Podcasts about joakim l

I veckans avsnitt få vi träffa Joakim Lövgren Kohle som är historiker i botten och numera hästtränare. Vi tar ett historiskt perspektiv på dressyr och ridning när vi går tillbaka till medeltiden för att se hur hästen användes i strid. Vi börjar i det lätta kavalleriet för att sedan få höra och det tyngre chock kavalleriet. Joakim berättar hur en stridshäst var i allt ifrån temperament till storlek. Vi pratar också om hästen viktiga del i samhället under denna tid även utanför slagfältet.Vi kommer också in på lite mer modern beriden stridskonst och Joakim berättar om utrustning och hur han har tränat sina hästar för att klara alla svåra moment.Ett lite annorlunda avsnitt med så otroligt intressant. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt få vi träffa Joakim Lövgren Kohle som är historiker i botten och numera hästtränare. Vi tar ett historiskt perspektiv på dressyr och ridning när vi går tillbaka till medeltiden för att se hur hästen användes i strid. Vi börjar i det lätta kavalleriet för att sedan få höra och det tyngre chock kavalleriet. Joakim berättar hur en stridshäst var i allt ifrån temperament till storlek. Vi pratar också om hästen viktiga del i samhället under denna tid även utanför slagfältet.Vi kommer också in på lite mer modern beriden stridskonst och Joakim berättar om utrustning och hur han har tränat sina hästar för att klara alla svåra moment.Ett lite annorlunda avsnitt med så otroligt intressant. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Här är Joakim Lövgren från avsnitt 240 den 24 oktober.   Det blir hästägarfokus i Solvalla Podcast men genom en travtränares ögon. Joakim Lövgren är en av de tränare som satt extra fokus på kundupplevelsen och här berättar han hur det fungerar i hans verksamhet.   Solvalla Podcast presenteras av Stall Courant   Programledare: Markus Myron och Ola Lernå

I dag blir det hästägarfokus i Solvalla Podcast men genom en travtränares ögon. Joakim Lövgren är en av de tränare som satt extra fokus på kundupplevelsen och här berättar han hur det fungerar i hans verksamhet.   Eftersom podden var inställd förra veckan är det först nu vi reflekterar över de fantastiska travdagarna 11-12 oktober. Vi hyllar ett kuskrekord och även en kusk som få har uppmärksammat trots en helt formidabel tävlingsdag. Lacke var nöjd med sin Kriteriehelg och blickar nu mot Jägersro där han hittat några luringar till V75©.   Innehåll: 00.00 Joakim Lövgren minns känslan av att komma till Solvalla 11.25 Den nya tekniken ger nya möjligheter till kundvård 20.10 Hästägande som företagarnätverk? 24.32 Alltid en häst till salu 29.44 Stall Lövgrens spännande lördagsskräll 34.44 Daniel Wäjersten blev historisk 41.07 Regeländringarna i Vintermeetinget – vad innebär det? 43.56 Därför är vi avundsjuka på Anders Malmrot 47.54 Lackes Kriteriehelg och luringar till V75© på Jägersro   Solvalla Podcast presenteras av Stall Courant   Gäster: Joakim Lövgren och Lacke   Programledare: Markus Myron och Ola Lernå

Kristofer "Fölet" Jakobsson og Espen Edvardsen tar deg igjennom travuken som har vært og ukens gjest er Joakim Lövgren!

Här är ett klipp med hyllningar till Stig H Johansson från avsnitt 205 den 8 februari.   En återblick till Solvallas tävlingar 3 februari med hälsningar från Erik Adielsson, Roger Walmann, Carl Johan Jepson, Johan Untersteiner, Jan-Olov Persson, Ulf Ohlsson, Joakim Lövgren, Conrad Lugauer, Örjan Kihlström och Anders Holmgren.   Solvalla Podcast presenteras av Stall Courant   Programledare: Jörgen Forsberg, Anders Malmrot och Markus Myron.

Joakim Lövgren gästar! Joakim Lövgren med tydlig info om sina V75-chanser. Därför hade han en svacka, hans nya marknadschef, webb-tv-satsningen, varför fransmännen har utvecklats, hur han matchar en topp-treåring, att inte turista på Solvalla och Jägersros succé. Även GS75 i TV4, kik på V75 Solvalla och fel lopp på V86. Travpoddens andelar hittar du här! En podcast från gamblingcabin.se Besök gärna för mer trav och speltips! Gå med i vår Facebookgrupp för gott snack, speltips, tävlingar mm..

Vem var egentligen John Locke och varför är han relevant än idag? Dessa frågor försöker vi besvara i dagens avsnitt av ideologipodden. Vi kommer varje onsdag under de kommande veckorna att släppa en serie avsnitt som är gjorda i samarbete med Fria Moderata Studentförbundet som nyligen gett ut Guruhandboken, som avsnitten är baserade på. Dagens avsnitt är skrivet av Joakim Löf. Inläsningen är gjord av Rutger Brattström.

Vi träffar Joakim och pratar om hur det är att vara konsult ute hos kund, vikten av testade produkter och hur man bränner ner en bar

V75 tips Jägersro 22/4. Våra tipsexperter Albin Kjellberg och "Referenten" (Albin Engdahl) bjuder på sina bästa travtips till V75 Jägersro 22 april. Hemmatränaren Joakim Lövgren gästar och delger sina tankar om stallets hästar på V75-spelet. Prenumerera på kanalen genom att klicka här och slå på notiser så missar du aldrig nya avsnitt. https://bit.ly/3cxSlFc Vår Facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/Travcash/ Här är våra senaste skrivna V75-tips: https://travcash.se/v75-tips/ Köp en andel: https://travcash.se/andelsspel

World Refugee Day, a day dedicated to honoring the strength and courage of refugees around the world. Listen to these amazing stories from former refugee's, Abdul Alkayali and Alqumit Alhamad in a conversation with Astrid van Genderen Stort. Astrid van Genderen Stort, Chief of emergencies and external engagement, UNHCR, the UN Refugee Agency. Abdul Alkayali, IKEA, Czech Republic. Alqumit Alhamad, Sweden-based visual artist.This podcast was recorded in front of a live audience in Helsingborg, Sweden.Produced by: Sandra Charléz Mixer engineer: Joakim Löfgren

Saddle up, because it's time to look at horse riding in (pre)history! Equestrianism often has to be looked at indirectly, either from the equipment used in horse riding or artistic depictions of riding styles. In this month's episode of Finally Friday, we talk with two experts who look at horse riding in the past in just this way.Dr Rena Maguire is a visiting researcher at Queens University Belfast, where her research focuses on equestrianism in Ireland in the Late Iron Age and Early Medieval period. She specialises in the material culture associated with horse riding practices, and is particularly interested in using this material as a means to investigate the level of interaction that Late Iron Age Irish society had with mainland Europe.Joakim Løvgren is one of the founders of EquiAstra, which offers a range of training services – both modern and historic - related to horse riding, and is a historian specialised in Late Medieval equestrianism. His work investigates historic equestrian theory, as well as artistic depictions of horse riding from the past, and how these styles can be practically replicated today.Support the show (https://exarc.net/become-member)

V75 tips Solvalla 5 februari. Våra tipsexperter "Oddsjägaren" (Albin Kjellberg) och "Referenten" (Albin Engdahl) bjuder på bästa tipsen till V75 Solvalla. För att verkligen få grepp om den här finalomgången har vi ringt upp Joakim Lövgren och hört oss för om Piemonte i V75-2. Prenumerera på kanalen för att stötta podden och köp våra andelar. Dela gärna podden. Här är våra senaste skrivna V75-tips: https://travcash.se/v75-tips/ Köp en andel: https://travcash.se/andelsspel Vår Facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/Travcash/

Uppmaningen ”Bort med voltstart!” kommer från Lennart i det här avsnittet. Vad är det han har tröttnat på – och vad tycker övriga i podden om hans krav?Det har gått hela 14 år och fortfarande väntar en vinnare på den gula kavajen. Varför har det blivit så – och när får han den?Drivningsdebatten går vidare. Joakim Lövgren har drabbats av ett beslut som känns väldigt onödigt.Önas Prince har chansen att vinna ”Triple Crown”, det vill säga Gustav V:s pokal, Sprintermästaren och Svenskt Travderby. Vad tror vi om chanserna?Vi minns härlige Steinlager som 2005 gav Norge en efterlängtad seger i Elitloppet.Hur långt orkar man åka för ett oannonserat dopningsprov? Jobbar man på ST verkar det inte vara så långt ...Avsnittsrubriker:* Derbyvinnaren utan sin kavaj – efter 14 år ...* Banan som åker på flest dopningsprov – varför?* ... och här går man säker ...* Travet och sina märken* 77-åringens första häst – som blev Elitloppsvinnare!* Önas Prince – dags för Triple Crown?* Skrälloppet!Stötta Trottosportwww.trottosport.nu See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Årets första V75-omgång avgörs i Kalmar. Trion Pär Gustafsson, Eskil Hellberg och Julia Björklund tror att Joakim Lövgren får en bra lördag och får till sist ihop ett slagkraftigt system. Trevlig lyssning!

I avsnitt 36 av Travpodden. Joakim Lövgren om ändringen med startbilsvingen som måste ske, Berg och dalbanan bakom Brions elitloppseger, lunchtravets negativa effekter på aktiva, stora nedsidan med 16.20 och sina V75-chanser på lördag. Travpoddens andelar till lördagens V75 hittar du som vanligt här: https://www.atg.se/spelolekkontoret

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Jonas E, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Sången om kvarnen GrotteDenna till Frodesägnen hörande fornsång står i Eddan alldeles ensam och utan något samband med de öfriga hjältesångerna. Om sångens hjälte, Frode, säger Lüning: »I den något utförligare inledningen i Snorre-Eddan, pag. 78, kallas Frode en sonson till Sköld och är altså gjord till en af Leidrekonungarne. Under hans regering herskade en så djup fred, att ’ingen tillfogade annan man men, mötte han också, lös eller bunden, sin faders eller broders bane’. Denne Frode hörer dock icke till antalet af de egentlige Sköldungarne, utan han är en rent mytisk gestalt, enligt Munch identisk med Frö [Ynglingasagan bringar Frodefridens stiftande i samband med Frös herravälde i Upsala], dock alt från början stående i förbindelse med helgedomen vid Leidre och som sagogestalt äldre än Sköld. De tyska egennamnen Fanigolt och Manigolt (jämför Fänja och Mänja) antyda, att sagan om Frodes guld och altså väl också om hans fred, äfven varit bekant i Tyskland».

