Podcast appearances and mentions of Naja Marie Aidt

Ulrikka S. Gernes og Naja Marie Aidt er begge indstillet til DR Romanprisen 2025, og du kan møde de to forfattere i dagens program. Fælles for deres romaner ('En pige forlod værelset' og 'Øvelser i mørke') er, at deres hovedpersoner er voldsomt plaget af hændelser i deres barn-og ungdom. Interviewer og tilrettelægger: Mette Willumsen Vært: Nanna Mogensen Redaktør: Hanne Barslund

Saunaen Adonis er et seksuelt fristed for homoseksuelle i den aktuelle biograffilm Sauna, hvor hovedkarakteren arbejder, udforsker sin seksualitet og konfronteres med både sig selv og sine omgivelser. K-live taler med instruktør Mathias Broe om, hvad filmens lange eksplicitte sexscener skal fortælle om queer-kultur. Vi ser også på, hvordan superfans er blevet et strategisk værktøj for pladeselskaber, og besøger teaterstykket Albert was here om den afdøde YouTube-stjerne Albert Dyrlund. Medvirkende: Vibe Jørger Jensen og Kenneth Dyrlund, Albert Dyrlunds forældre; Mathias Broe, filminstruktør; Naja Marie Aidt, forfatter; Kira Skov, musiker og Rasmus Riegels, ph.d-studerende i Lund i elektronisk musik og fankultur. Vært: Morten Runge Producer: Sarah Randeris Redaktør: Lasse Lauridsen

Mød seks af Danmarks stærkeste forfattere - på én gang! De er nemlig alle indstillet til DR Romanprisen 2025, og i dette program samles de til en fælles samtale om bl.a. far, håb og kærlighed. DRs Mette Willumsen interviewer: Naja Marie Aidt, Ulrikka S. Gernes, Merete Pryds Helle, Jonas Eriksson, Liv Duvå og Ingrid Nymo. Vinderen af DR Romanprisen findes den 14. juni. Redaktør: Hanne Barslund.

Der er ikke meget i hendes liv, der har været let. Heller ikke at få folk til at udtale hendes navn rigtigt. Den prisvindende forfatter Naja Marie Aidt har stadig en del af Grønland i sig. Det var her, hendes barske liv begyndte. Vært: Anne Sofie Kragh. Klipper: Leo Peter Larsen.Redaktør: Michelle Mølgaard Andersen.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Det første, Naja Marie Aidt fortæller Line Knutzon, er en løgn. Siden bliver de to hinandens bedste venner, og Line bliver en afgørende og nødvendig redningskrans i Aidts liv. De flytter sammen i en lejlighed, da de er hhv. 16 og 15 år gamle. Væk fra hver deres tumultariske opvækst. See omnystudio.com/listener for privacy information.

I 2008 får Naja Marie Aidt Nordisk Råds Litteraturpris. Samme år flytter hun med sin mand og to yngste sønner til New York. Det er en by præget af håb og optimisme efter at Barack Obama er blevet valgt som præsident. See omnystudio.com/listener for privacy information.

I 2015 dør Naja Marie Aidts søn Carl, efter at være sprunget ud fra et vindue i en stofudløst psykose. Line Knutzon bliver kaptajn for sorggruppen, der skal hjælpe familie og venner igennem tragedien. Naja Marie Aidt har ikke bare mistet sin søn. Hun har også mistet sit sprog. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Naja Marie Aidt udgiver ’har døden taget noget fra dig så giv det tilbage – Carls bog’. Men den hjælper hende ikke i sorgen. Tværtimod er det en pinsel at skrive den. Først efter et par år, er hun klar til at begynde i en grænseoverskridende sorgterapi. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Naja Marie Aidt tror aldrig, hun skal skrive igen. Allerhelst vil hun arbejde i et supermarked, hvor hun kun vil sætte ting på hylder. Hun drømmer om at leve anonymt på en ø. Men hun bor i New York, så hun må lave sin egen lille ø. Der går syv lange år, før hendes næste bog kommer. Den bliver begyndelsen på et nyt liv. Vært: Anne Sofie Kragh. Klipper: Leo Peter Larsen.Redaktør: Michelle Mølgaard Andersen.See omnystudio.com/listener for privacy information.

«Jeg ville skrive om kvinner. Om kvinnelige vennskap. Om vold mod kvinner», har Naja Marie Aidt selv sagt om sin nyeste roman Øvelser i mørket, som nå er ute på norsk ved Trude Marstein.Hovedpersonen er en 57 år gammel navnløs kvinne som forsøker å bygge seg selv opp igjen etter et voldelig overfall, og romanen beskriver veien tilbake til hverdagen etter denne traumatiske opplevelsen. Hendelsen tvinger fram gamle minner, og hun reflekterer over alle situasjonene hvor hun som kvinne ikke har vært trygg. Må kvinner virkelig gå gjennom verden og alltid være litt redd for overgrep?Hun har god støtte i familien, fra moren, sønnene og barnebarna, og fra «PTSD-mannen» (psykologen hennes). Med hjelp fra dem øver hun seg på å gjennomleve traumene, for å kunne leve et normalt liv igjen, og tre ut av mørket.Men de som virkelig holder henne oppe, er venninnene. Vennskapet og det kvinnelige fellesskapet bærer henne tilbake til livet, gjennom deling av historier, råd, gråt og latter. Sammen gir venninnegjengen et bredt bilde av kvinnelig erfaring, og romanen er en hyllest til livslange vennskap og det kvinnelige fellesskapet.Naja Marie Aidt er en av Danmarks fremste forfattere, og har blant annet blitt tildelt Nordisk råds litteraturpris for novellesamlingen Bavian, og Det Svenske Akademis nordiske pris for sitt forfatterskap. I 2017 kom Har døden tatt noe fra deg så gi det tilbake – Carls bok, en personlig og kritikerrost roman om det plutselige tapet av hennes 25 år gamle sønn. Øvelser i mørket fortsetter utforskningen av smerte, kjærlighet og livet som skal gå videre.En av dem som har fulgt Aidts forfatterskap hele veien, er forfatterkollega Linn Ullmann. Hennes seneste roman, Jente, 1986, beskriver også en voksen kvinnes innsirkling av fortidige vonde minner. Nå møtes Aidt og Ullmann til samtale om kvinneliv, venninner som livsvitner, og verdien av fellesskap for bearbeiding av traumer. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Velkommen til tredje episode af vores bogpodcast Den Tomme Reol. I det her afsnit taler vi om bogen 'Øvelser i Mørke' af den danske forfatter Naja Marie Aidt. Vi håber, at I vil lytte med :) Vores jingle er lavet af Nicklas Vittrup Steffensen

Naja Marie Aidts nye roman 'Øvelser i mørke' handler om at være blevet så smadret af traumer, at man ikke kan fungere. Og om at blive samlet op af sine nærmeste og det, romanens enlige, 57-årige, pædagoguddannede, kvindelige hovedperson kalder »systemet«. Sådan skriver Lone Nikolajsen om den nye bog. Hun anmelder.  85 procent af landbrugets samlede udledning af klimagasser er relateret til den animalske produktion. En halvering af husdyrproduktionen vil derfor reducere landbrugets udledninger med en tredjedel og give en lang række andre gevinster. Det viser en rapport fra Tænketanken Kraka, kort før en ekspertgruppe kommer med anbefalinger til en CO₂-afgift. Sebastian Gjerding har læst den. Og så er Rune Lykkeberg i studiet med en optur over alle de diskussioner, som sagen om Nordic Waste har kastet af sig. 

I 'Øvelser i mørke' møder læseren en midaldrende kvinde, der er sygemeldt med svær PTSD. Hvad har hun oplevet - og kan hun rejse sig igen? Naja Marie Aidt udsender nu sin første prosabog i syv år og tager fat på emner som: traume, sorg, venskab, vold og kvindeliv. I dagens program taler forfatteren med vært Nanna Mogensen om at udgive igen efter 'Carls bog' og om ikke at ville skrive om små problemer længere. (Sendt første gang 24. januar).

Olaug og Marie avslutter sesong 4 av podkasten med å snakke om døden, med selveste Frode Grytten som gjest! Har samfunnet vårt mista kontakten med døden, og hvordan kan et møte med døden endre oss?Sammen snakker de om Gryttens nyeste roman Den dagen Nils Vik døde, som nettopp ble belønnet med Brageprisen. De diskuterer også døden i gamle klassikere og i samtidslitteraturen, og byr til og med på en nyskrevet tekst om Nobelprisvinner Jon Fosse.Denne litteraturen og musikken nevnes i episoden:- Den dagen Nils Vik døde av Frode Grytten, Oktober (2023)- Den guddommelege komedie av Dante Alighieri, overs. Magnus Ulleland, Gyldendal (2005)- Myten om Orfeus og Eurydike- Har døden tatt noe fra deg så gi det tilbake av Naja Marie Aidt, overs. Trude Marstein, Gyldendal (2018)- Min kamp av Karl Ove Knausgård, Oktober (2009-2011)- Morgenstjerne-serien av Karl Ove Knausgård, Oktober (2020-)- Brødrene Løvehjerte av Astrid Lindgren, overs. Jo Tenfjord, Cappelen Damm (2015)- Sunnaneng av Astrid Lindgren, overs. Jo Tenfjord, Cappelen Damm (2013)- Piken med svovelstikkene av H. C. Andersen- Dødens uteblivelse av José Saramago, overs. Kjell Risvik, Cappelen Damm (2007)- Håndtering av udøde av John Ajvide Lindqvist, overs. Henning J. Gundersen, Cappelen Damm (2018)- Saganatt av Frode Grytten, Oktober (2011)- Det året Ricardo Reis døde av Jose Saramago, overs. Christian Rugstad, Cappelen Damm (1998)- «Eventyr» av Alf Prøysen, fra 12 viser på villstrå, Tiden norsk forlag (1964)- Nick Cave, spesielt albumet Ghosteen- The Apartments, spesielt albumet No Song, No Spell, No Madrigal- Morgon og kveld av Jon Fosse, Samlaget (2000)- «Nattsvømming» av Frode Grytten, fra Gut, jente, juni, juli, Oktober (2021)- Innsikt av Helge Asbjørnsen, med tekster av Frode Grytten, selvpublisert (2020)I podkasten «Olaug og Aubert på Litteraturhuset» møtes forfatterne Olaug Nilssen og Marie Aubert for å snakke om bøker de liker. I subjektiv bokklubb-stil snakker de om utroskap, klasse, nittitallet, kritikk, og mye mer.Podkasten er produsert for Stiftelsen Litteraturhuset i 2023.Vignett ved Hans Kristen HyrveCoverfoto Kristin Svanæs-Soot Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Recorded by Naja Marie Aidt for Poem-a-Day, a series produced by the Academy of American Poets. Published on September 30, 2023. www.poets.org

