Podcasts about Kristineberg

Vi sänder direkt från Kristineberg på Västkusten där vår fältreporter och en forskare berättar om de små lysräkorna krill. Men vi får också möte en av jättarna som äter krillen sillvalen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Krill är kräftdjur som lever i öppna vattenmassan i världshaven. Dagtid håller de till långt ner i djupen, 100-400 meter djupt i svenska vatten. Nattetid simmar de upp för att äta och när de är mätta sjunker de ner i djupen igen. Krill kallas också lysräkor eftersom de kan lysa med sina lysorgan. Forskaren Matz Berggren, på Kristinebergs Center för marin forskning och innovation, har ägnat sitt yrkesliv åt kräftdjuren och berättar om krillens liv, vad de använder alla sina ben till och hur och varför de lyser. Fältreporter Lisa Henkow finns på plats på Kristineberg i Fiskebäckskil. Stämmer det att vi är mitt uppe i valarnas återkomst? Där de stora jättarna blir allt fler i haven. Karin Gyllenklev ringer upp Martin Biuw på Havforskningsinsttiutet i Norge, som är projektledare för den norska valövervakningen, och visst! – sillval och knölval är exempel på stora valar som är på väg tillbaka efter den stora jakten första hälften av 1900-talet, medan det går fortsatt dåligt för den så kallade nordkaparen.Och apropå livet i havet så rapporterar vi om en nyupptäckt strömmingssort – rovströmming! Joacim Lindwall har träffat forskaren Leif Andersson som har kartlagt strömmingens arvsmassa och efter tips från en granne hittat en ny genetisk variant av strömming som är mycket större än vanlig strömming och som äter fisk istället för plankton – den så kallade rovströmmingen.Vi ska också lyssna efter ljud i havet! I veckans kråkvinkel har Erik Kohlström grävt fram inspelningar av märkliga ljud från havets djup som bland annat gjorts av militära underrättelsetjänster, i jakt på militär undervattensverksamhet. Men hydrofonerna har inte bara fångat ljudet av fientliga ubåtar utan också av valar som sjunger, fiskar som bubblar, vulkaner och jordbävningar som mullrar.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Korallrev, trollkrabbor och sjöstjärnor finns faktiskt i svenska vatten och på västkusten finns två forskningsstationer som länge har undersökt livet under vatten där. Men nu hotas en av dem, Kristineberg, när Göteborgs universitet bedömer att pengarna bara räcker till den andra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vetenskapsradions reportrar har besökt dem många gånger genom åren. Tjärnö vid Kosterhavet som numera är landets enda marina nationalpark, och har landets enda korallrev. Och Kristineberg vid Gullmarsfjorden, som också är en för Sverige unik marin miljö.Vi hör om forskningen som bedrivs, om huruvida båda stationerna verkligen behövs, och om vilka nya parter som skulle kunna ta över driften av Kristineberg.Medverkande: Göran Hilmersson, dekan på naturvetenskapliga fakulteten, Göteborgs Universitet; Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, Tjärnö; Linus Hammar Perry, föreståndare på Kristineberg Center; Pernilla Walkenström, divisionschef på RISE.Programledare: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seProducenter: Blenda Setterwall Klingert, Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Synpodden pratar om föräldraskap, hur det fungerar att vara förälder när man har en synnedsättning men även att vara seende förälder till ett synskadat barn. Hur gör man för att hushålla med sin energi, vilka strider är värda att utkämpa och Vi pratar om copingstrategier och minoritetsstress med Sara Ytterbrink Nordenskiöld, legitimerad psykolog och förälder som även har en egen synnedsättning. Även hennes barn Mir medverkar i samtalet. Vi får även höra vad som kan brista i skolsituationen. Alicia Pettersson berättar om sina upplevelser från skolan för Caroline Kahr Gollungberg, ett inslag som tidigare varit med i Synpodden #17, valpodden om skolan. Cecilia Ekstrand, som jobbar som intressepolitisk handläggare på SRF:s rikskansli, hjälper oss att bena ut vad man egentligen har rätt till för stöd från det offentliga när man har en synnedsättning och hur SRF arbetar intressepolitiskt med habilitering och skolfrågan. Synskadades Riksförbund har mycket verksamhet riktad både till synskadade barn och föräldrar till synskadade barn. Christine Héli, handläggare för barn- och föräldraverksamheten på SRF, berättar om vad som händer den närmaste tiden. Programledare: Monica Walldén och Johan Häglerud Ljudtekniker: Johan Häglerud Mer information om SRF:s barn- och föräldraverksamhet https://www.srf.nu/det-har-gor-vi/barn/ Mer information om SRF:s intressepolitiska arbete för barn https://www.srf.nu/det-har-vill-vi/aktuella-fragor/fragor-vi-driver/barn-och-stod-i-skolan/ Verksamhet hos distrikt och lokalföreningar Det händer mycket ute i distrikten och lokalföreningarna. För mer information om vad som är på gång där du bor, leta upp din förening här: https://www.srf.nu/om-oss/organisation/distrikt-och-lokalforeningar/ Unga med synnedsättning Mer information: https://www.ungsyn.se/  Vi nämnde US Stockholms ungdomsgård. Här finns mer information: Unga med synnedsättning Stockholms ungdomsgård startar 13 augusti varje onsdag 17.30–21.30 på Lidnersgatan 10 i Kristineberg. Det är gratis att delta på den. Mer information finns Rakel Eriksson, ombudsman, Unga med Synnedsättning Stockholm 076-539 92 68. stockholm@ungsyn.se

Den 2 april 1976 äter Bosse Jansson hamburgare med sina brevbärarkollegor. Han är uppspelt, folk satsar pengar på hans geografikunskaper. Dagen efter går Bosse upp i rök och har aldrig återfunnits. Innan Bosse Jansson försvinner arbetar han som brevbärare och på helgerna brukar han sälja olika kommunistiska trycksaker och broschyrer ur en specialsydd rock eller sitta i en vitkaklad föreningslokal i Kristineberg och översätta Albanska artiklar. Bosse är tystlåten, älskar kartor och har en omtalad samling folkmusikskivor. Brevbäraren som försvann är gjord av Sara Lundin och är minnesfragment av ett människoöde, det är en storm av spekulationer och frågor som stundtals får omvärlden att ändra form. Programmet gjordes 2013.

