Podcast appearances and mentions of Tom Malmquist

Katia De Marco"Castelli d'aria"e altre fiabe finlandesiZacharias TopeliusIperborea Edizioniwww.iperborea.comTraduzione e Postfazione a cura di Katia De MarcoL'anelito al sogno e alla fantasia in una raccolta di fiabe d'autore che mescolano con grazia tradizione europea e folklore finnico.Uno sguardo puro, un animo di bambino e la capacità di abbandonarsi alla fantasia e al sogno: sono queste le porte per accedere al bello e alla realtà più profonda e nascosta delle cose. Chi vuole vedere e conservare in sé l'incanto di Oberon che con il suo flauto fa ballare i bambini, o lo splendore della «bambina nel cielo, seduta sul bordo delle nuvole vespertine a tessere una tela di filo d'argento», dovrà farlo prima che l'età adulta gli veli gli occhi. Perché a fare castelli in aria non sono i pazzi, ma gli eletti capaci di vederli davvero, quei castelli fatti d'aria e popolati di magiche creature. Inserendosi nel filone delle fiabe d'autore di Perrault, dei fratelli Grimm e di Andersen, l'opera di Zacharias Topelius si arricchisce del patrimonio folklorico finnico confluito nell'epos nazionale del Kalevala e insieme fa trapelare una spiccata sensibilità per una natura mai disgiunta da bellezza e religiosità. Il paesaggio del grande Nord, con i suoi arcipelaghi e le sue brughiere, diventa a tratti protagonista, trasfigurandosi in uno splendido e arcano luogo di pace raggiungibile solo in sogno nelle Isole delle Piume, oppure animandosi di vita propria nella Corte dei fiori, dove alberi e fiori nordici prendono la parola per esprimere sentimenti tutti umani in un delicato minuetto venato di umorismo. E quella stessa leggerezza da passo di danza ravviva anche le narrazioni in cui l'insegnamento morale è più sentito, come nel caso del Gallo del campanile o del Cappello di Parigi, con la loro condanna della superbia e della presunzione, facendo di questa raccolta di fiabe di metà Ottocento un intreccio di poesia e pedagogia dall'equilibrio perfetto.Zacharias Topelius (1818-1898)- scrittore finlandese di lingua svedese considerato cantore nazionale, è autore di circa trecento testi per bambini, tra fiabe, racconti e poesie, oltre che di romanzi storici, testi teatrali e opere divulgative di argomento storico, naturalistico e geografico. Fine conoscitore e promotore del patrimonio culturale del suo paese, vi attinse per i quattro volumi di Sagor (Fiabe, 1847-1852) dai quali è tratta questa raccolta, come pure per gli otto di Läsning för barn (Letture per bambini, 1865-1896). Castelli d'aria è il decimo volume della serie di fiabe nordiche curata da Bruno Berni per Iperborea, dopo Fiabe lapponi, Fiabe danesi, Fiabe islandesi, Fiabe svedesi, Fiabe faroesi, Fiabe norvegesi, Leggende groenlandesi, Fiabe finlandesi e Intorno al fuoco. Fiabe e storie della terra dei sami.Katia De Marco, piemontese trapiantata a Cagliari, si è laureata in inglese e svedese, lingue da cui traduce da quasi vent'anni con una cinquantina di libri al suo attivo per numerose case editrici, tra cui Iperborea, Marsilio, Einaudi, NNEditore. Björn Larsson, Mikael Niemi, Per Olov Enquist, Åsa Larsson, Jonas Khemiri, Steve Sem-Sandberg e Tom Malmquist sono alcuni degli autori su cui ha lavorato.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarewww.ilpostodelleparole.itQuesto show fa parte del network Spreaker Prime. Se sei interessato a fare pubblicità in questo podcast, contattaci su https://www.spreaker.com/show/1487855/advertisement

Följ med till Bokmässan i Göteborg. I Bokradion möter ni några av författarna på mässan: Vigdis Hjorth, Caroline och Leif Grimwalker och Tom Malmquist. Programledare är Johar Bendjelloul. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I programmet samtalar vi med den norska litterära stjärnan Vigdis Hjorth som fick sitt genombrott i Sverige med romanen ”Arv och miljö”. Nu kommer hon med sin sjunde roman på svenska ”Femton år ”, en berättelse om familjehemligheter, uppväxt och uppvaknade. – Jag är väldigt intresserad av ögonblicket då ett barn inser vilka föräldrarna verkligen är, och att de kanske bär på hemligheter som barnet upptäcker. Jag är nyfiken på just det ögonblicket när barnet får en ny blick på föräldrarna, säger Vigdis Hjorth i Bokradion. Spökskrivande har varit ett hett samtalsämne på Bokmässan. En artikel i nättidningen Kvartal hävdades, genom en AI-analys, att Camilla Läckberg inte själv skrivit två av sina romaner, vilket hon själv sagt inte stämmer. Vi pratar med två väldigt erfarna spökskrivare, Caroline och Leif Grimwalker. I Bokradion möter vi även poeten och författaren Tom Malmquist som har skrivit boken ”Istid”, om spelskandalen och pappan Thomas Malmquist, legendarisk sportchef på Expressen. Tom Malmquist är känd för sitt självbiografiska skrivande, bland annat genom debutromanen ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv”, som kom 2015, om livskamraten Karins död och dottern Livias födelse.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Johar BendjelloulRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Andreas Magnell (producent)

