Podcasts about varannan

Jenny Jägerfeld och Mia Skäringer diskuterar livet efter skilsmässan. Är det skadligt för barnen med varannan vecka? Har företeelsen blivit vanligare? Och måste föräldrarna verkligen kunna kommunicera med varandra? Varannan vecka är ett fenomen som idag blivit så vanligt att det har en egen förkortning på dejting-apparna. Samtidigt lever bilden kvar av att det på något vis är ett misslyckande att behöva leva varannan-vecka-liv. Programledarduon diskuterar ämnet tillsammans med Maria Farm, psykolog och kbt-terapeut som skrivit böcker om just varannan vecka.

Från den här veckan kommer vi att gå över från att sända en podd varje vecka till varannan vecka. Samma dag som vanligt, lördagar klockan 07.00 så släpps den men nu istället ojämna veckor. Nästa avsnitt kommer den 15:e mars och då har vi ett spännande samtal med Olivia Wiksell generaldirektör för Folkhälsomyndigheten. Trevlig helg!

Vi är äntligen tillbaka igen med en ny säsong efter smygstarten förra veckan. Under våren kommer du, i säsong 18 av Spöktimmen, få höra avsnitt om bland annat stalkers, expeditioner, mysterier, det övernaturliga och mycket mer. Varannan vecka gästas podden av olika personer som delar med sig av sina livsöden och expertis. Lyssna på Spöktimmen där poddar finns! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Richard och Nassim är utan gäst denna vecka men försöker ändå hålla fanan högt och humöret på topp trots helgens ***-resultat. Då veckans match inte är så mycket att hänga i granen pratas det istället om bland annat Champions League, sommarvärvningar och Tomiyasu, och sen droppas årets kanske största jinx när Liverpool gratuleras till ligatiteln.

När Helena är 70 år slutar hon att arbeta som prostituerad. Ett arbete hon haft i över 35 år. Nu vill hon allra helst påta i sin lilla trädgård. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Helena bor i ett radhus utanför Göteborg. Här har hon bott i snart 40 år. En gång i månaden kommer tjejgänget på middag och då blir det ärtsoppa med punsch.Varannan dag hälsar hon på sin gamla mamma som nyss fått en stroke. Helena älskar att resa, ta hand om sina barnbarn och vara i sin trädgård som hon vårdar ömt. För snart två år sedan slutade Helena som prostituerad. Helena avled 2020.En dokumentär från 2010 av Mia Blomgren. Här kan du se den animerade trailern om Helena. Den är gjord av illustratören Klara Swantesson.

När Helena är 70 är slutar hon att arbeta som prostituerad. Ett arbete hon haft i över 35 år. Nu vill hon allra helst påta i sin lilla trädgård. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Klicka här så kommer du till dokumentären Madonnan och skökan.Helena bor i ett radhus utanför Göteborg. Här har hon bott i snart 40 år. En gång i månaden kommer tjejgänget på middag och då blir det ärtsoppa med punsch.Varannan dag hälsar hon på sin gamla mamma som nyss fått en stroke. Helena älskar att resa, ta hand om sina barnbarn och vara i sin trädgård som hon vårdar ömt. För snart två år sedan slutade Helena som prostituerad. Dokumentären gjordes 2010.

Fyllesjuka, blyhatt, skallebank, betongkeps, bakis och skakis. Kärt, eller okärt barn, har många namn. Att vara bakfull är för de allra flesta en rätt obehaglig upplevelse, och kanske just därför är tillståndet, och vad man kan göra för att undvika det, omgärdat av en lång rad myter och föreställningar. I det här programmet går programledarna till botten med vad som är sant och falsk i djungeln av lumparhistorier, kvacksalveri och huskurer. Till sin hjälp har de Sven Andreasson, professor emeritus vid institutionen för global hälsa på Karolinska Institutet samt alkoholläkare vid Beroendecenter.

Ett extra avsnitt där vi tillsammans med hängiven lyssnare försöker samla in pengar till årets musikhjälp. Utlottning på patreonHär är länken till bössanhttps://bossan.musikhjalpen.se/haexor-foer-musikhjaelpenDen 9-15 december sänds Musikhjälpen från Stora torget i Sundsvall. Årets tema är ”Alla har rätt att överleva sin graviditet”.Mödradödlighet är en undanskymd katastrof i skuggan av ett ökande antal krig och konflikter i världen. Även klimatkatastrofer, fattigdom och diskriminering gör att gravida inte får tillgång till den vård de behöver. Varannan minut dör en kvinna i världen kopplat till graviditet och förlossning. Mellan år 2000 och 2015 minskade mödradödligheten i världen, men sedan bröts trenden.Att säkerställa kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa är grundläggande för individen, familjen men också för hela samhället. En trygg graviditet och en säker förlossning är viktiga jämlikhets- och jämställdhetsfrågor.Mödradödligheten är särskilt hög i låg- och medelinkomstländer, ofta på grund av bristande tillgång till vård. Många tvingas föda hemma vilket gör att även mindre komplikationer innebär stora risker. Tonårstjejer är extra utsatta. Komplikationer vid graviditet och osäkra aborter är de främsta dödsorsakerna bland 15-19-åriga tjejer i världen.I krigsdrabbade områden kan strider eller sönderbombade vägar göra det omöjligt för den som behöver akut mödravård att ta sig fram. Och för människor på flykt kanske det inte finns några vårdinstitutioner att söka hjälp på.Pengarna som samlas in under Musikhjälpen 2024 kommer att gå till insatser runtom i världen. Det handlar om att öka tillgången till vård före, under och efter förlossningen. Att stärka de hälsosystem som kan hantera svåra komplikationer och ge akut förlossningsvård. Eller förbättra vården efter födseln för att se till att både barnet och mamman mår bra. Det kan också handla om att erbjuda säkra aborter, vilket minskar risken för skador och dödsfall. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Växelvis boende för barn är vanligt i Sverige. Men hur är det att vara förälder till barn som bor på deltid? Hur klarar man vardagen med packade väskor, avsked och ankomster? Vad händer när den mest akuta fasen efter skilsmässan är över? Om allt känns övermäktigt, vad gör man då? Och - inte minst - hur påverkas barnen? Maria Farm och Lisa Bjärbo har tillsammans skrivit boken Vardag med varannan vecka - barn på deltid, känslor på heltid. Här samtalar dom med barnpsykologen Malin Bergström. Läs mer: * Natur & kultur: Vardag med varannan vecka (https://www.nok.se/titlar/laromedel-b2/vardag-med-varannan-vecka/42e8fdbf-807b-4f5f-b184-d346ceae3ab6) * Mariafarm.se: "Vad skulle du göra om du inte vore rädd?" (https://mariafarm.se) Lyssna också på: * BVCpodden147: Familje-formeln: "Ett nytt perspektiv på föräldraskapet" (https://bvcpodden.fireside.fm/147) * BVCpodden 135: När du inte är den förälder du vill vara - så får du stöd (https://bvcpodden.fireside.fm/135) * BVCpodden 14: Skilsmässa: ”Man måste försöka samarbeta. Men man måste inte träffas.” (https://bvcpodden.fireside.fm/14) * BVCpodden 13: Skilsmässa: Hur mår barnen av att bo växelvis? (https://bvcpodden.fireside.fm/13) Special Guests: Lisa Bjärbo and Maria Farm.

I andra avsnittet av sin sagokalender öppnar Radioapan en sångburk och sjunger en sång om att fånga snöflingor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Om serienRadioapans sagokalender är en julkalender i 24 avsnitt. Varannan dag berättar Radioapan en bit av en saga och varannan dag spelas en sång. Här är en länk till Radioapans sagokalenderSagokalendern passar för ca 3-6 år och vi släpper ett avsnitt om dagen kl 05.00 1-24 december.Till sagokalendern finns en fin bild att skriva ut.MedverkandeManus och ljudproduktion: Kristina PérezRegi: Lina Svanberg, Munck StudiosTack till: Hanna Scheja, Axel Adelöw, Sonja Lif och Allan SöderströmMusik: Jakob Munck och Karin StrandMusikproduktion: David SilvaSångtexter: Jesper LundqvistIllustrationer: Patrik Lindvall och Ingrid FlygareProducent: Kristina Pérez, BarnradionFrån 2021.

Radioapan berättar första delen av sagan om den lilla fisken från sjön. Tänk att få följa med en mås till havet! Tassa, Emmot och Ljudmonstret är med och lyssnar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Om serienRadioapans sagokalender är en julkalender i 24 avsnitt. Varannan dag berättar Radioapan en bit av en saga och varannan dag spelas en sång. Här är en länk till Radioapans sagokalenderSagokalendern passar för ca 3-6 år och vi släpper ett avsnitt om dagen kl 05.00 1-24 december.Till sagokalendern finns en fin bild att skriva ut.MedverkandeManus och ljudproduktion: Kristina PérezRegi: Lina Svanberg, Munck StudiosTack till: Hanna Scheja, Axel Adelöw, Sonja Lif och Allan SöderströmMusik: Jakob Munck och Karin StrandMusikproduktion: David SilvaSångtexter: Jesper LundqvistIllustrationer: Patrik Lindvall och Ingrid FlygareProducent: Kristina Pérez, BarnradionFrån 2021.

Radioapan har fixat 24 ljudburkar med sagor och sånger. Det blir ett kort poddavsnitt varje dag fram till jul. Mysigt för de minsta! Nypremiär 1 december. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Varannan dag berättar Radioapan en bit av en saga, och varannan dag är det en sång.Vi släpper ett avsnitt om dagen kl 05.00 den 1-24 december. För ca 3-6 år.Välkomna att lyssna hemma och på förskolor!Här är en länk till Radioapans sagokalenderTips: Till kalendern finns det en fin kalenderbild att skriva ut och sätta upp, med siffrorna 1-24.Nypremiär från 2021.

