Podcasts about Surahammar

  Med kval- och semifinalspel i slutfasen har Mikael Mjörnberg och Henrik Skoglund en hel del att prata om. Vi snackar om Skövdes oklara läge och knäpptystnad, Vita Hästen mot kvalet nästa vår, starka kval av Surahammar och Vännäs, att Segeltorp och Eskilstuna Linden åker ur, en avgörande kvalfinal, att bedriva division 2-verksamhet i Hockeyettan, […]

  Varje torsdag är den andra lik med mängder av Hockeyettan-snackisar för Mikael Mjörnberg och Henrik Skoglund att analysera. Vi snackar om Hockeyettan-inslaget i JVM-truppen, kampen om seriesegrar som lever i alla serierna, spelaren som sabbade sin statistik, den avgrundsdjupa ekonomiska krisen i Surahammar, backen som lånas ut till SHL, återkomsten för ”the biggest showman you […]

Hej!Tidigare Falun-backen och stortalangen Jack Kvist gästar oss i det första avsnittet för sommaren 2023.Det blev ett samtal som berörde livet som småbarnspappa med fyra döttrar, relationen till innebandyn i dag. Hur såg han egentligen på att flytta tillbaka till Surahammar efter uttåget i slutspelet 2016?Hur kommer det sig att det inte blev fler säsonger i SSL för 32-åringen, och hur kändes det att göra mål i SM-finalen 2015?Om detta och mycket annat pratar vi om.Trevlig lyssning!Följ oss gärna på sociala medier:FacebookInstagram Get bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tanken var så god men det blev så fel! När drog du en vit lögn som du bittert fick ångra? Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Vi får oss ett gott snack med musikern Lars "Linkan" Lindqvist som berättade att han låtsades vara SJ:s generaldirektör för att slippa lösa biljett på tåget. Mer musik blev det när Sören från bandet Bröderna Slut ringde in och berättade att bandets bakgrund i Surahammar kanske var en aning överdriven. Och så hade vi ju med oss Katarina också som gladde en fransk taxichaufför nåt oerhört, med en liten vit lögn om en hemlig agent.Det och mycket mer hör du i kvällens program. Men det blir en massa extramaterial också. Där fortsätter vi snacka vita lögner och hårda magar. Missa inte det!

  De senaste Hockeyettan-snackisarna med Mikael Mjörnberg och Henrik Skoglund. Vi snackar om spekulationerna kring tränarsparkningen i Mörrum, Halmstads ekonomiska ”kris”, Karlskronas märkliga tapp av 2-0-ledningar, Mariestads underliga resultat och mäktiga bortafacit, säsongsavslutande skador, imponerande Wings, Surahammar som tappat sin flärd, HC Dalens tapp av Per Gustafsson till HV71, Örebros Hockeyettan-lån, KRIFs supernollor och en […]

Tommy Salo is someone that needs very little introduction.  From growing up in a small torn of Surahammar and his path from playing with older players as a youth hockey athlete and how his success drove his focus at age 15 to go to hockey gymnasium in Vasteras.  Tommy spend over a decade as a international team goalie in both juniors and Sweden's Olympic and world cup teams.  One of the most iconic goaltenders in Swedish history with an Olympic and World Championship gold medals. We talk about his rapid rise in the ranks and how he got a call ion a hotel room telephone during vacation in Florida that he was drafted to the Islanders.   We also talk about his views on junior hockey players and specific players such as Filip Forsberg as a GM and how Sweden's system has a proven history of producing top level players in the world.

Välkommen till premiäravsnittet av Stagedive to hell, historier från den första vågen svensk thrash metal. Jag heter Magnus Tannergren Tribulation kommer från bruksorten Surahammar i Västmanland. Tribulation bestod av Steven (gitarr),  Hojas (bas), Forsberg (trummor) och Tossa (sång och gitarr).  Bandet blev lokala hjältar när de landade ett skivkontrakt med Black Mark, bolaget som mest är känt för att ha släppt Bathorys skivor. I ryggen hade bandet en rad demos som bjöd på thrash metal med inslag av både hardcore och punk.  I det här poddavsnittet möter vi bandets trummis Magnus Forsberg som idag spelar i band som Puffball och Bombs Of Hades i en replokal i Västerås och som här berättar om Tribulations historia och om sin upplevelse av den svenska thrashen.  Lyssna på Tribulation Pyretic convusion (demo 1988)  Posers in love (demo 1990)  Void Of Compassion (demo 1990)  Clown of thornes (album 1991) Video: Bellicose nations 

  Årets första avsnitt spelar Mikael Mjörnberg in från karantän och tar hjälp av Henrik Skoglund för att lyfta de viktigaste snackisarna kring Hockeyettan. Vi snackar om mysteriet Mörrum, KRIFs misslyckade kommunikation kring sin förlorade spetsback, Östersunds målvaktskaos, maskinen Hudiksvall, tränarskiftet i Sundsvall, sagan Surahammar, läget i Allettorna, myten om den förträffliga söderserien, intrigerna inför […]

  I veckans avsnitt tar Mikael Mjörnberg hjälp av journalisten, kommentatorn och Kiruna-kännaren Mattias Heikki för att fundera över de viktigaste rubrikerna kring Hockeyettan. Vi funderar över laget som säljer julhälsningar, den ständiga diskussionen om resebidrag, supersagan Surahammar, fram- och baksidor med transfer- och lånecirkusen, en buss som sladdade av vägen, Bodens felbeställda tröjor, en […]

- Det händer någonting avgörande när jag är åtta år. Min mamma dör plötsligt. Hon hade dåligt hjärta. Jag är på bio då jag möts av en god vän till min far. Jag tas raka vägen till min moster Rosa i Surahammar där jag får bo i två månader. Jag får inte reda på någonting. Min syster får bo hos en annan moster. Jag hör rykten från ungarna på gården att mamma har dött. När jag kommer hem efter två månader får jag höra att mamma är borta. Men sen skickar pappa oss till en judisk internatskola i England. Och jag glömmer aldrig det ögonblick när far lämnar oss på internatskolan, hur ensam jag kände mig då, säger Philippe Charas. Foto: Cato Lein Inspelat den 30 augusti 2021

