Podcasts about romanska

En dag ringer Henrik Josefsons fru honom på jobbet. Det hon kort berättar är det värsta tänkbara. Lyssna till ett avsnitt om kärlek och sorg. Om Bowie och legobitar. Om att spänna bågen och inte riktigt bottna. Om svindel och om att fästa blicken (som Knausgård gör). Henrik Josefson väljer tre låtar: David Bowie – Where Are We Now? Beyoncé – Ya Ya Talking Heads –This Must Be the Place (Naive Melody) Se-tipset: Moonage Daydream (filmen om, och med, David Bowie) Och boktipsen: Julian Barnes – Livslägen Malin Lagerlöf – Dagbok från ditt försvinnande Tom Malmquist – I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv Per Robert Öhlin – Oreklam Henrik namedroppar Tomas Tranströmer (Romanska bågar), filosofen Martin Hägglund, musikproducenten Brian Eno (Oblique Strategies), sångaren David Byrne, artisten Björk och vännen Leif Goldkuhl (Lurre kallad). Kolla in Copycommunity på www.copycommunity.se

I veckans avsnitt: skummet yr när Teo och David tar sig igenom denna på franska skrivna katastrof och Zlatan ger tio poäng till Världsutställningen i Libyen. Och det blir aldrig mera Skövde för vår poddande duo.Välkomna till ännu ett avsnitt av Bläck Metal och tack för att du lyssnar!Idé och medverkande: David Andersson & Teodor Stig-MatzProducent/Klippning: : Micke SolkulleProduktionsbolag: polpo playwww.polpoplay.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

The Great Unclean One gets a new gang of friends together for the cinematic one shot Alien: Evac, from the novel Inferno's Fall. A UPP mining colony has become the latest victim to the mysterious border bombers. Can the Jackals, a multi-national military unit, rescue the survivors of Romanska outpost?Be sure to follow us on Facebook for all the latest news: https://www.facebook.com/profile.php?id=100063909493466If you're interested in helping support the channel, consider joining our Patreon: https://www.patreon.com/dragonsgreedgaming

Victor Jara tog sitt land med storm när han med sin sammetslena röst sjöng om kärlek och orättvisor i samhället. En gång i tiden drömde han om att bli präst men istället blir han en internationell ikon för motstånd när han blir brutalt mördad i samband med militärkuppen i Chile 1973. Medverkande i programmet är Jasmin Belmar Shagulian, postdoktor vid Romanska och klassiska institutionen och Nordiska Latinamerikainstitutet, Stockholms universitet, och Julio Numhauser Navarro, musiker och vän till Victor Jara.

Ur innehållet: ► Nu fejas det på parasportföreningen FIFH Malmö, som på måndag öppnar igen efter lång pandemistängning. ► Nu ska den offentliga sektorns mobilappar vara tillgängliga. Inga anmälningar än, säger myndigheten DIGG. ► Snart börjar Paralympics i Tokyo. Jättehäftigt, tycker längdhopparen Viktoria Karlsson som siktar på medalj. ► Romanska målningar från medeltiden och en tvivelaktig guldkalv. Veckans skånska tempel ligger i Bjäresjö.

Ett samtal om relationen mellan språk, makt och identitetsskapande och det politiska språkets roll i formandet av ideologier. Konstnären Makda Embaie som i sin praktik arbetar med hur språk relaterar till nationell identitet, samtalar med de två språkvetarna Charlotta Seiler Brylla och Laura Álvarez López som delar perspektiv från sina respektive fält. Samtalet reflekterar över språkliga ursprung och hur en individs relation till sina olika språk kan se ut i en flerspråkig diasporakontext. Vilka historiska, sociala och personliga händelser har byggt upp språket? Hur kan ett språk vara våldsamt och vad kännetecknar ett totalitärt språk? MEDVERKANDE: LAURA ÁLVAREZ LÓPEZ är professor i portugisiska vid Romanska och klassiska institutionen på Stockholms universitet. Hon forskar om språkförändring i flerspråkiga miljöer, där intensiva kontaktsituationer vanligen leder till att språk förändras snabbare och mer radikalt än i sammanhang där dess talare inte lever sida vid sida. Hon har främst undersökt hur generationer av förslavade afrikaner som talade olika språk – och deras barn och barnbarn – har påverkat ordförråd och grammatik i brasiliansk portugisiska. Hennes forskning lyfter också fram hur portugisiskan utvecklas och tar plats i dagens Afrika, främst i Angola och Moçambique. MAKDA EMBAIE är konstnär som i sitt arbete har nationalstaten och språk som centrala begrepp. I vår avslutar hon sin kandidatexamen från Konstfack och hon är även utbildad på Kungl. Konsthögskolan och Biskops Arnö Författarskola. Hennes verk har visats på bland annat Centrum för Fotografi, Konsthall C och Stockholms kvinnohistoriska. I januari 2020 bjöd hon in till en ljud- och textinstallation ”Vad vore språk om det uppstod här” i en bostadslägenhet i Tensta där förutsättningar för språkets uppkomst utforskades. CHARLOTTA SEILER BRYLLA har arbetat vid Stockholms universitet sedan 2009. Hon är professor i tyska och prefekt för Institutionen för slaviska och baltiska språk finska nederländska och tyska. I sin forskning har hon undersökt totalitärt språk i NS-Tyskland och DDR, men också gröna partiers politiska kommunikation, populistisk diskurs och svensk-tyska relationer. Hon är framförallt intresserad av sambandet mellan språk, samhälle och makt och undersöker historiska, sociala och politiska företeelser genom språkliga begrepps-/text- och diskursanalyser. Samtalet modereras av Therese Kellner, intendent på Accelerator, och spelades in 13 maj 2020.

