Podcasts about helgonen

Njärd borde hennes namn varit i våra trakter. Tacitus kallar henne Nerthus i den enda källan som nämner hennes kult. Nils Markus Karlsson beger sig ut på jakt efter gudinnan i vetandets tassemarker. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det här ska handla om den för oss nordbor enskilt viktigaste guden genom historien. Och här kunde man ta en paus och låta en lyssnare grubbla i tystnaden, och gissa... Vem talar han om? Är det Oden, gudarnas konung? Eller Tor, dundraren? Eller den där Marias son? Nej, nej, nej.Det finns ämnen som ligger i Kunskapens gränsland – som vetter åt det stora okända. Där finns saker att uträtta för den äregirige. Man kan skumma igenom allt som är känt på en förmiddag. Därpå tar ett vilt sökande vid, och tolkningar, gissningar och öppningar framträder, kanske... Det är eggande. Gudomen som är ämnet för denna essä är känd som Nerthus. Och ja, det är tveksamt att kalla henne den viktigaste genom historien. Det är spekulativt – för att uttrycka sig milt. Men det är ändå en möjlighet. En enda källa skvallrar om henne: Tacitus, romaren som skrev sin Germania år 98 efter Kristus – och som lämnade ovärderliga uppgifter om nordeuropa vid den här tiden. Om vi räknar med ortsnamn blir dock indicierna fler. Bland dessa fåstaviga länkar med rötter djupt ner i en förflutenhet bortom skriftliga källor finns Mjärdevi, Nalavi, Nälsta, Närtuna, Närlunda. Ortsnamnsforskare menar att dessa platser minner om henne. Alltså om Nerthus – eller Njärd som hon bör ha kallats av folket här.Men så, vem var hon?I Germania radar Tacitus upp ett antal nordgermanska stammar som har en sak gemensam: kulten av en jordgudinna vid namn Nerthus. Han skriver: ”På en ö i oceanen finns en obesmittad lund och i denna en helgad vagn, som täckes av ett kläde. Denna vagn har endast prästen tillåtelse att vidröra. Han är den som märker, när gudinnan är tillstädes i sitt allraheligaste, och som med djup vördnad ledsagar henne, när hon kommer åkande, dragen av kor.” Tacitus säger att dit gudinnan kommer infaller fest och högtid. Då får ingen dra ut i krig, inga vapen bäras, allt järn är inlåst. Denna heliga fred råder tills prästen för gudomen tillbaka till dennes ö. Vid resans slut tvättas vagnen, förhängena och gudinnan själv i en enslig och undangömd sjö. Tjänarna som utför denna tvagning uppslukas efteråt av sjön. De dränks alltså – för ingen levande får se henne.Detta är allt som finns i skrift. Magert, men lockande. Frågan som inställer sig hos den obotligt nyfikne är: Vad ska man göra av det här? Kan man komma närmare Njärd? Detta är vad jag försökt en tid.Religioner utvecklas enligt vissa mönster. Om ett nytt inflytande kommer nånstans ifrån så finns alltid spår av det gamla kvar, inunder, i någon form. Så när kristendomen blev religionen runt Medelhavet överlevde sedvänjor och ritualer från en äldre tid och inkorporerades i den nya tron. Helgonen, exempelvis, blev ett sätt att ersätta den mångfald av gudar som tidigare funnits och svarade mot folks invanda ömhet inför en lokal gudom. Så har alla städer ett eget skyddshelgon, liksom vissa helgon är knutna till vissa yrken.Då den nya religionen helt saknade kvinnliga inslag medgavs på 400-talet en Maria-kult som lugnade dem som tidigare haft Afrodite eller Artemis eller Astarte eller Venus eller någon tung jordgudinna i centrum för sina riter och sin världsbild. Helgonen och Maria har knuffat bort gamla gudomar från sina positioner – men själva positionerna finns kvar, eller går att spåra om man bara förstår hur.