Podcasts about jaget

British television quiz show

  • 116PODCASTS
  • 169EPISODES
  • 41mAVG DURATION
  • ?INFREQUENT EPISODES
  • May 16, 2025LATEST
jaget

POPULARITY

20172018201920202021202220232024


Best podcasts about jaget

Latest podcast episodes about jaget

Motivasjonspreik
#359 Daniel Osen motiverer mange

Motivasjonspreik

Play Episode Listen Later May 16, 2025 94:20


Daniel Osen er en norsk mentaltrener, foredragsholder og forfatter med bakgrunn fra Forsvaret og en sterk faglig forankring i motivasjonspsykologi og prestasjonsutvikling. Han har over 50 foredrag bak seg og er kjent for å formidle forskning på en jordnær og engasjerende måte, med praktiske verktøy som kan brukes både i arbeidslivet og i idretten. I 2021 ga Daniel ut boken Motivasjon – Å fortsette når du vil gi deg, som kombinerer motivasjonsteorier med ekte historier fra vanlige mennesker. Han har også vært med i TV-programmet “Jaget” på TVNorge, hvor han var en del av teamet med etterforsknings- og bakkejegere.Daniel har vært med to ganger tidligere, og var en av de første av gjestene som virkelig tok for seg av motivasjon i tidligere episoder.Men har ting endret seg siden pandemien? Samfunnet har kanskje det? Lytt til denne episoden, og kom gjerne med kommentarer som tar for seg hvordan du finner din motivasjon

5 minuter med Gud
Laget före jaget gäller också mig

5 minuter med Gud

Play Episode Listen Later Dec 13, 2024 5:32


Den här veckan är temat "Bana väg för Herren" och bibeltexten är hämtad från Matteusevangeliet kapitel 11, vers 12-19. “5 minuter med Gud” med Sebastian Stakset och Hanna Simonsson är en lättillgänglig andaktpodd med bön och bibel som grund.

Er Det Sant?
Jaget av Obelix og givende fugl

Er Det Sant?

Play Episode Listen Later Nov 25, 2024 44:07


Er det sant at parforhold har man det aldri bedre enn den som har det verst?

Opptur med Annette og Ingeborg
Opptur gjest: Jorun Stiansen

Opptur med Annette og Ingeborg

Play Episode Listen Later Oct 18, 2024 16:07


Denne uka ringer vi Venneslas ubestridte rose, og hun byr på god fredagsstemning, historien om da hun glemte å gifte seg, og en oppdatering på hvordan det var å gjemme seg sammen med en utadvent Tshawe på Jaget. God helg! Produsent: Frida Baggethun, PLAN-B Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Langkjøring med Geir Schau
Gold-digger edition

Langkjøring med Geir Schau

Play Episode Listen Later Oct 4, 2024 57:15


Bo har kjøpt flue-hagle og Geir snakker om Jaget.

Filosofiska rummet
Jakten på jaget

Filosofiska rummet

Play Episode Listen Later Aug 31, 2024 44:20


Genom historien har människan försökt hitta ett svar på vad jaget är. Finns jaget eller är det en illusion? Vad får synen på jaget för konsekvens för moral och politik? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det sägs ofta att vi lever i en jagfixerad tid. Jaget exponeras i sociala medier, i litteraturens autofiktion och i vår individualistiska kultur ska vi utveckla våra jag. Samtidigt finns strömningar som går åt andra hållet och som snarare vill lösa upp jaget, ofta med inspiration från österländsk filosofi. Men vad är jaget? Finns det ett fast jag i varje människa eller skapas det i relation till andra och är i ständig förändring? Hallucinerar vi fram ett jag?Jakten på jaget genom historienNär 1600-tals filosofen Descartes formulerade “jag tänker, därför är jag” pekade han ut förnuftet som jagets fundament, en själ åtskild från kroppen. Några hundra år senare gav Freud jaget snarast rollen som mellanchef, klämd mellan det stränga överjaget och de otyglade drifterna. Den nutida tyska filosofen Thomas Metzinger anser att jaget är en illusion som skapas av processer i hjärnan.Hur påverkar synen på jaget hur vi ser på oss själva och på samhället? Om vi skulle får ett svar på vad jaget är – skulle det ha någon betydelse?Medverkande: Johan Brännmark, docent i filosofi och Carin Franzén, professor i litteraturvetenskap, båda vid Stockholms universitet.Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlVeckans tips:Bok:Konturer - Rachel CuskFöreläsning:Politiques de lámour - Patrick BoucheronLänk:Politiques de l'amour (första delen) (på franska)

Gåsehud
198 | Mini Gys 'Der Er Noget I Skoven Bag Vores Hus'

Gåsehud

Play Episode Listen Later Aug 6, 2024 23:49


En unge har brækket armen og en sygdom har fat i en medvært

Ekonomi PÅ RIKTIGT med Charlie & Mathias
#381: PÅ RIKTIGT om elitidrott vs näringsliv

Ekonomi PÅ RIKTIGT med Charlie & Mathias

Play Episode Listen Later Apr 30, 2024 55:37


Hur är det att gå ifrån en framgångsrik idrottskarriär till det “vanliga” arbetslivet? Detta och mycket mer pratar vi idag om med Markus Johannesson och Johan Fallby, två forna elitidrottsmän inom fotboll respektive bordtennis. Tillsammans har de skrivit boken ‘Jaget före laget' som lyfter hur man kan omsätta sina erfarenheter från idrotten i näringslivet. Hur ser vardagen som elitidrottare ut, vem bekostar allt resande över världen och varför hamnar många idrottare i en depression efter avslutad karriär? Vi diskuterar också vad näringslivet kan lära av idrotten, vikten av feedback och VAR:ens vara eller inte vara.

var detta tillsammans riktigt jaget elitidrott johan fallby
Hur Kan Vi?
Pontus Wasling - Är jaget bara en illusion?

Hur Kan Vi?

Play Episode Listen Later Apr 27, 2024 151:10


Reklambefriad återutsändning av ett avsnitt från 2022, som tidigare endast kunde ses i sin helhet bakom betalvägg.Navid pratar med hjärnforskaren och läkaren Pontus Wasling om det mänskliga medvetandet och hjärnans konstruktion. Vad händer i hjärnan när vi mediterar och hur är egentligen en människas jagstruktur uppbyggd? De pratar även om Pontus senaste bok “Knaster : Medvetandets gåta och illusionen av ett jag” där han i sitt researcharbete utforskat vad jagupplösning är, både genom vetenskapliga studier och teorier men också genom att utsätta sig själv för shamanska trumresor, buddhistisk meditation, hypnos och floating.Här hittar du alla samtal från Hur kan vi?Utforska Hurkanvipedia för att lära dig mer Stötta Hur kan vi? 3.0 genom att bli månadsgivare härBoka oss till ditt team, ledningsgrupp eller företag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Morgonandakten
Hur välkomnar vi morgonen? – Karin Brygger

Morgonandakten

Play Episode Listen Later Apr 23, 2024 6:46


Författaren Karin Brygger, som tillhör judiska församlingen, tar idag sin utgångspunkt i den judiska högtiden Pesach. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:– Samtidigt som Pesach utspelar sig vill jag också påpeka att kampen för den inre befrielsen mot det mentala slaveriet, förstås inte bara pågår några dagar om året, säger Karin Brygger. Kanske skulle man kunna säga att vi måste hålla en smula Pesach varje dag?Under Pesach avstår judar från att äta chametz, det vill säga vissa livsmedel. Att avstår jäst bröd är symboliskt också ett sätt att motstå frestelsen att låta våra egon växa. Jaget och kollektivet. Var finns det verkliga livet?Musik:Lied ohne Worte av Felix Mendelssohn, framfört av Gerald Moore på piano & Jacqueline Du Pré på cello. Producent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Fotbollsmorgon
438. Fössta Salad Oliviehn' i mass

Fotbollsmorgon

Play Episode Listen Later Mar 7, 2024 140:44


Fotbollsmorgon blir till Frukostmorgon när studion bjuds på ett svensk-persiskt mästerverk i form av knäckebröd toppat med Salad Olivieh. Mästerkocken bakom anrättningen? Seans mamma!Igår enades Sveriges elitklubbar om en ny åtgärdsplan för att motverka ordningsstörningar på läktarna, som ligaorganisationen Svensk Elitfotboll nu har presenterat. Vi ringer därför upp SEF:s generalsekreterare Johan Lindvall för att reda ut vad denna plan innebär, vad som skiljer riktlinjer från direktiv och hur polisens roll i sammanhanget ser ut. Premiärdagen för säsong 3 av "Invandrare för svenskar" är här – och med oss i studion har vi en av hjärnorna bakom succéprogrammet, Elaf Ali. Hon passar bland annat på att sätta Fabbe och Axels ordförråd på prov vad gäller fraser och slangord som kan dyka upp på träningar och matcher. Vad betyder egentligen "harakat"?Sedan får vi besök av Djurgårdsikonen Markus Johannesson och före detta bordtennisproffset Johan Fallby. Tillsammans har de skrivit boken “Jaget före laget”, som finns att köpa nu! De berättar om sina idrottsliga framgångar och vad de har kunnat ta med sig från sina elitkarriärer in i arbetslivet.Programledare: Axel Insulander I studion: Fabian Ahlstrand & Sean SabetkarSe avsnittet på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=vSnaGil2laA

Speljuntan
165. Det iskalla magiker-jaget

Speljuntan

Play Episode Listen Later Mar 6, 2024 60:54


Krydda livet med det senaste avsnittet från din favoritjunta! På hyllan denna veckan står en slapp surdeg av uppsägningar i spelvärlden medan det bubblar av pepp i burken av frisläppta spelstudios. I ryktesmorteln har kommande Dragon Age Dreadwolf hamnat - luktar det släpp innan året är slut? Vi drar ett andra varv på pepparkvarnen och får en uppdatering på Angelicas öde i Nightingale medan Anton storsint och ödmjukt följer upp förra veckans blygsamma framgång i vad vi händanefter kommer referera till som Lich-gate. Susanne, den lilla slarvan, glömmer sin Balatro-maskin och får istället dra fram gammal skåpmat i form av Year Walk när hon åker på semester. Tobias kan man däremot lita på när han förtjust berättar om ett item-system som får knän att darra av pepp i Last Epoch.  Ni hör, det är välkryddat värre i senaste avsnittet av Speljuntan! Och för finsmakaren finns mer att hämta på speljuntan.se där Patreons kan inkassera ett litet extraljud om hur Nintendo har gått och gjort en ”Nintendo”. Igen…  Spel som nämns i avsnittet: Life is Strange, Knights of the Old Republic (remake), Skylanders, Crash Bandicoot 4, Dragon Age Dreadwolf, Mass Effect, Dragon Age Inquisition, Mass Effect Andromeda, Nightingale, Data 2, Balatro, Year Walk, Last Epoch, Path of Exile, Diablo 4.  Tidskoder:(01:00) Personliga frågan (07:30) Spelnyheter (27:40) Reklam (28:30) Spelsvepet  

OBS
Det jagade jaget – om den svåra konsten att se sig själv

OBS

Play Episode Listen Later Feb 27, 2024 7:31


Känn dig själv! lydde en av antikens viktigaste livsvisdomar. Men frågan om hur man lyckas med det, är mer komplicerad. Michael Azar försöker fästa jaget med blicken, inifrån och utifrån. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Människan kommer alltid för sent till sig själv. Hon upptäcker att hon lever först när hennes liv redan hunnit veckla ut sig och ta form.Eller för att låna en formulering av den belgisk-franska författaren Marguerite Yourcenar: en människas verkliga födelsestund är inte den dag då hon slungas ut i världen, utan det ögonblick då hon för första gången riktar en klar och medveten blick på sig själv.Men hur går denna upptäckt till? Vad är det som får ett jag att på allvar vända blicken mot sig självt? Och hur ska vi förstå den gåtfulla förmåga som kallas självmedvetande och som alltid framhållits som människans adelsmärke? I Marguerite Yourcenars roman om den romerske kejsaren Hadrianus, från 1951, brottas det mäktiga imperiets härskare med just denna fråga. Hur fångar jag, undrar Hadrianus, på bästa sätt mitt eget jag?Kejsaren tänker sig att det finns två huvudsakliga sätt att gå till väga.Å ena sidan kan han försöka stiga ned i sig själv, att vara så nära sig själv som möjligt. Här är målet med andra ord att betrakta sig själv inifrån, att smälta samman med det inre flödet av minnen, tankar och känslor. Jaget erövrar sig självt genom att bli ett med allt som bebor det.Hadrianus är inte ensam om denna introspektionens metod. Den var vanlig bland tidens filosofskolor och den återskallar också i senare tiders självbetraktelser – från Marcus Aurelius och Augustinus till Rousseau och Lars Norén.Å andra sidan kan kejsaren i stället försöka skåda sitt jag utifrån. Eller som han själv uttrycker det: i stället för den intima självnärvaron gäller det här att försöka gripa sig själv ”från en så stor höjd och på så stort avstånd som möjligt”.Yourcenar återkommer till denna objektifieringens kunskapsväg i flera av sina historiska berättelser. Så försöker till exempel huvudgestalten Zenon, i romanen ”Vishetens natt” från 1968, betrakta sitt eget jag på samma sätt som han ”räknar pulsslagen vid handleden eller andetagen under bröstkorgens hävningar”.Här uppnås verklig självkunskap först i den stund som man förmår studera sig själv på samma kyliga och distanserade sätt som man studerar vilket annat föremål som helst.De gamla grekernas uppmaning om att vi ska känna oss själva – Gnothi seauton! – är både vacker och viktig, men frågan om hur det egentligen ska gå till väntar fortfarande på sin lösning. Hur får man egentligen en varelse som på samma gång är subjekt och objekt, betraktare och betraktad, jag och själv, att sammanfalla? Är det alls möjligt för ett jag att blottlägga alla de krafter – historiska, biologiska och sociala – som verkar inom det?Eller är kanske tvärtom så att människan inte kan känna sig själv – åtminstone inte i den bemärkelse som det stolta ordet ”självmedvetande” ger sken av?Kejsar Hadrianus båda kunskapsvägar tycks i själva verket vila på antagandet att människan föds med en spegel i handen. Att hon så att säga på egen hand skulle kunna fästa blicken på sitt väsen. Som om människan inte var tvungen att först gå den mödosamma omvägen genom ett annat väsen för att få syn på sig själv.Man måste, om man så vill, skilja mellan självmedvetande – i bemärkelsen att jag vet att jag finns till – och självmedvetande i meningen att jag också vet vad eller rentav vem jag är. Frågan om vad eller vem jag är i mina egna ögon kan nämligen aldrig helt separeras från frågan om vad eller vem jag är i den andres ögon.Och det är inte minst därför som relationen till den andre aldrig kan vara okomplicerad. Den andre sitter inne på en hemlighet, säger Jean-Paul Sartre. Hemligheten om vem jag är.Jag försöker gripa mig själv som ett rent och fullbordat jag, som ett subjekt som samtidigt är ett objekt, inifrån och utifrån på en och samma gång – men för att göra detta måste jag förverkliga det omöjliga: att se mig själv sådan jag blir sedd genom den andres ögon.Eller rättare sagt: att se mig själv sådan jag blir sedd genom de andras ögon i pluralis, eftersom var och en har sitt särskilda perspektiv, sin unika blick och sitt specifika svar på frågan om vad och vem jag är.Det stackars jaget tycks med andra ord inte kunnat annat än att förirra sig i reflektionernas ändlösa spegelsal. I samma ögonblick som hon tror sig kunna gripa sitt jag, drar det sig undan för att i stället dyka upp någon annanstans. Människan kan aldrig bli ett med sig själv.Hur hon än gör kommer hon alltid för sent.På sätt och vis lever vi alla med risken att bli som den berömda dåren som var övertygad om att han var ett majskorn. Efter mycket om och men lyckades en läkare äntligen övertala honom om att han faktiskt var en människa. Han återfann så att säga sin mänsklighet först genom en annan människa.Men så kom den olyckliga dag, då han råkade se sig själv genom en hönas ögon – och blev som förlamad av skräck för att den skulle äta upp honom.Den förbryllade läkaren försökte återigen lugna den stackars mannen: ”Men varför blev du så rädd? Du vet ju att du är en människa och inte ett majskorn.””Naturligtvis vet jag det”, svarade dåren. ”Frågan är bara om hönan vet det.”Michael Azaridéhistoriker och författare