Naja Marie Aidt gik i stå, efter hun i 2017 udgav bogen 'har døden taget noget fra dig så giv det tilbage' om det tragiske dødsfald af hendes 25-årige søn. I flere år var hun usikker på, om hun nogensinde ville komme til at skrive igen, men det gør hun nu. I programmet, som er optaget i Vor Frue Kirke i Aarhus under litteraturfestivalen LiteratureXchange, fortæller hun om vejen dertil, og med afstikker til hendes øvrige forfatterskab sammenligner hun skriveprocessen med tilblivelsen af udvalgte andre værker, herunder novellesamlingen 'Bavian' og digtsamlingen 'Så længe jeg er ung'. Vært: Karoline Kjær Hansen. I Radio4-podcasten ”Mellem Linjerne” taler Karoline Kjær Hansen med aktuelle forfattere om researchen til og arbejdsmetoderne bag deres bøger. Programmet sendes hver uge på Radio4.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Utropstecknet kan både signalera ilska och glädje. Kulturskribenten Kristina Lindquist berättar utifrån egna erfarenheter om hur det också kan representera något mycket större än så. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 14 maj 2019.det väller liksom framen flod av grönska,av blad barroch fågelsång!Se där en talande rad ur Eva-Stina Byggmästars diktsamling ”Barrskogarnas barn” från 2014. I Byggmästars skogar finns inga skuggor, bara en yster och naivistisk naturlyrik från första till sista sidan – och just det: en massa utropstecken. ”Får poesi verkligen se ut såhär? Så uppsluppen!” skrev Svenska dagbladets kritiker Therese Eriksson i sin recension. För utropstecknet är ganska sällsynt i den kulturella offentligheten, och något av ett svart får i skriftspråket överhuvudtaget. Ända sedan 1800-talet har det enligt språkforskaren Siv Strömquist varnats för detta stöddiga skiljetecken, som inte sällan beskrivs som skrikigt och vulgärt. Jag minns hur en bekant som arbetade med att besvara allmänhetens brev på Rosenbad fick instruktionen att ersätta det alldeles korrekta utropstecknet i hälsningsfraserna med ett komma – utropstecknet var helt enkelt för ”familjärt” för statsförvaltningen. Och i TT-språkets skrivregler konstateras bara helt kort att utropstecknet bör användas ”sparsamt”.utropstecknets explicita tydlighet ställs mot ett rådande stilideal som upphöjer det vaga och outtalade.För tio år sedan skrev den brittiska journalisten Stuart Jeffries i The Guardian om en renässans för utropstecknet i den digitala tidsålderns kommunikation, där detta skiljetecken kan innebära den stora skillnaden mellan det avmätta och det förtjusta. ”Vi ses på konferensen [utropstecken]” förmedlar något helt annat än ”Vi ses på konferensen [punkt]”. Forskning visar också att kvinnor använder utropstecken i högre utsträckning än män, vilket språkforskaren Carol Waseleski förklarar med att utropstecknet kan utstråla vänlighet – vilket alltså anses utmärkande för kvinnors sätt att kommunicera.Men utropstecknets status som det mest förtalade bland skiljetecken rubbas nog inte så lätt. Det är en flåsig gaphals vi talar om – som gjord för det militära eller för samtidens råbarkade debatter i kommentarsfält och på Twitter. Jeffries tar i sin artikel upp kriminalförfattaren Elmore Leonard, som sagt att två eller tre utropstecken per hundratusen ord prosa möjligen kan passera, vilket innebär ungefär ett per medellång roman. Fantasyförfattaren Terry Pratchett låter en av sina romanfigurer säga att fler än ett i följd av detta skiljetecken är ett uttryck för en ”sjuk hjärna”, medan F. Scott Fitzgerald ansåg att den som överhuvudtaget använder det lika gärna kan skratta åt sina egna skämt. Herrarna har nog en poäng, och samtidigt kan utropstecknet som fenomen bevisligen ligga till grund både för litterär intrig och tidlös komedi.I den klassiska komediserien ”Seinfeld” kraschar förhållandet mellan Elaine och hennes författarkille för att han inte använder utropstecken i ett nedskrivet telefonmeddelande om en nyfödd bebis i bekantskapskretsen. Hon tycker att han struntar i hennes vänner, han tycker att hon är lite väl slampig med sina skiljetecken. I ett avsnitt av Sex and the city förvandlas ett utlovat utropstecken till ett frågetecken på omslaget till New York Magazine, som pryds av en osmickrande bild av huvudpersonen Carrie. Tidningsrubriken ”Singel och fantastisk?” formulerat som en fråga snarare än med utropstecknets sköna självsäkerhet får Carrie att ifrågasätta hela sin sorglösa livsstil.Utropstecknet är alltså ett tecken som både väcker och uttrycker känslor, och känslor får väl generellt sägas ha ganska låg status i vårt samhälle. Men kanske handlar frågan också om att utropstecknets explicita tydlighet ställs mot ett rådande stilideal som upphöjer det vaga och outtalade. I en illustrativ passage i romanen ”Argonauterna” fastnar författaren Maggie Nelson vid de tomma hakparenteser som den inflytelserika författaren Anne Carson gett som skriftliga intervjusvar i en tidning – och som signalerar ett slags tyst och sofistikerad återhållsamhet. Nelson skriver: ”Åsynen av Carsons hakparenteser fick mig genast att skämmas för min tvångsmässiga drift att lägga korten mer bestämt på bordet. Men ju mer jag tänkte på hakparenteserna, desto mer störde de mig. De tycktes göra en fetisch av det osagda”. Utropstecknet lägger verkligen korten bestämt på bordet, och tvingar fram ställningstaganden i en tid när det värsta man kan vara är tvärsäker – alldeles oavsett vad man är tvärsäker på. På senare tid har så kallad samtalsaktivism blivit på modet, det vill säga tekniken att genom diskussion och möten försöka motverka polarisering i samhället. Här tycks förmågan att förflytta sig vara viktigare än att syna innehållet i de – inte sällan extrema – åsikter som genom denna typ av samtal erbjuds en plattform. Rörligheten i ståndpunkter blir närmast ett bevis för ett rörligt intellekt, och då finns inte plats för några rigida utropstecken.All förundran är borta med honom, liksom den kraft som utropstecknet för med sig till det skrivna språket mellan människorna.Men låt oss återvända till känslorna. I den tidiga novellen ”Utropstecknet” skildrar Anton Tjechov en statstjänsteman som vid juletid konfronteras med att han under 40 yrkesår aldrig har använt ett utropstecken: ”Fördömt! När använder man egentligen utropstecken?” Den grammatiskt skolade hustrun får hjälpa till: Vid hälsningar och utrop och vid uttryck för jubel, indignation och ilska, upplyser hon. Den osalige tjänstemannen jagas av sina utropstecken, och ser hur människor omkring honom förvandlas till långa streck med en punkt under. För tänk om han på 40 år inte har upplevt en enda känsla som förtjänat ett utropstecken – vad säger det om hans liv?Jag tror – eller rättare sagt: jag vet – att det också kan gå åt andra hållet, så att de starkaste av känslor kan kortsluta användningen av detta känslotecken. Den grönländska poeten Naja Marie Aidt beskriver i den prosalyriska romanen ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” om hur sorgen efter hennes vuxna son slog sönder all syntax och begriplighet i hennes formuleringar. ”inget språk möjligt språk dog med mitt barn”, skriver hon i en lång ordmassa helt utan skiljetecken. När mitt eget barn dog hände det något med mina utropstecken, och specifikt med dem. Utropstecknen försvann ur all skriven kommunikation, och har ännu inte återvänt. Det handlar inte bara om brist på glädje och entusiasm, utan om något som kanske står att finna i utropstecknets historiska rötter. I vår äldsta bevarade handledning i användandet av skiljetecken talas det om ”förundringstecken”, eller punctus admirativus. Utropstecknet hör i sitt ursprung alltså hemma inför skapelsens och varats mirakel. Och för den som sett all sådan skönhet i sin nyfödda sons knubbiga ansikte finns ingen förundran kvar på jorden, inte sedan han skickats iväg för gravsättning i en mönstrad pyjamas. All förundran är borta med honom, liksom den kraft som utropstecknet för med sig till det skrivna språket mellan människorna.Annat är det i nattens ordlösa klagan, där utropstecknen kastas mot en tom himmel utan svar. Jag läser Jobs bok i Gamla testamentet, och dess berättelse om mannen som inte bara förlorar sina barn och allt han äger utan också drabbas av svåra sjukdomar. Här finns naturligt nog en hel del förtvivlade utropstecken: ”Ropa bara! Finns det någon som svarar?”, som det står i femte kapitlet. Och lite längre fram:Om jag tänker: 'Det lättar när jag lagt mig,sömnen skall lindra min sorg',då skrämmer du mig med drömmar,förfärar mig med syner,så att jag hellre vill kvävas.Hellre döden än denna plåga!För utropstecknet må vara en flåsig gaphals som skrattar åt sina egna skämt i den politiska polariseringens tid. Men det kan också – både i sin närvaro och i sin frånvaro – bära på ett möjligt språk för det mänskliga livets yttersta gränser.Kristina Lindquist, kulturskribentLitteraturNaja Marie Aidt: ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” (Wahlström & Widstrand, 2018)Bibeln. Job 5:1, 7:13-15 (2000)Eva-Stina Byggmästar: ”Barrskogarnas barn” (Wahlström & Widstrand, 2014)Stuart Jeffries: ”The joy of exclamation marks!” (The Guardian, 29/4 2009)Maggie Nelson: ”Argonauterna” (Modernista, 2016)Siv Strömquist: ”Skiljeteckensboken” (Morfem, 2013)Anton Tjechov: ”The exclamation mark” (Hesperus classics, 2008)

I dag har Naja Marie Aidt inviteret os hjem i sin bogfyldte stue for at læse og tale om Annie Ernauxs "Pigen fra 58". Naja er nemlig selv i gang med at skrive igen, og har en fornemmelse af at der ligger noget vigtigt at hente hos Ernaux. Det bliver til en samtale om overgreb, om retten til sin egen krop og fortælling, og om hvordan litteraturen ind imellem kan redde os. Vært og tilrettelægger: Caspar Eric. Gæst: Naja Marie Aidt. Speak: Marianne Germer. Optagelse: Bo Aagaard Lange. Redaktør: Hanne Budtz-Jørgensen. Redaktion: Anne Jeppesen. Produceret for DR af Munck Studios København.

I 2022 er det præcis 50 år siden, at en række hidtil hemmelige historier blev udgivet. De blev samlet i 'Kvindernes Bog' af kunstneren, Jytte Rex. I 'Kvindernes Bog' fortæller de interviewede kvinder om alt fra aborter og hvidkål til orgasmer og vorter. I dagens program taler vært, Nanna Mogensen med Jytte Rex og forfatter, Naja Marie Aidt om værket og dets betydning. Er det f.eks. litteratur eller dokumentarisme? Naja Marie Aidt drømte selv om at lave en ny 'Kvindernes Bog' i 1990'erne - og måske gjorde hun det med udgivelsen, 'Frit Flet' fra 2014 (sammen med Line Knutzon og Mette Moestrup). Vært: Nanna Mogensen.

(02:31) Det var en valggyser uden lige, da mandatfordelingen sent tirsdag aften tippede, så rød blok fik absolut flertal men med den mindst mulige margen. Men hvilken betydning kommer valgresultatet til at få for kulturlivet? Medvirkende: Lasse Marker, administrerende direktør i kulturrådgivningsvirksomheden Why Consult. (14:49) Bob Dylan er aktuel med sin nye essaysamling: "Moderne Sange". Den handler om de sange, der har været med til at forme musikeren, Bob Dylan. Vi giver tre nedslagspunkter sammen med journalist, forfatter og musikskribent for GAFFA, Espen Strunk. (28:30) Sophus Claussen, Naja Marie Aidt og Michael Strunge. Gode danske forfattere, som du måske ikke umiddelbart forbinder med black metal. Vi dykker ned i, hvilken rolle sangteksterne spiller i metalmusikken, og hvor inspirationen og de lyriske rødder kommer fra i samtidens danske metalmusik. Medvirkende: Kim Song Sternkopf, forsanger i MØL og Tore Tvarnø Lind, forsker i (black)metal ved Institut for Kunst og Kulturvidenskab på Københavns Universitet. (49:26) Vi slutter dagens program af med en anbefaling - fra vores kulturagent i Nordjylland - til den kommende Kunsthal Spritten i Aalborg. Medvirkende: Kulturagent i Nordjylland, Vita Andersen. Tilrettelagt af Søren Berggreen Toft, Morten Nørbo og Maja Hald. Vært: Rikke Collin.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Det Svenske Akademis Nordiske Pris, som er den største litterære pris efter Nobelprisen i litteratur, og er i år blevet tildelt Naja Marie Aidt, som for nylig fik den officielt overrakt. Prisen tildeles væsentlige forfattere i Sveriges nabolande og blandt tidligere modtagere er Karl Ove Knausgård. I programmet, som blev sendt først gang den 29. august 2021, fortæller Naja Marie Aidt om arbejdet med sin seneste bog ”Har døden taget noget fra dig så giv det tilbage”, og hvordan tankerne om, at det måske ville blive hendes sidste bog, prægede hende. Vært: Karoline Kjær Hansen.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Når Naja Marie Aidt sætter sig til tastaturet for at skrive en roman eller en digtsamling, har hun blandt meget andet grønlandske ånder og myter, et tidligt moderskab, et venskab fra barndommen og sin søns død med i bagagen. Nu har Det Svenske Akademi, der også uddeler Nobelprisen i litteratur, besluttet at tildele Aidt akademiets næststørste pris, i folkemunde "Den lille Nobelpris" på 400.000 svenske kroner. I "Kulturen" fortæller Naja Marie Aidt om et liv med kulturchok, forfatterambitioner, inspirationsover- og underskud - og sorg. Vært: Jesper Dein.