Även i Norden fanns en utbredd Maria-kult under tidig kristendom. Dess nödvändighet (för att folket skulle acceptera den nya religionen) har antagits bero på den förutvarande djupa Freja-kulten. Någon måste ersätta Freja, och det kunde bara bli Maria.Men förstås: Även Freja hade föregångare... Det är här det börjar brännas.För den som likt undertecknad hyser en gammal lustfylld fascination för de fornnordiska myterna öppnas hela det fältet, det kastas om som efter ett väldigt ragnarök och vad som varit nedfruset i fimbulvinter tinar upp och under de gamla välkända dragen hos Freja och Frej framträder något helt annat. I detaljer och märkligheter syns spår. Jag tror det. Men då är jag ute på djupt vatten.För den som är obekant med asatron kan nämnas förekomsten av flera gudasläkten. De två mest prominenta är asarna och vanerna. Bland asarna finns Oden, Tor och Balder med flera. Intill dem står de likvärdiga men underordnade vanerna. I en tidig fejd släktena emellan tycks vanerna ha dragit det kortaste strået, men inte värre än att de överlever. Vissa flyttar till och med till Asgård. De mest kända är syskonen Frej och Freja samt deras far Njord. Och Njord – ja – låter inte det väldigt mycket som Njärd? Tacitus kallar Njärd, eller Nerthus, för Terra Mater, en jordens moder, och ”Nerthus”, själva namnet, kan kopplas till engelskans ”earth”; liksom ”Njord” ligger nära ”jord”. Så Njärd och Njord tycks intimt sammankopplade. Jag stirrar ner i mörkret och ser virvlar av korrespondenser och antydningar. Hos Snorre kallas Njord för ”vagna-gud” – vilket är svårt att förstå. Men tänk då att Nerthus drogs i en vagn! Och tänk på att enligt ett rykte ska Njord ha fått barnen Frej och Freja med sin syster. Vad kan denna syster ha hetat?Det vet jag inte. Ingen vet. Men det har formulerats gissningar, som pekar åt ett visst håll.För den som skärskådar och närläser de norröna myterna med Njärd i åtanke kan hon anas som ett rudiment. Där finns skärvor av uråldriga ting – från en världsbild och mytologi före det att Oden och hans asar satte sig i högsätet. I början av Völuspa, i den äldre Eddan, finns några mystiska rader om vad som fanns före asarna – och tar man dessa brottsstycken och kombinerar med nyare dna-forskning och äldre arkeologi verkar det som att det i Norden en gång fanns en kultur i vilken jordbruk, fruktbarhet och livets spirande stod i centrum. I denna var vanernas gudasläkte dominerande och mitt i detta fanns Njärd. Och här måste jag stilla mig och tillägga: Måhända! Men vänder man åter till ortsnamnen kan man konstatera att de vanligaste gudanamnen i svenska orter bredvid Tor är Frej och Freja, eller Frö, och fröet sår man i jorden... Idag finns många blommor med namnet Maria i sig. För tusen år sedan hette de andra saker – något med Freja.Jag vet ingenting, och ingenting går heller att veta säkert, men ett vet jag, och det är att när jag anar att inunder Maria finns Freja och inunder henne finns Njärd – den gudinna som Tacitus menar att flera germanska stammar dyrkade – då ryser jag av ett alldeles särskilt välbehag. Det må vara förbjudet att röra gudinnan, att se henne, men min blick förlorar sig ner i och genom det gränssnitt mot mörkret som okunskapen och det förflutna höljt henne i.Och jag känner ett lock för öronen. Jag är under vatten.Nils Markus KarlssonkulturarbetareLitteraturCornelius Tacitus: Germania. Latinska originalets text med svensk tolkning jämte inledning och kommentar av Alf Önnerfors, Natur och kultur, 1960.Webbsida med olika översättningar av Germania med fotnoter: http://cornelius.tacitus.nu/rom/germania/01.htmJohanna Maria Kure: Relationen mellan asar och vaner : förkristna myter i norrön litteratur. Avhandling på Institutt for lingvistiske og nordiske studier, Oslo, 2010.Britt-Mari Näsström: Nordiska gudinnor : nytolkningar av den förkristna mytologin, Scandbook, 2009.Göta Johansson: Den nordiska gudinnan Nerthus' ursprung: En fördjupad resumé utifrån bronsålderns globaliserade värld. I boken Afrodite, en gudinna blir till: historia, kult och konst, Lotten Peterson (redaktör), Palmkrons förlag, 2010.

