första gången som SD på ett eller annat sätt valt att bojkotta utvalda medier. Tidigare i våras var det TV4 som var i en liknande situation. Vad beror det här på? Och är det del av en större strategi som vi kommer se mer av? Reporter: Erik Petersson Förskrivna framtidstexter förutspår fel (från minut 28) Norge är i sorg. Så inledde norska nyhetsbyrån NTB en artikel häromveckan. En artikel som felaktigt påstod att självaste kungen var död. Även om den norska tabben var ovanligt pinsam i sitt slag är sådana här misstag sånt som händer då och då. Det kan handla om allt ifrån idrottshändelser till politiska beslut där det finns goda skäl för redaktionerna att anta att det kommer att gå på ett visst sätt och därför kan vara taktiskt att förbereda en text eller push-notis. Therese Rosenvinge har i veckan tittat närmre på fenomenet förproducerad journalistik. Och vad som kan hända när verkligheten inte blir så som journalisterna förutspått.

När Oscar gick i tredje klass blev han regelbundet nedlagd och fasthållen av skolpersonal. Skolinspektionen menade att skolan inte gjort något fel men efter Ekots granskning har de omprövat beslutet. Oscar heter egentligen någonting annat. Reportaget sändes första gången i P1-morgon. Reporter: Johanna Sjövall, Ekot

Våren 2022 kommer Varanteatern att göra comeback med en ny serie i SVT. Men hur började allt? Humorserien "Varan-TV" delade publiken när den kom i slutet av 90-talet. Poänglös eller absurd? Det är nu 20 år sedan den kultförklarade humorserien "Varan-TV", skapad av Lundabaserade Varanteatern, hade premiär på SVT.Serien förbryllade troligtvis lika mycket som den roade när den kom med sin absurdistiska humor många gånger var det kanske framför allt poänglösheten som var själva poängen.Nonsens tyckte vissa, genialt tyckte andra.P1 Kulturs Robin Jonsson har träffat några av upphovspersonerna för att prata om vad Varanteatern egentligen var, om "killhumor" och om när "dåligt" blir bra. Reportaget sändes första gången i juni 2017.

I det första av två underhållande reportage från Bulletproof Biohacking Conference, har vi smakprovning av fettvatten, pratar cannabisolja, gör tarmbakterie-analys, tittar på hemmarobotar, skämmer ut oss i en utomkroppslig upplevelse och dricker ofantliga mängder kaffe med smör och kokosolja. Konferensen gick av stapeln i höstas i Los Angeles och samlade 3000 deltagare under tre dagar. Bland föreläsarna fanns experter inom en rad områden för optimering av människans fysiska och mentala prestationer. Som sista föreläsare innan avslutningen intog Mattias Ribbing den största scenen för ett minnesvärt framträdande. OBS! Reportaget kan endast ses på Youtube här: https://www.youtube.com/watch?v=jOD55Xrpqi0 Ljudversionen av detta avsnitt innehåller istället en unik genomgång av den mycket ovanliga och effektiva träningsformen Hatha Yoga-simning. #ribbingpod Mattias Ribbings hemsida Mattias Ribbings TEDx-föreläsning Pontus Ströbaeks hemsida

Hallandsposten publicerade ett trevligt mysporträtt av en lokal nazist. En text som hade allt utom kritiska frågor. Efter varningssignalerna från Ungern och Polen, hur starkt är skyddet mot politisk styrning inom svensk public service? Vi följer upp vårt avslöjande om produktionsbolaget som sålde reklam i Sveriges Television. Och så om sanningen bakom den så kallade passionerade natten hos bönderna i TV4. Varför ställde Hallandsposten inga kritiska frågor i nazistintervju? I torsdags publicerade Hallandsposten ett porträtt av en ung nazist från Nordiska motståndsrörelsen. Artikeln fick rubriken De tillhör inte vår ras och innehåller allt det mys som i vanliga fall brukar känneteckna lokaltidningars porträtt av traktens frikyrkliga scoutkår. Linus, som nazisten heter, berättar öppenhjärtligt att alla som inte tillhör vår ras ska skickas ut. Att det är fel när folk på gatorna protesterar mot hans organisation. Att man inte behöver vara rymdforskare för att förstå att kriminaliteten ökat ofantligt mycket sedan den så kallade massinvandringen började. Utöver att dela ut flygblad är Linus även väldigt förtjust i naziströrelsens studiecirklar där han får mer förståelse för politiken. Reportaget innehåller allt. Förutom en enda kritisk fråga. Reporter: Johan Cedersjö.SVT stoppar ännu en tv-serie efter tvist om kontraktsbrott Produktionsbolag som gör tv på uppdrag av Sveriges Television ska följa de regler som styr public service-bolagen i Sverige. Ingen reklam, inga produktplaceringar och självklart ska inga kommersiella intressen gynnas. Men i somras kunde vi på Medierna avslöja hur produktionsbolaget Road Runner tagit betalt av både fastighetsbolaget och handlarna som exponerades i matlagningsserien En tysk, en fransk och en husman. Vi kan nu avslöja att SVT ställt in ytterligare en tv-serie från produktionsbolaget och att de ligger i tvist med produktionsbolaget Road Runner om kontraktsbrott. Hur kunde det här hända? Vilken kontroll av leverantörerna görs egentligen och hur säkerställer SVT att det här aldrig sker igen? Reporter: Erik Petersson.Miljöpartistiskt förslag vill säkra svensk public service från kuppförsök Polen, Ungern, Tjeckien, Kroatien. Ja, de blir fler och kommer allt närmare oss. Länderna där utrymmet för den fria och oberoende journalistiken krympt i samband med att ett nytt politiskt ledarskap övertagit makten. Att slå ner på, eller försöka kontrollera journalistik, det har genom historien varit det första steget i en lyckad statskupp. Hur TV-huset i Istanbul i Turkiet i somras attackerades är ett färskt exempel. Men i flera europeiska länder har vi nyligen kunnat se hur även demokratiskt valda regeringar snabbt tagit sikte på mediernas oberoende. Hur stark är egentligen rustningen mot politiskt nycker hos de svenska public service-bolagen. Ja, den frågan kom i nytt ljus i samband med en motion i Sveriges Riksdag. Reporter: Jonna Westin.Sanningen bakom passionerad natt i Bonde söker fru TV4-serien Bonde söker fru skapade i veckan nya rubriker med ord som sexanklagelser. I onsdags fick vi ser hur två av bönderna, Erik och Sigrid, som ju var för sig ska hitta en partner i klippningen blev som tagna på bar gärning. Dom hade enligt TV4 upplevt kemi och tillbringat en passionerad natt ihop. Men hur var det egentligen? Var klippningen, romansen, och den så kallade passionerade natten verkligen sanningen? Vi kan inte låta bli att kolla en lite för bra story. Reporter: Johan Cedersjö.

Ekots Randi Mossige-Norheim har följt några av de 800 unga män som bedöms ha kommit från länder som Marocko, till ett liv på gatan i svenska städer. De får inte asyl, men kan inte skickas tillbaka. Reportaget sänds i Tendens i P1.Följ också vår rapportering i Konflikt.

När anställda och politiker i Svenska Kyrkan åker utomlands på personalresor bjuds på dyra krogbesök, medeltida fäktning och engelska fotboll. Reportage av: Bo-Göran Bodin & Alexander Gagliano Läs mer: Nyheter och reportage om kyrkans resor

Tre år har gått sen kravallerna i Husby, nu flyger stenar och journalister hotas igen. PR-kupp om bildäck i det redaktionella finrummet. Brutet förtroende när nättidningen KIT gick på BDSM-fest. Hot mot journalister försvårar förortsbevakning   Den här veckan är det tre år sen kravallerna i Husby bröt ut. Under några dagar var Stockholmsförorten fylld med journalister både från Sverige och utlandet. Husby blev känt över hela världen. Nu under våren har förorten hamnat i fokus igen. Svenska och utländska journalister har flera gånger tvingats fly när de utsatts för våld eller hot om våld.Vi ska minnas tillbaka till när bilar stod i brand 2013 och fråga hur det gått med löftena om ökad förortsbevakning?Vår reporter Sara Heyman bodde själv i Tensta då. I veckan har hon pratat med boende i området om förtroendet för journalister och med journalister i området om säkerhet och utmaningar med förortsbevakning.PR-kupp i tidningsspalterna igen Förra veckan skrev flera tidningar om ett maskerat gäng som kallade sig Däckpiraterna. I en film på Youtube påstod de sig vilja rädda liv genom att byta vinterdäck till sommardäck på bilar över hela Sverige. Tidningarna fick tipset om filmen från en man som själv påstod att han utsatts av piraterna. Men någon polisanmälan, det har han inte gjort.Det här fick våra reportrar Hanna Frelin och Linnea Svensson att ana PR-ugglor i mossen. De gav sig i veckan ut på piratjakt.Brutet förtroende när BDSM:are svartmålades Nättidningen KIT fick förtroendet att med bild och text porträttera tio personer som öppenhjärtligt och utlämnande berättade om sin sexuella läggning i samband med två BDSM-fester i Göteborg. Det blev en naken skildring av en grupp som ofta känner sig stigmatiserad på grund av dess fäbless för rollspel, smisk och latex.Reportaget hyllades men när reportern i samma veva publicerade en text om sin egen upplevelse av helgen kände sig dom porträtterade både svikna och grundlurade. Texten hade rubriken: Jag åkte på sexhelg i Göteborg och ville bara bli ren när jag kom hem.Hur är det med yrkesetiken här? Är det okej att som journalist få förtroende att berätta en historia, men sedan också berätta en helt annan? Jonna Westin är reporter.

