Podcasts about Gardie

Serving Aristocracy: Negotiation, Learning, and Mobility in an Early Modern Knowledge Community (Routledge, 2025) by Dr. Anna Nilsson Hammar & Dr. Svante Norrhem is the history of social negotiation and mobility in an early modern knowledge community, centred on the aristocratic De la Gardie family and their sphere of manors and estates in seventeenth-century Sweden. Focusing on underprivileged women and men and the knowledge community that shaped their interactions, social negotiations, and mobility, this book documents ordinary people's lives and work in an aristocratic sphere. It uses the De la Gardie bureaucracy's meticulous records to full effect, charting servants' experiences, learning, and agency. The unique collection of petitions provides an invaluable insight into how servants viewed their own backgrounds, personal predicaments, and hopes for the future, and how they negotiated their work and wage. It reveals the aristocratic estate organization not only as a workplace, but also as a training ground where knowledge circulation was as fundamental as socialization, social negotiation, and networking. At the same time, Serving Aristocracy exposes the flaws in the aristocratic mindset: the De la Gardies' organization was hierarchical, paternalistic, and feudal, and employees were forced to live at the mercy of their masters. This interview was conducted by Dr. Miranda Melcher whose new book focuses on post-conflict military integration, understanding treaty negotiation and implementation in civil war contexts, with qualitative analysis of the Angolan and Mozambican civil wars. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/new-books-network

Serving Aristocracy: Negotiation, Learning, and Mobility in an Early Modern Knowledge Community (Routledge, 2025) by Dr. Anna Nilsson Hammar & Dr. Svante Norrhem is the history of social negotiation and mobility in an early modern knowledge community, centred on the aristocratic De la Gardie family and their sphere of manors and estates in seventeenth-century Sweden. Focusing on underprivileged women and men and the knowledge community that shaped their interactions, social negotiations, and mobility, this book documents ordinary people's lives and work in an aristocratic sphere. It uses the De la Gardie bureaucracy's meticulous records to full effect, charting servants' experiences, learning, and agency. The unique collection of petitions provides an invaluable insight into how servants viewed their own backgrounds, personal predicaments, and hopes for the future, and how they negotiated their work and wage. It reveals the aristocratic estate organization not only as a workplace, but also as a training ground where knowledge circulation was as fundamental as socialization, social negotiation, and networking. At the same time, Serving Aristocracy exposes the flaws in the aristocratic mindset: the De la Gardies' organization was hierarchical, paternalistic, and feudal, and employees were forced to live at the mercy of their masters. This interview was conducted by Dr. Miranda Melcher whose new book focuses on post-conflict military integration, understanding treaty negotiation and implementation in civil war contexts, with qualitative analysis of the Angolan and Mozambican civil wars. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Serving Aristocracy: Negotiation, Learning, and Mobility in an Early Modern Knowledge Community (Routledge, 2025) by Dr. Anna Nilsson Hammar & Dr. Svante Norrhem is the history of social negotiation and mobility in an early modern knowledge community, centred on the aristocratic De la Gardie family and their sphere of manors and estates in seventeenth-century Sweden. Focusing on underprivileged women and men and the knowledge community that shaped their interactions, social negotiations, and mobility, this book documents ordinary people's lives and work in an aristocratic sphere. It uses the De la Gardie bureaucracy's meticulous records to full effect, charting servants' experiences, learning, and agency. The unique collection of petitions provides an invaluable insight into how servants viewed their own backgrounds, personal predicaments, and hopes for the future, and how they negotiated their work and wage. It reveals the aristocratic estate organization not only as a workplace, but also as a training ground where knowledge circulation was as fundamental as socialization, social negotiation, and networking. At the same time, Serving Aristocracy exposes the flaws in the aristocratic mindset: the De la Gardies' organization was hierarchical, paternalistic, and feudal, and employees were forced to live at the mercy of their masters. This interview was conducted by Dr. Miranda Melcher whose new book focuses on post-conflict military integration, understanding treaty negotiation and implementation in civil war contexts, with qualitative analysis of the Angolan and Mozambican civil wars. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices Support our show by becoming a premium member! https://newbooksnetwork.supportingcast.fm/european-studies