Hur är det att leva olika liv beroende på om det är udda eller jämn vecka? När ett hem ska bli två kan det vara mycket logistik och planering för att få allt att rulla smidigt men också känslor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det har funnits mycket diskussioner om hur barnen mår av att flytta mellan två hem. Men på senare tid har forskare kommit fram till att växelvis boende kan skydda barnen i en separation. Men det finns såklart andra saker som är viktiga att tänka på som förälder.– Det absolut överordnade när det kommer till att ge barn bra förutsättningar är att man begraver parrelationen och eventuella stridsyxor i den. Istället ska man satsa på att bygga ett stabilt föräldraskap tillsammans, säger barnpsykologen Malin Bergström.Det är svårt att komma ifrån att en separation innebär mycket känslor för alla parter – skuld, sorg och längtan. Hur kan man som vuxen förälder hantera sina känslor så att de inte går ut över barnet?– Just apropå längtan måste man fråga sig själv, när man ringer till barnet hos den andra föräldern för att säga godnatt, om det är hjälpsamt för mitt barn att jag ringer eller om det är hjälpsamt för mig, säger psykologen Maria Farm, aktuell med boken Vardag med varannan vecka.Medverkar gör Maria Farm, psykolog, aktuell med boken Vardag med varannan vecka och Malin Bergström, barnpsykolog.Med i programmet är också Orvar Löfgren och Jonas Frykman professorer emeriti i etnologi vid Lunds universitet som skrivit boken Kärlek och kärnfamilj i folkhemmet och Caroline Uggla, doktor i evolutionär antropologi och docent i demografi vid Södertörns högskola och Stockholms universitet och aktuell med boken Familjeformeln.Programledare är Ulrika Hjalmarson NeidemanReportrar Ninos Chamoun och Simon SarneckiProducent Alice Lööf

Nyheterna Radio 10:00

För att lyssna på hela avsnittet och andra exklusiva avsnitt - bli medlem på https://www.patreon.com/larafranlarda för 30 kr/mån. Du kan när som helst avsluta prenumerationen. Boken heter "Vardag varannan vecka - Barn på deltid, känslor på heltid" och gäst är författaren Maria Farm.Ingen annanstans i världen är växelvis boende för barn lika vanligt som i Sverige. Men hur är det egentligen att vara förälder på deltid? Vad tänker man på och vad tacklas man med? I boken beskrivs längtan, skuldkänslor, oro, stress och ekonomi. Men också nyvunnen egentid, nya kärlekar och att få till samarbetet med medföräldern. Här beskrivs vittnesmål från skilda föräldrar som är mitt uppe i livet med växelvist boende barn. Svar har samlats in via enkätsvar från nästan 500 frånskilda föräldrar, och djupintervjuer är gjorda med ett trettiotal föräldrar. Intervjuerna varvas med analyser, fakta, psykologiska perspektiv. Men också tips på vägar framåt för dig som är i samma sits.Några av frågorna som diskuteras i programmet är: Vilka är de vanligaste konfliktområdena mellan föräldrar som har barnen varannan vecka? Vilka är dom vanliga känslorna som "varannan vecka"-föräldrar tampas med? Vilka problem kan uppstå med bonusfamiljer? Vilka fördelar respektive nackdelar upplever "varannan vecka"-föräldrar?Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/larafranlarda och få tillgång till alla exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt, eller stötta podden på SWISH på 0737719037.Instagram: https://www.instagram.com/larafranlarda/Hemsida: https://larafranlarda.comSupport till showen http://supporter.acast.com/larafranlarda. Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/larafranlarda så får du tillgång till exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt. https://plus.acast.com/s/larafranlarda. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Köpa svenskt. Köpa från EN bonde. Och köpa från reko-ring. Det var läxan under sommarlovet. Fördelar, nackdelar och lärdomar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Menys Nina Frogneborn och Tomas Tengby har tillsammans med matentusiasten Jesper Lindkvist under sommaren haft i läxa att handla mat på ett annat sätt.Nina har köpt mat från en odlare genom att gå med i ett andelsjordbruk. Det kallas också CSA, efter engelskans community supported agriculture. Ninas engagemang sträcker sig över ett odlingsår. I början av året betalade hon in 6 500 kronor och för det får hon grönsakspåsar i 20 veckor från bonden.Man får det som skördats. Och går det fel i odlingen så märks det i påsen.Jesper bestämde sig för att bara köpa svenskt, från vanliga livsmedelsbutiker. Och han var ganska sträng i sin bedömning — det skulle vara svenskt hela vägen. Då faller många ”svenska” produkter bort, för att det också ingår importerade råvaror. Svensk pasta är t ex svårt att få tag på.- Det väcker många tankar om vårt livsmedelssystem, säger Jesper.Tomas handlade från en reko-ring. Via en facebook-grupp beställs från producenter som anmält vad de säljer, och sedan hämtas och betalas det på en parkeringsplats. Varannan vecka. Olika utbud varje gång. Grönsaker, kött, chark, ost, glass och andra förädlade produkter som fermenterade grönsaker, drycker, chutney och marmelader.

SPÖKTIMMEN ÄR TILLBAKA! Äntligen är väntan över och vi är tillbaka i dina öron redan nu. Nya avsnitt kommer varje tisdag under hela hösten. Varannan vecka varvas vanliga avsnitt och gästavsnitt. Vi ser så mycket fram emot nya säsongen och är så tacksamma för dig som lyssnar!

Varannan kvinna oroar sig för att bli utsatt för våldsbrott. Bara i Sverige anmäls varje dag i snitt 26 våldtäkter. Tyvärr är det bara 5 av 100 anmälningar som leder till fällande dom, och statistik visar att 80-90% av alla våldtäkter aldrig ens anmäls. Efter att själv ha upplevt ett våldtäktsförsök kände sig Cissi Nilsson inte längre trygg. Cissis liv blev väldigt begränsat och efter två år fick hon nog. Hon funderade på vad hon hade behövt för att känna sig mer trygg och tog därefter fram larmappen Cilia. Appen har flera funktioner och bygger på att så många som möjligt vill bli “räddare”. Alla som har appen får automatiskt ett sms om ett larm utlöses i närheten av vart man befinner sig. Vid larm startas dessutom en ljudinspelning på din telefon, som inte går att radera, som vid behov kan delas med rättsväsendet. BLI RÄDDARE DU OCKSÅ! Och läs mer på: safetybycilia.se Ångestpodden har som mål och syfte att kommunicera vetenskaplig fakta, av folkbildande karaktär samt bedriva ett påverkansarbete kring ökad tillgänglighet av vård och stöttning för alla som lider av psykisk ohälsa. Samtalen handlar om att lära sig saker i förebyggande syfte. Att sänka trösklar och inge en känsla av att inte vara ensam. Det handlar inte om att öka den psykiska hälsan, utan göra ohälsan lite mindre outhärdlig. Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Alex Dahlbäck Instagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallberg Facebook: Ångestpodden TikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden? Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon? mind.se spes.se suicidezero.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jocke har hittat tillbaka till poddstudion efter en starkölslunch som skevade ur, och Magnus irriterar sig på slarvigt parkerade snöskotrar. Det blir veckans tävling, militära gradbeteckningar och reklam för europavägar… Ta det vackert och ha en alldeles fenomenal helg! Vill du stödja poddens framtid? Vi behöver din hjälp – det är tack vare donationer från Dig […]

Till sin mamma sa Annalisa Vitale att hon skulle åka till Spanien i ett par månader för att lära sig spanska. Hon hade nyligen tagit studenten i hemlandet Italien med högsta betyg, och för omgivningen var det självklart att hon skulle plugga vidare och bli “någonting stort”.  Men det visade sig att Annalisa ville någonting annat - liftandes, till fots, på cykel och i van fortsatte Annalisa att resa genom Europa. Hon sov i buskar, dumpstrade mat och försörjde sig som gatumusikant. Flera år senare landade hon, höggravid, i ett litet torp i de sörmländska skogarna i Sverige. Ett torp utan vare sig el eller rinnande vatten… Välkommen till sommarsäsongen av Vanlife Sverige-podden: Vad hände sen? Där vi kommer att återbesöka några av de intervjupersoner som har lämnat störst avtryck hos oss genom åren. Varannan vecka släpper vi en nyredigerad version av en av våra favoritintervjuer från arkivet – och veckan därpå får vi en pinfärsk uppdatering om vad som har hänt sedan sist.  Glöm inte att berätta vad du tyckte om avsnittet på vår Instagram – där vi heter @vanlifesverige ❤️ Kram Bella och Calle Musiken i avsnittet är Annalisas egen låt, du hittar henne på Instagram där hon heter @annalisa_music

Jonatan Häggström Wedding är morgonens första gäst i Fotbollsmorgon. Offside-reportern har tagit ett större grepp på ÖIS som inte tycks hitta rätt i Göteborgsfotbollen. Vi nöjer oss inte med halvleken i måndags och ringer därför upp Alexander Axén för att prata både Allsvenskan och EM. England lyckades inte besegra Slovenien heller och ännu en gång höjs rösterna mot Gareth Southgate. Daniel Disco Kristoffersson ger oss det senaste inom den allsvenska sillyn där det nu börjar röra på sig rejält. Dessutom har Kosovare Asllani hittat en ny klubbadress efter äventyret i Milan. Myggan ger oss en ny trippel innan Tysklandsgänget får berätta om den storslagna kvällen i Berlin där de var på plats när Österrike säkrade gruppsegern mot Nederländerna. Inga händer har tvättats efter att David Alaba och Marko Arnautovic fick äran att ta bild med vår Tysklandskvartett. TUNE IN!

Opinionen just nu med Karin Nelsson, vd för Demoskop och Henrik Höjer, vetenskapsredaktör på Kvartal. Vi verkar vara väg in i ett nytt opinionsläge, med en allt mer positiv bild av samhällsutveckling och ekonomi. Och allt fler ger regeringen ett gott betyg. Men – hur ser vi svenskar på integrationen? Det här är ett samarbete mellan opinionsinstitutet Demoskop och Kvartal, där vi varje månad rapporterar om stämningsläget i Sverige.

Martin Lidberg är entreprenör, föreläsare, inspiratör och före detta svensk brottare. Han har vunnit flera mästerskapstitlar, inklusive världsmästare och två gånger europeisk mästare, samt är 19-faldig svensk mästare. Idag driver han den populära coachingtjänsten teamlidberg.com, och är partner i PerformIQ, ett företag som specialiserat sig på rekrytering och bemanning av människor med erfarenhet från idrottsvärlden. Martin är även en känd tv-personlighet och har bland annat vunnit Let's Dance och Mästarnas mästare. Arash är författare till boken I love AI som kombinerar teknisk insikt, mänsklig visdom och praktiska råd. Läs det första kapitlet gratis på Vivas hemsida och påbörja din AI-resa idag. Prenumererar du på Arash nyhetsbrev? Om inte, registrera dig idag och få koll på det senaste inom ledarskap, tech och marknadsföring. Varannan tisdag delar Arash även med sig av det senaste inom AI i ett nyhetsbrev på LinkedIn. Följ detta nyhetsbrev och få updates kring allt det senaste inom AI.

