P4 Kultur

P4 Kultur tar farväl och ägnar sista programmet åt början och slutet. Att få till en bra början kan vara svårt, och att avsluta snyggt är kanske ännu krångligare. Kajsa Carlsson har mött författaren Åke Edwardson, som en gång slängde ett helt färdigt inledningskapitel och alltid börjar med slutet. Som författare ska man lämna inledningen därhän i början av skrivandeprocessen och försöka hitta slutscenen i stället, tycker Åke Edwardson. Under sin författarkarriär har han skrivit romaner för både vuxna och unga, men mest känd är han för böckerna om kommissarie Erik Winter vid Göteborgspolisen. I höst kommer en ny Winterroman, trots att Edwardson tidigare avslutat deckarserien. Åke Edwardson funderar själv mycket kring sina slut,och i boken "Den sista vintern" lade han faktiskt till ett extraslut i pocketupplagan när han märkte att läsarna inte tolkade det första slutet som han tänkt. – Jag var nöjd som författare med det första slutet, men sedan blev jag missnöjd och då hade jag möjlighet att göra något åt det, säger Åke Edwardson. Ett dåligt slut kan förstöra en hel film, tycker P4 Kulturs reporter Viktor Hariz. Det är Hollywoodsluten, med såsig musik och alldeles för många ihopknutna trådar, som irriterar honom och i sin krönika ger han några avskräckande exempel. Vi hör även Amanda Ooms kloka ord om slutet, som också är en början.

Best of P4 Kultur, handlar idag om olika platser och miljöer som betyder något speciellt för oss. I dagens program berättar författaren Johan Theorin om en fyr på Öland, vi gör ett besök hemma hos Henrik Schyffert som vet det mesta om ett ljust och fräscht hem och vi går på eternitspaning i Gävle bland annat. Men allra först ska vi följa med Amanda Ooms, när hon besöker en mycket speciell brygga i Sunne i Värmland en kylig septembermorgon.

Försommaren är en högtidsstund för landets motorburna fantaster. Det är nu senaste halvårets slit i garage och verkstäder ska ge utdelning. Det är nu sportbilar och gamla motorcyklar får komma ut, glänsa, gnistra och puttra. P4 Kulturs Stefan Westrin följer med på mc-träff och försöker förstå vad det är som gör ett motorljud så vackert. Veckans P4 Kultur tar avstamp i Eje Lundqvists garage. Där har han motorcyklar av olika märken och årgångar. Han är mc-fantast, och trivs extra bra med kompisarna i Motorcykelhistoriska klubben i Gävleborg. De som har veterancyklar skiljer sig från många av dem som har nyare vrålåk, menar han. – Andra köper sina leksaker för att de har råd men de har inte kunnande. Många här har kunnande men inte råd. Och det är mycket roligare att umgås med dem. De är mer jordnära och vet mycket mer om vad de håller på med, säger Eje Lundqvist. Vi möter också K-G "Salle" Salander, som började köra motocross 1952. På den tiden skyddade man sig mot kylan och vinddraget genom att isolera kläderna med tidningar berättar Salle, som klarat sig igenom 29 säsonger utan några värre skador.  Men alla förstår inte charmen med brummande motorer och snabba bilar. P4 Kulturs krönikör Håkan Jäder berättar om hur han drabbades av motorsport som sjuåring, och hur det satte stopp för all form av fortsatt intresse för motortävlingar.

Från smörknivar via lapptäcken till skulpturer - ja slöjd spänner över ett brett spektrum och kan vara nästan vad som helst. I veckans P4 Kultur möter vi träslöjdaren Jögge Sundqvist, som gör både bruksföremål och utsmyckningar men inte vill kalla sig konstnär. Vi besöker också Liljevalchs, där man just förbereder en stor utställning för att fira hemslöjden som fyller 100 år i år. Det finns en helhetstanke med slöjden som tilltalar Jögge Sundqvist. Att slöjdaren kan vara med i hela kedjan, från materialinhämtning i skogen till färdig produkt i verkstaden.  -- Jag är både producent och konsument på samma gång, som det var förr. Jag tror att det är bra för människan att känna att man har en helhet i tillvaron, en närvaro, säger Jögge Sundqvist. Han har gjort konst och offentliga utsmyckningar och kommenterar gärna samhällsdebatten genom sina verk. Ett exempel är stolen "Hen", som pryds av ett skulpterat, androgynt människoansikte. -- Det är en intressant diskussion, för i första hand är vi människor. Så då tänkte jag att jag skulle göra en hen som kan vara både man och kvinna, säger Jögge Sundqvist. Hemslöjden fyller 100 år i år och det märks i hela landet. På konsthallen Liljevalchs i Stockholm öppnar snart en stor utställning med omkring 3 000 verk, jubileumsåret till ära. Just nu pågår febril aktivitet med att ställa i ordning alla rummen. Och det mest iögonfallande verket av alla är en skog bestående av 2 000 olika helt unika löv, slöjdade och inskickade till Liljevalchs från hela landet.

I dansens virvlar och virrvarr kan vad som helst hända. Den tystlåtna blir social, den stela mjukas upp och den svaga blir stark. I veckans P4 Kultur står dansen i centrum, rörelse som till och med kan förändra livet för den dansbitna. P4 Kulturs reporter Anna Törnkvist följde med Maria Niemi på lindy hop, en dansform där många även tar till sig musik- och klädstil. Varje söndag under sommaren samlas lindydansare vid dansbanan på Djurgården i Stockholm och för betraktaren kan det se ut som om man har blivit förflyttad till 1930-talets Harlem. Det är röda läppstift, skräddarsydda klänningar med smal midja och hängslen på männen. – Jag tycker att det är en jättefin klädstil som pasar min personlighet, säger Maria Niemi. Det är därför jag dansar lindy hop, den passar min personlighet. I lindy hop får man vara töntig, i andra danser ska man vara tuff eller sexig, jag känner mig inte bekväm med det. För dataprogrammeraren Björn Oskarsson handlar dans om mycket mer än att röra på sig till musik. Ingenstans har han lärt sig så mycket om sig själv som på dansgolvet. Det senaste året har han testat flera sorters dans, bland annat bugg, foxtrot och salsa, och sedan han började dansa tycker Björn Oskarsson att han har fått mer självförtroende och blivit mer utåtriktad. – Och jag vill försöka sprida hur roligt det är att hålla på med dans, säger han. Fler danslystna hittar vi i en industrilokal vid Nobelvägen i Malmö. Där har Karin Arbsjö träffat lärare och elever vid dansskolan Bowdown, dit runt 200 barn och ungdomar kommer varje vecka för att få dansa till dancehall och hiphop. För många av dem är Bowdown mer än dans. Det är ett sätt att sträcka på ryggen, ta plats och känna glädje tillsammans.

Välkomna till Best of P4 Kultur med fokus på musik. I det här en timme långa specialprogrammet får vi bland annat höra om Lennart Hellsings rim och visor, möta operafans och lyssna på brus. Men allra först ska det handla om eldsflammor och hårda gitarrer.