Författaren om hat, hot och lögner och att överleva mot alla odds. Ingrid Carlberg blev förra året invald i Svenska Akademien. Hennes biografi över Raoul Wallenberg , Det står ett rum här och väntar på dig , belönades med Augustpriset 2012. Ingrid Carlberg har också skrivit en biografi över Alfred Nobel, fackboken Pillret och en rad barn- och ungdomsböcker. Hon har arbetat i 20 år som journalist på Dagens Nyheter. - Mitt program handlar om att överleva mot alla odds och om hjältar i mitt liv, däribland Raoul Wallenberg. Men det handlar också om hatet, hoten och lögnerna som sköljer över oss, om musik och skrivande och om hur farligt det kan vara att göra reportage om jultomten. Om Ingrid Carlberg: Författare, journalist, 59 år. Född i Surahammar, bosatt utanför Stockholm. Debuterar som Sommarvärd. Producent: Fredrik Wadström. Vill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play.

Patrik och Patricia ser tillbaka på sin senaste cacherunda som gick runt sjön Fiskkraken mellan Ramnäs och Surahammar och pratar även om utrustning man kan ha nytta av vid en kortare vandring

Dags att få lyssna på Sofia Engström. Hör henne berätta om det som hon har upplevt under sina 27 år med ishockeyn. Om uppväxten som präglades av landhockey med killarna i klassen och om bergochdalbanan livet som tagit henne från Surahammar till Leksand och just i skrivande stund i Örnsköldsvik och Modo Hockey.  

En kvinna mördas vid en återvinningsstation i Surahammar sommaren 2017 av en man som inte ens minns dådet

Linus, Mexxi & LIF -Vi ringer Surahammar -Auto-tune -Elmia -Ribbåt -Lifs härjhistorier -Fönsterdekaler Facebookgruppen: www.facebook.com/groups/tappadsombarnpodcast/ Instagram: @tappadsombarnpodcast Youtube: "Tappad som barn" Blev du tappad som barn? TSB-KLÄDER FINNS I VÅR WEBSHOP! www.tappadsombarn.se

När papperskorgar började brinna på Hammarskolan i Surahammar blev skolvaktmästaren Jan-Erik Hellbom orolig. Det var som en trend som spred sig bland eleverna, berättar han. Eldandet eskalerade och under loppet av ett läsår brann det 13 gånger på skolan. Då kändes det lite coolt, plötsligt visste alla vilka vi var, säger en av eleverna som tände på. Antalet anlagda bränder på skolor i Sverige ökar. Vilka är det som eldar och varför gör de det?

När papperskorgar började brinna på Hammarskolan i Surahammar blev skolvaktmästaren Jan-Erik Hellbom orolig. Det var som en trend som spred sig bland eleverna, berättar han. Eldandet eskalerade och under loppet av ett läsår brann det 13 gånger på skolan. Då kändes det lite coolt, plötsligt visste alla vilka vi var, säger en av eleverna som tände på. Antalet anlagda bränder på skolor i Sverige ökar. Vilka är det som eldar och varför gör de det?

Pop bland småknattar, Bobbies och seriehjältar. I andra delen av Västmanlands pophistoria botaniserar Ulf Henningsson och Åke Eriksson ännu mer i Västerås rikliga popmylla, men det blir även tid för nedslag i Arboga, Norberg, Surahammar, Broddbo, Köping och Storå. Som vanligt lämnas inget åt slumpen, ALLT ska undersökas och det görs förstås med sedvanlig frenesi! På bilden: Noisemakers från Surahammar

Dalenpodden rullar vidare och denna vecka har intervjumikrofonen rullat in i Kinnarps Arena där HV71:s Johan Hult berättar om sin karriär - både som spelare och numera som sportchef. Numera är Johan Hult sportchef i HV71. Men han har faktiskt en lång karriär som spelare bakom sig på elitnivå. Allting tog sin början i bruksorten Surahammar där hockeyn på den tiden frodades och klubben spottade ur sig talanger som Daniel Rydmark, Mikael Karlberg och Tommy Salo. En trio som är i samma ålderspann som Johan Hult. Hult tror att tillgängligheten till viss del ligger bakom att så många kom fram just då.-- Det var otroligt lätt att bara slänga sig upp på cykeln och åka ner. Vi hade vaktmästare som alltid var tillmötesgående och kunde öppna både förrådet och släppa ut en på isen tidigare. Han berättar också om spontanidrotten där han stötte på bland annat Salo och Rydmark när det vankades landhockey.-- Det var ju fortfarande på den här tiden när den ena gatan mötte den andra. När det gäller seniorhockey så har jag väl mött både Daniel och Micke i olika sammanhang.  Daniel Rydmark var en riktigt skicklig hockeyspelare på sin tid. En omtalad händelse är när han på egen hand psykade ut den då unge Peter Forsberg i Modo i SM-finalen 1994 mellan Malmö och Modo. Men några psykningar från Rydmark behövde Hult aldrig utstå på isen när de två möttes.-- Jag tror han var ganska snäll mot mig och han visste väl att jag inte var någon stjärna någonstans. Han behövde inte psyka mig ett skit, skrattar Johan Hult. Säsongen 1995/1996 överraskade Surahammar och gick hela vägen till allsvenskan efter jul. Där stötte de bland annat på Brynäs och den kommande storspelaren Andreas Dackell. Man tog sig dit genom att vara ett hårt arbetande lag utan några direkta stjärnor.-- Det var fortfarande den där mentaliteten du kan hitta på småorter, att "här kommer bönderna" och "det är ingen som tror på oss". Bara det att vi från lilla "Sura" fick vara med och tampas med de här var otroligt häftigt. I podcasten berättar också Johan Hult om hur det gick till när han 1997, som 24-åring, lämnade moderklubben och gick till HV71. Ditvärvad av Denny Eriksson. En människa som Hult hyllar.-- Det här var en herre som satte HV71 främst, oavsett var och vart på dygnet han befann sig så var det HV71 som han satte främst.  Från lilla Surahammar skulle han nu kliva in i ett omklädningsrum där det fanns landslagsstjärnor--- Jag hade en otrolig respekt för Fredrik Stillman. Efter spel med HV71 och utomlands avslutades spelarkarriären med ett par säsonger i HC Dalen, då i division två. Denna tid avhandlas såklart i podcasten och Johan Hult berättar att han trivdes bra ute i Norrahammar. Numera är han sportchef i HV71 och givetvis får den rollen stor plats i den 55 minuter långa episoden. Johan Hult kom in 2014 och en turbulent tid följde där det var rejält skakigt i hela föreningen. Media skrev spaltmeter-- Precis som så många andra som jobbade i HV71 då så mådde man väl piss helt enkelt, berättar Johan Hult. Men efter regn kommer solsken sägs det och våren 2017 stod klubben där som svenska mästare för femte gången genom tiderna. När Simon Önerud slog in den avgörande pucken var dock Johan Hult ute och gick.-- Under matchen så gick jag lite längre så jag kunde vara borta ungefär 35-40 minuter, ungefär så lång tid som perioden var. Så kom jag tillbaka sen till periodpauserna och stämde av lite.-- När det blev "sudden" så kände jag att jag inte kunde vara borta så länge, så jag höll lite kortare svängar. Vi har en rondell här utanför och när jag kom upp där så var det helt plötsligt en bil som kom i rondellen och började tuta som en galning och jag tänkte att för allt i världen så vore det otroligt elakt om den enda bilen som är i rondellen skulle vara en Brynäs-fans just nu. Då tog jag upp telefonen och tittade och då hade Simon (Önerud) precis skvätt in det avgörande målet. Detta och mycket, mycket mer får ni höra om i den tredje episoden av Dalenpodden. Dalenpodden är ett samarbete mellan HC Dalen, Henrik Skoglund media och nickes.com. Om ni vill kan ni gå in på www.nickes.com/dalenpodden för att fylla i en intresseanmälan för att åka med till hockey-VM i Bratislava våren 2019 och heja fram Tre Kronor.