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Jonas E, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Sången om HamdeInnehållet af denna sång är väsendtligen bygdt på samma uppslag som den förra, men här föres berättelsen framåt ända till följderna af Gudruns äggelse. Först vardt det tvedrägt mellan Gudruns söner, i det Sörle och Hamde, hvilka (ehuru den senare tvekande) gått in på att fullfölja hämden, på vägen dråpo sin spotske och motsträfvige broder Ärp, sedan kommo de till Jörmunrek, af hvars folk de vordo öfvermannade och stenade, hvadan Gudruns alla ättlingar gå ur lifvet före henne.Denna liksom föregående sång anses af Sv. Grundtvig visserligen tillhöra ett yngre skede af hjältediktningen än de yppersta kvädena, men dock ej vara yngre än från det nionde århundradet.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Gudruns eggelseI slutet af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påvisades, att Völsungasägnens naturliga slut vore fullbordandet af hämden på Atle. Gudrun störtade sig också efter denna gärning i hafvet, och därmed kunde man väntat, att äfven hon vore svunnen ur diktens verld. Men sådan är icke händelsen. En fortsättning finnes, Svanhvit Jörmunrekssägnen, upptagande två sånger. I den första af dessa, Gudruns Äggelse, är Gudrun hufvudpersonen. Gudrun har, buren af hafvets böljor, kommit till konung Jonåkers land och är vorden gift med honom samt har födt honom tre söner, Sörle, Ärp och Hamde. Där uppfostrades också Svanhild, Sigurds och Gudruns dotter, tills hon vardt gift med en gubbe, kung Jörmunrek den mäktige. Hos honom var Bicke, Atles onde rådgifvare. Han stiftade en kärlekshandel mellan Svanhild och hennes stjufson, Randver; och denna kärlekshandel yppade sedan Bicke för Jörmunrek, hvilken till hämd lät Svanhild trampas till döds under ystra hästars hofvar. Detta är uppslaget, och sångens väsendtliga innehåll utgöres af Gudruns klagosång öfver sin lefnads hårda öden samt hennes sträfvan att ägga sina tre nu lefvande söner till hämd för deras systers undergång. Hela denna sägen kan tydligen tänkas ursprungligen hafva varit själfständig och fristående och först senare hopknuten med Völsunga-Gjukungasägnen.Jonåker Jörmunreks sägnens hela ställning till den egentliga Völsungasägnen, liksom dennas förhållande till de två öfriga sägnerna, Gjukunga- och Åslögssägnerna, skildras af Sv. Grundtvig sårdeles träffande i en noga genomförd bild. »Låta vi nu blicken», säger han, »glida ut öfver hela sagokretsen, så kunna vi likna denna vid en storartad forntidsbyggning, med en götisk domkyrka af första rang. Skeppet är då uppenbarligen den älsta delen af hvad som finnes, ett väldigt långskepp, bygdt i en ren och sträng, allvarlig stil; detta är den egentliga episka Völsungaättesägnen från Sigge till Sigurd. Det väldiga torn, som reser sig för ändan af skeppet, är väl tydligen något senare tillbygdt, men smälter dock sålunda samman med hufvudskeppet, att vi nu hafva svårt att tänka oss det borta; detta är hela den mera dramatiska Gjukungasägnen. Men en annan tillbyggnad, ehuru också synbarligen mycket gammal och i sig själf ett vackert stycke arbete, passar dock icke rätt till det öfriga, utan förstör symmetrien genom att dana en sidoflygel ut från det stora tornet; detta är Jonåker- Jörmunrekssägnen. Värre är det ändå med det åbäke, som är upphängdt på tornet på den andra sidan, dels för att dana en falsk symmetri med den förra tillbyggnaden, dels och förnämligast för att utgöra en förbindelse med den yttersta flygeln af en helt annan byggning, den yttersta flygeln af en gammal konungaborg; det är Åslögssägnen. Till denna sista finnes intet spår i själfva fornkvädena och icke häller i de till dem fogade prosaiska anmärkningarna» o. s. v. — Jämför om Åslögssägnen noten till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, visan 41!

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Den grönlänske sången om AtleDenna, den yngsta af Eddans hjältesånger, hvilken enligt Sv. Grundtvig sannolikt är diktad i Norge i det nionde eller tionde århundradet, är en utförlig och bred skildring af samma del af sägnen, som inneslutes i den förra sången. I det hela äro händelserna lika, men en och annan detalj är dock, såsom redan synts af noterna till det förra kvädet, här afvikande. Så spelar Gunnar harpan med handen enligt den förra sången, med tårna enligt denna; Gudrun är ensam, då hon i den förra sången dräper Atle, i denna gör hon det tillsammans med Högnes son; i den förra sången bränner hon efter Atles död upp borgen med alla, som äro där inne, i denna tillreder hon vaxade lakan till svepning och rustar ett kungligt graföl efter Atle o. s. v. I allo visar det sig, att den förra sången står högre i poetisk kraft än denna, om än denna till gengäld har partier af stor skönhet, hvilka saknas i denna förra. Ett sådant är Högnes samtal med sin maka. Kostbära, och Gunnars med sin husfru. Glömvar, om de olycksbådande drömmar, som dessa kvinnor haft i anledning af Atles bjudning; ett annat är, där de dödsbestämda barnen i visan 77 förtröstansfullt söka skydd i modersfamnen, ett af de mest på en gång sköna och hemska ställen i Eddan.En punkt af denna sång, Gunnars harpospel med tårna, har med förkärlek tagits till ämne af forntidens bildskärare. På den kyrkportal från Hyllestad, som omtalas uti inledningen framför noterna till Sången om Fåfne, finnes nämligen Utom Sigurdsbilderna en liggande figur, omslingrad af ormar, och med fötterna vidrörande en harpa. Denna figur måste vara Gunnar i ormagropen, och dess förekomst såsom slutfigur efter Sigurdsbilderna har godt skäl för sig. Efter Gunnars död hvilar nämligen Niflungaskatten, kring hvilken hela sagan hvälft sig, till domedag på flodens botten. Ingen kan uppenbara hvar den samma finnes, sagan är slut. — Ett annat snidverk öfver samma, ämne, äfvenledes ett norskt arbete, finnes bevaradt och aftecknadt, nämligen en brudstol från Telemarken. På ryggstycket af denna stol ser man Gunnar i midten med harpan vid sina fötter och med händerna hopbundna samt på båda sidor om honom en mängd konstfullt hopflätade ormar.I hvilket förhållande denna sång står till det amerikanska Grönland, af hvilket han fått namn, är icke klart. Bugge skrifver härom: »Möjligen har blott den omständigheten, att skrifvaren eller hans hemulsman hört dikten på Grönland, gifvit anledning till tillnamnet. Jag ser dock intet, som förbjuder oss att antaga, det dikten blifvit till på Grönland, ty inflytelse af kristligt uttryckssätt, skick och tänkesätt låter sig på flera ställen, såsom i visorna 87 och 103, påvisas. Skulle ej också visorna 17 och 18 peka hän till Grönland? Kostbära drömmer om en »björn», som kommer in i huset och förskräcker alla, och Högne, som i sitt svar förklarar drömmen om en rasande östanstorm, talar, som om Kostbära hade nämt en »hvitbjöm», hvilket synes förutsätta, att hvitbjörnen var den enda art af björn, som man här kunde tänka på».

