Podcasts about Mosebacke

Tranorna kommer med den tionde och sista delen om Ulf Lundell. I ett omfattande avsnitt ägnar sig Fredrik och David åt Lundell-åren 2010-2025. Fredrik berättar om ruschen från Göta Lejon upp mot Mosebacke till tolvslaget 2015 och David minns den enorma trängseln på Gröna Lund 2010.

Markus Krunegård avslöjar dom hemliga siffrorna kring sin finska spelning på Mosebacke.Fredrik Boltes om sin tjockumentär och HUR han hade MAGE att inte låta en enda kvinna komma till tals i sin film.Senior-yoga-influencern Lotta Sebzda om sin otroliga framgång på instagram.Linda Skugge är rasande på samtiden som vanligt och vi har en otrolig morgon i bakfyllans fnissiga tecken!Tack för att ni lyssnar vi älskar er!Support this show http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lars Winnerbäck är tillbaka där allt började i slutet av 90-talet, i det lilla Cornelis-rummet på Mosebacke. Han berättar om åren som långhårig pizzeriatrubadur och punkare i Linköping, om flytten till Stockholm och fighten med huvudstadens njugga rockkritiker, och om hur lusten och livsgnistan bara slocknade efter många års framgång. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Slumpen har valt 1958 i det sista årtalsavsnittet. Detta avsnitt innehåller gamla kungamord, fotbolls-VM, Alice Babs, Mosebacke monarki och mycket annat smått och gott. Varmt välkomna! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi träffar Peter Sahlberg i hans lägenhet på Mosebacke torg på Södermalm i Stockholm. För sexton år sedan startade han Surfakademin tillsammans med sin bästa kompis Jens Holmer. De träffades på Hawaii i mitten av 90-talet dit de båda tagit sig för att plugga och lära sig surfa.- I början rusade vi in i alla fällor man kan göra med för små brädor och för stora vågor. Men till sist förbarmade en Hawaiiansk familj över oss, då blev livet på ön enklare.Dessa tidigare erfarenheter ledde fram till Surfakademin. Affärsidén var och är att tillgängliggöra surfing för en bredare publik. Sedan starten har man arrangerat resor över hela världen och haft 13 000 kunder. - Vi är Sveriges härligaste surf- och reseföretag. Reseföretag låter galet tråkigt, men vi arrangerar surf- och yoga-upplevelser över hela världen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mitt i hösten gästar Moa Gammel Ginsburg och avslöjar att hon kan avslöja väldigt många mediemäns metooande. Därutöver allt om skådespelandet och romandebuten.Musiknytt med Linn Koch-Emmery går av stapeln och för med sig diskussioner kring vilka musikanter som bör starta hotell och när Billie Eilishs ungdomliga aura tar slut.Två på förhand upprörda rättshaverister rings upp, en målar tillbaka borttagna övergångsställen och den andra är besviken på det enorma tältet vid Mosebacke.OBS! KLIPPT VERSION!Stötta oss på Patreon och få hela avsnitten - Totalt 2h Gott snack varje vardag!https://www.patreon.com/gottsnack See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dokusåpan Äkta Billgrens skildrar en elit som har upphört att reflektera över sina egna privilegier, skriver Nina Solomin. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sebastian Bergström är en av två ägare till inredningsbutiken "Tambur" och driver det populära instagramkontot "Mosebacke". Sebastian bor i en lägenhet på¨Gullmarsplan i Stockholm och med inspiration hämtad från sekelskiftet, den franska landsbygden, svensk allmoge och engelska herrgådar har han förvandlat en enkel 50-tals lägenhet på 40 kvadratmeter till sitt absoluta drömhem.