Utvecklingssamtal med tennistränaren? Varför inte? Man har det ju med chefen på jobbet. Hur kan vi hobbyspelare få ut maximalt av våra träningstillfällen, vad bör man kräva och kan tränaren ställa krav tillbaka? Ni lyssnare gav oss tips på era favorittränare och nu har vi en av dem i podden! – Viktor Glimbert från Haga Tennis och Stockholms Tennishall, Kristineberg bjuder på sina tankar om hobbyspelarens potential att träna upp sig. Välkommen in i tennispodden för hobbyspelare! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Underbara Julia Frej gästar utan att vara aktuell, utan bara för att snacka gott. Thomas och Agnes agerar med nyss nämnda sångerska relationspanel. Bloggbevakning svingar hårt mot Blondinbella. Stort kebabbråk där "Midans” ägare ger sitt perspektiv på rättegången och bråket kring restaurangen i det själlösa området Kristineberg i Sthlm. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Del 4 med Solkarina och David fortsätter att svara på frågor och reflekterar kring olika frågor.I den här podden pratar vi om hur vi ser på Gud ,gurus och andliga lärare. Vem är en lärare för någon annan och vem ska man följa och hur. Vi behöver nog alla ha förebilder som vi kan följa men också våga ifrågasätta information.Vi pratar med om kanalisering för en av frågorna funderade kring hur mycket olika väsen och varelser kan man egentligen kanalisera?Vi pratar bibeln och änglarna och reflekterar kring vilken funktion de har.Hur du kanaliserar och vilken typ av information som kommer genom oss. Uppenbarelser är också kanaliseringar.En samisk sägen som berättar om kristi återkomst i Kristineberg och Västerbotten lär dig mer om den profetian.Solkarinas hemsidaReikiskolanSolkarinas andliga portalInstagramFacebookYoutube See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

UPPDATERING: Enligt Missing People Sweden har Adrianna återfunnits avliden. Våra tankar går ut till Adriannas familj. Vila i frid. Se mer här: https://olostafall.wordpress.com/2018/09/28/adrianna-aterfunnen-avliden/ Adrianna Klikowicz var 24 år gammal den 25 januari 2018 när hon klev av på tunnelbanestationen Kristineberg på Kungsholmen i Stockholm. Ingen vet varför hon var där den dagen. Och hon har varit spårlöst försvunnen sedan dess. Har du sett Adrianna? Varning: Olösta Fall är en podcast om försvunna människor och olösta mord och är inte för känsliga lyssnare. I detta avsnitt diskuteras bland annat psykisk ohälsa, alkoholism och droger. Jingle: Olösta Fall - Rachel Seow Sosa. Källor och mer info: https://olostafall.wordpress.com/2018/09/16/avsnitt-3-har-du-sett-adrianna

I det här avsnittet tittar vi närmre på slotten längs med tunnelbanans gröna linje mot hässelby strand. I avsnittet nämns : Kristineberg, Ulvsunda, Drottningholm, Åkeshov, Stora Ängby, Ljunglöfska slottet och Hesselby. Allt inspelat vid respektive tunnelbanestation.

88-åriga Britta tänker ofta på meningen med livet. Det gör däremot inte den f d rörmokaren Arnold som Mia Blomgren möter utanför Coop. – Jag var hela 40 år då jag bröt mig loss från en religiös sekt för att jag själv ville hitta meningen med just mitt liv, berättar 88-åriga Britta då Mia kommer och hälsar på henne på äldreboendet i Kristineberg. - Nu vet jag att meningen är att försona sig med de människor som gjort en illa men även att leva i nuet så att man inte missar det som vi kallar livet. Det här är en mening som den före detta rörmokaren Arnold utanför Coop inte har funderat allt för mycket på under sina 70 år på jorden. När Mia säger att folk grubblar en hel del på denna fråga har han svårt att tro henne och berättar att inte ens när han blev påkörd andra gången tänkte han på meningen med livet. Det här är det tredje programmet av fyra i Mia Blomgrens sommarserie Meningen med livet? Brittas dikt "Nu" Nu speglar sommarängen himmelriketmed liv och lust och ljuv musik I morgon bleknar bilden bortoch mänskas liv är alltför kort Att famna nuet är att levagråt och le den stund du fått Tro ej tiden är din herreÖgonblick är lyckans mått Ett program från 2015 av Mia Blomgren.

88-åriga Britta tänker ofta på meningen med livet. Det gör däremot inte den f d rörmokaren Arnold som Mia Blomgren möter utanför Coop. Jag var hela 40 år då jag bröt mig loss från en religiös sekt för att jag själv ville hitta meningen med just mitt liv, berättar 88-åriga Britta då Mia kommer och hälsar på henne på äldreboendet i Kristineberg. - Nu vet jag att meningen är att försona sig med de människor som gjort en illa men även att leva i nuet så att man inte missar det som vi kallar livet. Det här är en mening som den före detta rörmokaren Arnold utanför Coop inte har funderat allt för mycket på under sina 70 år på jorden. När Mia säger att folk grubblar en hel del på denna fråga har han svårt att tro henne och berättar att inte ens när han blev påkörd andra gången tänkte han på meningen med livet. Det här är det tredje programmet av fyra i Mia Blomgrens sommarserie Meningen med livet? Brittas dikt "Nu" Nu speglar sommarängen himmelriket med liv och lust och ljuv musik I morgon bleknar bilden bort och mänskas liv är alltför kort Att famna nuet är att leva gråt och le den stund du fått Tro ej tiden är din herre Ögonblick är lyckans mått Ett program av Mia Blomgren

Det var först när Ulrika fick en svår sjukdom som hon ställde sig frågan vad som är meningen med livet. Varför först då? undrar hon idag. – Jag funderade aldrig någonsin på meningen med livet innan jag blev sjuk, säger Ulrika och visar Mia sitt morfinplåster som hon nu alltid bär mot smärtan. – Så nu när jag ser tillbaka på vilken stress-junkie jag var och vilka prioriteringar jag gjorde så undrar jag varför man i hela världen måste bli svårt sjuk innan man ställer sig denna fråga?! Hör samtalet med Ulrika som börjar utanför på gatan då Mia på sin vandring i de egna kvarter i Kristineberg haffar henne för att fråga vad som är meningen med livet? Det här är det andra programmet av fyra i Mia Blomgrens sommarserie Meningen med livet? Ett program från 2015 av Mia Blomgren.