Nu blir det potatis i olika former, puder, stärkelse och sprit bland annat. Det blir också en smula släkthistoria angående familjen De la Gardie, varav särskilt en av medlemmarna ur familjen, nämligen Eva som gifte sig Ekeblad. Avsnittet är från 2020 och har nr 316 i ordningen för dig som för protokoll. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 12 mars 1610 tågade Jakob De la Gardie (1583-1652) in i Moskva som befälhavare för en brokig svensk expeditionsarmé. Han trädde fram inför den ryska tsaren med värjan kvar – vilket var ett stort avsteg från hovetiketten – inte som fiende utan allierad.Men svikna ryska löften och den spirande svenska stormaktens ambition skulle snart leda till krig med Ryssland och den mycket förmånliga freden i Stolbova 1617.I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Peter Ullgren, docent i historia och aktuell med boken Moskvas erövrare – Jakob De la Gardie.Familjen De la Gardies höga position i det svenska riket inleddes med att äventyraren Pontus De la Gardie bytte sida från den danska till den svenska efter ett danskt nederlag vid Varberg. Den forne munken från Pyrenéerna i södra Frankrike hade blivit en framgångsrik landsknekt som med duglighet svingade sig upp i den svenska eliten så att han fick gifta sig med kungen Johan III:s illegitima dotter.Jakob Pontusson De la Gardie föddes den 20 juni 1583 i Reval (nuvarande Tallinn) i Estland, som son till Pontus De la Gardie och Sofia Johansdotter (Gyllenhielm). Hans mor avled i barnsäng när han föddes, och hans far drunknade när Jakob bara var två år gammal. Närheten till kungen gjorde att den föräldralöse Jakob och hans syskon togs väl om hand och fick växa upp på Åbo slott.De la Gardie inledde sin militärkarriär redan som 18-åring i försvar av Wolmar i Livland mot polackerna. Det svenska nederlaget vid Wolmar ledde till en flera år lång polsk fångenskap. När han efter fyra år frigavs reste han till Nederländerna för att lära sig den senaste krigskonsten under Moritz av Oranien.År 1609 återvände De la Gardie till Sverige och fick befälet över de trupper som Karl IX sände till stöd för tsar Vasilij IV av Ryssland, vilket blev känt som det De la Gardieska fälttåget. Trots svåra omständigheter lyckades han tillsammans med tsarens kusin Michail Skopin-Sjujskij att tränga ända till Moskva i mars 1610.Jakob de la Gardie skulle som militär och förhandlare utöka Sveriges besittningar på Rysslands bekostnad under det ryska kriget och ingermaländska kriget så att Östersjön nästan blev ett svenskt innanhav.De la Gardie hade totalt fjorton barn med sin fru Ebba Brahe varav sju nådde vuxen ålder. Hans mest kända barn är troligen Magnus Gabriel De la Gardie. De la Gardies arv levde vidare inte bara genom hans barn, utan även genom den stad som hans fru grundade efter hans död, Jakobstad.Bild: Porträttet av fältherren och statsmannen Jakob De la Gardie är enligt påskriften utfört 1606, när han var 23 år. Då hade han påbörjat studier i militärstrategi i Nederländerna efter att ha suttit som polsk krigsfånge i fyra år. Målningen är förmodligen utförd av en holländsk konstnär. Nationalmuseeum, Wikipedia, Public Domain.Musik: Claudio Monteverdi-Quel Augelin Che Cantaav, The Tudor Consort, CC BY 3.0, via Wikimedia CommonsKlippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 20 november år 1662 skickar åtta svenskar en supplik till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie och ber om hjälp att bli friköpta från slaveri i Alger i Nordafrika. De berättar att det finns över hundra svenska slavar som lider i staden.I mitten på 1600-talet började svenskarna själva att importera det viktiga saltet från Medelhavsområdet. Priset för de pressade importpriserna betalades av hundratals svenska sjömän som blev förslavade efter att deras skepp överfallits av korsarer.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Joachim Östlund vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit boken Saltets pris – Svenska slavar i Nordafrika och handeln i Medelhavet 1650-1770.Hundratals svenska sjömän hamnade i slaveri i Nordafrika från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet. De föll offer för kapare på jakt efter kristna att sälja som slavar i Nordafrika. Korsarna hade sin bas i Medelhavet, men kunde röva bort människor så långt bort som från Island och Färöarna.De svenskar om hade riktig otur blev de fastkedjade galärslavar på osmanernas krigsskepp eller levde i fängelser och arbetade med skeppsbyggeri. De som blev hushållslavar kunde få en något drägligare tillvaro. Vissa slavar kunde själva arbeta ihop pengar till friköpning.För osmanerna var slavarna mer värda som friköpningsobjekt än som vanliga slavar. Och det kom att utvecklas system med friköpningsagenter för att köpa loss europeiska slavar i Nordafrika. Men de flesta levde och dog som slavar för resten av sina liv.Det första historiska belägget att svenska staten lyckats friköpt svenska slavar är från 1682. Men på samma sätt som osmanerna värderade unga yrkesskickliga slavar högre än äldre med mindre yrkeskunskaper var den svenska staten mer intresserad av att friköpa unga yrkesskickliga män som kom från kärnlandet Sverige.Lyssna också på Sultanens sändebuds resa till Sverige 1733.Bild omslag. Osmaner med kristna slavar avbildade i en gravyr 1608 publicerad i Salomon Schweiggers redogörelse för en resa 1578, Wikipedia, Public DomainBild hemsida Slavmarknad i Algér 1684, Amsterdam historiska museum, Wikipedia, Public domain.Musik: World Beat With Middle Eastern Vocals av Velimir Andreev, Soundblock Audio Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Grevinnan Eva De la Gardie var en 24-årig småbarnsmamma när hon upptäckte hur man gör brännvin av potatis. För det hyllades hon av 1700-talets vetenskapsmän. Men själv verkar Eva ha tyckt att hennes uppfinning med potatissmink var mer intressant, då den tidens puder innehöll arsenik. Med sina kunskaper i kemi blev hon 1748 den första kvinnan att bli invald i kungliga Vetenskapsakademien.

