Podcast appearances and mentions of jesper olsson

Arkeologer är experter på att gräva fram skelett och att analysera mänskliga kvarlevor, vilket gör dem till utmärkta brottsplatsundersökare. Nu anställs de av den svenska polisen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Om man hittar en död kropp ute i naturen, så kallar man direkt på oss. Då ska vi försöka avgöra om det handlar om en olycka eller kanske ett mord.Det säger Zohra Linder Ben Salah, polis i Stockholm, men också utbildad arkeolog.Arkeologer har specialkunskaper som kräver många års erfarenhet och studier. Till exempel förmågan att artbestämma delar av skelett och analysera vad som hänt före och efter döden med en kropp. De har också fått en blick för förändringar i naturen, var någonstans någon har grävt, nyligen eller för många år sedan. Inom arkeologin lär man sig också att gräva fram föremål utan att någon information går förlorad, och att noggrant dokumentera alla fynd för eftervärlden.Det här är några av de kompetenser som gör att polisen i Sverige nu lanserar forensisk, alltså kriminalteknisk, arkeologi som en fast resurs med arkeologer anställda på Nationellt forensiskt centrum, NFC.I programmet kan man bland annat höra om hur arkeologer hittat nedgrävda mordoffer och identifierat förolyckade individer med hjälp av skelettrester.De forensiska arkeologerna Jesper Olsson, Clara Alfsdotter och Zohra Linder Ben Salah berättar om sina specialkunskaper, och vi hör kriminalinspektör Marie Jansdotter om hur hon har haft hjälp av arkeologer i sina utredningar. Medverkande: Zohra Linder Ben Salah, kriminaltekniker Polismyndigheten; Jesper Olsson och Clara Alfsdotter, forensiska arkeologer Nationellt forensiskt centrum Malmö; Marie Jansdotter, kriminalinspektör polisregion syd.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.seProgrammet är en repris från den 21 november 2023.

