Podcasts about folkhemmets

När den socialdemokratiske partiledaren Pär Albin Hansson använde begreppet folkhemmet i en riksdagsdebatt år 1928 för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. För att beskriva sin vision lånade Pär Albin Hansson begreppet från borgerliga politiker.Men det skulle dröja över 50 år från Pär Albin Hanssons folkhemstal tills det blev ett centralt politiskt begrepp i den svenska debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Nils Edling, professor i historia vid Stockholms universitet som in en rad artiklar diskuterat begreppet folkhemmet samt begreppet välfärdsstatens ursprung. Just nu arbetar han på en bok om begreppet Folkhemmet.Folkhemmet har blivit en kraftfull metafor för välfärdssamhället där jämlikhet och rättvisa råder. Men när välfärdspolitiken formulerades på 1930-talet nämndes folkhemmet knappt.Pär Albin Hansson (s) använde begreppet folkhemmet för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. Socialdemokraterna ville reformera samhället och Hansson lånade ett begrepp som tidigare används av borgliga politiker för att beskriva sin vision:”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”, sade Per Albin Hansson i riksdagen.Men folkhemmet blev aldrig ett centralt begrepp under 1930-talet. Inte heller under rekordåren efter kriget användes folkhemmet i debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.Begreppet välfärdsstat har en gammal historia som började långt före den moderna välfärdsstatens första staplande steg under den tyska rikskanslern Otto von Bismarck som föreslog ett socialförsäkringssystem (Sozialgesetzgebung) redan 1878. Förslaget innehöll statlig olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, försäkring mot invaliditet och åldersarmod, det vill säga en slags ålderspension för behövande. Sjukförsäkring kom också att införas 1883 och olycksfallsförsäkring 1884. År 1889 infördes obligatorisk ålderdoms- och invaliditetsförsäkring. Lyssna också på Sockenbarnets August Theodors livsresa i det moderna Sverige. Bild: Statsminister Per Albin Hansson. 1943 FOTOGRAF Carl Erik Sunesson, Miliseum, public domain.Läs mer: Varifrån kommer välfärdsstaten? Om ett modernt nyckelbegrepps långa historia av Nils Edling och Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hon fångade vardagens gråa lunk med nyenkel poesi om kvinnans lott i det svenska folkhemsbygget, satte ord på tristess, brustna drömmar och livssorger. Ingen hade tidigare lika osminkat lyft fram kvinnans dolda livsrum i offentligheten. Hon var något så ovanligt som en folkkär poet märkt av livets hårda slag. Litteraturväven berättar historien om Sonja Åkesson: kvinnan, dikten och folkhemmets grå töcken. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Wintzell och Beatrice Berg. Oscar Wildes porträtt är tecknat av Irem Babovic. Poddavsnittet finns att läsa som textfil på Oxelösunds biblioteks webbplats: bibliotek.oxelosund.se För källor, se textfil på Oxelösunds biblioteks webbplats: bibliotek.oxelosund.se