Gudstjänsten sänds från Sankt Thomas av Aquino katolska kyrka i Lund och Anders Piltz är celebrant och predikant. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Helgonen är de sanna argumenten för kristendomens sanning. Resonemang går lätt att avvisa, men det är svårt eller omöjligt att avvisa sanningen i ett vackert liv.Ur Anders Piltz predikan.Musik:För alla helgon (ur psalmboken Cecilia 378)KoralI himmelen (ur psalmboken Cecilia 376)Sorgen och glädjenTexter:Uppenbarelseboken 7:2–4, 9–14 Första Johannesbrevet 3:1–3 Matteus 5:1–12Medverkande:Anders Piltz, prästLars Lindskog, diakonHenrik Alberius, förbönCharlotte Lignell, textläsningKristoffer Lignell, textläsningFabio Monni, organistS:t Thomas av Aquinos kyrkokörMaria Green, körledareAnke Budweg, försångareTekniker: Kristoffer Hjälmberg och Björn EkwallProducent: Ingrid ElfstråhleSveriges Radioliv@sverigesradio.se

Idag är de bortglömda av nästan alla – Sankta Magnhild av Fulltofta, Sankt Nils av Edsleskog och alla de andra helgonen i den äldre medeltidens Sverige. Att döma av åtskilliga uppslags- och läroböcker tycks de inte ens ha existerat, eftersom det ideligen påstås att heliga Birgitta var Sveriges enda medeltida helgon. Men nog fanns de: i medeltidssvenskarnas andliga värld spelade de lokala bygdehelgonen beskyddande och stärkande roller som vi har svårt att föreställa oss idag.Medeltidens helgon utgjorde förbindande länkar mellan den egna, jordnära verkligheten och det gudomliga himmelriket. Att de fungerade så väl berodde just på kopplingen till hembygden. Folk visste vilka de var, och man trodde på deras kraft. Genom de nedskriva redogörelserna för deras liv och mirakler kan vi komma både helgonen och deras beundrare nära. Den stora frågan är: hur mycket av allt som berättas är sant? Vilka helgon är verkliga historiska individer, och vilka är fantasifoster? Är berättelsen om Sankt Sigfrid och hans tre mördade släktingar Unaman, Sunaman och Vinaman historiskt korrekt eller en sentida Växjöskröna? Var Sankta Elin av Skövde en from västgötsk matrona som bara byggde kyrkor och idkade välgörenhet, eller var hon skyldig till mordet på sin hustrumisshandlande svärson? Vad kan vi lita på i legenden om Sankt Erik, som började som uppländskt bygdehelgon och slutade som svenskt nationalhelgon?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om svenska helgon från 1000-talet till 1200-talet.Bild: Kyrkfönster i Fulltofta kyrka med scener ur Sankta Magnhilds liv, Wikipedia, Creative Commons.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Helgonen - Kenneth Petersson - Predikan - 20231104

Helgonen är beviset på Guds frälsningsekonomi. Helgonen är också en påminnelse för oss om vår kallelse, och att det kristna livet levs i de heligas gemenskap.

Kristoffer Helle samtalar med Lars Borgström om helgonen, med anledning av Alla Helgons dag. Vill du bidra till FFG-podden, ge en gåva på SWISH-nummer 123 100 84 57 (märk ”FFG podcast”)

Helgonen – Kenneth Petersson – Predikan – 20211106

Helgonen - Hasse Olofsson - 20211107 by Pingst Karlstad

Alla helgons dag: Helgonen. Matt 5:1–12. Per Duregård. Textläsning: Gunnar Eriksson. STÖD VÅRT ARBETE Vi är tacksamma för alla som varje vecka ger av sin tid och sina pengar till Betlehemskyrkan och det arbete vi ägnar oss åt. Vill du också vara med och bidra? Swisha en gåva till 123 592 23 07, eller passa på att ta tillfället i akt att lägga in en stående månadsöverföring via din internetbank, till bankgiro 514-8770. Varje bidrag är viktigt. Varje bidrag gör skillnad. Tack!

