Podcasts about dottern

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti som tar sin utgångspunkt i ett tomt rum därhemma. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Dottern flyttade hemifrån i höstas. En hyrd skåpbil från Lund till Göteborg lastad med det som blir ett första eget hem. Hon hade bott växelvis hos mig och sin mamma, kommit och gått som det passade. Den sista av tre som nu flaxade iväg.Så hade jag ett tomt rum hemma i lägenheten som nu också blivit lite för stor för mig. Vad gör man med ett tomt rum? Det går inte riktigt att låta stå tomt och mitt liv ser inte ut så att jag behöver ett tomt rum för något. Jag har sällan nattgäster, min mamma någon gång, men inte ofta. Vi träffas oftast i Småland. Men något slags gästrum får det ju bli. Kanske för barnen att återvända till på platser i livet då man måste bort och hem samtidigt. Så jag började att inreda rummet och ville ha en riktning. Jag tänkte mig att känslan i det skall vara som att komma hem till en snäll morfar. Någon som har varit med om livet och som har ett varmt hjärta, skinn på näsan och is i magen. Själv är jag inte mycket att hålla i handen när åskan går, men jag tror mig veta hur man skapar ett tryggt rum.I Andakten säger Kent Wisti att det var Povel Ramel som översatte ”Jag är morfar till mig själv” från amerikansk förlaga. Korrekt är att det var Hans Alfredson som gjorde det. /Producent Susanna NémethText:Predikaren 3:1-3Musik:Du som gick före oss av Sven-Erik Bäck med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans avsnitt har vi med oss Clara Nygren, expert på Instagram och lönsam marknadsföring med AI. Hon berättar om hur en personlig livssituation blev startskottet för hennes företag och varför hon valde att nischa sig just inom digital marknadsföring. Vi pratar också bl.a. om: - Hur AI (och framför allt ChatGPT) har blivit hennes oumbärliga assistent i företaget - Myter om Instagram-marknadsföring som hon är trött på att höra - Att bära många olika hattar som egenföretagare och nyckeln till att bygga ett framgångsrikt företag - Vikten av att tänka långsiktigt och våga investera, och samtidigt sätta mål som inte specifikt handlar om pengar Följ Clara på Instagram eller besök hemsidan

Det är en vanlig lördagskväll när Ferida och dottern Meliha hör någon utanför lägenhetsdörren. De öppnar och plötsligt går mannen till attack med kniv. Nu berättar Meliha för första gången om attacken där hon själv blev svårt skadad och hennes mamma mördades. Avsnittet har gjorts tillsammans med Nerikes Allehanda. Den samlade rapporteringen om fallet finns här. Reportrar på Nerikes Allehanda: Stefan Hazianastasiou och Anna Levin.Producent/programledare: Evalisa Wallin.Musik, ljudläggning och mixning: Patricio Samuelsson.Ansvarig utgivare för Krimstad är Anders Nilsson.Avsnittet producerades hösten 2024.

Sanny bestämd i målvaktsfrågan och Svensson avslöjar antalet klausuler.

Det har blivit dags för en del två om hästgården. I förra avsnittet började vår intervju med Anna Bohlin. Där berättade hon om hur hon som ung tonåring träffade en duktig och karismatisk ridlärare vid namn Jerry. Snart blev hon ridelev hos honom och flyttade så småningom till hans gård utanför Stockholm. Här började hans sexuella närmanden mot den fortfarande minderåriga Anna. De utvecklade sedan en relation och Anna flyttade snart in med Jerry och tillsammans fick de fyra barn. Men Anna var inte den enda rideleven som Jerry gav sig på, utan han utsatte flera andra minderåriga flickor för sexuella övergrepp. Samtidigt så misshandlade han Anna och barnen grovt. I början av 1990-talet blev Jerry anmäld för övergreppen och han dömdes till 2,5 års fängelse. Här slutade del ett och det är här vi tar vid nu i del två. I den här delen så berättar även deras yngsta dotter Josephine, för första gången offentligt, om livet med Jerry.[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I början av 1990-talet så chockas ridvärlden och resten av Sverige då en känd ridlärare anklagas för sexuella övergrepp på vissa av hans minderåriga elever. Mannen, som heter Jerry, döms mot sitt nekande till fängelse samtidigt som debatten fortsätter. Vissa påstår nämligen att han är oskyldigt dömd. Först mycket senare kommer flera kvinnor, som tidigare förnekat övergreppen, berätta om det han utsatt dem och andra för när de var yngre. Efter det att mannen avtjänat sitt straff så släpps han ut och återvänder till gården och där fortsätter han precis som vanligt. Men det tar inte lång tid innan rykten om nya övergrepp sprids på gården.Under hela denna tiden så har han en sambo. Kvinnan är 15 år yngre än Jerry och hade själv börjat som ridelev hos honom. Under perioden då det blåser runt Jerry så försvarar kvinnan honom men senare går även hon, och barnen, ut och berättar om fruktansvärda övergrepp de utsatts för av mannen.I det här dubbelavsnittet gästas Spöktimmen av Anna Bohlin, kvinnan som var sambo med Jerry. Med sig har hon deras fjärde och yngsta barn, dottern Josephine, som för första gången delar med sig av sin historia.Del två släpps på torsdag.[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ja men.... det är ju ingen fara med omfattande invandring från muslimska länder då ytterst få är extremt troende. Majoriteten är moderata muslimer, till och med "ickepraktiserande" muslimer, så dessa är väldigt öppna och lätta att smälta samman med det svenska samhället.... Jaså, det säger du? Hur kommer det sig då att dessa så kallade "ickepraktiserande" muslimer totalvägrar att ens följa med sina barn till en av våra kyrkor, när barnen verkligen vill dit? Missa för allt i världen inte det här programmet!VÄLKOMMEN TILLBAKA! Vi är superglada för att du vill lyssna på oss igen! Men, det måste ju betyda att du gillar det du hör och ser fram emot att höra mer från oss? Vet du vad? Det kan du, OM du är den hjälpsamma typen som tycker att Sverige behöver väckarklockan Verklighetschecken, och skickar iväg en donation innan juni har tickat ner mot sitt slut! Vi kommer finnas här även i juli - OM den sista tusenlappen kommer in SÅ FORT SOM MÖJLIGT:Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaIdag, dagen efter midsommarafton (22/6-24) vaknar ni upp till Verklighetschecken, som tar sig an dessa ämnen:* Vad klistrar sig fast på folk mer än Karlssons Klister? Den socialdemokratiska identiteten.* När vuxna inte reser sig upp mot idiotin, så gör ungdomen det.* Inte ens "ickepraktiserande" muslimer tar dottern till kyrkan.* Kämpa själv eller åka snålskjuts på andras blod, svett och tårar?* Konsekvenserna av att inte säga stopp och belägg från första början.* Prostituerad.. fast inte just då... kvinna i pappas säng.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Lennart Matikainen & Elisabeth EngmanVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:FOLKET GAV INTE POLITIKERNA VIND I SNURRORNA - FRÅNTOGS RÖSTRÄTTENhttps://www.spreaker.com/episode/folket-gav-inte-politikerna-vind-i-snurrorna-frantogs-rostratten--60392437Alla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM: Lördagen den 29 juni 2024.Du hittar även Verklighetschecken här:PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoRUMBLEhttps://rumble.com/c/c-2636134iTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSLELLERammstein - Rein raushttps://www.youtube.com/watch?v=O2FZnh_bmIM&ab_channel=Rammstein-TopicELISABETHEmil i Lönneberga - Idas sommarvisa - officiell musikvideohttps://www.youtube.com/watch?v=C9lDwkruo7E&ab_channel=BarngalaxenLENNARTCrookshttps://www.imdb.com/title/tt27054614/

60-tal i USA! Familjen Mackle är otroligt förmögen, och beskrivs som dåtidens Kardashians utan the drama. Dottern i familjen, Barbara, blir sjuk i en pandemi som “går”, och kidnappas av vad som verkar vara otroligt nogis förbedda gärningsmän. Varje torsdag släpper vi ett Bonusavsnitt! Prenumerera på dem här --> https://plus.acast.com/s/vadblirdetformord. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är berättelsen om den kanadensiska sopranen med de hudlösa texterna, vars karriär byggde på en mörk hemlighet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En frän lukt av desinfektionsmedel hänger över det kala rummet. I en av sjukhussängarna ligger en utmattad 21-åring. Joan Anderson har nyss fött en dotter. Det är sen kväll den 19 februari 1965 och kölden har bitit sig fast i den kanadensiska storstaden Toronto. Inne på förlossningsavdelningen är atmosfären inte mycket varmare. Joans mage putar fortfarande och de ömmande brösten är hårt lindade för att förhindra mjölkproduktionen. Men det värsta är inte de fysiska smärtorna, utan sjuksköterskornas föraktfulla bemötande av henne. Pappan till barnet har stuckit för flera månader sen och att få barn utanför äktenskapet är en stor skam. Joan, som kallas för Joni, tar sin nyfödda dotter i famnen. Hon ser på den lilla flickan och håller hennes hand i sin. Trots att hon är pank och saknar både jobb och utbildning, är beslutet hon precis fattat långt ifrån enkelt.Dottern ska placeras i fostervård, men bara tills Joni kommit på fötter igen. De ska alldeles snart återförenas.Medverkande: Victor Hageman, Kristofer Anderson och Irma SchultzProgrammet är gjort av Anna Lillkung i februari 2024Producent Joanna KorbutiakExekutiv producent Lars TruedsonSlutmix Fredrik NilssonProgramledare Siri HillBöckerna Reckless Daughter: A Portrait of Joni Mitchell av David Yaffe och Girls like us av Sheila Weller har varit viktiga källor till den här dokumentären.Ljudklippen i programmet kommer från tv-dokumentären Joni Mitchell: Woman of heart and mind (PBS, 2003), tv-programmet Take 30 (CBC, 1967), en intervju gjord av journalisten Jian Ghomeshi (CBC, 2013), The Dick Cavett Show (ABC, 1969), CBS (1969), en inspelad intervju med Joni Mitchell gjord av författaren Joe Smith (1986, publicerad på hemsidan blankonblank.org), en inspelad intervju med Joni Mitchell gjord år 1985 (återgiven i podcasten Throw It Out, 2022), Facebook-kontot Joni Mitchell Fans, samt från Youtube-kontona Joni Mitchell, Brandi Carlile, Bob Dylan, Delphyne Radio, Newport Folk Festival, Victor Hageman, Sam28761 och Matt Warren.

Vi svarar på era frågor om hur su stylar vårgarderoben, guidar i tvättråd & ger våra bästa tips för studentpresenter till dottern - Veckans #säkerstilsvarar med Emilia de Poret & Ebba von Sydow. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Åtta års fängelse blev domen för de två föräldrarna från Eslöv som åtalats för att ha hållit sin dotter fastbunden i en bilbarnstol och förgiftat henne med ättika. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tidigt på julaftonsmorgon 2022 kommer en pappa in på akuten i Lund med sin dotter. Den då 6-åriga flickan har fått i sig ättika, är kraftigt nedkyld och undernärd. Skadorna efter ättikan är livshotande och hennes magsäck måste opereras bort.Det blir början på en lång utredning där flickans föräldrar blir misstänkta för en rad allvarliga brott sin dotter. Föräldrarna har hela tiden nekat, både under utredningen och rättegången.Idag dömdes både mamman och pappan till åtta års fängelse för bland annat synnerligen grov misshandel och olaga frihetsberövande. Tingsrätten går på åklagarens linje och menar att det är föräldrarna som har fått i dottern ättikan. Föräldrarna frias också på flera punkter.Både mammans och pappans advokater säger att deras klienter är besvikna över domen och att den kommer att överklagas.”Min klient förbannad, som han uttryckte det, över att dömas för detta, för han har inte begått de här gärningarna”, säger pappans advokat Anders Elvingsson.Programledare: Jenny Hellström och Mariela Quintana MelinReporter: Naimi Lundegård Kontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

Nyheterna Radio 12.00

Denna vecka läser vi den chilenska författaren Alia Trabucco Zeráns roman Rent hus. Till bokcirkeln kommer författarna Christoffer Carlsson och Lina Wolff. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den chilenska författaren Alia Trabucco Zerán, född 1983, är hittills rätt okänd i Sverige men har fått mycket lovord för sin bok ”Rent hus”. Romanen handlar om 40-åriga Estela Garcia, ett hembiträde, som sitter intagen hos polisen. Dottern i familjen hon jobbar för, har dött under mystiska omständigheter. Inifrån fängelsecellen avger hon sitt vittnesmål, hon är ensam i rummet, utan att veta om någon lyssnar på andra sidan av rummets spegel. Genom hennes berättelse, hennes bekännelse, rullar hennes historia upp i romanen.Tillsammans med författarna Christoffer Carlsson och Lina Wolff bokcirklar vi nu om romanen och huvudpersonen Estele. – Som författare behöver du hitta det perfekta älgtornet, den perfekta utsiktsplatsen. Var ser du allt och var kan ingen se dig. Hembiträdet är det perfekta älgtornet, för hembiträdet ser rätt in i alla människor, säger Lina Wolff i Lundströms Bokradio.– Genom hennes berättelse så blir det som att jag kikar in i en värld som jag kan ganska lite om, det chilenska klassamhället, säger Christoffer Carlsson. ”Rent hus” är översatt till svenska av Hanna Nordenhök.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Andreas Magnell (producent)

Lyssnare: ”Han är trött, jag vill umgås – kan jag kräva en stund ihop varje dag?” & När förhållandet går upp och ner, så kommer du till beslut! & Lyssnare: ”Ska jag bara låta min medelålderskrisande man gå?” Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gabriella och Quetzala är i chock av bilderna från Elle-galan. Vad har egentligen hänt mellan Mia Skäringer och Molly Sandén? Chloé Schuterman åkte på detoxläger för 100 000 och följarna var INTE glada. Vad vet vi om Alice Stenlöfs nya kärlek? Vad skrev Christian Bauer egentligen till Tilde de Paula? Camilla är sjuk men vi försöker hålla ställningarna. Mycket nöje! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Katja har mist livet, men det är inte slutet på kontakten mellan Katjas familj och Jane. Kort efter bortgången inleds efterspelet och en kamp om Katjas tillhörigheter och lägenhet. Kampen står i synnerhet mellan Jane och Katjas dotter Sandra, som efter en tid också ska möta ett djupt tragiskt öde. John och Kalle gör ytterligare försök att få Jane att prata. Det ska även dyka upp en person som Kalle och John tidigare försökt på tag på men inte lyckats. Testa Naudio gratis! Använd kampanjkoden DIRTYJANE för 30 dagars kostnadsfri lyssning. Därefter kostar ett abonnemang bara 69 kronor i månaden. Och du kan avsluta när du vill. Du hittar Naudio där du hittar appar.

