Podcasts about hjalmar gullberg

UPPLÄSNING: Emil Almén Önskad av Bernt i Mjölby. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Människors möte” av Hjalmar GullbergDIKTSAMLING: Att övervinna världen (Norstedts, 1937)MUSIK: Ethel Smyth: Adagio con moto ur Stråkkvintett E-durEXEKUTÖR: Mannheimkvartetten

Ur Dikter över en brusten trädgård. Första rad: Men ej ens UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Dikter över en brusten trädgård (Norstedts 1957)MUSIK: Petrus Dillner: MeditationEXEKUTÖR: Trio Törn

Ur Avesta jernverk. Första rad: Vägen är där himlen UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Avesta jernverk (Edition Tegnér, 2022)MUSIK: Olav Luksengård Mjelva: DeliveranceEXEKUTÖR: Lodestar trio

Mätningar UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Potatisätarna (Norstedts, 1963)MUSIK: Karen Tanaka: Blue whaleEXEKUTÖR: Signe Bakke, piano

Ur Mitt i natten, glädjens hundar. Första rad: Till mina hundar UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Mitt i natten, glädjens hundar (Norstedts 1962)MUSIK: Jacques Ibert: AriaEXEKUTÖR: Emmanuel Pahud, flöjt och Eric le Sage, piano

Ur Fåradingar. Första rad: Sök efter föremålen UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Fåradingar (Norstedts, 2022)MUSIK: Trad från Sverige: Andlig visa (efter Olof Jönsson)EXEKUTÖR: Göran Månsson & friend

Ur Fåradingar. Första rad: Jag har lagt det någonstans UPPLÄSNING: Nils-Åke Hasselmark Så debuterar en diktare!, utropade en kritiker 1957 när den 23-årige Nils Åke Hasselmark, som då redan hunnit arbeta som sjöman och dykare, gav ut sin första diktsamling Dikter över en brusten trädgård på Norstedts. Hjalmar Gullberg var hans lektör. I tät följd gav Hasselmark ut ett antal diktsamlingar som kännetecknades av djärvt bildskapande, visionär blick och existentiell förundran. I många år var han bosatt på en ö i Stockholms skärgård, och havet är ett motiv som färgar hans poesi. 1985 tilldelades Hasselmark Sveriges Radios lyrikpris.  65 år efter debuten och efter ett antal böcker utgivna på mindre förlag återkom Hasselmark med den kritikerrosade samlingen Fåradingar 2022. De starkt koncentrerade dikterna rymmer blixtbelysta betraktelser över livet och döden. I en recension i Svenska Dagbladet kallar Ulf Eriksson författaren en levande legend och i Dagens Nyheter hoppas Gabriel Itkes-Sznap att denna enastående vackra bok leder till att han uppmärksammas mer intensivt på nytt. Själv förklarar Hasselmark: Det finns en tanke i att närma sig verkligheten poetiskt det är att försöka se verkligheten. Den är inte så genomskinlig som man tror.DIKTSAMLING: Fåradingar (Norstedts, 2022)MUSIK: Ernest Bloch: Andra satsen, Chanty, ur Poems of the seaEXEKUTÖR: London symphony orchestra, Dalia Atlas, dirigent

Uppläsare: Lena Granhagen (inspelning ur SR:s arkiv) Diktsamling: Sonat (Norstedts, 1929)MUSIK: Trad. från Tyskland: Det är en ros utsprungenEXEKUTÖR Mats Bergström, gitarr

Om du sjunger i kör har du förmodligen sjungit Förklädd gud Sveriges mest älskade verk, med musik av Lars-Erik Larsson och text av Hjalmar Gullberg. Det skrevs för radiopubliken och sändes första gången 1940. Förklädd gud kom till under brinnande världskrig, i en tid då radions uppdateringar från Europa fyllde hemmen och behovet av tröst var stort. Över 80 år senare fortsätter verket att påverka människor. Men vad är det som gör det så speciellt?Följ med på en resa i Förklädd guds värld, från första tonen och ordet till de sista. Finns originalnoterna och uruppförandet kvar i radioarkiven? Och hur är det att sätta upp Förklädd gud under pandemin?I programmet medverkar kulturjournalisten Camilla Lundberg, Mark Levengood, sopranen Charlotta Huldt Ramberg, barytonen Marcus Jupither, körledaren för Con Brio-kören Liselotte Öhman och Jockum Ripma, samt Sveriges Radios medarbetare Fredrik Rådström och Claes Hollander.En P2 dokumentär från 2022 av Antonio de la Cruz.

Lysistrate har tröttnat på kriget mellan Sparta och Aten. Tillsammans med kvinnorna inleder hon en sexstrejk och tar makten över statsfinanserna. Utan fred blir det inga pengar och inga ligg! Aristofanes komedi tillhör en av de mest spelade grekiska dramerna. Handlingen utspelar sig i Aten, 411 f Kr, folket lider och landet är på väg mot ruinens brant.Lyssna och ladda ner fram till 30 juni 2023.Lysistrate av AristofanesÖversättning: Hjalmar Gullberg och Ivar HarrieRadioarrangemang: Claes HooglandI rollerna: Lysistrate Ulla Sjöblom, Kleo Gun Arvidsson, Myrrhine Jane Friedmann, Lampito från Sparta Eva Ström-Aastorp, Damkårens ordförande Kerstin Tidelius, Polischef i Athen Tore Lindwall, Kinesias Jan-Olof Strandberg, Statsministern i Aten Olle Florin, Minister från Sparta Rolf SandMedlemmar i Damkåren: Dagmar Bentzen, Lena Brogren, Monica Ekberg och Gisela Rinman Medlemmar i Farbrödernas manskör: Björn Berglund, Arne Nyberg, Carl-Magnus ThulstrupManskörens dirigent Håkan JahnbergKompositör: Sten Broman Arr. Musikalisk ledning: Erik JohnssonRegi: Keve HjelmFrån 1959.

