Podcasts about gruvan

Har ni slut på ämnen nu? kanske någon undrar. Nej då, ännu finns det många stenar vi inte hunnit lyfta på. Däremot visade det sig att det fanns mer att djupdyka om på temat ”att jobba under jord”. I detta avsnitt träffar vi före detta gruvarbetaren Oscar, numera hydrolog och kollega till Johanna. Gruvan han arbetat i är absolut inte lika djup som Lovisas, men tillräckligt intressant! Redaktionen har dessutom fått en spännande undring och unnar oss att agera syokonsulenter. Till vår hjälp tar vi före detta geologistudenten Per! Som bonus får vi tjuvlyssna på när han guidade i ett mycket blött kalkbrott. För att tillgodose allas intressen botaniserar vi lite bland paleontologilitteraturen riktad till spädbarn och sist men inte minst börjar vi spåna på vad nästa säsong ska handla om! Kul idéer? Förslag mottages såklart! Avsnittets titel refererar förresten till en superbra låt av Annika Norlin, leta upp på en gång om du inte redan hört den.

Ta på er hjälmen och pannlampan för vi ska över tusen meter ner. Drömmen om att få intervjua någon som jobbar i gruva går äntligen i uppfyllelse! I dagens avsnitt har vi med oss en så kallad driftgeolog och ställer alla våra frågor om jobbet. Hur ser arbetsdagen en dryg kilometer under markytan ut? Vad är svårt och vad är roligt? Vad hittar man för coola mineral och vilka är riskerna med jobbet? Hur ser chanserna att bli rik ut? Vi pratar jordskalv, malmbildning, livet norr om polcirkeln och varför man måste vara duktig på att backa en stor bil och starta i backe. Vi ägnar även en liten stund åt geologiska fenomen uppe på jordytan, däremot i en helt annan del av världen. Vad vet du om den uråldriga megavulkanismen i Hongkong? Nej vi visste inte heller någonting men Lovisa har nu varit där och kan vittna om vackra mönster i gammal aska!Och sist (och absolut minst, bara ett par kilo) berättar vi om varför det varit glest med avsnitt under året. Grattis alla!

Anna-Karin och Ivar har kastat sig in i filmens värld för att utforska avindustrialiseringen och rostiga stålbälten. Hur har film egentligen speglat arbetarklassens förändringar genom åren? På 90-talet, när Brassed Off och The Full Monty rullade på bioduken, fanns trots allt en känsla av hopp i berättelserna – även när fabrikerna stängde och ekonomin krisade. Människor höll ihop, gemenskapen i kollektivet gav kraft, och kanske låg fortfarande framstegstron och bubblade under ytan, med löften om massutbildning och en växande tjänstesektor.Men spolar vi fram till 2020-talet är känslan en annan. I filmer som Hillbilly Elegy och svenska Goliat står individen i centrum, inte kollektivet. Samhällena är bortom räddning, och det bästa man kan göra är att försöka rädda sig själv. Hillbilly Elegy ger en strimma hopp om individens väg framåt, medan Goliat tar oss djupare ner i mörkret. Där möter vi Kimmie, som står inför ett ödesdigert val: följa sin far in i kriminaliteten där pengar finns men drömmar saknas, eller lämna byn för att börja om, och kanske förlora familjen på vägen.Samma fråga ekar i dessa filmer, trots olika tider och platser. Gruvan, fabriken, bruket – de var mer än arbetsplatser. De var gemenskapens nav, och när de försvinner går även tilliten till samhället förlorad.Bli prenumerant på Rak höger: www.enrakhoger.se/subscribe Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är full fart med Champions League och ligacupfotboll denna veckan. Rodri är inte alltför nöjd med den fulla farten och det börjar pratas om spelarstrejk. Ska spelarna få klaga på det täta matchandet? Dessutom vankas seriefinal till helgen.