I dagens avsnitt träffar Nisse den skarpa fotbollsjournalisten Oskar Månsson, sedan en tid tillbaka skribent på tidningen Offside. Vi pratar om Djurgårdens säsongsinledning, det usla derbyfacitet, och framtiden. Vi ger en djupdykning i det reportage som Oskar skrev för tidningen Offside om polisbrutalitet vid fotbollsmatcher och laglösheten som råder för övermakten vid våra arrangemang. Reportaget finns på Offsides hemsida och är länkat HÄR: http://www.offside.org/magasin/2016/2/utan-rattvis-chans Vi går också in på djupet på det reportage som Oskar gjorde angående pyroteknikens eventuellt hälsofarliga kemikalier och polisens milt sagt tvivelaktiga metoder förvanska sina egna testresultat. Reportaget finns på KIT.se och är länkat här: https://kit.se/2015/10/05/13356/sa-forvanskar-polisen-sina-egna-tester/ Programledare: Nils Ek Gäst: Oskar Månsson Produktion: Olof Lindh See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det femtionde avsnittet av podden pratar vi om självmordsprevention. Gäst är Suicide Zeros generalsekreterare Alfred Skogberg. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga i Sverige idag och Suicide Zero arbetar för att dramatiskt minska självmorden genom att sprida kunskap och bilda opinion i ämnet. Alfred skrev 2012 boken ”När någon tar sitt liv – tragedierna vi kan förhindra” som blev mycket uppmärksammad.Även Alfreds Kalla Fakta-reportage om den så kallade Miami-modellen som sändes 2004 väckte stor debatt. Reportaget handlar om Dade County i Miami, som lyckats minska antalet självmord från 8 per 100 000 elever till 0,5 per 100 000 elever och faktiskt ibland haft år där de varit HELT förskonade från självmord. Kan vi minska självmorden i Sverige med samma modell som i Miami? Förutom Miami-modellen pratar vi om hur man ska prata om ett självmord när någon har förlorat en anhörig och om medierapporteringen kring självmord och vad journalister kan göra för att på ett korrekt och värdigt sätt skriva om självmord.Om du har tankar om att ta ditt liv, sök professionell hjälp eller ring till Minds dygnet runt-öppna självmordslinje på telefonnummer 90101. Du kan också mejla eller chatta med självmordslinjen, gå in på www.mind.se/sjalvmordslinjen.Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Visselblåsare hyllas utåt sett i demokratins namn, men vad händer med personerna som slagit larm om allvarliga fel på en arbetsplats? Mats Holm har skrivit både böcker och artiklar om ämnet. Det är ett av de känsligaste lägen man kan hamna i, att gå emot en chef eller kollegor som inte vill erkänna att något fel begåtts. Och många gånger blir det tragiska konsekvenser för alla inblandade, inte minst för den som inte haft något annat motiv än att göra just rätt. Gäst är journalisten och författaren Mats Holm som skrivit både böcker och artiklar om visselblåsare och civilkurage. Reportaget med förskolelärarna är anonymiserat med hänsyn för de inblandade. Reporter är Clara Lowden.  Om du redan lyssnat på programmet och vill veta litet mer så kommer här ytterligare text och länkar till sådant som vi inte hann ta upp. Det finns ett förslag på en ny lag som ska öka skyddet för visselblåsare i Sverige, här kan man läsa om det förslaget: http://www.regeringen.se/sb/d/18373/a/240783 Och här kan man läsa om kritik från LO på samma lagförslag: http://www.lo.se/start/lo_fakta/los_yttrande_over_utredningen_visselblasare_starkt_skydd_for_arbetstagare_som_slar_larm_om_allvarliga_missforhallanden_sou_2014_31 Forskning om whistleblowers som journalisten och författaren Mats Holm rekommenderar: http://ro.ecu.edu.au/theses/229/ och den här: http://www.research.vt.edu/resmag/sciencecol/whistleblower.html En initierad lyssnare har också påpekat att det i en artikel i tidskriften Sjöbefäl, nr1 2009 går att läsa att Anders Ahlmark inte var en "fånge" på fyren på Ölands södra udde, utan det handlade om tjänstgöring (om nu någon trodde att det var frågan om en riktig fångenskap). I samma artikel säger Anders Ahlmark att han tyckte att hans omplacering från att vara kartograf till att få tjänstgöring under fyr- och elektroavdelningen var horribel, och gjordes helt utan saklig grund. Här en studie över en visselblåsares beslutsprocesser http://www.ethics.org/files/u5/reportingFinal_0.pdf Och här mer information om det komplexa och känsliga läget mellan att vara lojal eller illojal mot sin arbetsgivare: http://socav.gu.se/digitalAssets/1393/1393053_19yttrandeprivat.html http://www.socav.gu.se/digitalAssets/1393/1393069_19yttrandeoffent.html Och filmen om whistleblowern Edward Snowden som Mats Holm pratar om är en dokumentär som heter CITIZENFOUR och som handlar om historien bakom avslöjandet, att amerikanska säkerhetsmyndigheten National Security Agency (förkortat NSA), bland annat kan lyssna på och kontrollera mobiltelefoner och övervaka vad en person gör på internet. Här kan du läsa mer om den dokumentären: http://sv.wikipedia.org/wiki/Citizenfour Filmen som Per Naroskin pratar om är en spelfilm som amerikanske regissören Oliver Stone håller på att färdigställa och som också handlar om Edward Snowden. Den kommer att ha premiär på juldagen i USA, och det är för närvarande oklart när den har premiär i Sverige. Och så förstås, så handlar Ruben Östlunds De ofrivilliga om mycket känsliga situationer som berör just det vi diskuterat i programmet, och det var även därifrån vi hämtade ljudcitatet när den manliga slöjdläraren läxar upp den yngre lärarkollegan som vill anmäla honom för att han örfilat en bråkig elev. Programledare är Per Naroskin.