"Du kan alt" er en roman, om en mand, der får et helt nyt liv. Hovedpersonen Per kommer i en klassisk midtvejskrise, da sønnen flytter hjemmefra og hustruen vil skilles. Men derefter sker der ting og sager for Per: Han begår mord, bliver terapeut og finder en ny kærlighed. Anbefalinger i denne episode: Christian Jungersen, Du kan alt. Naja Marie Aidt, Bavian. Medvirkende Anne Glad og Christian Jungersen. Tilrettelægger Mette Willumsen.

Dagens gæst er Naja Marie Aidt, som fortæller om sit arbejde med bogen "Har døden taget noget fra dig så giv det tilbage". Selvom den udkom i 2017, har hun stadig svært ved at tale om bogen, for den bygger på tabet af hendes søn, som på tragisk vis døde i 2015 - og faktisk oplever hun, det er sværere nu efter corona. I programmet fortæller hun om sin research i sorglitteratur til bogen, og hvad hun mener, litteratur kan i en sorgperiode.See omnystudio.com/listener for privacy information.

di Matteo B. Bianchi | In questa puntata Ivano Curtolo e Stefano Antinori ci parlano della libreria Heimat di Marghera, aperta coraggiosamente durante il lockdown. Per la rubrica dei traduttori è ospite Silvia Cosimini, traduttrice da una lingua davvero inusuale, l'islandese. Agli Sgoccioli troviamo il radiologo Federico Miozzi che consiglia un libro ai suoi colleghi, e la scrittrice Francesca Marciano, che ci suggerisce la sua lettura del momento. -Libri citati in questa puntata:SE LA MORTE TI HA TOLTO QUALCOSA, TU RESTITUISCILO di Naja Marie Aidt, UtopiaX di Valentina Mira, FandangoCORRENDO CON LE FORBICI IN MANO di Augusten Burroughs, minimum faxI librai Stefano e Ivano della Heimat di Marghera ci hanno consigliato:MADRE MARGHERA di Antonella Barina, Helvetia editriceSPRINTERS di Lola Larra, Edicola EdicionesLA TUTA GIALLA di Nordio Zorzenon, Abbot edizioniLa traduttrice Silvia Cosimini tra tutti i libri che ha tradotto ci ha suggerito di leggere:LUCE D'ESTATE, ED è SUBITO NOTTE di Jon Kalman Stefansson, IperboreaIl radiologo Federico Miozzi ha consigliatoLA BIBBIA AL NEON di John Kennedy Toole, Marcos Y MarcosLa scrittrice Francesca Marciano ci ha parlato diAPEIROGON di Colum McCann, Feltrinelli.

Kan man beskrive et menneskeliv ud fra hvilke bøger, hun har læst? Naja Marie Aidt har læst rigtig mange bøger i sit liv, og dem har hun samlet i en lang liste, der måske kan være med til at give et billede af, hvem hun er som menneske. Der er slet ikke tid til at tale om dem alle sammen, men vært Alberte Clement Meldal undersøger, hvordan de skønlitterære medlemmer af Det danske akademi læser, så du kan få et indblik i, hvem det er, der uddeler de fornemste priser i dansk litteratur. I denne udsendelse af Skønlitteratur på P1 skal det handle om Naja Marie Aidt, som selv fremhæver den fransk/ungarske forfatter Agota Kristofs trilogi 'Det store stilehæfte' som en af de bøger, der har betydet allermest for hende. I redaktionen: Sidsel Finderup. Vært: Alberte Clement Meldal.

Julen har altid været helt speciel for forfatter Naja Marie Aidt. Både fordi hun selv har fødselsdag d. 24 december, og fordi hun aflyste den, da hendes søn Carl døde. Nu er julen tilbage i hendes liv igen, og Naja Marie Aidt fortæller i dagens program om Guuterput, den grønlandske julesalme, om at bo i New York i 11 år og gå i total desperation, da Trump blev præsident - og om coronaen, der gjorde 2020 til Aidts sløveste år nogensinde. Kulturen på P1 fortæller også om østers, den herlige nytårsspise. Stenaldermennesket fandt ud af at kaste skaldyret ind i bålet, senere blev der indført dødsstraf for at spise af kongens østers, og i dag er det nærmest en borgerpligt at sætte "snotklatterne" til livs, for Vadehavet er fyldt med invasive Stillehavsøsters. Få også historien om 80ernes speedsnakkende vært, der vendte op og ned på musikken i radioen, gjorde op med den højtidelige præsentation, brugte løs af sig selv og døde alt for tidligt. Kim Schumacher blev tilegnet en stor bog i det forgangne år, og de to forfattere fortæller om ham og hans betydning. Så ha' det whhhaaauuuw i Kulturen på P1 i dag. Værter: Karen Secher og Tore Leifer.

Om å skrive skjønnlitterært i koronatiden, hva åpner seg, hva lukkes.

I denne episoden av Boktips-podcasten hører du Linn Ullmann intervjue den danske Nordisk Råds Litteraturpris-vinneren Naja Marie Aidt. Samtalen er et opptak fra Poesifest, som ble arrangert i Cappelen Damm-huset 6. desember.

Romantiske komedier har lært os, at kærlighedsfortællinger altid ender lykkeligt. Men passer det nu også? I andet afsnit af Kolibri fortæller Naja Marie Aidt om de store og små brud, der kan opstå mellem to mennesker, og om hvordan disse påvirker os. For ligesom bruddet kan ødelægge og såre os, kan det også lære os noget fundamentalt om, hvad det vil sige at være et menneske blandt andre mennesker. Gyldendal Kolibri er en podcastserie i 12 afsnit, der udkommer hver måned i 2020 i anledning af Gyldendals 250-års jubilæum.

I am joined by Agnese (Beyond the Epilogue) to discuss our reading highlights for 2019 Podcast Transcript Mentioned in this episode; Man Booker International Prize BTBA (Best Translated Book Award) National Book Award Translation Prize Women in Translated Month #WITMonth Best100WIT List #100BestWIT Best100WIT Book Club The Aviator by Eugene Vodolazkin (translated by Lisa Hayden) Episode 10: The Aviator The Years by Annie Ernaux (translated by Alison L. Strayer) Warwick Prize for Women in Translation Disoriental by Négar Djavadi (translated by Tina Kover) Suite for Barbara Loden by Nathalie Léger (translated by Cécile Menon & Natasha Lehrer) Wanda (1971) Lost Children Archive by Valeria Luiselli Daša Drndić Faces in the Crowd by Valeria Luiselli (translated by Christina MacSweeney) Episode 2: Faces in the Crowd The Faculty of Dreams by Sara Stridsberg (translated by Deborah Bragan-Turner) The S.C.U.M. Manifesto by Valerie Solanas (Society for Cutting Up Men) The Bell Jar by Sylvia Plath Faces in the Water by Janet Frame 77 by Guillermo Saccomanno (translated by Andrea G. Labinger) The Tunnel by Ernesto Sabato (translated by Margaret Sayers Peden) The Wind that Lays Waste by Selva Almada (translated by Chris Andrews) Charco Press Notes of a Crocodile by Qiu Miaojin (translated by Bonnie Huie) A Nail, A Rose by Madeleine Bourdouxhe (translated by Faith Evans) Death in Spring by Mercè Rodoreda (translated by Martha Tennent) Midsommar (2018) How the Soldier Repairs the Gramophone by Saša Stanišić (translated by Anthea Bell) The Slynx by Tatyana Tolstaya (translated by Jamey Gambrell) Pale Fire by Vladimir Nabokov A Clockwork Orange by Anthony Burgess Aetherial Worlds by Tatyana Tolstaya (translated by Anya Migdal)Episode 7: Aetherial Worlds Memoirs of a Life Cut Short by Ričardas Gavelis (translated by Jayde Will) Homo Sovieticus Vagabond Voices Soviet Milk by Nora Ikstena (translated by Margita Gailitis) Paradise Rot by Jenny Hval (translated by Marjam Idriss) Raw (2017) When Death Takes Something from You Give It Back by Naja Marie Aidt (translated by Denise Newman) The Little Girl in the Ice Floe by Adelaïde Bon (translated by Tina Kover) Episode 18: The Little Girl on the Ice Floe Convenience Store Woman by Sayaka Murata (translated by Ginny Tapley Takemori) Drive Your Plow Over the Bones of the Dead by Olga Tokarczuk (translated by Antonia Lloyd-Jones) Flights by Olga Tokarczuk (translated by Jennifer Croft) The Books of Jacob by Olga Tokarczuk (translated by Jennifer Croft) – Released in March 2021 The Lying Life of Adults by Elena Ferrante (translated by Ann Goldstein) - Released in June 2020 Neapolitan Novels by Elena Ferrante (translated by Ann Goldstein) Days of Abandonment by Elena Ferrante (translated by Ann Goldstein) Agnese recommends some horror in translation Jo Nesbø Vertigo by Boileau-Narcejac (translated by Geoffrey Sainsbury) Ducks, Newburyport by Lucy Ellmann 2666 by Roberto Bolaño (translated by Natasha Wimmer) The Savage Detectives by Roberto Bolaño (translated by Natasha Wimmer) The Catholic School by Edoardo Albinati (translated by Antony Shugaar) László Krasznahorkai   Find Agnese onlineBlog: https://beyondepilogue.wordpress.com/Twitter: beyond_epilogueInstagram: beyondthepilogueTranslated Lit     Support the show via Patreon Social Media links Email: losttranslationspod@gmail.comTwitter: @translationspodInstagram: translationspodLitsy: @translationspodFacebook: https://www.facebook.com/translationspod/   Produced by Mccauliflower.

Dikt: ur "Omina" (Ellerströms, 2019) 1a rad: Om du vill resa Översättning: Jonas Rasmussen Uppläsning: Saga Gärde och Monica Wilderoth Danska Naja Marie Aidt (f.  1963) har jämförts med Tove Ditlevsen; själv har hon framhållit influenser som Edith Södergran och Gunnar Ekelöf. Hennes dikter utgår ofta från den igenkännbara vardagen men har nära till drömmens gränslösa universum, ofta med understöd av ett lekfullt, ibland nästan frenetiskt experimenterande språk. Här finns humor och språkironi, lekar med genrer och förväntningar men framför allt är det en mild sorg som utmärker hennes diktning, en insikt om livets bräcklighet och våra mänskliga tillkortakommanden. En tidig dikt slutar: vi lutar oss ut/ för att hålla balansen/ när snön har smält och duggregnet/ kastar sin disktrasa mitt i synen/ på allt som minner om häftig lycka/ och därför om melankoli. För svenska läsare är Aidt främst känd som prosaförfattare. Häromåret uppmärksammades Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka, en sorgebok över hennes för tidigt avlidne son.  Men det var som poet hon etablerade sig på den danska scenen med Så længe jeg er ung 1991. Därefter har hon utgivit ett tiotal diktsamlingar. En del av hennes poesi har också översatts till svenska: Den tvåspråkiga Så börjar en historia/Begyndelsen til en historie (övers. av Håkan Blomkvist), En morgon är det plötsligt sommar (övers. Lars Gustaf Andersson) samt diktdialogen Omina som Aidt skrev tillsammans med Mette Moestrup (övers. Jonas Rasmussen).                                                                                       - Lars Gustaf Andersson MUSIK Elena Kats-Chernin: Naive waltz EXEKUTÖR Smithkvartetten