Jonna Bornemark är professor i filosofi vid Södertörns högskola och författare, känd för att lyfta ämnen som kroppslighet, mätbarhet och interaktion. 2018 gav hon ut den uppmärksammade boken "Det omätbaras renässans", som kritiserar den svenska mät- och utvärderingssjukan, vilket har gjort henne till en av de mest omskrivna nutida svenska filosoferna. Boken har även inspirerat till en säsong av Netflix-serien "Kärlek & anarki". Hon medverkar regelbundet i Sveriges Radios "Filosofiska rummet" och var 2017 en av värdarna i "Sommar i P1". Arash är författare till I love AI – en bok som kombinerar teknisk insikt, mänsklig visdom och praktiska råd. Läs det första kapitlet gratis på Vivas hemsida och börja din AI-resa redan idag. Prenumererar du på Arash nyhetsbrev? Om inte, signa upp dig idag och få koll på det senaste inom ledarskap, tech och marknadsföring. Varannan tisdag delar Arash även med sig av det senaste inom AI i ett nyhetsbrev på LinkedIn. Följ detta nyhetsbrev och få updates kring allt det senaste inom AI.

REPRIS. När föräldrar skiljer sig kan många känslor dyka upp och livet förändras mycket. En som bor varannan vecka hos mamma och pappa, är 12-åriga Lova Tunberg från Stockholm. Hon berättar att det finns både bra och dåliga saker med att ha det så. Och ger tips till den som tycker det är jobbigt med skilda föräldrar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Johanna HeedProducent: Olivia AxelssonJuniornyheternas specialpodd gör varje vecka en djupdykning i veckans viktigaste nyhet eller ett ämne som är extra intressant och spännande.Podden är en repris från 7 mars 2023.

Annie Lööf är en svensk politiker och jurist. Hon var riksdagsledamot i sexton år och partiledare för Centerpartiet mellan 2011-2023. Lööf satt som näringsminister åren 2011-2014 i Reinfeldts regering och spelade en avgörande roll i regeringsbildningen 2018. Efter sin politiska karriär har hon bland annat engagerat sig i styrelsearbete för Astrid Lindgrens Värld, GreenIron och investmentbolaget byWit. Under 2023 fick hon ta emot Sokratespriset av Studieförbundet Vuxenskolan för sina insatser för människors fundamentala rättigheter och demokrati. *** Arash har nyligen släppt boken I love AI – en bok som kombinerar teknisk insikt, mänsklig visdom och praktiska råd inom AI. Läs det första kapitlet gratis på Vivas hemsida och påbörja din AI-resa redan idag. Prenumererar du på Arash nyhetsbrev? Om inte, signa upp dig idag och få koll på det senaste inom ledarskap, tech och marknadsföring. Varannan tisdag delar Arash även med sig av det senaste inom AI i ett nyhetsbrev på LinkedIn. Följ detta nyhetsbrev och få updates kring allt det senaste inom AI.

Många döda i explosioner i Iran. Varannan synskadad får inte ta med sig ledarhunden in i affären. Demenssjuka Elsy tvingas att flytta. Kallaste natten i Sverige på 25 år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Mattias Behrer är vd för Live Nation sedan 2020 då han lämnade rollen som vd för Dentsu, en av de ledande byrågrupperna i världen inom marknadsföring. Mattias har en bakgrund hos Viacom där han tillbringade tio år som bland annat global marknadschef för MTV, och SVP för Viacoms ungdomsdivision i elva europeiska länder. Idag är han även styrelseordförande för Viva och utöver det är han författare till två bästsäljande företagsböcker: "Event Marketing" och "How Cool Brands Stay Hot", den senare belönades med priset Best Book in Marketing 2012 av American Marketing Association. God lyssning! Arash har nyligen släppt boken I love AI – en bok som kombinerar teknisk insikt, mänsklig visdom och praktiska råd inom AI. Läs det första kapitlet gratis på Vivas hemsida och påbörja din AI-resa redan idag. Prenumererar du på Arash nyhetsbrev? Om inte, signa upp dig idag och få koll på det senaste inom ledarskap, tech och marknadsföring. Varannan tisdag delar Arash även med sig av det senaste inom AI i ett nyhetsbrev på LinkedIn. Följ detta nyhetsbrev via denna länk och få updates kring allt det senaste inom AI.

Hanne Kjöllers ledartexter om samernas makt har väckt livlig debatt och anklagelser om faktafel. Unikt krav från åklagare har fått sveriges medier att sparka bakut. Varannan vuxen får ekonomisk hjälp av sina föräldrar påstod medier i veckan. Men vad finns egentligen kvar av nyheten när man tittar på undersökningen som ligger bakom? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheterna Radio 15:00

Varannan villa säljs under utgångspris, det visar nya siffor från Hemnet. Beteendet på bostadsmarknaden har förändrats både när det gäller köpare och säljare. Hör också om strejkhotet mot Tesla i Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Erika MårtenssonMedverkande: Erik Holmberg, marknadsanalytiker bostadssajten Hemnet och Anders Jelmin, arbetsmarknadsreporter

Varannan villa säljs under utgångspris, det visar nya siffor från Hemnet. Beteendet på bostadsmarknaden har förändrats både när det gäller köpare och säljare. Hör också om strejkhotet mot Tesla i Sverige. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Erika MårtenssonMedverkande: Erik Holmberg, marknadsanalytiker bostadssajten Hemnet och Anders Jelmin, arbetsmarknadsreporter

Barnafödandet i Finland är nu på en så låg nivå att vi sticker ut till och med globalt. Varannan man som fyllt 35 år är utan barn, och trenden är fortfarande på nedåtgående. De konkreta konsekvenserna börjar så småningom synas bland annat i skolorna där antalet elever rasar. Går det att vända trenden, och varför är vi så skygga för att öppet diskutera barnafödandet? I Slaget efter tolv deltar Anna Rotkirch, direktör för institutet för befolkningsforskning vid Befolkningsförbundet och tidigare ministern och riksdagsledamoten för Svenska folkpartiet Stefan Wallin. Maria Nylund leder diskussionen. E-post: slaget@yle.fi