Önskad av Ann Malmstedt Uppläsning: Pär Andersson Dikt: Romanska bågar ur För levande och döda (1989) Förlag: Bonniers Musik: Nana, ur Sju populära spanska sånger av Manuel de Falla Exekutör: Anne Gastinel och Pablo Marquez Inför litteraturveckan i P1 efterlyste Dagens dikt de dikter lyssnarna önskar sig med tanke på våren 2020. Efter dikten följer ett samtal mellan lyssnaren Ann Malmstedt och producenten Camilla Blomqvist.

“I spend most of my days dreaming about Italy,” says ANU Italian Studies lecturer Dr Josh Brown.It's not just the romantic aspects of Italy that he's drawn to. Yes, he loves the art, culture, cuisine. But he's equally drawn to the mundane, the frustrating... and the smog.“That's the fascinating stuff for me,” he says. “And they are interesting from a sociological point of view in a certain sense. Because you think, why does this country have these problems and why does it have this image? And how do you live in these conditions?”In this episode, Josh reflects on what it means to be Italo-Australian, what it takes to fit in in Australia and in Italy, and whether it's possible to research and truly understand a place without living there.Dr Josh Brown is Lecturer and Convenor in Italian Studies, ANU School of Literature, Languages and Linguistics. After completing his PhD in history of the Italian language in Perth, he held a two-year position as Cassamarca Assistant Professor in Italian at The University of Western Australia. From 2016-17, he was a postdoctoral fellow in Italian Studies at Romanska och klassiska institutionen, Stockholm University, before coming to ANU in 2018.His research program follows several different lines of enquiry in language history, with a particular focus on languages in contact in non-literary writing. He is the author of several monographs including Early evidence for Tuscanisation in the letters of Milanese merchants in the Datini Archive, Prato, 1396-1402 (2017) and co-author of Canon Raffaele Martelli in Western Australia 1853-1864: Life and letters (with John J. Kinder, 2014). He is currently editing a volume on Languages of Renaissance Italy (with Alessandra Petrocchi), which will encompass a broad range of languages and language varieties including Hebrew, Arabic, Byzantine Greek, Spanish, French, German, Italian, Dutch and Middle English primary sources. More recently he has been investigating how tools from Digital Humanities can open up new questions for language historians. …The theme music for This Academic’s Life is “Snow Blower” by Flower Crown.Other music used in this episode: “Inspiring filaments” by Podington Bear.This Academic’s Life is a production of the ANU College of Arts and Social Sciences. It’s produced by Evana Ho. The production assistant for this episode was Brandon Tan.You can find us on Twitter, Facebook and Instagram @ANUCASS.