Att fotografera har blivit något nästan alla kan göra - hela tiden. Mobiltelefoner och små, enkla digitalkameror får oss att knäppa bild efter bild. Urvalet man tvingades göra förut, när det var ett begränsat antal foton per rulle, kan vi strunta i nu. Men vilka bilder kommer vi egentligen att ha glädje av sen? Veckans P4 Kultur handlar om foto och hur man väljer, som amatör och som proffs. Många föräldrar tar tusentals bilder av sina barn medan de är små, men kommer fotona vara något att ha när barnen blir vuxna? Kommer de att säga något om tiden barnen växte upp i? P4 Kulturs reporter Anna Törnkvist har besökt Fotografiska Akademins fotokurs för föräldralediga, där deltagarna får lära sig vilka bilder som kommer att vara intressanta i framtiden och hjälpa barnen att förstå sin bakgrund. Bland leksaker och ammande bebisar pratar kursledaren Jenny Hammar bland annat om vikten av att ta ett steg tillbaka för att få med miljön kring barnet. – Jag har en rolig bild från min barndom där jag sitter och spelar piano med min pappa, som har en mörkbrun velourdräkt på sig. Det är väldigt roligt idag att se hur han var klädd där, säger hon.  Amanda Ooms har träffat galleristen och fotoboksskaparen Ulf Greger Nilsson som ständigt måste välja, och välja bort, bilder. Och detaljerna är mycket viktiga. Han kan till exempel testa en vit kant kring ett foto i 20 olika tjocklekar. – Och det värsta av allting är att det är så jävla stor skillnad mellan 8 mm och 8,5 mm. Man vet att det går att testa något lite annorlunda och man blir tokig av det, säger Ulf Greger Nilsson.

Det finns en man som är ständigt aktuell. Ständigt ute på vägarna. Spelandes på scener i små landsbygdskommuner och i stora arenor om vartannat. I veckans P4 Kultur möter vi gitarristen Janne Schaffer, som nu kommer med en bok om sin långa karriär. Det är P4 Kulturs Malin Sandberg som har träffat honom, gitarristen som har spelat med många av världens allra största och som gjorde succé med Electric Banana Band.  Just nu är Janne Schaffer ute på turnén Music Story tillsammans med Riksteatern, en musikalisk berättelse som bygger på hans musik. Han är också aktuell med självbiografin Mitt liv som Schaffer, en bok som är efterlängtad av många. – Det här har jag dragit på i många år. Jag kände att jag måste ha en anledning till att skriva en bok, inte bara för att vika ut mitt liv, sådär, säger Janne Schaffer. I sommar kommer landets musikscener att mångdubblas. Festivalsäsongen knackar på dörren och Kajsa Carlsson har tagit en titt på utbudet och den föränderliga festivalkartan. Vi möter också Niclas Lagerstam, festivalgeneral för Putte i Parken, som byter stad i sommar.

Välkomna till ett en timme långt program med Best of P4 Kultur. Under åren som gått har vi varit med om många spännande möten och nu tänkte vi bjuda på några av våra favoriter. Dagens program kommer att gå i konstens tecken. Bland annat ska vi klättra på stegar för att komma närmre himlen och höra Yoko Ono berätta om sin performancekonst. Vi ska även göra ett besök i Caroline af Ugglas ateljé. Hon är kanske främst känd för sin musik, men hon målar också och 2010 kom hon dessutom ut med en bok om terapi. Och vi ska få träffa skaparen av de över hela världen, men kanske allra främst i Japan, älskade lerskulpturerna i bulliga former - keramikern Lisa Larson. Men allra först ska vi till Umeå och ta del av konst där bläck blandas med blod.

Mobbning, sjukdom, död och utanförskap. Ämnena kan tyckas tunga och svåra, men har alla varit teman i barnböcker av Carin och Stina Wirsén. P4 Kultur handlar om barnlitteratur den här veckan och Laila Carlsson har träffat mor och dotter Wirsén för att prata om de läskiga men populära berättelserna, och om hur det är att jobba tillsammans. I en ateljé på Söder i Stockholm arbetar illustratören och barnboksförfattaren Stina Wirsén. Hennes karaktäristiska figurer finns numer på allt från koppar till barnlakan men framförallt i böckerna om de små brokiga och gosedjuren som möter världen i Vem-serien.  Carin och Stina Wirsén gör en del böcker gemensamt och några var för sig. Boken Leka tre gjorde de tillsammans, den kom 2005 och handlar om att bli utstött. Och den har fått starka reaktioner. – Det finns vuxna som blir arga över den och säger "hur kan du skriva en så elak bok?". Men jag kan försvara det. De flesta barn vill höra den många, många gånger och då finns det ju ett behov av att bearbeta, säger Carin Wirsén. Ulla Rhedin är barnbokskritiker, bilderboksforskare och sitter i juryn för Astrid Lindgrenpriset ALMA. Hon tycker att den skandinaviska barnlitteraturen är bra, men att svenska barnböcker ibland kan bli lite fega. Vi borde ta efter Norge när det gäller bilderböcker, säger hon till vår reporter Malin Sandberg. I veckans P4 Kultur hör vi också nioåringarna Julia, Elliott, Irma och Ludvig, som pratar om bra och dåliga böcker. Barnen är överens, det ska vara spännande, och de rekommenderar böckerna om Cirkusdeckarna av Dan Höjer och LasseMajas detektivbyrå av Martin Widmark.

Den här veckan går P4 Kultur på kafé. För det är inte bara kaffe, prat och möten som klaras av på fiken, kaféerena kan också bli kreativa rum. På en ljudlig och fartfylld servering i Stockholm har författaren Johanna Nilsson sin skrivarlya, P4 Kulturs reporter Laila Carlsson har träffat henne där. Sedan 2002 har Johanna Nilsson återkommit till Teaterbaren i Kulturhuset i Stockholm för att skriva. Förutom arbetsplatsen hemma är läget vid panoramafönstren hennes favoritställe för arbete. Hon debuterade 1996 med den uppmärksammade romanen Hon går genom tavlan ut ur bilden, som handlar om mobbning. Sedan dess har det blivit många alster, bland annat barnböcker och thrillers, och i höstas kom Gå din väg men stanna, uppföljaren till debuten. Den är djupt personlig och uttalat självbiografisk och handlar om svåra frågor som psykisk sjukdom. Men det hindrade inte Johanna Nilsson från att sitta i en offentlig miljö och skriva, tvärtom. – När man skriver så personligt om väldigt mörka saker kan det vara skönt att ha kontrasten med vanliga, friska människor runt omkring sig i stället för att sitta ensam hemma, säger hon. Alla som suttit ett tag vid ett kafébord vet att det ibland är omöjligt att undgå samtalen i närheten och när hon sitter och skriver på kafé använder sig Johanna Nilsson av det. Hon samlar på sig karaktärer och diskussioner som hon sedan stoppar in i sina romaner. Bibliotekscaféet, eller BC som det heter i folkmun, är en riktig institution i Umeå. Viktor Hariz har tillbringat en dag på den spartanskt inredda kafeterian och pratat med ägare och besökare. Dit kommer ett brett spektra av gäster, från förskolebarn till punkare. Där finns också många stammisar, med ett alldeles eget kreditsystem för toalettavgiften.

