Podcast appearances and mentions of jean claude arnault

Kan man börja någon annanstans än i jämställdhetsministerns bananfobi? Den verkar fånga alla, men svenskar (Johan undantagen) är så fina i kanten att de undviker de uppenbara freudianska poängerna. Varför blir detta en allvarlig sak, snarare än en kul idioti? Kanske för att det känns skönt när allvarligare saker är för allvarliga. Susanna minns när hon åkte hiss i FN-skrapan och fick lära sig hur hundar på Manhattan kissar inne. Och sedan brakar det lös med Trump: vi minns vår kompis som satt på Harry Ciprianis i New York några dagar före valet 2016 och hörde Melania Trump säga hur skönt det skulle bli närvalet var över och familjen kunde gå tillbaka till det vanliga livet igen. Den gången räknade nog inte ens Trump med att vinna, men det gjorde han den här gången och nu börjar han göra tokutnämningar. Det är som Bart Simpson brukar säga: Eat my shorts! Problemet med att utnämna tokskallar och undermeriterade är att problemet kommer tillbaka till chefen, dvs Trump. Vi har sett The Apprentice, som är en riktigt bra film om Trump och där skildringen av den djupt obehaglige Roy Cohn, Trumps mentor, är något extra. Vill man veta mer om Cohn kan man se dokumentären Bully, Coward, Victim. Vår vän Roger Lundgren har kommit med sin självbiografi med titeln Eljest, en utmärkt titel om man har kommit ut som gay i Norrland. Roger blev offer för en överfallsvåldtäkt häromåret, vilket får oss att gå loss på rättssystemets hantering av "Nytorgsmannen" och sedan följer en lång tirad om rättsystemet i stort. Det finns saker att tala om, kära jurister. Vi återkommer till Jean-Claude Arnault och feghetskulturen kring honom. Och så ser vi hur tillgångsinflationen inte bara gäller bostäder, utan nu även omfattar soffor och biffar. Men vi har hört ungdomar som talar om "radio", snarare än "podd". Kanske ett gott tecken. Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad händer med med litteraturen om vi tillåter oss att se bortom kategorier som sant och falskt och istället låter oss fångas i fiktionen och dess logik? Det frågar sig Lars Hermansson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna."Det vi betraktar med vämjelse när det uppträder i verkligheten gläder vi oss åt att betrakta på bild", skriver Aristoteles i sin Poetik. Något jag tror de flesta skriver under på. Vem vill läsa om rimliga och allmänt trevliga personer i en skönlitterär text, när man kan få läsa om orimliga och allmänt jobbiga. Men ibland tycks det som Aristoteles devis inte gäller. Efter att poeten Katarina Frostenson 2019 tvingats bort från Svenska Akademien i samband med att hennes make dömts för våldtäkt, skrev hon de skönlitterära böckerna K och F som har sin utgångspunkt i händelserna. Det är två rasande och samtidigt hudlösa skildringar av Frostensons tid efter det stora fallet. Hon har förlorat varje gnutta av den prestige hon en gång hade i en sådant överflöd. Hon gestaltar detta trauma litterärt, och allt en så gott som samstämd svensk kritikerkår ropar, är : det är inte sant. Det vill säga att hennes make, Jean Claude Arnault, skulle vara oskyldig och allting en konspiration orkestrerad av feministerna på Dagens Nyheter ett av de viktigaste forumen för debatten om vad som inträffat i Svenska Akademien. Nej, det är förstås inte sant. Men hur känns det att uppleva det som sant? Hur hanterar en människa ett tronfall som det Frostenson råkade ut för.När jag läste hennes böcker kände jag, mer än något annat tror jag, genans. Eftersom jag identifierade mig med berättaren som med vilken romanfigur som helst kände jag mig illa berörd, snarare än arg, när hon vägrar inse att maken nog måste ha begått åtminstone några av de övergrepp och våldtäkter som så många kvinnor vittnat om. Och när hon liknar sitt och makens öde med paret Dreyfus och andra hjältar i kulturhistorien känner jag skammens rodnad spridas över kinderna. Samtidigt blir jag rörd över det grandiosa i berättarens kärlek till den numera brutne maken som i F hasar omkring i fångkläder på en anstalt i västsverige. Hennes okuvlighet i förhållande till den offentlighet som dömt henne är imponerande. Hon är storslagen och pinsam på samma gång, en tragisk hjältinna. Boken skulle inte ha varit hälften så intressant om Frostenson pudlat och bett om att få komma tillbaka in i värmen.En annan författare som råkat ut för förminskande läsningar med sanningen som tillhygge är J T LeRoy. Fast i