Motivasjonspreik
#262 Daniel Osen, forfatter, foredragsholder og mental trener

Motivasjonspreik

Play Episode Listen Later Feb 9, 2024 95:43


Daniel har vært med før, helt tilbake til episode 69, som er over 12 000 minutter og snart 200 episoder siden. Vi preiker om boka hans, om tanker rundt bevissthet, sosiale medier, visualisering, og ikke minst hva som motiverer han i hans hverdag. Hans alder til tross, så har han mange års erfaring fra Forsvaret, politiet og det å stå på scenen. Du så han også i Åsted Norge og Jaget. --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/motivasjonspreik/message

Gåsehud
171 | Skyggemanden og Jaget af et sort væsen

Gåsehud

Play Episode Listen Later Jan 23, 2024 20:15


Calisa er forsvundet, så Nanna er helt alene i det mørke studie…

P1 Kultur
Litteraturåret 2023 – från papporna och jaget till Fosse och Ukraina

P1 Kultur

Play Episode Listen Later Dec 20, 2023 54:32


Vilka var romanerna som kommer att stanna kvar hos litteraturkritikerna Lina Kalmteg och Victor Malm? Fredrik Wadström guidar genom utgivningen av ukrainsk litteratur på svenska och Nina Asarnoj gör årets sista besök i Solvej Balles omtalade romansvit Om uträkning av omfång. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Årets bästa läsning!Lina Kalmteg, litteraturredaktör Kulturredaktionen i P1:”Sniglar och snö” av Agneta Pleijel”Systrarna” av Jonas Hassen Khemiri ”Hemma” av Judith Hermann (översättning: Jesper Festin)”Aftongata” – diktsamling av Aya Kanbar”Ett spöke i strupen” av Doireann Ní Ghríofa (översättning: Erik Andersson)”Min bokvärld” av Kerstin Ekman”Historien om Fru Berg” av Ingvild h Rishöi (översättning: Marie Lundquist)”Skärvor av minnen” av Laurie Halse Anderson (översättning: Cecilia Falk)”Säg något” av Laurie Halse Anderson (översättning: Ann Margret Forsström)”Marigold och Rose” av Louise Glück (översättning: Jonas Brun)Victor Malm, kulturchef på Expressen:”Hästen” av Axel Lindén”Sniglar och snö” av Agneta Pleijel”Systrarna” av Jonas Hassen Khemiri ”Alma” av Katarina Frostenson”Det röda är det gränslösa” - diktsamling av Judith Kiros”Skärvorna” av Bret Easton Ellis (översättning: Johan Nilsson)”Pestnätter” av Orhan Pamuk (översättning: Mats Andersson)Nina Asarnoj, litteraturkritiker Kulturredaktionen P1:”Om uträkning av omfång del 1 och del 2” av Solvej Balle (översättning: Ninni Holmqvist)”Femton år” av Vigdis Hjorth (översättning: Jens Hjälte)”Allt detta kunde du fått” – Josefine Klougart (översättning: Johanne Lykke Naderehvandi)”Historien om ett träd” av Maja Lunde (översättning: Lotta Eklund)”Troll” av Rasmus Daugbjerg (översättning: Andrea Lundgren)Fredrik Wadström listar årets bästa ukrainska böcker på svenska:”Internatet” av Serhij Zjadan, översatt till svenska av Sofia Uggla”Vorosjilovgrad” av Serhij Zjadan, översatt till svenska av David Szybek ”Moskoviaden” av Jurij Andruchovytj, översatt till svenska av Sofia Uggla”Amadoka” av Sofia Andruchovytj (Jurijs dotter, romanen ges ut 2024)Programledare: Cecilia BlombergProducent: Anna Tullberg

Opptur med Annette og Ingeborg
Opptur gjest: Petter Schjerven

Opptur med Annette og Ingeborg

Play Episode Listen Later Dec 1, 2023 16:46


Petter Schjerven er på besøk for å sette i gang helgen, og deler Jaget-erfaringer, historier om rakfisklaget hvor Tore Sagen aldri blir invitert igjen, og minner fra sin tid som bussjåfør. Produsent: Frida Baggethun, PLAN-B Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

OBS
Den hemliga musan fick inte också vara människa

OBS

Play Episode Listen Later Nov 14, 2023 9:47


T S Eliots stora hemliga kärlek hette Emily Hale. Men egentligen älskade han nog sin egen konst och persona mer än henne. Amanda Svensson funderar över musans tragiska dilemma. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Sensommaren 1932 avlade poeten T S Eliot en avskedsvisit hemma hos makarna Leonard och Virginia Woolf. Han stod i begrepp att resa till USA, för att rädda sin katastrofala privatekonomi – och inte minst för att undkomma sitt ännu mer katastrofala äktenskap. Det finns ett fotografi från besöket, taget av Leonard. En milt leende T S Eliot står axel mot axel med en lika tuff som elegant Virginia. En bit ifrån de två författarna står en tredje person, så avvikande att hon ser ut att ha målats dit i efterhand. Hon ser nästan ut som en docka, vitklädd och med fötterna prydligt ihop, nedslagen blick och händerna knäppta bakom ryggen. Dockan var emellertid högst levande. Hon, Vivienne Haigh-Wood, hade bara oturen att vara gift med T S Eliot. En man vars konst krävde kvinnor – men vars ego, neuroser och alltmer uttalade misogyni inte tillät dem att spela någon verklig roll i hans liv.Många är de konstnärsmän som lutat sig mot en eller flera kvinnor för att kunna uppfylla sina egna ambitioner. Litteraturhistorien är full av författarhustrur som renskrivit manuskript, korrekturläst, skött barn och hem och korrespondens, bistått med råd och inspiration och pengar och sex, utan att få något särskilt erkännande i utbyte. Dessa kvinnor kan man med rätta kalla för litteraturens hemliga muser. Inget är trots allt viktigare för inspirationen än arbetsron som kommer av att slippa befatta sig med det världsliga.T S Eliot var dock inte ute efter den sortens praktiska museri. Likt Dante med sin Beatrice sökte han en kvinna att älska på det medeltida sättet – kyskt, överjordiskt, och på avstånd. Kanske var det därför som äktenskapet med Vivienne Haigh-Wood, en verklig kvinna med krav och behov, havererade så till den grad att han var tvungen att spärra in henne på mentalsjukhus för att slippa undan. Helt fruktlöst var äktenskapet emellertid inte för den uppåtsträvande konstnären: ”Åt henne gav äktenskapet ingen glädje – åt mig gav det den sinnesstämning ur vilken Det öde landet föddes”, skrev han själv på 1960-talet. Det hade Vivienne kanske kunnat trösta sig med, om hon inte redan hade avlidit på den psykiatriska institution där hon tillbringade de sista tio åren av sitt liv.Så långt den mörka inspirationens musa. Men hade Eliot då ingen himmelsk och ljus Beatrice? Jo, det verkar så. I biografin ”The Hyacinth Girl – T. S. Eliots Hidden Muse” tecknar litteraturvetaren Lyndall Gordon ett porträtt av en kvinna, Emily Hale, vars relation till Eliot var livslång, men försiggick mer eller mindre i det fördolda. Historien kan ytligt sett framstå som romantisk. Den USA-födde Eliot mötte Hale redan då han som ung studerade vid Harvard, och blev omedelbart förälskad. Om den unga skådespelerskan besvarade hans känslor vid den tiden är oklart, och han emigrerade hur som helst snart till England. De upprätthöll en fläckvis korrespondens, som intensifierades när Eliots äktenskap med Haigh-Wood imploderade. Mellan åren 1930 och 1956 skrev Eliot mer än tusen brev till Hale. Det är dessa brev, hemlighållna på Princeton-universitetet fram till år 2020 per Eliots och Hales vilja, som ligger till grund för Gordons biografi. Några brev från Hale till Eliot finns dock inte bevarade – eftersom han brände upp dem. Vad musan hade att säga honom var tydligen inte lika viktigt för världen att få veta som vad han hade att säga henne. Trots alla dessa brev är det inte helt lätt att få fatt i vem Emily Hale var. Hon älskade teater, och skådespelade under hela sitt liv, ibland avlönat, ibland som amatör. Hon gifte sig aldrig, utan försörjde sig som dramalärare och som husfru på olika amerikanska college. Hon var engagerad i kvinnorättsorganisationen League of Women Voters och inom unitarismkyrkan. Och så älskade hon T. S. Eliot. Det får man i alla fall anta, men den ensidigt bevarade korrespondensen får Hales känslor att framstå som dunkla. De två träffades mycket sällan, och hade ingen fysisk relation, förutom en mycket pikant incident då Eliot ska ha tagit av henne strumporna och strött kyssar över hennes fötter. Det verkar troligt, men inte självklart, att hon hade velat gifta sig med honom om möjligheten funnits. Att skilja sig från Haigh-Wood kom dock inte på fråga för den kyrklige Eliot: ”Om jag skulle skilja mig vore det den anglikanska kyrkans största bakslag sedan Newman blev katolik.” Och när Vivienne avled 1947 var det äktenskap som han i decennier sagt sig önska plötsligt inte längre aktuellt. I stället gifte han sig med sin sekreterare Esme Valerie Fletcher.T S Eliot var en känslodriven poet. Att gestalta och framkalla känslor var själva syftet med det så kallade objektiva korrelatet. Jaget ströks ur dikten, men den subjektiva känsloupplevelsen bestod. Som bränsle för sin egen känslokatalysator behövde Eliot kvinnor. Hales roll var hyacintflickans – paradisisk, ouppnåelig. Någon som fanns i en nostalgisk bild av det förflutna, och i en föreställning om framtida salighet, men aldrig här och nu. Hon var som marmeladen i Lewis Carrolls Alice i Underlandet, möjlig att få igår eller imorgon, men aldrig idag. Konkret influerade hon många av hans verk – exempelvis skrev Eliot den första av de fyra kvartetterna, Burnt Norton, efter en vistelse med Hale på en herrgård med samma namn. Hennes brinnande intresse för teatern kan också ha bidragit till att han under senare delen av sitt liv primärt skrev pjäser. Att han själv tillskrev henne rollen som musa nummer ett framgår tydligt i den del av korrespondensen som rör bevarandet av breven – han vill att eftervärlden ska se och förstå. ”Det kommer att finnas så mycket som ger en falsk bild av mig, och så få ledtrådar till sanningen. /…/ Gång på gång har jag sett vilket intryck jag gjort och längtat efter att kunna utropa ”nej, ni har alla fel om mig, det är inte alls så det förhåller sig – sanningen är mycket enkel och lätt att greppa, och här har ni den med några korta ord” skriver han till Hale, när hon visar tveksamhet inför att gå till historien som mottagaren av tusen brev från en plågad poet.Och där har vi musans stora och tragiska dilemma. Å ena sidan – att vara en katalysator för stor konst är faktiskt inte kattskit. Å andra sidan blir man för evigt förbunden med en människa vars skugga man aldrig kommer tillåtas lämna. Alla välmenande försök att dra fram konsthistoriens många muser ur mörkret och ge dem något slags agens är på förhand dömda att misslyckas, eftersom intresset för dem står i direkt relation till de konstnärskap de gött, och som aldrig är deras egna. Eliot visste det, och Hale gjorde det nog också. Kanske skulle hon när allt kommer omkring ha föredragit att bli ihågkommen så som hon levde – med ett oceanbrett avstånd mellan sig och mannen som älskade sin konst och sin persona mer än han älskade henne.Amanda Svensson, författare, översättare och kritiker

Vendepunkt
Fra jaget etter suksess og lykke til å finne hensikten med livet i Jesus

Vendepunkt

Play Episode Listen Later Nov 7, 2023 40:47


Vibeke Elisabeth var på toppen av sin karriere, og jaget etter lykke og suksess i livet. Istedenfor å oppnå det hun søkte, innså hun at denne veien førte til tomhet. Midt i fortvilelsen oppsøkte hun en menighet, der erfarte hun et overnaturlig øyeblikk som endret veien videre.

Issopodden
Episode 102: Petter Katastrofe

Issopodden

Play Episode Listen Later Nov 3, 2023 53:39


Petter er langt ifra bleik og sur! Han har toppet VG-lista, vært med på «Hver Gang Vi Møtes», har en drøss med gullplater og har rølpet seg inn i hjertene til nordmenn over det ganske land! I det siste har du sett «Katastrofe» gjøre det superskarpt på både «Forræder» og «Jaget», to av våre favoritt-program om dagen! I episoden snakker vi om Lok Allé, rølp og frykt for fugler. ⁠⁠⁠Klikk for å se episoden på YouTube⁠⁠⁠. ⁠Hør musikken, og følg han på Insta:⁠ ⁠https://www.instagram.com/petterkatastrofe/ Følg podden på ⁠⁠⁠TikTok⁠⁠⁠ og ⁠⁠⁠Instagram⁠⁠⁠! Host: ⁠⁠⁠Isso⁠⁠⁠  Produsent: ⁠⁠⁠Konkret⁠⁠⁠  Intro music: ⁠⁠⁠Martin Bråthen⁠⁠⁠  Outro & jingles: ⁠⁠⁠Colembo⁠⁠⁠

Ness
Jaget fra bydelen

Ness

Play Episode Listen Later Oct 26, 2023 16:03


Sarah Gaulin tror Norge kan bli verre enn Sverige hvis ingenting blir gjort med de kriminelle gjengene.

Utestemmer
Petter Schjerven

Utestemmer

Play Episode Listen Later Oct 23, 2023 52:03


Mange kjenner ham sikkert fra tv-programmer som «Typisk norsk», «Tingenes tilstand» og «Typisk deg». For to år siden ble han kjent over hele landet da han vant selveste «71 grader nord». Og denne høsten er han med i det nye tv-konseptet «Jaget». I tillegg er han aktuell med boka «Alltid beredt» – en guide for alle som ønsker å lære mer om tur og friluftsliv. I «Utestemmer» forteller Petter Schjerven om bakgrunnen som speider, bestigningen av Store Skagastølstind under «71 grader nord» og om sine «fjellvettregler». Bare for å nevne noe.Programleder: Eivind Eidslott Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

P3morgen
P3 30 år!