Det var först när Ulrika fick en svår sjukdom som hon ställde sig frågan vad som är meningen med livet. Varför först då? undrar hon idag. Jag funderade aldrig någonsin på meningen med livet innan jag blev sjuk, säger Ulrika och visar Mia sitt morfinplåster som hon nu alltid bär mot smärtan. Så nu när jag ser tillbaka på vilken stress-junkie jag var och vilka prioriteringar jag gjorde så undrar jag varför man i hela världen måste bli svårt sjuk innan man ställer sig denna fråga?! Hör samtalet med Ulrika som börjar utanför på gatan då Mia på sin vandring i de egna kvarter i Kristineberg haffar henne för att fråga vad som är meningen med livet? Det här är det andra programmet av fyra i Mia Blomgrens sommarserie Meningen med livet? Ett program av Mia Blomgren

Vad är meningen med livet? Det frågar Mia Blomgren människor hon möter under en rundvandring i de egna kvarteren i Kristineberg i Stockholm. Meningen med livet, det är dagarna som går, utropar den stressade hemsjukvårdaren på Kristinebergs äldreboende, innan hon hastar i väg till nästa vårdtagare. Några trappor upp bor Britta som menar att meningen är att leva i nuet och att försona sig med människor som gjort en illa medan den före detta rörmokaren utanför Coop aldrig ens snuddat vid tanken på varför vi är här. Det hade inte Ulrika heller gjort innan hon blev svårt sjuk mitt i livet. Gabriel och de andra barnen på Kristinebergsskolan vill att livet ska vara kul, helst hela tiden, även om de börjar ana att så kanske inte är fallet. Detta är något som 92-åriga Inga till fullo accepterar nu när hon orädd väntar på att döden ska knacka på hennes dörr. Det här är några av all de människor mellan 9 och 90 år som ni får möta i Mia Blomgrens serie Meningen med livet? I det första av fyra program får ni också träffa 21-årige Filip som en dag insåg att han helt hade förlorat meningen med livet. Det har också Mias 70-åriga granne som hon stöter på utanför tvättstugan. Ett program av Mia Blomgren

Vad är meningen med livet? Det frågar Mia Blomgren människor hon möter under en rundvandring i de egna kvarteren i Kristineberg i Stockholm. – Meningen med livet, det är dagarna som går, utropar den stressade hemsjukvårdaren på Kristinebergs äldreboende, innan hon hastar i väg till nästa vårdtagare. Några trappor upp bor Britta som menar att meningen är att leva i nuet och att försona sig med människor som gjort en illa medan den före detta rörmokaren utanför Coop aldrig ens snuddat vid tanken på varför vi är här. Det hade inte Ulrika heller gjort innan hon blev svårt sjuk mitt i livet. Gabriel och de andra barnen på Kristinebergsskolan vill att livet ska vara kul, helst hela tiden, även om de börjar ana att så kanske inte är fallet. Detta är något som 92-åriga Inga till fullo accepterar nu när hon orädd väntar på att döden ska knacka på hennes dörr. Det här är några av all de människor mellan 9 och 90 år som ni får möta i Mia Blomgrens serie Meningen med livet? I det första av fyra program får ni också träffa 21-årige Filip som en dag insåg att han helt hade förlorat meningen med livet. Det har också Mias 70-åriga granne som hon stöter på utanför tvättstugan. Ett program från 2015 av Mia Blomgren.

Adventstid. När andra njuter av stearinljus tittar vi på våra egna små ljus: gnistrande mareld, ormstjärnor och kammaneter. De är nämligen självlysande om omständigheterna är de rätta. Och den lilla räkan krill lyser om den får i sig den lyckobringande signalsubstansen serotonin. De flesta av de här havslevande organismerna lyser sedan urminnes tider med ett blått sken. Samma blå ljus som belönas med Nobelpriset om några veckor! För att få syn på de självlysande djuren åker vår reporter Anneli Megner Arn till västkusten, närmare bestämt Sven Lovén centrum för marina vetenskaper i Kristineberg. Till sin hjälp har hon Jenny Lindström, zoofysiolog vid Göteborgs universitet med självlysande djur som specialitet, och manetforskaren Lene Friis Möller vid Lovéncentret Kristineberg. Och så berättar vi om ett av världens mest hotade groddjur - lemurlövgrodan. Som nu kan räddas i ett internationellt projekt. Det är Lasse Willén som träffat projektledaren Andrew Gray. Veckans kråkvinkel levereras av artisten, musikern och skribenten Staffan Lindberg. Vi utlovar flodpärlmusslor i stim. Och hisnande tidsperspektiv. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Fredag den andra april 1976 är Bosse Jansson på en hamburgerbar med några av sina brevbärarkollegor. Han är uppspelt, folk satsar pengar på hans geografikunskaper. Kan han alla sovjetrepubliker? Dagen efter försvinner Bosse. Han går upp i rök och har aldrig återfunnits. Vad var det som hände? Innan Bosse Jansson försvinner arbetar han som brevbärare och på helgerna brukar han sälja olika kommunistiska trycksaker och broschyrer ur en specialsydd rock eller sitta i en vitkaklad föreningslokal i Kristineberg och översätta Albanska artiklar. Bosse är tystlåten, älskar kartor och har en omtalad samling folkmusikskivor. Brevbäraren som försvann är gjord av Sara Lundin och är minnesfragment av ett människoöde, det är en storm av spekulationer och frågor som stundtals får omvärlden att ändra form.