fallet LeRoy var det inte verklighetsbeskrivningen som befanns falsk, utan författarens identitet. LeRoy hyllades internationellt av såväl kritiker som läsare, för romanen Sarah och berättelsesamlingen Hjärtat är bedrägligast av allt i början 2000-talet. Bägge böckerna kan kallas autofiktiva, de bygger enligt författaren och marknadsföringsapparaten på självbiografiskt stoff, bearbetat till fiktion. Det handlar om sexuella övergrepp i barndomen, prostitution, droger, fosterhem, misshandel, en helvetisk uppväxt helt enkelt, som LeRoy lyckas göra angelägen litteratur av.Frågan är om vi skulle ha läst böckerna med samma inlevelse och empati om de varudeklarerats som ren fiktion, och författaren beskrivits som vit medelålders medelklass och hetero. Antagligen inte, för när det kommer fram att den förtjusande och fortfarande tonårige J T LeRoy som frotterar sig med kändisar som Madonna, Tom Waits och Courtney Love, inte har skrivit böckerna, utan att det är hans manager och allt i allo, Laura Albert, som är den verkliga författaren, ja då blir det förstås skandal. Det hjälper inte att Laura Albert bedyrar, och även lyckas bevisa, att det är hon, som alltså har skrivit böckerna, som har haft den där hemska barndomen. Varudeklarationen var falsk och såväl läsare som kritiker vänder sig bort från det gryende författarskapet som aldrig tog fart igen efter avslöjandet.Litteraturvetaren Kenneth Lindegren menar i sin bok "Litterära fabrikationer" att den sortens reaktioner är rimliga och ofrånkomliga, det går inte att bortse från den så kallade paratexten, och med den avser han inte bara förlagsformalia som baksidestext, genrebeteckning, kolofon etcetera, utan även författarintervjuer, pressutskick, marknadsföring, allt det där som ramar in boken och föreslår möjliga, oftast mer eller mindre biografiska, läsningar.Ju mer paratext desto mindre litteratur, skulle man kunna säga; ju mer boken som säljbar produkt lyfts fram, vid boksigneringar och i tevesoffor där pikanta detaljer från författarens liv ska skänka autenticitet åt texten, desto mindre utrymme för läsarens egna tolkningar och erfarenheter. Men om man mixtrar med den omkringliggande paratexten i annat syfte än att sälja fler böcker, ja då kan det ruckas lite på den där hierarkin mellan verklighet och text som är så förhärskande i vår tids litterära offentlighet.En som ägnat sig åt det är den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck Nielsen, eller Madame Nielsen som hon numera kallar sig, som ofta uppträtt under olika alias och utmanat det faktiskas gränser genom att iscensätta händelseförlopp ute i verkligheten som hon sedan dokumenterat och återgestaltat på olika sätt, bland annat i romanform. Här är det återgestaltningen romanen, pjäsen, scenframträdandet som i bästa fall framstår som sann, i kraft av sin form, sin inre trovärdighet, inte den bakomliggande verkligheten, för den har ju upphovspersonen varit inne och mixtrat med.Fast mixtrar vi inte hela tiden? Förställer oss, ljuger, iscensätter, sopar undan spår. Föreställningen om en solid verklighet och en sann eller falsk återgivning av den, bygger på en idé om verkligheten som i grunden vetbar och oberoende av våra föreställningar om och mixtranden med den. Men så är det ju inte. Det råder en ständig trafik mellan våra föreställningar om och beskrivningar av verkligheten, och verkligheten själv. Det som har hänt har hänt, visst, men vad var det som hände? När började det hända, när slutade det? Vad är en händelse? Det är nog få som vid närmare eftertanke tror att något sådant som en korrekt verklighetsbeskrivning existerar, annat än när det gäller triviala fakta av typen "Det regnade i Malmö igår" eller "Björn Borg var en svensk tennisspelare som vann Wimbledon fem gånger".Konst och litteratur måste få befinna sig i det stora ovetbara fältet mellan mät och vägbara fakta och medvetna lögner i syfte att föra människor bakom ljuset. Det är i den potentialiteten, snarare än fakticiteten, vi kan experimentera med ideologier, identiteter, guds och verklighetsuppfattningar. Det är i det svävande tillståndet mellan förhastade slutsatser om gott och ont, sant och falskt, vackert och fult, som vi är fria att vara, inte bara de vill vara, utan också de vi inte vill vara, för att prova hur det känns. Ett samhälle utan en sådan frizon kommer i längden bara att bestå av antingen-eller människor, åsiktsmaskiner och normlydig valboskap.Lars Hermansson, författare