Välkomna till en ny vecka med Billgren Wood! Idag djupdyker vi in i den roliga nyheten att Elsa köpt en ny lägenhet. Vi går igenom inredningstankarna rum för rum, grottar ner oss i slagbord, stilmöbler och stilkrockar. Varför är det så härligt att möblera en hel lägenhet i tankarna och handlar lyckan om något mer än lägenheten? Kanske är en flytt något större, framtidstro och tankeflykt? Eller är det bara en dröm om ett vardagsrum stort nog för en blomstertrappa? Välkomna! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Bergman och kvinnorna är ett bekant begrepp. Men några det kanske talats för lite om är den kvinnliga publiken. Ulrika Knutson har grävt i arkiven och sett hur regissören aktivt sökte upp den. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Damernas Bergman, när blev han det? Tidigt. Redan i slutet av fyrtiotalet framstår Ingmar Bergman som demonisk kvinnotjusare. Den bilden gillade han själv, och den tyckte publiken om. Som till stor del bestod av kvinnor. Men vad man inte riktigt vetat är hur målmedvetet Bergman närmade sig den kvinnliga publiken; vårdade den och gjorde sig tillgänglig för den, famförallt i veckotidningarna. Mellan 1959 och -61 tryckte Allers hans manus till Kvinnors väntan, En lektion i kärlek, Kvinnodröm, Det sjunde inseglet, Ansiktet, Djävulens öga, och För att inte tala om alla dessa kvinnor. 1956 svarar han villigt på en enkät i Bildjournalen: Vad anser Ni om kvinnor? SVAR: "Alla kvinnor gör intryck på mig: Gamla, unga, stora, små, långa, korta, feta, magra, tunga, lätta, fula, vackra, söta, ruskiga, levande, döda. [...] Jag uppskattar kvinnor: apor kattor, kossor, hyndor rovdjur. Ödlor och giftiga reptiler, jag tycker också illa om kvinnor, skulle gärna slå ihjäl en och annan eller bli ihjälslagen själv! Men Damernas värld är min värld, jag klarar mig dåligt i den men jag vet ingen annan, i varje fall ingen bättre." Han gör inte våld på sig i den enkäten. Tänk på gossen Sebastian i Fanny och Alexander, som spanar på pigorna när de badar, eller när de fina kusinerna klär om i Smultronstället; fraset av sidentyger, knäppningar av hyskor och hakar, fnisset från kvinnovärldens tusen och en hemligheter. Strindberg i all ära, i det här fallet brås Bergman på  Henrik Ibsen: "En man är lätt att studera, men med en kvinna blir man aldrig färdig. Hon är havet, vars djup ingen kunnat pejla." Han första musor var mormor Anna och mamma Karin, som   suckar i sin dagbok: "Vad blir det av Ingmar till sist, som ständigt går fram över de människors hjärtan, som älska honom?" Han sög blod och märg ur sin familj. Konstnären som vampyr, som Strindberg talade om. Man kan också säga att han gnagde på sitt eget ben, som en gammal hund. Han insåg tidigt att jaget innehöll konstnärlig näring, men inte  nödvändigt biografisk sanning. I självbiografin Laterna Magica ljuger han som en häst travar. Han föds sjuk och ämlig och nöddöps på BB? Inte alls, det var hans mamma som hade influensa. Han skapade en dramatisk barndom åt sig. Att det var storebror Dag som fick stryk lämnade lillebror därhän. Han hängde ändå ut sig själv, och alla andra, vänner och fruar. De lät honom hållas, och han samlade sina ex-kvinnor i en tät krets, en konstnärlig storfamilj. Han hade den sällsynta talangen att bli god vän med sina gamla flammor. Alex Schulmans morfar, den passionerade kritikern Sven Stolpe, borde som from katolik ha ogillat Ingmar Bergmans erotiska framfart, men så här skrev han 1959, när Bergman blivit chef för Dramaten: "Förmodligen beror Ingmar Bergmans förmåga att skapa stora skådespelerskor helt enkelt på att han förälskar sig i dem. - Bergmans entré i detta sköna stall av ädla ungdjur kommer att bli något av en sensation. Där kommer att flyta blod. Men stor konst kommer att födas!" Jojo. Bergman öppnade generöst dörren för hemma hos-reportrar och fotografer. Och hans åsikter är inte kontroversiella för den breda publiken, snarast inställsamma: "Skådespelarna ska vara tacksamma mot publiken som kommer över huvud taget, de står och faller med publiken. Att vara tråkig på teatern är en dödssynd! Och