Mögel- och fuktskadade lokaler har visat sig vara vanliga på Sveriges största arbetsplats - i skolan. Lärare som måste byta jobb och elever som upplever problem med huvudvärk, eksem och andningssvårigheter. Inte sällan år efter år, utan att problemen åtgärdas. Kaliber har granskat den svenska mögelskolan.   Huvudvärk, näsblod, eksem och andningssvårigheter av mögel fukt och dålig luft. Skolministeriet från UR och Kaliber  om  brister  i skolors inomhusmiljö – som pågår år efter år. Saxofonen, och friidrott, är  nog det som David gillar mest. Hemma, i rummet  blänker hans medaljer. De hänger i rader på väggen.  – Jag har den här som jag fått på Lunds idrottsplats. Det är kula, höjd, längd, 60 meter, 100 meter, 400 meter och 800 meter. David går i trean och  idag har han det bra på sin skola. Första skolåret när han gick på skolan Munspelet tycker han inte riktigt om att prata om. Hans mamma, Kristina Stenberg sitter i soffan i vardagsrummet, hon minns – då var David sjuk nästan hela tiden. – Han började bli småsjuk. Du vet så där när man inte riktigt vet om man ska skicka iväg till skolan eller inte. Lite småförkyld, inte feber men påverkad helt klart. Det var många gånger de ringde och sa kom och hämta honom. Det accelererade under hösten. Under den här perioden klagade han jämt.  Han hade ont i huvudet, ont i magen. Han var inte sitt vanliga glada jag, energiska. Mellan höstlovet och jullovet det året var det trettio skoldagar, David var bara var frisk och i skolan nio av dem. Läkare tog halsprover och blodprover på honom och  de misstänkte borrelia och andra virussjukdomar men de fick inget riktigt svar. När David blev bättre de dagar han åt antihistamin mot sin pollenallergi, började Kristna Stenberg misstänka att de andra symptomen kunde ha med inomhusmiljön på Munspelet att göra. I flera år hade personalen på skolan talat om att det luktade mögel, särskilt på morgnarna i en del av byggnaderna och i några förråd. Det fanns en oro både hos personal och föräldrar. – Det syntes inte några mörka fläckar på väggarna eller så, då hade vi nog reagerat tidigare. Det var den här lukten som kändes. Skolan är Sveriges största arbetsplats brukar man säga. Och det är en arbetsplats där många får stå ut med dålig inomhusmiljö. Enligt siffror från Boverket har nästan 40 procent av Sveriges förskolor och skolor underkänd ventilation i de obligatoriska ventilationskontrollerna, OVK. Och beskrivningar av  fuktskador i lokaler, av mögel och ventilation som inte fungerar kommer också in till Arbetsmiljöverket. Vi ska snart titta närmare på dem, men först tillbaka till Kristna Stenberg i Lund,  – I den här pärmen har vi samlat  all dokumentation. Kristna Stenberg reser sig och  tar fram  en tjock pärm ur ett skåp.  – Det var en stor grej här i Lund det var det. Pärmen är fylld med rapporter och artiklar  och   anteckningar från  möten med Lunds kommun. Kristina Stenberg minns särskilt ett möte, 2011. – På det mötet frågade jag panelen två gånger, när de inte var beredda att ge några klara besked om det var farligt eller om de skulle stänga, är ni beredda att själva sitta och jobba i den här miljön eller låta era barn eller barnbarn gå där. Det var ingen som svarade på den frågan så jag ställde den två gånger. Den andra gången var det någon i publiken som ropade ”svara på frågan då”. Men de ville inte svara på den. Då hade Kristina precis flyttat David och hans bror till en annan skola. Det var tydligt för henne och Davids pappa att David var mer sjuk när han var i skolan än  när han inte var det. Och eftersom David  blev av med sina symptom i den nya skolan drar de slutsatsen att de hade att göra med  lokalerna på Munspelet. Men Kristina ville ändå veta mer. Därför satt hon där på mötet och tog del i diskussionen om  lukten i skolan, om undersökningar som hade gjorts och påbörjade saneringar. Men fortfarande var frågorna; fukten och  möglellukten – är det bara äckligt eller är det faktiskt  ohälsosamt att vara på Munspelet. – Här är bakgrunden också. Det står att ledningen för  Munspelts skola och förskola har upprepade gånger de tre senaste åren påtalat för Lundafastigheter att lokalerna är fukt- och mögelskadade. Mätningar har gjorts men skolledningen anser inte att de har fått resultatet förklarat för sig. Poängen med mötet den måndagen var att få raka tydliga besked om barn  och personal utsätts för hälsorisker när de vistas i lokalerna. Några rum har gjorts vid men fortfarande är flera fuktskadade.   De är de fackliga skyddsombuden på skolor som kan begära  ingripande enligt 6:e kapitlet, paragraf 6a i Arbetsmiljölagen. Man kan säga att de här så kallade 6.6a anmälningarna  är en  sista utväg när man anser att de kommunala eller fristående huvudmännen för skolan inte har löst problemen.  Skolministeriet från UR och Kaliber har gått igenom alla  6.6a-anmälningar till Arbetsmiljöverket som gäller förskolan till gymnasieskolaskolan åren 2010 till och med augusti 2013. De handlar till exempel om psykosocial arbetsmiljö, om  hot och våld, om hög arbetsbelastning för lärarna och om klagomål på förändringar i verksamheten. Men av de 301 inkomna anmälningar handlar 125, eller drygt 40 procent om just inomhusmiljön. De handlar om fukt,  mögel och dålig ventilation. Anmälningarna kommer från hela landet och  har rubriker som ”dålig lukt”,  ”mögliga lokaler”, och  ”risk för ohälsa”.  Så här kan det stå : Örnsköldsvik: ”Skolan har under lång tid haft problem med fukt och eventuellt mögel i källarlokaler. Det syns tydligt hur vatten och fukt tränger fram ur  både väggar och golv. De åtgärder som har vidtagits har inte löst problemen. Personal och skyddsombud har vid flera tillfällen och olika mötesformer påtalat problemen för ansvarig chef.” Norrtälje: ”Lukten av kräk och bajs i F-korridoren är ett stort arbetsmiljöproblem. Lukten orsakar tappad matlust, huvudvärk och illamående. Luften från fettavskiljaren ska inte släppas ut så nära friskluftsintaget. Felet är meddelat ett otal gånger under åren. Men har inte blivit permanent åtgärdat.”  Kalmar: ”Vi som skyddsombud vill att fastighetsägaren en gång för alla utreder att den lukt som finns i fastigheten inte är hälsofarlig att arbeta i. Vi har påtalat det många gånger och utredningar har gjorts, men problemet kvarstår. Personalen går hem med huvudvärk och kläder som luktar.” Arbetsmiljöverket kallar innemiljön ett av skolans riskområden och de satsar på att öka sina inspektioner i skolor från och med i höst. – Allt för många skolor har för dålig inomhusluft.  Adam Jansson är branschsamordnare för skolan, och inspektör på Arbetsmiljöverket. – När det gäller fukt, mögel och de frågorna – det stöter vi på av och till. Min erfarenhet är att det är klart ovanligare. När de finns är de finns är de allvarliga och då är åtgärdskraven än mer långtgående än om det enbart är dålig luft. Men det finns de sakerna och det kan kräva omfattande åtgärder om man har ”sjuka hus-problematik”. Ett tegelhus bakom en bensinmack i Borås. Långa korridorer och klassrum med barn mellan sex och tolv år. Bland de anmälningar till Arbetsmiljöverket som Skolministeriet från UR och Kaliber har tittat på  hittar vi också den om Kristineberskolan i Borås. Vi är i skolans tillfälliga lokaler. I andra änden av stan fladdrar höstlöven på en öde skolgård runt en utrymd skola. Lärarna som jobbar här kan berätta om flera år av slit och kamp för att komma bort från den. Det började för ungefär sju sen. Det var så många började må så dåligt på Kristineberskolan, den som nu står öde. Ett sjuttitalsbygge som såg ganska okej ut på utsidan, men i lokalerna var det  obehagligt varmt och fuktigt. Håkan Sevholt och Jessica Sundqvist är lärare. – Det var väl lite färg  som var avflagnad. Den blir ju sliten med så många år. Men det märktes i luften. Man blev väldigt tung i huvudet när man kom in i skolan. Det var många som sa det. – Ja, det här hade varit ett allmänt samtalsämne i många år. Det måste hända någonting.  Lärarna sa att de var bastuliknande temperaturer,  ibland regnade det in. Luften i klassrummen tog liksom slut och lärarna fick till och med bryta sina scheman, det gick inte att undervisa längre stunder i lokalerna.   – Man får ta mer raster. Ibland går det bra men ibland kan det va svårt att ta raster och splittra upp dagarna för mycket och springa ut varje halvtimme. Det är inte så effektivt. Och man kände nu går det inte att bedriva verksamhet, nu är luften så dålig så nu måste vi gå ut en stund. Det var flera lärare på Kristinebergskolan som  klagade på att de inte mådde bra i skolan. Jessica Sundqvist hade precis fått  den tjänst som lärare i svenska som andraspråk som hon länge velat ha. Hon trivdes väldigt bra med eleverna och kollegorna, men så började hon känna sig så konstig i kroppen. – Det började med att det kliade på huvudet och på kroppen. Sen fick jag fick eksem som vandrade över allt, stora eksem. Sen började det rinna och klia i ögon, det kliade i näsan. Det svullnade upp i munnen ibland när jag var i vissa klassrum. Hostade mycket. Och sen började det pipa i bröstet då.   Jessica Sundqvist tänkte inte direkt att hennes symptom hade med skolan att göra, men efter omfattande provtagningar hos företagshälsovården och analyser från Arbets-och miljömedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg gav företagshälsovården besked. – Beskedet var att jag inte skulle jobba där överhuvudtaget. Att jag blev sjukskriven. Jag fick inte vara i lokalerna. Det var ju något tokigt därifrån, det konstaterade läkaren. Man orkade jobba på jobbet, sen orkade man inget mer. Det var ju familjen som blev drabbad. Så kämpade man på ändå. Sen försökte vi hitta lokaler i närheten så jag kanske kunde träffa barnen. Men i de lokalerna var det också fuktskador så det klarade jag inte att vara i. Vad säger du till den som säger det där kan bero på stress eller vad som helst? --Jo, men när man känner reaktioner när man går in i olika rum kan det inte vara stress.  