Om du sjunger i kör har du förmodligen sjungit Förklädd gud Sveriges mest älskade verk, med musik av Lars-Erik Larsson och text av Hjalmar Gullberg. Det skrevs för radiopubliken och sändes första gången 1940. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Förklädd gud kom till under brinnande världskrig, i en tid då radions uppdateringar från Europa fyllde hemmen och behovet av tröst var stort. Över 80 år senare fortsätter verket att påverka människor. Men vad är det som gör det så speciellt? Följ med på en resa i Förklädd guds värld, från första tonen och ordet till de sista. Finns originalnoterna och uruppförandet kvar i radioarkiven? Och hur är det att sätta upp Förklädd gud under pandemin?I programmet medverkar kulturjournalisten Camilla Lundberg, Mark Levengood, sopranen Charlotta Huldt Ramberg, barytonen Marcus Jupither, körledaren för Con Brio-kören Liselotte Öhman och Jockum Ripma, samt Sveriges Radios medarbetare Fredrik Rådström och Claes Hollander.En dokumentär från 2022 av Antonio de la Cruz.

Om du sjunger i kör har du förmodligen sjungit Förklädd gud Sveriges mest älskade verk, med musik av Lars-Erik Larsson och text av Hjalmar Gullberg. Det skrevs för radiopubliken och sändes första gången 1940. Förklädd gud kom till under brinnande världskrig, i en tid då radions uppdateringar från Europa fyllde hemmen och behovet av tröst var stort. Över 80 år senare fortsätter verket att påverka människor. Men vad är det som gör det så speciellt? Följ med på en resa i Förklädd guds värld, från första tonen och ordet till de sista. Finns originalnoterna och uruppförandet kvar i radioarkiven? Och hur är det att sätta upp Förklädd gud under pandemin?I programmet medverkar kulturjournalisten Camilla Lundberg, Mark Levengood, sopranen Charlotta Huldt Ramberg, barytonen Marcus Jupither, körledaren för Con Brio-kören Liselotte Öhman och Jockum Ripma, samt Sveriges Radios medarbetare Fredrik Rådström och Claes Hollander.En dokumentär från 2022 av Antonio de la Cruz.

Uppläsare: Lena Granhagen (inspelning ur SR:s arkiv) Diktsamling: Sonat (Norstedts, 1929)MUSIK: Trad. från Tyskland: Det är en ros utsprungenEXEKUTÖR Mats Bergström, gitarr

Uppläsning: Johan Gry Önskad av Gunilla Rinaldo, Helsingborg Diktsamling: "Att övervinna världen,1937MUSIK Anonymus: Ave preciosa gemmaEXEKUTÖR Daedalus

Dikt: Bara de riktiga orden Uppläsning: Hjalmar Gullberg (ur SR:s arkiv) Från 1930-talet och decennierna framåt låg det varje jul i många svenska hem en ny diktsamling av Hjalmar Gullberg under granen. Han var en av 1900-talets mest lästa och älskade svenska poeter. Hjalmar Gullberg debuterade 1927 och gav ut ett tiotal diktsamlingar. Flera av hans dikter är tonsatta; mest känd är Lars-Erik Larssons tonsättning av Förklädd gud, i många år ett av de mest framförda svenska körverken. I sommar är det sextio år sedan han dog, 63 år gammal,  och hans förlag, Norstedts, uppmärksammar detta genom att ge ut alla hans dikter på nytt i en samlingsvolym. Diktsamling: "Ögon, läppar  (1959) Omtryckt i "Hjalmar Gullberg. Dikter." (2021) MUSIK Peter Tjajkovskij: Smert EXEKUTÖR Takako Nishizaki, violin, Queenslands symfoniorkester, Peter Breiner, dirigent

Dikt: "Det finns en sjö och sedan aldrig mera" Uppläsning: Hjalmar Gullberg (ur SR:s arkiv) Från 1930-talet och decennierna framåt låg det varje jul i många svenska hem en ny diktsamling av Hjalmar Gullberg under granen. Han var en av 1900-talets mest lästa och älskade svenska poeter. Hjalmar Gullberg debuterade 1927 och gav ut ett tiotal diktsamlingar. Flera av hans dikter är tonsatta; mest känd är Lars-Erik Larssons tonsättning av Förklädd gud, i många år ett av de mest framförda svenska körverken. I sommar är det sextio år sedan han dog, 63 år gammal,  och hans förlag, Norstedts, uppmärksammar detta genom att ge ut alla hans dikter på nytt i en samlingsvolym. Diktsamling: Dödsmask och lustgård (1952) MUSIK Le Sieur de Machy: Sarabande ur Gambasvit d-moll EXEKUTÖR Paolo Pandolfo, viola da gamba

Dikt: "Och den fågel" Uppläsning: Hjalmar Gullberg (ur SR:s arkiv) Från 1930-talet och decennierna framåt låg det varje jul i många svenska hem en ny diktsamling av Hjalmar Gullberg under granen. Han var en av 1900-talets mest lästa och älskade svenska poeter. Hjalmar Gullberg debuterade 1927 och gav ut ett tiotal diktsamlingar. Flera av hans dikter är tonsatta; mest känd är Lars-Erik Larssons tonsättning av Förklädd gud, i många år ett av de mest framförda svenska körverken. I sommar är det sextio år sedan han dog, 63 år gammal,  och hans förlag, Norstedts, uppmärksammar detta genom att ge ut alla hans dikter på nytt i en samlingsvolym. Diktsamling: "Ögon läppar" (1959) MUSIK Edward Elgar: Sospiri EXEKUTÖR Natalie Clein, cello, Liverpools filharmoniska orkester, Vernon Handley, dirigent

Dikt: "Efterlyses" Uppläsning: Hjalmar Gullberg (ur SR:s arkiv) Från 1930-talet och decennierna framåt låg det varje jul i många svenska hem en ny diktsamling av Hjalmar Gullberg under granen. Han är en av 1900-talets mest lästa och älskade svenska poeter. Han gav ut ett tiotal diktsamlingar. Flera av hans dikter är tonsatta; mest känd är Lars-Erik Larssons tonsättning av Förklädd gud, i många år ett av de mest framförda svenska körverken. I sommar är det sextio år sedan Hjalmar Gullberg dog, 63 år gammal,  och hans förlag Norstedts uppmärksammar detta genom att ge ut alla hans dikter på nytt i en samlingsvolym. Diktsamling: "Andliga övningar" (1932) MUSIK Lars Gullin: Merlin EXEKUTÖR Lars Gullin med band

