Podcasts about kungl

Hanna Hirsch Pauli (1864-1940) var en av de viktigaste svenska konstnärerna kring sekelskiftet 1900. Hon växte upp i en högborgerlig judisk familj i Stockholm och studerade vid Konstakademien, innan penslarna tog henne till Paris. Där blev hon del av en generation kvinnliga konstnärer som upplevde en tidigare oanad frihet, men också fick utstå kränkningar av manliga konstnärer och antisemitiska påhopp från kritiker. Hirsch Paulis konstnärskap hade sin botten i porträttkonsten, men spänner från det ljusa och skira till det dunkla och mångbottnade. Bildningspodden återupptäcker Hanna Hirsch Paulis livshistoria och närstuderar hennes viktigaste målningar, tillsammans med konstvetarna Carina Rech och Katarina Wadstein MacLeod. Samtalsledare: Hedvig Ljungar Klippning: Lars in de Betou. Producent: Magnus Bremmer Bildningspodden är en del av bildningsmagasinet Anekdot, som finaniseras av Stockholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens Jubileumsfond. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Vi önskar er alla ett gott nytt år och vill tacka för så mycket för det gångna året. Kommentera gärna och berätta vad ni tycker har varit bäst i år. Planeringen inför 2025 pågår för fulla muggar och alla fingervisningar om vad som uppskattas mest är värdefulla för oss. Men först ska avsluta poddåret 2024 men en sjujävla berättelse!Norden har sin egen Herakles. Han kallades Beowulf och enligt det kväde som bär hans namn dräpte han tre monster under sin långa och ärofyllda gärning. Sagan är en av JRR Tolkiens största inspirationer för berättelserna från Midgård.Men Beowulfkvädet är också föremål för en intensiv och ganska illasinnad debatt om huruvida den går att använda som historisk källa. Sagan kommer mycket sannolikt från nordiskt 500-tal innan den skrevs ned i England någon gång på 700-talet. Sagan äger rum på Danmark och innehåller referenser till sveakungar och medeltida krig. Är det sanning eller myt? Varför bråkas det så mycket?——Läslista:1.Eriksson, Bo, Tusen år av fantasy: resan till Mordor, Historiska media, Lund, 20202.Eriksson, Kristina Ekero, Vikingatidens vagga: i vendeltidens värld, Första utgåvan, Natur & Kultur, [Stockholm], 20213.Gräslund, Bo, Beowulfkvädet: den nordiska bakgrunden, [Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur], Uppsala, 20184.Lovén, Christian, ‘Beowulf och Gotland: replik till Bo Gräslund', Fornvännen (Print)., 2019(114):4, s. 249-252, 20195.Lönnroth, Lars, Det germanska spåret: en västerländsk litteraturtradition från Tacitus till Tolkien, Första utgåvan, Natur & kultur, Stockholm, 20176.”Drakdödaren som var kung på Gotland” af Klintberg, Bengt i SvD 2018-10-137.”Lätt att rasera teori om Gotländsk Beowulf” Harrison, Dick på SvD.se Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2024 till: Daron Acemoglu, Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, USA, Simon Johnson, Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, USA och James A. Robinson, University of Chicago, IL, USA. Demokrati och välstånd är lättare sagt än gjort. Varför är det så svårt för länder att ta sig ur fattigdom? Årets pristagare har förklarat hur det hänger ihop. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Petra BergmanMedverkande Tommy Andersson, professor i Nationalekonomi och ledamot Kungliga Vetenskapsakademiens priskommitté och Kristian Åström, ekonomikommentator Ekot

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2024 till: Daron Acemoglu, Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, USA, Simon Johnson, Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, USA och James A. Robinson, University of Chicago, IL, USA. Demokrati och välstånd är lättare sagt än gjort. Varför är det så svårt för länder att ta sig ur fattigdom? Årets pristagare har förklarat hur det hänger ihop. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Petra BergmanMedverkande Tommy Andersson, professor i Nationalekonomi och ledamot Kungliga Vetenskapsakademiens priskommitté och Kristian Åström, ekonomikommentator Ekot

Humor kan väcka samförstånd och sympati – men också raka motsatsen. Uttrycket ”det var ju bara på skoj” är ett effektivt skydd mot det faktum att humor också kan såra. Får man verkligen skämta om allt? I månadens ljudessä reflekterar filosofen Stina Bäckström kring humorns ambivalens med hjälp av antikens tänkare. Inläsning och manus: Stina Bäckström Regi och ljuddesign: Lars in de Betou Inspelningsteknik: Marcel Littek, Universität Leipzig. Textredaktör: Hedvig Härnsten Producent: Magnus Bremmer Ljudessän är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, finansierat av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond.

På julafton 1965 anlände en ung bulgarisk lingvist till Paris med 50 francs på fickan. Hon hette Julia Kristeva och landade mitt i 68-vänsterns blomstrande intellektuella, politiska klimat. Snart var hon en av sin generations mest inflytelserika intellektuella röster. Med en unik blandning av lingvistik, psykoanalys och feminism formulerade Kristeva banbrytande tankar om jaget, språket och kroppen. Som tänkare ville hon göra upp med sin tids kollektivism, till försvar för människans singularitet och komplexitet. Filosofen Fanny Söderbäck gästar Bildningspodden och introducerar en tänkare som är högst levande än idag. ///// Fanny Söderbäck är docent och lektor i filosofi vid Södertörns högskola. Hon disputerade vid The New School for Social Research på avhandlingen Revolutionary Time: On Time and Difference in Kristeva and Irigaray och är föreståndare för The Kristeva Circle, ett akademiskt sällskap tillägnat Kristeva tänkande. ///// Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou ///// Bildningspodden är en del av bildningsmagasinet Anekdot, finansierat av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens Jublieumsfond. Fler poddar, essäer och filmer hittar du på anekdot.se

Kring sekelskiftet 1800 började nya idéer att spridas över Europa. På tvärs mot upplysningstidens förnuftstro betonades nu istället det egna jagets känslor och förnimmelser, med en nyväckt fascination för naturen, fantasi, andlighet och till och med skräck. Åtminstone är det ungefär så som romantiken brukar beskrivas. Idéströmningen och estetiken som sprang ur två källor, en tysk och en engelsk, och som snart var globalt spridd, från Ryssland i öst till Brasilien i väst. Men vad är egentligen sant om romantiken? Innebar den verkligen ett brott mot 1700-talet eller var den allra mest en naturlig följd av seklets idéer? Hur kommer det sig att den är så manligt kodat, trots att många kvinnliga författare satte avtryck i tiden? Och hur mycket av romantikens tankegods finns kvar i vår egen tid? Säsongsavslutningen av Bildningspodden fördjupar sig i en mytomspunnen epok. Gäster i studion är idéhistorikern Elisabeth Mansén och litteraturhistorikern Mattias Pirholt. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet. Magasinet produceras på Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och medfinansieras av Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Mer info om gäster samt fler avsnitt, essäer och andra poddar hittar du på anekdot.se

Miljonprogrammet hör till den svenska välfärdsstatens mest bespottade arv. Bostadssatsningen, som under 60- och 70-talen skulle ge bättre bostäder till fler, har kritiserats för allt från segregation till dålig bostadskvalitet. Ändå var satsningen del av en socialpolitisk strävan mot ett mer demokratiskt och solidariskt samhälle. I dagens bostadsbyggande lyser alla sådana ambitioner med sin frånvaro. Hur misslyckat var egentligen miljonprogrammet? Vilka likheter finns med brittiska "projects" och franska "banlieus"? Vad kan miljonprogrammet lära oss om det svenska 1900-talet – och vägarna mot framtidens bostadspolitik? Arkitekturhistorikern Helena Mattsson och statsvetaren Nazem Tahvilzadeh gästar Bildningspodden. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, finansierat av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Mer info om podden, gäster och andra avsnitt hittar du på anekdot.se

Alla skeppsvrak har en gång gjort en storstilad första seglats. Sedan gick någonting fruktansvärt fel. Väl på havets botten börjar en ny historia – det sjunkna skeppets efterliv. Varför är vi så fascinerade av skeppsvrak? Har alla förlista skepp en gemensam nämnare?Vad har vraken fått symbolisera i kulturhistorien? Och bör vi alls bärga sjunkna skepp, om vi vill att de ska bevaras till framtiden? Idéhistorikern Thomas Kaiserfeld, litteraturhistorikern Anna Jörngården Galili och etnologen Simon Ekström gästar Bildningspodden och diskuterar havets ruiner. Läs mer om gästerna på anekdot.se ///////////////// Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning & redigering: Lars in de Betou Ljudteknik: SN7 ///////////////// Avsnittet spelades in live på SN7 i Gamla stan i Stockholm, i samarbete med Riksbankens jubileumsfond. Vi beklagar den delvis bristande ljudkvaliteten i avsnittets första hälft. ///////////////// Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, finansierat av Humanistiska fakulteten vid Stokholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Mer info – liksom fler poddar, essäer och filmer – hittar du på anekdot.se

Vladimir Nabokov (1899-1977) är den rysk-amerikanske författaren som är mest känd för sina komplexa romanbyggen med provokativt innehåll, sitt ekvilibristiska språksinne och maniska fjärilsintresse. Om sitt eget liv var han däremot mycket förtegen. Hur påverkade flykten från revolutionens Ryssland och mordet på flera av hans familjemedlemmar Nabokovs litterära bana? Varför skrev författaren halva livet på ryska och halva på engelska? Hur ska man som läsare förhålla sig till pedofilin i romanen Lolita från 1955? Och vad vill Nabokov bevisa när han ägnar ett helt kapitel åt den 400 år långa historien om en – för intrigen helt betydelselös – blyertspenna? Aris Fioretos gästar Bildningspodden och introducerar ett av 1900-talets mest lästa och omdiskuterade författarskap. ///////// Aris Fioretos är författare, essäist och översättare, litteraturvetare disputerad vid Stockholms universitet och ledamot av Tyska akademien. Fioretos har översatt ett flertal av Nabokovs böcker och är nu aktuell med essäboken Nabokovs ryggrad (Norstedts). ///// Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou. //// Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, finansierat av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Mer info om avsnitt och forskare – liksom fler poddar, essäer och filmer – hittar du på anekdot.se

Ett frö är en förhoppning om det som en dag ska gro, men det rymmer också information om det som har varit. På så vis liknar de idéer från tidigare kulturer, reflekterar Johan Landgren. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vad är ett frö, egentligen? Jag sitter vid köksbordet. Runt omkring mig ligger små påsar och burkar utspridda. Vissa med vackra målningar av grönsaker, andra hemvikta med nästintill oläsliga tecken på. Någonstans mellan femtio och hundra sorter skulle jag gissa att det är. I antal utgör de tusentals fröer. Vart och ett av dem bär inom sig en förhoppning. Att det en dag ska gro. Slå rot. Växa till. Bli något mer. Man kanske kan kalla det ett slags tro?Samtidigt, utanför fönstret, flyger fåglar i skytteltrafik mellan äppelträdets grenar och matstationen. Entita, blåmes, talgoxe, bergfink. För dem är frön något ytterst substantiellt: mat. Överlevnad för dagen. Enligt den brittiska intresseföreningen för fåglar, British Trust for Ornithology, behöver en blåmes energi motsvarande 24 solrosfrön, en femtedel av dess vikt, varje dag. Fröna på bordet framför mig skulle alltså kunna göda en blåmesfamilj en hel vinter! Om blåmesarna kan tänka sig att byta till en mer varierad diet, vill säga. För just de här fröerna har jag dock andra planer.Sedan femton år tillbaka kommer en del av den energi jag stoppar i mig från min egen trädgård. Jag odlar, mestadels sådant som går att äta. Det gör att jag samlat på mig en del fröer genom åren. Dels köpta, dels skördade på plats, dels tillbytta. Under denna period har jag också, den hårda vägen, lärt mig att fröförvaring är en konst. Och att jag definitivt är en amatör.I den byrå i vardagsrummet där jag förvarar mina fröer, i vilken temperaturen över året växlar mellan 15 och 30 grader, förlorar de flesta fröer sin förmåga att gro inom en femårsperiod. Vissa tidigare än andra. Exempelvis kan man undra hur palsternackan har kunnat klara sig i konkurrensen när dess grobarhet sjunker rejält redan efter ett års lagring. Att den därtill, i likhet med de flesta rötter vi odlar här i norr, inte sätter frö förrän andra året gör den inte till den enklaste grönsak att kultivera på egen hand. Mycket lättare är det med andra, som till exempel pumpa och tomat. Vad gäller dessa kan man både äta och ha kakan kvar. Varje fruktkropp innehåller mängder av fröer som enkelt kan torkas och sparas för eget bruk.Några som länge fått äran för att förvara fröer på ett exemplariskt vis är de gamla egyptierna. Enligt historien, som arkeologen Gabriel Moshenka undersöker närmare i en artikel om fröhistoria och myten om mumievetet, lyckades forskare i mitten av 1800-talet odla vete från fröer hittade i Cheopspyramiden. Som Moshenka visar är tyvärr hela historien en myt, och en synnerligen långlivad sådan. Än idag används den i olika sammanhang som en symbol för livskraft och återuppståndelse. En lämplig grogrund för att, som Moshenka uttrycker det, svindla turister, trädgårdsmästare och bönder. Som så mycket annat säljer fröer bättre om de serveras med en riktigt bra historia. Tilläggas bör kanske att egyptiernas tanke med att placera frö i sina gravkammare knappast var att fröerna, tusentals år senare, skulle planteras av ett gäng bleka kolonisatörer hundratals mil norrut. Fröna var tänkta för livet på andra sidan, i vilket grobarheten torde förhålla sig till helt andra parametrar än våra.Ett mer naturvetenskapligt förhållningssätt till frökonservering hittar man hos ”Svalbard Global Seed Vault”, ett internationellt frösamarbete finansierat av norska staten och administrerat av Nordiskt genresurscentrum. Frövalvet, som ligger någon kilometer utanför Longyearbyn, invigdes 2008 och består av ett antal lagerrum som sprängts ut 120 meter in berggrunden. På grund av permafrosten har lokalerna närmast perfekta förhållanden: låg luftfuktighet och en konstant temperatur på –18 grader. Även utan tekniska hjälpmedel kan man där förvara en stor del av världens frösorter på ett sätt som gör att de kan övervintra i hundratals år. Till Frövalvet kan stater vända sig för att säkerställa att lokala frösorter inte förloras för alltid, i händelse av storskaliga naturkatastrofer eller långvariga krig. För några år sedan kunde man läsa i dagstidningarna att ett första sådant uttag av fröer gjorts, av Syrien, några år efter att den egna fröbanken hamnat mitt i stridslinjen.Liksom fröförvaring är en konst är fröodling det. Visst går det att plocka en kärna från ett äpple du just köpt och stoppa ned den i jorden. Den kommer troligen att gro, och om förutsättningarna är någorlunda gynnsamma, växa upp till ett äppelträd. Men med största sannolikhet kommer det inte ge samma sorts frukt som den du just ätit, då äppelblomman som fröet härstammar från pollinerats av pollen från blommor på andra äppelsorter med delvis andra genuppsättningar. Kanske blir det ändå ett gott äpple, och en helt ny sort är född.Jag sitter med mina fröer. Väger dem i handen, mäter dem mellan fingertopparna. Allt som göms i dem. Inte bara gener, utan också information om vad vart och ett av fröna varit med om. Jordmån, vattentillgång, temperatur är registrerad. På så sätt liknar fröna de idéer från tidigare kulturer, nedtecknade på papyrusblad och pergament, som vi ännu idag går tillbaka till. Hoprullade skrifter. Också för de flesta av dem är originalen sedan länge förlorade. Vi vet till exempel inte vad som inspirerade Hesiodos att i ”Verk och dagar”, på sjungande hexameter, nedteckna en lång rad instruktioner och förmaningar om konsten att odla. Eller vilka odlingsexperiment som föregick Columellas lexikon om romerskt jordbruk, ”De Re Rustica”. De manuskript som existerar idag är till största del traderade kopior av tidigare manuskript, vilka nedtecknats och sparats i bibliotek runt om i världen.Och även om det största av biblioteken, det i Alexandria, brann upp, och med det många oersättliga tankar och idéer, är det tack vare de bibliotekarier och skrivare som arbetade där, och på andra platser i det vidsträckta romerska riket, som ändå något finns kvar. Vi kanske inte vet exakt vad som ligger bakom Hesiodos och Columellas tankegods – men vi har det viktigaste kvar – idéerna. På samma sätt är det med äpplen och päron, palsternackor och pumpor. Vi kan inte med säkerhet veta deras ursprung, men vi kan ta ett bett av dem. Känna smaken och konsistensen. Låta dem fylla magsäcken. Sönderdelas och spridas i kroppen.Skicka därför, när du smälter maten, en tanke till alla dåtida, nutida och framtida fröarkivarier och bibliotekarier. Till Svalbard, som sägs vara säkrat även för de värsta klimatscenarierna. Och till biblioteken som i kulvertar runt om i världen, ofta djupt under jord, förvarar vårt tankegods till kommande generationer.Johan Landgren, poet och litteraturvetareLitteratur:Gabriel Moshenska: “Esoteric Egyptology, Seed Science and the Myth of Mummy Wheat”, Open Library of Humanities 3(1), 2017. https://doi.org/10.16995/olh.83Hesiodos: Theogonin samt Verk och dagar. Översättning Ingvar Björkeson. Natur och kultur, 2003.Columella: Tolv böcker om lantbruk: en tvåtusenårig romersk lantbrukslära (De re rustica). Översättning Sten Hedberg. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, 2009.