Vi tar en nulägeskoll med huvudtränaren och har ett snack med NHU's förre ordförande

Välkomna till ett nytt avsnitt! Vi har varit på studiebesök i Surahammar på bion i Folkets Hus. Vi fick följa med bakom kulisserna och lära oss mer om hur en modern biograf fungerar. Mycket lärorikt och roligt! När vi ändå var på plats såg vi nya Atomic Blonde. Netflix har ju släppt kritikerrosade Okja som vill få oss att sluta och äta kött. Har Tom blivit vegan efter ha sett den? IN och lyssna så får du reda på det!

Gurgîn möter fostermamman Izabella Ahlberg som var jourhem åt den thailändska tiken Quince som idag hittat hem till en familj i Surahammar.   Hur ser processen ut? Vad är en flygvolontär? Och varför behöver man en veterinär med sig till flygplatsen? Hör om hunden som som slängdes i soporna med navelsträngen ute och om första gången gatuhunden Quince fick hoppa upp i en säng.   Vill du veta mer om hunden, hundpsykologi och mycket mer från hundexperter? Fler avsnitt av Vår Bästa Vän finns på iTunes (Apple), ACast (Android) eller på TuneIn.com!     Producent: Maria Hedqvist

Jag kunde inte hjälpa som jag ville. Arbetstrycket var inte av denna värld. Hela tiden en känsla av att aldrig hinna jobba igenom någonting. Konstant dåligt samvete för att man bryter mot lagen. När Kaliber skildrat socialtjänstens kris har reaktionerna inte låtit vänta på sig, i det tredje och avslutande programmet i serien summerar vi och blickar framåt. Hur ska krisen lösas? ”På Socialkontor barn och ungdom har vi haft flera utredningar och anmälningar som inte kunnat handläggas för att det varit kort om folk, vilket så klart drabbar de utsatta barn och ungdomar som det handlar om.”  ”Vissa morgnar har vi både dubbelt och tredubbelt mot vad vi haft föregående år.” "Framtidsmässigt är det oro, det är det.”    Det här är tredje delen i Kalibers granskning av socialtjänsten. I fotspåren av vad vi beskrivit i de två tidigare programmen har en stor debatt väckts. Många runt om i Sverige har vittnat om hur arbetet med att stödja utsatta barn och unga inte fungerar. Philip är en av dem som upplevt brister i de socialtjänstkontakter som han har haft. Han har berättat om hur han som barn placerades på familjehem på grund av att hans mamma i perioder var inne i svårt missbruk. Han säger att han saknade det stöd och den kontinuitet som han hade behövt. - Det som hände, de flesta av de gånger som jag var i kontakt med socialtjänsten, var att jag fick träffa nya handläggare hela tiden och nya personer som skulle sätta sig in i min historia och i mitt liv och i min framtid, säger Philip. - Det var väldigt jobbigt att varje gång behöva återberätta det som hänt, dels det som hade hänt innan och sen den situationen som var där. Hade det kommit mer frågor så hade jag öppnat mig mer. Jag tror att jag hade berättat mer i vad jag kanske hade velat ha i form av stöd och hjälp och på det sättet kanske sluppit många av de minnen som jag har och de situationer jag har behövt uppleva. Vår undersökning visar att personalbristen är akut. Erfarna socialsekreterare flyr yrket och det är vanligt att helt nyutexaminerade socionomer arbetar på socialtjänstens barn- och ungdomsvårdsenheter och där måste ta tag i riktigt tunga ärenden.   Elin Franzén, socialsekreterare i Hultsfreds kommun, berättar hur svårt det kan vara att som ny hantera sådana. – Det kan ju vara barn som vill ta livet av sig eller utsatts för sexuella övergrepp. Hur bemöter man det? Jag har ingen aning. Jag har inte fått någon utbildning i hur man i ett samtal kan svara på det. Efter bara tre år i yrket började Elin att jobba med barnutredningar inom socialtjänsten i Hultsfreds kommun. - Det är en väldigt stor utmaning att sitta i ett rum med en familj och ha svåra samtal med barn, det har vi ju ingen förberedelse alls för. Vi ska, lite senare, återvända till Elin och det där om hur de nya, ”framtidens socialsekreterare”, rustas för sitt uppdrag. Personalbristen är stor över hela landet Att läget för utsatta barn och unga i Sverige är allvarligt, det visar Kalibers undersökning.  Vi skickade ut en enkät till landets kommuner i höstas. Frågorna handlade om hur personalsituationen ser ut när det gäller socialsekreterare på kommunernas barn- och ungdomsvårdsenheter. 222 kommuner svarade på enkäten. Hälften av dem saknade tillräckligt med personal, de hade vakanta tjänster och obesatta vikariat. Och så många som 70 procent av kommunerna rapporterade att de har svårigheter att rekrytera socialsekreterare med rätt kompetens. – Det har varit svårt, vi har haft annonser ute sen i somras men det är svårt att hitta erfaren personal, det är många nyutexaminerade som söker, men vi kan inte bara anställa nyutexaminerade utan vi måste också ha erfaren personal, säger Ann Törnqvist, chef för ungdomsenheten i Kungsbacka. – Framtidsmässigt är det oro. Det är klart att man är orolig också för att den erfarna och kompetenta personalen, som vi har idag, försvinner till andra jobb för att de inte orkar med det här trycket, säger Eva-Lena Odeling, ansvarig för kommunens individ- och familjeomsorg i Surahammar. Men det är inte bara tomma stolar som är bekymmersamt för socialkontoren runt om i landet. Bland de 85 Lex Sarah-anmälningar, som vi begärt ut från Inspektionen för vård och omsorg, hittade vi tolv fall där socialtjänsten helt missat en eller flera orosanmälningar om barn som riskerar att fara illa. Att situationen är så här kritisk har uppmärksammats även tidigare i år. När nyheten om Yara nådde oss, då blev det tydligt vad socialtjänstens – som många kallar det – orimliga arbetsförhållanden kan leda till. Denna 8-åriga flicka hittades död i sitt hem, utsatt för kraftigt våld. Socialkontoret hade fått in flera orosanmälningar om henne, så hur kunde det ske? Larmet om att den nu misstänkt mördade åttaåriga flickan i