Podcasts about radiopsykologen

Lana Zand, Kjell Eriksson och Olle Palmlöf testar generativ AI för att ta reda på hur skör tråden egentligen är som vi hänger på. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lana testar om AI kan ersätta P3 Nyheter, Kjell ringer till AI-genererade Radiopsykologen och Olle förundras över att stand-up inte längre behöver vara mänsklig. det och mycket med i ett avsnitt av Fas 3 där väldigt mycket, men inte allt, har producerats med hjälp av generativ AI.

Recension av Park Chan-Wooks nya film "Decision to leave" som har premiär på juldagen och P1-programmet "Livet med Ulla-Karin Nyberg"- tidigare "Radiopsykologen" läggs ned. Producent: Emma EngströmProgramledare: Camilla Walldán

Nea berättar om när något lämnade byxbenet på Systemet och Hanna undrar varför Influencers bara vill dela nyheter om djur. Dessutom: den sekvens från Radiopsykologen som aldrig lämnade Nea. Ställ en fråga eller önska ett ämne på surretpodcast.se

Hör om lyssnarnas tankar kring invasionen av Ukraina och om psykologernas tips för att må bättre. I torsdags vaknade vi till ett krig i Europa och och allt som tidigare känts som sannolikheter blev plötsligt verklighet. Den världsordning som vi känner den är nu rubbad - igen.För vi trodde ju att det var över nu, undantagstillståndet som vi lärt oss att leva med under två års tid. Under den här tiden sattes livet delvis satts på paus, mycket ställdes in men framförallt så har vi inte kunnat ta något för givet utan vi har hela tiden haft med i beräkning att allt kan närsomhelst ändras om vi kan åka till jobbet, när vi kan fira vår födelsedag eller om vi överhuvudtaget kan träffas utan risk för att smitta någon eller själva bli sjuka? Men nu sitter vi där igen med dagliga rapporter om dödstal på nyheterna   men nu handlar det om kriget istället.Men såväl då som nu så pågår ju det lilla livet, det som du kallar ditt liv. Barn föds, människor blir förälskade, skilsmässor går igenom och mjölken tar slut. Vi fylls av motstridiga känslor och och livet kan te sig nästan surrealistiskt när bubblande glädje och lycka trängs med ilska oro och maktlöshet alla de känslor som ett krig kan ge upphov till. Det uppstår ett slags känslovrål.I Kropp & Själ i P1 ska vi fånga upp just det här känslovrålet och vi vill höra ifrån dig som lyssnar. Vilka känslor har de senaste dagarna väckt hos dig? Hur påverkas du av kriget och all rapportering kring det? Och du som har erfarenheter av krig, vad väcker den stundande situationen i dig?Ring in till programmet i direktsändning för att prata om känslor i kriget : 08-215 216, eller skriv till oss på kropp@sverigesradio.se. Medverkande i programmet: Allan Linnér, fd Radiopsykologen.Reyhaneh Ahangaran, psykolog med fokus på barn och unga.Anna Bennich, psykolog.Anna Kåver, psykolog och författare till boken Oro att leva med tillvarons ovisshet. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producenter är Shang Imam.Programmet sänds direkt.

Sannas pappa betydde allt för henne. Så plötsligt dog han, oväntat och alldeles för ung. Åren de går men sorgen lättar inte. Sannas pappa fanns alltid där, både för familjen och för andra. Vid sextio års ålder dog han i sömnen. Sanna tror att pappas kropp och själ var sliten efter all omsorg om andra. - Hade jag lyckats få honom att tänka lite mer på sig själv så hade han kanske inte dött, säger Sanna. Hur kan Sanna lätta på skuldkänslorna som hänger så tungt över henne? Detta är säsongens sista avsnitt av Radiopsykologen, som nu tar ett långt sommaruppehåll. Det är också Lasse Övlings sista samtal som Radiopsykolog - 101 starka samtal har det blivit, varmt tack Lasse!