Det blir en salig blandning av ämnen när Helena Demander och Jessica G Nordqvist samtalar om evangelietexten till Alla helgons dag. Vad betyder det att vara "fattig i anden"? Vad betyder det att vara förföljd för sin rättfärdighets skull?Vi talar om ödmjukhet, om helgon, idoler och influencers. Vi talar också om att man har ansvar att tänka själv kring sin person och sina handlingar.Klicka här för att lyssna på samtalet: 193 - Tolkning pågårText för samtalet: Matteusevangeliet 5:1-12Temat för Alla helgons dag: Helgonen

Helgonen - Ingemar Karlsson - Predikan - 20201031

Helgonen - Ingemar Karlsson - Predikan - 20201031

Helgonen - Ingemar Karlsson - Predikan - 20191102 10:00

Helgonen - Ingemar Karlsson - Predikan - 20191102 10:00

Alla helgons dag: Helgonen. Göran Zettergren. Textläsning: Kerstin Ekberg.

Helgonen - Ingemar Karlsson - Predikan - 20181103 10:00

Helgonen - Ingemar Karlsson - Predikan - 20181103 10:00

Alla helgons dag: Helgonen. Carl-Göran Ekberg.

Helgonen - Kenneth Petersson - Predikan - 20171104 11:00

Helgonen - Kenneth Petersson - Predikan - 20171104 11:00

Matt 5:13-15 Ca 10 sekunder saknas i början. Inledning med orden om "duger inte"

Nu i helgen firar vi alla helgons dag. Men vad är ett helgon, vem gör sig förtjänt av en helgonförklaring och vad ska vi med helgonen till? Helgonlegenderna är knappast några kioskvältare i vår tid - kanske ser vi ondskan som mer realistisk än godheten - men trots det finns människor vars mod och andliga övertygelse gör dem till förebilder och ljusbärare. Och kanske ämnen för framtida helgonförklaringar. Medverkande är Anita Goldman, författare, Anders Piltz, katolsk präst och Ulf Jonsson, jesuitpater. Programledare och producent Peter Sandberg Lästips: Ljusbärarna av Anita Goldman. Ni kan diskutera programmet här på hemsidan. Fråga: Är helgon något förlegat eller finns det plats för nya moderna helgon?

Inga fler goda gärningar! Kan det vara sant? Än har inte alla fått vad dom innerst inne önskar sig! Men vems verk är det?

Simon förklarade vad som hänt för farmor. Hon hämtade genast pengar på banken för att hjälpa Simon. Men fanns papegojan kvar? Och skulle Maria förlåta honom?

Nelson blev arg på Simon för att han inte frågat om han kunde låna deras pengar, utan bara tog dom för sin goda gärning för farmor. Tillsammans försökte dom lösa problemet med papegojan till Maria. Men var deras idé så bra..?

Maria har lärt Simon dansa tango och på minnesdagen av när farfar och farmor träffades och dansade tango bjöd Simon upp. Allt hade väl varit väl, om det inte var för den röda klänningen som Simon köpt för pengarna i Helgonklubbens penningskrin.

Simon har gjort något som är en god gärning för farmor. Men en ogärning för Maria och Vilda Helgonens Klubb. Nu vet han inte vad han ska göra! Åh, vad ska Maria och Nelson säga?

Julen närmar sig och farmor är ledsen. Fyra dagar före jul brukade hon och farfar dansa tango och varje jul fick hon en ny röd klänning i present. Farmor tittar på klänningen från förra året och säger att hon ska kasta den

Arga gubben har bjudit tant Stella på middag och idag är det dagen med stort D! Nelson, Maria och Simon har lovat att hjälpa till med städning och matlagning. Nelson är i sitt esse!

Simon försöker lära sig att dansa tango, han har en plan på gång för farmors skull. Idag är det dags för loppisen! Simon, Nelson och Maria har fått ett bord på Julmarknaden.