Welcome back to Liberating Humanity, the podcast dedicated to shedding light on the ongoing battle against child trafficking and the individuals working tirelessly to bring hope and liberation to its victims. In this episode, host Paul Hutchinson delves into his experience in Haiti and The Dominican Republic, recounting his efforts to rescue a missing boy named Gardie from a treacherous jungle region. As he mourns the loss of a dedicated colleague, Paul reveals the challenges and dangers faced in the pursuit of eradicating child trafficking and the resilient spirit of those fighting for justice. Join us as we uncover the harrowing journey to find Gardie and the unwavering dedication to liberate humanity.Watch it HEREFollow us on social: Instagram https://www.instagram.com/liberating.humanity https://www.instagram.com/liberateachild Tiktok https://www.tiktok.com/@liberating.humanity

Natur och kultur Vi besöker författaren Johan Theorin i hans skrivarlya på brantaste Södermalm för att prata om landsbygden som motiv och miljö i skräckgenren. Johan Theorin är främst känd för sina gotiska kriminalromaner i Ölandssviten, vars femte del installerades i fjol. Tomas får ny information om spökerierna på Kastlösa prästgård som har gäckat honom sedan lågstadieåldern och Lars hedgar något alldeles oerhört för att samla mod att ställa en kritisk fråga. Vi pratar också om: Skumtimmen, Nattfåk, Blodläge, Rörgast, Benvittring, Torsten Jungstedt, Invasion of the Body Snatchers, Lord Dunsany, Låt oss hjälpa älvorna, Mannen i svart, HP Lovecraft, The Color Out of Space, Alvaret, troll, älvor, Maria Lang, Dagmar Lange, The Wickerman, Harvest Home. The Lottery, Shirley Jackson, Gustav Vasa, De dödas julotta, The Changeling, The Babadook, MR James, The Stalls of Barchester Cathedral, Count Magnus, Greve Magnus de la Gardie, The Hound of the Baskervilles, Sherlock Holmes, Scooby Doo, Sankta Psyko, Knackningar, På stort alvar, Utgrävningarna i Rälla ödekyrka, Rickard Berghorn, Necronomicon i Sverige, Prisma Förlags novelltävling och naturligtvis lite grann om Andreas Marklunds Skördedrottningen. Samtalet fortsätter för Patreon-lyssnare, då vi fokuserar på Johan Theorins favoritnovell ur barndomsfavoriten Stora skräckboken, som vi också har läst in exklusivt för detta avsnitt. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys.

Lee is joined by John and Chris, to chew the fat on all things racing and to give you a Barstewards exclusive. Intro. 00:00 Saturday Review 02:20 Dolled off hurdles and low sun 14:59 National Hunt Chase renamed in honour of Ukraine 22:43 Should Cheltenham be a 5-day meeting 31:04 Single Customer View 38:21 What Trainers/Jockeys would we avoid 41:25 The Racing Post 47:20 www.barstewards.co.uk If you are enjoying the videos, do Subscribe to the channel and follow us on Twitter with our Twitter Links: The Barstewards Enquiry - https://twitter.com/BarstewardsThe

Jag tyckte det var dags att ta helhetsgreppet på Jakob de la Gardie som figurerat i många av de senaste avsnitten. Från hans födsel som den yngste sonen till Pontus de la Gardie i Reval till hans död som blind. Vill du lyssa på podden? Bli patron   Instagram: @kungarochkrig   Twitter: @kungarochkrig   Facebook: Kungar och krig   Litteratur som använts i detta avsnitt: Boëthius, B: Jakob De la Gardie i Svenskt biografiskt lexikon (1931) Artikel i  Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).