Nu har gruvan i Kiruna kommit för nära samhället. Delar av stan står på mark som hotas av sprickbildning och måste antingen rivas eller flyttas. Och det här rör naturligtvis upp känslor bland Kirunaborna. För vad kommer att hända med gamla vackra byggnader som stadshuset? Vad händer när man flyttar en hel stad, vad sker med människorna i en stadsomvandling? P4 Kulturs reporter Viktor Hariz har begett sig norrut till Kiruna. Till staden och samhället som står inför en oundviklig förvandling. Staden Kiruna finns för att gruvan i Kirunavaara finns. Ingen gruva - ingen stad. Så när gruvan nu brer ut sig, är det staden som får maka på sig och inte tvärt om. I Kiruna finns en fantastisk konstsamling, med verk av bland andra Anders Zorn och John Bauer, inhyst i ett påkostat stadshus. Konstsamlingen får naturligtvis följa med när staden måste flytta. Men värre är det för stadshuset, som kommer att rivas, trots att det är en så speciell byggnad. Och tankarna om det går naturligtvis isär. Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm var dock klar över villkoren redan från början. Gruvan bestämmer. Och om gruvan stänger för att malmen tar slut, då är det också slut med Kiruna som stad och marken ska ges tillbaka till samerna. Viktor Hariz träffar gamla och unga Kirunabor för att tala om livet mitt i metamorfosen.

Marika Lagercrantz har varit i teaterns och filmens värld i hela sitt liv. Redan som sexåring ställde hon sig på scenen och först nu har hon klivit av den, för en treårsperiod i alla fall. I höstas började hon arbeta som Sveriges kulturråd i Tyskland. Och det är ett lika utmanande som roligt arbete, berättar hon för P4 Kulturs reporter Amanda Ooms, när hon besöker henne på den svenska ambassaden i Berlin. Det började med att Marika Lagercrantz läste en annons i tidningen om att man sökte ett nytt kulturråd till den svenska ambassaden i Berlin. Marika, som efter långt turnerande i Tyskland pratar tyska flytande, tyckte att tjänsten lät spännande och sökte. Och fick jobbet. Ett arbete som passar henne som hand i handske har det visat sig. I ett en timme långt P4 Kultur Special får vi följa med Amanda Ooms, när hon besöker Marika Lagercrantz på hennes jobb. Och vi får höra Marika berätta om sin första tid som kulturråd. Knappt hade hon satt sig på sin nya kontorsstol förrän Tomas Tranströmer vann Nobelpriset i litteratur. Något som naturligtvis kom att prägla de första månaderna som kulturråd. Men jobbet innebär också att lyfta fram oetablerade kulturarbetare och främja ett samarbete och ett kulturutbyte mellan Tyskland och Sverige. Marika bjuder även lyssnarna på erfarenheter från sin långa skådespelarkarriär. Om hur hon och hennes teatersällskap körde vilse in i Östtyskland medan barnen låg och sov på ett hotell i Västberlin till exempel. Och hon berättar om det allra första starka minnet från Tyskland, som hon helst hade velat glömma.

Vad har rollerderby, svensk soul, gatukonst och eternithus gemensamt? Jo, alla har de varit teman i P4 Kultur, som brukar sändas här i Sveriges radio P4, fem över åtta på söndagsmorgnarna. Under åren som gått har vi träffat författare, idrottare, musiker, filmare, forskare, länsantikvarier, reslystna, skogsälskande och konstnärer från norr till söder. Vi har varit med om himla många spännande möten och nu tänkte vi bjuda på några av våra favoriter. Del 1.

Vad har rollerderby, svensk soul, gatukonst och eternithus gemensamt? Jo, alla har de varit teman i P4 Kultur, som brukar sändas här i Sveriges radio P4, fem över åtta på söndagsmorgnarna. Under åren som gått har vi träffat författare, idrottare, musiker, filmare, forskare, länsantikvarier, reslystna, skogsälskande och konstnärer från norr till söder. Vi har varit med om himla många spännande möten och nu tänkte vi bjuda på några av våra favoriter. Detta första best of-program går i sportens tecken. Del 2.

Vad är romsk-svensk kultur? Det försöker vi ta reda på i veckans P4 Kultur, där vår reporter Anna Törnkvist går på jakt efter vad hon tror ska bli ett enkelt svar på en enkel fråga. Istället inser hon att reportaget lika mycket kommer att skildra muren som finns mellan romskt och svenskt. I ett 500 år gammalt dokument finns den första kända anteckningen om att romer kommit till Sverige. Det gör 2012 till ett jubileumsår och regeringen har utsett det här året till romskt kulturår.  För några veckor sedan hölls en konferens i Stockholm för att fira romer och romsk kultur. Till den festen kom Sabina Baltzar Roth, som söker sitt romska ursprung, för att träffa sin idol Rosa Taikon, som länge kämpat för romernas rättigheter. Där möter vi också Lars Dimitri på Romskt Kulturcentrum-Stockholm. Han träffar många som söker sin romska identitet, trots rädslan för att bli utsatt och diskriminerad. – Det är hjärtat som ropar, säger han. Musikern Dimitri Keiski tycker att det är i just musiken och folkmusiken som det går att hitta likheter och gemenskap mellan det romska och det svenska. Själv sjunger han både på engelska och romani, men dolde tidigare sitt romska ursprung precis som så många andra. – Jag mådde inte bra på den tiden när jag var lite försiktig med att säga att jag var rom. Men jag mår mycket, mycket bättre i dag, säger Dimitri Keiski. En man som verkligen försökt att tränga in i den romska kulturen är författaren och journalisten Bo Hazell. I höstas kom han ut med en reviderad och kraftigt utökad utgåva av sin bok Resandefolket, från tattare till traveller, där han berättar om sina många upplevelser men framför allt försöker skildra de olika resandefolkens historia. Och för den som gillar film och självbiografier så kan vi tipsa om filmregissören Emir Kusturicas memoarer Döden är ett obekräftat rykte, som kom ut på svenska i början av året. Kusturica har gjort filmer som Svart katt, vit katt, och Zigenarnas tid och i sin självbiografri tar han läsarna med till sin barndoms Sarajevo.

Nu är det 50 år sedan Sten & Stanley stod på scen tillsammans för första gången. I P4 Kulturs specialprogram om dansbandet från Karlskoga möter vi bröderna Sten och Ebbe Nilsson, som varit med ända från början. Det blir många minnen och anekdoter, en titt på gamla scenkostymer och, förstås, mycket musik. Den 17 mars 1962 stod Sten & Stanley på scen för allra första gången. Det var i Folkets hus i Degerfors, och P4 Kulturs reporter Kajsa Carlsson följer med när bröderna Sten och Ebbe Nilsson återvänder dit, exakt 50 år senare. Där får vi också träffa Stanley Granström, som gav bandet sitt namn men som själv inte varit med på 45 år. I programmet ringer vi också upp några av Sten & Stanleys kollegor i musikbranschen och hör bland andra Charlotte Perelli och Christer Sjögren berätta om sina minnen av bandet och hur de har påverkats av Sten & Stanleys musik. Men framför allt får vi höra Ebbe och Sten Nilsson. Om karriärens toppar och dalar, om filmerna som fick bottenbetyg, om medias syn på bandets musik och om hur man orkar turnera år efter år.