För den sekulariserade människan har skogen blivit ett tempel, men är kärleken till träden besvarad? Kulturredaktionens Nina Asarnoj funderar på om kärleken verkligen är besvarad. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sände första gången 2020-10-14.En sommar blev årorna till min roddbåt stulna. En billig Blekingeeka, köpt på Blocket för att kunna ro runt i den lilla dypöl till sjö där vi hyr ett hus. Jag stod där på den lilla flytbryggan och spanade ut över vattnet. Först hade jag stampat hårt för att vattensnoken och hennes sju ungar skulle hinna krypa undan, tillbaka in mellan brädorna. På andra sidan sjön tyckte jag mig se något vitt. Kunde det vara mina åror? Jag simmar tvärs över och ja, där ligger de. När jag ska gå i land finns det ingen fast botten. Jag sjunker allt djupare i dyn och minns nu att grannen i samband med ett bryggbygge mätte upp dydjupet till elva meter. Jag har alltid anat att naturen är helt likgiltig för min existens, och nu var det uppenbart. Jag skulle bli till gyttja i botten av en sjö. Inte ens en måltid åt en varg eller näring åt en rosa akleja. Så ser döden ut. Bara några grumliga bubblor och sedan är man borta. Ända sedan jag läste filosofi i skolan har jag grubblat över det där klassiska exemplet om passivitet, alltså om bristen på handlingskraft är att betrakta som ett brott. Är det den som knuffar någon i sjön som är skurken eller den som står kvar på berget utan att agera? Och för att verkligen hårdra det hela: Är de björkdungar som susade utanför Auschwitz till exempel medskyldiga till de brott som begicks innanför stängslet?De flesta människor säger förstås nej. Träd eller gyttja kan inte ställas till svars. Träden är tvärtom våra nya ständigt förlåtande gudar och åtminstone här i Sverige är det ofta just bland susande björkar och vajande granar vi söker tröst och sammanhang. I det som brukar kallas världens mest sekulariserade land har naturen på många sätt ersatt kyrkorummet.Jag läser om det här fenomenet i religionshistorikern David Thurfjells bok ”Granskogsfolk. Hur naturen blev svenskarnas religion”. I sin forskning har han intervjuat 72 personer om deras relation till naturen. Han ställer frågan om varför det är i skogen så många moderna människor upplever andlighet och frid? Samtliga av de intervjuade vittnar om hur de söker sig till strövområden och parker för att komma i kontakt med sig själva och något större, men de vill ändå inte tala i termer av tro. I vår tid är det känsligt med religiösa uttryck. Gärna existentiella naturupplevelser men blanda inte in Gud. Thurfjell skriver om de doftämnen granar och tallar utsöndrar, fytoncider, som stärker immunförsvaret och får blodtrycket att sjunka. Hur hälsobringande det är med frisk luft och solsken. Det intressanta är bara att de där lugnande doftämnena som växterna ger ifrån sig, sannolikt är till för att stöta bort skadeinsekter. Tallspinnare, granbarkborrar och trädkramare.Men alla finner inte frid i naturen. För somliga får varannan tall, varannan gran bara blodtrycket att stiga. Axel Lindén är skogsägare och författare och har skrivit ett slags realitybok om sin ambivalenta relation till livet med skog. Han står med en stövel i naturromantiken och den andra på gaspedalen i traktorn. Hans bok heter ”Tillstånd. Varannan gran, varannan tall och andra orimligheter” och handlar om hur han försöker bedriva alternativt skogsbruk. I stället för att sköta skogen på det sätt som ger störst ekonomisk avkastning, vandrar han planlöst och smådeprimerat runt med en motorsåg och fäller en asp här och en björk där, mest för att få ved till pannan. Hans idéer om att låta skogen förbli blandad och att inte gallra så hårt, möts av skepsis av manliga bybor och skogsbolag. Axel Lindén slits mellan viljan att vara en professionell skogsägare, att maxa vinsten som pappa och farfar gjorde, och sin egen natursyn. För vem är han själv i släktkedjan? Hur kommer det sig att mormors blåbärssylt var perfekt, mammas bra men hans egen undermålig? Hur ser kunskapsöverföringen ut mellan generationerna? Vem är bäst på att tala med träden, den som optimerar avkastningen på en skog eller den som låter den växa igen? Vad säger träden själva?Föreställningen att blommor och träd har själ och kan kommunicera har beskrivits i ett flertal böcker de senaste åren. Titlar som ”Talande blommor. Blomsterspråkets ABC”, ”Trädens hemliga liv” och ”Naturens dolda nätverk” påstår att träd kan berätta om olika faror och att till exempel bokträd skyddar och hjälper varandra. Varför kommer alla dessa böcker just nu? Kan det vara en liknande rörelse som inom djurrättsrörelsen, att allt fler börjar ana att träden lider? Har de ropat om nåd utan att vi hört dem? Vi människor lyssnar ju ganska dåligt på träd och ofta är våra skogsupplevelser helt självcentrerade. Det handlar som så ofta, mest om vad skogen betyder för oss. David Thurfjell skriver i ”Granskogsfolk”: att ”även den romantiska naturupplevelsen är till stora delar antropocentrisk” och förklarar att vi människor visserligen har en psykologisk kapacitet att uppleva existentiella djuperfarenheter med inslag av estetik, jagupplösning och romantik. Men att det är en helt och hållet egoistisk upplevelse. Den sönderstressade nutidsmänniskan söker tröst och i takt med att vi blivit allt mer sekulariserade har lövsalarna blivit våra heliga rum. Skogen har blivit vår kyrka.Frågan är då bara hur ömsesidig den här existentiella relationen är? Hur förhåller sig naturen själv till människan och hennes liv och död? Väldigt passiv, skulle jag säga. I dokumentärfilmen ”Shoah”, Claude Lantzmanns nio timmar och 27 minuter långa mästerverk om ”Förintelsen” är träden hela tiden närvarande. Det växte björkar och fruktträd längs rälsen till Sobibór. Den susande blandskogen blev vittne till miljoner människors död. De flesta av nazisternas förintelseläger placerades på landsbygden, utanför små byar, vid skogsbrynen. Det var viktigt att ingen fick veta vad som pågick och träden hjälpte till att dölja barbariet. Massgravarna gömdes i skogen. Krematorierna eldades med kol och i den gång av taggtråd som ledde fram till de stora brännugnarna i Treblinka, fogades grenar av tall in mellan trådarna för att skydda för insyn. Ett slags förintelsens egna gärdsgårdar. Det kanske låter märkligt men den här passiviteten bland träden kan provocera mig. Min farmor och hennes två söner fanns med på de listor som redan fanns förberedda i Sverige om nazisterna skulle kommit hit. Farmor svimmade när hon fick se sitt och barnens namn flimra förbi i Aktuellt eller Rapport många år senare. Det är alltid svindlande att tänka på hur nära det var att även Sveriges judar skickades iväg. Mormor däremot, bodde under kriget i Stockholms skärgård där hon och morfar fiskade och odlade för att överleva. Och även om kunskapsöverföringen i min familj varit lika usel som blåbärsreceptförmedlingen i Axel Lindéns, är det väl ändå någon sorts genetiskt överförd envishet och livsvilja som fick mig att gripa tag efter knivskarpa vasstrån och dra mig upp ur dyn vid jakten på de där stulna årorna. Varannan gran och varannan tall blev tysta vittnen till min kamp. De var min gröna, högst ointresserade publik. Vi människor kommer alltid att ha en relation med det som växer, det är bara det att den inte är ömsesidig. Träden älskar oss inte tillbaka.Nina Asarnoj, medarbetare på kulturredaktionenLitteratur”Granskogsfolk. Hur naturen blev svenskarnas religion” (2020) av David Thurfjell”Tillstånd. Varannan gran, varannan tall och andra orimligheter” (2020) av Axel Lindén”Talande blommor. Blomsterspråkets ABC” (2019) av Isabel Kranz i översättning av Joachim Retzlaff”Trädens hemliga liv” (2016) och ”Naturens dolda nätverk” (2018) av Peter Wohlleben i översättning av Jim JakobssonFilm: ”Shoah” (1985) dokumentär av Claude Lantzmann, finns med svensk text på Youtube, längd 9 h och 27 min.

Detta är första midsommaren där barnen firar midsommar med var sin förälder som gör skillsmässan påtaglig.Klipps av Victor Ganguly Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bedrägerierna via SMS ökar i Sverige. De falska textmeddelanden, som skickas för att lura oss på pengar, är ofta autentiska och förvillande lika vanlig kommunikation från stora företag. Enligt Telenors bedrägeriexpert, Jessica Arlehall, är bluff-SMS vanliga vid klassiska högtider där vi handlar mycket på nätet. Många luras och blir av med stora summor pengar, men det finns flera sätt att skydda sig. Morgan Karlsson, 49 år, från Värmlandsnäs utanför Säffle trodde aldrig att han skulle luras, men en decemberdag när han satt i bilen och arbetade plingade det till i telefonen. Det han trodde var en enkel betalning för att det saknades porto på ett paket han beställt, blev hans fall och 40 000 kr drogs från hans konto.

Psykolog Malin Bergström pratar om hur man kan få bättre flyt i varannan vecka-livet. En mamma undrar hur hon kan göra bytesdagarna smidigare för barnen och funderar på hur barnen egentligen mår efter separationen. Malin ger tips på hur hon kan prata med barnen om skilsmässan. En pappa som har barn med olika mammor får råd om hur han kan få till en bättre teamkänsla mellan syskonen. Vi diskuterar också varför det är så vanligt med växelvis boende i Sverige och vilka för- och nackdelar det finns med det.

Ida och Agnes tar med poddV på valborgshelgen 2023! Det blir skval, kval och val- intervjuer med främlingar (tack Adam), vänner och bekanta. ÖG:s champagnegalopp prisas men även klubb valborg utforskas- häng med! PS! Tips från coachen: podda inte på fyllan. Det förlänger bakisångesten under hela redigeringsperioden. Ds.

En följd av att man separerar från sina barns mamma eller pappa är ofta att man får träffar sina barn varannan vecka. Omkring 30 procent av de barn som inte bor med båda sina föräldrar, växlar boende, enligt siffror från Statistiska centralbyrån. I det här avsnittet pratar vi med Elisabeth som vill nyansera bilden av hur det är att vara mamma varannan vecka. Det kan faktiskt vara något som berikar livet, enligt henne. Vi pratar också om skilsmässor och separationer med Maria Farm, KBT-psykolog och psykoterapeut. Missa inte att alla avsnitt av säsong nio finns ute redan nu, helt gratis, på podplay.se och i podplayappen.

Snart rasar vintern ut! I veckans avsnitt av PoddV intervjuar Ida och Agnes Nationens inspektor Lars Burman om Nationens historia, hans liv och Valborg i Uppsala. Carolina Redivivas hemliga gångar öppnar sig och det blev även ett besök till bokbinderiet under biblioteket (men det materialet får bli ett annat avsnitt). Snart är sommaren här i purpurvågor, än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår. Vi hoppas att alla får en fantastisk Valborg! Varannan vatten på er!

Varannan vecka nytt avsnitt. Skaffa prenum på underproduktion.se

Fredag!!! Är barncancer verkligen kul? Bör mostrar åka vattenrutschbana? Led Jesus på korset? Är Sara öppen? Svaret på dessa frågor och mycket annat blir det i dagens kafferep. Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.com
 Missa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet 7:11 - Ett öga för detaljer 10:52 - Moster åker vattenrutschbana 15:28 - Felsägningen 19:27 - Munskölj 24:41 - Varannan vatten 29:40 - Brandövningen 36:53 - Sara är öppen 47:17 - Errol 50:56 - Realistiskt konfaläger

Hur påverkas djur och växter när det inte blir nattmörker? Vi hör också reportage om hur vilda lokala växter i trädgården bidrar med värdväxter för fjärilar och andra insekter. Fältreporter Ingrid Engstedt Edfast är i midnattssolens land i Abisko i Laponia och söker reda ut hur livet påverkas när solen inte går ner tillsammans med forskare från Abisko naturvetenskapliga station.Utställningen Varannan vild vill inspirera till mer biologisk mångfald i trädgårdarna. Reporter Lena Pettersson har träffat Lena Ansebo, trädgårdshistoriker och trädgårdsutvecklare och Jakob Sandberg biolog på Fredriksdal museer och trädgårdarVi berättar om Artdatabankens rapport om dagfjärilar. Miljöanalytiker Mikael Svensson på Artdatabanken berättar varför dagfjärilsfaunan utarmas, och vad som skulle krävas för att hindra utdöenden.Vi ringer upp veterinär Gustav Averhed på SVA och frågar varför de vill att vi ska skicka dem döda grodor som vi hittar, och hur skicka en död groda på posten?Esmeralda har så störiga koltrastar runt husknuten, just nu blir vi galna av deras läten berättar hon. Vi tar hjälp av fågelexperten Annika Rastén för att reda ut vad som pågår.Programledare är Karin Gyllenklev.

De personliga ekonomiska förväntningarna är de lägst uppmätta hittills, visar Demoskops senaste siffror. Varannan väljare säger sig ha fått minskat förtroende för politiken efter misstroendeturbulensen i riksdagen. Och lag och ordning är åter den stora valfrågan. Här är podden som utgår från stämningsläget i Sverige, ett samarbete mellan Kvartal och Demoskop. Kvartals Henrik Höjer samtalar med Demoskops vd Karin Nelsson. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Varannan person över 60 år har högt blodtryck, hälften av dem utan att veta om det. Det innebär ökad risk för en rad andra sjukdomar, som stroke och hjärtinfarkt. Överläkaren och forskaren Jonas Spaak rekommenderar regelbunden mätning och förebyggande livsstilsförändringar som bättre kost. För den som inte gillar att dricka rödbetsjuice kan ruccola fungera.

Martin och Cleo har varit särbos i två och ett halv år. Båda har barn sen tidigare. De träffas varannan helg men Martin vill träffas mer än så. Han upplever att Cleo inte släpper in honom fullt ut och han är rädd för att de kommer glida isär. Cleo tycker att Martin analyserar allt in i minsta detalj. Hon känner sig ifrågasatt, som att Martin konstant letar efter bevis för att hon inte älskar honom lika mycket som han älskar henne. De vill vara med varandra men har svårt att slappna av i relationen. Därför söker de nu hjälp hos samtalsterapeuten Daniella Gordon. Avsnittet kommer en dag tidigare på Podplay.