Börje Salmings död i nervsjukdomen ALS berörde hela svenska folket. Veckans avsnitt av Lundströms Bokradio handlar om Börje Salming och den första boken som skrevs om honom: "Blod, svett och hockey". Boken "Blod, svett och hockey" kom 1991 och har kommit att bli en slags kultklassiker. Det var första gången Börje Salming berättade om sitt liv och sina många framgångsrika proffsår i NHL. Han hade vid den tiden precis flyttat tillbaka till Sverige med fru och barn för att starta en ny tillvaro efter karriären. Boken skrev han ihop med en ung journalist från Umeå. Hör frilansjournalisten Gerhard Karlsson, författaren Tom Malmquist och brodern Stig Salming om Börje Salming, sportbiografin "Blod, svett och hockey" och saknaden efter honom.Börje Salming dog den 24 november 2022. Han blev 71 år. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Andreas Magnell (producent) och Fredrik Wadström

Spelskandalen blev Expressenjournalisten Thomas Malmquists största framgång. Men de hot och rykten som följde, plus en förtalsrättegång, skulle slå hans familj i spillror. Hans son Tom Malmquist har skrivit en text för tidningen Vi om sin uppväxt i spelskandalens skugga. Nästa år kommer den självbiografiska boken Istid som handlar om händerlserna och hur de påverkade Tom och hans relation till sin pappa. I avsnitt 84 av Vi-podden blir han intervjuad av Vi:s chefredaktör Unn Edberg. Om du lyssnar får du också höra texten i sin helhet. Our GDPR privacy policy was updated on August 8, 2022. Visit acast.com/privacy for more information.

Participantes no grupo de leitura.  Cris Cristina  Filipa Claúdia  Mastigar as Palavras --- Send in a voice message: https://anchor.fm/anatomiadolivro/message

Edicao da Porto Editora com tradução de João Reis  - https://www.instagram.com/joaoreis.author/ Convidada Lena  - https://www.instagram.com/os_livros_da_lena/ --- Send in a voice message: https://anchor.fm/anatomiadolivro/message

AVSNITT 81 En morgon vaknar Carolina Setterwall upp och finner sin livskamrat, pappan till sin åtta månader gamla son, livlös i sängen. Inom loppet av en sekund kastas hennes liv omkull. Chocken är förlamande och det är inte bara personen Axel hon förlorat, utan hela det liv hon sett framför sig. I boken "Låt oss hoppas på det bästa" skriver hon om efterskalvet, om den skoningslösa sorgen, om skuldkänslor, avundsjuka och bitterhet. En självrannsakan av en relation. Efter ungefär två år träffar Carolina en ny kärlek i författaren Tom Malmquist, som också han har liknande erfarenheter och skrivit om dem i boken "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv". Idag lever de i en alldeles egen konstellation av bonusfamilj. För att hantera allt och för att kunna vara en bra mamma åt sin son, har Carolina gått många år i terapi. Hon har insett att vissa beteenden, kontrollbehov och känslan av att vara annorlunda uppstått tidigt i barndomen. Hur hanterar man skuldkänslor, sorg, kan man födas som medberoende och hur kan man tillåta sig känna kärlek och lust efter att det värsta hänt? Carolinas bok heter "Låt oss hoppas på det bästa" och finns att köpa i de flesta bokhandlar. www.meberoendepodden.se