Utifrån sett har Nina allt - familj, vänner, hus och karriär. Men inuti är hon djupt olycklig och kraschar, om och om igen. Det kan börja med ett mjölkglas som spills ut. Nina blir först arg, sen kommer utmattningen och hon kan inte gå upp ur sängen på en vecka. - Luften går ur mig och jag orkar inte med varken barnen eller min man. Jag vill bara att alla ska försvinna, berättar Nina. Hon har varit sjukskriven flera gånger och ändå lyckats komma tillbaka till vardagen. Men sen har hon kraschat igen. Hur ska Nina göra för att bryta mönstret?

Andrés & Oskar tjötar på lokal om "Radiopsykologen", Kajsa Ekis Ekmans senaste bok samt Skugges atombomb i den litterära offentligheten.

Sveriges Radio har protesterat mot en extern granskning av publiceringarna av den kritiserade Ekot-reporterns reportage om en utvisad islamist. Grundlagsvidrigt och "strider mot sunt förnuft" säger bolagets nuvarande och tidigare vd:ar. Men nu kan Mediepodden avslöja att redan 2001 gjordes en extern granskning av en 1 september-bevakningen. Varför vill inte Sveriges Radio göra något liknande denna gång? Dessutom pratar vi om Sveriges Radios behandling av Radiopsykologen (den nya programledaren är inte psykolog.) Mediebarometern har släppts och visar på nya, intressanta förändringar av hur vi svenskar konsumerar media. Vi djupdyker i denna färska rapport och hittar spännande förändringar i rörlig bild, ljudmediets framväxt och hur Tiktok växt till en viktig nyhetsförmedlare. Dessutom pratar vi om TV-dags betalnyhetsbrev, att Youtube-bevakaren Verz lägger ned, gör en rättelse om Stampen och Centertidningarna. Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Stötta oss gärna på patreon.com/mediepodden

Karin tror alltid det värsta. Blir hon det minsta sjuk förbereder hon sig för begravningen. Behöver det vara såhär? Oron har funnits med Karin hela livet. När hon var liten oroade hon sig ständigt för att hennes mamma skulle dö. - Mamma var hypokondriker och talade ofta om att hon skulle dö, berättar Karin. Naturligtvis är jag påverkad av det.

Malin, 47, vill inget hellre än att höra till. Längtan är så stark att hon är beredd att göra allt för sin partner. Det blir kvävande och istället blir hon lämnad gång på gång. Nu har Malin gett upp hoppet om att ha en kärleksrelation som varar. - Det är för jobbigt att knyta an när jag hela tiden tror att det ska ta slut, säger hon. Men varifrån kommer den starka skräcken att bli lämnad?

Rune, 23, vill inget hellre än att arbeta och göra rätt för sig. Men istället har han fastnat i ersättningar och utanförskap. Han tycker att ingen lyssnar på honom. - När jag säger att jag vill jobba och slita i samhället så känns det som om de bara skrattar åt mig, berättar Rune. Han har bedömts inte kunna jobba och istället fått plats i en verksamhet där han tjänar femtio kronor om dagen. Nu har Rune precis startat eget och försöker gå sin egen väg. Men hur ska han hålla liv i sin nyvunna självkänsla?

När Maria blir arg exploderar hon så att hon skrämmer sin omgivning. Efteråt får hon enorma skuldkänslor. Hur ska hon lära sig kontrollera sin ilska? Maria känner igen ilskan från sin pappa. Hans utbrott var likadana och det gör Maria ledsen när hon tänker på det. - Det var jättejobbigt med pappas ilska och mina barn har fått uppleva samma sak, säger Maria. Kan hon bli den som bryter mönstret?

Isabella har inte riktigt kraft att vara mamma, fullt ut. I alla fall inte ensam mamma. Hennes dotter bor just nu hos en släkting, vilket känns som ett stort misslyckande. Isabella har en ADHD-diagnos och ett tidigare beroende. Och så har hon två döttrar. När situationen för Isabella blev övermäktig tog hon det svåra beslutet att lämna yngsta dottern hos en släkting. - Jag är bra på att lyssna och prata med mina döttrar, berättar Isabella. Vi står varandra jättenära. Men mat, tvätt och allt det andra - där faller jag pladask. Nu kämpar Isabella med känslan av att vara en misslyckad förälder. Kan hon och yngsta dottern hitta en väg tillbaka till varandra?