Simon har sett att farmor har ett kort av sin dotter Astrid, Simons pappas syster. En dotter som farmor aldrig pratar om, för de blev osams en gång och har inte setts sen dess! Simon bestämmer sig för att leta rätt på Astrid.

Simon, Nelson och Maria hjälper Arga gubben att bli av med lite gamla grejer så det blir fint hemma, för Arga gubben har bjudit hem tant Stella på middag. De vilda helgonen ska ordna loppmarknad!

Simon försöker muntra upp sin ledsna farmor. Men Simon är trött. Nelson får äntligen beröm av sin pappa och idag är faktiskt både Oscar och Nelson hjältar. Men på lite olika vis.

Konsten att hålla tyst Simon har glömt att det är Lucia och kommer till skolan i pappas gamla vita skjorta med en ihoprullad pizzakartong som strut på huvudet. Alla skrattar! Simon avslöjar sin och Nelsons hemlighet för Maria

Simon har fått Stella och Arga gubben att bli bekanta och Arga gubben har börjat gå ut med Stellas hund! Två helgongärningar i en! Maria, Simon och Nelson säljer sina kakor och tjänar en del pengar. Men alldeles för lite.

Nelson, Maria och Simon bakar kakor som de ska sälja. De döper kakorna till: Tomteluvor, Julkrubbans Frestelser, Betlehemsstjärnan stiger sakta, Ljusklara hägringar. De starkaste kakorna döper de till Kamelpuckel och Ät om du vågar!

Simon följer med sin pappa till farmor för att övertala henne att följa med dem hem. Hittills har hon vägrat! Ska Simon lyckas?

Simon får beröm i skolan för sin teckning av sin farfar som ängel. Ingen vet att Simons farfar uppenbarar sig nästan varje morgon och ber om att Simon ska göra så att farmor får en bra jul!

När Simon träffat Arga gubben förstår han att man kan vara arg för att man är ledsen. Han lär Arga gubben ett knep mot att vara så arg.

Simon får reda på varför Maria är så ledsen, men hon berättar inte allt och Lyckans Fågel visar sig inte bara vara ett halsband och en dikt - utan en riktig papegoja också!

Nelsons pappa vill att Nelson ska bli brandman, men han ville hellre laga mat och kakor. Klassens besök på brandstationen gör Nelson olycklig, han misslyckas med allt och hans pappa säger att han är ett exempel på hur man inte ska göra.

Simon är olycklig över att Maria är så ledsen. Vad skulle hon hos klasskompisen Oskar att göra? Simon och Nelson kommer på nya helgongärningar, som blir lite väl vilda. De tjänar pengar som de i hemlighet planerar att köpa något fint åt Maria för

Simons pappa åker till farmor för att övertala henne att fira julen med dem. Lätt blir det inte, för farmor vill inte fira någon jul i år. Simon undrar om han gjort rätt när han valde att inte åka med till farmor, men samtidigt vill han hjälpa Maria på hennes pappas restaurang. Båda sakerna är att göra gott, men vilket är viktigast?

Simon, Nelson och Maria provar på att göra olika goda gärningar. Vad det nu är! I konditoriet stöter de på en farbror som heter Rollén. Han har en hemsk hicka. De hjälper honom och blir belönade direkt med grädde, smörkräm och hallonsyltsbakelser.

Simon och hans kompisar Nelson och Maria har bildat De vilda helgonen klubb för Simons farmors skull, för att se till att hon får en bra jul. Men vem behöver inte en bra jul och varför är Maria ledsen?

Simon är på sitt rum när hans döda farfar plötsligt uppenbarar sig för honom som en ängel, iförd sina blå jobbarbyxor och sin gamla hatt. Han har ett uppdrag åt Simon!

Ur "För resten", 1987 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Allhelgonadagen avslöjas plötsligt när molnen rivs isär. Helgonen har hamnar av Corvus och Garrulus; en Herrans glädje i flyktlekande kråksvärm, knarrande korp, skrattspeglande skata, gnekande skrika På dagens vind, i det flyktiga ljuslånet, i den himmelsskriande klyftan mellan mörkren.

Predikan ifrån församlingen Mötesplatsen i Örebro. För mer info www.motesplatsen.org