Sophie Jahn är dottern till den omtalade ridläraren som förgrep sig på stalltjejerna och misshandlade sin familj på hästgården utanför Stockholm. En historia så unik att berätta att TV4 valt att skapa en serie om den baserat på Sophies egna berättelser från barndomen, även kallad “Nattryttarna”. Ända tills Sophie blev myndig levde hon på på den omtalade hästgården tillsammans med sin mamma, pappa och sina 4 systrar. Idag gästar hon Lyckopodden för att dela med sig av händelsen i hopp om att historien inte ska upprepas igen för någon annan. Vi pratar om hur det är att växa upp med en förgripare till pappa, vi pratar om förlåtelse, om vilka lärdomar Sophie tar med sig från sin historia, och slutligen vilka som varit Sophies bästa tips mot ett lyckligare liv. En historia med sanningen överensstämmande om vad som faktiskt hände under det verkliga livet på hästgården. Varsågoda!  Tack för att just du lyssnar! Prenumerera gärna på Lyckopodden, följ oss på sociala medier, och ge oss gärna fem stjärnor på iTunes om du tycker det här var lika bra som jag. ♥ Dina försäkringar vill sponsra dig, läs mer här: www.dina.se/lokala-bolag/dina-forsakringar-nord/sponsring.html?utm_source=Instagram&utm_medium=link&utm_campaign=nord_lyckopodden ♫ Lyssna på Lyckopodden: iTunes: http://apple.co/1XZqDAm Acast: http://bit.ly/LyckopoddenAcast ♥ Facebook: http://bit.ly/fblyckopodden ♥ Youtube: http://bitly.com/LpYoutube ♥ Instagram: https://instagram.com/lyckopodden ♥ Hemsida: https://lyckopodden.se  

Författaren och journalisten Lena Andersson gästar gänget. Lena har författat flertalet böcker om det svenska folkhemmet, liberalism och religion och skriver för Svenska Dagbladet och Fokus.Sveas son – en berättelse om folkhemmet: https://www.bokus.com/bok/9789177950158/sveas-son-en-berattelse-om-folkhemmet/Dottern – en berättelse om folkhemmets upplösning: https://www.bokus.com/bok/9789177952787/dottern-en-berattelse-om-folkhemmets-upplosning/Koryféerna – en konspirationsroman: https://www.bokus.com/bok/9789177957539/koryfeerna-en-konspirationsroman/OBS. Det här är inte det hela avsnittet. Vill du få tillgång till hela avsnittet? Stöd oss på Patreon. Är du Patreon och vill få tillgång till alla avsnitt i sin helhet? Vill du bli Patreon för att få tillgång till allt? Tryck här. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Författaren och journalisten Lena Andersson gästar gänget. Lena har författat flertalet böcker om det svenska folkhemmet, liberalism och religion och skriver för Svenska Dagbladet och Fokus.Sveas son – en berättelse om folkhemmet: https://www.bokus.com/bok/9789177950158/sveas-son-en-berattelse-om-folkhemmet/Dottern – en berättelse om folkhemmets upplösning: https://www.bokus.com/bok/9789177952787/dottern-en-berattelse-om-folkhemmets-upplosning/Koryféerna – en konspirationsroman: https://www.bokus.com/bok/9789177957539/koryfeerna-en-konspirationsroman/OBS. Det här är inte det hela avsnittet. Vill du få tillgång till hela avsnittet? Stöd oss på Patreon. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anna blir slagen och hotad med en kniv. Dottern försöker skydda sina småsyskon och ritar en flyktkarta. Numera är det ett brott när barn bevittnar våld i nära relation. Barnen får en egen röst i rättsprocessen, men även om förövaren döms för barnfridsbrott så har barnets trygghet skadats för livet.Mamma Anna tvingas säga till barnen att hon inte älskar dem. Hon blir hotad och slagen och minsta barnet klamrar sig fast vid hennes ben.Barnens röst viktig Äldsta dottern berättar om våldet i ett barnförhör, det blir viktig bevisning liksom flyktkartan hon ritat med streckgubbar och pilar. Mamman och barnen lever gömda med nya identiteter trots att pappan dömdes i tingsrätten. Deras liv kommer aldrig bli som förut men de har kommit bort från våldet.Annas röst är utbytt och namnet fingerat. Barnen mitt i våldet är en dokumentärserie i tre delar av Pernilla Wadebäck i samarbete med Tredje Statsmakten Media.Producent: Magnus ArvidsonSlutmix: Fredrik NilssonProgrammet gjordes 2023.Om du eller någon du känner mår dåligt finns det hjälp att få.Här finns några kontaktvägar:BRIS – barnens rätt i samhället, hjälp för barn och unga.https://www.bris.seBUP – barn och ungdomspsykiatri https://www.bup.seJourhavande medmänniskahttps://www.jourhavande-medmanniska.se

Du kan utmana ödet genom att hoppa fallskärm eller skjuta fram genom luften med en wingsuit. På det viset leker vissa unga människor med döden här i Sverige. Andra tar på sig en kjol, skaffar ett jobb, ett par tatueringar och rundar av dagen med en fläskkotlett och lite mys med någon man tycker om. Vilket tror du är farligast? Fallskärm eller fläskkotlett? Innan du svarar, så föreslår jag att du lyssnar på det här programmet och hör hur livet blir för en ung tjej i ett muslimskt område när hon tar på sig den där kjolen som hon tycker så mycket om.TACK VARE ETT GENERÖST BIDRAG I NOVEMBER, SÅ BLIR DECEMBERS MÅL LÄGRE: 1700 KR INNAN DEN 31 DECEMBER:Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaGästerna tar sig an dessa ämnen idag (3/12-2022)* Kan en blondin i Södertälje där alla dåliga kulturer samlas, öppet söka nya vänner?* Dottern kopplar in sin far i det feministiska Matrix.* Kan en kvinna fortfarande niga i Sverige, utan att det ses som att hon underkastar sig mannen?* 80-talets tro på världsfred, är som bortblåst.* Kjolen skickar henne till helvetet - Enligt stamfränderna* En djupdykning i kränkthetens träsk.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Johan Widén, Elisabeth Engman & Carl "SHA 70" SchillerCarl Schillers youtubekanal: https://www.youtube.com/c/SHA70/videosVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:ARBETAR I SKUGGAN AV PRIDEFLAGGANhttps://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/arbetar-i-skuggan-av-prideflagganAlla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM:Lördagen den 10 decemberDu hittar även Verklighetschecken här:PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoiTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSLELLEDjevel - Naa skrider natten sorthttps://youtu.be/AOTNN5YMRosJOHANThe Crownhttps://www.imdb.com/title/tt4786824/CALLEVasamuseet https://www.vasamuseet.se/ELISABETHMiss Li - Xhttps://www.youtube.com/watch?v=TfPbQjJl8lo&ab_channel=Entranced98

En rad ryska affärsledare har dött under oklara omständigheter bara sen i januari. Hör varför hela Vladimir Putins tid vid makten har präglats av oförklarliga dödsfall, mord och förgiftningar. Nyligen föll den ryske oljeföretagaren Ravil Maganov från ett sjukhusfönster i Moskva. Omständigheterna runt hans död är oklara vissa anser att det kan ha varit självmord medan andra ifrågasätter den versionen. Maganov var styrelseordförande i oljejätten Lukoil, ett av de ryska företag som öppet kritiserat Putins invasion av Ukraina. Hittills under 2022 har minst åtta höjdare inom affärsvärlden i Ryssland dött under mystiska omständigheter, flera av dem har hittats döda i sina hem både i Ryssland och utomlands.Mordet på Dugins dotterI slutet av augusti dödades dottern till den ryske ultranationalistiske filosofen och ideologen Alexander Dugin i ett attentat. När den 29-åriga journalisten Daria Dugina dog efter att att en bomb utlösts i hennes bil började spekulationerna om att den verkliga måltavlan kunde ha varit hennes far den politiske filosofen Alexander Dugin. Dottern kom från en kulturfestival där hennes pappa hållit ett föredrag. Ryssland hävdade snabbt att Ukraina låg bakom dådet, något Ukraina förnekat. Fortfarande är detaljerna runt hennes död oklara och omgärdas av stor ryktesspridning. Både Dugin och hans dotter finns på sanktionslistor i flera västerländska länder, bland annat eftersom att Dugin spridit desinformation om UkrainaFörgiftningar av oppositionellaBland de mest kända mordförsöken var när oppositionsledaren Alexander Navalnyj år 2020 plötsligt insjuknade på ett plan på väg från Tomsk i Sibirien till Moskva. Det visade sig att nervgiftet Novitjok lagts i Navalnyjs kalsonger. Efter att Navalnyj fått intensivvård överlevde han, men han har senare fängslats. Även utomlands har regimkritiska ryssar förgiftats. År 2018 förgiftades Sergej Skripal och hans dotter Julia, också med nervgiftet Novitjok i Salisbury i England. Bägge överlevde. År 2006 dog den avhoppade ryska agenten Alexander Litvinenko efter att han druckit polonium-spetsat te i London. Enligt Europadomstolen låg Ryssland bakom mordet. Hör om en rad mystiska dödsfall och mordförsök under Putins tid vid makten.Medverkande: Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent, Inga Näslund, Palmecentret, Johan Molander, tidigare diplomat och ambassadör i MoskvaProgramledare: Fredrik WadströmProducent: Katja MagnussonTekniker: Alma Segeholm

Dottern om rätten att få sörja sin pappa ifred. Felicia Nestler växer upp i en trygg familj där föräldrarnas skilsmässa kommer som en överraskning. Hennes pappa träffar en ny kvinna, och far och dotter fortsätter att träffas på helger och skollov.När pappan hittas drunknad och polisen misstänker att han bragts om livet hamnar Felicia Nestler mitt i den mediala stormen kring Arbogakvinnan.Felicia Nestler sitter tyst i rättssalen när pappans maka först fälls och sedan frias för anstiftan till mord.Felicia Nestler om sitt Sommarprat: Mitt Sommar ska handla om hur det var att inte få sörja min pappa ifred. Hela hans liv och död berättades av dem som inte kände honom. Jag ska inte försöka lösa ett eventuellt mord, jag vill bara ge min berättelse en gång för alla av hur det var att stå bredvid och aldrig få komma till tals. Producent: Henrik JohnssonVill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play. 

I veckans avsnitt hade vi förmånen att få prata med Sara som är beredskapssamordnare i en av landets kommuner, men även med hennes dotter Ellinor. Vi tar reda på hur beredskapen ser ut i ett kommunalt perspektiv, hur Corona-krisen har påverkat beredskapen men också många andra saker.  Ellinor får i egenskap av blivande lärare både berätta om sin syn på beredskap och hur hon tänker gällande eventuella annalkande kriser.

Betlehem Isaak har levt i skuggan av sin far, journalisten Dawit Isaak, som i veckan har suttit fängslad i hemlandet Eritrea i tjugo år. Dottern vill viga sitt liv åt att arbeta med mänskliga rättigheter och tror att hon kommer att få återse sin pappa. Hon är idag nöjd med hur svenska myndigheter arbetar för Dawit Isaaks frigivning, men säger att det var ”väldigt väldigt slött” under de första åren efter gripandet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Betlehem Isaak har levt i skuggan av sin far, journalisten Dawit Isaak, som i veckan har suttit fängslad i hemlandet Eritrea i tjugo år. Dottern vill viga sitt liv åt att arbeta med mänskliga rättigheter och tror att hon kommer att få återse sin pappa. Hon är idag nöjd med hur svenska myndigheter arbetar för Dawit Isaaks frigivning, men säger att det var ”väldigt väldigt slött” under de första åren efter gripandet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den här månaden gästade Leif Fredriksson och dottern Moa podcaststudion. Det blev ett samtal om hur just vildsvin blev en så stor del av Leifs liv, gemensamma eftersök, mentorskapet, deras insats för jordbruket - och Moas begynnande YouTube-resa!  

Claudia Galli Concho är aktuell i filmen Suedi och ska nu visa upp sina matlagningskunskaper i TV4:s program "Sveriges Mästerkock VIP". För Titti Schultz berättar hon om åren hemma med barnen, rollen som Lill-Banarne, och vad hon är bäst på i köket.

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen. Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken. -Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk. Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt. -Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius. Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp. Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn. Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre. 2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor. Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud. - Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir. Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague! Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HBER, vilket betyder vinter eller ide. Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester og vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och Athelas Sinfonietta. Hon har dessutom fått Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Talangpris, Léonie Sonnings Talangpris och Reykjavíks Grapevine's Music Award. Låtlista: Bára Gisladóttir - Dypi Kompositör: Bára Gisladóttir Bolag: Label Missing Danmark Badenpederstruck, Louise Alenius - 123 Album: Stella Polaris Kompositör: Louise Alenius Bolag: Playground Louise Alenius - Ilt Sofie Elkjär Jensen, Elisabeth Jansson, Morten Grove Frandsen, Jacob Skov Andersen, Frederik Rolin Etikett: Dacapo Louise Alenius - Napoli Louise Alenius Louise Alenius - Elephant Man - Sommerballet Louise Alenius Louise Alenius - Silent Zone Morten Grove Frandsen Gitta-Maria Sjöberg Ying-Hsueh Chen Textförfattare: Louise Alenius Louise Alenius - Rite of Nothing Courage kör Textförfattare: Louise Alenius Bára Gisladóttir - Dypi Kompositör: Bára Gisladóttir Bolag: Label Missing Danmark Bara Gisladottir - Rooftops Of Milan Kompositör: Bara Gisladottir Bara Gisladottir - Rooftops of Prague Kompositör: Bara Gisladottir Bára Gisladóttir - Her Palms Faced Down Forever After Album: Her Palms Faced Down Forever After Bára Gisladóttir - Vexo Album: Vexo Bára Gisladóttir - Tvihirta Album: Tvihirta Bára Gisladóttir - No Afterlife Thanks Kompositör: Bára Gisladóttir Bolag: Dacapo

En tjur på retur är en älg av hankön som har sina bästa år bakom sig. Hornen blir mindre och han får färre taggar för varje år. Han har varit kung i skogen, fortplantat sig, dessutom lyckats undvika att bli skjuten. Men nu är det inte många som har nytta av honom längre. Det var så Kalle Moraeus kände sig i början av 2010-talet. Han hade slagit igenom i Melodifestivalen och fått eget TV-program. Han fick träffa Kungen och skriva autografer. Han blev till och med utsedd till julvärd i Sveriges Television. Han stod på toppen - men han var också på botten. Inombords mådde han sämre än nånsin förut. Det var inte bara de sedvanliga ålderstecknen som drabbar alla män som närmar sig 50. Hans sätt att leva hade också satt sina tydliga spår. Han åt för mycket, drack för mycket, rörde sig för lite. När det var som värst kunde han knappt få på sig nånting i garderoben, han kunde inte knyta skorna och vid läkarundersökningen fick han höra sanningar som han bara ville glömma. Inte nog med det: Dottern flyttade hemifrån och frun meddelade att hon ville skiljas. Plötsligt satt Kalle med en kastrerad katt som enda sällskap i ett stort hus och undrade var hans liv hade tagit vägen. Han insåg att han hade blivit en sån som män i generationer före honom hade blivit. En hopplös gubbe. Han måste ändra på saker. Framför allt måste han ändra på sig själv. Inte så lätt om man är en riktig gubbe. Gubbar tycker inte om förändring. De vill att saker och ting ska vara som de alltid har varit. Vadå, sluta äta potatis? Då slutar man hellre sina dagar. Den här boken handlar om resan tillbaka. Från att vara nån som sitter hemma och tjurar och väntar på nödslakt - till att ta tag i sin tillvaro, ändra på gamla vanor och försöka hitta meningen med livet igen. Om man inte är skogens konung längre, vem är man då? När hornen slutar växa, hur blir man då taggad igen? Det här är en bok för alla gubbar. Alla som känner en gubbe. Alla som en dag kommer att bli gubbar. Och för alla er andra som hoppas att livet inte är över - bara för att man är en tjur på retur.