han vet precis vilka ord som ger rubriker:"Källarteater är självbefläckelse" är en av de roligare. Och han delar med sig av sina manuskript. Inte i små smala kulturtidskrifter, utan i Allers! Mellan 1959 och -61 tryckte Allers hans manus till Kvinnors väntan, En lektion i kärlek, Kvinnodröm, Det sjunde inseglet, Ansiktet, Djävulens öga, och För att inte tala om alla dessa kvinnor. På något sätt är det som om det vore bättre material i tjejer" säger han 1971 till en förtjust Kerstin Thorvall, i Damernas värld. Som ung hade Ingmar Bergman knappast tänkt sig en framtid som folklig. Han skrev poesi, och led av samma fyrtiotalsångest som alla de andra grabbarna. Han beundrade Lars Ahlin, Erik Lindegren och Stig Dagerman för deras tungsinne. Men som ung författare blev han refuserad, och ilsknade till. Då häcklade han finpoeterna, "som livnär sig på förskott, har upplagor om 300, aldrig behöver se publiken i vitögat, än mindre lida av deras hostningar och prassel" Lättad gick han till teaterns och filmens värld, "horeri- och slakteri-branschen" och vek ut sig, inte minst för den kvinnliga publiken. Han var kanske ingen Åsa-Nisse men likafullt en svensk profil. Kärleksfullt parodierad redan på sextiotalet, i Mosebacke monarki. Där hette han Nisse Pärlemo, hade basker, stammade svårt och sprängde ideligen sexvallen. I efterhand blir det tydligt att Ingmar Bergman var känslig för rörelserna i folkhemsdjupet. Efter Scener ur ett äktenskap, där Liv Ullman och Erland Josephson grälade och grät sig in i våra liv, steg skilsmässofrekvensen och köerna till äktenskapsrådgivningarna tredubblades. Bergmanvärlden är alltså inte immun mot kvinnofrigörelsens våldsamma sparkar. Och vad betydde det att han samarbetar tätt med en spränglärd särartsfeminist som Ulla Isaksson, inläst på Ellen Key och Elin Wägner? Deras kvinnosak skymtar också i Bergmanvärlden. Som i förlossningsfilmen Nära livet från 1958. Bergman vittnar: Jag hade fem egna barn, men hade aldrig sett en förlossning. Men nu: En sal med sex nyförlösta mödrar och nyfödda barn. Svällande bröst, sura mjölkskvättar, det muntert och djuriska i hanteringen. Jag mådde illa och tvangs relatera till egna erfarenheter som evigt handfallen, evigt flyende pappa." I filmen sparar han inte på effekterna. Nära livet marknadsfördes nästan som en skräckfilm. Folk svimmade i bänkarna. Rekordet slogs i Bergen i Norge, där åtta människor tuppade av under en och samma föreställning. Men under skräckeffekterna finns en stark film om kvinnor och patriarkal dubbelmoral. Och så något annat Bergman återkom till gång på gång: "Jag tycker bättre om att jobba med tjejer. På något sätt är det som om det vore bättre material i tjejer" säger han 1971 till en förtjust Kerstin Thorvall, i Damernas värld. För att ställa sig in försäkrar Bergman att han läser allt vad Kerstin skriver. Än är det några år kvar till Det mest förbjudna. Kerstin Thorvall är samhällsmedveten och prövar en underskruv: Vänsterungdomarna tycker att du är för privat? Det är klart att jag är privat. Om jag inte vore privat skulle jag inte kunna nå någon annan människa. Men jag vill inte säga något ont om den unga vänstern. Tvärtom. Jag är djupt gripen av deras patetiska renhjärtenhet! Arme man. På något sätt är det som om det vore bättre material i tjejer" säger han 1971 till en förtjust Kerstin Thorvall, i Damernas värld. Själv har jag intervjuat Ingmar Bergman några gånger. Jag har hört honom tala med värme om Ulla Isaksson och hennes intresse för Elin Wägner. Till min förtjusning berättade han att han och Ulla Isaksson hade planer på att göra film om Fogelstadgruppen och Kvinnliga Medborgarskolan, dessa rösträttskämpar och feministiska pionjärer! Antagligen ställde han sig in, precis som i samtalet med Kerstin Thorvall. Men road var han.   Men jag har också stött på hans berömda intuition som motståndare. Han skulle då sätta upp Lång dags färd mot natt på Dramaten. Att döma av repetitionerna tänkte han tona ner alla möjligheter till irländsk buskis skämten skulle hållas kort. Detta sa jag inte högt, men jag tänkte det inom mig. Då högg Bergman som en kobra: Sitter du där och tolkar före premiär, det ska du ge fan i! Jag hann känna det som en ilning: Det är sant, han kan se vad man tänker se in i huvudet på folk På något sätt är det som om det vore bättre material i tjejer" säger han 1971 till en förtjust Kerstin Thorvall, i Damernas värld. med stora bokstäver! Då log han, och såg så snäll och farbroderlig ut igen, som om ingenting hade hänt. Ulrika Knutson, journalist och författare