Arkeologer är experter på att gräva fram skelett och att analysera mänskliga kvarlevor, vilket gör dem till utmärkta brottsplatsundersökare. Nu anställs de av den svenska polisen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Om man hittar en död kropp ute i naturen, så kallar man direkt på oss. Då ska vi försöka avgöra om det handlar om en olycka eller kanske ett mord.Det säger Zohra Linder Ben Salah, polis i Stockholm, men också utbildad arkeolog.Arkeologer har specialkunskaper som kräver många års erfarenhet och studier. Till exempel förmågan att artbestämma delar av skelett och analysera vad som hänt före och efter döden med en kropp. De har också fått en blick för förändringar i naturen, var någonstans någon har grävt, nyligen eller för många år sedan. Inom arkeologin lär man sig också att gräva fram föremål utan att någon information går förlorad, och att noggrant dokumentera alla fynd för eftervärlden.Det här är några av de kompetenser som gör att polisen i Sverige nu lanserar forensisk, alltså kriminalteknisk, arkeologi som en fast resurs med arkeologer anställda på Nationellt forensiskt centrum, NFC.I programmet kan man bland annat höra om hur arkeologer hittat nedgrävda mordoffer och identifierat förolyckade individer med hjälp av skelettrester.De forensiska arkeologerna Jesper Olsson, Clara Alfsdotter och Zohra Linder Ben Salah berättar om sina specialkunskaper, och vi hör kriminalinspektör Marie Jansdotter om hur hon har haft hjälp av arkeologer i sina utredningar. Medverkande: Zohra Linder Ben Salah, kriminaltekniker Polismyndigheten; Jesper Olsson och Clara Alfsdotter, forensiska arkeologer Nationellt forensiskt centrum Malmö; Marie Jansdotter, kriminalinspektör polisregion syd.Reporter: Tomas LindbladProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Litteraturvetaren Jesper Olsson skriver om hur litteraturen påverkas av det digitala skiftet. Hur tar vi till oss text idag? Och hur kommer litteraturen att kommuniceras i framtiden.I samarbete med Riksbankens jubileumfond. www.rj.seProgramledare: Fritte FritzsonProducent: Ida WahlströmKlippning: Marcus TigerdraakeSignaturmelodi: Vacaciones - av Svantana i arrangemang av Daniel AldermarkGrafik: Jonas PikeFacebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonTwitter: @frittefritzsonHar du förslag på avsnitt eller experter: Gå in på www.fritte.se och leta dig fram till kontakt!Podden produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med Acast Become a member at https://plus.acast.com/s/alltduvelatveta. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Parentesen är ända sedan den först uppstod en oroande partisan. Den träder in i texten som en eftertanke, med ett tillägg som komplicerar och bjuder motstånd, säger litteraturvetaren Jesper Olsson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 27 november 2018.Parentes livet slut parentes. Så slutar dikten First Person Shooter i Malte Perssons bok Till dikten. Bokstavligen. Raden rymmer inte några krökta tecken av välbekant slag, bara ord. Läsaren bjuds in att yttra något som egentligen hör till det skrivnas och outsagdas domän. Och vems röst är det som hörs inom parentesen: min egen, poetens, eller någon tredje? Frågan motiveras av diktens tema om poesins promiskuösa natur. Det vill säga, poetiska texters förmåga att framträda på och upplevas på en mängd olika sätt av en mängd olika läsare.Parenteser, precis som andra skiljetecken, hör till språkets stumma register. De fyller en funktion i texter de organiserar och rytmiserar vår läsning. Men de pockar inte på uppmärksamhet, och vill definitivt inte höras. Undantagen bekräftar som alltid regeln. Som i Carl Fredrik Reuterswärds konceptuella arbete Prix Nobel från 1966. I denna poesibok får vi ta del av de grafiska resterna av ett föregivet Nobelpristal. Orden har plockats bort, och allt som återstår är en armatur av skiljetecken som Reuterswärd själv, med sedvanlig ironi, läste in på grammofonskiva.I sin studie Digital Shift skriver litteraturvetaren Jeff Scheible att parenteser i en text alltid väcker tankar på dynamiken mellan skrivande och läsande och tystnad och tal. Vilket också begreppets långa historia vittnar om. Själva termen härrör från grekiskans parentesis, som betyder att foga in bredvid. Under antiken bildades ordet för att beskriva en retorisk operation ett inskott eller sidoreplik i ett anförande som gav extra energi och perspektiv på det som talaren hävdade. Intressant nog har begreppet alltså sina rötter i ett muntligt sammanhang.Det var först under medeltiden år 1399 hävdar en handbok som termen började hänvisa till ett skrivet tecken. Det var då som de klassiska bågarna (lunula, liten måne på latin) kom till bruk. Precis som andra skiljetecken bidrog parentesen till uppdelningen av en tidigare sömlös skrift. Vilket också indikerar en förskjutning i litteratur- och mediehistorien: en övergång från högläsning till tyst läsning från ett klingande ord som delas kollektivt till ljudlösa meningar, som möblerar en individs inre rum.parentesens stumhet är alltså, precis som fiskars, skenbar och bedräglig. Skiljetecken var på det sättet kopplade till det tysta läsandets utbredning en