Podcasts about inledningsvis

I det 409:e avsnittet av Skolspanarna är det sommarstämning i studion – och för första gången på länge är Hans, Johan och Patrik alla med samtidigt. Inledningsvis pratar de om skolavslutningar, sommarens soundtrack och det eviga missförståndet: att lärare har sommarlov. Spoiler: det har de inte riktigt. Huvudtemat för avsnittet är något så lekfullt som 5 av 10-listor. Alla tre har förberett var sin lista med tio saker, men det är inte de själva som får välja – det gör en av de andra. Patrik ger Hans tio skolreformer att välja bland, Hans ger Johan tio forskningsområden med skolfokus, och Johan ger Patrik tio sätt för en livsnjutare att spendera en sommardag på. Det blir både allvar och skratt, reflektion och sommarpepp. Det mesta är sig likt även denna gång – samtalet kretsar kring skola, digitalisering och lite annat. I veckans avsnitt används följande ljud: golfteeoff3.wav by acclivity - License: Attribution NonCommercial 4.0 Sweden Springtime Birds Field-Recording 190422.wav by gis_sweden - License: Creative Commons 0 Gentle lapping waves - Sand Point Beach 6-20-24 by Ambient-X - License: Attribution 4.0  TENNIS VOLLEY and CROWD CHEER.aif by muse88 - License: Creative Commons 0  

I det 408:e avsnittet av Skolspanarna är det Hans och Patrik som håller i taktpinnen. Inledningsvis pratar de om hur årstiden påverkar både humör och arbetslust, om Googles nya sökupplevelse, om AI:s snabba utveckling och om varför matematik fortfarande kan skapa lite ångest. De tipsar också om några små men roliga verktyg: FreeGuessr, TimeGuesser och OpenAI.fm – perfekt för den som vill fördriva några minuter med stil. Sedan glider samtalet in på AI-agenter och vad de egentligen klarar av. Är de våra nya digitala kollegor eller bara smarta assistenter med hybris? Huvudtemat för avsnittet är dock något större: Digitaliseringen – andra halvleken. Vad har vi lärt oss av de senaste årens digitala resa i skolan, och vilka trender formar den andra halvleken? Det blir reflektioner, framtidsspaningar och en och annan fundering kring vad som faktiskt gör skillnad i klassrummet. Det mesta är sig likt även denna gång – samtalet kretsar kring skola, digitalisering och lite annat.

I det 407:e avsnittet pratar Johan och Hans om misslyckanden och dumhet. Inledningsvis handlar det dock mest om meningslösa webbsidor, HTML-färgkoder, terminens sista veckor, smarta glasögon och Elza Dunkels eviga kamp. De hinner även diskutera hur Edtech-jättarna sätter tonen: Google går all in på "AI mode" med en förbättrad version av Gemini, medan Microsoft lanserar "den agentiska webben". Samtidigt väcks frågan – har vi redan börjat tröttna på AI? Avslutningsvis pratar de om misslyckanden i olika former och vad man som lärare kan lära sig av sina (och andras) misstag. När det kommer till dumhet ställer de sig frågan: Vågar lärare (och elever) vara tillräckligt dumma för att ställa de riktigt dumma frågorna? Det mesta är sig likt även denna gång – samtalet kretsar kring skola, digitalisering och lite annat.

Richard Henriksson och Nassim Sellam gästas av Magnus Johansson. Inledningsvis pratas det om lördagens fantastiska seger i Champions League-finalen och damerna får ett rejält och välförtjänt hyllande. Därefter avhandlas segern mot Southampton och Kieran Tierney får en extra shout-out från Richard och tackas för sina insatser i Arsenaltröjan. Sedan kan Nassim såklart inte hålla sig från att prata transferrykten och SIlly Season, innan avsnittet avrundas med "sant eller falskt" där Johansson briljerar med sina kunskaper. 

Richard Henriksson och Nassim Sellam gästas av debutanten Lucas Ek. Inledningsvis diskuteras och analyseras matchen mot Newcastle innan det blir ett stort fokus på sommarens silly season till Nassims stora glädje. Avslutningsvis blir det en efterlängtad comeback för "sant eller falskt" där det slås poängrekord och Richard konstaterar att en snabb googling 20 minuter före inspelning inte är tillräckligt utmanande för två kunniga Arsenal-supportrar. 

Den 22 juni 1941 inledde Nazityskland en av de mest omfattande militära operationerna i historien: Operation Barbarossa. Med över tre miljoner soldater, tusentals stridsvagnar och flygplan korsade tyska trupper den sovjetiska gränsen, vilket öppnade östfronten under andra världskriget. Målet var att snabbt besegra Sovjetunionen och säkra "Lebensraum" – livsrum – för det tyska folket.Adolf Hitler drevs av en kombination av ideologiska och strategiska motiv. Han betraktade kommunismen som ett existentiellt hot och ansåg att det tyska folket behövde expandera österut för att få tillgång till livsviktiga resurser såsom olja, stål och spannmål. Dessutom såg han slaverna som underlägsna och ämnade förslava eller eliminera dem för att ge plats åt tyskarna.Detta är det sjätte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Operation Barbarossa.Sovjetunionen var inte helt oförberedd på ett tyskt anfall, men graden av beredskap var otillräcklig. Trots underrättelserapporter om en förestående invasion valde Josef Stalin att ignorera många av varningarna, delvis på grund av misstro mot västerländska källor och en önskan att undvika provokation. Den sovjetiska armén var dessutom försvagad av tidigare utrensningar av officerare och led av bristande modernisering.Inledningsvis hade tyskarna stora framgångar genom sin "blitzkrieg"-taktik, vilket ledde till snabba framryckningar och inringningar av stora sovjetiska styrkor. Städer som Kiev och Smolensk föll, och tyska trupper närmade sig Moskva. Men den hårda sovjetiska vintern, långa försörjningslinjer och envist sovjetisk motstånd försvårade ytterligare framryckningar.Under invasionen begick de tyska styrkorna omfattande krigsbrott. Einsatzgruppen, mobila insatsstyrkor, följde efter de framryckande trupperna och genomförde massavrättningar av judar, romer, kommunister och andra grupper. Civila utsattes för brutala övergrepp, och många städer och byar förstördes systematiskt.Vändpunkten kom med slaget vid Stalingrad vintern 1942–1943. Efter månader av intensiva strider omringades och kapitulerade den tyska 6:e armén, vilket markerade början på en stadig sovjetisk offensiv västerut. Sovjetunionens förmåga att mobilisera sina resurser, den hårda vintern och Tysklands överskattning av sin egen kapacitet bidrog till denna vändning.Bild: Även om delar av den tyska armén var mekaniserad var man 1941 fortfarande i hög grad beroende av hästar och en stor del av soldaterna avancerade till fots. Bundesarchiv, Bild 101I-136-0882-13 / Albert Cusian / CC-BY-SA 3.0 Wikipedia. Public Domain.Musik: If the war breaks out tomorrow av The Red Army Chorus of the U.S.S.R. Dm. & Dan. Pokrass; K. Listov; A. V. Alexandrov; V. Lebedev; Kumach; Red Army Choir of the U.S.S.R.; Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det 404:e avsnittet har Hans och Johan tagit hjälp av AI för att skapa 50 galna skolidéer. Inledningsvis pratar de dock nya emojis, page not found, dyr AI-artighet, tullpolitik, skolans behov av strategier och verktyget TinyWow. Huvudfokus ligger som jag skrev tidigare på de 50 galna skolidéerna som AI bidragit med. Det handlar bland annat om AI-mentorer, virtuella klassrum, spelifierad läroplan, hologram, robotassistenter, algoritmiska scheman, mikroskolor,  självreflektion, portfolio, mobila skolor och mental hälsa på schemat. Även denna vecka är det mesta sig likt då samtalet handlar om skola, digitalisering och lite annat. 

Richard Henriksson och Nassim Sellam guidar oss igenom "remontadan" på Bernabeu. Luta er tillbaka, lyssna och njut för det blir inte mycket bättre än så här. We are THE Arsenal och vi är i semifinal i Champions League efter att ha slagit ut de regerande mästarna med sammanlagt 5-1. Inledningsvis diskuteras matchen mot Brentford och vi får även höra röster från Arsenal Malmös vårfest på Drumbar. 

I mitten av januari upptäckte föreningstjänsten Sportadmin att de hade drabbats av ett dataintrång. Utpressargruppen som kallar sig Ransomhub hade stulit användardatabasen och hotade med att läcka den ifall de inte fick betalt. Inledningsvis försökte Ransomhub få Sportadmin att betala. När Sportadmin ignorerade Ransomhubs kontaktförsök bytte Ransomhub taktik och försökte i stället auktionera datan till högstbjudande. Två månader efter det upptäckta intrånget valde Ransomhub slutligen att ändå publicera datan publikt. Dagens Nyheter har gått igenom dataläckan och konstaterat att över två miljoner användare berörs. Sportadmin-läckan är därmed den största utpressningsrelaterade dataläckan i svensk historia. I veckans poddavsnitt går Peter och Nikka igenom vad som hände under de två utpressningsmånaderna. Nikka varnar för att det nu råder en förhöjd risk för nätfiskeattacker mot samtliga Sportadmin-användare. Podduon passar också på att prata om Mozillas kommande Gmail-utmanare, webbläsaren Vivaldis nya inbyggda VPN-tjänst och Apples oväntade säkerhetsuppdatering för en tio år gammal surfplatta. Se fullständiga shownotes på https://go.nikkasystems.com/podd294.