Dikt: ur "Förklädd gud" 1a rad: Än vandrar gudar på denna jord Uppläsning: Hjalmar Gullberg (ur SR:s arkiv) Från 1930-talet och decennierna framåt låg det varje jul i många svenska hem en ny diktsamling av Hjalmar Gullberg under granen. Han var en av 1900-talets mest lästa och älskade svenska poeter. Hjalmar Gullberg debuterade 1927 och gav ut ett tiotal diktsamlingar. Flera av hans dikter är tonsatta; mest känd är Lars-Erik Larssons tonsättning av Förklädd gud, i många år ett av de mest framförda svenska körverken. I sommar är det sextio år sedan han dog, 63 år gammal,  och hans förlag, Norstedts, uppmärksammar detta genom att ge ut alla hans dikter på nytt i en samlingsvolym. Diktsamling: "Kärlek i tjugonde seklet" (1933) Omtryckt i "Hjalmar Gullberg. Dikter." (2021) MUSIK Lars-Erik Larsson: Förspel till Förklädd gud EXEKUTÖR Kungliga filharmoniska orkestern, Gustaf Sjökvist, dirigent

Dikt: Kyssande vind Uppläsning: Hjalmar Gullberg (ur SR:s arkiv) Från 1930-talet och decennierna framåt låg det varje jul i många svenska hem en ny diktsamling av Hjalmar Gullberg under granen. Han är en av 1900-talets mest lästa och älskade svenska poeter. Han gav ut ett tiotal diktsamlingar. Flera av hans dikter är tonsatta; mest känd är Lars-Erik Larssons tonsättning av Förklädd gud, i många år ett av de mest framförda svenska körverken. I sommar är det sextio år sedan Hjalmar Gullberg dog, 63 år gammal,  och hans förlag Norstedts uppmärksammar detta genom att ge ut alla hans dikter på nytt i en samlingsvolym. Diktsamling: "Kärlek i tjugonde seklet" (1933) Omtryckt i "Hjalmar Gullberg. Dikter." (2021) MUSIK Adam Carse: Heartache EXEKUTÖR Avril Piston, viola, Shamonia Harpa, piano

Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det, sägs det. Men historien och kulturarvet kan användas till mycket och allt är inte gott. Författaren Willy Kyrklund fick den klassiska bildningen med modersmjölken, men hans inställning till den förändrades av kriget. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Om du har läst Odyssén minns du antagligen inte Elpënor, en av det arkaiska hjälteeposets många mindre heroiska bifigurer som glimtar fram några gånger under den långa irrfärden över havet från Troja i Mindre Asien till Ithaka vid Hellas västra kust. Elpënor är en av Odysseus meniga män, och dyker upp första gången i åttonde sången när han bakfull och yrvaken ramlar ner från ett tak och bryter nacken, sedan i den elfte när den mångförslagne Odysseus träffar på honom i dödsriket, dit hjälten har nedstigit i sällskap med den blinde siaren Teiresias. Enligt Homeros ska Elpënor vid det tillfället ha "pladdrat mycket" och bett Odysseus om att få en hederlig begravning. Det får han, och med det är han ute ur historien. Den arme Elpënor får aldrig återse sitt Ithaka, och just som en av de skugglika och bortglömda gestalterna i eposets marginaler är det han lyfts fram i Willy Kyrklunds roman från 1986. Eller vad man nu ska kalla den; Elpënor är en av Kyrklunds vackraste och märkligaste böcker, därtill den kanske mest politiska ja, om man nu alls kan tala om politik i detta författarskap, som så i grunden motsatte sig alla ideologiska program. Kyrklunds Elpënor är allt "Odyssén" inte är, antiheroisk, sorgsen och skeptisk. En motodyssé kort sagt Elpënor har dragits med i det trojanska kriget i ungdomligt oförstånd och nu vill han bara hem, för att äntligen få börja leva sitt verkliga liv, sitt fredsliv. Den storskrävlande hjältens episka överdrifter ger han inte mycket för. Bokens antiheroism syns också i formen Kyrklund undviker den homeriska hexametern och skriver sin berättelse dels på prosa, dels på elegiskt distikon, ett versmått som under antiken bara användes för gravskrifter och sorgekväden. Därmed visade detta antika arv, som Kyrklund såg det, sitt rätta ansikte Det finns en konkret historisk bakgrund till detta ställningstagande. Litteraturvetaren Thomas Sjösvärd citerar i sin bok om "Willy Kyrklund och det grekiska", En himmel av sten, ett föredrag som Kyrklund höll 1987, kallat Tal till grekvänner, där han berättade om sitt förhållande till den klassiska grekiska kulturen och det grekiska språket. Kyrklund föddes 1921 och växte upp i en svensktalande familj i Finland, i ett land där såren efter inbördeskriget fortfarande låg öppna och i en borgerlig miljö där de klassiska språken och kulturerna var en självklar del av utbildningen. När andra världskriget bröt ut var han knappt tjugo år gammal och fick uppleva hur det klassiska antika arvet engagerades i den ideologiska kampen. "Åter stod striden vid Thermopyle", skriver han: "Finlands folk hand i hand med storebror Tyskland skulle försvara den västerländska civilisationen mot anstormande ryska horder.