Den 31 mars är det avspark i fotbollsallsvenskan och P4 Kultur går den här veckan på jakt efter fotbollskulturens eldsjälar. Vi åker till lilla östgötska Åtvidaberg och Kopparvallen, där fotbollen engagerar nästan alla men där det är svårt att få folk att stå i klacken. Och i Malmö träffar Karin Arbsjö supportrarna som inte nöjer sig med att heja, de syr och sätter ihop gigantiska läktararrangemang, tifo. Tifo kan vara nästan vad som helst, enligt Dennis, en av de unga medlemmarna i tifo-föreningen MT96. – Det kan vara en jättestor målning, en massa små A4-papper som man håller upp, konfetti, banderoller, massa flaggor... I en hemlig källarlokal samlas medlemmarna och syr, tejpar, fixar och lagar. Och efter varje match tvättas tygerna som använts. I Åtvidaberg är Almer Ljutika ordförande i supporterklubben Kopparslagarna. Och trots att laget äntligen är tillbaka i allsvenskan den här säsongen är han bekymrad. Folk vågar inte stå i klacken, av rädsla för att ses som huliganer, tror Almer Ljutika. Malin Sandberg tipsar om böckerna som får hjärtat att fortsätta dunka lite extra hårt även efter att fotbollsälskaren lämnat läktaren. Och Amanda Ooms berättar om hur hennes morfar blev som förbytt när det var match. Han, som var så ädel och stillasinnad i vanliga fall, kunde ligga kvidandes på golvet när bollen i den tv-sända matchen inte hamnade i rätt mål.

Veckans P4 Kultur handlar om artisterna som är stora i en del av världen, men helt anonyma i en annan. Sångaren och musikern Ciwan Haco jobbar som musiklärare i Gävle, men i Kurdistan är han så stor att han fått smugglas in till sina spelningar för att komma undan fansen. Vår reporter Stefan Westrin möter Ciwan Haco i Gävle, där han jobbar på Kulturskolan och undervisar i instrumentet saz. Haco blev chockad när han kom till den turkiska staden Batman för att spela 2003. Han visste att han var välkänd i Kurdistan och trodde att han skulle få möta en publik på som mest kanske 10 000 personer. Det kom 300 000. – Jag visste inte att jag var så populär, skrattar Ciwan Haco som är van vid publiksiffror på max 500 i Europa. Vi hör också historien om musikern Sixto Rodriguez. Han spåddes en lysande karriär när han gjorde sin första inspelning i slutet av 1960-talet, men succén uteblev. Rodriguez levde fattigt och jobbade hårt, samtidigt som musiken spreds och han ovetandes blev en superstjärna i Sydafrika. Kajsa Carlsson berättar om Sixto Rodriguez, vars märkliga öde nu har blivit film. Svenske Malik Bendjelloul har redan kammat hem flera priser för filmen Searching for Sugarman, som väntas ha biopremiär i Sverige i slutet av sommaren eller början av hösten.

Vi har väl alla ett förhållande till listan. Kanske präntar du ner dagens alla måsten för att sedan kunna bocka av? Finns det en rankning därhemma i byrålådan över dina ex utifrån hur smärtsamma uppbrotten var? Eller flyter du fritt och litar på hjärnans förmåga att hantera livet? I veckans P4 Kultur läser vi topplistor, packlistor och att göra-listor. Och så säger vi grattis till en superlista. Kajsa Carlsson har träffat Ulf Nordström som har skrivit listor så länge han kan minnas. Han listar arbetsuppgifter på jobbet, saker som ska göras hemma och varor som ska handlas. Men det handlar inte bara om måstelistor. Topplistan är roligare, och den filmintresserade Ulf har varit med och satt ihop tegelstenen Tusen svenska klassiker, som kom 2009. Dessutom fick listintresset honom att göra en film om sin och släktens böjelse för att lista och strukturera. Men vad är det som är så bra med alla dessa att göra-listor och to do-apparna som finns att ladda ner till mobilen? P4 Kulturs reporter Malin Sandberg frågade David Stiernholm, Sveriges enda struktör, som lever på att styra upp vardagen åt oss. Och Laila Carlsson pratar med listtoken och programledaren Carolina Norén, som firar att Svensktoppen fyller 50 år.

Vem har inte hört talas om Daniel i lejongropen? Om Moses i vassen, delningen av Röda havet? Om Adam och Evas möte med ormen eller Judaskyssen? Berättelserna i världens mest spridda bok bibeln är väldigt många och nedtecknade under hundratals år i olika syften, av många olika skribenter. Så det är ju inte så konstigt att man höjer lite på ögonbrynen när man hör att Göteborgs Stadsteater sätter upp hela bibeln i en enda föreställning. Att ta sig an uppgiften var också mycket riktigt en rejäl utmaning bekräftar manusförfattaren Niklas Rådström. – Det är viktigt att handskas med det här materialet med respekt både för tro och tvivel, säger han. Nu spelas den fyra och en halv timmar långa föreställningen för fullt, och P4 Kulturs reporter Malin Sandberg tar oss med bakom kulisserna. Dessutom får vi höra en krönika av Viktor Hariz om en tidig teaterinsats som en av de tre vise männen i skolans julspel. Han ställer frågan: hur hade våra traditioner sett ut om vi hade hört berättelser om Muhammeds liv sedan vi var små istället för om Jesus?

En våg av soul på svenska sköljer över landet. I P4 Kultur fredag kväll träffar vi två av de hyllade nya soulsångarna, Aleks i Stockholm och Albin Gromer i Malmö. Karin Arbsjö har mött stjärnorna som sjunger med själ och hjärta och skriver texter som berör. På den svenska soulhimlen lyser just nu Albin Gromer och Aleks klarast. Men det var inte de som började med soul på svenska. Det var det Lisa Nilsson som gjorde och männen bakom hennes stora hit Himlen runt hörnet; Mauro Scocco och Johan Ekelund. På sin tid banbrytande musik, som 20-årsjubilerar i år. Men medan soul på svenska i början av 90-talet hade rötter främst i R'n'B, bottnar mycket av dagens svenska soul i hip hop-musiken. I P4 Kultur fredag tar musikjournalisterna Anna Hellsten och Ametist Azordegan oss med på en resa genom den svenska soulens historia och in i framtiden. 