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Den grönlänske sången om AtleDenna, den yngsta af Eddans hjältesånger, hvilken enligt Sv. Grundtvig sannolikt är diktad i Norge i det nionde eller tionde århundradet, är en utförlig och bred skildring af samma del af sägnen, som inneslutes i den förra sången. I det hela äro händelserna lika, men en och annan detalj är dock, såsom redan synts af noterna till det förra kvädet, här afvikande. Så spelar Gunnar harpan med handen enligt den förra sången, med tårna enligt denna; Gudrun är ensam, då hon i den förra sången dräper Atle, i denna gör hon det tillsammans med Högnes son; i den förra sången bränner hon efter Atles död upp borgen med alla, som äro där inne, i denna tillreder hon vaxade lakan till svepning och rustar ett kungligt graföl efter Atle o. s. v. I allo visar det sig, att den förra sången står högre i poetisk kraft än denna, om än denna till gengäld har partier af stor skönhet, hvilka saknas i denna förra. Ett sådant är Högnes samtal med sin maka. Kostbära, och Gunnars med sin husfru. Glömvar, om de olycksbådande drömmar, som dessa kvinnor haft i anledning af Atles bjudning; ett annat är, där de dödsbestämda barnen i visan 77 förtröstansfullt söka skydd i modersfamnen, ett af de mest på en gång sköna och hemska ställen i Eddan.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Kvädet om AtleDe två Atlekvädena, hvilka räknas vara de yngsta af Eddans sånger, äro till stil och framställning mer mångordiga och bredt anlagda än föregående sånger samt äfven i versformen afvikande. Se om det senare Inledningen!Båda kvädena, bland hvilka detta synes vara älst, börja med den lömska inbjudning, som Atle sände sina svågrar, Gunnar och Högne, och skildra händelsernas gång ända till och med Atles undergång genom Gudruns hämd. Hela detta händelsernas förlopp finnes framstäldt i senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane.Dessa Atlekväden kunna icke i storslagen enkelhet och skönhet mäta sig med de älsta af Eddans hjältesånger, men de bilda genom ämnets tragiska väldighet och diktionens framträdande böjelse för prakt så att säga en naturlig mellanlänk mellan Eddasången och medeltidsdikten.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Oddruns klaganDetta kväde sammanknyter hufvudhändelsema i Atlekvädena med det föregående af de handlande personernas öden. Borgny, som endast förekommer i denna dikt, och som eljest icke ingriper i händelsernas gång, är vorden förförd af sin älskare, men kan ej framföda sitt barn, förr än Brynhilds och Atles syster, Oddrun, bevekt af hennes nöd, med trolldom förlöser henne. I det samtal, som sedan uppstår dem emellan, gripes Oddrun af likheten mellan Borgnys och sina egna öden och utbryter i den klagosång, i hvilken hon vid sidan af Brynhilds historia skildrar sin egen förnedring och sina vemodiga öden. Efter Brynhilds död hade nämligen Gunnar och Oddrun dragits af en oemotståndlig kärlek till hvar andra. Men Atle hade vägrat deras förening. Då de detta oaktadt ej kunnat motstå sin böjelse, utkräfver Atle både på Gunnar och dennes broder Högne den förfärliga hämd, som sedan frammanar Gudruns, Gunnars och Högnes systers, än hemskare återhämd, hvilken skildras i slutet af båda Atlekvädena.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Tredje kvädet om GudrunDetta lilla kväde innehåller blott en episod, som icke är af någon afgörande vigt för hufvudhändelserna. Det visar blott, att fomåldern tänkte sig Gudrun höjd öfver alla lägre lidelser och pligttrogen äfven mot en man, som hon ej älskade. En Atles frilla, Härkja, hade nämligen misstydt Gudnms af föregående sång kända långa samtal med Tjodrek. Gudruns oskuld framgår emellertid genom skållningsprof, ett medel till skulds eller oskulds utrönande, som äfven omtalas i Grågås, Islands gamla lagbok, samt i Frostatingslagen och i Eidsivatingslagens Kristingarätt.Detta kväde anses af Svend Grundtvig, till motsats mot de öfriga Völsungakvädena, vara yngre än det nionde århundradet.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Brynhilds ritt till Hel:Detta kväde, hvilket nära sluter sig till den sista leden af det föregående, anses, liksom Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, vara något yngre än de öfriga Völsungasångerna, men dock hedniskt. Det innehåller af sagostoff intet nytt, utan utgör endast ett återupprepande af de händelser, som närmast sammanhänga med Brynhilds kärlek till Sigurd. För öfrigt har detta kväde ur etnografisk synpunkt sitt förnämsta intresse; ty detta återupprepande förorsakas af det möte med en gygja (jättinna), för hvilket Brynhild på ridten till Häl råkar ut. Denna gygja häjdar henne och utslungar mot henne förebråelser, som komma henne att till själfförsvar upprepa sin historia. Den inblick, kvädet sålunda ger uti en betydelsefull punkt af våra faders uppfattning af lifvet efter detta, är onekligen af vigt. Det är den förflutna lefnadens minnen och känslor, som gå igen i den dödes tankar. Och samvetet är ingalunda den minst högröstade af dessa inre makter. Detta röjes här af gygjans uppträdande; ty denna gygja, som sinkar Brynhild på vägen till Häl och förehåller henne hennes gärningar, är, såsom C. Hauch säger, egentligen att anse »som ett uttryck af hennes egna tankar, hvilka icke ens efter döden lemna henne någon ro». I detta hänseende står grundtanken i denna sång i full samklang med en mängd af medeltida visor och nyare sägner. Ty det är ett mycket vanligt motiv i all vår folkdikt, att lefnadens minnen, synnerligast de dystra, ej gifva den döde ro, utan drifva honom att söka försona eller godtgöra någon aggande ogärning.De i detta kväde med klammer försedda visorna 7-10 äro förnämligast upptagna därför, att de af ålder räknats hit. S. Grundtvig har emellertid gifvit starka skäl för den åsigten, att de rätteligen tillhöra Sången om Segerdrifva, där de också införts under n:r 4-7. Genom deras borttagande ur Brynhilds ridt till Häl skulle också det förnämsta stöd, som i Eddan förefunnits för den sammanblandning af Segerdrifva och Brynhild, som förvirrar Völsungasagans framställning af Sigurds lefnadsöden, hafva bortfallit.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Det andra kvädet om GudrunDetta kväde innehåller i öfverblick Gudruns öden alt ifrån hennes jungfrutid i fädernegården och ända till kort före hennes hämd på Atle för sina bröders död. Det innehåller således åtskilligt, som redan är kändt af föregående kväden, och äfven åtskilligt, som sedan kommer att utförligare besjungas i de följande. Det är därför dock ingalunda fragmentariskt, utan framträder på många punkter fulltonigt och rikt genomfördt. Af senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, där Gudruns öden i sammanhang förtäljas, är det lätt att finna den sammanhållande tråden mellan de punkter af Gudruns lif, som i detta kväde beröras. Gudrun talar här alt igenom såsom Atles drottning. Det är konung Tjodreks minnen af sorgliga nederlag, som förmå Gudrun att sjunga om sina sorger.En egenhet med kvädets sångform är för öfrigt, att det är en stor monolog. S. Grundtvig påvisar dock, att denna form sannolikt icke är den ursprungliga, utan är senare tillkommen. De handlande personerna uppträda nämligen midt i berättelsen såsom talande alldeles som i de öfriga sångerna. Den tillbakablicksform, som här sålunda troligtvis är sekundär, är däremot enligt S. Grundtvig tydligen ursprunglig uti två andra sånger, som äro att räkna bland Eddans yngre, nämligen Oddruns klagan och Gudruns äggelse. Denna omarbetning tyder emellertid på en senare tid och en nyare smak, än den, som var herskande, då kvädet först diktades. Detta röjer tillvaron af en märklig utveckling, som dock måste tänkas helt och hållet falla inom hednatiden.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Niflungarnas dråpDetta prosastycke innehåller i kort sammandrag det förnämsta af innehållet uti de följande Gudrunskvädena, Oddruns klagan samt Atlekvädena.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Tredje kvädet om Sigurd FafnesbaneDetta kväde, som är af öfvervägande episk art, innehåller dels i kort sammandrag åtskilligt, som finnes utförligare besjunget i andra kväden, dels utförligare, hvad i andra endast finnes kort antydt, dels också sådant, som ligger obesjunget mellan andra kväden. Det börjar med Fåfnes fall, från hvilket det med ens hoppar till Sigurds besök hos Gjuke och hans ridt med Gunnar till Brynhild. Sigurds och Brynhilds skuldfrihet framträder här å nyo på det klaraste. Mellan visorna 5 och 6 är åter ett stort hopp; både Sigurd och Brynhild äro i den senare visan gifta. Brynhild äggar nu Gunnar till hämd; men märkas bör, att denna sång hör till en version, enligt hvilken Brynhild vid denna äggelse icke pådiktar sig och Sigurd något brott. Därpå följer Gunnars och Högnes samtal, synnerligt utfördt, samt Guttorms införande i sveket. Han, som icke svurit Sigurd någon ed, skulle utföra dådet. Efter öfverfallet på Sigurd och Guttorms undergång genom den dödssårade Sigurds svärdskast följa Sigurds sista ord till Gudrun. Därpå träder Brynhild i förgrunden. Sedan nämligen Gunnar på henne kastat all skulden, stiger hon upp och kväder om hela sin lefnad och höjer en lofsång öfver Sigurd. Mot honom vore Gjukes söner blott ringe män.»En jag älskatoch ingen mer,valkyrian har ejhvälfvande hug»,detta är den höga tanke, som fyller hennes sinne. Därför besluter hon att följa Sigurd i döden. Gunnar och alle hans män utom brodern Högne gå fram och söka förmå henne att afstå från detta beslut, men förgäfves. Hon delar ut sitt guld och sina skatter, dräper en mängd af sina svenner, tärnor och trälakvinnor samt genomborrar sig själf med ett svärd. Kvädet slutar med hennes storartade dödssång. Hon vänder sig till sina tärnor och bjuder dem följa med henne och Sigurd till Valhall. Därpå vänder hon sig till Gunnar, förutsäger Gudruns gifte med hennes egen broder Atle samt förutspår i korta drag så väl Gunnars som Atles och Gudruns slutliga, hemska öden. Till slut, i visorna 65-71, kväder hon sin sista bön, att Gunnar skulle bygga ett stort bål åt henne och Sigurd och därpå bränna alla, som fallit, så att de i en enda stor, väldig skara skulle draga in genom Valhalls guld-ringsglänsande portar. Det är i ljuset af detta Brynhilds storslagna slut, som man måste se det föregående af hennes bana, för att man skall fatta hela djupet af hennes väldiga karakter, säkert den på en gång skönaste och mest tragiska gestalt, som finnes skildrad i hela Eddadiktningen.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Första kvädet om GudrunDenna, den mest rörande af alla Eddans sånger, står i poetisk skönhet och psykologisk sanning såsom ett mönster för alla tider. Ämnet är lika enkelt som gripande. Gudrun, en äkta nordisk kvinna i bedröfvelse, sitter sörjande öfver den döde Sigurd. Men hennes sorg är stum. Hon finner icke tårarnas lindring. Män och kvinnor, jarlar och konungadöttrar, gå fram att trösta henne, men utan påföljd. Kvinnorna tälja, för att dela hennes tankar, sina egna sorger, alt hvad de själfva svårast lidit. Men intet hjälper, förr än Gullrand, Gjukes dotter, lyfter täckelset från den döde Sigurd. Åsynen af den bleknade bryter då hos den kvalda på en gång tårarnas dam och tungans band, så att hon får gråta ut och i en strålande lofsång öfver den döde kan gifva sitt hjärta luft.Efter denna lofsång träder emellertid Gudrun å nyo in i lifvet, varder en annans maka och genomgår nya slitningar, såsom synes af de två senare kvädena om Gudrun och af kvädena om Atle.Såsom motsats mot Gudruns känslosamma men öfvergående sorg, framträder i slutet af denna dikt Brynhild, söndersliten, mörk och hemsk. För hennes sorg finnes ingen lindring, på hennes kval intet slut. Hennes ännu mer gripande sätt att sörja och dö skildras i sista hälften af Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane.Ett och annat uttryck i Gudruns klagan påminner om ställen i Sigruns sköna klagan öfver Hälge i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visorna 36-38.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Sången om SegerdrifvaRedan uti inledningen öfver noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påpekas, att den händelse, som innehålles i denna dikt, nämligen Sigurds ridt upp till sköldborgen på Hindarfjället, valkyrians uppväckelse ur trollsömnen och hennes runosång, alldeles lika återfinnes äfven i Völsungasagan, men där med Brynhild till hjältinna i stället för Segerdrifva samt lyktande med en trolofning. Eddans uppfattning är högre. Segerdrifva är en valkyria, som med runosången skänker Sigurd underbar visdom, men aldrig Sigurds älskarinna. Brynhild åter bindes vid honom med kärlekens hela hängifvenhet. Dessa två, Segerdrifva och Brynhild, ursprungligen skilda, olika personer, hafva dock, såsom vi sett, redan tidigt sammanblandats och hopflutit till en. De måste dock skiljas åt, ty Segerdrifva har en gång älskat, innan hon stuckits med sömntörnet, och mellan henne och Sigurd uppstår ingen passionens låga. Brynhild åter, som strax bindes vid Sigurd, kan aldrig förr hafva känt kärlek till någon man. Det är således icke Segerdrifva och Gudrun, utan Brynhild och Gudrun, som äro de två kvinnor, hvilka stå såsom hvar andras motsatser på hvar sin sida om Sigurd, men båda lika fast bundna vid honom, medan Segerdrifva står skild från dem båda och är fri.Största delen af denna öfvervägande lyriska dikt upptages af Segerdrifvas runosång. Dessa märkvärdiga och dunkla visor, hvilka böra sammanställas och jämföras dels med slutet af Den Höges Sång, alt från visan 142, dels med visorna 61, 78 och 79 af Solsången, skildra, huru Odin är runornas öfverbringare till verlden, och huru han funnit dem genom att lyssna till talet från Mimes hufvud. Af detta tal har han fått veta, att de stå ristade på skölden framför skinande guden, på Ärvaks öra och Allsvinns hof o. s. v. Alla dessa hafva sedan skafts utaf och sändts, blandade uti det heliga mjödet, ut åt alla håll. De finnas därför bland Åsar, bland alfvar, några hos vise Vaner, några hos Midgårds mänskor. Som skriftecknens bruk, och runorna äro Nordens älsta skriftecken, måste förefalla de oinvigde såsom ren trolldom, är det lätt att fatta, att ordet »runa» hos de gamle dels kan betyda »skriftecken», dels »visdom», »hemlig kunskap», eller nära nog »trolldom», dels kan ega dessa båda betydelser hopblandade. Af denna ordets skiftrika betydelse förklaras det också, att Odin i Den Höges Sång än kan säga »så sjunger jag», än åter »så ristar jag» och i båda fallen underförstå »runor». Såsom af Eddans runosånger ses, uträttas med runornas hjälp väldiga ting; ty de frälsa från sorg och sjukdom, döfva svärd, häjda flygande pil, stilla storm och eld m. m. dylikt. Denna tro på runornas underbara trolldomsmakt har ej dött ut med hedendomen utan uppenbarar sin fortvaro i många nordiska folkvisor från Medeltiden. Liksom Odin i Den Höges Sång med runosång villar trollen, som sväfva genom luften, så att de fara vilse från sin vanliga hamn (gestalt) och från sina vanliga tankar, så lockar riddaren i medeltidsvisan näcken med harpospel och binder honom, så att han måste återgifva sitt rof; liksom Odin i Den Höges Sång säger, att han icke blott med runor kunde locka till sig en jungfru, om han ville, utan äfven med samma medel kunde kvarhålla hennes sinne fånget, så kastar »Ridder Stig» i den danska visan runor på »Regisse», konungens syster, med den påföljd, att hon måste följa honom dag och natt, i lif och död. Många andra drag, belysande hednatidens och medeltidens tro på runornas underbara makt, skulle kunna anföras, men detta ginge utöfver ändamålet med dessa förklaringar.

