Podcasts about Studentlitteratur

För Andreas Claesson har vattensäkerhet och drunkningar varit ett starkt engagemang sedan uppväxten vid havet och tog det med sig vidare i yrket som ambulanssjuksköterska och sedan inom forskning som docent i akutsjukvård. Andreas har skrivit en bok om allt han vet om drunkning och gästade podden för att berätta om boken: vi får höra om roliga historiska hjälpmedel, får hjälp med att debunka myter vid drunkning, diskuterar hypotermieffekten och spelar det någon roll vilken sorts vatten man får i lungorna? Men framförallt pratar vi om den akuta kedjan från larm, prehosp och in till akuten. Vad händer i kroppen när man drunknar och hur ska vi tidigt reversera förloppet och rädda liv? Vad vet vi idag och kan vi göra något bättre? Tack för praten Andreas och tack till Studentlitteratur som ger alla våra lyssnare rabatt om ni vill lära er råmycket om vattensäkerhet genom att läsa Andreas bok! Rabattkod på instagram!

I oktober 2022 dog Bruno Latour. Dan Jönsson reflekterar över en tänkare som hade insyn i både samtiden och framtiden. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.För ungefär femtio år sedan landade en antropolog från Mars i Paris. Man får tänka sig att antropologen hade vissa förkunskaper; i vart fall anpassade han sig snabbt till värdkulturens skick och bruk och kunde snart börja systematisera sina observationer av den civilisation som jordinvånarna kallade Moderniteten. I Moderniteten, konstaterade den marsianske forskaren, tillbad folket en gudom de kallade Vetenskapen, som visade sin makt med hjälp av krafter som var oerhört starka men också osynliga. Som Gravitationen, eller Elektriciteten. Just Elektriciteten utgjorde en livsviktig förutsättning för det moderna livet och åt den offrade de moderna människorna med jämna mellanrum ett slags symboliska inteckningar i en annan magisk kraft, Ekonomin. Hur Elektriciteten eller Ekonomin egentligen fungerade var det ytterst få som förstod; insikten i dessa krafter var nämligen förbehållen ett prästerskap av Vetenskapsmän. Deras verksamhet, fann antropologen, bestod i att upprätthålla Vetenskapen som system, främst genom att hela tiden tillföra den ny substans i form av så kallade fakta. Kruxet var bara att dessa fakta i själva verket måste konstrueras av vetenskapsmännen själva; de var alltså, konstaterade antropologen, inga naturfenomen utan kulturella artefakter, och ur den motsättningen, insåg han, uppstod spänningar som mycket snart skulle kunna spränga hela den moderna civilisationen inifrån.Antropologens namn var Bruno Latour. Själv hade han antagligen protesterat mot den här beskrivningen för var det något Latour alltid var noga med att deklarera så var det att hans filosofi var en jordbunden varelses tankar. Men åtminstone för mig är det som gör honom så fascinerande att läsa just den där klarsynen som ibland uppstår när man får ögonen på något djupt främmande. Bara det, att för Latour är det alltså vår egen moderna civilisation som är så exotisk och förbryllande. Dessa moderna människor: hur kan de tro att världen är förnuftigt inrättad och samtidigt bete sig så vidskepligt? Varför säger de en sak och gör en annan? Redan i Laboratory Life från 1979, en bok han skrev tillsammans med sin engelske kollega Steve Woolgar, studerar Latour hur forskarna vid ett amerikanskt neurologiskt laboratorium metodiskt väljer ut och anpassar sina resultat för att foga in dem i det vetenskapliga systemet. Som han senare formulerade det skapar forskarna sina egna allierade som de sedan mobiliserar för sina intressen. Vetenskapen är, som allt annat mänskligt, en kultur där ekonomiska och sociala nätverk har minst lika stor betydelse som forskarnas vetenskapliga briljans och sanningslidelse.Redan det här var kontroversiella tankar. Men det var när Latour lyfte dem till ett mer övergripande filosofiskt plan de blev verkligt provokativa. Nous navons jamais été modernes, Vi har aldrig varit moderna, kom ut 1991 och känns fortfarande som en närmast profetisk text vars idéer griper rakt in i en framtid hemsökt av pandemi och klimatnödläge. Boken är en polemisk skrift med starka drag av manifest där Latour hävdar, för det första, att den moderna civilisationen bygger på några grundläggande men ohållbara premisser, framför allt en vattentät åtskillnad mellan natur och kultur, och därmed mellan vetenskap och samhälle, som varken är teoretiskt bärkraftig eller praktiskt genomförbar. För det andra, att denna falska dualism tvingat oss att bortförklara eller dölja de hybrider mellan kultur och natur som civilisationen oavbrutet producerar men som nu, mot slutet av det tjugonde århundradet, med hoten från miljöförstöring och epidemier, nått en sådan kritisk massa att de börjar underminera hela den moderna konstruktionen. Och för det tredje, hur lösningen på det här dilemmat kan ligga rakt framför fötterna på oss, i moderniteten själv. Om vi bara kunde göra oss fria från dess illusioner.Alltså: mitt i postmodernismens segerrus, rentav från dess intellektuella huvudstad, kommer Latour med en tolkning som ställer hela diskussionen på huvudet. Nej, säger han: vi behöver inte tappa tilltron till vetenskapen och förnuftet. Vi behöver inte spela dummare än vi är och låtsas som om sanningen och verkligheten inte existerar. För hela den moderna rationalismen är en myt. Vi har aldrig betett oss så där fyrkantigt. Vi har aldrig varit moderna! Det är ingen överdrift att påstå att i stort sett allt Latour skrev under de följande trettio åren på olika sätt utvecklade tankar och hypoteser som han först lanserade i denna korta bok. I Iconoclash, från 2002, följer han hur den förmoderna världens bildstrider lever vidare i dagens vetenskap och konst. I Sur le culte moderne des dieux faitiches från 2006 fördjupar han idén om artefaktens återkomst. Titeln är en svåröversatt ordlek: om den moderna kulten av fakta-fetischer, kanske. Latour koncentrerar sig här på hur vetenskapens och teknikens fakta-konstruktioner spelar en roll i det moderna samhället som nästan exakt motsvarar det förmoderna samhällets gudomliga fetischer. Modernitetens avgudar elementarpartiklar, virus, räntepunkter eller vad de nu kallas laddas på samma sätt med föreställningar om en självständig existens som för gemene man förblir ovetbar och oåtkomlig, men som vi ändå tar för given, trots deras uppenbara konstgjordhet. Eller, som Latour ser det: just därför.Men om vi nu aldrig har varit moderna, vad är det då vi har varit? Och kanske framför allt: vad kan vi bli? Inför klimatkrisens existentiella utmaningar sträcker sig Latour på nytt efter de visionära svaren. I Face à Gaia, 2017, och den kortare, mer pamflettartade Où atterrir? (Var ska vi landa?) året därpå lånar han James Lovelocks berömda Gaiahypotes för att ringa in det han kallar den nya klimatregimen, en framväxande insikt om att vårt sätt att se på naturen och planeten, vare sig vi vill det eller ej, är förändrat. När naturen inte längre kan ses som ett objekt för mänsklig kolonisering utan måste förstås som ett sammanhängande system, vars processer påverkar och griper in i varandra, ruckas ramarna för politikens möjligheter i grunden. Latour skisserar hur politikens gamla poler det lokala och det globala numera balanseras av en tredje som han kallar det jordiska, men som väl också kan benämnas ekologin. Politikens uppgift idag är, säger han, att få ner oss på jorden och han föreslår konkret hur det kan formaliseras, genom att utveckla en idé som prövades redan i boken från -91, då under benämningen tingens parlament, nu som ett utvidgat FN där även haven, atmosfären och de hotade djurarterna representeras.Det sista Latour hann ge ut före sin död är en meditation över coronapandemin och nedstängningarna, en erfarenhet som enligt hans sätt att se bara gjorde vår jordiskhet alltmer uppenbar. Où suis-je?, Var är jag?, frågar sig antropologen från Mars retoriskt innan han lämnar oss för gott, och svaret är på sätt och vis lika betryggande som det är uppfordrande: här, här på jorden är du. Tro inget annat. Och tro inte att du kommer undan.Dan Jönsson, författare och essäistBruno Latour på svenskaArtefaktens återkomst: ett möte mellan organisationsteori och tingens sociologi. Översättning: Elisabeth Wennerholm. Santérus Academic Press, 2012 (andra upplagan).Tinget återställt: en introduktion till actor-network theory. Översättning: Linnea Kjellberg. Studentlitteratur, 2015.