Jerzy Grotowsky and Tadeusz Kantor were influential in avant-garde theater in the West in the 1960s and 1970s, receiving high critical regard despite the fact that audiences could not understand the Polish language of the performances. In The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor: History and Holocaust in ‘Akropolis' and ‘Dead Class' (Anthem Press, 2014), Magda Romanska bridges the disciplinary divides between theater studies and Slavic studies, between the history of Poland in the twentieth century and the history of avant-garde theatre, to place these works in a Polish and international context. Romanska asserts that critics and audiences in West, while appreciating the theater productions of Grotowski's Akropolis and Kantor's Dead Class, missed the “obscure, difficult, multi-layered, funny-sounding Polish glory, with all of the complex and convoluted contextual and textual details” of these works. She traces the Polish cultural and literary roots and the Jewish history and culture on which Kantor and Grotowsky drew. She also reveals how Polish audiences would have understood words, images and actions in these productions differently than audiences in the United States, France or Germany. In doing so, The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor contributes to a deeper understanding of post-war Poland, its troubled engagement with the Holocaust and treatment of Polish Jewish citizens, and its interaction with the West. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Jerzy Grotowsky and Tadeusz Kantor were influential in avant-garde theater in the West in the 1960s and 1970s, receiving high critical regard despite the fact that audiences could not understand the Polish language of the performances. In The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor: History and Holocaust in ‘Akropolis’ and ‘Dead Class’ (Anthem Press, 2014), Magda Romanska bridges the disciplinary divides between theater studies and Slavic studies, between the history of Poland in the twentieth century and the history of avant-garde theatre, to place these works in a Polish and international context. Romanska asserts that critics and audiences in West, while appreciating the theater productions of Grotowski’s Akropolis and Kantor’s Dead Class, missed the “obscure, difficult, multi-layered, funny-sounding Polish glory, with all of the complex and convoluted contextual and textual details” of these works. She traces the Polish cultural and literary roots and the Jewish history and culture on which Kantor and Grotowsky drew. She also reveals how Polish audiences would have understood words, images and actions in these productions differently than audiences in the United States, France or Germany. In doing so, The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor contributes to a deeper understanding of post-war Poland, its troubled engagement with the Holocaust and treatment of Polish Jewish citizens, and its interaction with the West. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Jerzy Grotowsky and Tadeusz Kantor were influential in avant-garde theater in the West in the 1960s and 1970s, receiving high critical regard despite the fact that audiences could not understand the Polish language of the performances. In The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor: History and Holocaust in ‘Akropolis’ and ‘Dead Class’ (Anthem Press, 2014), Magda Romanska bridges the disciplinary divides between theater studies and Slavic studies, between the history of Poland in the twentieth century and the history of avant-garde theatre, to place these works in a Polish and international context. Romanska asserts that critics and audiences in West, while appreciating the theater productions of Grotowski’s Akropolis and Kantor’s Dead Class, missed the “obscure, difficult, multi-layered, funny-sounding Polish glory, with all of the complex and convoluted contextual and textual details” of these works. She traces the Polish cultural and literary roots and the Jewish history and culture on which Kantor and Grotowsky drew. She also reveals how Polish audiences would have understood words, images and actions in these productions differently than audiences in the United States, France or Germany. In doing so, The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor contributes to a deeper understanding of post-war Poland, its troubled engagement with the Holocaust and treatment of Polish Jewish citizens, and its interaction with the West. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Jerzy Grotowsky and Tadeusz Kantor were influential in avant-garde theater in the West in the 1960s and 1970s, receiving high critical regard despite the fact that audiences could not understand the Polish language of the performances. In The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor: History and Holocaust in ‘Akropolis’ and ‘Dead Class’ (Anthem Press, 2014), Magda Romanska bridges the disciplinary divides between theater studies and Slavic studies, between the history of Poland in the twentieth century and the history of avant-garde theatre, to place these works in a Polish and international context. Romanska asserts that critics and audiences in West, while appreciating the theater productions of Grotowski’s Akropolis and Kantor’s Dead Class, missed the “obscure, difficult, multi-layered, funny-sounding Polish glory, with all of the complex and convoluted contextual and textual details” of these works. She traces the Polish cultural and literary roots and the Jewish history and culture on which Kantor and Grotowsky drew. She also reveals how Polish audiences would have understood words, images and actions in these productions differently than audiences in the United States, France or Germany. In doing so, The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor contributes to a deeper understanding of post-war Poland, its troubled engagement with the Holocaust and treatment of Polish Jewish citizens, and its interaction with the West. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Jerzy Grotowsky and Tadeusz Kantor were influential in avant-garde theater in the West in the 1960s and 1970s, receiving high critical regard despite the fact that audiences could not understand the Polish language of the performances. In The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor: History and Holocaust in ‘Akropolis’ and ‘Dead Class’ (Anthem Press, 2014), Magda Romanska bridges the disciplinary divides between theater studies and Slavic studies, between the history of Poland in the twentieth century and the history of avant-garde theatre, to place these works in a Polish and international context. Romanska asserts that critics and audiences in West, while appreciating the theater productions of Grotowski’s Akropolis and Kantor’s Dead Class, missed the “obscure, difficult, multi-layered, funny-sounding Polish glory, with all of the complex and convoluted contextual and textual details” of these works. She traces the Polish cultural and literary roots and the Jewish history and culture on which Kantor and Grotowsky drew. She also reveals how Polish audiences would have understood words, images and actions in these productions differently than audiences in the United States, France or Germany. In doing so, The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor contributes to a deeper understanding of post-war Poland, its troubled engagement with the Holocaust and treatment of Polish Jewish citizens, and its interaction with the West. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Jerzy Grotowsky and Tadeusz Kantor were influential in avant-garde theater in the West in the 1960s and 1970s, receiving high critical regard despite the fact that audiences could not understand the Polish language of the performances. In The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor: History and Holocaust in ‘Akropolis’ and ‘Dead Class’ (Anthem Press, 2014), Magda Romanska bridges the disciplinary divides between theater studies and Slavic studies, between the history of Poland in the twentieth century and the history of avant-garde theatre, to place these works in a Polish and international context. Romanska asserts that critics and audiences in West, while appreciating the theater productions of Grotowski’s Akropolis and Kantor’s Dead Class, missed the “obscure, difficult, multi-layered, funny-sounding Polish glory, with all of the complex and convoluted contextual and textual details” of these works. She traces the Polish cultural and literary roots and the Jewish history and culture on which Kantor and Grotowsky drew. She also reveals how Polish audiences would have understood words, images and actions in these productions differently than audiences in the United States, France or Germany. In doing so, The Post-Traumatic Theatre of Grotowski and Kantor contributes to a deeper understanding of post-war Poland, its troubled engagement with the Holocaust and treatment of Polish Jewish citizens, and its interaction with the West. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