// Under den store ledaren Adolf Hitler skulle civilisationen segra och barbarerna tvingas på knä." Därmed visade detta antika arv, som Kyrklund såg det, sitt rätta ansikte, och hans författarskap formades enligt Sjösvärd mycket som en kamp för att göra upp med och återerövra det. Mot myternas idealism odlade han konsekvent en antimytisk realism, men också ett intresse för östliga språk och kulturer som han såg som ett led i samma arbete. Kyrklund studerade ryska och kinesiska, arabiska, persiska och sanskrit och gestaltade sina intryck i originella skapelser som boken om den kinesiske vishetsläraren Mästaren Ma, den iranska reseskildringen Till Tabbas, eller collageromanen Polyfem förvandlad, där grekisk och vedisk mytologi får korsbefrukta varandra. Frågan hur det grekiska påverkade Willy Kyrklund kan alltså inte besvaras utan följdfrågan, hur Willy Kyrklund påverkade det grekiska. Just denna ömsesidiga påverkan, denna evigt dubbla rörelse är förstås det som driver litteraturhistorien framåt. I Sverige har den klassiska grekiska kulturen varit en helt avgörande motor i den utvecklingen, från Georg Stiernhielms prunkande hexameter i Hercules, över Viktor Rydberg och Vilhelm Ekelund till modernistiska poeter som Hjalmar Gullberg och Gunnar Ekelöf, fram till nutida författare som Lotta Lotass, Jesper Svenbro och Theodor Kallifatides. I Slaget om Troja låter Kallifatides hedersvåldet i Iliaden utspela sig mot fonden av en tyskockuperad grekisk by i andra världskrigets slutskede, där berättaren drabbas av sin första förälskelse medan hans lärarinna återberättar handlingen i Homeros epos "den starkaste antikrigsdikt som har skrivits", hävdar Kallifatides i sitt efterord. Det beror förstås på hur man läser den. Och vem. Den moderna litteraturen har använt sig av den klassiska som något att ta spjärn mot i ett mer allmänt antiheroiskt och realistiskt estetiskt projekt. För svensk del står förstås Eyvind Johnsons stora roman Strändernas svall från 1946 som en milstolpe här en sorts antiodyssé den också, där den irrande, slitne Odysseus motsträvigt drivs mot hemkomstens slutgiltiga uppgörelse. Mindre känd, men väl så intressant i det här sammanhanget, är Johnsons roman Molnen över Metapontion från 1957. Här blir världskrigets förbrytelser istället klangbotten för den tröstlösa berättelsen i Xenofons Anabasis, historien om den grekiska armé av legoknektar som i slutet av 400-talet slog följe med den persiske usurpatorn Kyros på hans misslyckade fälttåg genom Mindre Asien. Härens hopplösa marsch och nesliga återtåg skildras växelvis av en fängslad judisk arkeologiprofessor i ett av tyskarnas koncentrationsläger och i en serie historiska fantasier där en av expeditionens överlevare ser tillbaka på sitt liv från exilen i en grekisk koloni i Syditalien. Hit kommer också, i romanens 1950-tal, en svensk diplomat som fått sitt liv söndertrasat av krigets härjningar, på en resa som väcker liv inte bara i hans egna krigsminnen utan även i professorns berättelser om Kyrosexpeditionens umbäranden och övergrepp. Den enda möjliga slutsatsen av historien är pacifistisk Professorn, skriver Johnson, kunde i koncentrationslägerbarackens halvmörker lyfta huvudet "som om han gjorde en stor upptäckt just nu, just då" "Och har ni tänkt på" sade han "att de med levde?" Vad Johnson vill suggerera fram är denna känsla av samtidighet med det förflutna "just nu, just då" insikten att människornas villkor förblir i stort desamma genom årtusendena och att enda skälet att befatta sig med det så kallade kulturarvet är att vi ska förstå det. Den enda möjliga slutsatsen av historien är pacifistisk. Om Iliaden författades som en "antikrigsdikt" eller ej spelar alltså mindre roll den måste bli det. Som också Willy Kyrklund såg: ett kulturarv som mister kontakten med de mänskliga grundvillkoren, som isolerar sig bland ideal och hjältedåd och vägrar lyssna till de besegrades berättelser, kan till slut bli bränsle för vilka destruktiva katastrofer som helst. Ett sådant arv måste skingras, för att kunna samlas hop på nytt. Både Kyrklund och Eyvind Johnson formulerade sin antiheroism i skenet av andra världskriget, och från det kriget skiljer oss numera snart en människoålder. Av dem som minns det finns snart inte många kvar, och arvet från det klassiska Grekland måste i framtiden tolkas i ljuset av andra konflikter, andra krig för att hålla heroismen och militarismen på armlängds avstånd. I en värld som återigen tycks ha allt svårare att stå emot de primitiva reflexerna att dra upp gränser mellan "civilisation" och "barbari" är det kanske det bästa vi kan göra, att läsa Iliaden och Anabasis på nytt. Försöka lyssna till Elpënors röst i Odyssén. Dan Jönsson Litteratur i urval: Elpënor av Willy Kyrklund (Alba, 1986) En himmel av sten: Willy Kyrklund och det grekiska av Thomas Sjösvärd (Ellerströms, 2020) Tal till grekvänner ingår i Willy Kyrklund: Berättelser, dramatik, anföranden, artiklar (Alba, 1996) Molnen över Metapontion : en roman. Av Eyvind Johnson (Bonnier 1957 och Themis 2008)