Idag gästas podden för andra gången av författaren och samhällsdebattören Lena Andersson. I hennes två senaste romaner ”Sveas son” och ”Dottern” undersöker hon det svenska folkhemmet. Hon utforskar de ideal det vilade på, de människor som levde i det och vad som blev dess upplösning. När jag läser läser hennes romaner slås jag av att Lena Andersson själv på många sätt framstår som den typiska folkhemsmänniskan: rationell, samvetsgrann och bildad. Jag vill veta om det ligger någon sanning i detta? Vad var det som kännetecknade folkhemsmänniskan? Vilka var folkhemmets största förtjänster och nackdelar? Och varför upplöstes det? Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Avsnittet innehåller ett klipp från Hur Kan Vi? Live med gästerna Dan Korn, Tanja Suhinina och Bob Hansson. Vidare pratar (och mediterar) Navid med Jimmie Åkesson, Christer Sturmark, Lena Andersson, Alexander Bard, Ashkan Fardost, Per Johansson samt Jonna Bornemark. Se alla Hur kan vi? Live genom att bli patreon på patreon.com/hurkanvi. Följ Tanja på instagram: https://www.instagram.com/tanja.suhinina/ Följ Bob på instagram: https://www.instagram.com/bobhansson/ Lyssna på avsnitt #78 med Jimmie Åkesson: https://play.acast.com/s/hurkanvi/2fc98dd4fcb42658a343c0144fcd8b9a Följ Jimmie på instagram: https://www.instagram.com/akesson.jimmie/ Lyssna på avsnitt #131 med Christer Sturmark: https://play.acast.com/s/hurkanvi/79c999e455807e2067d02daf2b5f9c50 Följ Fri Tanke på instagram: https://www.instagram.com/fritanke.se/ https://fritanke.se Lyssna på avsnitt #126 med Lena Andersson: https://play.acast.com/s/hurkanvi/445a3267e36fe702cecae86132dfa035 Köp Lenas bok Dottern: https://www.bokus.com/bok/9789177952787/dottern-en-berattelse-om-folkhemmets-upplosning/ Lyssna på avsnitt #31 med Alexander Bard: https://play.acast.com/s/hurkanvi/db002023-01bd-4008-a7fc-84d63eae934d Följ Alexander på twitter: https://twitter.com/bardissimo/ Lyssna på avsnitt #125 med Ashkan Fardost: https://play.acast.com/s/hurkanvi/0bbd6bd211bca907a5b68e0e7f295131 Följ Ashkan på instagram: https://www.instagram.com/touristinspace/ Lyssna på avsnitt #115 med Per Johansson: https://play.acast.com/s/hurkanvi/dfb86c24c57c3f3262b40859ea7ecdef Lyssna på avsnitt #97 med Jonna Bornemark: https://play.acast.com/s/hurkanvi/205a8683622c2d4eaaec1cf8ea6711b8 Kolla in Jonnas böcker: http://volante.se/forfattare-och-talare/jonna-bornemark/ Bli Patreon och stötta Hur kan vi? med valfri summa per månad på www.patreon.com/hurkanvi Gillar du det Hur kan vi? gör och vill stötta med en engångssumma, swisha till 123 124 77 33. Följ Hur kan vi? på sociala medier: Instagram: https://www.instagram.com/hurkanvi/ YouTube: https://bit.ly/36hHqcS Följ Navid på sociala medier: Instagram: https://www.instagram.com/navidmodiriofficial/ Twitter: https://twitter.com/modiri_navid Alla avsnitt av podden och kontaktuppgifter hittar du på https://www.hurkanvi.se.

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen. Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken. -Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk. Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt. -Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius. Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp. Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn. Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre. 2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor. Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud. - Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir. Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague! Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HBER, vilket betyder vinter eller ide. Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester, och vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och Athelas Sinfonietta. Hon har dessutom fått Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Talangpris, Léonie Sonnings Talangpris och Reykjavíks Grapevine's Music Award.

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av "Exorcisten". Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen. Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken. -Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk. Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt. -Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius. Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp. Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn. Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre. 2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor. Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud.  - Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir. Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague! Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HBER, vilket betyder vinter eller ide. Bára Gisladóttirs musik har framförts av Danmarks Radios Symfoniorkester, och vokalensemble, Islands Symfoniorkester och Helsingborgs Symfoniorkester, Frankfurts Radiosymfoniker, Ensemble InterContemporain och Athelas Sinfo-nietta. Hon har dessutom fått Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Talangpris, Léonie Sonnings Talangpris och Reykjavíks Grapevine's Music Award.

Nyhetsankaret Claes Elfsbergs dotter Hanna dog bara 30 år gammal. Det blev början på en sorgeresa för Claes med bråddjup och plötsliga aggressiva utbrott. Under ett samtal med en terapeut fick han idén att gräva djupare i det här med sorg. Det blev en TV-serie som väcker starka känslor hos tittarna. Här i min podd berättar Claes Elfsberg oerhört naket om smärtan med att förlora ett barn. Men också att samtidigt följa sin storasyster Iris kamp mot Alzheimer.

Nej tack, jag avstår. Det är ett svar som dyker upp i allt fler sammanhang. Många väljer nu att välja bort. Att avstå från saker har blivit en livsstil. När Björn Natthiko Lindeblad bestämmer sig för att bli munk måste han ge bort allt han äger och betala av alla sina skulder. Det är ett krav för att han ska kunna gå med i klostret. Jag blev förvånad över hur lätt i sinnet jag blev av att ge bort allt jag ägde. Det var jättehärlig att släppa taget om alla fysiska ägodelar, berättar Natthiko Lindeblad. Men väl i klostret så fanns det ännu fler påbud och krav alla måste leva i celibat. Idag ser vi utrop lite här och var som uppmanar till att avstå från kött, gluten, barn och sex. En motpol till frosseriet och mer-av-allt-kulturen. Men vad ger det oss att helt avstå från en viss sorts njutning? Och gör självkontroll oss till bättre människor? Medverkande: Tidigare skogsmunken Björn Natthiko Lindeblad, aktuell med boken Jag kan ha fel, samt den amerikanska sexcoachen Taylor Johnson som förklarar varför han tycker att män ska hålla sig från att få utlösning. Studio: Lena Andersson, journalist och författare till Dottern en berättelse om folkhemmets upplösning, Folke Tersman, professor i filosofi vid Uppsala Universitet, Lotfi Khemiri, läkare och beroendeforskare vid Karolinska Institutet samt Suzann Larsdotter, sexolog med fyra års teologistudier bakom sig. Programledare: Ulrika Hjalmarson Neideman Producent: Shang Imam Programmet är direktsänt

Lena Andersson är författare, krönikör och samhällsanalytiker. Aktuell med sin bok Dottern samtalar hon och Navid om boken men också om människan. De pratar om mörkret, kampen och om olika verktyg för ett tryggare liv såsom förståelse, överenskommelser samt vikten av de existentiella frågorna. Köp Lenas bok "Dottern" här: https://www.bokus.com/bok/9789177952787/dottern-en-berattelse-om-folkhemmets-upplosning/ Bli Patreon och stötta Hur kan vi? på valfri summa per månad på www.patreon.com/hurkanvi Gillar du det Hur kan vi? gör och vill stötta på en engångssumma så swishar du på: 123 124 77 33 Följ Hur kan vi? på sociala medier Instagram: @hurkanvi YouTube: https://bit.ly/36hHqcS Följ Navid på Sociala medier: Instagram: @navidmodiriofficial Twitter: @modiri_navid Alla avsnitt av podden och kontaktuppgifter hittar du på www.hurkanvi.se.

I romanen Dottern fortsätter Lena Andersson sin berättelse om folkhemmet. Den här gången möter vi Dottern, Ragnars dotter Elsa. Hon lever ett annorlunda liv jämfört med pappan, och satsar hellre på skidåkning, studier, och jobbet som au pair i USA. Alltmedan folkhemmet sakta löses upp får Elsa nya erfarenheter. I ett samtal med Per Starke, bitr. utvecklingschef, Svenska kyrkan på nationell nivå. Medarrangör Bokförlaget Polaris

Ice Cube var livsfarlig i N.W.A., men blev möjligen ännu giftigare när han lärde sig att upparbeta ilskan på beställning. Rödhet lava blandat med saliv. Cube paralyserade lyssnaren med sitt svavelosande budskap som var lika delar ondskefullt, profetiskt och humoristiskt. Han hade hela tiden tillgång till funk, soul och bluesarvet när han rörde sig mellan motstridiga känslor, och satte in lyssnaren i gängmentaliteten utan några moraliska spärrar. Men det fanns också en tid då Cube ifrågasattes av hiphopnationen. Hur kombinerar man medverkan i gulliga familjekomedier med ryktet som kontroversiell rappare? N.W.A.-legendens historia inkluderar bland annat berättelsen om banbrytande "Fuck Tha Police". I timme två: albumaktuella Jessie Reyez ("Before Love Came To Kill Us"). Dottern till colombianska migranter kämpar för ömsesidig respekt mellan människor med hjälp av våldsam och romantisk Quentin Tarantino-soul.

Micke berättar om en dam som byggde ett vaktrum åt sig på bygget och Jonathan berättar om en toalettfixerad ingenjör.

Karin Milles från Norrköping fick besked att hennes mamma, som bor på särskilt boende, inte ska få tillgång till vare sig hjärt- och lungräddning eller intensivvård om hon skulle drabbas av coronaviruset. Hör Karin Milles berätta om samtalet från hennes mammas boende. Region Östergötland, som ansvarar för läkare på länets särskilda boenden och äldreboenden, menar att många äldre inte skulle klara intensivvårdsbehandlingen. Hör också Mara Kosovic, chef för primärvårdscentrum på Region Östergötland som ansvarar för läkare på särskilda boenden, och Thomas Lindén, chef för hälso- och sjukvård på Socialstyrelsen. Programledare: Helena Groll helena.groll@sverigesradio.se Cecilia Bodström cecilia.bodstrom@sverigesradio.se

Det här är en presentation av en ny bok från Norstedts Förlag. Dottern till VD:n för ett av Sveriges mest framgångsrika företag försvinner spårlöst i Karlstad och tros vara mördad, men ingen kropp hittas. Tio år senare vittnar FBI-agenten John Adderley i rättegång i Baltimore. I behov av en ny identitet kräver han att få bli placerad i Karlstad, staden han vuxit upp i men inte besökt på tjugo år. Han får ett jobb i cold case-gruppen och det blir snart tydligt att Johns vilja att få komma tillbaka och jobba med just det här fallet handlar om mer än att återse sitt barndoms Värmland. Det sista livet är första delen i en ny kriminalserie om FBI-agenten John Adderley. Den har högt tempo, smarta cliffhangers och psykologiskt djup. I en klassisk Nordic noir-inramning får vi möta en huvudperson vi inte är vana vid att se i denna genre.

I det här avsnittet möter vi en dotter och en pappa som svetsas ihop av musiken: Christoffer Lundquist och Ingrid Lundquist. Christoffer Lundquist är musikproducent och musiker som bl a spelat med Roxette och Brainpool. Ingrid Lundquist är basist i rockbandet Hedda Hatar som turnerar landet runt. Varför ville Christoffer helst inte ha en son? Vad får en pappa att gråta? Far och Dotter är programmet som undersöker relationen mellan far och dotter. Programledare är Alba Mogensen och producent Lars Mogensen. Även själva dotter och far. Programmets signatur: Rising Falls med Cactai Road.

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Det är julparad i staden Kramatorsk i krigets östra Ukraina. Bakom en svart bil med juldekorationer över hela motorhuven och högtalare i bakluckan paraderar barn, unga och vuxna. Mitt i paraden går en kille med sin dotter på axlarna och en Guy Fawkes-mask på sig, ni vet en sådan som finns i filmen "V för Vendetta", och sedan dess synts till i allehanda demonstrationer världen över. Det bästa med julen är barnens glädje, säger killen som talar genom plastmasken. I hans familj ska de fira jul och nyår hemma. De ska bygga upp en liten eldstad, det ska göras presentstrumpor och sättas upp dekorationer, så att barnen hela tiden har julstämning runt omkring sig. Paraden i Kramatorsk är på Nikolausdagen som  i ortodoxa länder är 19 december. Här firas det annars allra mest på nyår, och för lite mer troende eller kyrkliga på den ortodoxa julen 7 januari. I östra Ukraina är det krig. Det har dött mer än 13 000 människor. Den lilla byn Luhanske, mitt på fronten, här hörs vardagligen granatkastare och automatvapen. Allra, allra längst ut mot fronten bor den äldre damen Valentina i ett litet hus. Hennes hundar i små hundkojor utanför skäller när vi kommer. Förra gången vi träffades kunde vi räkna till tolv skott med granatkastare på bara en kvart. När vi hälsade på den här gången var det tyst. På Nikolausdagen tog jag med en chokladbit, säger dottern Olga som har promenerat ut till fronten för att hälsa på mamma Valentina. Valentina skrattar och säger att det vart vad det blev till jul, lite choklad. Valentina sitter i det enda rummet, omgiven av åtta katter och en fin samling porslinsfigurer. Ja, innan var det lite annat med julen, det var mer barn här då säger Valentina. Det kom gäster med mat och det var presenter, nu blir det inte så. Valentina och henne dotter Olga önskar sig bara fred till jul. Vi önskar oss det, vi önskar och ber för fred, säger Valentina. På tv säger de att det kan man få från Sankt Nikolaus, så vi önskar och väntar. Nere på torget i staden Kramatorsk har de tänt julgranen på torget. Där står mamma Maria med dottern Sofia. Maria vill inte säga vad hon önskar sig. Det är en hemlighet annars blir det ju inget med en önskning, säger Maria, men hon önskar alla glädje och fred. Dottern, elvaåriga Sofia har en specifik önskan. Jag ska snart åka på en resa med mina föräldrar, på semester, säger Sofia och hon skulle älska att få en resväska. God jul från Jesper Lindau, korrespondent i Ukraina jesper.lindau@sverigesradio.se

Den förlorade sonen är en klassisk liknelse från Bibeln. Här beskrivs faderns (Guds) kärlek till den förlorade sonen (en tvivlare och syndare) som varit ute i världen och festat loss för att nu när pengarna är slut återvända till faderns hus där fadern bjuder på helstekt gödkalv. Men vad säger verklighetens förlorade dotter om tillvaron som en inte längre troende och hur gick det egentligen till när hon gav sitt liv till Jesus? Allt detta får ni svar på i det andra avsnittet av Exvangeliet.