P3morgen

Play Episode Listen Later Oct 2, 2023 63:48


Vi feirer at P3 har blitt 30 år. Vegard Harm og Tinashe Williamson er på besøk og snakker om programmet «Jaget». Hør episoden i appen NRK Radio

Kropp & Själ
Jaget – vad är det?

Kropp & Själ

Play Episode Listen Later Sep 26, 2023 55:11


Du tänker att du vet vem du är, men vad är egentligen det du kallar för jag? Finns det en plats i kroppen där jaget sitter eller handlar det om en känsla? Och vad händer om jaget blir suddigt? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det handlar om det där som vi direkt vet vad det är, ända tills vi måste förklara det – nämligen vårt JAG. Till vår hjälp i studion har vi hjärnforskaren Predrag Petrovic som kan berätta vilka sjukdomar som gör att jaget kan hamna i upplösning. Men hur hanterar man förlusten av sitt jag? – Livet som vi kände det är inte längre där. Det uppstår en förvirring som vårt psyke avskyr, säger psykoanalytikern och filosofen Johan Eriksson.Hur går man då tillväga för att beskriva något som upplevs så flyktigt som ens jag?– Man får ha klart för sig att det här är något abstrakt som vi försöker fånga. Det går ju inte att säga att någon har en sanning om det här, säger psykologen och forskaren Kristina Elfhag.– Våra färdigheter ingår i jaget och för att bli en fungerande människa så behöver vi bygga upp vårt jag. Följ med när vi besöker spädbarnslabbet i Uppsala för att undersöka huruvida vi föds med ett jag. Vi träffar även en “Agnes” som har en sällsynt diagnos som får henne att tro att hon är död. Gäster i programmet:Predrag Petrovic, psykiater och hjärnforskare vid Karolinska institutet.Kristina Elfhag, psykolog och forskare vid Stockholms Universitet.Johan Eriksson, filosof och psykoanalytiker.Programledare: Ulrika Hjalmarson NeidemanProducent: Shang Imam

Snakk Om
Ep 357 - Jaget etter glede

Snakk Om

Play Episode Listen Later Sep 20, 2023 29:08


Når glede blir en prestasjon. Vi er begge opptatt av hverdagsglede og det å fylle på med de tingene som gir oss glede i livet. Men det kan også bli for mye av det gode, og glede er ikke noe vi skal føle at vi må prestere på.Ofte er det kanskje ikke akkurat glede vi trenger, men noe helt annet.Disse refleksjonene leder oss inn på en spennende samtale denne uken. ---Finner du glede i podkasten vår og temaene vi løfter opp?Da vil vi veldig gjerne høre om det.Rate oss og legg igjen en anbefaling i podcast appen du bruker. Og del oss gjerne med dine venner og bekjente.En podcast fra HighFiveCoupleFølg oss gjerne på Instagram @highfivecouple, eller våre personlige profiler på @bianca.simonsen og @espen.o.simonsenTa kontakt med oss om du har tips, innspill, eller tilbakemeldinger. 

Män i Grupp
182. Jaget före laget

Män i Grupp

Play Episode Listen Later Jul 6, 2023 61:32


Jakob har varit på Öja för att se bl.a. Panda da Panda och Danne Stråhed. Tim tar upp grabbarnas CS:GO dokument från vårens streams och där kommer det fram vem som skiter i laget och vem som bara bryr sig om sin egna prestation. Och såklart annat smått och gott! Stötta podden, få 1 extra avsnitt per månad samt rabatt på ny merch och tidig tillgång till livepoddsbiljetter: https://www.patreon.com/manigrupp MIG10 - 10% rabatt: https://algotradingbots.com/ Merch: https://www.slask.gg/mig

TaylorFit Wellness
032 Dr Laura Jaget - Creator of - The How To Life Mominars

TaylorFit Wellness

Play Episode Listen Later Jun 8, 2023 57:14


Support the showThank You for listening! to learn more follow links on:Link tree https://linktr.ee/FrancesTaylor Website http://www.taylorfitwellness.com Patreon page https://www.patreon.com/taylorfitwellness

Gåsehud
144 | Jaget af en Wendigo og Det Hjemsøgte Postkort

Gåsehud

Play Episode Listen Later Jun 6, 2023 50:57


Ugens lytterberetninger byder både på skræmmende ting i mørket, en uhyggelig hyggeaften og besøg fra den anden side

OBS
Stagnelius själ fladdrade mot himlens tak

OBS

Play Episode Listen Later Apr 3, 2023 10:00


Erik Johan Stagnelius dog 29 år gammal och i kroppsligt förfall. Men i fantasin kunde han bryta de bojor materien fjättrat honom med. Anders Olsson reflekterar över hur det gick till. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det finns i den moderna litteraturen två beprövade sätt att omvandla begäret till skrift, antingen svälta ut det eller övertrumfa det. Antingen askesens eller övermåttets väg. För vår tids svältkonstnärer, en Kafka, en Simone Weil eller en Joyce Carol Oates är den förra vägen given. Fångenskapen i köttet omvandlas i skriftens frihet. Men om Stagnelius förblir kärlekens stora sångare i vår litteratur beror det mycket på att han fortfarande kan tänka sig en väg från det jordiska till det himmelska. Metafysiken är inte död. Tilltalet till hans musa Amanda överskrider gränsen.När Stagnelius vänder sig till högre makter får han genomgående också gensvar, som ger kraft att svinga sig upp från gruset till den åtrådda ”kärleksoceanen”. I den svenska poesins kanske mest magnifikt uppbyggda dikt ”Vän! i förödelsens stund” ligger motsatserna tätt, tätt intill varandra. Med en vänlig ängels hjälp övergår fallet i jubel, och poeten kan med ”det heliga Ordet” åter resa en störtad värld. Natten blir dagens mor, kaos blir granne med Gud. Friheten hos Stagnelius är alltså bestämd av sin motsats, gruset här nere ställs mot det saliga Pleroma där ovan. Ordet bär en laddning av mystikens tradition och den religiösa inriktning som kallas gnosticism och som präglade Stagnelius djupt. För gnostikerna var Pleroma den ljusvärld som vi en gång kom från och som vi till sist skall återvända till. Och jordelivet, omvänt, underkastat en ondskefull despot, vid namn Demiurgen.Bilden av människan som träl finns redan i den tidiga ”Ond och besvärlig är tiden” från 1815, där skalden beklagar sig över att inte kunna bli det han helst vill vara, frihetens lovsångare. Hans svaga hälsa gör att han anses olämplig som soldat, när det rustades för krig mot Norge. Därmed förlorar han i egna ögon sin legitimitet att hylla den politiska makten. Men detta nederlag skulle han omvandla till en poetisk seger, för det är först när han överger denna möjlighet som han gör dikten till frihetens verktyg i en helt annan och långt produktivare mening. Den tungsinta livskänslan kommer på ett förbluffande sätt att kontrastera mot den lätthet med vilken han skriver sina verser.Men eftersom fångenskapen är rotad i det mänskliga begäret kan den inte på något enkelt sätt besegras. Denna konstans gör varje dikt till en rörelse mot frihet. I den stora dikten ”Livets villkor” sluter sig rummet ödesmättat kring jaget: ”Vart skall jag fly? Mitt fångvalv är azuren / Det famnar mig, hur fjärran än jag går, / Och djupt i ödets koppartavlor skuren /Min dom evärdligt för mitt öga står”. Men dikten vilar aldrig i dessa förtvivlade lägen, den fortsätter och rör sig otåligt vidare. Och förvandlingen sker ofta plötsligt och med brutal kraft, som i ”Vän! i förödelsens stund”, där ordet blir ett magiskt spö som får fångdörren att öppna sig. Vad är det som håller oss fångna i Stagnelius värld? Ett svar ger den dikt som säger att det är kärleken till kvinnan som kastat honom i ”i kedjor”. Han skriver där: ”Jag älskar dem alla / Alla i féiska band snärja min fladdrande själ”. I epitetet ”fladdrande” känner vi igen själens fjärilsnatur. Det som tragiskt binder människan vid jordelivet är ett gränslöst begär som aldrig kan få nog. Så har Stagnelius också formulerat det i filosofiska fragment: begäret är större än njutningen, och ur den skillnaden föds längtan efter ett annat rike. Så alstras övermåttet. Här har det mänskliga förnuftet ingen styrande roll. Jaget är berett att kasta sig i den tillbeddas famn, medveten om riskerna. ”O! jag älskar så högt att bedras av den flyende villan / Och i min känslas rus endast Gudinnor jag ser”. Det är denna ambivalens som visar hur fäst Stagnelius är vid det som han vill befria sig från. Hur ska han kunna bli fri när det är just kärleken som föder hans frihetsdröm som binder honom? Eller finns det en annan kärlek än den som förslavar? Som många romantiker tänker sig Stagnelius att slaveriet vilar på en glömska om forntidens lycka som måste avtäckas för att frihet skall uppnås. Denna idé om återfödelse finner han i den esoteriska tradition som hans tid återupptäckte, allt från alkemi, astrologi till gnostisk spekulation. Där spelar förmedlaren en avgörande roll, någon som kan visa vägen genom fångvalvets port. Det kan hos Stagnelius vara änglar, mytiska väsen eller de naturens röster som genomtränger hela skapelsen med sitt frihetsbudskap.Men för gestaltningen av kärleken fäster jag mig särskilt vid fjärilen, en klassisk symbol för förvandling som vi mötte tidigare i diktarens ord om sin ”fladdrande själ”. I den grekiska kulturen personifierade Psyche den mänskliga själen och avbildades ofta i bildkonsten som en fjäril. Stagnelius måste ha känt till den romerske författaren Apuleius roman Den gyllene åsnan som berättar sagan om Amor och Psyche. Där skildras den sköna Psyche som utmanar gudavärlden, särskilt den avundsjuka kärleksgudinnan Venus, genom att bli föremål för människornas kult. Psyche har till råga på allt lockat till sig Venus son, den bevingade Amor, som förfört henne men samtidigt förbjudit henne att se sin älskade. Men en natt tänder Psyche oljelampan och får då se den underbart vackra guden sovande vid sin sida. Straffet för hennes nyfikenhet blir att hon inte får träffa Amor igen. Sagan berättar om hennes irrande prövningar, men också om hur hon räddas av den hemliga kärlek, som Amor fortfarande hyser för henne. Hos Stagnelius återkommer denna saga i renodlad form: där finns kärlekens allmakt, den uppslitande separationen mellan de älskande och den gudomliga återföreningen. Psyche är en bild för själen, men hos honom är hon också en av Demiurgens slavar och återföreningen kan först ske i Pleroma, gudariket ovan himlavalvet. När sagan återberättas i ”Icke av tid och rum de levande” löses fjättrarna: ”Psyche, ur bojorna löst, / Sökte och fann sitt hjärtas idol, den himmelska Amor”.Kärleken binder, kärleken befriar. Kanske kommer vi aldrig ur den motsägelsen. Men själva anropet är kvar i dikten som en smärtsam vädjan som vi inte kan värja oss mot: ”Skall Psyche då aldrig / Med Amor försonas?”, står det. Och till sist: ”Ack! brister ej världsäggets / Högblåa skal?”Kan vi komma längre i våra drömmar?Anders Olssonförfattare, litteraturvetare och ledamot av Svenska Akademien

Bönepodden
Bönepodden avsnitt 255 - Om att inte sätta jaget i fokus

Bönepodden

Play Episode Listen Later Feb 17, 2023 7:37


Vad är sann kärlek? Är det att göra allt för någon annan? Kanske är det att sätta någon annans behov före sina egna? Varje fredag lägger vi ut ett nytt avsnitt av Bönepodden. Varje avsnitt ger möjligheten till reflektion och stillhet över avsnittets innehåll. Starta helgen med en lugn och meditativ stund. Musiken framförs av Nóra Johansson Abaffy och Jacob Mólen.

HOW TO LIFE
HTL 110: 2022 Year-In-Review, with Dr. Laura Jaget

HOW TO LIFE

Play Episode Listen Later Jan 5, 2023 23:45


This marks the 110th episode of the How To Life podcast!I just completed the 3rd year of this podcast, and I thought I would give you a 2022 year-in-review.We had some great interviews about self-care, business, personal development, communication… health. As well as some basic life skills, of course.So here is a highlight reel of all the past years' podcast episodes. It is a sampling in case you are new to this podcast.Have a listen. I am sure you will find something that you needed to hear.And I hope that it helps you out!I cannot thank you enough for all the support you have shown How To Life and the How To Life podcast.It is my great pleasure to offer some guidance and information that may help you out. Even if you are just soothed knowing that you are not alone in this crazy journey of adulthood, I am so happy about that.You are not alone. We've got each other.You Got This!Show Notes at:howtolife.com/110Support the showThanks for listening! Click my LinkTree to find me everywhere!