process som mediehistoriker förbinder med uppkomsten av ett modernt jag. Det subjekt som den franske filosofen Descartes skulle fira med sitt jag tänker alltså är jag. Men parentesen var ändå, från början, en oroande partisan. Den träder in i texten som en eftertanke, med ett tillägg som komplicerar och bjuder motstånd (också när den vill förklara och förtydliga). Som om ytterligare en stämma än den som tidigare talat ville göra sig hörd. Parentesen öppnar för både brus och polyfoni.Det är inte någon tillfällighet att estetiskt brokiga perioder i litteraturhistorien, som barock och romantik, uppvisar en ökning i bruket av parenteser medan frekvensen sjunker under 1700-talets upplysning och 1800-talets realism. Med det tidiga 1900-talets avantgarde blev tecknet delaktigt i den mediepoetik som då bedrevs där skrivandets mediala och materiella villkor gjordes till föremål för experiment av dadaister och andra. Talande är den tyske expressionisten Christian Morgensterns dikt Fisches Nachtgesang (Fiskens nattliga sång) från 1905, bestående av enbart stumma streck och omkullvälta parenteser.Men parentesens stumhet är alltså, precis som fiskars, skenbar och bedräglig. Dess rötter i retorik och vältalighet skulle även bekräftas av flera 1900-talsförfattare, som aktivt utforskade tecknet. En av dem var den rysk-amerikanske språkekvilibristen Vladimir Nabokov, vars roman Lolita (1955) rymmer hela 450 parenteser, vilket är en signal om verkets komplexitet, och som givetvis påverkar läsningarna av det.Nabokovs förtjusning i tecknet var inte något isolerat exempel under efterkrigstiden. Tvärtom blev perioden en framgång för det parentetiska. Särskilt inom filosofin och kulturteorin. Genom att skapa ett avbrott och en fördröjning i textens flöde blev parentesen en perfekt symbol för sextiotalets poststrukturalism. Tecknet förkroppsligade vad den franske filosofen Jacques Derrida kallade différance. Det var inte någon tillfällighet att Derridas egen tongivande essä och vidräkning med den amerikanske språkfilosofen John Searle, Signature événement contexte (1971), lyckades packa in hela 190 parenteser i en text på 21 sidor, enligt Jeff Scheible, som uppenbarligen känt sig kallad att räkna dem Siffrorna påminner också om att parentesens viktigaste operativa område vid sidan av det skrivna ordet är matematiken. Och under det senaste halvseklet har dess matematiska tillämpning framför andra varit i algoritmer och programspråk. Att hävda att parenteser haft en betydelse för hur samtida verkligheter utformas är, med andra ord, en underdrift. Det mest parentestäta av programspråk är sannolikt LISP, där staplandet av logiska nivåer kan bli svindlande. Något av detta illustreras hos en samtida svensk författare, som gärnautforskar skärningspunkter mellan poetiskt och digitalt. Så här låter det när rymdspelet ZAXXOR ska beskrivas i Pär Thörns roman Din vän datamaskinen (2008) med parentestecknen högt uttalade: För att rädda världen (det vill säga jorden med tillhörande kolonier (exempelvis Venus (vilket är en djungelplanet, liknande en blandning av det inre av Afrika och Amazonas Och så fortsätter texten att vecklas in till dess att fem slutparenteser i rad leder tillbaka till den nivå som beskrivningen startade på På så vis kan parentesen presenteras som det ekologiska och relationella tänkandets figur framför andra.Om algoritmer aktualiserar parentesen, gäller det också för samtidens brännande frågor kring klimat och miljö. En av 2000-talets mest inflytelserika tänkare, Bruno Latour, har diskuterat hela vår modernitet som en parentes ett perspektiv på historien som kommer ur den kolonialisering och exploatering av jorden som åtföljt modern vetenskap, kapitalism och industrialism och som placerat oss i en växande klimatkatastrof. Vad som krävs idag, bortom modernitetens parentes, är ett annat och ekologiskt tänkande.Och kanske skulle denna ambition hos Latour kunna förstärkas genom ett mer raffinerat skriftbruk av parenteser? Parentesen är ju en figur som i stället för att nagla fast något likt ett objekt att hantera och exploatera i stället lägger till ännu ett perspektiv. Parentesen i en text bygger en ny platå eller värld, varifrån saker kan upplevas annorlunda. Och nästa parentes gör detsamma. I princip finns inte någon gräns för detta alstrande av nya kopplingar, relationer och miljöer. På så vis kan parentesen presenteras som det ekologiska och relationella tänkandets figur framför andra.Detta gör i högsta grad parentesen till ett skiljetecken för samtiden för poeter, filosofer och miljöforskare och alla vi andra textbrukare. Och då har jag inte ens nämnt, att den är bärande byggsten i en alldeles vanlig smiley.Jesper Olsson, litteraturvetare och kritiker LitteraturCuddon, J. A. A Dictionary of Literary Terms (Wiley-Blackwell 2013)Derrida, Jacques, Marges de la philosophie (Les Éditions minuit 1972)Hörl, Erich (red.), General Ecology (Bloomsbury 2017)Nabokov, Vladimir, Lolita (Penguin 2011)Persson, Malte, Till dikten (Bonniers 2018)Reuterswärd, Carl Fredrik, Prix Nobel (Bonniers 1966)Scheible, Jeff, Digital Shift (University of Minnesota Press 2015)Thörn, Pär, Din vän datamaskinen (Modernista 2008)