Her er andre episode i serien C-POD VOKSEN! Her er andre episode i serien C-POD VOKSEN! Programleder er Joakim Løberg. Temaet er kognisjon og i studio er Stine Dybvig, som deler erfaringer om sine kognitive utfordringer, og psykologspesialist Helene Høye. God lytting!

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Sången om SegerdrifvaRedan uti inledningen öfver noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påpekas, att den händelse, som innehålles i denna dikt, nämligen Sigurds ridt upp till sköldborgen på Hindarfjället, valkyrians uppväckelse ur trollsömnen och hennes runosång, alldeles lika återfinnes äfven i Völsungasagan, men där med Brynhild till hjältinna i stället för Segerdrifva samt lyktande med en trolofning. Eddans uppfattning är högre. Segerdrifva är en valkyria, som med runosången skänker Sigurd underbar visdom, men aldrig Sigurds älskarinna. Brynhild åter bindes vid honom med kärlekens hela hängifvenhet. Dessa två, Segerdrifva och Brynhild, ursprungligen skilda, olika personer, hafva dock, såsom vi sett, redan tidigt sammanblandats och hopflutit till en. De måste dock skiljas åt, ty Segerdrifva har en gång älskat, innan hon stuckits med sömntörnet, och mellan henne och Sigurd uppstår ingen passionens låga. Brynhild åter, som strax bindes vid Sigurd, kan aldrig förr hafva känt kärlek till någon man. Det är således icke Segerdrifva och Gudrun, utan Brynhild och Gudrun, som äro de två kvinnor, hvilka stå såsom hvar andras motsatser på hvar sin sida om Sigurd, men båda lika fast bundna vid honom, medan Segerdrifva står skild från dem båda och är fri.Största delen af denna öfvervägande lyriska dikt upptages af Segerdrifvas runosång. Dessa märkvärdiga och dunkla visor, hvilka böra sammanställas och jämföras dels med slutet af Den Höges Sång, alt från visan 142, dels med visorna 61, 78 och 79 af Solsången, skildra, huru Odin är runornas öfverbringare till verlden, och huru han funnit dem genom att lyssna till talet från Mimes hufvud. Af detta tal har han fått veta, att de stå ristade på skölden framför skinande guden, på Ärvaks öra och Allsvinns hof o. s. v. Alla dessa hafva sedan skafts utaf och sändts, blandade uti det heliga mjödet, ut åt alla håll. De finnas därför bland Åsar, bland alfvar, några hos vise Vaner, några hos Midgårds mänskor. Som skriftecknens bruk, och runorna äro Nordens älsta skriftecken, måste förefalla de oinvigde såsom ren trolldom, är det lätt att fatta, att ordet »runa» hos de gamle dels kan betyda »skriftecken», dels »visdom», »hemlig kunskap», eller nära nog »trolldom», dels kan ega dessa båda betydelser hopblandade. Af denna ordets skiftrika betydelse förklaras det också, att Odin i Den Höges Sång än kan säga »så sjunger jag», än åter »så ristar jag» och i båda fallen underförstå »runor». Såsom af Eddans runosånger ses, uträttas med runornas hjälp väldiga ting; ty de frälsa från sorg och sjukdom, döfva svärd, häjda flygande pil, stilla storm och eld m. m. dylikt. Denna tro på runornas underbara trolldomsmakt har ej dött ut med hedendomen utan uppenbarar sin fortvaro i många nordiska folkvisor från Medeltiden. Liksom Odin i Den Höges Sång med runosång villar trollen, som sväfva genom luften, så att de fara vilse från sin vanliga hamn (gestalt) och från sina vanliga tankar, så lockar riddaren i medeltidsvisan näcken med harpospel och binder honom, så att han måste återgifva sitt rof; liksom Odin i Den Höges Sång säger, att han icke blott med runor kunde locka till sig en jungfru, om han ville, utan äfven med samma medel kunde kvarhålla hennes sinne fånget, så kastar »Ridder Stig» i den danska visan runor på »Regisse», konungens syster, med den påföljd, att hon måste följa honom dag och natt, i lif och död. Många andra drag, belysande hednatidens och medeltidens tro på runornas underbara makt, skulle kunna anföras, men detta ginge utöfver ändamålet med dessa förklaringar.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Sången om FåfneDenna sång, hvilken af Sv. Grundtvig räknas bland dem af Eddans kväden, hvilka hafva en öfvervägande lyrisk karakter, skildrar först, huru Sigurd gaf banehugget åt Fåfne. Sedan följer det långa samtalet mellan den dödssårade Fåfne och den segrande Sigurd. När Fåfne var död, skar Rägin ut hjärtat ur honom samt drack blod ur såret. Sedan bad han Sigurd steka Fåfnes hjärta på spett, medan han själf lade sig att sofva. Efter en stund ville Sigurd fresta, om hjärtat var stekt, men brände sig därvid i fingret, hvarför han stack detta i munnen. Men då han gjorde detta och sålunda fick Fåfnes hjärteblod på sin tunga, vardt han strax så vis, att han förstod, hvad foglarna sjöngo i träden rundt omkring honom. De uppmanade honom, såsom synes af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, att dräpa den falske Rägin och sedan uppsöka den förtrollade mön på Hindarfjället.Slutet af sången skildrar, huru Sigurd plundrade Fåfnes bo och lastade alt guldet på Grane.Völsungasagan och särskildt den i denna och föregående sång inneslutna delen af Sigurdssägnen, alt från svärdssmidningen och till Rägins fall, har, såsom professor Karl Säve, fröken I. Mestorf, m. fl. forskare nyligen ådagalagt, på flera ställen i Norden i en mycket aflägsen forntid gifvit anledning till konstnärliga försök af stor etnografisk och kulturhistorisk betydelse. De förnämsta i Sverige kända monumenten af detta slag äro ristningarna på:Göksstenen nära Näsbyholms gård uti Härads socken af Åkers härad i Södermanland och påRamsundsbärget i Sjövikshagen under Mora by i Jäders socken af Öster-Rekarne härad, också i Södermanland.Den sista af dessa ristningar, hvilken är fullständigast bevarad, innehåller eller antyder, på en yta af omkring 80 ☐ fot, sex olika handlingar eller uppträden ur sagan, nämligen:Uttern, Rägins och Fåfnes broder, hvars dråp gaf anledning till gudarnes fängslande och uppsökandet af Andvares guld, hvilket sedan med sin förbannelse spelar en så vigtig rol i hela fortgången af sagan;Rägin framför smedstädet, omgifven af smedsverktyg, nämligen hammare, dubbelbälg och tång, samt hållande med högra handen ett föremål (möjligen ämne till ett svärd) öfver elden, medan han med den vänstra skyler sitt bortvända ansigte, som om han hviskade åt någon. Denne någon kan vara Sigurd, med hvilken Rägin under smidandet talade;(Denna figur kunde i och för sig mycket väl vara Sigurd, som steker Fåfnes hjärta öfver elden och därvid brännande sig lyfter upp handen för att sticka det brända fingret i munnen, men då den motsvarande figuren å Göksstenen tydligen håller en hammare i högra handen, ger detta ökad styrka åt det antagandet, alt det är Rägin och ej Sigurd, som åsyftas.)Sigurd, nedifrån med sitt svärd genomstingande den i en lång orms skepnad framstälde Fåfne. Märkas bör, att Sigurd gräft en grop tvärs öfver den väg, på hvilken Fåfne plägade ringla fram, och att han, stående i denna grop, stack svärdet rätt upp genom Fåfnes kropp;De två foglar (denna sång nämner sju och Völsungasagan sex, medan en afbildning i Norge blott har tre), som sjöngo för Sigurd, då han stekte Fåfnes hjärta ;Rägins dvärgakropp och ett stycke därifrån hans afhuggna hufvud;Hästen Grane, bunden vid det träd, i hvilket foglarna sitta, och på sin rygg bärande Fåfnes skatt.Göksstenen innehåller i det närmaste samma ristningar, ehuru i råare teckning.Professor Säve, som af åtskilliga grunder antager, att dessa Sigurdsristningar gjorts omkring eller före midten af det elfte århundradet, framställer såsom gissning, att de personer, som i den långa ormens runeskrift nämnas såsom konstverkens upphof, hållit sig själfva för att vara ätteläggar af Sigurd Fåfnesbane, och att sålunda dessa minnesmärken skulle bevisa, att här midt i Svitjod funnits slägter, som räknat sina anor ända upp till Völsungarne. Om nu än denna tilltalande förmodan ej kan ledas i bevis, så är det dock visst, att dessa utförliga bildristningar, hvilka emellertid icke äro de enda af detta slag, som hos oss finnas, oemotsägligt styrka, att Sigurd Fåfnesbanes saga varit ända in i sina enskildheter känd här i Sverige vid den antydda tidpunkten, en omständighet, som, jämte många andra, starkt vittnar för vårt folks rätt att räkna sig som delegare i de poetiska skatter, som inneslutas i Eddans hjältedikt.Norge eger i träbildskärningarna på portalerna till Hyllestads och Veigusdals kyrkor i Sätersdalen, detta hem för uråldriga minnen, en räcka ypperliga, omkring 200 år yngre teckningar öfver nästan alldeles samma punkter af Sigurds sagan, som de, hvilka finnas på de svenska monumenten, och äfven Sönder-Jylland eger på ett granitblock, inmuradt i den 1¼ mil från staden Slesvig belägna kyrkan i byn Norder-Fahrenstedt, några bilder, en drake, en fogel och en man till häst, hvilka tyckas syfta på samma sägen.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Andra kvädet om Sigurd Fåfnesbane eller RäginsmålDetta kväde handlar om Sigurds hämd på Hundings söner. Denna hämd, vedergällningen för hans faders och morfaders död, ålåg Sigurd såsom den främsta pligten i lifvet.Såsom en episod ingår i början Rägins, Sigurds fosterfaders, och dennes ätts dystra saga. Denna saga innebär också en skildring af, huru det olycksbringande guldet allra först kom ur dvärgarnes våld. Denna episod, hvilken sedermera får en så stor betydelse äfven för hela Völsungaätten samt i synnerhet för Sigurd själf, upptager de första tolf visorna af dikten. Därefter vill Rägin, att Sigurd skall dräpa Fåfne, Rägins broder, som i en drakes hamn rufvar på alt guldet. Sigurd vägrar emellertid, emedan det först åligger honom att hämnas sin fader och morfader. Till denna hämdfärd får han af Hjälprek skepp och folk. Under färden uppstår en svår storm, just medan han kryssar framför en bärgudde. En man i kappa och hätta står då på bärgudden och ropar till honom samt beder honom att få komma om bord. Mannen är Odin, och genast, så snart han stigit upp på skeppet, stillas stormen, alldeles samma poetiskt sköna drag, som äfven möter på andra håll, särskildt i skildringen af Jesu lärjungars färd öfver det stormande hafvet.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Om Sinfjötles dödOm Sinfjötles ätt, bedrifter och död, se inledningen framför noterna till Första kvädet om Hälge Hundingsbane! Det synes emellertid sannolikt, att fornsägnerna om Völsungaätten ursprungligen haft att berätta vida mer om Sinfjötle, än man nu eger kvar. Ett nytt uppslag till att Sinfjötle gält mer i den äldre traditionen, än uti ännu bevarade skrifter, gifves genom Svend Grundtvigs och Bugges med åtskilliga skäl styrkta antagande, att det är den hedniske Sinfjötles bild, som går igen i den danska medeltidsvisan om Svend Felding, till hvilken vi i Sverige ega motsvarigheter i visorna om Sven Färling och Sven Fotling.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Första kvädet om Sigurd Fafnesbane eller Gripes spådomDenna sång, som äfven kallas Gripes spådom, skildrar den unge Sigurds ridt till sin morbroders, Gripes sal, och innehåller de spådomar, denne uttalar om Sigurds kommande öden. Sigurds personliga höghet träder öfver alt fram, men också redan nu hans vemodsfulla, oundvikliga öde. Sången går icke in i enskildheter, utan håller sig blott till de stora dragen samt är alt igenom mycket regelbundet bygd i dialogform utan någon inblandning af prosa, utom framför själfva början af det hela. Alt tyder på, att detta kväde är vida yngre än de öfriga Sigurdssångerna. Det kan näppeligen hafva uppkommit förr, än hela sagan om Sigurd, fullt utbildad, var ända in i sina enskildheter af hvar man känd; ty det är i själfva verket en rekapitulation af alt sammans, ehuru stäld i spetsen och framträdande som en förutsägelse. Märkas bör emellertid, att, huru mycket än vårt sinne störes däraf, att hjälten på förhand vet sina öden och sålunda på sätt och vis mist sin frihet, så sågo våra fäder denna sak ingalunda på samma sätt. Ty den isländska literaturen är full af sådana spådomar och profetior. Liksom drag af sägnen om Hälge Hundingsbane fortlefvat efter hedendomens slut och framträdt i nordiska medeltidsdikter, så har också Sigurd Fåfnesbanes öden varit ett kärt ämne för den medeltida diktningen och konsten. Just denna dikt, Sigurds ridt till Gripe, går sålunda, såsom S. Grundtvig påvisat, igen i den danska visan om Sivard Snarensvend, till hvilken visa en svensk motsvarighet finnes meddelad i Runa för 1843. Hjälten heter i den svenska visan Sibol. Äfven hästen Grane, i Völsungasagan liksom i Eddasångerna oskiljaktigt fäst vid Sigurds person men däremot icke förekommande i den tyska paralleldikten, framträder i medeltidsvisorna under namnen Graamand, Skimling Gram o. s. v. En norsk variant ger ändå klarare till känna denna medeltidsvisas slägtskap med vår Eddasång. I den norska visan heter t. o. m. morbrodern, till hvilken »Sigurd svein» rider, »Greiper kongin».