Första rad: Än vandrar gudar över denna jord Uppläsning: Peter Andersson Önskad av: Mats Hansson, Göteborg Diktsamling: Kärlek i tjugonde seklet (1933) MUSIK Ludwig van Beethoven: Variation nr 24, Fughetta, ur Diabellivariationerna EXEKUTÖR Paul Lewis, Piano

Uppläsning: Emil Almén MUSIK Lydia Kakabadse: A Landscape so Desolate EXEKUTÖR Sound collective

Gabriela Mistral har avradikaliserats för att passa som nationalhelgon, samtidigt försöker en ny tid göra henne till symbol. Dan Jönsson reflekterar över den chilenska poetens liv och litteratur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-09-10. Som en brännande bitter dryck, framräckt i ett glas av kristall så beskrev Johannes Edfelt Gabriela Mistrals dikt Sången om en son, när den kom ut i svensk översättning av Hjalmar Gullberg 1945, samma år Mistral som första latinamerikanska författare fick Nobelpriset i litteratur. En träffande bild, verkligen: denna långa elegi om vad som väl idag skulle kallas ofrivillig barnlöshet är fortfarande lika kraftfull i sin kollision mellan våldsam förtvivlan och en arkaisk, glasklar poetisk form. De visionära fantasierna om det ofödda barnet bryts mot de lika högspända som fruktlösa försöken att försona sig med det biologiska ödet: Hell detta bröst, där jag de mina dränker!/ Hell detta sköte, där min ras blev dömd!/ Min moders blick ej mer på jorden blänker/ i vindens klagan hennes röst blir glömd./ Det växer skog, där skogar blevo brända/ som åter hundra gånger yxan slår/ Men jag skall skördas och ej återvända/ min ätt går in i natten som består. Gabriela Mistral, eller som hon egentligen hette, Lucila Godoy Alcayaga, föddes 1889 i en liten by i de chilenska Anderna och växte upp under fattiga förhållanden. Pappan lämnade familjen tidigt, och skolan fick Lucila läsa in på egen hand men redan vid femton års ålder hade hon kommit så långt att hon själv kunde börja undervisa, något hon med tiden kom att se som en av sina stora livsuppgifter. Den andra var förstås lyriken. Som poet slog hon igenom i en tävling i Santiago 1914, där hennes mörka, strama Sonetos de la muerte, Sonetter om döden, förbluffade publiken och vann första pris. Hon publicerade egentligen inte mycket poesi fyra koncentrerade diktsamlingar på fyrtio år, och en postum långdikt, det är egentligen allt men det hon skrev gjorde henne till ett litterärt nationalmonument. Hennes ansikte har funnits på femtusenpesosedlarna ända sedan åttiotalet, nästan varje stad i Chile har en gata uppkallad efter henne, och det stora kulturcentret mitt i Santiago bär sedan tio år tillbaka hennes namn. Till skillnad från Chiles andre nobelpristagare, Pablo Neruda, framstår Mistral som politiskt okontroversiell, lika hyllad av Allendes socialister som av Pinochetdiktaturen och dagens liberala demokrati. Sången om en son skrev Mistral om en ungdomsförälskelse som svek henne och sedan tog sitt liv. Episoden har bränt sig fast i bilden av Mistral som kvinnan som, sårad av livet, vände ryggen åt den världsliga lyckan och istället följde sitt kall som diktare och lärare. En ställföreträdande moder, i livet liksom i lyriken, självuppoffrande, osminkad och asketisk i sin strama lärarinnedräkt, som skrev bittra verser om döden men också idylliska dansvisor på vers som chilenska skolbarn i flera generationer har fått lära sig. Hennes kyska framtoning och djupa religiositet gav henne redan i livet epitetet Santa Gabriela, en upphöjelse hon själv avvisade. Men mytbildningen kring hennes person fick definitivt näring av hennes egen hemlighetsfullhet. Mycket i Mistrals liv är höljt i rykten och dunkel: att hennes farmor var judinna verkar till exempel vara ett rent påhitt, och att ungdomens djupa kärlekssorg skulle ha fått henne att avstå från andra förbindelser stämmer knappast. Och hur var det förresten med pojken Yin-Yin, som hon tog hand om och påstod var hennes brorson? Eller de kvinnor hon periodvis bodde med och stod nära? Var hon homosexuell? Ingen vet. Kanske var Yin-Yin hennes eget barn, kanske inte. Kanske var vänskapen med den tjugo år yngre följeslagerskan Doris Dana också en sexuell kärleksrelation även om de båda två förnekade det. Vad man däremot utan tvivel kan slå fast är att den offentliga helgonbilden har ställt sig i vägen för många av de radikala ställningstaganden som i hennes livstid gjorde Mistral till en ganska omstridd person i hemlandet. Hon bröt med katolicismen och närmade sig istället buddhismen och teosofin i sitt sökande efter en religion som också stod för socialt engagemang och rättvisa. Hon stred för kvinnlig jämställdhet, men tvivlade på feminismen som hon såg som en överklassideologi. I en tid av växande intolerans, fascism och krig fördömde hon Francos militärregim och tog avstånd från den chilenske diktatorn Carlos Ibáñez del Campo. Hemma i Chile höjde hon rösten för mapucheindianernas rättigheter och förespråkade en jordreform liknande den som Allenderegeringen skulle genomföra flera decennier senare. I själva verket hade Mistral ett djupt problematiskt förhållande till sitt hemland. Hon kände sig sviken och oönskad, efter att under förnedrande former ha blivit utmobbad från en tjänst som rektor vid en skola i Santiago troligen på grund av de innovativa undervisningsmetoder hon inspirerats till framför allt av den indiske Nobelpristagaren Rabindranath Tagore: antiauktoritära idéer som under många år av praktisk undervisning hade gett henne en ställning som pedagogisk auktoritet, men också mäktiga fiender. Istället togs hennes idéer upp av den revolutionära regeringen i Mexico, som engagerade henne för att leda reformeringen av skolsystemet där på tjugotalet. Sina sista två decennier levde hon sedan i mer eller mindre självvald exil i Europa och USA, och reste bara motvilligt hem för att ta emot ett statligt litteraturpris hon uppfattade som pliktskyldigt och senkommet. Sådana här fakta passar förstås illa med den nationalromantiska bilden av den helgonlika jungfrumodern och i dagens Chile har Mistrals porträtt istället börjat tecknas med alltmer rebelliska, normbrytande drag. På omslaget till tredje delen av journalisten Jorge Baradits storsäljande Historia secreta de Chile Chiles hemliga historia har hon till exempel stajlats om till en punkig, piercad queerdrottning, med rakade tinningar, ringar i öronen och ett ömsint Doris sirligt tatuerat över kinden. Lika långt från sanningen det, antagligen men var tid har ju sina helgon, och kanske var ett av skälen till Gabriela Mistrals hemlighetsmakeri just det att hon förstod att en diktare inte har något privatliv, liksom att dikten, när den väl överlämnats till offentligheten, inte längre står i hennes makt. Som hon skrev i ett av de konstnärliga budorden i sin debutsamling Desolación, Förtvivlan, som väl är så nära man kan komma en poetisk programförklaring: Du skall utge ditt verk som om det var ditt barn och låta det få liv av dina egna dagars blod. Just så, i sin tidlösa klarhet och med sitt skarpslipade allvar får Mistrals poesi i sig själv en sällsynt integritet. Hennes dikt är kanske inte uttryckligt politisk men när hon i den postuma Canto de Chile gör en mytisk drömresa genom hemlandet från norr till söder är det också en personlig återerövring. När hon i dikten Bägaren liknar sitt poetiska uppdrag vid en balans- och koncentrationsövning som tvingar henne att avstå från jordisk lycka och rikedom, är det också en oavhängighetsförklaring. Hon skriver: Inte hälsade jag städerna;/ inte höll jag lovtal till deras torns flykt mot skyn/ inte öppnade jag armarna för den stora Pyramiden/ och inte byggde jag mig ett hus och satt i söners krets. Gabriela Mistral bar sin fyllda bägare som hon skriver: från en ö till en annan utan att väcka vattnet och överlämnade den. En diktare kan aldrig göra mer än så. Dan Jönsson, författare och essäist

Lundströms bokradio med bara lyrik denna försommarvecka. Eva Runefelt som hyllats för senaste diktsamlingen "Ur världen" är gäst i studion. Programledare: Marie Lundström. Böcker som nämns i programmet: "Cikada" (1953) av Harry Martinson. "Kärlek i tjugonde seklet" (1933) av Hjalmar Gullberg. "Ur världen" (2020), "Minnesburen" (2013) och "I Svackan" (1975) av Eva Runefeldt. Jag har all tid i världen (2020)av Claes Andersson. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.se I redaktionen: Fredrik Wadström och Anna-Karin Ivarsson (producent)

Vi talar om mänskliga rättigheter med Amnesty och Gatans kör rockar loss ordentligt. Temat för sändningen är Förklädd Gud efter Lars-Erik Larssons klassiker med text av Hjalmar Gullberg. Vi pratar om det verket och har plockat några delar ur det! Förutom detta en massa andra sång och poesinummer, personliga berättelser och mycket annat! Lyssna och njut!!!