Han var de sköna konsternas apostel, en gränsöverskridande dandy och njutningarnas självutnämnde konnässör. En satirisk citatmaskin vars verk lika mycket roade och skrämde sin publik. En aktad celebritet och societetslejon vars hemliga och förbjudna begär kom att bli hans fall. Litteraturväven berättar historien om Oscar Wilde: en dandys uppgång och fall, del 1. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Wintzell och Beatrice Berg. FOscar Wildes porträtt är tecknat av Irem Babovic. Poddavsnittet finns att läsa som textfil på Oxelösunds biblioteks webbplats: bibliotek.oxelosund.se KÄLLOR: [Litteratur] Cook, Matt – London and the culture of homosexuality, 1885-1914, Cambridge University press (2008) Elensky, Torbjörn – Absolut text: Om att läsa världen, Fri tanke (2021) Ellman, Richard – Oscar Wilde: ett författarliv, Forum (1990) Foucault, Michel – Sexualitetens historia, Band 1: Viljan att veta, Daidalos (2002) Holland, Merlin – Irish peacock & scarlet marquess: The real trial of Oscar Wilde, Fourth estate ltd (2004) Holland, Merlin – Oscar Wildes familjealbum, Norstedts (1998) Sturgis, Matthew – Oscar Wilde: A life, Alfred A. Knopf (2021) Wilde, Oscar – Avsikter, Ellerström (1996) Wilde, Oscar – Balladen om fängelset i Reading, Edition Edda (2002) Wilde, Oscar – De profundis: Brev från fängelset, Ellerström (2003) Wilde, Oscar – Dorian Grays porträtt, Bra Böckers klassiker (2003) Wilde, Oscar – Ett urval, Norstedts (1998) Wilde, Oscar – Komedier, Studentlitteratur (1992) Wilde, Oscar – Människans själ under socialismen, Ellerströms (2000) Wilde, Oscar – Reading-balladen, Albert Bonniers förlag (1920) Wilde, Oscar – Rosor och lögner, Förlagshuset Hagaberg (1984) Wilde, Oscar – Salome: Sorgespel i en akt, Alastor Press (2014) Wilde, Oscar – Spöket på Canterville & andra berättelser, Modernista (2020) [Nätet] Algernon Charles Swineburne https://www.poetryfoundation.org/poets/algernon-charles-swinburne Gay rights movement, Britannica https://www.britannica.com/topic/gay-rights-movement#ref1077994 Oscar Wilde in America: a selected resource of Oscar Wilde's visit to America https://www.oscarwildeinamerica.org/ Oscar Wilde's ”Neronian coiffure” http://marlandonwilde.blogspot.com/2020/11/royal-boy-oscar-wildes-neronian-coiffure.html Paletta, Anthony – Oscar Wilde's american tour https://www.thedailybeast.com/oscar-wildes-american-tour?ref=scroll Reading prison https://en.wikipedia.org/wiki/HM_Prison_Reading Religiositet, radikalitet och sex – Prerafaeliterna intar Stockholm, Sveriges Radio P1 https://sverigesradio.se/artikel/7300448 Wilde, Oscar - House decoration, https://www.readingdesign.org/house-decoration Wildes personal appearance, The Soil vol.1 no.4 april 1917 https://archive.org/details/jstor-20542319/page/n1/mode/2up