Dikt: ur "Omina" (Ellerströms, 2019) 1a rad: detta ska handla om Översättning: Jonas Rasmussen Uppläsning: Saga Gärde och Monica Wilderoth Danska Naja Marie Aidt (f.  1963) har jämförts med Tove Ditlevsen; själv har hon framhållit influenser som Edith Södergran och Gunnar Ekelöf. Hennes dikter utgår ofta från den igenkännbara vardagen men har nära till drömmens gränslösa universum, ofta med understöd av ett lekfullt, ibland nästan frenetiskt experimenterande språk. Här finns humor och språkironi, lekar med genrer och förväntningar men framför allt är det en mild sorg som utmärker hennes diktning, en insikt om livets bräcklighet och våra mänskliga tillkortakommanden. En tidig dikt slutar: vi lutar oss ut/ för att hålla balansen/ när snön har smält och duggregnet/ kastar sin disktrasa mitt i synen/ på allt som minner om häftig lycka/ och därför om melankoli. För svenska läsare är Aidt främst känd som prosaförfattare: häromåret uppmärksammades Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka, en sorgebok över hennes för tidigt avlidne son.  Men det var som poet hon etablerade sig på den danska scenen med Så længe jeg er ung 1991. Därefter har hon utgivit ett tiotal diktsamlingar. En del av hennes poesi har också översatts till svenska: Den tvåspråkiga Så börjar en historia/Begyndelsen til en historie (övers. av Håkan Blomkvist), En morgon är det plötsligt sommar (övers. Lars Gustaf Andersson) samt diktdialogen Omina som Aidt skrev tillsammans med Mette Moestrup (övers. Jonas Rasmussen).                                                                                      - Lars Gustaf Andersson MUSIK Steve Eliovson och Collin Walcott: Eternity EXEKUTÖR Steve Eliovson, gitarr och Collin Walcott, slagverk

Sorgens fem faser har blivit allmängods, men att allt naturligt sörjande måste ske enligt en mall är en myt för vår effektivitetsdyrkande tid. Mats Almegård läser sorgeböcker som ger andra insikter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2018. Varje dag läser jag i tidningen om klimatkris, ökad fascism och allmän undergångsstämning. För att hålla ångesten borta ägnar jag mig åt överdriven planering. Genom att-göra-listor, pensionssparande och tecknandet av olycksfallsförsäkringar bevarar jag illusionen av kontroll. Jag detaljstyr på jobbet, men också privat. Semesterdestinationer upplevs redan i förväg i datorns street-view-läge. Barnets hämtning och lämning klockas exakt och kroppens förfall tyglas (nåja) på gymmet. I medelåldern är planeringen ofta också symptom på ett existentiellt kontrollbehov. Genom att planera försöker jag tygla livet, forma det som jag vill ha det. Ett fåfängt försök att också tygla döden. Än är jag ingen preppare, jag har heller inte börjat döstäda. Men ge det några år så samlar jag säkert konservburkar och sorterar gamla anteckningsböcker. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Jag ska erkänna att jag faktiskt redan har börjat läsa sorgeböcker för att på så sätt förbereda mig inför den oönskade dag i framtiden då någon i min närhet går bort. I facklitteraturen förekommer ofta Elisabeth Kübler-Ross modell över sorgens fem faser. Ursprungligen formulerades den av den schweizisk-amerikanska läkaren i boken On Death and Dying från 1969 och beskriver där hur patienter som får en dödlig diagnos reagerar. De känslomässiga faser dessa patienter går igenom är enligt Kübler-Ross förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Så småningom har modellen över sorgens faser kommit att appliceras på hur närstående reagerar vid en persons dödsfall. Modellen ger mig rätt sorts trygghet den går att läsa som ett slags att-göra-lista när det värsta har hänt. I Carolina Setterwalls sorgebok Låt oss hoppas på det bästa vänder sig berättaren också till denna modell. I boken skildrar Setterwall hur hon hittar sin sambo Aksel död i sängen på morgonen. Hon lämnas ensam med parets nyfödda barn. För att försöka hantera sorgen lånar berättarjaget böcker om dess fem faser på biblioteket. Men, typiskt för vår tid, inte i syfte att enbart skaffa information. Snarare vill hon snabbspola sig igenom faserna för att komma vidare i livet. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Den amerikanska författaren Joan Didion är inne på ett liknande spår i Ett år av magiskt tänkande där hon skriver om sin sorg efter förlusten av sin livskamrat, författaren John Gregory Dunne. Redan titelns tidsbestämmelse understryker samma vilja att snabbt ta sig igenom sorgens faser för att komma ut på andra sidan. Jag läser fler sorgeböcker: Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv en omskakande, rå skildring av hur det var då hans sambo gick bort i samband med att hon födde parets första barn. Den danska poeten Naja Marie Aidts har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka en poetisk undersökning om att leva vidare efter att hennes son Carl störtade från ett fönster under ett drogrus mot en säker död. Även i dessa böcker återfinns Kübler-Ross faser. Författarna beskriver hur de reagerar med förnekelse och ilska. Jaget i Malmquists bok ifrågasätter allt från vården av hans sambo till hanteringen av begravningen. Aidt vrålar rakt ut som ett djur, och ifrågasätter både Gud och poesin. Malmquist och Setterwall skriver om depression och Didion förhandlar och tänker magiskt i ett fåfängt försök att göra sin livskamrat levande igen. Ingenstans i böckerna är dock sorgen särskilt logisk. De fem faserna följer inte någon kronologi. Det går inte att beta av dem en efter en för att sedan komma ut på andra sidan, helad och färdig med sorgen. I slutet av Ett år av magiskt tänkande skriver Didion att hon inte vill avsluta året: hon söker en lösning men hittar ingen. Sorg kanske inte låter sig betas av efter en lista? Kontrollpersonen i mig ryser. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer Naja Marie Aidt revolterar mot idén om att sorg är ett arbete som ska utföras. Därmed sätter hon fingret på en del av den kritik som under senare år riktats mot Kübler-Ross-modellen. Kritikerna har påpekat att de fem faserna uppfattats som naturgivna uppgifter som ska utföras efter varandra. När de som sörjer känner att de inte utvecklas eller går framåt i den takt de tror är den rätta då förtvivlar de över att de inte ens kan sörja rätt. Dagens forskare menar snarare att sorgeprocessen är både individuell och föga logisk. Själv beklagade Elisabeth Kübler-Ross mot slutet av sin karriär att hennes modell missförståtts eftersom sorg inte är något som går att förhålla sig till linjärt. Hennes stora gärning var att hon lanserade en förklaringsmodell som hjälper oss förstå vad sorgen består av. Misstaget många gjorde var att tolka fasernas uppbyggnad alltför bokstavligt och allmängiltigt. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer, den tar sig olika uttryck i varje enskilt fall. Den franske filosofen Roland Barthes skriver i sin Sorgedagbok att var och en har sin egen sorgerytm. Efter att hans älskade mamma Henriette gått bort undviker han att resa eftersom det är i vardagens ritualer hemma i lägenheten han finner störst lugn i sin sorg. Tom Malmquist beskriver hur han ber SABH sjukhusansluten avancerad barnsjukvård i hemmet om stöd för att gå på promenad med sitt nyfödda barn eftersom han, trots att han själv vill stanna hemma i lägenheten med sin sorg, ändå inser att barnet måste få komma ut. Naja Marie Aidt gör tvärtom hon kastar sig iväg på en uppläsningsturné genom USA för att det finns något befriande med att konstant vara i farten. Och då Barthes isolerar sig för att det är i ensamheten han kan vara i sin sorg väljer Carolina Setterwall att konstant omge sig av vänner och bekanta som tröstar henne, hjälper henne att ta hand om barnet och sköta praktiska sysslor som både matlagning och begravningsarrangemang. Man anar en genusaspekt i sorgebearbetningen, men det finns också saker som förenar i alla dessa berättelser. Alla skriver självutlämnande, drastiskt och osmickrande om djupt personliga och tragiska händelser. Det finns inget förskönande i hur de framställer sig själva och sina reaktioner. Ingen av författarna försöker framställa sig själv i god dager. Skavanker, fula tankar och det som Roland Barthes kallar akut narcissism en barnslig, smått psykotisk självupptagenhet återfinns i alla dessa skildringar. I alla böcker finns också en acceptans. Men det är inte den acceptans som Kübler-Ross beskrev, där den sörjande ska acceptera att den döde är borta. Det verkar ingen göra. Men alla accepterar de så småningom att sorgen från och med det traumatiska dödsfallet alltid kommer att vara närvarande i livet. Hur lång tid som än passerar. Sorg kan man inte botas från konstaterar Naja Marie Aidt. Roland Barthes refererar till Sisyfos en symbol för det cykliska i sorgen som dagens forskare brukar betona istället för det kronologiska ordnandet av faserna. Jag läser och funderar. Tittar på mina listor; allt detta planerande. Böckerna har gett mig en försmak av den uppslitande sorg som, om jag inte dör först, ofrånkomligen kommer att drabba också mig men den har även gjort det plågsamt tydligt att den då kommer att se annorlunda ut. Vara helt min egen. Och finnas hos mig för alltid, som ett spår av den människa som för alltid är borta. Mats Almegård, journalist Litteratur Naja Marie Aidt: har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka: Carls bok. Wahlström & Widstrand, Stockholm 2018. Roland Barthes: Sorgedagbok: 26 oktober 1977 15 september 1979. Pequod Press, Malmö 2018. Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande. Atlas, Stockholm 2006. Elisabeth Kübler-Ross: On Death and Dying. Tavistock, London 1970. Tom Malmquist: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Natur & Kultur, Stockholm 2015. Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa. Albert Bonniers förlag, Stockholm 2018.

Naja Marie Aidt har ikke været i Grønland siden barndommen. Men nu står hun der igen, 50 år senere, foran smeltende isbjerge, slidte hundeslæder og træhuset, hvor hun voksede op. Og hun er overvældet, det hele vælter op. Det stof, hun har haft så svært ved at skrive om, det som formede hende. Og hvad gør man så? I denne uges udgave af Poesibogen fortæller digteren Naja Marie Aidt om eksilet i New York, Grønlands urkraft og poesiens kilde, som ændrer sig, og måske tørrer ind, men alligevel stadig er tilstede, nu hvor hun netop er vendt hjem til et Danmark i den digitale verdens greb. See omnystudio.com/listener for privacy information.