Sorgens fem faser har blivit allmängods, men att allt naturligt sörjande måste ske enligt en mall är en myt för vår effektivitetsdyrkande tid. Mats Almegård läser sorgeböcker som ger andra insikter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2018. Varje dag läser jag i tidningen om klimatkris, ökad fascism och allmän undergångsstämning. För att hålla ångesten borta ägnar jag mig åt överdriven planering. Genom att-göra-listor, pensionssparande och tecknandet av olycksfallsförsäkringar bevarar jag illusionen av kontroll. Jag detaljstyr på jobbet, men också privat. Semesterdestinationer upplevs redan i förväg i datorns street-view-läge. Barnets hämtning och lämning klockas exakt och kroppens förfall tyglas (nåja) på gymmet. I medelåldern är planeringen ofta också symptom på ett existentiellt kontrollbehov. Genom att planera försöker jag tygla livet, forma det som jag vill ha det. Ett fåfängt försök att också tygla döden. Än är jag ingen preppare, jag har heller inte börjat döstäda. Men ge det några år så samlar jag säkert konservburkar och sorterar gamla anteckningsböcker. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Jag ska erkänna att jag faktiskt redan har börjat läsa sorgeböcker för att på så sätt förbereda mig inför den oönskade dag i framtiden då någon i min närhet går bort. I facklitteraturen förekommer ofta Elisabeth Kübler-Ross modell över sorgens fem faser. Ursprungligen formulerades den av den schweizisk-amerikanska läkaren i boken On Death and Dying från 1969 och beskriver där hur patienter som får en dödlig diagnos reagerar. De känslomässiga faser dessa patienter går igenom är enligt Kübler-Ross förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Så småningom har modellen över sorgens faser kommit att appliceras på hur närstående reagerar vid en persons dödsfall. Modellen ger mig rätt sorts trygghet den går att läsa som ett slags att-göra-lista när det värsta har hänt. I Carolina Setterwalls sorgebok Låt oss hoppas på det bästa vänder sig berättaren också till denna modell. I boken skildrar Setterwall hur hon hittar sin sambo Aksel död i sängen på morgonen. Hon lämnas ensam med parets nyfödda barn. För att försöka hantera sorgen lånar berättarjaget böcker om dess fem faser på biblioteket. Men, typiskt för vår tid, inte i syfte att enbart skaffa information. Snarare vill hon snabbspola sig igenom faserna för att komma vidare i livet. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Den amerikanska författaren Joan Didion är inne på ett liknande spår i Ett år av magiskt tänkande där hon skriver om sin sorg efter förlusten av sin livskamrat, författaren John Gregory Dunne. Redan titelns tidsbestämmelse understryker samma vilja att snabbt ta sig igenom sorgens faser för att komma ut på andra sidan. Jag läser fler sorgeböcker: Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv en omskakande, rå skildring av hur det var då hans sambo gick bort i samband med att hon födde parets första barn. Den danska poeten Naja Marie Aidts har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka en poetisk undersökning om att leva vidare efter att hennes son Carl störtade från ett fönster under ett drogrus mot en säker död. Även i dessa böcker återfinns Kübler-Ross faser. Författarna beskriver hur de reagerar med förnekelse och ilska. Jaget i Malmquists bok ifrågasätter allt från vården av hans sambo till hanteringen av begravningen. Aidt vrålar rakt ut som ett djur, och ifrågasätter både Gud och poesin. Malmquist och Setterwall skriver om depression och Didion förhandlar och tänker magiskt i ett fåfängt försök att göra sin livskamrat levande igen. Ingenstans i böckerna är dock sorgen särskilt logisk. De fem faserna följer inte någon kronologi. Det går inte att beta av dem en efter en för att sedan komma ut på andra sidan, helad och färdig med sorgen. I slutet av Ett år av magiskt tänkande skriver Didion att hon inte vill avsluta året: hon söker en lösning men hittar ingen. Sorg kanske inte låter sig betas av efter en lista? Kontrollpersonen i mig ryser. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer Naja Marie Aidt revolterar mot idén om att sorg är ett arbete som ska utföras. Därmed sätter hon fingret på en del av den kritik som under senare år riktats mot Kübler-Ross-modellen. Kritikerna har påpekat att de fem faserna uppfattats som naturgivna uppgifter som ska utföras efter varandra. När de som sörjer känner att de inte utvecklas eller går framåt i den takt de tror är den rätta då förtvivlar de över att de inte ens kan sörja rätt. Dagens forskare menar snarare att sorgeprocessen är både individuell och föga logisk. Själv beklagade Elisabeth Kübler-Ross mot slutet av sin karriär att hennes modell missförståtts eftersom sorg inte är något som går att förhålla sig till linjärt. Hennes stora gärning var att hon lanserade en förklaringsmodell som hjälper oss förstå vad sorgen består av. Misstaget många gjorde var att tolka fasernas uppbyggnad alltför bokstavligt och allmängiltigt. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer, den tar sig olika uttryck i varje enskilt fall. Den franske filosofen Roland Barthes skriver i sin Sorgedagbok att var och en har sin egen sorgerytm. Efter att hans älskade mamma Henriette gått bort undviker han att resa eftersom det är i vardagens ritualer hemma i lägenheten han finner störst lugn i sin sorg. Tom Malmquist beskriver hur han ber SABH sjukhusansluten avancerad barnsjukvård i hemmet om stöd för att gå på promenad med sitt nyfödda barn eftersom han, trots att han själv vill stanna hemma i lägenheten med sin sorg, ändå inser att barnet måste få komma ut. Naja Marie Aidt gör tvärtom hon kastar sig iväg på en uppläsningsturné genom USA för att det finns något befriande med att konstant vara i farten. Och då Barthes isolerar sig för att det är i ensamheten han kan vara i sin sorg väljer Carolina Setterwall att konstant omge sig av vänner och bekanta som tröstar henne, hjälper henne att ta hand om barnet och sköta praktiska sysslor som både matlagning och begravningsarrangemang. Man anar en genusaspekt i sorgebearbetningen, men det finns också saker som förenar i alla dessa berättelser. Alla skriver självutlämnande, drastiskt och osmickrande om djupt personliga och tragiska händelser. Det finns inget förskönande i hur de framställer sig själva och sina reaktioner. Ingen av författarna försöker framställa sig själv i god dager. Skavanker, fula tankar och det som Roland Barthes kallar akut narcissism en barnslig, smått psykotisk självupptagenhet återfinns i alla dessa skildringar. I alla böcker finns också en acceptans. Men det är inte den acceptans som Kübler-Ross beskrev, där den sörjande ska acceptera att den döde är borta. Det verkar ingen göra. Men alla accepterar de så småningom att sorgen från och med det traumatiska dödsfallet alltid kommer att vara närvarande i livet. Hur lång tid som än passerar. Sorg kan man inte botas från konstaterar Naja Marie Aidt. Roland Barthes refererar till Sisyfos en symbol för det cykliska i sorgen som dagens forskare brukar betona istället för det kronologiska ordnandet av faserna. Jag läser och funderar. Tittar på mina listor; allt detta planerande. Böckerna har gett mig en försmak av den uppslitande sorg som, om jag inte dör först, ofrånkomligen kommer att drabba också mig men den har även gjort det plågsamt tydligt att den då kommer att se annorlunda ut. Vara helt min egen. Och finnas hos mig för alltid, som ett spår av den människa som för alltid är borta. Mats Almegård, journalist Litteratur Naja Marie Aidt: har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka: Carls bok. Wahlström & Widstrand, Stockholm 2018. Roland Barthes: Sorgedagbok: 26 oktober 1977 15 september 1979. Pequod Press, Malmö 2018. Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande. Atlas, Stockholm 2006. Elisabeth Kübler-Ross: On Death and Dying. Tavistock, London 1970. Tom Malmquist: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Natur & Kultur, Stockholm 2015. Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa. Albert Bonniers förlag, Stockholm 2018.