I veckans avsnitt tar podden ett Barbie vs Oppenheimer quiz. Hanif är skoningslös mot en försäljare utanför matbutiken. Linnea håller ett brandtal till alla kvinnor och Lukas funderar över gubbsjuka. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med hjälp av vatten, gravitation och ny teknik skulle nedlagda gruvor kunna användas för att lagra energi. I den allt snabbare omställningen till ett fossilfritt samhälle tror sig svenska bolaget Mine Storage ha hittat en ny guldgruva. I det här avsnittet av Digitala influencerpodden förklarar Christopher Engman, grundare av Mine Storage, varför en gruva är bättre än ett batteri, hur gamla gruvor kan hjälpa till att minska kaoset på elmarknaden och om egen mjukvara som vägen till framgång. Dessutom förklarar han varför vår elkonsumtion kan jämföras med en anka.

Hockeystudion är tillbaka och den här gången direkt från Tammerfors, där VM avgörs. Hans Abrahamsson och Jonathan ”Gruvan” Nilsson är på plats och det är också de två som rattar podden. Självklart blir det en hel del snack om VM men också om SHL-säsongen som avslutades med ett magiskt slutspel. Var publiktrycket där det nya normala eller en tillfällig trend efter två år med resterektioner? Kommande säsong har dessutom alla möjligheter att bli ännu häftigare då mängder av KHL-spelare väljer Sverige. Abris och Gruvan ger sina guldtips redan nu.

Elon has a plan and it's becoming more clear. Now, I'm not sure if Elon is acting alone or if he is acting along side white hats, but given the vitriol and fear from the left wing media complex, we know his objectives align with ours and he is seen as a threat to their control. As for the first step of the plan, it's simple: Offer them a shitload of money, far above the market value. An undeniable offer in the world of business. And if they deny it, it proves they are motivated by something other than money, proving Twitter isn't actually a business, it's a tool. It proves that they greatly value the ability to censor, suppress free speech, control information, and manipulate public perception. And given their allegiance to one side of the aisle, it proves that political bias has infiltrated social media and weaponized private enterprise to circumvent the Constitution. This all culminates to one final conclusion. That Twitter is not a business, merely an arm of the DNC, and has been used to abuse the Rights protected by The Constitution and psychologically manipulate the masses to alter elections and seize political power. The DNC are engaged in treasonous political and psychological warfare at the expense of We the People. That's where we are at, and that's what Elon is proving in broad daylight for the world to see. #CarlNorberg De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Regeringen har gett grönt ljus till det omstridda gruvprojektet i Kallak, utanför Jokkmokk. Det är dock inte mycket som tyder på att konflikten om gruvan, där mineralnäring står mot rennäring och urfolksrättigheter, slutar där. DN:s reporter Emma Isberg berättar om vad beslutet innebär, vilka reaktioner det väckt och vad som händer härnäst. Programledare: Sanna Torén Björling. Producent: Palmira Koukkari Mbenga. Ljudtekniker: Patrik Miesenberger. Teknik: Jonas Lindskov, Bauer Media.

Kalle Berg och Babs Drougge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: David Druid, Linnéa Wikblad och Kodjo Akolor. Malmö är alltjämt i sorg efter skolattacken på Latinskolan där två lärare dödades. En 18-årig kille och tillika elev på skolan har erkänt dådet och nu kommer politiska reaktioner på det som skett. Behöver säkerheten stärkas på svenska skolor?Sen snackar vi om gruvan i Kallak som regeringen sagt ja till. Ett kolonialt, rasistiskt och miljövidrigt beslut tycker klimataktivisten Greta Thunberg. Ett jobbskapande projekt som hjälper till med den gröna omställningen, det menar näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson.

Jonas Pavletic dyker på 50 meters djup i Sala silvergruva, plötsligt får han svårt att andas. Det blir kamp för att nå ytan. Djupt nere i Sala silvergruva dränkta schakt och gångar har Jonas Pavletic gjort hundratals dyk. Han har lärt sig hantera gruvans faror, och räknar inte med att det största hotet finns inom honom.Under ett vanligt dyk börjar Jonas Pavletic känna att något är fel. Det blir fort sämre och snart får han kämpa för att få luft. Han vill inget annat än att rusa mot ytan, men måste stanna i vattnet för att inte få dykarsjuka. Programmet är gjort 2022. Reporter: Niklas Storm Producenter: Sofia Kottorp och Ola Hemström Slutmix: Olle Sjöström

Efter snart ett decennium av konflikt ska regeringen fatta beslut om gruvan i Kallak utanför Jokkmokk. Flera hundra arbetstillfällen till en liten inlandskommun står mot gruvans påverkan på världsarvet Laponia och på rennäringen i området.  På en kvart får du veta vad som händer när två riksintressen frontalkrockar – och vad som står på spel när regeringen ska fatta sitt beslut. Med journalisten Per Vallgårda.