Idag släpptes det som vanligt ett avsnitt som kostar pengar. Varannan vecka gör det det nämligen. Vill du höra får du gå till underproduktion.se/nojessvepet kostar ba 29kr. Finns även årskort här https://shop.underproduktion.se/produkt/arskort/nojessvepet/ Kostar lite men du får ett helt års lyssning. riktigt bra

Dagens gäst är en person som på kort tid har blivit en god vän till mig. Anna-Karin Wyndhamn och jag lärde känna varandra för några få år sedan när hon hörde av sig och berättade om vad jämställdhetsintegrering var för något och hur det implementerades på högskolor, universitet, myndigheter och forskningsråd. Sedan skrev vi en bok ihop. Genusdoktrinen, som kom ut för lite över ett år sedan. Men hon gör mycket mer än att skriva böcker ihop med mig. Hon är till vardags forskare på Göteborgs universitet, skriver bland annat på Göteborgs-postens ledarsida och har precis lanserat en ny podd – Söndagsskolan – ihop med Ann Heberlein. I dagens podd summerar vi debatten som följde boksläppet, vad som har hänt med debatten i övrigt och hur man kan motverka genusdoktrinen på politisk nivå.Välkommen Anna-Karin Wyndhamn till Rak höger!– Tackar, Ivar Arpi!Det blir nästan lite märkligt att vi ska ha ett uppstyrt samtal eftersom vi pratar så ofta!– Inte så ofta nuförtiden, nu är det kanske en gång i veckan?Precis, vi har trappat ned från flera gånger per dag till en gång i veckan ungefär. Det är ett långsamt ”withdrawal”.– Vi står i kontakt med varandra hela tiden, det kan man väl säga.Vi börjar med Genusdoktrinen. En sak som jag tyckte gjorde den unik i jämfört med många andra böcker var att du skrev den och du hade dina erfarenheter från nationella sekretariatet för genusforskning, och att du arbetade med jämställdhetsintegrering medan vi skrev boken. Väldigt ofta är man, som jag, en outsider till arbetet eller till genusforskning. Det betyder inte att man har fel men det är mer sällan som någon insider är kritisk. När du gick tillbaka till universitet, hur var det? För då har du varit, om man ska tala i krigsmetaforer, något slags förrädare. Du har tagit information från insidan till människor på utsidan, skrivit en bok med en ledarskribent på Svenska Dagbladet och sen har du mage att komma tillbaka till universitetet? Eller hur var det?– Folk tillskriver mig att jag är en svikare i någon mån, att jag har bidragit till att det här viktiga fältet genusvetenskap, och i förlängningen jämställdhetsarbetet, tappar mark eller blir ifrågasatt på oskälig grund. Den falangen finns. Det avståndstagandet känner jag med hela min kropp. Men jag måste säga att det samtidigt finns många som har sträckt ut en hand. För varje gång någon har sagt ”Jag vill inte träffa dig” så finns det de som har skickat en fråga, ”Ska vi ses”, eller ”Jag tycker det du gör är bra”. Så jag känner ändå att det finns ett stöd och jag måste säga till mitt lärosätes försvar att jag inte har varit utan arbete. Jag har inte behövt göra meningslösa uppgifter eller känna att jag är marginaliserad på det sättet. Om något så hoppas jag att det kan få andra akademiker som känner samma eller likartad kritik som jag gjorde, eller inom ett annat område som är genompolitiserat, att man kan göra detta utan att man blir av med sin plattform eller att man tappar all trovärdighet. Någonting som ofta kastades mot mig när du och jag höll på att prata om boken som allra mest, var att jag hade med denna bok förbränt mitt akademiska förtroendekapital. Det tycker jag inte, såhär ett år efter, att jag kan sägas ha gjort. Jag är kvar inom forskningen, jag har fått ett stort forskningsanslag. På det viset är jag inte ett rött kort, eller brunt kort, givet vad folk har försökt smeta på oss. Blåbrunt, för att koppla till den senaste partiledardebatten i riksdagen. Jag har ändå den här plattformen kvar.Hur skulle du ha förverkat ditt forskningskapital genom Genusdoktrinen? Vad är argumentet för det?– Som jag uppfattade det så handlade det om att Genusdoktrinen inte kan kategoriseras som en vetenskaplig produkt. Det var ett journalistiskt granskningsarbete vi gjorde. Dels försöker man antyda att det därigenom har lägre trovärdighet och är ett slarvigare typ av jobb, jämfört med att skriva akademiska artiklar som absolut ingen läser. Den andra delen är att jag samarbetade med dig, och din dåvarande position på Svenska Dagbladet som borgerlig tidning i sig misstänkliggör mig. Det tycker jag är så intressant eftersom det finns paralleller till andra samtida diskussioner om akademisk frihet, som har varit sedan boken kom. Man har svårt att från akademin titta på vad som faktiskt sägs eller läggs fram, och istället tittar man bara på avsändaren. Och om avsändaren har rätt partibok eller kopplingar till rätt personer. Då avvägs trovärdighet och viktighetsgrad utifrån det. Jag har läst en bok som heter The Revolt Of The Public av Martin Gurri. Han är före detta CIA-analytiker, eller omvärldsanalytiker, denna underbara yrkestitel. Han skrev den här boken 2014 och då anses han ha förutsett Donald Trump och brexit, något som han återkommer till är just att etablissemanget, och då menar han experter, universitet, politiker, myndigheter, militär, polis, är kvar i den moderna staten som byggdes upp under 1900-talet, med en hierarkisk uppbyggnad. Du har en expert eller myndighet eller politiker i toppen och sen har du medborgare/undersåtar som tar emot information. En journalist sitter i teve och berättar i nyhetssändning hur läget i världen är. Gurri tar som exempel Walter Cronkite som var ett legendariskt nyhetsankare i USA. Han avslutade sina nyhetssändningar med att säga ”And that's the way it is”. Det är ju extremt otidsenligt idag, i och med att du har ett konstant nyhetsflöde med sociala medier och du har tillgång till nyhetsmedier över hela världen. Samtidigt har sociala medier, internet, digitalisering och allt det där gjort att människor i allmänhet förväntar sig delaktighet. Man förväntar sig att bli lyssnad på och man deltar i samtal hela tiden. Det återkommer väldigt ofta att om det inte har gått genom peer review, om du inte har gått genom exakt den här processen, så vägrar man befatta sig med det som sägs, oavsett om det som sägs är korrekt eller inte. Det spelar ingen roll, det finns en process som måste ha skett på ett visst sätt. Oavsett hur kakan smakar måste de olika stegen för hur man knådar degen måste ha gått till på ett visst sätt.– Det där bygger delvis på en lögn, eftersom väldigt många av de granskningssystem som man har, som ska säkerställa att det som kommer ut ur peer review, ändå inte riktigt håller måttet. Det visar sig att den biasen som du och jag kritiserade i fråga om jämställdhetsintegreringen och i forskningsstyrningen, den finns också i de här redaktionsråden, där man blir frälst på sin egen teori och bejakar texter även om de innehållsligt och i både frågeställning och slutsats, är helt tokiga och verklighetsfrånvända och det är uppenbart att det här är någon som redan har bestämt vad man ska komma fram till. Ändå släpper man igenom det. Det är det som gör att man håller så hårt i att det som ska vara peer reviewat, att det är något slags kvalitetsgaranti. Det är det inte alltid. Om man ska säga att vi har en journalistisk touch så är det inte trovärdigt på samma vis. Då har vi flera olika case i närtid som i så fall vore utan. Alltså Macchiariniskanalden, det är ett exempel på något som delvis kom i ljuset tack vare journalistiskt arbete.Thomas Quick är ett annat sånt fall, med Mannen som slutade ljuga.– Och så var det de apatiska flyktingbarnen.Det var Dan Josefsson som skrev Mannen som slutade ljuga, och Ola Sandstig skrev om de apatiska barnen.– Exakt. Där man i andra änden av dessa granskningar har forskare som förfäktar precis det du säger, att ”det som kommer från oss, det är sant, det har trovärdighet, det är så som saker och ting är”. Men så kommer de här från sidan, människorna, journalisterna som förhoppningsvis inte har den typen av lojaliteter och som försöker avtäcka sanningen. Jag tror att vi är mer än någonsin i behov av den typen av granskningar.Det finns flera exempel på hur peer review-processen inte fungerar som den ska. Ett exempel är forskningsprojektet som kallas för ”Grievance Studies” av Peter Boghossian, James Lindsay och Helen Pluckrose. Där skrev de 20 forskningsartiklar och det började med ”The Penis As A Social Construct”, som de skrev innan det här och lyckades få in i en vetenskaplig journal och den gick igenom peer review. Och i ”Grievance Studies” lyckades de få in ett antal helt galna studier i vetenskapliga journaler där de gick genom peer review. De hade antagligen kunnat fortsätta längre till om inte Wall Street Journal kom dem på spåren och avslöjade det hela i förtid. Just i dagarna sa Peter Boghossian upp sig från sitt jobb på Portland University för att det var en ohållbar arbetssituation. Det har inte du behövt göra än på Göteborgs universitet, så det finns skillnader. Men det visar att peer review-processen inte är felfri.– Det finns likartade skandaler i Sverige, med en didaktisk tidskrift, där utgångspunkten var högskolan i Jönköping där professor Tomas Kroksmark drev den under många år, hävdade sig ha ett redaktionsråd och en granskning vilket gjorde att många doktorander, skickade sina texter. Det räknades som något viktigt och värdefullt att publicera sig i denna tidskrift och kunde läggas in i avhandlingsarbetet, som exempel på vetenskaplighet. Det var bara den lilla detaljen att han aldrig använde det där redaktionsrådet eller granskade något, så den som skickade in blev ganska snabbt publicerad utan att alls få ändringsförslag och kvalitetssäkringsförslag eller påpekanden. Det där var en rätt så stor grej egentligen men jag vill mena att det inte fick den uppmärksamheten som det förtjänade. Han prickades för att han inte hade redlighet, han hade brustit så att säga. Men man höll lite tyst om det vill jag nog mena, inom det akademiska fältet. Varför frågar man sig? Ja, för att det var många som hade fyllt sina cv:n med texter publicerade i just denna tidskrift. Så det byggs liksom ett slags beroende av att de här tidskrifterna finns, må de vara dubiösa i sitt sätt att säkerställa vetenskaplighet och redlighet i hur den forskningen har kommit fram. Precis det som Grievance studies-gänget visade, är jag ganska övertygad om finns i många andra publikationer också.En angränsande problematik är att det är svårt att få publicera forskningsresultat som går emot en konsensus inom ett fält. Det är ingenting jag kan bevisa rakt av men jag har mejlat en del av de professorer och forskare som är aktiva inom det här fältet, alltså vad gäller könsskillnader. Där har man forskning som går emot konsensus att allt är sociala konstruktioner, att bristen i jämställdhet eller likhet mellan könen beror på strukturellt förtryck. Många av dem är forskare inom flera fält och de har jämfört att det tar två år att få ett paper accepterat när jag skriver om könsskillnader, men det tar tre månader eller ett halvår om jag skriver om mitt andra forskningsområde. Det där är inte en smoking gun, det är circumstantial evidence så att säga, det går inte att bevisa med de fallen jag hört talas om. Men jag tror att det där också är ett problem och det anknyter till det vi skrev om i boken, att vi har i Sverige forskningsråd som har fått order av regeringen att man ska arbeta för jämställdhet och man ska inkludera vissa perspektiv. Då ställer de krav på forskarna, att du ska fylla i en forskningsansökan hur du integrerar ett genusperspektiv.