I september 2019 gick han ut ur bilden, fotografen och filmaren Robert Frank, 94 år gammal. Många förknippar honom med den banbrytande fotoboken "The Americans". Andra med hans sönderrispade collage. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Robert Frank skrek jag och sträckte ut kameran från spårvagnen i en uppförsbacke i Lissabon. Bilderna blev väl så där, men inte på länge hade jag känt mig så direkt inspirerad som efter att ha sett hans utställning Hold still keep going. Robert Frank, alla trasiga fotografiers pappa, reste runt i sjask-Amerika på femtiotalet och utan att egentligen tappa sin egen skärpa lät han bilderna bli så där skeva kantiga skenbart ofokuserade och planlösa. Flimrande teve mot kal vägg är lika med gränslös leda i litet motellrum. Jag vet, sen har alla bilder sett ut så, men då hade Robert Frank övergått  till att dokumentera  sin lägenhet på Bleecker Street i New York och alla saker och foton och kontaktkartor han samlat på sig. Och rispa och skriva med kantiga bokstäver ovanpå bilderna. Sick of goodbys. Fear. No fear. Och en skrivmaskin. Ett risigt träd på bakgården. 1958 kom hans banbrytande fotobok The Americans. Snapshots, kornighet, skenbar enkelhet. Och Ensamhet. 28 000 foton blev 83. Det är viktigt med kvantitet för att det ska bli kvalitet. Med den europeiska blicken på USA såg han orättvisorna, rassegregeringen, klassklyftorna. Till den amerikanska utgåvan skrev Jack Kerouac förordet och det blev den mest inflytelserika fotoboken trots ljumma recensioner i början. The Americans tog två år. Den blev stilbildande, han valde inte en bild utan tog en hel sekvens, ja, till och med kontaktkartorna. För visst finns det tid i varje möte. Det var också en resa ner i den egna kreativa processen. Blandade sin egen biografi, poesi, känslor o skitiga realismen. Robert Frank föddes 1924 i Zürich och när han var 23, då strax efter kriget, emigrerade han till USA. Omedelbart tröttnade han på att vara modefotograf för Harpers Bazaar för det fanns ingen själ där, tyckte han, det handlade bara om pengar, så han åkte till Bolivia och Peru för att bli fri, det var den här tiden då männen skulle ut på vägarna, han arbetade för sig själv, valde sina egna motiv och kunde strunta i deadlines och krav från redaktörerna, gjorde en sorts fotodagbok, jag tänkte inte på vad som skulle vara det rätta sättet att göra utan vad som kändes bra, sa han, jag var som en action-painter.  Hans fotografier från Peru visade vida landskap, väderbitna ansikten, dammiga vägar. Han hade en 35 mm Leica, sökte spontaniteten och rörelsen, knuffade betraktaren intill mitten av folkmassan, skrev någon sen. I Paris blev det äktenskap och barn. Paris var väldigt romantiskt och jag var väldigt romantisk, sa han, fotograferade människor och blommor, vad blommorna betydde för människorna, hur de liksom interagerade i varandras liv. London på 50-talet..Ingenstans syns klassamhället så tydligt som på Franks foto av banktjänstemännen och kolutköraren på samma gata, Han var fascinerad av den tjocka brittiska dimman. Black White and Things är kanske vad Robert Frank ägnade sig åt, en sorts lös tematik, skuggor, kontraster, suddighet, saker. Till den boken valde han ut bara 34 fotografier, han sa: om jag hatar alla de där historierna med början, mitt och slut så vill jag anstränga mig att producera någonting som inte liknar dem. Mina favoriter är hans fotografier från en buss som åker runt på gatorna i New York . Nu måste han helt släppa kontrollen över bilden. De som är där på gatan utanför kommer med på fotot när bussen stannar för rött, vad vet man? Det är dogma före dogma. Lite som att teckna med vänstern om man är högerhänt. Han bröt mot alla regler. Han tröttnade och började göra film. Med Jack K och Rolling Stones. Det var den tiden. Sen blir de stilla bilder dom med, inkopierade i fotomontagen. Robert Frank behövde  Polaroidkamerans oförutsägbarhet. Texter på bilderna. Skrapa på dem. Förstöra den perfekta bilden. Fotona ser ut som de varit i kriget och sen hittats på en loppmarknad. Personliga minnen blir monument. Dotterns död i en flygkrasch. Tystnaden efter den döda sonen. Fotografier från hemmet i Nova Scotia och landskapet, sakerna han hade samlat på sig, speglar och dörröppningar, alla är skuggor av sig själva, fler busstationer och fler motell, jag lekte med det där, sa han, sick of goodbys. Förresten fick han Hasselblad-priset 1996. Jag sitter och bläddrar i boken story lines från en utställning på Tate Modern jag såg i London. Ja, Robert Frank hade problem med den enskilda bilden, ville hellre publicera hela kontaktkartan, lager på lager. Ett minnesarbete som aldrig tar slut. Han återfotograferar polaroidcollagen, blandar fotografi film video med sina gamla böcker, refererar tillbaka till de dem igen och igen. Tittar på dubbelexponerade fotografier och minns. Dottern dog, huset blåste bort, den blodiga katten. Alla som inte är där är ändå där. Eller är inte där. Spannet för tre bilder från Memphis kan vara 35 år. Åka tillbaka och skriva några rader - ingen bor här längre. I alla år tittade han i marginalen. Gjorde ändå karriär. Kom släntrande: Hur ser det ut här då? Av Robert Frank kan man lära läser jag i ett förord, tycker också jag: Att det vardagliga kan bli kusligt och förtjäna en andra blick. Vad är det kvar att hända? Här? Robert Frank har gått ut ur bilden. Men fortsätter att inspirera. När minnena kryper längs väggarna säger han: Hold still keep going. Katarina Wikars, Sveriges radios kulturredaktion

I veckans avsnitt två gränsöverskridande artister, som båda är Sverigeaktuella: Young Thug och Jessie Reyez. Young Thug låter som ett trasigt blåsinstrument som plockades upp ur vattnet efter Katrina. Så uttrycksfull, oförutsägbar och obegriplig. Normbrytaren Thugga, från Atlantas fattigaste delar, drar på sig klänning, målar naglarna, kallar sina polare lover och babe, och ger Mats Nileskär en av sina få längre intervjuer. Jessie Reyez säger att hon gör våldsam och romantisk Quentin Tarantino-soul. I filmiska "Gatekeeper" (som kom innan #metoo) behandlade Jessie en plågsam upplevelse. Dottern till colombianska migranter berättade om när hon under ett tidigt försök att slå sig fram inom musiken utsattes för sexuella trakasserier av en producent. Sex krävdes för att släppas in i en bransch, som ansåg sig ha fri tillgång till kvinnors kroppar. Sedan dess har Jessie Reyez kämpat för ömsesidig respekt mellan människor med sårbar singersongwriter-soul och kärv, drill-influerad R&B.

Emma växte upp i Göteborg under välordnade förhållanden. Trots det valde hon att ansluta sig till IS för ett liv i kalifatet. GP har följt med föräldrarna till Syrien för att leta efter henne. Men varför valde hon ett liv med IS och vad kommer hända med de svenskar som nu sitter fängslade eller i flyktingläger i Syrien?   Dessutom: nya bombningar i Jemen, Sverige värdland för möte om tribunal mot IS-terrorister och åtal efter Göteborgs största vapenrazzia.   Programledare: Maria Hansson Botin

Det som bara konspirationsteoretiker med foliehattar stora som luftballonger har sagt - Är idag fullt möjligt! Till och med mainstreammedia meddelar nu hur illa ute vi faktiskt kan vara. Men vad skulle du göra om du vaknade upp i ett kolsvart mörker? Här kan du höra vad dagens gäster skulle göra om dom vaknade upp och fann sig själva mitt i katastrofen.VI HAR BARA STÖD FRÅN DIG:Bankgiro: 412 - 4384Swish: 073 846 37 64Meddelande: GåvaALLA ÄMNEN:* Vad gör du om Sverige slocknar?* Nedslagen med feministdildo - var drar man gränsen?* Det riktiga problemet med män - alarmerande många.* Dottern och äktenskapskontraktet.* Barn är nu Shariapoliser i Sverige.* Stenar rasar från den röda borgen.* Göran Persson är besatt!MEDVERKANDE:Programledare: Lelle JohanssonGäster: Ambjörn Börjesson, Nina Drakfors, Lennart Matikainen & Pontus PerssonNÄSTA NYA PROGRAM:LÖRDAGEN DEN 5 MAJMejl: VERKLIGHETSCHECKEN@gmail.comFacebook: https://www.facebook.com/VERKLIGHETSCHECKEN/Twitter: https://twitter.com/VERKPODD

Den kanadensiska soul- och R&Bscenen är en av världens mest vitala. Länge belägen i en mäktiga kulturskugga. Storebror i söder, och en oförstående vit rock- och popmiljö på hemmaplan. Men i början av 2010-talet förändrades läget. Den mångkulturella smältdegeln i Toronto, som hade bubblat i decennier och skapat grogrund för Drake, exploderade nu internationellt. Ett vintervemod mötte den karibiska övärlden. Bekännelser levererades till förvriden boombap och stympad dancehall. Vi riktar strålkastaren på 26-åriga Jessie Reyez, som säger att hon gör våldsam och romantisk Quentin Tarantino-soul. I filmiska Gatekeeper behandlade Jessie en plågsam upplevelse. Dottern till colombianska immigranter berättade om när hon under ett tidigt försök att slå sig fram inom musiken utsattes för sexuella trakasserier av en producent. Sex krävdes för att släppas in i en bransch, som ansåg sig ha fri tillgång till kvinnors kroppar. Sedan dess har Jessie Reyez kämpat för en ömsesidig respekt mellan människor med sårbar singersongwriter-soul och kärv, drill-influerad R&B. I timme två; som en hyllning till tidigare i år bortgångne producenten och Fame Studios grundaren Rick Hall serverar vi specialen med kärleksaposteln Percy Sledge som gjorde Halls Muscle Shoals-sound världskänt genom When a man loves a woman.

Logoped Ulrika Aspeflo och psykolog Bo Hejlskov Elvén samtalar med en mamma vars 11-åriga dotter har svårt med det sociala samspelet samtidigt som hon är väldigt kontaktsökande. Dottern kräver hundra procent uppmärksamhet och varken föräldrar, vänner eller skola klarar av att ge henne det.

Logoped Ulrika Aspeflo och psykolog Bo Hejlskov Elvén samtalar med en mamma vars 11-åriga dotter har svårt med det sociala samspelet samtidigt som hon är väldigt kontaktsökande. Dottern kräver hundra procent uppmärksamhet och varken föräldrar, vänner eller skola klarar av att ge henne det.