Han var de sköna konsternas apostel, en gränsöverskridande dandy och njutningarnas självutnämnde konnässör. En satirisk citatmaskin vars verk lika mycket roade och skrämde sin publik. En aktad celebritet och societetslejon vars hemliga och förbjudna begär kom att bli hans fall. Litteraturväven berättar historien om Oscar Wilde: en dandys uppgång och fall, del 2. Litteraturväven är ett program av och med Jonas Stål, med inläsningar av Dick Lundberg, Hanna Wintzell och Beatrice Berg. FOscar Wildes porträtt är tecknat av Irem Babovic. Poddavsnittet finns att läsa som textfil på Oxelösunds biblioteks webbplats: bibliotek.oxelosund.se KÄLLOR: [Litteratur] Cook, Matt – London and the culture of homosexuality, 1885-1914, Cambridge University press (2008) Elensky, Torbjörn – Absolut text: Om att läsa världen, Fri tanke (2021) Ellman, Richard – Oscar Wilde: ett författarliv, Forum (1990) Foucault, Michel – Sexualitetens historia, Band 1: Viljan att veta, Daidalos (2002) Holland, Merlin – Irish peacock & scarlet marquess: The real trial of Oscar Wilde, Fourth estate ltd (2004) Holland, Merlin – Oscar Wildes familjealbum, Norstedts (1998) Sturgis, Matthew – Oscar Wilde: A life, Alfred A. Knopf (2021) Wilde, Oscar – Avsikter, Ellerström (1996) Wilde, Oscar – Balladen om fängelset i Reading, Edition Edda (2002) Wilde, Oscar – De profundis: Brev från fängelset, Ellerström (2003) Wilde, Oscar – Dorian Grays porträtt, Bra Böckers klassiker (2003) Wilde, Oscar – Ett urval, Norstedts (1998) Wilde, Oscar – Komedier, Studentlitteratur (1992) Wilde, Oscar – Människans själ under socialismen, Ellerströms (2000) Wilde, Oscar – Reading-balladen, Albert Bonniers förlag (1920) Wilde, Oscar – Rosor och lögner, Förlagshuset Hagaberg (1984) Wilde, Oscar – Salome: Sorgespel i en akt, Alastor Press (2014) Wilde, Oscar – Spöket på Canterville & andra berättelser, Modernista (2020) [Nätet] Algernon Charles Swineburne https://www.poetryfoundation.org/poets/algernon-charles-swinburne Gay rights movement, Britannica https://www.britannica.com/topic/gay-rights-movement#ref1077994 Oscar Wilde in America: a selected resource of Oscar Wilde's visit to America https://www.oscarwildeinamerica.org/ Oscar Wilde's ”Neronian coiffure” http://marlandonwilde.blogspot.com/2020/11/royal-boy-oscar-wildes-neronian-coiffure.html Paletta, Anthony – Oscar Wilde's american tour https://www.thedailybeast.com/oscar-wildes-american-tour?ref=scroll Reading prison https://en.wikipedia.org/wiki/HM_Prison_Reading Religiositet, radikalitet och sex – Prerafaeliterna intar Stockholm, Sveriges Radio P1 https://sverigesradio.se/artikel/7300448 Wilde, Oscar - House decoration, https://www.readingdesign.org/house-decoration Wildes personal appearance, The Soil vol.1 no.4 april 1917 https://archive.org/details/jstor-20542319/page/n1/mode/2up

Shervin Shahnavaz, psykolog och forskare vid Karolinska Institutet, berättar för Lars (och rollspelar lite!) om hur man bäst hjälper barn som är rädda för tandläkare, och hur man kan undvika att alls hamna där. Shervins bok "Tandvårdspsykologi" på Studentlitteratur (2012) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vilka utmaningar ställs man inför när man skriver akademiskt? Hur lägger man bäst upp sin tid? Hur behåller man fokus? Martin Degrell diskuterar text, tips och teknik med historikern David Larsson Heidenblad, som nyligen utkommit med boken "Ett år av akademiskt skrivande" (Studentlitteratur, 2020), som utgår från bloggen med samma namn. Producent Martin Degrell. Musik Graham Bole. Davids blogg: https://davidlarssonheidenblad.blogspot.com HT-fakulteterna: www.ht.lu.se HT-samtal: www.ht.lu.se/htsamtal

I nya avsnittet av En digital resa träffar vi Stefan Persson som är VD på Studentlitteratur och ordförande för Branschorganisationen Läromedelsföretagen. Vi träffade Stefan för ett samtal om digitalt lärande, utmaningarna i läromedelsbranschen, om Amazon är ett hot och hur Studentlitteratur rustar för digitaliseringen.