Julius Caesars fälttåg i Gallien var till en början en rasande succé. Det inleddes 58 f.v.t. med en till synes blygsam provokation i transalpinska Gallien (dagens södra Frankrike) av den nyutnämnde prokonsuln Julius Caesar.Gallerna, trots sin tapperhet och slughet i strid, saknade den disciplin, organisation och logistiska förmåga som kännetecknade den romerska krigsmakten. Kampanjen utvecklades snabbt till en serie spektakulära slag, belägringar och diplomatiska intriger som ekar in i vår tid.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistorikern Peter Bennesved och professor Martin Hårdstedt Caesars fälttåg i Gallien.Caesars legioner kunde vinna seger efter seger och avancera genom Gallien, ända upp till dagens Belgien och engelska kanalen. Han genomförde även en kortare expedition till de brittiska öarna. Framgångarna resulterade i ökad handel med Rom, inklusive export av vin, slavar och naturresurser. För Caesar och hans allierade innebar kriget enorma ekonomiska vinster och en stärkt maktbas i Rom.Men missnöjet i Gallien växte. Trots Caesars försök till allianser och traktat var den romerska expansionen omöjlig att stoppa. Till slut slöt sig flera stammar samman för att göra motstånd. Ledarskapet togs av Vercingetorix, kung över arvernerna. Han förstod att romerska legioner inte kunde besegras i öppen strid. I stället satsade han på gerillataktik och strategiska manövrar för att destabilisera fienden. Inledningsvis var han framgångsrik och Caesar led ett nederlag vid Gergovia.Slutligen fann sig Vercingetorix instängd i Alesia, där Caesar demonstrerade sin beslutsamhet genom att genomföra en mästerlig belägring. Alesias fall blev det avgörande slaget som säkrade den romerska dominansen över Gallien och lade grunden för Caesars triumf i Rom – och republikens slutliga fall.Kriget var tätt sammanflätat med den inrikespolitiska situationen i Rom, där komplexa falangstrider pågick. Caesars militära framgångar stärkte hans maktposition, men vid hans återkomst 51 f.v.t. var den Romerska republiken på randen till kollaps. När Caesar korsade floden Rubicon inleddes det inbördeskrig som skulle förändra Rom för alltid.Bildtext: Vercingetorix kastar sina vapen vid Julius Caesars fötter. Belägringen av Alesia 52 f.v.t. blev det avgörande slaget i Caesars galliska fälttåg. Efter månader av svält tvingades Vercingetorix att kapitulera inför den romerska övermakten. 1899, av Lionel-Noël Royer Källa: Musée CROZATIER du Puy-en-Velay Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Mordet på Julius Caesar den 15 mars 44 f.v.t.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det spänstiga 398:e avsnittet är det Hans och Johan som försöker ta ut svängarna och visa upp sin agila sida. Inledningsvis studsar de sig fram genom ett nyhetssvep bestående av Musk, Comic Sans, gubbgnäll, digitala uppror och bojkott av saker från USA. I ett välbekant segment sätter de fokus på ord som avslöjar en hel del om den samtid vi lever i. Det rör sig om syntetisk data, kentaurer, hjärnmögel, faketastic och tech bro. De hinner även ta sig an ett gäng floskler man allt för ofta stöter på. Förutom några användbara verktyg diskuterar de båda pedagogerna om digitaliseringen hjälper eller stjälper relationerna mellan lärare och elev. De försöker även sia om vi kommer ändra oss kring hur vi ser på användande av AI i framtiden. Ni får själva avgöra huruvida avsnitt 398:a är agilt, hur som helst är det mesta sig likt då samtalet handlar om skola, digitalisering och lite annat.  Denna veckas avsnitt presenteras i samarbete med UR:s och SVT:s Nyhetskoll Skola, som är ett nyhetsprogram för tonåringar på högstadiet och gymnasiet. Gå in på urplay.se/nyhetskoll för all info om programmet. 

I avsnitt 394 är hela ligan samlad för ännu ett samtal med skolan som minsta gemensamma nämnare. Inledningsvis låtsas de bli chockade över kränkande elever på Lundsberg samt Trumps udda utbildningsminister. Förutom detta pratas det digitala solglasögon, AI-skapade favoritlistor, lärarens roll som förebild, lärarstyrda elevdatorer samt oron över de digitala nationella proven. I veckans AI-svep ställer de sig frågan om vi är på väg att nå AGI. Utöver detta utlovas en hel del digitala tips med AI-koppling. Även denna vecka är det mesta sig likt då det bjuds på ett samtal om skola, digitalisering och lite annat. 

I det 393:e avsnittet möts Hans och Johan för första gången detta år för att prata av sig. Inledningsvis rör sig samtalet fritt mellan lamm-reklam, faktagranskning på sociala medier, Bluesky och internet-säkerhet. I ett försök att blicka framåt tittar de tillbaka på gamla avsnitt om utvärderingar och ordning och reda. Det leder dem in på den ständigt aktuella frågan om en mobilfri skola. När det handlar om digitala verktyg ställer de Canva mot Adobe Express samt tar upp jakten på det perfekta tidslinjeverktyget igen. Givetvis kryddar de även denna veckans avsnitt med lite blandad AI. Denna vecka är allt som det alltid varit då samtalet handlar om skola, digitalisering och lite annat. 

I årets första avsnitt är det Hans och Patrik som drar igång vårsäsongen. Inledningsvis snackar de ledighet, 2025s estetiska styrka och Moores lag. Fokus ligger annars på det nya året. Kairos Future manar till back to basic, samtidigt som de båda Skolspanarna föreslår AI-saker att testa under året som kommer. De gräver även fram techtrender från förra året som de tror kommer påverkar skolan under 2025. Förutom detta nyårsfokus lyfter de även upp striden mellan ovetenskap och evidensbaserat samt lusten att läsa. Trots ett nytt år är det mesta sig likt då det bjuds på ett samtal om skola, digitalisering och lite annat. 

Österrike-Ungern inledde första världskriget genom att anfalla Serbien samtidigt som de ställdes mot den ryska armén i Polen och Galizien. Detta skulle visa sig ödesdigert. Rysslands numerära överlägsenhet hotade att fullständigt krossa den habsburgska armén.Räddningen blev tysk hjälp och rysk militär inkompetens. Slutfacit för Österrike-Ungerns del under världskrigets första halvår var förluster på 1,3 miljoner soldater, en förlust som dubbelmonarkin aldrig lyckades återhämta sig ifrån under krigets fortsättning.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden ger sig Martin Hårdstedt och Peter Bennesved i kast med några av första världskrigets mindre kända strider.Samtidigt som österrikarna genomförde tre misslyckade försök att besegra Serbien inleddes striderna på östfronten i Ostpreussen, Polen och Galizien på allvar i augusti 1914. Inledningsvis besegrade tyskarna två ryska arméer i slagen vid Tannenberg och de Masuriska sjöarna. I Galizien började striderna med österrikiska framgångar, som snabbt förbyttes till en allmän österrikisk reträtt. Rysslands numerära överlägsenhet blev omedelbart påtaglig.Den österrikiske överbefälhavaren Conrad hade genom att splittra sin armé bäddat för nederlag på två fronter. I september organiserade tyskarna en ny armé, den 9:e tyska armén, och inledde en offensiv mot Warszawa. Trots att offensiven stoppades endast 20 kilometer från den polska huvudstaden, avlastades österrikarna. Tyskarna visade stor operativ flexibilitet genom att snabbt omgruppera sina styrkor med hjälp av järnvägen och inleda en ny offensiv, denna gång norrifrån mot Warszawa. Österrikarna följde med i offensiven. Än en gång lyckades ryssarna stå emot, och i december ebbade striderna ut.Inför fortsättningen stod två saker klara. För det första var ryssarnas militära förmåga begränsad, trots deras till synes outsinliga tillgång på manskap. För det andra visade sig Österrike-Ungern vara i stort sett militärt inkompetenta. Särskilt ledarskapet under Conrad präglades av stora brister. Armén var inte stridstekniskt övad för krig, utan snarare för att fungera som en inrikespolitisk styrka – en sorts polistrupp som dessutom var van vid att visa upp sig på parader. Under de kommande åren tvingades tyskarna att hålla sin allierade under armarna och till slut helt ta över befälet på östfronten.Bild: Förstörelse av en rysk kavalleriavdelning nära Wieliczka, sydost om Krakow (målning av Arthur Heyer) Arthur Heyer - Der Krieg 1914/19 i Wort und Bild, 17. Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Richard Henriksson och Nassim Sellam gästas av Frida Fagerlund, känd från Aftonbladet och Viaplay. Inledningsvis diskuteras matchen mot Crystal Palace och Arsenals säsong i sin helhet. Därefter turas Richard och Nassim om att ställa frågor till Frida och vi får äntligen svar på många av våra frågor som vilken arena har bäst stämning i Premier League, vem är trevligast i Arsenal och hur är det egentligen med Fridas supporterskap. Är hon en gooner in disguise? Avslutningsvis blir det en tävling mellan Frida och Nassim i "Sant eller Falskt" 

I det 388:e avsnittet är det Hans och Johan som möts i ett samtal med lätt touch of geografi. Inledningsvis pratar de dock retro tech, AI-forskning, desinformation och nya jobb. I veckans verktygssegment är de båda oförstående till Silent review, prtar de bildredigering i Designify, Brush Ninja och Hans försöker sälja in Neural Love som AI-verktygens 123Apps. Det blir även digitalt klotter, Google-nyheter och planeringsstöd. Här bjuds det även på ett geografi-tips i form av Guess where you are som kanske är det gratisverktyg som på allvar kan ersätta Geoguessr. Efter det får Hans berätta om hans Kalifornien-resa. Det pratas cybertrucks, förarlösa taxis, eSIM, Googleplex, Sam Altman och baksidan med AI. Även denna vecka är det mesta sig likt då samtalet handlar om skola, digitalisering och lite annat. 

Det har varit fars dag och det ska vi uppmärksamma! Inledningsvis fastnar vi dock i ett till synes oändligt prat om musiksmak, innan vi dyker ned i hur våra fantastiska pappor agerat för att på bästa sätt ge oss kärlek och en bra uppväxt. Mycket nöje!

Efter att Egypten nationaliserade Suezkanalen den 26 juli 1956 inledde Storbritannien, Frankrike och Israel ett militärt anfall mot Egypten. Målet var att återta kontrollen över Suezkanalen och avsätta den egyptiske ledaren Gamal Abdel Nasser. Krigshandlingarna hotade att utlösa det tredje världskriget.Suezkrisen satte ljuset på spänningarna mellan de gamla kolonialmakterna och framväxande nationalistiska rörelser i tredje världen, med Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser som en alltmer självklar ledare, samtidigt som kalla krigets konfliktlinjer stärktes.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Suezkrisen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med idéhistorikern Klas Grinell, som är aktuell med boken Suezkrisen.Fransmannen Ferdinand de Lesseps fick 1854 koncession av den osmanske vicekungen Said Pasha att bygga Suezkanalen. Suezkanalen invigdes med pompa och ståt den 15 november 1869. Bygget hade kostat dubbelt så mycket som budgeterat och krävt tusentals arbetares liv. Kanalen blev snabbt en viktig handelsled och strategisk tillgång.Under 1900-talets första hälft kontrollerades kanalen av brittiska och franska intressen. Efter andra världskriget växte egyptiska krav på självständighet och kontroll över kanalen. 1952 tog en grupp unga officerare, däribland Gamal Abdel Nasser, makten i en militärkupp i Egypten.Gamal Abdel Nasser föddes 1918 i en enkel familj. Som ung officer deltog han i kriget mot Israel 1948. Frustrerad över korruptionen och ineffektiviteten i den egyptiska armén grundade han den hemliga organisationen De fria officerarna. Den 23 juli 1952 genomförde De fria officerarna en statskupp som störtade kung Farouk. Inledningsvis utsågs den äldre generalen Muhammad Naguib till president, men 1954 tog Nasser över makten.Nasser blev Egyptens president 1954. Han ville modernisera landet och minska beroendet av väst. Ett viktigt projekt var Assuandammen, som skulle ge elektricitet och bevattning. När USA drog tillbaka sitt löfte om finansiering 1956 beslutade Nasser att nationalisera Suezkanalen för att finansiera dammen.Den 26 juli 1956 höll Nasser ett tal i Alexandria där han tillkännagav nationaliseringen. Detta utlöste en internationell kris. Storbritannien och Frankrike, som hade stora ekonomiska intressen i kanalen, protesterade kraftigt. De hävdade att Egypten inte kunde garantera fri passage och effektiv drift. Och i hemlighet började de att planera en militär intervention tillsammans med Israel.USA:s president Eisenhower var mer återhållsam. Han ville undvika en militär konflikt och föreslog en diplomatisk lösning. Sovjetunionen stödde Egyptens rätt att nationalisera kanalen.Bild: Rök stiger från oljetankar bredvid Suezkanalen som träffades under den inledande anglo-franska attacken mot Port Said den 5 november 1956. Wikipedia. Public DomainMusik: "Allahu Akbar" (arabiska: الله أكبر, bokstavligen 'Gud är störst') är en egyptisk pro-militär patriotisk sång komponerad av låtskrivaren Abdalla Shams El-Din 1954 och skriven av poeten Mahmoud El-Sherif 1955. Den användes först av de egyptiska väpnade styrkorna som marschsång under Suezkrisen 1956. Sången användes också som Libyens nationalsång under Muammar Gaddafis styre från 1969 till 2011. . Wikipedia. Public DomainLyssna också på Palestinierna betalade priset för Europas antisemitismKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur påverkar alla förändringar dagens skola – och dess superhjältar: lärarna? I fem delar, med utgångspunkt från panelsamtalet som hölls i Helsingborg i slutet av september, får ni följa med kring många tankar och idéer om skolans organisation. HBG Live är ett samarbete mellan Campus Helsingborg på Lunds Universitet och Helsingborgs Dagblad och ett ställe där forskningen och samhället möts för att med egna ögon se på och diskutera ett ämne. Inledningsvis i ett föredrag av Johan Alvehus, Professor, Institutionen för tjänstevetenskap. Därefter får ni inledningen på samtalet med honom, Emma Leijnse, Journalist på Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan och författare, samt Marika Davidsson, Gymnasielärare och Ordförande Sveriges Lärare Helsingborg Podden och samtalet leds av Heidi Avellán, politisk chefredaktör på Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan. HBG Live podcast är producerat av Brand Studio, en del av Bonnier News, i samarbete med Brosk Produktion.