Karlskrona for illa blev liggande i ett postfack hos socialförvaltningen i över en vecka. Men att handläggare på socialförvaltningen inte hinner med är ingen hemlighet. I Socialförvaltningens bokslut för 2013 står det klart och tydligt att förhandsbedömningar och utredningar inte hinner göras inom de lagstadgade tiderna – Nej, det hinner vi inte med, säger Annette Hansson, 1:e socialsekreterare för utredningsgruppen vid familje- och ungdomssektionen i Karlskrona kommun. I den efterföljande externa utredningen, av hur kommunen agerat i samband med att Yara misshandlats till döds, konstaterades att 11 olika handläggare på socialförvaltningen hade varit inblandade i ärenden som rörde henne, under tiden före hennes död. Kalibers granskning har rivit upp många känslor Flera av de fall som vi skildrat här i Kaliber har också rört upp starka känslor. Vi har berättat om ett socialkontor i landet som inte fick sin post levererad på minst fyra dagar på grund av att en postbox fått nytt lås, om mejllådan på Västerås barn- och ungdomsvårdskontor som inte öppnats på nästan ett år.  I den fanns flera orosanmälningar om barn som misstänkts bli misshandlade. Och vi har hört en polis i Sundsvall tala om hur han letade stöldgods i en lägenhet och istället fann han en smutsig, hungrig, apatisk ettåring övergiven i en spjälsäng, med surrande spyflugor som enda sällskap. Efter programmen har vi nåtts av många lyssnarmejl och i den stora högen av e-post från människor, som på olika vis arbetat i eller haft kontakt med socialtjänsten, har vi plockat ut några. Flera av dem från numer före detta socialsekreterare. Vi citerar några av dem här. ”Det är skört – det räcker med att några slutar så gungar det till. Det finns inga marginaler. Kan räcka med att någon blir sjuk. En kille som vi hade hand om – om vi haft mer tid och ork hade vi kunnat hjälpa bättre. Han dog.” ”Många familjer har ett superlågt förtroende för socialtjänsten och då blir det svårt att hjälpa. Så det blir också en ond cirkel.”  ”Äntligen! Det betyder så oerhört mycket att ni tar upp krisen i socialtjänsten. Programmen har för mig blivit ett sorts vittne för den verklighet jag jobbar i. I och med ert program får jag och många av mina kollegor en upprättelse.”  ”Helt sant hela programmet. Jag har själv varit involverad i socialtjänsten med min dotter för 6 år sedan och precis så här som ni beskriver var det! Nya unga nyutexaminerade handläggare som slutade och nya tog över. Jättedåligt!”  ”Det var helt insane. Trycket som var där var inte av denna värld. Tunga ärenden och hela tiden en känsla av att man aldrig hann jobba igenom någonting. En kollegas ord har etsat sig fast; 'Jag gör såhär, sa han, jag väljer ett eller två fall där jag jobbar på hela vägen igenom. Resten försöker jag mest hantera. Det är en strategi för att klara jobbet.”   ”Om jag hade känt att det var möjligt att stanna, då hade jag säkert kunnat bli en jättebra socialsekreterare.”  Självfallet fungerar många socialförvaltningar runt om i landet väl men flertalet har stora problem, visar Kalibers undersökning. Och det är inte bara ett ständigt underskott på personal som många menar försvårar arbetet. Även skärpta lagar och skärpta krav på dokumentation nämns ofta som en orsak till att jobbet blir tyngre. För att förbättra skyddet för utsatta barn har ytterligare skärpningar av socialtjänstlagen gjorts. Bland andra att de som på olika sätt jobbar med barn och unga är skyldiga att lämna in en orosanmälan till socialnämnden om de får minsta lilla misstanke om att ett barn kan fara illa. Paradoxalt nog kan de här nya lagarna bidra till att många barn som är i behov av hjälp och skydd inte får det stödet. Det säger flera av de socialsekreterare som vi pratat med under arbetet med programmen. För i och med det har mängden ärenden som socialtjänsten måste hantera tilltagit rejält. Dessutom måste fallen dokumenteras på ett betydligt mer detaljrikt sätt nu jämfört med tidigare. Och det är en tidskrävande uppgift.  Pia Tham är filosofie doktor i socialt arbete och forskare vid högskolan i Gävle och hon har gjort två stora enkätundersökningar bland socialsekreterare som gör utredningar och tar emot anmälningar som gäller barn och ungdomar. Den ena genomfördes alldeles nyss och den andra för 11 år sedan. 349 socialsekreterare i Stockholms län deltog. - Enkäten innehåller drygt 180 olika frågor, de handlar om arbetsmängd, om vilket stöd man får från chefer och kollegor och om vilken andel utredningar som man är ansvarig för, säger hon. På de dryga tio år som gått mellan de bägge studierna, har socialsekreterarna fått se sitt yrke förändras. Inte minst när det handlar om hur många och långa stunder som de får sitta ner och prata med sina klienter, öga mot öga. Pia har i enkäten ställt en fråga som handlar om hur stor del av arbetstiden, på ett ungefär, som socialsekreterarna i studien använder till direktkontakt med sina klienter. - Nu har jag tyvärr inte siffrorna med mig, men det hade minskat väldigt mycket sen den förra undersökningen. Man har inte tid att ägna den tid man vill till klientsamtal. Och att dokumentationskraven ökat väldigt mycket, det berättar även cheferna. Och att det ibland kan bli absurt att man idag får ägna tid åt att skriva sådant som egentligen är ganska onödigt att skriva ner. Som bara tar extra tid. - Och det är ju egentligen det som man vill göra när man arbetar som socialsekreterare. Man vill ju ha tid för klientkontakter och tid att hjälpa människor vidare i sina liv.  