Är det rätt eller fel att förlägga en miljövänlig gruva på Österlen? Vi grottar ner oss i Scandivanadiums gruvplaner och allt vad det innebär: En titt på det brokiga motståndet från Veto Nu, diskussioner om gruvor och NIMBY och passningar till Ola Söderholms spaning om Röd vs Grön klimatomställning. Sist men inte minst, borde vi … Fortsätt läsa # 19 Adeln och miljörörelsen – tillsammans mot gruvan på Österlen? →

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Två timmar senare skulle de ha varit flera hundra.

Gruvan är tillbaka i podden och han rankar hockeyns toppar och floppar under hösten. Många skarpa spaningar.* Med i podden är även Ulf Rustas från Stockholms Ishockeyförbund som pratar om den nya hemmaplansmodellen som ska skapa en bättre utvecklingsmiljö för unga hockeytjejer och hockeykillar.* Rustas kommer även med sanningen som många undrat över – i vilken ålder kan man säga att någon blir bra på hockey?* Ja, quizen är tillbaka. Och vad tycker Ni lyssnare - fuskar Tellan? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Gruvan gör debut i podden, eller Jonathan Nilsson som är Sportbladets reporter riktiga namn.Podden diskuterar varför avstängningarna försvunnit från SHL. Har spelarna lärt sig reglerna, fått mer respekt eller är det en slump?Tellan rankar SHLs bästa målvakter och "Gruvan" kärleksbombar Modo, Timrå och Björklöven och deras framfart i Hockeyallsvenskan.Quizen är tillbaka också. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Programmet som berättar historierna som gömmer sig i det periodiska systemet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På Resarö utanför Vaxholm ligger en för vetenskapshistorien världsberömd gruva som varken hemkommunen eller Nobelstiftelsen verkar ha koll på. Här har man hittat fler grundämnen än på någon annan plats på jorden. I det här avsnittet av Grunden till allt berättar den pensionerade läraren Berit Nordlund historien om Ytterby, ett av hennes stora intressen, och när gruvan fick besök av Nobelpristagaren i kemi – Ei-Echi Negechi.

För Göran Kördel tog IT-karriären fart under hans period på Ericsson. Efter ett ordentligt startskott gick han vidare till Sandvik. Sedan dess har det rullat på och de senaste fyra åren har han verkat som CIO på Boliden. Under sina 20 år som verksam inom IT-branschen har Göran byggt upp en kunskap som speglas genom hela samtalet. Där han menar att en i takt med det ständigt föränderliga landskapet måste forma både långsiktiga och realistiska strategier för att kunna överleva i dagens klimat. Långsiktighet och stabilitet är nyckelorden i dagens samtal. Där hans gedigna erfarenhet står som bevis för just detta. Hans uppdrag är att skapa en tydlig och fungerande baseline. Och att Boliden är ett företag som bara jobbar med “Yxa och spett” är långt ifrån den sanna bilden. Lyssna på detta intressanta samtal med Göran Krödel, CIO på Boliden, om hur teknologi och IT anpassar sig för gruvorna.

Inne i en grå betongbyggnad i Norberg samlas varje år runt tusen personer för att höra experimentell och elektronisk musik. Men vad är det egentligen som låter? I veckans avsnitt av Musikguiden i P3: Podd besöker vi Norbergfestivalen och undersöker ifall historier om ett en gång framväxande industrisamhälle hörs i konsertlokalens djupa klang. Vi kastar också ljus över den musik som spelas på festivalen och funderar över när ljud faktiskt blir musik. Programledare: Pontus Andersson och Sara Järvi Reporter: Mattias Wallenius Producent: Samir Yosufi

Hjalmar är 12 år och ska bo i Kiruna ett helt år med sin familj. Mamma har fått jobb där så nu flyttar hela familjen dit. Hemma lämnar Hjalmar sin bästa kompis Nikola och fotbollskorna, för han är ändå inte bra på fotboll längre. Allt är annorlunda i den nya staden och det gillar inte Hjalmar. Han vill att allt ska vara som vanligt. Gruvan och hålen känns läskiga och farliga. Hur ska han stå ut här i ett helt år? Hjalmar och flytten är en radionovell i fem delar av Ann-Helén Laestadius med bilder av Magnus Fredriksson.