OBS
Långessä: Livet i 2,5 dimensioner

OBS

Play Episode Listen Later Dec 28, 2022 38:22


I en värld där känslor i allt större utsträckning konsumeras, och där fiktion och verklighet tycks byta plats, vilken är då konstens och kulturens uppgift? Sonia Hedstrand beskriver en genomgripande förändring i våra samhällen som idag blir allt tydligare, inte minst i den japanska populärkulturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen den 23 augusti 2021.Del 1: Flörten i RomVi har stämt möte vid Piazza Venezia i gryningen. Emanuele är en italiensk kille strax över 20 år som hälsar mig med ett genuint leende och en kindpuss. Under två timmar ska han visa mig sina personliga smultronställen i Rom. Vi småpratar och skrattar medan han guidar mig till de bästa utkiksplatserna runt Forum Romanum och Colosseum, och tar en caffelatte på en liten hipster-caffèteria där han känner baristan. Emanuele är inte bara en snygg och charmig kille, han har även en bra kamera. Poängen med den guidade turen är framförallt att ta fördelaktiga porträtt av mig vid särskilt pittoreska vyer. Samma kväll lägger jag upp fotografierna på sociala medier och slår genast personligt lajkrekord. Emanuele säljer sina privata tjänster på nätet för 85 euro per promenad under rubriken Instagram boyfriend experience, med det unika försäljningsargumentet: en instagram-pojkvän tröttnar aldrig på att ta bilder av dig.Vad är egentligen ett arbete idag? Innebörden av ordet arbete har expanderat de senaste decennierna. Idag är ett arbete i princip vad som helst som en kan tjäna pengar på. Som att köpa och sälja saker på Ebay, youtuba om att en blivit mobbad, visa rumpan på Instagram, eller som jag nyligen såg affischeras runt om i Stockholm: skruva ihop någon annans ikeamöbler, eller utföra vilka hushållsnära tjänster som helst åt den som har brist på tid men desto mer i plånboken.Samtidigt som allt färre unga söker till konstskolor så lönearbetar allt fler med estetisk gestaltning. Emanuele har inte gått någon fotoutbildning eller konstskola. Det behövs inte, de grundläggande kunskaperna i fotografering, som att fokus ska sättas i ögat på den som porträtteras, att använda kort skärpedjup för att objektet ska separeras från bakgrunden med mera, det är allmängods idag. I den digitala barndomen på 1990-talet kunde en arbetslös ungdom få en gratis kurs i bildbehandling av arbetsförmedlingen, vilket snabbt resulterade i ett välbetalt jobb på ett nytt fräscht it-företag. Retusch-jobb för reklam var ett lukrativt extrajobb för konstnärer och aspirerande fotografer. Så är det inte längre. När alla kan fotografera och redigera i sina appar blir bildhanterarna den kreativa klassens proletariat.År 1977 beskrev Susan Sontag i sin berömda bok Om fotografi hur de då mest arbetsdisciplinerade folken; japaner och amerikaner, var de som fotograferade mest idogt på sina semestrar. Hennes analys var att industrisamhället fostrat arbetarna så hårt att ledighetens frånvaro av arbetsplatsens fasta struktur skapade ångest. Fotograferandet blev ett ställföreträdande arbete, en aktivitet som gör att en känner sig produktiv. Idag har fotograferande blivit en del av det arbete för arbete som många av oss kontinuerligt måste utföra för att hålla oss aktuella på arbetsmarknaden, på dejtingmarknadens appar och sajter, och på den vän-marknad som sociala medier utgör. Gränserna mellan dessa livets olika områden har suddats ut, arbetet har trängt in överallt. Många har glömt hur en gör när en är ledig. I den kulturella, om än inte alltid i den ekonomiska, medelklassen går mer och mer (ofta obetald) arbetstid åt till redigering av den egna framställningen och eftersom alla ens vänner är uppslukade av sina olika prekära frilansarbeten är det lätt att känna sig ensam när en väl får semester. Då börjar en instagramma febrilt för att vara med i gemenskapen online.Det är inte många som verkar reflektera över vad det handlar om när jag lägger upp Emanueles snygga foton av mig i Rom på mina konton på sociala medier. Slentrianmässiga lajks rasar in. Kommentarer som såå fina bilder av dig, åtföljs av hjärt-emojis. Människan är fixerad vid bilden av människan. Särskilt den iscensatta, vackraste versionen av en själv. Den enorma ilska som smygfotografering väcker förklarar Susan Sontag med att det fråntar människor rätten att posera som sina idealjag.Instagram-pojkvännen Emanuele var förstås bara en pose. Den enda närmare kontakt kunden får är att hålla honom i handen, i en iscensatt spontan social-medie-trop som kallas follow me; bilden tas ur pojkvännens synvinkel och vi ser hans arm sträckas in i bilden mot kvinnan, fotografiets objekt. Syftet är att fejka för de digitala vännerna att kunden har en semesterflört i romantiska Rom. Posen follow me används även flitigt av resebolag som vill locka manliga kunder, de ska känna att om de köper den där resan till Thailand så får de inte bara paradisstranden på bilden, utan även en härligt leende ung kvinna på köpet. Det spelar ingen roll att alla förstår att det inte är på riktigt, det viktiga är den känsla som kunden köper. För sådär tre decennier sedan eller mer hade jag kanske träffat Emanuele på gatan i Rom och han hade erbjudit sig att visa mig staden gratis. Flörten hade kanske varit på riktigt. Men nu sker mer och mer av mänsklig interaktion genom ekonomiska transaktioner. På ett ytligt plan är det förstås skönt att lämna Emanuele utan att känna att jag är skyldig honom något. En man som ägnar flera timmar åt att guida en okänd kvinna runt Rom skulle i det gamla systemet förväntat sig något i gengäld. Nu har jag köpt mitt oberoende. Skönt Men i ett mer långtgående perspektiv skapar dessa emotionella tjänster problem.Sociologen Arlie Russel Hochschild menar att pengatransaktioner för det som förr var gratis slår sönder nära och djupa relationer. I sin bok The Outsourced Self ställer hon sin mormors värld i en by där alla hjälpte varandra med skörden emot ett samhälle med surrogatmödraskap och andra extrema och allt intimare tjänster, som förstör gåvoekonomin, beroendet av varandra, som inte bara var nödvändigt för överlevnaden, utan även skapade djupa och långa relationer. Att detta blir ett problem visas även av forskning som kommit fram till att rika människor har sämre empati och upplever större ensamhet än fattiga, som tvingats till ömsesidig hjälp för sin överlevnad.Det japanska utrycket muen shakai betecknar smärtan över social ensamhet, att inte känna tillhörighet eller sammanhang i ett relationslöst, alienerat samhälle. I en undersökning från 2006 säger 15 procent av japanerna att de inte har några sociala relationer alls.Den italienske arbetskritikern Franco Bifo Berardi kallar dagens produktionsordning för olyckofabriken. Arbetaren blir själsligt allt fattigare ju mer rikedom hen producerar. Enligt Berardi ger själens underkastelse upphov till en förlust av verklig kontakt med andra, och med sig själv. Det fragmenterade, prekära livet utesluter den stadga som krävs för att vi ska uppleva verklighet och förankring. En viktig poäng med att gå på teater eller film var att komma ut efteråt och mötas av verkligheten. Men idag går vi alltmer sällan ut ur fiktionen, vi går bara automatiskt vidare till nästa avsnitt, och skådespelet på sociala medier pågår dygnet runt. Agentsjukan kallas det när en tjänsteman inom underrättelseverksamhet har svårt att släppa sin roll och vill stanna kvar i sitt spelade liv. Det är så mycket enklare att leva i fiktionen.Del 2: Arbetets skådespeleriUnder en kabuki-teater-föreställning i 1600-talets Edo, dagens Tokyo, kunde män i publiken, inför att vissa populära skådespelare skulle göra entré på scenen, uttrycka sitt gillande med ett stärkande skrik. En dåtida teaterdirektör med känsla för PR kom då på den lysande idén att betala några män för att sitta i publiken och ropa. Denna skådespelande teaterpublik kallas sakura, vilket betyder falsk kund. Sedan dess har statister arbetat undercover i verkligheten som konsertpublik, som köande till restauranger, som bildskön utfyllnad på matchmaking-fester med mera. Men under de senaste åren har sakura-arbetet utvecklats till att handla om relationer. Förmedlingar online som Family Romance eller Hagemashi-tai ( Vi vill göra er lyckliga på japanska) erbjuder tjänster som hyr-pojkvänner, hyr-flickvänner eller hyr-föräldrar. Du kan hyra ett tjejgäng att sjunga karaoke med, eller någon som ber om ursäkt å företagets vägnar till ett annat företag, du kan hyra en vän att gå till Disneyland med, eller en butlertjänst, en man som gör hemarbete åt kvinnor. Jag vill vara singel och fri, men vill ändå vakna till ljudet av en kvinna som lagar mat i mitt kök, som en potentiell spekulant på en så kallad kontrakt-fru i Tokyo sa.Ryuchi Ichinokawa är chef för hyrfamilj-företaget Hagemashi-tai". Han berättar att han inte vill anställa skådespelare eller alltför vackra människor. Likt hemliga agenter ska hans sakura-arbetare kunna passera obemärkt, inte hota kunderna eller deras ovetande bekanta med överdriven skönhet. Liksom hemliga agenter ska de passa in, fylla sin funktion och vara lätta att glömma igen. I en stad som Tokyo på över 13 miljoner invånare är risken minimal att mötas igen av en slump. Detta skådespelarnas prekariat fungerar för att invånare i stora städer inte har mental eller känslomässig förmåga att ta in alla människor de möter. För att hantera ett kaos av intryck måste de reducera andra människor till klippdockor. Ingen ställer några djupare frågor till sakura-arbetarna. Som inhyrda släktingar på ett bröllop räcker det att de följer ett enkelt manus. Mänskliga relationer blir tunna.Den svenske sociologen Roland Paulsen beskriver i sin bok Arbetssamhället - Hur arbetet överlevde teknologin (2010), hur synen på arbete förändrats från historisk tid till idag. Paulsen skriver att trots att vi bara skulle behöva arbeta några timmar i veckan med den utvecklade teknik vi har idag, så arbetar vi nu mer än vi gjorde för 30 år sedan. Arbetet har blivit ett självändamål. Karl Marx tänkte sig att det kreativa arbetet skulle bli självförverkligande när det skedde utanför kapitalismen. Han hade inte räknat med att kreativitet och uttrycksbehov kunde sugas upp och exploateras av samma system. Vårt prioriterande av att förverkliga oss själva genom arbetet har lett till att fler och fler lever som singlar. Det händer då att den passionerade arbetaren kan börja känna sig lite ensam, utan nära relationer. Det är detta problem som den japanska kapitalismen nu löst, genom smidiga emotionella tjänster.Megumi arbetar dagtid på kontor, men på kvällarna går hon till sitt extrajobb som kabakyara, sällskapsdam på en nattklubb, där hon får betalt för att dricka och flörta med män. Hon säger att hon går till jobbet med inställningen att hon ska på fest. Jag spelar olika karaktärer på mitt kontorsjobb och på mitt hostessjobb. Jag anpassar min personlighet efter olika kunder, berättar Megumi. Om en arbetsgivare kräver att arbetaren uppträder med en viss sorts personlighet, så skaffar hon ett extrajobb för att leva ut en annan sida av sig själv. Det kan vara en metod för att klara av ett fragmenterat, prekärt liv. Alla behov kan kanaliseras in i lönearbete. Det är kul, säger Megumi, Det är som cosplay.Mazayuki Okahara är professor i emotionell sociologi vid Keio-universitetet i Tokyo. Han berättar om hur massutbildningen i ett Japan som på 1970-talet stod på höjden av sin ekonomiska utveckling resulterade i ett överflöd av högutbildade arbetare. Fina examina och höga betyg räckte inte längre. Kommunikationsförmåga, charm och utseende blev utslagsgivande konkurrensfördelar för att få ett jobb. Ett japanskt företag anställer hellre en trevlig arbetare med rätt personlighet som kan passa in på arbetsplatsen och sprida en god stämning runt sig, än en som är bäst själva arbetsuppgifterna. Detta i kombination med en historisk förkärlek för tjänster som gör livet bekvämare har resulterat i en servicekultur som professor Okahara beskriver såhär: Du ska inte behöva be flygvärdinnan om ett glas vatten, hon ska ha förstått att du är törstig innan du har sagt något. Även i väst är leenden och trevligt bemötande något som numera konsumeras, från yogaläraren, servitrisen, massören, kassapersonalen.Redan 1956 gav den amerikanske sociologen Erwing Goffman ut den epokgörande boken Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik, där han analyserar social interaktion inom amerikansk borgarklass på 1950-talet i teater-termer. För att göra intryck på sin publik måste aktören ha rätt utseende och framföra sin roll korrekt, i en lämplig scenografi. Jaget är en dramatisk effekt, en produkt av scener som spelas upp, skriver Goffman. Som människor förändras vårt humör hela tiden, men som karaktärer måste vi vara konsekventa för att bli trovärdiga. Det sociala spel som Goffman studerade på 50-talet försiggick på fritiden, men idag sker det i allt högre grad på arbetstid.Sociologen Alan Bryman har visat att Disney var det första företaget att lansera hyperkonsumtion, det vill säga konsumtionen av flera sorters varor och tjänster presenterad som en upplevelse, ett slags kommersiellt allkonstverk. På Disneyland och efterföljande företag kallas kunderna för gäster, allmänna utrymmen kallas scener, anställningsintervjuer kallas casting, jobb kallas roller, mellanchefer har huvudroller, arbetskläder kallas kostym. Detta språkbruk och tänkande har blivit allt vanligare inom serviceföretag idag. Disney var också först med att tvinga alla sina arbetare att skratta och le konstant. Deras instruktioner för nyanställda lyder: Kom ihåg att alltid le! Ditt leende är din största tillgång!.I Tokyo kan det på sommaren bli uppemot 40 grader varmt. I den fuktiga hettan går Disneyland-arbetarna omkring och underhåller i tjockt vadderade masker, utklädda till Långben eller Musse Pigg. På förekommen anledning finns det alltid en ambulans på plats, redo att köra skrattande performers som svimmat av värmeslag till sjukhus.På McDonalds i Japan kan kunden beställa ett leende till sin hamburgare. Det står på menyn, och priset är 0 yen. Svenska Pressbyrån har också haft kampanjen: Köp en kaffe så bjuder vi på en rolig historia. Tidigare behövde de lågavlönade servicearbetarna bara fixa kaffet, nu måste de vara roliga också. Gratis bonus för kunden, inget extra betalt för arbetaren.Del 3: Livet i 2,5 dimensionerAlla som upplevt en våldsam förälskelse vet att den är farlig. Den erotiska besattheten av det åtrådda objektet hotar hela ordningen som resten av den förälskades liv vilar på. Hen sover inte, äter inte, kommer för sent till jobbet, glömmer betala räkningar, missar tåget, tappar kontrollen. Särskilt den obesvarade avståndsförälskelsen liknar en drog. Det är bara den åtrådda som är i färg, resten av världen går i gråskala. Offret för passionen riskerar smärtan i att bli avvisad, bli galen av svartsjuka, hamna i en depression. Sådana risker har den prekära informationsarbetaren inte råd att ta i dag. En svacka i prestationen kan göra att hen inte längre kan försörja sig i ett otryggt arbetsliv som kräver konstant närvaro och prestation på topp. Samtidigt är längtan efter förälskelsens berusande lycka om möjligt ännu starkare idag än förr. Begäret triggas av ett ständigt flöde av sex appeal som krämas ut genom alla mediala kanaler, som smörjmedel för konsumtionen. Vi vill uppleva känslan av förälskelse, fast helst utan riskerna det medför. Att detta behov nu möts syntetiskt enligt lagen om utbud och efterfrågan är inte underligt.På 90-talet började unga japanska killar med bristande social förmåga att spela dejting-dataspel. Drivande i denna utveckling är den japanska tekniknörden, den så kallade otakun. En otaku är mest intresserad av att leva alla sina vakna timmar i dataspel, animéserier och manga, och har minimal kontakt med andra levande människor, förutom då han träffar sina otaku-kompisar och pratar om spel, och om de tvådimensionella tjejerna i spelen, vars kroppar har bisarra proportioner.Populärkulturforskaren Toko Tanaka vid Otsuma-universitet i Tokyo beskriver otakun som en person som inte är intresserad av kroppsliga begär, utan går igång på distansen till den åtrådda digitala figuren eller idolen. Otakun kan eller vill inte skilja mellan fiktion och verklighet. Hans motsvarighet kallas reaju (från ordet reality). En reaju är en person som är nöjd med att leva i den tredimensionella verkligheten och har fysiska relationer med andra människor. Tidigare hade de populära reaju-killarna all status och framgång, men när internet blev hett tog nördarna revansch. Mot slutet av 1990-talet kände sig otakun ändå inte riktigt nöjd med det tvådimensionella livet. Han kände ett behov av att få möta dataspelens kawaii, docksöta flickkaraktärer, i den fysiska verkligheten. Ur detta behov uppstod Meidocafé-kulturen i Tokyos teknik- och spelkvarter Akihabara. Begreppet Meido kommer från engelskans maid, tjänsteflicka. På lokaler som @homecafé hälsar tonårsflickor i kortkorta varianter av det franska hembiträdets svartvita uniform med litet spetsförkläde och hätta sina kunder med standardfrasen Välkommen hem, min herre.På det sättet kan män som saknar förmåga att interagera med vad de kallar 3D-kvinnor, köpa sig ofarlig flick-femininitet, och en undergivenhet som de aldrig upplevt IRL. För tonårsflickor som behöver pengar till kläder, smink och dyr fika i Tokyo, där allt kostar pengar, uppstår förstås en jobbmöjlighet. Förutom att servera fika eller enklare maträtter utför flickorna olika små tjänster, som en liten sång eller dans eller en dataspels-runda. Allt finns på menyn med priser noggrant angivna. Kunderna är stammisar och har medlemskort på olika nivåer, från brons upp till platina, beroende på hur många besök de gjort under åren.I ett prekärt samhälle där individen flyttar, byter jobb, frilansar, förlorar kontakt med sin ursprungs-familj och jobbar för mycket för att hinna bygga upp nära vänskaper eller kärleksrelationer, kan meidocaféet vara den enda plats där mannen har kontinuerlig kontakt med en annan människa som regelbundet frågar: Hur har du det? En fråga som blivit bristvara idag.På meidocaféerna är det en stämning som säljs. Den kallas moe och betecknar en specifik känsla av ömhet, beundran, tillgivenhet och förtjusning inför en 2D-karaktär från manga, animé eller dataspel. Att få umgås i sällskap av en fysisk version av sin favoritkaraktär är viktigt för den ofysiske nördmannen. Den riktigt tillfredsställande moekänslan får han när han anar en överensstämmelse mellan den karaktär servitrisen spelar och hennes äkta, oförställda jag. Det är i tillfredsställelsen av att själv få upptäcka denna harmoni som känslan av moe uppstår. Den här sammansmältningen av bildernas två dimensioner och den fysiska verklighetens tre dimensioner utgör den unika 2,5-dimensionen, som allt fler japaner finner sig tillrätta i.2,5 dimensioner är alltså ett begrepp som ursprungligen skildrar ett specifikt kulturellt fenomen kopplat till dataspelskulturen. Men trots detta specifika ursprung är det relevant för en bredare analys av dagens representationssamhälle. För mycket i upplevelseekonomin sker just mittemellan tecknet och det betecknade. Allt större delar av vår erfarenhet pågår mellan det som förr kallades verklighet och den representation som vi nu ägnar allt större del av vår vakna tid åt. Frågan om en kärlek med förhinder mellan människor och artificiell intelligens är framträdande i japansk kultur. I den korta animé-serien Evas tid arbetar humanoida robotar som tjänstehjon, tillgängliga för alla sorters hushållsnära tjänster, inklusive sexuella. Det är lag på att de måste ha en lysande ring ovanför huvudet när de går omkring och gör sina ärenden, så att de är lätta att identifiera som robotar. Men på det hemliga kafét Evas tid släcker de ned sina klassmarkörer, så att ingen vet vem som är vad. Robotar och människor kan umgås på lika villkor, men förvecklingar följer när de förälskar sig över gränserna. Serien väcker tankar om hur vi behandlar service-personal som robotar när vi kräver att de alltid ska vara glada och perfekta. Men den ställer också frågor om kärlek, förälskelse och attraktion. Är detta känslor som bara kan existera inför andra människor? Många japaner erfar just nu motsatsen. Våra känsloliv har blivit allt mer präglade på simulerade stimuli.Kimura Masaki är vd för företaget Tokyo Talent som hyr ut livs levande killar som pojkvänner per timme. Han berättar att en så kallad rental-kareshis jobb är att känna av vad kvinnan vill ha. Jobbet är alltså att ta hänsyn till kvinnans behov, något som många kvinnor upplever saknas hos verkliga män de träffar. En hyrpojkvän ska vara vanlig, men snygg och snäll. Tjänsterna består oftast i att gå på promenad i en park med kunden i några timmar, gå och fika tillsammans, kanske shoppa, hålla handen en stund. Men framförallt får kvinnorna prata om sina känslor. Tjänsten är alltså inte helt olik en terapisession. Kvinnorna behöver någon som lyssnar och förstår dem, någon som är deras typ, förklarar Kimura Masaki och lägger till: För några kunder är verkliga killar inte deras typ, de har konsumerat så mycket spel, manga och filmer att de känner sig mer bekväma närmare fiktionenDel 4: Konstnären i djupskådespeleriets tidevarvAv en säker källa fick jag nyligen höra följande: En konsthandel i Göteborg försökte trissa upp priset på en målning. För att öka köparens intresse ringde de in en anonym arbetare, som de internt kallade gråterska, en tjusig dam som under ett mingel på galleriet, när den potentielle köparen råkade stå inom hörhåll, utgöt sig vältaligt om hur starkt berörd hon var av nämnda konstverk. Konsten har alltid varit del av en emotionell ekonomi där verk laddas med immateriella värden genom känslor. Galleristens jobb är att skapa mystik kring verket och konstnären, för att attrahera rika personer som vill köpa sig en bit av konstnärsromantiken. För att tala med sociologen Pierre Bourdieu: kulturellt och socialt kapital växlas in mot ekonomiskt. Idag har denna förr så obskyra form av konsumtion utsträckts till en stor del av den ständigt växande upplevelse- och servicesektorn.Urbangeografen Richard Florida framhåller i sin bok Den kreativa klassens framväxt (från 2002) den kreativa arbetaren som modell för tillväxt i upplevelseindustrin. Den kreativa arbetaren har tagit vissa av sina viktigaste kännetecken från konstnären eller skådespelaren; hens arbete är att skapa känslor, och hen brinner passionerat för att förverkliga sig själv genom arbetet.Innan den japanska hyrmamman Hiromi Kawada går in i dagens roll sätter hon på sig sin peruk och läser sitt manus, ett papper med information om vem hon utifrån kundens behov ska vara. Likt en skådespelare som arbetar i method acting-traditionen, går hon in i sig själv för att hitta äkta känslor inför sitt framträdande. Ett vanligt jobb är att presenteras som mamma inför kundens nya partner. Fru Kawada berättar att många av hennes barn håller kontakten efteråt, de frågar om råd i livsfrågor och skickar mejl flera år efteråt för att tacka för hennes insats, med bilder på sina barn. Ibland skäller jag på dem, säger hon, om jag ser att de är på väg i en dålig riktning i livet. Hon fortsätter alltså att jobba som mamma även utan ta betalt. Hon säger att hon vill hjälpa vilsna människor. Fru Kawadas chef herr Ichinokawa berättar hur han som inhyrd farbror till ett bröllop börjar gråta av rörelse på den låtsade brorsdotterns stora dag. Då har han gjort ett bra jobb, han känner det han ska känna.År 1983 myntade sociologen Arlie Russel Hochschild begreppet emotionellt arbete. I sin forskning om flygvärdinnors arbetssituation beskriver hon hur de jobbar med sina känslor på flera plan: De måste hantera flygrädda, aggressiva och potentiellt farliga passagerare, undertrycka sina egna känslor av obehag inför berusade män som gör närmanden, och samtidigt kommunicera glädje, trygghet och attraktiv femininitet. Hochschild skiljer på ytskådespeleri, som innebär att arbetaren inte känner den känsla hen försöker förmedla, som i det påklistrade leendet, och djupskådespeleri, då arbetaren på riktigt känner den känsla som krävs för arbetet. I kategorin ytskådespeleri befinner sig traditionellt servitriser och annan servicepersonal, inom djupskådespeleri finns personer som arbetar som barnflickor, vårdare, dagispersonal och lärare. Det är det djupgående skådespelet som alla arbetsköpare eftersträvar idag. De vill knyta upp arbetarna känslomässigt, komma åt deras engagemang genom att få dem att identifiera sig med företagets mål, så att de på riktigt känner att företagets framgång är viktig för dem själva. Men den prekära arbetaren måste inte bara spela sin roll och känna rätt känslor, hen arbetar även, liksom skådespelare alltid gjort, med sitt utseende. De senaste decennierna har även manliga arbetare börjat avkrävas det estetiska arbete som framförallt kvinnor tidigare varit tvungna att utföra, som servitriser, sekreterare, butikspersonal. Den feministiska filmvetaren Laura Mulvey talar om to-be-looked-at-ness, på svenska ungefär att-bli-tittad-på-het, en kvalitet som konstruerades hos den klassiska kvinnliga Hollywoodstjärnan, men i dag gäller mer eller mindre alla. Att bli tittad på är en del av jobbet för många yrkeskategorier idag.Jag följer med sakura-mamman Hiromi Kawada då hon hyrs in för att agera vän till familjen på ett bröllop i Sanrio Puroland, Hello Kittys eget Disneyland. Bröllopet genomförs på en scen, gästerna är publik och vigselförättaren är Kitty-san. Att svara Ja på prästens traditionella fråga: Tager du har blivit simulakra, en performance med inhyrda gäster på en artificiell, kommersiell plats. I Japan är det vanligt att bröllopspar genomför två ceremonier, en traditionell i en shinto-jinja, och en västerländsk variant med den vita klänningen, med risgryn som kastas, med en präst som predikar i en kyrka och så vidare. Men prästen är ingen riktig präst, utan bara en vit man vilken som helst som extrajobbar som präst, och kyrkan är inget heligt rum, utan bara en byggnad som ser ut som idén om en kyrka. Evenemanget har inget med kristen religion att göra, utan det är upplevelsen av ett västerländskt bröllop en vill åt, en bild som en fått av filmer och medier. En stor del av koncentrationen ligger på fotograferingen. Ett bröllop utan fotodokumentation är otänkbart.Sociologen Erwing Goffman som analyserade socialt samspel i termer av dramaturgi på 50- talet beskriver hur vi i den sociala interaktionen försöker framstå som bättre än vi är, vi projicerar ett idealiserat jag. Vilket vi idag framförallt gör på sociala medier. Goffman skriver: Sociala möten är som ceremonier, där vi spelar våra roller enligt en ritual. Samhället är egentligen ett bröllop! Bröllopet är den ultimata performativa konstupplevelsen, likt teceremonin. Men idag går det att köpa den upplevelsen, utan vidare förpliktelser. På senare tid har det även blivit vanligare att kvinnor i Japan inte vill bli hemmafruar, utan fortsätta jobba och vara singlar. Men de vill ändå uppleva sitt drömbröllop. Företag erbjuder därför hela paketet med bröllopsplanering, klänning, kyrka, tårta, blommor, risgryn, fotografering och så vidare. Men bruden genomför ceremonin ensam. Män i en liknande situation erbjuds att gifta sig med sin favorit-animékaraktär i en virtual reality-upplevelse, där en kyss på ett par silikonläppar ingår.Vilken är då konstnärens roll i ett samhälle som är sysselsatt med produktionen av lättsmälta bilder, representation, performativitet, berättelser och känslor? Nu framstår den digitala reproduktionen av bilder och upplevelseekonomin som en kris för den konstnärliga gestaltningen, på ett liknande, men mer grundläggande sätt än uppfinningen av fotografiet blev en kris för måleriet. Hur ska konstnären hantera den här situationen? Romantiken, en historisk period av uppsving för det konstnärliga skapandet, och ett uppvärderande av känslolivet, uppstod som en reaktion på det rationella upplysningsidealet och den gryende massproduktionen. Idag har hela samhället, ekonomin och politiken blivit emotionell och känslostyrd. Kanske måste konstnären, som en reaktion, bli rationell och använda sina kunskaper inom gestaltning för att analysera de känslor och bilder som det övriga samhället producerar.Sonia Hedstrand