Tänk om alla program bara funkade. Om allt var enkelt, överskådligt och sorterat. Viljan till standardisering och ordning är gammal, men kan vara både farlig och ineffektiv, varnar David Wästerfors. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Kan vi inte hålla oss till en plattform?, tänker jag en stressig dag. Kan vi inte slippa allt hoppande mellan olika system och alla installeringar och ikoner som flimrar så ilsket bara för att man haft fräckheten att försumma dem en minut.Om du känner igen dig i drömmen om en enklare digital hantering om ett system för meddelanden och ett sätt att identifiera sig då känner du kanske också igen dig i det här: fullständigt kaos i kommunikationen, vilt primitiva förhållanden och ett förvirrande överflöd.Det låter som dagens informationssamhälle, som en vanlig dag en bit in på 2000-talet med bortglömda lösenord och pockande uppdateringar i överlappande fönster.Men det gäller informationssamhället för hundra år sedan. Det gäller pappershanteringen i Sverige 1919, med brevpapper, blanketter, provkartor, kataloger, böcker, tidskrifter och postförsändelser allt i olika format.Kontoret för hundra år sedan var översvämmat och oordnat.Komplexiteten skars ned, enhetlighet uppnåddes. Och informationsmängden tilltog, märkligt nog.Chefen för riksbankens pappersbruk tillhörde den tidens förespråkare för standardisering. Det var hans ord jag citerade. Ett svällande statsmaskineri krävde rationell organisering, menade denne chef. Enhetsformat för papper som börjat införas utomlands var lösningen. Och den lösningen lever vi med idag, nämligen A4-papperet inom det så kallade A-formatet, med sidproportionerna 1 gånger roten ur 2. Det är ett papper stort som en sextondels kvadratmeter.Så stort är ett papper. Så stort blev ett papper efter standardiseringen som fullbordades först 1946 efter minst tjugofem års debatt.Nu skulle informationen inte längre anlända i olika format utan i ett och samma. Kuvert, pärmar, mappar, skrivbordslådor, arkivskåp och skrivare mycket kom att anpassas efter detta format. Komplexiteten skars ned, enhetlighet uppnåddes. Och informationsmängden tilltog, märkligt nog.För även om standardiseringsivrarna ville motsatsen producerades bara mer och mer information ju bättre kontoren blev på att hantera den. Ett standardiserat pappersformat underlättade standardiserade blanketter som var enklare att fylla i och läsa av. Sedan drog det iväg ordentligt. Byråkratin fann skäl till nya blanketter för snart sagt varje liten uppgift.Att minnas och vidarebefordra muntliga meddelanden går endast till en viss gräns, står det i en kontorshandledning från 1959. Sedan måste man tillgripa blanketter. En riktig blankett skulle ha gröna linjer och grön text för att kontrastera mot det ifyllda svarta och den skulle ha rutor anpassade efter skrivmaskinens tabulator.Allt det här berättar Charlie Järpvall i sin fyndiga avhandling i mediehistoria, Pappersarbete från 2016. Järpvalls iakttagelser av kontorspapperets 1900-talshistoria bildar en fin mix av igenkänning och främlingskap. Å ena sidan dras man snabbt in i en känsla av så är det nu också, fast inte vad gäller just papper. Å andra sidan känns det som att besöka en annan planet, en pappers- och blankettplanet.Det är fantastiskt att läsa om debatten som föregrep A-formatets seger, till exempel de estetiska argumenten emot. I en statlig utredning 1943 meddelade Kammarrätten att A4 var ur värdighetssynpunkt olämplig. Och Hovrätten för Övre Norrland invände att folio ett annat format var mer estetiskt tilltalande eftersom det överensstämde med det gyllene snittet, ett klassiskt skönhetsideal.Samma lättnad verkar ha varit förknippad med A4-arket och den rationella blanketten som idag förknippas med till exempel ett inloggningssätt eller ett sökfönster.Att förhålla sig till A4 på sådana sätt ger en lite hisnande känsla. Detta engagemang över papper! Men ändå är det så igenkännbart, för idag diskuteras ju webbsidor och webbdesign med motsvarande inlevelse. Både på jobbet och privat blir människor upprörda om internet inte ser snyggt ut, om det bidrar till kaos snarare än ordning. Idag annonserar vi efter webbredaktör, inte maskinskriverska eller blankettman.Blankettman bara ordet ger overklighetskänsla. På fyrtio- och femtiotalet var det ett yrke.Beklagandet över förvirring och överflöd i informationssamhället är alltså igenkännbart men också föreställningen om att en gång för alla nå ordning genom en form eller en teknologi. Samma lättnad verkar ha varit förknippad med A4-arket och den rationella blanketten som idag förknippas med till exempel ett inloggningssätt eller ett sökfönster.Dagens kontorsarbete verkar befinna sig i ett slags prolog till en åtminstone tänkbar framtida standardisering som väl knappast kommer att ledas av staten utan av aktörer som banker, Google, Youtube och Facebook, med ganska otäcka och nästintill totalitära informationsanspråk. Vad skulle vi säga idag i en kontorshandledning? Kanske så här: Att minnas och vidarebefordra muntliga meddelanden går endast till en viss gräns. Sedan måste man tillgripa uppkoppling.Det är genom små detaljer som stora system byggs, skriver Charlie Järpvall. En överenskommelse om var adressen ska placeras på ett kuvert, WiFi i offentliga lokaler detaljer genererar system. Men som sociala varelser är vi alltför bångstyriga för att enbart falla in i system. Sätt upp en regel och vi kringgår den genast. Formulera en standard och vi ler milt och finner ett undantag. Oordning på en arena kan visserligen ge vika för systematisering men då uppstår snart en annan arena och ordningsproblemet migrerar dit. Formatanarkin för papper är avskaffad men digital anarki finns istället, med vidhängande ambitioner att strömlinjeforma alla appar och sajter.Men kanske är en universallösning inte lösningen. I Kina finns nästan en universallösning i form av appen WeChat som kombinerar meddelanden, diskussioner, beställningar och betalningar. Men Kina har som bekant bara ett parti och det censurerar förstås appen. Kontrollen blir lättare att genomföra eftersom WeChat samlar så många miljoner användare i samma system.Man hade upptäckt att det fanns filtar i åtminstone femton storlekar i landet. Denna variation, menade tidskriften, borde i princip kunna reduceras till en normalfiltKontorsarbetets dagliga plockande och sorterande, för att låna Charlie Järpvalls ord, var ett sätt att ordna världen. Och idag klickar vi och öppnar, matar in och klickar på nytt. Samtidigt som det finns något utmattande i en mångfald av former finns det också något charmigt.Min poäng gäller detta växelspel. Det gäller det ofullbordade i ordnandet av information, själva omöjligheten i att få ett slut på det.Några av iakttagelserna i Järpvalls avhandling om papper handlar om andra och parallella ordningsförsök i början av 1900-talet, till exempel riktade mot hushållet. Folkhemmets vetenskapliga ideal skulle förstås råda även här. I ett nummer av standardiseringstidskriften Slöseri 1928 togs filten på stort allvar. Man hade upptäckt att det fanns filtar i åtminstone femton storlekar i landet. Denna variation, menade tidskriften, borde i princip kunna reduceras till en normalfilt med måtten 150 gånger 200 centimeter. Och normalfilten skulle vara enfärgad, neutral och av ändamålsenlig kvalitet.Ja, vad säger man? Ett land vars hushåll bara har normalfiltar, det är en både rolig och ryslig tanke. I denna önskan tycker jag mig se det rationella projektets kärna men också dess löjlighet.Den kan vi väl ha i åtanke normalfilten när nästa standardiseringsvåg sköljer över oss, hur mycket avlastning från förvirrande överflöd vi än hoppas på.David Wästerfors, sociologLitteraturCharlie Järpvall: Pappersarbete formandet av och föreställningar om kontorspapper som medium. Mediehistoriskt arkiv, 2016.