I Sverige har ett 50-tal ukrainska konstnärer fått skydd på så kallade nödresidens ett initiativ där konstnärerna både får husrum och en möjlighet att fortsätta arbeta med sin konst. P1 Kulturs Joakim Silverdal åkte till Västra Örträsk utanför Lycksele där Aleksandra Paranchenko bott sen i somras.BILDNINGSRESAN: TBILISIReportageserien Bildningsresan tar dig till kulturens huvudstäder. Här får du en guide till de klassiska besöksmålen som är värda en omväg. Följ med till Fredrik Wadströms Tbilisi.VERKET SOM VÄRKER: DEN LÅNGA FLYKTENI vår serie "Verket som värker" handlar det om en film, en bok, ett konstverk ni lyssnare aldrig kunnat släppa, som verkligen gjort intryck och satt avtryck i livet. Den här gången rör det sig om en bok om en flock vildkaniner som bryter upp från sina ängar när de hotas av människornas framfart.ESSÄ: PARENTESEN EN OROANDE PARTISANParentesen är ända sedan den först uppstod en oroande partisan. Den träder in i texten som en eftertanke, med ett tillägg som komplicerar och bjuder motstånd, säger litteraturvetaren Jesper Olsson.Programledare: Lisa Wall Producent: Petra Quiding

Denna vecka blir det ett bonusavsnitt. Vi har nämligen precis fått besked om att vi kommer få gräva i tippen där skelettsökhunden markerat. Vi ville även veta vad vi behöver tänka på och vad vi potentiellt skulle kunna hitta. Vi har därför även passat på att intervjua kriminalteknikern och poddaren Anna Jinghede samt den polisiära arkeologen Jesper Olsson.

Den 1 juni 2022 bjöd Lunds universitet in till samtal på Skissernas Museum om betydelsen av att kommunicera forskning i en tid när många konkurrerar om allmänhetens uppmärksamhet. Tillsammans med moderatorn Lars Mogensen samtalade inbjudna gäster om forskningskommunikation, vägar in och ut ur akademin, och kampen om kunskap. Del 1: Forskningskommunikation -- en prioriterad fråga i ett demokratiskt samhälle Medverkande: Amina Manzoor, Sara Arvidson, Jesper Olsson, Anna Maria Fleetwood, Jimmie Kristensson Introduktion av Anna Jonsson, docent i företagsekonomi och en av arrangörerna av samtalen. Se samtalen på YouTube: https://youtu.be/gcewDuEAhBA Redigering av Martin Degrell. Musik av HoliznaRAPS.