Kaliber sänder en av förra årets mest uppmärksammade granskningar: Kriminalvårdens utvisningsresor. Reportaget som vann Guldspaden i kategorin bästa riksradio. Granskningen, som gjordes av Kalibers reportrar Markus Alfredsson och Sofia Boo, handlade om femstjärniga hotell och flygresor i businessklass för Kriminalvårdens personal. Men även om utvisade som fått lugnande tvångsinjektioner. Läs mer: Guldspade till Kaliber Här följer två utdrag av de båda programmen som sändes den 19 och 26 oktober 2014: – Så nu har jag precis tagit ett dopp i poolen på hotellet och här finns det solstolar och andra bekvämligheter. Den här historien börjar på ett lyxhotell i Dubai. Det var hit vi kom när vi började kontrollera vad statligt anställda tjänstemän gör efter att de lämnat av utvisade personer i till exempel Afghanistan eller Pakistan. – Trycker man på en knapp här så kommer det folk och passar upp på en, ger en drinkar eller vad man nu vill ha för något.  Det är här - på ett femstjärnigt hotell i Dubai - som de statligt anställda tjänstemännen vilar ut efter att de lämnat av utvisade personer. Och det är inte bara en natt, utan två eller tre. Och det är svenska skattebetalare som får stå för kostnaden. En statlig myndighet ska hantera skattemedel ansvarsfullt. Den här myndigheten har gjort lite som den vill. Vi har hört om dem på nyheterna, många gånger. De chartrade planen, lastade med människor som ska utvisas till länder som Irak eller Afghanistan. Det handlar om den svåraste formen av utvisningar. Människor som inte vill, men som ändå måste lämna Sverige. Som vägrar att åka, och som därför tvingas iväg med hjälp av bevakningspersonal. Sådana här svåra utvisningar sköts oftast av Kriminalvården. Det är Kriminalvården som planerar resorna och det är oftast deras personal som sitter med på flygplanen. Jag har tagit flyget till Arvidsjaur för att ta reda på mer om hur det går till när en utvisningsresa planeras. Den speciella enhet inom Kriminalvården som planerar och utför utvisningsresor, heter Kriminalvårdens Transporttjänst och här i Arvidsjaur finns det planeringskontor som planerar resorna. Härifrån beställs allt från de chartrade flygplanen, till hotell och flygbiljetter hem för personalen. Jag får träffa Hans Lagerlöf som är platschef för Transporttjänstens planering. – Så vi planerar allts resan och vi utför den också med främst egen personal, säger han. Bara under förra året planerade Kriminalvårdens Transporttjänst drygt 3 400 utvisningsresor. Det handlar till viss del om utvisningar av personer som begått brott, men den allra största delen handlar om människor som fått avslag på sina asylansökningar. Kriminalvårdens Transporttjänst får statliga pengar, öronmärkta för just sådana utvisningar. Och de resorna kostar allt mer. Förra året mer än 240 miljoner kronor. Drygt 20 miljoner mer än man först fått i anslag. Men samtidigt som resorna kostade mer så utvisade Transporttjänsten färre personer än året innan. Enligt Kriminalvården beror de ökade kostnaderna främst på vad de beskriver som fler svåra ärenden som kräver chartrade flygplan och mer bevakningspersonal. Vi kommer att återkomma till planeringen i Arvidsjaur. Först åker vi till Norrköping. Här ligger Kriminalvårdens huvudkontor. Vi är här eftersom vi har bett om att få ta del av handlingar som beskriver hur utvisningsresorna går till. Och vad det är som kostar pengar. – Om du för in  i datorn där så kan jag…plocka ut. Vi plockar ut reseräkningar och kvitton ur bruna pappkartonger. Det är ett stort material och vi väljer att titta på kostnader för de resor som enligt Kriminalvården är de dyraste, de som helt eller delvis genomförts med inhyrda - så kallade chartrade flygplan. Och när vi går igenom resplaner, kvitton och reseräkningar ser vi snart ett mönster. Efter att utvisningarna genomförts så åker personalen sällan direkt hem. Istället kan vi se att de stannar till vägen hem och tar in på hotell, på turistorter som Aten, Larnaca, Paris, Wien, Istanbul och Dubai. Inte bara en natt, utan även två eller tre. Jag står i lobbyn på det femstjärniga hotellet i Dubai. Här har Transporttjänstens personal bott två eller tre nätter efter utvisningar till länder som Afghanistan eller Pakistan. Jag har stämt träff med en av hotellets chefer, som visar mig runt i byggnaden. Vi går ut och sätter oss på terrassen. Här har man en unik utsikt över staden och de berömda skyskraporna får jag höra. Och det gör det här hotellet särskilt prestigefullt. Det är ett av stadens mest kända femstjärniga hotell säger chefen. – This is the hub of the Dubai. This is a keyplace. Nästan alla resor vi tittar på innehåller en hotellnatt för personalen på vägen hem, även de resor som görs till europeiska länder som Malta eller Italien. Men vi väljer att titta extra på de resor där personalen stannat utomlands längre än så. Vi hittar bara i vårt material ett 80-tal resor där personalen stannat kvar utomlands två eller till och med tre nätter efter att de lämnat av den utvisade. Ibland stannar de kvar på orten där personen avlämnats, men i de flesta fall åker personalen till ett annat land. Vi kan ta några exempel: * 18 personer tillbringar två nätter på hotell i Kairo efter utvisning till Burundi. Hotellnota: 28 354 kronor. * Tre hotellnätter i Dubai efter utvisning till Kabul. Tre personer, 13 235 kronor. Vi ser också flera exempel på resor där personalen efter utvisningen, åker tillbaka till Europa: * Två nätter spenderas på hotell i Larnaca på Cypern efter utvisningsresa till Kabul. Hotellet beskrivs av en svensk resebyrå som högklassigt boende direkt vid stranden. Hotellnotan: 28 personer två nätter,  46 822 kronor. Det är femstjärniga hotell i Kirgisiztan, Istanbul och Aten. Lyxhotell vid stranden i Gambia, och centralt belägna hotell i Wien och Paris -  och i Jordanien har man åkt sex mil med taxi, för att ta in på en resort vid döda havet. Men det är inte bara hotellnätterna och taxi som kostar pengar. Det handlar också om flygbiljetter för vi kan se att det ofta är Businessklass som gäller: * Businessklassflyg hem från Dubai för tre personer efter två nätter på hotell. Kostnad: 27 656 kronor per person. Totalt 82 968 konor enkel resa. Det handlar alltså om flera nätter på hotell på turistorter utomlands och dyra flygbiljetter hem, samtidigt som det handlar om en svensk myndighet. Så vad är det som gäller egentligen? Precis som alla andra myndigheter lyder Kriminalvården under myndighetsförordingen. De ska som det heter, hushålla väl med statens medel. Och precis som andra myndigheter har de en resepolicy. I den står det: att man inom Kriminalvården ska sträva efter ett kostnadseffektivt resande. Det handlar i flera fall om långa resor för personalen och de har lagstadgad rätt till vila mellan arbetspass. Men vi undrar varför personalen stannar utomlands två eller tre nätter i stället för att åka hem och vila och varför Kriminalvårdens Transporttjänst väljer dyra businessklassbiljetter hem. För att ta reda på mer läser vi de avtal som  gäller för Transporttjänstens personal, men där hittar vi ingen förklaring till personalens övernattningar. Vi ställer frågor till Kriminalvårdens Transporttjänst. Det vi får veta är att en stor del av tiden är betald arbetstid och att personalen får utlandstraktamente. Vi får också veta att det handlar om att personalen ska få vila efter sina arbetspass som ibland kan vara extremt långa. Men hur det kommer sig att all den här vilan tas ut i utlandet i stället för när personalen kommit hem, det är det ingen som kan ge oss svar på. Ingen kan säga hur, när eller vilka som beslutat att man ska arbeta på det sättet. I våras riktade Kriminalvårdens internrevision skarp kritik mot Transporttjänstens utrikesverksamhet, som de menar ”lever efter en egen regelstruktur med svag dokumenterad grund som inte stämmer överens med Kriminalvårdens resepolicy eller med statens regelverk.” Kriminalvårdens Transporttjänst följer alltså inte den resepolicy som Kriminalvården har utan har i stället under flera år haft sitt eget sätt att sköta utlandsresorna. Och vi får svar på varför vi sett flera flygresor hem i businessklass i vårt material. För till skillnad från Kriminalvårdens resepolicy,  så kan Transporttjänstens personal alltid åka hem i businessklass på resor som tar mer än tre timmar. Vi återvänder till planeringsenheten i Arvidsjaur. Jag frågar chefen Hans Lagerlöf om hur han ser på den ibland två eller tre nätter långa vilotiden utomlands. – Jag har respekt för att man tycker att det är mindre rimligt, att det till och med ibland är lite stötande. Vi åker till Kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping igen, och får träffa Claes Nöjd, som är ställföreträdande chef  för Kriminalvårdens Transporttjänst. Men Claes Nöjd vill inte svara på frågan om resorna är rimliga eller inte. – Det är ju det vi ser över nu. Vad är rimligt och hur ska det här göras. Utifrån att vi ska bedriva en effektiv verksamhet, vi ska ha en god arbetsmiljö och en hög säkerhet, säger Claes Nöjd. Han vill inte heller svara på frågan om han tycker det är rimligt att personal på en statlig myndighet flyger hem i businessklass från Dubai för 27 000 kronor per person. – Vad som är rimligt är att man ser över det här så att man får ett ordentligt regelverk som ska gälla för det här. En part som varit pådrivande i att se till att transporttjänstens personalen får åka businessklass är fackförbundet SEKO, som representerar majoriteten av de som jobbar med transporter inom Kriminalvården. Thomas Laséen som är sektionsordförande, ser det som en arbetsmiljöfråga och vill inte diskutera enskilda kostnader för biljetter. – Sett till helheten så har jag svårt att se att det inte skulle kunna vara motiverat med den här typen av beslut så att säga. - Men om man ser en enkel resa från Dubai kan ju kosta 27 000 kronor per person, det är ju väldigt mycket pengar... – Ja det är jättemycket pengar, men å andra sidan kan det vara så att det kostar ännu mer pengar i fall man skulle välja att köpa en annan typ av biljett. Vi är tillbaka i Dubai igen. – Ok nu sitter jag här i en ganska högljudd som ligger på bottenvåningen av det här hotellet som Kriminalvårdens Transporttjänst brukar ta in på. Det här är en bar vi känner igen. För när vi ville ta reda på vad personal som deltar vid Transporttjänstens utvisningsresor gör under sin utlandsvila, så började vi söka på sociala medier. Och där dyker baren i Dubai upp. På Facebook delar några med sig av upplevelser från jobbresor. Det är öppna Facebooksidor som vem som helst kan läsa. Vi ser bilder på svalkande drycker och lyxiga flygplatslounger avsedda för businessklassresenärer. Och i kommentarsfälten läser vi saker som: ”Ja då bär det snart av till Kabul, äntligen lite sol o värme!!!!!” ”Jag citerar en gammal kollegas svar på påståendet att vi har det bra. Bra och bra, jag vet inte om det är så jävla bra att kasa runt på fina marmorgolv och tjocka mattor och äta en jävla massa hummer och champagne och sådan skit.” Vi läser om karaokesång och fest på Cypern med kommentarer som: "Tack till alla er som gjorde tiden i Cypern så jävla bra" "Tack själv. Så kul var det längesen jag hade. Du är dessutom en utmärkt förfestfixare." Och vi ser bilder på vin, öl och bubbel, som följs av kommentarer som: ”En helt vanlig dag på jobbet” Bilder och kommentarer om alkohol och fest är något vi reagerar på. För även om tiden i utlandet är  till för att personalen ska vila, så är också en stor del av tiden betald arbetstid. Personalen är i beredskap och ska kunna sättas i tjänst när som helst. En person som har flera bilder på sin sida, säger att någon måste ha manipulerat bilder på hans Facebook utan att han märkt något. De andra säger att de inte minns de bilder och kommentarer vi frågar om. Eller att det är ok eftersom de varit lediga. Men när vi visar det vi sett på Facebook för ställföreträdande chefen Claes Nöjd, har han en annan inställning. – Ja att det låter ju självklart inte bra, det är ingenting som får förekomma. Det gäller ju det jag var inne på förut, man dricker inte alkohol under sin arbetstid. Efter vi sände granskningen i höstas har Kriminalvården infört nya regler för sina utvisningsresor. I en intervju efter programmet berättade generaldirektör Nils Öberg att billigaste resande nu ska vara utgångspunkten. - Och det jag vill nu att vi får fram, det är en ordning som innebär att vi reser som statliga tjänstemän så billigt som det bara överhuvudtaget går och när det inte går, ja, då fattar vi ett beslut om det, som vi motiverar och dokumenterar, så att det går att i efterhand förklara varför det billigaste alternativet inte var aktuellt i just det här fallet. Det är den stora förändringen tycker jag, sade Claes Öberg i december 2014. Vår andra granskning om svenska utvisningsresor handlar om något helt annat. Vi kunde visa hur utvisade personer fått lugnande injektioner under tvång: Det är en vinterkväll, på en mindre flygplats. Ett tiotal personer kliver in igenom säkerhetskontrollen. I kylan därute väntar ett plan. Det är ett chartrat flygplan, som ska åka söderut. Några av de som kliver igenom säkerhetskontrollen vill inte åka. De andra är där för att se till att de ändå åker. De är poliser och transportörer från Kriminalvården. Och en sjuksköterska. Hittills har allt gått lugnt till, men ombord på flygplanet, strax innan start, så vägrar en av passagerarna att sätta sig ner. Sjuksköterskan som är med uppfattar personen som ”aggressiv, utåtagerande och hotfull”. Han försöker inleda ett samtal, men upplever att ”situationen omöjliggör en vettig diskussion”. Han tar fram en spruta och injicerar den aggressiva personen med ett narkotikaklassat lugnande preparat. Efter en halvtimma har personen lugnat sig, och undrar vad det var för medicin som användes. Vid det laget är planet redan i luften. När människor som fått avslag på sin asylansökan utvisas från Sverige, så är ledorden för svenska myndigheter att det ska ske på humant och värdigt sätt. Ändå har det har länge cirkulerat påståenden om att det inte alltid gör det. Om att personer som utvisats fått mediciner mot sin vilja. I dagens Kaliber ska vi borra djupare i det här. Vi har fått ut dokument från Kriminalvården som visar hur det kan gå till vid utvisningar. Dokument som är skrivna av sjukvårdspersonal som varit med på planen. Det är kortfattade rapporter som vårdpersonal skickat till Kriminalvården, där de beskriver vad som hänt under en utvisning och vilka mediciner som använts. Det här är några situationer vi läser om: En person som förs ombord på ett flygplan ”protesterar kraftigt med både kropp, armar och ben” och spottas. Personalen sätter på skyddshjälm och huva och personen får en injektion med lugnande ”då /hens/hälsa påtagligt kan försämras av sitt destruktiva beteende”. Senare lugnar sig personen, och undrar vad det var för medicin som användes. Och det de skriver får oss att reagera. För även om svenska myndigheter har långtgående befogenheter vid utvisningar, så är tvångsinjektioner ett kapitel för sig. Påtvingade kroppsliga ingrepp, som det heter, är förbjudna i den svenska grundlagen. Det innebär att tvångsmedicinering är olagligt, med några få undantag för personer som är omhändertagna enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård eller Lagen om rättspsykiatrisk vård. Personer som inte står under tvångsvård måste klart och tydligt ge sitt medgivande till att få vård. Vi träffar Lars-Håkan Nilsson, som är läkare och medicinsk rådgivare på Kriminalvården. – Om någon blir väldigt utagerande på ett häkte så har våra kriminalvårdare rätt enligt fängelse- eller häkteslagen att lägga dem i bälte. Men vi får aldrig injicera någon mot någons vilja. Det är en klar skillnad mellan den typen av tvångsåtgärder och att ge medicin. Psykiatrisk tvångsvård är ett av de få tillfällen när du upphäver någons grundlagsskyddade rättigheter. Och det är väldigt angeläget att den ska vara tydlig. Men i de sjukvårdsrapporter vi begärt ut från Kriminalvårdens transporttjänst, kan vi läsa om just vård som skett under tvång vid utvisningar. Vi får rapporterna med ett förbehåll, och får därför inte berätta om uppgifter som skulle kunna avslöja vilka personerna är: En sjuksköterska blir kallad till en person som beskrivs som ”mycket uppvarvad och stökig”. Efter att ha pratat med läkaren så erbjuder sjuksköterskan personen medicin, som denne vägrar att ta emot. ”Injektion ges i höger lår då deporti ej är samarbetsvillig”. Vi har begärt ut alla sjukvårdsrapporter som skickats till Transporttjänsten mellan 2010 och 2014. Vi får rapporter från 33 utvisningsresor. Vi vet att vårdpersonal har hyrts in vid många fler tillfällen, men från de resorna finns det inga sjukvårdsrapporter, enligt Kriminalvården. Från 2013 och 2014 finns det inga rapporter alls. Men i de rapporter vi har, hittar vi sju tillfällen då lugnande injektioner getts till personer som varit våldsamma eller som bedömts riskera skada sig själv eller andra. Medicinen som getts är Stesolid. Det är en narkotikaklassad Bensodiazepin som bara får ges på ordination av läkare. I fyra av fallen framgår det tydligt att personerna inte gått med på behandlingen. I de andra tre står det att injektionerna getts i samband med att personer varit motsträviga, aggressiva eller hotfulla. Det  framgår inte att de accepterat injektionen. Vi frågar Anders Alexandersson som är jurist på inspektionen för vård och omsorg hur han ser på det tvång, som vi kan läsa om i rapporterna. – Det får inte finnas minsta tvekan om att man tvingar patienten i någon situation för då är det bara tvångslagarna som man kan använda sig av. Det finns ingen patient förrän personen säger att den vill ha den här behandlingen som stöd och hjälp och därför går det inte över huvud taget att ge en injektion till exempel bara för att lugna eller för att det är mer praktiskt att hantera personen. Det finns inget sådant lagstöd. Vi ringer upp en av de läkare som varit med på utvisningar och gett lugnande till personer som utvisats. I en sjukvårdsrapport som han har skrivit står det om en person som blir aggressiv ”och säger att /hen/ inte ska lämna landet levande. Bedömer det som en stor risk att /hen/ kan skada både sig själv och personal och sjukvårdspersonal. Ger en injektion 10 milligram Stesolid intramuskulärt”. Läkaren säger att han inte minns händelsen, men han berättar att om han har gett mediciner till personer som ska utvisas, mot deras vilja, så har det varit för att de inte kunnat ta hand om sig själva. Vi ser också att injektioner under tvång getts av en sjuksköterska. Vi har under flera veckors tid sökt honom via telefon, sms och mail, men han har inte gått att få tag på. Så här skriver en annan läkare, som gett en injektion med lugnande till en person som var belagd med fängsel och spotthuva, men som fortsatte med ”verbal aggressivitet”: ”Min tanke var att försöka komma överens om att /hen/ skulle vara lugn och slippa lugnas med en injektion. Det visade sig helt ogörligt och hen fick en injektion Stesolid 10 mg intramuskulärt”. Läkaren som gav den här injektionen är legitimerad överläkare. Uppdragen för Kriminalvården har gått genom hans privata företag. Och han bekräftar att den här injektionen gavs mot personens vilja. - Vad upplevde du dig ha för lagstöd för att göra det här? – Jag har inte gått in i några bestämmelser och själv liksom letat i juridiken. Men det finns ju så vitt jag har fått höra då bestämmelser som gör det möjligt att ingripa på ett sånt här sätt för att bevara flygsäkerheten. - Så vitt du fått höra, var har du fått höra det ifrån? – I samband med att jag började ta såna här uppdrag. Den här läkaren hänvisar till att uppdragsgivaren, alltså Kriminalvårdens Transporttjänst eller Gränspolisen sagt att man får göra så här om det gäller flygsäkerheten. Per Löwenberg är gruppchef på Rikskriminalpolisens centrala gränskontrollenhet. Han är den som har ansvar för polisens regelverk kring tvångsutvisningar. Han säger att han inte har känt till att det förekommit tvångsinjektioner vid utvisningar. – Det förvånar mig att det förekommer. Sedan kan jag inte svara på rak arm om det är korrekt eller inte, säger Per Löwenberg. Han säger att svenska polisen följer ett regelverk från EU:s gränskontrollsamarbete Frontex, och där står det att tvångsmedicinering med lugnande inte ska användas – men att det finns ett undantag: Nödsituationer ombord på ett flygplan då flygsäkerheten är hotad. Men det vi har läst i sjukvårdsrapporterna gäller inte bara tvångsinjektioner som skett när planet är i luften. Vi ser i vårt material även fall där tvångsinjektioner, enligt rapporterna skett på marken. I två av de fyra fallen där det tydligt framgår att personen inte har gått med på behandlingen, så ges injektionen innan ombordstigningen eller innan planet har lyft. Vi frågar Per Löwenberg om polisen kan hålla fast något så att vårdpersonal kan ge lugnande injektioner under tvång även på marken. – Ja. Och är du i en sådan fas att det här krävs, då blir det svårt för mig att bedöma om det är riktigt att verkställigheten ska genomföras. Enligt polisen är det alltså upp till läkaren att bedöma om de har laglig möjlighet att ge en injektion med tvång, medan läkaren vi hörde här tidigare säger att han fått information från sin uppdragsgivare, alltså Gränspolisen eller Kriminalvården, att man får ge injektioner med tvång, om det handlar om flygsäkerhet. Vi vill ställa frågor om tvångsinjektionerna till Claes Nöjd, ställföreträdande chef för Kriminalvårdens Transporttjänst. Men han vill inte uttala sig. Vi blir hänvisade till den medicinske rådgivaren på Kriminalvården, Lars-Håkan Nilsson. Han har inför vår intervju för första gången fått ta del av dokumenten där det står om tvångsinjiceringarna. Det är först när vi har velat tittat på sjukvårdsrapporterna som han har fått dem skickade till sig från transporttjänsten. Vi läser ett av exemplen, där tvångsinjiceringen skett på marken. – Detta är inte tillåtet. Om man ger någon en injektion med ett läkemedel mot någons vilja så är det enbart möjligt om det sker under psykiatrisk tvångsvård. - Vad tänker du gör nu när du har den informationen? – Vi måste be våra juridiska experter titta på det här. Kriminalvårdens medicinska rådgivare säger alltså att en del av det som vi kan läsa om i dokumenten inte är tillåtet och kanske till och med olagligt. Och att han inte känt till det här förrän nu. Så vem på myndigheten har då läst sjukvårdsrapporterna? Och varför har ingen reagerat? Vi får veta att rapporterna har skickats till Transporttjänstens planeringskontor i Arvidsjaur. Hans Lagerlöf är chef där sedan årsskiftet. – Och därefter har det gått till så tidigare att då har man satt den här rapporten i en pärm. Och där fanns stora brister naturligtvis . Att man tillräckligt har kommunicerat innehållet i de här rapporterna. Sjukvårdsrapporterna har alltså lästs av de som planerar resorna – sedan har de satts i en pärm. –  Vi kan väl bara konstatera att det här har varit en rejäl fläck och att vi borde ha skött det här betydligt bättre. Vi får en intervju med den nya chefen Johan Mellbring, som säger att Kriminalvården nu gjort en polisanmälan. – Att det har medicinerats utan klienters medgivande, har ju tydliggjorts för mig egentligen strax efter jag började, i och med att vi började bearbeta materialet som vi lämnade ut till er. Så då har det klarlagts att det här ser inte bra ut och sedan har vi undersökt det närmare och konstaterat att nu tycker vi det är dags att göra en polisanmälan. Det vi kan konstatera är att eftersom det är utan medgivande så är det inte enligt den lag som finns. - Vad tänker du om att det krävs någon utomstående för att ni ska kunna uppmärksamma sådana här brister? – Det är klart att vi som myndighet borde haft koll på det här tidigare. Enligt Johan Mellbring har Kriminalvården polisanmält 22 händelser, och det visar att vi inte har fått tillgång till alla sjukvårdsrapporter, trots att vi begärt det. Så tvångsinjektioner kan alltså ha inträffat vid fler tillfällen än vad vi kunnat se i vår granskning. Granskningen ledde alltså  till att Kriminalvården valde att polisanmäla och just nu pågår en förundersökning. Kriminalvården gjorde även en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som ännu inte kommit med något beslut. Reportrar: Markus Alfredsson markus.alfredsson@sverigesradio.se Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se Producent: Annika H Eriksson annika.h.eriksson@sverigesradio.se kaliber@sverigesradio.se