Astrid Lindgren är Sveriges mest lästa och översatta författare genom tiderna. Pippi Långstrump, Karlsson på Taket och Madicken har gjort avtryck långt utanför Sveriges gränser. Men Lindgren var också en vass opinionsbildare och en tongivande förläggare under den svenska barnlitteraturens guldålder. Också för sin egen litterära framgång spelade hon många roller: litterär agent, skicklig marknadsförare och manusförfattare till alla filmatiseringar. Vad var det som gjorde hennes författarskap så framgångsrikt? Vilken betydelse hade de tidiga erfarenheterna som journalist och sekreterare under krigsåren? Och är Bröderna Lejonhjärta och Ronja mer politiska verk än vad det samtida debattklimatet hävdade? Litteraturvetaren Malin Nauwerck gästar Bildningspodden ////// Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou ////// Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet. Podden produceras av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och finansieras av Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens Jubileumsfond. Mer info om avsnitt och gäster – liksom fler poddar, filmer och essäer – hittar du på anekdot.se

Av alla känslor är extasen den allra starkaste – oavsett om det handlar om euforisk lycka, gränslös njutning, andlig hänryckning eller droginducerat rus. Extas är en kroppslig känsla som tar dig utanför kroppen och bortom språket. Det sista avsnittet i Bildningspoddens serie om känslor försöker fånga in detta gränslösa begrepp, genom att följa extasens kulturhistoria från antika orakler och barockskulpturer till shamanism, lajv och bdsm. Gäster i avsnittet är litteraturvetaren Kristina Fjelkestam och religionshistorikern Peter Jackson Rova. /////// Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou /////// Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet. Podden produceras av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och finansieras av Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens Jubileumsfond. Mer info om avsnitt och gäster – liksom fler poddar, filmer och essäer – hittar du på anekdot.se

De flesta av oss har någon gång blivit riktigt rasande. Men vad är egentligen ilska? Är den bara en extrem form av irritation eller något helt väsensskilt? Och hur hanterar vi den bäst? Är det rentav bra att låta topplocket gå med jämna mellanrum – eller göder det i längden bara mer ilska? Ilskans natur fascinerade redan Aristoteles och diskuterades flitigt i psykologins barndom i slutet av 1800-talet. I det fjärde avsnittet av Bildningspoddens serie om känslor låter vi blodet koka tillsammans med psykologiprofessorn Hugo Hesser. ////////// Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou ////// Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet. Podden produceras av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och finansieras av Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens Jubileumsfond. Mer info om avsnitt och gäster – liksom fler poddar, filmer och essäer – hittar du på anekdot.se

En gråtande bebis får ofta andra bebisar att gråta. Men betyder det att de tycker synd om varandra? Empati är en lika omdebatterad som komplex känsla. Vissa menar att vi lever i ett empatilöst samhälle. Men vad är egentligen empati? Hur förhåller det sig till sympati? Hur empatiskt var 1600-talet gentemot funktionshindrade? Och kan historiska vittnesmål långt tillbaka i tiden väcka genuin empati hos en historiker? Historikern Mari Eyice gästar det tredje avsnittet i Bildningspoddens serie om känslor. ////////// Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou. ////////// Bildningspodden är en del av bildningsmagasinet Anekdot, finansierat av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Mer information om avsnitt och gäster – liksom fler poddar, filmer och essäer – hittar du på anekdot.se.

Självhjälpslitteraturen vill ofta lära oss att den som är glad och tänker positivt mår bättre och lever längre. Andra har menat att det i själva verket är glädjedödaren som maximerar lycka för så många som möjligt. I det andra avsnittet i Bildningspoddens serie om känslor lever vi oss in i glädjens historia och psykologi. Går glädje att mäta? Hur förhåller den sig till lycka, förnöjsamhet och salighet? Är glädje samma sak idag som den var på 1400-talet? Och hur har glädjen sett ut och låtit genom kulturhistorien? Idéhistorikern Annelie Drakman gästar Bildningspodden. ///////////////////////////// Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou. ///////////////////////////// Bildningspodden är en del av bildningsmagasinet Anekdot, finansierat av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Mer information om avsnitt och gäster – liksom fler poddar, filmer och essäer – hittar du på anekdot.se.

Gäst i veckans podd är Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms Universitet och ledamot i Kungl. Vetenskapsakademien och Svenska Akademien. I Wikforss senaste bok »Filosofiska klarlägganden i en grumlig tid« samlas ett urval av hennes kulturartiklar och debattexter från de stormiga åren 2018–2023. Vad händer med demokratin när populister får makten över politiken? Hur ser hoten mot yttrandefriheten ut när auktoritära krafter växer sig starka? Och hur stärker vi det förnuftiga och demokratiska samtalet i postsanningens tid? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt hälsar vi på Kayo Mpoyi i hennes ateljé på Kungl. Konsthögskolan där hon studerar, med oss har vi Fredrik Linqvist som rest hit från Tyskland där han bor och arbetar. Kayo tecknar av och karvar ut bilder ur familjens fotoalbum i träsnitt, gräver i sin historia och vecklar ut minnen och berättelser. Stocken, själva träplattan blir i sig ett material som inkluderas i det pågående minnesarbetet. Fredrik Lindqvist är på besök i Sverige inför öppningen av sin utställning på galleri Astley i Uttersberg. Hans storskaliga träsnitt på tyg har beskrivits som att de andas en intensiv längtan efter äventyr, romantik, lust och liv – en samtida färgstark mix av en mängd berättelser. Tack för att ni lyssnar!

På 1950-talet var 90 procent av alla kläder som konsumerades i Sverige också sydda inom landets gränser. Men på bara något decennium förändrades allt. Idag är svensktillverkade kläder närmast obefintliga. Vad var det som hände? Det brukar kallas tekokrisen. En globaliserad marknad och en förändrad syn på mode omstöpte textil- och konfektionsindustrin i grunden på bara några år. I Sverige fick hundratals fabriker lägga ner. Tusentals sömmerskor – många med invandrarbakgrund – förlorade sina jobb. Mindre samhällen gick under. En ny epok väntade: de stora modekedjornas och de billiga plaggens tid. Men också födelsen av en av världens minst jämlika och mest miljöförstörande branscher. Gäster i studion är ekonomihistorikern Marie Ulväng och historikern Johannes Daun. Marie Ulväng är ekonomihistoriker specialiserad på kläder och mode, verksam som biträdande lektor i modevetenskap vid Stockholms universitet. Johannes Daun är historiker, specialiserad på industrihistoria, disputerad vid Göteborgs universitet och just nu verksam vid Textilmuseet i Borås. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou. Ljudteknik, länk: Patrik Vörén, Göteborgs universitet. Bildningspodden är en del av bildningsmagasinet Anekdot, finansierat av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet, Kungl. Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Mer information om avsnitt och gäster – liksom fler poddar, filmer och essäer – hittar du på anekdot.se.

Välkommen till ett möte med juridikprofessor Björn Lundqvist, aktuell med boken ”Regulating Access and Transfer of Data”. Medverkande Björn Lundqvist är professor i europarätt med inriktning mot konkurrensrätt vid Stockholms universitet. Han forskar om regleringen av den digitala ekonomin och ingick i SNS Konjunkturråd 2021 som skrev rapporten Digitalisering och konkurrens. Björn Lundqvist är även föreståndare för Nätverket för Europarättsforskning samt Institutet för Europarätt. Hans nya bok Regulating Access and Transfer of Data är utgiven vid Cambridge University Press. Maja Fjaestad är docent i teknopolitik och affilierad forskare vid Karolinska institutet. Hon har bland annat varit statssekreterare hos dåvarande socialminister Lena Hallengren, med ansvar för AI- och teknikfrågor inom hälso- och sjukvård samt krishantering av coronapandemin. Maja Fjaestad är senior rådgivare åt AI-Sweden, styrelseledamot vid Göteborgs universitet och ledamot i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).

Värvade soldater har spelat en viktig roll inom den svenska krigsmakten, ända sedan Gustav Vasa började rekrytera tyska legoknektar på 1500-talet. Det fanns ett behov av snabbt gripbara värvade soldater på fästningar och i städer både för den yttre och inre säkerheten.De värvade soldaterna tvingades leva under svåra förhållanden i undermåliga förläggningar, med låg lön och drakonisk disciplin. Och det omgivande samhället föraktade de värvade soldaterna som rekryterades från de lägsta skikten i samhället. De värvade regementena hade stora problem att rekrytera soldater, medan livet som indelt soldat med eget torp länge var eftertraktade tjänster.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lars Ericson Wolke, professor i historia vid Försvarshögskolan och aktuell med boken Nationens avskum, militärens elit – Myt och sanning om de värvade soldaterna i Sverige.Det har funnits värvade yrkessoldater i den svenska armén sedan medeltiden vid sidan om de indelta och senare värnpliktiga soldaterna. Många värvade soldater var tvångsrekryterade, deras lön var usel, disciplinen hård och de inhystes i dåliga inkvarteringar. Att de sedan kunde beskrivas som ”nationens avskum” gjorde knappast deras situation bättre. Men bilden var inte entydig - elitförband som Svea och Göta livgarde utgjordes av värvade soldater.Under medeltiden var det vanligt med inhyrda knektar i hela Europa, men det var först under 1500-talet som de erfarna och välutbildade landsknektarna blev en viktig del av Sveriges krigsmakt. På 1700-talet kom värvade soldater att utgöra runt en tredjedel av krigsmaktens personal. De placerades som garnisoner i de viktigaste fästningarna i Sverige, såsom Sveaborg och Helsingborg, Lovisa (Degerby), Hangö och Svartholm. Det är först år 1952 som de värvade soldaterna avskaffas.Lokalsamhället såg de värvade soldaterna på fästningar och i städer som oönskade främlingar. Och tvånget att inhysa värvade soldater hos borgare ansågs mycket betungande. Men krigsmakten hade ett behov av snabbt gripbara soldater både för den yttre och inre säkerheten. Och under perioder av krig kunde hälften av soldaterna vara värvade.Dessutom krävde både armén och marinen välutbildade i specialtruppslag som artilleriet och ingenjörerna. Dessa krav kunde inte de indelta soldaterna eller senare de värnpliktiga matcha.Efter införandet av värnplikten år 1901 var rekryteringen av stamanställda volontärer nödvändig för att förse armén med en tillräcklig mängd underbefäl och även underofficerare. Det stamanställda manskapet var under 1900-talets första hälft, en viktig förutsättning för utbyggnaden av ett värnpliktsförsvar.Bild: Värvare av Gustaf Cederström (1879), Nationalmuseum, Erkännande-DelaLika (CC BY-SA), Digitaltmuseum.Musik: Kungl. Göta Livgardes Paradmarsch av KUNGL. SVEA LIVGARDES MUSIKKÅR, Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Svenska soldaters verklighet under 250 år.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Saklig nyhetsjournalistik - eller publikfriande underhållning? Vad public service-medierna egentligen ska syssla med har debatterats i generationer. Frågan har knappast blivit mindre aktuell i vår tids spretiga medielandskap, snarare mer intensivt diskuterad. Så hur sammanfattar vi public service kärnuppdrag idag? När i historien uppstod idén om att bilda oberoende, kollektivt finansierade mediebolag? Hur har public service-medier förhållit sig till sina kommersiella konkurrenter genom tiderna - från 50-talets piratradio till betal-tv och de nya digitala aktörerna? Vad går det så kallade ”speglingsuppdraget” och opartiskheten egentligen ut på? Och är fenomenets framtid verkligen så hotad som många säger? Medievetarna Andreas Widholm och Ester Pollack reder ut begreppen i säsongsavslutningen av Bildningspodden. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet. Anekdot finanserias av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Gäst i veckans podd är Bertil Fredholm, professor emeritus i farmakologi och ledamot av Kungl. Vetenskapsakademin. I sin nya bok Människans eviga frågor reflekterar Fredholm i sex essäer om det största och det minsta, om universum och cellerna, om antikens Grekland och 1900-talets Oxford. Varför är Ludwig Wittgenstein så komplicerad? Vad menade Aristoteles när han sa att det besjälade är något levande? Hur kan vi fungera rationellt när vårt handlande är så känslostyrt? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett samtal om hur havets ändrade roll ställer nya krav på Sveriges sjöförsvar med Niklas Granholm, forskningsledare på FOI och kommendör Per Edling från Försvarsmaktens operationsledning. Båda är även ledamöter av Kungl. Örlogsmannasällskapet och Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Simone de Beauvoir (1908-1986) är författaren och existentialisten som blev 1900-talets stora feministiska ikon. Hennes verk ”Det andra könet” (1949) förändrade för alltid hur vi talar om kön och jämlikhet. Som skönlitterär författare hör hon till den franska efterkrigstidens viktigaste och med sina filosofiska skrifter blev hon en av existentialismens mest originella röster. Ändå framställs filosofen Beauvoir ofta felaktigt som en uttolkande efterföljare till sin livskamrat Jean-Paul Sartre. Hur kommer det sig? Vilka är Beauvoirs viktigaste idéer? Och hur ska vi förhålla oss till dem idag? Bildningspodden introducerar en av 1900-talets intellektuella giganter. Gäst i studion är Ulrika Björk, lektor i filosofi vid Södertörns högskola. Hon är specialiserad på 1900-talets politiska filosofi och disputerade 2008 på en avhandling om Simone de Beauvoirs filosofiska tänkande. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet. Anekdot finanserias av Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Var börjar litteraturhistorien? Hos Homeros, skulle många säga. Tillsammans med Sapfo utgör han vad som ofta kallas den västerländska litteraturens vagga. Hans verk Illiaden och Odysséen – som berättar historien om det trojanska kriget och den ärrade hjälten Odysseus hemresa till ön Ithaka – ligger till grund för sättet vi berättarhistorier än idag. I historiska källor omnämns han som en blind man från ön Chios, men i senare tid är en lika gångbar teori att Homeros egentligen var ett samlingsnamn för ett kollektiv av sångare. Hur uppstod egentligen Homeros berättelser? Hur har de traderats genom historien? Och hur kommer det sig att vi fortfarande, 2700 år senare, fascineras av Odysseus öden och äventyr? Gäst i avsnittet är Anders Cullhed, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, specialiserad på den äldre litteraturhistorien. Han är även ledamot av Kungl. Vitterhetsakademien och bland annat författare till den Augustnominerade biografin Dante – den första författaren (Natur & Kultur, 2021). Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou

Link to bioRxiv paper: http://biorxiv.org/cgi/content/short/2023.03.25.534198v1?rss=1 Authors: Senn, W., Dold, D., Kungl, A., Ellenberger, B., Jordan, J., Bengio, Y., Sacramento, J., Petrovici, M. A. Abstract: One of the most fundamental laws of physics is the principle of least action. Motivated by its predictive power, we introduce a neural least-action principle that we apply to motor control. The central notion is the somato-dendritic mismatch error within individual neurons. The principle postulates that the somato-dendritic mismatch errors across all neurons in a cortical network are minimized by the voltage dynamics. Ongoing synaptic plasticity reduces the somato-dendritic mismatch error within each neuron and performs gradient descent on the output cost in real time. The neuronal activity is prospective, ensuring that dendritic errors deep in the network are prospectively corrected to eventually reduce motor errors. The neuron-specific errors are represented in the apical dendrites of pyramidal neurons, and are extracted by a cortical microcircuit that `explains away' the feedback from the periphery. The principle offers a general theoretical framework to functionally describe real-time neuronal and synaptic processing. Copy rights belong to original authors. Visit the link for more info Podcast created by Paper Player, LLC

P1 Kultur guidar dig genom ett år då pandemirestriktionerna äntligen lättade på landets scener, men där publiken hade svårt att hitta tillbaka. Vilka var de stora höjdpunkterna? Och vad utmärker teateråret 2022? Vilka överraskningar och genombrott har vi sett? P1 Kulturs panel av teaterkritiker, Kristina Lindquist och Loretto Villalobos, blickar tillbaka och korar sina favoriter.KRISTINA LINDQUISTS TRE BÄSTA UPPLEVELSER:Kung Mor av Jenny Tunedal och Christina Ouzounidis på Teater Galeasen, i regi av Christina Ouzounidis.(Macbeth) av Jens Ohlin och Hannes Meidal (fritt efter William Shakespeare) på Dramaten, i regi av Jens Ohlin.Borkmania av Henrik Ibsen/Alejandro Leiva Wenger på Malmö stadsteater, i regi av Stefan Pucher.LORETTO VILLALOBOS TRE BÄSTA UPPLEVELSER:"Strandad" av Karin Rehnqvist på Kungl. Operan."The tale of the great computing machine" av Carl och Åsa Unander-Scharin på Reaktorhallen, KTH."Ålevangeliet" av Patrik Svensson och Emmy Lindström på Folkoperan m.fl.SUZANNE OSTEN OM NORÉN: JAG LÄRDE UPP HONOM SOM REGISSÖRRegissören Suzanne Osten lärde känna Lars Norén redan 1981, när han var ny i teatervärlden. Nu arbetar hon med Lars Noréns texter igen när hon sätter upp hans sista efterlämnade pjäs "Temps mort" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Vår reporter Björn Jansson träffade henne under repetitionerna.Programledare: Lisa Wall Producent: Felicia Frithiof