Jean-Claude Arnault er en indflydelsesrig person i det svenske kunstnermiljø. I årtier mænger han sig med forfattere, journalister og den absolutte overklasse i Det Svenske Akademi, imens han selv forpagter en ombejlet kulturklub. Men da 18 kvinder står frem i 2017 og anklager ham for at misbruge sin magtfulde position til at krænke og voldtage unge kvinder, så ruller skandinaviens første store metoo-sag. Der er sagt og skrevet meget om Arnault, og i december udkom dokumentaren 'The Prize of Silence', som forsøger at samle alle anklagerne. Hvordan kunne Arnault begå overgreb og samtidig begå sig så godt i den svenske kulturelite? Litteraturredaktør på Dagbladet Information, Peter Nielsen, fortæller om den fransk-svenske overgrebsmand. Vært: Anna Ingrisch.

Jak to możliwe, że w do bólu poprawnym szwedzkim społeczeństwie przedstawiciel artystycznej elity potrafił na przyjęciu włożyć obcej pisarce rękę między nogi? - Spójrzcie, są i dziewczynki! - krzyczy Jean-Claude Arnault, patrząc na młode dziennikarki wchodzące do Forum, sztokholmskiego centrum kultury, które prowadzi wraz ze swoją żoną, członkinią Komitetu Noblowskiego, Katariną Frostenson. Uznawany za dziewiętnastego członka Akademii mężczyzna był jedną z najbardziej wpływowych osób wśród kulturalnej elity szwedzkiej stolicy. Mimo pojawiających się co jakiś czas oskarżeń o molestowanie seksualne cieszył się uznaniem, a Akademia tuszowała skandale z nim związane. Przy okazji śledztwa na światło dzienne wyszły również jego oszustwa finansowe oraz fakt, że był źródłem wycieków nazwisk przyszłych noblistów. W dzisiejszym odcinku Michał Nogaś rozmawia z Justyną Czechowską, tłumaczką nominowanej do Nagrody im. Ryszarda Kapuścińskiego książki Matildy Voss Gustavsson pt. "Klub. Seksskandal w komitecie noblowskim". Więcej podcastów na https://wyborcza.pl/podcast