Ägaren skrev DNs safarirep - Sydsvenskan vägrade publiceraDagens Nyheter ville till veckan ha ett resereportage från en safaricamp i djurreservatet Masai Mara i Kenya. Istället för att skicka någon av de egna reportrarna till reservatet så lät man en av delägarna i campet själv skriva texten och även ta bilderna. Reportaget publicerades i söndagens DN Kultur - men på systertidningen Sydsvenskan, som delar resetexter med DN, gick texten aldrig i tryck. Reporter är Karin Hållsten. Journalistik som bil- och ZlatanreklamFå har väl undgått att Zlatan i veckan jagat kronhjort, myst med fru och barnen och badat isvak i en ny reklamfilm för Volvo. Allt till tonerna av Sveriges nationalsång i ny tappning. Den två minuter långa filmen har uppmärksammats i Frankrike och USA och den har dominerat fullständigt i de sociala medierna här hemma i Sverige. Det är reklam som populärkultur. Filmer som sprids och delas och som får många av oss att till och med utstå köpt reklam innan det där reklamklippet börjar som vi ville se. Reklam som innehåll. Filmen som lanserades hade premiär i lördags men föregicks av ett nio sidor långt exklusivt reportage i Dagens Industris DI Weekend som publicerades på fredagen. Vi tittar på hur reklam och journalistik i dag hänger ihop - och vem som gynnar vem. Reporter: Martin Wicklin.Unika juridiken som gör Lexbase lagligtWebbplatsen Lexbase har väckt starka reaktioner i veckan. Sajten är det senaste exemplet hur ny teknik har gjort sådant som alltid varit offentligt men lite krångligt att få tag på superenkelt att nå för vem som helst. Existensen av Lexbase sätter fingret på en speciell egenhet i den svenska lagstiftningen: nämligen att lagregler som ska skydda integritetskränkande uppgifter går att välja bort genom att man skaffar sig ett utgivningsbevis.Men att ha ett utgivningsbevis ger inte bara frihet. Det medför också ett juridiskt ansvar - inte minst kan man dömas för förtal och redan nu strömmar anmälningarna in till Justitiekanslern, JK. Lasse Truedson har rett ut varför det fungerar så här. .