P1 Kultur guidar dig genom ett år då pandemirestriktionerna äntligen lättade på landets scener, men där publiken hade svårt att hitta tillbaka. Vilka var de stora höjdpunkterna? Och vad utmärker teateråret 2022? Vilka överraskningar och genombrott har vi sett? P1 Kulturs panel av teaterkritiker, Kristina Lindquist och Loretto Villalobos, blickar tillbaka och korar sina favoriter.KRISTINA LINDQUISTS TRE BÄSTA UPPLEVELSER:Kung Mor av Jenny Tunedal och Christina Ouzounidis på Teater Galeasen, i regi av Christina Ouzounidis.(Macbeth) av Jens Ohlin och Hannes Meidal (fritt efter William Shakespeare) på Dramaten, i regi av Jens Ohlin.Borkmania av Henrik Ibsen/Alejandro Leiva Wenger på Malmö stadsteater, i regi av Stefan Pucher.LORETTO VILLALOBOS TRE BÄSTA UPPLEVELSER:"Strandad" av Karin Rehnqvist på Kungl. Operan."The tale of the great computing machine" av Carl och Åsa Unander-Scharin på Reaktorhallen, KTH."Ålevangeliet" av Patrik Svensson och Emmy Lindström på Folkoperan m.fl.SUZANNE OSTEN OM NORÉN: JAG LÄRDE UPP HONOM SOM REGISSÖRRegissören Suzanne Osten lärde känna Lars Norén redan 1981, när han var ny i teatervärlden. Nu arbetar hon med Lars Noréns texter igen när hon sätter upp hans sista efterlämnade pjäs "Temps mort" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Vår reporter Björn Jansson träffade henne under repetitionerna.ESSÄ: OM VAD SOM HÄNDER VID STRANDKANTEN"Mina älskade stränder äts upp av mänsklig dumhet", säger journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén om ett myllrande och fascinerande havsliv och en skrämmande utveckling, i dagens essä från OBS.Programledare: Lisa Wall Producent: Felicia Frithiof

Ljudets potential | Två konstnärer diskuterar Jesper Norda och Åsa Stjerna har i sina respektive konstnärskap länge arbetat med ljud som konstnärligt medium. I den här podden diskuterar de utifrån sitt gemensamma offentliga konstverk “Stilla Tid ljudets” potential och den konstnärliga processens villkor. Konstverket installerades 2021 på Universitetssjukhuset Örebro. : : : Jesper Norda är konstnär, ljuddesigner/tonsättare och arbetar även som lärare på Högskolan för Design och Konsthantverk, Göteborg, han har även komponerat introt till Konst I Blekinge-podden. Tystnaden, pusslet och melodin är centrala begrepp I hans konstnärsskap. ”Det handlar om att gestalta det jag upplevde som barn när jag försökte lära mig spela gitarr: ögonblicket när man lyckas översätta ett gytter av svarta prickar på ett vitt papper till en meningsfull kroppslig och känslomässig erfarenhet: när det intellektuella filtret ger vika och det känns i magen.” - Jesper Norda Jesper Norda http://www.jespernorda.com/art/ : : : Åsa Stjerna är ljudkonstnär som använder ljud och lyssnande som konstnärliga medier i utforskandet av det offentliga rummet. I hennes platsspecifika ljudinstallationer undersöker hon platsers ofta underliggande historiska, sociala och politiska strukturer, och gör dessa förnimbara genom konsten. Utställningen ”Mare Balticum – A Sonic Goegraphy” visades 2016 samtidigt på två platser, Kulturcentrum Ronneby konsthall, Blekinge och Kumu Art Museum,Tallinn. Projektet handlade om en konstnärlig utforskning av Östersjöns ljudlandskap. Åsa Stjerna är utbildad inom filosofi och musikvetenskap, studerade bl.a. vid Konstfack och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm Åsa Stjerna https://asastjerna.se/ : : : http://www.konstiblekinge.se/2022/10/23/asastjernajespernorda/

Sanne Kofod Olsen er nyudnævnt rektor for Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Det svarer til nogenlunde til vores kongelige Kunstakademi - og der har Sanne faktisk også været rektor. Det kalder jo på en sammenligning af de to skoler - og de to virkeligheder, man skal forberede eleverne til. Sanne Kofod Olsen er med os i dag. Værter: Linnea Albinus Lande og Tore Leifer.

Mats pratar med flyer-fantasten Jonas Olsson, både om flyers generellt och om den stora flyersamling som Jonas donerade till Kungl. biblioteket 2015. Vi får även en spännande inblick hur det gick till att festa och arrangera klubbar i Stockholm på 90-talet. Inspelat i februari 2022. Kolla in vår samarbetspartner Ticketswap: www.ticketswap.se Supporta Dansmusikpodden via Patreon: www.patreon.com/dansmusikpodden Swisha oss på 1230423798: QR-kod: https://www.dropbox.com/s/qcvkxf7eg2rin16/qr.png?dl=0 Snacka loss i vår Facebook-grupp: www.facebook.com/groups/1813288435494427 Följ oss: Instagram: www.instagram.com/dansmusikpodden Facebook: www.facebook.com/dansmusikpodden Twitter: www.twitter.com/dansmusikpodden Özze: www.instagram.com/ozze.can Mats: www.instagram.com/matswurnell Mejla oss: dansmusikpodden@gmail.com

Redan de gamla grekerna visste hur man drog en bra vits. Att se någon ramla eller släppa sig i en allvarlig situation har sannolikt alltid lockat till skratt. Vårt behov av att skratta tycks djupt mänskligt. Men går det att förklara varför vi tycker vi saker och ting är roliga? Vad kan humorn i så fall säga om oss som människor? Varför var Bibeln en viktig milstolpe i humorns historia? Och har vår egen samtid blivit alltför humorlös? Bildningspodden pratar allvar om humorns idé- och filosofihistoria. Gäst i studion är Ola Sigurdson, professor i tro- och livsåskådningsvetenskap vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Han är aktuell med det närmare 1400 sidor tjocka trebandsverket Gudomliga komedier (Glänta, 2021), om humorns idéhistoria och filosofi, och är nybliven ledamot av Kungl. Vitterhetsakademien. Sigurdson är även verksam som skribent i dagspress och kulturtidskrifter. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer. Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges främsta humanioraforskare berättar, förklara Avsnittsbilden är en illustration ur George Vaseys bok "The Philosophy of Laughter and Smiling" (1875). Foto: Wikimedia Commons.

Var Selma Lagerlöf lesbisk? Eller vore en sådan etikett att tvinga på historien vår tids definitioner och begrepp? Anna Blennow reflekterar över kärlekens namn utifrån några gamla fotografier. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Två kvinnor ser in i kameran. Den ena, mörka, sitter upprätt i en höghalsad svart klänning. Mot henne, tätt intill, lutar sig den andra, ljushåriga. Hon har en penna i sin uppsträckta hand, nästan som ett vapen. På ett annat fotografi ser vi dem igen. Nu sitter de sida vid sida i varsin stol, inte lika nära. Den mörka håller i en bok. Under de uppslagna pärmarna, nästan skymda, skymtar kvinnornas händer som närmar sig varandra, rör vid varandra. Den ljushåriga kvinnan är Selma Lagerlöf. Den mörka är Sophie Elkan, hon som kallats Lagerlöfs reskamrat och väninna. Men när deras brevväxling offentliggjordes 1990, 50 år efter Lagerlöfs död, visade det sig att deras relation gått betydligt djupare. Nu ser vi ytterligare ett fotografi. En halvnaken kvinna med en lilja i handen sitter på en hög tron i klassicerande stil. Eller är det en kvinna? Hennes nedböjda ansikte påminner om antika avbildningar av androgyna gudar som Dionysos och Apollon. Framför henne knäböjer en annan kvinna, endast iklädd ett par snörda sandaler i grekisk stil. Kvinnorna på bilden är den amerikanska författaren Natalie Barney och hennes älskarinna Eva Palmer. Såväl den explicita scenen som vårt källmaterial tydliggör att de var mer än bara väninnor. Natalie Barney levde öppet som lesbisk i Paris, där hon höll litterära salonger, och Palmer var en i raden av hennes många kärlekar. Fotografierna av de båda paren är tagna runt sekelskiftet 1900. De har många gemensamma beröringspunkter, samtidigt som deras uttryck är väsensskilda från varandra. Hur gestaltades relationer mellan kvinnor vid den här tiden, och varför? Att Selma Lagerlöf levde i flera nära förhållanden med kvinnor har varit välkänt. Genom sin yrkesutbildning till lärarinna mötte hon kvinnor som av olika skäl flytt förväntan om make och äktenskap. Under den tio år långa anställningen vid flickläroverket i Landskrona i slutet av 1800-talet svärmade Selma såväl för kolleger som för kvinnor i Köpenhamns kulturkretsar. Senare blev Sophie Elkan och därpå Valborg Olander hennes långvariga livskamrater. Men när hennes brevväxling med Elkan och Olander publicerades för några decennier sedan fick dess innehåll ett blandat mottagande. Fanns det verkligen tillräckligt med bevis i breven för att Lagerlöf var lesbisk? En recensent menade att man inte borde göra Lagerlöf till något slags pionjär för modernt enkönade förhållanden, utan istället fokusera på hennes verk. Och i sin biografi över Lagerlöf är Anna-Karin Palm genomgående tveksam till att definiera Lagerlöfs sexualitet. Ja, hur ska man benämna de kärleksrelationer mellan kvinnor som vi kan spåra historiskt, och vad får det för följder? Vad kallade kvinnorna själva sina relationer, i en tid då homosexualitet inte myntats som vedertagen term? Den sista frågan behandlas i antologin Den kvinnliga tvåsamhetens frirum, där litteraturvetare, historiker och genusvetare skildrar kvinnopar i det tidiga 1900-talet, bland annat just Lagerlöf och Elkan. Dokumenterade relationer mellan kvinnor vid den här tiden stod i nära samband med den framväxande kvinnorörelsen, och valet att leva tillsammans med en annan kvinna tolkas därför ibland i ljuset av politik och ideologi. Det framhävs också ofta att brevkulturen under perioden präglas av ett sensuellt språk, där smekningar och kyssar kunde sändas fram och åter mellan kvinnor utan att detta nödvändigtvis behöver tolkas som speglingar av en erotisk situation. Men detta, precis som tidens syn på kvinnlig sexualitet som obetydlig, passiv och ofarlig, kunde å andra sidan skapa frirum där begär mellan kvinnor kunde passera oförmärkt under radarn. Det poängteras av flera författare i antologin att en tid som ännu saknade fasta sexologiska etiketter kan ha möjliggjort en mera fri och flytande skala mellan vänskap och sexualitet. En bildad bakgrund var också något som var gemensamt för många av kvinnoparen, såväl Lagerlöf och Elkan som Eva Palmer och Natalie Barney. Palmer hade läst latin och grekiska vid Bryn Mawr, det första amerikanska högre lärosätet för kvinnor. Lagerlöf studerade vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, den första akademiska utbildningen för kvinnor i Sverige. Men medan Palmer och Barney arrangerade uppläsningar och föreställningar kring Sapfos dikter, raderades alla anspelningar på lesbisk kärlek i svenska tolkningar av Sapfo, och pronomen byttes till och med från feminint till maskulint i översättningar. Lagerlöfs tidiga litterära förebilder är svenska och manliga, som Bellman och Runeberg. Därför är det inte oväntat att de ord som kvinnor som Elkan och Lagerlöf använder för att beskriva sina relationer inte är hämtade från den antika världen. Istället talas det i hemlighetsfulla antydningar om magnetism, trollmakt och livsmakt. Vid samma tid skriver Eva Palmer i ett kärleksbrev hur hon föreställer sig Natalie Barney dansa naken med hennes egen kropp som dansgolv. Och Barneys diktsamlingar dominerades av kärlekslyrik uttalat riktad till kvinnor, med Sapfo som ständig ledstjärna. Det finns också ett högst reellt skäl till att vi finner en så stor skillnad i öppenhet kring hur kvinnornas kärlek gestaltas. I Frankrike, där Barney och Palmer levde, var homosexualitet inte olagligt enligt lagsamlingen Code Napoléon från 1804 (som också medgav religionsfrihet och allas likhet inför lagen). I Sverige var homosexuella handlingar förbjudna i lag ända till 1944, mellan såväl män som kvinnor. När Lagerlöf skriver till Elkan att de borde bränna sina brev  Det är farligt för oss, som det nu är var det troligen inte bara omgivningens reaktioner hon syftade på, utan också ett påtagligt hot om juridisk straffbarhet. Och öppenhet kan också vara en klassfråga. Natalie Barney kom från en förmögen familj och var ekonomiskt oberoende: hon behövde inte bry sig om eventuell skandalisering. Selma Lagerlöf var tvungen att försörja sig själv, först som lärarinna och sedan som författare, på grund av familjens sviktande finanser. En månskensnatt i Landskrona. Selma Lagerlöf vandrar längs Strandpromenaden med Anna Oom, en av hennes tidiga romantiska förbindelser. Senare skriver Anna till Selma och påminner om hur de stod där tillsammans på udden, och hur hon sedan sökt sig tillbaka dit ensam och plockat en stor bukett blommor. Vi kan aldrig säkert få veta hur mycket fysiskt begär som dolde sig i deras svärmeri. Men om vi inte tar möjligheten i beaktande, kommer vi inte heller att kunna reflektera över den brännande frågan: hur var det att vara lesbisk i Landskrona runt år 1900? Att det då ännu inte fanns någon konkret term för fysiska relationer mellan kvinnor betyder inte att något sådant begär inte existerade. Om vi fortsätter att beskriva sekelskifteskvinnornas kärleksförhållanden som vänskap med inslag av romantik riskerar vi att reprisera en förmodern föreställning om kvinnans svaga och outtalade sexualitet. Då förblir den, som Eva Borgström och Hanna Markusson Winquist skriver i antologin, kärleken som inte vågar säga sitt namn the love that dare not speak its name. Anna Blennow Litteratur: Eva Borgström & Hanna Markusson Winquist (red.), Den kvinnliga tvåsamhetens frirum. Kvinnopar i kvinnorörelsen 18901950, Appell förlag 2018. Ying Toijer-Nilsson, Du lär mig att bli fri. Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan, Bonniers 1992. Ying Toijer-Nilsson, En riktig författarhustru. Selma Lagerlöf skriver till Valborg Olander, Bonniers 2006. Anna-Karin Palm, Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf, Bonniers 2019. Artemis Leontis, Eva Palmer Sikelianos. A Life in Ruins, Princeton University Press 2019. Ingrid Svensson, Ett magiskt rum. Salonger i 1920-talets Paris, Ellerströms 2017. Sigrid Schottenius Cullhed, När Sapfo kom ut, Klassisk filologi i Sverige: reflexioner, riktningar, översättningar, öden, red. Eric Cullhed och Bo Lindberg, Kungl. Vitterhetsakademien 2015.

Utöver att vara VD för Musik i Syd, som är en av Båstad kammarmusikfestivals samarbetspartner, är Susanne Rydén preses i Kungl. Musikaliska Akademien. På årets festival var hon inte endast besökare, utan höll även ett föredrag om den jubilerande akademins 250-åriga historia. I samtal med Barbro Hedvall spinner hon vidare på föredragstemat och blickar framåt. - Kungl. Musikaliska Akademiens webbplats: http://www.musikaliskaakademien.se/ - Båstad Kammarmusiks webbplats: https://www.bastadkammarmusik.se/ - Facebook: https://www.facebook.com/bastadkammarmusik

What were the pre-Christian religious traditions of England like? This two part series serves as an introduction to Anglo-Saxon paganism. In this podcast we will look at the evidence we have for the pagan gods of the Anglo-Saxons and will compare them to what we know about the Norse equivalents that Vikings worshipped. At times it is also necessary to use Indo-European comparative mythology to understand the gods and goddesses of the Anglo-Saxons. “Anglo-Saxon paganism” refers to the Germanic pagan traditions brought to Britain in the 5th century and which persisted in surprising ways even after the Christianisation of Anglo-Saxon England over the 7th and 8th century. (This podcast is also available as a video on YouTube and Odysee)Sources:Chaney, W. A. 1972. The Cult of Kingship in Anglo-Saxon England: The Transition from Paganism to Christianity, The Germanic Review: Literature, Culture, Theory, 47:2, 141-143Das, R. et al. 2016. Localizing Ashkenazic Jews to Primeval Villages in the Ancient Iranian Lands of Ashkenaz, Genome Biology and Evolution, Volume 8, Issue 4.Dowden, K. 2000. European Paganism: The Realities of Cult from Antiquity to the Middle Ages. London and New York: Routledge. p. 229.Dumezil, G. 1988. ‘Mitra-Varuna: An Essay on Two Indo-European Representations of Sovereignty’Ealdorblotere, T. 2020. To Hold the Holytides.Faussett, B. 1856, Inventorium Sepulchrale. An Account of Some Antiquities dug up at Gilton, Kingston, Sibertswold, Bafriston, Beakesbourne, Chartham, and Crundale, in the County of Kent, from A.D. 1757 to A.D. 1773 (London 1856).Grimm, J. 1835. Deutsche Mythologie.Helmbrecht, M. 2012. A winged figure from Uppåkra HelmbrechtKemble, J. M. 1876. The Saxons in EnglandKershaw, K. 2000. ‘The one-eyed god: Odin and the (Indo-)Germanic Männerbünde’ (Journal of Indo-European studies monograph).Nordberg, Andreas. 2006. Jul, disting och förkyrklig tideräkning: Kalendrar och kalendariska riter i det förkristna Norden. Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur: UppsalaNorth, R. 1997 Heathen gods in Old English literature. Cambridge University Press.North, R. Old English 'wopes hring' and the Old Norse myth of BaldrPollington, S. 2011. The Elder Gods: The Otherworld of Early EnglandReaves, W. 2018. Odin's Wife: Mother Earth in Germanic MythologyRowsell, T. 2011. Woden and his Roles in Anglo-Saxon Royal Genealogy.Schiffels, S., Haak, W., Paajanen, P. et al. Iron Age and Anglo-Saxon genomes from East England reveal British migration history. Nat Commun 7, 10408 (2016). Stenton, F. 1943. Anglo-Saxon England. OxfordWerner, J. 1964. Herkuleskeule und Donar-Amulett. Jahrb. RGZM 11, 176–197.