Den sista helgen i Januari slog Nöjesguidens Ölmässa upp portarna för fjärde året i rad. Mässan som är inriktad på mikrobryggerier hölls i år på Kägelbanan vid Mosebacke i Stockholm. 600 glada gäster besökte mässan och mös och minglade med bryggarna. I programmet får vi träffa en rad bryggerier ända från södra Gotland till Nordamerika. I avsnittet får vi bland annat höra hur det är att brygga öl i en kyrka och hur en amerikan hamnar på ett bryggeri på Gotland. CC tar även plats på scenen med arrangören Pelle Thamlet för att köra en liveintervju på scen. Gäster i programmet Thomas Nilsson från Dunder & Krut, Thomas Lindberg från Sundbybergs Köksbryggeri, Jesper Sahlsten från Hop Shed, Olof Eklind från Burgsviks Bryggeri, Keith Fekete från Captain Lawrence Brewing Co. (US), Bruce Todd från Alskute Farm & Brewery, Pelle Tamleht från Nöjesguiden

Nuvarande radiomannen Kalle Lind (f 75) möter dåvarande radiomannen Carl-Uno Sjöblom (f 30) på samma våglängd. Ämnet påstås vara Mosebacke Monarki, men stickspår är tydligen accepterade.

Den tredje anhalten på Genushistoriepoddens kvinnohistoriska spökvandring på södermalm.

Nu är vi äntligen tillbaka med en ny podd. Detta blir den sista podden på ett tag, som ett säsongsavslut typ. Mer förklaring till detaa får ni om ni lyssnar. Vi pratar även om Veronica Maggio på Mosebacke, Popaganda och framtida konserter. Tack för att ni lyssnar och har lyssnat! instagram.com/pascenpodcast https://www.facebook.com/pascenpodcast/

På bara några år har mat blivit ett fritidsintresse för barn. Häng med på kockfritids. Och träffa Maja som var med och startade trenden. Och så kollar vi in kokböcker för barn. Kockfritids - en dag i veckan efter skolan möts ett gäng barn i en matstudio vid Mosebacke i Stockholm för att laga mat. Ledarna Johanna Westman och Karolina Sparring planerar lektionerna, men det är långt ifrån hemkunskap. Denna gång ska barnen laga risotto och lära sig hitta smakkompisar. - Målet är att de efter en kurs ska känna sig trygga i köket. Våga experimentera lite. Kanske kan vi åtminstone så ett frö till det, säger Johanna som också har skrivit flera kokböcker för barn och gjort mat-tv för barn. Den stora förändringen kom 2014 i och med första säsongen av Sveriges yngsta mästerkock i TV4. Maja Ljung var en av de tävlande och minns förändringen. - Plötsligt fanns det böcker och matprylar för barn. Och alla var intresserade och ville börja laga mat. Maja Ljung som är 15 nu har själv fått göra två kokböcker. Hon hjälper oss också att titta på utbudet av kokböcker till barn och ungdomar. Böckerna vi kollar in: Roy Fares - Cake hero Clara Lidström och Annakarin Nyberg - Laga steg för steg Anna Lycke - Fixa festen själv Johanna Westman - Grön i köket Pia Beckman - Fredagsmys

Hjälpgumman Littan-La skulle på ålderns höst tvingas bort från sitt hem som skulle rivas, men hjälp kom från oväntat håll. Vid den tiden stred socknar om vem som skulle ta hand om den fattige. Långt nere i södra Småland, i Långasjö strax söder om Emmaboda, bodde i mitten av 1800-talet en liten gumma som levde på att hjälpa bättre bemedlade med tvätt, storstädning, matlagning och vad det nu kunde behövas.Hon hette Johanna Karolina Gustavsdotter men kallades för Littan-La av den familj hon hjälpte i alla år. Men på ålderns höst blev det precis tvärt om familjen kom att hjälpa henne istället.Annika Hjalmarsson sitter i sin soffa i Långasjö i södra Småland, med bilder och texter utspridda framför sig på bordet. Dokumenten berättar om Littan-La, vars liv kretsade runt socknens fattigstuga.Hennes far, som var bondson från början hade fått allt svårare att försörja familjen. De hade fått flytta till sämre och sämre bostäder, från gård, till torp till backstuga, och till sist var de utfattiga och hamnade på fattighuset. Littan La var vuxen men fick flytta med sina föräldrar och syskon.