(Övergammalt avsnitt som nu släpps här i gratis-feeden) Ett mycket matigt avsnitt ännu en vecka från podcasten The Musicians Makes Podcasts, Sveriges världsledande podd om musikvärlden. Inledningsvis avslöjar Prinzen och Diddy att Sverige är ett fattigt land och att vi borde ha lyssnat på Göran Persson för 25 år sen. Därefter kommer News on the hour som är smockat med nyheter om runkande göteborgare, korrelationen mellan stråling och tecknad barnporr, en japansk man som sparkat en halvsovande björn, att Armann har föst en hund i parken med foten plus mera saker. Veckans Låt är en dispans från EU-domstolsverket och det är en DVS-banger i bounce takt där vi påminner att vi är ett underbarn ifall nån glömt bort det. Constructive Critique delas INTE ut denna gången p.g.a. olyckliga förhållanden. Därefter körs Gammal Dänga som är allt annat än gammal men flera dängor däremot, skapade av en mycket vit AI live and bitching. That's it folk. Detta är MGP's gamla feed där det släpps nåt avsnitt gratis då och då bara. Vill du höra alla gamla avsnitt och nya när de kommer kan du göra det för 69 kr i månaden här: https://underproduktion.se/mgp Registrera dig här: https://underproduktion.se/register/mgp/ Biljettlänkar till Armanns standup-show "Håll käften ungjävel" hittar du här: https://linktr.ee/armannh

Efter ett långt sommaruppehåll är vi äntligen tillbaka. I säsongens första avsnitt gästas Richard Henriksson av Nassim Sellam. Inledningsvis diskuteras de tre försäsongsmatcherna i USA innan samtalet övergår i en lång diskussion om in och utgående spelartransfers. Avslutningsvis ett kort uppsnack inför träningsmatchen mot Leverkusen och Granit Xhakas återkomst till Emirates. 

Välkomna till ett nytt avsnitt av Mata Grisen som nu är igång igen efter ett litet uppehåll, och för att fira att podden fortfarande finns har Kim och Armann bjudit in den mycket roliga Johannes Finnlaugsson och hans roliga mun. Inledningsvis pratas det om olika användningsområden för avskuren förhud och tråkiga men dyra skånska nöjesaktiviteter. Det pratas även om alternativa knasiga UFC:n i konstiga länder. KFC-diarré, Jonestown-sekten, asiatiska affärer och mat, samt Simon G i Japan är andra grejer som diskuteras innan avsnittet avslutas.

Fyra essäer om lyriska bilder som ibland kan uppfattas som klichéer men som ruvar på oupptäckta hemligheter. Karin Nykvist läser en diktsamling om rosor och känner doften från årtusenden av kronblad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen 2017. Jag läser Olga Ravns diktsamling ”Den vita rosen” och befinner mig plötsligt i en mörk tungt doftande trädgård upplyst enbart av bleka blommande rosor. För boken formligen svämmar över av dem. Det är besjälade vita rosor med dödslängtan, rosor med handskar, med tårar, med tänder, rosor som gråter, lyder, blomstrar, skälver, dör. Och jag tänker att rosen, den har en alldeles egen litteraturhistoria. För de finns ju överallt, rosorna. Alldeles nyss hos Jenny Tunedal, där rosen framför allt fick stå för smärta och förlust: den demenssjukes förlust av språket, och den närståendes förlust av den sjuke. Tunedals rosor är rosa och minner därför lite paradoxalt om den ros Evert Taube liknade sin älskling vid för snart hundra år sen: en nyutsprungen skär. Taube minde i sin tur om skotten Robert Burns som hade gjort nästan detsamma mer än hundra år tidigare när han skrev att ”my Luve is like a red red rose /That's newly sprung in June”. Ytterligare ett par tusen år innan dess hade morgonrodnaden varit som en ros: varje gång solen går upp hos Homeros är det ju den rosenfingrade Eos som visar sig. Och mellan Taube och Homeros breder rosorna ut sig över århundradena: hos Shakespeare ger sig Julia ut i språkfilosofiska funderingar när hon tänker över varför Romeo så tvunget måste gå och heta Montague: namnet skymmer ju människan, menar hon, och utbrister att rosor ju doftar fantastiskt vad vi än kallar dem. Gustaf Fröding var inne på samma linje när han skrev att rosor i spruckna krus också är rosor, medan helt andra ting var på gång när älskaren kastade sin röda ros i kvinnans vita sköte i Edith Södergrans mest kända dikt ”Dagen svalnar”. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. För det var ju inte en vanlig ros han kastade. Rosen i litteraturen är nämligen sällan bara ros: dess metaforiska möjligheter verkar nästan gränslösa. Stjälkens falliska form och blommans alla kronblad gör att den exempelvis lämpar sig väl både som bild för mannens och kvinnans anatomier. Om rosen är manlig hos Södergran är den kvinnlig hos Taube, inte bara i tangon där älsklingen är en nyutsprungen skär, utan också i visan där den uppenbart prostituerade flickan i Havanna något desperat erbjuder sjömatrosen sin röda ros. Andra gånger, hos åter andra författare, kan rosen bli en bild för det flyktiga livets och ungdomens blomning, eller tvärtom få stå för det allra mest beständiga: det gudomliga - så är det är ju enligt 1500-talspsalmen en ros utsprungen ur Jesse rot och stam. Och det stannar inte där: rosen, har det visat sig, kan användas också inom filosofin. Både Olga Ravn och Jenny Tunedal har lånat rosor från alla poeters favoritfilosof Ludwig Wittgenstein, som på nära nog litterärt vis använde tanken på en ros med tänder för att fundera över språksystemets gränser som kunskapsverktyg. När Olga Ravn därför väljer att kalla sin rosa bok för ”Den vita rosen” är det ingen tvekan om att hon vet vad hon gör. Med sig in i samlingen drar hon fullt medvetet rosens mångtusenåriga litteraturhistoria, språkhistoria och kulturhistoria. Men vad gör hon då med alla dessa rosor: jo, hon vevar igång en klichétröska som med hjälp av de allra mest slitna av språkets och poesins alla verktyg gestaltar världen på nytt, får rosorna att dofta, metaforerna att verka. Det sätter igång redan på sida ett. Precis som när Gertrude Stein i ett försvar av rosen som just ros istället för urvattnat tecken skrev att: ”rose is a rose is a rose is a rose” där samma fras upprepas trefalt, som i en besvärjelse, inleder Ravn med att tre gånger ge oss samma korta dikt: Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Rosen är rosen är rosen: men där Gertude Stein ville plocka bort metaforikbagaget som skymde sikten plockar Ravn fram den igen och håller upp den för oss: allt jag har gjort blomstrar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt. Inledningens upprepning är den första av många i diktsamlingen Men upprepningen är inte bara ett retoriskt grepp eller uttryck för magiskt tänkande. Nej, hos Ravn blir den framför allt ett grepp som gestaltar tvångstanken och den klaustrofobiska, plågsamma upplevelsen av att sitta fast och inte komma loss – i tanken, i livet och i förtvivlan. Upprepningen och rundgången gör också något med tidsuppfattningen: här står allting stilla. Samma bilder kommer om och om igen och de hämtas alla från ett par tre bildsfärer: framförallt då trädgårdens och vattnets. Ord som ”blomstrar”, ”gräs”, ”nässlor”, och – så klart – ”ros” möter väta i flera former: det är vått gräs, svart vatten, hav, och så olja som droppar. Dessa bilder tas om så många gånger, att de liksom Steins ros till slut nästan framstår som helt nya, tömda på sitt litteraturhistoriska bagage. ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. Till skillnad från många av litteraturhistoriens rosor är Ravns blommor inte heller ljuvliga på något vis. De är snarare nästan skrämmande i sin blekhet. Istället för röda, blodfulla och passionerade är de anemiskt vita, och minner snarare om döden och sorgen. På ytan gestaltas maktlösheten när den man älskar blir svårt sjuk. Men rosendikterna handlar också om minnet av kärleken, om fruktbarhet och skapande, och om självföraktet hos den som inte älskar tillräckligt eller på rätt sätt: Alla gåvornasom jag mottogjag har varitför bortskämd och förrutten På baksidan till den svenska utgåvan kallas ”Den vita rosen” för systemdikt. Och visst: Ravns diktsamling är starkt formbunden – den består av 160 dikter som alla är fem korta rader långa. Tillsammans med upprepningarna och de återkommande tomma sidorna ger den sken av att följa ett intrikat system vars principer jag inte lyckas kartlägga. Men jag tänker att det snarare är längtan efter systematik och ordning som är själva systemet hos Ravn. Och det som skenbart framstår som tänkt och ordnat saknar en tydlig plan - liksom så ofta i livet självt, där vi människor lever som om varje verkan hade en orsak. Den stränga regelbundenheten blir något att hålla fast i: den tvingar fram ett lugn och en stadga i det förtvivlans kaos som dikterna ger uttryck för. Samtidigt blir formen en bild för det fängelse som sjukdomen är: både för den sjuke och för den som står bredvid. Och liksom sjukdomen har ett förlopp har dikten det: samlingen gestaltar en böljande rörelse där nedåtstiganden följs av uppåtstiganden. Inledningsvis dominerar rörelsen nedåt: allt dryper, droppar, faller och böjs nedåt, och den älskade vänder ansiktet bort och ner i gräset. ”Mitt hjärta faller som en fettdroppe” skriver Ravn i en dikt. Men här finns också stigandet. Bara några sidor senare skriver hon att ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. I avslutningens dikter blir fallet och uppåtgåendet ett, när solens strålar faller i den första solen – soluppgången. Och med den nya solen kommer en ny färg: rosaröd, som den friska kinden. Eller som den rosenfingrade Eos, morgonrodnaden. Så dundrar hela litteraturhistorien in igen. Och den blomstrar. Karin Nykvist, litteraturvetare LitteraturOlga Ravn: Den vita rosen. Johanne Lykke Holm. Modernista, 2017.