Kiruna civilisationens sista utpost. Men hur civiliserat är Kiruna egentligen? Och hur ska staden överleva sin flytt - när tidspress och ekonomiska frågor sätter käppar i hjulet? I Kiruna får Mark Isitt reda på vad ett hus egentligen väger. Men vad väger en stad? Hur högt ska minnena av en stad värderas - när staden måste flyttas. Det är högt och lågt om vartannat i bokstavlig bemärkelse. Ett par mil utanför Kiruna finns Esrange, Sveriges enda rymdraketbas, men nästan mitt inne i centrum ruvar gruvan i Kiurunavaara. Gruvan, som är den största underjordsgruvan i världen, har ätit sig in under staden och får marken under stadens 17 000 invånare att spricka. Staden måste flyttas på grund av gruvan.  När det sprängs skakar husen till, som om de var rädda för att trilla ner i ett stort slukhål. Mark Isitt I det som ska bli det nya Kiruna saknas mycket av den kreativitet Mark Isitt ser i den gamla staden. Det är bråttom med flytten, och det finns knappt någon sämre grogrund för kreativitet än tidspress, enligt Mark Isitt.  Ett av de hus som inte får en plats i det nya Kiruna är Artur von Schmalensees stadshus. Ett tegelhus som kanske inte är så imponerande exteriört men som har en insida lika ljuvlig och romantisk som Blå hallen i Stockholm.  Att Stadshuset rivs är en enorm förlust för svensk arkitektur. Mark Isitt Lennart Lantto är kultursekreterare i Kiruna. Han beskriver förlusten av Stadshuset som en förlust men en nödvändig sådan. Enligt honom är gruvan och järnmalmen grunden för hela Kirunas existens. En åsikt som verkar delas av alla de Mark Isitt möter under sin Kirunaresa. Att flytta en stad kanske inte är enkelt men det är nödvändigt. Och flytten av staden ger också ett nytt hopp och en ny framtidstro för Kiruna. Hör hela Stadsinspektionen från Kiruna i ljudklippet Stadsinspektionen stadsinspektionen@sverigesradio.se

Gruvan i Pajala skapade hundratals jobb, bostadskö och Sveriges största konkurs. Nu kan den öppnas igen. Kan man säga nej när det nalkas nya jobb på orten? Hur är det att vara kommunalråd i en kommun som ständigt tappar befolkning och plötsligt få veta att en gruva kommer att öppnas?  Allt började hösten 2006 när dåvarande kommunalråd, Bengt Niska, mötte företaget Northland resources. När allt väl i kom igång, december 2010, gick det i ett rasande tempo. Pajala var på allas läppar och kommunen som kämpat med befolkningstapp sedan 1954 såg nu att vända den negativa spiralen.  Men sen gick det lika fort åt andra hållet. December 2014 gick företaget konkurs, en konkurs som räknas som en av de största i Sverige.    Ett program av: joseph.knevel@sr.se