Jarkko Tontti -podcastin vieraaksi saapui kirjallisuudentutkija ja tietokirjailija Sanna Nyqvist. Hän on kirjoittanut kirjallisista väärennöksistä ja plagiaateista ja tuntee erinomaisesti Nobelin kirjallisuuspalkinnon historian. Miksi plagiaattikohuja syntyy tieteessä ja taiteessa koko ajan? Ensimmäiset plagiaattisyytökset singottiin jo antiikissa. Takavuosien yleiseurooppalainen bestseller Ossianin laulut esiteltiin skotlantilaisena kansanrunoutena, mutta runoilija James Macpherson olikin kirjoittanut sen itse. Lukijat eivät välittäneet, teoksesta pidettiin silti. Sepittikö Elias Lönnrot Kalevalan samaa menestyskirjallisuuden mallia toistaen? Jarkko inhoaa Nobelia ja muitakin kirjallisuuspalkintoja. Miksi ihmeessä? Sanna kertoo Nobelin palkinnon taustoja ja historiaa. Muistelemme muun muassa Jean-Claude Arnault -skandaalia. Akatemian jäsenen Alma Frostensonin puoliso oli vuosikymmenten ajan syyllistynyt seksuaaliseen häirintään ja raiskauksiin Ruotsin kulttuuripiireissä. Akatemian jäsenistä monet suojelivat ja puolustelivat häntä loppuun saakka. Koko instituution loppu oli lähellä. Entä saiko F. E. Sillanpää Nobelinsa vain sen takia, että koko maailma sympatisoi Suomea syksyllä 1939? Juhani Aho oli pitkään varteenotettava ehdokas. Hänen palkintonsa jäi saamatta poliittisista syistä, mutta mitä nämä olivat? https://jarkkotontti.net/

For Daimi har julen ændret sig afgørende. Da hendes engelske mand levede, var det altid ham, der stod for julemiddagen med kæmpe kalkun og engelske julekager. Nu står menuen på sushi juleaften, for Daimi kan ikke selv lave mad. Til gengæld kan hun synge, og i mandagens Kulturen på P1 fortæller hun om den karriere, der kastede hende ud i Danmarksberømmelse, allerede da hun var 17. En skræmmende oplevelse for en meget genert ung pige, der hellere ville være krøbet i et musehul end at stå forrest i rampelyset. Men Daimi fik bugt med genertheden, og i 2021 kan hun fejre 60 års-jubilæum på scenen. Kulturen på P1 fortæller også om "Manden der ikke ville være høflig". Den danske kolonilæge Agner Møller, som i 1920'erne havnede på den lille ø Nias ud for Sumatras kyst. Her opkøbte han et stort antal kulturgenstande og et helt høvdingehus, som han fik bugseret til Nationalmuseet i København. Men ud over det var han en ualmindelig kantet og utiltalende mand, der skabte sig fjender overalt. Også hans danske hustru blev noget stram i betrækket, da Møller giftede sig med en purung høvdingedatter, som han tog med hjem til Danmark trods stor modstand fra myndighederne. Og så kan du møde den svenske journalist Matilda Gustavsson, som fortæller, hvordan hun fik oprullet skandalen om "kulturprofilen" og Det Svenske Akademi. Hele bølgen begyndte at rulle, da hun fik atten kvinder til at stå frem og vidne om voldtægt, trusler og chikane fra Jean-Claude Arnault, som endte med at blive idømt to et halvt års fængsel. Værter: Karen Secher og Jesper Dein.