This week, Liberty and Rebecca discuss Butterfly Yellow, Revolution of the Soul, Cold Storage, and more great books. This episode was sponsored by Book Riot's Mystery/Thriller giveaway;  Sourcebooks, publishers of Pretty Guilty Women by Gina LaManna; and Small Silent Things by Robin Page. Pick up an All the Books! 200th episode commemorative item here. Subscribe to All the Books! using RSS, iTunes, or Spotify and never miss a beat book. Sign up for the weekly New Books! newsletter for even more new book news. Books discussed on the show: Cold Storage: A Novel by David Koepp The Source of Self-Regard: Selected Essays, Speeches, and Meditations by Toni Morrison The Grammarians: A Novel by Cathleen Schine How to Be a Family: The Year I Dragged My Kids Around the World to Find a New Way to Be Together by Dan Kois  Butterfly Yellow by Thanhha Lai Revolution of the Soul: Awaken to Love Through Raw Truth, Radical Healing, and Conscious Action by Seane Corn This Tender Land: A Novel by William Kent Krueger Modern Love, Revised and Updated: True Stories of Love, Loss, and Redemption by Daniel Jones, Andrew Rannells, et al. What we're reading: The Glass Woman: A Novel by Caroline Lea Where the Crawdads Sing by Delia Owens More books out this week: My Jasper June by Laurel Snyder Laughing with Obama: A Photographic Look Back at the Enduring Wit and Spirit of President Barack Obama by M. Sweeney Scan Artist: How Evelyn Wood Convinced the World That Speed-Reading Worked by Marcia Biederman Kill Monster by Sean Doolittle Taboo by Kim Scott The Stylist Takes Manhattan by Rosie Nixon The Nature of Life and Death: Every Body Leaves a Trace by Patricia Wiltshire We Speak in Storms by Natalie Lund The Best Horror of the Year Volume Eleven by Ellen Datlow Taina by Ernesto Quiñonez Work for It: A Small Town MM Romance by Talia Hibbert The Mythic Dream by John Chu, Leah Cypess Hope Farm by Peggy Frew Whose Story Is This?: Old Conflicts, New Chapters by Rebecca Solnit Guest: A Changeling Tale by Mary Downing Hahn To the Lions: A Novel by Holly Watt Super Pumped: The Battle for Uber by Mike Isaac We Are Lost and Found by Helene Dunbar The First Stone by Carsten Jensen, Mark Mussari (translator) The Other's Gold: A Novel by Elizabeth Ames The Paper Lovers by Gerard Woodward The Words between Us by Erin Bartels This Tilting World by Colette Fellous Nya's Long Walk: A Step at a Time by Linda Sue Park and Brian Pinkney Some Places More Than Others by Renée Watson The Paris Orphan by Natasha Lester Word to the Wise (A Library Lover's Mystery Book 10) by Jenn McKinlay Tunnel of Bones (City of Ghosts) by Victoria Schwab Unbreakable: The Woman Who Defied the Nazis in the World's Most Dangerous Horse Race by Richard Askwith Bringing Down the Duke by Evie Dunmore After the Flood: A Novel by Kassandra Montag Quichotte: A Novel by Salman Rushdie Sword and Pen (The Great Library) by Rachel Caine A Fortune for Your Disaster by Hanif Abdurraqib Fly Already: Stories by Etgar Keret Loki: Where Mischief Lies by Mackenzi Lee and Stephanie Hans Missing Person by Sarah Lotz My Time Among the Whites: Notes from an Unfinished Education by Jennine Capó Crucet The Sweetest Fruits: A Novel by Monique Truong The Chestnut Man: A Novel by Soren Sveistrup, Caroline Waight (translator) Just Ask: Be Different, Be Brave, Be You by Sonia Sotomayor and Rafael Lopez How To: Absurd Scientific Advice for Common Real-World Problems by Randall Munroe The Ungrateful Refugee: What Immigrants Never Tell You by Dina Nayeri Five Dark Fates (Three Dark Crowns) by Kendare Blake To Be Taught, If Fortunate by Becky Chambers Cantoras: A novel by Carolina De Robertis Caster by Elsie Chapman Small Silent Things: A Novel by Robin Page Three Flames: A Novel by Alan Lightman Dominicana: A Novel by Angie Cruz Little Libraries, Big Heroes by Miranda Paul and John Parra Dear Haiti, Love Alaine by Maika Moulite and Maritza Moulite The Unkindest Tide (October Daye Book 13) by Seanan McGuire When Death Takes Something from You Give It Back: Carl’s Book by Naja Marie Aidt, Denise Newman (translator) Here All Night by Jill McDonough Pretty Guilty Women by Gina LaManna We, the Survivors: A Novel by Tash Aw Rated by Melissa Grey Baking with Kim-Joy: Cute and Creative Bakes to Make You Smile by Kim-Joy Serpent & Dove by Shelby Mahurin The Girl the Sea Gave Back by Adrienne Young Child of the Dream (A Memoir of 1963) by Sharon Robinson The Harp of Kings (Warrior Bards) by Juliet Marillier I Will Destroy You: Poems by Nick Flynn Permanent Record by Mary H. K. Choi The Glass Woman: A Novel by Caroline Lea Strange Birds: A Field Guide to Ruffling Feathers by Celia C. Pérez Rare Breed: A Guide to Success for the Defiant, Dangerous, and Different by Sunny Bonnell and Ashleigh Hansberger There Will Come a Darkness by Katy Rose Pool Rewind by Catherine Ryan Howard Well Met by Jen DeLuca The Secrets We Kept: A novel Lara Prescott More to the Story by Hena Khan Lalani of the Distant Sea by Erin Entrada Kelly The Okay Witch by Emma Steinkellner The Nobody People: A Novel by Bob Proehl Elements of Fiction by Walter Mosley American Royals by Katharine McGee The Nightjar by Deborah Hewitt All the Impossible Things by Lindsay Lackey Axiomatic by Maria Tumarkin Today We Go Home: A Novel by Kelli Estes The Third Daughter: A Novel by Talia Carner Kingdom of Souls by Rena Barron The Long Call (The Two Rivers Series) by Ann Cleeves Pretty Guilty Women: A Novel by Gina LaManna All the Better Part of Me by Molly Ringle A Girl Named Anna by Lizzy Barber As a River by Sion Dayson The Devil's Slave: A Novel (Frances Gorges Historical Trilogy) by Tracy Borman Hurricanes: A Memoir by Rick Ross, Neil Martinez-Belkin The Many Colors of Harpreet Singh by Supriya Kelkar , Alea Marley, et al.

We kick off season two of Archipelago with a very special guest indeed.Naja Marie Aidt has been described as “one of the most intelligent writers of the contemporary literary world” and as “one of the compassionate voices in fiction”.Born in Greenland and raised in Copenhagen, she’s the author of ten poetry collections and three short-story collections — including Baboon, which won the Nordic countries’ most prestigious literary award, the Nordic Council's Literature Prize, as well as the Danish Critics Prize for Literature.Domestic plaudits have led to international acclaim, too.Baboon was published in English-speaking markets in 2014, and Naja’s debut novel, Rock Paper Scissors, in 2015.But both books are likely to be eclipsed by Naja’s latest book in translation.It’s a work of non-fiction called When Death Takes Something From You Give It Back — a cryptic and, as it turns out, deeply personal title that only hints at the tragedy the book describes. Believe me when I say it’s one of the most remarkable books you’ll ever read.I was thrilled when Naja found time in her busy schedule at the Aarhus Literature Festival this summer to discuss it with me. Further reading:“When Death Takes Something From You Give It Back” official page, QuercusNaja Marie Aidt's back catalogueArchipelago is produced by Mother Tongue Media – a new home for English-language podcasts in Denmark. Visit mothertongue.dk to find out more.The music used in Archipelago is produced by two local artists:Squares and Triangleshttps://squaresandtriangles.bandcamp.com/Sceneryhttps://scenerymusic.bandcamp.com/

We kick off season two of Archipelago with a very special guest indeed.Naja Marie Aidt has been described as “one of the most intelligent writers of the contemporary literary world” and as “one of the compassionate voices in fiction”.Born in Greenland and raised in Copenhagen, she’s the author of ten poetry collections and three short-story collections — including Baboon, which won the Nordic countries’ most prestigious literary award, the Nordic Council's Literature Prize, as well as the Danish Critics Prize for Literature.Domestic plaudits have led to international acclaim, too.Baboon was published in English-speaking markets in 2014, and Naja’s debut novel, Rock Paper Scissors, in 2015.But both books are likely to be eclipsed by Naja’s latest book in translation.It’s a work of non-fiction called When Death Takes Something From You Give It Back — a cryptic and, as it turns out, deeply personal title that only hints at the tragedy the book describes. Believe me when I say it’s one of the most remarkable books you’ll ever read.I was thrilled when Naja found time in her busy schedule at the Aarhus Literature Festival this summer to discuss it with me. Further reading:“When Death Takes Something From You Give It Back” official page, QuercusNaja Marie Aidt's back catalogueArchipelago is produced by Mother Tongue Media – a new home for English-language podcasts in Denmark. Visit mothertongue.dk to find out more.The music used in Archipelago is produced by two local artists:Squares and Triangleshttps://squaresandtriangles.bandcamp.com/Sceneryhttps://scenerymusic.bandcamp.com/

En öppen föreläsning om litterär översättning med Johanne Lykke Holm som är författare och översättare, bosatt i Köpenhamn. Hon har bland annat översatt Yahya Hassan, Naja Marie Aidt och Hiromi Itō till svenska. 2017 kom hennes debut, "Natten som föregick denna dag", på Albert Bonniers förlag. Hon pratar om skrivandet som översättning, vad som händer när översättaren blir översatt och om att översätta ett författarskap man älskar, men från ett språk man inte förstår. Samtalet hölls på Akademin Valand i Göteborg den 24 maj 2019.

I 2017 udkom Naja Marie Aidts bog "har døden taget noget fra dig, så giv det tilbage. Carls bog". I den behandler forfatteren sin sorg efter sønnens død i 2015. Bogen var ufattelig svær at skrive, men er skrevet af en bydende nødvendighed. Nu, fire år efter dødsfaldet, har Naja Marie Aidt fundet en måde at leve med sorgen. Og hun oplever meningsfuldhed i at læsere, i mange lande og kulturer, kan finde trøst i bogen. Naja Marie Aidt er på scenen hos Anne Glad, under festivalen LiteratureXchange i Aarhus. Anbefalinger i denne episode: Naja Marie Aidt, Har døden taget noget fra dig så giv det tilbage. Carls bog. Hanne Højgaard Viemose, HHV FRSHWN, Dødsknaldet i Amazonas. Fjodor Dostojevskij, Forbrydelse og straf. Bent Haller, Abelone på Bangsbo. Vært: Anne Glad. Bogselskabet holder snart sommerpause. Fredag d. 21.6. publiceres sidste episode på denne side af sommeren.