(Förrförrförra veckans avsnitt släpps här öppet för alla gratislyssnare därute) MGP is back and it's one eiht sevin and i suck a fucking cack! News on the hours behandlar Chiles högerextrema parti, islänningars hästialiska bestmisshandel, den kinesiska tennishorans mystiska försvinnande samt Timbuktus senaste bok tillika identitetskris. Därefter gör det nya segmentet Filosofisk Filofax debut där det blir en filosofisk triumf för DVS-grabbarna! YEEEEEEEEEAAH!!! Veckans Låt är en spik i kistan för MAgdalena Andersson, den sämsta statsministern i Sveriges historiga. Ett kärt gammal segment som innefattar gissning och Petters rader gör en innefattad comeback. Constructive ciritiqs innefattas av Sting som gjort en ny låt. Gammal Dänga sen blir startskottet för den stundande vintermånaden, som innefattas. GOD WINTER! Detta är MGP's gamla feed där det släpps nåt avsnitt gratis då och då bara. Vill du höra alla gamla avsnitt och nya när de kommer kan du göra det för 49 kr i månaden här: https://underproduktion.se/mgp Registrera dig här: https://underproduktion.se/register/mgp/ Läs mer om vilka podcastappar som stödjer RSS-länkar och instruktioner för hur man drar igång det här: https://underproduktion.se/appar

I en tid präglad av rationell planering och demokratiska jämlikhetskrav framstod humanisterna som marginaliserade och på kollisionskurs med 1900-talets stora berättelser och framtidsvisioner. Hampus Östh Gustafsson disputerade nyligen i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Han har undersökt humanioras legitimitet i svensk kunskapspolitik under 1900-talets mitt. Är humaniora folkhemmets styvbarn? Programledare är Catta Neuding och Katarina O'Nils Franke.

När den socialdemokratiske partiledaren Pär Albin Hansson använde begreppet folkhemmet i en riksdagsdebatt år 1928 för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. För att beskriva sin vision lånade Pär Albin Hansson begreppet från borgerliga politiker.Men det skulle dröja över 50 år från Pär Albin Hanssons folkhemstal tills det blev ett centralt politiskt begrepp i den svenska debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.I avsnitt 165 samtalar programledare Urban Lindstedt med Nils Edling, professor i historia vid Stockholms universitet som in en rad artiklar diskuterat begreppet folkhemmet samt begreppet välfärdsstatens ursprung. Just nu arbetar han på en bok om begreppet Folkhemmet.Folkhemmet har blivit en kraftfull metafor för välfärdssamhället där jämlikhet och rättvisa råder. Men när välfärdspolitiken formulerades på 1930-talet nämndes folkhemmet knappt.Pär Albin Hansson (s) använde begreppet folkhemmet för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. Socialdemokraterna ville reformera samhället och Hansson lånade ett begrepp som tidigare används av borgliga politiker för att beskriva sin vision:”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”, sade Per Albin Hansson i riksdagen.Men folkhemmet blev aldrig ett centralt begrepp under 1930-talet. Inte heller under rekordåren efter kriget användes folkhemmet i debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.Begreppet välfärdsstat har en gammal historia som började långt före den moderna välfärdsstatens första staplande steg under den tyska rikskanslern Otto von Bismarck som föreslog ett socialförsäkringssystem (Sozialgesetzgebung) redan 1878. Förslaget innehöll statlig olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, försäkring mot invaliditet och åldersarmod, det vill säga en slags ålderspension för behövande. Sjukförsäkring kom också att införas 1883 och olycksfallsförsäkring 1884. År 1889 infördes obligatorisk ålderdoms- och invaliditetsförsäkring. Professor Nils Edling identifierar fyra olika och överlappande sätt som välfärdsstaten användes på före 1940-talet.Fyra välfärdsstater med olika innebörder och tidsinnehåll, olika riktning mot det förflutna, nutiden och framtiden. Dessa fyra är den paternalistiska, den reglerande, den sociala och den demokratiska välfärdsstaten.Lyssna också på Sockenbarnets August Theodors livsresa i det moderna Sverige. Bild: Statsminister Per Albin Hansson. 1943 FOTOGRAF Carl Erik Sunesson, Miliseum, public domain.Läs mer: Varifrån kommer välfärdsstaten? Om ett modernt nyckelbegrepps långa historia av Nils Edling och

Idag gästas podden för andra gången av författaren och samhällsdebattören Lena Andersson. I hennes två senaste romaner ”Sveas son” och ”Dottern” undersöker hon det svenska folkhemmet. Hon utforskar de ideal det vilade på, de människor som levde i det och vad som blev dess upplösning. När jag läser läser hennes romaner slås jag av att Lena Andersson själv på många sätt framstår som den typiska folkhemsmänniskan: rationell, samvetsgrann och bildad. Jag vill veta om det ligger någon sanning i detta? Vad var det som kännetecknade folkhemsmänniskan? Vilka var folkhemmets största förtjänster och nackdelar? Och varför upplöstes det? Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