Då är vi igång med Säsong 2! Här kommer länkar och material som jag pratar om i avsnittet, nedan ser ni hela min text.Aladdin - spridda tankar Utbrändhetsforumet - här var man inte populär...(H)järnkoll - här hittade jag ambassadörer som ville hjälpa tillHjältens resa - infoHjältens resa - beat sheet med mina anteckningarSporres struktur - mina egna punkter införAnteckningar om heistfilmManusutvecklingI början - skämskuddeDet slutgiltiga - skämskudde ändå...TreatmentOutline Alrigth! Välkommen till det första officiella avsnittet av säsong 2 av Sporremark poddar en film. I dessa 5 avsnitt kommer jag att berätta om hur jag kände och tänkte innan och under inspelningen av min första långfilm Att bränna ett liv. Förhoppningsvis kan du lära dig några knep som jag fick rätt, och tabbarna du kan undvika som jag fick fel. Så kan du göra din egna film, mycket bättre än min så klart, och slippa upprepa alla misstag jag gjort! För att visa så mycket som möjligt lägger jag oxå upp texter, budgetar m.m. som jag pratar om i avsnitten på min hemsida sporremarkpoddarnefilm.com I detta avsnitt kommer jag prata om min sjuka mamma, hur jag blev dissad på internetforum och hur historian landa i det slutgiltiga formen. OK, så hur fan kom idén till mig? Det hela började faktiskt 1 jan 2016 - jag gjorde ett nyårslöfte att jag bara skulle hålla mig till 3 projekt. Normalt sätt får jag en “riktigt bra idé” i en månad ungefär, och så kan jag inte släppa den… förrän det kommer en ny “riktig bra idé”, och då släpper jag den gamla direkt, oavsett om den är sluförd eller inte. Detta ledde till att i slutet av 2015 hade jag 17 oavklarade projekt. Så mitt nyårslöfte va: avsluta projekten, och starta inga nya förrän jag är klar med dessa 3. jag klara det nästan, en liten kortfilm smög in, men annars har jag hållit mig clean.Så podden var första steget i min idé, jag skulle låta podden styra mina val till vilken film det blev. Detta blev hela första säsongen av podden där mina gäster gav mig uppgifter i varje avsnitt.Men från början hade jag en idé om en nytolkning av Aladdin. Där en flicka som flytt från Syrien fick med sig sin farmors gamla lampa och där kom anden fram, sen levde flickan in sig i flera olika människors liv och vi fick se sh från alla dessa perspektiv. man fick se från en svensson, en partytjen, en rik chef, en utbränd och… ja, sen fastnade jag där vid den utbrända.Jag kände att aladdin idén blir alldeles för spretig, varför inte bara hålla mig till utbrändhetsideén då jag ända sedan tonåren velat göra en historia om ämnet? Min mamma blev utbränd när jag var typ 15 så det har påverkat mig väldigt mycket.Nu var det kanske dags att ta tag i det!?Ja, fan,, så blev det!Jag visste att det skulle handla om en kvinna, och jag visste att hon skulle vara utbränd. Mer visste jag inte. Sen växte ideén mer och mer, hon skulle ha en dotter, och det skulle handla om deras relation. om hur mamman aldrig var tillräcklig för dottern. Dottern skulle vara gravid. Ingen skulle var tillräcklig. Otillräcklighet skulle vara temat.Jag skulle ha med mycket från min mammas historia. Hon jobbade som lärare och jag ville ha flera stunder i filmen där hk somnade till och mardrömmarna jaga henne från gamla elever. Mamma jobbade på en väldigt svår skola där många föräldra var kriminella och drogade, så barnen där var väldigt vilsna. “Jävla fittkäring” “rör mig inte” - såna ljudklipp skulle komma så fort hon blunda. Jag visste att jag inte ville göra en tung utbildande film som jag gjort förr, jag hade inte orkat det. Så istället ville jag göra något komiskt. Men risken var ju då att allvaret av ämnet skulle försvinna så det ville jag inte.Därför la jag upp en insändare på ett utbrändhetforum där jag förklarade ideén och undra vad dom tyckte om det…”Hej jag vill göra en upplyftande dramakomedifilm om utbrändhet, vad tycker ni om det” typ. Responsen var...ljummen, om jag ska vara snäll.De flesta var väldigt negativa och oroliga över att man skulle göra en komedi kring ett sådan ämne(jag har länken till det på hemsidan: http://utbrnd.forum24.se/viewtopic.php?p=20290#20290Så jag blev jävligt nedslagen av den feedbacken, jag hade ju klart hoppats på att folk var positiva och skulle säga: “ja du är världens bästa människa, detta är EXAKT vad vi har väntat på”…. så var inte fallet. att jag ville göra en film som ingav hopp kändes svårt för många att förstå. Med ett sådant ämne fanns det inget hopp.Att göra en komisk film om ett sådant ämne var ännu svårare, då gör man ju narr av dem! Nån fick en klump i magen och hela processen blev ett bakslag för mig. Jag tänkte shit jag är ju på helt jävla fel spår här…Jag kanske skulle strunta i filmen, eller hålla mig till en tung, utbildande film istället…Men nånting fick mig att strunta i den tveksamheten efter ett tag, och köra vidare. Jag vände mig istället till en organisation som heter (H)järnkoll och kontaktade deras ambassadörer runt om i landet(se dokument på sidan). Gensvaret här blev helt annorlunda. Många tyckte det var en super ide och många ville hjälpa till med sina historier och berättelser.Min energi kom upp några snäpp och jag var redo att köra vidare.Nu med mer säkerhet inför genren och historian jag valt, och med mer cred i ryggen, så kunde jag växla upp.Jag började ganska snabbt snöa in på struktur och form. och snöade in rejält på heistfilm formatet. Min tanke om Hasse Alfredsson hade gjort Oceans Eleven fastna i skallen så jag tog reda på hur man gör en heist film.Detta visade sig dock var lite komplicerat för just min film, anledningen var att man skulle ha med så himla mycket folk. Man ska samla ihop “the gang” och jag var besluten om att ha ett så litet crew som möjligt för att få det här gjort.Eftersom jag bestämt mig för att inte lägga tid och energi på att söka en jävla massa pengar, så visste jag att jag var tvungen till att ha ett minimalt team= samla ihop the gang och sånt blev för stort. Men jag plockade russinen ur kakan, och det blev några element som fick stanna kvar i manuset. Sen fokuserade jag mer på vad jag tyckte var viktigt och skapade en liten checklista som jag använde mig av (se hemsidan) tema, inre och yttre konflikt, ytlig och djup story mm.Men använde mig oxå av de traditionella beatsen som katalysator och vändpunkt, och även “hjältens resa”. Mitt fokus låg först på katalysatorn… Det som skulle dra igång historien. Jag snöade sedan mest på hur den stora förändringen skulle vara, förändringen från början till slutet? Gunilla, hk, kunde inte ens ta hand om sig själv, till att i slutet ta hand om ett helt nytt liv. Men jag jobba och jobba på idéen och manuset och kände att jag hade velat ta in någon i processen. Av en händelse intervjuade jag Hillevi Gustavsson, en manuskonsult, för podden i avsnitt 14, så jag fatta mod och fråga om hon ville vara med “på nått hörn”. Det visa sig att hon var super pepp! Vi börja maila fram och tillbaka och hade några bara idébollnignar. Det kändes jävligt bra att få in lite frisk luft i projektet och bara känslan av att någon annan sätter sig in i projektet gav en riktigt kick! Att någon trodde på mig och projektet vad super stort! Sen är det ju ofta så tyvärr, när man har ett annat jobb, familj och liv så är tiden knapp. Vi bodde inte i samma stad och det blev helt enkelt för svårt att sköta allt över mail och skype. Speciellt när det blev mer och mer att vi inte alltid hade samma synpunkter eller smak, då var det svårt att förklara och verkligen gå vidare när man inte kunde träffas fysiskt. Efter någon månad valde vi att avsluta samarbetet men projektet hade fått en energiboost och mer förtroende!Nu börjar vi komma fram till september ungefär och det var dags att börja leta skådisar. Men det tar vi i nästa avsnitt! Så, mina tips till dig då: 1: Ta reda på vem din målgrupp är - kontakta dem - hitta dem - fråga vad dem tycker om din idé! - Utvärdera sedan och se om du vill ändra din idé eller inte. Du gör ju ändå filmen för att någon annan ska se den, så blanda in dem så tidigt som möjligt. 2: Skriv ett manus som passar din budget - lägg inte all din tid och energi på att söka pengar, det kan absolut vara bra att söka några bidrag framförallt för att du blir tvungen att konkretisera dina tankar. Men anpassa hellre din historia till de pengar du har, istället för tvärtom. Hellre att det blir en film, än att du fastnar i ansökningsträsket som så många gjort. Och kom ihåg, detta är bara en film, du kommer göra fler. 3: Skapa en bild - typ två filmer som möter varandra eller en regissör som gör en viss typ av film - ja, hitta sätta att förklar din vision och sätt genre, jag vet att du kanske har en film som inte riktigt är en genre. det är något nytt och något man inte riktigt kan förklara så där… men gör det ändå! Hellre att du inte säger exakt rätt genre, än att du inte säger något alls. Detta gör att fler och fler kan knytas an och få intresse av projektet, och att du kan redan nu visa en tydlig vision är viktigt för att skapa förtoende för dig som regissör.  4: Blanda in fler personer - både för feedback och fräscha idéer - men oxå för kred i projektet. Det är hopplöst att sitta helt själv för länge med manuset och alla tankar som studsar runt i skallen. Strunta i det gamla konstnärs geniet och ha med folk du litar på och känner dig trygg med, öppna sakta men säkert upp proccessen mer desto längre du kommer.  Ok, det viktigaste med alla dessa tipsa är att du se hur du kan anpassa dem till ditt projekt! Det kan hjälpa dig jäkligt mycket, och även om du tycker dom är jobbigt, eller kanske speciellt om du tycker dom är jobbiga, så ge dem ett försök! Innan du lyssnar på nästa avsnitt så skulle jag rekomendera dig att ta en funderare på de 4 punkter jag precis nämnt och se hur du kan göra det ditt. Sen tar vi nästa!

2014 grips Sonjas pappa och åtalas för medverkan i folkmordet i Rwanda, ett av de grövsta brott som någonsin behandlats i en svensk rättssal. Pappan nekar till brott och Sonja tror att han ska frias. En maratonrättegång drar igång i Stockholm. Åklagaren säger att hon driver kampen mot straffrihet, hon har över 50 personer som pekar ut Sonjas pappa som skyldig till fasansfulla handlingar. Åklagaren tar med både tingsrätt och senare hovrätt till Rwanda för att gå syn på brottsplatserna. Sonja sitter på åhörarbänken i sal 37 i Stockholms tingsrätt och lyssnar på outhärdliga beskrivningar av vad hennes pappa anklagas för. Sonja kan inte förlika sig med tanken. Sonja heter egentligen någonting annat. Av Anna Maria Höglund

2014 grips Sonjas pappa och åtalas för medverkan i folkmordet i Rwanda, ett av de grövsta brott som någonsin behandlats i en svensk rättssal. Pappan nekar till brott och Sonja tror att han ska frias. En maratonrättegång drar igång i Stockholm. Åklagaren säger att hon driver kampen mot straffrihet, hon har över 50 personer som pekar ut Sonjas pappa som skyldig till  fasansfulla handlingar. Åklagaren tar med både tingsrätt och senare hovrätt till Rwanda för att gå syn på brottsplatserna. Sonja sitter på åhörarbänken i sal 37 i Stockholms tingsrätt och lyssnar på outhärdliga beskrivningar av vad hennes pappa anklagas för. Sonja kan inte förlika sig med tanken. Sonja heter egentligen någonting annat. Av Anna Maria Höglund

Vi recenserar "Alice i spegellandet". Simone Stones version av Ibsens Vildanden som blivit filmen "Dottern". Franska "Slutet gott, allting gott" om döden och "Sophelikoptern" som spelas på romani.

Hanna har nyss fått barn. Hon vill bryta det sociala arvet som funnit i hennes familj i generationer. Men hur ska hon göra för att ge sin dotter trygghet och stabilitet? Nåt hon själv aldrig har fått. Dottern ger Hanna kraft. Dottern är hennes talisman. Hon vill att hennes barn ska växa upp till en fri människa som aldrig ska behöva tvivla på sitt värde. Men tänk om Hanna skulle brista - så som hennes föräldrar brast? Hanna ringer till Radiopsykologen för att få samtala om föräldraskap, kärlek och oro.Producent: Anna-Brita Lindqvist