-Och inte nog med det, hon hade också med sig inte nog med det, hon har med sig en liten, så kallad oäkta dotter, med sig till fattigstugan. Men efter bara något år så dör den lilla flickan, berättar Annika Hjalmarsson. Strax därefter fick Hanna (hon vad döpt till Johanna, men det verkar ingen ha kallat henne) en chans att komma från fattigstugan, nämligen om hon gifte sig. Men mannen hon gifte sig med hade suttit i fängelse i sex år för svindlerier. När de varit gifta några år händer samma sak igen. Mannen åker i fängelse och nu står Hanna ensam med den lille son hon fått i äktenskapet, Johan-Petter, som föddes 1863. Att vara svindlarens hustru måste varit besvärligt för Hanna och familjens boende berättar att de stod långt ner på samhällets skala. De bor länge i en backstuga, och därtill som inhyrda i en fastighet där alla boende är så kallat löst folk. När Hanna blivit änka kan hon inte bo kvar där utan blir anvisad att bo inhyst hos en gammal gubbe som behöver hjälp.Uträkningen från socknens sida är enkel: vi har en gammal gubbe som behöver hjälp, och en ung kvinna som behöver någonstans att bo med sitt barn, de får helt enkelt hjälpa varandra, och så har man löst två problem med ens.Hanna blir kvar hos gubben i 10 år, och under tiden får hon tre utomäktenskapliga barn. En man i byn erkänner ett av dem som sitt och det verkar inte som att det är mannen hon bor hos, som är fadern.Men så dör han, och Hanna står utan bostad igen. -Då flyttas hon till fattigstugan där hennes föräldrar bor kvar, säger Annika Hjalmarsson. Det bor fler i den lilla stugan, som består av ett stort rum och två små kamrar. En familj med åtta barn och ett barn-barn bor där liksom en psykiskt sjuk kvinna som vägrar att ha kläder på sig och därför måste hållas inlåst i en av kamrarna.Kantorsfamiljen Bergstrand som bodde mitt emot kyrkan i Långasjö, började vid den här tiden få hjälp av Hanna när det behövdes några extra händer i hushållet. Det var den här familjen som började kalla Hanna för Littan La.-Hon blev hjälpgumma hos dem under resten av sitt liv, förklarar Annika Hjalmarsson. Hon kom när det var tvätt, storstädning, när det var dags för skörd och för syltning och saftning. Hon hade mycket att göra med barnen, men det var inte barnvakt hon var. Dottern Elisabeth Bergstrand blev mycket fäst vid Littan-La.Det väldigt speciella namnet kan ha handlat om Littan-Las ständigt goda humör. Det sägs att hon ständigt trallade och sjöng.Med tiden försvann de andra som bodde i fattigstugan. Hennes pappa dog redan efter något år, mamman följde efter och till sist var Littan-La ensam i stugan som hon tidigare hade måst dela med så många människor. Man kan tänka sig att hon hade en lycklig tid.-Ja, det hade hon nog också haft, om det inte hade varit för att socknen nu bestämde sig för att riva huset, berättar Annika Hjalmarsson. Kantorsfrun skriver ett brev om saken till sin dotter Elisabeth som nu bor i Stockholm och studerar konst.Fattigstugan är såld till nerrivning. Socknen vill inte behålla den längre bara för Littan-La´s skull. Hon skall flytta bort och sköta en gammal sjuk gubbe i en av byarna långt borta i socknen och hon sörjer för första gången i sitt liv, så, att hon inte är att trösta. Både därför, att hon skall bort från sitt hem, fattigstugan och därför, att hon kommer så långt bort från oss att hon så gott som aldrig kan komma till oss mer. -Elisabeth blir väldigt upprörd, och hon tar sitt lilla sparkapital och säger till modern att köpa stugan. Den kom att kosta 290 kronor och det var den summan som Elisabeth hade sparat ihop för att kunna åka till Paris och fortsätta sina konststudier, säger Annika Hjalmarsson. Det räddade den lilla stugan, både för Littan-La, och för eftervärlden för den står kvar än idag.Men det var inte bara Littan-La som hade tur. Strax därpå fick Elisabeth ett stipendium som gjorde att