Vi samtalar om kärleken, fattigdom och skönhet. Lite retroperspektivt.  Litteraturtips:Längtans flöde; Alva Dalh. 2019 Syster Enbär.Om kärleken och döden; Platon. 1993. Studentlitteratur. 

Vetenskapen både hyllas och ifrågasätts, och pendlar mellan tvärsäkerhet och resignation. Filosofen Bengt Kristensson Uggla vill göra upp med den dominerande berättelsen om vetenskapens roll. Han talar med Jakob Wirén. Medarrangör: Studentlitteratur

-Vi har läst Joanna Lundins bok: ”En skola som fungerar för alla” (Studentlitteratur, 2018). -Vi pratar om varför det är viktigt att ALL skolpersonal får utbildning kring elever med funktionsvariation. -Vilken är den viktigaste friskhetsfaktorn? -Hur fyller du på relationskontot så att du sedan kan göra uttag från det? -Knep som inte kostar något för verksamheten. -Hur kan man ta vara på skolans interna kompetens? -Hur kan man skapa gemensam elevsyn och en välgrundad värdegrund i skolan? -Hur kan jag ändra mitt förhållningssätt kring problematiska skolbeteenden? -När ska jag kontakta föräldrarna? -När är det lämpligt att ge läxor? -Hur skapar man en tillgänglig lärmiljö med kognitiva hjälpmedel? Konkreta tips. -Magiska 7:an, hur gör man? -Vad är förändringspyramiden?

Mats Ragnarsson från Wenell Management är expert på projektledning. Tillsammans med Lars Marmgren har han skrivit boken Att leda osäkra och komplexa projekt (Studentlitteratur 2014). I podden samtalar Love och Mats om vad som kännetecknar komplexa projekt och om vilka egenskaper en projektledare bör ha för att vara bra på att leda i komplexitet. Mats delar med sig av konkreta exempel på hur de projektledare agerar som han intervjuat i boken och berättar om varför best practice är irrelevant när man hanterar komplexitet.