En av landets äldsta utställningar nyöppnar: Gruvan på Tekniska museet i Stockholm. I Klassikern går kulturredaktionens Mattias Berg tillbaka ned i sin barndoms spökhus. Jag minns bara en trappa, rakt ned i mörkret. Men var det här - eller till mumierna, på Medelhavsmuseet? Nu står jag hur som helst här igen. Kanske 50 år efter min första gravt skräckblandade förtjusning: vid vad som sedan dess blivit en av landets äldsta existerande utställningar. Invigd 1938, i samband med öppnandet av Tekniska museet vid Gärdet, har den fått vara kvar även nu när hela gruvdelen expanderat med en större modern sektion. Nyrenoverad i all sin matta malmglans. Med mig har jag intendenten Lars Paulsson, som ansvarat för nyöppningen. - Det här är gruvhissen - och den är då också från 1938. När man står i den och åker ned så får man en illusorisk upplevelse av att fara ned så där 150 meter ned i jorden. Det är en papprulle som rullar på utsidan... Men på den tiden hade vi vaktmästare som stod och körde den här hela dagarna, det har vi inte råd med längre. Så vi kör den bara vid vissa tillfällen, säger han. - Men vi ska gå ned den vanliga vägen: trappan, säger Intendenten Lars Paulsson. Vad är det som låter? - Ja, det är ljud här, av vatten som droppar. Det stora problemet förr i tiden var just med vatten som rinner till, grundvattnet. Att lära sig forsla upp det för att överhuvudtaget kunna bryta effektivt, säger han. - Och så stiger vi nu in i den första orten i gruvan... När man planerade det här tekniska museet såg man sig runt i världen, på andra museer naturligtvis. Och de tekniska museer som hade grundats vid den här tiden var Deutsches Museum i München och Museum of Science and Industry i Chicago. Och de hade en gruva som publikattraktioner. En mörk gång som man fick gå ned i, det var lite spännande. Så det här skulle liksom ingå i ett sådant här klassiskt tekniskt museum, säger Lars Paulsson. För det minns jag ju själv då, som liten, att det kändes ungefär som Spökhuset här. - Ja, det tycker jag är en bra liknelse. På något sätt är de här gruvorna lite besläktade med den typen av attraktioner som fanns på nöjesfälten: Spöktunneln, Blå tåget och Kärlekstunneln. Här är ju mörkt och kusligt... Det står människor inne i gångarna, jag kommer ihåg hur rädd jag var för dem - de har funnits länge, väl? - Ja, i lite olika upplagor, säger Lars Paulsson. Kan du beskriva dem, om vi går närmare? - I den här orten visas arbetet som tog vid efter att man eldat. När berget hade lossnat från väggarna. fick man ta loss med hjälp av spett och släggor och annat - och sedan lasta det. Och det är tre personer som står här. En man längst in, en ung pojke eller ung tjej, och längst fram står det en kvinna. Det här var ett typiskt brytningsarbete i en gruva vid mitten av 1800-talet. Många av de mindre gruvorna i Bergslagen var så kallade "bergsmannagruvor" där då hela familjen - hela hushållet - fick hjälpa till att arbeta, säger han. - Och det som är helt nygjort här är ansiktena, som ska kännas mer uttrycksfulla och realistiska. Så det är två konstnärer som arbetat just med att få det här uttrycket i ansiktet. Vad är det för uttryck ni har sökt? - Ja... Vi har bland annat tittat på gamla bilder... De ser ut som om de tänker på något annat, egentligen - och det kan man ju tänka sig när man håller på med ett sådant här tungt och hårt arbete, att man liksom befinner sig någon annanstans, säger Lars Paulsson. Har du själv, som intendent för den här utställningen, gått tillbaka och läst och sett gruvskildringar? Eller har du gått till väga för att skaffa dig kunskapen? - Jag har jobbat ganska länge på Tekniska museet - och ett av mina första uppdrag var just att visa gruvan för skolklasser. Och då blev jag helt besatt av att läsa in mig på allt jag hittade om gamla gruvor: åkte även runt i Sverige, besökte Falu koppargruva och Sala Silvergruva, säger han. Vad var det du blev besatt av? - Jag vet inte, jag tror det var lite som för dig. Det enda jag kommer ihåg från Tekniska museet som liten var Gruvan! Att det var någonting som var mörkt, att det var något ljus någonstans, någonting som... Det är spännande med underjorden. Vad sade du att det här var för något? - Det kallas för "skjutkoja". Och om man tittar härinne så är det väldigt kraftiga stockar sammansatta med hjälp av järnbeslag. Det ska då ge skydd för Skjutaren. Och så räknade man skotten, för att vara säker på att alla hade brunnit av ordentligt, säger Lars Paulsson. - På den här sidan har vi en docka som står och handborrar. Så såg ut det i slutet av 1800-talet, till och med början av 1900-talet. Det tog då ungefär åtta timmar att borra ett hål som var 80 centimeter djupt... - Och på 1940-talet kom en ny teknik, nya borrar. Tidigare hade borrarna varit stora och tunga och fick monteras på stora pelare - men nu kom lätta borrmaskiner, som kunde skötas av en person. Och en sådan person har vi stående här. Men senare skulle det ju visa att det här ger vibrationsskador: både i fingrar och på inre organ och så där. Vi kan lyssna på hur det lät med de maskinerna, säger han. Tror du att man kan få liknande insikter om vår teknik i dag, i till exempel gruvbrytning: att det vi tror är väldigt bra och säkert kommer man att skratta åt i framtiden? - Ja, det tror jag faktiskt. För om man tittar på gruvbrytning kan man se att det blir färre och färre människor som behövs hela tiden - och fler och fler maskiner, alltså en ständigt ökande mekanisering. Och varje gång som man gjort ett sådant här tekniksprång, har man ju tyckt att det var väldigt mycket bättre än tidigare. Jag tror att nästa utvecklingssteg i gruvor är att det inte kommer att vara några människor överhuvudtaget där nere: då kommer man se tillbaka på den tid när det fanns folk i gruvorna. Hur ser du på det att när ni visar äldre, förgången tid - blir det automatiskt någon sorts utvecklingsoptimism av det? - Jo, det blir det ju... Men om man tittar på allt industriarbete förr i tiden så var det ju egentligen ganska hemskt: oerhört många olyckor inträffade inom alla industrigrenar. Och särskilt hemskt var det säkert i gruvorna. Att vara under jorden, utan belysning och hantera sprängämnen, stå och borra för hand och allt det här. Det var ju en extrem miljö på många sätt, säger Lars Paulsson. Var det en svår fråga, internt på museet, om ni alls skulle bevara den här utställningen? - Nej, inte den här gången. För 20 år sedan, då vi skulle göra om, minns jag att det var det. Men nu har det liksom gått så långt med den här utställningen - och så har den ett sådant klassikervärde. Det är ju den enda utställningen här på museet som finns kvar sedan 30-talet. På något sätt lever Tekniska museets själ lite kvar här nere. Och alla vill bevara den, säger Lars Paulsson. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se