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!NOTER TILL ANDRA KVÄDET OM HELGE HUNDINGSBANEDetta andra kväde om Hälge Hundingsbane kommer såsom helgjutet, harmoniskt konstverk ej upp till jämnhöjd med den förra dikten om samma hjälte. Då denna senare alt igenom är utförd i versform och med episkt jämnmått fortskrider till sin föresätta slutpunkt, är däremot det förra tätt och ofta afbrutet af prosastycken, tvifvels utan kvarlefvor af versifierade partier, hvilkas ursprungliga form gått ur folkets minne redan vid den tidpunkt, då kvädet upptecknades. Åtskilliga språng i berättelsens fortgång antyda också antingen, att något fallit ut, eller också, att kvädet uppkommit genom sammanslagning af flera, urspungligen skilda sånger, till sammans bildande en liten serie. Af noterna till den förra sången synes det äfven, att en del af detta kväde innehåller verkliga parallelismer till den förra, ehuru af något olika redaktion. De tillhöra sålunda olika diktcykler öfver samma hjälte. Till scenerna i sista afdelningen af detta kväde finnes emellertid ingen motsvarighet i den förra dikten; men som dessa scener, särskildt den döde Hälges möte med Sigrun i grafhögen, höra till det skönaste, som rymmes ej blott i Hälgekvädena uti i alla Eddans hjältedikter, lyfter sig detta kväde genom dem i poetiskt hänseende till en mycket hög rang bland den fornnordiska literaturens alster. - Framställningens gång är följande :I det första stycket: Hälge gör en djärf späjarfärd till konung Hundings, hans ätts dödsfiendes, land och kommer undan därifrån; men till hämd sänder Hunding män att uppsöka Hälge hos dennes fosterfader, Hagal, och dä räddar sig Hälge endast genom att i kvinnokläder draga husets handkvarn. Därefter fäller Hälge konung Hunding och får namnet Hundingsbane.I det andra stycket skildras Hälges möte med Sigrun strax efter Hundings fall. Detta möte omtalas ej i den förra sången.I det tredje stycket skildras först Hälges andra möte med Sigrun. Denna skildring återfinnes äfven, ehuru i detaljerna olika, i den förra sången. Sedan följer den strid, i hvilken Hälge fäller så väl Hödbrodd, Granmars son, med hvilken Sigrun mot sin vilja trolofvats, som dennes bröder och slägt och äfven Sigruns egen fader, Högne, och hennes broder, Brage, så att endast Dag, hennes andre broder, kom undan med lifvet. Af denna mellersta afdelning af detta kväde anser Sv. Grundtvig ett återljud förnimmas i de danska medeltidsvisorna om Ribold och Guldborg samt Hildebrand och Hilde liksom i dessas svenska parallelvisor.Sigruns broder, Dag, ingick fred och förlikning med Völsungarne och svor dem eder. Därpå äktade Hälge Sigrun och fick med henne söner. Men Dag, hennes broder, svek sina löften och offrade till Odin för fadershämd samt fick af denne ett spjut, med hvilket han fälde Hälge. Därpå red Dag till Sigrun och kungjorde henne Hälges fall, hvarpå hon, öfverväldigad af sin sorg, utslungar mot brodern den gripande veklagan och förbannelse, som indirekt uppenbarar styrkan af den kärlek, med hvilken Sigrun är fäst vid Hälge. Därpå följer Sigruns sköna klagosång öfver Hälge, som sedan återklingar i Gudruns ännu skönare klagokväde öfver Sigurd Fåfnesbane i det Första kvädet om Gudrun. Slutligen följer, såsom det skönaste smycket på sägnen om Hälge, att Sigruns kärlek och sorg äro så starka, att de till och med tränga genom döden och grafven, så att Hälge för hennes tårar ej finner någon ro utan vänder åter från Valhall till det möte med Sigrun, som på ett så underskönt sätt skildras i sångens slut. Svend Grundtvig påpekar, att samma idé möter oss i den grekiska fornsägnen om Protesilaos från Fylake. »Han föll för Tröja och lemnade efter sig en ung hustru, Laodamia. Rörd af hennes djupa sorg och längtan, gaf underjordens gud Protesilaos lof att på en kort stund (tre timmar eller en natt) besöka sin hustru. Och snart därefter följde hon honom i döden». Samma grundtanke uppspårar Grundtvig äfven i engelska, tyska, slaviska, bretonska, spanska och italienska visor och sägner. Men i synnerhet i Norden återljuder denna sköna tanke, kärleken mäktigare än döden, i medeltida folkvisor, hvilkas djupa slägtskap med denna episod ur Eddan är omisskänlig. Danmark har i visan om Åke och Elsa, af Grundtvig kallad »Fästemanden i Graven» en sådan folkdikt, och Sverige eger i de af Geijer-Afzelius samt Arwidsson under namnet »Sorgens makt» upptecknade visorna tydliga motstycken till denna märkvärdiga, på urgamla traditioner hvilande sång.»I väfven silke och I spinnen gull;En fästmö gråter sin fasteman ur mull».Så lyder uppslaget. Den döde kommer åter. Elsa tvår Åkes fötter i vin, och de hvila under natten vid hvar andras sida, såsom Hälge och Sigrun. Men vid första hanegället måste de skiljas åt; ty Åke skall under dagen dväljas i de dödas boningar, såsom Hälge i Valhall. Elsa följer riddaren till kyrkogården och hör ur grafvens djup, dit han försvunnit, följande ord, hvilka äro uppsprungna ur alldeles samma tankegång, som en af Hälges skönaste repliker i Eddadikten:»För hvar och en tär, som du fäller på jord,Min kista hon blifver så full utaf blod.Men hvar gäng på jorden, du är i hjärtat glad,Min kista hon blifver så full af rosors blad».Den vanligaste svenska versionen slutar med dessa ord; men enligt en annan uppteckning tillägges, i större likhet med den danska, af Hauch följda texten, om jungfrun, sedan hon sörjande suttit på grafven »den kalla, långa natt»:»Och jungfrun, då hon utaf grafven gick,Så hastigt hon de dödssotar fick.Och där blef glädje för mycken sorg och gråt,De unga kom till hopa, som ha va't skilda åt».Äfven slutet pä de älskandes historia vinner således i medeltidsvisan största tycke af den hedniska sångens upplösning; ty, liksom i båda dikterna »den döde blott en gång kommer till baka, så drages också uti båda den eflerlefvande, kvinnan, så utaf sorg och längtan, att hon snart följer efter».Professor C. Hauch, som också skrifvit om detta ämne, säger uttryckligen, att han icke anser riddar Åkes visa såsom en omdiktning af det hedniska originalet; ty detta var efter all sannolikhet fullkomligt okändt af den medeltida diktaren; men däremot häller han för troligt, att bland folket (eller, såsom vi ville säga, bland folken i hela Norden) fortplantats »meningar och minnen, som varit beslägtade med det äldre diktverket eller rent af utgått från det samma, och hvilka, oaktadt troslärans förändring, bibehållit sig århundraden igenom», tills de slutligen åter klädt sig i versens skrud och funnit ett nytt, den nyare, kristna tiden tilltalande uttryck i medeltidsvisan om riddar Åke och jungfru Elsa.Dessa drag ur en i Norden så vidt spridd visa uppenbara tydligen, huru djupt denna vackra uppfattning af kärlekens makt öfver döden från urälsta tider varit rotad i de götiska stammarna på båda sidorna af Öresund.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Första kvädet om Hälge HundingsbaneI detta kväde möter oss den första i Eddan bevarade länken af den stora kedja sånger, hvari den yppersta af Nordens hjälteätter, Völsungaslägten, är besjungen. Denna ätts anor ledas på äkta sagovis upp till Odin, hvilken, enligt den på Island upptecknade Völsungasagan, skulle hafva egt en son, Sige, som, vorden konung i Hunaland, födde en son, som hette Räre. Efter Räres död födde dennes drottning en son, som hette Völsung, hvilken också vardt konung i Hunaland, och efter hvilken slägten fick sitt fräjdade ättnamn. Völsung fick elfva barn, bland hvilka sonen Sigmund och dottern Signy, tvillingar, voro älst. Dessa voro, liksom alla Völsungs barn, i folksägnerna framför andra fräjdade för visdom, idrotter och dådlust. Konung Völsung lät bygga sig en härlig sal, i hvars midt stod en apel, hvars grenar med sina fagra blomster öfverskuggade salens tak, medan stammen stod nere i salen. Detta träd kallade man »barnastocken». En konung i Götland vid namn Siggeir, friade till Signy, och under deras bröllop kom en gammal, enögd man i sid hatt till Völsungs sal. Denne man, som var Odin själf, stötte in ett svärd ända till hjaltet i apelns stam och sade, att den, som kunde utdraga detta svärd, också skulle ega det. Sedan alle fåfängt frestat att draga ut svärdet, trädde Völsungs son, Sigmund, fram och drog ut svärdet, som var det yppersta af vapen. Sigmunds svåger, Siggeir, bjöd nu Sigmund tre gånger svärdets vigt i guld för att få det, men då Sigmund vägrade, sägande, att Siggeir själf kunde hafva vunnit det, om han mäktat draga ut det, vardt Siggeir vred och vände med sin drottning, Signy, och sitt följe hem till sitt land igen, sedan han dock först inbjudit sin svärfader att med hela sin slägt komma på återbesök om tre månader. Vid detta återbesök öfverföll Siggeir Völsung och drap honom med alt hans folk. Men Völsungs tio söner miste ej då lifvet, utan togos lefvande och dråpos, en efter den andre, på det grymmaste af Siggeirs moder, som i ulfhamn öfverföll dem, där de lågo i skogen, slagne i stock. Blott den siste, Sigmund, vardt genom sin systers list frälst och bodde sedan länge i en jordhydda i skogen. Nu grubblade Signy på intet annat än hämd på sin faders och sina bröders bane, det vill säga på sin man och hans slägt. Först ämnade hon fostra sina och sin mans söner till detta storverk, men då de, pröfvade af Sigmund i jordhyddan och funna alt för vekhjärtade, förkastats och undanrödts, gick Signy själf i lånad hamn till sin broder, som, icke anande hvem hon var, mottog henne och behöll henne hos sig i tre nätter. Någon tid därefter födde Signy en son, som vardt kallad Sinfjötle. Han vardt stor och