Erik har svårt att tro att människor vill honom väl. I nära relationer blir han misstänksam och håller tillbaka sig själv och sina känslor. - Mina relationer blir aldrig den innerliga, känslomässiga dialog jag egentligen vill ha, säger Erik, 70 år. Han funderar mycket på vad det beror på att han tidvis mått så dåligt i livet. En frånvarande pappa, en mamma som hade det svårt kan det vara orsaken? Eller räckte föräldrarnas kärlek helt enkelt inte till åt honom?

Abraham oroar sig. Han har misslyckats med så mycket i livet, så varför skulle han lyckas i framtiden? Känslan av att hamna fel har följt Abraham, 25 år, sen barndomen. Det finns en händelse som han inte kan glömma. Han trivdes inte i gymnasiet och ville byta linje men familjen sa nej. - De tyckte inte det skulle se bra ut. Jag fattar inte hur de kunde tänka mer på fasaden än på mig. Abraham vill lära sig att tro mer på sin egen förmåga. Men hur?

Elvira är känslig, arg och lättprovocerad. Och framförallt - livrädd för att något ska hända sin mamma. De har kontakt flera gånger om dagen. När mamma behöver henne är Elvira beredd att släppa allt. - Det har alltid varit jag och mamma, säger Elvira. Jag är så fäst vid henne och livrädd för att hon ska dö. Nu söker Elvira Lasses hjälp för att kunna släppa lite av sin oro och bena i alla känslor som så lätt tar över.

Du borde vara mer svensk. Du, som är född och uppväxt i Sverige. Att möta fördomar dagligen, det är Hannas vardag. Hanna är född i Sverige men har föräldrar från två olika världsdelar. Varje dag tvingas hon möta människors fördomar. Och fastän hon blivit bra på att bita ifrån känner hon sig rotlös och ledsen. - Jag har bytt jobb till ett yrke där kunderna inte ser mitt ansikte, säger Hanna. Då slipper jag undan det värsta. Men hur långt ska jag behöva gå för att bevisa att jag är svensk?

Anneli kan jobba hur mycket som helst. Hon glömmer relationer och tar inte hand om sig själv. Men att sänka kraven på sig själv klarar hon inte. - Rädslan att misslyckas är så stor att jag är beredd att offra det allra viktigaste, säger Anneli. Ibland tappar hon till och med verklighetsuppfattningen när hon jobbar. Allt som gäller är att lyckas och inte göra någon besviken. Innerst inne vet Anneli att hon måste försöka lära sig att be om hjälp. Men varför är det så svårt?

Saras höga krav på sig själv sätter sig i kroppen. Hon blir stel, får svårt att andas. Det gör ont. Hur ska hon lära sig hantera sin prestationsångest? Sara växte upp i en familj där föräldrarna var framgångsrika, yrkesmässigt. Själv har hon valt en annan väg än de - något hon är stolt över, men också kämpar med. Och kroppen, den låser sig av alla krav. - Vem är jag om jag inte lyckas med allt? undrar Sara.

Farah har bestämt sig, hon ska inte bli som sina föräldrar. Men ändå halkar hon dit ibland. Går föräldraskap i arv? När Farah var lite upplevde hon att föräldrarna engagerade sig mer i sina egna konflikter än i henne. Idag är hon själv förälder och är rädd att hon själv inte alltid lyckas vara den förälder hon önskar vara. Den som alltid står på sina barns sida. - Det finns situationer när jag bara vill hålla om min son och vända ryggen till alla andra vuxna. Men jag blir lätt orkeslös och försvagad, säger Farah. Hur blir man den förälder man vill vara?

Niklas har nyligen blivit pappa. Som adopterad är det första gången han känner att han biologiskt liknar någon. Det väcker starka känslor. Niklas har känt sig rotlös och vilsen så länge han kan minnas. Och längtan efter ett lugn har funnits där, hela tiden. - Jag minns hur jag som barn tittade ut genom bilfönstret och önskade att jag var ett av träden därutanför. Som kände vinden och sen blev nedsågat och äntligen fick ro, säger han. Hur ska Niklas kunna sitt bagage och fokusera på att vara den goda förälder han själv vill vara?