Svenska trupper blandar sig i den ryska inrikespolitiken för att se till att det inte blir en polsk allierad på den ryska tronen. Leder de svenska trupperna göra Jakob Pontusson De la Gardie, och efter honom har kriget fått sitt namn De la Gardieska fälttåget.  Instagram: @kungarochkrig Twitter: @kungarochkrig Facebook: Kungar och krig   Litteratur som använts: Svenska krig 1521-1814 av Ulf Sundberg

Den 20 november år 1662 skickar åtta svenskar en supplik till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie och ber om hjälp att bli friköpta från slaveri i Alger i Nordafrika. De berättar att det finns över hundra svenska slavar som lider i staden.I mitten på 1600-talet började svenskarna själva att importera det viktiga saltet från Medelhavsområdet. Priset för de pressade importpriserna betalades av hundratals svenska sjömän som blev förslavade efter att deras skepp överfallits av korsarer.I avsnitt 172 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Joachim Östlund vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit boken Saltets pris – Svenska slavar i Nordafrika och handeln i Medelhavet 1650-1770.Hundratals svenska sjömän hamnade i slaveri i Nordafrika från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet. De föll offer för kapare på jakt efter kristna att sälja som slavar i Nordafrika. Korsarna hade sin bas i Medelhavet, men kunde röva bort människor så långt bort som från Island och Färöarna.De svenskar om hade riktig otur blev de fastkedjade galärslavar på osmanernas krigsskepp eller levde i fängelser och arbetade med skeppsbyggeri. De som blev hushållslavar kunde få en något drägligare tillvaro. Vissa slavar kunde själva arbeta ihop pengar till friköpning.För osmanerna var slavarna mer värda som friköpningsobjekt än som vanliga slavar. Och det kom att utvecklas system med friköpningsagenter för att köpa loss europeiska slavar i Nordafrika. Men de flesta levde och dog som slavar för resten av sina liv.Det första historiska belägget att svenska staten lyckats friköpt svenska slavar är från 1682. Men på samma sätt som osmanerna värderade unga yrkesskickliga slavar högre än äldre med mindre yrkeskunskaper var den svenska staten mer intresserad av att friköpa unga yrkesskickliga män som kom från kärnlandet Sverige.Lyssna också på Sultanens sändebuds resa till Sverige 1733.Bild omslag. Osmaner med kristna slavar avbildade i en gravyr 1608 publicerad i Salomon Schweiggers redogörelse för en resa 1578, Wikipedia, Public DomainBild hemsida Slavmarknad i Algér 1684, Amsterdam historiska museum, Wikipedia, Public domain.Musik: World Beat With Middle Eastern Vocals av Velimir Andreev, Soundblock Audio See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Parcours d'un audois qui devint, au XVIe siècle, conseiller, général et diplomate au service des rois de Suède. Cette chronique vous est présentée dans la rubrique Archives vagabondes. Version écrite de la Chronique https://archivesdepartementales.aude.fr/actualites/archives-vagabondes-8-au-service-du-roi-de-suede-pontus-de-la-gardie

Pontus De la Gardie (1520 – 5. november 1585) oli Rootsi väejuht. Vabahärra Pontus De la Gardie saabus sõjaväe eesotsas Eestisse 1581. aasta suvel Soomest. Ta juhatas 1580–1583 Liivimaa sõjas Rootsi väge. Pontus De la Gardie oli aastast 1574 Liivimaa asehaldur ja aastast 1581 kuberner.

Pontus De la Gardie (1520 – 5. november 1585) oli Rootsi väejuht. Vabahärra Pontus De la Gardie saabus sõjaväe eesotsas Eestisse 1581. aasta suvel Soomest. Ta juhatas 1580–1583 Liivimaa sõjas Rootsi väge. Pontus De la Gardie oli aastast 1574 Liivimaa asehaldur ja aastast 1581 kuberner.