Tusentals unga européer har anslutit sig till våldsbejakande islamister som IS. I Sverige är det många kommuner som fortfarande inte vet hur de ska förebygga radikalisering. Kaliber om vad Sverige kan lära från andra länder. Det är en varm septemberdag 2014. Vi är i den östra Londonförorten Walthamstow. På Lea Bridge road bland låga viktorianska hus, frisören Kashmir, grönsakshandlaren Class och en del andra småaffärer, ligger en av Storbritanniens alla avhopparverksamheter -Active Change. Vägg i vägg med en moské och lite dold bakom en busshållplats. Utanför byggnaden står ett tv-team och filmar. Internationell media har sprungit in och ut ur avhopparverksamhetens lokaler i ett kör den här septemberveckan. Och jag får vänta i över en timme för att få träffa organisationens grundare Hanif Qadir. - So you had lots of media here today? – Since two weeks its been everyday. Anledningen till att media från hela världen blickar åt London nu är att rapporteringen om europeiska IS-resenärer börjar ta fart hösten 2014. Och att Storbritannien har en lång tradition och stort utbud av olika avhopparverksamheter för våldsbejakande islamister. Hanif Qadir har personlig erfarenhet av att bli rekryterad till al-Qaida en gång i tiden. - When I arrived in Pakistan and when I saw some of the tactics used by al-Qaida I didn´t agree with that. Because yes the Americans were killing women and children – you know targeted or nontargeted but so was al-Qaida, sager Hanif Qadir. Han anslöt sig till terrororganisationen utifrån en känsla av ilska över att oskyldiga kvinnor och barn dog i USA:s krig mot terrorismen, berättar Hanif Qadir. Men han insåg snabbt att också al-Qaida dödade oskyldiga, säger han. Han åkte hem till London och startade Active Change. Och idag är Hanif Qadir en av Europas mest erfarna på att omvända våldsbejakande islamister. - I think Britain by far has the most effective counter radicalisation policy in the world, säger Hanif Qadir. Om Storbritannien är bäst på att motverka radikalisering eller inte finns det olika åsikter. Men Storbritannien har lång erfarenhet och många olika verksamheter - såväl statliga som oberoende projekt och Active Change är bara ett av alla. Vi ska återkomma till det. Sverige har till skillnad från många andra länder knappt någon avhopparverksamhet eller något förebyggande arbete som gäller våldsbejakande islamism. Om det handlade förra veckans Kaliber. Och enligt Säpo har minst 130 svenskar rest till Syrien och Irak för att strida med grupper som IS. Vi har träffat Maryam. Hon är i 50-årsåldern, och jobbar med språk. För nio månader sedan lämnade Maryams dotter Sverige. Dottern var då 19 är och bodde hemma. - Det var en vanlig dag en fredag. Jag var på jobbet när jag fick telefonen att de har rest igår. Jag trodde hon sov över hos en väninna, fast de hade resan rest, berättar Maryam. Det var pappan till en av dotterns vänner som ringde och berättade att deras döttrar hade åkt till Syrien. - Jag var hysterisk och skrek. Jag var i centrumet, jag fick kramp, jag fick…. Det var en polisbil där. Och jag skrek och skrek och hela centrumet tittade på mig, berättar Maryam, som egentligen heter något annat. Hon fick det där samtalet i somras hade hon i över ett år försökt få hjälp med dotterns radikalisering, berättar hon. Men också med dotterns depression som Maryam tror spelade en stor roll i hennes beslut att lämna Sverige för IS. Maryam säger att hon hade pratat med skolan, socialtjänsten, psykiatrin. Och efter att några andra tjejer som dottern umgicks med i en studiecirkel åkte till Syrien, kontaktade Maryam också polisen: – När första gruppen hade åkt gick jag till polisen och informerade och sa att jag är rädd. Jag är rädd att en grupp som min dotter har umgåtts med har åkt till Syrien. Jag är rädd, vad ska jag göra. Jag behöver er hjälp, jag vill att man ska hindra att hon ska åka, sa jag, berättar hon. - Vad sa polisen? - Vi har inte den befogenheten att stoppa henne. Vi har inte lagen på vår sida att stoppa henne. Maryam är inte ensam om att behöva hjälp. I förra veckans Kaliber fick kommunerna kritik för att föräldrar till IS-rekryter inte vet vart de ska vända sig när de söker hjälp. Och Kaliber frågade socialcheferna i Sveriges kommuner och storstädernas stadsdelsförvaltningar, om de anser att de har verktyg att förebygga våldsbejakande islamism bland ungdomar. Av de 132 som svarade ansåg 70 procent att de inte har verktyg att förebygga våldsbejakande islamism bland ungdomar. Sveriges kommuner och landsting, SKL, svarade då att kommunerna trots allt gör en hel del ”men vi behöver mer kunskap och den håller vi på att skaffa oss” sa SKL:s ansvariga för brottsförebyggande frågor, till Kaliber då. Den här veckan ska vi bege oss utanför Sverige för att se hur Storbritannien och Danmark arbetar med våldsbejakande islamism. Två länder som framhålls i internationella sammanhang för att ha kommit långt med arbetet. Men vi har också åkt till Norge. På polishögskolan i Oslo träffar jag professorn Tore Bjørgo en av de mer kända forskarna i Norge när det kommer till extremism och terrorism och de människor som dras till det: - De drar av ganska olika grunder, de är olika typer av människor som har olika drivkrafter olika drömmar och behov och därför finns ingen sådan ”one-size-fits-all” när det gäller att finna hur man kan förebygga det, säger Tore Bjørgo. Frågan om hur man ska förebygga resorna kompliceras alltså av att de här individerna är så olika och därför har olika motiv, menar han. - Några få, som är primärt ideologiskt och politiskt drivna, oftast väldigt resursstarka, de blir ofta ledarna och ideologerna. Och så har vi några som är spänningssökande och de kanske också kan få en överdos och uppleva att det inte var så spännande när de ser sin vän ligga där och vrida sig av smärta. Och så har du de som har en väldigt problematisk social bakgrund, traumatiserad, kanske upplevt krig, ofta varit inblandade i kriminalitet, de letar efter en frälse - och de kan vara ganska farliga människor, säger han. Och så ser det även ut i Sverige, säger Mona Sahlin, som är nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Ungdomarna kommer från olika delar av samhället och har olika drivkrafter. – Så när man tittar på ordet krigande eller resande så finns ju alltifrån djupt övertygade religiösa och politiska skäl till förvirrrande, ledsna, förtvivlade unga som letar efter en plats i tillvaron. Och det är därför det arbetet vi gör nu är så svårt men också viktigt. Att inte bara gå på den enkla lösningen, skärp en lag och ta ett pass, så har man blivit kvitt problemet. Man kanske har förhindrat problemet för några, men det är absolut ingen lösning, säger Mona Sahlin. Också rekryteringen ser väldigt olika ut. Den ser ut på ett sett i storstäderna och ett annat sätt på de mindre orterna säger Mona Sahlin: - Det är viktigt att förstå att det inte bara är de stora kommunerna som detta händer i och inte heller bara i de så kallade miljonprogramsförorterna - långt ifrån. Så rekryteringen sker ju antingen från person till person eller, vilket ju är betydligt svårare att komma åt, på nätet. Där det finns oändligt många rekryteringsfilmer- om vi kallar det så - där unga män poserar med en tuff Kalasjnikov och en coca-cola och ett leende på läpparna och berättar vilket häftigt arbete de har och det finns samtalsgrupper både fysiska, men också på nätet. Tillbaka i London och till avradikaliserings-verksamheten Active Change. I förra veckans Kaliber lyfte talesperson för göteborgsmoskén Mohammad El-Alti fram Storbritannien som ett land svenska myndigheter borde lära sig av. Shaf, som är en av ett tiotal projektledare och mentorer som jobbar på Active Change, visar runt i huset. Det är ganska blygsamma lokaler. Ett par små mörka kontor och en stor samlingslokal som ser ut som, och delvis också är, en fritidsgård. Långväggen här är täckt av graffitimålningar och längst den står det biljardbord och fotbollsspel. Active Change fungerar som en mötesplats för förortens ungdomar. Hit söker sig unga med olika behov; för att hänga vid något av alla spelen, låna en dator eller fråga mentorerna om råd. Här håller man också i workshops och debatter. Det öppnar upp till dialog och ger Active Changes mentorer möjlighet att fånga upp de unga som är på väg att radikaliseras. Och förutom aktiviteter i lokalarena, har man också ett team som ger sig ut i uppsökande verksamhet i stadsdelen, berättar Hanif Qadir. - So they will go out they will hang up leaflets. They will hang out with those young men and women who don't come to the center. Those young men and women who we feel are in areas or in pockets of the community that don't engage with us or other organisations. It is not always the individual that got a problem that we will engage with, it might be that it is a friend family member a sister that will give us some indication that someone they know who's got a problem. So we will then find a way of engaging with that person. Mentorerna ger sig ut på gatan för att komma i kontakt med unga män och kvinnor som inte dyker upp på några ungdomsorganisationer. Unga som kanske ligger i farozonen för att radikaliseras. Då diskuterar vi aktuella frågor som Syrien, Irak och IS - för att höra hur de tänker, berättar Hanif Qadir. I många fall där radikaliseringen har gått väldigt långt är det oftast oroliga föräldrarna som ringer Active Change. Då tar vi först snabbt reda på så mycket som möjligt om deras barn och sen ser vi till att få träffa henne eller honom. Det viktigt att ställa frågor – de svåra frågorna, berättar Hanif Qadir. - You´re mother is concerned you're father is concerned why do you want to go to Syria? When you have this concerns. So it's about relaying the facts to the individual. Critically analysing the situation within that person. Something may have happened to that person. Efter de samtalen, där man försöker skapa sig en bild av processerna bakom personens radikalisering, kan avradikaliseringsarbetet börja, berättar Hanif Qadir. På Active Change arbetar inga socialarbetare eller psykologer. Alla de tiotal unga män och kvinnor som jobbar här är före detta gängmedlemmar eller före detta extremister själva. Och det är de som genom mentorskap ska hjälpa de unga som befinner sig i farozonen nu. Men i arbetet med att avradikalisera islamistiska extremister använder sig organisationen också av muslimska teologer. Och allt det här gäller ju det förebyggande arbetet, men Active Change har också tagit hand om personer som redan tidigare varit inblandade i terrorgrupper. Som organisationen har fått arbeta med både innan och efter fängelsestraff. Och för de som har åkt till Syrien och IS nu, borde man erbjuda en slags öppning säger Hanif Qadir. För att kunna hoppa av och komma tillbaka till samhället. - I think the government needs to have a corridor, with the right checks and balances obviously. Det måste ske under kontrollerade former så klart men myndigheterna bör hålla dörren öppen för de som vill hoppa av. Hanif Qadir är samtidigt tydlig med om någon av de unga misstänks vara i färd med att begå brott och skada någon – då är det nolltolerans som gäller. -We maintain a very strict policy that if somebody is going to cause harm to another person we will tell that person straight away we are going to report you to the police. That may mean you can get arrested. You can hate me today, but you can thank me tomorrow, sager Hanif Qadir. Man ringer polisen helt enkelt och det här är förutsättningar som de ungdomar organisationen jobbar med vet om, säger Hanif Qadir. Om en framtida avhopparverksamhet här i Sveriges säger han - att det är bara att starta upp. Hanif Qadir har varit i Sverige flera gånger och tycker att vi här slänger vi bort pengar på konferenser istället för att börja jobba. - I´m amazed that you know surprised that Sweden still hasn't put a policy in place. For 4 or 5 years we've been engaged we've going to conferences. To a point where I say you no I'm not coming to you any conferences any more even if you pay me. I get frustrated that you want us to come and give you advice but talk is no good - do it! Jag har sagt att jag inte tänker åka till Sverige mer och gå på konferenser. Inte ens om ni betalar mig för ni vill bara prata - sätt igång arbetet istället, säger Hanif Qadir. Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism i Sverige, bemöter kritiken: – Det kanske han har rätt i det vet inte jag. Jag kanske har varit på en eller två sådana konferenser. Men grundkritiken håller jag med om vi ha varit naiva vi har valt att blunda allt för länge och inte sett att det här har varit ett växande problem också hos oss, men sen kan man inte heller bara kopiera rakt av. Storbritannien har en helt annan historia till att börja med, sin koloniala roll i många av de här länderna och det är helt annan diskussion om religion och kritik än vad vi har i Sverige. Storbritannien har inte någon avhopparverksamhet att tala om vad gäller nazister eller högerextrema för där har de valt att blunda…. Så jag noterar vad han säger, men allt har sina skäl, säger Mona Sahlin. Sverige har fått kritik för att arbetet med att förebygga resandet av våldsbejakande islamister, går långsamt också nationellt - något som alltså den nationella samordnaren Mona Sahlin själv håller med om. Men det finns också delar av det svenska arbetet som även kritiker tycker är bra. I förra veckans Kaliber kritiserade psykologen Yassin Ekdahl kommunernas brist på beredskap att hjälpa föräldrar till IS-rekryter. Han jobbar nu ideellt med föräldrar vars barn har åkt till Syrien. Och Yassin Ekdahl är också med i nätverket RAN - ett EU-nätverk där sakkunniga utbyter erfarenheter och kunskap. Yassin Ekdahl har genom nätverket fått se olika länders arbete från nära håll. Och trots att de flesta andra länder han har besökt, har kommit längre i arbetet, ser Yassin Ekdahl fördelar med Sveriges sätt att angripa problemet. - Om man tittar på hur andra länder jobbar, till exempel England och inte minst Holland och Belgien där har man valt en mer konfrontativ linje. Och där i de muslimska samfunden känner sig mest utpekade att man pratar bara om muslimer och islam som våldsbejakande. Utifrån det så tycker jag att vi i Sverige är mer nyanserade. Vi pratar inte om jihadister. Vi pratar om våldbejakande oavsett om den är religiös eller ideologiskt politisk färgad och utifrån det så tycker jag att det är en bra strategi, säger Yassin Ekdahl. Inte minst att den nationella samordnarens uppdrag är att arbeta mot både höger, vänster och islamistisk extremism bidrar till nyanseringen, fortsätter Yassin Ekdahl. Men arbetet i Sverige bromsas upp av att en del ideella organisationer som skulle kunna jobba med frågan inte har resurser, menar han. - Sen är det så att vi i Sverige är lite mer myndighetsmarinerade när vi jobbar. Den idéburna sektorn, den civila sektorn, skulle vara mer delaktig. För i slutändan är det de som träffar de här föräldrarna och ungdomarna i det verkliga livet. Det är ingen myndighet som har den kontaktytan, menar Yassin Ekdahl. - Men det är ingen som hindar de från det? - Nej, absolut det är ingen som hindar det. Men däremot allting handlar också om resurser. Det kan inte vila på eldsjälar ett sådant viktigt arbete. De människor som jobbar med det här nu, gör det efter att de slutat sitt 8-5 jobb. Sen ska de ta sig an det här och göra det vid sidan om. Och det är en sak att kanske vandra på kvällarna, det är en annan att jobba med uppgivna och deprimerade föräldrar. Man behöver utbildning, man behöver kunskap, man behöver också en organisation att vila sig mot och vända sig till och få stöd. Av de olika modeller som finns för att förebygga, bearbeta och bemöta IS-resenärerna, tycker Yassin Ekdahl att den danska så kallade Århus-modellen är den bästa förebilden för Sverige. I Århus som är Danmarks näst största stad driver polisen, skolan och socialtjänsten ett gemensamt arbete som de kallar för ”förebyggande av radikaliseringen och diskriminering”. För några månader sen besökte Sveriges Radios Danmarks korrespondent Anna Landelius Århus i Studio Ett i P1: Poliskommissarie Allan Aarslev visar ett litet kök där man träffas för samtal med unga. Ibland finns även en psykolog med säger han. Köket ligger på andra våningen i ett litet gårdshus bakom den stora röda tegelbyggnaden som är den Östjyllenska polisens högkvarter. De unga kommer in via en dörr på baksidan så de ska slippa gå in via huvudingången. Och även om han idag har på sig sin polisuniform så brukar de poliser som träffar de unga vara lite mer ledigt klädda. - Vi kontaktar dem på telefon först vi vill snacka med er för att vi är bekymrade, säger Allan Aarslev. När polisen får in tips om att någon är på väg till Syrien då ringer de först och försöker få till ett möte med personen. Kommunen har inte någon särskild enhet för att arbeta med de radikaliserade ungdomarna. Men man har utbildat personal och skaffat specialkunskaper. Här finns också ett föräldranätverk, psykologer och mentorer som har regelbunden kontakt med de unga som ingår i projektet. När projektet startade 2007 så var det för att stävja politisk höger- och vänsterextremism. Sedan 2012 jobbar man också med de unga som planerar att resa till Syrien, men också de som redan åkt och sen återvänt. - När det kommer hem igen. Det är viktigt att vi inkluderar de i samhället igen för att minska risken att de begår kriminalitet det är en slags soft hand aproach, men det är också en dialogbaserad tillgång som vad ska man säga på längre sikt garanterar att de här ungdomarna blir en tillgång till samhället och inte en säkerhets risk för oss, säger Allan Aarslev. Det är viktigare att de ungdomarna som återvänder från Syrien känner sig inkluderade i samhället - viktigare än att straffa, menar alltså Allan Aarslev. Detta har fått kritik, men metoden är framgångsrik. Sen 2012, då Århus började arbetet med unga som åker till IS och liknade terrorverksamhet, har kommunen gått från 34 terrorist-rekryter de första åren – till noll som reste 2014. Sammanlagt 17 personer har återvänt. Av dem går flera på gymnasiet, någon på universitet och några jobbar. Det finns inget exempel på missbruk av de möjligheter de har fått, berättar Thorleif Link på polisen i Århus, när jag ringer för att få de senaste siffrorna. Han berättar också att kommunen har ett bra samarbete med föräldrarna, som i flera fall är aktiva i det lokala föreningslivet och är en god resurs för kommunen i arbetet mot våldsbejakande extremism. Och när Magnus Ranstorp, terrorismforskare vid Försvarshögskolan, och en av författarna bakom regeringsrapporten "Förebyggande av våldsbejakande extremism i konfliktzoner", ska välja ut ett land som Sverige borde studera särskilt - så är det just Danmark. – I Danmark har man en mjukare modell, den är mjukare på så sätt att det både är polisen och socialtjänsten som arbetar tillsammans med civilsamhället. Man har väldigt bra kopplingar till och är lyhörda för civilsamhället. Så jag tror att den danska modellen är mer användbar i ett svensk kontext än exempelvis den brittiska, säger Magnus Ranstorp. Samtidigt säger han att Storbritannien har längre erfarenhet, mer kunskap och fler sakkunniga i frågan om våldsbejakande islamism. Något hans norska kollega Tore Bjørgo instämmer i: – Jag tror nog att på många sätt har Storbritannien kommit väldigt långt i det att de har haft det här problemet länge och de har utvecklat en helhetlig strategi för att driva helhetlig arbete -både med förebyggande och efterföljder som gör att de har vart mest systematisk på detta. Då är det samtidigt så att man kanske har haft variationer i de olika europeiska länder på hur mycket man har satsat på förbyggande eller straff på det sättet har väl britterna varit mer strafforienterad än till exempel vad man har varit i Danmark som har varit mer rehabiliteringsorienterade, säger Tore Bjørgo. Så mer rehabilitering än strafforienterat. Och det gör att Bjørgos svenska kollega Ranstorp pekar på Danmark som en bra förebild för Sverige. Men det finns mycket kunskap och kompetens att hämta från Storbritannien också. Vad gäller Norge säger Tore Bjørgo att myndigheterna sen många år sökt samarbete med de muslimska samfunden och det kommer till användning nu. - I alla fall har vi i Norge positiva tendenser för att man har fått ett gott samarbete mellan myndigheter, poliser och moskéer i Norge och det har man haft många år på att bygga upp. Så man har en god tillit, ett kapital där, säger Tore Bjørgo. Och han tycker liksom Yassin Ekdahl att myndigheterna borde satsa mer på ett samarbete med frivilligorganisationerna i arbetet med att stävja extremism. - Och när det handlar om militanta islamister så må man uppenbart alliera sig med muslimska organisationer för det är de som känner ungdomarna och deras ideologier och har det sociala nätverken till att få dem tillbaka men samtidigt behövs en allians både på statlig och kommunal nivå, säger Tore Bjørgo. När jag har ställt min sista fråga till Tore Bjørgo, som har bråttom hem den här fredagseftermiddagen i slutet på januari, är det nästan tomt i polishuset i Oslo. Det slår mig att alla som jobbar med de här frågorna har bråttom och är på språng. Och det är bråttom – för medan svenska myndigheter fortfarande funderar över hur man ska arbeta åker unga européer till Syrien varje vecka. Enligt forskningsinstitutet ICSR har nu 4 000 personer från Västeuropa anslutit terrorgrupper som IS. Också Hanif Qadir i London hade bråttom när jag var där redan för ett halvår sen. Han skulle springa iväg till nästa intervju. Men innan det sa han så här: - In Europe, specially in Sweden, programs like this need to be developed very quickly. You may not have the right people, but I'm more than happy to go to anywhere to train people to give the experience. We are more than happy to cross over and help. Ja, Hanif Qadir träffar trots allt gärna svenskarna fler gånger - fast han är trött på att Sverige bjuder in till konferenser, men inte går till handling som han sa tidigare. Och så sent som i januari i år åkte faktiskt den nationella samordnaren Mona Sahlin tillsammans med representanter från Sveriges kommuner till just London för kunskapsutbyte igen. Maryam som vi träffade i början av programmet och vars dotter åkte till Syrien, sitter vid köksbordet och visar bilder på andra mödrar vars barn rest till IS. Medan svenska myndigheter fortfarande jobbar med att samla kunskap, har några av de föräldrar vars barn åkt till Syrien organiserat sig själva här i Sverige. Och det finns också internationella nätverk. Maryam åkte, som representant för det svenska nätverket, till Wien innan årsskiftet, där mödrar till Syrien-resenärer från hela Europa och Nordamerika träffades för att dela erfarenheter. - Vi träffas mest för att prata om hur vi kan få hjälp, motverka terrorismen, men mest för hur kan vi få hjälp att få tillbaka våra barn. Men mammorna som har förlorat sina barn behövde ett avslut, eftersom de inte har fått veta var deras barn dog. Vi hade olika problematik, säger Maryam. Maryam har inte lyckats få någon direktkontakt med sin dotter. Men via några av dotterns vänner, som hon åkte till Syrien med, vet hon att dottern lever. - Varje gång man hör på nyheterna att man har bombat hit och dit….De bor tillsammans med civila, alltså tjejerna är oftast inte i själva kriget alltså, de flesta är inomhus. Hon tycker att det är jobbigt. - Speciellt på kvällarna när vi kommer tillbaka i hemmet och sitter ensamma och tänker, hur har de haft det och vilken typ av fruktan som väntar, avslutar Maryam. Reporter: Sara Moein Producent: Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