I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Och författaren, dramatikern och konstnären uppmärksammas runt om i hela landet under våren, inte minst på de olika teaterscenerna. I veckans P4 Kultur möter vi två av regissörerna som tagit sig an Spöksonaten och gjort nya tolkningar av Strindbergs drömska dramatik. I vår sätts flera av August Strindbergs pjäser upp, men det är inte hans berömda realistiska pjäser som Fröken Julie som spelas. I stället är det främst dramatiken där drömmar och associationer styr som dominerar på scenerna och den som vill kan se tre uppsättningar av Spöksonaten, två av Ett drömspel och två av Till Damaskus. I dagarna har två helt olika uppsättningar av Spöksonaten premiär. En pjäs om ett hus där en spöksupé pågår - och som kan tolkas och sättas upp på helt olika sätt. P4 Kulturs Hedvig Weibull har mött regissören Malin Stenberg på Dramaten. I sitt projekt "Satans Strindberg" utmanar hon bland annat den mer traditionella uppsättningen av Spöksonaten som samtidigt spelas under samma tak. Och regissören Andreas Boonstra på Moment:teater kopplar pjäsen till nutida Sverige och aktuell politik i Nya Spöksonaten. Där står kampen mellan Socialdemokraterna och de konservativa, och Olof Palme får en central roll. P4 Kulturs krönikör Amanda Ooms har också tagit sig an Strindberg och funderar på hans fotspår. – Undrar om han hade stora fötter, lika stora som hans ord kunde uppfattas. Eller var de kanske små och nätta?

Den som försöker skildra någon annans liv i bok- eller dokumentärform har många utmaningar framför sig. För hur långt kan man gå när man berättar en annan persons historia? Och var går gränsen? Det försöker vi reda ut i veckans P4 Kultur. Kajsa Carlsson har träffat Sara Broos som följde sin nära vän, konstnären Lars Lerin, med kameran i tre års tid. Vi möter också David Lagercrantz som skrev boken om Zlatan Ibrahimovic. I början av februari premiärvisades För dig naken, filmen om konstnären Lars Lerin och hans man Manoel Marquez, kallad Junior, och deras kärlekshistoria. Dokumentären är resultatet av tre års filmande där Sara Broos följt paret från första träffen, i sovrummet, i sorg och över axeln på bröllopsfotografen. Det blev intensivt, och vänskapen förändrades i och med filmen, berättar Sara Broos. Men det har inte avskräckt henne och nu ger hon sig på ett nytt och ännu mer privat projekt. Nu vänder hon kameran mot sig själv och sin mamma, konstnären Karin Broos. Att hitta Zlatans språk tog lång tid för författaren David Lagercrantz, men till slut var han "Zlatanifierad" och hade svårt att hitta tillbaks till sitt eget sätt att skriva. I en intervju med Karin Arbsjö beskriver han hur han försökte övertala fotbollsspelaren att dela med sig av allt. – Jag måste kunna ditt liv bättre än du kan det själv om jag ska göra det här bra, sa jag, berättar David Lagercrantz. När det var dags för Malcolm X att skriva sin självbiografi tog han hjälp av författaren Alex Haley. Det visade sig vara en tuff uppgift, P4 Kulturs reporter Viktor Hariz berättar mer i veckans program.

Vi har nog alla stött på dem någonstans. På bröllopsfester, after ski, på charterresan eller när arbetsgivaren bjuder på kalas. P4 Kultur handlar om covers den här veckan, och om banden och artisterna som lever på att spela andras låtar. Viktor Hariz träffar bandet The Gravedigger And The Teacher som bara spelar andras låtar, men inte vill kalla sig coverband. The Gravedigger And The Teacher har specialiserat sig på amerikansk folkmusik och gör egna versioner av gamla fackliga kampsånger, och det får gärna vara låtar som ingen känner igen.  Efter tre år som band får medlemmarna i The Gravedigger And The Teacher fortfarande frågan när de ska börja skriva egna låtar, när det ska bli "på riktigt". – Men vi trivs med att spela gammal musik som vi tycker om, säger Sofia Nilsson som sjunger i bandet. Men det finns ju så många sätt att göra det där på. Att göra andras musik till sin egen. Man kan byta rytm, arrangemang och till och med språk. På Jamaica finns en kultur av att alltid göra en dansvänlig version av de senaste internationella hittarna. Dessutom delar man gärna med sig av rytmer, eller bakgrundsslingor, som flera artister kan utgå från och göra egna låtar av, berättar musikjournalisten Johanna Karlsson.  Och så tar P4 Kulturs reporter Kajsa Carlsson en titt på några av de svenska låtarna som blivit stora, kända och folkkära men som från början funnits på andra språk, och i bland handlat om något helt annat.

Få byggnadsmaterial har med tiden blivit så baktalade som eternitplattorna. Efter en asbestskandal på 70-talet fick "torparkexen", eller "fattiglapparna" som de också kallades, ett grundmurat dåligt rykte. Men nu håller eternithusen i Sverige på att bli allt ovanligare. Och i takt med det börjar deras kulturhistoriska status höjas. Vår reporter Stefan Westrin bjöd med byggnadsantikvarien Erika Åberg, och författaren och journalisten Elisabeth Aagård på en eternitspaning i Gävle, för att se hur husen står sig idag. Ett rött hus med vita knutar. Det är väl så vi oftast föreställer oss ett typiskt svenskt hus, och de flesta av oss tycker nog att det är rätt fint också. Men i mitten av förra seklet så var det många som ändå valde att ge sina hus en tåligare fasad än en av trä, som behöver ständigt, både kostsamt och tröttsamt, underhåll. Man valde att sätta eternit på huset, som kaxigt lovade att hålla för evigt. Men inget varar för evigt, inte ens eternit. Och nu finns det inte så många eternithus kvar. Vad ska man göra med det krympande antalet eternithus? Bevara för eftervärlden för att de är fina på sitt kantiga och gråkarga sätt och dessutom har ett kulturhistoriskt värde? Eller ge husen sina ursprungliga useenden tillbaka, för att eternit är fult? Författaren Elisabeth Aagård håller på att skriva en bok om eternithus, och hon vet vad hon tycker. Häng med på veckans eternitspaning! P4 Kulturs Laila Carlsson tar dig även med till en byggnadsvård på Söder i Stockholm för att prata beslag, bakelit och funkis.

Det brukar handla om varelser som vampyrer eller gengångare när skräckboksförfattaren John Ajvide Lindqvist skriver. Men nu när han är Dramatenaktuell med en pjäs, så är det helt vanliga dansbandsmusiker som står i fokus. I helgen har Fem kända musiker döda i seriekrock premiär, med bland andra Reuben Sallmander i en av rollerna. Musik är förvisso inget nytt i John Ajvide Lindqvists berättelser, han refererar ofta till musiktexter. Om vad musiken betyder för honom, och om det är dramatik som väntar nu mer än skräck, berättar han i veckans P4 Kultur. Laila Carlsson har träffat honom. John Ajvide Lindqvist har ett förflutet som trollkarl och ståuppkomiker. Kan hända är det därför han fascineras så över dansbandsmusikernas jobb och tillvaro, säger han. Och han tänker då speciellt på dem som inte spelar på heltid. För det är något med det där att åka iväg ett helt gäng musiker, rigga scenen och instrumenten, och under en kväll sjunga om den eviga kärleken. Det blir som att bygga upp ett slags alternativ verklighet som musiker och publik ställer upp på under några timmar. Sen packar man ihop och drar hem igen till det vanliga livet som elektriker eller busschaufför. Bandet Tropicos, som förekommer i ett par av John Ajvide Lindqvists tidigare texter också, har hållit igång i 35 år och ska vara med i ett slags hyllningsprogram i tv. Det får dem att se tillbaka på den långa karriären och minnas. Men det visar sig att bandmedlemmarnas bilder av åren som gått inte stämmer överens, och det blir slitningar i gruppen. Det är handlingen i stora drag. Det förekommer visserligen en våldnad i pjäsen. En grävling som bandet kört över en gång i tiden med turnébussen. Men den fanns inte med i manuset som John Ajvide Lindqvist skrev, utan har plockats upp av teatern från Johns anteckningar. Skräcken har fått stå tillbaka för vanliga människor som pratar. Men visst finns det ändå otäcka inslag med i pjäsen som beskrivs som en komedi, avslöjar han. I veckans P4 Kultur träffar vi även Sten och Ebbe Nilsson från 50-årsjubilerande bandet Sten & Stanley. De har dock inga problem med att minnas och glädja sig åt den långa dansbandskarriären. Kajsa Carlsson åkte till Karlskoga och träffade dem. Dessutom får vi höra Thomas Deutgen från P4 Dans kåsera om att gammal är äldst. 