Gruvan slukar Malmberget. Vi möter tre unga kulturarbetare som återvänt Miriam Vikman, Johan Airijoki och David Väyrynen. Ett reportage av Helene Alm. Fler kulturreportage från Kiruna hittar du under artikelnDet är mycket fokus på stadsomvandlingen i Kiruna, men 10 mil söderut har en annan stadsflytt pågått i nästan 50 år och går nu också in i ett slutskede.Det är Malmberget där LKABs gruvor också gröper ur berget och tvingar samhället att flytta.Men till skillnad från Kiruna kommer Malmberget inte att byggas upp och få något nytt centrum.Ett reportage av Helene Alm.

I den 33e episoden av Fill or Kill kommenterar poddarna det hemska som hände i Paris. Dessutom pratas det om vilka bolag som påverkas av den ökade beredskapen mot terrordåd. Sedan blir det ryggdunk när dom kommenterar Ciscos budrykte i Ericsson. Utöver det har vi en hävstångsspecial och kommentarer på mega-haussen i mikrobolagen.

I en bygd där befolkningen stadigt minskat under 50 års tid ger den nya gruvan framtidstro och självkänsla. Det pratas om 2000 nya jobb, både i malmhanteringen och samhället i övrigt. Plötsligt vänder flyttlassen och samhället präglas av växtverk, företagande och optimism. Om du vill ladda ned programmet som mp3-fil: Gå till originalsändningen den 17 februari! – Om de kommer och gräver upp min by, då vill jag ha en del av kakan. Det säger Laila Rantatalo, som bor i tornedalsbyn Kaunisvaara, norr om Pajala. Gruvbolaget Northland har i vinter startat en järnmalmsgruva i byn. Det fick Laila att också starta ett företag, vid sidan om lärarjobbet. Men gruvan ger inte bara nytt i liv i en sargad bygd. Den ställer också till det och den kräver sina offer. Byn och naturen påverkas och efter bara tre månader hamnar dessutom gruvbolaget i ekonomisk kris. Oron är stor över hur det kommer att gå framöver. Bertil Isaksson följer i sin dokumentär tre kvinnor i familjen Rantatalo, vilkas liv tagit nya vägar i och med att gruvan kom till vackra berget – Kaunisvaara.     Redaktionen har sommarledigt. Därför är kommenteringen stängd fram till mitten av augusti. Trevlig sommar, önskar Dokumentärredaktionen.