Jonna känner sig okvinnlig. Som kvinnor ska vara, sån är inte hon. Egentligen trivs hon med sig själv, men i kärleksrelationer fungerar det inte. - Jag får ofta höra att jag är en kul tjej men inte en sån man har en relation med, berättar Jonna. Såna kommentarer påverkar henne. Hon har börjat bli rädd när hon får komplimanger eller när någon tar i henne. Jonna vill kunna vara just den kvinna som hon är. Men hur gör hon det?

Matilda har ofta taggarna utåt och blir lätt irriterad. Pojkvännen får ta mycket skit och det känns orättvist, tycker hon. Matildas ilska kommer snabbt, i stunden. Och oftare nu än förr. - Jag blir mest irriterad på de som står mig nära, säger Matilda. I säsongens första Radiopsykologen söker hon verktyg för att lära sig kontrollera sin ilska. Men kanske går den bättre att förstå om Matilda börjar våga berätta om det som hände henne för åtta år sen?

Amanda vaknar på nätterna och tänker, tänker, tänker. Hjärnan går på högvarv men det leder ingen vart. Hur får hon stopp på snurret? Amanda är bra på att känna av stämningar, snappa upp detaljer och ta in många saker samtidigt. Men bearbetningen går långsamt, allt kommer efteråt. Framförallt på nätterna. - Jag förstår inte varför jag är så långsam. På möten sitter jag ofta tyst och långt efteråt kommer jag på vad jag egentligen tycker och känner, säger Amanda. I säsongens sista Radiopsykologen - om ältandet som sätter stopp för livet.

Lisa växte upp med en känsla av att ständigt bli kränkt. Idag har hon ingen kontakt med familjen och har byggt upp ett eget liv. Men hon är ofta spänd och rädd. - Jag är ständigt vaksam mot människor. Jag har varit tvungen att bli det för att klara mig, berättar Lisa. Det var Lisa själv som tog beslutet att bryta kontakten med sin ursprungsfamilj. Hon tycker det på många sätt känns bra. Men hon skulle vilja ha hjälp med att bygga upp sin självrespekt - och sluta vara rädd.

Att vara isolerad passar inte Elin alls. Den påtvingade ensamheten gör att hon känner sig maktlös och ångestfylld. Det senaste halvåret har Elin, 26, märkt att hon blivit allt argare. Över pandemin, ensamheten och ovissheten. - Jag är van att vara aktiv, att träffa mycket folk och resa, säger Elin. När det inte går så tappar jag bort vem jag är. Har hon rätt att tycka att livet är tufft trots att hon inte personligen är drabbad av sjukdom eller död?

Maria kände sig aldrig älskad som barn. Idag har hon svårt att skapa fungerande kärleksrelationer. Hon förstår sambandet, men hur ska hon förändra det? Maria hade en rörig uppväxt. Hon bevittnade våld och bodde i flera olika fosterfamiljer. - Idag hamnar jag hela tiden i instabila relationer, berättar Maria. Det är som att jag söker efter min pappas uteblivna kärlek och då blir allt bara fel.

Plötsligt började Nils få ångest av att flyga. Känslan kom som från ingenstans. Eller vad var det egentligen som hände? Nils har levt hela livet med astma och är därför van vid känslan att inte få luft. Som vuxen har det varit lugnare med anfallen, tills för några år sen. Plötsligt kunde han inte flyga utan att känna samma panik som när han var liten. - Jag vill bara ut, ut, ut. Jag måste lugna mig och intala mig att jag kan andas, säger Nils.

Oliver och hans pappa har upplevt krig, missbruk och avstånd. Kärleken finns, men är svår att visa. Varför blir det bara bråk? Under uppväxten var Oliver stökig. När han inte kände sig sedd flydde han till missbruk, sex och spel. Idag mår han bättre men relationen med pappa är fortfarande svår. - Jag tror att vi båda är väldigt ledsna inombords men det är inget som kommer ut. Istället blir det bråk, säger Oliver. Vad är det som hindrar dem från en kärleksfull relation?

Daniel har alltid varit den duktiga och trevliga killen. Men bakom leendet döljs en ätstörning. Nu börjar hemligheten kännas för tung. Utåt är Daniel den han alltid varit. Pratglad och skämtsam. Bara några få vänner vet att han ömsom svälter sig, ömsom hetsäter. Av dem får han stöd men vågar ändå inte berätta för fler om hur det verkligen ligger till. Kan ärlighet vara Daniels väg till att bli frisk?