Nyutexaminerade får ofta de tyngsta jobben  Pia Tham har även tittat på ålderssammansättningen bland dem som arbetade med barn- och ungdomsärenden. En tredjedel av enkätens 349 socialsekreterare var mellan 20 och 30 år, dvs relativt nybakade. - Jag har en fråga om hur länge man har jobbat på arbetsplatsen och hur länge man har jobbat i yrket sedan man examinerades och då såg jag att det var väldigt många som var nyexaminerade och som arbetade med den här typen av frågor – som ju är bland det svåraste man kan göra inom socialtjänsten. Pia berättar att de nyutexaminerade ofta jobbade på arbetsplatser med många obemannade tjänster och inte sällan saknade de någon att fråga om. - Det kan ju vara väldigt allvarliga problem som anmäls, där man behöver gå in och fatta beslut, till exempel om omhändertaganden, säger hon. Ibland kan det vara akuta omhändertaganden. Det krävs ganska mycket kunskap, livserfarenhet och erfarenhet av yrket för att fatta de besluten. Det är verkligen inte lätt och det kan få stora konsekvenser för en familj eller för ett barn eller för en ungdom. Vi lämnar Pia Tham i Gävle och återvänder till Elin Franzén i Hultsfred. Hon tog sin socionomexamen för tre år sedan och har erfarenhet av att - som nyutexaminerad - redan tidigt få ta sig an även svåra ärenden, där barn och unga hamnat i allvarliga missförhållanden och har ett stort behov av hjälp. -När jag var klar med min utbildning kände jag mig inte förberedd för att börja jobba med socialtjänsten för att utbildningen inte är inriktad på det, säger Elin. Och de flesta som är nyutbildade hamnar ju faktiskt inom socialtjänsten. - Jag skulle önska att utbildningen var mer inriktad dels på själva samtalsmetodiken såklart, att lagarna får mer utrymme. Men det vore bra om den även tog upp det här med handläggning och dokumentation lite mer. Som det är nu, så är det ett väldigt stort fokus på det vetenskapliga och akademiska på utbildningen.  Blivande socionomer känner oro inför framtiden Vi rör oss vidare, till Socialhögskolan i Stockholm, och där hittar vi tre blivande socionomer - Saara Fahmy är 28 år och går termin tre av sju på socionomprogrammet. 23-åriga Ida Söderin är inne på termin fem och Lena Johansson på termin sex. De berättar att de redan under utbildningen får höra att det är en bister verklighet som de utbildar sig för.  - Det är inte kul att tänka att okej, jag tar examen och sen kanske jag inte pallar att jobba. Kommer jag att gå i väggen inom ett år? Å ena sidan känns det mörkt, å andra sidan tänker jag att det självklart finns ljusglimtar, ställen som fungerar bra. Alla som går programmet gör det för att de tror att det måste gå att göra skillnad, annars skulle man inte gå här. - I stunder av negativ inställning på utbildningen, funderar man över om det är någon som vill jobba med det här, men samtidigt är inte allt hopp släckt. Det finns en bild av att det går att få till en förändring och – helt ärligt – så tänker jag att jag kan jobba på andra platser än socialtjänsten. - Precis! Jag tror att det är många som tänker så, att finns så mycket annat som man kan arbeta med om man är socionom. Jag tror att många tänker att man jobbar ett tag inom socialtjänsten, bara för att lära sig systemet, men det är ingen plats där man tänker sig att man stannar. Det tror jag är ganska vanligt bland studenterna.  Socionomstudenter av idag får inte längre lika lång praktik som tidigare, men Saara, Ida och Lena menar att de – under utbildningen – ändå får en inblick i vilka villkor som socialsekreterare ofta arbetar under. Till exempel att de måste ägna mycket mer tid åt att dokumentera vad de gjort i varje enskilt fall. - Många av våra lärare pratar väldigt mycket om att allt utvärderas och att det tar väldigt mycket tid av arbetet, man får mycket mindre tid för utredning, man anställer allt färre, det blir allt fler ärenden. - Det här är något som vi fått höra genomgående under hela utbildningen, man läser det i forskningsrapporter och tidigare verksamma lärare berättar att det kan se ut så här. Det är helt sjukt att inget satsas på välfärden.  Ida Söderin, som för tillfället är ute på praktik på ett boende för ensamkommande barn, berättar att de där jobbar på uppdrag av socialtjänsten. Och de som arbetar där för kontinuerliga samtal med dem. Så i det arbetet finns inga direkta problem, men när hon gjort studiebesök på andra platser så har hon fått höra sådant som att socialtjänstemän ofta byts ut och hon menar att där stämmer bilden väldigt bra med den som Kaliber skildrar. - Men det är en blandad bild. Ibland fungerar det, ibland fungerar det inte, men det ska ju fungera jämt! I Sundsvall blir man av med underskott, lönerna höjs och ny personal anställs Att det inte jämt fungerar har Kalibers granskning tydliggjort. Men det finns också exempel på att man från politiskt håll nu försöker – och vill – göra något åt detta. Vi ska strax möta Cecilia Grefve, som för inte fullt en månad sedan tillträdde en helt nyinrättad post. Hon har fått regeringsuppdraget att arbeta som nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Men först återvänder vi till Sundsvall där de haft stora problem inom socialtjänsten. Sedan dessa uppmärksammats nu under hösten har saker börjat hända i kommunen.  - Jag vill börja med att säga att det här barnet som hittades övergivet i en lägenhet, nu – tillsammans med sitt syskon – sen den dagen är i tryggt förvar i ett lugnt och fint familjehem. Det Torbjörn Stark, socialdirektör i Sundsvall, refererar till är ett litet barn som en polis fann – helt ensamt i en spjälsäng i en lägenhet. Vi berättade om det här i Kaliber, i det första programmet i serien. Efter den händelsen har kommunen nu vidtaget en rad åtgärder - Exempel på några åtgärder som redan är genomförda nu, för att förbättra situationen, det är att vi rekryterat en till enhetschef som börjar vid årsskiftet och som kan lasta av nuvarande enhetschefer och stötta medarbetarna på ett annat sätt, mer än vad de kan idag, säger Torbjörn Stark. Sedan detta meddelades på en presskonferens i förra veckan har Sundsvalls kommun även ”nollat” socialnämndens stora underskott så att de går in i 2015 helt skuldfria - och därmed slipper att strama åt budgeten för nästa års arbete inom socialtjänsten.  