OBS
Långessä: Att nå fram till världen – om den smärtsamma längtan efter att få leva fullt ut

OBS

Play Episode Listen Later Dec 26, 2022 44:25


Helena Granström får en glimt av ett annat ett större sätt att finnas till. Och hon tar Martin Buber, Rebecca Solnit och Michel Houellebecq till hjälp för att förstå sin oerhörda längtan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen den 30 september 2019.Att finna någonting, alldeles oväntat, och inse att det är det, just detta, som man har sökt efter i hela sitt liv. Att finna det, och först då bli varse att man överhuvudtaget sökt; att komma hem, och först igenom denna hemkomst inse att man varit vilse.Det är, tänker jag mig, denna erfarenhet som ligger till grund för det mesta av all dålig kärlekspoesi men kanske också det mesta av all god filosofi, för har inte allt verkligt tänkande en rot någonstans långt under tänkandet? Är det inte just inför de mest genomgripande, de mest uppfyllande och oförklarliga känslorna som man griper efter sina teorier, inte egentligen för att nå fram till något nytt, utan för att begripliggöra det man i botten av sig själv redan är klar över, för att omsorgsfullt resonera sig fram till det man redan vet?Det var, hur som helst, där jag befann mig: Jag hade funnit något, och detta något tycktes för mig så betydelsefullt, så fullständigt livsavgörande, så lysande klart att allting annat bleknade intill det. Vad jag tyckte mig ha funnit var en sorts nytt rum inuti min egen mänsklighet, och min önskan att förbli i detta rum överskuggade allt annat.Hade jag funnit det? Nej, det var värre: Jag hade anat det, inte mer än så, och därmed följde också insikten om att jag kanske aldrig mer skulle komma i närheten av det. På samma gång som det väckte min längtan, fick det mig att inse att denna längtan kanske aldrig någonsin skulle bli tillfredsställd.Som den franske författaren Michel Houellebecq har uttryckt det når vår olycka sin höjdpunkt, nådde min olycka sin höjdpunkt, först då den praktiska möjligheten till lycka har uppenbarat sig och kommit tillräckligt nära.Vad var det då jag hade funnit, som jag tyckte mig ha anat? För detta behövde jag själv inte anstränga mig för att försöka finna ord; istället fann jag dem hos den tyske filosofen Martin Buber. I hans bok Jag och Du från 1923 stod det, där fanns allt det där som min innerliga längtan handlade om beskrivet, den längtan som nu knappast längre var möjlig att skilja från min rädsla, eller från min sorg.Det finns, skriver Martin Buber, två sätt att möta världen: att tilltala den med ett Det, och att tilltala den med ett Du. I och med att vi gör det ena eller andra skapar vi också oss själva: Det jag somsäger Det till världen, är ett annat än det jag som säger Du. Som ett Det kan världen beskrivas och manipuleras, som ett Det kan jag betrakta den och till och med älska den men först när den blir ettDu inför mig kan jag i verklig mening ingå i relation till den. Enbart Duet, aldrig Detet, uttalar jag från djupet av min själ, med hela mitt mänskliga väsen.Om Det-världen skriver Buber: Dess tillförlitlighet uppehåller dig. Men skulle du dö i dess hägn, så vore du begravd i intet. Han skriver: Utan Det kan människan inte leva. Men den som lever endast därmed är icke människa.Det skriver han, och det var det jag hade insett.Jag var, med andra ord, ensam, och Buber gav språk åt denna ensamhet genom att så exakt ge språk åt dess motsats. Men, mer än så, han fick mig att inse dess omfattning, att min längtan inte handlade enbart om att nå fram till en annan människa, inte ens till andra människor i allmänhet; den handlade om att nå fram till världen. Om det var en gåta som låg fördold här en gåta som handlade om skillnaden mellan öppet och slutet, mellan att rikta sig mot ett Det och att möta ett Du låg den i så fall inte fördold i allt?Att känna en annan människa har mycket lite att göra med att kunna beskriva henne: Jag kan ha kännedom om hennes längd och skostorlek, uppväxtförhållanden, fritidsintressen och älsklingsrätt, men att verkligen känna henne övergår allt detta. Den vetenskapliga kunskapen, en kunskap som har en solid och tillförlitlig Det-värld som sitt föremål, består av summan av sådana egenskaper. Men hur närmar man sig världen på riktigt?Ett föremål för kunskap, skriver Buber, kan aldrig tillåtas att förbli ett Du: När det väl har trätt fram för människan måste det åter göras till ett Det, jämföras med andra Det, beskrivas och sönderdelas, för endast på det viset kan det ingå i förrådet av kunskaper. Men i den stund det verkligen blev sett var det inte ett ting bland andra, utan uteslutande något närvarande. Och det är just i denna uppenbarelse som dess väsen kan anas, inte i de allmänna lagar och insikter som den senare ger upphov till. För att kunna omvandlas till kunskap måste Duet bli till ett Det, men också i Det-världens stelnade form ligger möjligheten till relation fördold; också ur vetenskapens till synes klarlagda fakta kan världen plötsligt åter framträda som ett Du inför oss, i all sin omskakande obegriplighet.Den vetenskapliga forskaren, lär fysikern Robert Oppenheimer ha sagt, lever alltid 'på mysteriets rand' på gränsen till det okända. Och även om det förstås kan tolkas som att vetenskapsmannen sysslar med ännu inte vunnen kunskap, och därför alltid har okunskapens slukhål gapande under sig, så finns det en annan möjlig tolkning som har att göra just med närvaron av relationens möjlighet mysteriets, om man så vill strax under tingens yta. En aning om den kan göra sig påmind också för den som ger sig in i den sfär av abstraktioner som den naturvetenskapliga beskrivningen av världen innebär.Ändå har den vetenskapliga metoden, som inte bara är en metod utan ett sätt att se, som sin grund just den sönderdelning av världen i beståndsdelar som Buber menar står i motsättning till framträdandet av ett Du. När vi verkligen står i relation till någonting i världen, upphör det att vara ett knippe separata egenskaper, och övergår i något annat, en obetvinglig och starkt lysande enhet. Det finns en konflikt mellan denna erfarenhet, och det kunskapsideal som föreskriver att lära känna utan att själv bli känd, att ta i besittning utan att själv bli besatt. Att nå fram till sanningen om världen, även om det innebär att misslyckas med att nå fram till världen.Men detta var inte vad jag ville det var motsatsen till vad jag ville, och vad jag plötsligt trodde skulle kunna vara möjligt: Att verkligen se och bli sedd, skriver Buber, att känna och bli känd, älska och bli älskadOch även i en tid när våra teorier om världen blir allt mer övertygande, allt mer omfattande, täcker en allt större del av den mänskliga erfarenheten, tycks vår kallsinnighet inför dem i viss mening konstant. Vi kan vara ateister, strikta materialister, övertygade om kvantmekanikens obestämdhet eller att vi lever i en simulering, men som Houellebecq en gång konstaterat tycks även de människor som är övertygade om sin fullständiga ontologiska ensamhet och sin absoluta dödlighet, framhärda i att tro på kärleken, eller åtminstone bete sig som om de gjorde det. Dostojevskijs Om Gud inte finns är allting tillåtet visar sig, noterar författaren, trots att det kan tyckas självklart giltigt, på rent experimentella grunder vara falskt.Och likafullt klamrar vi oss fast vid våra teorier självfallet gör vi det, för vid vad skulle vi annars klamra oss fast? Du-världen, skriver Buber, uppehåller dig inte, hjälper dig bara ana evigheten.Vad lär man alltså känna av Duet? Ingenting alls. Ty man kan inte lära känna det. Vad vet man alltså om Duet? Bara allt. Ty man vet inte längre något enskilt om det.Lidandet ger livet meningAtt nå fram till världen är det möjligt?Ju mer jag frågade mig detta, ju mer min längtan efter att lyckas började likna en besatthet, desto mer oförmögen tycktes jag bli att finna ett svar.Hur kan jag röra vid världen? Hur kan jag låta mig vidröras av världen? Eller: Hur kan jag leva som om jag förstod att dessa två saker inte är möjliga att skilja åt? Ingen av dessa frågor kunde jag besvara, och ingenting ville jag hellre än att besvara dem. Jag började, insåg jag, likna 1700 talsförfattaren Samuel Johnson, som när han presenterades för den filosofiska subjektivismens idéer om att världen inte existerar annat än i människans medvetande, tog sats och riktade en hård spark mot en sten med orden: I refute it thus!Vad Johnson därmed bevisade, i den mån han bevisade något, var att den materiella världen existerar, eftersom den gav honom ett svar: Han sparkade den, och den åsamkade honom smärta. Världen gör ont, alltså finns den. Det var på samma sätt jag nu vände mig till min omvärld, genom att pressa mina gränser mot den i förhoppning om att den skulle pressa tillbaka, i förhoppning om att den skulle ge mig ett svar.Den amerikanska författaren Rebecca Solnit skriver i sin essä Det avlägset nära om lepra, den sjukdom som tidigare kallades för spetälska. Lepra, som inte sällan ger upphov till kraftig kroppsligdeformering, var från början obotligt, men när det så småningom blev möjligt att behandla fann läkare till sin förvåning att patienterna fortsatte att förlora kroppsdelar och drabbas av skador och infektioner också efter att de tillfrisknat.Orsaken, berättar Solnit, var att patienterna på grund av sjukdomen förlorat känseln i vissa av sina kroppsdelar, och att detta fick dem att förfara allt mer ovarsamt med sig själva. Där smärta skulle hindra en frisk människa från att lägga handen på en varm spisplatta, att alltför vårdslöst klia sig eller peta bort ett skräp ur ögat, föreskrev deras kroppar inte längre några sådana gränser: Mina händer och fötter känns inte som en del av mig. De är som verktyg jag kan använda. Men de är inte riktigt jag. Jag kan se dem, men i mina tankar är de döda, säger en pojke.Känseln hade övergett dessa kroppsdelar, men inte bara det: Jaget hade övergett dem. Smärtan, och dess släkting känseln, citerar Solnit en läkare, är fördelad över hela kroppen och utgör någon sorts gränslinje för jaget. Det som lemlästade de botade patienterna var inte längre sjukdomen utan de själva, som genom sjukdomen förlorat omsorg om sitt eget jag.Vad smärtan åstadkommer är med andra ord att hålla samman kroppen, att i viss mening definiera jaget. Vilket förstås också innebär att den kan öppna jagets gränser utåt, hålla samman också den relationella kropp som består av många människors kroppar tillsammans; som när en man ur Wintufolket i Kalifornien beskriver sitt barns huvudvärk: Jag har ont i min sons huvud.I denna mening är lidandet något som möjliggör ett möte med den andre, en utgångspunkt för den empati som ligger till grund för varje verklig mellanmänsklig relation. Men, mer än så: Det utgör en länk också till det icke-mänskliga.Författaren Michel Houellebecq ställer sig i en brevväxling med filosofen Bernard Henri-Lévy frågande inför begreppet mänsklig värdighet: För min del, skriver Houellebecq, upplever jag ingen särskild värdighet i mig själv: människor skulle kunna skada mig eller behandla mig illa, de skulle med all säkerhet kunna bryta ned mig, de skulle kunna tillfoga mig permanenta fysiska eller psykiska men. Jag skulle klaga över lidandet, över att bli illa behandlad; jag skulle klaga på samma sätt som ett djur skulle klaga, inte på något specifikt mänskligt sätt.Och finns det i detta på många sätt banala konstaterande inte också närmast en sorts livsfilosofi grundad på artöverskridande empati; empati inte som en ideologisk konstruktion, utan som en direkt kroppslig erfarenhet?Varje gång du upplever hunger eller en drift att företa dig något, varje gång din kropp känner lustens kittling eller du längtar efter erkännande, varje gång du skakar av vrede eller darrar av rädsla, är det, skriver klimatfilosofen Roy Scranton i boken Att lära sig dö i antropocen, djuret i dig som vill leva.På samma sätt som de leprasjukas erfarenhet gör tydligt att smärtan är en förutsättning för att kroppen alls ska ha någon mening, är det tydligt att lidandet, frustrationen, den ännu otillfredsställda impulsen, är själva innebörden av viljan att hålla sig vid liv.Lidandet, som förstås också leder oss fram till våldet, som kan förstås i bred bemärkelse som det lidande som människor med eller utan avsikt åsamkar varandra. Det brukar sägas att förutsättningen för mänskligt våld är avhumanisering av fienden; att den som våldet riktar sig mot innan det kan utövas måste ha upphört att vara människa, och i våldsverkarens ögon blivit till ett ting.I de allra flesta fall är detta troligen sant, och som modern våldsutövning ter sig är detta förtingligande så att säga en del av själva våldsutövningen: Det är inte din kropp som riktar sig mot en annan människas varma, pulserande, kämpande kropp; det är du som tar bilen till kontoret, sätter dig framför datorn och trycker på en knapp.Mänsklighetens tidigaste historia var, påpekar Martin Buber, med all säkerhet full av ångest och kval och grymhet men overklig var den inte. Och hellre våld i samband med verkligt upplevda, levande varelser än den spöklika omsorgen om nummer utan ansikten! Jägaren som går i dagar genom skogen, fäller en älg och äter köttet, och vegetarianen som bor i stan och bryr sig om miljön skillnaden mellan dem är inte att en av dem orsakar död, eftersom vi alla orsakardöd enbart genom att leva. Skillnaden är att den död de orsakar för en av dem gjorts synlig, att en av dem ser in i ögonen på den som dör.Det finns, skriver Buber, ingen ond drift förrän driften frigör sig från människans väsen och jag frågar mig om inte vårt samhälles signum, dess främsta försäljningsargument om man så vill, är just att villigt tillgodose alla människans drifter, men enbart i den mån som de låter sig frigöras från hennes väsen. Jag skulle tro att detta även gäller våldet; kanske gäller det i synnerhet våldet.Att våld aldrig har varit lösningen på något är, menar Roy Scranton, direkt felaktigt; det är en lugnande lögn, och lugnande för precis fel människor, eftersom detta pacifistiska diktum oftast inte åstadkommer något annat än att de som redan besitter makten får behålla den. Det finns faktiskt   Scranton anför exempel visst problem som kan lösas med våld; och, är man benägen att tillägga, förr eller senare kommer den egna döden åtminstone ur vårt personliga perspektiv att lösa dem allihop. Då, om inte förr, ska världen kanske framträda inför oss som ett Du: Den kände upptäcktsresanden Doktor Livingstone, blev under en av sina expeditioner blev attackerad av ett lejon som sänkte tänderna djupt i hans vänstra arm, och var ögonblick ifrån att ta honom av daga. Han skulle senare redogöra för något som måste beskrivas som en extas inför döden: hur all dödsångest plötsligt övergav honom för att istället lämna plats för en sorts drömskt tillstånd; kanske är detta, funderar Livingstone, en nådegåva given av Skaparen för att minska döendets plåga.Och samtidigt som vår kulturs systematiska dödande av allt omkring oss vittnar om att något uppenbarligen redan är dött inom oss, är det kanske också just insikten om vår egen dödlighet som kan få denna inre, avdomnade del av vår mänsklighet att vakna till liv. Kanske är det enbart så som vi kan inträda i verklig, sårbar relation till vår omvärld, och med Bubers fras göra livet till någonting annat än blott det döende som sträcker sig genom ett