Johannas hjärnskada syns inte utanpå men gör att hon alltid känt sig annorlunda. I sökandet efter bekräftelse händer det att hon går över sina gränser, rejält. Johanna föddes som fyrling. Tre systrar överlevde, men Johanna med en lättare skada. Hon har haft svårt att hitta sin plats mellan det friska och sjuka. För att känna att hon duger har hon ofta tänjt på sina gränser. - I kontakten med män gör jag ibland saker som inte är bra för mig, säger Johanna. Hur ska hon lära sig bli bättre på att säga stopp?

Elina, 31, äter sötsaker varje dag. Ibland stoppar hon i sig så mycket att det gör ont i kroppen. Efteråt kommer skammen. Det var när hon var stressad över universitetsstudierna som Elina började tröstäta. Många år senare är behovet av sötsaker fortfarande stort. Hon kan inte låta bli att köpa, samtidigt som hon blir stressad över att ha sötsaker hemma. - Jag skulle vilja kunna baka en kaka och lägga in den i frysen. Inte känna stress över att jag måste äta upp den på en gång, säger Elina.

Erik tog stort ansvar när han växte upp. Han var den som såg alla andra men på vägen tappade han bort sig själv. Uppväxt i en familj med missbruk har Erik fått känslan att det är honom allt hänger på. Han anpassar sig efter andra och är rädd att skrämma bort de som är viktiga för honom. - Mina känslor har alltid varit till för att lugna andra, att göra andra glada. De har aldrig varit till för mig, säger Erik. Han längtar efter förståelse från sina föräldrar. Men om den aldrig kommer, vad gör han då?

Robin, 21, tycker att han går omkring som en levande död. Att han inte riktigt lever. Han längtar efter att livet ska komma igång, men hur? Robin har vänner, föräldrar och jobb. Allt borde vara bra men ändå känner han en stor tomhet. Och längtar efter att känna mer. - Jag har inte haft så mycket starka känslor i livet, varken av glädje eller sorg. Allt har varit väldigt sterilt, berättar Robin. Men det finns en känsla som Robin känt starkt och det är skam. Vad kommer den ifrån?

I kärleksrelationer är Maria alltid missnöjd. Hon tycker att hon får för lite bekräftelse. Men frågan är om hon någonsin blir nöjd? Maria upplevde sig aldrig sedd som barn. Ingen fanns där för henne, ingen sade att hon var bra. Idag, som vuxen, kan hon inte få nog av bekräftelse. - Det är som att jag inte har makt över det. Jag förstår att det är jobbigt att jag tigger om bekräftelse men jag har svårt att sätta stopp för det själv, säger Maria.

För ett år sen utsattes Paulina för ett övergrepp. Sen kom ångesten. Varje dag, hela tiden. - Jag har alltid varit en orolig person men efter ett övergrepp har oron tagit över hela mig, berättar Paulina. Paulina har fått diagnosen GAD, generaliserat ångestsyndrom. Just nu känns det mesta hopplöst och Paulina har svårt att se hur hon ska komma vidare. Hur ska hon till exempel kunna lita på att hon inte blir utsatt igen?

Elias bär på mycket sorg. Sorg över att han under uppväxten inte kunde vara den han egentligen var. Det var viktigt att säga rätt saker, både hemma och med kompisar. - I tonåren var det absolut förbjudet att prata om känslor. Det var så jobbigt, det kändes verkligen som att någon ströp mitt inre, säger Elias. Nu kan han äntligen vara sig själv igen. Men hur ska han få mer kontakt med sorgen över att han så länge försökte vara någon annan?