Då har man ju symptomen hela tiden. --Vi ställer oss bakom den samlade vetenskap som finns inom området. Inklusive Världshälsoorganisationens sammanställningar. Gunnel Emenius är miljöhygieniker i Stockholms läns landsting och hon forskar på inomhusmiljöns påverkan på människor på  Karolinska institutet i Stockholm. Hon säger att det finns klara risker med att vistas länge i lokaler med fukt och mögelskador. – Fukt- och mögelskador ska åtgärdas  snarast möjligt. Och det finns också en tydlig riskskattning på vistelse i fukt- och mögelskadade miljöer som framförallt är säkerställd när det gäller ökad besvärsfrekvens av astmasymptom. – Man ska inte vistas i de här byggnaderna i onödan. Är det svårt skadade byggnader är den absoluta fördelen att skaffa ersättningslokaler så fort som möjligt. Är det mer begränsade skador kanske man kan vänta. Om man konstaterar dem idag kanske man kan vänta med den totala åtgärden tills skolan stänger för säsongen men då måste man anpassa verksamheten efter det. Det är inte så att man kan säga det har vi inte råd med nu, det ligger i  femårsplanen. Skador ska åtgärdas och skadat material ska bytas ut. Man ska säkerställa att inte nya skador återkommer. Därför att det finns så starka uttryck för att fukt och mögel är uttryck för en ohälsosam miljö som kan påverka vår hälsa. Vad blir det för hälsoeffekter av det då? – Hos barn är astmasymptom och ökad infektionskänslighet de vanligaste besvären. Hos vuxna är det mer diffusa problem. Det kan vara astma och rinit, hösnuva eller trötthet, huvudvärk, koncentrationssvårigheter och liknande. Hudbesvär. Men det tydligaste symptomet på vuxna i studier är också astma och luftvägsbesvär. – Vår allra tydligaste effekt av att det är en bristfällig inomhusmiljö som påverkar hälsan är att den som har besvären mår bättre när de lämnar byggnaden. I de 125 anmälningarna om bristande inomhusmiljö som kommit in till Arbetsmiljöverket mellan 2010 och augusti 2013 uttrycker  nästan hälften, 53 av skyddsombuden, oro för att innemiljön ska göra elever och personal sjuka. ”Under många år har det varit och är problem med inomhusklimatet på skolan. De vanligaste symptomen hos personalen ögon- näsa – halsirritation,  hudrodnad, känsla av torr hud eller torra slemhinnor m.m.” ”Efter tre terminer i nuvarande lokaler har ett stort antal personer drabbats av besvär relaterat till inomhusmiljön. Personalen är inte beredd att vara försökskaniner igen!” ”Lokalen för undervisning i ämnet hem-och konsumentkunskap på skolan är undermålig och hälsofarlig sedan flera år tillbaka. Under diskbänkarna tränger en unken lukt fram och sprider sig i hela lokalen. Råttavföring återfinns i skafferiet.” Och det är  vanligt att problem med inomhusmiljön  som anmäls till Arbetsmiljöverket har pågått en längre tid. Av de 125 anmälningarna som vi har läst innehåller var femte uppgifter om att problemen har pågått i mer än två år. I en skola har dålig luft varit ett fråga som skyddsombuden drivit i sex år, i en annan har ventilationsproblem påpekats i elva år. Också  Adam Jansson  som är inspektör på Arbetsmiljöverket ser att det är vanligt att skolor dras med dålig inomhusmiljö år efter år. – En vanlig kommentar man hör är att de problemen har vi dragits med i flera år. Och det kan ha varit lång tid, förvånansvärt lång tid. Jag tycker det är synd för det är många som drabbas. All personal och alla elever som vistas i de här lokalena har ju det här varje dag i så fall. Tillbaka till Borås och Håkan Sevholt och Jessica Sundqvist. Situationen på Kristineberskolan började bli ohållbar. Fler elever och lärare klagade på att de mådde dåligt. Skolledningen och Lokalförsörjningskontoret i Borås var överens om att skolan behövde renoveras. 2009 gjorde Statens provningsanstalt en undersökning av skolan åt Borås kommun, den visade att det fanns fukt både under mattor och i skolans väggar. Den obligatoriska ventilationskontrollen visade på flera punkter att ventilationen inte var bra. Kommunens planer började handla om att  bygga om skolan istället för att renovera den eftersom bristerna var så omfattande. Men planerna drog ut på tiden och 2011 var skolan, trots en del försök att förbättra bristerna fortfarande i samma skick, eller värre. En  enkät som skolhälsovården gjorde då visar att 30 procent av skolans elever uppvisade symptom på huvudvärk en till flera gånger i veckan, att 57 procent kände sig onormalt trötta flera gånger i veckan. I ett klassrum var siffran för trötthet så hög som 93 procent. Två personer på skolan hade konstaterad mögelallergi enligt företagshälsovården. Läraren  Håkan Sevholt igen. – Då blev det så att man la in ombyggnad av Kristinebergskolan i investeringsplanen på ett antal miljoner för 2012. Då trodde vi att vi skulle få hjälpa att lösa våra problem. Men när det kom till skarpt läge beslutade man att skjuta på det och då surnade vi till och gjorde en anmälan till Arbetsmiljöverket om bristande inomhusmiljö. Och Arbetsmiljöverket gjorde en inspektion och fann att Borås stad fick driva skolan som längst till sommaren 2013, annars hade de fått en ett vite på en miljon. Då blev det lite bättre fart på gubbarna härinne.   Det är tomt på parkeringen utanför den gamla Kristinebergskolan, men på skolgården står en vit skåpbil med texten  ”energi, miljö, inneklimat” på dörren. Den  tillhör en firma  som ska ta tillvara på det som finns kvar av ventilationssystemet på skolan, det berättar Falco Güldenpfennig han är ordförande i lokalförsörjningsnämnden i Borås, den som har ansvaret för kommunens lokaler. Vi går runt skolan som är byggd i ett plan med platt tak, typiskt 1975. – Mina barn har gått här och det var inga konstigheter. Sen dök det upp på något sätt, runt 2005, 2006. Då började man prata om att renovera och rätta till. Det har smugit sig på. Så jag kan mycket väl tänka mig att det är en sak som man måste lära sig ta mer på allvar. Så fort det dyker upp, gå till botten. Och det var just det att gå till botten och ta problemen på som Håkan Sevholt och Jessica Sundqvist och deras kollegor inte tyckte att lokalförsörjningsnämnden riktigt gjorde. Även om det gjordes vissa förbättringar under åren såg ju de ingen annan utväg än att göras en 6.6A-anmälan till Arbetsmiljöverket.  – Då måste vi vidta åtgärder. Men jag kan nämna att vi har en skola som ligger i andra änden av stan, Bodaskolan, med exakt samma problem och nu byggs den om. Men om vi håller oss till Kristineberg nu då. Det var ju först när ni fick hot om vite som det rullade på riktigt snabbt. – Därför att vi utifrån nämndens underlag så gjorde vi den bedömningen att detta skulle kunna rulla den tid som det har rullat med de åtgärder som vi gjorde. Men lärare som jobbade här då, under de här åren, säger att de började känna obehag redan så tidigt som 2005, 2006. De tycker ju att den här processen har tagit väldigt lång tid. – Ja. Det kan man ju hålla med om eller också kan man förklara det. Vi har ju ingen obegränsad källa att ösa pengar ur. Det har ingen kommun. Man har velat försöka så långt det har gått att driva verksamheten för det har funnits andra projekt som har varit viktigare. Sen när det blev akut då fick man lägga andra objekt åt sidan och nu är vi där. Hade det kunnat gå fortare? – Ja absolut. Det hade kunnat stå en färdig skola. Om vi hade insett detta tidigare. Om vi dessutom hade kunnat enats om att vi insåg att det fanns ingen annan väg att gå och vi hade tagit det beslutet.  Så snart firman med den vita skåpbilen som står på skolgården har fått med sig det som går att rädda, kommer grävskopor rulla in på skolgården istället. Kristinebergskolan ska rivas. Ett slags kvitto på att personalen på skolan hade rätt, det var ingen dräglig arbetsmiljö på Kristinebergskolan. Och alla de där åren när elever och lärare mådde dåligt  i skolan, hur ska man se på dem? Jag frågar  Falco Güldenpfennig. – Jag tycker naturligtvis alltid att det är ett misslyckande om det är en skola där elever eller lärare inte mår bra. Men vi har motsvarande problem i våra äldreboende och Lss och solboenden som vi kallar det. Det är den byggteknik som var då på 70- till 80-talet. Det får vi betala ganska dyrt för idag. Men jag kan ta andra exempel där vi om något år också kan ställa samma fråga, kunde det gått fortare, och då är svaret: Ja, det är klart det kunde.  – Ni kan vänta utanför.   Jessica Sundqvist, som inte kunde jobba på Kristinebergskolan hon jobbar på en annan skola i Borås idag. – Och går jag går i lokaler som har fukt eller mögel så känner jag det direkt. Det är viktig att kommunerna underhåller sina skolor och verkligen tar tillvara på arbetsmiljön och lyssnar både på elever och personal som arbetar där. Man försöker ju alltid se positivt. Men det är klart man är lite bitter. – Så det är den nya skolan som ska byggas.   I Lund, på Munspelets skola, slutade kampen om innemiljön precis som i Borås, med rivning av skolan. En ny byggs på samma plats, bara några minuters gångväg från hemifrån David och Kristina Stenberg. Vi stannar och läser på skylten utanför byggarbetsplatsen. Serviceförvaltningen Lundafastigheter utför nybyggnad av skolan Munspelet för barn- och skolnämnden. Färdig sommaren 2014.    – Ja. Kristina Stenberg tycker att processen som ledde fram till stängningen av Munspelet var alldeles för lång. – Under hela min tid som politiker är det nog det ärende som har behandlats snabbast över huvudtaget. Som jag har sett. Lars Hansson, som är ordförande i barn- och skolnämnden i Lund tycker precis tvärtom. Han säger att  beslutet att bygga en ny skola togs väldigt snabbt från att de fick signaler om att det var en ohälsosam miljö på Munspelet. – Det fick vi i januari, februari. 2011? – 2011 ja. Det fanns ju klagomål på miljön på den här skola flera år tidigare. – Från tid till uppstår underhållsbehov, det gör det på alla fastigheter. Det görs utredningar och de åtgärdas. Att det skulle vara ett genomgripande fel på hela huset var det ingen som kände till och det var inget i de signalerna som vi fick som antydde det heller. I ett inspektionsmeddelande från Arbetsmiljöverket som är ställt till skolförvaltningen i Lunds kommun står det att under flera års tid har verksamheten påtalat lukter och vattenskador på skolbyggnaden, från 2007/2008. Munspelets inomhusklimat har inte upplevts som tillfredställande och personal och barn har upplevt hälsobesvär. Förstår du dem som tycker att det tog lång tid från den tidpunkten? – Alltså de problem som har anmälts på skolan från 2007, de har åtgärdats löpande. Men skolan kan ju inte ha varit bra då 2011 eftersom ni beslutade att ni skulle riva den. – Alltså, så här med facit i efterhand, kan man ju säga att det borde ha gjorts en grundligare genomgång av skolans tillstånd. Hur kommer det sig att det inte gjordes det då? – Bra fråga. Jag har ju inte ansvar för själva fastighetsunderhållet. Där har vi en fastighetsförvaltande nämnd. Det är ju ett delat ansvar på det sättet att vi har arbetsmiljöansvar för både personal och elever och den fastighetsförvaltande nämnden har  ju ansvaret för byggnaderna och byggnadernas underhåll. Det finns ju en risk att ett delat ansvar blir ingens ansvar. Men jag tycker ändå att de rutiner vi har är det bästa man kan göra i en sån här organisation.     Adam Jansson, inspektör på Arbetsmiljöverket känner igen bilden att delat ansvar kan bli ingens ansvar när det gäller underhåll och åtgärder som ska förbättra skolors inomhusmiljö.   – Det kan vara en fastighetsförvaltning i en kommun som har det här på sitt eller i annat fall kan det vara verksamheten. Det kan vara oklart vem som ska betala de här åtgärderna som ska göras, och vem ska driva frågan. Är det verksamheten eller är det fastighetsupplåtaren som ska ha det här huvudansvaret? Trots att det finns risk för personal och elever blir sjuka är det vanligt att problem med skolors inomhusmiljö tar lång tid att åtgärda. Skolministeriet från UR och Kaliber har berättat att av de anmälningar som kommit in till Arbetsmiljöverket om brister i skolors innemiljö sen 2010 uppger  en femtedel att de har haft sina problem i mer än två år.    En förklaring till det är att ansvaret för skolors innemiljö ofta är delat mellan olika kommunala nämnder. En annan är att det saknas pengar eller som lokalförsörjningsnämndens ordförande i Borås uttrycker det: Att ingen kommun har nån obegränsad källa att ösa pengar ur. Läraren Håkan Sevholt på Kristinebergskolan i Borås, han kan inte låta bli att peka på ännu en möjlig orsak. – Hade detta varit en arbetsplats för tvåhundrafemtio vuxna så hade det säkert inte tagit så lång tid en arbetsmiljö som är okej. Nu handlade det om barn mellan sex och tolv år. Alla kanske inte tycker att det är lika bråttom.  Skolministeriet från UR och Kaliber är slut. Nästa vecka handlar det om det här. – Du behöver ett seriöst assistansbolag som du kan lita på och som du känner förtroende för. Men den ena bjöd ju över den andra och det är det jag tycker är så fruktansvärt oseriöst. – Och så tänker man att jag säger ja så jag blir av med dem. – Och sen är det också så här att man bekymrar sig för vilka uppgifter är det som cirkulerar där ute. Vad finns det mer? Reporter: Anna Maria Höglund  