I dag släpps listan på nominerade till årets litteraturpris till Astrid Lindgrens minne. Vad är nytt? Sedan 2003 prisas årligen en barnboksförfattare, illustratör eller organisation vars arbete håller högsta konstnärliga kvalitet och "präglas av den humanistiska anda som förknippas med Astrid Lindgren". Prissumman på fem miljoner kronor gör Astrid Lindgren Memorial Award till världens största på området. I dag blir listan på nominerade till årets pris offentlig - och den är lång. Kanske för lång? Skulle inte en "shortlist" bidra till prisets syfte, att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen? Hur arbetar ALMA med nomineringarna? Och vilka intressanta nytillskott kan vi se i år? Vilka saknas? Kulturredaktionens barnkulturkritiker Viveca Bladh granskar ALMAs långa lista. HASSELBLAD AWARD FYLLER 40 Ett annat fint, internationellt kulturpris från Sverige är Hasselblad Award. Det är uppkallat efter den världsberömda kameran och dess skapare, Victor och Erna Hasselblad, och delades ut för första gången 1980. Just nu visas en jubileumsutställning i Göteborg - P1 Kulturs Cecilia Blomberg har besökt den tillsammans med konstnären och fotografen Annika von Hausswolff. PODDTIPS OM ARKITEKTUR Gunnar Bolin har sett K-special på SVT om Folkhemmets estetik och rekommenderar även några andra intressanta poddar och texter om arkitektur. FILMFESTIVALER I CORONATIDER I dag släpper Stockholms internationella filmfestival årets program, och redan i nästa vecka går Fantastisk Film Festival i Lund av stapeln. Men hur firar man filmfestival under coronasmittans andra våg? Roger Wilson granskar festivalprogram och arrangemang i P1 Kultur. SAMISK SAMTIDSKONST I HETLUFTEN I förra veckan meddelades att tre samiska konstnärer kommer att representera Sapmi i den Nordiska paviljongen på nästa konstbiennal i Venedig. Men vilka förhoppningar är det som knyts till urfolken och deras konst idag? Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén har funderat på representationens villkor. ESSÄ Den brasilianska författaren Clarice Lispector ville helst beskriva en hunds inre liv i en bok utan ord. I år skulle hon fyllt 100, men dog av cancer redan vid 57. Året innan lät hon sig för första och enda gången intervjuas i brasiliansk TV. Katarina Wikars har tittat, läst och lyssnat på Lispector. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Anna Tullberg

Sverige är det land efter Schweiz som byggt mest skyddsrum per capita i världen. Ett av världens största skyddsrum med plats för 20 000 människor finns exempelvis under Södermalm i Stockholm. Och många av oss har spelat pingis skolornas skyddsrumskällare.Artilleri och bombflyg kom redan under första världskriget att visa på civilbefolkningens utsatthet under det totala kriget. Senare under spanska inbördeskriget och andra världskriget fick civilbefolkningen uppleva vidden av verklig terrorbombning. Sverige studerade noggrant nazitysklands luftskydd och effekterna av bombkrig både i Spanien och Finland. Resultatet blev en enorm utbyggnad av skyddsrum för civilbefolkningen.Stöd Historia Nu via vårt Swish-nummer 123 610 76 68, vårt plusgiro 96 89 95-1 eller www.patreon.com/historiaNu . I avsnitt 98 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Peter Bennesved, doktorand i idéhistoria vid Umeå universitet och programledare för Historia Nus systerpodd Militärhistoriepodden. I sin forskning tittar har på skyddsrummets svenska idéhistoria.För en svensk socialdemokratisk regeringen med en pacifistisk tradition blev frågan om luftskydd kontroversiell eftersom det betraktades som en militarisering av civilsamhället. Men andra världskriget ändrade på allt. Med hemlig inspiration från nazityskland byggde Sverige upp ett civilförsvar som investerade stora belopp att bygga skyddsrum. Talrika skyddsrum och planer för evakuering skulle göra det ekonomiskt meningslöst att bomba civilbefolkningen.Efter andra världskriget med kalla krigets atombombshot fortsatte skyddsrumsbyggande i samma takt som vi byggde nya bostäder. Tanken var att om vi evakuerade stora delar av befolkningen från städerna och skyddare de som var kvar i enorma skyddsrum skulle det vara oekonomiskt att bomba Sverige med atombomber.Musik: Dystopia av Keith Anthony Holden, Soundblock AudioBild: Sprängskiss över Katarinabergets skyddsrum, WikipediaSee acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Electrolux firar hundra år av att ha dammsugit folkhemmet rent. Följ med Tobias Svanelid genom företagets historia och hör om dess grundare Axel Wenner-Gren - folkhemmets Elon Musk. 1919 drog Axel Wenner-Gren igång företaget som skulle komma att städa rent i folkhemmet Sverige och samtidigt göra sin grundare ofantligt rik. Författaren Ronald Fagerfjäll har färdigställt Electrolux jubileumsbok och guidar runt bland hundraåriga dammsugare och kylskåp. Men Wenner-grens sista projekt skulle bli ett fiasko, i Wennergrenland i British Columbia krossades de flesta av entreprenörens drömmar berättar den kanadensiske historikern Frank Leonard. Dessutom reder Dick Harrison ut huruvida Julius Caesar fått gå på plankan.

Andrés och Oskar läser tips och råd i damtidningen Allers. Vi lär oss om hur man hämmar ilska mot nässlor och hur man repellerar kattdjur.