hon kunde komma iväg på sin utbildning i alla fall, och inte nog med det, det blev pengar över att göra stugan fin.Littan-La bodde kvar i stugan resten av sitt liv, vilket faktiskt bara blev ett par år. Under den tiden fortsatte hon att traska den 500 meter långa stigen till huset där kantorsfamiljen bodde för att hjälpa dem.Littan-La som levde i princip hela sitt liv på fattigstugan i Långasjö och dog 1914 77 år gammal.HemortsrättAtt Littan-Las historia finns bevarad idag beror helt och hållet på att hennes hjälpare dottern i kantorsfamiljen skrev ner berättelser om henne och andra i bygden.Vid den tid då Littan-La levde var det socknen som hade ansvaret för fattigvården på landsbygden.De fattiga var en stor utgift och det var inte ovanligt att det blev tvister om vilken socken som skulle ha försörjningsansvaret.Det som var avgörande för om den fattige skulle få hjälp på en viss ort, var om han eller hon hörde hemma där och hade det som kallades för hemortsrätt, det berättar stadsarkivarien Niklas Ljungholm som plockat fram flera protokollsböcker från fattigvårdsstyrelsen på Umeå Stadsarkiv.- Det här är en bok från 1865, Sävars kommun, där vi ser ett exempel på tillämpning av hemortsrätten. Hemortsrätten var en princip som styrde vilken socken som var skyldig att lämna hjälp, berättar Niklas Ljungholm.- Att man skulle få hjälp det fanns i förordning från åtminstone 1847,men vilken socken som skulle lämna hjälpen kunde man tvista om.Grundregeln var att barnens hemort följde föräldrarna, dvs om man var född inom äktenskapet var det faderns hemort som skulle lämna hjälp, men var barnet utomäktenskapligt var det moderns hemort som gällde.Från det att man blev 15 år kunde man reglera det här själv genom att flytta till en annan socken. Och lyckades man där försörja sig själv under tre år i rad övertogs hemorten av där han eller hon bodde och verkade.Den hemort man hade vid 55 år följde med resten av livet. Annars finns risk att ju äldre man blev ju mer hjälpbehov fick man och då skulle det kunna bli så att man inte kunde flytta eftersom ingen socken ville ta emot en, berättar Niklas Ljungholm.- En annan sida av hemortsrätten var ju att socknen kunde innan 1847 inlägga sitt veto, dvs de kunde hindra någon att flytta in om socknen misstänkte att den här personen inte skulle kunna försörja sig själv. Ett hårt system som också var orsaken till att man började utreda detta och som så småningom ledde till 1847 års fattigvårdsförordning.Niklas Ljungholm tar fram ett exempel från 1863 och Umeå Landsförsamling där en piga begär fattigunderstöd från Umeå landskommun när hennes barn blev sjukt.En före detta piga, Dorotea Magdalena Wiklund, företräder och begärde fattigunderstöd på grund av att hon under år 1858 varit skattskriven i Holmsund och där framfött den 12 april en dotter Emma Lovisa, vilken nu varit sjuk och lidit av mässling. Och beslöts att hon skulle tillsägas anskaffa behörigt prästbevis ifrån Grundsunda där hon sägs vara senast skattskriven. Samt hos kunglig befallningshavande ingå med ansökning om fattighjälp av den som vederbör.   - Beslutet blir att hon ska skaffa prästbeviset och att de hänskjuter frågan till Länsstyrelsen för att avgöra vilken socken som är skyldiga att lämna hjälpen.Det finns exempel på hjälpbehövande skickas mellan socknar vilket kunde vara allvarligt om de var i akut behov av hjälp.  En före detta piga, Dorotea Magdalena Wiklund, företräder och begärde fattigunderstöd på grund av att hon under år 1858 varit skattskriven i Holmsund och där framfött den 12 april en dotter Emma Lovisa, vilken nu varit sjuk och lidit av mässling. Och beslöts att hon skulle tillsägas anskaffa behörigt prästbevis ifrån Grundsunda där hon sägs vara senast skattskriven. Samt hos kunglig befallningshavande ingå med ansökning om fattighjälp av den som vederbör.Beslutet att hon ska skaffa prästbeviset och hänskjuter beslutet till Länsstyrelsen. Och det finns också exempel på att den hjälpbehövande hänvisas från en socken till en annan vilket kunde ta månader och vara allvarligt om personen var i akut behov av