Dubbelliv, avslöjande, konfrontation och försoning. Att komma ut bär på en oemotståndligt kraftfull dramaturgi. Kristofer Folkhammar ser hur brottet med normen blir mindre heroisk i ny litteratur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-12-20.Han jag går hos, säger att det är viktigt att bejaka det givna misslyckandet i relationen mellan terapeut och klient. Redan vid andra mötet gjorde han en svepande gest mot den rågade hyllmetern böcker som hänger bakom honom, strax ovanför hans huvud, sett från där jag brukar sitta. Alla de här böckerna, sa han, handlar om misslyckanden i terapisituationen. Han lutade sig snett bakåt, hängde lite över stolens karm och log mot mig. Utstrålade någon sorts varm, skärpt uppgivenhet, jag vet inte. Han har försökt att förklara vad han menar i över ett år nu.Genom att låta terapeuten ta mer plats, så att också hens önskningar och tillkortakommanden blir genomlysta i terapisituationen, kan en mer relationell dynamik växa fram, jämfört med i klassisk psykodynamisk terapi.Mänsklig kommunikation bär alltid på förväntningar och missförstånd. Och genom att vara vaksam på dessa brister kan man komma åt något läkande, tycks han mena.Jag kommer alltid på för sent att jag ska be honom förklara ordentligt.Jag cyklar hem genom Malmö. Staden tickar framåt i diset. Människor upprätthåller sina liv, sina vardagar, sina utmätta linjer med skilda förutsättningar, mellan samma inbjudande skyltfönster. Jag försöker få bukt med en ångestproblematik genom att gå i terapi. Jag jobbar med litteratur.Terapi är liksom litteratur ett arbete med form och språk. Och eftersom han jag går hos säger, att misslyckandet är centralt för att förstå terapisituationen, börjar jag undra över misslyckandets plats i det jag läser.Att misslyckas med att göra kön och sexualitet i enlighet med heteronormen kan kallas en queer praktik. Åtminstone i efterhand. Efter ensamhet, efter självhat.Och när jag tänker på gestaltningar av queera erfarenheter, tänker jag att misslyckandet framför allt tar plats på två olika sätt. Sätt som man kalla strategier.Om man tar makten över det hånfulla skratt som kastas emot en, är man med och skapar världen.Den ena strategin handlar om omkastning, och är rolig och skev, vi kan kalla den ”camp”. Den taktiken utgör sällan ramen för en berättelse, snarare är den ofta ett perspektiv eller en ”sensibilitet”, för att tala med Susan Sontag. Genom att vända misslyckandet till triumf, och i allvarsam och kärleksfull lek bejaka det överdrivna och artificiella som något underbart får den otillräckliga könsvarelsen en plats att skina på. Via fallna divor, smäktande musikal-snyftare och kasserade art nouveau-lampetter.”Misslyckande kan vara stil”, sa den brittiske författaren Quentin Crisp där han vankade omkring, ensam och pervers, i sin lortiga lilla lägenhet i 1950-talets London, i sitt ljusblåa hår. Om man tar makten över det hånfulla skratt som kastas emot en, är man med och skapar världen. Om man gör förolämpningen till en konstform, får man det roligare som offer.Den andra strategin handlar om att överskrida ett misslyckande. I berättelser om att komma ut som homo eller trans behöver ofta något lämnas och något nytt intas. Den ensamma hjälten växlar agrart mot urbant, isolering mot gemenskap, dolt mot synligt, för att slippa sitt utanförstående och, enkelt uttryckt, få vara sig själv.Dessa berättelser speglar en reell verklighet, där frågan om att komma ut är långt ifrån löst alla gånger. Däremot kan man konstatera att formen för den klassiska komma ut-berättelsen, slitits ut. Den bär ju på en så oemotståndligt kraftfull dramaturgi – med följeslagarna dubbelliv, avslöjande, konfrontation och försoning – att det låter sig göras som kittlande bihandling i snart sagt varje brett upplagt teve-drama på Svt. Det går inte att leva så, hör jag mig själv sucka i snålblåsten. När man lyckas undvika livets samtliga oförutsägbarheter, då lever man inte längre alls.Men så läser jag två samtida svenska romaner där misslyckandet i det queera livet förflyttas till en annan plats. Misslyckandet i dessa böcker kretsar kring ett språk som lovar mer än det håller.Tova Gerges roman ”Pojken” är en roman som är sin berättares blick. Huvudpersonen är från lantlig arbetarklass. I universitetsstaden åtrår han dominans. Inledningsvis, när han sitter i föreläsningssalen och får syn på Pojken, som ska bli hans älskare, står det: ”För mig har det erotiska och den strid jag utkämpar för att våga vistas här alltid haft något gemensamt. Det är strävan efter tillträde till en värld som förskönar det fula, extrapolerar det oklara, placerar mig på rätt sida linjerna.” Romanen följer sedan deras kärleksrelation, präglad av sado-masochistiska-lekar i ljuset av skilda klasserfarenheter.Romanen är snygg i det att den är skriven på ett sätt som överensstämmer med det den berättar om – hårt, exakt, i förhöjd kontroll. Och i berättarens längtan efter att kunna behärska sin omvärld, långt mer än bara sexuellt, börjar man som läsare efterhand ana ett självbedrägeri, eller åtminstone att han tagit sig för något han aldrig kan lyckas med.I mitten av boken får han syn på en trollslända. Betraktar den vackra kroppen. Han vill, liksom sländan med sina facettögon, kunna förutsäga sitt bytes nästa rörelse. Och även om det är en myt att trollsländor bara skulle leva en enda dag, så är det när berättarens blick faller på den glänsande insektskroppen som jag fattar att han är dömd att misslyckas. S/M-scenariots och de akademiska teoriernas löftesrika genomlysanden är bara hållbara ramverk i vissa lägen. Det går inte att leva så, hör jag mig själv sucka i snålblåsten. När man lyckas undvika livets samtliga oförutsägbarheter, då lever man inte längre alls.Niko, huvudpersonen i Elin Bengtssons roman ”Rosenregimen” har också hon lämnat landsbygden för ett liv i universitetsstaden. Driven av begär efter ett intellektuellt språk som innehåller ord som ”representation”, ”heteronormativitet” och ”politiska praktiker”. Ord, lika förtrollande och svårfångat värdefulla, som pengarna i handen på en nyrik. Hon träffar Emmy, blir blixtförälskad och genast sambo med matlådor och krukväxter. Erotiken är ett bländande kitt dem emellan, där Emmy lockar fram något hos Niko som hon själv kallar ”det som är flicka i mig” – något undergivet och sött. Men lägenheten och Emmys idé om tvåsamhet sluter sig klaustrofobiskt runt Niko, som inte bara vill in i universitetsspråket, utan också ut i natten.Det storslagna med ”Rosenregimen” är att den trots lyrisk precision och stora känslor, står och stampar så mycket. Det tar tid innan spänningen i tvåsamheten får faktiska konsekvenser. Det akademiska språket är både fantastiskt och otillräckligt när Niko försöker förstå sig själv och världen. Till slut får hon bara fram ett uppgivet ”aaa” när hennes olika livsvärldar och sätt att längta inte går ihop.I dessa smutsrosa gestaltningar får misslyckandet en mindre heroisk platsLuften i Malmö är grå. I Gerge och Bengtssons romaner finns modiga undersökningar av sex och makt, men via fokus på konflikter med språket, dämpade och lite vrånga. I dessa smutsrosa gestaltningar får misslyckandet en mindre heroisk plats i den queera berättelsen, bortom triumfatorisk omkastning eller klart överskridande.Romaner är inte terapi. Men lite som med den medvetet misslyckade terapeuten kan det också finnas något klargörande över en romanfigur som inte får ihop det. Det är där fördjupningen får liv.Kristofer Folkhammar, poet, prosaist och kritiker.

Eftersom en av oss ska gifta sig inom kort, ägnar vi halva avsnittet åt just detta! Varför vill man gifta sig egentligen? Det blir raka puckar och vi är faktiskt mer eller mindre oense kring detta. Inledningsvis tar vi oss an missriktade komplimanger på sociala medier. Vad vill alla snubbar som skriver till kvinnor --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/relationsskepp1/message

Det är försommarkväll, den 6 juni 2009 i Enskede. Lite efter midnatt inkommer det ett samtal till SOS Alarm. En ung flicka har påträffats medvetslös i skogen intill hoppbacken vid Enskedefältet. Inledningsvis antar man att det handlar om överkonsumtion av alkohol, men när verkligheten avslöjas, tar händelserna en oväntad vändning.Källor: DomarFUPExpressenAftonbladetSVT

Den mest slitna av metaforer får ständigt nytt liv. Litteraturvetaren Karin Nykvist läser en diktsamling som odlar klichéerna och kliver in i litteraturhistoriens blomstrande rosenträdgård. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017.Jag läser Olga Ravns diktsamling ”Den vita rosen” och befinner mig plötsligt i en mörk tungt doftande trädgård upplyst enbart av bleka blommande rosor. För boken formligen svämmar över av dem. Det är besjälade vita rosor med dödslängtan, rosor med handskar, med tårar, med tänder, rosor som gråter, lyder, blomstrar, skälver, dör. Och jag tänker att rosen, den har en alldeles egen litteraturhistoria.För de finns ju överallt, rosorna. Hos till exempel Jenny Tunedal, där rosen framför allt fick stå för smärta och förlust: den demenssjukes förlust av språket, och den närståendes förlust av den sjuke. Tunedals rosor är rosa och minner därför lite paradoxalt om den ros Evert Taube liknade sin älskling vid för snart hundra år sen: en nyutsprungen skär. Taube minde i sin tur om skotten Robert Burns som hade gjort nästan detsamma mer än hundra år tidigare när han skrev att ”my Luve is like a red red rose /That's newly sprung in June”. Ytterligare ett par tusen år innan dess hade morgonrodnaden varit som en ros: varje gång solen går upp hos Homeros är det ju den rosenfingrade Eos som visar sig. Och mellan Taube och Homeros breder rosorna ut sig över århundradena: hos Shakespeare ger sig Julia ut i språkfilosofiska funderingar när hon tänker över varför Romeo så tvunget måste gå och heta Montague: namnet skymmer ju människan, menar hon, och utbrister att rosor ju doftar fantastiskt vad vi än kallar dem. Gustaf Fröding var inne på samma linje när han skrev att rosor i spruckna krus också är rosor, medan helt andra ting var på gång när älskaren kastade sin röda ros i kvinnans vita sköte i Edith Södergrans mest kända dikt ”Dagen svalnar”.Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt.För det var ju inte en vanlig ros han kastade. Rosen i litteraturen är nämligen sällan bara ros: dess metaforiska möjligheter verkar nästan gränslösa. Stjälkens falliska form och blommans alla kronblad gör att den exempelvis lämpar sig väl både som bild för mannens och kvinnans anatomier. Om rosen är manlig hos Södergran är den kvinnlig hos Taube, inte bara i tangon där älsklingen är en nyutsprungen skär, utan också i visan där den uppenbart prostituerade flickan i Havanna något desperat erbjuder sjömatrosen sin röda ros. Andra gånger, hos åter andra författare, kan rosen bli en bild för det flyktiga livets och ungdomens blomning, eller tvärtom få stå för det allra mest beständiga: det gudomliga - så är det är ju enligt 1500-talspsalmen en ros utsprungen ur Jesse rot och stam.Och det stannar inte där: rosen, har det visat sig, kan användas också inom filosofin. Både Olga Ravn och Jenny Tunedal har lånat rosor från alla poeters favoritfilosof Ludwig Wittgenstein, som på nära nog litterärt vis använde tanken på en ros med tänder för att fundera över språksystemets gränser som kunskapsverktyg.När Olga Ravn därför väljer att kalla sin rosa bok för ”Den vita rosen” är det ingen tvekan om att hon vet vad hon gör. Med sig in i samlingen drar hon fullt medvetet rosens mångtusenåriga litteraturhistoria, språkhistoria och kulturhistoria.Men vad gör hon då med alla dessa rosor: jo, hon vevar igång en klichétröska som med hjälp av de allra mest slitna av språkets och poesins alla verktyg gestaltar världen på nytt, får rosorna att dofta, metaforerna att verka.Det sätter igång redan på sida ett. Precis som när Gertrude Stein i ett försvar av rosen som just ros istället för urvattnat tecken skrev att: ”rose is a rose is a rose is a rose” där samma fras upprepas trefalt, som i en besvärjelse, inleder Ravn med att tre gånger ge oss samma korta dikt: Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Alltvad jaghar gjortför attbehålla digblomstrar Rosen är rosen är rosen: men där Gertude Stein ville plocka bort metaforikbagaget som skymde sikten plockar Ravn fram den igen och håller upp den för oss: allt jag har gjort blomstrar. Den mest slitna av metaforer kan också bli ny och dofta på nytt.Inledningens upprepning är den första av många i diktsamlingen Men upprepningen är inte bara ett retoriskt grepp eller uttryck för magiskt tänkande. Nej, hos Ravn blir den framför allt ett grepp som gestaltar tvångstanken och den klaustrofobiska, plågsamma upplevelsen av att sitta fast och inte komma loss – i tanken, i livet och i förtvivlan. Upprepningen och rundgången gör också något med tidsuppfattningen: här står allting stilla. Samma bilder kommer om och om igen och de hämtas alla från ett par tre bildsfärer: framförallt då trädgårdens och vattnets. Ord som ”blomstrar”, ”gräs”, ”nässlor”, och – så klart – ”ros” möter väta i flera former: det är vått gräs, svart vatten, hav, och så olja som droppar. Dessa bilder tas om så många gånger, att de liksom Steins ros till slut nästan framstår som helt nya, tömda på sitt litteraturhistoriska bagage.”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”.Till skillnad från många av litteraturhistoriens rosor är Ravns blommor inte heller ljuvliga på något vis. De är snarare nästan skrämmande i sin blekhet. Istället för röda, blodfulla och passionerade är de anemiskt vita, och minner snarare om döden och sorgen.På ytan gestaltas maktlösheten när den man älskar blir svårt sjuk. Men rosendikterna handlar också om minnet av kärleken, om fruktbarhet och skapande, och om självföraktet hos den som inte älskar tillräckligt eller på rätt sätt: Alla gåvornasom jag mottogjag har varitför bortskämd och förrutten På baksidan till den svenska utgåvan kallas ”Den vita rosen” för systemdikt. Och visst: Ravns diktsamling är starkt formbunden – den består av 160 dikter som alla är fem korta rader långa. Tillsammans med upprepningarna och de återkommande tomma sidorna ger den sken av att följa ett intrikat system vars principer jag inte lyckas kartlägga. Men jag tänker att det snarare är längtan efter systematik och ordning som är själva systemet hos Ravn. Och det som skenbart framstår som tänkt och ordnat saknar en tydlig plan - liksom så ofta i livet självt, där vi människor lever som om varje verkan hade en orsak. Den stränga regelbundenheten blir något att hålla fast i: den tvingar fram ett lugn och en stadga i det förtvivlans kaos som dikterna ger uttryck för. Samtidigt blir formen en bild för det fängelse som sjukdomen är: både för den sjuke och för den som står bredvid.Och liksom sjukdomen har ett förlopp har dikten det: samlingen gestaltar en böljande rörelse där nedåtstiganden följs av uppåtstiganden. Inledningsvis dominerar rörelsen nedåt: allt dryper, droppar, faller och böjs nedåt, och den älskade vänder ansiktet bort och ner i gräset. ”Mitt hjärta faller som en fettdroppe” skriver Ravn i en dikt. Men här finns också stigandet. Bara några sidor senare skriver hon att ”I gryningen lyfter de vita rosorna sina blad av fett”. I avslutningens dikter blir fallet och uppåtgåendet ett, när solens strålar faller i den första solen – soluppgången. Och med den nya solen kommer en ny färg: rosaröd, som den friska kinden. Eller som den rosenfingrade Eos, morgonrodnaden. Så dundrar hela litteraturhistorien in igen. Och den blomstrar.Karin Nykvist, litteraturvetare LitteraturOlga Ravn: Den vita rosen. Johanne Lykke Holm. Modernista, 2017.

Medverkande i detta avsnitt är Martin, Patrik och Dick Jonefält. Gillar ni det vi producerar får ni gärna skicka in ett bidrag till bankkonto SEB 5708 35 378 011) Inledningsvis låter vi Dick presentera sig själv och berätta varför han började se att något inte står rätt till i vårt samhälle. Därefter går vi in på ämnet hälsa där Dick har erfarenhet från hur vården behandlade hans sjuka mamma i slutskedet av hennes liv. Vidare så kommer vi in på Dicks liv som uppfinnare där han för en tid sedan lät Vattenfall koppla ur elen från hans hus så att han numera försörjer sitt hus med el själv och slutligen även hans engagemang för att ordna protestaktioner mot den rådande samhällsutvecklingen. 2) Outro Magnus Brgman med låten Kan du se nu? https://www.youtube.com/watch?v=CEDLASGd7I43) Länkar till avnittet: Dicks blogg https://fargelandabloggendickjonefelt.blogspot.com/Dicks Youtubekanal https://www.youtube.com/user/DJ54CyberTech

I det 372:a avsnittet är det Hans och Johan som satt sig ner för att säga djupa saker om den samtid vi lever i. Inledningsvis pratas det backups, döda AI-kungar, snygga smarta glasögon och alla dessa sammanfattningstjänster. Där efter handlar samtalet om enkäternas vara eller inte vara. Hur många enkäter klarar vi av egentligen? Kan en enkät verkligen skapa en bättre arbetsplats? Enkäter kanske skapar en viss struktur men hur viktigt är det att en lärare har god struktur? Och vad innebär det? Kan för mycket struktur döda alla kreativitet? Förutom dessa existentiella frågor så pratar de även om hur lärare kommunicerar. Chatt? Mail? Pärm? Anslagstavlan? Mycket frågor blir det och kanske en del svar. Det bjuds även på några tips på mer eller mindre användbara digitala tjänster. Denne vecka är sig allt extremt likt då det blir ett samtal om skola, digitalisering och lite annat. 

Bab-el-Mandeb eller Tårarnas port , är ett sund mellan Yemen och Arabiska halvön - Djibouti och Eritrea på Afrikas horn . Den förbinder Röda havet med Adenbukten och i förlängningen Indiska oceanen. Sundet har fått sitt namn från farorna med dess navigering eller, enligt en arabisk legend, från antalet som drunknade av en jordbävning som skilde den arabiska halvön från Afrikas horn. Bab-el-Mandeb fungerar som en strategisk länk mellan Indiska oceanen och Medelhavet via Röda havet och Suezkanalen . Den största delen av exporten av petroleum och naturgas från Persiska viken som passerar Suezkanalen eller SUMED-rörledningen passerar både genom Bab el-Mandeb och Hormuzsundet. Chokepoints är smala kanaler längs allmänt använda globala sjövägar som är avgörande för global energisäkerhet. Bab el-Mandeb-sundet är 26 kilometer (14 nautiska mil) brett på den smalaste punkten, vilket begränsar tanktrafiken till två 2 mil breda kanaler för inkommande och utgående transporter. Stängning av Bab el-Mandeb-sundet kan hindra tankfartyg med ursprung i Persiska viken från att passera Suezkanalen eller nå SUMED-rörledningen, vilket tvingar dem att avleda runt Afrikas södra spets, vilket skulle öka transittiden och fraktkostnaderna. Under 2006 passerade uppskattningsvis 3,3 miljoner fat (520 000 m 3 ) olja genom sundet per dag, av en världsumma på cirka 43 miljoner fat per dag (6 800 000 m 3 / d) som transporterades av tankfartyg. Varför vi påminner oss i kronologisk ordning! Försvarsmakten skickar personal till insats i Röda havet stod klart den 22/2, där svenska officerare kommer att delta i den EU-ledda insatsen Aspides. Operationen ska skydda civila fartyg i Röda havet mot attacker från bland annat Huthirebellerna sägs det. Inledningsvis planerar Försvarsmakten för att ha tre stabsofficerare på det operativa högkvarteret i Larissa i Grekland. En stabsofficer kommer också att placeras på styrkans ledningsfartyg ute till havs. Ambitionen är att ha dem på plats i början av mars. Den 21/3 kommer Kina och Ryssland överens med de Jemen-baserade houthierna att deras fartyg kan segla genom Röda havet och Adenbukten utan att bli attackerade. Den 29/3 dvs idag har Ryska krigsfartyg officiellt gått in i Röda havet, med möjlig sjökonfrontation med NATO. Deras ryska Stillahavsflottan gick in i Röda havet och är på väg mot Jemen där amerikanska och brittiska fartyg har genomfört attacker mot houthierna. Den ena parten är mao mer eller mindre inbjudna, den andra inte lika mycket! De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Swole Sisters presenterar en guide till dig som undrar vilka träningsprylar som är värt att lägga veckopengen på! Inledningsvis har vi ca 25 min av mycket filosofiska tankar om personlig moral, samt vilka krav som egentligen är rimligt att ställa på dig själv, kontra sin omgivning? På Instagram heter vi: @elinochellen @ellenfredriksson @elinens

Korstågen inleddes år 1095 när påven Urban II kallade den västliga kristenheten till heligt krig mot muslimerna, en händelse som inledde flera sekler av blodiga korståg. Sett ur Nya testamentets perspektiv var händelseutvecklingen obegriplig: kristendomen hade gått från att ha varit fridfull och pacifistisk till att bli aggressiv och krigisk, och ögonvittnesskildringarna från korstågen lämnar inget utrymme för tvivel – korsfararna gjorde sig skyldiga till hårresande brott mot mänskligheten, allt i Guds och Kristi namn.Varför blev det så? Vilka drivkrafter fick fromma medeltidsmänniskor i Västeuropa att lämna hus och hem för att utkämpa krig som saknade varje tillstymmelse till uppbackning i Jesu lära? Och hur gick fälttågen och belägringarna till? Vad blev resultatet? Var kan vi idag se lämningar efter krigarna och deras framfart?Frågorna blir inte mindre relevanta av att korstågsidén under högmedeltiden utvecklades betydligt. Allt fler människor riskerade att drabbas av fanatismen. Inledningsvis gällde det bara att kriga mot muslimer och befria Jerusalem, men ett halvsekel senare riktades korståg även mot folk i centrala och östra Europa som ännu inte hade anammat kristendomen. På 1200-talet proklamerades heligt krig mot ortodoxa kristna i Ryssland och Grekland, och i nästa skede kunde vem som helst – från upproriska bönder till kristna kättare och tysk-romerska kejsare – utsättas för korsriddarnas blodtörst.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om korstågen – både om dem i egenskap av medeltida fenomen i allmänhet och om hur de konkret gestaltade sig i Heliga landet och i Östersjövärlden.Bild: Denna miniatyr illustrerar en av striderna under det andra korståget av Ludvig VII, som kom kungen av Jerusalem Baldwin III till hjälp mot saracenerna, i mitten av 1100-talet. - William av Tyrus, History of Outremer, 1300-talet, Paris, BnF, Institutionen för manuskript, franska 22495 fol. 154v. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans avsnitt består av en intervju med Petter Hedborg som både är en superentreprenör och en av Sveriges bäst presterande investerare under de senaste två decennierna. Han är VD och grundare på SaaS-/finansbolaget Modular Finance och har en genomsnittlig årsavkastning på 45% under de senaste 18 åren på börsen (detta innebär ~80,000% för kontext).Inledningsvis pratar vi om Modular Finance som precis har genomfört en stor förändring för att sedan djupdyka i Petters investeringsstrategi där vi benar ut hur han har nått den här fenomenala avkastningen.Stort tack till vår huvudsponsor Avanza! Vi vill tipsa om att du nu kan gå in på specifika bolagsprofiler på Avanzas app och hemsida för att se blankningsdata.Tidsstämplar:02:15 – Modular Finance16:45 – InvesteringarAktiesnack jobbar både med sponsring och hjälper bolag med exponering för våra över 10 000 lyssnare per avsnitt. För att komma i kontakt med oss:magnus_skoog@outlook.com | +46737324044peter.westberg@quartr.se | +46700420134Twitter: @AktiesnackPoddMagnus: @analytikern1234Peter: @Matematikern3 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I 365:e avsnittet pratar Patrik och Hans smått och stort i skolans värld. Inledningsvis handlar det om vett och etikett, floskler, deep fake och födelsedagsbarnet Blackberry. Förutom detta kan veckans lyssnare förvänta sig fyra små (ironi!) frågor om AI, testbaserat lärande, rektorsbyten och varför utvecklingen inom skolan är som den är. De pratar även ordning och reda i klassrummet och vad vi egentligen menar med studiero. Den digitala prägeln i avsnittet kommer främst i diskussionen om att man måste se skolans digitalisering som en evolution. Även denna vecka är det mesta sig likt då det blir ett samtal om skola, digitalisering och lite annat. 

I det andra avsnittet för terminen är det Johan och Hans som möts i etern. Inledningsvis pratar de undanflykternas tid, nyårslöften, Gimkit, Threads, gadgets och floskler. Huvudfokus denna vecka ligger dock på klassrummet och ett gäng frågor kopplade till arbete i och omkring klassrummet. Är snabbt alltid bra? Vilka förmågor håller på att försvinna? Används kompensatoriska hjälpmedel? Vad är bionic reading? Är de digitala nationella proven på väg bort? Som vanligt utlovas inga svar även om det även denna vecka blir ett samtal om skola, digitalisering och lite annat. 

I årets sista avsnitt börjar julstämningen göra sig påmind när de tre vise männen för första gången denna termin sammanstrålar vid inspelningsbordet. Inledningsvis utgår de från frågeställningen: kalas eller katastrof? Det leder till ett spretigt samtal om julbord, Lucias transformation, PISA-punkan, läskatastrofen, Cool Tools, Google Search, det sociala klassrumsklimatet och AI ur många olika perspektiv. Andra halvan handlar om fem listor som de låter runda av året 2023. Det blir heta teknikdebatter, otippade Skolspanartips, skoltrender ur ett cyniskt gubblärarperspektiv, skol saker vi inte längre eller rent av aldrig har diskuterat och TV-serier att binga under jullovet. Som så många gånger förr är allt sig likt även denna vecka då samtalet handlar om skola, digitalisering och lite annat. PS. Skolspanarna önskar alla lyssnar en riktigt God jul och ett Gott nytt år! DS

Tron har en enorm kraft att forcera allt som står i vägen för Guds mål med våra liv.Därför attackerar Satan tron. Om han kan få oss att tvivla på Guds löften, kan han dra sig tillbaka, för sedan gör otron i våra liv resten. Otron, leder oss automatiskt fel.Inledningsvis märks ingen skillnad, det är det som är det bedrägliga. Det är först efter en tid som den lilla förändringen i trons kursriktning ger utslag och ju längre tid det går, desto större avvikelse och med tiden kommer otrons resultat.Metoden är densamma som i urtiden. Satan gjorde ett enda drag, fick dom att tvivla. Skulle Gud verkligen ha sagt? När väl Adam och Eva tvivlade, fann de själva vägen till det Gud förbjudit. Sedan gjorde han inget mer, det behövdes inte, otron i Adam och Eva gjorde jobbet.Det är en av anledningarna till att svensk kristenhet idag är ute på tunn is. Trons grunder överges och där otron flyttar in, kan fienden slappna av därför att den kyrkan kommer med tiden att hamn på fel adress. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Erik Centerwall har en lång karriär som sexualupplysare, författare och skribent bakom sig. Erik har bland mycket annat startat och drivit mansgrupper för att upplysa och samtala om sex, sexualitet, manlighet och relationer samt skrivit och fått utgivet flertalet böcker inom området sexualupplysning men även fotokonst. Erik är just nu aktuell med sin första roman ”I händelse av krig” som kom ut hösten 2023.I Kinkypodden pratar han bland annat om sin långa och breda karriär och om vad som lett honom dit han hamnat i livet och karriären. Erik berättar om de många stärkande och sårbara möten och samtal han har haft med män i mansgrupper genom åren och om de böcker och utbildningsmaterial han har skrivit på ämnet sex och sexualitet. Inledningsvis är samtalet något trevande och utforskande men efter en stund utvecklas det till en väldigt fin och viktig diskussion mellan Erik och Aurora som visar att vi alltid lär oss nya saker av varandra.Avsnittet är säsongens sista.Programledare samt inspelning, ljudmix och klippning: Aurora BrännströmJingel: Andreas Hedberg med voice over av Carola Alfredsson Hedberg.Stötta Kinkypodden via www.patreon.com/kinkypoddenwww.kinkypodden.se @kinkypodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det 358:e avsnittet är det två lite lätt stressade pedagoger som återigen strålar samman för att prata skola. Inledningsvis blir samtalar de om Jimmie på arabiska, hallucinerande chattbotar, Facebooks överpris och de 47 sekunder människor orkar lyssna. Veckans digitala verktyg handlar om filmskapande, Google och AI. Hans sågar även Seterra en gång för alla. I den lite mer filosofiska delen av samtalet handlar det bland annat om den eviga jakten på den perfekta skolplattformen och bristen på vettiga alternativ. De pratar även om den nedvärderande synen på läraren som kunskapsförmedlare. Som du säkert förstår är det mesta sig likt även denna vecka då det blir ett samtal om skola, digitalisering och lite annat. 

I det 352:a lite lätt stökiga avsnittet är de båda pedagogerna tillbaka för att snicksnacka om skolans underbara värld. Inledningsvis bjuds det på oformaterad text, lärarkontrollerade datorer, Neuralink, ASMR och Googles födelsedagar. Förutom detta nyhetssvep ligger fokus på fyra lite spretiga ord. Kreativitet, AI, genvägar och stöklådan. Stämmer det att det aldrig varit så lätt som idag att vara kreativ? Hur ska vi använda AI på rätt sätt? Är inte AI just genvägar? Vad har vi egentligen i den digitala stöklådan? Fyra ord och fyra frågeställningar som även denna vecka slutar i ett samtal om skola, digitalisering och lite annat. 

Medverkande i detta avsnitt är Martin, Patrik och Simon Shack. Gillar ni det vi producerar får ni gärna skicka in ett bidrag till bankkonto SEB 5708 35 378 011) Inledningsvis kommenterar vi FOI:s senaste rapport Rutten demokrati, konspirationspropaganda rasism och våld där Föreningen Cui Bono finns med som ett hot mot statsmakten under det anonymiserade namnet ”Mindre närverk 3”. Därefter gör vi lite reklam för att Simon kommer till Stockholm den 2-3:e september och att det då finns möjlighet för våra lyssnare att träffa hela Radio Cui Bono gänget och att ta del av Simons banbrytande forskning gällande Tychosmodellen. I avsnittet avslöjar Simon att han hittat en astronomisk cykel som är ca 1,6 miljoner år och då kommer alla planeter tillbaka till exakt samma position som de hade 1,6 miljoner år tidigare. Vidare avslöjar han att allt tyder på att vårt solsystem har en koppling till Sirius solsystem och att de roterar kring varandra. Avsnittet handlar inte renodlat om Tychosmodellen utan vi går även igenom hur propaganda fungerar, saker som tyder på att även Estonia och Titanic kan vara mediahoax etc. 2) Outro Simon Shacks låt 90 times https://thesocialservice1.bandcamp.com/track/90-times-3 3)Länkar till avsnittet:Anmälan till fest den 2:a september och föredrag den 3:e september. Finns även andra kommande spännande events så be gärna att få vara med på Tapstudios mejlinglista. https://www.tapstudio62.com/eventfoumlredrag.html Tychosmodellens huvudsida https://www.tychos.space/ Inspelningar där Simon och Patrik varit med och demonstrerat Tychosmodellen visuellt: https://youtu.be/MsJVNRzl0QQhttps://youtu.be/xHKT8Ew5TNohttps://youtu.be/wO0msvdMA3Ahttps://www.youtube.com/live/G1e2NKtC4Mshttps://youtu.be/vU7Uo4JBePM

Napoleonkrigen 1803 till 1815 tillhör de mest omvälvande skeendena i historien. Napoleons försök att skapa ett imperium ledde till ett förödande krig som berörde stora delar av världen. Sverige förlorade också Finland till Ryssland med Napoleons goda minne.Mellan 1805 och 1807 besegrade de franska arméerna allt motstånd på kontinenten. Österrikare, ryssar och preussare fick se sig besegrade. I en serie spektakulära fälttåg och slag krossade Napoleon och hans soldater allt motstånd. Det enda Napoleon misslyckades med var att besegra den brittiska flottan.Detta är första avsnittet av två om Napoleonkrigen där programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om Napoleonkrigen.Britterna lyckades under amiralen Nelson förgöra den förenade fransk-spanska flottan vid Trafalgar 1805. Trots denna framgång var det Napoleon som dikterade villkoren på kontinenten. År 1806 infördes blockad av brittiska varor och det tysk-romerska riket upplöstes. Sommaren 1807 träffades tsar Alexander och Napoleon i den lilla ostpreussiska gränsstaden Tilsit och förhandlade fram en fred som även innebar en uppdelning av Europa i två intressesfärer.Det franska militära systemet innebar en utveckling av krigföringen. Arméerna var indelade i självständiga divisioner och kårer. På slagfältet innebar det mindre sårbarhet. Om en division slogs ut av fienden påverkade det mindre den övriga delen av armén. Under förflyttning marscherade kårerna enskilt och kunde spridas över ett större område vilket innebar att det var enklare att hitta förnödenheter. Dessutom marscherade de franska soldaterna med minimal packning och sov i bivack eller under bar himmel. Napoleon var en mästare på att koncentrera sina trupper i rätt stund och de franska soldaterna anföll i kolonn eldade av patriotism och understödda av ett kraftfullt artilleri och kavalleri.Sverige och Danmark utsattes från 1807 för ett hårt tryck. Danmark föll för de franska hoten inte minst efter det brittiska anfallet på Köpenhamn. Sverige vägrade underordna sig och fortsatte hårdnackat att understödja britterna. I februari 1808 anföll Ryssland sydöstra Finland. Kriget blev en katastrof och innebar förlusten av Finland i freden i september 1809.Spanien ockuperades av fransmännen, som trots allt inte kunde kontrollera hela den iberiska halvön. Spanska gerillakrigare gjorde hårt motstånd understödda av brittiska soldater under hertigen av Wellington.Österrikes gjorde under intryck av de franska motgångarna i Spanien ett nytt försök att gå i krig med Napoleons Frankrike. Inledningsvis vann de österrikiska arméerna vissa framgångar, men slutligen besegrades österrikarna återigen och tvingades acceptera en ännu hårdare freden än 1805.Bild: Slaget vid Austerlitz den 2 december 1805 av François Gérard digital version producerad av Réunion des Musées Nationaux Photographic Agency, Wikipedia, Public Domain.Musik: La Marseillaise av Band of the Garde Républicaine med dirigent François-Julien Brun. Inspelad i Théâtre des Champs-Elysée 1950, Wikimedia Commons, Public Domain.Lyssna också på Napoleons uppgång och fall i det revolutionära Frankrike.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I oktober 1899 utmanade de två små boerrepublikerna Transvaal och Oranjefristaten det stora mäktiga brittiska imperiet. Det som på förhand föreföll vara avgjort blev en mycket mer utdragen och jämn kamp än vad någon hade kunnat föreställa sig.Britterna var påtagligt dåligt förberedda för att möta en motståndare med effektiva vapen och en kreativitet som det tog tre år för britterna att komma underfund med. När freden slutligen kom 1902 hade britterna mer än 200 000 man i Sydafrika och deras förluster kunde räknas till mer än 40 000 stupade och skadade.I denna nymixade repris av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved med lyssnarna till Sydafrika i imperialismens tidevarv. Boerna som utvandrat från inte minst Holland till den brittiskdominerade kapkolonin skulle under 1800-talets första årtionden kolonisera områden norr om den brittiska kolonin och grunda två Boerrepubliker.Boerna hölls samman av viljan att få bestämma över sig själv, religiös tro och föreställningar om den vita rasens överlägsenhet över svarta människor. I kampen med naturen och inte minst zulunationen stärktes deras sammanhållning. Om det inte hade varit för den brittiska imperialismen och upptäckten av först diamantfyndigheter och senare guld hade boerrepublikerna nog fått vara ifred.I Kapkolonin arbetade brittiska imperialister som Cecil Rhodes för att annektera boerrepublikerna och få kontroll över diamantfyndigheterna och guldet. Boerna accepterade inte britterna som fullvärdiga medborgare. De ville till varje pris motarbeta brittiskt inflytande. Friktionerna och motsättningarna ledde 1881 till väpnade konfrontationer som boerna faktiskt vann. När saken återigen ställdes på sin spets 1899 förklarade boerna ledda av presidenten i Transvaal Paul Kruger krig och inledde anfall in på Kapkolonins territorium för att krossa den brittiska ställningen i Sydafrika.Inledningsvis kunde 30 000 boer framgångsrikt inleda belägring av brittiska städer: Kimberley, Ladysmith och Mafeking. Britterna satte direkt igång en styrkeuppbyggnad av trupper från Europa. Men de inledande försöken att snabbt krossa boerna och undsätta de belägrade städerna blev blodiga misslyckanden. En stridstaktik med täta formeringar på öppna ytor som knappast hade förändrats sedan Napoleonkrigen fick katastrofala konsekvenser. Britternas yrkesarmé led blodiga nederlag. Boerna var visserligen militärt dåligt utbildade, men vana att hantera vapen och goda ryttare. De rörliga boerkrigarna med sina högklassiga mausergevär och Kruppkanoner från Tyskland sköt bort britterna på avstånd innan de kunde utnyttja sin numerära överlägsenhet och effektivitet i närstrid.I slutänden kunde boerna trots allt inte vinna kriget. Britterna tryckte in hundratusentals soldater och lärde sig sakta att hantera boernas stridstaktik. De stora slätterna och järnvägslinjerna skyddades av blockhus och taggtråd. Civilbefolkningen stängdes in i koncentrationsläger. Snart var Boerrepublikerna ockuperade och belägringarna av de brittiska städerna hävda. Boerna övergick till gerillakrigföring, men det hela var en hopplös uppgift. 1902 kom freden och boerna fick acceptera brittisk överhöghet.En bra bok på engelska är Thomas Pakenhams The Boer War som ger en hel del nya infallsvinklar. Churchill har gett ut My Early life (finns översatta till svenska) i vilken han berättar om sina upplevelser under Boerkriget.Bild: Döda britter efter slaget vid Spion Kop år 1900. Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur skiljer man författaren från verket? Mats Almegård reflekterar över problematiken i ljuset av den österrikiske författaren Ingeborg Bachmann. Eller rättare sagt i ljuset av hennes litteratur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-06-05.Kan vi inte bara förbjuda författarporträtt på baksidesfliken av böcker? För vad fyller de där porträtten för funktion annat än att leda bort läsaren från texten? För texten, den är allt. I alla fall enligt den lära jag indoktrinerades i under mina studier i litteraturvetenskap.Författaren på porträttet jag just nu tittar på, är visserligen död. Men hennes liv har fascinerat många. Många som inte har läst en rad av den österrikiska författaren Ingeborg Bachmann vet att hon levde tillsammans med författaren Max Frisch samtidigt som hon hade en kärleksrelation med poeten Paul Celan.Jag tror att hon hade instämt i min önskan om att bli av med den biografiska distraktionen i författarporträttet. För redan under sin livstid försökte Bachmann värja sig emot intresset för henne som person. När hon i slutet av femtiotalet inledde sina poetikföreläsningar vid Johann Wolfgang von Goethe-universitetet i Frankfurt hävdade hon omgående den litterära textens egenvärde med orden ”Allt som kan sägas om ett verk är svagare än verket”.Självklart skriver författarna utifrån sina egna erfarenheter. Så även Ingeborg Bachmann. Hennes älskare Paul Celans död gav eko i romanen Malina – vars jag-berättare förresten bor i exakt det område av Wien som Bachmann själv gjorde i mitten av fyrtiotalet och som beskrivs med orden: ”Ögonfärg brun, hårfärg blond, födelseort Klagenfurt”. Det låter som Bachmann själv – och i sin tredje poetik-föreläsning i Frankfurt – ”Det skrivande jaget” – går hon in på det problematiska med att introducera ett jag i en litterär text – eftersom det inte bara lockar till en biografisk läsning, utan också onödig identifikation: ”Vem har inte som sextonåring mött ett jag i en bok, i en dikt, misstagit det för författaren själv och själv nästan blivit detta jag”, säger hon.Möjligen var det för att undgå de biografiska tolkningarna eller de naiva läsningarna som hon i sin novellsamling Simultan – som blev det sista hon publicerade under sin livstid – övergick till tredje person. Kvinnorna i novellerna är gestaltade med en samtidig närhet och distans som underminerar en biografisk läsning, vilket översättaren Linda Östergaard fångat elegant i den svenska översättningen.Novellsamlingen ingick i det stora prosaprojektet Todesarten (Sätt att dö) dit även Malina räknas. Men formen och tilltalet skiljer sig. Todesartenprojektet avslutades ironiskt nog inte – eftersom hon avled i sviterna av en eldsvåda hemma i lägenheten i Rom år 1973. Den tyska kvällspressen konstaterade krasst att det var som om hon författat sin egen död – de var fortfarande inne på att tolka henne biografiskt.Kanske var det uttryck för en tidsanda då en kritikerkår generellt förminskade kvinnliga författare. Det fick även Bachmann erfara. Detta trots att hon hävdat textens egenvärde, problematiserat det litterära användandet av pronomenet ”jag” och med hänvisning till en av den tyska modernismens viktigaste texter om estetik också grubblat över språkets förmåga att överhuvudtaget kunna beskriva verkligheten. I sin första Frankfurtföreläsning citerar hon ur Hugo von Hofmannsthals Lord Chandos brev.I detta fiktiva brev skildras den moderna människans språkkris som resulterar i oförmågan att beskriva verkligheten i ord. De abstrakta orden faller sönder i Lord Chandos mun ”likt ruttna svampar”. Bachmann sammanfattar det med att ”förtroendet mellan jag och språk och ting är allvarligt rubbat”.Men – när hon håller sin föreläsning är tiden en annan. Det handlar inte enbart om ett modernistiskt tvivel på språkets möjlighet att fånga verkligheten. För nu är även tingen osäkrade. På vissa sätt förekommer hon postmodernistiska analyser när hon i sin föreläsning från 1959 konstaterar: ”Vår tillvaro befinner sig idag i skärningspunkten mellan så många realiteter som inte hänger ihop, som behärskas av de mest motsägelsefulla värderingar”.Nio år senare ska Hans-Magnus Enzensberger förklara litteraturen död i tidskriften Kursbuch. Året efter det noterar Michel Foucault i artikeln ”Vad är en författare?” att ”det var länge sedan kritiken eller filosofin lade märke till författarens försvinnande eller död”. Språkkrisen har då blivit en del av en större kris som omfattar både subjekts- och verklighetsförlust. Och det är där vi hittar de kvinnliga huvudpersonerna i Simultan. De befinner sig i en ”funktionell nyttovärld” som Bachmann beskrev redan i sina Frankfurtföreläsningar: varken språk, samhälle eller historia erbjuder en grund att stå på.Samlingens titelnovell gestaltar denna trygghetsförlust. Den till ytan framgångsrika, men på insidan olyckliga, simultantolken Nadja beger sig i den ut på en bilresa tillsammans med en man hon just träffat. För Nadja är resandet inget konstigt. Hon reser ständigt i sin yrkesroll. Samtidigt plågas hon av att geografiskt ha tappat fotfästet. Hon är hemma överallt – och ingenstans. Detta har skadat henne och hon har blivit oförmögen till närhet. När hon reser iväg med Ludwig Frankel – som mannen heter – vägrar hon sova i samma rum som honom. Hon är rotlös och bränd av tidigare kärleksrelationer. Även i språken hon på ytan behärskar är hon vilsen. Hon måste akta sig, ”så att hon inte en vacker dag begravdes av ordmassorna”.Precis som Nadja kommer denne Ludwig från Österrike. Inledningsvis ger det henne förhoppningen om att de ska kunna dela ett gemensamt språk. Men snart visar det sig att de inte alls förstår varandra. Nadja kan inte ens förmå sig att säga hans namn. Någonstans på hotellet spelas Strangers in the Night. De båda förblir främlingar för varandra.De gör en utflykt till en Kristusstaty uppe på en klippa då Nadja drabbas av en akut kris. Hon ber Ludwig fortsätta utan henne. Själv lägger hon sig ned, oförmögen att ens gråta:Hon tänker också att hon är rädd för att detta är ”början på språklösheten”. Att denna existentiella kris drabbar henne just där, på klippan under Jesusstatyn, är självklart mycket symboliskt. Inte heller religionen erbjuder en grund för Najda. Hon är hopplöst förlorad mellan språk, kulturer och sammanhang.Novellerna i Simultan ger inte upphov till biografiska tolkningsmöjligheter som exempelvis romanen Malina. Snarare bör de ses som en del av en kartläggning av det moderna samhället som Bachmann avsåg med sitt Todesartenprojekt.Å ena sidan personen, å andra sidan verket. Det ska väl inte vara så svårt att hålla dem åtskilda tänker jag efter att jag har slagit igen boken. Mina ögon rör sig över det vackra skyddsomslaget. Långsamt öppnar jag pärmen bakifrån. Och där står hon och läser tidningen vid en spis i ett litet kök. Var det möjligen där – just där – som branden som tog hennes liv började?Mats Almegård, journalistLitteraturIngeborg Bachmann: Malina. Översättning: Linda Östergaard (Salamonski Press 2009)Ingeborg Bachmann: Simultan. Noveller. Översättning: Linda Östergaard (Ellerströms 2018)Ingeborg Bachmann: Utplåna fraserna. Föreläsningar, tal och utvalda texter. Översättning: Linda Östergaard (Ellerströms 2016)Michel Foucault: ”Vad är en författare?”. I: Modern Litteraturteori 2. Red: Claes Entzenberg & Cecilia Hansson (Studentlitteratur 1993)

(Förrförrförrförrförrförra veckans avsnitt släpps här öppet för alla gratislyssnare därute) Här har du ett avsnitt som är nummer 260. Inledningsvis snackas det dels om Håkan Hellströms nya platta och beeflåt  som är antingen mot Timo eller Hurricane. Är det mot Hurricane så är Håkan KÖRD för han har INGET att förlora. NEws on the hour handlar sen om majblomme-killen och svältsekten i Kenya. Veckans Låt är en fredslåt till våra vänner i Sudan (ej att förväxla med PISSRÅTTORNA i Sydsudan). Constructive Critique delas ut till Epa-dunk-nollorna och Gammal Dänga är en till afrikansk-relaterad DVS-klassiker, nämligen den om Matabeleland bland annat. Sen ringer vi ingemansland.

Det var som spion för armén som Adolf Hitler först engagerade sig i det lilla högerextrema partiet DPA, senare Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP) i det politiskt turbulenta München. Inledningsvis hade Adolf Hitler inga ambitioner att leda partiet utan såg sig själv främst som talare och propagandist.Efter ett misslyckat kuppförsök 1923 och en kort period i fängelse ledde talaren Adolf Hitler i början på 1930-talet partiet till stora valframgångar genom ett oändligt antal massmöten. Det politiska djuret Hitler hade också en instinkt för taktik som bidrog till nazisternas väg till maktövertagande.Detta är det andra av fyra avsnitt om nazistledaren Adolf Hitler som satte hela världen i brand och iscensatte folkmordet på sex miljoner judar och andra folkgrupper.Programledare Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i Historia vid Umeå universitet utifrån historikern Ian Kershaws biografi i två volymer: Hitler 1889-1936 Hubris samt Hitler 1936-1945 Nemesis.Adolf Hitler hade som politisk utbildare för armén upptäckt att han hade en förmåga att fånga en publik som talare. Han kunde trollbinda publiken på stora ölhallar i München med en häxbrygd av antisemitism och dolkstötslegenden om att den tyska armén inte hade besegrats på slagfältet under första världskriget utan av politikerna hemma.Få individer i världshistorien har satt ett sådant negativt avtryck som nazistledaren Adolf Hitler. Andra världskriget hade kanske brutit ut utan Hitler, men frågan är om de tyska erövringarna i Öst hade fått samma karaktär av utrotningskrig utan Hitler. Det industriella folkmordet på 6 miljoner judar hade troligen inte heller skett utan Adolf Hitler som führer.Den bohemiske Adolf Hitler, som fortfarande i 30-årsåldern aldrig haft ett riktigt arbete, var ingen organisatör. Och han skydde först positionen som ledare för NSDAP, men i takt med att hans följare såg honom som ledare kom han att med tiden styra partiet med järnhand.Det var den misslyckade nazistiska ölkällarkuppen i München 1923 som gjorde den okände Adolf Hitler till en rikskändis. Han kom att utnyttja rättegången som en plattform för att sprida sitt politiska budskap. Under den mycket bekväma fängelsetiden skrev också Hitler sin politiska självbiografi Mein Kampf. Efter kuppen ändrades också strategin för maktövertagande bort från utomparlamentariska medel till valurnorna.Men Adolf Hitler hade aldrig varit möjlig utan det första världskrig och den tyska kapitulationen som också formade honom som människa. De hårda fredsvillkoren och höga krigsskadestånden gav aldrig Weimar-republiken en verklig chans. Hyperinflationen 1923-24 och senare den ekonomiska krisen efter kraschen på Wall Street i USA 1929 var en näringsrik grogrund för extremism från både höger och vänster i Tyskland. Detta tillsammans med nazisternas våldsamma hänsynslöshet mot sina motståndare öppnade vägen mot makten.Bild: Åtalade i ölhallskuppen vid rättegången, 1 april 1924. Från vänster till höger: Heinz Pernet, Friedrich Weber, Wilhelm Frick, Hermann Kriebel, Erich Ludendorff, Hitler, Wilhelm Brückner, Ernst Röhm och Robert Wagner.Musik: Richard Wagner's opera Götterdämmerung: Siegfrieds begravningsmarsch av the United States Marine Corps Band, creative commons; Wiki Media.Lyssna också på Det var i München Hitler blev nazist.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ekumenisk gudstjänst på Heliga Trefaldighets dag från Jesu Moder Marias kloster i Mariavall. Systrar från Mariavall och medlemmar i Killans bönegemenskap reflekterar och tillber inför Guds väsens mysterium Den Heliga Treenigheten. 12 benediktinnunnor i Jesu Moder Marias kloster på Österlen och fem medlemmar i Killan, en ekumenisk bönegemenskap med rötter i Svenska kyrkan och som driver Killans bönegård i närheten av klostret, samlas för att dela tankar om Treenigheten. Gudstjänsten bygger på den tidebönstradition som både klostret och Killans bönegård har gemensamt och innehåller moment ur både katolsk och svenskkyrklig tradition.Inledningsvis får vi också höra de Fem imperativen, eller löftena, om hur katoliker och lutheraner ska verka för enhet som skrevs under i samband med påve Franciskus besök i Lund 2016.Det var en berörande stund. Som om 500 år av längtan äntligen besvarades. Dessa dagar av nåd i oktober 2016 helade något i vår splittrade kyrka. Vänskap började spira. Och hela tiden får vi kraft och mod att fortsätta vänskapens väg med hjälp av de fem imperativ som Lutherska världsförbundet och påven Franciskus undertecknade vid mötet i Lund.Anna AleboMedverkande:Moder Christa, intervju, solosång och bibeltextAnna Alebo, inledning och förbönSr Laurentia, läsning bibeltextSr Maria, läsning imperativ och tilltalIngrid Norén Nilsson, läsning imperativ och bibeltextAlexandra Hibolin, läsning imperativ och tilltalLars Axelsson Alebo, tilltalMay Heldal, böneledare och solosångSr Laurentia och Sr Scolastica, leder sångenTexter:1 Mos 18:1–8Matteusevangeliet 11:25-272 Kor 13:13Musik:IngångI min Gud har jag funnit styrka (Taizé)Psaltarpsalm 63Psaltarpsalm 148Hymn O väldiga Treenighet s 12Lær meg å kjenne dine veie Psalm 319 i norsk psalmbokKyrie (Taizé)Fader vårPsalm 338: Som ett klockspel Producent Marianne GreipTekniker Magnus Larsson och Magnus Walfridssonliv@sverigesradio.seVill du veta mer om Mariavalls kloster kan du läsa mer om det på deras hemsida. Där beskrivs bland annat klosterlivet och klostrets historia.Man kan också få information om gästhemmet som är öppet större delen av året och få kontakt om man vill göra en reträtt på klostret.

Ålatöser, gåsapågar och icke-binäris! Det är varannan onsdag och dags för A du! Inledningsvis pratar Vante och Kalle om Sven Melander och Ronnie Hellström, som båda gått ur tiden sedan senaste avsnittet. Därefter går de in på veckans ämne, nämligen Baltiska utställningen, en industri- och hantverksutställning som hölls i Malmö under mellan den 15 maj och 4 oktober 1914. Stickspår förekommer.Patreon: https://www.patreon.com/adupoddSwish: 1230521088 (markera gåvan med A du! i meddelandefältet) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 6 avhandlas som duo. B.L. och Heidenhammer avhandlar kassakon "Billion Dollar Babies" från 1973 medelst sjukdom i tvenne lekamen. Inledningsvis diskuterades huruvida det är ok att göra avsnitt under 60 minuter, men i vanlig ordning blev inte ett kort avsnitt aktuellt. Låt stå!