söndag 18 november 17.00 i P1 (repris fredag 23 november 21.03) Och inom dem alla öppnade sig valv efter valv oändligt. Tomas Tranströmers älskade dikt Romanska bågar får läsaren att känna sig både större och betydligt djupare som människa. Dikterna har lästs från otaliga predikstolar och är en ovärderlig skatt för den andlige sökaren. Tranströmer själv värjer sig för att katigoriseras religiöst, ändå är det många som läser honom som en modern mystiker. I veckans Teologiska Rummet bläddrar vi i hans samlade verk och läser från vältummad sidor som väcker anden till liv. Medverkande är Owe Wiström, religionspsykolog, Marie Lundquist, poet och Claes-Bertil Ytterberg, tidigare biskop i Västerås stift. Programledare och producent Peter Sandberg

"Du blir aldrig färdig och det är som det skall". En diktrad som tröstar många sönderstressade småbarnsföräldrar med legobitar upp till knävecken. Samma dag som Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur fylldes facebook och twitter med tacksamma statusrader som citerade ur hans dikt "Romanska bågar". Men vad händer när man använder kulturen som tröst? Om konsten förväntas kunna fungera som snuttefilt i livets svåra stunder? Måste kulturen vara lättsmält för att kunna ge oss tröst? Vi diskuterar nyttokultur och får tröstetips av poeten Aase Berg, förläggaren Carl-Michael Edenborg och konstnären Carl-Johan De Geer. Dessutom tar vi reda på vad Tomas Tranströmers poesi har att ge dagens unga poeter. Är han en evig inspirationskälla eller förlegad och för fiffig? Programledare är Jenny Aschenbrenner

När det blev känt att Tomas Tranströmer är årets Nobelpristagare i litteratur, gick det ett sus genom Sverige. På arbetsplatser och i bussar och på torg brast folk ut i ett kollektivt äntligen. Tranströmers dikter hör till de mest älskade och översatta. Och några av hans allra mest kända dikter som "Romanska bågar" är andliga. Utan att för den sakens skull nödvändigtvis vara religiösa, eller bundna till en särskild tro. Snart är det dags för den stora Nobelbanketten i Stockholms stadshus då Tomas Tranströmer ska tilldelas 2011 års Nobelpris i litteratur. Det är ett pris som många svenskar hoppats på, men kanske aldrig riktigt vågat tro på. Under sitt långa diktarliv har Tranströmer ändå inte publicerat fler texter än att de ryms i en eller ett par samlingsvolymer. Men det han har skrivit har spridits och älskats världen över och hans texter har översatts till 60-talet språk. Kanske är det hans sätt att använda metaforer som fängslat så många läsare, och hans sätt att fånga andligheten både i människa och natur. I veckans P4 Kultur träffar vår reporter Hedvig Weibull poeten Ylva Eggehorn, journalisten och litteraturvetaren Eva Ekselius och kyrkoherden Anders Ekhem i Farsta församling, och samtalar om vad Tomas Tranströmers dikter betyder för dem.