Skönlitteraturen kan förändra ett liv. Men kommer vi ihåg den aspekten av läsandet i nyttosamhället? undrar litteraturforskaren Jimmy Vulovic. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången i oktober 2017. Den som äger goda böcker och känner och älskar deras innehåll, han är därmed en jämlike med varje annan bildad person, med vilken han delar detta andliga innehåll. Ett eget bibliotek i Studiekamraten, 1921:11, Arbetarnas bildningsförbunds litteraturkommitté. Än idag minns jag det tydligt. Jag var i 18-årsåldern. Fjodor Dostojevskijs roman Brott och straff låg framför mig. Den sista tredjedelen hade jag sträckläst under en natt. När jag satt där tidigt på morgonen efter, ensam vid köksbordet med boken, en cigg och mitt morgonkaffe i väntan på att fabriksskiftet skulle börja, kändes något annorlunda. Först visste jag inte hur jag skulle tolka känslan, var den kom ifrån eller vad den betydde. Det enda jag visste var att den var ny. Ett par cigg och några koppar senare förstod jag vad som hade hänt. Det var inte bara en ny känsla. Hela jag var ny. Jag vet, det låter banalt och litteraturromantiserande, men boken hade verkligen förändrat mig. Plötsligt var jag en människa som hade läst och i djupet av mig själv förstått en litterär klassiker. Den morgonen gick jag pånyttfödd till jobbet i mitt gamla mekaniska liv. Först trodde jag att det var berättelsens innehåll som hade påverkat mig så starkt att jag blev en annan. Och visst är slutsatsen rimlig. Det här handlar ju trots allt om en ung man som läser om en annan ung man som försätter sig i en kaotisk situation och tvingas till insikt om sig själv, förstår egna misstag och egna svagheter. Mitt liv var kaotiskt då. Det involverade förstås varken yxor eller rånmord på pantlånare, men rörigt var det. När det var som värst gick jag alltid till biblioteket i staden där jag bodde. Jag läste nästan aldrig någonting. Oftast satt jag bara där i lugnet, i ordningen, och vilade. Eller så gick jag runt bland böckerna i hyllorna, tittade på bokryggarna, tog ut en bok då och då, vägde den i handen, bläddrade lite förstrött och tänkte att den här ska jag läsa när jag blir en riktig läsare.  En upprorshandling, så betraktade jag till slut min läsning. Hyllplanet med Dostojevskijromaner stannade jag ofta vid. Jag vet inte varför, det kan ha berott på en tevedokumentär om litteraturens klassiker som jag hade sett, men hans verk var i min värld bland det finaste man kunde läsa. Så en gryning satt jag alltså där vid ett köksbord med en läst roman framför mig. När jag långt senare i mitt liv fick möjlighet att fördjupa mig i hur och varför den svenska arbetarrörelsen så att säga tog bildningskampen tänkte jag ofta på den morgonen. Trots all tid som gått kändes det som om Arbetarnas bildningsförbund skrev direkt till mig i ett manifest från 1921 om varför arbetare bör skaffa sig ett eget bibliotek: Så bilda böckerna en ersättning för samhällets orättvisor genom det högre innehåll de bjuda, en sköld under dess förödmjukelser och den vapensmedja, i vilken smidas vapen mot maktmedlens innehavare. Jag tänker ofta på de orden. Efter hand har den morgonen framträtt som en seger i en kamp som hade pågått långt innan jag föddes och som kommer att pågå långt efter att jag dör. Ett sammanhang växte fram. Jag förstod allt tydligare både mig själv och den klassposition som jag hade placerats i. En upprorshandling, så betraktade jag till slut min läsning. Jag som ingen någonsin hade förväntat sig eller ens trott kunde bli en riktig läsare. Ett slags omvälvning var det också. När jag senare i livet har fört Brott och straff och andra romaner på tal med sådana som av alla alltid har förväntats bli riktiga läsare, tydliggör ofta höjda ögonbryn och milda leenden att mitt anspråk på en djupare, bättre, förståelse av litteraturen är provocerande. I deras blickar ser jag tvivel blixtra till då de anar att deras förståelse kanske inte är den enarådande eller så speciell och precis som alla alltid har sagt. 1907 är ett viktigt år för bildningsrörelsen inom den svenska arbetarrörelsen och i det svenska samhället. Då förde det socialdemokratiska ungdomsförbundet upp frågan om bildning på en nationell politisk