När filmproducenten Harvey Weinstein avslöjades 2017 öppnades ett fönster för DN-journalisten Matilda Voss Gustavsson. Kanske måste inte mäktiga mäns övergrepp sluta med att offret tigs ihjäl? I reportageboken Klubben fördjupar hon inte bara bilden av offer och förövare utan också vad som krävdes av avslöjaren, hon själv. Och när Matilda nu tittar tillbaka på alla tvivel som präglade arbetet med att avslöja sanningen om Jean-Claude Arnault får hon också syn på vad #metoo faktiskt har förändrat. Dessutom i avsnittet – succéförfattaren Tayari Jones första roman på svenska: Ett amerikanskt äktenskap. Programledare Lisa Tallroth. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Postmodernismen har ställt till med stor skada i svenskt kulturliv, enligt en ny bok. Hur gick det egentligen till när Horace Engdahl blev invald i Svenska akademien? Vilken roll spelade "kulturprofilen" Jean-Claude Arnault och hans källarklubb? Och hur hänger de högbrynta litteraturteorierna i tidskriften Kris ihop med våra dagars identitetspolitiska kulturkamp? Svaren finns i litteraturhistorikern Johan Lundbergs (Det sista museet, Ljusets fiender) nya bok. Där får vi följa hur de postmodernistiska idéerna introducerades i Sverige, bar fram några av sina företrädare till kulturlivets högsta positioner och la grunden för en aktivistisk vetenskapssyn med stort politiskt genomslag. "När postmodernismen kom till Sverige" är en rasande uppgörelse med den elitism och cyniska relativism dess författare finner hos de postmoderna koryféerna, och det skadliga inflytande han menar att deras idéer fortsätter att utöva. P1 Kultur diskuterar postmodernism med Arne Melberg, professor emeritus i litteraturvetenskap och före detta redaktionsmedlem i tidskriften Kris, och Anna Victoria Hallberg, litteraturvetare vid Södertörns högskola. NYA AVSLÖJANDEN OM SVENSKA AKADEMIEN I Klas Östergrens kommande roman "Renegater" får läsaren en rapport inifrån Svenska Akademien under den mest turbulenta perioden i dess historia - fram till våren 2018, då Östergren själv tar sin mats ur skolan. En unik inblick, men vilket nytt ljus kastar den över Svenska Akademien och dess kris? Kulturredaktionens Mattias Berg kommenterar. TEATERHÖSTEN 2020 - FINNS DEN? Kan man gå på teater i höst, eller står scener och salonger fortfarande tomma? Hur spelar man komedi för en publik på max 50 personer? Och kommer de fria scenerna att överleva? Vår teaterkritiker Jenny Teleman spanar på en ovanlig scensäsong. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Mårten Arndtzén

I denne episoden tar vi turen til Sverige, for å med utgangspunkt i Matilda Gustavssons bok "Klubben" se på hva som faktisk skjedde når Jean Claude Arnault-saken sørget for at Svenska Akademin fikk seg en (uopprettelig?) skrape. Og så tar vi for oss noen opplagte likheter med den norske Kulturprofil-saken. Tune in!

Trodde du at 2018 var et historisk dårlig år for Svenska akademien? Tro om igjen. Kjønn, makt og penger har lenge vært betente temaer i den tradisjonelle organisasjonen. I 1909 var Selma Lagerlöf første kvinne til å vinne Nobelprisen i litteratur, men tror du datidens ständige sekreterare Carl David af Wirsén gadd å holde tale for henne? Å neida! Hatet han også vår egen Henrik Ibsen? Å jada. Marie Amdam og Charlotte Myrbråten går gjennom Svenska Akademiens historie og den ferskeste litteraturen om #metoo, kulturmenn- og kvinner og alle stridighetene. Navn som Horace Engdahl, Ebba Witt-Brättstöm, Sara Danius, Katarina Frostensson, Jean Claude Arnault, Susanne Brøgger, Marianne Stridsen, Mathilda Gustavson og Fredrik Virtanen dukker selvsagt opp.

Nina och Silvia pratar om att begå brott i sömnen. Går det att bevisa att en gärningsperson sovit och varför går det i så fall inte att döma den personen för brottet? Dessutom pratar de om reportageboken Klubben, som träffsäkert beskriver hur många våldtäktsoffer vill ta makten över övergreppet. Nina och Silvia hyllar Matilda Gustafssons utredning av kulturprofilen Jean-Claude Arnault. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Knut Hoem har lest poeten Katarina Frostenson tekster om hvordan hun opplevde anklagene mot ¨ den voldtekstdømte ektemannen Jean Claude Arnault.

Donald Trump tog till Twitter och hotade Kina med chockhöjda tullavgifter, bara dagar innan länderna ska förhandla om ett nytt handelsavtal. Kina bestämde sig trots det för att skicka sin huvudförhandlare till USA. Hur påverkas förhandlingarna av detta? Dessutom: SJ drömmer om fler avgångar, Fastställd dom mot Jean-Claude Arnault och frisläppandet av journalister i Myanmar. Programledare: Andreas Granath