In the first episode of the Arqus Knowledge Pills, the pharmacist Andreas Kungl, professor at the University of Graz, will talk about his research project “Stop Covid-19”. In the frame of this research project, Prof. Kungl and his team are investigating how the coronavirus can be stopped from entering human cells. This research project is accompanied by a fundraising initiative open for everyone – a novelty in Austria.

IT-entreprenör och en av grundarna av musiktjänsten Spotify 2006. Utsågs till Årets svensk i världen 2014. Om entreprenörskap, vad som har påverkat honom och hur man startar ett företag. Problemlösning i entreprenörsvardagen Martin Lorentzon ser på problem som något som går att lösa. -Värdet på ditt bolag är summan av alla problem som ni tillsammans löser. Han pratar även om vikten av att ha en bra företagskultur, att det är människorna som avgör om ett företag överlever eller inte. -Företagskulturen äter affärsidén och strategin till frukost, lunch och middag. Martin berättar om hur han och Daniel Ek lärde känna varandra och skapade Spotify, om licensieringen av musik och noteringen på den amerikanska börsen av företaget. En förutsättning för honom har varit bra lärare han har haft i skolan och vad de lärt honom. Idag vill han få in programmering som ett separat ämne i den svenska läroplanen för grundskolan. Om Martin Lorentzon IT-entreprenör, företagsledare, 51 år. Född i Borås, bosatt i Stockholm. Debuterar som Sommarvärd. En av grundarna av musiktjänsten Spotify 2006. Sitter i styrelsen för företaget som finns i stora delar av världen och som i slutet av maj är värderat till 350 miljarder kronor. Utsågs till Årets svensk i världen 2014. Var medgrundare av annonsförmedlingsföretaget Tradedoubler som börsnoterades 2005 och delar av vinsten användes för att starta Spotify tillsammans med Daniel Ek. Har suttit i Telias styrelse. Medlem i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien och hedersdoktor på Chalmers, där han utbildade sig till väg- och vatteningenjör. Tränar varje dag, åker skidor, spelar padeltennis, squash och poker. Favoritfilmer är Gudfadern 1, 2 och 3. Mitt program spänner från västgöta-knallarnas Borås, via techbolags-täta Stockholm till Spotifys börsintroduktion i New York. Jag berättar om entreprenörskap, vad som har påverkat mig och hur man startar ett företag. Producent: Mia Odabas

Hon har gått till historien för sin påstådda skönhet och sina kärleksaffärer med mäktiga romare. Även i de antika källorna förekommer hon främst som en bifigur i de mäktiga männens livshistorier. Men Kleopatra VII av Egypten var i själva verket en av sin tids mest inflytelserika politiker och djärvaste härförare. Som den sista faraon och härskaren i den ptolemeiska dynastin är hennes livshistoria också en viktig pusselbit i Egyptens historia. Veckans gäster är Ida Östenberg, docent i Antikens kultur och samhällsliv vid Göteborgs universitet och forskare vid Kungl. Vitterhetsakademien, och Allan Klynne, fil. dr i antikens kultur och samhällsliv, författare och översättare. Samtalsledare: Magnus Bremmer. Avsnittet spelades in live på Bokmässan i Göteborg, september 2016. Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Ett samtal om relationen mellan språk, makt och identitetsskapande och det politiska språkets roll i formandet av ideologier. Konstnären Makda Embaie som i sin praktik arbetar med hur språk relaterar till nationell identitet, samtalar med de två språkvetarna Charlotta Seiler Brylla och Laura Álvarez López som delar perspektiv från sina respektive fält. Samtalet reflekterar över språkliga ursprung och hur en individs relation till sina olika språk kan se ut i en flerspråkig diasporakontext. Vilka historiska, sociala och personliga händelser har byggt upp språket? Hur kan ett språk vara våldsamt och vad kännetecknar ett totalitärt språk? MEDVERKANDE: LAURA ÁLVAREZ LÓPEZ är professor i portugisiska vid Romanska och klassiska institutionen på Stockholms universitet. Hon forskar om språkförändring i flerspråkiga miljöer, där intensiva kontaktsituationer vanligen leder till att språk förändras snabbare och mer radikalt än i sammanhang där dess talare inte lever sida vid sida. Hon har främst undersökt hur generationer av förslavade afrikaner som talade olika språk – och deras barn och barnbarn – har påverkat ordförråd och grammatik i brasiliansk portugisiska. Hennes forskning lyfter också fram hur portugisiskan utvecklas och tar plats i dagens Afrika, främst i Angola och Moçambique. MAKDA EMBAIE är konstnär som i sitt arbete har nationalstaten och språk som centrala begrepp. I vår avslutar hon sin kandidatexamen från Konstfack och hon är även utbildad på Kungl. Konsthögskolan och Biskops Arnö Författarskola. Hennes verk har visats på bland annat Centrum för Fotografi, Konsthall C och Stockholms kvinnohistoriska. I januari 2020 bjöd hon in till en ljud- och textinstallation ”Vad vore språk om det uppstod här” i en bostadslägenhet i Tensta där förutsättningar för språkets uppkomst utforskades. CHARLOTTA SEILER BRYLLA har arbetat vid Stockholms universitet sedan 2009. Hon är professor i tyska och prefekt för Institutionen för slaviska och baltiska språk finska nederländska och tyska. I sin forskning har hon undersökt totalitärt språk i NS-Tyskland och DDR, men också gröna partiers politiska kommunikation, populistisk diskurs och svensk-tyska relationer. Hon är framförallt intresserad av sambandet mellan språk, samhälle och makt och undersöker historiska, sociala och politiska företeelser genom språkliga begrepps-/text- och diskursanalyser. Samtalet modereras av Therese Kellner, intendent på Accelerator, och spelades in 13 maj 2020.

Cigarr och glögg? Kan det verkligen passa ihop? Ja, säger dagens gäst Karl Grandin, föreståndare för Kungl. Vetenskapsakademiens Centrum för vetenskapshistoria. Hör honom berätta om sitt förhållande till Linné och cigarrer, om utdelningen av Nobelpriset och mycket annat. Johanna bjuder på en halvt anständig snapsvisa och Anders njuter av kaffetonerna i dagens cigarr. Dagens cigarr: The Griffin's Nicaragua Short Torpedo Producerat av Eric Palmcrantz, Figaro Music & Media Group.

Vad händer med psyket under ett drogrus? I slutet av 1920-talet ville två läkare i Berlin undersöka frågan genom att låta försökspersoner genomgå kontrollerade drogrus. En av de frivilliga var kritikern och författaren Walter Benjamin. Anteckningarna som han skrev under påverkan, hans så kallade drogprotokoll, kan läsas både som medicinska rapporter och som en ny sorts litteratur. Isabelle Ståhl har läst Benjamins tripprapporter. ISABELLE STÅHL är doktorand i idéhistoria vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet, där hon skriver på en avhandling om tyska psykiatrikers experiment med psykedeliska preparat under det sena 1920-talet. Ståhl är också verksam som författare, essäist och kritiker. ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Inläsare: Magdalena In de Betou och Mathias Westin. Musik: Oskar Schönning Producent: Magnus Bremmer Utdragen ur Walter Benjamins "Om hasch" (Ellerströms, 2019) är översatta av Linnéa Deurell. Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

När Carl Larsson valde att gestalta hemmiljön i sitt måleri ansågs han förnya bildkonsten. Men när vardagslivet skildrades i konstnärskollegan Fanny Brates målningar tolkades det som det självklara kvinnomotivet. Hur blev det så? Den kvinnliga konstnärens relation till hemmet är en komplicerad historia, präglad av lika delar instängdhet och möjlighet. Katarina MacLeod närstuderar Brates målning ”Kurragömma” från 1896 – och ser hur den kastar nytt ljus över ett av konsthistoriens mest missförstådda motiv. KATARINA MACLEOD är professor i konstvetenskap vid Södertörns högskola. 2018 utkom hon med boken Bakom gardinerna. Hemmet i svensk konst under nittonhundratalet (Atlas förlag). För närvarande leder hon ett forskningsprojekt om internationella konstutställningar i Sverige under Kalla kriget. MacLeod är också verksam som kulturskribent och konstkritiker. ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Inläsare: Magdalena In de Betou Musik: Oskar Schönning Producent: Magnus Bremmer Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

www.patreon.com/electricvehiclepodcast☝Support this podcast & get all unlisted episodesEpisode DescriptionIf you want to make your own DIY conversion, you will need a donor car, which is preferably quite old and has manual transmission. Furthermore, it should not be too heavy but still have enough room for the battery cells. Other parts that are required for EV conversions are the battery and it’s managment system, a speed controller, the brake vacuum system, and some other electronics depending on your particular situation. The conversion would cost you around 20k USD, which is 27k CAD of 18k EUR, plus the cost for the donor car. For safety reasons, we highly recommend to consult with professionals.Contact InformationE-Mail: electric-vehicle-podcast@outlook.comWebsite: www.electric-vehicle-podcast.comTwitter: teresa_rhoferFacebook: ElectricVehiclePodcastReferences[1]“What Was I Thinking? A Tale Of An EV Conversion That Was Over Before It Began,” CleanTechnica, 02-Jun-2018. [Online]. Available: https://cleantechnica.com/2018/06/02/what-was-i-thinking-a-tale-of-an-ev-conversion-that-was-over-before-it-began/. [Accessed: 10-Oct-2019].[2]“The Rise Of The Electric Vehicle Conversion Shop,” CleanTechnica, 26-Aug-2018. [Online]. Available: https://cleantechnica.com/2018/08/26/the-rise-of-the-electric-vehicle-conversion-shop/. [Accessed: 04-Oct-2019].[3]“The EV Conversion Guide,” The EV Conversion Guide. [Online]. Available: http://www.ev-guide.com. [Accessed: 02-Oct-2019].[4]“Recycling is the primary energy efficiency technology for aluminum and steel manufacturing - Today in Energy - U.S. Energy Information Administration (EIA).” [Online]. Available: https://www.eia.gov/todayinenergy/detail.php?id=16211. [Accessed: 10-Oct-2019].[5]“Kungl. vetenskapsakademien - The Nobel Prize in Chemistry 2019.” [Online]. Available: https://www.kva.se/en/pressrum/pressmeddelanden/nobelpriset-i-kemi-2019. [Accessed: 10-Oct-2019].[6]“Gas to Electric Car Conversions – Seattle Electric Vehicle Assocation (SEVA).” .[7]“EV-calculations.” [Online]. Available: http://www.ev-propulsion.com/EV-calculations.html. [Accessed: 10-Oct-2019].[8]“EV Source,” EV Source. [Online]. Available: https://evsource.com/. [Accessed: 10-Oct-2019].[9]“EV Conversion Kits, EV West - Electric Vehicle Parts, Components, EVSE Charging Stations, Electric Car Conversion Kits.” [Online]. Available: https://www.evwest.com/catalog/index.php?cPath=40. [Accessed: 10-Oct-2019].[10]“Estimation of CO2 Emissions of Internal Combustion Engine Vehicle and Battery Electric Vehicle.” .[11]Q. Qiao, F. Zhao, Z. Liu, S. Jiang, and H. Hao, “Comparative Study on Life Cycle CO2 Emissions from the Production of Electric and Conventional Vehicles in China,” Energy Procedia, vol. 105, pp. 3584–3595, May 2017.[12]“Battery pack calculator.” [Online]. Available:

Hur går det till när man giftmördar någon? Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi vid Lunds universitet och ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien, talar i detta avsnitt av podden om just detta makabra tema. Ulfs nya bok Förgiftad är en översikt över de politiska giftmordens historia, med utgångspunkt särskilt i misslyckade giftmord. Det har skrivits mycket om gifter, men sällan om hur svårt det faktiskt är att giftmörda någon. Hör Ulf berätta om spektakulära mord och misslyckade försök, och om hur kemin bakom det hela fungerar. 

Varje dag strömmade breven in. Mer än till någon annan författare i Sverige. De flesta av dem var vädjande och beskrev alla tänkbara sorters problem – ekonomiska knipor, moraliska dilemman, existentiella bryderier. Hur kommer det sig att vanliga människor vågade skriva till Selma Lagerlöf om sina mest privata bekymmer? Varifrån kommer den närhet de uppenbarligen kände till en så berömd författare? Jenny Bergenmar låter brevfloden teckna ett porträtt av författaren Lagerlöf – och av det tidiga 1900-talets Sverige. JENNY BERGENMAR är docent och lektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Hon disputerade 2003 på en avhandling om Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings saga och arbetar för närvarande på både en bok och en digital utställning om allmänhetens brev till Lagerlöf. Bergenmar ingår också i projektet Kvinnliga svenska författare på export under 1800-talet som publiceras i bokform till hösten. ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Inläsare: Magdalena In de Betou Musik: Oskar Schönning Producent: Magnus Bremmer Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Elegans och snirklighet, erotik och lekfullhet. Vid 1700-talets början exploderade rokokon som stilriktning i måleri, hantverk och mode. Inträngt mellan svåra krigsår och rationell upplysningstid fick lättsamheten, festligheten och nakenheten plötsligt fritt spelrum i den borgerliga kulturen. Konstnärer som Antoine Watteau, François Boucher och Rosalba Carriera liksom mecenaten och smakdomaren Madame de Pompadour var några av rokokons mest inflytelserika namn. Hur känner du igen en rokokomålning eller rokokointeriör? Varför fick den här stilen sådant genomslag just då? Och vad kan rokokons porträttkonst egentligen lära oss om stereotyper kring kvinnligt och manligt idag? Bildningspodden ger dig en crash course i en av 1700-talets viktigaste stilar. Gäster i studion är Sabrina Norlander Eliasson och Merit Laine. Sabrina Norlander Eliasson är docent i konstvetenskap, specialiserad på 1700-talskonst, och föreståndare för programmet Teknisk konstvetenskap vid Stockholms universitet. Merit Laine är docent i konstvetenskap vid Uppsala universitet och tidigare intendent vid Kungl. Husgerådskammaren och Nationalmuseum. Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer 
Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion. Avsnittsbilden visar ett klassiskt exempel på rokokomåleri: François Bouchers "Venus triumf" från 1740, som hänger på Nationalmuseum.