Katarina, 60, har bott tillsammans med sina föräldrar i hela sitt liv. Det var först när de dog som hon började förstå sig själv lite bättre. - Jag har alltid varit väldigt spretig i tankarna, berättar Katarina. Väldigt naiv och inte tänkt mig för. Idag vet hon att en del av förklaringen till att hennes liv blivit som det blivit är att hon har Aspergers syndrom. Men det visste hon inte under uppväxten. När föräldrarna dog blev hon helt ensam och insikterna började komma. - Det är som att jag levt i en bubbla, säger Katarina. Jag har inte förstått någonting, förrän nu. Men att förstå är en sak, att acceptera är en helt annan. Hör henne i samtal med psykolog Lasse Övling i säsongens första avsnitt av Radiopsykologen. Vill du prata med Lasse - hör av dig till radiopsykologen@sverigesradio.se

Varje gång Caroline ska prata med en chef får hon panik. Hon analyserar, funderar och har ångest i veckor innan mötet och väl där börjar hon gråta så fort hon ska försöka prata. - Jag får katastrofkänslor bara av att få mailet om mötet. Det är som att jag alltid är beredd på att det ska gå åt skogen, berättar Caroline. Hon jobbar i en bransch med otrygga anställningar och samtal med chefer är därför vardag. Nu vill hon lära sig hantera mötena och hitta ett sätt att stärka sin självkänsla. För just nu känns det som att hela hennes värde ligger i vad hon presterar. - Om jag inte är bra på jobbet är jag ju inte bra på någonting. Idag tar P3 Psykologen Radiopsykologens plats, programledare är Hanna Hellquist. Programmet är en återutsändning från mars 2020.

För ett år sen gick Fanny, 24, in i väggen. Hon har alltid varit van vid att klara allt själv men den här gången fungerade det inte alls. Så hon kraschade. - Jag har alltid varit en väldigt känslosam människa men plötsligt hade jag jättesvårt att känna glädje, eller ens vara ledsen, berättar Fanny. Fannys familj har gått igenom både uppbrott och psykisk ohälsa. Och Fanny har alltid stått stark. Under skilsmässan medlade hon medlade hon mellan sina föräldrar och hon var ett stadigt stöd för systrarna när de mådde dåligt. När hon så gick in i väggen för ett år sen var hon så inställd på att klara även det ensam så hon sökte aldrig hjälp - förrän nu. Idag tar P3 Psykologen Radiopsykologens plats, programledare är Hanna Hellquist. Programmet är en återutsändning från januari 2020.

Linnea, 21, känner sig alltid ledsen. Oavsett vad hon gör eller med vem hon är. Och känslorna har funnits så länge hon kan minnas. Linnea har försökt med det mesta för att det ska bli bättre. Men det känns inte som att något egentligen hjälper. - På senare tid har jag gett upp hoppet om att det ska bli bra och insett att jag är en ledsen person, säger Linnea. Livet känns meningslöst. Jag tycker inte det är värt att leva eftersom vi ändå ska dö sen. Idag tar P3 Psykologen Radiopsykologens plats, programledare är Hanna Hellquist. Programmet är en återutsändning från november 2019.

Erik är 21 år och har kraschat. Han kommer inte hemifrån. Han klarar inte att gå till jobbet. Han plågas av ångest och meningslöshet. Nu undrar han om det kan ha något med hans barndom att göra. - Jag har gått igenom mycket i min barndom, säger Erik. Det började när jag var åtta år och min mamma dog. Den dagen hon dog rasade Eriks värld och allt blev kaos. Men det var inget familjen pratade om. För att försöka få kontroll över sina känslor utvecklade han en perfektionism utöver det vanliga. - Allt i mitt liv handlar om att försöka vara perfekt, säger Erik. Idag tar P3 Psykologen Radiopsykologens plats och programledare är Hanna Hellquist. Programmet är en återutsändning från april.

Julia är 26 år och har svårt att säga nej. När hon väl gör det får hon dåligt samvete och känner att hon sviker. Julia är 26 år och har svårt att säga nej. När hon väl gör det får hon dåligt samvete och känner att hon sviker. - Det bara ältas runt i mitt huvud. Jag kan inte släppa det, säger Julia. Hennes rädsla för vad andra ska tycka har gjort att hon hela tiden tar ansvar för alla runtomkring henne. Och glömmer bort sig själv. - Jag är rädd för att släppa ut känslorna, säger Julia. Rädd för vad folk ska tycka. För att bli sviken.  I säsongens sista avsnitt av Radiopsykologen försöker Julia, med Lasse Övlings hjälp, reda ut vad hon ska göra för att lära sig våga stå upp för sig själv. Nästa vecka på samma tid hör du P3 Psykologen, med Hanna Hellquist och Lasse Övling, i en återutsändning från i april.