stark, kunde uthärda de svåraste plågor och hade ett mod, som vek för intet. Han var sålunda en äkta völsung; men så var han också både på faders och moders sida barnbarn af konung Völsung själf. Då Sigmund en gång med Sinfjötle vandrade i skogen, funno de på ett hus, däri de funno två män sofvande med guldringar om armen. De voro konungasöner, som voro förhäxade; det såg man af ulfhamnarna, som hängde öfver deras läger. Blott hvar tionde dag kunde de komma ur sina hamnar. Sigmund och Sinfjötle togo nu dessa hamnar på sig, men vordo därigenom offer för samma förtrollning, så att de tjöto som ulfvar och förstodo ulfvalåt. Först efter lång tid och med stor svårighet vordo de frie från dessa ulfhamnar. Härpå syftar Gudmund i sitt tal till Sinfjötle i visan 38. Då Sigmund, dock ännu utan att veta, att Sinfjötle var hans egen son, pröfvat dennes mod och styrka på många sätt och funnit honom vara en fullkommen hjälte, beslöt han, att de skulle fresta på att utföra den farliga frändehämden på Siggeir. De vordo därvid dock ertappade och af Siggeir lefvande begrafne i en grafhög, som genom en uppstående häll var delad i två kamrar, en för hvar dera af männen. Innan högen igenkastades, hade dock Signy vältrat ned till Sinfjötle en knippa med halm. Inuti denna knippa fann Sinfjötle ett stycke fläsk, och inuti fläsket var ett svärd instucket. Detta svärd var Sigmunds eget, Odins gåfva, och med det samma klöfvo Sigmund och Sinfjötle först stenhällen, som var rest mellan dem båda, och bröto sig sedan ut ur grafhögen samt gingo till konung Siggeirs sal, hvilken de påtände om natten, medan alle männen sofvo. Endast sin syster, Signy, lät Sigmund komma ut, men hon ville ej lefva efter detta dåd, utan gick åter in i elden och omkom, sedan hon för Sigmund uppenbarat, att det var hon, som i lånad hamn gästat hans jordkula i skogen, och att det var hennes och sin egen son, som Sigmund fostrat till detta hämdeverk. Sedan hon nu fått hämden utförd, hade lifvet för henne ej längre något värde, utan ville hon nu lika gärna dö med konung Siggeir, som hon förut ogärna lefvat med honom. Härefter drogo Sigmund och Sinfjötle hem till sina fäders rike och jagade ur landet den konung, som kommit till makten där efter Völsung.Om denne Sinfjötle, Sigmunds och Signys, de två tvillingssyskonens, son hafva tvifvels utan särskilda hjältesånger handlat. Några sådana finnas emellertid ej bevarade. Sinfjötle förekommer endast som biperson i de båda Kvädena om Hälge Hundingsbane, hvarjämte det femte stycket i denna afdelning af Eddan, hvilket stycke dock nu endast innehåller prosa och ingen vers, bär till öfverskrift »Sinfjötles död».Sedan Sigmund återkommit till sin faders rike, vardt han en mäktig och namnkunnig konung, vis och dådfull. Han äktade en kvinna vid namn Borghild och fick med henne söneme Hälge och Håmund. Det är om denne Hälge, en af Völsungastammens ypperste hjältar, som detta kväde handlar. Det omfattar dock ej Hälges hela lefnad utan endast hans ungdom och hans första hjältedåd och motsvarar alldeles det nionde kapitlet af den här ofvan omtalade Völsungasagan. Kvädet börjar med Hälges födelse och hans furstliga egenskaper, hvilka framträdde redan i ynglingaåren. Vid femton års ålder dräp han konung Hunding af Geirmimes ätt och fick däraf sitt tillnamn, Hundingsbane. Hundings söner, som sökt hämnas sin faders död, fallas också af Hälge; men just då han hvilar ut efter denna bedrift, uppkallas han till en ny. I rymden hörer han sköldgny och ser ett sken öfver Lågefjällen. Ur skenet bryta blixtar fram, och snart ser han en skara valkyrior, klädda i hjälmar och blodsprängda brynjor, rida öfver himlens slätter. Sigrun, konung Högnes dotter, den främsta af dessa valkyrior, uppenbarar sig för Hälge och säger, att hennes fader mot hennes vilja trolofvat henne med en grym och dådlös man, konung Granmars son, Hödbrodd. Hon manar vidare Hälge att frälsa henne från detta vanärande gifte, och den senare afdelningen af kvädet upptages af förberedelserna samt själfva kampen, ända tills Hälge segrat öfver Hödbrodd och vunnit Sigrun.Ännu längre fram i tiden äktade Sigmund konung Öilimes dotter, Hjördis, och aflade med henne i sin ålderdom en son, som dock ej föddes förr än efter Sigmunds död. Denne son vardt Völsungaättens och hela den heroiska tidsålderns ypperste hjälte, Sigurd Fåfnesbane. Sigmund egde sålunda söner med tre olika hustrur. I dessa tre hustrurs söner påvisar S. Grundtvig en omisskännelig stegring hän emot den fulländade uppenbarelsen af det för ätten gifna hjälteidealet.Den älste, Sinfjötle, på hvars födsel det hvilar den fläcken, att hans moder är hans faders syster, uppträder aldrig själfständigt eller styrande, utan går först i följe med sin fader både vid hämden på Siggeir och därefter i en rad af strider mot jättar, hvilka jättestrider vi nu blott finna antydda i Bjovulfsdikten och i Völsungasagan; sedan följer han sin broder, Hälge, och är honom underordnad, och han göres då, som den mer vilde, råe och grymme kämpen, till en motsats mot denne ädlare och mer upphöjde hjälte. Märk i afseende härpå hans plumpa träta med Gudmund, Granmars son, i visorna 18-21 af det Andra kvädet om Hälge Hundingsbane! Äfven Sinfjödes död genom gift och hans underliga begrafning och hälfard, hvilka skildras i stycket om Sinfjötles död samt i tionde kapitlet af Völsungasagan, ställa honom på en lägre ståndpunkt än hans yngre bröder och stå i full harmoni med hans onaturliga börd. Men ännu högre än Hälge står den yngste sonen, Sigurd, hvilken öfver alt gör sina största bedrifter allena, till en motsats mot fadern, Sigmund, hvilken utförde sina märkligaste dåd till sammans med Sinfjötle, och hvilken, såsom S. Grundtvig uttrycker sig, så att säga måste vänta på honom för att komma till att öfva dem.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Lars, Kenny, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Kvädet om Hälge HjörvardssonDenna hjältedikt, hvilken står såsom ett helt för sig, liksom Völundskvädet skild från de öfriga kretsarna af hjältesånger, består enligt S. Grundtvig af fragment utaf fyra olika men dock sammanhörande, hvar andra fortsättande fornkväden om Hjörvard och hans son Hälge. Det första skildrar, huru konung Hjörvard vann konung Svåfnes dottet, Segerlin, det andra, huru Hjörvards och Segerlins son fick namnet Hälge af valkyrian Svåfva, konung Öilimes dotter, det tredje huru Hälge dräp jätten Hate och sedan af sin valkyria frälstes från den hämd, som Rimgärd, Hates dotter, velat bereda honom, och slutligen det fjärde, huru Hälges broder, Hädin, obetänksamt vid Bragebägaren gjort det löftet, att han skulle vinna sin broders trolofvade, men sedan, ångrande sitt felsteg, uppsökte sin broder och bekände för honom alt, hvarpå Hälge, som redan aftalat om holmgång med konung Alf, Rodmars son, föll och i döden öfverlät sin trolofvade åt sin broder, Hädin, hvilken lofvade att ej komma åter förr, än han hämnats sin broder.Denna fornsång ger oss i Hälge bilden af en äkta nordisk hjälte, tapper, högsinnad, slägtkär och sin utkorade trogen. Hans öde är tragiskt. På jorden njuter han icke sina ädla egenskapers lön, utan går bort utan att som make hafva egt sin valkyria. De återföddes dock, både han och hon, säger sagan, till en ny och skönare hjältelefnad.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!NOTER TILL VÖLUNDSKVÄDETVölundskvädet är i många hänseenden en af de mest märkliga bland dessa sånger. Det tillhör den heroiska diktningens bästa tid och räknas sålunda till de »fællesgotiske» samt anses af S. Grundtvig såsom den enda bevarade länken af en större krets af sånger, som dels hafva inledt, dels fortsatt den nu bevarade. Grundtvig påpekar äfven, »att om man också intet känner om Völunds härkomst, så är däremot den son af Völund och Bödvild, hvars födelse Völundskvädet i sitt slut bebådar, verkligen de tyska sägnernas Wittich, Didrikssagans Viðga och de nordiska kämpavisornas Vidrik Verlandsson; detta se vi af det nyligen funna fragmentet af den fornengelska Valdarsdikten från det 8:de eller 9:de århundradet, hvilket har ’Widia, Welandes bearn, Niðhades mæg’. Völund, den gotiske Dädalos, den fornhögtyske Wieland, är då en i sin art ensamstående heros: som konungason, hjältebroder, kämpafader, valkyrians älskare, men dock själf — så vidt vi känna honom — icke hjälte eller krigare utan konstnär (smed)». Därtill också jägare. Prosan till visan 1, sid. 135, raderna 1 och 3. Konung i Svitjod och Finnkonung äro, liksom de längre ned förekommande Ulfdalarna, Ulfsjö, Valland, Njarernes drotten och Sävarstad, beteckningar, hvilka här näppeligen torde få tagas efter bokstafven eller tänkas hänföra sig till några geografiskt bestämbara lokaliteter. Prosan till visan 1, sid. 135, raden 9. Valkyrior, för hvilkas uppgift i Gudasångerna redogjorts i noten till Valans Visdom, visan 31, spela i Hjältesångerna en mycket mer betydelsefull rol. De äro såsom alltid Odins möar, hans »valdöttrar», men deras mänskliga ursprung och rent jordiska uppgifter äro det oaktadt städse fasthållna i dikten. De äro hjältarnes jämbördiga, jordiska konungadöttrar, sysslande med samma slöjder, spanad och väfning m. m., som andra kvinnor, brinnande som de af kärlek och hat, och, fästande sig i äktenskap med den hjälte, de gifvit sin tro, fyllas de i glädje och sorg af samma känslor, som andra dödlige. Men såsom Odins särskilda utkorade lyfta de sig på samma gång ej blott öfver andra kvinnor utan äfven öfver all jordisk tillvarelse. De sväfva i svanhamnar från himlen till jorden och bada i ensliga