Tutankhamon (1341-1323 f. Kr) har blivit det faraoniska Egyptens omslagspojke – trots att han dog ung och inte gjorde några betydande avtryck som regent. Mycket har att göra med den expedition som britten Howard Carter ledde 1922 och som återfann Tutankhamons grav i stort sett orörd sedan faraonernas tid. Det mytomspunna gravfyndet blev en världsnyhet och gav upphov till en "egyptomani" i den västerländska samtidskulturen, konsten och filmen. Vad vet vi om Tutankhamon som person? Vad låter han oss förstå om det faraoniska Egyptens kultur och historia? Hur var det egentligen med den där förbannelsen över graven? Och hur påverkade mediehändelsen kring fyndet västerländska föreställningar om mumier och faraoner? Bildningspodden tecknar Tutankhamons porträtt från två håll, som historisk person och som modern myt. Hela fem forskare medverkar i veckans avsnitt. I avsnittets första del berättar egyptologerna Sami Uljas och Anne Landborg om Tutankhamon, hans tid och den mäktiga grav som han lämnade efter sig. I avsnittets andra del förklarar konsthistorikern Anna-Maria Hällgren, egyptologen Sofia Häggman och arkeologen Ingrid Berg (th) hur vi ska förstå arvet efter Tutankhamon, hur egyptomanin tog fart och vad allt detta egentligen säger om den moderna västerländska synen på Egypten. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer 
Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion. Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syfte att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Den persiskspråkiga sufipoeten Jalal al-Din Rumi (1207-1273) hör till den muslimska kultursfärens främsta författare. Under 1900-talet blev han djupt inflytelserik för andliga sökare också i västvärlden. I sin poesi utforskade han religionens betydelse för människan. Hans kreativa syn på islams regelverk har både provocerat och inspirerat. Simon Sorgenfrei läser en av världslitteraturens mest stilbildande mystiker – och ser ett poetiskt försvar för det ringaktade och låga. SIMON SORGENFREI är docent i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. Han forskar om islam i historia och nutid samt om religion och migration i Sverige. 2018 utkom han med boken ”Islam i Sverige. De första 1300 åren” (SST) samt ”Det monoteistiska landskapet. Ivan Aguéli och Emanuel Swedenborg” (Ellerströms). ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Inläsare: Magdalena In de Betou Inläsare av persiska dikter: Fataneh Farahani Musik: Oskar Schönning Producent: Magnus Bremmer Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Kommer det någonsin bli möjligt att resa i tiden? Litteraturen och konsten har fantiserat om frågan i åtminstone 250 år. Och fysikerna kommer allt längre i kalkylerandet på tidsresans teoretiska sannolikhet. Men varför är vi egentligen så fascinerade av tanken på att uppleva historien eller en avlägsen framtid? Vilken var den avgörande perspektivförskjutning i fysikens historia, från Newton till Einstein, som öppnade för tidsresan som teoretisk möjlighet? Har konsten någonsin förebådat vetenskapliga framsteg? Och skulle det ens vara teoretiskt möjligt att möta en yngre version av sig själv i en annan tid? Veckans bildningspodd ger sig i väg på ett hisnande tidsäventyr. Gäster i studion är Sören Holst, Sarah Ljungquist och Jerry Määttä. Sören Holst är teoretisk fysiker vid Stockholms universitet, specialiserad på Einsteins relativitetsteori. Sarah Ljungquist är litteraturvetare vid Högskolan i Gävle och disputerad på en avhandling om litterära utopier och dystopier. Jerry Määttä är docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet som forskat på science fiction. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer 
Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion. Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syfte att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänh

I april 1970 möttes jazztrumpetaren Miles Davis och rockgruppen Grateful Dead för fyra spelningar på Fillmore West i San Francisco. Något var på gång att hända på den samtida musikscenen. Jazzen hade under det sena 60-talet börjat närma sig rockmusiken, och hippiekulturen hade gjort rocken alltmer mottaglig för kreativa improvisationer. Ett växande politiskt patos förenade också musiker över genregränserna. Vad var det egentligen som hände de där kvällarna i Kalifornien? Ulf Olsson lyssnar sig tillbaka till ett avgörande ögonblick i 1900-talets musikhistoria. ULF OLSSON är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, för närvarande gästforskare vid Department of Scandinavian, University of California Berkeley. Han är verksam som kritiker i Expressen och utkom 2017 med boken Listening for the Secret. The Grateful Dead and the Politics of Improvisation (University of California Press). ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Inläsare: Ulf Olsson Musik: Miles Davis och Grateful Dead Vinjett: Oskar Schönning Producent: Magnus Bremmer Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Under 1950- och 60-talen revs stora delar av centrala Stockholm för att göra plats för ett nytt modernt ”city”. Den stora omvandlingen inspirerade mindre städer till att göra plats för bilismen och centrumarkitektur i betong. Men moderniseringsivern väckte också motstånd. Klarakvarteren som försvann i Stockholm sörjs fortfarande av många, men den så kallade Almstriden i Kungsträdgården 1971 lyckades stoppa delar av rivningsarbetet. Hur ska vi förstå den här perioden i svensk historia? Historikern Anders Gullberg berättar om en omvälvande epok i Sveriges historia. ANDERS GULLBERG är  sociolog, teknikhistoriker och författare till tvåbandsverket City – drömmen om ett nytt hjärta, en kartläggning av den stora cityomvandlingen i Stockholm på 50-, 60- och 70-talen. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer 
Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion. Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syfte att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Kokainet var 1880-talets stora modedrog. Psykoanalytikern Sigmund Freud var en av de allra första att utforska preparatet i medicinska syften och tyckte sig se ett helt nytt sätt att framkalla känslan av normalitet. En privat tragedi fick till slut Freud att omvärdera kokainet som läkemedel – men bollen var i rullning. Drömmen om att skapa normala känslor och beteenden på kemikalisk väg är högaktuell ännu i vår egen tid. Daniel Berg spårar normalitetens droghistoria. DANIEL BERG är ekonomihistoriker, specialiserad på drogernas historia. Han disputerade 2016 på avhandlingen ”Giftets värde: Apotekares förståelse av opium i Sverige, 1870-1925” vid Stockholms universitet. ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Inläsare: Magdalena In de Betou Vinjett: Oskar Schönning Producent: Magnus Bremmer Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Dan Larhammar är preses för Kungl. Vetenskapsakademien. Han berättar om sin bakgrund och väg in i vetenskapen samt de frågor, vid sidan om forskningen i evolution och neurobiologi, han ägnat allt mer tid åt. Varför funkar inte homeopati och hur kan vi stoppa falska läkemedels intåg på svenska apotek och livsmedelsbutiker? Hur kan vi öka allmänhetens kunskap om vetenskap? Och slutligen - kommer vi någonsin förstå det mänskliga medvetandet?

Emilie Flygare-Carlén (1807-1892) var 1800-talets mest framgångsrika svenska författare. Internationellt var hennes kriminal- och relationsromaner lika populära som Charles Dickens och Alexandre Dumas. Hon skrev in den bohuslänska västkusten i litteraturhistorien, men Flygare-Carlén var också en betydligt mer progressiv och politisk författare än vad historieskrivningen tidigare erkänt. Hennes författarhem i Stockholm var en samlingspunkt för 1840- och 50-talens publicister och kulturelit. Hur kom det sig att hon så plötsligt började skriva romaner och flyttade till Stockholm? Vilken roll spelade hennes författarskap i den svenska realismen? Och hur inflytelserik har hennes omedelbara prosa och snillrikt flätade intriger egentligen varit för den moderna deckargenren i Sverige? Veckans gäster är Monica Lauritzen och Yvonne Leffler. Monica Lauritzen är författare, litteraturvetare och mångårig radioproducent. Yvonne Leffler är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer
Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion. Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syfte att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

På sensommaren 1572 i Paris inträffade ett av historiens värsta massmord. Med ett kungligt bröllop som förevändning försökte den katolska regimen i Frankrike utplåna stora delar av Europas protestantiska maktelit. Historiker menar att den så kallade Bartholomeinatten slutgiltigt tog död på renässansens drömmar om frihet, förnuft och tolerans. Men vad vet vi egentligen om vad som hände? Anna Carlstedt återbesöker ett ökänt blodsbröllop. ANNA CARLSTEDT är fil. dr i franska, författare och översättare. Hon är specialiserad på fransk renässanslitteratur och disputerade 2005 på en avhandling om Nostradamus. Carlstedt är verksam som utbildningsledare på Stockholms universitet och tidigare ordförande för Svenska Röda korset. ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Inläsare: Magdalena In de Betou Vinjett: Oskar Schönning Producent: Magnus Bremmer Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Surrealismen uppstod i mellankrigstidens Paris som en del av det tidiga modernistiska avantgardet. Surrealisterna ville radikalt förnya såväl konsten som det moderna sättet att leva. Inspirerade av Sigmund Freuds psykoanalys lät de sin ofta slumpstyrda konst utforska det omedvetna och drifterna man ansåg att den borgerliga kulturen hade censurerat. Surrealistisk konst, litteratur och film skulle vara ”befriad från varje förnuftsmässig kontroll och från varje estetisk eller moralisk beräkning”, som den konstnärlige ledaren André Breton uttryckte det i ett berömt manifest från 1924. Men vad var egentligen det mest nyskapande med surrealismen som konströrelse? Finns det någon som kallar sig surrealist idag? Och varför stod regissören Luis Buñuel med stenar i fickorna på premiärvisningen av sin film ”Den andalusiska hunden” 1929? Gäster i studion är Cecilia Sjöholm och Kristoffer Noheden. Cecilia Sjöholm är professor i estetik vid Södertörns högskola. Kristoffer Noheden är forskare i filmvetenskap vid Stockholms universitet. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion. Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien.

Få städer är lika omskrivna som Italiens huvudstad. Mycket är författat av historiska romare, men till förvånansvärt stor del har bilden av staden formats av besökares berättelser. Mer än de flesta städer definieras Rom av sina främlingar. Carina Burman vandrar genom den historiska staden och ser spåren av berömda turisters blickar. CARINA BURMAN är författare och docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Hon är specialiserad på äldre nordisk litteratur. Burman utkom senast med boken ”Vi romantiska resenärer. Med Ellen Rydelius i Rom” (2016) och är inom kort aktuell med en stor biografi över Carl Michael Bellman. ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Regissör: Lars In de Betou Musik: Oskar Schönning Inläsare: Carina Burman Producent: Magnus Bremmer Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Kaffet har sina rötter i Afrika, fick sin första blomstringstid i den medeltida arabiska kulturen – och tog västvärlden med storm kring mitten av 1600-talet. Kaffebönans resa genom historien kan lära oss åtskilligt om kapitalismens och demokratins framväxt, men också om slaveriets utbredning. Många fenomen och institutioner vid idag tar för givet växte fram ur den myllrande miljön som uppstod på 1700-talets kaffehus. Men var bryggdes egentligen den första koppen kaffe? Var kommer smeknamn som "mocca" och "java" ifrån?Hur kommer det sig att de nordiska länderna är världens största kaffekonsumenter? Och är den traditionella kafékulturen på väg att dö ut? Gäst i studion är Daniel Berg, ekonomihistoriker specialiserad på drogernas historia. Han disputerade vid Stockholms universitet 2016 på avhandlingen "Giftets värde: Apotekares förståelse av opium i Sverige, 1870-1925". Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion. Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien.

Kort efter att hon hade bevittnat den franska revolutionens fasor i Paris reste den engelska filosofen och feministen Mary Wollstonecraft till ett sömnigt Skandinavien. Kontrasterna kunde inte ha varit större. Ändå var det just i Sverige som Wollstonecrafts sista, stora politiska fråga väcktes: Hur förändrar man egentligen ett samhälle? Lena Halldenius följer 1700-talsfilosofen på hennes sista filosofiska resa. LENA HALLDENIUS är professor i mänskliga rättigheter och docent i praktisk filosofi. Hon är specialiserad på politisk filosofi och tidigmodern politisk filosofihistoria, med fokus på frihet och rättigheter. ANEKDOT ESSÄ är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se Ljudproducent: Lars In de Betou Musik: Oskar Schönning Inläsare: Lena Halldenius Redaktör: Magnus Bremmer Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Vid sekelskiftet 1900 var kroppsbyggaren Eugene Sandow världens mest kända kropp. Hans muskler spreds på idolbilder, i medicinsk litteratur och i Sandows eget berömda träningsprogram. Hur länge har människan fascinerats av muskulösa kroppar? Finns det kopplingar mellan muskelknuttar i antikens Grekland och 1980-talets inoljade bodybuilder? Bildningspodden följer den muskulösa kroppens historia. Gäster i studion är Patrik Steorn, Helena Tolvhed och Emma Pihl Skoog. Patrik Steorn är konstvetare och museichef vid Thielska galleriet i Stockholm. Helena Tolvhed är docent i historia vid Stockholms universitet. Emma Pihl Skoog är fil. dr i historia och arkivarie vid Stockholms tingsrätt. Bildningspodden är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer Ljudproducent: Christine Ericsdotter Nordgren Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien.

Det är en av världshistoriens mest mytomspunna händelser. Sammansvärjningen bakom mordet på Caesar ville rädda den romerska republiken, men banade i stället väg för kejsardömet. Antikhistorikern Ida Östenberg återberättar de dramatiska händelserna i senaten den 15 mars år 44 före Kristus – och följer svallvågorna genom kulturhistorien. Anekdot essä är en del av Anekdot – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler essäer, filmer och alla avsnitt av Bildningspodden hittar du på anekdot.se ANEKDOT ESSÄ Ljudproducent: Lars In de Betou Redaktör: Magnus Bremmer Inläsare: Magdalena In de Betou. Musik: Oskar Schönning Bildningsmagasinet Anekdot är en satsning från Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungl. Vitterhetsakademien med syftet att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.

Martin Pei, CTO på SSAB, berättar i det här avsnittet av IVA-podden hur konsortiet Hybrit ska ta ett tekniskt jättekliv och minska Sveriges totala utsläpp av koldioxid med tio procent. Svenskt stål ska tillverkas helt fossilfritt med vätgas, i stället för med kol. En metod som använts i årtusenden i all världens masugnar. Den första utmaningen är att få Hybrit-tekniken att fungera i labb och sedan skala upp den industriellt. Sedan väntar nästa stora utmaning: att klara elförsörjningen till en anläggning i full skala. Hybrit är stålindustrins egen månlandning. En kapplöpning mot tiden för att minska utsläpp och rädda klimatet. 

Martin Pei, CTO på SSAB, berättar i det här avsnittet av IVA-podden hur konsortiet Hybrit ska ta ett tekniskt jättekliv och minska Sveriges totala utsläpp av koldioxid med tio procent. Svenskt stål ska tillverkas helt fossilfritt med vätgas, i stället för med kol. En metod som använts i årtusenden i all världens masugnar. Den första utmaningen är att få Hybrit-tekniken att fungera i labb och sedan skala upp den industriellt. Sedan väntar nästa stora utmaning: att klara elförsörjningen till en anläggning i full skala. Hybrit är stålindustrins egen månlandning. En kapplöpning mot tiden för att minska utsläpp och rädda klimatet. 

Hon har tio majorsegrar och totalt 72 vinster på LPGA Tour. Hon spelade mot herrarna och är en av golfens mest inflytelserika personer. Men hur gick det egentligen till när Annika Sörenstam tog sig från lilla Bro till världens absolut största golfscener? Lyssna på den här dokumentären om Annika Sörenstams väg upp mot världstoppen. Manus och uppläsning: CM Hellsten. Från Kungl. Drottningholm: Annika Sörenstam och Jesper Johansson.

Ulf Ellervik är just nu aktuell som nyinvald ledamot i Kungl. Vetenskapsakademien, expert i SVT:s Fråga Lund och boken Magnifika frukostar. Hör honom prata om dagens bästa mål - hur får man till den perfekta starten på dagen?

AI-experten Staffan Truvé på företaget Recorded Future berättar i det här avsnittet av IVA-podden om hur man tränar en bil att bli självkörande, hur smarta maskiner kan bli och varför det inte finns några schyssta algoritmer. – Det är ett verktyg som vi kan använda till både gott och ont, säger han.

AI-experten Staffan Truvé på företaget Recorded Future berättar i det här avsnittet av IVA-podden om hur man tränar en bil att bli självkörande, hur smarta maskiner kan bli och varför det inte finns några schyssta algoritmer. – Det är ett verktyg som vi kan använda till både gott och ont, säger han.

Hur kan ett helhetsperspektiv hjälpa mig att prestera bättre på golfbanan?Att vara elitidrottare innebär många svåra beslut och tuffa prioriteringar. Det blir många resdagar och det är ofta en utmaning att få tid till kvalitativ återhämtning.Att skapa en helhet och under stress och press hitta optimala förutsättningar för att lyckas är en utmaning. Följande frågeställningar och mycket mer diskuterar vi i detta avsnitt.- Hur bra är idrottare på att prioritera sig själva och sina behov?- Hur kan man fokusera på processen när man behöver tävla för att tjäna ihop pengar till hyran?- Hur kan tränare och andra finnas som stöd för att hjälpa idrottare skapa en bra helhet?I detta avsnitt hade vi äran att ha Fredrik Lundgren som gäst. Tidigare golfproffs med bland annat EM-guld och numera pro på Kungl. Drottningholms GK och tränare till flera framgångsrika golfare. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad betyder egentligen sjöarenan för Sverige och vilken roll spelar svenska flottan i dag i det nationella försvaret? Magnus Haglund är författare, ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien och marinofficer med närmare 40 års erfarenhet från flottan. I hans senaste bok Krigen till sjöss 1965-2000 - Sjökrigen på all världens hav får vi följa med från falklandskriget till Persiska och vi får reda på statusen på svenska flottan av igår, idag och kanske imorgon. Magnus bok finns bara att tillgå som medlem i upplevelseklubben Pennan & Svärdet. Men misströsta icke, skriv in denna adress i din webbläsare: pennanochsvardet.se/pod-erbjudande och skriv in koden som jag presenterar i podden (du kommer inte ångra att du lyssnar). Då kommer du omedelbart kunna lägga beslag på Krigen till sjöss i ett väldigt förmånligt välkomstpaket för att rivstarta ditt medlemskap. Trevlig lyssning!

Transit och Filmbasen bjöd in musikern Zhala och konstnären Peter Johansson till ett samtal om deras konstnärliga processer. Samtalet leds av filmaren Zanyar Adami. Zhala är sångare, producent och låtskrivare av ”futuristic cosmic pop”. Våren 2012 släpptes hennes första singel Slippin’ Around och 2015 kom hennes första album, Zhala. Zhala deltar även i olika konstprojekt med specialkomponerade musik, performance och är en av grundarna av klubben Donna Scam. Peter Johansson är bildkonstnär utbildad vid Konstfack och Kungl. Konsthögskolan. För 20 år sedan började Peter Johansson dissekera svenskhet genom att såga isär dalahästar. Han har delvis fortsatt att arbeta med symboler för den svenska identiteten i sina verk. Samtalsledare: Zanyar Adami.