Denna episod handlar huvudsakligen om något som ligger de allra flesta varmt om hjärtat, nämligen potatis.Men Edward Blom och Mats Ryd inleder poddsamtalet med ingenting mindre än gamla lumparminnen. Rättare sagt, i Mats fall handlar det om tiden som Lapplandsjägare – men i Edwards fall snarast om minnen från mönstringen när han fick frisedel, vilka i sin tur framkallats av hur det gick till när han bakade schackrutor med sina barn. Därefter jämför de tu de ganska olikartade bestraffningarna inom det militära respektive inom det tyska studentcorps-livet.Fast det var ju potatis det skulle handla om! Knölar, pantofflor, jordpäron och jordäpplen – kärt barn har många barn. Mats berättar om vem som först förde potatisplantan till Sverige (Olaus Rudbeck) och Edward om vilka som på olika vis populariserade den för svenskarna (Jonas Alströmer och Eva Ekblad de la Gardie).Därefter får vi lära oss om varför potatisen blev så vanlig i det svenska köket under 1800- och 1900-talet, vilken roll potatisen spelade för jordkällarens kulturhistoria, vad det är för skillnad på raggmunk och råraka, när pommes frites fick sitt stora genomslag – och allt annat som är värt att veta om de kära knölarna.Pommes duchesse, rösti, färskpotatis, potatisgratäng, kroppkakor, Fridas potatissallad och Janssons frestelse finns bland de potatisrätter som Mats och Edward har bland sina favoriter. Edward talar om sin starka längtan till Tyskland, och om den helige andes verkan (vilket möjligen har viss inverkan på Hasselbackspotatisen) och gör reklam för sina olika glas.Skriv gärna till poddredaktionen! Adressen är podden@edwardblom.se. Den som vill sponsra podden kan kolla in här: https://www.patreon.com/join/edwardblom See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Eva Ekeblad (De la Gardie) var den som vann vetenskapsakademiens gillande angående hennes förslag på hur den nya potatisen kunde nyttjas. Det var mer än till bara potatisgratäng visade det sig. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En kulturforening udsender et radiohørespil om et kongemord otte timer før mordet på Palme. Og betjent Ø er alle vegne i landet som elsker hemmelige selskaber

On this week's episode, Gardie and Ryan sit down and talk with McGill Center Arnaud Chillis and discuss spring sports as well as players declaring for the NBA draft

This week Gardie and Ryan go inside the Virginia Cavaliers men's lacrosse locker room with Griffin Thompson and Griffin Harris as well as breakdown the national championship basketball games and more!

This week Gardie and Ryan sit down with Thomas Ryan and discuss what it's like to play Ivy League Basketball, March Madness and more

I det här avsnittet besöker vi Barockpärlan Läckö vid Vänern i Västergötland. Det blir återigen mycket 1600-tal och framförallt mycket familjen De la Gardie. Men även ett godisrum och en fläskgrav.

Nästa avsnitt handlar om Läckö slott och vi gästas av den eminenta Maria Lövberg som är en riktgt expert på denna 1600-talspärla!

Joel Martinsson från Lidköping är återigen på gång med nytt solomaterial efter att i början av 2014 släppt sin EP Jungelen & Kapellet. Den EPn kan du lyssna på via Soundcloud HÄR eller köpa via Bandcamp HÄR. Men nu är det som sagt dags för nytt material från 89an från staden grundad av Magnus Gabriel De la Gardie och … Continue reading "Exklusivt: Joel Martinsson – VTVPD? (Mixtape)"