människoliv.Att stå öga mot öga med naturenFör den som vill ingå i ömsesidig relation med sin omvärld, blir den första frågan att ställa sig kanske: Vad kan vara min motpart?En annan människa, javisst men vad mer än så? Den blick som riktar sig mot världen inte för att betrakta, bedöma, begagna, utan för att få skåda in i en annan, lika levande var tvingas den att vika ned sig?Jag betraktar, skriver Martin Buber i boken Jag och Du, ett träd. Sätten att se detta träd på är många: Som en rent estetiserad bild; grenarnas sprittande grönska, stammens pelare överlupen av ljus. Eller, som en rörelse: savens stigning, rötternas sugning, bladens andning, det dolda växandet; jag kan inordna det i en art och förstå det som ett exemplar. Jag kan också välja en än mer abstraktbeskrivning: Trädet liksom allting annat i naturen kan jag betrakta som en enskild, flyktig manifestation av allmänna och eviga naturlagar, och inget mer.Men, skriver Buber och jag ryggar till, för här närmar han sig mysteriet, samma mysterium som jag i undflyende stunder själv tycker mig ha fått erfara det kan också ske, genom vilja och nåd på samma gång, att mitt betraktande får mig att inneslutas i relation till trädet; att trädet blir ett Du inför min blick. En sådan erfarenhet utesluter inte något av de andra betraktelsesätten, utan förenar dem alla i ett slag; det finns ingenting jag behöver bortse ifrån, ingenting jag måste glömma, för att på detta sätt verkligen se.Det obegripliga som jag ställs inför i mötet med trädet, är detsamma som jag ställs inför så fort jag blickar in i ögonen hos ett annat icke-mänskligt liv. Hos vilket djur man än närmar sig, möter man, skriver Buber, tillvarons väsen och om det är sant, är det sant för att tillvarons väsen har att göra just med gränsen mellan jaget och världen; med den outgrundliga skillnaden mellan mig och det som inte är jag, och den lika outgrundliga likheten mellan oss.Vad är det, frågar sig Rebecca Solnit i boken Att gå vilse, för ett budskap djuren förmedlar, ett budskap som tycks säga allt och inget? Vad är det för ett ordlöst budskap som är varken mer eller mindre än djuren själva? Djuren talar till oss, talar till djupet av oss med sin meddelsamma stumhet.Filosofen Thomas Nagel har kommit att bli känd för sin lilla uppsats What is it like to be a bat, hur känns det att vara en fladdermus?Själva innebörden av att någon är ett subjekt är, slår Nagel fast, att frågan om hur det skulle kännas att vara denna någon är meningsfull. Och fortsätter med att försöka besvara den fråga som ställs i uppsatsens titel: Hur skulle det kännas att vara fladdermus?Men det är en fråga som visar sig omöjlig att besvara: Även om vi var förmögna att föreställa oss hur det skulle kännas att navigera världen med hjälp av ultraljud, att kunna flyga, att äta insekter och att tillbringa sina dagar med att hänga upp och ned i fötterna på en vind skulle vi, menar Nagel, enbart ha lärt oss någonting om hur det skulle kännas för en människa att vara en fladdermus hur det känns för fladdermusen är och förblir utom räckhåll för vår erfarenhet.Nagel skriver om fladdermöss, men vad han egentligen skriver om är skillnaden mellan inre och yttre, kanske också mellan hemlöshet och hemmahörighet för om det som kännetecknar den subjektiva upplevelsen är att den alltid är bunden till en specifik plats, en specifik människa, hur ska den då någonsin kunna vara föremål för den typ av objektiv beskrivning som utger sig för att helt sakna rumslig tillhörighet, att överskrida varje enskilt perspektiv?Vår oförmåga att på djupet förstå hur det känns att vara en fladdermus är emellertid, betonar Nagel, inte ett påstående om vår oförmåga att förstå andra människor. Att fladdermusens erfarenhet förblir onåbar har att göra med att dess levnadssätt och varseblivning i så hög grad skiljer sig från vår, och detta säger ingenting om vår förmåga att nå fram till varann. Vi må, med andra ord, vara instängda i vår mänsklighet, men var och en av oss är inte instängd i sig själv.Men är det verkligen säkert, för är det egentligen inte närapå lika gåtfullt att blicka in i en annan människas ögon som i dem hos en fladdermus, även om vi i högre grad delar begreppsvärld och fysisk konstitution? Gapar inte det mysterium som har att göra med klyftan mellan inre och yttre öppet också där?Även när man står inför en nära vän förblir någonting med henne, skriver Rebecca Solnit, hopplöst avlägset: när man kliver fram för att omfamna henne slår man armarna om en gåta, om det ogripbara, om det som inte går att äga. Det avlägsna som Nagel finner i fladdermusens väsensskilda livserfarenhet smyger sig in även hos det närmaste.Den andres säregenhet, skriver Buber, låter sig på intet vis inskrivas inom kretsen av det som är jag själv, och detta gäller djuret, gäller trädet, lika mycket som det gäller andra människor.Såväl Buber som Solnit beskriver mötet med djuret som en nåd, en sorts ömsesidighetens gåva: Det hade kunnat välja att hålla sig dolt, och ändå visar det sig; det hade kunnat vända sig bort, ändå sträcker det fram sitt huvud. Nåd har emellertid mycket lite att göra med det sätt på vilket djuret framträder för den moderna människan: som helt frånvarande, ersatt med sitt döda kött, eller som tämjt till anpassning, lydnad och underdånig tillgivenhet. Eller, som på djurparken, offentligt uppvisat för oss, tvingat till synlighet kanske så att vi ska kunna fantisera den ömsesidighetens nåd som vi därmed gjort oss oemottagliga för.Men, ändå händer det att denna verkliga nåd faktiskt utdelas att jag, med Bubers ord, ställs inte bara inför något annat, utan verkligen det andra i sig självt, som likväl låter mig komma nära.Jag är inte troende, jag är egentligen allt annat än troende, även om jag på senare tid har kommit att inse att jag har i princip allt som krävs för att bli djupt och hängivet religiös utom just gudstro. Men kanske skulle jag ändå kunna bli det, om så bara för att det skulle ge mig någonstans att vända mig med den djupa tacksamhet som ibland drabbar mig, som i stunder närmast slår mig till marken. Just i de stunder, då jag kanske genom vilja och nåd på samma gång förmår att verkligen öppna mig mot världen, och möts av ett svar. Det är en tacksamhet som är mycket svår att skilja från den längtan som den kantrar över i i nästa ögonblick, en längtan efter att förbli i den där känslan av verkligt liv.Jag skulle, i så fall, kunna luta mig mot Thomas av Aquino, som säger att religionens kärna är tacksamhet eller, ännu hellre, mot mystikern Mäster Eckharts utsaga: Om en människas enda bön var tack, så skulle det vara nog.Hur ska man då förstå begreppet ömsesidighet i förhållande till den icke-mänskliga naturen? Om jag kan ingå i en meningsfull relation med en tall, vad skiljer i så fall denna relation från den jag kan uppleva med en annan människa? Ömsesidighet, svarar Buber, är inte begränsad till människan faktiskt inte ens till djuren, eftersom den varken är beroende av spontanitet eller medvetande hos parterna i relationen. Att ett träd inte ger oss något direkt gensvar, innebär inte att det inte finns något gensvar alls. Trädet är verkligt och konkret, och jag står i relation till det på ett konkret och verkligt sätt. Och detta, att jag står i relation, vad innebär det annat än att det finns en motpart? Något som inte är en del av mig, men som har med mig att göra liksom jag har att göra med det, bara på ett annat sätt.Den ömsesidighet som möter mig när jag står inför en tall är i högsta grad verklig, även om den kanske inte så mycket tillhör det enskilda trädet, som världen i sig det är en ömsesidighet, skriver Buber, som lyser oss till mötes ur tillvaron själv.Ömsesidighet som gåta och svarNär den kinesiske tänkaren Konfucius en gång blev ombedd att summera sin lära, svarade han med ett ord: Ömsesidighet.Ömsesidighet även för mig framstod det allt mer som svaret, eller kanske snarare som frågan; som om varje undran jag hade inför livet, varje längtan, faktiskt kunde sammanfattas i detta ord.Och det var också ömsesidigheten som livsbärande princip som jag tyckte mig finna i Martin Bubers Jag och Du, just i ett ögonblick då de djup som verklig ömsesidighet kan rymma hade uppenbarat sig för mig. Med tårade ögon läste jag hungrigt denna filosofiska lilla traktat från 1923, och allt eftersom jag läste stod det också allt mer klart för mig vad en sådan ömsesidighet kräver. Den kräver, insåg jag, en tillit och en öppenhet som få av oss behärskar som jag själv aldrig trott mig om att behärska, som jag kanske aldrig fullt ut kommer att behärska, men som jag av något skäl hade tillåtits att få en aning av.Och ömsesidigheten, så läser jag Buber, är mer än en avgränsad erfarenhet: När man verkligen erfar den är den ett sätt att vara i världen. För den som anar relationens möjlighet, dess närvaro i allt, kan också den yttersta ensamhet vara uppfylld av dialogens ljus.Men, där var jag inte: Det som till brädden fyllde min ensamhet var istället insikten att någonting avgörande befann sig utom räckhåll för mig, att det kanske skulle förbli utom räckhåll för mig, att jag skulle kunna dö utan att någonsin mer få erfara det men också att jag i så fall inte fullt ut skulle ha levt.Nej, det är inte sant i ett sammanhang kände jag i ensamheten faktiskt möjligheten till relation med världen, nämligen när jag skrev. Skrivandet är en form av ensamhet som är så fylld av samtal och av just den ovisshet som kännetecknar mötet med en annan, att jag knappt förmår att tänka på det som ensamhet. Den både uppfordrande och omskakande upplevelse som Buber beskriver, upplevelsen av att plötsligt verkligen ingå i relation till någonting i världen, är i högsta grad närvarande i skapandet. Verket träder emot mig, och jag kan varken lära känna eller beskriva det jag kan bara förverkliga det. Mätt med den yttre verklighetens mått finns det, när jag står inför det, inte till alls men vad är så verkligt som det?Att utföra konstnärligt arbete är att ingå en obegriplig relation med något i sig obegripligt, en relation som varken existerar i konstnären eller utanför henne, utan uppstår mellan henne och ett bräckligt, allt uppfyllande Du.Allt detta tänkte jag på, tänker jag på nu när jag sitter instängd i mitt arbetsrum och känner mig inbegripen i djup dialog, trots att klockan närmar sig åtta och jag inte har tilltalat en enda människa på hela dagen.Jag tänkte på det, och även om det tröstade mig, åtminstone borde ha tröstat mig, så stillade det inte min längtan.Var det kärlek jag saknade?Med kärlek ska den äkta dialogen sannerligen inte likställas, skriver Buber, men ger samtidigt en otroligt exakt beskrivning av hur det känns att älska någon: Inte som om det inte funnes något utom henne: Men allt annat lever i hennes ljus.Det som Buber egentligen vill ha sagt är nog snarare att verklig kärlek inte ska förväxlas med känslor: Känslor, skriver han, åtföljer kärleken, men utgör den inte; känslor bor i människan, men människan bor i sin kärlek. De starka känslor som kärleken ger upphov till gör emellertid den undflyende gränsen mellan inre och yttre svårare att dra än någonsin, för hur skiljer jag sann förälskelse från förälskelsen i min egen lidelse; hur skiljer jag det fysiska begärets vilja att bli tillfredsställt från viljan att verkligen närma mig och genomträngas av en annan? Att älska den man blir i någon annans närvaro är kanske kärlek, liksom att förtjusas över sin egen hängivenhet, fascinationsförmåga och nyvunna livsglädje men är det i så fall inte snarast kärlek riktad mot det egna jaget? Det finns, som Buber konstaterar, inget annat område där det dialogiska och det monologiska smälter så samman, men även gång på gång tar upp striden med varandra.Och just därför, bland annat därför, oroade den mig, den till hänryckning gränsande upptagenhet som jag under en tid hade varit innesluten i jag tyckte att det var ömsesidighetens djup jag hade anat, men kunde det inte lika gärna vara min egen självupptagenhet djup, min egen självsuggestions djup, min egen bottenlösa ensamhets?Allt i min erfarenhet gjorde mig övertygad om att det som fanns, fanns mellan mig och en annan, men kanske fanns denna övertygelse bara i mig, liksom allting annat bara fanns i mig? Å ena sidan längtade jag nu efter att åter få uppleva det jag ett kort tag hade upplevt, å andra sidan var jag rädd att jag inte hade upplevt det alls. Känslan är ett obestridligt faktum, men säger den någonting obestridligt om världen?Det som skiljer kärlek från självupptaget begär är, tycks Buber mena, just att kärleken inte är något som enbart har den älskade till innehåll, som föremål sann kärlek existerar inte i jaget, den existerar mellan ett Jag och ett Du. Endast den, skriver han, som vänder sig till den andra människan och öppnar sig för henne mottar världen i henne endast denna människa är det som verkligen älskar. Frågan är: Hur upptäcker man skillnaden i sig själv, och överhuvudtaget?Det enklaste svaret, som för den skull inte är enkelt, och som säkerligen inte ens är uttömmande, skulle kunna lyda: Genom att se på sina egna handlingar. Om vi inte är förmögna att känna igen kärleken, är vi kanske i alla fall förmögna att känna igen dess uttryck. Och möjligen är det också, i vidare bemärkelse, varken Gud eller moralen som utgör en gräns för det mänskliga handlandet, utan just kärleken: möjligen är det först utan den som ingenting kan kallas heligt.Kärlek är hos Buber ett Jags ansvar för ett Du, ingenting annat; att närma sig det främmande innebär att omforma detta ansvar från ett präglat av plikt och skuld, till ett präglat av sympati och kärlek. Kanske är det senare den enda sorts ansvar som någon människa fullt ut kan förmås att axla vilket i så fall skulle innebära att mänsklighetens förmåga att älska världen, en förmåga som just nu framstår som bristande, kan vara den avgörande faktorn för vår fortsatta överlevnad.Vilket egentligen bara visar på något som väl borde vara uppenbart, nämligen att kärleken, den verkliga, står i djup förbindelse med såväl liv som död. Lika mycket som min flyktiga och oväntade upplevelse av ömsesidighet och kärlek gav mig lust att leva, gjorde den mig plågsamt medveten om min egen dödlighet. Och kanske är denna koppling oundviklig? Som Rebecca Solnit påminner om gränsar glädjen som härrör från andra människor alltid till sorgsenhet, eftersom dödligheten gör sig påmind även när kärleken inte går om intet. Relationen mellan död och kärlek är dock allt annat än enkel. Ett visst mått av dödsförnekelse ingår alltid som en grundkomponent i kärleken; tills döden skiljer oss åt negeras av den älskande med ett lika ogrundat som uppriktigt vi ska alltid vara tillsammans.Kanske var min dödsångest, min rädsla för att inte leva, därför också i viss mening ett uttryck för kärleken, en sorts vittnesbörd om mina upplevelsers realitet. Kanske var jag ändå inte så långt bort från den relation som jag så intensivt saknade, kanske låg ett Du redan moget, väntande i min mun.Kärleken, skriver Michel Houellebecq i romanen Refug, är det yppersta och omöjliga målet, sorgen och nåden, den punkt där allt lidande och all glädje stråla[r] samman. Jag tyckte mig ha siktat den, åtminstone hade jag sett den skymta förbi som allra minst vet jag numera, tror jag mig numera veta, att den faktiskt finns.Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematik

Lundströms Bokradio
Lundströms special minns Agneta Klingspor: "Det är en garvad typ som sitter här och skriver."

Lundströms Bokradio

Play Episode Listen Later Nov 12, 2022 44:59


Hela programmet tillägnas författaren Agneta Klingspor som dog 2 juni i år, 76 år gammal. Tillsammans med Katarina Wikars minns vi henne, människan och författaren, konstkritikern och fågelskådaren. Agneta Klingspor debuterade 1977 med dagboken "Inte skära bara rispa" och skrev under årens lopp ett femtontal böcker, ända fram till den sista, "Går det åt helvete ska jag ändå dö" som kom ut 2015. Hon vägrade att låta sig placeras in i ett fack, och själv sa hon: "Jaget är ett filter, en sil, en tratt som världen trillar ner i och ut kommer en liten text! // Jag hittar på, förstärker, förminskar, förstorar, jag är som en lerklump i mina händer."Följ med hem till vännerna, ner i texterna och till den litterära kvarlåtenskapen på Kungliga Biblioteket i Stockholm. I programmet medverkar författaren Aase Berg, litteraturprofessorn Birgitta Holm, radioproducenten Ylva Mårtens och arkivarien Rasmus Lindgren. Och så Agneta Klingspor ur radions arkiv bland annat ur frispelen "Heartbreak hotel" och "Sedd i Vitögat", hennes Sommarprogram, serien "Cancerland" och "Radio Ellen på kvällen."  Ett Lundströms special av Katarina WikarsTeknik: Elvira Björnfot.Programledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin   

stockholm heartbreak detr inte jag typ vit hela tillsammans sitter minns skriver lundstr jaget daniel sj aase berg kungliga biblioteket katarina wikars sommarprogram cancerland ylva m rasmus lindgren bokradio agneta klingspor
Laget och jaget
Malin "The Herminator" Hermansson

Laget och jaget

Play Episode Listen Later Nov 11, 2022 40:59


Denna vecka gästas Laget & Jaget av Malin "The Herminator" Hermansson, Örebros MMA-stjärna som inledde proffskarriären 2017. Efter ett längre uppehåll, där jobbet och en skadad fot satt stopp för matcherna, hintar nu Malin om att en ny fight faktiskt väntar inom bara några veckor.

Azan
40 Hadith – Hadith 1 – Jihad mot Jaget, Del 1 [Broder Thaqalyn]

Azan

Play Episode Listen Later Nov 2, 2022 40:50


En välkänd Hadith säger att den största kampen du har är kampen mot Jaget, följ med i den första hadithen som pratar om hur man kan påbörja den kampen

Laget och jaget
Gustaf Lagerbielke, Degerfors IF

Laget och jaget

Play Episode Listen Later Oct 28, 2022 32:00


Den här veckan gästas Laget & Jaget av Gustaf Lagerbielke, Degerfors mittback som lånades in från Elfsborg i somras – och har haft en central roll i att vända lagets nattsvarta trend. Efter nio raka matcher utan förlust har nu Degerfors allt i egna händer, och två matcher på sig, för att säkra det allsvenska kontraktet.

Reality Tjek
LiB er tilbage - med fake tårer og fake forhold? Feat. Maria Nyborg

Reality Tjek

Play Episode Listen Later Oct 26, 2022 116:05


Maria er kommet hjem fra Århus og det er hun glad for.  Vi har et stramt program denne gang. Pyha - så meget reality at se.  Først vender vi kort Gift ved Første Blik. Det shitshow er endelig slut og vi savner det allerede. Jaget Vildt er gået ind i den der gode fase, hvor det er lidt svært at spille skuespil. Og så er vi næsten ved sammenlægningen i Robinson Ekspeditionen. Koger mit blod stadig over de kvinder, der. Ja, det gør det.  Vi har set The Mole på Netflix, og hvis jeg kort skal resumere, så skal du set det Vi spoiler ikke i vores snak, bare lige for god ordens skyld.  Love is Blind er tilbage med sæson tre. Også på Netflix. De er on a roll må man sige. Vi har 5 nye par vi skal følge over de næste par uger. Maria og jeg gennemgår de 5 par og deres overlevelse.  Love IRL er en norsk lille perle, som har fået mig til at græde i hvert eneste afsnit. Der ligger 7 afsnit på Discovery+.  Og så er der jo Ugens Helt og Skurk.  Tusinde tak til Maria for at være med. Tak til dig, der lytter med. Du ved jeg elsker dig. Og tak til podads.dk   CIRKA TIDSKODER (kun cirkatider, da jeg ikke aner om der er reklamer eller ej): 03:45 - Gift ved Første Blik, Jaget vildt og Robinson Ekspeditionen 38:30 - The Mole 56:00 - Love is Blind, sæson 3 1:32:00 - Love IRL, sæson 1 1:49:00 - Ugens Helt og Skurk      See omnystudio.com/listener for privacy information.