Överbelagda förlossningsavdelningar och personal som går på knäna - och barn som mist livet i samband med födseln. Kaliber har under hösten berättat om de brister i förlossningsvården sjukhusen själva anmält. Men vad händer med de misstag sjukhusen själva inte rapporterar? Redaktionen har också följt upp reportaget om den då 11-årige autistiske "Elias". När hans mamma ifrågasatte kommunens erbjudande om ny skolplats 35 mil hemifrån, tvångsomhändertogs han och skjutsades iväg med polis. Idag är han 14 år och kan själv berätta om det som hände. I två reportage följer vi den här veckan upp tidigare granskningar. Nya fall av allvarliga skador i förlossningsvården - som inte anmälts av vården. Och vad hände med 11-årige autistiske Elias som tvångsomhändertogs och som vi berättade om 2010? Kaliber följer idag upp två tidigare granskningar. För några veckor sedan sändes vi två program där vi granskade den svenska förlossningsvården. Vi gick igenom Lex Maria-anmälningar från de senaste åren och kunde visa hur platsbrist, stress och underbemanning brister inom fosterövervakningen bidragit till att barn skadats eller till och med dött under de senaste åren. Men idag kan vi berätta fallen so inte anmäls. När det sker en allvarlig vårdskada ska det anmälas enligt lagen om Lex Maria. Vården ska sedan utreda skadan för att förhindra att samma sak sker igen. Och rapportera till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Men vi har hittat fal som inte anmälts enligt Lex Maria. Trots att det finns läkare som bedömer att det handlat om en vårdskada som hade kunnat undvikas. Det handlar om barn som fått hjärnskador i samband med förlossningen. Vi börjar i Lund. December 2013.  På parkettgolvet kryper Linnea 2.5 år. Det var bara några veckor sedan hon lärde sig krypa. Sakta men säkert tar hon sig fram över golvet till pappa Per som sitter i soffan med utsträckta armar. Linnéa, en envis men oftast glad 2.5 åring har en brun tofs på huvudet och tecknar med händerna för att göra sig förstådd. Men på en digital fotoram i familjens hall visas bilder av Linnéa när hon är nyfödd.  Linnea ligger nedkyld, har en massa slangar i sig och är svullen. – Det där är det kändes som en chock. Jag såg henne där första gången också. Jag vaknade upp några timmar senare och då hade de redan sövt ner henne och kylt ner henne. Några timmar efter att Linneas föräldrar Tina Lindman och Per Fredlund kommit in till förlossningen i Lund 2011, för att föda sitt första barn, kopplas Tina bort från den maskin som övervakar Linneas hjärtljud i magen. Tina behöver gå på toaletten. Men innan dess har Linneas hjärtljud varit avvikande, hon har bajsat i fostervattnet och Tina har feber.  När fosterövervakningen kopplas upp igen efter toalettbesöket är Linneas hjärtljud så dåliga att läkare beslutar om ett snitt. När Linnea föds andas hon inte. – Asså jag kommer ihåg när jag vaknade upp från narkosen. Var då ju Per där och hans syster hade kommit och hon hade tagit ett foto på Linnea.  Och jag kommer ihåg att jag såg bilderna, men tänkte att hon lever inte. Jag tänkte att jag är den enda som har förstått att hon inte lever för jag tänkte att Per inte förstod det för de stod ju där och sa att du har ju fått en flicka. Jag kommer ihåg den paniken att hon lever ju inte. De har inte förstått att hon inte lever. och sen när den chocken väl la sig så började jag tänka att allt gick bra och allt har löst sig men så innan jag hade träffat Linnea så kom ju en läkare in från neonatal och berättade då om att de hade kylt ner henne för att det var risk för att få hjärnskador och sånt. Linnea kyls ner för att minska risken för hjärnskador och när hon är fyra dygn görs en magnetkameraundersökning av hennes hjärna. Tina och Per får besked om att man inte kan hitta några tecken på hjärnskador i nuläget. Men månaderna går. Upprepade besök inom vården. När hon är 10 månader vill barnhabiliteringen att bilderna från den magnetkameraundersökning hon gjorde vid fyra dagars ålder ska granskas igen. Nu blir bedömningen en helt annan. Det finns tecken på syrebristrelaterade hjärnskador. --  Och det kändes, det var ju inte…man hade ju träffat Linnea precis innan men bara man fick reda på det så plötsligt blev det väldigt konstigt att veta att hon har en fysisk skada i hjärnan som egentligen har funnits där hela tiden. Läkarna bedömer att Linnea har en cp-skada. Efter förlossningen ansökte Tina och Per om ersättning till Linnea hos Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag Patientförsäkringen LÖF som betalar ur ersättning för skador inom vården som de bedömer som undvikbara vårdskador enligt patientskadelagen. I våras kom beslutet. Linnea har rätt till ersättning.  Tre läkare har gjort bedömningar. En av LÖF:s läkare gör bland annat bedömningen att fanns tecken på att Linnea riskerade syrebrist flera timmar innan hon förlöstes. En annan menar att det  var fel att koppla bort CTG-övervakningen som mäter hjärtljud vid Tinas toalettbesök. Hur var det att få det beskedet då? – Ja man grät…Ja men grejjen var ju att det hade inte behövt hända. – Ja även om det var det svaret man kanske ville ha så är det rätt jobbigt att få det för då tänker man att fan varför gjorde ni inte som ni skulle… Men samtidigt som Patientförsäkringen gjort bedömningen att det är en undvikbar vårdskada så har Skånes universitetssjukhus  i Lund inte anmält det som hände Linnea enligt Lex Maria. Något Per och Tina tycker de borde gjort. – Vi vill ju inte att det här ska drabba någon annan. Sen vet vi ju att det går ju inte dra tillbaka tiden så det blir bra med Linnea men det är på något vis att de tar det på allvar detta är ju en jätte hemskt grej och det är ju något de borde ändra på och det borde vara bra för de själva också ifall detta skulle hända igen. Andreas Herbst är verksamhetschef vid Kvinnokliniken i Lund. Han jobbade inte där när Linnea föddes, men har snabbt satt sig in i ärendet för att kunna svara på våra frågor. – Mitt spontana intryck är att det här inte är självklart att det borde ha Lex Maria anmälts. Därför att när jag ser på ärendet så är det inte för mig uppenbart att här har varit en vårdskada som har varit möjlig att undvika. Jag säger inte att det hade varit fel att göra en Lex Maria-anmälan men min bedömning är att det är inte ett sånt här självklart fall att man absolut borde ha gjort det. Andreas Herbst vill inte kommentera detaljerna i ärendet, men menar att det är rutin att koppla bort övervakningen av hjärtljud vid till exempel toalettbesök, om det inte redan är tydligt att något ytterst allvarligt är på väg att inträffa. Efter Linnea föddes tog det fyra månader för kliniken att göra en intern avvikelserapport, något som generellt ska göras så snart som möjligt enligt Andreas Herbst. I det här fallet gjordes det först efter att föräldrarna ansökt om ersättning hos Patientförsäkringen LÖF. – Jag vill inte recensera eller lägga värderingar i hur man handlade det fallet eftersom jag bara har tillgång till journalhandlingar och inte vet hur man resonerade den gången. Men kan du förstå att föräldrarna tycker det är konstigt att man gör en avvikelserapport först när de har gjort en ansökan till patientföräskringen? – Det kan jag förstå. Varför det? – Jag kan förstå att man som föräldrer tycker att det inte är patientens sak att påpeka avvikelser för oss i sjukvården. Patientförsäkringen LÖF har gett Linnea rätt till ersättning. Men besluet kom i Maj 2013, två år efter förlossningen. – Jag har inte läst svaret från LÖF men det är klart att...bedömer de att det är en undvikbar vårdskada så är det klart att då finns ju skäl att rannsaka sig. Vad tänker du göra nu? – Ja jag har ju tittat på det här ärendet det har jag ju gjort och jag kommer ju ha en diskusson med chefläkaren kring det. Vad vill du diskutera? – Handläggningen av fallet. Pelle Gustafsson är chefläkare på Patientförsäkringen LÖF. Han tycker att fall som handlar om barn som  fått hjärnskador under förlossningen och som blivit beviljade ersättning från LÖF enligt patientskadelagen  borde vara anmälda enligt Lex Maria – Nej för att är det så pass allvarligt att det hamnar hos oss och blir…, men så är det så gott som alltid en händelse som är så pass allvarlig att den faller under vad som ska anmälas till Lex Maria eller enligt Lex Maria. Om det inte gjorts då. Vad tänker du kring det? – Nej det är inte bra. Det enda sättet att bli bättre att lära sig och få upp det här till ytan och kunna ta itu med det det är att vi pratar om det och pratar vi om sådana här saker vid sina rätta vad det egentligen är frågan om så är det Lex Maria anmälan punkt slut. Och Tina och Per i Lund är inte ensamma. 2010 föds en pojke på sjukhuset Ryhov i Jönköping. Förlossningen slutar med ett kejsarsnitt efter att pojken visat tecken på att må dåligt i magen. Pojken är livlös och drabbas på grund av syrebristen av en cp-skada. Föräldrarna vill själva inte vara med i programmet, men vill att vi berättar om deras anmälan. De tycker, precis som Per och Tina i Lund, att det som hände deras son borde anmälts enligt Lex Maria. Sonen har liksom Linnea fått rätt till ersättning från Patientförsäkringen LÖF, En läkare gör bedömningen att han borde förlösts tidigare och att "hela skadan är en följd av den felaktiga behandlingen under förlossningen".  Men inte heller här har en anmälan enligt Lex Maria gjorts. Axel Ros chefläkare inom Jönköpings sjukvårdsområde säger idag att en sådan borde gjorts. -- Det var inget medvetet beslut att inte anmäla utan det var helt enkelt så att det här tragiska fallet inte uppmärksammades som ett fall som skulle anmälas enligt Lex Maria. Nej det kom inte till kännedom till chefer eller chefläkare som då arbetar som ett ärende som skulle anmälas. Vad tänker du om det? – Nej det var inte bra. Sånt som är allvarliga vårdskador som uppmärksammas i vården ska utredas så att man försöker ta reda på varför det händer så man kan vidta åtgärder och sen ska det anmälas enligt lagen till Socialstyrelsen var det då IVO är det nu. Syftet med en Lex Maria-anmälan är alltså att uppmärksamma allvarliga fel i vården, så att de inte händer igen. Och det finns ett krav på att anmälan ska göras inom två månader från att någonting har inträffat. – Ja, det är ju för att det är ju angeläget att man får in de här utredningarnai rimlig tid, utredningens kvalitet gynnas ju av att man utreder i nära anslutning till händelsen. Gunnar Moa är avdelningschef och sitter i ledningen för Inspektionen för Vård och Omsorg, som har tillsynsansvar för sjukvården. – Vad kan det som du ser det få för konsekvenser om man anmäler sent? – Ja, ett problem om man anmäler sent och utreder sent i förloppet, då har man ofta svårare att göra en kvalificerad utredning eftersom det kan ju bygga på att…att man får tag i den personal som har varit medverkande och att man har minnesbilder av händelsen kvar, att dokumentation går att få tag på och så vidare så att…återigen, utredningen gynnas ju ofta av att man kan göra den i nära anslutning till händelsen. När något gått allvarligt fel inom vården ska vårdgivarna alltså anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg inom två månader. Vi har hittills hört om fall där det här inte gjorts över huvud taget. Men Kaliber kan också visa att många av de anmälningar som görs inte kommer in så fort som riktlinjerna kräver. Vi har begärt att få ta del av samtliga Lex Maria-anmälningar rörande förlossning som inkommit till IVO under 2012 och fram till september 2013. Och när vi går igenom de 70 anmälningar som vi får ut så kan vi se att den absoluta majoriteten har kommit in för sent. 60 av anmälningarna har inkommit mer än två månader efter att händelsen inträffat. I 39 fall har det tagit mer än 5 månader. Och i 7 fall har det tagit mer än ett år. . Gunnar Moa på IVO igen: – Jag kan inte säga hur pass representativt det här är för alla våra Lex Maria-anmälningar, men det är ju naturligtvis angeläget för oss att vi ständigt håller ögonen på det här så att utredningarna genomförs inom rimlig tid. 2.5 åriga Linnea i Lund lärde sig för några veckor att krypa och kan med hjälp av att teckna med händerna göra sin vilja hörd. Men hon kan inte äta som andra barn i hennes ålder, maten måste vara puread och ju äldre hon blir desto tydligare blir skillnaderna mellan henne och andra barn säger föräldrarna Tina och Per. – det handlar inte om att vi inte är glada för Linnea som hon är. Vi är överlyckliga och vi ser jätte mycket framsteg hos henne nu att hon har börjat krypa eller hasa sig fram det är fantastiskt och det är ofta jag kan sitta nu och titta på Linnea och gråta för att jag kan se att hon….alltså att hon kan krypa det är nog så mycket större för oss än för någon annan som har ett barn som börjar krypa. J Det är liksom inte det att vi inte ser framstegen men det finns ändå ett berg med massa annat som gör livet jobbigt liksom. För oss och för Linnea. Och även om Linnea nu fått ekonomisk ersättning så kan inte Per och Tina släppa att ingen Lex Maria gjorts om Linneas förlossning. – Ja det känns på något sätt som mot respekt för Linnea. Alltså att känna att som sagt när hon blir äldre och man mer kan prata om detta att man kan säga att ja men detta hände dig och det är fruktansvärt men det ledde till att man ändrade och gjorde något så det blev bättre. Den ekonomiska ersättningen har hon ju fått från patientförsäkringen eftersom de har godkänt skadan så det är ju en sak och det är ju självklart också viktigt för oss och för Linneas del men jag tycker det andra är lika viktigt liksom om inte viktigare… Reporter Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se Reporter Markus Alfredsson markus.alfredsson@sverigesradio.se Under hösten har det debatterats mycket om skolan och skolgången för barn med särskilda  behov. Ett av våra tidigare program har nu fått ett stort genomslag i sociala medier. Det handlar om en pojke med autism som tvångsflyttades när skolan i Torsby inte klarade av honom. ”Elias har diagnosen autism och det medför svårigheter i samspel med andra, svårigheter att kommunicera.” – Han tycker om att måla på väggen, jag har försökt att dölja det med tavlor, berättar Elias mamma Stina. Hösten 2010 visar Stina mig sonen Elias rum i Torsby. Ett typiskt pojkrum: Lampan, klockan och gardinerna har döskallemönster. – Han gillar döskallar. I hyllan ligger leksakerna kvar. Men Elias är borta. Och han ska aldrig komma tillbaka till det här rummet ”Han har diagnosen ADHD. Det betyder att han är impulsiv, överaktiv.” Den här är hämtat från ett reportage i Kaliber 2010. Inspelningen om Elias diagnoser är från Förvaltningsrätten där det bestämdes att då 11-åriga Elias skulle tvångsomhändertas och flyttas från Torsby till en skola i Linköping - 35 mil från mamma ”Stina”, morföräldrarna och katten Tyson. – Här är hans sovrum. Hemma hos morföräldrarna i Torsby visar Elias morfar var Elias brukade sova när han hälsade på. – Han är ju väldigt fäst vid mig, han har tytt sig mycket till mig. Han ringer hem och säger att han vill hem. Det är jobbigt. Vi kan inte se att det är något fel på pojken så att han ska kastas ut ur kommunen. – I det här klassrummet där det lyser gick han då. Det gick ganska bra tills han började fyran. Är det just det här med flytt, byte av miljö som blir jobbigt för honom? – Ja, och byte av människor. Hen bytte ju både klass och klassföreståndare. De tre första åren gick det förhållandevis bra i skolan. Han hade en egen stödperson som var med honom även på rasterna. Men stödpersonen drogs in. Och i fyran funkade det inte längre. – Då eskalerade det och han började må sämre. Det funkade inte på fotbollsträningen och han hamnade i konflikt med andra barn, han behövde verkligen hjälp. Så då tvingade jag mig mer eller mindre på Barn- och ungdomspsykiatrin, och de startade en utredning ganska snabbt. I mars 2010 var det klart. Då hade de kommit fram till att han hade autism, adhd, koordinationssvårigheter och ångestsyndrom. Diagnoserna gör att Elias kan börja medicineras. Men medicinen hinner inte ställas in och någon utredning om vad som krävs för att klara skolgången görs inte.    Rektorn vill att Elias ska börja i en annan skola och får Socialtjänsten med sig på att placera Elias i en skola i Linköping. Mamma Stina tycker att kommunen borde ordna skolgång närmare. Hon besöker skolan i Linköping men tycker inte att den verkar bra. Den vände sig inte heller till barn autism. Mammans ovilja gör att kommunen bestämmer sig för att tvångsomhändertar Elias enligt den andra paragrafen i LVU lagen om vård av unga. En paragraf som handlar om missförhållande i hemmet. Vanligtvis brukar det innebära att föräldrarna slår sina barnen eller missbrukar för mycket. Men i det här fallet var det mammans  citat ”negativa eller i vart fall tveksamma inställning till specialskola ” slutcitat som enligt domen utgjorde ett sånt missförhållande. Joar Berglund var rådman i förvaltningsrätten: – I det här fallet var det väl egentligen det att hon inte ville gå med på den här speciella skolformen då som barnets ansågs behöva. Så det var väl en lite udda form av andra paragrafen får man väl säga. Inte det vanliga klassiska. Men om det hade varit så att hon hade sagt att hon gärna flyttade med till Linköping, då hade det inte blivit något LVU? – Nej, förmodligen inte. Varför blev det just den här skolan i Linköping? Den ligger ju ganska långt från Torsby. Flera timmars resa. – Ja, nu frågar du igen någonting som jag inte vet. Jag har ju litat på dem som är inom skolan. I reportaget om Elias kunde vi visa att beslutet om tvångsvård byggde på flera felaktiga uppgifter som kommunen lämnat till domstolarna.  Bland annat hävdade kommunen att Elias behövde en specialskola med specialkompetens om Elias diagnoser och att en sån bara fanns tillgänglig i Linköping. Men skolan i Linköping var ingen specialskola som kommunen hävdat. Ingen  av lärarna hade heller specialpedagogisk kompetens. Och domstolen kontrollerade inte kommunens uppgifter. Joar igen. – Vi litade på skolans bedömning där. De klarade inte av honom där, utan det behövdes några speciella resurser i pedagogik och vad de nu kan ha därborta i Linköping. Vad är det för speciella resurser då? – Ja, fråga inte mig. Jag kan inte sådant där skolpedagogiskt specialia. Reportaget om Elias sändes 12 december 2010. Jag och kollegan Bo Göran Bodin hade gjort nyhetsinslag till samma morgon. Men kvällen innan smäller det: ”Klockan är tio, nyheter från Ekot: Tidigare ikväll var det en serie explosioner kring en bil i centrala Stockholm… ” En terrorattack på Drottninggatan mitt i centrala Stockholm blir en världsnyhet som slår ut nästan alla annan nyhetsrapportering. Våra nyhetsinslag om Elias blir aldrig sända. Söndagens Kaliberprogram passerar utan något medialt intresse.  Men i november 2013 händer plötsligt något. Det nästan tre år gamla programmet om  Elias börjar spridas på sociala medier. Det delas tusentals gånger på Facebook, inom en vecka har fler personer klickat sig in till programmet om Elias, än vad som skett totalt sett för något annat Kaliberprogram någonsin.  Det plötsliga intresset för gör att vi bestämmer oss för att ta reda på vad som hände med Elias. Det är därför jag nu en kylig decembermorgon 2013 sätter mig på tåget till Kristinehamn. När vi gjorde första reportaget fick vi aldrig prata med Elias. Socialtjänsten i Torsby bestämde att han inte ens skulle få reda på att vi sökt honom. Nu är det därför  första gången vi träffas. Elvaåringen, som vi kallar Elias, har blivit 14. – Jag går i åttan… Jag börjar sköta mig mer och mer. Det är viktigt med skolan. Nu ska jag träffa mamma. Mamma Stina har också flyttat till Kristinehamn för att komma närmare sin son. Trots det är beslutet om tvångsvård kvar. I början, under ett år fick Elias inte träffa sin mamma alls.  Men efter att de överklagat det, rev Kammarrätten upp torsby kommuns beslut om umgängesbegränsningar Nu får de därför ses en helg varannan helg. I Kristinehamn bor han annars i ett nytt familjehem. Det första sa upp sig. Det andra också. Han har nu fått flytta fyra gånger. Och han går i en ny skola i Kristinehamn som han tycker är bättre än den i Linköping. – Man ska inte klaga, jag får den hjälp jag behöver. Den förra gjorde inte vad den skulle så det blev mycket konflikter där mellan mig och lärarna. Det är bättre här, för här är de så lugna. Vad skulle du helst vilja? – Jag skulle vilja flytta till mamma och bo där och inte ha LVU eller kontakt med socialen överhuvudtaget, men det kan ju inte jag bestämma. Jag ville inte flytta från första början, det gjorde de ju mot min vilja. Kommer du ihåg den där gången poliserna kom och hämtade dig? – Ja, jag trodde att de ljög först. De kom in och satte sig i soffan, sen sa de: Nu ska vi åka. Och jag sa: Nej jag tänker inte åka nånstans. Sen tog de tag i mej. Och jag tänkte att nu ska jag göra morfar stolt och åka dit utan något tjafs. Sen när jag kom dit märkte jag ju att jag inte fick komma tillbaka och hälsa på eller något. De ville ju ha bort mig.  De ville inte att jag skulle vara kvar där. Kommunen slängde ut mig. Du lyssnade på reportaget som sändes? – Ja, jag blev väldigt besviken över att de inte sa till mig att ni hade sökt mig. Ett par kilometer från skolan bor mamma Stina. – Jag bor ju i Kristinehamn nu. Det är en helt annan situation nu. Han går i en skola som faktiskt anstränger sig. Hur kom det sig att de bytte skola tillslut? – Det var den nya socialsekreteraren som kom in i bilden, sen dess har det blivit bättre. Det är fortfarande socialtjänsten i Torsby som har hand om Elias ärende. Ärendet kanske ska tas över av den nya kommunen men innan dess vågar inte Stina överklaga LVU-domen. – Jag måste vara stark nog att klara av det, det tar både fysiskt och psykiskt.       Anledning till LVU var ju att du var tveksam till den här flytten. Nu har du ju flyttat till dit han är, så då är väl kriteriet för LVU upphävt, kan man ju tänka? – Jo, jag har pratat med dem, det de säger är att jag får göra en omprövning. Men jag tar inte en prövning till med Torsby kommun, då väntar jag till Kristinehamn har tagit över. Stina hamnade i en konflikt med de tidigare socialhandläggarna. De påstod att Elias fungerade mycket bättre i familjehemmen och använde det som belägg för att Stina måste ha brustit i omsorgen. Att Elias hade det bra i de första familjehemmen och den tidigare skolan i Linköping, Stämde inte med vad vi då kunde se att Elias själv skrev på Facebook, där stod att han vantrivdes och ville flytta hem. – Jag brukade ringa hem och grina i telefon och säga att han ville hem. – Han smygringde ju.    – Jag såg till att de hade gått ut så jag kunde ringa, sen kom de in och då blev det ett helvete. De skrek ”Du får inte ringa dit, vi har ju gjort upp det, fortsätter du med det får vi prata med socialen.” Vad sa morfar när du ringde? – Jag vet inte, jag hyperventilerade och grät mest. Varför var du så ledsen? – Jag vill ju inte bo där, jag ville bo där hemma. Nu kommer det så dåliga minnen så jag börjar bli ledsen.  Vad är det för minnen? – När jag inte fick ringa till någon eller träffa någon, och allt var under bevakning när jag väl fick.    Sen den nya handläggaren börjat tillåts Elias ha egen mobiltelefon. Tidigare förbjöds han att prata i telefon med mamman eller morföräldrarna mer än en gång var annan vecka. Och då avlyssnades samtalen av familjehemsföräldrarna som också hade rätt att avbryta samtalen.   Beslutet om det förklarar socialtjänsten med att mamman och morfadern var negativt inställda till socialtjänsten och ”för över sin negativa syn på ärendet till Elias” som det står i beslutet. Brev lästes också av socialtjänsten som skickade de vidare efter en ”bedömning om brevens innehåll”. – Vi fick inte prata om hur det var i skolan. Det fick jag instruktioner om – det skulle vi inte prata om. Kommer du ihåg något tillfälle när de gick in och bröt samtalet? – Det var om vi pratade om socialen eller skolan, då bröt de. – Det var för att jag inte skulle få säga vad jag kände, jag skulle inte få tala ut. Kan du berätta om de samtal du ändå fick göra, när de lyssnade? – Har du varit på en anstalt någon gång? De sitter med luren och så är det fullt med vakter. Typ så var det, men de hade en extralur att lyssna i. De satt i en annan telefon och lyssnade och sa till ”app-app-app nu räcker det”. Om jag ringde socialen och de fick reda på det blev de hysteriska. Det fick jag inte göra. Hur mådde du där i det hemmet? – Jag ville inte bo där över huvud taget. Jag gjorde dumma grejer. Jag hotade och rymde mitt i natten. Det blev poliskonflikter. Jag trivdes inte alls. Jag var som en dräng eller nåt, var tvungen att hjälpa till med allt. Det var inget roligt. Skotta snö och klippa gräsmatta. Det var rätt jobbigt, fast det var bra efteråt när man fick träningsvärk och kände att man verkligen hade jobbat. De gånger han i början fick träffa eller prata med sin mamma brukade han reagera väldigt kraftigt. Han blev ledsen, arg eller tom våldsam. Det tolkades av socialtjänsten som att kontakten med mamman var dålig för honom. Själv säger han att han var arg på mamman. Han trodde att det var hon som bestämt att han skulle flytta.   – Jag var väldigt arg på mamma, jag trodde hon ville bli av med mig, adoptera bort mig. Det tog ett bra tag innan jag fattade. Stina överklagade två gånger och i slutet av 2011 upphävde kammarrätten Torsby kommuns beslut om att de inte skulle få träffas. Domstolen skrev att det inte funnits fog för att helt inskränka den rätten. – Sen så vann virättegången och jag blev jätteglad. Sen kom nästa beslut att telefonbegränsningen kvarstår och vi får träffas en gång var tredje vecka. Då föll allting för mig, jag pallade inget mer. Stina bröt ihop och hamnade på sjukhus.  – Det var den stora chocken, äntligen skulle vi få ha ett umgänge, men nej… Kan du berätta om första gången ni sågs efter så lång tid? – För mig var det ju en chock, han skulle ju snart fylla 13 år, när jag såg honom senast var han elva. Det var ju en tonåring jag träffade, det var inget lite barn längre. Jag hade förväntat mig att jag skulle träffa  mitt barn igen, men så var det ju inte. Så jag fick värsta identitetskrisen, det tror jag jag har fortfarande. Är det verkligen min unge som är så stor? Jag har missat så mycket av hans uppväxt och utveckling. Ulf Johansson har varit socialchef i Torsby sen Elias omhändertogs. Han säger att han inte kan detaljerna i det här ärendet. Men att det blivit bättre nu. – Det är också knutet till den mycket konflikt fyllda situationen som rådde. Hade man inte kunnat bryta den situationen tidigare? – Jag kan inte utesluta det, men det kanske behövde sin tid. Det här med telefonbegränsningen som var, att samtalen avlyssnades och kunde avbrytas – varför har man ett sånt beslut? – Jag är förhindrar att gå in på djupet i ett enskilt ärende, men även där är situationen en annan idag. Den dag du får bestämma helt själv vad du ska göra – vad kommer du göra då? – Om jag fick välja skulle jag vilja flytta hem till mina ”homies” i Torsby. Jag har ju några här i Kristinehamn också som är fantastiska och underbara, men betydligt mer i Torsby. Elias och Stina heter egentligen något annat. Reporter Daniel Velasco daniel.velasco@sverigesradio.se Producent Eskil Larsson eskil.larsson@sverigesradio.se