Utropstecknet kan både signalera ilska och glädje. Kulturskribenten Kristina Lindquist berättar utifrån egna erfarenheter om hur det också kan representera något mycket större än så. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. det väller liksom fram en flod av grönska, av blad   barr och fågelsång! Se där en talande rad ur Eva-Stina Byggmästars diktsamling Barrskogarnas barn från 2014. I Byggmästars skogar finns inga skuggor, bara en yster och naivistisk naturlyrik från första till sista sidan och just det: en massa utropstecken. Får poesi verkligen se ut såhär? Så uppsluppen! skrev Svenska dagbladets kritiker Therese Eriksson i sin recension. För utropstecknet är ganska sällsynt i den kulturella offentligheten, och något av ett svart får i skriftspråket överhuvudtaget. Ända sedan 1800-talet har det enligt språkforskaren Siv Strömquist varnats för detta stöddiga skiljetecken, som inte sällan beskrivs som skrikigt och vulgärt. Jag minns hur en bekant som arbetade med att besvara allmänhetens brev på Rosenbad fick instruktionen att ersätta det alldeles korrekta utropstecknet i hälsningsfraserna med ett komma utropstecknet var helt enkelt för familjärt för statsförvaltningen. Och i TT-språkets skrivregler konstateras bara helt kort att utropstecknet bör användas sparsamt. utropstecknets explicita tydlighet ställs mot ett rådande stilideal som upphöjer det vaga och outtalade. För tio år sedan skrev den brittiska journalisten Stuart Jeffries i The Guardian om en renässans för utropstecknet i den digitala tidsålderns kommunikation, där detta skiljetecken kan innebära den stora skillnaden mellan det avmätta och det förtjusta. Vi ses på konferensen [utropstecken] förmedlar något helt annat än Vi ses på konferensen [punkt]. Forskning visar också att kvinnor använder utropstecken i högre utsträckning än män, vilket språkforskaren Carol Waseleski förklarar med att utropstecknet kan utstråla vänlighet vilket alltså anses utmärkande för kvinnors sätt att kommunicera. Men utropstecknets status som det mest förtalade bland skiljetecken rubbas nog inte så lätt. Det är en flåsig gaphals vi talar om som gjord för det militära eller för samtidens råbarkade debatter i kommentarsfält och på Twitter. Jeffries tar i sin artikel upp kriminalförfattaren Elmore Leonard, som sagt att två eller tre utropstecken per hundratusen ord prosa möjligen kan passera, vilket innebär ungefär ett per medellång roman. Fantasyförfattaren Terry Pratchett låter en av sina romanfigurer säga att fler än ett i följd av detta skiljetecken är ett uttryck för en sjuk hjärna, medan F.  Scott Fitzgerald ansåg att den som överhuvudtaget använder det lika gärna kan skratta åt sina egna skämt. Herrarna har nog en poäng, och samtidigt kan utropstecknet som fenomen bevisligen ligga till grund både för litterär intrig och tidlös komedi. I den klassiska komediserien Seinfeld kraschar förhållandet mellan Elaine och hennes författarkille för att han inte använder utropstecken i ett nedskrivet telefonmeddelande om en nyfödd bebis i bekantskapskretsen. Hon tycker att han struntar i hennes vänner, han tycker att hon är lite väl slampig med sina skiljetecken. I ett avsnitt av Sex and the city förvandlas ett utlovat utropstecken till ett frågetecken på omslaget till  New York Magazine, som pryds av en osmickrande bild av huvudpersonen Carrie. Tidningsrubriken Singel och fantastisk? formulerat som en fråga snarare än med utropstecknets sköna självsäkerhet får Carrie att ifrågasätta hela sin sorglösa livsstil. Utropstecknet är alltså ett tecken som både väcker och uttrycker känslor, och känslor får väl generellt sägas ha ganska låg status i vårt samhälle. Men kanske handlar frågan också om att utropstecknets explicita tydlighet ställs mot ett rådande stilideal som upphöjer det vaga och outtalade. I en illustrativ passage i romanen Argonauterna fastnar författaren Maggie Nelson vid de tomma hakparenteser som den inflytelserika författaren Anne Carson gett som skriftliga intervjusvar i en tidning  och som signalerar ett slags tyst och sofistikerad återhållsamhet. Nelson skriver: Åsynen av Carsons hakparenteser fick mig genast att skämmas för min tvångsmässiga drift att lägga korten mer bestämt på bordet. Men ju mer jag tänkte på hakparenteserna, desto mer störde de mig. De tycktes göra en fetisch av det osagda. Utropstecknet lägger verkligen korten bestämt på bordet, och tvingar fram ställningstaganden i en tid när det värsta man kan vara är tvärsäker alldeles oavsett vad man är tvärsäker på. På senare tid har så kallad samtalsaktivism blivit på modet, det vill säga tekniken att genom diskussion och möten försöka motverka polarisering i samhället. Här tycks förmågan att förflytta sig vara viktigare än att syna innehållet i de inte sällan extrema åsikter som genom denna typ av samtal erbjuds en plattform. Rörligheten i ståndpunkter blir närmast ett bevis för ett rörligt intellekt, och då finns inte plats för några rigida utropstecken. All förundran är borta med honom, liksom den kraft som utropstecknet för med sig till det skrivna språket mellan människorna. Men låt oss återvända till känslorna. I den tidiga novellen Utropstecknet skildrar Anton Tjechov en statstjänsteman som vid juletid konfronteras med att han under 40 yrkesår aldrig har använt ett utropstecken: Fördömt! När använder man egentligen utropstecken? Den grammatiskt skolade hustrun får hjälpa till: Vid hälsningar och utrop och vid uttryck för jubel, indignation och ilska, upplyser hon. Den osalige tjänstemannen jagas av sina utropstecken, och ser hur människor omkring honom förvandlas till långa streck med en punkt under. För tänk om han på 40 år inte har upplevt en enda känsla som förtjänat ett utropstecken vad säger det om hans liv? Jag tror eller rättare sagt: jag vet  att det också kan gå åt andra hållet, så att de starkaste av känslor kan kortsluta användningen av detta känslotecken. Den grönländska poeten Naja Marie Aidt beskriver i den prosalyriska romanen Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka om hur sorgen efter hennes vuxna son slog sönder all syntax och begriplighet i hennes formuleringar. inget språk möjligt språk dog med mitt barn, skriver hon i en lång ordmassa helt utan skiljetecken. När mitt eget barn dog hände det något med mina utropstecken, och specifikt med dem. Utropstecknen försvann ur all skriven kommunikation, och har ännu inte återvänt. Det handlar inte bara om brist på glädje och entusiasm, utan om något som kanske står att finna i utropstecknets historiska rötter. I vår äldsta bevarade handledning i användandet av skiljetecken talas det om förundringstecken, eller punctus admirativus. Utropstecknet hör i sitt ursprung alltså hemma inför skapelsens och varats mirakel. Och för den som sett all sådan skönhet i sin nyfödda sons knubbiga ansikte finns ingen förundran kvar på jorden, inte sedan han skickats iväg för gravsättning i en mönstrad pyjamas. All förundran är borta med honom, liksom den kraft som utropstecknet för med sig till det skrivna språket mellan människorna. Annat är det i nattens ordlösa klagan, där utropstecknen kastas mot en tom himmel utan svar. Jag läser Jobs bok i Gamla testamentet, och dess berättelse om mannen som inte bara förlorar sina barn och allt han äger utan också drabbas av svåra sjukdomar. Här finns naturligt nog en hel del förtvivlade utropstecken: Ropa bara! Finns det någon som svarar?, som det står i femte kapitlet. Och lite längre fram: Om jag tänker: 'Det lättar när jag lagt mig, sömnen skall lindra min sorg', då skrämmer du mig med drömmar, förfärar mig med syner, så att jag hellre vill kvävas. Hellre döden än denna plåga! För utropstecknet må vara en flåsig gaphals som skrattar åt sina egna skämt i den politiska polariseringens tid. Men det kan också både i sin närvaro och i sin frånvaro bära på ett möjligt språk för det mänskliga livets yttersta gränser. Kristina Lindquist, kulturskribent Litteratur Naja Marie Aidt: Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka (Wahlström & Widstrand, 2018) Bibeln. Job 5:1, 7:13-15 (2000) Eva-Stina Byggmästar: Barrskogarnas barn (Wahlström & Widstrand, 2014) Stuart Jeffries: The joy of exclamation marks! (The Guardian, 29/4 2009) Maggie Nelson: Argonauterna (Modernista, 2016) Siv Strömquist: Skiljeteckensboken (Morfem, 2013) Anton Tjechov: The exclamation mark (Hesperus classics, 2008)

Sanger og komponist Kira Skov og forfatter Naja Marie Aidt har begge oplevet at miste en af deres allernærmeste og kæreste. I 2015 døde Naja Marie Aidts 25-årige søn Carl, og i 2017 døde Kira Skovs mand, musikeren Nicolai Munch-Hansen. Begge kunstnere har bearbejdet sorgen og tabet i kunstneriske udtryk. Naja Marie Aidt i bogen ‘Har døden taget noget fra dig så giv det tilbage’ og Kira Skov på albummet ‘The Echo of You’. Sammen gæstede de i november 2018 Roskilde Bibliotek til en samtale om sorgen i kunsten.Vært: Anette Øster, Roskilde Bibliotekerne.

Daniel Denciks roman "Nordisk vildt" handler om brødre og kærlighed. Tvillingerne Silas og Elias er kommet på kant med hinanden, da de elsker samme kvinde. Den ene er soldat, selvdestruktiv og jordbunden. Den anden er familiefar og passioneret om kvantefysik og jødisk mystik. Anbefalinger i denne episode: Daniel Dencik, Nordisk vildt. Torben Ulrich, Bolden Øjne, Værens Ben. Lars Hauk, Stars above Ballerup. Kjell Westö, Den svovlgule himmel. Naja Marie Aidt, Har døden taget noget fra dig så giv det tilbage. Daniel Dencik er gæst hos Anne Glad.

Sorgens fem faser har blivit allmängods, men att allt naturligt sörjande måste ske enligt en mall är en myt för vår effektivitetsdyrkande tid. Mats Almegård läser sorgeböcker som ger andra insikter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje dag läser jag i tidningen om klimatkris, ökad fascism och allmän undergångsstämning. För att hålla ångesten borta ägnar jag mig åt överdriven planering. Genom att-göra-listor, pensionssparande och tecknandet av olycksfallsförsäkringar bevarar jag illusionen av kontroll. Jag detaljstyr på jobbet, men också privat. Semesterdestinationer upplevs redan i förväg i datorns street-view-läge. Barnets hämtning och lämning klockas exakt och kroppens förfall tyglas (nåja) på gymmet. I medelåldern är planeringen ofta också symptom på ett existentiellt kontrollbehov. Genom att planera försöker jag tygla livet, forma det som jag vill ha det. Ett fåfängt försök att också tygla döden. Än är jag ingen preppare, jag har heller inte börjat döstäda. Men ge det några år så samlar jag säkert konservburkar och sorterar gamla anteckningsböcker. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Jag ska erkänna att jag faktiskt redan har börjat läsa sorgeböcker för att på så sätt förbereda mig inför den oönskade dag i framtiden då någon i min närhet går bort. I facklitteraturen förekommer ofta Elisabeth Kübler-Ross modell över sorgens fem faser. Ursprungligen formulerades den av den schweizisk-amerikanska läkaren i boken On Death and Dying från 1969 och beskriver där hur patienter som får en dödlig diagnos reagerar. De känslomässiga faser dessa patienter går igenom är enligt Kübler-Ross förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Så småningom har modellen över sorgens faser kommit att appliceras på hur närstående reagerar vid en persons dödsfall. Modellen ger mig rätt sorts trygghet den går att läsa som ett slags att-göra-lista när det värsta har hänt. I Carolina Setterwalls sorgebok Låt oss hoppas på det bästa vänder sig berättaren också till denna modell. I boken skildrar Setterwall hur hon hittar sin sambo Aksel död i sängen på morgonen. Hon lämnas ensam med parets nyfödda barn. För att försöka hantera sorgen lånar berättarjaget böcker om dess fem faser på biblioteket. Men, typiskt för vår tid, inte i syfte att enbart skaffa information. Snarare vill hon snabbspola sig igenom faserna för att komma vidare i livet. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Den amerikanska författaren Joan Didion är inne på ett liknande spår i Ett år av magiskt tänkande där hon skriver om sin sorg efter förlusten av sin livskamrat, författaren John Gregory Dunne. Redan titelns tidsbestämmelse understryker samma vilja att snabbt ta sig igenom sorgens faser för att komma ut på andra sidan. Jag läser fler sorgeböcker: Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv en omskakande, rå skildring av hur det var då hans sambo gick bort i samband med att hon födde parets första barn. Den danska poeten Naja Marie Aidts har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka en poetisk undersökning om att leva vidare efter att hennes son Carl störtade från ett fönster under ett drogrus mot en säker död. Även i dessa böcker återfinns Kübler-Ross faser. Författarna beskriver hur de reagerar med förnekelse och ilska. Jaget i Malmquists bok ifrågasätter allt från vården av hans sambo till hanteringen av begravningen. Aidt vrålar rakt ut som ett djur, och ifrågasätter både Gud och poesin. Malmquist och Setterwall skriver om depression och Didion förhandlar och tänker magiskt i ett fåfängt försök att göra sin livskamrat levande igen.  Ingenstans i böckerna är dock sorgen särskilt logisk. De fem faserna följer inte någon kronologi. Det går inte att beta av dem en efter en för att sedan komma ut på andra sidan, helad och färdig med sorgen. I slutet av Ett år av magiskt tänkande skriver Didion att hon inte vill avsluta året: hon söker en lösning men hittar ingen. Sorg kanske inte låter sig betas av efter en lista? Kontrollpersonen i mig ryser. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer Naja Marie Aidt revolterar mot idén om att sorg är ett arbete som ska utföras. Därmed sätter hon fingret på en del av den kritik som under senare år riktats mot Kübler-Ross-modellen. Kritikerna har påpekat att de fem faserna uppfattats som naturgivna uppgifter som ska utföras efter varandra. När de som sörjer känner att de inte utvecklas eller går framåt i den takt de tror är den rätta då förtvivlar de över att de inte ens kan sörja rätt. Dagens forskare menar snarare att sorgeprocessen är både individuell och föga logisk. Själv beklagade Elisabeth Kübler-Ross mot slutet av sin karriär att hennes modell missförståtts eftersom sorg inte är något som går att förhålla sig till linjärt. Hennes stora gärning var att hon lanserade en förklaringsmodell som hjälper oss förstå vad sorgen består av. Misstaget många gjorde var att tolka fasernas uppbyggnad alltför bokstavligt och allmängiltigt. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer, den tar sig olika uttryck i varje enskilt fall. Den franske filosofen Roland Barthes skriver i sin Sorgedagbok att var och en har sin egen sorgerytm. Efter att hans älskade mamma Henriette gått bort undviker han att resa eftersom det är i vardagens ritualer hemma i lägenheten han finner störst lugn i sin sorg. Tom Malmquist beskriver hur han ber SABH sjukhusansluten avancerad barnsjukvård i hemmet om stöd för att gå på promenad med sitt nyfödda barn eftersom han, trots att han själv vill stanna hemma i lägenheten med sin sorg, ändå inser att barnet måste få komma ut. Naja Marie Aidt gör tvärtom hon kastar sig iväg på en uppläsningsturné genom USA för att det finns något befriande med att konstant vara i farten. Och då Barthes isolerar sig för att det är i ensamheten han kan vara i sin sorg väljer Carolina Setterwall att konstant omge sig av vänner och bekanta som tröstar henne, hjälper henne att ta hand om barnet och sköta praktiska sysslor som både matlagning och begravningsarrangemang. Man anar en genusaspekt i sorgebearbetningen, men det finns också saker som förenar i alla dessa berättelser. Alla skriver självutlämnande, drastiskt och osmickrande om djupt personliga och tragiska händelser. Det finns inget förskönande i hur de framställer sig själva och sina reaktioner. Ingen av författarna försöker framställa sig själv i god dager. Skavanker, fula tankar och det som Roland Barthes kallar akut narcissism en barnslig, smått psykotisk självupptagenhet återfinns i alla dessa skildringar. I alla böcker finns också en acceptans. Men det är inte den acceptans som Kübler-Ross beskrev, där den sörjande ska acceptera att den döde är borta. Det verkar ingen göra. Men alla accepterar de så småningom att sorgen från och med det traumatiska dödsfallet alltid kommer att vara närvarande i livet. Hur lång tid som än passerar. Sorg kan man inte botas från konstaterar Naja Marie Aidt. Roland Barthes refererar till Sisyfos en symbol för det cykliska i sorgen som dagens forskare brukar betona istället för det kronologiska ordnandet av faserna. Jag läser och funderar. Tittar på mina listor; allt detta planerande. Böckerna har gett mig en försmak av den uppslitande sorg som, om jag inte dör först, ofrånkomligen kommer att drabba också mig men den har även gjort det plågsamt tydligt att den då kommer att se annorlunda ut. Vara helt min egen. Och finnas hos mig för alltid, som ett spår av den människa som för alltid är borta. Mats Almegård, journalist   Litteratur Naja Marie Aidt: har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka: Carls bok. Wahlström & Widstrand, Stockholm 2018. Roland Barthes: Sorgedagbok: 26 oktober 1977 15 september 1979. Pequod Press, Malmö 2018. Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande. Atlas, Stockholm 2006. Elisabeth Kübler-Ross: On Death and Dying. Tavistock, London 1970. Tom Malmquist: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Natur & Kultur, Stockholm 2015. Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa. Albert Bonniers förlag, Stockholm 2018.