All den luft som omger oss är en roman om Mikael K, en man som hittades mördad i en grotta i Huddinge 1991. Mordgåtan har förföljt författaren Tom Malmquist i över tjugo år och när han bestämmer sig för att undersöka fallet, leder resan rakt in i Toms eget mörker. I podden berättar Tom Malmquist hur fästmöns död bringade kaos och ordning i jakten på Mikael K. Hör också förläggare Johanna Haegerström och bokinfluencer Johanna Lundin om vad som gör Celeste Ngs Små eldar överallt till den perfekta bokcirkelboken. Redaktörerna har med sig Augustprisbelönade Aednan och tv-serieaktuella Himmeldalen. Programledare Lisa Tallroth. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tom Malmquist är tillbaka efter den hyllade "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" om hur han förlorade sin livskamrat och blev pappa samma vecka. Och så har vi ringt Nicole Krauss i Brooklyn. Poeten och författaren Tom Malmquist gjorde en kritikerrosad romandebut med boken I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Den handlade om när han blev ensam kvar med sin nyfödda dotter när barnets mamma dog strax efter förlossningen. Den nya boken heter All den luft som omger oss och även den cirklar kring detta trauma, men det är också en berättelse om ett mord på en mycket ensam man Mikael K i Huddinge 1991. En verklig händelse som gjort stora avtryck i författarens inre. Tom Malmquist har tidigare gett ut två diktsamlingar också "Sudden Death" och "Fadersmjölken". Och så har vi har pratat med den amerikanska författaren Nicole Krauss hemma i huset i Brooklyn. Hennes nya bok heter Dunkel skog och handlar på ett raffinerat sätt om en skilsmässa, kanske hennes egen. Men också om hur författarjaget hittar Franz Kafkas efterlämnade manuskript när hon åker till Israel för att försöka häva sin skrivkramp. Nicole Krauss var tidigare gift med författaren Jonathan Safran Foer, och var alltså part i det ena av den högkulturella stadsdelens två litterära power-par (för nyfikna: det andra är Paul Aster och Siri Hustvedt...). Nicole Krauss debuterade med "Man utan minne" och har även skrivit romarena "Kärlekens historia" och "Det stora huset".   Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj

Grief is an innate part of human life, but how we process that grief varies from person to person. Tom Malmquist knows too much about grief after he lost his partner shortly after the birth of their first child. Malmquist put his experiences into his novel, In Every Moment We Are Still Alive, to help others in similar situations feel less alone.