Var eller vart? Språkpoliserna vet svaret. Men går det att vara en konstruktiv språkpolis och var går gränsen mellan en språkvårdare och en språkpolis? Svaren får vi i dagens Nordegren & Epstein. Skuldbeläggande av våldtäktsoffer Debatten om hovrättens dom mot Jean Claude Arnault fortsätter. Flera debattörer invänt huruvida det är rimligt att målsäganden umgicks och sov över hos honom även efter våldtäkterna. Idag har vi med Kerstin Adolfsson nybliven doktor i rättspsykologi som har undersökt hur våldtäktsoffer skuldbeläggs och bemöts. Språkpoliser De eller dem? Skriver eller säger man fel är de där med sina pekpinnar: språkpoliserna. Hur viktigt är det med ett korrekt språk? Och hur kan man vara en konstruktiv språkpolis? Sveriges Radios språkvårdare Lena Olausson kommer till studion. Bakom varje framgångsrik man Och igår talade vi om Fredrik Theodor Borg riksdagsledamoten som skrev den första motionen om kvinnlig rösträtt. Men nu har lyssnare hört av sig och påpekat att vi missat nämna hans hustru Kristina Borg. Vem var hon? Karin Gustavsson, antikvarie på Kulturmagasinet i Helsingborg medverkar i dagens talkshow.   Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Helena Huhta

Warar iyo Barnaamijyo Af Soomali ah somali@sverigesradio.se

I denne uge skulle Nobelprisen i litteratur have været uddelt. Men det blev den ikke – for Det Svenske Akademi, der uddeler prisen, er i dyb krise. Efter en uge, hvor balladens umiddelbare omdrejningspunkt, ’kulturprofilen’ Jean-Claude Arnault, fik to års fængsel for voldtægt, kommer litteraturredaktør Peter Nielsen i studiet og udruller sagen. Og så skal vi tale om handelskrigen mellem Kina og USA. Vores nye korrespondent i Asien, Lasse Karner, prøver at forstå begge parter. Vi skal også snakke om BNP. For det er altså ikke nyt, at det brugte mål for nationers velstand er under kritik. Faktisk advarede begrebets fader, den russisk-amerikanske økonom og nobelprismodtager Simon Kuznets om at bruge begrebet alene, allerede da han i 1930’erne introducerede det. Nikola Gøttsche fortæller om Kuznets og hans advarsel. Og Rune Lykkeberg har atter optur over ingen ringere end Lars Løkke Rasmussen – eller i hvert fald over hans gravlægning af benzinbilen i den tale, han holdt ved Folketingets åbning.  

Ola Söderholm undrar vad tjänstemännen på regeringskansliet vill att man ska göra med deras oro.Jonatan Unge förklarar vad som är enda vägen framåt för Svenska Akademien efter våldtäktsdomen mot Jean-Claude Arnault.Moa Lundqvist blickar tillbaka på tiden vi haft med Melvin Samsom som sjukhusdirektör för Karolinska. Livepodd i Uppsala (för studenter): https://billetto.se/sv/e/lilla-drevet-livepodd-i-uppsala-endast-for-studenter-biljetter-311618Livepodd i Stockholm (för alla): https://secure.tickster.com/(S(lbcjlcvi54mh2pxkz2r4tq03))/en-US/8KAJC46844HA5ZF/Shop/SelectEvent.aspx See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I dag falder der dom i voldtægtssagen mod Kulturprofilen. Jean-Claude Arnault er anklaget for i årevis at have begået seksuelle overgreb mod kvinder i Stockholms finkulturelle kredse. Men hvem er manden, der har charmet sig ind i en af verdens fineste kulturelle institutioner, Det Svenske Akademi, og nu har fået institutionen til at brække midt over? Dagens gæst: Carsten AndersenDagens vært: Gudrun Marie SchmidtProduktion: Jonas Schrøder-Andreasen og Sille WestphalRedaktør: Nina KraghVi hører gerne fra dig, skriv til dulyttertilpolitiken@pol.dk.    

** I dag starter rettsaken mot den svensk-franske regissøren og fotografen Jean-Claude Arnault, som er tiltalt for to voldtekter. ** Det blir store forandringer i Danmarks Radio fremover. Den danske allmennkringkasteren må spare 538 millioner kroner årlig de neste årene. ** Birger Vestmo anmelder filmen "The Nun".