Under den här säsongen ligger Släktbands fokus på människors grundläggande behov. Ett av de var jorden som också var förutsättningen för att få mat på bordet. Och när jorden var det man levde av så uppstod också konflikter. En av de platser där konflikten aldrig kom att lösa sig var, och är faktiskt fortfarande, i Väster Silvberg i södra Dalarna. Dit lockades under tidigt 1600-tal nybyggare med kungliga garantier. En av dem som kom dit var anfader till släktforskaren Bengt Grufman. Han hette Anders Jonsson och byggde sig ett torp som kom att heta Grufmanstorp. Bengt Grufman har letat i arkiven och bland annat funnit det ursprungliga dokument där kung Carl IX högtidligt lovar att de som slår sig ner på berget får bygga sig ett torp och att dom och deras ättlingar ska få bo där för alla framtid. Bengts förfader byggde sig ett torp som hette Grufmanstorp, och där  fick de det som kallades Åborätt. Åborätt, det är en gammal juridisk term, som innebar en slags besittningsrätt. Den som fick åborätt, fick rätt att bo på och bruka en annan persons mark. Åborätten kunde gälla för en viss tid, eller livet ut för den som fick den, men det var inte helt ovanligt att man skrev in att rätten gällde också för kommande generationer som skulle få lov att fortsätta bo och bruka samma ställe, i evärdeliga tider, som man sa. En ärftlig besittningsrätt, med andra ord. Den som innehade åborätten skulle betala det arrende man kommit överens om, hålla fastigheten i stånd, och bruka marken på det sätt man hade kommit överens om. Bengt Grufmans förfäder blev alltså lockade till Väster Silvberg i södra Dalarna med en ständig åborätt som lockbete, och dessutom skattefrihet i sex år, eftersom kronan behövde deras tjänster. -Det fanns ju gruvdrift i samhället och mina förfäder blev framför allt kolare, berättar Bengt. Men de var inblandade också i själva järnhanteringen. En av dem fick kunglig tillåtelse att sätta upp hyttan på orten. Det var ett 30-tal familjer som kom till Väster Silvberg i början av 1600-talet, som byggde sina torp och bröt mark att odla. Men trots att de hade papper på att de lugnt skulle få bruka marken och bo i sina torp så började snart bråken. Berget var ju kronans från början, men 1629 gav drottning Kristina det i gåva till greve Jacob de la Gardie, och en bit in på 1700-talet så såldes marken vidare, med rätt att ta ut skatt. Och det är med det köpebrevet som bekymren startar för torparna som bodde där. -Problemet var att det aldrig skrevs in i det köpebrevet att torparna på berget hade speciella rättigheter, säger Bengt. Den första tvisten startade 1733, då adeln ville ha ett rejält arrende i form av dagsverken. -Min förfader Lars Grufman förde talan för sig och ytterligare 18 torpare, och det var nu rättsapparaten började snurra. Första ronden gick till torparna. De fick rätt i att de inte skulle behöva betala arrende. Och inte nog med det –de blev undantagna från roteringsplikten, dvs de kunde inte längre plockas ut för krigstjänstgöring. Nu surnade den förlorade parten till. -Omedelbart efter att bönderna fått roteringsfrihet så begärde adeln att de skulle betala skatt för sin roteringsfrihet, berättar Bengt. Den här gången var det torparna som förlorade, och som tvingades betala skatt för sin roteringsfrihet. Så här höll det på, på Silvberget. Torparna blev gamla och deras barn tog över, och också på andra sidan tvisten byttes generationerna ut. Det enda som var beständigt var tvisten.  När femte generationens torpare, Jan Erik Grufman tar över en bit in på 1800-talet, så gör han det efter sin morfar, och Jan Erik hamnar i strid också han. Ägarna till Väster Silvberg visar nu plötsligt upp en lagfart på Grufmanstorpet. Marken var ju ofri, men själva huset ägdes av Grufmanssläkten, och nu påstår bergets ägare att de köpt också själva torpet av Jan Eriks morfar. Eter långa förhandlingar i rätten vinner till sist Jan Erik Grufman, rätten avgör att köpebrevet är falskt. Men lagfarten får adelsmannen ändå behålla. 1879, tre år efter att lagfarten godkänts lyckas man ändå komma åt Jan Erik. Han var nämligen inte född inom äktenskapet och en oäkting kan ju inte kräva att få ärva som vanliga barn, ansåg man. -Han hade ju rätt i sakfrågan, men tvingades i alla fall att lämna torpet, säger Bengt Grufman. -När man läser igenom det här blir det klart att mycket vill ha mer, säger han. Han har en lista på alla dem som hans egna förfäder slogs emot. De har fina titlar, kammarherre, Baron, Riddarhusdirektör osv och ändå vågade torparna ta striden. -De kände väl att de hade rätt, och hoppades nog att de skulle få bo kvar, tror Bengt. Släkten Grufman var inte de enda som bråkade om åborätten på Väster Silvberg. I den allra första processen var det 19 torpare som protesterade, men sakta men säkert försvann den ene efter den andra. Än idag finns det ättlingar till de gamla åborättsinnehavarna från 1600-talet i ett av de ursprungliga nitton torpen – och striden om det huset är inte klar ännu, ärendet ligger hos Högsta domstolen. Det gamla Grufmanstorpet ligger kvar, idag ägs det av bruket på orten, och Bengt Grufman har varit där och tittat. -Det är intressant att försöka tänka sin in i hur det var den där gången de först kom dit och skulle bygga sig ett hem mitt i skogen, slutar han. Torparförsvarshandlingar   Det flesta torp har inte lika omständliga och krångliga ägandeförhållanden. Torparna hade i många fall ett tydligt dokument som beskrev deras rättigheter och skyldigheter. De kallades för torparförsvarshandlingar och finns fortfarande kvar i våra arkiv. Göran Stenmark som är arkivhandläggare på Riksarkivet SVAR i Ramsele har plockat fram ett par av dessa torparförsvarshandlingar. - Torparförsvar har förvillat många som felaktigt tror att de har att göra med soldatforskning, berättar Göran Stenmark som nu och finner dessa handlingar i arkiven. Torparförsvar var ett bevis eller kontrakt som visade att man hade rätt till torpet och kunde försvara sin rätt att bo på torpet.  - Kontrakten kunde behövas exempelvis om ett hemman, som hade ett eller flera torp under sig, såldes. Då kunde torparen behöva visa att han hade rätt att bo där till den nye ägaren. Torparförsvarshandlingarna var vanliga från 1760- talet fram till 1840- talet. Efter det började man prata om torparkontrakt, berättar Göran Stenmark. Arkivtips Torpare ansökte om torparförsvarshandlingar hos landshövdingen och idag finns originalen i Länsstyrelsens arkiv på respektive Landsarkiv.      