nivå. Den blivande statsministern och utrikesministern Rickard Sandler höll under ungdomsförbundets kongress ett brandtal för bildningens enorma politiska betydelse. Han betonade att bildningskampen måste föras parallellt med socialdemokratins omvälvningsrörelse. Alltså inte först politisk och ekonomisk rättvisa och sedan bildning som ett slags bonus, socialdemokratin måste inse att andens och den praktiska politikens omdaning är två sidor av samma mynt. Demokratisk politik möjliggör bildning för de många och bildning för de många möjliggör ett demokratiskt samhälle. Ungefär så löd hans resonemang. Den existentiella längtan som man [...] vågade fylla folkbildningen med har förstelnats i en instrumentell syn på kunskap och på människan. När Arbetarnas bildningsförbund grundades 1912 togs ännu ett steg in i det som skulle bli ett bildningsårhundrade. Rickard Sandler var åter drivande. Den socialdemokratiske redaktören och kritikern Erik Hedén var också viktig för den utvecklingen. Han ledde under 1920-talet en litteraturkommitté som skrev och distribuerade kulturartiklar till arbetarpressen. När jag tänker på den motivation och organisation som fanns omkring skönlitteraturen är det enkelt att se vad som har gått förlorat. Den existentiella längtan som man då, när man ännu trodde på litteraturens kraft, vågade fylla folkbildningen med har förstelnats i en instrumentell syn på kunskap och på människan. Vi kan i olika bildningsorganisationers regi idag lära oss tala en massa språk, skriva en novell eller två och kanske ta jägarexamen. Allt fyller en tydlig funktion. Ungefär som jag en gång gjorde i fabriken. Men vart, undrar jag när jag bläddrar igenom katalogerna, vart vänder jag mig om jag vill förstå livet och vad jag kan bli i det.        Att läsa en roman är en komplex process. Hjärnan aktiveras på flera olika sätt samtidigt, exempelvis för att förstå språket och för att hålla samman berättelsen. Det är otvetydigt så att det är nyttigt för hjärnan att läsa skönlitteratur. Forskning visar dessutom att det tränar perspektivseendet, alltså förmågan att se saker ur olika perspektiv, vilket kan tolkas som att den empatiska förmågan förbättras. I boken Varför läsa litteratur? visar Magnus Persson hur skolvärldens styrdokument idag legitimerar skönlitterär läsning. Utöver empati-, demokrati- och identitetsargument motiveras läsandet bland annat med att det kan vara en källa till kunskap, att det är språkutvecklande, att det ger en kulturell identitet samtidigt som det bidrar till ökad förståelse för kulturell mångfald. Förhoppningarna på skönlitteraturens nytta är kort sagt många och högt ställda.   Jag ville erövra något från alla som i mig såg enbart kropp Ingen av alla dessa nyttor fick mig att läsa Brott och straff. Dessutom, det kunde nog ha varit vilken roman som helst. Bara den fanns på fina listan. Jag ville bli något annat. Inte hitta mig själv, min identitet, utan bli något annat än den omgivningen såg, någon annan. En del som inte vet bättre kallar min önskan klassförräderi, svaghet inför den borgerliga kulturen. Fast jag ville stjäla något. Tvinga mig ditupp och ta det, inte få det till skänks utan ta det ifrån dem. Jag ville ta något värdefullt från alla de välanpassade leende unga med framtidsutsikter som hela mitt liv hade tyckt sig behöva förklara saker för mig. Och från deras föräldrar. Jag ville erövra något från alla som i mig såg enbart kropp; en skolgårdsatlet, en knullare, en arbetare. Jag förstår nu att min läsning var en kamp för att bli en människa bredvid andra människor. Varför står det ingenting om det i kurskataloger och styrdokument längre?  Jimmy Vulovic, litteraturforskare och föreläsare   Litteraturtips Arbetarnas bildningsförbunds litteraturkommitté, Ett eget bibliotek i Studiekamraten: Tidning för det fria och frivilliga bildningsarbetet, 1921:11. Ej brödet blott : Dokument om arbetarbildning 19071950", red. Inge Johansson, Tiden förlag, 1983. Magnus Persson, Varför läsa litteratur?: Om litteraturundervisningen efter den kulturella vändningen", Studentlitteratur, 2007. Per Sundgren, Kulturen och arbetarrörelsen: Kulturpolitiska strävanden från August Palm till Tage Erlander, Carlsson bokförlag, 2007.