– Precis. Det något annat i detta som är mycket osmickrande drag i vetenskapssamhället. Då tittar jag speciellt på samhällsvetenskap och humaniora, och mitt eget fält utbildningsvetenskap, där man faktiskt under mycket lång tid har blundat för att vissa mönster och förklaringar också har biologiska svar, att den spelar en roll. Om vi till exempel tittar på resultaten i skola och att pojkar sackar efter så otroligt mycket och har gjort det över lång tid – vad kan det ha för orsaker? En kan vara mognadsgrad och utvecklingstakt i mognaden, vad gäller hjärnan. Det där har man ifrån pedagogik, didaktik, samhällsvetenskapen i stort inte vägt in som faktorer. Jag tror att skälet till detta delvis är att man känner ”Det kan vi inte skriva för folk kan inte hantera den typen av information”. Den ser man som politiskt laddad, medan det här andra, som i allra högsta grad är politiskt laddat, att hävda att kön bara är sociala konstruktioner, det ser man inte som ideologiska ställningstagande på det sätt om det är. Du skickade det här citatet från den här nya serien som går på SVT, ”Från savannen till Tinder” med Belinda Olsson som programledare. Agnes Wold, som är bakteriolog men också något slags orakel i väldigt många frågor, säger såhär: ”Vi är både olika och lika, men det är trots allt så att män tog makten någon gång i historiens gryning genom muskelstyrka och så hittade de på religion, kultur och media och hela skiten. Så de har liksom alltid övertaget och det gäller att inte förse dem med vapen. Det är ett otroligt farligt vapen, särarten. Det har kvinnor, alltså politiskt smarta kvinnor, alltid vetat om. Det har ingenting att göra med huruvida vi är lika eller olika, men så fort du sätter det vapnet i händerna på dem så kommer de att använda det direkt. Och det är bara att historiskt konstatera då”.– Låt oss inte glömma att hon gör en skillnad på kvinnor och politisk smarta kvinnor. Det är alltså inte alla utan de som är politiskt smarta. De har förstått, de har sett, de klarar av den här informationen och de vet hur de ska hantera den. Det är den där hierarkiseringen av vilka som klarar av viss typ av information och fakta som är djupt obehaglig. Det har vi sett i hög grad, just med Agnes Wold i det här programmet men också hos andra namnkunniga forskare som är aktiva i samhällsdebatten och där man så att säga vill skydda befolkningen från att få reda på vissa saker. Samtidigt ska de inte få intrycket av att de kan ha riktigt grundade åsikter, för det är vi som sitter i elfenbenstornet som har den bästa utsiktsposten.Precis, för det här är precis Martin Gurri pratar om i boken. Konflikten mellan etablissemang och folket. Etablissemanget är fortfarande övertygade om att de är i toppen av pyramiden, de har inte förstått att det inte är så gemene man längre ser på världen. När någon säger att ”Du klarar inte av den här informationen” så är det något av det mest provocerande som finns. Tanken att det finns kunskap som är för farlig för att vi ska få veta något om den, jag tror att det Agnes Wold ändå gör här, som man får vara tacksam för, är att hon är ärlig. Hon säger det rakt ut. Det hon säger här tror jag är en ganska vanlig attityd. En kritik som jag har fått när jag skrev artikelserien, som delvis födde idéen att vi borde skriva en bok och göra det ihop, var när flera hörde av sig. Mellan skål och vägg sa de ”Jag tror inte att någon förnekar att det finns biologiska skillnader”. Det kanske är sant, att de inte gör det på tumanhand eller att de gör det mellan skål och vägg, att de inte förnekar det. Men det får inga konsekvenser för vad de skriver offentligt. Inga konsekvenser för vad de gör i forskningen eller i sitt politiska engagemang. Då är det så att det finns en sanning för viss och sen ett projekt som är för gemene man, för det är för farligt för vanligt folk med sanningen.– Ja det är ju egentligen det man gör för gemene man och kvinna, är ett slags utbildningsprojekt istället. Det är delvis det som du har kritiserar och avtecknar i Genusdoktrinen. Man har i grunden en idé om hur samhället på sikt bör se ur och hur människor ska betrakta varandra och förhålla sig till varandra. Det är just den delen som är både odemokratisk och därför också oaptitlig eftersom man inte tillmäter varje individ den möjligheten att fatta sina egna beslut eller att ha kapacitet att kunna tänka kring den information och kunskap som finns och sen agera utifrån det. Så det finns ett slags von oben-attityd här i allt det vi nämner, som vi båda vände oss väldigt emot och som var en grund till att boken skrevs.Det man vill uppnå med en peer review-process eller redaktörsskap, går att uppnå på andra sätt också. Jonathan Rauch skrev en bok som kom ut nyligen, som heter The Constitution of Knowledge. Han har två grundregler för hur ett öppet samhälle ska tänka på de här sakerna som jag tycker är bra. Nummer 1: No final say, Nummer 2: No personal authority. Det vill säga, du kan inte säga att “Det här är sanningen för tid och evighet”. Det är alltid öppet för utforskning. Och ”Bara för att du är Agnes Wold, så betyder det inte att ditt ord är lag”. Det finns andra forskare, andra sätt att se på det. Det är alltid öppet för en kritisk diskussion.– Jo, precis. Dilemmat i det samtalsklimat som vi har just nu är att positionerna är så låsta och lägren har grävts så djupa. När du och jag kom med den här boken, och vi kan se andra mönster kopplat till andra böcker som har kommit ut och rört vid likartade frågeställningar, Jag tänker till exempel på Kajsa Ekis Ekman Om könets existens. Det är att vi inte riktigt blir bemötta på det sättet som du beskriver. Att man letar ordentligt i texten, var finns det eventuella felaktigheter eller medvetna misstolkningar av data? Kritiken som kommer från det andra lägret som jag ska uttrycka mig svepande, är att ”Det här var fel för att det var fel”. Eller att det är fel person som skriver det. Man har inga problem att fästa fula etiketter på upphovspersonerna till texter eller till dem som för diskussioner som rör vid känsliga områden. Det gör att det blir som det du och jag hamnade i, det är väldigt svårt att föra det resonemanget när den andra parten inte riktigt vill diskutera texten i sig utan man diskuterar bilden av texten, bilden av personerna som står bakom den. Apropå vad vi talade om inledningsvis, om person och persona. Det tyckte jag var en svårmanövrerad terräng, när du och jag skulle försöka att dels få igång en diskussion och sen försöka svara på de mycket fula texter som skrevs om vår bok. Jag vet inte hur du uppfattade det där? Du är med van vid den typen av slagsmål.Nu kan man väl säga att vi båda är lika vana vid det. Ta Kajsa Ekis Ekman som exempel. Jag har invändningar mot hennes bok som har att göra med när hon avfärdar vissa biologiska argument. Jag hävdar att hon inte är stringent där, men det är ju en diskussion som har att göra med hur hon argumenterar, vilka argument jag ställer upp på. Hennes grundpoäng är att det finns något vi kallar för kvinnor och det som pågår just nu i Västvärlden särskilt, är att man försöker ta bort grunden för det som hon ser som feminism, grunden för politiskt engagemang. Jag till exempel hamnar väldigt nära, och du hamnar nära en viss typ av feminister i det. Men där jag känner att jag skiljer mig från henne är när hon säger att ”Sen finns det inte mer att säga om det”, ungefär. Där man ska försöka hitta systematiska skillnader, för då blir det något som undergräver hennes politiska projekt. Men det där är en diskussion som jag tycker är intressant, hur man ska försöka hitta beröringspunkter och var man skiljer sig åt. Istället blev det mycket diskussion kring att hon var omoralisk, en hatisk människa, att hon förnekar existensen av transmänniskor och att hon med sin skrift skapade en otrygg miljö för dem och i förlängningen riskerar livet på dem. För argumentet som finns är att om människor med könsdysfori inte får genomgå könstransition tidigt och snabbt, och man inte heller ger dem att ”Du är inte bara transkvinna, du är kvinna fullt ut”, då kan det leda till att de begår självmord. Det här var något vi var med om också, att istället för att prata om argumenten så blev det ”Varför, vad är motivet till den här boken?” Det är då det brunblå, ”Är du nazist, var det därför du skrev?”