Dessutom: Är film inte längre bäst på bio utan på musikalscenen? Med en scarf löst knuten runt halsen och med entusiasm för allt som gäller byggnader har Gert Wingårdh tagit arkitekturen in i teverummen. I dagens P1 Kultur berättar han om den omfattande renoveringen av Nationalmuseum i Stockholm och boken "Åtta projekt - från Liljevalchs till Nationalmuseum."   I "Kärlekens Antarktis" berättar hon om ödet för en mördad kvinna som levt i samhällets utkanter. I våras syntes hon vid Sara Danius sida vid en klassisk sorti i Gamla stan. Anneli Dufva har träffat Sara Stridsberg. Per Feltzin har varit på musikal. Flera gånger senaste veckorna. Musikalhösten har nämligen dragit igång och vi konstaterar att filmerna "Ghost", "Broarna i Madison County" och "Så som i himmelen" alla har transformerats till scenen. Vi frågar oss om film inte längre är bäst på bio utan på musikalscenen? Lina Kalmteg har läst "Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka" av Naja Marie Aidt om en son som dog när han var hög och ramlade ut från en balkong på fjärde våningen. Outhärdlig, men vacker prosa. Dagens Obs-essä är signerad Anna Thulin och hon frågar sig: Är alla författare kontorsnissar? Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Minna Grönfors

"Vi ses på söndag", skrev den danska författaren Naja Marie Aidts son Carl i ett sms. Men de sågs aldrig mer. Nu kommer boken som egentligen inte gick att skriva: "Carls bok". Den danska författaren Naja Marie Aidt, född på Grönland, länge bosatt i Danmark och nu med New York som bas, besöker Marie Lundströms studio. Hon är aktuell med boken Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka. Carls bok". Den handlar om sorgen efter hennes 25-årige son Carl som dog i en olycka 2015. Naja Marie Aidt har tidigare skrivit både poesi och prosa och belönades 2008 med Nordiska rådets litteraturpris för novellsamlingen "Babian". Dessutom möter vi Valeria Luiselli, född i Mexiko och numera bosatt i Bronx, USA. Hon slog igenom stort med debutboken "De tyngdlösa" och är nu aktuell på svenska med den svåra andraboken; Historien om mina tänder.  Valeria Luiselli berättar att hon kom över prestationsångesten efter succédebuten, genom att skriva den nya boken i ett konstnärligt samarbete med en juicefabrik. Boken är en burlesk skröna, skriven med Valeria Luiselli egen variant av magiska realism, och handlar om en man som säger sig ha hittat Marilyn Monroes begagnade tänder. Programledare: Marie Lundström Producenter: Fredrik Wadström och Nina Asarnoj

Naja Marie Aidt ble i 2008 tildelt Nordisk råds litteraturpris for novellesamlingen Bavian. Med romandebuten Stein saks papir fra 2012 bekreftet hun sin posisjon som en av Skandinavias fremste forfattere. Da sønnen døde, opplevde Aidt at språket hennes ble borte. Hennes siste utgivelse, som er oversatt til norsk av Trude Marstein, starter da også ut i den altomfattende sorgens språkløshet. I Har døden tatt noe fra deg så gi det tilbake motsetter Aidt seg ideen om at sorg er noe man kan jobbe seg gjennom. Det finnes bare et før og et nå – ingen ambisjoner om at sorgen over sønnen er noe hun kan gjøre seg ferdig med. Hør Aidt i samtale med forfatterkollega Kjersti A. Skomsvold. Arrangementet fant sted på 28. mai 2018.   Litteraturhusets podkast presenterer bearbeidede versjoner av samtaler og foredrag i regi av Stiftelsen Litteraturhuset. Musikk av Apothek.

Naja Marie Aidt begyndte først at lytte til jazz, da hun for tre år siden mistede sin søn, Carl. Vi taler om bogen, hun har skrevet om ham og digtene, der er kommet siden og lytter bl.a. til Kira Skov, Radka Tonef og Nikolaj Hess. Vært: Christina Englund. Foto: Mikkel Tjellesen.

Direkte fra Norsk litteraturfestival. Programledere Cille Biermann og Hans Olav Brenner.

Forfatter Naja Marie Aidt har skrevet bok om sønnen Carl som døde 25 år gammel. I Salongen snakker hun om det aller tristeste, men også om at det fantes en overraskende styrke midt i den ville sorgen. Samtalen er også innom menneskets indre bavian, Ruben Österlund-tolkninger, blodig kjøtt over alt på Grønland OG mulighet til å vinne boka hennes: Har døden tatt noe fra deg, så gi det tilbake.

Den danske forfatteren Naja Marie Aidt mistet seg selv og språket sitt da sønnen døde brått. Nå har hun skrevet om sorgen – og det er blitt en bok med kvaliteter langt ut over det terapeutiske. I denne sendingen anmelder vi også tyske Jenny Erpenbecks nye roman og Arne Svingens ungdomsbok Midt i svevet. I serien Krimvakta spør Leif Ekle og Terje Thorsen: Hva er egentlig krim?

Line Knutzon er aktuel med bogen 'Camille Clouds brevkasse'. Karakteren Camille Cloud dukkede første gang op i ‘Frit Flet’, den anmelderroste bog som Knutzon skrev i fællesskab med Mette Moestrup og Naja-Marie Aidt. Sidenhen har hun haft en spalte i Weekendavisen, hvor hun jævnligt er kommet med ubrugelige råd.Nu har Camille Cloud altså fået sin egen bog. Den er sjov. Men Knutzon skriver ikke for at være sjov. For hende er Camille og brevkasseformen en måde og en form at samtale om, hvad det vil sige at være menneske.Vært: Jes Stein PedersenRedaktion: Sille Westphal, Kathrine Wadsholt og Hanne Budtz-JørgensenJingle: Peter Kristian Sejersbøl

I denne episoden kan du høre de danske forfatterne Naja Marie Aidt, Line Knutzon og Mette Moestrup snakke om og lese fra felleboka Frit flæt. Samtalen ble ledet av feminist og journalist Helle Vaagland, og fant sted 30. januar 2015.   Litteraturhusets podkast presenterer bearbeidede versjoner av samtaler og foredrag i regi av Stiftelsen Litteraturhuset. Musikk av Apothek. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Søndagsstemning. Spændende gæster. Gode historier. Jazz & Co leverer det hele til din formiddagskaffe, morgensmoothie og reparationsbajer. Hver søndag inviterer vært Niels Christian Cederberg en kendt gæst i studiet. Skuespillere, tv-værter, rockmusikere, politikere, forfattere og andet godtfolk tager en stak yndlingsplader med under armen og fortæller om deres forhold til jazz. www.dr.dk/p8jazz (Sendt første gang 3. september 2017).

I vilken tonart klingar en romanfigur? Hur låter ett bildkonstverk? Möt nordiska litteraturpristagaren Naja Marie Aidt i Köpenhamn och konstnärsparet Olga Bergmann och Anna Hallin i Reykjavik. 2008 fick författaren Naja Marie Aidt Nordiska Rådets litteraturpristagare för novellsamlingen Bavian. Hon är en produktiv författare, med många utgivna böcker: noveller, dramatik, barnböcker och diktsamlingar. I programmet läser hon ur sin åttonde och mycket kritikerrosade diktsamling Poesibok. Aidt föddes på Grönland av danska föräldrar och har bott i Köpenhamn sedan hon var sju år. 2005, då vi firade att det var 200 år sedan författaren H C Andersen föddes, skrev Naja Marie Aidt en sångtext till en av H C Andersens nattliga drömmar, Min rasande häst. Den handlar om rädsla, vilket H C Andersen var väl förtrogen med. -Hjärtat är en häst som trofast travar genom livet. Hon uppfattar språket som musik och berättar om hur musiken påverkar hennes skrivprocess. Hon lyssnar på Bachs Matteuspassion när hon skriver. - Det skapar en harmoni i mig och de kreativa slussarna öppnas. Orden flyter lättare, förklarar Naja Marie Aidt.   I Reykjavik möter vi de två samlevande och samarbetande konstnärerna Olga Bergmann och Anna Hallin. Anna Hallin är skulptör, tecknare, animatör och fotograf. Hon  tecknar till Vektormusik. LUMPYDiversity är en animerad videofilm av Anna Hallin. Här möter oss ett musiklandskap befolkat av de märkligaste organismer tecknade med tusch i en mild färgskala. Atmosfären är meditativ, minimalistisk, ren och avskalad. Men strax under ytan vibrerar det av psykologisk spänning mellan fantasifigurerna. Lumpy Diversity: http://this.is/ahallin/animations_lumy.html   Olga Bergmann är bildkonstnär och studerade under många år klassiskt piano i Reykjavik. Hon valde dock bort musiken för bildkonsten, men i en av sina konstvideofilmer, TIMELAPSE, spelar hon en liten egenkomponerad vals. I videon konstruerar Olga Bergmanns en slags tidsmaskin för att skapa en illusion av ett släktmöte i ett tidlöst rum. Olga Bergmann söker efter spår av en släkting i USA, skådespelerskan, sångerskan och musikalstjärnan Judith Tuwim, senare Judy Holliday. Judy Holliday är en av artisten Madonnas största förebilder. Judy Holliday spelade bl a in plattan Holliday with Mulligan tillsammans med orkesterledaren och barytonsaxofonisten Gerry Mulligan, som var en av hennes nära vänner. 1950, 29 år gammal, fick Judy Holliday en Oscar som bästa skådespelerska för sin roll i filmkomedin Born Yesterday. Hon knep Oscarstatyetten från både Bette Davies i All about Eve och Gloria Swanson i Sunset Boulevard. Olga Bergmann bygger också en kosalong ute i en hage på Island. Hennes alter ego, Doctor B, sitter i gräset med förstoringsglas och pincett. Han dissikerar komockan i och fotograferar flitigt. Ur högtalare där i kohagen strömmar toner från svenske tenoren Jussi Björling. Kossorna gillar det!   Spellista: Santa Maria (Del Buen Ayre) Philippe Cohen-Solal, Eduardo Makaroff, Christoph H Müller Queremos Paz Gotan Project La Revancha del Tango Ya Basta     YAB 013 cd   Marsik valsen Olga Bergmann Privat inspelning Olga Bergmann, piano.   Min Rasande Häst Musik: Nikolaj Nørlund. Text: Naja Marie Aidt Cecilia Nordlund, sång. M fl Andersens Drømme Auditorium trbl 113           Wahrlich, du bist auch einer von denen J S Bach Gustav Leonhardt, dir. Tölzer Knabenchoir. La Petite Bande Bach: St Matthew Passion Disc 2 Deutsche harmonia mundi RD77848                     Komm, süsses Kreuz J S Bach Gustav Leonhardt, dir. Tölzer Knabenchoir. La Petite Bande Bach: St Matthew Passion Disc 3 Deutsche harmonia mundi RD77848   Erbarme dich J S Bach Gustav Leonhardt, dir. Tölzer Knabenchoir. La Petite Bande Bach: St Matthew Passion Disc 2 Deutsche harmonia mundi RD77848                     Aus Liebe will mein Heiland sterben J S Bach Gustav Leonhardt, dir. Tölzer Knabenchoir. La Petite Bande Bach: St Matthew Passion Disc 2 Deutsche harmonia mundi RD77848   Courante Svit För Violoncell Solo Nr 5 C-Moll Bwv 1012 J S Bach Torleif Thedéen Six Suites for Solo Cello BIS CD-803/804   Wir setzen uns mit Tränen nieder J S Bach Gustav Leonhardt, dir. Tölzer Knabenchoir. La Petite Bande Bach: St Matthew Passion Disc 3 Deutsche harmonia mundi RD77848   Tomaszow Zygmunt Konieczny Ewa Demarczyk vocal. Polish Radio Orchestra directed by Stefan Rachon Spiewa Piosenki Zygmunta Koniecznego Muza Polskie Nagrania SX 0318   WHAT'S THE RUSH MULLIGAN, GERRY (C) HOLLIDAY, JUDY (A) JUDY HOLLIDAY (SÅNG) MULLIGAN, GERRY /BSAX SAMT/ (ORK) Holliday with Mulligan DRG Inspelad: USA  1961   LumpyDiversity Thomas Ahlmark och Kristoffer Jørgensen Privat inspelning Vektormusik: Thomas Ahlmark och Kristoffer Jørgensen   Du Är Min Hela Värld - Dein Ist Mein Ganzes Herz/LEENDETS LAND/DAS LAND DES LÄCHELNS: NR 11  /AKT 2 FRANZ LEHAR JUSSI BJÖRLING (TEN). Orkester.                        Jussi Bjorling-Operetta and Song, Vol.II