Fredag den andra april 1976 är Bosse Jansson på en hamburgerbar med några av sina brevbärarkollegor. Han är uppspelt, folk satsar pengar på hans geografikunskaper. Kan han alla sovjetrepubliker? Dagen efter försvinner Bosse. Han går upp i rök och har aldrig återfunnits. Vad var det som hände? Innan Bosse Jansson försvinner arbetar han som brevbärare och på helgerna brukar han sälja olika kommunistiska trycksaker och broschyrer ur en specialsydd rock eller sitta i en vitkaklad föreningslokal i Kristineberg och översätta Albanska artiklar. Bosse är tystlåten, älskar kartor och har en omtalad samling folkmusikskivor.   Brevbäraren som försvann är gjord av Sara Lundin och är minnesfragment av ett människoöde, det är en storm av spekulationer och frågor som stundtals får omvärlden att ändra form. Sara Lundin har gjort flera dokumentärer för P1, bland annatoch så har hon gjort flera P3 dokumentärer – dom hittar du Brevbäraren som försvann ingår i P1 Dokumentärs sommarserie "Dokumentära mysterier". Serien inleddes förra veckan med "Kvinna hittad död vid badplats".  

Vi besöker havsforskningsstationen Kristineberg i Bohuslän. Om ett ovanligt försök med jätteprovrör i Gullmarsfjorden, om behovet av alger, och bakterierna i havet. Och maneterna som sällsynt lyckade djur som överlevt i miljarder år. Programledare: Per Helgesson och Lena Nordlund