Om drönare och kriget som normaltillstånd. Repris av reportage från Jemen där gränsen mellan civila och stridande suddats ut. Vem är skyldig och vem är oskyldig när dödsdomen kommer från ett obemannat flygplan? Hör om al-Qaidaflaggor och 16-åringen som blev ett misstag. Och en färsk diskussion om drönarnas spridning och livet i ett permanent krig. Drönare, eller obemannade luftfarkoster, har varit ett återkommande tema i Konflikt. Vi har berättat om både om den tekniska utvecklingen och om hur drönare är del av en ny, mer diffus och hemlighetsfull form av krigföring, där USA har gått i bräschen, men där flera länder - framförallt då Kina - verkar ligger i startgroparna att börja göra samma sak. Veckans Konflikt ägnas åt en repris av det reportage där vi kommit själva drönarkriget allra närmast. Tidigare i år reste reportrarna Lotten Collin och Daniel Öhman till Jemen, där USA bedrivit en militär kampanj sedan ett par år tillbaka mot terroristgruppen al-Qaida på Arabiska halvön, framförallt med hjälp av drönare. Reportaget sändes första gången i mars, och återsänds i något kortat format. För att diskutera hur drönarna håller på att förändra förhållandet till krig bjöd Konflikt in Caroline Holmqvist, lektor i krigsvetenskap på Försvarshögskolan i Stockholm. Hon har bland annat skrivit mycket om det moderna krigets villkor, om de allt suddigare gränserna mellan polisiär och militär verksamhet, och de etiska aspekterna. Samuel Bergenwall är säkerhetspolitisk analytiker på FOI och författare till rapporten Drönarkriget i Pakistan, som kom ut i april i år. Programledare: Ivar Ekman Producent: Anja Sahlberg Fler program: |