sjöar, eller de ila öfver land och haf, omgifna af strålar, iklädda hjälm och spjut, för att väfva kampens blodiga väf och för att därunder antingen skydda hjälten för fara eller också kora honom att komma med till Odins sal i Valhall. Än uppenbara de sig och framträda i synbar gestalt, än utföra de sin gärning som osynliga andar. Ladgud, Härvor och Ölrun i Völundskvädet äro dylika valkyrior; så ock Svåfva i Kvädet om Hälge Hjörvardsson samt Sigrun och Brynhild i Kvädena om Sigurd Fåfnesbane och många andra. Prosan till visan 1, sid. 135, raden 13. Skåle. Se noten till Prosan vid visan i af Skirnes Färd! Prosan till visan 1, sid. 135, raden 14. Allvitter, S. Grundtvig uppfattar originalets ord Alvitr såsom Âlmvîtr, af âlmr, »båge», och vættr, »väsende», högre väsende. Betydelsen skulle då vara: »bågmö», kampväsende, valkyria. Visan 11. Fursten för alfvar. Lüning tyder alfvar här såsom liktydigt med mörkalfvar och förklarar dessa såsom konsterfarne dvärgar, hvilkas furste Völund, såsom mästare i smide, kunde kallas. Visan 14. Grane är Sigurd Fåfnesbanes häst. Granes vägv är tydligen marken, landet. Rin är i allmänhet en stor flod. Visan 15. Visans mening är, att Völund till svar på Niduds beskyllning i föregående visa, att Völund skulle stulit guldet, förklarar, att han fått det genom arf. Visan 16. Han, som gångar ur skogen. Hvem detta skall vara, är ej lätt att fatta. Völund ligger redan bunden och kan således icke gå, och Nidud är redan förut till städes. Visan 25. Ungbjörnarna äro Niduds små söner. Sådan hämd som Völunds var fullt berättigad efter de gamles sedliga uppfattning. Visan 27. De felande raderna torde innehållit, att Bödvild, brutit sönder smycket. Visan 31. Völund i luften hof sig. Han har sålunda smidt sig vingar, sedan man skurit af senoma i hans knäveck. Bödvilds älskare är Völund. Af detta ord framgår det, att Völund vunnit Bödvilds kärlek. Visan 44.Af slutorden är det tydligt, att Völund ingalunda med våld öfvervunnit Bödvild, utan med egenskaper, som gjort honom oemotståndlig i den unga kvinnans ögon. Af visorna 35 och 36 synes det äfven, att Völund lägger sig ut för henne hos Nidud. Det är nämligen denne, han velat kränka och förödmjuka; dottern har endast varit honom ett medel därför. Af det hela framgår det, att Völund är alla de öfriga personerna öfverlägsen i intelligens.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter til Odens likgalder.Denna dikt är här upptagen endast för fullständighetens skull, emedan den samma af ålder räknats till Eddan. »Men han bör», säger Bugge, »för framtiden uteslutas från samlingen af norröna mytiska och heroiska kväden. Han tillhör otvifvelaktigt en helt och hållet annan ståndpunkt än alla de förra dikterna; dessa äro alla folkliga, alla återgifva de omedelbart den tids föreställningar och poetiska uppfattning, i hvilken de tillkommit, alla hafva de gått från mun till mun länge, innan de blifvit upptecknade. Odins likgalder är däremot en lärd dikt, författad i senare tid af en man, som var väl bevandrad, ja beläst i de gamla kvädena, och som med tendens sökte att efterhärma en längst förgången tids diktning. Denna dikt vardt sannolikt genast från början fäst med penna i bok. Förhållandet är ungefär det samma som mellan de homeriska och de alexandrinska episka dikterna. I Odins likgalder är mångt och mycket vanskligt att tyda. Sådant finnes visserligen också i de gamla mytiska kvädena; men dunkelheten i dessa grundar sig väsendtligen därpå, att de tillhöra en tid, som ligger oss så fjärran, och hvars språk, uttryckssätt, föreställningar och tro vi blott känna fragmentariskt. I Odins likgalder äro däremot uttrycken ofta konstlade, bilderna sökta, och författaren har själf höljt dikten i en mystisk slöja. Ehuru dikten icke saknar tankedjup och sköna skildringar, gifver han dock intrycket af en prunkande utställning af mytologisk lärdom».Bugge anser af många skäl vidare, att dikten, hvilken tydligen är gjord för att ersätta den förlorade början af Vägtamskvädet, icke är äldre än (från början af) 17:de århundradet, och han berättar efter Gudmund Magnusson, att den isländske skalden Eirik Hallssön, som lefde omkring 1650, i tio år studerade denna dikt och därpå kastade bort honom med det erkännande, att han förstod litet eller intet däraf.Att bit för bit söka belysa diktens dunkla gåtor är också föga tacksamt; den i nordisk mytologi obevandrade skulle säkerligen däraf röna blott ringa gagn.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!NOTER TILL SÅNGERNA OM SVIPDAGDessa två sånger, Grogaldern eller Groas trollsång och Sången om Fjölsvinn, hafva i våra dagar genom professorerne Sophus Bugges och Svend Grundtvigs omfattande forskningar fått ett nytt och ökadt intresse. De äro delar af en och samma dikt, hvars hufvudperson är Svipdag, Groas son. Denna dikt föreligger, ännu oklufven, i en senare form i en dansk-svensk folkvisa om Ungen Sveidal (i de svenska uppteckningarna Unge Herr Svedendal [hos Arwidsson] och Hertig Silfverdal [hos Geijer och Afzelius]). Härom skrifver Bugge: »Svend Grundtvig påpekade först den traditionella slägtskapen mellan visans första del och Grogaldern; jag fann därefter, att visans senare del motsvarade Sången om Fjölsvinn, och uppvisade, att den dansk-svenska visan hade bevarat den ursprungliga enheten i en dikt, som från Island kändes delad i två kväden».Den svenska uppteckningen hos Geijer och Afzelius börjar med en inledande berättelse, att tvänne kämpar trolofvat sina barn vid två års ålder. När sedan den ene af dem, Hertig Silfverdals fader, låg på sin dödsbädd, gaf han sin son ett halft gullband, med den underrättelsen, att andra hälften däraf bars af hans tillkommande brud. Silfverdal sökte henne länge för gäfves, och då en dag hans hofmän kräfde, att han skulle gifta sig, beslöt han att som en annan Härvor gå till sin faders grafhög och besvärja den hädangångne att gifva den önskade upplysningen. Sedan följer visan, som skildrar, huru han väcker upp sin döde fader och af honom får veta, att han efter två års sökande skulle finna sin brud. Detta slår också i visans senare hälft in, ty han finner henne med hjälp af sju vallgossar, som egentligen äro sju små guds änglar, samt igenkännes af sin trolofvade såsom den rätte, då han tager upp sin del af det röda gullbandet.I den andra svenska uppteckningen , hos Arwidsson, kallas hjälten Herr Svedendal och uppväcker, såsom i den isländska dikten, sin moder ur grafven för att få upplysningar om sin fästmö. Liksom Groa ger Svipdag goda galdrar, så ger i visan modern sin son häst, svärd och guld af underbar beskaffenhet till hjälp på vägen. En fäherde spelar i denna uppteckning samma rol, som de sju vallgossarne i den förra. Mön sitter i en bur med dörrar af järn och låsar af stål, och därtill ligga tolf snöhvita björnar på vakt utanför. Men då herr Svedendal kommer, springa dörrarna upp, och läsarna falla ifrån, och de tolf björnarna röra icke ett hår, och han vinner mön i buren, jungfru Spegelklar.De danska uppteckningarna äro vidlyftigare än de svenska, ehuru i hufvudsak överensstämmande. Äfven i dem är det till sin moders graf, som svennen går. Och han får af henne en fåle, som ränner öfver land och haf, en duk, som af sig själf betäckes med de läckraste rätter, ett dryckeshorn, som fyller sig själft med den dryck, egaren önskar sig, ett svärd, som glimmar i mörkret, och en snäcka, som står redo att föra honom å stad till kärestans land. Där möter han en herde, som undervisar honom om jungfruburens försåt, och han går sedan segrande fram genom gulddörrarna, hvilkas låsar falla i sär, och kommer in på gården, där läjonet och hvitbjörnarna, som hålla vakt, falla honom till fota, och där linden bugar sig för honom till jorden. Så vinner han jungfrun, »som länge hade legat i dvala».Sannolikt äro dessa medeltidsvisor, i hvilka äfven rent kristna detaljer inblandats, blott att betrakta såsom jämförelsevis yngre versioner af en urgammal dikt om kärlekens makt, som spränger både jungfruburens och grafvens låsar, och som hyllas af naturen och går oskadd fram mellan vilddjuren. Den ädla isländska dikten öfver samma ämne är i många stycken långt mer fornåldrig och ligger säkerligen urdikten närmare, men är i det hänseendet svagare, att den samma ej lika välbevarat sambandet mellan delarna utan sönderfallit i två särskilda kväden, som hvart för sig och oberoende af hvar andra utvecklat sig till sånger af stort både mytologiskt och etnografiskt intresse. Särskildt måste påpekas, att Bugges och Grundtvigs upptäckt skänkt ett ovärderligt bidrag till kunskapen om det mångsidiga samband, som förefinnes mellan Edda-diktningen och den nordiska medeltidens skaldskap, på samma gång den samma gifvit ett nytt bevis på, att Eddans idé-verld ingalunda varit ett endas af de nordiska folken uteslutande tillhörighet.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!NOTER TILL SÅNGEN OM HYNDLAFröja rider med sin skyddsling Ottar till en vala vid namn Hyndia för att af henne erfara Ottars ättartal, hvilket denne för en rättsstrid med Anganty behöfde känna. Detta ättartal går upp ej blott till Nordens konungaslägter, utan äfven till Völsunga- och Gjukungaätterna samt till gudarne. Sedan beder Fröja, att Hyndla också skall gifva Ottar en minnesdryck, så att han skall hogkomma hvad han hört. Då Hyndla vägrar, tvingar Fröja henne att lyda, hvadan Hyndia räcker Ottar drycken, ehuru ledsagad af en förbannelse, hvilken dock Fröja vänder om till en välsignelse.Dikten är tydligen icke bland Eddans älsta. Han finnes i en handskrift från 1387.