»Death is real / Someone's there and then they're not / And it's not for singing about / It's not for making into art«Sådan lyder det på Mount Eeries nye album 'A Crow Looked at Me', som han udgav efter at have mistet sin hustru efter kort tids sygdom. Og selv om han synger, at døden ikke er noget, man kan lave kunst om, så gør han og mange andre store kunstnere netop det.Når Nick Cave, David Bowie, Mount Eerie, Naja Marie Aidt og Marie Gerhardt synger og skriver om døden og sorgen og meningsløsheden, så gør de det muligt for alle os andre at tage del i den erfaring, det er at miste. Kunsten giver os alle sammen et sprog for at tale om døden, som ellers kan være rimelig svær at tale om.I denne uges Poptillæg handler det om sorgen ved at miste, og hvordan den sorg kan blive til smuk og vedkommende kunst. Vi taler om, hvordan det føles at gå ind i et værk om et andet menneskes private sorg, om død overhovedet stadig er et tabu, og om døden bliver noget helt andet i en nær science-fiction fremtid.Panelet kommer også med en lang række smukke og tankevækkende værker, du kan kaste dig over, hvis du har trang til at mærke lidt vemodighed i hjertet.Ugens panel: Line Miller, litterær forlagsredaktør på Politiken; Lone Nikolajsen, kulturskribent på Information; Simon Lund, musikredaktør på PolitikenVært: Lucia OdoomRedaktion: Lucia Odoom, Christine Runøe, Astrid Skov og Mikkel Vuorela

Politikens Frit Flet-pris går i år til forfatter Louis Jensen, som begyndte sin enestående og firkantede udgivelsesserie i 1992 og som nu afslutter livsværket så smukt, at man får lyst til at starte forfra. Hør ham i denne uges Bogfolk.I Bogfolk har vi længe fulgt de 7 nominerede til Politikens Litteraturpris 2016. En pris, som engagerer mange tusind læsere i afstemningen om, hvilket værk, der skal belønnes med æren og med 200.000 kr. Prisen er de seneste år gået til forfattere som Yahya Hassan, Jens Andersen, Maria Gerhardt og i år Merete Pryds Helle. Men også andre fremragende bøger lever et mere stille liv og får - trods indlysende kvaliteter - ikke altid den opmærksomhed, de fortjener. Derfor indførte vi her på avisen i 2015 den såkaldte Frit Flet-pris, som tager navn efter det originale bogværk om sammenhængen mellem litteratur og liv, ’Frit Flet – Fællesbogen’ (FFF) af Naja Marie Aidt, Line Knutzon og Mette Moestrup.Politikens Frit-Flet-pris går i år til forfatteren Louis Jensen for bogen 'Der er ingen ende – altid en ny historie' - et eksperimenterede og nytænkende værk, som belønnes med æren og 50.000 kroner.I denne uges Bogfolk kan du høre Jes Stein Pedersen i samtale med Louis Jensen om de mange firkantede fortællinger, som er blevet trykt som små firkanter i de blanke siders gyldne snit. Louis Jensen fortæller om begyndelsen på værket for 24 år siden, om de 1.001 firkanter, som han har sendt ud i livet, om arbejdsprocessen, tankerne og den evindelige begyndelse - for med Louis Jensen kan man altid starte forfra.Medvirkende: Louis JensenVært: Jes Stein PedersenRedaktion: Jes Stein Pedersen, Hanne Budtz-Jørgensen, Silke Fensman og Mikkel Vuorela

Mette Moestrup og Naja Marie Aidt fortæller om deres fælles digtsamling 'Omina', og besvarer spørgsmål fra det fremmødte publikum. Omina er stærke og dunkle varselsdigte, der kredser om amazonen som figur. Omina er flertalsform af det latinske omen, som også findes på dansk. Et omen er et varsel eller tegn. Naja Marie Aidt og Mette Moestrup har arbejdet på digtsamlingen sammen siden 2014. Dagen efter udgivelsen optrådte de på Hovedbiblioteket. Kulturformidler Daniel Rastèn fra Københavns Hovedbibliotek introducerer. Lån bogen Lån ebogen  Lyt til lydbogen  på Københavns Biblioteker

»Bob Dylan er original, fordi han skriver oven på andre traditioner. Han er selve den inkarnerede intertekstualitet, « forklarer Kim Skotte i denne uges Bogfolk.Men er hans sangtekster egentlig litteratur? Det spørger Jes Stein Pedersen Kim Skotte og Henrik Vesterberg om i denne uges Bogfolk, som stiller skarpt på Bob Dylans litterære potentiale og betydning.Og så er hele verden i øjeblikket optaget af den amerikanske præsidentvalgkamp. Det gælder også den amerikanske forfatter J.D. Vance, som i bogen ’Hillbilly Elegy’ undersøger utilfredsheden i det hvide, amerikanske proletariat, der støtter Donald Trump. Thomas Bredsdorff har læst bogen, og forklarer, hvilke idépolitiske strømninger, der støder sammen i valgkampen.Til sidst i programmet skal vi også omkring om Naja Marie Aidt og Mette Moestrups nye digtsamling 'Omina', som Kizaja Ulrikke Rouhe-Mogensen finder rasende affektfuld.Gæster i studiet: Kim Skotte, Henrik Vesterberg, Thomas Bredsdorff og Kizaja Ulrikke Routhe-Mogensen Vært: Jes Stein Pedersen I redaktionen: Jes Stein Pedersen, Silke Fensman, Katrine Hornstrup Yde og Hanne Budtz-Jørgensen.

Creator of the Fiona Griffiths crime series   Interview starts at 12:44 and ends at 37:59   Whoever heard of a retailer offering 70 percent royalty? It's never happened before. How's that not a good thing for authors? So I just think the Authors United group are bananas, quite frankly. And I think there is increasingly a swell of opinion among authors—not amongst yet among the more traditional structures—but there is a sort of side movement thinking, “Hang on. Amazon actually offers us quite a lot.    News “The Rise of Phone Reading” by Jennifer Maloney at The Wall Street Journal - August 12, 2015   Tech Tips Kindle software updates Falling Upward: A Spirituality for the Two Halves of Life by Richard Rohr   Interview with Harry Bingham1. Talking to the Dead2. Love Story, With Murders3. The Strange Death of Fiona Griffiths 4. This Thing of Darkness The Writers' Workshop Cotard's Syndrome (Wikipedia)Review of This Thing of Darkness by John Cheal at Crime Review - July 4, 2015   Content “The Best Romances of August” by Adrian Liang at The Amazon Book Review - August 7, 2015 “10 Best Novels by Poets” by Naja Marie Aidt at Publishers Weekly - August 7, 2015   Next Week's Guest Jason Snell   Music for my podcast is from an original Thelonius Monk composition named "Well, You Needn't." This version is "Ra-Monk" by Eval Manigat on the "Variations in Time: A Jazz Persepctive" CD by Public Transit Recording" CD.    Please Join the Kindle Chronicles group at Goodreads!

Thomas ejer en papirforretning, hvor skønhed og æstetik fylder mere end bundlinjen. Da hans far dør, bliver hans liv fuld af kontante typer, angst og glasskår, men også spænding og fascination. Langsomt bliver Thomas en anden mand. Naja Marie Aidt fortæller om sin roman "Sten saks papir". Tilrettelæggelse: Anne Kjær. (Genudsendelse fra torsdag).

I Forfatterforeningens Røde Sofa i Cafe Retro i København sad for nylig Naja Marie Aidt, 50-årig forfatter med en stribe af roste og prisbelønnede bøger bag sig: først og fremmest digte og noveller, men også dramatik. Hendes seneste bog er en roman, hendes første. Den hedder ”Sten, saks, papir” og det er hovedsageligt den, som interviewet kommer til at handle om.

Klang! 1 I vilken tonart klingar en romanfigur? Hur låter ett bildkonstverk? Vilken efterklang har en misshandelsscen i en film? Nordiska Rådets litteraturpristagare, danska författaren Naja Marie Aidt medverkar. -Hjärtat är en häst som trofast travar genom livet. Hon uppfattar språket som musik och berättar om hur musiken påverkar hennes skrivprocess. Vi möter även konstnärsparet Anna Hallin och Olga Bergmann i Reykjavik. Anna Hallin tecknar till Vektormusik och Olga Bergmann byggde en kosalong ute i en hage på Island. Kossorna lyssna på Jussi Björling. Producent, manus och produktion: Birgitta Tollan.

Biblioteket med Bokcirkeln. Intervju med författaren Naja Marie Aidt. Producent: Ulla Strängberg. I Bokcirkeln träffas författarna Leif GW Persson, Agneta Klingspor och poeten Anna Hallberg för tredje gången och kastar sig över andra boken i Cora Sandels Alberte-trilogi: Alberte och friheten. Ämnet för dagen är Kärlek. Cirkelledare är Marie Lundström. Biblioteket har träffat den danska författaren Naja Marie Aidt som fick Nordiska Rådets pris  2008 för novellsamlingen Babian. Det är en samling mörka noveller som ger en bild av det samtida Danmark på toppen av den ekonomiska högkonjunkturen. På  en rå och  precis prosa skildrar hon  stressen, självupptagenheten, kroppsfixeringen och våldet.  Aidt ville undersöka  hur det kunde komma sig att  så många kände sig pressade när de hade det så gott materiellt ställt. Den öppna rasismen under Pia Kjaersgaard  fick henne att fundera över varför överflödet inte ledde till generositet mot andra. Ulla Strängberg mötte en författare som gärna talar politik, men som allra helst skriver poesi. I Bokcirkeln har författarna Leif GW Persson, Agneta Klingspor och poeten Anna Hallberg nu läst halva Cora Sandels Alberte-trilogi. Ämnet för dagen är kort och gott kärlek. Cirkelledare: Marie Lundström.