– Det gör ju att det är väldigt svårt att argumentera sansat och sakligt mot en sådan bajsmacka som kommer emot en, när man använder den typen av etikettering och avfärdande. Kajsa Ekis Ekmans bok blev föremål för en hundrapunktslista på RFSL, där man sa ”Här är 100 fel Kajsa Ekis Ekman påstår i sin bok”. När väldigt många av de här punkterna som var uppradade hade att göra med att hennes bok inte delade de grundideologiska ställningstaganden som RFSL har gjort och driver som en del av deras agenda. Det är jätteknasigt och ohederligt att säga att det är en lista på 100 fel, då skulle de ha skrivit ”Här är en lista på några punkter där vi skiljer oss i uppfattning från Kajsa Ekis Ekmans bok”. Jag tycker att som lyssnar och har följt den här diskussionen tidigare och kanske är intresserade av frågan, kan notera att nationella sekretariatet för genusforskning, som är en av huvudaktörerna vi granskar i boken, har fortfarande inte svarat i någon debattartikel, inget offentligt där man bemöter kritiken som vi kommer med, punkt för punkt. Att man berättar ”Vad gör de, vad är bevekelsegrunderna för detta?” Detsamma gäller Jämställdhetsmyndigheten. Går man in och tittar på nationella sekretariatet för genusforsknings hemsida, är den oerhört tunn numera. Det är väldigt svårt att få grepp om vilka som arbetar där och vad de gör, vad de har för historik i vad de har gjort. Deras hemsida rensades på väldigt mycket material i samband med att du och jag gjorde den här boken och började gräva runt där. Behöver man sopa igen det man har gjort så är det nog rimligt att anta att man inte har 100 % rent mjöl i påsen.”Internet glömmer aldrig”, och det är inte skärmdumpar man pratar om då, utan det finns alltså web archive eller wayback machine, där du kan se hur en hemsida såg ut längre tillbaka. Så om någon vill kolla upp det vi säger om att de har rensat sin sida så kan man gå in på wayback machine och kolla hur sidan förändrats. Jag är en repig skiva nu, men det är min nya teori om världen. Istället för att vara transparent och lösa utmaningen att det är fler som granskar, folk skriver på Twitter, Flashback, Facebook, bloggar, poddar, det kan du hantera på olika sätt. Ett sätt är att bli mer transparent och öppen för diskussion. Risken med det är att det kan visa sig att kejsaren är naken. Eller att du blir utmanad på ett sätt som tvingar dig att ändra dig, och att folk upptäcker det. Ett annat sätt är att dra sig tillbaka och bli mer otillgänglig så att du kan avfärda kritiken som kommer utan att bemöta den. Då kan du göra det som sekretariatet gjort, du är helt enkelt mindre transparent, lägger inte ut intervjuer eller grejer på Instagram. Ett exempel på det var när vi blev varse med hjälp av en källa om att det varit ett seminarium om Genusdoktrinen på Stockholms universitet. Då var det en massa genusvetare och de hade haft ett eget seminarium, de bjöd inte in oss och bemötte ingenting i offentligheten. I sitt trygga rum kunde de tänka sig att diskutera. – Precis. Det är ett mönster som går igen. Jag har ändå koll på vad som händer, vilka seminarier som arrangeras och sammanhang det bjuds in till. Det förekommer en hel del samtal om akademisk frihet, med precis den problematisering som du och jag gör. Möjligen inte bara med koppling till jämställdhetsintegrering men ”Vilka är hoten mot akademisk frihet?” och så vidare. Det jag noterar är att det är väldigt försiktiga diskussioner, det är väldigt sällan så att någon som är öppet kritisk på det vis som jag har varit och som du är eller andra också för den delen. Det finns ju några röster till inom akademin som har bjudit den typen av motstånd i texter. De är sällan med i de här diskussionerna utan det är, om jag får vara lite fräck, mellanmjölksröster som får komma till tals. Där man kanske erkänner att ”Jo, vi kan ju se oss runtom i Europa och se att den akademiska friheten är hotad, finns rörelser både i Storbritannien och USA, det är ett tecken på att det är någonting som händer”. Men de här fallen vi har haft i Sverige, alltså flagranta fall där forskarnas frihet kringskärs, att man får vara väldigt försiktig med hur man väljer sina ord, man får vara försiktig när man svarar på studenters frågor och hur man navigerar lokalt på institutionen, när man väldigt forskningsprojekt och samarbetspartner, vem man talar med i offentligheten och så vidare. Dessa fall talar man försiktigt om, eller inte alls. Det tycker jag faktiskt är en fortsatt feghet bland mina kollegor, att man inte vågar prata om detta. Att man inte ens vågar bjuda in och ha ett seminarium.En återkommande kritik som jag har fått, och som du också har fått och vår bok kritiserades för, var att vi ville ha det som i Ungern. Man jämförde det vi skrev med Ungern. Vad tänkte du om den kritiken?– Jag tänker att den som säger så har för det första inte läst boken. Och för andra, om jag vore i Ungern så hade jag stått utanför institutionerna för genusvetenskap och försvarat dem, därför det är precis den typen av politisk styrning, där politiken kommer och skär bort delar av akademin, eller förbjuder vissa sätt att tänka i vissa frågor, som jag med all min kraft har försökt att reagera mot och som vi gör i boken. Om politiska krafter i Sverige skulle börja argumentera för att vissa discipliner, vissa akademiska fält, bör politiken besluta om att de ska avfinansieras eller försvinna – det är helt fel väg att gå. Däremot behöver man säkra upp kvalitetskontrollen, apropå det vi pratade om innan, så att inte sånt som inte håller måttet, och som är politiska inlagor snarare än vetenskap, det behöver man kvalitetskontrollera bättre. Det är två olika diskussioner. Vad tänker du om det?Jag håller helt med. Problemet är inte genusvetenskap som ämne i regel. Genusvetenskap är ett ganska nytt ämne, som sprang ur kvinnohistoria och om det var på 90-talet som genusvetenskap bildades. De frågor som genusvetenskap utforskar finns även i andra ämnen där man forskar om genus och kön. Det är legitima forskningsområden. Det som jag framförallt har varit kritisk till är att man från politiskt håll sagt att ”Det här ska in i forskning, det här ska in på myndigheter” och att vissa forskningsfält på något sätt har blivit överrockar till andra forskningsfält. Vi tar upp Germund Hesslow i Lund, att då lyfter man in genus som korrektiv till hans föreläsning om könsskillnader och evolution. Det är så det går till. Genus ska in och jämställdhetsintegreringen ska in överallt och då höjer man upp det på en nivå där det inte hör hemma. Jag är emot den politiseringen där man gör så. Men jag skulle inte vilja förbjuda den sortens forskning. Det är en viss typ av forskning som ofta är ganska politisk som har fått en ställning. Det är det som är problemet. Jag ställde den här frågan i arbetet med boken till generaldirektörerna på Forte och Formas, som är forskningsinstituten, ”Om vi istället för jämställdhetsintegrering hade svenskhetsintegrering, om frågan var på vilket sätt gynnar din forskning svenska intressen” och att det skulle vara nånting som alla forskare i alla ämnen tvingades ta ställning till, ”Skulle du kunna utföra uppdraget då?” Ingen av dem hade tänkt på det, och då sa de ”Då blir det upp till om man kan arbeta under sådana omständigheter”. Undertexten var att det är fullkomligt absurt, något du aldrig skulle göra. Men jag tycker att det är en relevant jämförelse, just för att för att det lyfter fram det absurda i att vissa perspektiv ska ha tolkningsföreträde framför andra.– Precis. Man kan tänka sig att lyssnaren eller läsaren tänker ”Äh, det berör inte mig för jag är inte en forskare. Jag kommer inte söka några medel hos VR eller Forte eller något liknande, men det är ju inte bara där det stannar. Om man tar en sån sak som att myndigheter eller akademiska institutioner hbtq-certifierar sig. Det låter ju vackert och värdigt och medmänskligt, på ett sätt att göra någonting sånt, Men om man tittar till hur utbildningsprogrammen där ser ut och vad de innehåller, vilken agenda de har, så är det inte någonting som är ett neutralt program som bara handlar om att alla människor är lika mycket värda och liknande, att man ska har ett tillåtande klimat på arbetsplatsen, och att sexuella preferenser inte ska vara skäl för att man inte får uppdrag eller kan klättra i karriären. Det handlar om ett sätt att betrakta människan, ett sätt att förstå makt och att förstå hierarkier som påverkar varje aspekt av den här arbetsplatsen och de människorna som arbetar där. Det finns på myndigheter, det finns i policydokument som reglerar verksamheter som vi alla, oberoende av var vi är, så kommer vi i kontakt med och tvingas i förlängningen att underordna oss det här sättet att se på verkligheten och på människan. Det är huvudsakligen socialkonstruktivistiskt och det är just den typen av indoktrinering som jag finner stötande och begränsande snarare frigörande.Transfrågan är ju inte, om man kollar på antalet människor det handlar om som har könsdysfori, så är det inte ett stort samhällsproblem i det avseendet, men det blir en väldigt stor fråga för att man måste ställa upp på ett visst sätt att se på världen. Även om du inte träffar transpersoner i din vardag särskilt ofta, måste du ställa upp på ett sätt att se på dig själv, se på kön och sexualitet. Till exempel att 1177 avråder vårdpersonal från att använda ordet ”kvinna”. Försäkringskassan skriver om ”gravida personer” och liknande. Det är klart att det blir ett slags indoktrinering. Det där är helt nytt sätt att se på vad som är verkligt, vad är en människa. Det blir mycket mer omfattande. Om jag träffar en person som är trans och den personen har ett visst pronomen, så gör jag gärna det av respekt för en annan människa. Men det är något helt annat om vi ska prata om det på en övergripande nivå. För då finns det någonting som heter kvinnor och något som heter män. En transkvinna är en transkvinna, en transman är en transman. Det är alltså någon som har bytt, det finns en transition där.Jag kan ta ett konkret exempel som jag har noterat. Jag sade inledningsvis att jag jobbade med att granska disciplinnämnden och i det arbetet intervjuade jag ett antal människor på olika positioner vid universitetet och pratade om ärenden och hur de tar sig ut och vad som händer osv. Under vilket samtliga hela tiden refererar till studenterna som ”hen”. Nu är det så att den granskning jag gjorde handlade om jämställdhet delvis, och det är väldigt svårt att göra en sån granskning om man vägrar att tala om studenten som ”han” eller ”hon”.Jämställdhet mellan vilka i så fall?