I en bygd där befolkningen stadigt minskat under 50 års tid ger den nya gruvan framtidstro och självkänsla. Det pratas om 2000 nya jobb, både i malmhanteringen och samhället i övrigt. Plötsligt vänder flyttlassen och samhället präglas av växtverk, företagande och optimism. -Om de kommer och gräver upp min by, då vill jag ha en del av kakan. Det säger Laila Rantatalo, som bor i tornedalsbyn Kaunisvaara, norr om Pajala. Gruvbolaget Northland har i vinter startat en järnmalmsgruva i byn. Det fick Laila att också starta ett företag, vid sidan om lärarjobbet. Men gruvan ger inte bara nytt i liv i en sargad bygd. Den ställer också till det och den kräver sina offer. Byn och naturen påverkas och efter bara tre månader hamnar dessutom gruvbolaget i ekonomisk kris. Oron är stor över hur det kommer att gå framöver. Bertil Isaksson följer i sin dokumentär tre kvinnor i familjen Rantatalo, vilkas liv tagit nya vägar i och med att gruvan kom till vackra berget; Kaunisvaara.

Piraterna hade lurat Siri. Nu gick de upp med henne till gruvan. Var hela resan förgäves? Vad skulle de göra med Fredrik? Vad väntar bakom den stora porten?

Den 25 april 1998 brast den svenskägda gruvdammen i byn Aznalcollar i Sevilla. Sju miljoner kubikmeter giftigt vatten och gyttja vällde ut över de lokala oliv- och persikofälten. Katastrofen som spanska miljörörelser varnat för var nu ett faktum. När dammen brast fick flera hundra bönder sina marker förstörda och Doñana nationalpark, ett av Europas största och viktigaste naturskyddsområden, hotades. Vem bar ansvaret? Miljörörelser hade länge kritiserat Boliden, som var den svenska ägaren, och  gruvan i Aznalcollar för att överutnyttja gruvdammens kapacitet. En av gruvans före detta anställda hade i en detaljerad rapport beskrivit missförhållandena och även polisanmält företaget. I dokumentären berättar hans änka om hur de blev utsatta för förföljelse och trakasserier efter makens avslöjanden. Gruvan gav arbetstillfällen i ett av Spaniens fattigaste områden och fackförbund och politiker både på hög och låg nivå såg mellan fingrarna på företagets sätt att sköta gruvan. Efter katastrofen försökte  myndigheterna tysta ner konsekvenserna av olyckan. Gruvan stängdes, tusentals förlorade sina jobb och Boliden hamnade i en juridisk strid som fortfarande pågår 2012. I P3 dokumentären "Dammkatastrofen i Sevilla" söker vi upp de som förvarnade, de som ansvarade för gruvdammen och de som kämpade dygnet runt i många månader för att förhindra att dammolyckan i Sevilla skulle bli den största miljökatastrofen i modern historia.  Producenter: Manuel Cubas och Johanna Langhorst.

Nu har gruvan i Kiruna kommit för nära samhället. Delar av stan står på mark som hotas av sprickbildning och måste antingen rivas eller flyttas. Och det här rör naturligtvis upp känslor bland Kirunaborna. För vad kommer att hända med gamla vackra byggnader som stadshuset? Vad händer när man flyttar en hel stad, vad sker med människorna i en stadsomvandling? P4 Kulturs reporter Viktor Hariz har begett sig norrut till Kiruna. Till staden och samhället som står inför en oundviklig förvandling. Staden Kiruna finns för att gruvan i Kirunavaara finns. Ingen gruva - ingen stad. Så när gruvan nu brer ut sig, är det staden som får maka på sig och inte tvärt om. I Kiruna finns en fantastisk konstsamling, med verk av bland andra Anders Zorn och John Bauer, inhyst i ett påkostat stadshus. Konstsamlingen får naturligtvis följa med när staden måste flytta. Men värre är det för stadshuset, som kommer att rivas, trots att det är en så speciell byggnad. Och tankarna om det går naturligtvis isär. Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm var dock klar över villkoren redan från början. Gruvan bestämmer. Och om gruvan stänger för att malmen tar slut, då är det också slut med Kiruna som stad och marken ska ges tillbaka till samerna. Viktor Hariz träffar gamla och unga Kirunabor för att tala om livet mitt i metamorfosen.