Tänk om alla program bara funkade. Om allt var enkelt, överskådligt och sorterat. Viljan till standardisering och ordning är gammal, men kan vara både farlig och ineffektiv, varnar David Wästerfors. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Kan vi inte hålla oss till en plattform?, tänker jag en stressig dag. Kan vi inte slippa allt hoppande mellan olika system och alla installeringar och ikoner som flimrar så ilsket bara för att man haft fräckheten att försumma dem en minut. Om du känner igen dig i drömmen om en enklare digital hantering om ett system för meddelanden och ett sätt att identifiera sig då känner du kanske också igen dig i det här: fullständigt kaos i kommunikationen, vilt primitiva förhållanden och ett förvirrande överflöd. Det låter som dagens informationssamhälle, som en vanlig dag en bit in på 2000-talet med bortglömda lösenord och pockande uppdateringar i överlappande fönster. Men det gäller informationssamhället för hundra år sedan. Det gäller pappershanteringen i Sverige 1919, med brevpapper, blanketter, provkartor, kataloger, böcker, tidskrifter och postförsändelser allt i olika format. Kontoret för hundra år sedan var översvämmat och oordnat. Komplexiteten skars ned, enhetlighet uppnåddes. Och informationsmängden tilltog, märkligt nog. Chefen för riksbankens pappersbruk tillhörde den tidens förespråkare för standardisering. Det var hans ord jag citerade. Ett svällande statsmaskineri krävde rationell organisering, menade denne chef. Enhetsformat för papper som börjat införas utomlands var lösningen. Och den lösningen lever vi med idag, nämligen A4-papperet inom det så kallade A-formatet, med sidproportionerna 1 gånger roten ur 2. Det är ett papper stort som en sextondels kvadratmeter. Så stort är ett papper. Så stort blev ett papper efter standardiseringen som fullbordades först 1946 efter minst tjugofem års debatt. Nu skulle informationen inte längre anlända i olika format utan i ett och samma. Kuvert, pärmar, mappar, skrivbordslådor, arkivskåp och skrivare mycket kom att anpassas efter detta format. Komplexiteten skars ned, enhetlighet uppnåddes. Och informationsmängden tilltog, märkligt nog. För även om standardiseringsivrarna ville motsatsen producerades bara mer och mer information ju bättre kontoren blev på att hantera den. Ett standardiserat pappersformat underlättade standardiserade blanketter som var enklare att fylla i och läsa av. Sedan drog det iväg ordentligt. Byråkratin fann skäl till nya blanketter för snart sagt varje liten uppgift. Att minnas och vidarebefordra muntliga meddelanden går endast till en viss gräns, står det i en kontorshandledning från 1959. Sedan måste man tillgripa blanketter. En riktig blankett skulle ha gröna linjer och grön text för att kontrastera mot det ifyllda svarta och den skulle ha rutor anpassade efter skrivmaskinens tabulator. Allt det här berättar Charlie Järpvall i sin fyndiga avhandling i mediehistoria, Pappersarbete från 2016. Järpvalls iakttagelser av kontorspapperets 1900-talshistoria bildar en fin mix av igenkänning och främlingskap. Å ena sidan dras man snabbt in i en känsla av så är det nu också, fast inte vad gäller just papper. Å andra sidan känns det som att besöka en annan planet, en pappers- och blankettplanet. Det är fantastiskt att läsa om debatten som föregrep A-formatets seger, till exempel de estetiska argumenten emot. I en statlig utredning 1943 meddelade Kammarrätten att A4 var ur värdighetssynpunkt olämplig. Och Hovrätten för Övre Norrland invände att folio ett annat format var mer estetiskt tilltalande eftersom det överensstämde med det gyllene snittet, ett klassiskt skönhetsideal. Samma lättnad verkar ha varit förknippad med A4-arket och den rationella blanketten som idag förknippas med till exempel ett inloggningssätt eller ett sökfönster. Att förhålla sig till A4 på sådana sätt ger en lite hisnande känsla. Detta engagemang över papper! Men ändå är det så igenkännbart, för idag diskuteras ju webbsidor och webbdesign med motsvarande inlevelse. Både på jobbet och privat blir människor upprörda om internet inte ser snyggt ut, om det bidrar till kaos snarare än ordning. Idag annonserar vi efter webbredaktör, inte maskinskriverska eller blankettman. Blankettman bara ordet ger overklighetskänsla. På fyrtio- och femtiotalet var det ett yrke. Beklagandet över förvirring och överflöd i informationssamhället är alltså igenkännbart men också föreställningen om att en gång för alla nå ordning genom en form eller en teknologi. Samma lättnad verkar ha varit förknippad med A4-arket och den rationella blanketten som idag förknippas med till exempel ett inloggningssätt eller ett sökfönster. Dagens kontorsarbete verkar befinna sig i ett slags prolog till en åtminstone tänkbar framtida standardisering som väl knappast kommer att ledas av staten utan av aktörer som banker, Google, Youtube och Facebook, med ganska otäcka och nästintill totalitära informationsanspråk. Vad skulle vi säga idag i en kontorshandledning? Kanske så här: Att minnas och vidarebefordra muntliga meddelanden går endast till en viss gräns. Sedan måste man tillgripa uppkoppling. Det är genom små detaljer som stora system byggs, skriver Charlie Järpvall. En överenskommelse om var adressen ska placeras på ett kuvert, WiFi i offentliga lokaler detaljer genererar system. Men som sociala varelser är vi alltför bångstyriga för att enbart falla in i system. Sätt upp en regel och vi kringgår den genast. Formulera en standard och vi ler milt och finner ett undantag. Oordning på en arena kan visserligen ge vika för systematisering men då uppstår snart en annan arena och ordningsproblemet migrerar dit. Formatanarkin för papper är avskaffad men digital anarki finns istället, med vidhängande ambitioner att strömlinjeforma alla appar och sajter. Men kanske är en universallösning inte lösningen. I Kina finns nästan en universallösning i form av appen WeChat som kombinerar meddelanden, diskussioner, beställningar och betalningar. Men Kina har som bekant bara ett parti och det censurerar förstås appen. Kontrollen blir lättare att genomföra eftersom WeChat samlar så många miljoner användare i samma system. Man hade upptäckt att det fanns filtar i åtminstone femton storlekar i landet. Denna variation, menade tidskriften, borde i princip kunna reduceras till en normalfilt Kontorsarbetets dagliga plockande och sorterande, för att låna Charlie Järpvalls ord, var ett sätt att ordna världen. Och idag klickar vi och öppnar, matar in och klickar på nytt. Samtidigt som det finns något utmattande i en mångfald av former finns det också något charmigt. Min poäng gäller detta växelspel. Det gäller det ofullbordade i ordnandet av information, själva omöjligheten i att få ett slut på det. Några av iakttagelserna i Järpvalls avhandling om papper handlar om andra och parallella ordningsförsök i början av 1900-talet, till exempel riktade mot hushållet. Folkhemmets vetenskapliga ideal skulle förstås råda även här. I ett nummer av standardiseringstidskriften Slöseri 1928 togs filten på stort allvar. Man hade upptäckt att det fanns filtar i åtminstone femton storlekar i landet. Denna variation, menade tidskriften, borde i princip kunna reduceras till en normalfilt med måtten 150 gånger 200 centimeter. Och normalfilten skulle vara enfärgad, neutral och av ändamålsenlig kvalitet. Ja, vad säger man? Ett land vars hushåll bara har normalfiltar, det är en både rolig och ryslig tanke. I denna önskan tycker jag mig se det rationella projektets kärna men också dess löjlighet. Den kan vi väl ha i åtanke normalfilten när nästa standardiseringsvåg sköljer över oss, hur mycket avlastning från förvirrande överflöd vi än hoppas på. David Wästerfors, sociolog Litteratur Charlie Järpvall: Pappersarbete formandet av och föreställningar om kontorspapper som medium. Mediehistoriskt arkiv, 2016.