I studion som vanligt programledaren Carolina Norén samt våra experter Malin Alfvén och Louise Hallin. Artisten Linda Bengtzing ställde en fråga till Malin och Louise. Dessutom Elisabeth med dotter på 2,5 år som inte vill sluta amma. Anna med son på 2 ½ år som biter på naglarna, hur ska vi få honom att sluta (föräldrarna bitar själva på sina naglar). Therese med 5-årig son som tjafsar med maten. Christelle 7 år vill bli veterinär och doktor och hon vill inte att killar ska ha långt hår. Orolig pappa till 11-årig dotter. Dottern verkar harmonisk hemma, nu har föräldrarna blivit uppringda av andra föräldrar som påstår att flickan lägger ut information på nätet om att hon är olycklig och vill ta livet av sig. Carolina med son på 10 år, ensambarn. Personer i omgivningen anser att han behöver fler syskon. Linda med dotter på 17 månader, vill inte sova på natten. Alexandra med 4-årig son som börjat svära - vad säger vi? Maila gärna frågor till: knattetimmenip4@sverigesradio.se

Olyckorna ökar i samband med färdtjänstresor. I Kaliber idag om Lennart som fick amputera benet efter sin olycka och de funktionshindrade barnen som får åka till skolan i trasiga bilar. Det är tidig morgon på Kannebäcksskolan i västra Göteborg. Taxibilar anländer med förskolebarn och skolbarn till parkeringen där skolans taxivakter och personal tar emot. Många av barnen här har speciella behov. De är döva, hörselskadade, har talsvårigheter, diagnoser eller andra behov. 120 av de 200 eleverna har skolskjuts eller färdtjänst för att komma till skolan. Vi har åkt hit för att skolans namn ofta dyker upp bland klagomålen på färdtjänst i Göteborgs stad. Det handlar om förskolebarn som släppts av på parkeringen istället för till en vuxen, men också om olyckor och allvarliga incidenter. Varje år skadar sig hundratals personer i samband med en färdtjänstresa och andra samhällsbetalda resor som till exempel sjukresor och transport för barn med funktionshinder. Kaliber har granskat skaderapporteringen i Sveriges storstadsregioner. Trots att färdtjänstcheferna där säger sig jobba aktivt för att minska olyckorna inte minst genom nya tekniska lösningar, kan vi idag avslöja att både olyckorna och personskadorna ökar. I Kaliber idag söker vi svaret på varför olyckorna ökar och om det kan ha ett samband med den prispress som hela taxibranschen är utsatt för. Jag sitter i en rullstolstaxi tillsammans med Lennart Wilde. Föraren kopplar loss banden som håller fast rullstolen under färden. Det var här utanför radhuset i Sollentuna i Stockholm som olyckan hände. Olyckan som kostade Lennart hans ena ben. – Som tur är har jag ju ingen känsel i benen för att annars mer eller mindre bryta och krossa två ben det måste ju kännas en hel del. Det blödde kraftigt för det ena brottet, de benen var av. Lennart är förlamad efter en ridolycka för mer än 40 år sedan och sitter i elrullstol. Vi har gått in i radhuset och Lennarts dotter Mia kokar te. Den 11 mars 2013 skulle Lennart Wilde åka hem till radhuset i Sollentuna efter ett par dagars vistelse på Danderyds sjukhus. – Han öppnar luckan där bak, fäller ut en liten ramp och jag har för mig att han sa "backa försiktigt". Och det går inte att göra något annat med de här rullstolarna de rör sig väldigt långsamt bakåt, däremot så är ju motorn väldigt stark. När den börjar på att åka bakåt och banden, låsningen fortfarande sitter fast, så blir det en spänning som gör att stolen tippar framåt. Det var som en blixt, jag åkte framåt. Jag åkte framåt mot väggen så jag nästan hade kunnat bryta nacken. Lennart har suttit i utrymmet längst bak i den minibussliknande bil, en Wolksvagen Caddy, som taxibolaget använder. Rullstolen är fäst med flera utdragbara remmar längst fram, som fungerar lite som ett säkerhetsbälte. Men när Lennart ska backa tar det stopp. Lennart faller framåt och den mer än 100 kilo tunga rullstolen krossar hans ben. Chauffören får med hjälp av en förbipasserande granne upp Lennart i rullstolen igen, men båda Lennarts ben är krossade. – Men trots att jag inte hade ont så blev jag väldigt omtumlad och just när han skulle försöka lyfta mig upp i stolen, jag trodde att han skulle krossa mig. Jag vet inte om han sa något om att ringa efter ambulans.  Jag har inget minne utav det. Enligt chaufförens egen redogörelse för händelseförloppet har olyckan skett för att Lennart kört snabbt och ryckigt och haft bråttom att backa ut. Han skriver även att han frågade Lennart om han skulle ringa en ambulans men att Lennart säger nej till det så han kör in Lennart i hans hus och lämnar honom där. När Lennarts dotter Mia kommer hem efter en stund hittar hon sin pappa blödande i rullstolen. – Då när jag kommer hem så ser jag att väskorna är slängda utanför ytterdörren och sedan så öppnar jag och då hittar jag min far som sitter i sin rullstol utan kudde och med benen liksom släpande efter sig och han är hysterisk. Då ser jag att det blöder. Byxorna är fulla med blod så jag ringer direkt 112 och pratar med dem där och säger att detta verkar allvarligt. Medan ambulanspersonalen lägger Lennart på en bår och tar in honom i ambulansen så ringer föraren. – Då säger jag att vi är på väg med ambulans och det här ser allvarligt ut och vi får hoppas på det bästa. Jag försöker lugna både pappa och mig själv och det blir även färdtjänstkillen också som jag lugnar på något sätt. Och sen så åker vi iväg. Enligt taxichaufförens skriftliga redogörelse för händelseförloppet har Mia sagt till honom att han inte ska ta på sig skulden för det som har hänt, att det är en olycka. Det blir sedan rubriken för denna händelse i färdtjänstens händelsedatabas. ”Dottern anser att det var en olyckshändelse och inte förarens fel”. – Vad som hade hänt innan jag kom det vet ju inte jag, jag är inte en sådan som vill anklaga någon. Jag vill bara ha en utredning om vad som har hänt. En ärlig utredning där man inte bara försöker skydda sitt eget skinn. Varför tror du att det här hände med din pappa? – Jag tror att det beror delvis på stress. Jag tror att färdtjänsten är väldigt stressade när de ska av och på med folk. För att de har ofta en annan kund som sitter och väntar. Jag tror också att det var därför han fattade ett dåligt beslut, att inte ringa till ambulans när pappa behövde det. Jag är helt övertygad om att han inte är någon elak eller dålig människa, han verkar vara en hygglig kille och de flesta jag haft kontakt med som kör färdtjänst är hyggliga killar och tjejer så det är inte det, men jag tror de är rätt så pressade ibland. Just när det gäller tid. I Kaliber förra veckan kunde vi berätta att klagomålen på färdtjänsten och andra samhällsbetalda taxiresor ökar i storstadsregionerna. Flera av problemen kunde härledas till en stor personalomsättning bland förarna, i ett system där framförallt priset styr vem som vinner upphandlingen hamnar både förare och färdtjänstresenärer i kläm. Vi ville se om även olyckorna, de fall där folk faktiskt skadar sig fysiskt ökar. Genom att begära ut kommunernas och trafikbolagens skaderapportering och granska den kan Kaliber idag avslöja att olyckorna och personskadorna ökar i Stockholms län, i Skåne och i Göteborgs stad. Från 91 olyckor för fem år sedan till 140 olyckor förra året. Minst 123 av olyckorna förra året ledde till personskador. Västtrafik sköter färdtjänstresor för 41 kommuner i Västra Götaland. De har tidigare inte sammanställt de här uppgifterna, men förra året inträffade 22 trafikhändelser där någon blev skadad. Totalt rör det sig om minst 145 fall av personskador i storstadsregionerna förra året. Antalet trafikolyckor har ökat, men de flesta olyckor sker när fordonet står still. Så här kan det till exempel stå i rapporterna. ”När hon skulle kliva in i bilen i baksätet så fick hon inte med sig sin högra fot in i bilen utan föraren stänger dörren och foten kommer i kläm. Resenären hör ett krasch när han försöker stänga dörren. Då ser föraren att hennes fot sitter i kläm. Det är en komplicerad fraktur på foten och att det kommer att ta minst nio veckor för rehabilitering.” ”När resenären kommer ner och försöker sätta sig i bilen så ramlar resenären utanför bilen med halva kroppen i bilen. Hemtjänsten ringer ambulans. Föraren ber resenären att sätta sig på rullatorn så att han kan åka iväg och hämta andra resenärer. Resenären åker ambulans till Danderyds sjukhus.” ”Resenären och hennes assistenter märkte att föraren var stressad och han frågade hela tiden hur lång tid resan skulle ta. När föraren skulle spänna fast resenären i bussen glömde han fälla ner skydden på rullstolens baksida och han spände inte fast ordentligt. Bara efter några meters körning tippar rullstolen bakåt och resenären slår i sitt huvud och sin arm.” ”Föraren låste inte rullatorn så när resenären skulle gå så ramlade resenären och slog i ansiktet. Resenären Blödde kraftigt i ansiktet.” ”När föraren skulle köra in resenären i rullstolen i bilen tippade han inte bak rullstolen för att underlätta, utan körde bara rakt fram. Detta resulterade i att rullstolen hårt träffade bilen och resenären ramlade ur rullstolen. Fallet var så hårt att hon bröt benet. Hon fick åka in med ambulans till sjukhuset.” Det här är bara några exempel på olyckor som inträffade 2013. Anders Wretstrand lektor vid institutionen för teknik och samhälle vid Lunds universitet är en av de få personer som studerat förekomsten av personskador i samband med samhällsbetalda taxiresor i Sverige. Han är oroad över utvecklingen. – Det är bekymmersamt därför att anledningen till att vi gjorde den här forskningen var att den var efterfrågad av vår forskningsfinansiär och vi deltog också i olika sammanhang för att sprida resultaten för hur färdtjänsten ska kunna bli säkrare. Och en hel del har gjorts för fordon har i ökande omfattning blivit låggolvfordon vilket har minskat risken för vissa typer av olyckor, men om det nu är så att olyckorna inte tycks minska utan snarare öka så tyder det på någon typ av systemfel. Anders Wretstrand gjorde tillsammans med flera andra forskare en studie som beräknade samhällets kostnader i samband med skador vid samhällsbetalda taxiresor. Deras beräkningar visar att kostnaden för skadorna kan värderas till en kvarts miljard kronor för hela landet. – Det vi observerade var det att antalet olyckor är inte så många men relaterat till hur många resor som görs så förefaller det som att färdtjänsten är en olycksdrabbad transportform. Enligt Anders Wretstrand är färdtjänsten extra utsatt för olyckor eftersom resenärerna är skörare än andra resenärer och att själva systemet är så komplicerat upplagt. Ofta är flera företag inblandade i en och samma resa och information om resenärens behov når inte alltid föraren. – Och de skador som vi noterade då det var förhållandevis många allvarliga skador som dessutom uppstod när fordonet stod stilla, alltså inte under färd. Han berättar att redan för 10 år sedan när han gjorde sin studie var personalomsättningen stor och många förare visste inte hur de skulle spänna fast en rullstol. – Det kunde tillexempel vara så att jag följde med på ett antal resor och i vissa fall var det så att det kom en förare då som kanske inte har fått så mycket utbildning utan till och med att det var hans första pass. Då fick jag själv hjälpa till och instruera hur rullstolarna skulle sättas fast, trots att min roll egentligen bara var att observera och intervjua resenärerna. Tillbaka till Lennart Wilde och hans krossade ben. När Mia och Lennart kommer fram till sjukhuset så säger läkaren att Lennart har öppna frakturer på bägge benen och efter ett par dagar står det klart att Lennarts ena ben måste amputeras. – Då kunde jag inte tala om det här och en lång tid efter kunde jag inte tala om det här och jag blev väldigt deprimerad utav det här. Det var en mycket svår tid. För mig var det ju en mycket besvärlig händelse som gjorde att våren och sommaren inte blev…och eftersom man är så gammal som jag är man ju rädd om tiden. Man kanske inte har så många somrar kvar. Lennart är trött och ledsen efter att ha förlorat benet och spenderar våren och sommaren med det andra benet i gips. Han orkar inte anmäla händelsen till färdtjänsten direkt och när han väl gör det visar det sig att taxibolaget och färdstjänsten i Stockholm redan har bestämt sig för vad som hänt utan att någon gång ta kontakt med Lennart och kontrollera de uppgifter som föraren lämnade. I köket i Sollentuna läser vi igenom vad som står i förarens rapport. Det man märkte innan inlastningen var att kunden körde mycket snabbt och ryckigt i sin elrullstol som var smal och ganska hög. Gjorde du det? Körde du snabbt och ryckigt? Kan du visa hur snabbt kan du köra? – Ja. Du kör rullstolen med den där lilla spaken. – Det går inte att komma fortare. Det är svårt att köra den särskilt fort faktiskt. Men Lennart Wilde var i sitt yrkesverksamma liv ombudsman på organisationen DHR och tänker att det som har hänt honom inte får hända andra, så han tar själv kontakt med färdtjänsten och kräver en oberoende utredning. Färdtjänsten, rullstolsresor och sjukresor i Stockholm sköts av Trafikförvaltningen på Stockholms läns landsting. De är de som upphandlar och beställer resorna från taxibolagen. Vi är på väg till deras huvudkontor för att träffa den ansvarige chefen Kenneth Svärd och prata om det som hände Lennart. – Den här frågan som du skickade en fråga om, en benhändelse, den är ju  fruktansvärd tragisk i sig men problemet med den händelsen är ju i stort sett att det är inte fordonet som det har varit fel på utan det är själva rullstolen. Och där har vi en svårighet, vi påverkar inte hjälpmedlet. Hur kan du säga att det är rullstolen det är fel på? – Hur kan en rullstol välta inne ett fordon så att säga när det står stilla på vägen? Det är liksom inte görligt om inte rullstolen är så stark vilken den är att den drar omkull sig själv. En elrullstol är ju byggd för att vara otroligt stark och köra till exempel ute i trafiken, upp för trottoarkanter och upp för små höjder. Så den är oerhört stark och har ett kraftigt vridmoment, om då brukaren är lite vårdslös eller kör för snabbt då kan ju tyvärr sådant här hända. Det här är första gången vi har råkat ut för det och det är tragiskt, i synnerlighet för den brukaren, men vi har väldigt svårt att påverka, är rullstolen lämplig i fordonet. Menar du att ansvaret för det som hände ligger på Lennart? – Man kan inte få en rullstol att välta i ett fordon om man inte kör rullstolen eller gasar för mycket. Hur har ni kommit fram till den här slutsatsen? – Det är ju med beprövad erfarenhet som det så vackert heter. Har ni träffat Lennart och testat hans rullstol? – Nej vi har inte träffat någon brukare och diskuterat frågan av det skälet att vi kan ju inte påverka själva hjälpmedlet. Det ligger på annan part. Vi kan inte träffa alla 12 000 brukare av elrullstolar och godkänna deras stolar. Det är inte vår roll. Men ska ni inte ha fordon som de hjälpmedel som brukarna använder fungerar i? – Vi har ju fordon där alla hjälpmedel kan resa med, men sen om hjälpmedlet är lämpligt att resa på i bilen, det är någonting vi inte äger bedömningen utav, utan det måste den förskrivaren av hjälpmedlet göra om det är att lämpligt att resa på eller sittande i så att säga. Jag har träffat Lennart och testat hans rullstol och den har ju bara ett sätt att åka bakåt och det är långsamt. – Ja, men om man kör när rullstolen sitter fast då är den stark nog att vrida omkull sig själv. Men Lennart menar ju att han har fått instruktionen att backa? Och det är väl inget som föraren säger emot eller? – Nja, man ska ju backa sakta ut ur bilen så att föraren lossar de främre fasthållningsanordningarna. Kör man för fort i det läget och inte ger dem möjlighet att lossna, då kan sådant här hända. Men hur kan man köra för fort när det bara finns ett sätt och det är långsamt? – Jag känner inte till rullstolar som bara har ett läge så att säga. Det låter märkligt. I så fall är det ett tecken på att den här rullstolen inte är lämplig i fordonet för den här typen av fasthållning finns över hela världen. Fordonet har det inte varit något fel på. Kenneth Svärd hänvisar till att färdtjänsten i Stockholms län har varit med och tagit fram bilmodellen och att utrustningen är testad av tre oberoende testinstitut och därför vet han att fordonet inte har några felaktigheter. Om rullstolen satt fast så borde Lennart ha märkt det. Det är alltså Lennart eller rullstolen som enligt Kenneth Svärd har orsakat olyckan. Ord står mot ord, men färdtjänsten i Stockholm har aldrig tagit kontakt med Lennart för att höra hans version. Kaliber har också varit i kontakt med det aktuella taxibolaget och inte heller de har sett någon anledning att ifrågasätta förarens redogörelse av händelseförloppet. Men klart är att Lennarts ben krossades när han skulle ur bilen och att han lämnades blödande i sitt hus. Men däremot medger Kenneth Svärd att kontakten med Lennart kunde ha skötts på ett bättre sätt. Och att olyckorna i Stockholms län har ökat från 46 till 60 på fem år beklagar han men påpekar att det är få i förhållande till hur många resor som görs. I materialet från Sveriges storstadsregioner hittar vi 145 fall av personskador under förra året. Det kan röra sig om lättare skador som klämda fingrar och sårskador på händer och ben, men bland skadorna hittar vi också flera allvarliga fall av benbrott och skallskador som ger bestående men och leder till långa sjukhusvistelser. Tillbaka i köket hos Lennart. Han får lyssna på de svar vi har fått från färdtjänsten i Stockholm och det aktuella taxibolaget. – Det känns ju inte bra när de mer eller mindre talar om att jag själv har förorsakat en olycka som gjorde att jag blev av med ena benet och sedan att de inte vill göra en utredning så att man i framtiden kan undvika sådana här olyckor. Det tycker jag är, det är nästan brottsligt. Åter till Anders Wretstrand, en av forskarna bakom den enda vetenskapliga studie av olyckor inom färdtjänsten som gjorts i Sverige. Vi berättar för honom om Lennart och vilka åtgärder som färdtjänsten i Stockholm och taxibolaget har tagit. – Det är en förfärlig händelse det måste man ju säga. Samtidigt är den inte så förvånande för det är den typ av incidenter som vi också har stött på i våra studier. Anders Wretstrand tycker inte att färdtjänsten i Stockholm har gjort en bra utredning av Lennart fall. – Efter vad jag förstår tycks det vara brister i uppföljningen av detta. Man bör ju rimligtvis fråga resenären som blivit skadad och få resenärens version av detta för att sedan kunna utesluta vilka orsaker som kan ha varit möjliga. Man ska inte skuldbelägga föraren här, men det är viktigt att utreda orsaken till detta för att det inte ska upprepas igen. Men om det är på det här sättet som olyckorna utreds är det då konstigt att olyckorna ökar? – Det är ju ingen bra process att minska olyckorna, om man följer upp det på ett så ensidigt sätt. Vi åker tillbaka till Kannebäcksskolan i västra Göteborg. Idag har det snöat. Barnen är rejält påpälsade när de kommer ur taxibilarna och pulsar fram i den djupa snön. Alexandra Gahrn arbetar som elevassistent på skolan och hon är också taxisamordnare. Hon ägnar en stor del av sin arbetstid åt att hantera klagomål som rör elevernas resor till och från skolan. – Igår hade vi en som hade sommardäck på bilen, han kom inte långt kan jag säga. Så ibland får man stå här och skälla lite. Det gör man väl varje dag. När du skäller vad skäller du då om? – Det kan vara som när du kom nu till exempel. En bil som inte hade några lampor där fram. De var trasiga. Då får man inte köra. De har inga skolskyltar när de kommer hit eller att de sitter kvar i bilen och inte är aktiva. Eller så kan de inte svenska. Det är ganska vanligt. Vi går in på skolans expedition där Alexandra skriver in morgonens händelser och skickar in till färdtjänsten. Att färdtjänsten och skolskjutsarna fungerar är viktigt för skolans elever, där de flesta har speciella behov. Under det senaste året tycker Alexandra Gahrn att det blivit allt fler tillbud och incidenter att rapportera in till färdtjänsten. Men vissa chaufförer är fantastiska mot barnen. – Vi har några fasta chaufförer och en utländsk kille är så underbar, han går och lär sig teckenspråk frivilligt.  Det är för att kommunicera med barnen. Och sådana människor är otroliga och sådana vill man verkligen behålla. Vissa är helt underbara. Trots att det finns goda exempel bland chaufförerna så rapporterar Kannebäcksskolan ändå in ett 100-tal incidenter varje år. Oftast rör det sig om att chauffören inte haft en tydlig skylt att det är en skolskjuts, att bildörrarna där barnen sitter inte varit låsta eller att förarna inte hjälper till eller att det är något fel på bilen. Men ibland sker också allvarligare händelser berättar Alexandra Gahrn. – Förra året, det var en elev på eftermiddagen när de åkte hem. Jag tror det var i Tingstadstunneln så krockade de. Och det var inget vi fick reda på från taxibolagen utan vi fick veta det från föräldrarna. Och då visade det sig att bilen kört alldeles för fort. Hur mycket för fort då? – Enligt föräldrarna så körde de ungefär 50 kilometer för fort. Och det är väldigt mycket.   I våras, vid ett annat tillfälle, fick en pojke fick sitta och hålla en bildörr hela vägen från Hisingen där han bodde till Tynnered där Kannebäcksskolan ligger, en resa genom hela Göteborg. – Och när våra taxivakter kommer ut sitter ett barn på den sidan där dörren är öppen och håller i dörren för att den inte ska åka upp. Och då berättar barnet att han har suttit och hållit i den här dörren hela vägen hemifrån och hit för att den inte ska åka upp. För det sitter ju andra barn i bilen också och i mitt fall anser jag att då ringer man in en ny bil. Kan man inte stänga en dörr så kör man inte. Det är ju livsfarligt, det kan ju hända vad som helst. Peter Norling är trafikchef för färdtjänsten i Göteborg. Han tar emot på färdtjänstens kontor i Högsbo. Vad säger du om de här händelserna, just när det gäller de här barnen som har speciella behov? – Det är fullständigt oacceptabelt. Sådana saker får över huvudtaget inte inträffa.  Jag blir bara arg när jag hör det. Det finns inga försvar för den typen av saker överhuvudtaget. Kan man inte stänga en dörr då ska man inte köra. Göteborg sticker ut när det gäller olyckor å det sker mer än dubbelt så många olyckor nu som för fem år sedan. – Vår vision det är att vi inte ska ha några olyckor alls, det ska inte behöva ske något överhuvudtaget. Sen är det ju gudskelov så att de flesta händelser leder inte till jätteallvarliga händelser efteråt. Men det är ändå viktigt att vara observant på det för äldre människor kan få bensår som inte läker så man får absolut inte nedvärdera några typer av skador utan det är otroligt viktigt att vi faktiskt verkligen följer detta. Peter Norling menar att en del av den kraftiga ökningen kan förklaras med att det skedde ovanligt få olyckor i Göteborg 2008. Men han har tänkt mycket på hur färdtjänsten borde förändras för att passa resenärerna. – Göteborg är stort, vi upphandlar vår trafik utifrån ett väldigt stordriftstänkande har det varit. Jag tror vi måste hitta små småskaliga lösningar för att komma till rätta med den här problematiken. Kaliber har idag kunnat visa att olyckorna ökar när det gäller samhällsbetalda taxiresor som till exempel färdtjänst. När första delen av den här granskningen sändes var det många taxichaufförer som hörde av sig till oss och ville berätta om upphandlingar och beställningssystem som gör arbetsvillkoren för chaufförerna orimliga. De säger att det handlar om tid, tid man inte har för att man jobbar på provision, och om dålig planering av beställningscentralerna, att man kan få en körorder som är omöjlig att klara av. En av dem förarna är Johan i Örebro. Johan, som egentligen heter något annat, berättar om den trafikolycka som hände i Örebro i början av februari, där en färdtjänstchaufför från hans taxibolag enligt vittnesuppgifter körde för fort, vilket kan ha orsakat den olycka där både föraren och den 80-åriga passageraren skadades allvarligt. – Jag känner bara att det är tragiskt. Det visar bara hur pressad branschen är i och med att de flesta sitter och kör på provision. De måste hinna köra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Därför blir man stressad.  – Säg att du ringer till beställningscentralen och säger att du behöver 20 minuter till. Då kommer de så att säga planera om körningen. De plockar bort nästa kund som du ska hämta vilket betyder att du i slutändan får en kund mindre. Du får mindre betalt på passet. Och eftersom de allra flesta sitter och kör på provisionslön så betyder det ju mindre pengar i plånboken.  Johan vågar inte vara med sin egen röst, därför har vi låtit en annan person läsa in hans svar. Han säger att kollegor till honom som har pratat om den här stressen i lokala medier har förlorat sina köruppdrag. Vi kontaktar det taxibolag där Johan jobbar, liksom länstrafiken i Örebro som är ansvarig för färdtjänsten och den beställningscentral som lägger ut uppdragen på förarna. Ingen av dem känner igen bilden av de stressiga körningarna, eller att förarna går miste om betalning från färdtjänstresor på grund av det stressiga arbetstempot. Statistiken som Kaliber har tagit fram visar att antalet trafikolyckor med färdtjänstfordon har ökat under de senaste fem åren. Och nu när ett nytt billigare taxibolag snart ska ta över en del av färdtjänstresorna i Örebro tror Johan att olyckorna med färdtjänsten kommer att öka. – Det är bara en tidfråga innan det kommer ske en allvarlig dödsolycka någonstans med ett taxifordon eller ett färdtjänstfordon inblandat. Beroende på framförallt stress. Att man ska hinna så mycket som möjligt. För ska man leva i dag på att köra taxi, måste man vara ganska tung under högerfoten om man vill köra in en vettig lön. Så är det. Så jag tror olyckorna kommer öka. Reportrar: Maria Ridderstedt maria.ridderstedt@sverigesradio.se Karin Wettre karin.wettre@sverigesradio.se Producent: Sofia Boo  sofia.boo@sverigesradio.se