Sorgens fem faser har blivit allmängods, men att allt naturligt sörjande måste ske enligt en mall är en myt för vår effektivitetsdyrkande tid. Mats Almegård läser sorgeböcker som ger andra insikter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje dag läser jag i tidningen om klimatkris, ökad fascism och allmän undergångsstämning. För att hålla ångesten borta ägnar jag mig åt överdriven planering. Genom att-göra-listor, pensionssparande och tecknandet av olycksfallsförsäkringar bevarar jag illusionen av kontroll. Jag detaljstyr på jobbet, men också privat. Semesterdestinationer upplevs redan i förväg i datorns street-view-läge. Barnets hämtning och lämning klockas exakt och kroppens förfall tyglas (nåja) på gymmet. I medelåldern är planeringen ofta också symptom på ett existentiellt kontrollbehov. Genom att planera försöker jag tygla livet, forma det som jag vill ha det. Ett fåfängt försök att också tygla döden. Än är jag ingen preppare, jag har heller inte börjat döstäda. Men ge det några år så samlar jag säkert konservburkar och sorterar gamla anteckningsböcker. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Jag ska erkänna att jag faktiskt redan har börjat läsa sorgeböcker för att på så sätt förbereda mig inför den oönskade dag i framtiden då någon i min närhet går bort. I facklitteraturen förekommer ofta Elisabeth Kübler-Ross modell över sorgens fem faser. Ursprungligen formulerades den av den schweizisk-amerikanska läkaren i boken On Death and Dying från 1969 och beskriver där hur patienter som får en dödlig diagnos reagerar. De känslomässiga faser dessa patienter går igenom är enligt Kübler-Ross förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Så småningom har modellen över sorgens faser kommit att appliceras på hur närstående reagerar vid en persons dödsfall. Modellen ger mig rätt sorts trygghet den går att läsa som ett slags att-göra-lista när det värsta har hänt. I Carolina Setterwalls sorgebok Låt oss hoppas på det bästa vänder sig berättaren också till denna modell. I boken skildrar Setterwall hur hon hittar sin sambo Aksel död i sängen på morgonen. Hon lämnas ensam med parets nyfödda barn. För att försöka hantera sorgen lånar berättarjaget böcker om dess fem faser på biblioteket. Men, typiskt för vår tid, inte i syfte att enbart skaffa information. Snarare vill hon snabbspola sig igenom faserna för att komma vidare i livet. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Den amerikanska författaren Joan Didion är inne på ett liknande spår i Ett år av magiskt tänkande där hon skriver om sin sorg efter förlusten av sin livskamrat, författaren John Gregory Dunne. Redan titelns tidsbestämmelse understryker samma vilja att snabbt ta sig igenom sorgens faser för att komma ut på andra sidan. Jag läser fler sorgeböcker: Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv en omskakande, rå skildring av hur det var då hans sambo gick bort i samband med att hon födde parets första barn. Den danska poeten Naja Marie Aidts har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka en poetisk undersökning om att leva vidare efter att hennes son Carl störtade från ett fönster under ett drogrus mot en säker död. Även i dessa böcker återfinns Kübler-Ross faser. Författarna beskriver hur de reagerar med förnekelse och ilska. Jaget i Malmquists bok ifrågasätter allt från vården av hans sambo till hanteringen av begravningen. Aidt vrålar rakt ut som ett djur, och ifrågasätter både Gud och poesin. Malmquist och Setterwall skriver om depression och Didion förhandlar och tänker magiskt i ett fåfängt försök att göra sin livskamrat levande igen.  Ingenstans i böckerna är dock sorgen särskilt logisk. De fem faserna följer inte någon kronologi. Det går inte att beta av dem en efter en för att sedan komma ut på andra sidan, helad och färdig med sorgen. I slutet av Ett år av magiskt tänkande skriver Didion att hon inte vill avsluta året: hon söker en lösning men hittar ingen. Sorg kanske inte låter sig betas av efter en lista? Kontrollpersonen i mig ryser. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer Naja Marie Aidt revolterar mot idén om att sorg är ett arbete som ska utföras. Därmed sätter hon fingret på en del av den kritik som under senare år riktats mot Kübler-Ross-modellen. Kritikerna har påpekat att de fem faserna uppfattats som naturgivna uppgifter som ska utföras efter varandra. När de som sörjer känner att de inte utvecklas eller går framåt i den takt de tror är den rätta då förtvivlar de över att de inte ens kan sörja rätt. Dagens forskare menar snarare att sorgeprocessen är både individuell och föga logisk. Själv beklagade Elisabeth Kübler-Ross mot slutet av sin karriär att hennes modell missförståtts eftersom sorg inte är något som går att förhålla sig till linjärt. Hennes stora gärning var att hon lanserade en förklaringsmodell som hjälper oss förstå vad sorgen består av. Misstaget många gjorde var att tolka fasernas uppbyggnad alltför bokstavligt och allmängiltigt. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer, den tar sig olika uttryck i varje enskilt fall. Den franske filosofen Roland Barthes skriver i sin Sorgedagbok att var och en har sin egen sorgerytm. Efter att hans älskade mamma Henriette gått bort undviker han att resa eftersom det är i vardagens ritualer hemma i lägenheten han finner störst lugn i sin sorg. Tom Malmquist beskriver hur han ber SABH sjukhusansluten avancerad barnsjukvård i hemmet om stöd för att gå på promenad med sitt nyfödda barn eftersom han, trots att han själv vill stanna hemma i lägenheten med sin sorg, ändå inser att barnet måste få komma ut. Naja Marie Aidt gör tvärtom hon kastar sig iväg på en uppläsningsturné genom USA för att det finns något befriande med att konstant vara i farten. Och då Barthes isolerar sig för att det är i ensamheten han kan vara i sin sorg väljer Carolina Setterwall att konstant omge sig av vänner och bekanta som tröstar henne, hjälper henne att ta hand om barnet och sköta praktiska sysslor som både matlagning och begravningsarrangemang. Man anar en genusaspekt i sorgebearbetningen, men det finns också saker som förenar i alla dessa berättelser. Alla skriver självutlämnande, drastiskt och osmickrande om djupt personliga och tragiska händelser. Det finns inget förskönande i hur de framställer sig själva och sina reaktioner. Ingen av författarna försöker framställa sig själv i god dager. Skavanker, fula tankar och det som Roland Barthes kallar akut narcissism en barnslig, smått psykotisk självupptagenhet återfinns i alla dessa skildringar. I alla böcker finns också en acceptans. Men det är inte den acceptans som Kübler-Ross beskrev, där den sörjande ska acceptera att den döde är borta. Det verkar ingen göra. Men alla accepterar de så småningom att sorgen från och med det traumatiska dödsfallet alltid kommer att vara närvarande i livet. Hur lång tid som än passerar. Sorg kan man inte botas från konstaterar Naja Marie Aidt. Roland Barthes refererar till Sisyfos en symbol för det cykliska i sorgen som dagens forskare brukar betona istället för det kronologiska ordnandet av faserna. Jag läser och funderar. Tittar på mina listor; allt detta planerande. Böckerna har gett mig en försmak av den uppslitande sorg som, om jag inte dör först, ofrånkomligen kommer att drabba också mig men den har även gjort det plågsamt tydligt att den då kommer att se annorlunda ut. Vara helt min egen. Och finnas hos mig för alltid, som ett spår av den människa som för alltid är borta. Mats Almegård, journalist   Litteratur Naja Marie Aidt: har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka: Carls bok. Wahlström & Widstrand, Stockholm 2018. Roland Barthes: Sorgedagbok: 26 oktober 1977 15 september 1979. Pequod Press, Malmö 2018. Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande. Atlas, Stockholm 2006. Elisabeth Kübler-Ross: On Death and Dying. Tavistock, London 1970. Tom Malmquist: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Natur & Kultur, Stockholm 2015. Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa. Albert Bonniers förlag, Stockholm 2018.