Tänk om alla program bara funkade. Om allt var enkelt, överskådligt och sorterat. Viljan till standardisering och ordning är gammal, men kan vara både farlig och ineffektiv, varnar David Wästerfors. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Kan vi inte hålla oss till en plattform?, tänker jag en stressig dag. Kan vi inte slippa allt hoppande mellan olika system och alla installeringar och ikoner som flimrar så ilsket bara för att man haft fräckheten att försumma dem en minut. Om du känner igen dig i drömmen om en enklare digital hantering om ett system för meddelanden och ett sätt att identifiera sig då känner du kanske också igen dig i det här: fullständigt kaos i kommunikationen, vilt primitiva förhållanden och ett förvirrande överflöd. Det låter som dagens informationssamhälle, som en vanlig dag en bit in på 2000-talet med bortglömda lösenord och pockande uppdateringar i överlappande fönster. Men det gäller informationssamhället för hundra år sedan. Det gäller pappershanteringen i Sverige 1919, med brevpapper, blanketter, provkartor, kataloger, böcker, tidskrifter och postförsändelser allt i olika format. Kontoret för hundra år sedan var översvämmat och oordnat. Komplexiteten skars ned, enhetlighet uppnåddes. Och informationsmängden tilltog, märkligt nog. Chefen för riksbankens pappersbruk tillhörde den tidens förespråkare för standardisering. Det var hans ord jag citerade. Ett svällande statsmaskineri krävde rationell organisering, menade denne chef. Enhetsformat för papper som börjat införas utomlands var lösningen. Och den lösningen lever vi med idag, nämligen A4-papperet inom det så kallade A-formatet, med sidproportionerna 1 gånger roten ur 2. Det är ett papper stort som en sextondels kvadratmeter. Så stort är ett papper. Så stort blev ett papper efter standardiseringen som fullbordades först 1946 efter minst tjugofem års debatt. Nu skulle informationen inte längre anlända i olika format utan i ett och samma. Kuvert, pärmar, mappar, skrivbordslådor, arkivskåp och skrivare mycket kom att anpassas efter detta format. Komplexiteten skars ned, enhetlighet uppnåddes. Och informationsmängden tilltog, märkligt nog. För även om standardiseringsivrarna ville motsatsen producerades bara mer och mer information ju bättre kontoren blev på att hantera den. Ett standardiserat pappersformat underlättade standardiserade blanketter som var enklare att fylla i och läsa av. Sedan drog det iväg ordentligt. Byråkratin fann skäl till nya blanketter för snart sagt varje liten uppgift. Att minnas och vidarebefordra muntliga meddelanden går endast till en viss gräns, står det i en kontorshandledning från 1959. Sedan måste man tillgripa blanketter. En riktig blankett skulle ha gröna linjer och grön text för att kontrastera mot det ifyllda svarta och den skulle ha rutor anpassade efter skrivmaskinens tabulator. Allt det här berättar Charlie Järpvall i sin fyndiga avhandling i mediehistoria, Pappersarbete från 2016. Järpvalls iakttagelser av kontorspapperets 1900-talshistoria bildar en fin mix av igenkänning och främlingskap. Å ena sidan dras man snabbt in i en känsla av så är det nu också, fast inte vad gäller just papper. Å andra sidan känns det som att besöka en annan planet, en pappers- och blankettplanet. Det är fantastiskt att läsa om debatten som föregrep A-formatets seger, till exempel de estetiska argumenten emot. I en statlig utredning 1943 meddelade Kammarrätten att A4 var ur värdighetssynpunkt olämplig. Och Hovrätten för Övre Norrland invände att folio ett annat format var mer estetiskt tilltalande eftersom det överensstämde med det gyllene snittet, ett klassiskt skönhetsideal.   Samma lättnad verkar ha varit förknippad med A4-arket och den rationella blanketten som idag förknippas med till exempel ett inloggningssätt eller ett sökfönster. Att förhålla sig till A4 på sådana sätt ger en lite hisnande känsla. Detta engagemang över papper! Men ändå är det så igenkännbart, för idag diskuteras ju webbsidor och webbdesign med motsvarande inlevelse. Både på jobbet och privat blir människor upprörda om internet inte ser snyggt ut, om det bidrar till kaos snarare än ordning. Idag annonserar vi efter webbredaktör, inte maskinskriverska eller blankettman. Blankettman bara ordet ger overklighetskänsla. På fyrtio- och femtiotalet var det ett yrke. Beklagandet över förvirring och överflöd i informationssamhället är alltså igenkännbart men också föreställningen om att en gång för alla nå ordning genom en form eller en teknologi. Samma lättnad verkar ha varit förknippad med A4-arket och den rationella blanketten som idag förknippas med till exempel ett inloggningssätt eller ett sökfönster. Dagens kontorsarbete verkar befinna sig i ett slags prolog till en åtminstone tänkbar framtida standardisering som väl knappast kommer att ledas av staten utan av aktörer som banker, Google, Youtube och Facebook, med ganska otäcka och nästintill totalitära informationsanspråk. Vad skulle vi säga idag i en kontorshandledning? Kanske så här: Att minnas och vidarebefordra muntliga meddelanden går endast till en viss gräns. Sedan måste man tillgripa uppkoppling. Det är genom små detaljer som stora system byggs, skriver Charlie Järpvall. En överenskommelse om var adressen ska placeras på ett kuvert, WiFi i offentliga lokaler detaljer genererar system. Men som sociala varelser är vi alltför bångstyriga för att enbart falla in i system. Sätt upp en regel och vi kringgår den genast. Formulera en standard och vi ler milt och finner ett undantag. Oordning på en arena kan visserligen ge vika för systematisering men då uppstår snart en annan arena och ordningsproblemet migrerar dit. Formatanarkin för papper är avskaffad men digital anarki finns istället, med vidhängande ambitioner att strömlinjeforma alla appar och sajter. Men kanske är en universallösning inte lösningen. I Kina finns nästan en universallösning i form av appen WeChat som kombinerar meddelanden, diskussioner, beställningar och betalningar. Men Kina har som bekant bara ett parti och det censurerar förstås appen. Kontrollen blir lättare att genomföra eftersom WeChat samlar så många miljoner användare i samma system. Man hade upptäckt att det fanns filtar i åtminstone femton storlekar i landet. Denna variation, menade tidskriften, borde i princip kunna reduceras till en normalfilt Kontorsarbetets dagliga plockande och sorterande, för att låna Charlie Järpvalls ord, var ett sätt att ordna världen. Och idag klickar vi och öppnar, matar in och klickar på nytt. Samtidigt som det finns något utmattande i en mångfald av former finns det också något charmigt. Min poäng gäller detta växelspel. Det gäller det ofullbordade i ordnandet av information, själva omöjligheten i att få ett slut på det. Några av iakttagelserna i Järpvalls avhandling om papper handlar om andra och parallella ordningsförsök i början av 1900-talet, till exempel riktade mot hushållet. Folkhemmets vetenskapliga ideal skulle förstås råda även här. I ett nummer av standardiseringstidskriften Slöseri 1928 togs filten på stort allvar. Man hade upptäckt att det fanns filtar i åtminstone femton storlekar i landet. Denna variation, menade tidskriften, borde i princip kunna reduceras till en normalfilt med måtten 150 gånger 200 centimeter. Och normalfilten skulle vara enfärgad, neutral och av ändamålsenlig kvalitet. Ja, vad säger man? Ett land vars hushåll bara har normalfiltar, det är en både rolig och ryslig tanke. I denna önskan tycker jag mig se det rationella projektets kärna men också dess löjlighet. Den kan vi väl ha i åtanke normalfilten när nästa standardiseringsvåg sköljer över oss, hur mycket avlastning från förvirrande överflöd vi än hoppas på. David Wästerfors, sociolog   Litteratur Charlie Järpvall: Pappersarbete formandet av och föreställningar om kontorspapper som medium. Mediehistoriskt arkiv, 2016.