Vi lämnar Sundsvall och tar oss till Stockholm. På Socialdepartementet tar Cecilia Grefve emot i Socialdepartementets, för tillfället, ekande ödsliga entré. Cecilia är nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården och helt ny på en också helt ny post.  Den nya nationella samordnaren har fått bråttom Socialdepartementet ligger i centrala Stockholm, ett stenkast från regeringshuset Rosenbad. Där har statsminister Stefan Löfven just utlyst extraval. Cecilia Grefve berättar att regeringskrisen och nyvalet inte kommer att påverka hennes arbete. - Nej, mitt uppdrag är konfirmerat av både den dåvarande och den nuvarande regeringen, säger hon. Så det är dubbel säkerhet i det uppdraget, vilket jag är väldigt glad för. Och alla utsatta barn. Det är regeringen som beslutat sig för att tillsätta en nationell samordnare inom det här området för att på så vis ”stärka och stödja socialtjänsten i deras arbete med den sociala barn- och ungdomsvården”, som det står på regeringskansliets hemsida. Cecilia Grefve har jobbat med hälso- och sjukvård, familjeomsorg, äldreomsorg med mera i trettio år, de senaste som socialdirektör i Jönköpings kommun, med ansvar för bland annat socialtjänsten. Cecila säger att det som Kaliber berättat om - hur situationen inom socialtjänsten ser ut - är igenkännbar. - Tyvärr, så är det, säger hon. Jag kan bara bejaka att det stämmer och att det är alldeles precis därför som vi måste göra en kraftsamling kring den sociala barn- och ungdomsvården och lyfta upp den på olika sätt. Och jag måste säga att jag känner att det är det vi gör, socialdepartementet gör det och SKL gör det och fackföreningarna kraftsamlar också och ställer krav på åtgärder. Det känns som att det här är en väg för oss att gå framåt gemensamt. Kraftsamla för de barn vi är till för. I sitt regeringsuppdrag kommer Cecilia Grefve att besöka femtio av landets kommuner, vid två tillfällen. Där ska hon prata med socialsekreterare, chefer, politiker, barn med flera, för att samla in erfarenheter och ta reda på vilka svårigheter som socialtjänsten har att tampas med i respektive kommun. - Det är ett rätt omfattande besöksarbete, säger hon.        Cecilia Grefve kommer till det nya jobbet direkt från den sociala barn- och ungdomsvården i Jönköpings kommun och därifrån har hon konkreta upplevelser av krisen inom socialtjänsten. - Jag har direkt erfarenhet av personalrörligheten och att man söker sig ifrån den direkta myndighetsutövningen, till andra uppdrag i socialtjänsten. Jag har precis också fått anlita bemanningsföretag för att lösa situationerna. Det som Cecila Grefve talar om nu – att hyra in personal från bemanningsföretag för att försöka få socialtjänsten för barn och unga fungera – har blivit allt vanligare.  ”Stafettsocionomer” kallas de ibland. Akademikerförbundet SSR är oroade över utvecklingen. De har gjort en enkät bland landets kommuner. Alla deltog inte men utifrån resultatet gör SSR själva bedömningen att sju av tio kommuner i landet har använt sig av bemanningsföretag för barn- och ungdomsvård. Åsikterna om lösningen med inhyrd personal tycks gå isär. En del ser det som positivt, att det avlastar den ordinarie personalen. Andra menar att det är dyrt och tär på kommunernas ofta redan strama budgetar. Akademikerförbundet varnar för bristande kontinuitet. Att ärenden inte följs upp som de ska när de hela tiden överlämnas till nya personer. Det för oss tillbaka till det här med dokumentation – det som många inom socialtjänsten ofta återkommer till. De upplever pappersarbetet som ett stort hinder för att kunna ge utsatta barn och unga den tid och hjälp som de behöver. - När gäller administration då är det så att det administreras och dokumenteras jättemycket, berättar Cecilia Grefve. Det florerar siffror om att mellan 75-80 procent av socialsekreterarnas arbetstid går åt till dokumentation. - Det är också spännande att se om man inom ramen för det här uppdraget kan göra en mätning av dokumentationen. Men också se när är det gott nog med dokumentation. Om siffrorna stämmer, att 75-80 procent av socialsekreterarnas tid går åt till att dokumentera, då är frågan om Cecilia Grefves arbete - som nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården - faktiskt skulle kunna leda till att man omformulerar socialtjänstens uppdrag så att socialsekreterarna inte behöver dokumentera lika mycket som nu. - Ibland sätter man detta mot det sociala arbetet, alltså hantverket, säger hon. Att mötet med de som vi är till för får stå tillbaka. Jag tänker att vi måste att lyfta upp den här frågeställningen inom ramen för det här uppdraget. - Men det finns också en rädsla, man vill ha ryggen fri och dokumenterar därför mer. Även det vill vi lyfta upp, den här rädslan för att göra fel. Telefonen ringer hos Cecilia Grefve. Det är dags att återgå till arbetet och ta tag i alla högar av handlingar som hon raskt behöver sätta sig in i nu, i och med jobbet som nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Hon har fått lite mer bråttom nämligen. På grund av att krisen i socialtjänsten uppmärksammats och väckt så starka känslor, har även det politiska trycket ökat och hennes uppdragsgivare vill nu få en tätare inblick i vad kommunerna i landet berättar om. - Detta uppdrag ska redovisas i sin slutform i april 2017. Men eftersom läget är som det är, har ansvarig minister bett att få återkoppling var tredje månad. Just med tanke på om det finns något som man kan göra omgående från nationellt håll och på så sätt stödja kommunerna. Det är en hög ambition och stort intresse av att kunna ge stöd. Inte bara granska, utan ge stöd. Producent: Helene Almqvist Exekutiv producent: Andreas Lindahl kaliber@sverigesradio.se