Rudman Mathiasson
En tanke mitt i veckan: Går "Jaget" före "Laget"?

Rudman Mathiasson

Play Episode Listen Later Sep 27, 2022 6:46


Många av Björn Rudmans inlägg handlar om att den egna individen och att man skall ta det man behöver först, innan man ger bort till andra. Men betyder det att det alltid måste vara så? Är man egoistisk då? Går "Jaget" före "Laget"? Är det inte tvärt om i familjen eller på jobbet? Om jag inte levererar kommer ju gruppen få det sämre? Detta och mycket mer pratar Björn om i veckans kortare avsnitt. www.bjornrudman.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Du lytter til Politiken
16. august: Rushdie: Legebarnet der blev jaget vildt

Du lytter til Politiken

Play Episode Listen Later Aug 16, 2022 28:13


Salman Rushdie er et symbol på ytringsfriheden. Og en skydeskive for islamistiske terrorister. For 33 år siden kostede bogen 'De Sataniske Vers' ham en dødsdom fra Irans ayatollah, og det liv han kendte. Fredag indhentede årtiers dødstrusler ham, da han blev stukket ned på en scene uden for New York. I dag fortæller Politikens litteraturredaktør Jes Stein Pedersen - der har fulgt forfatteren i årtier og mødt ham flere gange - om manden, bøgerne og valget, der blev truffet for Rushdie. Og en sejltur på en fiskekutter med Anker Jørgensen og en hemmelig gæst.

Fannys Förebilder
190. Gunilla Nordlöf - Hur sätter vi på riktigt laget före jaget?

Fannys Förebilder

Play Episode Listen Later Jul 9, 2022 59:16


Veckans gäst är Gunilla Nordlöf som har haft otroligt mäktiga positioner, senast som generaldirektör för tillväxtverket och snart generaldirektör för e-hälsomyndigheten. Hon blev inbjuden som förebild av den anledningen, men har inget större intresse av att prata om sig själv. Vilket jag tycker var intressant och som är något vi grottar ner oss i ordentligt under veckans avsnitt. Jag uppfattade Gunilla som en person med väldigt stor självdistans med förmågan att separera sig själv från sak och person, och med en självkänsla som gör det möjligt att se laget före jaget. Vi pratar om hur det här kanske är resultatet av att hamna i rätt kontext och omge sig mer rätt människor. Det är intressant, och väckte mycket tankar hos mig. Jag hoppas det kommer göra det hos er också! Avsnittet sponsras av: Exsitec AB  Klippning och jingel: Ludvig Gawell 

Dagens story
TV-KOLLEN: Släpp taget om jaget, Gina Dirawi

Dagens story

Play Episode Listen Later Jun 4, 2022 22:07


Under veckan har "Gina Dirawi lever och dör" fått kritik från såväl kultur- och ledarsidor som poddar. Blir den påkostade SVT-serien slutet för fenomenet ego-tv? I "Dagens story: Tv-kollen" reder Tove Norström och Elias Björkman varje lördag ut veckans mesta tv-snackis. Dessutom streamingtipsen "Binge eller blä?" Producent: Clara Wallin. Redaktör: Madelaine Levy. Klippen i avsnittet kommer från ”Gina Dirawi lever och dör” på SVT.

Hur Kan Vi?
#197: Är jaget bara en illusion? - Pontus Wasling

Hur Kan Vi?

Play Episode Listen Later May 31, 2022 55:19


Navid pratar med hjärnforskaren och läkaren Pontus Wasling om det mänskliga medvetandet och hjärnans konstruktion. Vad händer i hjärnan när vi mediterar och hur är egentligen en människas jagstruktur uppbyggd? De pratar även om Pontus senaste bok “Knaster - Medvetandets gåta och illusionen av ett jag” där han i sitt researcharbete utforskat vad jagupplösning är, både genom vetenskapliga studier och teorier men också genom att utsätta sig själv för shamanska trumresor, buddhistisk meditation, hypnos och floating. Lyssna på samtalet, ta del av länkarna på www.hurkanvi.se och om du anser att vi har sagt något felaktigt eller saknar information så välkomnar vi konstruktiv kritik och kompletteringar. Om du vill framföra ditt perspektiv på samtalet kan du spela in en reaktionsvideo på några minuter. Maila feedback, kritik och videor på hej@hurkanvi.se Vill du höra hela samtalet? Gå in på www.patreon.com/hurkanvi och bli Patreon. Har du inte råd att bli Patreon? Hör av dig till oss på hej@hurkanvi.se så löser vi det. Gillar du det Hur kan vi? gör och vill stötta med en engångssumma så swisha till 123 124 77 33. För att fortsätta samtalet, gå med i gruppen "Hur kan vi? - Eftersnack" på Facebook: https://www.facebook.com/groups/hurkanvi Vill du boka Navid som samtalsledare, moderator eller föreläsare? Gå in på www.navidmodiri.com/boka Alla avsnitt av podden och kontaktuppgifter hittar du på https://www.hurkanvi.se.

Den fördolda världen
Andens inre bön (Mannermaa & Hoffman del 2 av 3)

Den fördolda världen

Play Episode Listen Later May 15, 2022 55:38


Allt är redan klart. Likt författaren till En ädel liten bok varnar Luther sina läsare för att tro att de av egen kraft skulle kunna bli helgade. Helgelsen, ja gudomliggörelsen, har ju redan ägt rum. Dagens avsnitt börjar med en märklig paradox. Denna utsaga hos Luther tycks inte stämma med vår erfarenhet av att vi är i en process av växande? Jo, båda stämmer säger Luther. Vi både är och blir helgade. Vi både är framme och samtidigt på väg. Vi växer och blir tilllängs olika mellansteg och mellanrum. Men det kan inte vara tal om att det är Jaget som driver oss, skriver Luther. Nej, den inom oss, som för oss på vår Väg, är Anden. I den första säsongen av Den fördolda världen fördes ett antal samtal om den mystika tradition som har benämns som Hjärtats bön, hesychasmen, Jesusbönen. Främst i avsnitten "Kärlekselden", "Den tredelade själen" och avsnittet "Upp & Ned". En mystik praktik som bland annat involverar andningstekniker, själslager, att rikta om vår inre längtan, samt upprepandet av ett böneord för att instiga, eller nedstiga i hjärtat. Vi tror knappt att det är sant när vi inser att Luther var förtrogen med den. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY- Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/CdjYgk4sGrJ/

Våre vinnere
Martin Johnsrud Sundby - Jegeren som angrer jaget

Våre vinnere

Play Episode Listen Later May 13, 2022 68:41


Om å gi faen. Om å glemme jaget. Om å være et godt menneske på den egoistiske veien til topps. Om dopingsaken og depresjonen.Om rollespillet i bobla. Om tøffe-Martin. Om hvem han egentlig er. Om det særdeles givende livet etter karrieren. Om gleden ved å trene kvinnen og mannen i gata. Om TV-jobbing.Om Northugs frustrerende treningsbløff. Om sju ekstreme år. Om hvorfor VM-gullet i Seefeld omgivelsene maste om i årevis ikke er i nærheten av å være karrierens høydepunkt.Om og med en fyr som zoomer ut og reflekterer over livet på måte karrierenuet ikke tillatte.

HOW TO LIFE
HTL 100: My Questions, Your Answers on How to Adult, with Dr. Laura Jaget and YOU!

HOW TO LIFE

Play Episode Listen Later Apr 6, 2022 38:39


#100- Welcome to my party! I am celebrating 100 episodes of helping you learn How To Adult!We are all on this adulting journey together, and I am not the only one with information to share.  In this episode, I want you to know that we are all striving, learning, overcoming, and achieving throughout our lives. Everyone is. You can never know it all. But we live in a time where it is so easy to learn, teach and share, and I think that because of that we have the potential to self-actualize faster than ever before. My whole platform is to make you feel okay about where you are right now and give you some information that might help you.So over the last few weeks, I have been asking you, the audience, a few questions about where you are on your adulting journeys. Four questions, actually. So in sharing them, I hope that you hear something that resonates with you. Or that you will realize that you are not the only one who is having some trouble at the moment. Or you might discover something that you didn't even consider or you learned something unexpected. And of course, I want you to recognize and celebrate when you have accomplished something that you were afraid of and be proud of yourself! Acknowledge that win.Support the show (https://www.patreon.com/user?u=61579085)

adult acknowledge adulting jaget how to adult how to life
Fri Tanke
Pontus Wasling: Om medvetandets gåta och det illusoriska jaget

Fri Tanke

Play Episode Listen Later Feb 4, 2022 66:35


Gäst i veckans podd är neurologen och författaren Pontus Wasling, aktuell med boken Knaster: medvetandets gåta och illusionen av ett jag. Vissa säger att vårt medvetande är den största gåtan som återstår att lösa. Andra tror att det aldrig kommer att gå att förstå vad det är. Några påstår tvärtom att problemet redan är löst. Kommer vi någonsin kunna nå längre än att bara konstatera att medvetandet är en serie knastrande impulser i hjärnan?

kommer vissa jaget knaster pontus wasling
Wolfgang Wee Uncut
Espen Lind | Et Liv I Musikkbransjen, Jaget Etter Platekontrakt, Motgang og Nedturene, USA-eventyret, 90-tallet vs 2020, Historien Bak "Irreplaceable" og "Soul Sister", Stargate, Beyonce, Hans Zimmer, The Voice, Petter Singsaas

Wolfgang Wee Uncut

Play Episode Listen Later Nov 7, 2021 210:09


Wolfgang Wee Uncut #193: Espen er artist, låtskriver og produsent, og medvirker i The Voice. I denne episoden snakker vi om: Artistkarrieren, Motgang og Nedturer, Musikkbransjen, Viktigste Erfaringer, 90-tallet vs 2020, Historien Bak "Irreplaceable" og "Soul Sister", Stargate, Beyonce, Hans Zimmer, The Voice, Petter Singsaas.⭐️ Støtt WWU!Om du er fan av Wolfgang Wee Uncut, legg gjerne igjen en rating og en kommentar på Apple Podcast eller trykk på følgeknappen i Spotify. Det tar kun noen få sekunder, og betyr enormt mye for både podcastens synlighet og booking av gjester.Om du kunne tenkt deg å støtte podcasten, kan du:➡️ besøke Webshoppen➡️ bli medlem av Youtube-kanalen➡️ bli abonnent på Apple Podcast➡️ gjøre en liten donasjon via PayPal eller krypto (se under).➡️ BTC-adresse: 35orbrWkscfxd9KzhPJ1YmSM9a5iSAt3N5➡️ ETH-adresse: 0x36A5D25E6B5F67FAC88d1aBbfC6484c04c91F599Lenker:

The Follycast
The Follycast Episode 9: The Furthest Station

The Follycast

Play Episode Listen Later Mar 24, 2021 29:31


The Follycast Episode 9: The Furthest Station In this month’s episode… With the recent publication of ‘What Abigail Did That Summer’, we embark on a three part look at the Rivers Of London novellas by Ben Aaronovitch that have been published so far, starting with The Furthest Station. Following a series of ghost sightings by commuters on the Metropolitan line, Peter, Jaget and Abigail investigate.  Suffice it to say, we all loved this one! Credits Hosted by Margaret Holborn and Richard Marks, with Jan Trott and Jennie Beck Produced by Richard Marks for Uncertain Smile productions Theme tune: ‘London Is Inspired’ by Cutwater: www.cutwaterband.co.uk. Cover image: Mack Chater (@MackChater) Contact us Email follypodcast@gmail.com with your feedback on this and upcoming books. We particularly like short (max 2 mins) audio feedback via mp3 or the audio format of your choice! Follow us on Twitter @thefollycast We are available via iTunes, Soundcloud, Spotify, YouTube and all good pod catchers, so don’t forget to subscribe.    Subscribe to our RSS feed for further updates Show notes Richard mentions that the Expanse series has novellas. It’s also a great TV series Jenny referenced Heath Robinson Richard defended Arcade Fire Next podcast we’ll be reading The October Man We found this about the River Chess The interview with Ben at the back of the original publication of the Furthest Station A series of interviews here done for Forbidden planet You Tube channel

The Civil Engineering Academy Podcast
CEA - How to Deal with the Stresses of Exams and Life with Dr. Laura Jaget

The Civil Engineering Academy Podcast

Play Episode Listen Later Mar 19, 2021 23:03


Almost every single one of us has already faced a period in life in which we were completely stressed out, whether it was due to exams we were about to take, personal life issues, or even the combination of these two. Dealing with all this can, and certainly will be challenging. Today's guest, however, provides the best approaches to weather the storms of life. Dr. Laura Jaget is a retired chiropractor that has a 28-year of experience under the belt who created the How To Life brand, a podcast and Youtube channel geared toward helping, guiding, and encouraging younger, newer adults to maneuver through adulthood more easily. Or, since the term has already caught on, it helps to take the fear out of “adulting”! Dr. LJ has been a nationally ranked NCAA Division I tennis player, a chiropractor, a business owner, a wife, a mother of four children, a healer, a teacher, has dabbled in boxing, marksmanship, ballroom dancing, and most recently, playing senior pro pickleball. How to Life provides people with the approaches they can use to combine all these aspects of life without getting stressed out. By laying out some techniques we can use to “reset” while preparing and taking an exam, uncovering the myth of energy drinks to boost productivity, and explaining the importance of Power Naps, as she calls them, Dr. LJ gives insights that will help everyone with all different aspects of life. Resources (some links are affiliate links!) Dr. Laura Jaget Email / LinkedIn - drlj@howtolife.com / https://www.linkedin.com/in/dr-laura-jaget-161034b How To Life Website / Youtube Channel / Instagram - https://howtolife.com / https://www.youtube.com/channel/UCfaJzijdFNDLS-Fp9WBirYQ / @howtolifenow Built Bar - http://civilengineeringacademy.com/built PPI is our partner to help you ace your FE and PE exams. Use our discount code of CIVACand our link to get 15% off in any book you order - http://www.civilengineeringacademy.com/ppi School of PE - http://www.civilengineeringacademy.com/sope Civil PE Review Course - https://civilpereviewcourse.com Civil FE Review Course - https://civilfereviewcourse.com Haven't joined up in our free community? What's wrong with you? J/K. Ok, just go there and join a group of like-minded civil engineers! - https://ceacommunity.com Join over 4000 engineers like you and learn the tips and tricks to passing the FE and PE. We even have a free resource for you! - https://civilengineeringacademy.com/join-our-newsletter If you need exams, solved problems or courses, make sure to check out our home base - https://civilengineeringacademy.com Reach out to Isaac - isaac@civilengineeringacademy.com --- Send in a voice message: https://anchor.fm/civilengineeringacademy/message