– Precis. Man försvårar jämställdhetsarbetet genom det här. Jag är ganska säker på att det någon gång har gått ut information om att man ska i möjligaste mån inte köna studenterna när man talar om dem, utan man ska referera till ”hen” istället. Det verkar progressivt och medvetet och som att man har rätt tänk. Men det jag tänker mig att höra det är första det första, när du säger ”hen”, vad är ”hen”? Var det en icke-binär person? För då är det intressant och jag behöver väga in det när jag tänker på vad det är för mönster som utkristalliseras här. Eller var det inte det, och gör du ett politiskt val när du kallar hon eller han för ”hen”, fast hon eller han inte iscensatte sig som en ”hen”? Lyssnar man på den politiska debatten just nu, inläggen i partiledardebatten, så refereras det till ”hen” också när det sannolikt var en hon eller han det handlar om. Du gjorde nyligen en intervju med Abigail Shrier, apropå Irreversibel skada och hon gör väldigt mycket av detta, ”vad sägs i skolorna, vilka föreställningar, vilken agenda är det som drivs där?” Nu är hon inte i Sverige och gör sin studie men detta som du och jag talar om finns också i svenska skolor, och det finns nog all anledning att fästa strålkastarljuset på det framgent och fundera på vad det är för drivkrafter, vad det är för agenda som är bakom detta.Om man ska vara självkritisk till det vår bok, då är det väl att någonting som jag önskar att vi utforskat mer, som man upptäckte successivt under arbetet med boken, det var just den här motsättningen mellan å ena sidan jämställdhetsintegreringen, ”Vi måste ha fler kvinnor inom naturvetenskapen, vi måste ha fler kvinnor på ledande positioner”, hela den agendan som går igenom i jämställdhetsintegreringen och politisk retorik. Och å andra sidan, att det inte finns något kön, det totalt könsneutrala sättet, att man försöker upplösa könet. De här processerna pågår parallellt…– Men de är inte förenliga.Nej, de är inte förenliga. Om jag skulle följa upp Genusdoktrinen skulle jag följa upp de här motsägelserna ännu mer, men just att det i vissa dokument som vi granskade så var det å ena sidan jämställdhetstanken som vi är mer vana vid, att det behövs fler kvinnor, att strukturer motverkar kvinnor, och sen mot slutet så kom det plötsligt att ”Vad menar vi egentligen när vi säger kvinnor och män? Det är vår västerländska, patriarkala könsuppdelning”. Okej, men resten av dokumentet då? Där du skrev om kvinnor och män och att det var så viktigt att kvinnor skulle fram?– Precis, det skulle inte vara några toaletter för damer och herrar men vi räknar exakt hur många kvinnor och män det sitter i korridoren. Hur har det blivit ett sånt dubbeltänkt? Jag gissar att gissar att det ena är delvis resterna av ett gammalt jämställdhetsarbete där man från politiskt håll, i synnerhet socialdemokratiskt håll, har varit besatt av idén om att det ska vara fifty-fifty. Varannan damernas och hela den delen, som i stycken kan ha poänger, i alla fall att titta på om det är en väldig skillnad mellan hur många män, hur många kvinnor. Men sen har man i ett skede där man inte tänkte efter, bjudit in experter, rådgivare, utredare som investerat jättetungt i den typen av teoribildningar som du och jag kritiserar och försöker utreda. Det är inte jämställdhetsarbete utan det har blivit ett annat politiskt projekt än vad de flesta svenska politiska partier ursprungligen sade sig förespråka. Jag tror att om man ska vända det här och ändå hålla fast vid jämställdhetsarbete, jämställdhetsinsatser, och sådana behövs, så är det experterna man behöver byta ut.Nu kommer vi in på något som vi kanske inte heller gick så djupt in på i boken: ”Vad ska vi göra då?” En jämförelse som vi har gjort är återigen ”Vilka sanningar kan folk hantera?” Man kan se att ”kvinna” som begrepp eller utgångspunkt för politik, behövs under en övergångsperiod. Egentligen så finns inte kön, egentligen så är kön irrelevant. Det här tycker jag går igen i Kajsa Ekis Ekmans sätt att se på det. Kvinna, men egentligen spelar det ingen roll. Det är som ett arv från marxismen, en motsvarighet till proletariatets diktator som de har under en övergångsperiod och under den här perioden är kön otroligt viktigt för att bevisa att det inte är viktigt. Så vi ska kvotera, vi ska göra allt sånt och det gör vi för att kön inte är viktigt. Det är så man tänker, att det är ett bevis på att kön inte ska vara en faktor som du gör kön till den främsta faktorn. Det är stegen vi klättrar upp med men sen kan vi slänga bort den när vi väl har uppnått den här jämställdheten.– Precis, enligt det synsättet är vi fjättrade, fast i en diskurs om kön. Ett sätt att tänka om kön. Då får man erkänna diskurserna under en temporär period, under tiden som vi omskolar alla i att tänka att kön inte finns utan bara är effekten av vad vi gör mot varandra, hur vi agerar. Då etableras en ny diskurs och i den finns inte kön.Det är det här som är den pågående revolutionen i Sovjet. Att när man upptäcker att det kastlösa samhället inte är realiserat, och du upptäcker olika attityder, är det rester från den borgerliga samhällsordningen som fanns innan och som du måste bearbeta och omskola människorna. Det är en pågående revolution. Om det då finns biologiska skillnader så kommer man behöva en revolution som aldrig är klar. Vad ska man göra åt det här? Låt oss säga att vi har rätt i vår tes om att det finns en politisering av högre utbildning och forskning och myndigheter, vad ska man göra?– Någonting som man kan göra utan att det kräver något slags politisk revolution, det är att titta över alla policydokument, alla styrdokument man har och som man låter vara dikterande på verksamheten och i dessa rensa ut formuleringar om normkritik, om intersektionellt perspektiv. Alltså, rensa ut de formuleringar som föreskriver att verksamheten ska styras och regleras utifrån en viss vetenskaplig position. Då har man gjort en separering mellan den vetenskapliga sfären och styrningen av verksamheten. Här har man inte varit försiktig, här har man låtit hela det här språkbruket välla in och påverka policydokumenten. Där är nationella sekretariatet för genusforskning och jämställdhetsmyndigheten skyldiga till detta. Men jag kan tycka att man inte har bjudit minsta motstånd från lärosätena.– Men du jag vill fråga dig, jag återvänder till Genusdoktrinen innan vi så småningom avslutar. Är det någonting du ångrar i det vi skrev eller hur vi gjorde?Jag tror faktiskt inte det är någonting som jag ångrar i boken. Det är alltid så att man önskar att man kunde gå ännu djupare, det är väl mer så i så fall. Jag var inne på att vi kunde ha haft en del om hur du kan gå vidare. Vi fattade ett sånt beslut i arbetet med boken, att vi inte skulle göra det, för att det skulle vara möjligt för människor som inte höll med, att man skulle få dra egna slutsatser utifrån det vi skrev. Men om jag skulle ångra någonting så skulle jag önska att vi hade ännu djupare på vad man kan göra, för det där är något som vi sen efteråt har folk vänt sig till oss och frågat ”Vad ska vi göra?” Det hade varit bra att ha mer material färdigt där. Dels det och skulle jag gärna haft, och det här var inte någonting som vi lyckades med, men jag hade önskat att vi fått tillgång att prata med till exempel jämställdhetsmyndigheten eller nationella sekretariatet för genusforskning. Men det var utanför vår kontroll. – Vi gjorde vad vi kunde där.Ja. Och själv då? Vad tycker du?– Det grämer mig fortfarande oerhört att vi inte fick till någon debatt eller diskussion med de som vi kritiserar hårdast i boken. Jag tänker på Fredrik Bondestam, Anna Wahl, jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lena Ag eller ansvariga ministrar. Det såg jag som ett slags önskebild framför mig, att vi skulle få stå mittemot varandra och diskutera. Jag har förstått att väldigt många av dem som är väldigt arga på boken och inte alls håller med om någonting i den, de har bara läst inledningen och avslutningen. Och om jag hade vetat det när vi skrev, att de tänkte bara läsa de första två sidorna och de två sista, så kanske vi skulle ha formulerat oss lite annorlunda?Hur skulle vi ha formulerat oss?– Nej, men vad jag är ute efter är att vi är ganska skarpa, både i inledningen och avslutningen. Det gör att människor som inte vill läsa oss eller ta till sig argumentationen som ligger mellan sida 3 och 322, kan åberopa detta som att vi är hårda i tonen. Det har jag funderat en del på och där vacklar jag lite. Men som sagt, boken som helhet är det ingenting jag ångrar med.– Jag hade kanske för höga tankar om mina akademiska kollegor, att de faktiskt skulle läsa det de uttalade sig om, och inte bara göra det på inledningen eller på preferens, bara på namnbasis. Det är någonting som är oerhört slående, att människor med högsta akademiska grad och mycket höga positioner, uppe i toppen av olika lärosäten, har inga som helst problem att avfärda texter, tänkare, författare eller journalister på ett väldigt svepande sätt och utan att egentligen ha satt sig in i det underlag som personen har fört fram. Det är inte bara du och jag som har blivit drabbade av detta utan där ser vi flera olika tunga tester som har kommit, som man helt enkelt låtsas inte existerar och man väger inte in dem i sina egna texter, i sina egna överväganden. Där menar jag att man inom samhällsvetenskapen i mycket hög grad fortfarande, precis som Charlotta Stern skrev om genusvetenskapen för några år sedan, har skygglappar på.Hon tog Steven Pinker och hans bok Blank Slate som exempel. Där hade han samlat forskning och det var ett enormt genomslag i samhällsdebatten, men i de 20 mest citerade artiklarna inom genus, sociologi, hur många av dem tar överhuvudtaget upp att det finns biologisk forskning? Alla utom en ignorerade det helt, tror jag. Några nämnde det bara för att avfärda det.– Det är ett svaghetstecken. – Jag kan nog mena att vi har båda blivit misstänkliggjorda i fråga om att vi på något sätt inte längre skulle tycka det är viktigt med jämställdhetsarbetet. Det har jag aldrig sagt att det inte skulle vara, men man måste försöka förstå vad det stora problemet är. Det kanske har ändrat sig sedan man gjorde de här grundanalyserna och sen också vara öppen med att det finns olika faktorer som spelar roll för att vi får det utfall vi får. Men den här ohederligheten i debatten, det är den jag är ute efter. Det gör att det är väldigt svårt att inte tappa sugen och modet när man debatterar med personer som sitter där och skjuter pilar istället. Men vi kämpar på!Jag skulle säga stort tack men nu säger jag, vi kämpar på, Anna-Karin Wyndhamn! Stort tack för att du var med i dagens avsnitt!– Tack Ivar!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe