Podcasts about sannolikt

Det hänvisas till litterär kvalitet när ett skrivet verk ska bedömas. Men vad denna kvalitet består av är svårt att formulera. Vincent Flink Amble-Naess vill framhäva en aspekt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Som barn hade jag en fransklärarinna som var mycket sträng. Vi kallade henne Madame. Varje morgon stod hon vid tavlan med pekpinnen, och angav takten när vi konjugerade de regelbundna verben. Hon måste ha haft god hörsel, för om man tystnade så mycket som ett ögonblick, blev man omedelbart ertappad. Flink! kunde hon när som helst utbrista, och blänga surt.Madame låg i fejd med föräldrarna. Hennes lektioner var alltför krävande, menade de. Men lärarinnan var orubblig. Hennes enda eftergift blev femton minuters teckning under fredagstimmarna. Det skulle stimulera barnen till att vilja lära sig, hoppades man, istället för att de skulle känna sig tvungna. Men madame hade en mycket bestämd uppfattning om vad en god teckning innebar. Huruvida upphovsmannen var en professionell konstnär eller ett barn spelade mindre roll. Ideal var ideal.En gång vid lektionens slut, kom jag fram till katedern och uppvisade mitt alster: en glad björn och en gul sol. Madame var aldrig elak mot oss, utan tvärt om – i allt sitt allvar – mycket snäll. Men teckningen var under all kritik.”Det är en fin björn” sa hon, ”men björnar bor inte på papper. De bor i skogen.”Budskapet var tydligt: Jag hade inte ritat tillräckligt mycket. Arket skulle täckas helt och hållet av pastell. Lärarinnan ville inte se så mycket som en strimma av det vita pappret i teckningen. Hennes främsta råd till oss var att vi skulle rita till dess ingen kunde se hur kritorna hade dragits.Det är inte svårt att avfärda min gamla lärarinna som otidsenlig. Men hennes metoder fungerade trots allt ganska bra. Många av oss lärde oss utmärkt franska och en av mina klasskamrater blev till och med en skicklig konstnär. Kanske hade Madame ändå rätt? Hennes råd om teckning har jag ibland dragit mig till minnes under mitt skrivande. Med den litterära kvaliteten är det nämligen som med Augustinus ord om tiden: När ingen frågar vet jag precis vad den innebär, men så snart jag måste svara blir jag stum. Sannolikt finns det inte ett enda svar som är rätt. Men en aspekt jag själv har funderat över är just detta: Läsaren får inte ana hantverket bakom texten.Felstavningar, stilbrott och grammatiska oegentligheter kan vara nog för att förstöra hela upplevelsen. Så snart dessa brister uppdagas är förtrollningen bruten. Texten upphör att engagera, och framträder såsom den verkligen är – en produkt av någons arbete, som bör värderas efter förtjänst. Insikten kan vara en smula kuslig. Något artificiellt har tagit sig in i det som borde vara organiskt, och avslöjat hela affären. Du lutar dig framåt för att kyssa din fru och hör kugghjulen gnissla bakom pannan!I en tv-intervju liknar sig författaren Iris Murdoch vid en musiker, som spelar på människors känslor som på ett instrument. Varje ordval, varje litterär trop, är ett sätt att övertyga läsaren om att det hon läser är sant, kanske sannare än själva verkligheten. Det är måhända en konservativ bild av litteraturen, men en som ligger nära min egen. En god roman är ett verktyg med vars hjälp läsaren kan underkasta sig en illusion. I detta hänseende är skrivkonsten överlägsen de visuella konstformerna, eftersom den engagerar hela vår föreställningsvärld. Det vi läser framstår som mera verkligt än det vi ser på tv-skärmen, eftersom det försiggår i vårt eget huvud. När vi ser en filmatisering av en bok vi har läst, händer det att vi blir besvikna på någon detalj, till exempel valet av skådespelare. Men få har varit med om motsatsen, att man upplever brister i en roman, efter att ha sett den motsvarande filmen.I takt med att de visuella medierna har blivit alltmer dominerande, har litteraturen – av somliga – degraderats till ren kommunikation. Därför spelar stilistiska snedsteg ingen roll, menar man. Också då någon uttrycker sig klumpigt, inser ju alla vad som menas. Ur det perspektivet blir tydligheten den enda ledstjärnan. Men ingen skulle säga det motsvarande om en film: att den vore lika sevärd, om den bestod av civilklädda människor som läste högt ur ett manus, utan inlevelse och temperament. Själva hantverket är viktigt, ofta lika viktigt som innehållet. Varför skulle det vara annorlunda med litteraturen? Det som kan skrivas utan möda är sällan värt att läsa.Man kan fråga sig varför sådana åsikter har fått fäste. I viss mån bottnar det kanske i en missriktad omtanke, riktad mot personer man antar har svårt att tillgodogöra sig ett mera subtilt material. Det är synd, eftersom förhållningssättet förstör själva värdet med läsningen. De gånger jag själv har velat lära mig ett nytt språk har min målsättning aldrig varit att ta del av sådan litteratur som består av lättbegripliga underrättelser. Den kan jag ju läsa i översättning. Språket i sig, och dess underliga manipulationer av vårt medvetande, är ofta kärnan i vår upplevelse av ett verk. Till viss del är det också därför det tar sådan tid att skriva; det räcker inte med att redogöra för sådant man tänkt ut på förhand.När jag själv skriver oreflekterat blir resultatet en spegling av mitt inre: oordnat, banalt och förvirrat. Mina utkast är kaos av felstavningar, floskler, grammatiska missar och illa valda ord. Först under dagarna av redigering kan texten veckla ut sig och ändra form. När jag själv har mött författare jag beundrar, har jag ofta slagits av hur alldagliga de är. Det finns ganska få briljanta personer, trots allt, men desto fler briljanta böcker. Ändå är det inte sällan kring just upphovsmannen som samtalen kretsar, när böcker diskuteras mellan vänner eller i offentligheten. Kanske har det också sina skäl. Det är trots allt ganska lätt att bedöma en författares bevekelsegrunder, hennes ideologiska övertygelser eller rentav hennes utseende. Men för att diskutera kvaliteten av hennes verk saknar de flesta av oss ett utpräglat språk. Det finns helt enkelt ingen konsensus i hur man bör uttrycka sig. Vad gäller den berättande litteraturen, i synnerhet romankonsten, vill jag hävda att åtminstone en aspekt är just detta:Man måste övertyga om att det som beskrivs är verkligt och meningsfullt, inte bara som en allegori över vår egen värld, utan i sin egen rätt. Läsaren måste fås att inta den absurda ståndpunkten att de människor som befolkar litteraturen inte består av ord utan av kött.Kanske är det just detta som min fransklärare höll så högt inom teckningskonsten, som gäller också i böckernas värld. Texten ska framstå som helgjuten, oskapad, ja – som själva motsatsen till vad den i själva verket är. Och ingen ska kunna se hur kritorna har dragits.Vincent Flink Amble-Naesskulturskribent och läkare

En fredsvision förvandlades till en mardrömslik dystopi. Oskar Kardemark berättar historien om Lost Horizon, filmen som förstördes men skapade ett begrepp som fortsatt leva sitt eget liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna1967 förstördes originalnegativen till Frank Capras film Lost Horizon i en brand. Att söka efter ett förlorat konstverk är allt som oftast en kärlekshandling och det gäller inte minst Capras mytomspunna film från 1937. När det under 1970-talet spreds en våg av intresse för tidig amerikansk film påbörjade forskare vid UCLA en världsomspännande sökinsats efter kopior av Lost Horizon; ett arbete som kom att pågå i flera decennier. I brist på kopior sökte man efter kopior av kopior. Att filmen på 1930–40-talen utsatts för en serie förödande omklippningar försvårade arbetet ytterligare. Men genom idogt arbete kunde man snart börja sammanfoga upphittade bildrutor till ett lapptäcke, en sorts Frankenstein-kreation av filmsnuttar som man ömsint restaurerade och blåste liv i.När man ser resultatet av deras arbete idag så är det omöjligt att skilja filmens öde från upplevelsen av den. Kontrast, skärpa och kornighet skiljer sig kraftigt från scen till scen. Ibland fryser bilden. Skådespelarnas läppar stannar men rösterna fortsätter att höras. Då har man varit tvungen att klippa in stillbilder eftersom man inte lyckats hittat något filmmaterial. Trots detta, eller kanske på grund av alla skavanker och egenheter, är filmens magi påtaglig.I filmen, som baseras på James Hiltons roman med samma namn, får vi möta en brokig skara individer som flytt ett krigshärjat Kina med flyg bara för att kraschlanda i bergen någonstans utanför Tibet. Bland passagerarna finns toppdiplomaten Conway, filmens bultande hjärta och samvete. Precis när de börjar misströsta i vrakresterna kommer en rad gestalter ner från det snöklädda berget intill. Det är invånare från en närliggande dalgång. Sällskapet förses med varma kläder och får följa med till en undangömd skreva i berget – en passage. De går in. När de kommer ut på andra sidan så har vinden upphört att vina, snön slutat yra och solen strålar mot dem. De har kommit till Shangri-La, en plats där tiden kryper fram, sjukdomar är utrotade och krig är ett minne blott.James Hilton skrev boken under mellankrigsåret 1933 som en reaktion på utvecklingen i Europa. Inspirerad av österländska trosläror och sporrad av en egen civilisationskritik formulerade han sin vision av en paradisisk idealsamvaro för mänskligheten: Shangri-La.Den udda historien talade till regissören Frank Capra, som vid den här tiden var ett av Hollywoods stora namn. Genom att ta sig an mastodontprojektet tog han ett riskfyllt steg i karriären. Efter att filmen färdigställts började en ny kamp - den för att bevara filmen och försöka hålla den intakt.Under åren som följde klipptes och klistrades det nämligen friskt i filmen. Bakom omklippningarna fanns såväl politiska som ekonomiska motiv. Med en kortare film kunde filmbolaget till exempel hålla flera visningar och få in mer pengar. Även den amerikanska försvarsmakten var där med saxen. Under andra världskriget valdes filmen ut som underhållning för stridande trupper. Ett udda val för soldater i krig kan tyckas, i och med filmens fredsbudskap. Detta löste man genom att klippa bort hela 22 minuter, däribland den monolog där Conway återger sin fredsvision. Sannolikt valdes Lost Horizon på grund av sina eskapistiska kvalitéer, som en verklighetsflykt undan krigets fasor. Och det är så filmen fortsatt att betraktas, som en äventyrsfilm.Franklin D Roosevelt ska ha varit en hängiven beundrare av Lost Horizon och begärt att få en egen kopia till Vita huset. Några år senare, efter attacken på Pearl Harbor, gick så även U.S.A in i andra världskriget. I samband med ett flyganfall mot Tokyo som svar på attacken ska Roosevelt ha fått frågan var bombplanen egentligen lyft ifrån. Jo från Shangri-La förstås, svarade han. Ett av flottans hangarfartyg hade döpts till just detta. Shangri-La hade etablerats som metafor, men paradiset hade utarmats på sitt visionära budskap. Berättelsens Shangri-La hade tolkats bokstavligt, som en mystisk, undangömd plats, en exotisk kurort där individens önskningar kunde gå i uppfyllelse. En plats varifrån stridsflyg kunde lyfta som ur tomma intet för att sätta skräck i fienden.Också i vår tid har berättelsen fortsatt förvrängas. I den fascinerande dokumentärfilmen ”Shangri-La – Paradiset på jorden?” ger sig filmaren Mirka Duijn ut på en vindlande resa efter att hon funnit en tidningsartikel som hävdar att det verkliga Shangri-La nu hittats, och att det ligger i en avlägsen del av Kina. Lokalinvånarna hävdar att ett flygplan kraschade där i början av förra seklet och att Hilton använde händelsen och platsen som stoff till sin berättelse. Kunde detta stämma? Duijn ställer sig frågan: vad händer när ett fiktivt paradis möter en verklig plats? Hennes film handlar om fattigdom och förhoppningen om vad ökad turism skulle kunna innebära för den lilla bergsbyn – förhoppningen att de nya besökarna ska förvandla fiktionens Shangri-La till en verklig guldgruva.Filmens regissör Frank Capra tog själv värvning efter Japans attack på Pearl Harbor och skulle komma att se krigets fasor på nära håll. Som utsänd av USA:s armé dokumenterade han kriget och producerade propagandafilmer för den inhemska publiken. Som ett svar på den tyska filmregissören Leni Riefenstahls Viljans triumf kom han att göra sju filmer för armén under samlingsnamnet Why we fight. Det gick fem år från Capras fredsbudskap i hjärteprojektet Lost Horizon till hans första propagandafilm. Tvivlen och kampen mellan gott och ont, rätt och fel måste ha härjat även i honom under de åren. Shangri-La har kommit att leva vidare i det amerikanska medvetandet och dess vokabulär, men har fortsatt stå för något annat än vad som var tänkt. Det fiktiva paradiset har dykt upp i allt från Kalle Anka-tidningar till det actionfyllda dataspelet Call of Duty. I Call of Duty har transformationen av Shangri-La nått vägs ände. Där har platsen förvandlats till ett mardrömslikt landskap befolkat av zombies och templen, som nu står i ruiner, ligger ovanpå övergivna guldgruvor vars snirkliga gångar löper ner i underjorden. De högre andliga värdena som var tänkta att förknippas med Shangri-La har blivit till materiell rikedom och berättelsens fredliga invånare har förvandlats till levande döda med allt annat än vänligt sinnade intentioner.Idag står dystopier högt i kurs och filmskapare verkar närmast tävla i vem som kan göra mörkast filmer. Populärkulturens förvandling av Shangri-La kan ses som en spegling av hur det som framstår som idealistiskt riskerar att uppfattas som världsfrånvänt och naivt.Den lappade och lagade filmen påminner om hur hoppet om det goda och ömsinta är en färskvara; hur vår tro på det fredliga gång på gång måste repareras och förnyas. Tacksamt då att Lost Horizon åter finns att ta del av – med sitt ursprungliga budskap intakt. Oskar Kardemark, konstnärProducent: Ann Lingebrandt Verk:Jeremy Arnold: The hearts and minds of all humanity. The making of lost horizon. Colombia Pictures, 2017.Rita Belda: Restoring Shangri-La. Colombia Pictures, 2017.Mirka Duijn: Shangri-La – Paradiset på jorden? SVT samproduktion, 2022. Frank Capra: Why We Fight - Prelude to War (1942)

Sannolikt någon gång klockan halv tio på kvällen den 30 november 1718 träffades Karl XII i huvudet av en kula som dödade den svenske kungen omedelbart. Platsen var en löpgrav utanför den norska fästningen Fredriksten utanför staden Fredrikshald.Händelsen innebar början till slutet på det långvariga stora nordiska kriget som i nästan två årtionden hade ställt det svenska riket mot en övermäktig allians av motståndarstater. Kungens plötsliga död har gett upphov till många spekulationer: en förlupen fiendekula eller ett statsmord?I detta avsnitt av Militärhistoriepodden ger sig Martin Hårdstedt och Peter Bennesved i kast med en klassisk händelse i den svenska militärhistorien: Karl XII:s död. Forskare har engagerat sig i vad som verkligen hände natten då kungen blev skjuten. Mordteorierna fick direkt fart efter kungens död som en del i det inrikespolitiska maktspelet. Kungens grav har öppnats ett antal gånger för att lösa gåtan. Den dominerande uppfattningen är idag att kungen föll för en norsk kula som sköts från någon fästningsvall.Belägringen av Fredrikstens fästning var en del av ett mycket större sammanhang. Den svenske kungens avsikt med att anfalla och ta Norge var att försvaga Danmark. Om det danska riket miste Norge som stöd antog kungen och hans närmaste att Danmark skulle kunna slås ut ur kriget och att kriget mot Sveriges fiender på längre sikt skulle kunna vändas till svensk fördel. Samtidigt som den svenska huvudarmén under kungens ledning anföll södra Norge gick en kår under generalen Armfelt mot Trondheim.Fälttåget i Norge 1718 innebar svåra logistikproblem som den svenska armén löste på ett nytt innovativt sätt. I podden diskuteras det svenska ”skorp-underhållet” som en del av en operativ plan för att besegra norrmännen. Händelserna 1718 avrundades på ett tragiskt sätt genom karolinernas dödsmarsch över Jämtlandsfjällen under reträtten från Norge efter det att fälttåget avblåst som en direkt följd av kungens död.Bild: Teckning från 1700-talet som illustrerade en av utgåvorna av boken "Histoire de Charles XII", av Voltaire. Upphovsman okänd. Wikipedia. Public DomainKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag uppmanar Clara Vennman från Equmeniakyrkan dig till att vara rädd om din galenskap. Den galenskap som utmanar tidigare föreställningar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:I Moseboken läser vi om en man som blev kallad galen: Mose. Israeliterna hade under lång tid varit slavar i Egypten. Och Mose får i uppdrag av Gud att föra folket bort från slaveriet, och in i det land Gud lovat dem. Det står att han känner sig högst tveksam inför sitt uppdrag. Han är rädd att farao inte ska lyssna på honom eller att han inte ska hitta orden. Men Gud säger: “Gå nu och jag ska vara med dig och hjälpa dig att tala och jag ska lära dig vad du ska säga”.Och det är väl så - många av de för sin tid största galningarna, är de som senare visade sig bli de som ledde folkrörelserna. Jag vill inte ens tänka på hur världen hade kunnat se ut utan dessa galningar som drev sina idéer. Sannolikt hade jorden fortfarande uppfattats som platt, och vi hade definitivt inte haft varken kvinnlig rösträtt eller antibiotika.Text:2 mosebok, kap 4-5Musik:Abide with me med Hank Jones & Charlie Haden av William Henry MonkProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Aldous Huxley ville att vi skulle stirra rakt in i solen för att få bättre syn. En farlig och värdelös metod. Men vägen till klarhet är inte alltid en rak stig, konstaterar Kristoffer Leandoer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Sannolikt var det hösten 1962 som amatörornitologen och enstöringen J. A. Baker bestämde sig för att dag för dag dokumentera pilgrimsfalkens liv vid Nordsjökusten. Beväpnad med cykel och kikare jagade han dessa eleganta och högtflygande rovfåglar längs de flacka våtmarkerna genom en ovanligt sträng vinter. Ofta syntes falkarna endast som prickar högt uppe i vinterhimlens ändlösa lufthav. För att ha en chans att följa deras spår var Baker tvungen att lära sig att tänka som en pilgrimsfalk, känna som en pilgrimsfalk: bli ett med jägaren. Så småningom är identifikationen tydlig: falken befriar honom tillfälligt från hans skröpliga och begränsade mänsklighet. Berättelsen Baker skrev om sin vinter är mer psykodrama än gängse fågelskådningsbok.”Det svåraste av allt är att se det som verkligen är där.” Så inleds beskrivningen av pilgrimsfalken i boken med samma namn. Det går att läsa som en bekännelse, för till min förvåning upptäckte jag att Baker praktiskt taget var blind. Han hade frikallats under andra världskriget och fick trots sitt arbete som tjänsteman på bilisternas riksförbund aldrig körkort; han såg alldeles för dåligt. Där står denne halvblinde anorakklädde enstöring och spanar rätt mot vinterhimlen efter sin beundrade pilgrimsfalk, som även under ideala omständigheter utgör en knappt synbar fläck – fullständigt hänförd av falkens styrka, skönhet och fart: dess effektivitet som mördarmaskin.Han påminner om någon, vår halvblinde ornitolog med blicken vänd mot skyn, övertygad om att synförmågan mest är en fråga om viljestyrka och kontroll. Han påminner om sin likaledes halvblinde men betydligt mer berömde landsman Aldous Huxley, författaren till dystopin Du sköna nya värld som livet igenom plågades av ögonproblem och därför gjorde synförmågan till ett centralt begrepp i sin tankevärld. Redan 1936 hade Huxley valt titeln Blind i Gaza för sin självbiografiska bildningsroman, om en engelsk intellektuells livsresa från pennalist till pacifist – kopplingen var självklar mellan intellektuella och okulära ambitioner: han ville vara mer än föregångare, han ville vara visionär, en som skådade in i framtiden.1942, mitt under brinnande krig, publicerade Huxley The Art of Seeing, Konsten att se, där han uttryckte sitt stöd för den kontroversiella Batesmetoden, namngiven efter den amerikanske ögonläkaren William Horatio Bates som vid sekelskiftet påstod sig kunna bota närsynthet enbart med muskelövningar. Dålig syn var bara en dålig vana, rena lättjan rentav, och kunde åtgärdas om patienten underkastade sig ett ”visuellt omskolningsprogram”. Denna doktrin gjorde sig nu Huxley till talesman för. Folk var helt enkelt inte vana vid att anstränga sig längre, att viga sin tid, kraft och uppmärksamhet på att göra om sig själva, menade han.The Art of Seeing innehåller flera övningar i ögongymnastik. Solglasögon är förbjudna, och en metod som rekommenderas varmt är att stirra rätt in i solen, en övning som utförs i flera etapper så att man gradvis vänjer sig vid att få solsken rätt in i ögat. Huxley hävdade att han själv använt denna metod med stor framgång, och rentav botat sin svaga syn. Samtidigt hävdar han att det är först när man slutar försöka se som synen återvänder till fullo. Det mänskliga egot står i vägen för synsinnet. Man kan fråga sig hur han egentligen vill ha det, är vi för jagsvaga eller för jagstarka?Alltför mänskliga, kanske. Huxley hade nog också hellre varit en pilgrimsfalk.Batesmetoden anses sedan länge inte bara ineffektiv utan direkt farlig. Men den visade sig fruktbar för Huxley, kanske rentav förlösande. Den outtalade insikt han bar med sig, vare sig han erkände det eller inte, var följande: ser gör vi inte enbart med ögonen. Han och Baker var inte ensamma. Tolkiens och C. S. Lewis vän Charles Williams hade knappt ledsyn och fick gissa sig till om han hade människor eller djur framför sig, skräckförfattaren Shirley Jackson såg som barn ansikten i gräsmattan och fick som vuxen treva sig fram i världen bakom tjocka glasögon som bara delvis korrigerade hennes synfel: bägge utnyttjade de begränsningen litterärt till att kompensera världens visuella brister med fantasins hjälp.Huxley såg optimismen som sin stora svaghet. När han under kalla kriget såg tillbaka på Du sköna nya värld konstaterade han att han år 1932 varit alltför optimistisk. Då trodde han att det var gott om tid, att varken hans barn eller barnbarn skulle uppleva det totalitära samhället. År 1958 var han däremot säker på att den genomorganiserade mardrömmen väntade runt hörnet.Det är en ganska lam form av självkritik: han säger ju bara att han inte visste hur rätt han hade, hur klart han såg. För honom var synen helt central, både som begrepp och som funktion. Och denna önskan att se klart ledde som vi just sett till värre misstag. Vi finner samma tankemönster i Du sköna nya värld som i The Art of Seeing: genom att ge efter för sina lägre instinkter låter sig framtidens massor styras av en totalitär regim. Motstånd mot förtryck börjar med motstånd mot det egna jaget, hävdar Huxley. Det gällde att ta kontrollen. Fortsätta stirra in i solen. 1954 var han bosatt i Kalifornien och skrev en bok om sina erfarenheter av den medvetandeförändrande drogen meskalin, En port till andra världen, där han uppehåller sig vid drogens effekter på synsinnet: “Visuella intryck blir starkt intensifierade och ögat återvinner något av den skarpsynta oskulden från barndomen, då iakttagelsen inte var direkt och automatiskt underordnad föreställningen.”Det vill säga: vi ser det vi faktiskt ser, och inte det vi vet att vi borde se. Vi ser ansikten i gräsmattan, lejon på trottoaren. Så länge vi orkar.När revolutionären och skalden John Milton år 1652 förlorade synen skrev han förtröstansfullt att Gud nog skulle hitta ett sätt för honom att tjäna. Tjugo år senare, i versdramat Simson i Gaza (där Huxley hämtade sin romantitel Blind i Gaza) har klangen hunnit bli bittrare: ”För mig är Solen mörk”, får Miltons blinde hjälte klaga. Var det kanske författarens viljekraft som börjat sina?Det gjorde minsann aldrig Huxleys. På ett foto från hans första möte med meskalin, taget den 4 maj 1953 i Hollywood Hills, kan vi se en man som med saligt ansiktsuttryck står och stirrar rätt ut mot kullarna i fjärran och trevar med händerna i tomma intet. Är han en profet som skådar det förlovade landet, eller en blind som söker fäste? Ser han mer än andra, eller mindre?Vad stirrar han på?Kristoffer Leandoerförfattare, översättare och kritiker

Katten är vårt populäraste husdjur, men ses också allt oftare som en mördarmaskin och artutrotare. Ann-Helen Meyer von Bremen frågar sig vad kraven på att tämja katten egentligen handlar om. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Sommaren 1969 hade jag fått mitt livs första två tama kattungar att leka med. Det var något helt annat än de halvvilda lagårdskatterna som aldrig gick att klappa. Så bröt den ena kattungen benet och morfar skulle i vanliga fall ha slagit ihjäl den, man gick inte till veterinären med katter, knappt ens med hundar, men nu fanns ett gråtande barnbarn att ta hänsyn till. Morfar ringde veterinären och fick rådet att gipsa benet med glasspinnar. Finette, som katten hette, blev något hjulbent men levde ett aktivt kattliv tills hon blev 16 år gammal.Det vi inte förstod då var att vi tog klivet in i ett modernt synsätt på katten. Finette fick visserligen på många sätt leva ett fritt kattliv, men hon fick också bo inomhus om nätterna, äta särskild kattmat och finna sig i att bli körd i dockvagn. Katten har tassat bredvid människan under tusentals år och är numera vårt vanligaste husdjur, ändå har den aldrig anpassat sig på samma sätt som hunden, kon, hästen, fåret, hönan och de andra husdjuren har gjort. Den amerikanska evolutionsbiologen Jonathan B. Losos menar till och med att katten inte kan anses som helt domesticerad. Skillnaderna mellan tamkatten och den nordafrikanska vildkatten, som anses vara alla tamkatters ursprung, är små, betydligt mindre än mellan hunden och dess vilda förfader. Tamkatten har dock förändrats på några områden för att kunna leva ett mer människonära liv. Tarmarna har blivit längre för att kunna smälta även vegetabilier, de områden i hjärnan som styr rädsla och aggressivitet har minskat och kurrandet och jamande har ändrats till en frekvens som vi människor gillar.Katten kommer och går som den vill, låter sig ibland klappas, ibland inte, är en ivrig jägare även om matte serverar delikatesser och bestämmer själv kärlekspartner och därmed över sin egen evolution. En gränsöverskridare, mellan det vilda och tama, men också mellan vår värld och andra världar, som varit gudomlig i vissa kulturer och en djävulens representant i andra. I det forna Egypten sågs katter som magiska lyckobringare som till och med uppnådde helig status och tillbads. Kopplingen till det gudomliga berodde till stor del på Bastet. Hon började sin gudinnekarriär som krigsgudinna med lejonansikte men fick senare kattansikte och blev då skyddsgudinna för kvinnor, barn och katter och med ansvar för allt som gör livet kul som sång, musik, dans, sex och festligheter. Å ena sidan var det dödsstraff för den som dödade en katt, även om det var en olycka, å andra sidan kunde katter avlivas och mumifieras av religiösa skäl. Enorma mängder kattmumier offrades till Bastets tempel, där det också etablerades kattuppfödningar, en mer brutal variant av vår tids blomsterbutiker i närheten av kyrkogårdar. Av alla de kattmumier som senare upptäcktes vid utgrävningar och plundringar, är bara ett litet antal bevarade. Merparten har blivit vägfyllning eller gödning.I Norden drogs Frejas vagn av katterna Hogni och Tovner. ”Bullret” från deras tassar användes för att tillverka repet Gleipner som till slut band Fenrisulven och för alltid gav katten dess ljudlösa gång. Förutom kattbuller bestod repet också av kvinnoskägg, bergens rötter, björnsenor, fiskens andedräkt och fågelspott. Katten har haft rollen som trickster, gett både tur och otur och än idag lever detta kvar när vi ibland spottar tre gånger för en vägkorsande svart katt.Mycket tyder på att katten tidigt uppskattades som sällskapsdjur, men också som jägare. Nu är jaktinstinkten allt mer en belastning. Samtidigt som nätet svämmar över av gulliga katter, betraktas de också som mördarmaskiner och artutrotare. En internationell forskningsstudie från 2023 beräknade att tamkatter äter drygt 2 000 olika arter av fåglar, kräldjur, små däggdjur, insekter och amfibier, varav ett par hundra anses hotade. I Sverige uppskattas våra 1,44 miljoner tamkatter och ett oklart antal förvildade katter tillsammans döda drygt 13 miljoner fåglar, det vill säga fyra procent av alla fåglar som finns här under sommaren. En uppmärksammad vetenskaplig artikel föreslog att tamkatter inte borde få vistas utomhus, eftersom katter har för stor negativ påverkan på den övriga naturen. Forskare i Polen vill klassa den som en invasiv art och även i Sverige har kattens eventuella invasiva status prövats av Artdatabanken, trots att det finns arkeologiska lämningar som visar att husdjuret funnits här under dryga 2 000 år och inte direkt kan ses som någon nykomling. Katten klarade sig denna gång.Lösningen på Misses glupande aptit är att begränsa Misse själv. I vissa delar av Australien finns olika restriktioner som kastrering, maxantal katter per hushåll och förbud mot ett fritt uteliv. I USA lever redan 90 procent av alla katter sina liv inomhus. I tyska staden Walldorf har katterna de senaste åren fått tillbringa sina somrar inlåsta för att skydda en hotad lärka, vilket lett till starka protester från tyska djurskyddsorganisationen Deutscher Tierschutzverbund, som anser detta vara kattplågeri. Även i Sverige har kraven på kattägare ökat i form av id-märkning, registrering, kontroll av fortplantningen med mera.Sannolikt fällde halvvilda lagårdskatter betydligt fler byten förr då det inte alltid var självklart med regelbundna mattider hos människorna. Dagens minskade populationer av fåglar kan heller inte skyllas på katten, utan på att lantbruket och skogsbruket har förändrats radikalt och ger mindre utrymme för många arter. Kanske handlar de ökade kraven på att tämja katten inte om vare sig katten eller det vilda djurlivet, utan om oss människor? Det verkar finnas något provocerande i kattens starka integritet.När katten ska omskolas till att vara enbart kärleks- och mysproducent, passar inte rollerna som magiker eller jägare. Det levande gosedjuret får inte vara för självständigt och inte som tidigare stå med en tass i det tama och en i det vilda. Och tassens klor måste också klippas om livet levs i mjuka soffor. I USA är det till och med vanligt med amputation av klorna, något som är förbjudet i Sverige om det inte finns hälsoskäl. Precis som vi människor har blivit allt mer specialiserade, i våra yrken, ja i hela våra liv, ska nu också katten följa efter. Men även om vi gärna vill sortera in vår omgivning i olika fack, är det kanske nu som vi behöver gränsöverskridare mer än någonsin. Den mångfacetterade katten är en ständig påminnelse om att även vi människor har betydligt fler egenskaper och färdigheter som vi kan odla, om vi tillåter oss det. Och att vassa klor är viktiga för att leva ett fritt och mångsidigt liv. Och för att klättra högt upp i träden.Ann-Helen Meyer von Bremenjournalist och författare. LitteraturJonathan B Losos: The Age of CatsArie Trouwborst, Han Somsen: Domestic Cats (Felis catus) and European Nature Conservation Law—Applying the EU Birds and Habitats Directives to a Significant but Neglected Threat to Wildlife. Journal of Environmental LawA global synthesis and assessment of free-ranging domestic cat diet, Christopher A. Lepczyk et al. Nature Communications.https://www.tierschutzbund.de/ueber-uns/aktuelles/presse/meldung/erneute-kritik-an-ausgangssperre-fuer-katzen-in-walldorfGlobal patterns in threats to vertebrates by biological invasions. C. Bellard,P. Genovesi and J. M. Jeschke. The Royal Society. https://doi.org/10.1098/rspb.2015.2454

Vi pratar om bostaden som vår bas för hemberedskapen. Om möjliga risker för vår bostad där vi behöver beakta väderhändelser som storm, översvämning, tung snö och brand. Hur vi själva kan bygga upp ett skydd mot dessa händelser framför allt när det gäller vårt interna brandskydd. Om något händer är det också extremt viktigt att det finns en god hemförsäkring med tillräcklig nivå för lösöre som är väl dokumenterat. Vi behöver också bra förvaringsutrymmen för att få plats för alla våra prepps. Du hittar eftersnack på detta avsnitt på https://www.patreon.com/hemberedskap Shownotes och länkar till medverkande ljudklipp på https://www.hemberedskap.se/avsnitt318

Torbjörn Tännsjö minns exakt när han blev konservativ. Här berättar han om detta ögonblick och prövar de grundläggande argumenten på samtida problem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag är filosof. Jag gillar idéer. Jag vill omfatta alla intressanta idéer. Ett problem är bara att de ibland är oförenliga. Och möter man två motsägande idéer är det förnuftigt att högst acceptera en av dem. Ibland finns ändå en utväg. Man kan hitta tolkningar, som gör att de ändå går ihop. Så är det för min del med de politiska ideologierna. Jag har länge varit socialist beträffande ekonomin och liberal beträffande individens förhållande till staten. Till sist blev jag också konservativ. Jag kan säga exakt då det inträffade. Jag kom att läsa den irlandsfödde tänkaren Edmund Burke som förklarade att om en uppfattning kunde ses som en fördom, så talade detta för och inte emot, den. Hur ofta hade jag inte avfärdat uppfattningar med att de var just fördomsfulla!Om konservatismen förstås som en vilja att hålla fast vid en företeelse som är väl etablerad, för att den är väl etablerad, så är konservatismen politiskt trolös. Det går lika bra att med konservativa argument försvara en socialistisk som en kapitalistisk ordning.Attityden att gilla det invanda håller vi oss alla med i högre eller lägre grad. Vissa tänkare har hävdat att konservatismens kärna bara är denna attityd. För en filosof är det ändå naturligt att tänka över om det kan finnas några bra argument för att hålla sig med den.Det mest rättframma argumentet för den konservativa attityden är att då vi lutar oss mot vanor, normer och traditioner, och intuitivt gör vårt bästa för att upprätthålla dem, underlättar det vår sociala koordination.Ta det enklast fallet. Vi har konventioner för hur man beter sig i trafiken. I vårt land har vi högertrafik. Det finns inga särskilda skäl för att köra till höger snarare än till vänster men det är viktigt att vi alla kör på samma sida. Alternativet vore att vi så snart vi möttes i trafiken var tvungna att finna en förhandlingslösning. Så mycket meningslös tidsspillan det skulle innebära.Burke hade ännu ett argument för att man ska hålla sig till det väl etablerade. En social evolution har valt ut överlägsna institutioner framför mindre lyckade sådana. Det var en djärv spekulation före Darwin och Spencer, men inte något som håller måttet. Vi vet idag att evolutionshistorien är fylld av återvändsgränder.Ska vi finna argument till stöd för rådande konventioner får vi i stället söka oss till en annan viktig konservativ tänkare, den skotske filosofen David Hume.Hume beskrev hur godtyckliga normer kunde lösa våra problem. Jag förväntar mig att du kör på höger sida av vägen, du förväntar dig att jag kör på höger sida, jag förväntar mig att du förväntar dig att jag kör på höger sida och så vidare. Här uppstår spontant en jämvikt. Har vi hamnat i en sådan tjänar var och en på att hålla fast vid normen.Ibland utgör normen den optimala lösningen på ett koordinationsproblem. Den jämvikt vi hamnat i är den bästa vi kan uppnå. Men ofta finns flera möjliga normer. Vi kan ha hamnat i en jämvikt som orättvist gynnar vissa eller i värsta fall är dålig för oss alla. Men då det är en jämvikt är vi inlåsta i den. Individuellt kan vi inte bryta oss loss. Försöker vi göra det uppnår vi i stället för ett bättre tillstånd bara kaos och elände.Går det ändå inte att göra något? Kanske, men i så fall med försiktiga medel. Det gäller att utmana den problematiska konventionen utan att allt spårar ur. Konservatismen motsätter sig djärva brott i form av revolutioner — dess motsats är radikalismen — men den godtar reformer. Övergången från vänstertrafik var en smal sak. Det kan vara svårare att göra upp med inbyggda tendenser i ett ekonomiskt system att gynna de rika och missgynna de fattiga. Ändå är det kanske möjligt, med en försiktig reformpolitik. I så fall finns inget från konservatismens sida att invända. Också genom gradvisa och planmässiga förändringar kan stor skillnad göras. Man kan nog säga att allmän och lika rösträtt i vårt land infördes på ett för konservatismens acceptabelt sätt och det innebar att vi undgick en allvarlig och blodig revolution. Det finns emellertid en speciell form av konservatism, som riktar sig mot hela idén om planmässig samhällsförbättring. Främste företrädaren för synsättet var den brittiske filosofen Michael Oakeshott. Vi bör avstå ifrån försök att formulera problem, tillsätta utredningar som klargör alternativen, för att utvärdera deras konsekvenser och satsa på den optimala lösningen, hävdade han. I stället bör vi hantera problem som de uppkommer, intuitivt och på traditionellt vis. Traditionalism i stället för rationalism, som han uttryckte det.Oakeshott gick för långt då han avvisade tanken om att hantera problem systematiskt. Vi bör försöka förstå vilka alternativ vi står inför och vad än Oakeshott säger räkna på dem. Fast hur ska vi räkna? Om vi ändå vill utföra den kalkyl Oakeshott ogillade, så väljer vi, om vi är konservativa, försiktiga räknesätt. Det gäller att ta det varligt och avstå ifrån att sikta på maximering av den förväntade nyttan om detta framstår som riskfyllt.Ryssland angriper Ukraina. Vi måste i grunden ändra vår utrikespolitik, säger radikalen. Vi behöver USA:s kärnvapenparaply för att vara säkra. Vi går med i NATO.Men Sovjet angrep Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968. Traditionellt har vi sökt säkerhet i alliansfrihet och vi har försökt ge ett litet bidrag till ökad säkerhet i världen från den positionen. Så gjorde Erlander, så gjorde Olof Palme. Hade det inte varit bäst att hålla fast vid den traditionen, säger den konservative. Och tillägger: blev vi verkligen säkrare under USA:s kärnvapenparaply?Rationalisten hävdar att om man försöker maximera den förväntade nyttan så går det troligen bra på lång sikt. Men tänk om vi har otur och det förväntat bästa alternativet faktiskt innebär att det inte blir någon lång sikt?Tänk om Ryssland angriper Gotland. Ryssland spekulerar i att USA ska svika. Kanske går det så och Ryssland tar Gotland. Eller ännu värre, tänk om USA verkligen svarar som förväntat på angreppet och initierar ett kärnvapenkrig som gör slut på oss alla. Är detta en risk värd att ta?Sannolikt är vi kanske säkrare i NATO, men motiverar den förväntande säkerheten att vi sätter allt på spel? Nej, det är för riskfyllt att satsa på något som sannolikt kommer att gå bra, men som kan ända i katastrof om vi har otur.Så ser en försiktig konservativ kritik av radikal rationalism ut.Jag har hänvisat till Edmund Burke, David Hume och Michael Oakeshott. Idel döda gubbar. Var finns gummorna? Inte i den konservativa traditionen. Det finns ingen konservatismens Rosa Luxemburg eller Mary Wollstonecraft.Ligger detta i konservatismens natur? Det är en fråga som bör oroa varje anhängare av läran.Torbjörn Tännsjöfilosof och författare

Uppdrag gransknings ansvarige utgivare Axel Björklund intervjuas av Staffan Dopping. Allt oftare säger myndighetschefer, politiker och andra makthavare nej till att medverka i "ansvarsutkrävande intervjuer" för SVT:s flaggskepp Uppdrag granskning. Sannolikt har de gjort en kalkyl om att det kan vara skadligt att ställa upp, men programmets chef hävdar i Fredagsintervjun att man är snällare än ryktet säger.

Uppdrag gransknings ansvarige utgivare Axel Björklund intervjuas av Staffan Dopping. Allt oftare säger myndighetschefer, politiker och andra makthavare nej till att medverka i "ansvarsutkrävande intervjuer" för SVT:s flaggskepp Uppdrag granskning. Sannolikt har de gjort en kalkyl om att det kan vara skadligt att ställa upp, men programmets chef hävdar i Fredagsintervjun att man är snällare än ryktet säger.

Den brittiske agenten Malcolm Munthe (1910-1995) var aktiv i Norden under de första åren av Andra världskriget. Med Stockholm som bas utmanade han de svenska myndigheterna genom att bygga upp ett spionnätverk i det ockuperade Norge.Sannolikt låg Malcolm Munthe bakom smällen i Krylbo den 19 juli 1941 när ett tyskt ammunitionståg exploderade. Officiellt skylldes smällen på en olycka och inte sabotage. Senare skadades han svårt under strider i Italien.I denna nymixade repris av Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Anders Johansson, tidigare DN-journalist som har skrivit flera böcker om andra världskrigets agentvärld. Han är aktuell med boken Mysteriet Malcolm Munthe – Churchills agent i Norden.Malcolm Munthe föddes in i den brittiska och svenska överklassen. Han var son till den berömde svenske livläkaren Axel Munthe och den engelska överklassflickan Hilda Pennington-Mellor. Han växte upp både i Sverige, Storbritannien och Italien.Winston Churchill var beredd att ockupera de svenska malmfälten i norr för att stoppa järnexporten till Nazityskland. Tanken var att besätta malmfälten via ett anfall genom Norge, men tyskarna hann före med anfallet mot Norge den 9 april 1940.Malcolm Munthe vistades i Stavanger i Norge för att förbereda det brittiska anfallet på Norge, när tyskarna inledde anfallet mot Norge och Danmark. Efter en flykt till Sverige blir han biträdande militärattaché vid den brittiska legationen i Stockholm, men arbetade för den brittiska spionorganisationen Special Operation Executive (SOE). Härifrån kom han att bygga upp ett nätverk av kurirer, spioner och sabotörer i det ockuperade Norge.Den charmige och teaterbegåvade Malcolm Munthe som växt upp i Sverige, Italien och Storbritannien kryssade i många boxar för att passa som rollen som agent för den brittiska spionorganisationen Special Operation Executive (SOE) under andra världskriget. Efter kriget skrev han en självbiografi om sina krigserfarenheter som visat sig vara väldigt opålitlig.En grupp norrmän och svenskar som påstods tillhöra Munthes agentorganisation »Röda hästen» genomförde en misslyckad sprängning av ett tåg vid norska Gudå stasjon, nära Storlien. Resultatet blev bara lite krossat glas och skärsår på några passagerare.Frågan om han låg bakom den stora smällen i Krylbo där ett tyskt ammunitionståg på väg från Norge till Finland flög i luften i den 19 juli 1941 är fortfarande obesvarad. Polisutredningen tyder på att det var en ren olycka, orsakad av varmgång i ett hjullager. Men bara några år före sin död 1995 tar han på sig ansvaret för Smällen i Krylbo 1941 i ett brev till en skollärare i Krylbo.När kampanjen mot Italien inleddes skickades Munthe till fronten där. Hans grupps uppdrag var att söka kontakt med motståndsrörelsen bakom de tyska linjerna. Munthe skadas svårt i Italien och kom resten av sitt liv lida av huvudvärk från sina skador.Lyssna också på Sveriges balansakt mellan Sovjet och Nazityskland samt Svenska kryptokupper och gestapovänner.Bild: Plattform och vagnar efter explosionen av ett tyskt ammunitionståg på Avesta Krylbo station. Krylbosmällen. Järnvägsmuseet, Public domain. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Verklig uppmärksamhet, ett seende som kastar bort jaget och går till tingen och människorna själva, utgör en särskild etisk linje under 1900-talet. Mattias Hagberg följer den uppmärksamt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I ett brev till hustrun Clara, daterat den tionde oktober 1907 i Paris, beskriver Rainer Maria Rilke hur han stått i timmar och betraktat ett fåtal målningar av Paul Cézanne på höstsalongen i Grand Palais. Han är trollbunden av den nyligen bortgångne konstnärens måleriska handlag och av hans sätt att närma sig världen.Gång på gång återvänder han till rummet där Cézannes målningar finns samlade. Förundrad beskådar han färgerna och de vardagliga föremål som träder mot honom. Hos Cézanne anar Rilke ett nytt sätt att se, ett nytt sätt att betrakta människor och ting. Den trettonde oktober skriver han till Clara igen: ”Att Cézanne ger mig så mycket att göra nu får mig att märka hur mycket jag har förändrats. [–-] Sannolikt är jag bara vid en första milstolpe; men ändå, jag kan redan förstå den gamle mannen som gått någonstans långt före […].”Mötet med Cézanne brukar beskrivas som en vändning för Rilke. Hans sätt att tänka och förstå konst och poesi blev aldrig riktigt detsamma efter de där timmarna i Grand Palais. Han kom att betrakta skapandet som något som har med synen att göra, som något som kommer an på en uppmärksam och kärleksfull blick. Han ska senare uttrycka det med orden: ”Jag lär mig att se. Jag vet inte vad det beror på, men allt går djupare in i mig och stannar inte där det tidigare stannat. Jag har ett inre som jag inte visste om. Nu tar sig allt dit in.”I litteraturhistoriska texter om Rilke heter det ibland att han utvecklade en seendets poetik, ett sätt att närma sig språket och världen som var djupt förankrad i den där uppmärksamma blick som han upptäckt via Cézanne. Men frågan är om inte denna poetik också var en etik.I brevet till Clara från den trettonde oktober beskriver han Cézannes måleri som en kärlekshandling eftersom Cézanne varken målade människor eller ting så som de tedde sig för honom själv, utan så som de verkligen var, i sig själva. För Rilke framstod Cézannes blick som fullständigt osjälvisk, som befriad från egoism.”De stora konstnärerna uppenbarar världens detaljer.” Så skrev den irländska moralfilosofen och romanförfattaren Iris Murdoch sextio år senare i en av sina mest lästa texter ”Det godas supremati över andra begrepp”. För henne, precis som för Rilke, var den uppmärksamma blicken en oundgänglig del av såväl konsten som litteraturen. Och precis som han lät hon kärleken och seendet mötas. ”Kärlek”, skriver hon på ett ställe, ”är att varsebli individer.”Murdoch, som då och då refererade till Rilkes brev om Cézanne, är kanske den västerländska tänkare som gjort mest för att skapa en sammanhållen poetik och etik utifrån den osjälviska uppmärksamheten. I såväl romaner som filosofiska texter återvände hon ständigt till frågan om varseblivningen som en väg till moralisk självtranscendens. ”Kärlek”, skriver hon, ”är den ytterst svåra insikten att det finns något reellt utanför det egna jaget.”Murdoch förbinder denna etiska och poetiska blick med ett självutsläckande, med en rörelse bort från egots fortlöpande självbedrägerier, i form av fantasier som klistras på omvärlden, till en plats där jaget upphör att vara centrum.Denna syn på etik, som ligger långt ifrån den traditionella föreställningen om att moraliskt handlande kräver att vi kan se oss själva i andra, hämtade Murdoch från den franska filosofen och mystikern Simone Weil.Tankarna på självutplåning, försakelse och på ett sinne som vänder sig från jaget mot omvärlden genomsyrar det mesta som Weil såväl skrev som gjorde. Hela hennes korta liv förefaller ha varit ett enda långt försök att utplåna sig själv till förmån för andra. I sina texter använde hon gärna det franska ordet attention för att sammanfatta vad hon menade. Ett ord som rymmer mer än svenskans uppmärksamhet, eftersom det inte bara betyder att rikta sinnet mot något, utan även att avvakta och vänta, något som var mycket betydelsefullt för Weils syn på allt från kunskap till medmänsklighet. I en text med den märkliga titeln ”Reflexioner angående skolstudiernas nytta för tillväxten i kärleken till Gud” beskriver hon denna avvaktande hållning med en bild av en man på en hög bergstopp som ser ut över landskapet under sig utan att på förhand ha bestämt sig för vad han ska fokusera på. ”Uppmärksamheten består i att bromsa in tanken, hålla den i beredskap, tom och öppen för sitt föremål, [–-] liksom i väntan, icke sökande någonting, men redo att ta emot sitt objekt i dess nakna sanning”.Precis som hos Rilke och Murdoch är blicken, själva seendet, det väsentliga för Weil: ”Den blicken är först och främst en uppmärksam blick: själen har gjort sig tom på allt eget innehåll för att ta emot den man ser på, sådan som han verkligen är, i hela hans sanning.”Men blicken är en sak, hur den artikuleras en annan. Såväl Weil som Murdoch var skrivande personer som visste vilken betydelse språket har för vårt förhållande till världen. Murdoch var noga med att påpeka att metaforer alltid är en väsentlig del av allt tänkande.Eller för att uttrycka det annorlunda: Mellan språk och uppmärksamhet finns ett oundgängligt band.Den norska litteraturvetaren Toril Moi har skrivit en fin liten pamflett om allt det här med just titeln ”Språk och uppmärksamhet”. I den passerar såväl Murdoch som Weil förbi som viktiga inspirationskällor, men det är ändå Rilke som får sista ordet. Det är hos honom som Moi finner den väsentligaste kopplingen mellan blicken, språket och världen: ”Jag lär mig att se. Jag vet inte vad det beror på, men allt går djupare in i mig och stannar inte där det tidigare stannat. Jag har ett inre som jag inte visste om. Nu tar sig allt dit in.”För Moi blir Rilke den som förstår att arbetet med språket är en övning i att se klarare, att det finns ett ständigt spel mellan ord och blick.”Mitt språks gränser är min världs gränser”, skrev Ludwig Wittgenstein en gång. Och kanske är det till den gränsen allt detta bär oss; till den punkt där ord, blick och värld möts; där det inre blir det yttre och jag blir du.Eller med Murdochs ord: ”Svårigheten ligger i att hålla uppmärksamheten fäst vid den verkliga situationen och att hindra att den i smyg återvänder till jaget med självömkandets, föraktets, fantasins eller förtvivlans tröst. [–-] Det är en uppgift att se världen som den verkligen är.”Mattias Hagbergförfattare och journalistLitteraturToril Moi, ”Spåk och uppmärksamhet”, i översättning av Alva Dahl. Bokförlaget Faethon, 2017. Iris Murdoch, ”Det godas supremati över andra begrepp”, i översättning av Kate Larson. I Cederberg (red.), Att läsa Platon. Brutus Östlings förlag, 2007. Rainer Maria Rilke, ”Brev om Cèzanne”, i översättning av Helga Krook. Raster, 1995.Simone Weil, ”Reflexioner angående skolstudiernas nytta för tillväxten i kärleken till Gud” i boken ”I väntan på Gud” i översättning av Karin Stolpe. Bonnier, 1957.

Xi Jinping och Joe Biden möts i San Francisco för att stabilisera relationen. Men rivaliteten är stenhård och den digitala kapprustningen är tydligare än någonsin. Hör om AI-racet mellan Kina och USA. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kanske kan det ovanliga mötet mellan de båda stormaktsrivalerna bidra till att tina en djupfryst relation. På klimatområdet har USA och Kina redan inför onsdagens APEC-möte kommunicerat ett utökat samarbete. Samtidigt finns många områden där länderna inte drar jämt. USA ser ett strategiskt hot i Kinas offensiva satsning AI och blockerar därför export av viktiga AI-chip till Kina. Inte minst är det användning inom det militära som ses som en risk när det gäller Kina. Kina å sin sida har gjort klart att man vill bli bäst i världen på AI och Xi Jinping har storslagna visioner om att leda hela världens AI-utveckling. Hör om det senaste i techracet mellan stormakterna och hur AI-fajten leder till nya handelskonflikter. Sannolikt kommer blockaden av AI-chip att tas upp när ledarna möts och även om länderna står långt ifrån varandra idag så finns det de som hoppas att AI-utvecklingen på sikt kan bli en ödesfråga som överbryggar rivaliteten.Medverkande: Hanna Sahlberg, Kinakommentator. Björn Djurberg, Kinakorrespondent. Sven Carlsson, teknikreporter.Programledare: Karin TöttermanProducent: Therese RosenvingeTekniker: Brady Juvier

Klockan 23:21 den 28:e februari 1986, skadades den svenska samhällskroppen svårt och såret har varit öppet sedan dess. Med facit i hand efter katastrofala utredningar och antiklimaktiska presskonferenser med hävdad "lösning" på mordet, så borde vi väl bara ha kopplat in en Mikael Persbrandt-snut direkt?  Kjell Sundvalls "Sista kontraktet" från 1998 tar inspiration från det så kallade "Sydafrikaspåret" och vi får se en early Persbrandt som börjar hitta sin rytiga leverans och allmänt hårdkokta stil som vi kommit att älska så. Det är också en sån där film som vill vara amerikansk och hollywooddyr fast med svensk budget. En omöjlig ekvation med andra ord, eller?   

Gasläckan på Finska viken har satt fart på spekulationerna om vad som kan tänkas hända till näst. Vad borde vi vara beredda på och är vi kapabla att skydda vår kritiska infrastruktur? Hur ska vi vanliga finländare överhuvudtaget förhålla oss till händelser som kan tolkas som hybridhot? I Slaget efter tolv deltar rysslandskännaren Hanna Smith, tidigare forskningschef vid det Europeiska kunskapscentret mot hybridhot, tidigare försvarsministern och riksdagsledamoten Stefan Wallin och Niklas Rossbach, säkerhetspolitisk analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut i Stockholm. Maria Nylund leder diskussionen. E-post: slaget@yle.fi

Den osmanske diplomaten Mehmed Sadi Efendi genomför år 1732-33 den långa och strapatsrika resan från Istanbul till Stockholm. Uppdraget är att driva in de enorma skulder som Karl XII och hans män drog på sig till det Osmanska riket under vistelsen i Bender år 1709-13. Samtidigt har Sverige och det Osmanska riket gemensamma intressen i kampen mot Ryssland.Sändebudet Mehmed Sadi Efendi, som är en ledande intellektuell i det Osmanska riket, skriver en rapport om resan till Sverige, som kanske säger mer om honom, hans ambitioner och hans världsbild än om de faktiska förhållandena i Sverige år 1733.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Joachim Östlund, historiker vid Lunds universitet. Aktuell med boken Vid världens ände – Sultanens sändebud och hans berättelse om 1700-talets Sverige.Beskickningen som skickats ut av sultanen Mahmud I består av 44 personer och de påbörjar sin resa i november år 1732 genom ett vintrigt Europa. Hela resan kommer att ta 329 dagar.Sannolikt är Mehmed Sadi Efendi inspirerad av romerska författare när han påstår att det snöar i juni i Sverige. Kylan är något som präglar hans diplomatiska rapport som tar sig en del friheter. En hel del litterära knep av Mehmed Sadi Efendi, som också skrev poesi, får oss att fundera på syftet med rapporten.Han beskriver Sverige och svenskarna i betydligt mer positiv dager än vad som var brukligt vid denna tid då Sverige fortfarande är sargat av det stora nordiska kriget. Saids syfte är att Osmanska riket ska närma sig ett Europa där osmanerna med tiden förlorar allt större territorier.Bild: Mehmed Sadi Efendi som ambassadör i Paris 1742, av Joseph Aved, Musée de Versailles, public domain.Musik: World Beat With Middle Eastern Vocals (Instrumental) av Velimir Andreev, Soundblock Audio Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sannolikt spikade Martin Luther (1483–1546) aldrig upp 95 teser på en kyrkdörr i Wittenberg den 31 oktober år 1517 – men teserna kom att skaka det religiösa Europa i grunderna med eller utan kyrkdörr. Reformationen blev den största samhällsomvälvningen sedan antiken som också bidrog till att den svenska allmogen blev läskunnig långt innan allmän folkskola infördes.Martin Luther var professorn i bibelvetenskap som kritiserade den katolska kyrkans handel med avlatsbrev som gav människorna möjlighet att köpa sig fria från skärselden, bannlystes av påven och förklarades fredlös av den tysk-romerska kejsaren Karl V genom föredraget i Worms den 25 maj 1521.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Sören Dalevi, forskare och biskop vid Karlstad stift om Martin Luthers stora påverkan på Sverige och Norra Europa. Martin Luther kom också att översätta bibeln till tyska för att vanliga människor skulle kunna förstå det kristna budskapet. Den ständigt skrivande Luther fick hjälp av den nyligen uppfunna tryckpressen att snabbt sprida sina idéer. Bibelöversättningen blev grunden till det tyska skriftspråket på samma sätt som den svenska översättningen några år senare blev grunden för det svenska skriftspråket.Frågan är hur mycket Luthers syn att bara gud kan förlåta människor påverkat de protestantiska samhällena i norra Europa? Redan 1526 fanns det nya testamentet översatt till svenska. Martin Luthers lära i kombination med tryckeritekniken gav skrivspråket till stora delar av den svenska allmogen långt före allmän folkskola. En läskunnighet som blev grunden till att Sverige trots sin fattigdom kunde minska barnadödlighet till bland den lägsta i Europa redan på 1700-talet.Luther hävdade att vara soldat, domare och kung var lika gudfruktigt som att vara präst, påve och munk. Människan blev nämligen rättfärdiggjord genom tro och inte genom gärningar. Denna idé gjorde arbetsmoral och laglydnad till viktiga inslag i den svensk mentaliteten under flera sekler. Den protestantiska statskyrkan blev också statsmaktens informationskanal till folket, med möjlighet att både instruera och tukta den svenska allmogen.Bild: Martin Luther som junker Jörg av Lucas Cranach d.ä. , Wikipedia.Musik: Ein feste Burg ist unser Gott Gareth Hughes, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I 500 år har vi ätit kräftor i Sverige. De allra finaste sägs komma från Småland. Vi besöker Sävsjö som länge var Sveriges kräftcentrum tills kräftpesten slog till. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det sägs att Sveriges första kräftskiva ägde rum 1562, när prinsessan Anna Vasa bjöd på kräftor vid sin bröllopsfest. Sannolikt kom inspirationen från tyska kloster där kräftor åts i stora mängder.Vanliga svenskar skulle dock inte anamma trenden förrän på 1920-talet. Då med kulörta hattar och stora mängder sprit.Vi besöker mångsysslaren Bengt-Elis Pettersson i Sävsjö, Småland som byggt ett eget kräftmuseum på sin gård. Genom unika inspelningar från radioarkivet får vi också följa med på kräftfiske under sommaren 1936.Programledare: Henrik Brandt Producent: Karin Grönberg Tekniker: Johannes Oscarsson

Hur kunde Silicon Valley Bank gå under? Trots att banken hade helt rätt värdegrund, storsatsat på mångfald, etniskt inkvoterad personal, organiserade HBTQ-jippon, förespråkade inkludering i allmänhet och investerade i "gröna" projekt och lovande appar för hemkörning av snabbmat? Det var en klassisk bankrusning i digital skepnad. Allt möjliggjort av många års lågräntepolitik från centralbanken the Federal Reserve. Sannolikt förstärkt av inkvoterad inkompetens och omoraliskt beteende. Sven Larson berättar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheterna Radio 12:00

Människans språk uppstod någon gång hos våra apliknande förfäder när deras språkliga förmågor fick spelrum i ett sammanhang där det gick att bygga upp tillit i en miljö där samarbetet lönades sig.Språket är det som definierar människan i förhållande till djuren. Språket gjorde det möjligt att samarbeta och gav oss helt nya möjligheter att utvecklas och frodas.Sannolikt uppstod språket hos homo erectus för högst 2,5 miljoner år sedan. Därmed påbörjades en utveckling där gester och enstaka läten och ord på en miljon år hade förfinats till avancerade berättelser som bär hela vår kultur. För det mänskliga språket visade sig vara ett öppet system som hela tiden förändras.I den nymixade reprisen av avsnitt 115 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Sverker Johansson, fysikern som blev lingvist och är knuten till Högskolan i Dalarna. Han är aktuell med boken På spaning efter språkets ursprung.Människornas talapparat är mycket mer förfinad än sina släktingar apornas. Det är uppenbart att talförmågan gav evolutionära fördelar. Det går att lära apor att prata med symboler, men det är långt ifrån det förfinande kommunikationssystem som det mänskliga talet är, enligt Sverker Johansson.Sannolikt använde våra förfäder pragmatiskt allt som stod till buds för kommunikation: tecken, gester och läten. Och homo erectcus talapparat började förmänskligas för en halv miljon år sedan. Det betyder att talet måste vara minst så gammalt.Det finns två viktiga aspekter på språket. Den ena är vår språkförmåga som finns i hjärnan. Och det andra är språket som socialt system, det som gör att människor kan vara överens om vad som betyder vad i språket så vi kan förstå varandra.Bild: Språket uppstod hos Homo ercectus för 2,5 miljoner år sedan. En rekonstruktion av W. Schnaubelt & N. Kieser på Westfälisches Museum für Archäologie, Herne, Wikipedia. Creative Commons. Musik: Fairytale Female Vocal av Velimir Andreev, Soundblock Audio. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hemlandet kan syfta på många olika saker, men används ibland på ett sätt som tar ifrån människor rätten att känna sig hemma. Patricia Lorenzoni reflekterar över ett förrädiskt ord. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vad betyder ordet ”hemland” för dig? Sannolikt tänker du inte i första hans på det som en ö. Men på svenska är detta faktiskt ordets ursprungliga betydelse. På 1500-talet hörde hemlandet skärgårdsmiljön till. ”Land” avsåg då motsatsen till ”sjö”, hemlandet var det land – det vill säga den ö – på vilket din hemgård var belägen. Så skildes hemmaön ut från exempelvis betesöar.Först senare kom ordet att rymma en idé om nationell tillhörighet. Enligt Svenska Akademiens Ordbok finns en sådan användning belagd sedan tidigt 1800-tal; hemlandet anges vara det land där man har sitt hem och är medborgare, eller där man vuxit upp.Ordbokens definition blottar en spänning: platsen där du vuxit upp eller där du har ditt hem förväntas också vara platsen där du är medborgare. Men när dessa platser inte sammanfaller? Eller om du redan från början är ifrågasatt på den plats som för dig är hemma?På 1980-talet skrev poeten Gloria Anzaldúa, i boken Borderlands / La Frontera, om hemlandet som en plågsam erfarenhet av ett liv vid gränsen. Hon växte upp i Tejas, del av det USA som en gång låg i Mexiko. Genom 1800-talets gränskrig förvandlades emellertid Tejas till Texas, och den spansktalande befolkningen kom att betraktas som främlingar i eget land. Ett och ett halvt sekel senare fortsätter människor att drabbas på absurda och brutala vis. Anzaldúa berättar om när familjen arbetade på fälten och la migra, gränspolisen, kom. Hennes farbror Pedro hade inte sina dokument med sig, talade inte engelska, kunde inte berätta att han i verkligheten var femte generationens Texasbo. För polisen var han bara ännu en mexikan utan papper. Han sattes på ett plan till Guadalajara utan en cent på fickan. Tio Pedro fick gå tillbaka till fots, över 150 mil.Detta, säger Anzaldúa, är hem, ”denna tunna rand av taggtråd”.Boken Borderlands publicerades första gången 1987. Sedan dess har dess aktualitet bara vuxit, där som här. Också i Sverige ställs frågan om hemlandet på sin spets. Den definition som Akademiens ordbok daterar till tidigt 1800-tal var del av en framväxande idé om nationen. Uppslagsordet ”hemland” återfinns i band 11, publicerat 1930. Vid den tiden skulle snart nationalismens förväntan på att hem, land och ett nationellt definierat folk sammanfaller, än en gång slita Europa sönder.Vårt sätt att tala om ”hemlandet” är alltså historiskt del av en nationalistisk idévärld. Långt ifrån alltid sammanfaller platsen där du är född, platsen för ditt hem och platsen för ditt medborgarskap. Så länge gränser har funnits har människor korsat dem. Men gränser har också flyttats – som i Anzaldúas Tejas – och därmed skurit igenom tidigare politiska och kulturella gemenskaper. I det spansktalande södra USA finns ett talesätt: Vi korsade inte gränsen, gränsen korsade oss.Spelar det någon roll om det var gränsen eller om det var människan som flyttade på sig? Ingen politisk gräns är inskriven i tingens natur, alla är de människoskapade. På svenska brukar ordet ”hemland” avse en persons födelseland, även om hen sedan länge lämnat det. I vissa fall tycks en person rentav ärva sina föräldrars hemland.Och ingenstans blir idén om hemlandet som närmast nedärvd essens så tydlig, som när barn födda i Sverige får utvisningsbeslut. Det handlar om barn som ettårige Ali, som 2019 skulle utvisas till Afghanistan trots att hans mor hade uppehållstillstånd i Sverige. Eller om treårige familjehemsplacerade Tim som 2021 skulle utvisas ensam till Nigeria där han aldrig satt sin fot . Eller, om föräldralösa tvååriga Favour som 2022 även hon skulle tas ifrån sitt familjehem och utvisas till ett Nigeria hon aldrig besökt.Utvisningar av ensamma små barn är svåra att genomföra, och många gånger får barnet till slut uppehållstillstånd av just det skälet: det föreligger, som det heter, verkställighetshinder. Avslagen liknar därför ett slags byråkratiskt skådespel, som bryter ner både barn och deras närstående. Vad de tydligt säger oss är: ditt faktiska hem är sekundärt när det ska avgöras vilket som är ditt hemland.Precis här blottas också ordets auktoritära sida. Att tillskriva någon ett hemland är att tala om vem som har rätt att känna sig hemma var, vem som har rätt att tillhöra. Vissa behöver knappt ens reflektera över det, andra påminns ständigt om att också platsen de kallar ”hem” är villkorad.Att tala om att även permanenta uppehållstillstånd ska kunna dras tillbaka, och att innehavare av sådana tillstånd då har att ”återvända till sina hemländer”, är att göra våld både på svenska språket och på idén om en rättsstat. Men i detta språkbruk ligger dessutom ett radikalt förnekande av människors rätt att skapa sig sina hem där de är, att göra också Sverige till sitt hemland.För somliga innebär detta ett förnekande av rätten att någonsin ha något att kalla hem. Professorn i välfärdsrätt Anna Lundberg är en av dem som försökt uppmärksamma den grupp människor i Sverige som förväntas återvända till ett hemland de inte har. Här finns de som är så rädda att de inte vågar återvända, men också de som faktiskt inte kan utvisas; det land till vilket Sverige vill skicka dem tar inte emot. Trots detta får de inte uppehållstillstånd. Eftersom de saknar rätt att arbeta, och eftersom ingen offentlig institution tar ansvar för deras överlevnad, är de utlämnade till svarta arbeten och svarta bostadskontrakt. Inte sällan blir de brutalt exploaterade på flera fronter.Det är bland annat dessa människor som döljs i den mystifierande omskrivningen ”skuggsamhälle”. Men även de skapar sig mot alla odds och med de fattiga medel som står till buds, sina hem i Sverige. I den meningen är Sverige, även för dem, ett hemland.När Gloria Anzaldúa benämner den plats där hon vuxit upp men där hon hela sitt liv behandlats som främling och inkräktare med ordet homeland, gör hon det inte med anspråk på autenticitet eller ursprunglig rätt. Det gränsland mellan Mexiko och USA hon skriver från, har genom seklerna bytt herrar flera gånger. Själv är hon ättling till både erövrare och erövrade. Snarare visar hennes bok världen sedd från själva gränsen, från perspektivet hos den som förvägras rätten att känna sig hemma, men som trotsigt likväl skapar sig ett hem. Sitt eget återvändande till hembygden i Tejas skildrar hon därför analogt med den färd över floden Rio Grande som görs av mexicanos del otro la'o, mexikanare från andra sidan; människor som i jakt på ett levbart liv och under stora vedermödor korsar gränsen till USA. Även dessa, säger Anzaldúa, ”kommer hem”.Kanske kan vi, med henne, gå tillbaka till den allra enklaste och mest ordnära definitionen av dem som listas i Svenska Akademiens Ordbok. Hemlandet är det land där du har ditt hem. Välkommen hit. Välkommen hem.Patricia Lorenzoni, idéhistoriker och författare

Nyheterna Radio 07:00

Ätten Brahe var nära förbunden med Vasarna. Som systerson till Gustav Vasa hade Per Brahe d.ä. en unik position hos den svenska högadeln. Hans liv och gärning följer nära viktiga händelser i svensk historia.Samma år som Per Brahe d.ä. föddes avrättades fadern och riksrådet Joakim Brahe under Stockholms blodbad år 1520. Sannolikt tillbringade Per Brahe sina första år i dansk fångenskap. Gustav Vasa visade mycket lite intresse för lille Per, men kungen kallade hem honom från utlandet som 18-åring som direkt blev en viktig ämbetsman i kungens skugga.I avsnitt 91 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Bo Eriksson som skrev sin doktoravhandling om Per Brahe d.ä.Under Dackefejden ansvarade Per Brahe för Gustav Vasas knektars inkvartering, förplägnad och inkvartering. Han var också med på Erik XIV:s friarresa till England. Under Sturemorden stod han på de anklagades lista, men kom i praktiken att styra Sverige under Erik XIV:s sjukdom. Danskarnas stormning av Älvsborgs fästning ledde till att han avsattes som riksdrott. Senare ledde han adeln under avsättandet av Erik XIV.Han efterlämnade tre litterära verk: Per Brahes krönika om Gustav Vasa, Oeconomia eller hushållsbok för ungt adelsfolk samt Tröstabok.Ätten Brahe har sitt ursprung i Skånelandskapen men den äldsta kända manlige ättlingen var den sörmländska väpnaren Magnus Larsson som vid giftermålet 1439 tog sin hustrus namn Bragde (Brahe)Bild: Per Brahe d.ä. i helfigur av Johan Baptista van UtherMusik: Quia Respexit Humilitatem From Magnificat (3Rd Movement) av Albert Marlove, Storyblocks Audio.Rättelse: I avsnittet omnämns Per Brahe d.ä:s styvfar Johan av Hoya som svärfar – när han naturligtvis är Pers styvfar. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ibland kan allt ljud, bös å hekt ute i stan och i samhället bli för mycket. Det kan tära på en och vi glömmer bort vilka vi själva är. Livet blir fullt av måsten och göranden. Sannolikt lever många hela sina liv utan att verkligen lyssna inåt. Så idag har vi som gäst Susanne vandraren som delar sin berättelse. Under inspelningen befinner sig Susanne i Jämtland uppe på fjället, 1000 meter över havet. Därför kan ljudet ibland vara lite knackigt och vid 2 tillfällen tappar vi Susanne helt. Cirka 5 min och 21 min in, så försvinner Susanne kort.  Ta del av ett varmt och närvarande avsnitt.  John Andreas Gentlemen's Coach & Erik “Upptäck din urkraft” vid 2strongarms ---------- Bli en patreonsponsor; stöd podcasten och hjälp oss att sprida budskapet om hur man kan leva sitt drömliv till fler människor: https://www.patreon.com/levdittdromliv PS, som patreonsponsor kan du samtidigt ta del av brutalt fina erbjudanden, missa inte detta! Besök vår hemsida, Lev Ditt Drömliv Podcast: https://www.levdittdromliv.nu/ Se våra avsnitt på Youtube ---------- Kontakta Erik “Upptäck din Urkraft”, Coach vid 2strongarms Webb: http://www.2strongarms.se Kontakta John-Andreas, Gentlemen's coach Besök John-Andreas på http://www.gentlemenscoach.com ---------- För kännedom,  Detta avsnitt kan innehålla information om produkter eller tjänster som Erik eller John-Andreas arbetar med själva, eller med andra bolag som vi har samarbete med, och som vi kan få kompensation ifrån. Vid sådana tillfällen är det med väl valda samarbetspartners som står för våra värderingar och som stödjer vårt budskap om optimering och att kunna leva sitt drömliv.

Om Trotz, Letang/Malkin, en summering av förstarundan och en blick framåt mot andrarundan.

Om Trotz, Letang/Malkin, en summering av förstarundan och en blick framåt mot andrarundan.

En rysk bataljon, med nära 1 000 ryska soldater, ska ha slagits ut när den försökte korsa floden Donets, rapporterar flera medier. Hör Ekots utrikesreporter David Carlqvist om attacken. Ja, det rör sig om huvuddelen av en, kanske till och med två ryska bataljoner. Det rör sig om förstärkta bataljonsstridsgrupper som ska ha nedkämpats av ukrainskt artilleri när de ryska förbanden försökte genomföra en övergång av en flod i Donetsk, säger David Carlqvist, utrikesreporter på Ekot.De ryska trupperna hade lagt en pontonbro över vattendraget. Sen har man då, som man inte ska göra, klumpat ihop sig vid bron. Det blev en slags flaskhals där det stått en ganska stor ansamling av trupper, säger David Carlqvist.På något sätt fick ukrainska styrkor reda på var de ryska bataljonerna befann sig. Sannolikt genom spaning med drönare. Och därefter har man då beskjutit ryssarna med kraftig artillerield, säger Ekots utrikesreporter David Carlqvist.Uppgifterna om händelsen kommer från Ukrainas militärmakt, men återges av flera medier. Satellitbilderna är ganska tydliga. Och även om siffrorna är lite oklara det talades om uppemot tusen nedkämpade ryska soldater och mellan femtio, kanske upp till ett hundratal ryska stridsfordon som nedkämpats så är det ganska klart att det här är ett stort nederlag för den för den ryska militären, säger David Carlqvist, utrikesreporter på Ekot.Enligt David Carlqvist visar händelsen på hur dåligt det går för de ryska trupperna i Ukraina. Det finns en hel del vattendrag i Donbasregionen. Bedriver man krigsföring där så måste man ta sig över de här vattendragen ganska ofta. Det kan vara komplicerat, det är inte så lätt. Men det är också en grundläggande militär förmåga som en kvalificerad krigsmakt borde ha, säger David Carlqvist. Programledare: Alexander Zeilon Lund

Solidaritet, empati och förståelsen att vi är delar av en större värld har vuxit i och med pandemin, menar forskare inom psykologi. Kanske kan det vara en tröst och en hjälp nu när en långvarig global kris genast avlöses av kriget i Ukraina. Och kramarna börjar komma tillbaka, verkar det som. Vilka insikter, erfarenheter och beteenden tar vi med oss tillsvidare när covid-19-pandemin mattas av? Och har pandemin lärt oss något värdefullt inför nästa kris, kriget i Ukraina?Under två års tid har vi lärt oss att hålla avstånd, undvika kramar och handslag, och vi gillar inte att trängas. Sannolikt kommer en del beteenden att leva kvar, menar forskarna Andreas Olsson vid Karolinska Institutet i Stockholm och Daniel Västfjäll vid Linköpings universitet. Erfarenheterna från pandemin verkar ha gjort också djupare avtryck i hur många hanterar och förstår komplexa problem, menar psykologen, författaren och forskaren Kristina Elfhag. Och musikern och komikern Jacke Sjödin konstaterar att humor är en bra copingstrategi inom vissa gränser.Medverkande: Andreas Olsson, professor på institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet, avdelningen för psykologi; Daniel Västfjäll, professor i kognitiv psykologi vid Linköpings universitet; Kristina Elfhag, psykolog, författare och forskare anknuten till Karolinska Institutet Solna; Jacke Sjödin, musiker och komiker UppsalaMusik i programmet: Toapapper/Jacke Sjödin Social distansering/Jacke Sjödin Nej mutationer/Jacke Sjödin Hobbyepidemiologer/Jacke SjödinReporter: Ylva Carlqvist WarnborgProducent: Björn Gunér bjorn.guner@sr.se

TPL-aktören Dreamlogistics startades 2008 av tre barndomsvänner som drivit e-handel i många år. Tre grabbar som drog pall blev ett av de största företaget i Habo som omsatte 400 miljoner kronor 2021. När de 13 år senare behövde kapital för fortsatt expansion var riskkapitalisterna inte intresserade eftersom de inte hade en exitplan. Istället blev Posten Norges Bring delägare och gjorde Dreamlogistic till den svenska delen av deras TPL-satsning Bring Shelfless. I detta avsnitt av podden Ehandelstrender samtalar programledaren Urban Lindstedt med Jonas Ahlgren vd och medgrundare av TPL-aktören Dreamlogistics. Detta är ett betalt samarbete med Shelfless - fulfilmenttjänsten från Bring. Jonas Ahlgren startade för 14 år sedan Dreamlogistics tillsammans med barndomsvännerna Lars Brånedal och Tommy Palmén. År 2021 drev de lager i Habo, Borås och Ängelholm och omsatte 400 miljoner kronor. Men det mest spännande ligger i framtiden. Förra året köpte Post Norges Bring en majoritetsandel i Dreamlogistics för att göra Dreamlogistics till navet för Brings satsning på fulfillment i Sverige - Bring Shelfless. Bring Shelfless har sedan tidigare lager i Oslo, öppnar ett lager i Stockholm under Q1 2022 och ska i framtiden öppna i Köpenhamn. Sannolikt kommer Bring öppna lager även utanför Norden. Jonas Ahlgren vill inte avslöja hemligheterna bakom att bygga ett framgångsrikt tpl-bolag, men fokus på smart it-stöd och möjligheten att hantera små till stora kunder är säkert två framgångsfaktorer. När det gäller att lyckas med e-handel framhåller Jonas Ahlgren att fokus på businessen är viktigt. Det går inte att sköta e-handeln med vänsterhanden om man vill växa.

Den brittiske agenten Malcolm Munthe (1910-1995) var aktiv i Norden under de första åren av Andra världskriget. Med Stockholm som bas utmanade han de svenska myndigheterna genom att bygga upp ett spionnätverk i det ockuperade Norge.Sannolikt låg Malcolm Munthe bakom smällen i Krylbo den 19 juli 1941 när ett tyskt ammuntionståg exploderade. Officiellt skylldes smällen på en olycka och inte sabotage. Senare skadades han svårt under strider i Italien.I avsnitt 156 samtalar programledare Urban Lindstedt med Anders Johansson, tidigare DN-journalist som har skrivit flera böcker om andra världskrigets agentvärld. Han är aktuell med boken Mysteriet Malcolm Munthe – Churchills agent i Norden.Malcolm Munthe föddes in i den brittiska och svenska överklassen. Han var son till den berömde svenske livläkaren Axel Munthe och den engelska överklassflickan Hilda Pennington-Mellor. Han växte upp både i Sverige, Storbritannien och Italien.Winston Churchill var beredd att ockupera de svenska malmfälten i norr för att stoppa järnexporten till Nazityskland. Tanken var att besätta malmfälten via ett anfall genom Norge, men tyskarna hann före med anfallet mot Norge den 9 april 1940.Malcolm Munthe vistades i Stavanger i Norge för att förbereda det brittiska anfallet på Norge, när tyskarna inledde anfallet mot Norge och Danmark. Efter en flykt till Sverige blir han biträdande militärattaché vid den brittiska legationen i Stockholm, men arbetade för den brittiska spionorganisationen Special Operation Executive (SOE). Härifrån kom han att bygga upp ett nätverk av kurirer, spioner och sabotörer i det ockuperade Norge.Den charmige och teaterbegåvade Malcolm Munthe som växt upp i Sverige, Italien och Storbritannien kryssade i många boxar för att passa som rollen som agent för den brittiska spionorganisationen Special Operation Executive (SOE) under andra världskriget. Efter kriget skrev han en självbiografi om sina krigserfarenheter som visat sig vara väldigt opålitlig.En grupp norrmän och svenskar som påstods tillhöra Munthes agentorganisation »Röda hästen» genomförde en misslyckad sprängning av ett tåg vid norska Gudå stasjon, nära Storlien. Resultatet blev bara lite krossat glas och skärsår på några passagerare.Frågan om han låg bakom den stora smällen i Krylbo där ett tyskt ammunitionståg på väg från Norge till Finland flög i luften i den 19 juli 1941 är fortfarande obesvarad. Polisutredningen tyder på att det var en ren olycka, orsakad av varmgång i ett hjullager. Men bara några år före sin död 1995 tar han på sig ansvaret för Smällen i Krylbo 1941 i ett brev till en skollärare i Krylbo.När kampanjen mot Italien inleddes skickades Munthe till fronten där. Hans grupps uppdrag var att söka kontakt med motståndsrörelsen bakom de tyska linjerna. Munthe skadas svårt i Italien och kom resten av sitt liv lida av huvudvärk från sina skador.Lyssna också på Sveriges balansakt mellan Sovjet och Nazityskland samt Svenska kryptokupper och gestapovänner.Bild: Plattform och vagnar efter explosionen av ett tyskt ammunitionståg på Avesta Krylbo station. Krylbosmällen. Järnvägsmuseet, Public domain. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Föreställ dig för ett ögonblick att du växer upp på en öde ö och det enda du har är en Bibel. Dagar blir veckor som blir månader och och efter 20 år blir du till slut räddad. Och när du kommer till civilisationen så söker du upp en kyrka. För under dom senaste åren har du ju läst Bibeln och upptäckt vem Gud är, vad Jesus har gjort och vem den Helige Ande är. Sannolikt skulle mycket av det du då möter kännas väldigt annorlunda i jämförelse med det du har läst. I synnerhet när det gäller Guds Ande finns det stora skillnader i det vi läser om jämfört med våra liv och kyrkans praktiker. Idag när jag fortsätter på temat ”Ge det vidare” så handlar det om att du och jag får ”Dela Andens liv”. Det var tidig morgon och redan packat med folk som hade sökt sig till Jerusalem för att fira skördefesten. En fest som man firade för att tacka Gud för skörden och som dom judiska rabbinerna firade för att komma ihåg den dag när Gud med dunder och brak uppenbarade sig på berget Sinai för att förmedla lagen och dom tio budorden. Plötsligt hördes ett enormt dån som lät ungefär som när en storm drar fram. Folket i stan letade upp platsen där lärjungarna var samlade och de blev häpna och förvånade. ”Vad var det som hade hänt? Å varför hörde dom några främmande människor prata andra språk?”. En del som fick vara med om det blev häpna och förvånade medans andra blev mer hånfulla och försökte skämta bort allt. Petrus tog då ett kliv framåt för att förklara vad som precis hade hänt.  Leta gärna fram en Bibel om du har en till hands och leta upp Apostlagärningarna kapitel 2 vers 17-21.

Vem eller vad är det som sänder ute vid Alfa Centauri? Eller härstammar signalen som Parkes-observatoriet snappade upp i fjol från jorden trots allt. Sannolikt, men ännu har ingen kunnat säga med säkerhet. Redaktör för Kvanthopp: Marcus Rosenlund. E-post: kvanthopp@yle.fi

Den osmanske diplomaten Mehmed Sadi Efendi genomför år 1732-33 den långa och strapatsrika resan från Istanbul till Stockholm. Uppdraget är att driva in de enorma skulder som Karl XII och hans män drog på sig till det Osmanska riket under vistelsen i Bender år 1709-13. Samtidigt har Sverige och det Osmanska riket gemensamma intressen i kampen mot Ryssland.Sändebudet Mehmed Sadi Efendi, som är en ledande intellektuell i det Osmanska riket, skriver en rapport om resan till Sverige, som kanske säger mer om honom, hans ambitioner och hans världsbild än om de faktiska förhållandena i Sverige år 1733.I avsnitt 139 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Joachim Östlund, historiker vid Lunds universitet. Aktuell med boken Vid världens ände – Sultanens sändebud och hans berättelse om 1700-talets Sverige.Beskickningen som skickats ut av sultanen Mahmud I består av 44 personer och de påbörjar sin resa i november år 1732 genom ett vintrigt Europa. Hela resan kommer att ta 329 dagar.Sannolikt är Mehmed Sadi Efendi inspirerad av romerska författare när han påstår att det snöar i juni i Sverige. Kylan är något som präglar hans diplomatiska rapport som tar sig en del friheter. En hel del litterära knep av Mehmed Sadi Efendi, som också skrev poesi, får oss att fundera på syftet med rapporten.Han beskriver Sverige och svenskarna i betydligt mer positiv dager än vad som var brukligt vid denna tid då Sverige fortfarande är sargat av det stora nordiska kriget. Saids syfte är att Osmanska riket ska närma sig ett Europa där osmanerna med tiden förlorar allt större territorier.Bild: Mehmed Sadi Efendi som ambassadör i Paris 1742, av Joseph Aved, Musée de Versailles, public domain.Musik: World Beat With Middle Eastern Vocals (Instrumental) av Velimir Andreev, Soundblock Audio See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sannolikt spikade Martin Luther (1483–1546) aldrig upp 95 teser på en kyrkdörr i Wittenberg den 31 oktober år 1517 – men teserna kom att skaka det religiösa Europa i grunderna med eller utan kyrkdörr. Reformationen blev den största samhällsomvälvningen sedan antiken som också bidrog till att den svenska allmogen blev läskunnig långt innan allmän folkskola infördes.Martin Luther var professorn i bibelvetenskap som kritiserade den katolska kyrkans handel med avlatsbrev som gav människorna möjlighet att köpa sig fria från skärselden, bannlystes av påven och förklarades fredlös av den tysk-romerska kejsaren Karl V genom föredraget i Worms den 25 maj 1521.I avsnitt 135 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Sören Dalevi, forskare och biskop vid Karlstad stift om Martin Luthers stora påverkan på Sverige och Norra Europa. Martin Luther kom också att översätta bibeln till tyska för att vanliga människor skulle kunna förstå det kristna budskapet. Den ständigt skrivande Luther fick hjälp av den nyligen uppfunna tryckpressen att snabbt sprida sina idéer. Bibelöversättningen blev grunden till det tyska skriftspråket på samma sätt som den svenska översättningen några år senare blev grunden för det svenska skriftspråket.Frågan är hur mycket Luthers syn att bara gud kan förlåta människor påverkat de protestantiska samhällena i norra Europa? Redan 1526 fanns det nya testamentet översatt till svenska. Martin Luthers lära i kombination med tryckeritekniken gav skrivspråket till stora delar av den svenska allmogen långt före allmän folkskola. En läskunnighet som blev grunden till att Sverige trots sin fattigdom kunde minska barnadödlighet till bland den lägsta i Europa redan på 1700-talet.Luther hävdade att vara soldat, domare och kung var lika gudfruktigt som att vara präst, påve och munk. Människan blev nämligen rättfärdiggjord genom tro och inte genom gärningar. Denna idé gjorde arbetsmoral och laglydnad till viktiga inslag i den svensk mentaliteten under flera sekler. Den protestantiska statskyrkan blev också statsmaktens informationskanal till folket, med möjlighet att både instruera och tukta den svenska allmogen.Bild: Martin Luther som junker Jörg av Lucas Cranach d.ä. , Wikipedia.Musik: Ein feste Burg ist unser Gott Gareth Hughes, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Donald Trump redo lämna Vita huset, över 1 miljon smittade av covid-19 i Tyskland, vinsterna klättrar snabbt i kinesiska industriföretag See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Så står du nu, vid katastrofens rand. Utan kontroll på situationen och med en konstant känsla av vaksam panik. Hela världen tycks nu vara emot dig, vad gör du? Med raska steg i skydd av mörkret kan du fly för stunden. Men ingen bryr sig om ifall du orkar eller inte, du måste kämpa vidare. Om hela världen verkligen är emot dig, finns det då någon kvar som du kan lita på? Sannolikt inte. Misstankarna växer när ungdomens vagga besöks, och något tydligt saknas. Har någon ljugit för dig? Eller var det bara du som vägrade lyssna? Rummets tomhet ekar ditt inre, resonerar med din ilska och förstärker den. Om de inte hittar dig, för att du gömmer dig, kanske går de då på dina nära och kära?

Karl Hedberg, aktiemäklare på Carnegie Private Banking, delar med sig av ett aktiecase som han tycker ser intressant ut just nu. Bolaget inom medicinteknik har flera drivkrafter och kommer sannolikt rapportera ett starkt kvartal. Karl delar även med sig av de råd han ger till sina mäklerikunder och vad han håller ögonen på just nu. Läs mer om aktien som nämndes i avsnittet: https://www.carnegie.se/private-banking/Aktuellt/investera_agera10091/ Disclaimer Denna podcast är utgiven av Carnegie Private Banking inom Carnegie Investment Bank AB (publ). Risker Investeringar i finansiella instrument är förknippade med risk och en investering kan både öka och minska i värde eller komma att bli värdelös. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Ingen del av podcasten skall uppfattas som en uppmaning eller rekommendation att utföra eller disponera över någon typ av investering eller att ingå några andra transaktioner. De uppfattningar som redogjorts för i podcasten återspeglar de medverkandes uppfattning för tillfället och kan således komma att ändras. Informationen i podcasten tar inte hänsyn till någon specifik mottagares särskilda investeringsmål, ekonomiska situation eller behov. Informationen är inte att betrakta som en personlig rekommendation eller ett investeringsråd. Adekvat och professionell rådgivning skall alltid inhämtas innan några investeringsbeslut fattas och varje sådant investeringsbeslut fattas självständigt av kunden och på dennes eget ansvar. Carnegie frånsäger sig allt ansvar för direkt eller indirekt förlust eller skada som grundar sig på användandet av information i podcasten.

Människans språk uppstod någon gång hos våra apliknande förfäder när deras språkliga förmågor fick spelrum i ett sammanhang där det gick att bygga upp tillit i en miljö där samarbetet lönades sig.Språket är det som definierar människan i förhållande till djuren. Språket gjorde det möjligt att samarbeta och gav oss helt nya möjligheter att utvecklas och frodas.Sannolikt uppstod språket hos homo erectus för högst 2,5 miljoner år sedan. Därmed påbörjades en utveckling där gester och enstaka läten och ord på en miljon år hade förfinats till avancerade berättelser som bär hela vår kultur. För det mänskliga språket visade sig vara ett öppet system som hela tiden förändras.I avsnitt 115 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Sverker Johansson, fysikern som blev lingvist och är knuten till Högskolan i Dalarna. Han är aktuell med boken På spaning efter språkets ursprung.Människornas talapparat är mycket mer förfinad än sina släktingar apornas. Det är uppenbart att talförmågan gav evolutionära fördelar. Det går att lära apor att prata med symboler, men det är långt ifrån det förfinande kommunikationssystem som det mänskliga talet är, enligt Sverker Johansson.Sannolikt använde våra förfäder pragmatiskt allt som stod till buds för kommunikation: tecken, gester och läten. Och homo erectcus talapparat började förmänskligas för en halv miljon år sedan. Det betyder att talet måste vara minst så gammalt.Det finns två viktiga aspekter på språket. Den ena är vår språkförmåga som finns i hjärnan. Och det andra är språket som socialt system, det som gör att människor kan vara överens om vad som betyder vad i språket så vi kan förstå varandra.Bild: Språket uppstod hos Homo ercectus för 2,5 miljoner år sedan. En rekonstruktion av W. Schnaubelt & N. Kieser på Westfälisches Museum für Archäologie, Herne, Wikipedia. Creative Commons. Musik: Fairytale Female Vocal av Velimir Andreev, Soundblock Audio. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I veckans avsnitt koncentrerar sig våra poddare på procenten, pratar om att snorta gas från gräddburkar, berättar om ordet malt, samt allt du någonsin velat veta om destilleriet Arran. Alkoholhalt Vi hittar faktiskt inga bra länkar kring detta med hur alkoholhalterna i buteljeringar har förändrats över tid. Däremot täcks kylfiltrering som vi också tog upp väldigt detaljerat här: https://tjederswhisky.se/skitlangt-om-kylfiltrering/ Malt Det finns förvånansvärt få detaljerade beskrivningar av mältning i den tekniska whiskylitteraturen. Sannolikt beror detta på mältandets professionaliseringsprocess: de stegen görs sällan längre på destillerier. MAGB, The Maltsters' Association of Great Britain, har ordentligt med information på sin hemsida ukmalt.com, men den är ganska svårmanövrerad. Här i alla fall deras översikt över hur malt görs: http://www.ukmalt.com/how-malt-made Den mycket bra hemsidan whisky.com – förlåt att vi inte tipsat om den tidigare – har en bra översikt med tacksamt mycket foton: https://www.whisky.com/information/knowledge/production/details/malting.html Se också Difford's guide: https://www.diffordsguide.com/encyclopedia/130/bws/single-malt-scotch-whisky-production-2-malting Vill du gå extremt all-in och gillar historiska perspektiv? Kolla in den här boken: Christine Clark, The British malting industry since 1830 (London & Rio Grande: The Hambledon Press, 1998). Riktigt galet gamla perspektiv på mältning (från 1660-talet!) hittar du här (David erkänner rodnande att han faktiskt inte läst denna historiska källa…): http://whiskyscience.blogspot.com/2011/10/malting-in-1678.html Arran https://www.arranwhisky.com/ Destilleriet Lagg som Isle of Arran Distillers nu har öppnat: https://www.laggwhisky.com/ Arran på bolaget (rekommenderas särskilt från åldrarna 15 och uppåt): https://www.systembolaget.se/sok-dryck/?searchquery=arran Här når du oss: En trea whisky på Facebook (https://ww.facebook.com/entreawhisky) Maila till oss på hej@entreawhisky.se Davids blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se)

Eddie (Mohamed Omar) pratar med Bitte Assarmo om tre apokalyptiska filmer att se under karantänen: Contagion, Cargo och How it ends.

Ätten Brahe var nära förbunden med Vasarna. Som systerson till Gustav Vasa hade Per Brahe d.ä. en unik position hos den svenska högadeln. Hans liv och gärning följer nära viktiga händelser i svensk historia.Samma år som Per Brahe d.ä. föddes avrättades fadern och riksrådet Joakim Brahe under Stockholms blodbad år 1520. Sannolikt tillbringade Per Brahe sina första år i dansk fångenskap. Gustav Vasa visade mycket lite intresse för lille Per, men kungen kallade hem honom från utlandet som 18-åring som direkt blev en viktig ämbetsman i kungens skugga.I avsnitt 91 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Bo Eriksson som skrev sin doktoravhandling om Per Brahe d.ä.Under Dackefejden ansvarade Per Brahe för Gustav Vasas knektars inkvartering, förplägnad och inkvartering. Han var också med på Erik XIV:s friarresa till England. Under Sturemorden stod han på de anklagades lista, men kom i praktiken att styra Sverige under Erik XIV:s sjukdom. Danskarnas stormning av Älvsborgs fästning ledde till att han avsattes som riksdrott. Senare ledde han adeln under avsättandet av Erik XIV.Han efterlämnade tre litterära verk Per Brahes krönika om Gustav Vasa, Oeconomia eller hushållsbok för ungt adelsfolk samt Tröstabok.Ätten Brahe har sitt ursprung i Skånelandskapen men den äldsta kända manlige ättlingen var den sörmländska väpnaren Magnus Larsson som vid giftemålet 1439 tog sin hustrus namn Bragde (Brahe)Bild: Per Brahe d.ä. i helfigur av Johan Baptista van UtherMusik: Quia Respexit Humilitatem From Magnificat (3Rd Movement) av Albert Marlove, Storyblocks Audio.Rättelse: I avsnittet omnämns Per Brahe d.ä:s styvfar Johan av Hoya som svärfar - när han naturligtvis är Pers styvfar.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!NOTER TILL SÅNGERNA OM SVIPDAGDessa två sånger, Grogaldern eller Groas trollsång och Sången om Fjölsvinn, hafva i våra dagar genom professorerne Sophus Bugges och Svend Grundtvigs omfattande forskningar fått ett nytt och ökadt intresse. De äro delar af en och samma dikt, hvars hufvudperson är Svipdag, Groas son. Denna dikt föreligger, ännu oklufven, i en senare form i en dansk-svensk folkvisa om Ungen Sveidal (i de svenska uppteckningarna Unge Herr Svedendal [hos Arwidsson] och Hertig Silfverdal [hos Geijer och Afzelius]). Härom skrifver Bugge: »Svend Grundtvig påpekade först den traditionella slägtskapen mellan visans första del och Grogaldern; jag fann därefter, att visans senare del motsvarade Sången om Fjölsvinn, och uppvisade, att den dansk-svenska visan hade bevarat den ursprungliga enheten i en dikt, som från Island kändes delad i två kväden».Den svenska uppteckningen hos Geijer och Afzelius börjar med en inledande berättelse, att tvänne kämpar trolofvat sina barn vid två års ålder. När sedan den ene af dem, Hertig Silfverdals fader, låg på sin dödsbädd, gaf han sin son ett halft gullband, med den underrättelsen, att andra hälften däraf bars af hans tillkommande brud. Silfverdal sökte henne länge för gäfves, och då en dag hans hofmän kräfde, att han skulle gifta sig, beslöt han att som en annan Härvor gå till sin faders grafhög och besvärja den hädangångne att gifva den önskade upplysningen. Sedan följer visan, som skildrar, huru han väcker upp sin döde fader och af honom får veta, att han efter två års sökande skulle finna sin brud. Detta slår också i visans senare hälft in, ty han finner henne med hjälp af sju vallgossar, som egentligen äro sju små guds änglar, samt igenkännes af sin trolofvade såsom den rätte, då han tager upp sin del af det röda gullbandet.I den andra svenska uppteckningen , hos Arwidsson, kallas hjälten Herr Svedendal och uppväcker, såsom i den isländska dikten, sin moder ur grafven för att få upplysningar om sin fästmö. Liksom Groa ger Svipdag goda galdrar, så ger i visan modern sin son häst, svärd och guld af underbar beskaffenhet till hjälp på vägen. En fäherde spelar i denna uppteckning samma rol, som de sju vallgossarne i den förra. Mön sitter i en bur med dörrar af järn och låsar af stål, och därtill ligga tolf snöhvita björnar på vakt utanför. Men då herr Svedendal kommer, springa dörrarna upp, och läsarna falla ifrån, och de tolf björnarna röra icke ett hår, och han vinner mön i buren, jungfru Spegelklar.De danska uppteckningarna äro vidlyftigare än de svenska, ehuru i hufvudsak överensstämmande. Äfven i dem är det till sin moders graf, som svennen går. Och han får af henne en fåle, som ränner öfver land och haf, en duk, som af sig själf betäckes med de läckraste rätter, ett dryckeshorn, som fyller sig själft med den dryck, egaren önskar sig, ett svärd, som glimmar i mörkret, och en snäcka, som står redo att föra honom å stad till kärestans land. Där möter han en herde, som undervisar honom om jungfruburens försåt, och han går sedan segrande fram genom gulddörrarna, hvilkas låsar falla i sär, och kommer in på gården, där läjonet och hvitbjörnarna, som hålla vakt, falla honom till fota, och där linden bugar sig för honom till jorden. Så vinner han jungfrun, »som länge hade legat i dvala».Sannolikt äro dessa medeltidsvisor, i hvilka äfven rent kristna detaljer inblandats, blott att betrakta såsom jämförelsevis yngre versioner af en urgammal dikt om kärlekens makt, som spränger både jungfruburens och grafvens låsar, och som hyllas af naturen och går oskadd fram mellan vilddjuren. Den ädla isländska dikten öfver samma ämne är i många stycken långt mer fornåldrig och ligger säkerligen urdikten närmare, men är i det hänseendet svagare, att den samma ej lika välbevarat sambandet mellan delarna utan sönderfallit i två särskilda kväden, som hvart för sig och oberoende af hvar andra utvecklat sig till sånger af stort både mytologiskt och etnografiskt intresse. Särskildt måste påpekas, att Bugges och Grundtvigs upptäckt skänkt ett ovärderligt bidrag till kunskapen om det mångsidiga samband, som förefinnes mellan Edda-diktningen och den nordiska medeltidens skaldskap, på samma gång den samma gifvit ett nytt bevis på, att Eddans idé-verld ingalunda varit ett endas af de nordiska folken uteslutande tillhörighet.

Enhörningen har omskrivits sedan antiken och länge trodde man att den fanns på riktigt. På senare år har den blivit både en regnbågs-skimrande barnfavorit och en symbol för hbtq-rörelsen. Vissa menar att enhöringsvurmen nådde sin peak 2017 då den stora amerikanska kaffekedjan Starbucks lanserade en fluffigt vispad Unicorn frapuccino. Redan dessförinnan hade världen fått en överdos av det söta djuret. För hur många fler böcker med titlar som Jag älskar enhörningar, Enhörningens livsfilosofi och Enhörningens kokbok med tips om hur man kan leva i enhörningens anda finns det plats för? Och hur många badringar i form av ett uppblåsbart gulligt hästliknande djur med horn i pannan rymmer världens simbassänger? Hur många fler bilder på Instagram kan läggas ut med #unicorn? Alltså fler än de nästan 13 miljoner inlägg som redan finns? Sannolikt är det ganska många fler. För intresset för enhörningar visar inga större tecken på att avta. Tidigare i veckan började det säljas enhörningar i form av frysta bitar av potatismos på Island och nu i helgen drar en enhörningsfestival igång i Australien. Det blev supersuccé förra året. Men så är enhörningen ett väsen som blir vad man gör den till. Den har varit både en sakral och profan symbol, stått för både kyskhet och sex, och godhet och ondska. Det är just dess flexibilitet som gjort den så livskraftig. I veckans program har vi besökt museet Gustavianum i Uppsala för att titta närmare på ett av världens finaste kuriosakabinett, det Augsburgska konstskåpet. På 1700- och 1800-talen innehåll konstskåpen de mest exklusiva föremål från alla världens hörn  även enhöringshorn. Vi får inspektera det som finns i Uppsala.  Vi tittar även närmare på subkulturen Brony som enligt vissa är på väg att dö ut. Bronies är män som älskar My Little Pony och den tillhörande tv-serien Vänskap är Magiskt. I år annonserades det att serien skulle lägga ner och det största Brony-konventet bestämde sig strax därefter för att också kasta in handduken. Vi pratar med forskaren Justin Mullis som undersökt den amerikanska fanskaran.  Vi har också träffat konstnären Niki Lindroth von Bahr som har fått stor uppmärksamhet för sina fantasifulla och djupt vemodiga kortfilmer. I dem skildras en värld som är kusligt lik vår egen, men samtidigt något helt annat. Den befolkas nämligen av små djur i välsydda kläder: nakenråttor i städuniformer, fiskar i morgonrock och mjukisdress, möss i Canada Goose-jackor och skalbaggar i skjorta och chinos. Veckans gäst är Henrik Huldschiner, ekonomijournalist.

1) Den svenska konjunkturen 2) Inför rapportsäsongen 3) Utblick mot handelssamtalen i Washington Carnegie Private Bankings omvärldsstrateger ger dig tre korta analyser av de finansiella marknaderna. Disclaimer Denna podcast är utgiven av Carnegie Private Banking inom Carnegie Investment Bank AB (publ). Risker Investeringar i finansiella instrument är förknippade med risk och en investering kan både öka och minska i värde eller komma att bli värdelös. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Ingen del av podcasten skall uppfattas som en uppmaning eller rekommendation att utföra eller disponera över någon typ av investering eller att ingå några andra transaktioner. De uppfattningar som redogjorts för i podcasten återspeglar de medverkandes uppfattning för tillfället och kan således komma att ändras. Informationen i podcasten tar inte hänsyn till någon specifik mottagares särskilda investeringsmål, ekonomiska situation eller behov. Informationen är inte att betrakta som en personlig rekommendation eller ett investeringsråd. Adekvat och professionell rådgivning skall alltid inhämtas innan några investeringsbeslut fattas och varje sådant investeringsbeslut fattas självständigt av kunden och på dennes eget ansvar. Carnegie frånsäger sig allt ansvar för direkt eller indirekt förlust eller skada som grundar sig på användandet av information i podcasten.

Moderaterna vill öppna Systembolagets dörrar varje söndag framöver. Men förslaget möter motstånd – och hur sannolikt är det egentligen att förslaget faktiskt blir av?   Sedan 1955, då Systembolaget öppnade med ensamrätt på att sälja alkohol i Sverige, har butikerna haft stängt på söndagar. Det vill Moderaterna nu ändra på.   Partisekreterare Gunnar Strömmer berättar för Sveriges Radio Ekot att han tycker att "det är rimligt att människor själva får bestämma när i veckan man ska köpa alkohol." Moderaternas ledning kommer att föreslå den nya linjen om att hålla Systembolaget öppet på söndagar på partistämman i oktober.   GP:s reporter Mia Pettersson förklarar fördelar och nackdelar med söndagsöppet och har frågat fredagens kunder vad de tycker. Politikreporter Arne Larsson berättar även hur stor chans eller risk (beroende på var man står i frågan) det är att förslaget blir verklighet.   Dessutom: Ny person häktas misstänkt för medhjälp till mordet i Malmö, elever och föräldrar protesterar mot ny friskola i Härryda och Sahlgrenska universitetssjukhuset rasar i AT-läkarnas rankning.   Programledare: Michaela Karlén  

Walt Whitman kallas USA:s nationalpoet, men fortsätter att provocera. Göran Sommardal reflekterar över Whitmans poesi och över varför han älskade sina medmänniskor mest när de sover. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. [Louis Armstrong: Nobody knows the trouble Ive seen] Man borde inte börja en OBS-essä med sång och musik. Men skälet till att jag inte kan låta bli musik­en och sången är att mötet med de dikter som Walt Whitman har kallat Leaves of Grass, eller det urval som Gunnar Harding har kallat Jag hör Ame­ri­ka sjunga, får mig att höra, om jag skulle höra Amerika sjunga, inte alla de sånger som Walt Whitman radar upp redan i den inledande dikten utan allra först det här. [Mahalia Jackson: Let my people go] Så här låter Whitmans sång: Jag hör Amerika sjunga, en mångfald av sånger hör jag/mekanikernas sånger, var och en sjunger sin muntert och/     starkt som sig bör, snickaren sjunger sin medan han mäter sin planka eller bjälke, [...] moderns underbara sång, eller den unga hustruns vid sina/    sysslor, eller flickans där hon syr eller tvättar,/var och en sjunger om vad som hör till honom eller henne/    och ingen annan,/dagen om vad som tillhör dagen om natten en samling/    unga grabbar, robusta, vänliga/och de sjunger för full hals sina starka, melodiska sånger. ... I stället för att låta de ohörda kollektivens och de förvisade folkliga gemenskap­ernas sånger runga i sin dikt avlyssnar Whitman, alltså, de enskilda amerikanernas ton­arter och sångstilar. Och jag vet att denna invändning mot Walt Whitmans allomfattande och alltomfattande individualism kan förefalla historiskt orättvis. Han var ju emot slaveriet, om än tidvis en något vacklande abolitionist. Han uppmärk­sammade de amerikanska ursprungsinvån­ar­na, han såg till både män och kvinnor alla den nya kontinentens själar ägde sam­ma hemortsrätt på Den stora landsvägen, som får sägas vara poetens favorittillhåll i dikten. Och riktningen i hans litterära politik var alltid demokratins. I sin essä om Whitman i sina Studier i klassisk amerikansk litteratur kallar D.H. Lawrence honom "den första vite infödingen". Om Dickinson lock­ar med sin gåtfulla precision och sin precisa gåtfullhet, så har Whitman förfört sina stora läsarskaror med sin generösa omåttlighet och välgör­ande brist på poetiska hyfsning. Det kan vara upplysande att jämföra Walt Whitmans poesi och plats i den ameri­kans­ka litteraturhistorien med den tolv år äldre Henry Wadsworth Longfellow, som vid tiden för Whitmans debut 1855 var den dittills överlägset mest kän­de ame­ri­kanske poeten, hyllad på båda sidor av Atlanten. Och på sin tid flitigt utgiven och översatt, också till svenska, och beundrad av europeiska stor­het­er som Dickens och Baudelaire. Longfellows hexameterepos Evangeline skildrar en romantisk-tragisk historia baserad på en historia om brittisk etnisk rens­ning av franska ättlingar i Nova Scotia. Hans mytologiska The Song of Hiawatha är en hyllning till "den ädle vilden" och hans valhänta och aldrig riktigt realistiska skildringar av slaveriet i Poems on slavery är helt i linje med hans starka enga­gemang för abolitionismen. Men trots att Longfellow på många vis intog en mer progressiv och klargörande ställning i frågor om slaveri och fördrivning och exploatering av Amerikas urinnevånare, så har tidens gång förvandlat hans euro­- peiskt de­signade humanism i kombination med hans akade­mis­ka välmenande vers till obligatorisk kurslitteratur, medan Walt Whitmans fria och orim­made verser, fräcka och förföriska, ofta skabrösa och frispråkiga, med kärlek så­väl mellan män och kvinnor som mellan män och män den har blivit, och förblivit, också den obligatorisk kurslitteratur men i ett avgörande tillägg ett källsprång för läsare och efterföljare. "Whitman, den ende man som gått fram på helt oba­na­de stigar", så skriver D.H. Lawrence vidare om Whitman i sin essä. Och för vår europeiska räkning kunde han ha tillagt: US-amerikanska stigar. Och så är det. Walt Whitman, jämsides med Emily Dickinson, har kommit att utgöra den amerikanska poesins ojämförliga moderna källflöde. Om Dickinson lock­ar med sin gåtfulla precision och sin precisa gåtfullhet, så har Whitman förfört sina stora läsarskaror med sin generösa omåttlighet och välgör­ande brist på poetiska hyfsning. Och många, inte bara amerikanska, poeter har följt i hans fotspår. I denna generositet ingår en idé om mänsklig förbrödring, ty så får man ända karaktärisera ingivelsen hos en poet som gärna inledde sina dikter med ett Allons!, alltså det "Allons enfants...", som inleder Marseljäsen, den franska revolutionssång­en som mer än någon annan kommit att musikaliskt förkroppsliga Frihet, jämlikhet, broderskap. Jag föreställer mig gärna att hållbarheten och livaktigheten i arvet efter Whit­man till stor del också har göra med att han i någon mening förblivit kontro­versiell och aldrig riktigt enkelt kanoniserbar. Hade det bara varit för hans proklamerade världsmedborgarsolidaritet som Bror Hjort tolkade den i sin målning "Kärleken, freden, arbetet", med Whitman själv, "Jesus den härlige" och Sokrates, därtill bröder och systrar, svarta, röda, gula och vita tillsammans i fröjd och gamman, då hade hans verser kunnat pryda vilken som helst sön­dags­skola. Som det står i inledning till dikt 8 av sviten "De sovande": asiaten och afrikanen hand i hand, europén och amerikanen hand i hand/lärd och olärd hand i hand, och man och kvinna hand i hand Men i botten av denna inlevelsefulla själarnas gemenskap som Whitman målar upp åter­finner vi, alltid, det Lawrence i sin Whitman-betraktelse hänvisar till som hans "obän­diga livskraft", och han citerar: Jag är den som anfäktas av köttslig lusta/Graviterar inte jorden, dras inte all materia till all annan, åtrår den?/Så dras min kropp till allt och alla som jag möter eller ser. Det är i diktsviten Children of Adam som Whitman mest oförblommerat och envetet ger uttryck för kropparnas sinnliga möten. Och i Calamus tillkommer det för tiden ännu mer "chockerande": homoerotik. Whitman bjöd på en frisprå­kighet som på sin tid något lättare fann fristad i Europa än i det ännu bigotta USA.  Hos Whitman hålls ingen "Själarnas maskerad" som hos Pär Lagerkvist, sna­rare en kroppar­nas maskerad. Hos Whitman har Terentius urhumanistiska Intet mänskligt är mig främmande transformerats till Allt kroppsligt är mig kärt: stammaren, sjuklingen, den välbyggde, den anspråkslöse,/den kriminelle som stod inför skranket, domaren som satt och dömde honom,/de vältaliga advokaterna, juryn, åskådarna,/skrattaren och gråtaren, dansaren, änkan vid midnatt, den röda squawen,/den lungsiktige, den rosfeberdrabbade, idioten, han som förorättats,/      motsatserna, och var och en mellan det här och dem i mörkret,/jag svär att de är utjämnade nu ingen förmer än den andra,/natten och sömnen har gjort dem jämlika och återupprättat dem. Individer, alla lika mycket mänskligt värda, men bara tillgängliga och insläppta En och En. "Hans dikter", här citerar jag på nytt D.H. Lawrence, "Demokrati, En masse, Allenheten, är långa additions- och multiplikationstabeller, där slutsiffran alltid blir JAG SJÄLV." Sannolikt är det i denna allomfattande men enkelriktade individualism som Walt Whitman blir bäst definierad. Individer, alla lika mycket mänskligt värda, men bara tillgängliga och insläppta En och En. Inga klasser, inga kulturskillnader- och gemenskaper, inga fackföreningar, och inget behov av fackföreningar, ingen UNION. Därför älskar Whitman sina människor mest när de sover: De sovande är mycket vackra då de ligger avklädda,/de flyger hand i hand fram över hela jorden från öster till väster då de ligger/avklädda Här skymtar Whitmans utopi, lika lockande än idag, och för alltid lika skrämmande. Vår tids ideologiska städmani: att göra rent hus:             Ur vägen allt för själarnas framåtskridande,             all religion, alla fasta föremål, konstarter, regeringar allt             det som var eller är synligt på detta klot eller något             annat klot faller i nischer och vrår inför själarnas             procession längs universums väldiga vägar. Göran Sommardal Litteratur Walt Whitman: Jag hör Amerika sjunga, övers. Gunnar Harding, Ellerströms 2019. Walt Whitman: Leaves of Grass, Penguin Classics 2017. Longfellow: Poetical Works, London 1973 Henry Wadsworth Longfellow: Hiawatha, övers. Helmer Linderholm, Tidens förlag 1978 D.H. Lawrence: Studier i klassisk amerikansk litteratur, övers. Harry Järv, Cavefors 1964                                                                                   Göran Sommardal

Vad är det att vara kristen enligt Migrationsverket? Det räcker inte med att bekänna Jesus som sin Herre, inte heller säger det någonting att man är döpt, aktiv i församlingen och att ens församlingsledare intygar att tron är genuin. Sannolikt är du inte kristen enligt Migrationsverket, vem du än är. Hur gör vi för att de ska ändra sitt tillvägagångssätt när de bedömer konvertiter så att de slutar utvisa kristna till förföljelse? Gör testet på https://www.arjagkristen.nu/  De fem sjukaste sakerna Migrationsverket har frågat konvertiter om: https://helapingsten.com/2019/02/03/de-fem-sjukaste-sakerna-migrationsverket-har-fragat-konvertiter-om/ Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com Bjud in oss att tala! https://helapingsten.com/boka/  Gilla Jesusfolket på Facebook! facebook.com/jesusfolket Följ oss på YouTube! youtube.com/helapingsten Och följ bloggen Hela Pingsten! helapingsten.com För info om hur du kan stödja Jesusfolket, gå till jerusalemprojektet.org/media  

Att kunna förstå och rangordna kundernas topp-prioriterade behov och drivkrafter är svårt. Varför? Kanske för att vi säljare inte ställer rätt sorts frågor? Kanske för att kunden har svårt att verbalisera sina behov och ofta blandar ihop behov med lösningar? Skandinaviens främsta säljinspiratör, Per Lange på fastforce, har med deras Customer Needs Management, gjort det enkelt för säljare att identifiera kundens viktigaste behov – och låta behoven styra hela kundresan.**********Säljpodden görs i samarbete med Salesforce. Läs mer om deras stora Norden event, Basecamp Stockholm, på www.salesforce.se!**********Ställer du frågor för att hitta kundens behov? Sannolikt, men ställer du frågor som gör att kunden faktiskt uppger sina drivkrafter? När en kund säger “Vi behöver ett CRM-system”, så är det inget behov, det är en lösning. Men på vad? Vad vill de egentligen lyckas med? När en kund säger “Vi behöver ha miljövänliga bilar”, så är det inget behov. Det är en lösning. Men på vad? Ofta möts vi säljare av “lösningsförslag” uttryckta som “kundbehov” och försöker sälja in på dem. Inte konstigt, att det är svårt för många att göra affärer!Tänk dig istället ett system där du har fullständig koll på varje kunds topp-prioriterade mål och behov – uttryckt på ett enkelt sätt så att vem som helst, säljare, chefer, support, customer success m.fl., får en detaljerad förståelse för vad kunden försöker lyckas med. Vad skulle du säga om det systemet släcktes ned en dag och ingen kommer åt kundernas topp-prioriterade behov? Katastrof, eller hur? Men tänk efter – det är så de flesta bolag har det idag. De famlar i mörker för att förstå kunderna. Customer Needs Management är ett system som hjälper er att identifiera och rangordna kundens viktigaste behov, så att allt ni gör, från försäljning till customer success, utgår från vad kunden verkligen vill lyckas med.Hela processen börjar med att du får kunden att fylla i en behovsanalys online, som identifierar vad kunden försöker lyckas med, vilka problem som står i vägen, samt aktuella KPI:er. Allt på bara 3-4 minuter. Behovsanalysen kan skickas på SMS och göras på telefonen! Kunden behöver alltså inte skriva något, bara klicka sig igenom. Den insamlade behovsdatan följer sedan med genom hela kundresan och ligger till grund för offertskrivning, customer success-uppföljning och merförsäljning.Vi pratar också i det här avsnittet om hur snabbt du kan onboarda nya säljare med hjälp av deras nya system och minska tiden för att komma igång och göra affärer. Framförallt blir kundmötet mer seriöst och kunden mindre stressad, eftersom kunden under mötet aldrig får ovidkommande frågor. Systemet säkerställer att inga behov missas och att säljare och kund hela tiden pratar om kundens hjärtefrågor. Precis som kunden vill ha det!Alltså: inga fler ping-pong-matcher eller möten som böljar fram och tillbaka, där kunden ibland sitter med garden uppe och säljaren kämpar efter öppningar… These days are gone!Är du intresserad av ett nytt sätt att sälja? Hör då av dig till Per på per.lange@fastforce.se eller gör deras egen behovsanalys här: https://survey.az1.qualtrics.com/jfe/form/SV_9mA2tUSyJ1vV0PzSå fort du svarat på frågorna så hör Per och teamet på fastforce av sig!fastforce – världsledande inom Customer Needs MangamentOm Per LangePer Lange är en av Skandinaviens mest bokade föreläsare när det gäller kommunikation, försäljning och kundförståelse. Han har personligt utbildat över 20 000 medarbetare och chefer och föreläst för hundratusentals människor över hela världen. Nyligen höll Per en föreläsning för Googles huvudkvarter i Mountain View och fick omdömet: “The speech was extremely well received. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Starbreeze har tappar 5 miljarder i börsvärde det senaste halvåret – vad händer nu efter rekonstruktionen? Och hur är stämningen på techfestivalen Slush? Di Digital är på plats. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En av operavärldens mest centrala gestalter är döden. Veckans gäst har gestaltat döden i operor från fyra århundraden. Döden gestaltas frekvent på operascenen. I veckans avsnitt fokuserar vi på några av de operor där karaktären dör, tillsammans med basen Lars Arvidson. Han uppträder regelbundet, både som opera- och konsertsångare, i en repertoar som sträcker sig från Claudio Monteverdi, via Richard Wagner, fram till Sven-David Sandström. Just nu är han aktuell i titelrollen i Folkoperans uppsättning av Don Quijote. Sannolikt är han även den operasångare som gestaltat döden i flest skepnader i dagens operasverige.

Hur funkar det egentligen att som tekniker bli leveransplanerad? Och vad tycker vår leveransplanerare Sanna Karlsson i Uddevalla om det nya systemet? Vi pratar med Sanna och SB-teknikern Robert Jendmyr i Uddevalla som båda jobbar på vårt pilotkontor i Uddevalla. Getingsommar eller inte getingsommar, det är frågan. Sannolikt blir det en getingsommar någonstans i Sverige i år. Vi pratar med vår skadedjursexpert Håkan Kjellberg som uppmanar allmänheten att se getingen som en vän och inte följa reptilhjärnan om att alla getingar ska döden dö. Vår vd Anders Lönnebo är nyutbildad skadedjurstekniker och planerar att rycka in i sommar om det behövs. Det och mycket mer i vårt senaste avsnitt av Kackel-lackan.

Veckans avsnitt av Tyngre Rubriker handlar mycket om kolhydrater. Dels diskuteras en ny översiktsartikel där man undersökt om människor som rapporterat att de äter mer kolhydrater är i högre risk att gå upp i vikt och dels diskuteras den största studien någonsin som har jämfört lågkolhydratkost mot lågfettkost. Utöver det här så diskuteras också en nypublicerad mindre studier på träningsformen German Volume Traning Tillägg till dagens avsnitt: I rubrik nr 3 säger Jacob G att de inte räknade kalorierna. Det stämmer att de inte använde sig av några kalorimål för deltagarna men när man läser protokollet till studien så hittar man att de flesta deltagarna registrerade sin kost med appen MyFitnessPal vilket innebär att de inte kan ha undgått att se information om hur mycket kalorier de faktiskt ätit samtidigt som de också fått reda på hur många kalorier de "borde" äta från appen. När det gäller den framtida studien av David Ludwig så framställer Jacob G det som att man ska jämföra två olika dieter efter viktnedgången men i själva verket är det tre dieter. En lågkolhydratkost, en kost med lite fett och mycket kolhydrater och en kost som man kallar för låg GI. Sannolikt är dieterna de samma som i Ludwigs tidigare studie. Medverkar i panelen gör som vanligt Jenny Ågren, Wille Valkeaoja, Jacob Gudiol, Caroline Mellberg & Jacob Papinniemi. Hålltider 00:00:00 Liten studie på German Volume Traning 00:16:34 Korrelationsstudie som tittat på kolhydrater och övervikt 00:39:51 Ny stor studie på lågkolhydratkost vs lågfettkost Följ gärna Tyngre Rubriker på Instagram för att få del av relaterat material till podcasten.

För att ladda upp ordentligt till premiären av “Star Wars: The Last Jedi” så sätter sig Calle och Michael ner och pratar förväntningar, förhoppningar och teorier, samt lite om allt annat som händer i Star Wars-världen just nu. Det blir en djupdykning i en galax långt, långt borta. Sannolikt så har vi fel om det mesta och kommer bli ordentligt överraskade när vi får se filmen om liteRead More

I dag drar P1 Kulturs nya serie om boendet igång: Hur ska vi bo? Det behövs 700 000 lägenheter i Sverige de närmaste tio åren. Går det att bygga bort bostadsbristen? Katarina Wikars träffade ekonomihistorikern Jan Jörnmark för att reda ut några av begreppen. Kan man tala om en bostadsbrist?Nej det kan man inte, större delen av Sveriges befolkning har sen länge löst sina bostadsproblem genom att köpa villor eller bostadsrätter. Det handlar om nyanlända på bostadsmarknaden i vid mening, unga människor, flyktingar, invandrare, men de allra flesta har idag till motsats till på 1970-talet löst sin bostadsfråga.   Men nu pratar man ju om bostadsbristen som om den vore en?Ja, det gör det hela lite olyckligt, olika personer och forskare har olika lösningar för det är flera olika problem. Det finns en tydlig tendens att förenkla.Vad är det som efterfrågas och vad är det som fattas?En sak som efterfrågas, och problemet med den produkten är att den aldrig kan byggas, är billiga hyresrätter som ligger på samma nivå som de begagnade hyresrätterna från 70-talet. I den nivån kan du aldrig bygga igen om du inte genomför någon sorts reformer, social housing, affordable housing, men där finns det stora politiska låsningar i Sverige.  Jag har väldigt svårt att se en stabil lösning. Det är bara att titta på de bostadspolitiska samtalen som havererade och ledde till väldigt lite. Sen bjöd Peter Eriksson in till nya bostadspolitiska förhandlingar som direkt resulterade i att de borgerliga partierna inte ville vara med.Nu säger man att det byggs som aldrig förr i Stockholm men då är det ju fel saker som byggs, för dyra lägenheter.Nyligen skrevs det om hyreslägenheter i Råcksta som låg i en nivå nära det dubbla jämfört med det gamla bruksvärdesbeståndet. För att bli av med de lägenheterna fick man gå förbi hela bostadskön. Det säger något om hur det ser ut i verkligheten. Jag har kamrater i Stockholm som har gjort fantastiska bostadskarriärer i bostadsrätter sen tidigt 00-tal, och som ändå självfallet står kvar i bostadskön utifall att man om 20 år skulle komma fram till en väldigt billig hyresrätt någonstans. De skrattar åt tanken att de skulle lämna bostadskön. Det är som i gamla Östeuropa, där fanns det ett begrepp som kallades för Kanske-kö. Man såg en kö någonstans och så ställde man sig i den för det kanske var någonting spännande som såldes längst fram, som marmelad.Men hur skulle en bostadskö fungera om den skulle fungera? Nu står det 500 000 i den, och de som står först har stått sen 1987 och är gamla och bor redan någonstans.Det är lika bra att det ser ut som det gör. Alternativen att förändra det där skulle vara värre. Vi har den situation vi har, och det bästa är om vi har någon sorts realistisk syn på vilka som behöver bostäder och vilka prislägen som är möjliga.Hur ska politiken och marknaden tillsammans kunna lösa bristen?Det är mer än jag förstår. Marknaden har förändrats kraftigt de sista 2-3 åren. Först gick Riksbanken in och begränsade marknadens funktionssätt genom att gå in i belåning och möjlig belåning, och nu gick Finansinspektionen in med kraftfulla amorteringskrav. Det gör att marknaden framöver kommer att fungera på ett annat sätt än tidigare. Man har egentligen återinfört den gamla kapitalmarknadsregleringen, och det kommer med all sannolikhet att innebära att de som tidigare efterfrågade 80 kvm kommer nu att efterfråga 55 eller 60 kvm. Du kommer att få ett tryck på mindre lägenheter. Det är bara att vänta ett år och se vad som händer. Det byggs få stora lägenheter nu, någon sa att det byggs nästan inget större än treor.Det kommer nog att gå mot tvåor, det är logiskt med de krav vi har idag. Jag kan räkna på mitt boende som jag köpte 2000, i dagens prisläge hade jag aldrig haft råd. Och även då, med de amorteringskrav som hade hängt över mig tills 2005, hade vi fått äta blodpudding i tre år.Om man inte kan bygga 700 000 lägenheter som ändå är för dyra, kan man tänka sig att dela på den yta som finns, och hur ska det då gå till?Sannolikt blir det ett tryck bland äldre människor som har bott ihop miljoner och som fyller 65-75 år. De kommer att röra sig nedåt i beståndet, och då kommer deras stora lägenheter ut. Jag utesluter inte att du i framtiden kommer att se delningar utav lägenheter.Om det finns en sexa på Narvavägen kan den bli tre tvåor?   Vi hade en sådan diskussion i vårt hus där vi har stora 230 kvm-lägenheter. Vi har haft den diskussionen två gånger under ett och ett halvt år, den har aldrig förekommit tidigare. Det kommer att hända. Men hur processerna kommer att gå till nu när amorteringskravet finns, det vet vi inte. Helt klart kommer människor att få bo tätare och på mindre ytor. Det är nödvändigt.Vad händer med trångboddhetsnormerna?Det finns en tydlig tendens att normer anpassar sig efter verkligheten. När priserna för att bo är dubbelt så höga som för 15 år sedan så kommer vi att anpassa oss efter det. Vi har inte råd att lägga hur mycket pengar som helst på att bo.Vem tjänar på att priserna på bostadsrätter är så höga?De som hade turen att köpa tidigt tjänar väldigt mycket pengar på det. De har ju bott ihop en förmögenhet ofta utan att veta varför de gjorde det. Också många företag som är aktiva i bostadsrättsbranschen har tjänat mycket pengar under en lång tid. De största vinsterna har de gjort som varit med om att ombilda sina lägenheter och ofta köpt för halva priset jämfört med idag. Köpte man tidigt för att man var skicklig eller för att man hade tur.Är det de som är borättklassen?Ja, och det är ofta samma människor som känner att pensionssystemet inte har tillfredsställt dem utifrån vad de trodde att de skulle få. Då är det ju tur att man har 4,5,8 miljoner i sin lägenhet.Om priserna sjunker förlorar de några miljoner på vägen som de egentligen aldrig haft?Så är det. Men de som sitter med en sådan bostadsrätt har inga större problem att sälja, ännu mer nu när det är möjligt att skjuta upp reavinstskatten. Däremot är det väldigt få som lämnar en billig hyresrätt. Bostadsrättsomvandlingen har skapat en stor frihet för många människor, de som köpte vid rätt tillfälle, ombildade vid rätt tillfälle, de är inte tvungna att bo kvar i samma billiga hyresrätt tills de lämnar den naturliga vägen.De som bor i billiga, stora hyresrätter vill inte ha en dyr, nyproducerad liten.Nej, om du bor i en 100 kvm-lägenhet på Södermalm för 7 000 i månaden och så erbjuds du att byta den till en på 60 kvm för 12 000 i månaden. Det finns det ju ingen som gör.Katarina Wikars katarina.wikars@sverigesradio.se

    Sannolikt är snart den avsevärt mer svårtillgängliga nordtoppen på Kebnekaise Sveriges högsta topp. Vad händer med självbilden hos alla friluftsmän när tillgängligheten på Sveriges högsta topp blir avsevärt sämre? Fö yrar vi lite om Sarektjåkkas höjd i det här avsnittet. Vilket enbart är ett resultat av Outsides aprilskämt från i våras. Så går det när […] The post #44 Vad händer med friluftsmannen när Keb krymper? appeared first on Färd.

Under andra halvan av 1800-talet och fram till första världskriget var det många svenskar som emigrerade. De flesta tog sig till Amerika, men ett annat stort invandrarland som låg betydligt mycket närmare var Danmark. Man räknar med att runt 100 000 svenskar slog sig ner i grannlandet. Men där möttes de ofta av misstro och fördomar och de hamnade inte sällan på slitsamma jobb med låg status och bostäder med dålig standard. En del valde att åka hem igen, men inte heller det blev särskilt lätt eftersom man i Sverige trodde att de blivit moraliskt fördärvade i grannlandet. Särskilt svårt var det för de ensamma unga kvinnor som kom hem med ett utomäktenskapligt barn. Det fanns till och med ett uttryck som hette att man gjort en Danmarksresa och då var det just de här kvinnorna man syftade på. En av de många kvinnor som reste till Danmark under den här tiden var Nilla Wendel. Hennes ättling Anneli Gunnarsson har spårat henne i arkiven. - Nilla var min mormors mormor. Hon var född i augusti 1853. Hennes mamma hette Elsa och var född i en liten by som hette Näsum vid Ryssberget.  Elsa fick fyra utomäktenskapliga barn och träffade sedan fiskaren Lars Peter Wendel som var före detta artillerist men hade suttit som arbetsfånge i fem år på Malmö Slott som då var ett fängelse. Han hade troligtvis fällts för rån, berättar Annelie Gunnarsson. - En blåsig oktoberdag 1867 drunknar både Elsa och Lars Peter under en fisketur. Nilla var då 14 år och fick ta hand om sina småsyskon. 17 år gammal åker Nilla till Danmark.  Vad det var som gjorde att Nilla reste till Danmark vet vi inte idag. Men sannolikt var det för att söka arbete, för här i Sverige var det en bristvara vid den här tiden. De flesta som åkte över sundet kom från de lägre samhällsklasserna, ofta söner och döttrar till torpare, inhyseshjon och backstugesittare. Vad Nilla exakt jobbade med vet vi inte heller, men det mest troliga var att hon fick jobb som piga på landsbygden. Och när hon dyker upp igen i arkiven igen är hon 22 år gammal och har fått en liten flicka, Ida Josefina. - Och den här lilla Ida Josefina hade fallandesot, dvs epilepsi. Ingen far fanns registrerad utan Nilla åker tillbaka till Sverige och blir inskriven i Mjällby församling 1875. Och i ganska rask takt födde hon barnen Johanna, Per Emil och Julius Alfred Natanael. Och ingen av de här barnen har någon fader enligt dopboken, berättar Annelie Gunnarsson. - Man behöver ju bara omsätta det i dagens verklighet och tänka hur jobbigt hon hade det med de här barnen när hon åkte runt som piga och inte tjänade mer än till sitt uppehälle. Hösten 1882 lämnar Nilla bort sin förstfödde son Per Emil till artilleristen Sven Anders Ring och hans hustru, som troligtvis inte var släkt med Nilla. Sen var det tänkt att Julius, som är knappt ett år gammal, ska flytta till en annan fosterfamilj. Men Nilla ångrar sig när hon får ett erbjudande att flytta hem till makarna Ring med alla barnen. - Vid den här tiden hade Nilla blivit absolverad av kyrkan tre gånger, dvs fick syndaförlåtelse efter födseln av hennes "oäkta" barn.   1883 flyttar makarna Ring med Nilla och alla barnen till Jämshögs socken där Nilla har svårt att få jobb. Hon åker då igen till Danmark och även nu kommer hon hem efter några år med ett nytt barn, en liten pojke. Året därefter dör Ida Josefina i ett epilepsianfall bara tio år gammal. Och två år senare 1888 föder Nilla ytterligare son. Han är svag och dör två år gammal. Anledningen till att Nilla fick så många utomäktenskapliga barn vet inte Anneli, men kanske var det så att hon blev utnyttjad där hon arbetade som piga, spekulerar Annelie. Efter några ytterligare år träffar Nilla en 32 år äldre änkeman, torparen Sven Nilsson, som friar till Nilla. De gifter sig och lever tillsammans i tio år innan han dör.  - Därefter flyttar Nilla till Näsum där Nillas mor var född. Där framlevde hon sina sista år och dör 1936 och är 83 år gammal.  Att få lyfta fram en så stark kvinna från släkten, säger Annelie, känns bra. Hon redade ju ut allt och fostrade sina barn till bra människor, avslutar Anneli Gunnarsson.  Fördomar, misstro och arbete Svenskarna i Danmark möttes ofta av misstro och fördomar och de hamnade inte sällan på de jobb och i de bostäder som ratats av danskarna.  Och inte blev det lättare när de kommit hem igen. Svenskar som återvände från Danmark såg man ofta på med misstänksamhet, inte minst kvinnor som likt Nilla som vi hörde om, kom hem med ett utomäktenskapligt barn på armen.  Henning Bender är dansk historiker och har varit drivande i att bygga upp det danska emigrantregistret, och han bekräftar att de det var en ganska stor grupp svenska kvinnor som råkade illa ut i Danmark. Henning Bender berättar att han, när han var stadsarkivarie i Ålborg, gick igenom källorna för den offentliga bordellen som en gång i tiden fanns i staden och där är det alldeles tydligt att den fick sändningar av svenska flickor, främst från Halland och Skåne. De blev lurade på samma sätt som unga kvinnor från Östeuropa idag blir lurade in i traffickingverksamheten, säger han. Det var inga mängder av kvinnor men jag har definitivt sett exempel på det, säger Henning Bender. Också de svenska myndigheterna var bekymrade över de svenska flickornas öden i Danmark. I den svenska emigrationsutredningen från 1907 kunde man bland annat läsa det här: Man betänke emellertid den vanskliga ställningen för dessa stackars flickor, hvilka ensamma och oerfarna kastades in i ett liv och en omgifvning, där löshet och lättsinne i högsta grad florerade. Ett halft års vistelse i Danmark, plägade i allmänhet icke skada; flickorna voro då ännu försagda och höllo sig för sig själfva; men upprepades resorna år efter år, uteblefvo sällan de sorgliga följderna. Flickorna angrepos småningom af pyntesjukan, kastade sig alltmer obekymradt in i nöjeshvirveln och knöto bekantskaper med karlarna, som sedan bragte dem på fall. De kvinnor som flyttade hem till Sverige igen fick ofta rykte om sig att ha blivit lösaktiga och oregerliga. Det där är inget konstigt menar Henning Bender, det är mer en fråga om skillnad på stad och land, samma slags rykte uppstod omkring de danska flickor från Jylland som tog sig till Köpenhamn för att arbeta en tid. Han nämner symboliken som låg i att unga kvinnor som tillhörde de tjänande skarorna skulle ha sjalett på huvudet för att anses anständiga. Men under inflytande av storstadens annorlunda moral kunde de komma hem i hatt  - någon som en gång för alla bevisade hur förtappade de blivit. I absoluta tal så hamnade de flesta svenskarna i Köpenhamn men det fanns en plats där svenskarna utgjorde ett tydligt inslag, och det var på Bornholm. Vid sekelskiftet 1900 var över 6 procent av öns befolkning födda i Sverige. Så svenskarnas närvaro kändes nog mer påtagligt på Bornholm än på andra ställen i Danmark, tror Henning Bender. Det var främst folk från Blekinge och Skåne som tog båten över till Bornholm, som ju ligger så nära kusten att man klara dagar kan se den från den svenska kusten. Språket innebar inga stora problem, bornholmarna och sydsvenskarna förstod varandra bättre än folk från Österlen förstod stockholmska, eller för den delen bornholmarna förstod de jylländska dialekterna . Lönerna var mycket bättre i Danmark, och man kunde köpa hus till en rimlig kostnad, och inte minst, säger Henning Bender, så fanns det gott om ensamma unga kvinnor på Bornholm. Skälet till det var också det emigrationen. Massor av unga bornholmska män hade emigrerat till Amerika, rent procentuellt var det fler danskar från Bornholm som gav sig av än någon annan region i Danmark. Och när så de svenska unga männen kom till ön blev de flesta kvar och gifte sig med bornholmska kvinnor. De fyllde helt enkelt en lucka som hade uppstått. Många svenskar som kom till Bornholm var stenhuggare från Blekinge. De var eftersökta hantverkare som kunde välja att stanna kvar på den danska ön eller fara vidare till andra stenbrott i Europa. Men många andra förhoppningsfulla svenskar hade sämre förutsättningar. I Bornholms avis kunde man den 1 maj 1890 läsa om hur en last med ovanligt många svenskar , och bland dem många barn, hade anlöpt hamnen. Svenska tjänstefolk Under de senaste månaderna när ångfartyget har ankommit från Ystad har det medfört ett stort antal svenska tjänste- och arbetsfolk. Men idag ankom ett rent överväldigande antal, nämligen 112, varav en stor del vallpojkar och vallflickor. Grunden till denna stora invandring av svenskt tjänstefolk måste sökas i den omständigheten att landsbygdsborna i vintras minskade sin stab av arbetsfolk och nu måste vända sig till Sverige för att få folk. Sannolikt är det Bornholmförfattaren Martin Andersen Nexös beskrivning  av det svåra livet för den lille pojken Pelle Erövraren, som har format bilden av hur det var att komma till Danmark och Bornholm som svensk lantarbetare. Han och hans pappa Lasse hunsades och lurades och levde under usla förhållanden, i den skönlitterära boken. Också på Bornholm fanns mycket fördomar om svenskar, inte minst spred en läkare på ön åsikter om att de var hopplösa när det gällde intelligens, moralitet och renlighet. Men Henning Bender menar att det var tur för Bornholm att svenskarna kom dit. De var i allmänhet bättre utbildade och duktigare hantverkare än vad Bornholmarna var, säger han, men de svenska invandrarna hade ändå rykte om sig att stå för en massa kriminalitet och andra obehagligheter. I Sverige diskuterade man emigrationen till Amerika och Danmark. Det var ett problem att Sverige åderläts på så många unga människor, därför var svenska myndigheter särdeles irriterade över de danska agenter som for runt i Sverige och försökte locka svenskar att åka till Danmark. Det fanns flera olika slags agenter. Rederierna hade sina egna. De skulle locka folk att åka till Amerika via Danmark. Men det fanns också gott om danska agenter i som värvade svensk arbetskraft till de danska industrierna och lantbruken. Den svenska emigrationsutredningen var inte glad åt dem: Intet under att myndigheterna med bekymmer betraktade hela denna utvandring. Oviljan riktade sig särskilt mot de agenter, hvilka förmedlade anställandet av tjänstehjon i Danmark och hvilka själfva eller genom sina ombud reste omkring i bygderna och genom allehanda förespeglingar och loften lockade till antagande av tjänst därestädes, löften, hvilka, som erfarenheten visade, allt för ofta lämnades ouppfyllda. Det fanns många rötägg bland mäklarna, bekräftar Henning Bender , de gjorde vad de kunde för att lura svenskarna, och de danska myndigheterna  försökte sätta stopp för lurendrejerierna, genom att införa en resegaranti från 1868. Den som blivit lurad kunde klaga och få ersättning. Men för att det skulle fungera måste man ha koll på vilka som for över haven. Därför bokförde den danska polisen alla personer, oavsett nationalitet, som for från danska hamnar, till alla utländska hamnar, från 1868 till 1935. Och alla dessa uppgifter finns numer i en databas som är fritt tillgänglig på nätet.  Där kan man, om man har tur finna svenskar som köpte biljetter av danska reseagenters underagenter i Sverige, och som alltså inte syns i svenska emigrationsregister. Man hör ofta att Danmark var ett transitland för de svenska emigranterna, att man först tog sig till Danmark för att där tjäna ihop till reskassan, så att man kunde åka vidare till Amerika. Det är sant, säger Henning Bender att det fanns de svenska immigranter som gjorde så, men han konstaterar att majoriteten av dem som kom till Danmark och alldeles särskilt de som kom till Bornholm, faktiskt också stannade där. Eftersom man i det danska registret kan utläsa vilka personer som var födda i Sverige så kan man se att det var överraskande få som senare for vidare från Danmark till USA, säger Henning Bender. Och varför skulle de egentligen göra det, när det nu fanns så bra möjligheter att leva på Bornholm, frågar han retoriskt. Men så är det också idag så att de allra flesta familjer på Bornholm har åtminstone någon rottråd i Sverige – och Henning Bender utgör inget undantag  hans barnbarns far har ett svenskt namn efter en smed som kom till ön från Skåne 1888. I det danska Udvandrerarkivet finns en möjlighet att välja svenska som språk. Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare Patrik Paulsson och Peter Öberg slaktband@sverigesradio.se

Oljeborrning i Arktis, debatt. Ozon kan minska behovet av bekämpningsmedel – Oljeborrning i Arktis är en riktigt dålig idé, säger Therese Jacobsson som är kampanjledare för havsmiljöfrågor på Greenpeace. Ekosystemen är mycket känsliga och det är svårare att sanera olja i sträng kyla. Förra veckan besökte hon Grönland när Sverige övertog orförandeskapet i Arktiska rådet. Greenpeace och Världsnaturfonen försöker påverka den svenska regeringen att försöka stoppa all ny oljeborrning i Arktis Rasmus Ole Rasmussen som är arktisforskare på Nordregio, Nordiska ministerrådets forskningsinstitution, håller inte med om att det skulle vara svårare att sanera olja när det är kallt. Tvärtom, hävdar han, är det lättare att sanera olja om det är kallt i vattnet, eftersom kall olja lägger sig i tjocka lager och då blir lättare att pumpa eller bränna.  Det finns en politisk grönländsk vilja att utvinna olja, men stödet för den strategin börjar minska, säger Therese Jacobsson. Rasmus Ole Rasmussen håller inte med om det heller. Hör debatten. Sannolikt är det få människor som vill ha bekämpningsmedel i maten. En del köper ekologiskt i hopp om att slippa sånt. Men det forskas också om andra sätt att minska behovet av kemiska bekämpningsmedel. En sådan idé är att använda gasen ozon för att bekämpa mögel och andra svampangrepp på frukt och grönsaker. Ozon används inte i Sverige i dag - men kanske i framtiden. Det hoppas Martin Engelbrekt som har en av Sveriges största äppelodlingar- på Kullahalvön i Skåne. Marie Olsson som är doktor i trädgårdsvetenskap på Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp, hoppas också på ozontekniken eftersom den kan leda till att bekämpningsmedelsanvändningen därigenom skulle kunna minska, men det behövs mer forskning anser hon. Det är äänu oklart hur ozonet påverkar fruktens kvalité. Lars-Olof Börjesson som är chef för Äppelriket, en ekonomisk förening som organiserar äppelodlare, är hoppfull eftersom svampangrepp kan leda till stora förluster för producenterna. Nyhetssammanfattning av veckans vetenskapsnyheter med Lars Broström: Atomvinter, datorer som har svårt att granska bröströntgenplåtar, forskare som letar bombfabriker med specialutrustad bil i Stockholm, Kulturdepartementets förslag som kan förändra den svenska arkeologin - vi har läst remissvaren, det är svårt att slåss när man står på alla fyra - evolutionsforskning om varför vi går på två ben. Redaktör Gustaf Klarin gustaf.klarin@sr.se