Om människor i gränslandet mellan svensk vardag och världspolitik. Veckans Konflikt är en tillbakablick tillsammans med Randi Mossige-Norheim på några av de personer hon har mött det senaste året cykelbudet Ardjo från Bangladesh, Gigica från Rumänien och pappan och sonen som söker sina uiguriska släktingar. Vi börjar med att gå tillbaka till ett program från juni förra året, "Studiefällan Sverige", om globaliseringens vinnare och förlorare. Om masterstudenter från Bangladesh som levererar pizza i Stockholm. Ardjo, som egentligen heter något annat, kom till Sverige för att plugga i Halmstad hösten 2017. När Randi Mossige-Norheim träffade honom för ett år sedan levererade han i stället mat som cykelbud i Stockholm för att försöka få ihop pengar till studieavgiften och för att kunna betala tillbaka till sina föräldrar som sålt sin mark för att hjälpa sonen att studera utomlands. Nästa återblick är på Gigica och hennes vänner från Rumänien. På dagarna är de statister på operascenen i Folkoperans uppsättning av Lars-Erik Larssons  "Förklädd Gud", med text av Hjalmar Gullberg. Om nätterna sover de i ett läger i Högdalen som de hela tiden oroar sig över ska rivas.  Det här är en del ur programmet "Sista julen i Sverige?" från december 2018. Om att ena dagen vara tiggare och nästa stå på en operascen, om olovliga bosättningar och att bli avhyst, attityder mot tiggare och om tiggeriförbudets olika perspektiv. Och slutligen hör vi pappan och sonen vid ett köksbord någonstans i Stockholm. Sonen, som är född i Sverige, har inte egen erfarenhet av att vara utsatt som uigur i Kina men kan förstå sin pappas lidanden. Gång på gång ringer de uiguriska släktingar i Kina utan att någon svarar. Och de är inte ensamma -  från köksbord runt om i Stockholm vittnar uigurer om samma sak för Randi Mossige-Norheim: De ringer och ringer till sina släktingar i Xinjiang men får inte kontakt. Hela programmet, "Kinas okända läger", sändes i oktober 2018. Om en miljon människor i omskolningsläger. Vittnen talar om tortyr och kollektiva straff mot muslimska minoriteter. Folkrepubliken pratar om assimilering och tillväxt. Vad händer egentligen i Xinjiang?   Programledare: Robin Olin robin.olin@sverigesradio.se Reporter: Randi Mossige-Norheim Tekniker: Stina Fagerberg, Lisa Abrahamsson, Brady Juvier, Jacob Vikblom

Regissören Malin Stenberg och scenografen Hanna Reidmar berättar om arbetet bakom föreställningen Förklädd gud som visas på Folkoperan t.o.m. 26 mars 2017. De har arbetat mycket filmiskt och förklarar varför. Förklädd gud som är en lyrisk svit av Hjalmar Gullberg och Lars-Erik Larsson som handlar om medmänsklighet. I Malin Stenbergs uppsättning vänder hon blicken mot en grupp som ofta är osynlig i samhället, EU-medborgarna på våra gator.

Människor som definierade sig som varken man eller kvinna ansågs stå nära andevärlden hos nordamerikanska urfolk. Idag kallas det för Two-spirit och en kamp pågår för att återupprätta deras ställning. Innan Européernas ankomst till Nordamerika fanns en öppen syn kring kön och sexualitet bland urfolken på kontinenten. Människor som såg sig som varken män eller kvinnor var inte bara accepterade utan ofta också högt ansedda i sina stammar. Följ med till delstaten North Dakota i USA och möt Jade, en person vars liv förändrats genom Two-spiritsbegreppet. Ett reportage av frilansjournalisterna Martin Brusewitz och Mattias Lundblad. Efterföljande studiosamtal om Hijras, personer med en könsöverskridande identitet i Indien och vilken roll de fått utifrån folkliga religiösa föreställningar. Författaren och frilansjournalisten Per J Andersson är vår gäst.   Skärpt kontroll av religiösa friskolor - men hur ska kontrollen gå till? Utbildningsminister Gustav Fridolin vill ha hårdare granskning av religiösa friskolor. Varför det och hur ska det gå till? Reporter Matilda Ljungkvist intervjuar Gustav Fridolin.   Förklädd Gud: en Gudasaga om människovärdet Den 15 februari har Folkoperan premiär på Lars-Erik Larssons klassisker, sviten Förklädd Gud med texter av poeten Hjalmar Gullberg, med bland andra Lill Lindfors och Björn Kjellman på scenen. Åsa Furuhagen kikar bakom kulisserna några dagar innan premiären och intervjuar bland andra Lill Lindfors och den syriske operasångaren Shadi Ali från uppsättningen.

Prisade barnboksförfattaren Pija Lindenbaum hamnar under bordet med Marie Lundström och berättar om sin aktuella vuxenboksdebut Plats. Kan en hund rädda en människa från ett nervöst sammanbrott? Och varför är Lindenbaums böcker så tunna? Barnboksmässan i Bologna - läsarmöten, böcker och business. Kulturkorrespondent Gunnar Bolin var med när svenska förlag slogs om rättigheterna till argentinska Alma-pristagaren Isol. Vi möter också ett av USA:s litterära löften: amerikanska författaren Nathan Englander, som med sin tredje bok Vad vi talar om när vi talar om Anne Frank nu introduceras på svenska. Dessutom: för 60 år sedan debuterade Inger Sandberg tillsammans med framlidna maken Lasse Sandberg. De skapade sedan flera klassiska figurer, som Spöket Laban, Lilla Anna och Tummen. Reportage från den Sandbergska bostaden i Karlstad. Tips! Dessa böcker nämns i veckans program: Pija Lindenbaum, Plats (2013), Gittan gömmer bort sig (2012) Ivar Arosenius, Kattresan (1909) Jules Verne, En världsomsegling under havet (1870-71) Nathan Englander, Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank (2013) - översättning Nille Lindgren. Hjalmar Gullberg, Bara de riktiga orden (dikt) Inger Sandberg & Lasse Sandberg, Fåret Ullrik får en medalj (1953), Lilla Anna och trollerihatten (1965), Lilla spöket Laban (1965), Tummens mamma slutar röka (1980), Inger & Lasse Sandberg, Filurstjärnan (1969) Jonathan Safran Foer, Äta djur, (övers Molle Kanmert Sjölander, pocket 2012) Gabriel Garcia Marquez, Hundra år av ensamhet (1967) Veckans reportrar: Sofia Olsson, Anneli Rådestad. Producent: Nina Solomin.