Utanförskapsstödet på 200 miljoner kronor på två år, regeringens satsning för att stärka landets mest utsatta stadsområden, ska delas av 15 utvalda stadsdelar på olika håll i landet. Summan är trams, menar den socialdemokratiske politikern Petter Löberg i Hässleholmen i Borås. Målen med stödet är att minska arbetslösheten, ge fler unga behörighet till gymnasiet och se till att färre människor behöver socialbidrag, eller försörjningsstöd, som det heter numera. I Hässleholmen hoppas många av de boende få jobb genom alla de integrations- och arbetsmarknadsprojekt, som kommer och går. Arbetsmarknadsprojektet Kedjan var det senaste, men trots att projektet  kostade 130 000 per deltagare, gick de flesta ut i samma arbetslöshet igen efter projektet. Hur kommer det sig? Katarina Gunnarsson och Marcus Eriksson åkte till Hässleholmen i Borås för att lägga ett pussel av förklaringar. Reportaget följs av ett samtal med integrationsminister Erik Ullenhag.

Lagersberg i Eskilstuna är ett av de områdena i Sverige, som enligt Sveriges Radios specialbeställda siffror från SCB, har en växande andel barn med risk för att hamna i så kallad barnfattigdom. Gruppen har ökat i stadsdelen, från 60 till 87 procent under de senaste tio åren. I sörmländska Eskilstuna finns sex bostadsområden med stor fattigdom och de olika stadsdelarna i Eskilstuna glider isär allt mer socioekonomiskt. Vår reporter Katarina Gunnarsson åkte dit för att möta människor för att försöka förstå varför det blivit så i den gamla industristaden. Reportaget är en del i Katarina Gunnarsson och Marcus Erikssons rapportering hösten 2012 från utsatta områden i landet. Områden där arbetslösheten är skyghög och många istället tvingas leva på socialbidrag och områden där barnen inte klarar skolan.

Han gillar inte hemma hos-reportage, men gör ett undantag för Tomas Tengby, som åker hem till Ernst Kirchsteiger och är med när han lagar en trerättersmeny i det rustika lantköket utanför Örebro. I rätterna blandas svenska råvaror, som älgskav, med tysk och österrikisk mat som Ernst har lärt sig av sin mamma. Och under matlagningen väcker dofterna minnen till liv. Reportaget:

Veckans program handlade om Den nya oljeboomen och reporter Maria Repitch har besökt oljemässan i norska Stavanger. Reportaget fick inte plats i sändningen men här kan du höra det:

De kallas pseudoskorpioner, bokskorpioner eller klokrypare - i Sverige känner vi till 21 olika arter av de här små rovdjuren. De liknar sina släktingar skorpionerna bortsett från att de saknar gifttagg på bakkroppen. Främsta sätt att transportera sig är liftning! Naturmorgons fältreporter Lena Näslund träffar entomologen och fotografen Stanislav Snäll på Södertörn för att portättera några mycket spännande små djur. Klicka på länken nedan för att se en film från inspelningen, och höra reportaget igen! Ett betydligt större djur besöker regelbundet Hunnebostrand i Bohuslän. Han har fått namnet Herbert, och han gillar att äta fiskrens. Hör Sara Malmcrona berätta mer! Pyttesmå fåglar ska vi också stifta närmare bekanskap med: kolibrier. Dessa små och skimrande nektarätare är världsmästare på att hovra - de kan inte bara stå alldeles stilla i luften och besöka blommor, utan också flyga baklänges! Elin Lemel har träffat kolibriforskare på University of California Berkely. Reportaget och Elins bilder hittar du nedan! I Kråkvinkeln denna vecka hör vi Jenny Berntson Djurvall berätta om en imponerande blomsterbok. Programledare är Lasse Willén.