Det finns några yrkesgrupper i det gamla Sverige som är lättare att både identifiera och spåra i våra arkiv än andra. En sån grupp är smederna som arbetade på landets många järnbruk genom århundraden. Det är lätt att tänka att smeder är lika med valloner, men de flesta smederna var faktiskt inte valloner utan kom från svenska och också  tyska smedssläkter. När Ulf Spennare i Jörlanda räknar 12 generationer bakåt i rakt led på farssidan så hamnar han hos Mats Hansson Spännare, som var mästersmed på Ängelsbergs bruk i Västmanland. I sitt sökande efter uppgifter om Mats Spännare hittade han plötsligt en anteckning i ett gammalt rättegångsprotokoll. Mats Hansson Spännare återfinns i Ängelbergs bruks rullor första gången 1718.  Då, samma år som Karl den tolfte dog borta i Norge, jobbade den 16årige Mats som kolgosse. Han arbetade sig uppåt i smedshierakin och blev till slut , 1735, hammarsmedmästare. Det är tre år senare, den 11 april 1738, som rättegången hålls, som hans ättling Ulf läst om. Den som är anklagad är Mats Spännares egen dräng Erik Månsson. Han hade stulit en järnstång ur ett förråd från sin bruksherre, kapten Söderhielm. Med järnet i handen smög han över ån till  grannsmedjan, Stabäcks hammare, och där hade han bett en smed att kröka till järnet. Att stjäla järn var ett allvarligt brott, och inte alldeles enkelt att genomföra heller eftersom det dyrbara järnet var ordentligt inlåst. Men drängen Erik fann på råd. - Han hade sågat ett litet hål i ytterväggen och dragit ut sin tång genom det. Att han ville ha det krökt berodde nog på att det på så sätt skulle bli lättare att transportera. - Det var väl lite knepigt att få ner det i plånboken, skrattar Ulf. Det berättas att Erik behövde ha pengarna han kunde få för stången till att betala en gästgivarskjuts. Att skilja en bit järn från en annan låter ju som en knepig uppgift, men var i själva verket ganska enkelt. Järnet var stämplat så att man visste vilken smedja och vilken mäster som gjort det, men det fanns också andra sätt att förstå skillnaden på järn och järn. - De kunde se på järnets finhet varifrån det kom, berättar Ulf Spennare. Just det här järnet var fyrkantigt trekvartstum, och det gjorde att man visste att det tillhörde kapten Söderhielm på Ängelsbergs bruk. Under Rättegången försöker man finna en förklaring till varför drängen Erik gick till Stabäcks hammare för att kröka järnet. Man försökte leda i bevis att det inte var så konstigt, där var det nämligen ingen ordning på sakernas tillstånd. Det påstods att där tillverkades brännvis olagligt, och att det var allmänt rörigt och i oordning där. Kanske var det ändå inte så illa ställt med ordningen på Stabäcks hammare, för det verkar som att järnet förblev okrökt, trots allt. Mats Hansson Spännare blir inkallad till rätten som vittne, men han säger sig inte veta någonting om saken, men till slut blir ändå smeddrängen Erik Månsson dömd för stölden. I första skedet döms han till ett gatlopp, men straffet mildras senare till 4 par spö, dvs åtta piskrapp. Det var tillräckligt för att slå sönder en rygg. Ändå var det ett mildare straff än det som först utfärdades, då Erik Månsson dömdes enligt 49:e punkten i 1649 års järnbergsordning till gatlopp i ett varv. Ulf Spännares fru Marie är den som har gjort den mesta forskningen i de gamla dokumenten, och hon tycker sig se att Erik, trots det hårda straffet får en rättvis rättegång:, han är inte dömd på förhand. Vad som sedan händer med Erik vet de inte. Ulf Spennare har också hittat material i arkiven som gör att han varit tvungen att omvärdera sin egen bild av hur en smed på den här tiden såg ut. - Marie har hittat foton på senare män i släkten och de ser alla ut som jag – det är ganska små, seniga, starka envetna gubbar, skrattar han. Så bilden av den stora starka svartmuskiga smeden, den har jag fått göra upp med. Hammartingen Ulf Spennares ana vittnade i Hammartinget vilket var den rättsliga instans som fanns till just för smeder och andra som arbetade och levde inom bruken. Hammartingen är en viktig källa för den som vill veta mer om smeder. Ulf Berggren från Föreningen för smedsläktsforskning tycker att de här protokollen är en av de viktigaste källorna för den som vill forska om smeder. - Hammartingen var en speciell domstol för bergshanteringen. ”Bergstingen” var en mer generell term, som handlade om gruvhanteringen och liknande, men den del som handlar om smederna och bruken de hette Hammarting, berättar Ulf Berggren. - Man förde böcker över hammartingen i två exemplar vilket gör att det oftast finns åtminstone någon bevarad, fortsätter han. Det ena exemplaret finns idag på Landsarkiven och det andra finns på Riksarkivets i Bergskollegiums arkiv  i Stockholm. Det senare finns tillgängligt på nätet via SVAR, som är riksarkivets web-institution. - Där finns dels vanliga domstolshandlingar, ganska ofta handlar det om smeder som sålde järn olovlig, men det är också mycket tvister mellan smeder och deras bruksägare, till exempel vid flyttningar. Reglerna sa att den nye brukspatronen skulle betala smedens gamla skulder när han flyttade, men det var inte alltid han hade berättat om sina skulder. - Det kunde givetvis ha legat i vägen så att han inte skulle få den nya anställningen, säger Ulf Berggren. Men hammartingsprotokollen är också en slags skråhandlingar där