Välkommen till Bubblan - en perplex podcast från Folkteatern Gävleborg. Att vara i en teaterprocess är att vara i en bubbla. Man avskärmar sig mer och mer från världen runt om kring ju närmare premiären man kommer. Tankarna kretsar helt kring pjäsen. Men plötsligt sprack den här bubblan. Och ersattes av en helt annan bubbla, en helt annan typ av avskärmning. Och det är väl så det är att om du kommer ut ur en bubbla så hamnar du alltid i en annan. Här samlar vi samtal och tankar om livet bakom kulisserna på en teater och på så vis du får en unik inblick i hur teaterföreställningen Perplex växer fram. Om allt från samhällsanalys och filosofi till hur det känns att spela i en viss tröja! Röster i programmet: Peter Oijens och Lars Övling

Kerstin, 37, undrar när lyckan vänder. När hon ska slippa leva ensam och äntligen få dela sitt liv med någon? - Jag tycker att det är jättejobbigt att leva ensam. Jag saknar att komma hem till någon, som självklart finns där i ens närhet, säger Kerstin. Hon har haft ett par kärleksrelationer tidigare i livet, men aldrig någon som riktigt fastnat. Också med vänner har det varit svårt, särskilt när hon var liten. Nu trotsar Kerstin sin rädsla och ringer till Radiopsykologen för att försöka ta tag i sina problem.

Ylva är van att leva ett socialt liv, med många vänner och nära relationer. Men isoleringen hon nu befinner sig i gör henne nedstämd. Alltför ofta låter hon känslorna gå ut över sin partner. Ylva, 28, lever i ett polyamoröst förhållande och när Coronapandemin bröt ut valde hennes partner att sätta sig i karantän hos en annan kvinna, som bor långt från Ylva. Det är jobbigt att vara på avstånd, tycker Ylva, och ofta kommer känslor av besvikelse på sin partner över henne. - Jag har ofta ett behov av att hitta en syndabock när jag mår dåligt, men borde lära mig att inte lägga skulden hos andra, säger Ylva.

Elin är 22 år och har nästan inga kompisar. Det började efter en resa till USA efter gymnasiet. När hon kom hem fanns inga vänner kvar. - Det är jobbigt, men samtidigt känner jag att jag klarar mig själv, berättar Elin. Jag är ju väldigt mycket ensamvarg. Nu vill hon försöka förstå varför det ha blivit såhär och hur hon ska göra för att få nya kompisar. Hur gör man egentligen för att skapa nya kontakter och våga prata med någon man inte känner? - Det finns säkert andra som också vill ha ta kontakt men inte vågar. Då kanske man måste vara den som vågar. Det kan ju bara bli bättre, säger Elin. Detta samtal har också hörts i systerprogrammet P3 Psykologen

Christer, 50, plågas av en rädsla för att bli lämnad. Lämnad av sin fru och lämnad utanför i sociala sammanhang. Så har det varit genom hela livet. Nu vill han förstå varför. - När det kommer över mig så blir jag rädd och osäker på om jag verkligen räcker till, berättar Christer. Om jag är bra. Under en period i livet var han mobbad. Han hade fel frisyr och konstiga kläder. - Jag fick höra att jag var en nolla, att jag inte passade in. Så jag drog mig undan, säger Christer. Även lärarna var på honom; titta på honom där, han kommer inte bli någonting, sa en av dem inför alla i klassen. Kanske är det därför Christer har så svårt idag att känna sig trygg?

När Hanna var 11 år dog hennes mamma. Hon minns avskedet och begravningen tydligt. Men hon fick aldrig chans att ta farväl på sitt eget sätt. Idag är Hanna vuxen och känner ofta att människor inte förstår hennes behov att uppleva saker på egen hand. De kommer för nära och tar över hela situationen. Det är som att det som skedde vid hennes mammas död upprepat sig genom hela livet.  - Det finns flera upplevelser i mitt liv som jag vill ta tillbaka, säger Hanna. Minnen som känns som de blivit stulna. Kan man skapa nya, bättre minnen i efterhand?