Alla som får barn vet hur svårt det är med sömnen. Hur gör vi för att lära barn att sova och hur gör vi för att hantera den sömnbrist som vi drabbas av? Hur påverkar sömnbrist vårt liv, vår relation och vårt humör? Vi snackar sömn och sömnbrist med psykologen och psykoterapeuten Joakim Löf. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hur löser man vardagspusslet med barn, jobb, familj och livet? Hur gör man för att få ihop allas scheman och vad händer om det inte går?För att inte skapa press hos mammor, pappor och bonusföräldrar - är det bra och viktigt att erkänna att vardagslivet och pusslet är tufft.Vi pratar med Joakim Löf psykolog och psykoterapeut om hur vi kan lösa vardagspusslet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Her er første podkast i serien C-POD VOKSEN! I denne episoden er Joakim Løberg og Stine Dybvig programledere. Temaet er senfølger og i studio er tidligere seniorrådgiver i CP-foreningen, Randi Væhle, fysioterapeut Reidun Jahnsen og rådgiver Marit Helene Gullien som blant annet har laget CP-foreningens egen brosjyre om senfølger. God lytting!

Fjerde og siste episode av C-Podden, en podkast for, av og med unge med CP. I denne episoden er Joakim Løberg, Snorre Øvereng og Sofie Jansen programledere. Temaet er psykisk helse og fatigue, og på plass i studio er ekspertene Reidun Jahnsen og Helene Høye. I tillegg får du høre hva folk på gata mener om psykisk helse, og du får oppdateringer om hverdagen til programlederne. God lytting!

Årets siste episode av CP-podden er endelig her! Temaet denne gang er selvtillit og selvfølelse. Programlederne Stine Dybvig, Joakim Løberg og Snorre Spilling Øvereng intervjuer psykologistudent Christian Moe Karlsen og stand up-komiker Dan Are Lykke Larsen - som begge selv har CP. I tillegg er det skikkelig julestemning i studio - og kanskje smitter det over til lytterne også?

Endelig er episode nummer to av C-Podden her! I denne episoden er vennskap, kjærlighet og sex hovedtemaene, og brukerkontakt og seksualrådgiver ved Sunnaas Sykehus, Yvonne Dolonen er på plass og svarer på spørsmål. Programledere er Joakim Løberg, Stine Dybvig og Snorre Spilling Øvereng.

Endelig er C-Podden her – en splitter ny podkast av og for unge med CP. I første episode gir vi deg tips og triks til hva du bør tenke på når du skal flytte for deg selv, vi diskuterer hva du bør vurdere før og når du skaffer deg en brukerstyrt personlig assistent (BPA) og en rekke andre ting. Programledere er Joakim Løberg, Stine Dybvig og Snorre Spilling Øvereng