Host Cyrus Webb welcomes poet and author Tom Malmquist to #ConversationsLIVE to discuss his amazing journey with the new book IN EVERY MOMENT WE ARE STILL ALIVE.

His bestselling, award-winning book In Every Moment We Are Still Alive is just beautiful, already an Indie Next Pick for February. Based, on tragic events and loss in the writer's life, In Every Moment We Are Still Alive, is a powerful and engrossing novel. https://www.theguardian.com/bo oks/2017/jun/08/in-every-momen t-we-are-still-alive-by-tom- malmquist-review WE ARE STILL ALIVE By Tom Malmquist Translated by Henning Koch (A Man Called Ove) Indie Next List for February 2018 An “Indies Introduce” Selection Winner of Sweden’s Dagens Nyheter Culture Prize Shortlisted for the Nordic Council Literary Award The European bestseller published in the United States for the first time “It is bound to invite comparison to Karl Ove Knausgaard’s My Struggle… Perhaps more so than Knausgaard, Malmquist demonstrates that he can relay life in an intense, heightened state. The result is exhilarating.” –Financial Times “Beautiful… arresting… A deeply personal account… As more books are published, we increasingly seek out those writers who promise to give us something more than fiction. We want books made out of lives… The value of Malmquist’s book is precisely that it retains a trace of true human presence – carefully preserved by the author.”—The Guardian “By turns raw, unsettled, and touching, Malmquist’s book is an extended meditation on what it means to love and to mourn. A deeply emotional and affecting novel.” –Kirkus Reviews “A unique form… infused with deep urgency. A great stylist, Malmquist’s immersive prose perfectly limns the demands of living within the chiaroscuro of deep grief.” –Foreword Reviews, starred review “[A] heady debut novel… moving… (a) beautiful, raw meditation on earth-shattering personal loss.” –Publishers Weekly “Kafkaesque… remarkably credible.” –Booklist A prize-winning debut novel chosen as an Indie Next List selection as well as an Indies Introduce pick, Tom Malmquist’s IN EVERY MOMENT WE ARE STILL ALIVE (Melville House; January 30, 2018; Hardcover; $25.99) is a story of loss, love, and family based on true events from the author’s life. This autobiographical novel tells the true and gripping story of a man whose world come crashing down overnight: When Tom’s heavily pregnant partner is rushed to the hospital, doctors are able to save the baby, but are helpless to save her. And in one cruel, fleeting moment Tom gains a daughter but loses his soul mate. Written in starkly beautiful prose that conveys the momentum of a man desperate to pull through, Malmquist writes how he, drowning in the grief of loss, finds hope and resilience in the greatest gift of all: his prematurely born newborn daughter. Both tragic and redemptive, IN EVERY MOMENT WE ARE STILL ALIVE is an utterly human story: that of surviving a loved one. A study in the process of grief, Malmquist’s writing portrays the human suffering felt in day-to-day life, in remembering past memories, and in fantasizing about the future. Translated from Swedish by Henning Koch (A Man Called Ove), IN EVERY MOMENT WE ARE STILL ALIVE has been called “one of the most powerful books about grief every written,” by the judges of the Nordic Council Literary Award. A bestseller in Europe for many months, Melville House is proud to bring this powerful novel to the United States for the first time. The first novelist to every win Sweden’s prestigious Dagens Nyheter Culture Prize, Malmquist shares the story of the year that changed his life. Heartbreaking and inspiring, raw yet tender, this towering tour de force is a magnificent debut. About the author: Tom Malmquist is a poet and sportswriter. He has written two highly acclaimed poetry collections. IN EVERY MOMENT WE ARE STILL ALIVE is his first novel. He lives in Sweden.

McGowan talks about her new memoir, and Katie Kitamura discusses Tom Malmquist’s new novel, “In Every Moment We Are Still Alive.”

Erlend Loe, Sofi Oksanen, Linn Ullmann, Jan Guillou, Tomas Espedal, Tom Malmquist, Elisabeth Åsbrink - hvem skal man vælge? Det har altid været BogForums særlige attraktion, at læseren dér kan komme helt tæt på deres litterære helt, men har det taget overhånd? »BogForum er litteraturens børs, det er her man handler med forfatterimage«, siger anmelder Kizaja Routhe-Mogensen. Er der stadig plads til selve værket og teksten på Bogforum, eller er det forfatteren og forfatterens privatliv der primært fylder publikumsrækkerne i Bella Center? Det spørgsmål stiller Jes Stein Pedersen i ugen Bogfolk, hvor han sammen med anmelderne Lise Garsdal og Kizaja Routhe-Mogensen stiller helt skarpt på den årlige messe, som første gang fandt sted i 1992 under navnet »Vild med Bøger«. De tre ser nærmere på BogForum som koncept, deler skøre, forfærdelige og mindeværdige BogForums-anekdoter, diskuterer interviewrollen, og ikke mindst kommer med skarpe anbefalinger til årets program. Lyt med og bliv klædt på til året BogForum. Gæster i studiet: Lise Garsdal og Kizaja Routhe-Mogensen Vært: Jes Stein Pedersen I redaktionen: Jes Stein Pedersen, Silke Fensman, Katrine Hornstrup Yde og Hanne Budtz-Jørgensen

Romanen «I hvert øyeblikk er vi fortsatt i live» er forfatter Tom Malmquists historie om marerittet han selv opplevde: Hans samboer Karin dør brått bare få dager etter at datteren Livia blir født. Hør Malmquist fortelle sin sterke historie, og samtidig ta del i hans glede over livet og det å være pappa. Dessuten deler han noen tanker om hvordan man kan snakke om døden med barna - og hvordan man kan opptre overfor mennesker i dyp sorg. Programleder Camilla Norli. Produsert av Magne D. Antonsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

"I hvert øyeblikk er vi fortsatt i live" ble av Dagens Nyheter utropt som høstens beste roman da den kom ut i Sverige. Den er nominert til Nordisk Råds litteraturpris og blir av juryen beskrevet som en litterær triumf. Hør Tom Malmquist fortelle om det å skape en fortelling om sjokkartet sorg og intens kjærlighet, med utgangspunkt i eget liv.