Teaterlegendaren Margareta Garpe om kamp, kvinnor och klass och vad hon lärde sig av tv-såpan Skilda Världar. Redan på 1970-talet som en av förgrundspersonerna inom Grupp 8 definierade hon den nya samtiden tillsammans med Suzanne Osten med pjäser som Jösses Flickor och Kärleksföreställningen. Ständigt aktuell har hon behållit sitt grepp om publik och debatt sedan dess, som dramatiker, regissör och dokumentärfilmare.  Som regissör har Margareta Garpe gjort allt från dokusåpor till Ibsen som TV-teater. Många kommer ihåg Hedda Gabler med Lena Endre och Gengångare med Agneta Ekmanner. På Dramaten satte hon 2010 upp Pygmalion med Alexandra Rapaport i rollen som Eliza.Margareta Garpes pjäser kretsar kring frågeställningar om relationer, livsval, frigörelse och frihetens pris med kvinnor i fokus; Till Julia handlar om ett mor-dotterförhållande, Limbo, som också gjorts som radiopjäs,  handlar om missbruk, Älskar dig också om kärnfamiljen och den senaste pjäsen Hjärtats dubbla slag om frihetens villkor och tvångssterilisering i Folkhemmets 1950-tal.Under hösten 2015 gick hennes uppsättning av egna pjäsen Alla dagar alla nätter på Stockholms Stadsteater med Meta Velander i rollen som åldrande moder.Margareta Garpe har även haft styrelseuppdrag i bland annat Sveriges Radio och Svenska Filminstitutet och varit ordförande i Svenska Dramatikerförbundet.Kuriosa: I arkivinslaget från Dagens Eko är det Jan-Olov Ullén som intervjuar Margareta Garpe.  Ullén som sedermera blev chef för kanalen P1.Programmet sändes första gången i P1 den 4 september 2015.   