På midsommardagen sände Naturmorgons Joacim Lindwall direkt ifrån Söderåsen, sydväst om Torsåker, i Gästrikland. Söderåsen är ett kalkrikt grönstensberg med flera unika växtarter, det är också ett av dom första "Norrlandsbergen" där söder möter norr. Här fick vi följa historien från istiden, då Söderåsen var en klippa i havet, och framåt med hjälp av blommande växter som vippärt och slåtterfibbla. Gäster är Barbro och Lennart Risberg. Tina-Marie Qviberg funderade över sju sorters blommor under kudden och fortplantning i veckans kråkvinkel. Och så handlade det om regeneration - att släppa ifrån sig en arm kan vara ett bra sätt att undkomma en fiende, i alla fall om armen snabbt växer ut igen. Olga Ortega Martinez forskar på en trådormstjärna med mycket effektiv regeneration. Therese Forsberg hade träffat henne på forskningsstationen Kristineberg i Fiskebäckskil. Dessutom fick vi höra om jakten på Tranströmers tornbagge på Runmarö - ön där poeten Tomas Tranströmer själv bor, vi fick en fågelrapport från Göran Andersson på Ottenby fågelstation. Göran Nilsson från Naturhistoriska museet i Göteborg hjälpte oss svara på en lyssnarfråga om paddor som gräver ner sig i en gräsmatta i Nacka och Susanne Åkesson berättade om hur ugglor klarar av att jaga nu när det är ljust hela natten och om taltrastens härmande sång. Programledare var Elin Lemel och fältreporter Joacim Lindwall.