I studion Carolina Norén och våra experter Malin Alfvén och Louise Hallin. Evelina, nyseparerad med pojkar som är 3 och 5 år. Pojkarna bor växelvis hos föräldrarna, men barnen har inte fått veta varför. När och hur berättar vi för barnen om skilsmässan? Artisten Hanna Hedlund undrar hur man får ett barn att våga testa nya smaker? Veronika med dotter på 7,5 år som suger på tummen och pillar sig i naveln samtidigt. Mamman är orolig över hennes beteende. Hon får sår i naveln, Dottern har även börjat lukta på sina händer väldigt ofta. Kan det vara kopplat till föräldrarnas skilsmässa? Aliya 7 år, tycker att mamma bestämmer för mycket. Farmor Kerstin med barnbarn, flicka på 1,5 år som är livrädd för att bada - flickan får panik och gallskriker i badbalja och badkar. Hur ska man göra? Vill inte tvinga henne - men hon måste tvätta sig Mamma Annika med 9-årig son. Föräldrarna oense om regler och gränser. Pappan tycker att det är OK om sonen ser filmer/spelar spel med 15/18 års gräns, medan Annika tycker att gränser finns av en anledning. Detta skapar konflikter. Hur ska man göra? Du kan maila redan nu: knattetimmenip4@sverigesradio.se

"Min sjuåring är som förbytt - svär och skriker" "Mitt barnbarn ska eventuellt börja på särskoledagis, är det verkligen bra?" Olle Jönsson i Lasse Stefanz: "Jag var en frånvarande pappa, men mitt tips..." "Ska jag berätta att jag troligen kommer dö före mamma och pappa?""Sonen vill inte bajsa i skolan" "Dottern blir rasande och vill att vi ska se det" "Sjuåringens bästis har dumpat henne, hon kommer inte över det" "Min dotter går i ettan men ogillar redan läxor"

Jonas tvivlar på sin förmåga att få till ett kärleksförhållande. Men han längtar. Han är osäker på sin identitet och känner att han inte vet vem han egentligen är. Han har lättare att berätta om sina dåliga sidor än det han är bra på. En gång har han varit riktigt förälskad. Det var jobbigt. Men samtidigt fick han veta att han kan känna starkt. Nu hör han av sig till Radiopsykologen för att få hjälp att reda upp sina tankar Eva är orolig för sin älskade dotter. Dottern har både ätstörningar och störd kroppsuppfattning. Hon vill ha hjälp av sina föräldrar med ett matschema. Men Eva vill göra mer. - Kan man bli bra från det här? Hur ska vi kunna vi hjälpa henne, undrar hon i sitt brev till Radiopsykologen.

Karoline har en dotter som har ätstörningar i form av anorexi sen flera år tillbaka. Det här tär på henne och den övriga familjen, samtidigt som hon önskar sin dotter det bästa. Dottern är vuxen nu och Karoline funderar på om hon ska ta avstånd från sjukdomen eller inte, för att själv må bättre. Hur kan Karoline hjälpa sig själv i det här? Med Malin Edlund, psykolog. Programledare Anna Ivemark