Vad är tredjespråksinlärning? Hur skiljer sig tillägnandet av ett tredje, fjärde eller femtespråk från tillägnande av modersmålet eller ett andraspråk? Vad säger forskningen om tredjespråksinlärning om hur vi kan ta tillvara elevers flerspråkighet i tredjespråksundervisningen? Ylva Falk är lektor i svenska som andraspråk vid Institutionen för språkdidaktik, Stockholms universitet, och medredaktör för den nyligen utkomna boken Tredjespråksinlärning. Denna antologi (red. Camilla Bardel, Ylva Falk och Christina Lindqvist) är utgiven 2016 på Studentlitteratur och den första boken på svenska om detta ämne. I det här podcastavsnittet berättar Ylva Falk om sin egen och andras forskning i tredjespråksinlärning och om hur vilka didaktiska implikationer vi kan dra av dessa studier. På vilket sätt kan vi se att inte bara modersmålet, utan även elevernas andraspråk, påverkar inlärningen av tredjespråket? Inom vilka områden kan dessa influenser påvisas, t.ex. vad gäller grammatiska strukturer och vokabulär? Vad kan vi lära oss av den aktuella forskningen inom tredjespråksinlärning när det gäller synen på att alltid använda målspråket i klassrummet i undervisningen i tyska, franska och spanska som tredjespråk i svenska skolor? Även engelskundervisningen berörs då många av våra elever idag inte har engelska som sitt givna andraspråk. Om detta och mycket annat samtalar Ylva Falk med Tore Nilsson och Pernilla Rosell Steuer, universitetslektorer i språkdidaktik och redaktörer för Språklärarpodden.