hjälp, berättar Niklas Ljungholm.Kommunen ställde också krav på att den enskilde skulle försörja sig själv. en, vilket också Niklas Ljungholm tar fram exempel på.Längre ned på sidan finns en ljudfil där Niklas Ljungholm berättar om de fem vanligaste hjälpformerna för fattigvård och hur regelverket kom att förändras många gånger under 1800-talet.Karl Magnusson hjälpte bostadslösaSocknarna och landsbygdskommunerna var ändå förhållandevis små enheter där man kunde ha koll på varje person, fattig eller inte.Annorlunda var det i de större städerna dit många människor flyttade i slutet av 1800-talet. Här kom en hel del ideella krafter att hjälpa till, inte minst var det människor från den nya kyrkliga väckelsen som startade olika välgörenhetsprojekt.En av dom var Karl Magnusson som kom till Stockholm i slutet av 1800-talet. Han hade nyss blivit färdig ingenjör, fått jobb och bostad, men såg att många behövde hjälp, inte minst tak över huvudet.Det berättar Karls sonson Dag Magnusson.- I Stockholm vid sekelskiftet 18-1900 samlades mycket inflyttade karlar som sökte jobb. De fick ofta jobb i hamnen och kallades hamnsjåare. De hade inte alltid så bra ställen att bo på och då var farfars svärfar inblandad och ordnade på egen bekostnad fattigbjudningar i Gamla stan på Köpmangatan 10. Det var både andlig och lekamlig spis, säger Dag Magnusson.De andligt uppbyggliga kaffebjudningarna på Köpmangatan 10 bekostades helt av Karl Magnusson och hans svärfar som arbetade som skräddarmästare i en lokal på andra sidan gatan.Men hur kom det sig då sig att Karl Magnusson som en helt vanlig unga man som flyttat in till storstaden vid 30 års ålder kom att engagera sig för de bostadslösa? Sonsonen Dag tror att det beror på den väckelserörelse som drog fram i huvudstaden vid den här tiden.För Karl kom att röra sig i de finare salongerna. Han hade fått jobb på Grahams hissar där företagets chef Patrick Graham kommit i kontakt med en mycket speciell engelsk väckelsepredikant. Han hette Lord Radstock och hade blivit omvänd efter Krimkriget i mitten av 1800-talet. Sin tid ägnade han åt att resa runt bland de europeiska och ryska hoven för att predika och föra ut sitt budskap om socialt engagemang.Hösten 1878 kommer han till Stockholm. Han tar in på Grand hotell där han bor i en våning med 8 rum och träffar bland annat Karl Magnusson som fått följa med sin chef på ett av mötena. När sen Karl ser de många fattiga beslutar han sig för att på sin lediga tid ägna sig åt hjälparbete, däribland kafét i Gamla stan.- Och läser man i protokoll att de under tidigt 1900-tal begär pengar för att bedriva verksamheten och då kommer Stockholms Stadsmission in i bilden. De hade grundats många år tidigare, men kom nu in i verksamheten som Karl Magnusson var verksam i.- Men det var inte tillräckligt. Det bildades en byggnadskommitté som skulle ordna ett hem för de bostadslösa. 1910 fick min farfar som var ordförande nys om en fastighet på Mosebacke torg på sex rum och kök.Det märkliga är ändå att när Karl dog i unga år är det minus i bouppteckningen.- Han som hela sitt liv hjälpt andra. Familjen hade inte ens råd att resa en gravsten och därför startades en insamling som initierades av prins Oscar Bernadotte. Och först två år efter Karls död restes en gravsten av hans vänner. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Malin Avenius, Erika Libeck Lindahl, Peter Öberg och Viktor Åsberg  slaktband@sverigesradio.se

Ola & Andreas gästas av fina Johanna Westman. Fisk i Crock-Pot, hissar, dissar, Herr Strömming, Grön i Köket, Mosebacke matstudio, Linköping, Danska ostar och allt du inte visste du ville veta om mat och dryck. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Denna vecka sitter Nisse å den där äldre på Mosebacke och spelar in sin podd som går i filmens tecken. Vi får höra världspremiären på en scen ur den internationella smygerotiska thrillern Royal Rock. Podduon ringer till dokumentärfilmaren Martin von Krogh och det blir ett spännande samtal. Läs mer i länkarna. Nisse försöker kontrollera sitt tvångsmässiga hånande av Christopher men lyckas inte riktigt. Den äldre berättar om sin nya skådespelarkarriär och Nisse skrattar så att han nästan kissar på sig. Länken till trailen är https://vimeo.com/130873507 Kickstarter: https://www.kickstarter.com/projects/481999191/cinema-pameer-a-documentary?ref=nav_search Länk till omröstning för Nationalfågel http://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskadning/nationalfagel/ Boka biljetter till Skärgårdsskrattet på www.skargardsskrattet.