När kvinnor började jobba i hamnen spreds rykten om att de var osedliga. Men en präst kom till deras räddning. På många industrier jobbade kvinnor som stöttade industriarbeterskorna i stort och smått. Vid förra sekelskiftet började allt fler kvinnor arbeta utanför hemmen. Men många av dom fick utstå både smutskastning och ryktesspridning när de klev in på mansdominerade arbetsplatser. På en del ställen inrättades speciella hjälpare som skulle motverka det, men på vissa platser spreds rykten som började leva sitt eget liv och som var svåra att stoppa.Lasse Ohlsson är släktforskare med rötterna i Ångemanland och har i kyrkböckerna från Gudmundrå socken funnit en grupp kvinnor som for extra illa av de rykten som spreds om dem över hela landet.Det här var kvinnor som jobbade med att lasta trä ombord i fartyg som kom till sågverken längs norrlandskusten. De fick olika yrkesbeteckningar som knubbkärringar, splitvedjäntor, bakpigor, märkflickor, ströjäntor och kaffekärringar.- De var ofta fattiga och behövde ta de här arbetena som inte hade så hög status, säger Lasse Ohlsson.Det här arbetena började komma i slutet av 1800-talet i och med att sågverksindustrin expanderade och man hade behov att få snabbare lossning och lassning.- Vissa av de lättare arbetena fick då kvinnor ta. Och den stora ryktesspridningen kom runt 1905 då doktorinnan Hilda Sjögren från Ramvik som hade gjort en egen undersökning där hon beskrev vilka fasansfulla saker som händer ombord på båtarna.Hilda Sjögren ansåg att det var ren prostitution på båtarna och att de anställda kvinnorna inte lyfte på en enda brädbit utan erbjöd andra tjänster.- Det här svartmålade en hel yrkeskår.Hilda Sjögren tillhörde Vita bandet och hade blivit ledare för det nyinrättade "stuveridepartementet" som i Ramvik i Ångermanland. I rapporten som hon skrev spaltade hon upp ett antal bevis som hon menade skulle bevisa att stuveriarbeterskorna förde ett osedligt leverne, men som också slog fast att detta var ett för tungt arbete för kvinnor.Rapporten kunde sedan läsas av läsas av landets riksdagsmän och innehöll följande slutsatser;Det är bevisat att 1. Kvinnor som åtaga sig stuveriarbete, i regel ställes på samma nivå i den allmänna aktningen som de offentliga kvinnorna, samt att de och bliva bemötta som sådana. 2. Det finnes kvinnor i vårt land, som gå ut i stuveriarbete och erhålla sin fulla dagslön, utan att ens taga i en klant, tillbringande sin tid i kajuta och ruff. 3. Det finnes stuveriarbeterskor som under arbetstiden tillsammans med de manliga stuveriarbetarna låta lastrummet tjänstgöra som bordell.  4. Det finnes stuveriarbeterskor som ibland ej blygts att nakna dansa tillsammans med sjömän från de fartyg där de arbeta. Detta slags kvinnoarbete är en moralisk och fysisk fara, icke blott för individen utan och för samhället. Kvinnor från 12 till 60 år hava samma arbetstid och samma arbete att utföra. Man har ock exempel på att många minderåriga under detta arbete brukats till samlag, att en tolvårig flicka därvid ådragit sig venerisk smitta, för vilken kurhusvård måste sökas. Ett annat exempel är en 16-årig flicka som under arbetet ombord ådragit sig syfilis.Rapporten som doktorinnan Hilda Sjögren lämnade ifrån sig byggde dels på brevväxling med stuvare, sågverkschefer och kaptener men också på egen erfarenhet. I två dagar hade hon under antaget namn jobbat som så kallad splitvedjänta och stuvat buntad stav på en ångare vid Kramfors sågverk.Så här skrev hon i Vita bandets egen tidning 1906;Då kan ni alla fatta, huru det kändes att som kvinna gång efter annan stå i detta arbete. Det är också med tanken på gångna tunga dagar som jag av hela mitt hjärta ville ropa: Detaljerna måste fram! Må vi ej ha på vårt samvete att vi ej för alla blottat detta elände, att det ej må kunna sägas, att det finnes mödrar som i okunnighet sända sina barn uti stuveriarbete.I intervjuer med kvinnor som arbetat som stuveriarbeterskor säger dom att de inte bara hade ett dåligt betalt säsongsarbete utan också utpekades för grovheter som inte var sanna, berättar Lasse Ohlsson.Några år senare dyker två personer upp, som oberoende av varandra kom att förbättra de kvinnliga hamnarbetarnas rykten.Den första var prästen Johan Peter Vestin som arbetade i Gudmundrå socken och som gick till källorna för att se om ryktena och utomäktenskapliga barn och könssjukdomar verkligen stämde. Han sammanställde sen en tabell efter att ha noggrant studerat en tio års period i kyrkböckerna.- Han delade upp kvinnorna utifrån börd och fann ingen övervikt varken när det gällde födsel av utomäktenskapliga barn eller veneriska sjukdomar.Johan Peter Vestin verkar ha ett stort socialt intresse, säger Lasse Ohlsson, och det var nog det som gjorde att han rentvådde kvinnorna.Men det kom också mer hjälp, från en kvinna som under lång tid intresserat sig för kvinnors arbete.Hon hette Kerstin Hesselgren och hade fått anställning som yrkesinspektris på nybildade Yrkesinspektionen. Året var 1913 och vid det laget hade skrivelsen från Hilda och Vita bandet tröskats igenom depatement och myndigehter och till slut hamnat på hennes skrivbord.Och som ett led i sin undersökning reste hon upp längs norrlandskusten vid två tillfällen för att träffa stuveriarbeterskorna. Hon kom fram till arbetet visserligen var tungt men inte värre än att en vuxen kvinna skulle klara av det. Och alla rykten om prostitution och nakendans på däcken med sjömän var kraftigt överdrivna.Allt ledde till slut fram till att Kungl. majt utfärdare nya regler för hur kvinnor skulle arbeta i hamnarna med lastning stuvning och lossning på fartyg.- Man kan säga att Hildas rapport förkastade en hel yrkesgrupp med grova ord, men å andra sidan startades ett utredningsarbete.Den här yrkesgruppen har till stor del fallit i glömska, det har inte skrivit kämparvisor och dikter om dem, och kanske det hänger samman med att yrket så småningom försvann.FabrikssystrarDet var inte bara de kvinnliga stuveriarbetarna som skapade oro för hur det skulle gå med sedligheten. Också inom industrin ville man se till att kvinnorna inte skulle få dåligt rykte.Vid förra sekelskiftet började allt fler kvinnor att arbeta inom de nya industrierna, och ganska snart fanns det på några stora kvinnodominerade industrier en ny yrkeskategori som kallades fabrikssystrar.Deras uppgift var att hjälpa de anställda kvinnorna att ordna med ekonomiska saker, som pensionskassor och sjukkassor, men de organiserade också barnomsorg, fritidssysselsättningar och såg till att göra arbetsplatsen mer trivsam.Det första företaget i Sverige som anställde en fabrikssyster var Wettergrens kappfabrik i Göteborg, men den industri som kanske mest förknippats med verksamheten var Tobaksmonopolet som hade fabriker på sju platser runt om i Sverige.Tobias Karlsson är ekonom-historiker och han har i sin forskning gått igenom Herta Svenssons stora efterlämnade material. Hon var fabrikssyster på Tobaksmonopolet och hennes arkiv finns idag på Kvinnohistoriska samlingarna inom Göteborgs Universitetsbibliotek.- Det är väldigt mycket bilder på sociala aktiviteter och ganska få bilder som visar hur arbetet såg ut, konstaterar han när vi bläddrar igenom en liten bit av arkivet.Idén om fabrikssystrar kom ursprungligen från USA och spred till Sverige genom Kerstin Hesselgren, som just blivit chef för yrkesinspektionen. Hon bjöd den person som skulle blir direktör för Svenska tobaksmonopolet på en lunch och övertygade honom om att anställa fabrikssystrar på företagets olika fabriker.- Hon tänkte nog att fabrikssystrarna skulle kunna bli hennes förlängda arm, säger Tobias Karlsson. Yrkesinspektionen hade ju bara möjlighet att göra vissa stickprov därför vore det bra om det fanns personal i de stora företagen som arbetade permanent med sociala frågor. Vid förra sekelskiftet var det ganska vanligt att industrier hade så kallade intressekontor. De hjälpte sina anställda att betala hyror, skatter och sjukkasseavgifter. På de industrier där man nu anställde fabrikssystrar så placerades deras tjänst på just intressekontoren, och de tog över de ekonomiska uppgifterna. Men man kan se av Herta Svenssons efterlämnade papper att hennes arbetsuppgifter var långt fler än så- Bland hennes många arbetsuppgifter fanns att hon skulle se till så att arbetsmiljön blev trevligare, att det ställdes ut vaser med blommor i matsalen, att arbetarna fick numrerade handdukar så att de inte blandas ihop, hon tog hand om administrationen av sjukkassan och hon gjorde hembesök hos alla som sjukanmälde sig. -Hon måste ha arbetat otroligt hårt tror Tobias Karlsson.Herta Svenssons arbete som fabrikssyster började faktiskt innan någon på tobaksfabriken visste om det. Två månader innan hon skulle börja jobba som fabrikssyster tog hon jobb på fabriksgolvet utan att tala om vilken roll hon senare skulle komma att ha.Under perioden då Herta Svensson arbetade på golvet i tobaksfabriken förstod hon att kvinnorna behövde hjälp med så mycket mer än bara ekonomiska ting. Så när hon startade sin verksamhet som fabrikssyster hände det saker på företaget. Hon startade en barnkrubba, dvs ett daghem för arbeterskornas barn, och på somrarna ordnade man barnkoloni för de barn som annars skulle bli utan tillsyn. Herta Svenssons skriver en rapport över sitt arbete det första året, där hon berättar om ännu fler initiativ:Under arbetet som fabrikssyster har det mer och mer blivit tydligt att såväl den enskilde av personalen som arbetskåren i dess helhet skulle vinna i hållning och och värde i den mån det gavs möjlighet att efter slutat arbete på fabriken få någon sysselsättning som kunde väcka och tillfredsställa dess kunskapsbehov och giva dem utvecklingsmöjlighet i intellektuellt avseende samt fästa deras intresse vid något annat än de förslösande nöjen som eljest så lätt draga det till sig. Särskilt är detta måhända önskvärt i ett yrke som cigarettindustrin, där själva utbildningen icke kan erbjuda några nämnvärda utvecklingsmöjligheter. Följaktligen vaknade tanken på anordnande av kvällskursen för personalen.Kvinnorna kunde gå på kvällskurser i allt från sömnad till främmande språk och det bildades sångkörer och man gjorde gemensamma resor. För några av de mest utarbetade kvinnorna ordnade Herta Svensson en veckas vilohem, och i sin rapport argumenterar hon för att alla skulle få samma chans.Då det under denna sommar tydligt visat sig var en enda veckas sommarledighet betytt för en arbeterskas hälsa och krafter och således också för hennes arbetsprestation, torde det kanske tillåtas, att i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av genomförd semester för personalen, åtminstone en vecka på sommaren.Någon lagstadgad semester skulle nu inte komma förrän i slutet av 1930-talet, och för att Herta Svensson och hennes kollegor skulle ha framgång i sitt arbete som fabrikssystrar så gällde det att argumentera väl gentemot företagsledningarna. De tog till ekonomiska argument.- Man tänkte sig att om arbetarna fick det hjälp på det här sättet så kunde de koncentrera sig mer på arbetet och bli mer produktiva vilket skulle öka lönsamheten. -Kvinnor som hade barn som inte fick hjälp med barnomsorg kunde göra ett bättre och effektivare arbete om de fick hjälp med barnomsorgen, säger Tobias Karlsson.Ett annat viktigt skäl för att styra upp arbetsvillkoren för kvinnorna i industrin, var sedligheten. För precis som när det tidigare hade gällt de kvinnliga stuveriarbeterskorna i Ångermanland så fanns det mycket oro för att kvinnor när de började arbeta som män, skulle ha svårt att bete sig så som man förväntade sig av kvinnor, dvs sedesamt och kyskt.- Detta fanns i allra högsta grad med bland de motiv som företagen hade för att anställa fabrikssystrar, fortsätter Karlsson. Många av de kvinnor som kom att arbeta i de nya industrierna kom från landsbygden och som inte hade några bra sociala nätverk, vilket man var rädd för skulle leda till osedligt leverne. Det fanns en oro för att det skulle födas barn utom äktenskapet, men också för att unga kvinnor skulle ta efter den livsstil som de arbetande männen hade att använda alkohol och att gå ut och roa sig på kvällarna.Tobaksmonopolet betraktades som ett mönsterföretag och visade gärna upp sig och fabrikssystrarnas verksamhet på mässor av olika slag. Den fackliga rörelsen var inledningsvis mycket skeptisk till fabrikssystrarnas verksamhet.- Man såg det till en början som samma slags kontroll över människor som fanns i brukssamhällena, där arbetsgivaren visserligen hade ett stort socialt ansvar men som å andra sidan gav arbetsgivarna en stor makt över sina anställda.- Fabrikssystrarna fick en slags mellanchefsposition i företagen som gav dem inflytande över vilka som skulle anställas, avskedas och omplaceras inom företaget, och de skaffade sig mycket information om enskilda anställdas förhållandes och den informationen skulle ju kunna missbrukas.Fackföreningarna misstänkte, ofta på goda grunder, att det sociala arbete som fabrikssystrarna gjorde skulle vara villkorat, så att företaget visserligen ställde upp med en rad förmåner men bara på villkor att arbetarna lät bli att organisera sig fackligt.-Just i fallet Tobaksmonopolet tror jag inte att det var så, men generellt sett så fanns det sådana tankar bakom de första Intressekontoren, kommenterar Tobias Karlsson. Man hoppades på att detta skulle kunna skapa harmoni mellan arbetsgivare och arbetare och göra arbetarna mindre intresserade av att organisera sig fackligt.- Däremot tror jag att Herta Svensson och många av hennes kollegor uppfattade sin roll annorlunda, slutar Tobias Karlsson som tycker sig ha sett en genuin vilja att hjälpa arbetande kvinnor hos fabrikssystrarna.Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Viktor Åsberg, Agneta Johansson och Malin Avenius slaktband@sverigesradio.se

Karl-Birger Blomdahl korsade verkligen konstarternas gränser under 1950- och 60-talet, bland annat med sin rymdopera Aniara den mest framgångsrika svenska operan någonsin. Med operan Aniara om den ohjälpligt framrusande rymdfarkosten blev tonsättaren och modernisten Karl-Birger Blomdahl känd för den breda allmänheten. Musiken är dramatisk och slagkraftig, men också lyriskt sångbar. Dessutom innehåller den elektroniska inslag, vilket var både nytt och sensationellt 1959. Dagspress och veckotidningar gjorde stora reportage, och Blomdahl förekom titt som tätt i radio och tv. Det är ingen överdrift att säga att han blev folkkär.Men han gjorde sig också känd som en orädd och viljestark debattör. Det svenska musiklivet skulle som helhet höjas till professionell, internationell nivå. 1960 blev Blomdahl kompositionsprofessor vid Kungl. Musikhögskolan, och några år senare musikchef på Sveriges Radio med uppgift att bygga upp musikavdelningen. I två P2-dokumentärer uppmärksammas Karl-Birger Blomdahl med anledning av 100-årsdagen den 19 oktober.Dokumentärerna är gjorda av Christina Tobeck.

Med operan Aniara om den ohjälpligt framrusande rymdfarkosten blev tonsättaren och modernisten Karl-Birger Blomdahl känd för den breda allmänheten. Musiken i Aniara är dramatisk och slagkraftig, men också lyriskt sångbar. Dessutom innehåller den elektroniska inslag, vilket var både nytt och sensationellt 1959. Dagspress och veckotidningar gjorde stora reportage, och Blomdahl förekom titt som tätt i radio och tv. Det är ingen överdrift att säga att han blev folkkär. Men han gjorde sig också känd som en orädd och viljestark debattör. Det svenska musiklivet skulle som helhet höjas till professionell, internationell nivå. 1960 blev Blomdahl kompositionsprofessor vid Kungl. Musikhögskolan, och några år senare musikchef på Sveriges Radio med uppgift att bygga upp musikavdelningen.  I två P2-dokumentärer uppmärksammas nu Blomdahl med anledning av 100-årsdagen den 19 oktober. Dokumentärerna är gjorda av Christina Tobeck.