Sågspånsdoft, sjölejon och sockervadd. Eller flygande motorsågar, halsbrytande trapetskonster och knivkastare. Cirkus kan vara så mycket, och i veckans P4 Kultur följer vi med Malin Sandberg när hon besöker nycirkusen Cirkus Cirkör i Göteborg. De har inga djur med i sina föreställningar, men de våghalsiga numren är desto fler. Och tanken bakom showen rymmer både mod och hjärta. Cirkus Cirkörs föreställning Wear it like a crown handlar om att våga misslyckas och att inte vara rädd för risker. Var den du är, och bär dina svagheter med stolthet! Men misslyckas artisterna med sina nummer kan det går riktigt illa. Vi träffar Jesper Nikolajeff, med artistnamnet Nerves of Steel, knivkastaren som i den här föreställningen jonglerar med motorsågar. Han beskriver hur man långsamt får vänja sig av med rädslan. Men riskerna är också det som är charmen med att gå på nycirkus, enligt cirkusdirektören och grundaren Tilde Björfors. Och med de våghalsiga numren vill hon skicka ett budskap till publiken. – Det enda jag är ute efter egentligen är att man får kicken att göra livet lite större, världen lite större, och våga mer.  I veckans program hör vi också P4 Kulturs reporter Viktor Hariz som ger en tillbakablick på cirkusens mörka historia. Både djur och människor har plågats för att roa och förskräcka cirkuspubliken.

Cilla Ramnek är designern och stylisten som ser mönster i allt och började lägga pärlplattor som vuxen. Hon slog igenom 1999 med en fem meter bred pärlplatta i färgglada mönster och sedan dess har hon kommit att associeras med den enkla tekniken och med stormönstrade färgrika tyger. I veckans P4 Kultur möter Hedvig Weibull Cilla Ramnek som berättar om sitt konstnärskap och sin förkärlek för utskällda material. Insidan av kuvert, busstidtabellen eller en reklamfolder, allt kan vara början på ett mönster för Cilla Ramnek. Något som måste utforskas och bearbetas vidare. Hon beskriver det som ett inre tvång. Så har det varit sedan hon var tre år gammal, och något annat förhållningssätt finns inte. Och mönster, det finns det överallt. – Det är bara i den rena naturen jag inte ser mönster, säger Cilla Ramnek. Det är många av oss som har mönster inpräntade på näthinnan, och i våra hem. De återkommer dessutom. Det som prydde kopparna hemma i köksskåpen på 1960-talet blir plötsligt populärt igen och det gamla porslinet blir dyrt. Men varför blir det så? Och vilka mönster blir viktiga i framtiden? P4 Kulturs reporter Kajsa Carlsson och trendspanaren Stefan Nilsson funderar på saken.

I veckans P4 Kultur gläntar vi på porten till musikern Hans Appelqvists säregna världar. Han är en av Sveriges mest framstående inom experimentell musik och arbetar i gränslandet mellan konst och musik. I december gav han ut sin nya skiva som heter Sjunga slutet nu, och snart premiärvisas hans halvtimmeslånga film med samma namn. Filmen handlar om den äldre kvinnan Theodora som bor i ett hus vid en sjö i skogen och hennes vänner, pojken Vissen och det svävande klotet Sot. Att det blev en film nu, efter att under tio års tid ha gett ut musik, handlar om utmaningar. – Många av besluten som kan verka konstnärliga handlar om att jag är nyfiken på något rent tekniskt. Jag har inte gjort det innan och vill testa. Film var en sådan grej, säger Hans Appelqvist när Karin Arbsjö träffar honom i hans studio i Malmö. Känslan av osäkerhet, vad som är dröm och verklighet och vad en konstnär egentligen menar, den kan dyka upp även i biosalongen. David Lynch är till exempel en mästare på obegriplighet, och verkar trivas med det. Viktor Hariz har tänkt till om det här med filmer han inte förstår men älskar ändå.

2011 var ett omvälvande år på många sätt, inte minst politiskt. När den amerikanska tidskriften Time valde 2011 års person att sätta på framsidan av sitt decembernummer, blev det varken någon megakändis eller någon företagsledare - det blev demonstranten. 2011 var revolutionernas år. I veckans P4 Kultur får vi träffa journalisten och fotografen Mia Gröndahl som sedan tio år bor i Kairo i Egypten. Hennes bok med foton från Tahrirtorget ligger på topp tio på den egyptiska bokförsäljningslistan. Med ett så speciellt år bakom oss, med stora världshändelser, vad väntar 2012? Dessutom fördjupar vi oss i fagra nyårslöften, löften som har en tendens att spricka redan några dagar in på det nya året. Författaren Gunilla Thorgren, som var med och startade Grupp 8 i Stockholm på 60-talet, kom ut med boken Ottar och kärleken i augusti i år. För oss berättar hon om Ottar, eller Elise Ottesen-Jensen som hon egentligen hette. Och om hur det har varit att arbeta med boken om den mycket starka kvinnan och pionjären inom sexualupplysningen i Sverige. Vad skulle Ottar ha sagt om hon såg utvecklingen i Europa idag? Den tredje personen vi får träffa i P4 Kulturs nyårsprogram är filmaren Johannes Nyholm, som har prisats för sin kortfilm Las Palmas, i vilken hans lilla dotter spelar huvudrollen som berusad turist.