I alla tider har romernas liv och kultur skildrats av utomstående iakttagare. Kritiken granskar majoritetens blick på "de andra". I Moderna museets utställning "Ett gott hem för alla" skildras de svenska romernas liv under 1950- och 60-talen i fotografier av Björn Langhammer och Anna Riwkin. Hur har synen på och skildringarna av romer förändrats sedan dess? Kritiken diskuterar majoritetens blick på minoriteterna med Emir Selimi, konstnär och ordförande för Unga romer, filmkritikern och journalisten Hynek Pallas och kulturredaktionens Maria Edström. Dessutom rapporterar kulturkorrespondenten Lisa Bergström från litteraturscenerna i Kenya och Sydafrika. Och så träffar vi fotografen Nygårds Karin Bengtsson, aktuell med utställningen Untold stories på Fotografiska i Stockholm.   Programledare Gunnar Bolin.

Redan på 1970-talet som en av förgrundspersonerna inom Grupp 8 definierade hon den nya samtiden tillsammans med Suzanne Osten med pjäser som Jösses Flickor och Kärleksföreställningen. Ständigt aktuell har hon behållit sitt grepp om publik och debatt sedan dess, som dramatiker, regissör och dokumentärfilmare. Som regissör har Margareta Garpe gjort allt från dokusåpor till Ibsen som TV-teater. Många kommer ihåg Hedda Gabler med Lena Endre och Gengångare med Agneta Ekmanner. På Dramaten satte hon 2010 upp Pygmalion med Alexandra Rapaport i rollen som Eliza. Margareta Garpes pjäser kretsar kring frågeställningar om relationer, livsval, frigörelse och frihetens pris med kvinnor i fokus; Till Julia handlar om ett mor-dotterförhållande, Limbo, som också gjorts som radiopjäs,  handlar om missbruk, Älskar dig också om kärnfamiljen och den senaste pjäsen Hjärtats dubbla slag om frihetens villkor och tvångssterilisering i Folkhemmets 1950-tal. Just nu går hennes uppsättning av egna pjäsen Alla dagar alla nätter på Stockholms Stadsteater med Meta Velander i rollen som åldrande moder. Margareta Garpe har även haft styrelseuppdrag i bland annat Sveriges Radio och Svenska Filminstitutet och varit ordförande i Svenska Dramatikerförbundet. (I arkivinslaget från Dagens Eko är det Jan-Olov Ullén som intervjuar Margareta Garpe. Det sades aldrig under intervjun. Ullén som sedermera blev chef för kanalen P1.)

Folkhemmets fiende nummer 1 Historien om Clark Olofsson Myten Clark Olofsson krossades i en rättssal i Danmark 1999. Clark var en brottsling med talets gåva som begått massor av brott för att bli rik. Mediebilden av en karismatisk och intelligent gentlemannrånare förändrades till något helt annat: en knarklangare. Det här är historien om det sena 1900-talets kanske bästa svenska kriminalhistoria. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hjältesagor är för människor vad vatten är för fiskar! Så tror vi på P3 Kultur och så tror redaktionen för den nystartade serietidningen , som ska utkomma fyra gånger om året med nytecknade svenska episka genreserier i fyrfärg! Vi får besök av serietecknarna Fabian Göransson (som tidigare besökt programmet med sin serieversion av August Strindbergs Inferno) och Lisa Medin (som har varit en av våra lärare i P3 Kulturs stora serieskola). De berättar om varför den svenska serievärlden behöver jättelika kampsynthar, tekno-organiska tentakelpalats och storartade superhjältar just nu. Superhjältesäsongen rullar igång på allvar när vi har världspremiär för radiopjäsen Jantelagens väktare! Den har P3 Kulturs geniala lyssnare skrivit tillsammans, och nu presenteras de för första gången för världen – SÄPO-agenten Pilgiftsgrodan, Norrlands hjältar Järnmannen och Myggan, superstalkern från Göteborg som kallas Göttmosarn, Ångermanländska Ystaren, Nystaren och Spinnarkvinnan, samt självklart Folkhemmets försvarare, krigaren från det kalla krigets dagar – EN SVENSK TIGER. Dessutom göra kronprinsessan Victoria och Daniel Westling superseriepremiär. Härnäst ska Jantelagens väktare bli en serie som vi ska teckna tillsammans! Läs mer på -bloggen!  På tal om lite udda och kantiga karaktärer med nordiska särdrag får vi besök i studion av Erlend Loe, som möter P3 Kulturs Tommie Jönsson i ett lite för intimt samtal om tankeläsning, germanofili och erotiska fantasier kring Nigella Lawsons gärning och person. Dessutom läser vi Sara Olaussons nya serieversion av Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang, karaktärer som gott skulle kunna existera även i Erlend Loes fiktiva universa. B-kändisbiografibokklubben släpper hösten idrottstema och övergår i ett slags innehållslig stafett, där vår ciceron Roger Wilson – Sveriges mest masochistiske bokslukare – har för avsikt att läsa böcker som har nåt slags koppling till varandra. Eftersom han dock måste börja någonstans börjar han med boyband-memoaren Out of Sync, skriven av N'Syncs homosexuelle bassångare Lance Bass. Lite som en superhjälte har Bass flera identiteter – han är inte bara en skönsångande tjejidol! Roger kommer till studion för att bland annat berätta on de fyra månader Lance Bass tillbringade i ryska Zvyozdny Gorodok (Star City) för att utbilda sig till en kosmonaut.