Släktband repriserar programmet om okända mödrar från januari 2007 i väntan på premiärprogrammet om en vecka. På grund av riksdagsdebatten den 21 september har säsongspremiären av Släktband flyttats fram en vecka till den 28 september. Av den anledningen kommer programmet om Okända mödrar från januari 2007 att repriseras på sändningstiderna 22 september kl 00.03 och 26 september kl 12.05. Välkomna att lyssna till den nya serien som startar den 28 september!  --- Okänd moder För att förhindra mord på oönskade spädbarn gavs från slutet av 1700-talet till början av 1900-talet en möjlighet för föräldrar, ensamma eller i par, att vara anonyma. Därför står det ibland i födelseböckerna ”föräldrar okända” eller ”moder okänd”. Detta innebär ofta en återvändsgränd för släktforskare, men om man har riktigt stor tur kan man komma vidare. Den som ville, och visste att möjligheten fanns, kunde nämligen lämna in ett förseglat kuvert till pastorsämbetet i vilket man angav moderns och i vissa fall också faderns namn till ”oäkta barn”. Detta var vanligast i de större städerna. Dessa små brev finns idag kvar på i arkiven, som bilagor till födelseböckerna. På Landsarkivet i Göteborg finns det en liten bunt med 20-talet sådana brev, de allra flesta är fortfarande oöppnade och försedda med sigill. Även om de är så gamla att de passerat den gräns på 70 år som normalt är sekretessgränsen, får de inte öppnas hur som helst. Det står noggrant angivet på den mapp där breven ligger att de bara får öppnas av länsantikvarien– att öppna handlar alltså om myndighetsutövning. Ulf Andersson, arkivarie på Landsarkivet i Göteborg, bläddrar försiktigt i den lilla bunten med vackra kuvert. De är små och har oftast en vackert, sirligt skriven text. På utsidan står namnet på det barn det gäller, någon gång med efternamn, men oftast bara förnamn och födelsedatum. I de kuvert som blivit sprättade finner man till exempel följande information: --- Axel Hjalmar född d.1 nov. 1882 Moder: Emma Märtha Lennberg f.1861 Carl Johans förs. No 77, 355 Såsom fader uppgaf sig muntligen Och skriftligen bokhållaren Carl Hjalmar Zetterberg --- Någon gång, troligtvis ganska tidigt, har kuvertet blivit öppnat. Man kan ju fantisera om att det var Axel Hjalmar själv som gjorde det, kanske kom han till och med till slut till sina föräldrar. Men de allra flesta kuverten som finns i bunten är oöppnade med stora röda sigill kvar. I något fall är det fem stycken sigill på ett kuvert. De föräldrar som använde sig av möjligheten att skriva sina namn i den här sortens kuvert hoppades kanske att de senare i livet skulle få möjlighet att ta till sig sitt barn, eller kanske ville de bara att barnet skulle få en chans att få reda på vem som var deras föräldrar. Men för att kunna ta den chansen måste man ju veta att breven finns, och det är inte alltid så lätt. Det finns inga anteckningar i födelseböckerna på Göteborgs Landsarkiv att kuverten finns, utan den som vill leta efter dem måste själv aktivt fråga. Den släktforskare som hamnat i återvändsgränsen ”föräldrar okända” måste själva fråga efter och beställa fram bunten med kuvert, och om man tror sig ha en ana bland kuverten tillkalla hjälp att öppna dem. Att kuverten fortfarande är oöppnade är kanske speciellt för Göteborg. Malmö stadsarkiv har en ganska stor bunt med sådana här kuvert, och där är samtliga öppnade. Anna Svenson, stadsarkivarie på Malmö Stadsarkiv berättar att hon vid ett tiotal tillfällen mötts av förfrågningar från ättlingar till dessa okända mödrar.  I skriften ”Att finna uppgifter om barn födda utom äktenskapet” har hon skrivit om bakgrunden till fenomenet med okända mödrar och Käthe Bååth har skrivit om fäder till barn födda utom äktenskapet. Dessa artiklar kan man läsa i sin helhet på Lunds Landsarkivs hemsida alternativt i Riksarkivets Årsbok 1996. Länk till Landsarkivet i Lund/ Demografisk Databas Södra Sverige:  I Malmö finns det förhållandevis många kuvert av det här slaget. De är alla öppnade och man har skrivit en liten anteckning i födelse- och dopboken som visar att man kan söka vidare i namnsedlarna. Författaren Hjalmar Gullberg var fosterbarn hos familjen Gullberg i Malmö. I födelse- och dopboken står ”fader okänd- moder okänd”. Det finns ingen namnsedel bevarad i hans fall, men de biologiska föräldrarna Robert och Hilda Brand var ändå kända för honom. Varken i Roberts eller Hildas bouppteckningar nämns bland arvingarna sonen Hjalmar. Men efter föräldrarnas död fastställde rådhusrätten i Malmö Hjalmars rätta börd med hjälp av vittnesmål från barnmorskan och fostermodern. I och med det ärvde han också de biologiska föräldrarnas sommarstuga i Falsterbo. Bland Hjalmar Gullbergs efterlämnade papper fann man en  dikt, som aldrig publicerades, och där han öppet berättar om omständigheterna kring sitt ursprung. Dikten finns att läsa i Anna Svensons artikel.  --------------------------------------------------------------------- Barnmorskedagböcker Från 1881 till ca 1952 förde barnmorskorna noggranna anteckningar om de förlossningarna som de var behjälpliga vid. Anteckningar som finns kvar i så kallade barnmorskedagböcker och är nu bevarade på Landsarkiven runt om i landet. I barnmorskedagböckerna kan man finna uppgifter om kvinnans ålder, hur många barn hon tidigare fött och hur förlossningen förlöpte. Där finns också uppgifter om barnets vikt, längd och födelsetidpunkt. Erik Norgren, Landstingsarkivarie i Härnösand, berättar att det finns en myt om att man i barnmorskedagböckerna kan finna uppgifter om fadern till barnet. Men så är inte fallet menar Erik. -Uppgifterna i dagböckerna rör endast kvinnan och barnet. Idag verkar det som om dessa dagböcker har fått vingar, säger Erik. De är inte alltid lätta att återfinna. De kan ligga på vindar och i källare. För ett par år sedan kom en stor låda innehållande barnmorskedagböcker från Lycksele. Det var Röda Korset som drev ett litet bb under en kort tid i början av 1900 talet. Nu återfanns böckerna på vinden i en gammal skola. Fastighetschefen som hittade kartongen fann också uppgifter om sin egen födelse i en av dagböckerna.