Serafer, keruber, ärkeänglar, skyddsänglar och amoriner... Tron på änglar och vad de har för betydelse för oss människor har varierat genom århundradena. Men klart är att änglar har en speciell plats inte bara inom religionen utan även inom kulturen än idag. Det vimlar av dem inom konsten, litteraturen, musiken och på filmduken, och så här års hänger de tätt i julgranarna. Men vart kommer tron på änglar från och hur kommer det sig att de har fått något av en renässans i våra dagar? Det tar vi oss en närmare titt på i veckans P4 Kultur, då Laila Carlsson åker till Uppsala och träffar Kajsa Ahlstrand, professor i missionsvetenskap vid Uppsala universitet. Vid den teologiska institutionen i Uppsala ger man i vår en kurs som heter Änglar och demoner. Den syftar inte på författaren Dan Browns kioskvältare utan på hur änglar och demoner har uppfattats genom århundradena och vilken plats de har och har haft inom kultur och religion. En av dem som håller i kursen är Kajsa Ahlstrand, och hon berättar för oss om hur änglarna haft som uppgift att medla mellan människor och gud. Då, på medeltiden, var änglarna män, men senare blev de även kvinnor och barn. Vi får också stifta bekantskap med en mycket speciell ängel på domkyrkans tak: Sankta Cementa.

Snart är julen - den stora hemvändarhögtiden - här, då många återvänder till sin barndomsbygd och kanske till och med till sina barndomshem för att fira tillsammans med föräldrar och andra släktingar. Det är att återse och bli återsedd. Påmind om hur det var, kanske fortfarande är eller har blivit. I veckans P4 Kultur får vi träffa hemvändarna Jon Perman och Karin Bäckström, som flyttade från asfalt och tjutande sirener till en liten stuga långt ute i skogen. Att vända hem blev för dem en början på deras gemensamma konst-, mode- och musikprojekt [krig]. Vår reporter Stefan Westrin följde med dem till stugan där allt började. När Jon Perman och Karin Bäckström bildade duon [krig] bestämde de sig för att lämna Göteborg respektive Berlin för att flytta till en gammal stuga i skogen i lilla Lumsheden precis på gränsen mellan Gästrikland och Dalarna för att kunna koncentrera sig på sitt projekt. Under ett halvår i isolering och utan distraktioner fick de ro, utrymme och tid att utveckla en egen värld.  I veckans program berättar de hur det var att flytta ut i skogen bland ylande vargar. Vi får även höra Amanda Ooms kåsera kring hemvändare. Den som vill se en föreställning på temat hemvändare kan bege sig till Cirkus i Stockholm. Där ger humorgruppen Klungan tillsammans med Säkert!, det vill säga låtskrivaren Annika Norlin och hennes band föreställningen Hemvändarkväll, nu på tisdag och onsdag. En föreställning som manar till eftertanke lika mycket som till skratt.

I ett sekulariserat land som Sverige är det många som inte sätter sin fot i kyrkan ens på julottan, som aldrig ber en bön och som inte tänker så mycket på det där med andlighet. Åtminstone inte i religiös bemärkelse. I Östmark i norra Värmland bor och verkar prästen Johan Bonander. Han är förstås en av dem som ägnar gud och kyrkan långt mer tid än de flesta. Men han är också brandman och polispräst bland annat. P4 Kulturs reporter Håkan Jäder har träffat honom för att tala om hans många roller i bygden. I veckans program tittar vi även närmare på hur präster skildras i svensk film. Intresset för präster på film började med Nattvardsgästerna av Ingmar Bergman, berättar teologen Susanne Wigårds Yngvesson, lektor i etik vid Teologiska högskolan i Stockholm. Filmen har några år på nacken men är fortfarande intressant. Pernille Nordström har träffat henne för att samtala om olika filmpräster som satt spår i den svenska filmsjälen. Som till exempel Henning i Änglagård, eller prästen Stig i Så som i himmelen. Susanne Wigårds Yngvesson tycker att de svenska filmprästerna är synnerligen stereotypt skildrade och delar in dem i tvivlare, rebeller, fåntrattar och försonare. Och varför finns det egentligen så få filmpräster som är kvinnor?

När det blev känt att Tomas Tranströmer är årets Nobelpristagare i litteratur, gick det ett sus genom Sverige. På arbetsplatser och i bussar och på torg brast folk ut i ett kollektivt äntligen. Tranströmers dikter hör till de mest älskade och översatta. Och några av hans allra mest kända dikter som "Romanska bågar" är andliga. Utan att för den sakens skull nödvändigtvis vara religiösa, eller bundna till en särskild tro. Snart är det dags för den stora Nobelbanketten i Stockholms stadshus då Tomas Tranströmer ska tilldelas 2011 års Nobelpris i litteratur. Det är ett pris som många svenskar hoppats på, men kanske aldrig riktigt vågat tro på. Under sitt långa diktarliv har Tranströmer ändå inte publicerat fler texter än att de ryms i en eller ett par samlingsvolymer. Men det han har skrivit har spridits och älskats världen över och hans texter har översatts till 60-talet språk. Kanske är det hans sätt att använda metaforer som fängslat så många läsare, och hans sätt att fånga andligheten både i människa och natur. I veckans P4 Kultur träffar vår reporter Hedvig Weibull poeten Ylva Eggehorn, journalisten och litteraturvetaren Eva Ekselius och kyrkoherden Anders Ekhem i Farsta församling, och samtalar om vad Tomas Tranströmers dikter betyder för dem.

Den här veckan handlar P4 Kultur om sporten som försvann och återuppstod. Rullskridskosporten rollerderby var på 40-talet fram till 70-talet en stor sport, framför allt i USA. Men populariteten dalade efter uppgjorda matcher och under ett par decennier försvann den närmast helt. På 2000-talet väcktes sporten till liv igen, nu som en undergroundrörelse. Och de senaste åren har rollerderby växt lavinartat även i Sverige. Vi får följa med på derbymatch mellan Norrlandslagen Luleå Slaughters Daughters och Umeå Radical Rollers. Viktor Hariz träffar bland andra Abba den snabba och Roadkill, två av nyckelspelarna i matchen som får ett oväntat resultat. Och Malin Sandberg följer med när Göteborgslaget tränar i en ruffig lokal. Visst är det mycket attityd i sporten, men det handlar även om hård träning, säger Angie Action i Gothenburg Roller Derby. Det är bara tjejer som spelar rollerderby i Sverige, men i USA finns det mixade lag. Och idag finns det lag i bland annat Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå, Luleå, Helsingborg och Visby. Flera dokumentärfilmer har gjorts om sporten och just nu håller även filmaren Klara Levin på med en svensk dokumentär om laget Crime City Rollers i Malmö. På torsdag den 1 december drar världscupen i rollerderby igång i Toronto Canada. Flera europeiska lag är med och tävlar. Från Norden deltar Sverige och Finland.