Pontus de la Gardie

Pontus de la Gardie

Sveriges man i Moskva Vetenskapsradion Historia i P1 den 11 mars 13.20, repris 14 mars 19.35 samt 17 mars 01.03 För 400 år sedan lyckades en svensk fältherre med något som otalet andra fältherrar efter honom skulle misslyckas med - att erövra Moskva. Vetenskapsradion Historia berättar historien om Jakob de la Gardie och hans marsch mot den ryska huvudstaden 1610, under en tid då Ryssland var sönderslitet av inbördeskrig och Sverige hoppades få kontroll över den värdefulla ryska pälshandeln. Försvarshistorikern Lars Ericsson Wolke menar att erövringen var en stor bedrift, men att den egentligen inte fick någon betydelse på längre sikt, varför händelsen försvunnit ur historieböckerna. - de la Gardie höll Moskva i ett par månader, men hade aldrig kunnat behålla Moskva under någon längre tid, säger han. Han resonerar också kring Moskvas roll som en gäckande fixpunkt för senare fältherrar som Karl XII, Napoleon och Hitler. Dessutom inleds denna vecka en serie om sexualpolitikens historia.

Privata brev är kanske en av de källor som för oss närmast människor i gångna tider. Vi kommer i bästa fall åt deras tankar, känslor och vardagsliv. Men breven ger oss också en bild av den tidsanda som rådde då breven skrevs. För en tid sedan fick Släktband ett brev som Sune Persson i Ramsele fann på ett märkligt sätt. Han och hans vän var en decembernatt på väg hem på snöskotrar genom den norrländska skogen. Mitt i ödemarken stod en grå förfallen timmerstuga. Nyfikenheten gjorde att de gick in i den öppna stugan, och uppe på vinden bland bråte och sågspån stack en flik av brevet upp. I ficklampans sken läste Sune brevet och kunde inte låta bli att ta med sig det hem. Med bön om en slant, jag får säga, hur djävligt det kännes för mig Hur svårt det kännes att bära det barn som jag fått utav dig Du minns väl de trofasta orden, att gummit det är nog exakt Men ack! Hur svekfulla voro de orden, ty nu sitter vi båda allt fast Trots allt jag dig älskar och önskar, att du ville vigas med mig Ty eljest nu Länsman dig hämtar, och då, du får sona vår tid Den tid som vi lågo på skullen och njöto all väldans lust kan kosta dig 30 i månan, en ganska onödig förlust Till sist- jag nu vill dig säga, att barnet det kommer i mars om då, du din heder vill bära, du räcker försoningen tass Jag vet ju, ditt hjärta är guldet, min vän, säj handla som en man Ty därmed vi mycket har vunnit, och lärt oss, att världen är sann Ja, detta kan hända för alla, vårt fall är en numro ett trots den volym på din hängande balla, jag kåtare pojkar har sett Nu sitter jag kanske och drömmer, och skändar dig djupt min vän men du vet dock, att aldrig jag glömmer, jag önskar du kommer igen Din olyckliga Eva Maria Det här brevet skrevs i början av 1900- talet och de efterforskningar som gjorts av Sune Persson visar kvinnan aldrig vigdes med mannen hon skrev till. Ungefär när barnet föddes hamnar enligt kyrkboken kvinnan på ett sinnessjukhus i Norrland. De namn som nämns i programmet överensstämmer inte med verkligheten. Historiker läser brev från 1600-tal Svante Norrhem är historiker vid Umeå Universitet. Han har läst tusentals brev, både i Sverige och utomlands. På Riksarkivet i Stockholm och på Lunds universitetsbiblioteks handskriftsavdelning har han funnit många brev skrivna till och av adelskvinnan Ebba Brahe som levde mellan 1596 och 1674, en period som lämnat relativt lite källmaterial efter sig för personhistoriker och släktforskare. Ebba Brahe är kanske mest känd för den romans hon hade med kung Gustav II Adolf. Något giftermål med kungen blev det