Det går att posta en hamburgare, med ett frimärke och texten skriven direkt på det flottiga omslagspappret. Hamburgaren kommer fram till adressaten Mr Cheng, Mailbox 303, Rosa Luxenburg Str 15, Berlin. Det gör även en LP-skiva, ett strykjärn, en jordglob och en disktrasa skickade på samma sätt. Till och med en sedel kommer fram. Det är Eric Ericson som har postat otaliga föremål till Mr Cheng, och fotografierna av de poststämplade försändelserna har han samlat i boken To Mr Cheng. Men Eric Ericson har även varit en mycket flitig brevskrivare genom åren och också dem har han gett ut i bokform. Nu blir några av breven teater i Ellen Lamms regi, med urpremiär den 15 april på Unga Dramatens scen Elverket. Ericson fascineras av samhället, dess uppbyggnad och medborgarna som det består av. Under många år har han skrivit skruvade brev till myndigheter, företag och privatpersoner för att se hur de reagerar på hans förfrågningar och påståenden. Roliga och ibland oförskämda brev som ofta har fått mycket artiga, och därmed rätt komiska svar. Redan i tonåren började Eric Ericson skriva brev till systrarna Clara och Tyra von Zweigbergk under pseudonymerna Jan med 13 fingrar, Samir, Konsum i Kristineberg och Staten. Men till myndigheter och andra undertecknade han breven med sitt eget namn. Det vill säga tills uppmärksamheten kring breven, i och med att de gavs ut i bokform, gjorde hans namn för känt. I augusti förra året gavs tidigare opublicerade texter ut i samlingsvolymen Korrespondens. De breven hade Eric Ericson undertecknat med namn som Torsten, Tony och Ann-Christin. Till Djurskyddet Sverige: Jag har en jättesvår fråga. Är det värre att slå ett djur än att äta kött? Står inget om detta på er hemsida. mvh Ann-Christin Djurskyddet Sverige svarar artigt att det är värre att slå ett djur än att äta det, eftersom djuret är dött när man äter det. I veckans P4 Kultur träffar Amanda Ooms Eric Ericson inför premiären av Brev från Eric Ericson på Dramaten och för henne berättar han om hänförelsen inför samhällets uppbyggnad och städernas konstruktioner; fascinationen som ledde fram till att han bland annat började undersöka postsystemet och skicka allehanda prylar till Mr Cheng i Berlin. Och så får vi följa med till Unga Dramatens scen Elverket där repetitionerna av pjäsen pågår för fullt. P4 Kulturs reporter Hedvig Weibull har träffat regissören Ellen Lamm, som berättar för oss om hur det var att göra teater av breven; hur det var att bygga upp ett samhälle sprunget ur Eric Ericsons brev till systrarna Clara och Tyra på scenen. Ungefär som att leka mamma pappa barn, säger hon.

Lövträdens vinterliv. Om ett par månader ska de blomma för fullt. Var finns blommorna nu? Vad händer i träden nu i vintertid? Fältreporter Thomas Öberg och Mats Bergquist spänner på sig skidorna och tar en tur längs Alterälven mellan Luleå och Älvsbyn. Där är det gott om lövträd av olika arter. Älg, hare, bäver och andra kalasar på bark och grenar och flera fågelarter tar för sig av knoppar och skott. Sjöborrar spelar en viktig roll i sitt ekosystem. På forskningsstationen Kristineberg studerar man hur arten dröbakborre påverkas när havet blir surare. Doktoranden Narimane Dorey berättar om den spännade livscykeln - från eiffeltornsliknande larver till taggiga algätare. Reporter Therese Forsberg. Vem drar sönder granskotten? Den frågan har redaktionen fått från flera håll, bland annat från Agneta Bergström Tillberg: Hej, jag bor på Värmdö och har under mina promenader sett två granar på olika ställen, där någon verkar dragit itu granskotten och släppt dem på marken. Varför gör man så? Varför bara dessa två av många granar? Och vem? Botanisten Lennart Engstrand ger oss svaret. John Leffmann har en längre tid haft en sparvhök på sin bakgård i centrala Ystad. Han berättar attt den snart har slagit alla koltrastar där. Vi ringer upp och hör mer. Programledare Jenny Berntson Djurvall.