Tom Malmquist i samtale med Marit Eikemo. Våren 2012 venter Tom og Karin sitt første barn. Karin blir rammet av akutt leukemi, og dør kort tid etter å ha født datteren Livia. Tilbake sitter Tom, uten sin kone, men med et nyfødt barn å ta vare på. Den svenske forfatteren Tom Malmquist har tidligere skrevet to diktsamlinger. For debutromanen I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv ble han nominert til Nordisk Råds Litteraturpris. I høst kommer boka på norsk, og Malmquist kommer til Litteraturhuset for å snakke om livet, døden, og om litteraturen som den utilstrekkelige veien ut. Intervjuer: Marit Eikemo.

Tom Malmquist i samtale med Marit Eikemo. Våren 2012 venter Tom og Karin sitt første barn. Karin blir rammet av akutt leukemi, og dør kort tid etter å ha født datteren Livia. Tilbake sitter Tom, uten sin kone, men med et nyfødt barn å ta vare på. Den svenske forfatteren Tom Malmquist har tidligere skrevet to diktsamlinger. For debutromanen I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv ble han nominert til Nordisk Råds Litteraturpris. I høst kommer boka på norsk, og Malmquist kommer til Litteraturhuset for å snakke om livet, døden, og om litteraturen som den utilstrekkelige veien ut.

FÖRFATTARE. Författaren Tom Malmqvist talar till sin 4-åriga dotter Livia i sitt Sommarprogram. Det handlar om chocken, sorgen och saknaden efter sambon Karin, som dog då dottern föddes. Livia, när jag nu talar till dig är det sommaren 2016 och du är fyra år, och du har viktigare saker för dig än att lyssna på det här, som att ställa till med kalas i ditt Muminhus, eller bada dockorna i handfatet. (..)Men så kommer dagen då jag inte längre är kvar i livet, och behovet att söka i ditt och mitt förflutna kommer vara en del i ditt sätt att hantera din gränslösa sorg. Och där, precis då, i något arkiv, kommer du hitta denna inspelning och du kommer att lyssna. - Under det första året var skammen av att inte ta hand om dig starkare än min dödslängtan,så ditt behov fick därför gå före mitt, hur dåligt jag än mådde valde jag dig, ville du ha mat, fick du mat, ville du få din blöja bytt och ligga på mitt bröst fick jag ta mig samman och kravla mig upp ur mitt Hades och möta dig.Malmqvist berättar också hur han försökt tala med sin dotter om mamma Karins död, hur viktigt det varit att inte skrämma dottern med tystnad och ansiktsuttryck som fått henne att undvika ämnet- Jag har ett fint exempel på det här,  du var tre år och hade en klarblå klänning på dig med broderade blommor, du dansade, virvlade runt framför soffan där jag satt, allt medan du sjöng, mamma Karin är död, mamma Karin är död, och jag lämnade soffan, jag dansade med dig, jag stämde in i din sång, och vi skrattade. Om Tom MalmquistRomandebuterade förra året med I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv - en verklighetsbaserad bok som skildrar hur hans höggravida fästmö Karin dör i akut leukemi samtidigt som deras barn, Livia, räddas. Några månader senare dör även hans pappa, den tidigare sportchefen på Expressen, Thomas "Malmen" Malmquist.Boken belönades med DN:s kulturpris, Karin Boye-priset och är nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris 2016.Var en lovande ishockeyspelare innan han lade av som 16-åring och har gett ut två diktsamlingar, Sudden death och Fadersmjölken.Producent: Kristin Lundell

I avsnitt 9 träffar Cyril och Stig författaren, poeten och den tidigare mycket lovande hockeyspelaren Tom Malmquist. Ganska snabbt tar Tom över rollen som intervjuare och bland annat frågar hans Stig om drogerna och pratar med Cyril om relationen till sin pappa. Det blir ett oväntat och mycket intressant samtal ... See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kunst og kjærlighet, politikk og død. Tre romaner, to faktiske historier, svensk, dansk- norsk og tyrkisk. Vi diskuterer "Jeg, Unica" av Kirstine Reffstrup, "Noe fremmed i mitt sinn" av Orhan Pamuk og "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" av Tom Malmquist. Kritikere er NRKs Knut Hoem, Anne Cathrine Straume og Marta Norheim.