Om flyktingar som geschäft i glesbygdspolitiken. En humanitär insats för människor i nöd eller ekonomisk nytändning för samhällen där skolan saknar elever, tomma hyreshus förfaller och vårdcentralen hotar att lägga ned? Hör om konsekvenserna när asylsökande placeras ut i svenska avfolkningskommuner och vilka motiv som ligger bakom. Reportage från Horndal i Dalarna och Lesjöfors i Värmland, där kommuninvånare klagar och flyktingar förtvivlar. Är det flyktingarna som ska hålla glesbygden vid liv när avfolkningen är ett fakum? När företag har lagt ned och utlokaliserade statliga verk dragits tillbaka, har Migrationsverket kommit att bli en räddande ängel för många små kommuner i desperat behov av arbetstillfällen. Av en ren tillfällighet hamnade våra reportrar i två små bruksorter i olika delar av landet - samhällen med omkring tusen invånare, där ungdomarna saknar framtidsutsikter och lämnar bygden för att bara sällan flytta tillbaka. Det råkade bli Lesjöfors i Värmland och Horndal i Dalarna - men hade lika gärna kunnat vara många andra platser i Sverige och många andra människors berättelser om livet här idag. Berättelser om gamla vanor som plötsligt ställs på ända, om nya grannar man inte känner igen, om hemmakvarter som blivit främmande. Många frågor hänger i luften i gamla bruksorter som plötsligt tagit emot nya invånare: Varför lyssnar de som bestämmer inte på oss, vi som har valt dem? Hur kan de säga att vi behöver invandrare när vi inte själva har jobb? Eller, från andra sidan av staketet: Varför tar de hit oss när de ändå inte vill ha oss här? När de kastar sten och trakasserar oss precis som de fientliga grannarna i hemlandet gjorde innan vi flydde? Konflikts producent Lotten Collin åkte till Horndal i södra Dalarna, och reportern Randi Mossige Norheim besökte Lesjöfors i Värmland. Båda orterna har fått se sin befolkning minska när de gamla bruken lagt ner och jobben försvunnit. Reportaget börjar i Lesjöfors strax utanför Filipstad, några dagar innan Nedja och hennes familj ska avvisas till Kosovo. Pastor Bengt Sjöberg från församlingen Kristen Gemenskap åkte hem till familjen för att ta farväl. De här orterna är bara ett par exempel på många fler små samhällen där mottagningen av asylsökande och flyktingar har gett tynande kommuner nya invånare och ekonomiskt tillskott. Men om nu det här är en så avgörande fråga för små kommuners fortsatta existens kan man ju undra varför de etablerade invånarna så ofta upplever att de blir överkörda av kommunens beslutsfattare och varför de nyinflyttade ofta känner sig så ovälkomna? Innan vi återvänder till Värmland och Dalarna gör vi en lång avstickare till Västerbottens inland, närmare bestämt Vilhelmina - vild och vacker, som kommunen presenterar sig på sin hemsida. Men det tycks inte räcka för att locka människor att stanna eller flytta dit. Därför blev det ett hårt slag mot kommunen när Migrationsverket sade upp avtalet om att hyra ett 70-tal lägenheter för asylsökande som väntar på besked om uppehållstillstånd. Det berättade en besviken Åke Nilsson, socialdemokratiskt kommunalråd i Vilhelmina, när Konflikts Daniela Marquardt fick tag på honom i bilen på väg till Umeå. Vilhelmina ska få sin asylmottagning nedlagd, och kommunen kommer tappa jobb och ekonomiska bidrag. För många kommuner är flyktingförläggningarna ett välkommet tillskott, kanske till och med ett måste för att små samhällen ska överleva. Migrationsverket spelar - vare sig de vill eller ej - en viktig regionalpolitisk roll, åtminstone för lokalbefolkningen och de flyktingar som får stanna i Sverige. Nu återvänder vi till Dalarna och Värmland, där just det har blivit mycket tydligt. I Lesjöfors är det Nedja två sista dar i Sverige. Innan hon skickas tillbaka till Kosovo, vill hon hinna säga hejdå till alla. Till bästa kompisen Jannika, till hemkunskapsläraren Hans Nordblad och till läraren i engelska, Astrid Gille. Under det gångna året har det uppmärksammats flera fall där kommuner och såväl kommunala som privata vårdbolag gjort ekonomiska vinster på att ta hand om flyktingar. Framför allt för ensamkommande barn har Migrationsverket betalat ut stora ersättningsbelopp för att förmå kommuner att ta emot barnen - pengar som på flera håll mer än väl har täckt de faktiska kostnaderna. Överskotten har, som i fallet med bolaget Vårljus i Stockholm, bland annat delats ut till de anställda i form av gratifikationer om en månadslön och som utdelning till aktieägarna. I den flora av ersättningar som Migrationsverket betalar ut för mottagningen av flyktingar finns en rad schablonbelopp för olika ändamål. Och att det inte sker någon uppföljning om pengarna verkligen går till det de är avsedda för, det är helt i sin ordning menade Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson när Daniela Marquardt träffade honom. Det är kommunernas ensak och Migrationsverket har inget uppdrag att kontrollera hur de använder pengarna. Myndigheten tar inte heller några politiska hänsyn när man väljer var man förlägger sin verksamhet. Därför ser han ingen större fara för att flyktingar blir till handelsvaror i glesbygdspolitiken. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Lotten Collin

Fredagen den 21 maj kl 11.03 och söndagen den 23.5. kl.20.03 i P1. Under 1970-talets vänsterrörelse var det många föräldrar som inte tvekade att ta med sina barn på demonstrationer och politiska aktioner. Också i dag växer barn upp med politiskt engagerade föräldrar. En av dem är nioåriga Ellen Torsteinsrud som har en mamma som är aktiv i miljöpartiet i Uddevalla.  Ellen Torsteinsrud märker av sin mammas miljöpolitiska ställningstaganden i vardagen. Fläsk- och nötkött har de aldrig hemma, och inför förra valet följde Ellen med på aktiviteter i valrörelsen. Oftast tycker hon likadant som sina föräldrar i politiska frågor. Men inte alltid. För ett tag sedan, till exempel, diskuterade hon med sin pappa om det borde vara förbjudet att bära heltäckande slöja. - Jag tyckte att de kunde få ha slöja om de ville det. Men pappa tyckte inte det. Det är inget speciellt med det, alla kan ju tycka olika. Lisa Ljungström har också växt upp med en politiskt aktiv mamma. I dag är Lisa 22 år och har som vuxen gått i sin mammas fotspår. I tonåren gick hon med i vänsterpartiet, precis som sina föräldrar. Lisa ser bara fördelar med att ha växt upp i ett politiskt hem. – Jag har fått lära mig att det är viktigt att framföra sin åsikt, att man faktiskt kan göra någonting åt det man tycker är fel. Hur påverkas man av att växa upp med politiskt aktiva föräldrar? Var går gränsen för när ett smittande engagemang blir ett påtvingat måste? Reportar: Amanda Duregård och Erika Hedman Bergström. Reportaget är ett samarbete mellan redaktionen för Barnen och journalistlutbildningen vid Göteborgs universitet.

Hur mår en lagom stark superhjälte i landet Sverige? Är Iron Man fascist? Vad händer när kycklingar går på nattklubb? Se där, tre frågor som besvaras i P3 Kultur som den här veckan handlar om etik och ideologier i populärkulturen. Reportageföljetongen om Kapten Sverige-projektet – den aldrig släppta superhjältefilmen om den lagom starke svenska superhjälten som har problem att få ut sin a-kassa – fortsätter. Regissören Ted Kjellsson, manusmedarbetaren Jens Jonsson och huvudrollskådespelaren Alexander Karim berättar om trikåbantning, superhjälteidentitet i Jantelandet och vad som egentligen hände – varför kom filmen aldrig ut? Reportaget följs upp med en diskussion om superhjältarnas ideologiska bagage mellan serieexperterna Göran Semb och Klara Möller-Norén tillsammans med juridikforskaren Mårten Schultz. Där diskuteras och problematiseras genrens övermänniskomotiv, ta-lagen-i-egna-händer-ideal och huruvida Iron Man är fascist eller inte. Sedan är det dags för veckans specialare när P3 Kultur bevakar den intressanta och smått surrealistiska ”kycklingrättegången” – det uppmärksammade brottsmålet där konstnären och klubbfixaren Makode Linde åtalades för djurplågeri efter att ha arrangerat en klubbkväll där kycklingar fanns på plats. Evenemanget blev kanske inte ett allkonstverk, men rättegången var bra nära när hönsfåglars rättigheter i nattlivet diskuterades och modern klubbkultur noggrant definierades inför rätten. Var kvällen på Fredagatan 12 i Stockholm djurplågeri, konst eller bara dumt? Och hur höga ljudvolymer klarar en hönsfågel? Några svar och många funderingar hör ni i P3 Kulturs Dokument Kycklingrättegången. Missa heller inte säsongsavslutningen i vår serie om b-kändis-biografier när Roger Wilson delar med sig av insikter han fått från Candy Spellings Stories from Candyland.

I somras gjorde vi en hel temavecka om apokalypsen i P3 Kultur. Det kändes som en kul grej. Vi var ju sååå peppade på Viggo Mortensens postkatastrofala Promoe-skägg i kundvagnsvandringsfilmen The Road. Vi fascinerades av de stenhuggna räknetabellernas svar på milleniumbuggen. Ni vet, mayakalendern som tar slut år 2012 och därmed fixar så att Kalifornien tippas ned i Stilla havet och hela planeten rebootas på ett brutalt vis. Och vi får inte glömma Neil Strauss manlighetskrisande domedagsförberedelser i tips- och tricksboken Emergency! Som vi frossade i reportagetexten om den flintskallige rockjournalisten som lär sig slakta getter och packa en bug-out-bag inför dagen WTSHTF (When the shit hits the fan). Vi njöt av undergången som underhållning. INte bara vi förresten - hela vår kultur älskar ju domedagen. Så länge den inte kommer för nära, alltså. Så länge som nyhetsprogrammen inte börjar kännas som en renodlad trailerverksamhet inför Jordens verkliga undergång. För sen kom ju allt på en gång: Jordbävningen på Haiti. Jordbävningen i Chile. Pandemilarmen och massvaccineringarna. Det episka klimatkonferensfiaskot i Köpenhamn. Den flygstoppande skandalvulkanen på den där ekonomiska härdsmältan vi känner som Island. Och en hel massa annat. Det började smaka dåligt i munnen. Vi frågade oss: Är undergångsunderhållning fortfarande okej? Eller är det kulturskymning? Vi kröp ner till vår arkivbunker. Grävde fram några band från förra årets domedagsvecka. Blåste bort dammet. Diskuterade, följde upp och spelade in nytt. Vi uppdaterade helt enkelt vår populärkulturella domedagsångest och resultatet hör du i veckans P3 Kultur. Vi träffar Tobias, en vanlig svensk man med ovanligt hög katastrofberedskap. Tobias gillar själv inte termen, men är vad man kallar en survivalist – en person som räknar med och förbereder sig på katastrofer, allt från större strömavbrott till atomvintrar. Han berättar om gömda förråd, väskan som innehåller allt man behöver de första 72 timmarna efter undergången och ger sina synpunkter på personlig mognad bland de katastrofberedda – ”pojkar och flickor lagrar vapen och ammunition, men vuxna människor lagrar mat och mediciner”. Reportaget spelades in förra sommaren, men vi söker upp honom igenom och kollar vad det senaste årets händelser betytt för hans livsstil. I studion får Johanna Koljonen besök av filmkritikerna och populärkulturanalytikerna Teresa Axner och Niklas Eriksson. De diskuterar om det fortfarande är okej att älska apokalypsfilmer, hur blå djungelsmurfar och pensionärers mobilvanor påverkar 10-talets undergångsskildringar och hur njutbar de postapokalyptiska och superkristna Left Behind-böckerna är. Dessutom gör vi en omläsning av folkhemmets självhjälpsliknande domedagsbibel – telefonkatalogens numera utrensade ”Om kriget kommer”-sidor som innehåller fiffiga tips på hur man handskas med matvaror som smutsats ned av radioaktivt damm. Missa heller inte när vi besöker den postapokalyptiska filmklubben som avskyr Kevin Costner-epik men älskar torra informationsfilmer om livet i ett postnukleärt Storbritannien. Bunkra upp med konserver och vattenreningstabletter. Vi hörs på söndag. /P3 Kultur-redaktionen

2006 var året som Elfsborg vann allsvenskan. I det här reportaget får du vara med den magiska dagen då Elfsborg i den sista matchen på Borås Arena, en kylig novembersöndag, slog Djurgården med 1 - 0. Reportaget börjar när guldmålskytten Joakim Sjöhage slår in bollen som var på väg in i mål efter att Mathias Svensson nickat från sidan. Elfsborg vann därmed allsvenskan med en poäng tillgodo mot AIK. Med 16 572 på läktarna blev det en magisk avslutning av allsvenskan.

Kaliber undersöker de elektroniska prostitutionsstråken. Sexhandel över nätet är inget prioriterat spaningsområde för svenska länspolismyndigheter. Reportaget följs av en debatt mellan Thomas Bodström (s) och Krister Hammarbergh (m), båda ledamöter i justitieutskottet. Programmet är gjort av: Anna Jaktén, Sanna Klinghoffer, Björn Tunbäck, Niklas Skeppar, Sofia Klemming. Programledare: Kristina Hedberg