Andreas Bergh, nationalekonom och forskare som är verksam på IFN och Lunds universitet, har skrivit boken Den kapitalistiska välfärdsstaten (Studentlitteratur). I denna podd resonerar han bland annat om vad dagens stora flyktingströmmar kan komma att betyda för välfärdsstaten. Valfrihet i välfärdssektorn är ytterligare en fråga som diskuteras.

Denna vecka har vi vårt första återbesök av den fantastiska Micke Hermansson, ”pappan” till ”Grej Of the day” , som var med i avsnitt 1. Med oss i veckans podd har vi även Leif Lundgren på Studentlitteratur. Grej Of the day har fullkomligt exploderat och satt skolan och lärande i positiv bemärkelse på kartan. Förutom pris av handelskammaren och medverkande i TV 4 förra veckan har Micke haft besök av Fridolin och Batra i veckan. Helt fantastiskt! Vi får även lyssna till Leif på Studentlitteratur, den föredetta läraren och skolchefen som nu driver skolutveckling på nytt håll. Han berättar om kampen att få in ”Grej Of the day” i skolan och om att lyfta fram fantastiska pedagoger. Vi berör den kollegiala öppenheten som uppstått på FB och alla pedagoger som gör ett grymt jobb från Ystad till Haparanda. Vi får även höra Leif hylla en nyutsprungen ros från Midsommarkransen.

Över 16 frågor besvaras i detta avsnitt. Lär dig mer om tjänstepension inom restaurangbranschen, återköpsprogram, defensiva aktier, lånefinansierade investeringar, studentlitteratur och räntor på längden och bredden. Tempot i detta avsnitt av #sparpodden är högre än någonsin när Jan Dinkelspiel och Günther inspirerar och utbildar i sparfrågor.

Tre program om barns inflytande. Första programmet om leken. I läroplanen för förskolan står det tydligt och klart att barnen, även de minsta, ska ha inflytande på förskolan, speciellt över sin egen lek. Men hur går det till? Och vad säger barnen? Ett fyrtiotal barn leker ute på Juringe gårds förskola. Det är fri lek. Barnen är utspridda på den stora gården . Några här och några där i små grupper. En flicka tar mig stadigt i handen. Och visar mig sin geggamojja i en röd skottkärra och frågar sin lekkamrat. -  Vi är koltrastar, Fanny, eller hur visst är vi koltrastar? -  Jaa! - Fanny, vad ska vi ha geggan till?     - Vi ska äta den! Det ska vara vår middag. Vi lagar maskgryta. Tre pedagoger  rör sig hela tiden runt bland barnen. Någon nära barnen, några lite längre ifrån. Juringe gårds förskola ligger i Huddinge. Barnens inflytande i leken står på dagordningen. På Spöket, en av avdelningarna på  Sagans förskola PÅ Reimersholme leker varje dag fyrtiotre barn.  Barnen droppar in mellan  halv åtta och 10 och då sätter dom igång och leka direkt. Klockan är halv nio och jag sitter i ateljén och bredvid mig  har en av pojkarna  redan börjat rita  av mig. Samlingen har pedagogerna flyttat till före lunch så att barnen ska få mer sammanhängande tid för den fria leken. En lek som kan behöva minst en timme på sig för att bli intressant. På förskolan Sagan  har pedagogerna  gått en särskild utbildning som ska stärka barnens inflytande. Säg oftare Ja än Nej är i korthet vad utbildningen går ut på. Litteraturtips: Barns inflytande i förskolan – en fråga om demokrati. Elisabeth Arnér.Studentlitteratur. Små barns delkatighet och inflytande – några perspektiv. Nina Johannesen och Ninni Sandvik. Liber. Nu vill jag prata! Barns röster i barnkulturen.  Pedagogikprofessor Ulf Jansson skriver bl a om leken på förskolan. Red Karin Helander. Stockholms Universitets förlag.