Dikt: ur "Maskinflickans testamente" (Norstedts, 2006) 1a rad: Min far är fotbollsdomaren Ida Linde är född 1980 i Umeå men bor numera i Rissne i Stockholm. Debuterade som poet 2006 med den episka diktsamlingen Maskinflickans testamente och är nu aktuell med den episka diktsamlingen Karons tunnelbana. Hon har gett ut flera romaner och är verksam som översättare, dramatiker och kursansvarig på Biskops Arnös folkhögskola. Återkommande teman i hennes böcker är döden och kärleken, inflätade i varandra. Språket är ofta koncist och med en drastisk humor. Pressröster om Maskinflickans testamente:"Direkt och tveklös, fräck och lekfull om det behövs,sorgsen ibland - så framträder poesin i Ida Lindes debutbok." -Jesper Olsson, Svenska DagbladetMUSIK Detektivbyrån: GranmonEXEKUTÖR Detektivbyrån

På Nationellt forensiskt centrum, NFC, tar en arbetsgrupp fram digitala 3D-modeller av brottsplatser. Nu ska utredare på flera håll i landet få tillgång till tekniken. Digitala 3D-modeller tillåter utredare att återvända till en avbildad brottsplats helt digitalt. Med hjälp av laserscannern kan en mordplats dokumenteras, fynd återplaceras och kulbanor från skjutningar rekonstrueras i en digital sfär. Tidigare har scannern endast funnits på Nationellt forensiskt centrum, NFC, i Linköping. Där gjordes bland annat modellen av terrordådet på Drottninggatan 2017 men nu under 2021 ska även polisen i Malmö och Göteborg få tillgång till tekniken. P1-programmet "I lagens namn" kan berätta om hur 3D-brottsplatserna nu kommer bli en del av polisens framtida utredningar. - Jag tror att det här kommer att kunna växa och bli så pass stort att det ska komma till användning i stort sett varenda grovt brott, säger Håkan Larsson, forensiker som jobbar med brottsplatsdokumentation på NFC. Förra året tog gruppen i Linköping fram 3D-modeller i flera grova brottsutredningar inom ramen av ett pilotprojekt där de bland annat användes för att hålla förhör med vittnen. Nu har flera kriminaltekniker utbildats för att kunna börja dokumentera och använda 3D-brottsplatser. Men i framtiden kan den också komma att bli ett inslag i svenska rättssalar. - Du kanske till och med använder VR-glasögon för att komma tillbaka på platsen. Du kan använda den med VR också i förhörssituationer. Du kommer tillbaka på platsen på ett mycket enklare sätt utan att behöva åka dit, säger Jesper Olsson, forensisk arkeolog på NFC i Malmö. När brottsplatser förändras och byggs om kan en virtuell avbildning av en plats komma till nytta vid kalla fall. Ett annat användningsområde som polisen undersöker till framtiden är 3D-vallningar. Alltså där ett vittne, brottsoffer eller misstänkt kan återvända till en plats - helt digitalt. - Varken ett fotografi eller en datoranimation kan ju ersätta verkligheten. Det är ju först då man förstår att hur det verkligen ser ut heller, säger försvarsadvokat Elisabeth Nygren. Programmet "I lagens namn" undersöker kriminalteknikens värld där arkeologi och modern teknik möts och ställer frågan om vad som händer när vi lämnar den fysiska världen och träder in i den digitala. Programledare: Martin Wicklin Reporter: Lova Nyqvist Sköld Ljudtekniker: Fredrik Nilsson Producent: Viktor Papini

Fiktivt berättande har i alla tider använts för att behandla ämnen av sin tid och naturkatastrofer och dystopier är återkommande teman i film och böcker. Hur skildras kriser, undergång och apokalypser i en tid präglad av pandemier, permafrost, plastfyllda hav och fake news? Hur skildras kriserna och katastroferna, vilka former och grepp används och vems perspektiv och oro är det som kommer till uttryck? Vad händer med språket i dessa berättelser?   Fakultet essä - en podcast från Linköpings universitet, där du hör intressanta forskare läsa sina egna essäer.   Inläsning: Jesper Olsson, professor och forskare vid avdelningen för litteratur, kommunikation och svenska vid institutionen för kultur och samhälle vid Linköpings universitet Programledare: Annelie Norberg Producent, klipp och mix: Therese Eriksson Projektledare: Jenny Ahlgren och Camilla Smedberg   Signaturmusik: Funkysuspense av Bensound Musik i avsnittet: Epidemic Sound   Fler podcasts från Linköpings universitet hittar du på https://liu.se/podcast

Att prata om ålder och arbetsmarknad är viktigt ur flera olika perspektiv. I det här avsnittet har jag ett samtal med Jesper Olsson från Novare om detta viktiga ämne!

Att prata om ålder och arbetsmarknad är viktigt ur flera olika perspektiv.I det här avsnittet har jag ett samtal med Jesper Olsson från Novare om detta viktiga ämne!Gäst: Jesper Olsson, Senior Consultant, Novare Programledare: Priya Eklund Tekniker: Andreas DamgaardMusiken som hörs i avsnittet är Kevin MacLeod - Plain Loafer. Hjälp oss att bli bättre genom att svara på några frågor!