aldrig. Svärmodern och änkedrottningen Kristina var emot deras förhållande, och Ebba gifte sig istället med greven och fältherren Jacob dela Gardie. Ebba Brahe brevväxlade flitigt genom livet, dels med sin man och många barn, med vänner och släktingar och också med många kvinnor som var fattiga och sökte hjälp hos henne. De brev som skrevs från allmogen är ofta snygga och välformulerade,  men har ofta en skakig underskrift eller ett bomärke. Av det kan man dra slutsatsen, säger Svante Norrhem, att det inte är samma person som skrivit brevet som har undertecknat det. -Och då är det ju svårt att veta om själva innehållet i brevet är formulerat av den som skrivit det eller om det är så att någon på diktamen skrivit brevet. -Jag föreställer mig att de formella breven är skrivna av en klockare, präst eller skrivkunnig. Medan de brev som skrevs ungefär som när man  pratar, med upprepningar och är röriga troligtvis är skrivna av skrivkunniga men på diktamen. Svante Norrhem berättar att när han ofta skriver av handlingarna för hand. Många forskare idag fotograferar av handlingarna med digitalkamera eller skriver av handlingarna på dator. Att läsa i originalhandlingar lämnar en speciell känsla, berättar Svante Norrhem. Det brev man håller i handen har även hon en gång hållit i. -Man kan lätt luras och tro, när man läser de här breven, att  man förstår och känner igen tankar och resonemang hos den som skrivit brevet, i det här fallet Ebba Brahe. Men så kommer ett resonemang man absolut inte känner igen sig i och känner ett stort avstånd till, berättar Svante Norrhem. - Det kan vara starkt odemokratiska och ojämlika värderingar som skymtar fram. Och då börjar man fundera om de resonemang man höll med om, om de kanske betydde något helt annat. Man förstår innebörden men kanske inte vad de menade eller tänkte. När det gäller kärleksbrev tar Svante Norrhem fram exemplet med Magnus Stenbocks brev till hustrun Eva Oxenstierna från slutet av 1600- talet. Han var utlandsstationerad och skrev hem till hustrun. Han skriver på ett väldigt personligt och intimt sätt, till exempel kallar han sin hustru min lilla söta höna. Magnus Stenbock och Eva Oxenstiernas brevväxling finns utgiven i bokform. ”Bryssel 8 Julij 1690; Högwelborne aldrakiereste lilla hustru docka och engell. Min hiertans lilla dåcka jag har sen 4 dagar 2 gånger skriwitt men weth intett om du mitt bref har bekommitt.” Att läsa brev från 1600- talet som är så intimt skrivna och inte är tänkta att bli lästa av någon annan är inte något egentligt problem, eftersom det är så länge sedan. I ett tidigare forskningsprojekt läste Svante Norrhem brev skrivna till RFSL från 1950- 70 talet. Dessa brev måste hållas anonyma eftersom det ligger så nära i tiden. De allra första breven som allmogen skrev är oftast kollektivt skrivna. Det kunde röra sig om ett klagomål till exempel. Det postväsende som fanns på 1600- talet och större delen av 1700- talet var en statlig angelägenhet till för myndigheternas skrivelser. Ville allmogen skriva brev var man beroende av en budbärare, dvs person som kunde ta med sig och lämna över brevet. Att det finns så många brev från adel och högreståndspersoner  från 1600- talet beror på att de arkiverade breven. Om de fanns kvar på gods eller herresäte fram till 1900- talet donerades många av dessa samlingar då till Riksarkivet. -Men problemet är att de brev som adeln skrev till allmogen, dvs svaret på till ex ett klagomål, ofta har försvunnit. Hade inte brevet någon praktiskt nytta fanns det inte heller någon anledning att spara brevet för kommande generationer, berättar Svante Norrhem.