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nyhetsankare, Kristdemokrat, antikommunist. Kärt barn har många namn och när vår skola fyller 30 avsnitt gör vi det tillsammans med mannen med frisyren, den nyhetsuppläsande cylonen med gudstron, Lars Adaktusson. Bär Adaktusson peruk? Hur fungerar hans varma kristna tro? Vem var coolast på Aktuellt? Är det ok att vomera på en staty av Saddam Hussein? Kan man vara kristen och häftig samtidigt? Och vad är det Göran Persson letar efter under stolen? Detta och mycket mer begraver sig de lärde i flum i när komikern Ola Söderholm, författaren och psykologen Jenny Jägerfeld, debattören och poeten Göran Greider samt skribenten Sonja Schwarzenberger tar sig an nyhetsankaret och Kristdemokraten Lars Adaktussons opus memorandi "Världens bästa story". En bok helt utan överdrivet mycket värme och känslor. Ständig studierektor och programledare är Johannes Klenell. Flumskolan är en satirpodcast av Galago och Aftonbladet kultur som spelas in live inför publik på Mosebacke etablissemang i Stockholm. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En podcast om retorik och påverkan, politisk kommunikation och retoriskt entreprenörskap. Välkommen till retorikpodden med Fredrik och Jonathan. Lyssna i spelaren ovan eller via Podcaster. I Retorikpodden 5 återvänder vi till Mosebacke och samtalet med Aron Etzler. Hur kommer Vänsterpartiet att använda insikterna i Reinfeldteffekten i sin valstrategi? Vad finns det för likheter mellan […] Inlägget Etzlereffekten dök först upp på Retorikpodden.

2013 var både Richard Wagners och allkonstnären Charlotte Engelkes år. Med stor kärlek till dansen, teatern och sången sätter hon en välriktad feministisk klo i Wagnerköttet. En föreställning med Engelkes är alltid en egensinnig mix av himlastorm och humor. Hon kallas för performanceartist i en värld där uttrycken flyter samman. Engelkes har gjort internationell succé, bl a i uppsättningar med Heiner Goebbels, och är ständigt aktuell med nya uppsättningar där hon går i närkamp med klassikerna, som i hennes originella version av Wagners ”Den flygande holländaren”. Hur beter sig en god sopran? Engelkes reder ut begreppen genom att förena fyra hjältinnor i samma kropp, sin egen: Senta i Flygande holländaren, Elsa i Lohengrin, Tristans Isolde och Ringens Brünnhilde. Samtidigt som hon passar på att spela dvärg och drake! Mikael Strömberg möter Charlotte Engelkes när hon mellanlandar på Mosebacke torg och ackompanjerar samtalet med en spellista som Engelkes fått designa för programmet. Förra året tilldelades hon Expressens musikpris “Spelmannen” med motiveringen: “Hon personifierar idén om operans allkonstverk i egen hög person”. (Repris från mars-13) En P2 Dokumentär av Mikael Strömberg.  

: Nordegren får besök av Siw Malmkvist-tolkarna Christina Sellberg och Magnus Borén, aktuella med föreställningen Nånting fantastiskt på Mosebacke i Stockholm. En jukeboxmusikal i Mamma Mia-stil där Siw Malmkvists låtar är utgångspunkten för en fristående handling. Till publik i studion idag får de ingen mindre än Siw Malmkvist själv! Hör också författaren och debattören Jan Myrdal förklara vad han menar med att Kina har rätt till Tibet.

: Nordegren får besök av Siw Malmkvist-tolkarna Christina Sellberg och Magnus Borén, aktuella med föreställningen Nånting fantastiskt på Mosebacke i Stockholm. En jukeboxmusikal i Mamma Mia-stil där Siw Malmkvists låtar är utgångspunkten för en fristående handling. Till publik i studion idag får de ingen mindre än Siw Malmkvist själv! Hör också författaren och debattören Jan Myrdal förklara vad han menar med att Kina har rätt till Tibet.