Att LinkedIn är ett professionellt socialt medie som det är bra att ha ett konto på har du kanske hört. Men. Det räcker inte med att skapa ett konto för att få ett jobb. Jesper Olsson är rådgivare på TRR och den här veckans avsnitt är fullspäckat med bra tips till dig som vill komma igång med att använda LinkedIn när du söker jobb.

Att LinkedIn är ett professionellt socialt medie som det är bra att ha ett konto på har du kanske hört. Men. Det räcker inte med att skapa ett konto för att få ett jobb. Jesper Olsson är rådgivare på TRR och den här veckans avsnitt är fullspäckat med bra tips till dig som vill komma igång med att använda LinkedIn när du söker jobb. Gäst: Jesper Olsson, Rådgivare, TRR TrygghetsrådetProgramledare: Priya EklundInspelningsansvarig: Sylvester GyanMusiken som hörs i avsnittet är Kevin MacLeod - Plain Loafer.

Parentesen är ända sedan den först uppstod en oroande partisan. Den träder in i texten som en eftertanke, med ett tillägg som komplicerar och bjuder motstånd, säger litteraturvetaren Jesper Olsson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Parentes livet slut parentes. Så slutar dikten First Person Shooter i Malte Perssons bok Till dikten. Bokstavligen. Raden rymmer inte några krökta tecken av välbekant slag, bara ord. Läsaren bjuds in att yttra något som egentligen hör till det skrivnas och outsagdas domän. Och vems röst är det som hörs inom parentesen: min egen, poetens, eller någon tredje? Frågan motiveras av diktens tema om poesins promiskuösa natur. Det vill säga, poetiska texters förmåga att framträda på och upplevas på en mängd olika sätt av en mängd olika läsare. Parenteser, precis som andra skiljetecken, hör till språkets stumma register. De fyller en funktion i texter de organiserar och rytmiserar vår läsning. Men de pockar inte på uppmärksamhet, och vill definitivt inte höras. Undantagen bekräftar som alltid regeln. Som i Carl Fredrik Reuterswärds konceptuella arbete Prix Nobel från 1966. I denna poesibok får vi ta del av de grafiska resterna av ett föregivet Nobelpristal. Orden har plockats bort, och allt som återstår är en armatur av skiljetecken som Reuterswärd själv, med sedvanlig ironi, läste in på grammofonskiva. I sin studie Digital Shift skriver litteraturvetaren Jeff Scheible att parenteser i en text alltid väcker tankar på dynamiken mellan skrivande och läsande och tystnad och tal. Vilket också begreppets långa historia vittnar om. Själva termen härrör från grekiskans parentesis, som betyder att foga in bredvid. Under antiken bildades ordet för att beskriva en retorisk operation ett inskott eller sidoreplik i ett anförande som gav extra energi och perspektiv på det som talaren hävdade. Intressant nog har begreppet alltså sina rötter i ett muntligt sammanhang. Det var först under medeltiden år 1399 hävdar en handbok som termen började hänvisa till ett skrivet tecken. Det var då som de klassiska bågarna (lunula, liten måne på latin) kom till bruk. Precis som andra skiljetecken bidrog parentesen till uppdelningen av en tidigare sömlös skrift. Vilket också indikerar en förskjutning i litteratur- och mediehistorien: en övergång från högläsning till tyst läsning från ett klingande ord som delas kollektivt till ljudlösa meningar, som möblerar en individs inre rum. parentesens stumhet är alltså, precis som fiskars, skenbar och bedräglig.  Skiljetecken var på det sättet kopplade till det tysta läsandets utbredning en process som mediehistoriker förbinder med uppkomsten av ett modernt jag. Det subjekt som den franske filosofen Descartes skulle fira med sitt jag tänker alltså är jag. Men parentesen var ändå, från början, en oroande partisan. Den träder in i texten som en eftertanke, med ett tillägg som komplicerar och bjuder motstånd (också när den vill förklara och förtydliga). Som om ytterligare en stämma än den som tidigare talat ville göra sig hörd. Parentesen öppnar för både brus och polyfoni. Det är inte någon tillfällighet att estetiskt brokiga perioder i litteraturhistorien, som barock och romantik, uppvisar en ökning i bruket av parenteser medan frekvensen sjunker under 1700-talets upplysning och 1800-talets realism. Med det tidiga 1900-talets avantgarde blev tecknet delaktigt i den mediepoetik som då bedrevs där skrivandets mediala och materiella villkor gjordes till föremål för experiment av dadaister och andra. Talande är den tyske expressionisten Christian Morgensterns dikt Fisches Nachtgesang (Fiskens nattliga sång) från 1905, bestående av enbart stumma streck och omkullvälta parenteser. Men parentesens stumhet är alltså, precis som fiskars, skenbar och bedräglig. Dess rötter i retorik och vältalighet skulle även bekräftas av flera 1900-talsförfattare, som aktivt utforskade tecknet. En av dem var den rysk-amerikanske språkekvilibristen Vladimir Nabokov, vars roman Lolita (1955) rymmer hela 450 parenteser, vilket är en signal om verkets komplexitet, och som givetvis påverkar läsningarna av det. Nabokovs förtjusning i tecknet var inte något isolerat exempel under efterkrigstiden. Tvärtom blev perioden en framgång för det parentetiska. Särskilt inom filosofin och kulturteorin. Genom att skapa ett avbrott och en fördröjning i textens flöde blev parentesen en perfekt symbol för sextiotalets poststrukturalism. Tecknet förkroppsligade vad den franske filosofen Jacques Derrida kallade différance. Det var inte någon tillfällighet att Derridas egen tongivande essä och vidräkning med den amerikanske språkfilosofen John Searle, Signature événement contexte (1971), lyckades packa in hela 190 parenteser i en text på 21 sidor, enligt Jeff Scheible, som uppenbarligen känt sig kallad att räkna dem Siffrorna påminner också om att parentesens viktigaste operativa område vid sidan av det skrivna ordet är matematiken. Och under det senaste halvseklet har dess matematiska tillämpning framför andra varit i algoritmer och programspråk. Att hävda att parenteser haft en betydelse för hur samtida verkligheter utformas är, med andra ord, en underdrift. Det mest parentestäta av programspråk är sannolikt LISP, där staplandet av logiska nivåer kan bli svindlande. Något av detta illustreras hos en samtida svensk författare, som gärna utforskar skärningspunkter mellan poetiskt och digitalt. Så här låter det när rymdspelet ZAXXOR ska beskrivas i Pär Thörns roman Din vän datamaskinen (2008) med parentestecknen högt uttalade: För att rädda världen (det vill säga jorden med tillhörande kolonier (exempelvis Venus (vilket är en djungelplanet, liknande en blandning av det inre av Afrika och Amazonas Och så fortsätter texten att vecklas in till dess att fem slutparenteser i rad leder tillbaka till den nivå som beskrivningen startade på På så vis kan parentesen presenteras som det ekologiska och relationella tänkandets figur framför andra. Om algoritmer aktualiserar parentesen, gäller det också för samtidens brännande frågor kring klimat och miljö. En av 2000-talets mest inflytelserika tänkare, Bruno Latour, har diskuterat hela vår modernitet som en parentes ett perspektiv på historien som kommer ur den kolonialisering och exploatering av jorden som åtföljt modern vetenskap, kapitalism och industrialism och som placerat oss i en växande klimatkatastrof. Vad som krävs idag, bortom modernitetens parentes, är ett annat och ekologiskt tänkande. Och kanske skulle denna ambition hos Latour kunna förstärkas genom ett mer raffinerat skriftbruk av parenteser? Parentesen är ju en figur som i stället för att nagla fast något likt ett objekt att hantera och exploatera i stället lägger till ännu ett perspektiv. Parentesen i en text bygger en ny platå eller värld, varifrån saker kan upplevas annorlunda. Och nästa parentes gör detsamma. I princip finns inte någon gräns för detta alstrande av nya kopplingar, relationer och miljöer. På så vis kan parentesen presenteras som det ekologiska och relationella tänkandets figur framför andra. Detta gör i högsta grad parentesen till ett skiljetecken för samtiden för poeter, filosofer och miljöforskare och alla vi andra textbrukare. Och då har jag inte ens nämnt, att den är bärande byggsten i en alldeles vanlig smiley. Jesper Olsson, litteraturvetare och kritiker   Litteratur Cuddon, J. A. A Dictionary of Literary Terms (Wiley-Blackwell 2013) Derrida, Jacques, Marges de la philosophie (Les Éditions minuit 1972) Hörl, Erich (red.), General Ecology (Bloomsbury 2017) Nabokov, Vladimir, Lolita (Penguin 2011) Persson, Malte, Till dikten (Bonniers 2018) Reuterswärd, Carl Fredrik, Prix Nobel (Bonniers 1966) Scheible, Jeff, Digital Shift (University of Minnesota Press 2015) Thörn, Pär, Din vän datamaskinen (Modernista 2008)