Okänd moder För att förhindra mord på oönskade spädbarn gavs från slutet av 1700-talet till början av 1900-talet en möjlighet för föräldrar, ensamma eller i par, att vara anonyma. Därför står det ibland i födelseböckerna föräldrar okända eller moder okänd. Detta innebär ofta en återvändsgränd för släktforskare, men om man har riktigt stor tur kan man komma vidare. Den som ville, och visste att möjligheten fanns, kunde nämligen lämna in ett förseglat kuvert till pastorsämbetet i vilket man angav moderns och i vissa fall också faderns namn till ”oäkta barn”. Detta var vanligast i de större städerna. Dessa små brev finns idag kvar på i arkiven, som bilagor till födelseböckerna. På Landsarkivet i Göteborg finns det en liten bunt med 20-talet sådana brev, de allra flesta är fortfarande oöppnade och försedda med sigill. Även om de är så gamla att de passerat den gräns på 70 år som normalt är sekretessgränsen, får de inte öppnas hur som helst. Det står noggrant angivet på den mapp där breven ligger att de bara får öppnas av länsantikvarien– att öppna handlar alltså om myndighetsutövning. Ulf Andersson, arkivarie på Landsarkivet i Göteborg, bläddrar försiktigt i den lilla bunten med vackra kuvert. De är små och har oftast en vackert, sirligt skriven text. På utsidan står namnet på det barn det gäller, någon gång med efternamn, men oftast bara förnamn och födelsedatum. I de kuvert som blivit sprättade finner man till exempel följande information: --- Axel Hjalmar född d.1 nov. 1882 Moder: Emma Märtha Lennberg f.1861 Carl Johans förs. No 77, 355 Såsom fader uppgaf sig muntligen Och skriftligen bokhållaren Carl Hjalmar Zetterberg --- Någon gång, troligtvis ganska tidigt, har kuvertet blivit öppnat. Man kan ju fantisera om att det var Axel Hjalmar själv som gjorde det, kanske kom han till och med till slut till sina föräldrar. Men de allra flesta kuverten som finns i bunten är oöppnade med stora röda sigill kvar. I något fall är det fem stycken sigill på ett kuvert. De föräldrar som använde sig av möjligheten att skriva sina namn i den här sortens kuvert hoppades kanske att de senare i livet skulle få möjlighet att ta till sig sitt barn, eller kanske ville de bara att barnet skulle få en chans att få reda på vem som var deras föräldrar. Men för att kunna ta den chansen måste man ju veta att breven finns, och det är inte alltid så lätt. Det finns inga anteckningar i födelseböckerna på Göteborgs Landsarkiv att kuverten finns, utan den som vill leta efter dem måste själv aktivt fråga. Den släktforskare som hamnat i återvändsgränsen ”föräldrar okända” måste själva fråga efter och beställa fram bunten med kuvert, och om man tror sig ha en ana bland kuverten tillkalla hjälp att öppna dem. Att kuverten fortfarande är oöppnade är kanske speciellt för Göteborg. Malmö stadsarkiv har en ganska stor bunt med sådana här kuvert, och där är samtliga öppnade. Anna Svenson, stadsarkivarie på Malmö Stadsarkiv berättar att hon vid ett tiotal tillfällen mötts av förfrågningar från ättlingar till dessa okända mödrar.  I skriften ”Att finna uppgifter om barn födda utom äktenskapet” har hon skrivit om bakgrunden till fenomenet med okända mödrar och Käthe Bååth har skrivit om fäder till barn födda utom äktenskapet. Dessa artiklar kan man läsa i sin helhet på Lunds Landsarkivs hemsida alternativt i Riksarkivets Årsbok 1996. Länk till Landsarkivet i Lund/ Demografisk Databas Södra Sverige:  I Malmö finns det förhållandevis många kuvert av det här slaget. De är alla öppnade och man har skrivit en liten anteckning i födelse- och dopboken som visar att man kan söka vidare i namnsedlarna. Författaren Hjalmar Gullberg var fosterbarn hos familjen Gullberg i Malmö. I födelse- och dopboken står ”fader okänd- moder okänd”. Det finns ingen namnsedel bevarad i hans fall, men de biologiska föräldrarna Robert och Hilda Brand var ändå kända för honom. Varken i Roberts eller Hildas bouppteckningar nämns bland arvingarna sonen Hjalmar. Men efter föräldrarnas död fastställde rådhusrätten i Malmö Hjalmars rätta börd med hjälp av vittnesmål från barnmorskan och fostermodern. I och med det ärvde han också de biologiska föräldrarnas sommarstuga i Falsterbo. Bland Hjalmar Gullbergs efterlämnade papper fann man en  dikt, som aldrig publicerades, och där han öppet berättar om omständigheterna kring sitt ursprung. Dikten finns att läsa i Anna Svensons artikel.  --------------------------------------------------------------------- Barnmorskedagböcker Från 1881 till ca 1952 förde barnmorskorna noggranna anteckningar om de förlossningarna som de var behjälpliga vid. Anteckningar som finns kvar i så kallade barnmorskedagböcker och är nu bevarade på Landsarkiven runt om i landet. I barnmorskedagböckerna kan man finna uppgifter om kvinnans ålder, hur många barn hon tidigare fött och hur förlossningen förlöpte. Där finns också uppgifter om barnets vikt, längd och födelsetidpunkt. Erik Norgren, Landstingsarkivarie i Härnösand, berättar att det finns en myt om att man i barnmorskedagböckerna kan finna uppgifter om fadern till barnet. Men så är inte fallet menar Erik. -Uppgifterna i dagböckerna rör endast kvinnan och barnet. Idag verkar det som om dessa dagböcker har fått vingar, säger Erik. De är inte alltid lätta att återfinna. De kan ligga på vindar och i källare. För ett par år sedan kom en stor låda innehållande barnmorskedagböcker från Lycksele. Det var Röda Korset som drev ett litet bb under en kort tid i början av 1900 talet. Nu återfanns böckerna på vinden i en gammal skola. Fastighetschefen som hittade kartongen fann också uppgifter om sin egen födelse i en av dagböckerna.