Mer än 10 000 barn i Sverige har en mamma eller pappa som sitter i fängelse. För tre år sedan startade projektet Godnattsagor inifrån på Fosieanstalten i Malmö. Projektet går ut på att föräldrar som sitter i fängelse läser in godnattsagor på CD till sina barn - på utsidan. P4 Kulturs Karin Arbsjö åkte till fängelset i Ystad för att träffa en av internerna som har varit med i projektet. Godnattsagor inifrån är ett samarbete mellan Kriminalvården, Malmö stadsbibliotek och Bryggan, en organisation som arbetar med barn till föräldrar i fängelse. Projektet startades 2008 av Karin Johansson och vid bokmässan i Göteborg fick hon pris för framstående insatser på folkbiblioteksområdet 2011. Men trots projektets positiva effekter är dess framtid oviss, på grund av Kriminalvårdens hårda sparkrav. Godnattsagor inifrån är framför allt till för barnen, men även föräldrarna får ut mycket av att delta i projektet. Att läsa in sagor på CD är ett sätt att vara delaktig i barnens uppväxt. På fredag den 25 november har dokumentärfilmen At night I fly premiär i Sverige. Den handlar om fångar på fängelset New Folsom i Kalifornien i USA. En hårdbevakad anstalt för män som har dömts till långa straff och de flesta som medverkar i filmen sitter på livstid. Filmen berättar om isolering, och om hur den påverkar fångarna själsligt och kroppsligt... Men främst om hur några män vägrar att låta livet bakom murarna bryta ner dem. Genom att vara kreativa; genom musik, poesi och samtal öppnar de upp sig för varandra och sig själva. Bakom filmen står regissören Michel Wenzer och producenten Tobias Jansson. Och i våras kom boken Pappa & kriminell, skriven av Niklas Malmborg och Geir W Stakset, ut. En reportagebok om bankrån, bilbomber och blöjor. I den får vi möta kriminella pappor som berättar om  livet i allmänhet och föräldraskapet i synnerhet.

När en svensk film rollsätts, hur tänker man då? Måste en universitetsrektor eller banktjänsteman vara medelålders och vit? Måste en pizzabagare ha ett sydeuropeiskt utseende och en jazzmusiker vara svart? Har stereotypa karaktärer blivit en norm? Någon som har ägnat det här stor eftertanke är Hynek Pallas, som har skrivit avhandlingen Vithet i svensk spelfilm 1989-2010. Hynek Pallas är filmkritiker och filosofie dr i filmvetenskap, och han menar att vi behöver se vitheten och synliggöra den. Den vita hudfärgen är norm - men hur är den normen konstruerad? Och hur påverkar det hur vi ser på oss själva och andra? P4 Kulturs Amanda Ooms har träffat honom för att ta reda på det. Artistkatalogen är ett sökverktyg på nätet där rollsättare kan få överblick över svenska skådespelare och deras meriter. Som svensk med annan hudfärg än vit kan det bli problematiskt när man ska definiera sig själv. Det säger skådespelarna David Nordström och Jimmy Endeley, båda uppvuxna i Sverige på lingon och mjölk men med rötter i Sudan respektive Kamerun. Pernille Nordström har träffat dem. Vi får även följa med Viktor Hariz när han träffar de två unga Västerbottensfilmarna Viktor Lindgren och Leopold Nilsson för att prata om vad etnicitet och hudfärg spelar för roll, både när man tittar på och när man gör film.

Författarna Anna Jörgensdotter, Helene Rådberg och Carolina Thorell är alla tre uppväxta i Sandviken i Gästrikland. Alla har de funderat på hur det har format dem att växa upp i ett litet brukssamhälle, och de har saknat en historieskrivning över kvinnornas Sandviken. Nu håller de på att skriva en tillsammans. Veckans P4 Kultur handlar om kvinnorna vid bruket. Vår reporter Stefan Westrin har följt författarnas arbete med att skriva om kvinnorna vid bruket. Via kanalen, tvätteriet och kommunens arkiv tar historien form, den om Sandvikens ännu inte berättade kvinnohistoria. Att Anna, Helene och Carolina har vuxit upp utan kvinnornas historia i Sandviken, har skadat dem, menar de. För att om man inte har tillgång till sin historia så blir man identitetslös, säger de. Då och nu hör ihop. Men nu blir det alltså ändring på det. Boken om kvinnorna vid bruket ska vara klar nästa år då Sandviken 150-årsjubilerar. Dessutom får vi höra om det pågående samarbetet mellan biblioteket och Sveriges Radio i Gävleborg där man läser och diskuterar utifrån Anna Jörgensdotters roman Bergets döttrar som beskrivits som en myllrande historisk kollektivroman som blåser liv i människorna och bygden.

I veckans P4 Kultur är det barnen som är i fokus. Vad tycker en sexåring egentligen om kultur? Under en hel dag, från morgonen i Malmö till kvällen i Umeå får vi träffa barnen Herman, Vega, Olga, Doris och Leo, som berättar vad de tycker om och inte tycker om. Och även om de inte vad ordet kultur betyder, så är de liksom andra barn både stora kulturkonsumenter och producenter. Vad har dinosaurier gemensamt med Kajsa Kavat, Håkan Hellström och fladdermöss? Svaret är att de är coola och stora favoriter hos barnen i veckans program. Det handlar om drömmar, monster och musik. Om att forfarande ha hela skolgången framför sig och ändå från vuxna hela tiden höra att man har blivit så stor.   Och så får vi tips om hur man bäst fäller en tyrannosaurus rex. Lätt gjort, om man får tro Leo från Umeå.

Lars Jonsson heter ornitologen som blivit världskänd för sina moderna fältböcker och fågelmålningar. Sedan han var mycket liten har fågelskådandet varit hans passion och idag räknas han som en av de främsta svenska naturkonstnärerna. Från ateljén på södra Gotland ser Lars Jonsson fåglarna lämna ön varje höst och återkomma varje vår, och han har gjort det till sin specialitet att måla av dem genom tubkikaren. Kanske finns det ingen starkare symbol för tidens gång än flyttfåglarna om hösten. I mitten på oktober har alla mindre sångare flyttat söderut och så här års sträcker gässen i v-former över himlen. I veckans P4 Kultur följer vi med fågelmålaren Lars Jonsson när han tar vår reporter Hedvig Weibull med sig ut till havet och sjöfåglarna i sin gröna folkabuss.

Pernilla August filmdebuterade i Roy Anderssons film "Giliap" redan 1975 och har sedan dess gjort en rad olika film- och teaterroller. Men numera står hon även bakom kameran och regidebuten Svinalängorna har höjts till skyarna. Filmen är Sveriges Oscarskandidat och har belönats med Nordiska rådets filmpris. Veckans P4 Kultur ägnar vi åt skådespelaren som alltid längtat till andra sidan kameran. Mest känd är Pernilla August för sina rolltolkningar i Ingmar Bergmans uppsättningar, och förstås som Anakin Skywalkers mamma Shmi Skywalker i Star Wars. Men hon började karriären redan som åttaåring som barnskådespelare på Vår Teater i Stockholm på 60-talet. 1979 kom Pernilla August in på Statens Scenskola och hon var bara 21 år när Ingmar Bergman handplockade henne till rollen som barnflickan Maj i Fanny och Alexander. Svinalängorna är den prisbelönade skådespelerskan Pernilla Augusts regidebut. Filmen, som är baserad på den storsäljande boken med samma namn skriven av Susanna Alakoski, hade världspremiär vid Venedigs filmfestival 2010 där den belönades med priserna Audience-Critics Week och UNESCO-Hope. Den har vunnit ytterligare en mängd priser, bland annat tre Guldbaggar och hittills har 650 000 nordbor sett den på bio! Men hur gör man en film för vita duken av en bok som Svinalängorna? P4 Kulturs Amanda Ooms träffade regissören för att höra hur arbetet gick till.