Kolonialism och motstånd när konstnären Kudzanai Chiurai ställer ut i Sverige. För 40 år sedan stod Glen Matlock i punkens epicentrum som basist i Sex Pistols - ett arv han får leva med än idag. Den zimabwiske konstnären Kudzanai Chiurais har under de senaste åren ställt ut i både New York och Kassel. Nu har det blivit dags för hans första soloutställning i Sverige, Madness and civilization på Kalmar konstmuseum. Reportage om en berättelse om kolonialism och motstånd, då och nu. Håller jazzen på att slukas av popmusiken? Gränsen mellan genrerna blir allt luddigare när mer och mer av jazzen hämtar intryck från populärmusik. Är det en oundviklig utveckling av jazzen eller håller den i själva verket på att försvinna? Samtal med Jazzradion i P2:s Märet Öman. Virginie Despentes gjorde på nittiotalet en skandalomsusad debut med romanen Baise-moi - Knulla mig - som också blev film. En roadmovie genom Frankrike där två unga kvinnor tar hämnd på våldtäktsmännen. Hennes nya romantrilogi, Vernon Subutex, har fått kultstatus i Frankrike. Katarina Wikars recenserar. Trots att han inte har haft en stor hitlåt på 40 år är Glen Matlock inskriven i rockhistorien för alltid. Matlock var basist i den första upplagan av Sex Pistols och skrev musiken till flera av punkbandets mest kända låtar. Med ett nytt soloalbum ute passerade han nyligen Sverige och kulturredaktionens Fredrik Wadström träffade honom för att tala om historien och nutiden. I den andra delen av OBS essäserie om skiljetecken har vi nu kommit ett omslutande tecken som oftast kommer i par och skapar ett rum inom vilket man säger något; ett inskott från sidan som viskas lite tystare men som likväl kan ställa resten av texten på ända. Litteraturvetaren och kritikern Jesper Olsson undersöker parentesen. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Gertrude Stein förknippas med Paris kulturliv under 1900-talets första hälft. Men det är till hennes säregna poesi och radikala litterära praktik vi ska vända oss för vägledning idag, menar Jesper Olsson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Klart som gyttja. Så beskrev den amerikanska författaren Gertrude Stein en gång sitt språk. Och utan tvekan hörde Stein till de mest säregna av språkskapare som den litterära modernismen producerade för hundratalet år sedan. Det märkliga är att hennes språk också är glimrande enkelt. Till skillnad från hos en samtida som James Joyce behöver man inte tråla djupen efter innebörder uppsöka ordböcker och encyklopedier på jakt efter arkaismer, latinska citat och tekniska termer. Stein föredrog det vanliga och vardagliga. Saker skulle ske i det öppna, i textens ytskikt. Men där någonstans blir enkelheten också förrädisk. Genom upprepningar, oväntade vägval och utelämnade skiljetecken, förlorar läsaren fotfäste i gyttjan. Det är i syntax och grammatik Stein blir sin egen. Som hon själv konstaterar i diktessän En grammatiker ur How to Write från 1931: Detta är mycket enkel grammatik. Vem för den dit. Detta är inte enkelt för den är inte skolad. / Grammatik. Om vi gråter, gråter han hjälper han inte sig själv som en utan dom. / Grammatik är inte mot segling. Om de inte har bordat en ångare. Det som gör Steins arbeten oavlåtligt fascinerande är just det slags öppenhet som citatet uppvisar vilket delvis hänger ihop med att det inte är en skolad stil eller grammatik. Stein tog sig friheten att bygga om språket från grunden. Inte bara språket, utan skrivandet och läsandet och litteraturen som praktik och händelse. Det var en nödvändig metamorfos som svarade mot en modern erfarenhet. Salongen blev ett ställe där litteratur kunde äga rum vid sidan av den tryckta boken Gertrude Stein föddes 1874, och växte upp i en välbemedlad judisk familj i Kalifornien. Trots att de periodvis vistades i Europa, och trots att hon flyttade till Paris 1903 och blev staden trogen till sin död 1946 var det amerikanska avgörande för hennes livssyn. Det är inte någon tillfällighet att hon inleder sin stora roman The Making of Americans med orden: Det har alltid förefallit mig vara ett sällsynt privilegium, detta att vara amerikan, en verklig amerikan, en vars tradition det tagit knappt 60 år att skapa. Det var denna modernitet som skulle göra det möjligt att på gammal europeisk mark föryngra litteraturen. När Stein var 19 år gammal lämnade hon dock Kalifornien för östkusten, och studier vid Harvarduniversitetet, där hon bland annat utförde experiment kring läsning och minne under filosofen William James översyn. Men trots framgångar och uppmuntran att fortsätta, drog hon vidare till Paris, där brodern Leo befann sig och där de tillsammans skulle bygga upp en imponerande samling av modern konst kring verk av Picasso, Braque, Cezanne och Matisse. Så småningom flyttade Steins blivande livskamrat Alice B Toklas in i syskonens lägenhet på Rue de Fleurus 27 medan Leo lite senare flyttade ut  och modernismens mest ryktbara salong tog form, där inte minst amerikanska författare under decennier skulle avlägga visit och erhålla sin entrébiljett till litteraturens huvudstad. Steins och Toklas salong blev dock inte bara en rastplats för Ezra Pound, Ernest Hemingway och andra, utan etablerade ett slags infrastruktur för litteratur en omständighet som blir tydlig i en fascinerande bok från 2017 med titeln Ett magiskt rum. Salonger i 1920-talets Paris, skriven av Ingrid Svensson. För Stein var detta extra viktigt. Hennes debut Three Lives hade publicerats 1909 och efter vedermödor hade hon 1914 fått diktsamlingen