Hon har gått till historien för sin påstådda skönhet och sina kärleksaffärer med mäktiga romare. Även i de antika källorna förekommer hon främst som en bifigur i de mäktiga männens livshistorier. Men Kleopatra VII av Egypten var i själva verket en av sin tids mest inflytelserika politiker och djärvaste härförare. Som den sista faraon och härskaren i den ptolemeiska dynastin är hennes livshistoria också en viktig pusselbit i Egyptens historia. Avsnittet spelades in live under helgens bokmässa i Göteborg. Gäster på scen var Ida Östenberg, docent i Antikens kultur och samhällsliv vid Göteborgs universitet och forskare vid Kungl. Vitterhetsakademien, och Allan Klynne, fil. dr i antikens kultur och samhällsliv, författare och översättare. Bildningspodden - en podcast för vetgiriga - produceras av Magnus Bremmer och Klas Ekman för Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet.

Helmut Kungl, CEO (Bacbone) VRAR Pavilion [ ‘16 NAB, Tue 4/1 ]Helmut Kungl, CEO (Bacbone) VRAR Pavilion [ '16 NAB, Tue 4/1 ] from Bob Yen on Vimeo.

Violinisten och kontratenoren Dmitri Sinkovsky både sjunger och spelar Vivaldi, BBC:s kör och orkester framför musik av E. Elgar och Sofia Nyblom möter den georgiska violinisten Lisa Batiashvili. I panelen sitter Bengt Forsberg, David Björkman och Johanna Paulsson som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:SINKOVSKY PLAYS AND SINGS VIVALDI De fyra årstiderna, Cessate omai cessate, kantat Dmitri Sinkovsky, violin, countertenor och dirigent La Voce Strumentale Naïve OP 30559EDWARD ELGAR Gerontius dröm, Sea Pictures Sarah Connolly, Stuart Skelton, David Soar BBCs Symfoniorkester och kör Andrew Davis, dirigent Chandos CHSA 5140SERGEJ PROKOFJEV ARAM CHATJATURIAN Pianokonserter Nareh Arghamanyan, piano Berlin-radions symfoniorkester Alain Altinoglu, dirigent Pentatone PTC 5186 510ANDRZEJ & ROXANNA PANUFNIK Stråkkvartetter nr 1, 2, 3 m.m. Brodsky-kvartetten Chandos CHAN 10839Sofia möter Lisa Batiashvili Sofia Nyblom träffade den georgiska violinisten Lisa Batiashvili under hennes Stockholms-besök i november då hon framträdde som solist i Sibelius violinkonsert tillsammans med Kungl filharmonikerna.Andra nämnda eller rekommenderade inspelningar- Andrzej Panufniks och Witold Lutoslawskis  stråkkvartetter som jämförelse med Tippett-kvartetten på Naxos. - Andrzej och Roxanna Panufniks musik på samma utgåva, solopianomusik inspelad på Bis. - Prokofjevs tredje pianokonsert med Martha Argerich tillsammans med Berlins filharmoniker och dirigenten Claudio Abbado på DG; Lang Lang och Berlins filharmoniker dirigerade av Simon Rattle på Sony; Alexander Thoradze tillsammans med Mariinsky-teaterns orkester ledda av Valerij Gergijev på Decca. - Chatjaturians pianokonsert med pianisten Alicia de Larrocha och Londons filharmoniker  under Rafael Frühbeck de Burgos på Decca; Moura Lympany och Philharmonia Orchestra ledda av Walter Süsskind på Decca samt med William Kapell som solist tillsammans med Bostons symfoniorkester under ledning av Sergej Koussevitsky på Dutton. - Elgars The dream of Gerontius med solister och Londons symfoniorkester allt under Benjamin Britten på Decca; bl a tenoren Jon Vickers RAIs symfoniorkester, Rom dirigerade av John Barbirolli på skivmärket Archipel; bl a Janet Baker och Halléorkestern under John Barbirolli på EMI samt bl a tenoren Justin Lavender och Birminghams symfoniorkester ledda av Sakari Oramo på CBSO.

Krönet på Berwaldåret 1968, 100 år efter tonsättarens död, var det sceniska uruppförandet av Drottningen av Golconda, den opera Berwald skrev för sin tidigare elev, storsångerskan Christina Nilsson. Ej en ton har jag komponerat till Drottningens roll utan att tänka på Dig, står det i ett av hans vänliga brev till henne. Varken hon eller någon operachef tog sig dock an verket under Berwalds livstid.Men i samband med 100-årsjubileet skulle operan ges en chans på Kungl. Teatern; initiativet hade kommit från Sveriges Radios musikavdelning. Operan innehåller mycket härligt fullödig musik även om den i likhet med Beethovens Fidelio saknar dramatik. Där är så otroligt granna arior, sa Tor Mann hänfört i en intervju. Han visste vad han talade om, för han hade dirigerat både ett konsertant framförande och den radioversion som spelades in 1958.Urpremiären av Drottningen av Golconda sändes direkt i Musikradion på Franz Berwalds dödsdag, och över huvud taget fick radiolyssnarna möjlighet att höra en stor del av Berwalds musikaliska produktion under året symfonier, kammarmusik och musikdramatiska verk. Också Skolradion uppmärksammade Berwald, och SVT producerade en Berwaldfilm på den tiden var SR och SVT samma bolag.Samma år som Berwald drog slutstrecket i Drottningen av Golconda, 1864, invaldes han sent omsider i Kungl. Musikaliska akademien, och tre år senare blev han av samma akademi utnämnd till kompositionslärare vid konservatoriet. Han fick också uppdraget att revidera Haeffners koralbok. Efter att ha livnärt sig som glasbruksdisponent under 1850-talet och därefter bland annat bedrivit affärsverksamhet, kunde han nu livnära sig inom det musikaliska området, och han fick erkännande och en position i musiklivet.Glädjen blev dock kortvarig. På våren 1868 insjuknade Franz Berwald i lunginflammation, och den 3 april gick han bort.Även om Berwald inte var helt bortglömd under senare delen av 1800-talet, var det ändå under 1900-talet som hans musik började förekomma alltmera frekvent på konsertprogrammen. Onekligen har Sveriges Radio genom sin medvetna odling av hans musik och genom att låta Berwaldkännare berätta om både verk och person, bidragit till att Berwald idag med all rätt har en plats som en av de mest betydande tonsättarna i den svenska musikhistorien.När invigningen av Sveriges Radios orkesterstudio närmade sig mot slutet av 1970-talet, diskuterades namnfrågan ingående. Till slut enades man om att kalla det nya konserthuset för Berwaldhallen helt följdriktigt kan det tyckas med tanke på den långa Berwaldtradition som finns inom företaget. Den 30 november 1979 tog Sveriges Radios Symfoniorkester under festliga former sin nya arbetsplats i bruk. På invigningsprogrammet stod bland annat Franz Berwalds uvertyr till Estrella de Soria och Sinfonie singulière. Dirigent var orkesterns dåvarande chefdirigent Herbert Blomstedt.I det fjärde och sista av Christina Tobecks programserie om Franz Berwalds liv och musik i radioperspektiv får vi bland annat höra delar av Ingmar Bengtssons högtidsanförande 1968, avsnitt ur biografiförfattaren Ingvar Anderssons stora Berwaldserie strax efter jubileumsåret, liksom Herbert Blomstedts, Nils Castegrens, Erling Lomnäs, Tor Manns reflektioner. Programmet innehåller också glimtar från Berwaldhallens invigning och citat ur musikinspelningar hämtade ur Sveriges Radios arkiv.En serie P2-dokumentärer av Christina Tobeck Musik av Franz Berwald i P2 i anslutning till dokumentärserien:Tisd 17.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Pianokvintett nr 2 A-dur Torsd 19.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Symfoni Ess-dur, Naïve Torsd 19.11. i Musik mot midnatt kl 21.00: Gunnar Bucht, Sinfonie gracieuse ou lApothéose de Berwald (SR:s beställningsverk till Berwaldjubileet 1996)

Under en stor del av 1960-talet arbetade många inom musiklivet intensivt med Franz Berwald och hans musik. Ett jubileum närmade sig. 1968 var det 100 år sedan tonsättaren gick ur tiden - Det sjunger om hela symfonin, sa dirigenten Tor Mann när han samtalade med radiomedarbetaren Nils Castegren på nyåret 1967. Framför dem låg partituret till Franz Berwalds Sinfonie sérieuse, och att spela den hörde till de lyckligaste uppgifter Tor Mann kunde ha. Det var två av landets främsta Berwaldexperter som utbytte tankar framför en mikrofon, och båda hade under en stor del av sin yrkesverksamma tid varit knutna till Sveriges Radio.Detta är ett av alla de samtal och intervjuer som finns i Radioarkivet, och i Christina Tobecks program ges möjlighet att höra flera äldre Berwaldkännare reflektera över tonsättaren och hans musik. I det här tredje programmet kommer exempelvis Franz Berwalds barnbarn pianisten Astrid Berwald och ingenjören Ragnar Berwald till tals.1968 var det 100 år sedan Franz Berwald gick ur tiden, vilket gav en god anledning till att sprida kunskap om hans storhet. Inte minst medarbetare vid Sveriges Radio tog många viktiga initiativ. Musikavdelningen hade fått ökade resurser under den musikintresserade Olof Rydbecks tid som radiochef, och det gagnade bland annat Franz Berwald.Men för att musiken ska kunna framföras krävs tillförlitliga notutgåvor. I början av 1960-talet bildades Berwaldkommittén av Svenska Samfundet för musikforskning, Kungl. Musikaliska akademien och Sveriges Radio i syfte att ge ut Berwalds samlade verk i vetenskapliga utgåvor. Radion bidrog generöst med såväl pengar som personella resurser.Vid jubileet 1968 fanns tre av de planerade 25 volymerna i tryck: stråkkvartetterna, Sinfonie singulière och operan Drottningen av Golconda.Berwalds fyra mogna symfonier liksom de två stråkkvartetterna i a-moll och Ess-dur tillkom under 1840-talet, som var en mycket produktiv period i hans liv trots att ekonomiska bekymmer förmörkade tillvaron. Någon tjänst i det svenska musiklivet lyckades han inte få. Berwald var respekterad som musiker, men omstridd som person. Hans unga hustru, Mathilde Berwald, skrev i sin dagbok om intriger och vedervärdigheter. När Sinfonie sérieuse uruppfördes i Stockholm 1843 i och för sig illa repeterad karakteriserades den av kritiker som ett omusikaliskt virrvarr. Detta är alltså samma symfoni som Tor Mann hundra år senare ansåg vara en lycka att få dirigera!Det är inte svårt att förstå, att Berwald längtade ut från det svenska musiklivet, ut till en mera stimulerande musikmiljö. Framför allt Paris hägrade.En serie P2-dokumentärer av Christina Tobeck Musik av Franz Berwald i P2 i anslutning till dokumentärserien:Sönd 8.11. i Klassisk morgon kl 06.00: Uvertyr till Estrella de Soria Månd 9.11. i Musik mot midnatt kl 21.00: Jag går i kloster (operett i radioversion från 1961) Tisd 17.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Pianokvintett nr 2 A-dur Torsd 19.11. i Klassisk förmiddag kl 10.03: Symfoni Ess-dur, Naïve Torsd 19.11. i Musik mot midnatt kl 21.00: Gunnar Bucht, Sinfonie gracieuse ou lApothéose de Berwald (SR:s beställningsverk till Berwaldjubileet 1996)

Vi pratar om de nya hållbarhetsmålen, The Global Goals, som antogs av FN i New York den 25–27 september. Som alltid med spännande olika utgångspunkter diskuterar akademins forskare till exempel hållbarhetsmål 14 och hur det kan komma sig att utbudet tycks oändligt i matbutiken samtidigt som vi har en global fiskekris, hur våra institutioner kan hjälpa oss nå målen (mål 16), samt hur forskare kan bistå politiker i arbetet med att uppnå målen och hur viktigt det är med internationellt samarbete och inflöde av olika idéer. Vi spelade in i den fina ”Dome of Visions – ett rum för hållbara idéer”, ett samarbete mellan KTH och NCC på KTH i Stockholm. Medverkande: Gustaf Arrhenius, professor i filosofi och vd vid Institutet för framtidsstudier, Beatrice Crona, Executive director för Global Economic Dynamics and the Biosphere, Familjen Erling-Perssons akademiprogram vid Kungl. Vetenskapsakademien, och Martin Högbom, professor i strukturbiokemi vid Stockholms universitet. Annika Moberg leder podsamtalet.

Lena Maria Klingvall föddes 1968 utan armar och vänstra benet var hälften så långt som det högra. Lena Maria började simma som treåring och när hon var arton år tog hon två VM-guld och slog två världsrekord. Hon utbildade sig sedan på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och hon är en framgångsrik sångerska. Lena Maria är... Läs mer

Två personer med stor erfarenhet av forskarvärlden, Torsten Wiesel och Anna Sjöström Douagi, delar med sig av personliga berättelser och diskuterar akademier. Torsten Wiesel medger att han mest var intresserad av annat än skolan (sport och tjejer) tidigare i livet. Anna levde mycket för musiken, men hade samtidigt läxboken uppslagen på notstället när hon övade tvärflöjt. Tvärflöjt övergick så småningom till ett brinnande intresse för tvärvetenskapliga möten, något hon delar med Torsten. Lyssna och hör hur det gick till! Tobias Degsell, intendent vid Nobelmuseet leder samtalet. Medverkande Torsten Wiesel, Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, tidigare rektor för Rockefeller University och Svergies unga akademis vetenskapliga beskyddare, Anna Sjöström Douagi, med.Dr och akademins vd som lett utvecklingen och verksamheten sedan starten 2011. Tobias Degsell, intendent vid Nobelmuseet gästar oss och leder Akademipodden den här gången, roligt! Vi spelade in det här avsnittet av akademipodden i Nobelrummet på Kungl. Vetenskapsakademien.

Två personer med stor erfarenhet av forskarvärlden, Torsten Wiesel och Anna Sjöström Douagi, delar med sig av personliga berättelser och diskuterar akademier. Torsten Wiesel medger att han mest var intresserad av annat än skolan (sport och tjejer) tidigare i livet. Anna levde mycket för musiken, men hade samtidigt läxboken uppslagen på notstället när hon övade tvärflöjt. Tvärflöjt övergick så småningom till ett brinnande intresse för tvärvetenskapliga möten, något hon delar med Torsten. Lyssna och hör hur det gick till! Tobias Degsell, intendent vid Nobelmuseet leder samtalet. Medverkande Torsten Wiesel, Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, tidigare rektor för Rockefeller University och Svergies unga akademis vetenskapliga beskyddare, Anna Sjöström Douagi, med.Dr och akademins vd som lett utvecklingen och verksamheten sedan starten 2011. Tobias Degsell, intendent vid Nobelmuseet gästar oss och leder Akademipodden den här gången, roligt! Vi spelade in det här avsnittet av akademipodden i Nobelrummet på Kungl. Vetenskapsakademien.

Två personer med stor erfarenhet av forskarvärlden, Torsten Wiesel och Anna Sjöström Douagi, delar med sig av personliga berättelser och diskuterar akademier. Torsten Wiesel medger att han mest var intresserad av annat än skolan (sport och tjejer) tidigare i livet. Anna levde mycket för musiken, men hade samtidigt läxboken uppslagen på notstället när hon övade tvärflöjt. Tvärflöjt övergick så småningom till ett brinnande intresse för tvärvetenskapliga möten, något hon delar med Torsten. Lyssna och hör hur det gick till! Tobias Degsell, intendent vid Nobelmuseet leder samtalet. Medverkande Torsten Wiesel, Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, tidigare rektor för Rockefeller University och Svergies unga akademis vetenskapliga beskyddare, Anna Sjöström Douagi, med.Dr och akademins vd som lett utvecklingen och verksamheten sedan starten 2011. Tobias Degsell, intendent vid Nobelmuseet gästar oss och leder Akademipodden den här gången, roligt! Vi spelade in det här avsnittet av akademipodden i Nobelrummet på Kungl. Vetenskapsakademien.

Kungl Zsófia, a.k.a. Szoszo, is the author of this episode's story. And she is also the narrator of it. You can find this story and other posts on her blog at http://szoszo-k.blogspot.hu.

Spann- Karin levde i Dalarna i början av 1800- talet. Hon tog chansen att gå till kungs för att få tillbaka äganderätten till torpet hon bodde i. Än idag talar man om Spann-Karins lyckade resa där hon kom hem med ägandebevis på torpet och en hög hatt som kungen gett henne. Vi människor vill gärna höra berättelserna om dem som klarar av stora svårigheter mot alla odds. Vi berättar dem om och om igen, och sannolikt blir de en smula kryddade på vägen mellan mun till mun. Kanske är det så med den berättelsen om Spann-Karin från Norrbärke i södra Dalarna, som efter mer än 20 års kamp mot överheten gick till kungs – och fick rätt. Spann-Karins riktiga namn var Karin Abrahamsdotter och hon växte upp Söndagsbyn i södra Dalarna. När hon blev vuxen träffade hon Jan Andersson från Spann-byn och de två gifte sig 1793. Jan var nog ett gott kap, hemmansägare som han var. Men, Jan hade legat i tvist med bruket på orten i många år, om äganderätten till torpet. Det hade gått i Jans släkt i generationer, men han klarade inte av att bevisa det. Karin och Jan hade inte varit gifta länge när Jan till slut gav upp – det berättar Bisse Falk som bor i en by nära Spann-byn och som gjort en teaterpjäs om Spann-Karin. - Just när de två är nygifta så ger Jan Andersson upp och blir en enkel kolare – och det hade nog inte Spann-Karin tänkt sig, säger Bisse Falk. Det var Karin som slogs för att få torpet tillbaka när prästen hade ändrat Jans titel i kyrkböckerna från hemmansägare till kolare. Och det blev en lång och tröttsam kamp – när saken till slut togs upp i tingsrätten, hade det gått nästan 20 år. - Hon förstod ju att hon som enkel kolarhustru måste ha på fötterna för att få rätt mot bruket, säger Bisse Falk. Och faktum är att Karin fick rätt första gången hon gick till tings. Hon hade nämligen hittat det där pappret som hennes man tidigare hade saknat, det som visade att han hade rätt till torpet. Det var en så kallad torparsedel från 1600-talet, som Jans förfader hade fått som ett slags ägandebevis. Problemet var att de där pappren ofta försvann när generationerna med torpare byttes ut, men med det i handen kunde man inte säga emot Karin. Det räckte nu inte, bruket överklagade. - Det var viktigt för bruket att vinna, för skulle någon torpare få rätt så fanns ju risken att det skulle statuera exempel, och bruket behövde den billiga arbetskraften, kommenterar Bisse Falk. Striden mellan Spann-Karin och bruket pågick i många år, mellan 1815-1822. Till slut hade Karin bara en sak kvar att göra, och det var att gå till kungs med sin sak. Att gå till kungs betydde att man som enkel medborgare riktade sig direkt till högsta instans, man rundade därmed alla de personer med makt och inflytande som man tyckte stod i vägen. De allra flesta personer i historien som gått till kungs med sina olika ärenden, har skrivit brev för att lägga fram sin sak. Kanske var det så också för Spann-Karin, men i den muntliga berättelsen om henne, som sannolikt blivit en smula kryddad under årens lopp, så heter det att hon faktiskt gick till fots till Stockholm och blev hedrad av kungen. Bisse Falk har gjort sig en bild av hur det kunde ha gått till – och det är så som det hela framförs i teaterstycket om Spann-Karin. - Hon satte konten på ryggen och stoppade torparsedeln i Kjortelfickan, och så gav hon sig av, hela vägen ner till Stockholm. Väl där begärde hon audiens hos kungen och lade fram sin sak. När hon var färdig så utbrast kungen: ”Men gumma, ni har ju rätt! Och rätt ska ni ha, ty ni har utfört en riktig karlagärning, och för det ska ni ha en karlahatt.” Och så begärde han fram en cylinderhatt som han satte på Karins huvud, och som han bar hela vägen hem till Dalarna. Det sägs att hon bar hatten både i potatislandet och på högtider. Hemma i sockenkyrkan kunde nu Jan och Karin flytta fram till de fina platserna i kyrkan, de som var avsedda för riktiga hemmansägare. Strax söder om dalarnas gräns, en bit in i Västmanland, bor en av Spann-Karins ättlingar, Kerstin Söderström med sin man Hans. Det var här, mellan Norberg och Sala som Spann-Karins släkt hamnade till slut. För trots Karins långa kamp för gården i Spannbyn, så blev släkten inte kvar så länge berättar Hans Söderström. - Det var några år efter Karins år bara, som gården gick ur släkten. Varför vet vi inte riktigt, men vi vet att en av Karins söner och hans barn kom hit ner till den här byn och bosatte sig här. Och sedan blev familjen kvar, säger Hans. - Spann-Karin var min farmors morfars farmor och sedan jag var barn har jag hört min pappa och min farmor prata om Spann-Karin och Spann-byn, fyller Kerstin Söderström i. - Som barn visste jag inte mer än att det stod för något väldigt bra, men det var först som vuxen som jag läste vad en annan ättling till Karin skrivit om henne – och då förstod jag plötsligt hur det hängde ihop. Karin tror på det mesta av det som brukar berättas om Karin. - Jag tror ju att hon gick till Stockholm och jag tror att hon träffade kungen personligen. Sen det där med hatten det ställer jag mig lite tvivlande till. Men jag tycker att det är ett väldigt bra slut i alla fall på den kamp som hon förde i så många år – att hon fick känna att det var värt allt arbete. Någonstans i protokollen kalls Karin ”trätlysten” men det tror inte Kerstin på. - Nej, skrattar hon, hon var nog bara envis, riktigt envis. Hon ville ju ha rätt. Hon visste att hon hade rätt till gården! Men det är klart ett fruntimmer som stod på sig hon fick väl det epitetet. Spann-Karin lyckades bevisligen få tillbaka gården. I Husförhörslängden så har man strukit ordet kolare och skrivit till hemmansägare vid Jans namn. Och i protokollen står det att Spann-Karin lämnat både skriftliga och muntliga redogörelser, vilket skulle kunna betyda att hon faktiskt var i Stockholm och träffade kungen. Historien om den höga hatten däremot, lär aldrig kunna varken bevisas eller motbevisas. Men Bisse Falk i Norrbärke tycker att man inte ska förkasta sanningshalten bara för att man inte kan bevisa allt med dokument. - Jag tror mycket på muntligt berättande, och jag tror ju att eftersom det finns så mycket belagt, som man vet stämmer så kan mycket av historien vara sann. Bisse Falk menar att detaljerna om till exempel cylinderhatten kanske i själva verket är det som gör att berättelsen har kommits ihåg genom århundradena. - Om hon inte hade haft de där attributen så hade hon kanske glömts bort, nu blev det ju inte så. Och historien om den fina platsen i kyrkan stämmer sannolikt också – som hemmansägare hade de rätt till en finare plats. Den här sortens historier spelar en viktig roll i bygden, tror Bisse Falk. - Det är aldrig rätt att vara den som är nedtryckt, och en sån här historia kan tala om att det finns en liten strimma av hopp. Även om det inte var så många som tog chansen att strida för sin rätt så kan det ha varit skönt att veta att någon tog möjligheten och näpsade bruket. Vad finns kvar i arkiven? Att gå till Kungs var många gånger det sista halmstået för den som ville söka om nåd eller upprättelse. På Riksarkivet i Stockholm finns långa korridorer fyllda med skrivelser från människor som ville ha kunglig hjälp för att ändra eller lindra tidigare domar eller beslut. Anna- Karin Hermodsson som är arkivarie har tagit hissen ner i arkivet, till plan fem, många gånger för att hantera de här handlingarna. - Här förvaras Justitierevisionens arkiv som har mycket handlingar från Högsta Domstolen med föregångaren, Justitierevisionen. Men också en del andra typer av arkiv som innehåller material där människor sökt nåd eller besvärat sig över tidigare beslut. Och här finns material från 1600- talet och framåt, berättar Anna-Karin Hermodsson. - Möjligheten att skicka in besvär, nådeansökningar etc började formaliseras i och med att Svea hovrätt kom till 1614. Svea Hovrätt skulle döma Kungens dom och redan efter ett år så kom en ny rättegångsförfattning som sa att om det hände något som gjorde att man kunde ändra domen, så hade man möjlighet att begära revision eller nåd. Det här gör att vi har en hel del handlingar kvar som har med revision eller nåd att göra. Anna-Karin Hermodsson har lagt fram många dokument på ett av borden nere i arkivet. Hon förklarar hur handlingarna systematiserats på Riksarkivet. - Man har lagt handlingar från 1600-talets slut fram till 1980-talet i två huvudserier. Dels det som kallas för "revisionsakter" vilket är civila tvistemål vilket leder till dom. Den andra serien heter "utslagshandlingar" och är de resterande handlingarna, dvs besvärs- och nådeärenden, alla livstids- och dödsdomar plus en mängd administrativa mål.  - Det här gör att det är ganska lätt att hitta ett ärenden, berättar Anna-Karin Hermodsson. Bland de handlingar Anna-Karin tagit fram finns karduansmakargesellen som inte ville arbeta kvar hos arbetsgivaren och Olof Norman som 1764 ville gifta sig med sitt halvsyskonbarn. Just ansökningar där man ville få tillåtelse att gifta sig innan 21 år är en stor och vanlig post bland dessa dokument. Och så tar Anna-Karin fram ett nådeärende, en tjock akt, från livstidsfången Anders Pettersson Ting 1886 från Centralfängelset i Landskrona. Han blev häktad 1854 och dömdes därefter för poströveri och mord. Under alla år skickade han nådeansökningar och fick till slut efter 31 år förskoning av Kungl. Maj:t.         Sammanfattningsvis säger Anna-Karin Hermodsson att karaktären bland dokumenten är mycket blandad, och att det inte bara är de värsta brotten som finns bland de här handlingarna.  - Det är även småfolket som av olika anledningar ifrågasatte beslut som var tagna av lägre instanser.     Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström slaktband@sverigesradio.se

”Forskningens dynamik – Hur uppstår och etableras nya vetenskapliga discipliner och områden?” Palle Dahlstedt, Docent, Institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola samt Högskolan för Scen och Musik (HSM), Göteborgs universitet; och Christer Nordlund, Professor, Idéhistoria, Umeå universitet pratar på temat Forskningens dynamik som också var temat på seminariet som vi arrangerade dagen innan den här podcasten spelades in. Seminariet Forskningens dynamik filmades av UR/Kunskapskanalen. Podden spelades in i Nobelrummet på Kungl. Vetenskapsakademien i oktober 2014.

Lina Westerling om hur man kan arbeta med UX (user experience) som strategi vid produkt- och tjänsteutveckling. Tips utlovas på användbara metoder för att hitta sin nisch och för att skapa ett långvarigt förtroende hos kunderna/användarna. Lina är UX-designer på Libris, Kungl. biblioteket och jobbar med att säkerställa användarupplevelse, vilket innebär allt från att göra behovskartläggningar till interaktionsdesign. Lina är utbildad kognitionsvetare samt interaktionsdesigner och har också jobbat som konsult inom enterprise search – en nära släkting till biblioteksvärldens discovery system.

I programmet berättar Lena Willemark om varför hon har tackat nej till melodifestivalen två gånger, om ynnesten att kula hem korna för första gången när en är 14 år och om baksidan med att vara en blond reminiscens från det svenska ursprunget. YRKE: Folkmusiker och kompositör. BAKGRUND: Lena Willemark växte upp i Älvdalen där hon lärde känna sina läromästare Ekorr-Anders och Sväs-Märta. I mitten av 80-talet fick hon sitt genombrott med skivan "När som gräset det vajar", men även med Gals and pals på Berns. Willemark är och har varit aktiv som gränsöverskridande musiker i en rad olika konstellationer där samarbetet med folkmusikgruppen Frifot med Ale Möller och Per Gudmundson gett henne internationell ryktbarhet. Willemark har fått fyra Grammisar, varit nominerad till Nordiska rådets musikpris, är ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien samt Riksspelman. 2011 mottog hon utmärkelsen ”Litteris et Artibus”. AKTUELL MED: Skivrealease och turné med skivan "Alla drömmars sång" med pianisten Mats Öberg och saxofonisten Jonas Knutsson. Willemark komponerar för tillfället "Lyöstraini/Trees of light" som är ett samarbete med basisten Anders Jormin och ska framföras under en svensk/japansk turné tillsammans med den japanska koto-musikern Karin Nakagwa.

Helena Munktell var djupt rotad i Dalarna; född på Grycksbo herrgård utanför Falun. Även om hon senare i livet bodde Stockholm och Paris, återvände hon alltid till hembygden under somrarna. När familjen inte längre disponerade herrgården, lät hon vid sekelskiftet 1900 bygga en sommarvilla i byn Sjurberg utanför Rättvik. Dalarnas folkmusik kände hon sedan barndomen, och i hennes musik finns gott om melodier och rytmer som är inspirerade av den folkliga musikskatten. Hon anknöt både till spelmansmusik och till folkvisor. I hennes produktion finns bland annat en Dalsvit för orkester, där hon i toner tolkar sina naturupplevelser vid Siljan och i scherzot hör man spelmännen komma.Även om Helena Munktell hade svårare att få sina verk framförda i Sverige än i Frankrike, var hon ändå respekterad som tonsättare här hemma. 1915 invaldes hon som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien, och 1918 var hon den enda kvinnan bland de 38 komponister som grundade Föreningen Svenska Tonsättare. Sista delen av sju i en serie av Christina Tobeck.

Att förena konstnärlig verksamhet med äktenskap var så gott som omöjligt under 1800-talet och ett stycke in på 1900-talet. Det fick många begåvade kvinnor erfara. Som Helena Munktell Helena Munktell förblev ogift. Hennes äkta hälft var konsten, och på det stora hela upplevde hon att kärleken var besvarad. Helena Munktell utbildade sig både i sång och i piano. Hon tog lektioner för de bästa lärarna först i Sverige, sedan i Wien och i Paris, och hon blev en driven pianist. Men i 30-årsåldern tog komponerandet överhanden. Vokal musik låg närmast till för henne, och när hennes sånger framfördes var det ofta hon själv som ackompanjerade. Inte minst i Paris, där hon studerade komposition under vintrarna, var operan en omtyckt konstform. När Helena Munktell under senare delen av 1880-talet började skriva i större former, gav hon sig i kast med operan. Hennes enaktare I Firenze gick över Stockholmsoperans tiljor 1889 och stod sedan på repertoaren under ett par säsonger. Det var första gången en opera av en kvinnlig tonsättare sattes upp på Kungl. Teatern. I Firenze framfördes också i Paris i ett halvprivat sammanhang. Både i Stockholm och Paris fick den fina recensioner. Det talades om succé. Musiken är värd stort erkännande, skrev en kritiker, och lade till lite nedlåtande ”ej minst därför att den härrör av en kvinna”. Del 5 i en serie om 7 av Christina Tobeck.

När Stig Svensson i Kode utanför Kungälv var 18 år i början av 1960-talet, gjorde han sin första bandinspelning av en gammal människa. Han har fortsatt alltsedan dess och har idag omkring 400 röster på band, ett helt unikt material. -Alltsammans började här hemma. Jag tyckte mycket om att lyssna på de gamla i min närhet och tänkte att det skulle vara bra att bevara deras berättelser, säger Stig Svensson till Släktband. Då, när han var ung tyckte hans jämnåriga att det var ett egendomligt fritidsintresse, men idag kommer samma kamrater ofta för att fråga efter band på deras egna släktingar, de som nu är borta. I det allra första Släktband för hösten bjuder Stig på några exempel ur sitt arkiv; vi får bland annat höra historien om ”det rysliga havsvidundret” som kom simmande mot land och som de rädda men ändå tappra kustborna såg sig tvungna att slå ihjäl någon gång i slutet av 1800-talet. Att det bara var en älg hade de ingen aning om, ett sådant djur hade de aldrig sett tidigare. Vi får också höra berättelsen om hur en familj under nödåret 1917 trodde att de måste slakta sin enda ko. Det var enda gången modern i familjen någonsin grät. En annan tapper mamma tvingades varje år sätta ut sina barn på auktion till lägstbjudande, men kunde varje år ropa hem dem genom att lägga det lägsta budet. På det sättet fick hon ändå lite hjälp från samhället. - Det har hänt många gånger att de som berättat för mig har både gråtit och skrattat åt sina minnen, säger Stig Svensson, som gläds över den gamla generationens förmåga att berätta historier. Efternamn Till landsarkiven vänder sig idag en hel del människor som vill undersöka eller leta efter tidigare efternamn som släkten burit. På Landsarkivet i Härnösand arbetar Astrid Forsberg, Carina Strömberg och Louise Nyberg. De berättar att några söker sig till Landsarkivet för att hitta ett spännande och kul efternamn som släkten burit, medan andra vill byta bort sitt nuvarande efternamn och ta tillbaks ett vanligt son namn, till exempel Johansson. En ny trend verkar också vara att söka sig tillbaks och forska om den förste som hade sonnamnet i familjen för att se vem han var och vilket liv han levde. År 1901 antogs en lag i Sverige som ändrade på efternamnsbruket. Det viktigaste med den lagen var att bruket av patronymikon, dvs sonnamn, förändrades. Från och med 1901 kunde man ansöka hos Kungl. Maj:t för att få bära ett nytt släktnamn som sedan ärvdes av barnen. Innan namnlagen kom kunde man ta sig ett nytt namn utan att det reglerades. Och då var det vanligt att man skapade namn efter naturfenomen eller byarnas namn. Idag kan man härleda många av de här namnen till vissa landsändar. I Västerbotten är det till exempel vanligt med efternman som Marklund, Lundmark och Brännström medan det i Ångermanland var vanligt med namn som innehöll Ed och By, ex Edlund och Byström. Stavning av efternamn är också en anledning att söka sig till arkiven. Fastän en familj alltid stavat ett namn med exemeplvi ”h” kan prästen ha stavat utan h, t ex Thörnlund- Törnlund. Det skapar bekymmer idag när papper från myndigheter stavar enligt prästernas anteckningar och inte som familjen sedan generationer brukat stava. Vid förra sekelskiftet kom en stavningsreform som gjorde att en del präster, inte alla, bytte ut e mot ä, qv mot kv samt att h och fv försvann. Exempel på detta kan man bland annat se på stadsnamn, Hernösand blev Härnsöand och Gefle blev Gävle.