Tender Buttons utgiven. Därefter skulle det dröja innan hon fann nåd hos en förläggare. Egentligen var det först med det publika genombrottet, Alice B Toklas självbiografi (1934), som situationen lättade men än idag saknar man faktiskt en samlad utgåva av hennes verk. Salongen blev ett ställe där litteratur kunde äga rum vid sidan av den tryckta boken här kunde Stein läsa sina verk och få direkt respons. Hon och Toklas startade även det egna förlaget Plain Editions, för att sätta småtryck i cirkulation. Som kritikern och litteraturvetaren Solveig Daugaard framhåller i en ny och skarpsynt studie om mottagandet av Steins verk så utvecklades härmed en medialt komplex miljö för skrivande och läsande, som inte lät sig reduceras till en ståtlig förlagsutgiven bok. Frågan om betydelse är konstant undflyende i Steins texter. De avbildar aldrig rakt av. Innebörd är något som görs och blir till i läsakten inte något som bara finns. Samma komplexitet präglade också Steins texter i sig. Dikterna i Tender Buttons tog intryck av såväl kubismens uppbrutna kompositioner som de collage Picasso och Braque arbetade med. Samlingens mest kända rad lyder följdriktigt: agera som om det inte fanns någon nytta med ett centrum. Fyllda av egensinniga sammansättningar är dikterna ändå rotade i vardagens vanor, vilket rubrikerna på bokens tre delar tydliggör: Föremål, Mat och Rum. Återigen finner vi en kombination av hemvävt och oväntat. Vid sidan av konsten, var filmens bildremsor en viktig impulsgivare, och den kan kopplas till det mest patenterade stildraget hos Stein: upprepningen. Hennes språkliga girlang rose is a rose is a rose is a rose  med rötter hos Shakespeare bland annat är förstås det mest kända exemplet på denna teknik. Samtidigt är raden försåtlig i sin skenbart simpla struktur. Den väcker frågor kring vem och vad, kring saker och namn på saker. Frågan om betydelse är konstant undflyende i Steins texter. De avbildar aldrig rakt av. Innebörd är något som görs och blir till i läsakten inte något som bara finns. Att just rosen-raden framkallade en särskild aura insåg både Stein och Toklas, som bland annat skulle låta brodera den på en duk. Detta tilltag kan betraktas som ännu ett element i den varierade litterära miljö som Daugaard undersöker och som kan bidra till att fördjupa bilden av litteraturen i vår tid i 2000-talets medieekologi; en ekologi där texten bara utgör en aktör vid sidan av uppläsningar, författarintervjuer, sociala medier, blogginlägg, och så vidare. Denna rörelse bort från boken som litteraturens nav är kopplad till Steins speciella sätt att skriva. Upprepningarna och texternas öppenhet skapar en oro kring frågan om mening. Men öppenheten är också inbjudande: den uppmanar till svar och samarbeten. Läsaren blir en medskapare en medskrivare. Kanske är detta nyckeln till att Steins verk från 1950-talet och framåt även om den bredare publiken uteblivit lockat många författare: från John Ashbery till den svenska poeten Ida Börjel och den kanadensiska Nobelpriskandidaten Anne Carson. Under lång tid var Stein kanske främst en fotnot i en litteraturhistoria med manliga protagonister. Hon var konstsamlaren som var kompis med Picasso; som drev salong med Toklas; som bidrog med anekdoter kring det moderna Paris och skänkte sin profil till en postmodern HBTQ-ikonografi. Men idag är situationen annorlunda. Tiden har hunnit i kapp hennes texter. I en period när boken omvandlas, när läsandet och skrivandet flätas samman och blandas framför skärmar och plattor, kan Stein mycket väl vara den poetiskt lustfyllda och kritiska guide genom språk och värld vi behöver. Lika mycket som en Vergilius, Dante eller Joyce. Jesper Olsson, litteraturvetare och kritiker   Litteratur Solveig Daugaard, Im Always Wanting to Collaborate with Someone (Linköping University press 2018, under utgivning). Laura Luise Schultz, Mellem tekst og teater (Köpenhamns Universitet 2009) Gertrude Stein, The Making of Americans (Dalkey Archive Press 1995) En grammatiker, övers. Niclas Nilsson, OEI 14, 2003. "Tender Buttons" (Oxford University Press 2014) "Alice B Toklas Självbiografi", övers Thomas Warburton (Modernista 2017) Ingrid Svensson, Ett magiskt rum. Salonger i 1920-talets Paris (Ellerströms 2017)

Visste du att Kerstin Ekman har programmerat ett litterärt spel? I hennes dataprogram "Rymdresa" från 1991 måste spelaren identifiera såväl stjärnbilder och poesicitat för att ta sig vidare – och helst vara ordentligt beläst inom science fiction-litteratur. Kerstin Ekman är inte den enda författare som intresserat sig för litteraturens digitala möjligheter. Ända sedan de första datorerna såg världens ljus har det gjorts försök att skapa digital skönlitteratur. Men hur ringar man in litteraturens digitala historia? Hur pass programmerad är egentligen en sonett? Veckans avsnitt spårar den digitala litteraturen, från e-boken ända tillbaka till antiken. Veckans gäster är Jesper Olsson, litteraturvetare vid Linköpings universitet, och Cecilia Lindhé, litteraturvetare vid Göteborgs universitet, både specialiserade på litteraturens förhållande till medier och digital kultur. Bildningspodden – en podcast för vetgiriga – produceras av Magnus Bremmer och Klas Ekman för Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. Inspelningstekniker är Henrik Nordgren.

Jesper Olsson är en 47-årig civilekonom med avslipad skånska. Sedan 15 år jobbar han med att rekrytera i toppskiktet av seniora chefer. Han är Business area director på Forte Executives.