det skrivs in hur enskilda personer tar sig uppåt i hierarkin och får nya och viktigare positioner, ända upp till mästersmed och ålderman. Utbildningsgången var lång och därtill en smula hemlighetsfull, berättar Berggren. - Det var inte vem som helst som fick reda på hur det gick till att smida, utan ofta skrev de in släktingar. Yrket gick ju ofta i arv, så därför finns det ju stora smedssläkter, inte sällan med släktnamn, Allmogen vid den här tiden använde så kallade patronymikon, det vill säga, om far hette Anders fick sonen heta Andersson och dottern Andersdotter, men bland smedssläkterna var namnskicket ett annat. Man tog sig ett namn som sedan gick i arv till både söner och döttrar, ett släktnamn helt enkelt. Men bruket att tala om vem som var ens far det levde ofta kvar. Inte sällan ser man en blandning av båda namnskicken. Ulf Spännares anfader, till exempel, som vi hörde berättas om i början av programmet, hette ju Mats Hansson Spännare. För släktforskare idag innebär smedernas släktnamn att det ofta blir betydligt lättare att forska i arkiven. Ulf Berggren, från föreningen för smedsläktforskning tror att det finns flera förklaringar till att smedernas valde att ta sig särskilda släktnamn. Smedjorna var ju stora arbetsplatser som gjorde att det kunde bli svårt att skilja på folk, precis som förhållandet var inom armén. - Men sen var de också säkert inspirerade av vallonerna som ju hade släktnamn med sig när de kom till Sverige på 1600-talet, tror Ulf Berggren. Privata bruksarkiv Alla som arbetade på bruket bokfördes noggrant. I stora liggare skrev man in hur mycket de hade arbetat, vad de fick i ersättning och vad de hade tagit ut i form av mat och varor. Men bruken var privata och därför kan man idag inte vara säker att arkiven är bevarade eller öppna för allmänheten. I Surahammar får Släktband möjligheten att gå ner i ortens bruksarkiv tillsammans med Christina Sirtoft Breitholtz som är arkivchef från Arkiv Västmanland. Hon har fått låna nycklarna till källaren där alla gamla handlingar finns. Arkivet är ännu inte öppet för allmänheten och det finns hyllmeter efter hyllmeter av arkivmaterial som samlats under flera hundra år. - Det här är en skatt för de som vill hembygds- eller släktforska, och det vi jobbar på nu är att få det här arkivet tillgängligt för så många som möjligt, berättar Christina Sirtoft Breitholtz. De som jobbade på ett bruk, som ju är en industri, har stora möjligheter att hitta många dokument eftersom de skapade väldigt många noggranna handlingar för sin administration, berättar Christina Sirtoft Breitholtz. - Varje person som jobbade på bruket har på något sätt ett konto, och därför kan man hitta ett uppslag där det står vad exempelvis en smed fick i lön, vad han gjorde för att få lönen och vilka matvaror de hämtade ut. De äldsta handlingarna i Surahammars arkiv är troligtvis från 1700- talet. Christina Sirtoft Breitholtz tror att det kan finnas många arkiv som inte är tillgängliga och dolda likt det i Surahammar. Smedsforskaren Brage Lundströms anfader Nils Andersson Flodström    En av de som ägnat många timmar i bruksarkiven är Brage Lundström från Västerås. Hans anfader Nils Andersson Flodström startade sin karriär som smed bara några mil norr om Surahammar. Nils var en ganska typisk smed både när det gällde den gängse karriärvägen men också för att han flyttade från bruk till bruk.  - Hammarsmederna flyttade väldigt ofta. Jag kan tänka mig att det är ungefär som rekryteringen av en attraktiv yrkesman eller yrkeskvinna, säger Brage Lundström. Samuel Gustaf Hermelin startade ett bruk utanför Luleå som hette Selets Bruk. - Han rekryterade många smeder och masmästare från bruk i södra Sverige, och antagligen lyckades han intressera Nils att flytta upp till Luleå. De första som kom dit var masmästarna. Troligtvis var resan dit strapatsrik, berättar Brage Lundström, som försökt rekonstruera hans resväg. - Han måste ha endera på Arbogaån eller med häst och skjuts till Arboga. Därifrån tog de en Mälarjakt till Stockholm där de bytte till större fartyg, segelfartyg, upp till Luleå vilket tog en vecka eller så, berättar Brage Lundström. - Sen tog de sig längs Luleälven till bruket som ligger ett par mil från själva Luleå. Kan man då genom dokumenten se hur Nils var som person? Ja, han fick ofta gratifikationer för väl utfört smide, berättar Brage Lundström. - Och då var jag en gång till Uppsala för att forska och se om Nils var duktigare än de flesta andra smeder, så att jag skulle kunna skryta. Men det lyckades jag inte uttyda. Men det fanns en smed som fick väldigt lite pengar. - Jag tänke att han måste ha varit en dålig smed eller kanske lat. Men när jag tittade i Bruksinspektorns handlingar fann jag en post där 1 Riksdaler skulle betalas ut till den här smeden för sprit till "den sjuke smeden". Det visade sig alltså att han varit sjuk och fått sprit som medicin. Brage funderar och tänker att smederna nog på sätt och vis var livegna. - Men samtidigt var nog många av patronerna angelägna om att behålla personalen. Nils var gift med en tysk kvinna. Det som skiljer tysksmederna åt från vallonerna var att tysksmederna kom först. Gustav vasa rekryterade duktigt arbetsfolk från Tyskland som skulle kunna utbilda svenskarna. Den smidestraditionen kallas för Tysksmide och bruken var lite mindre, berättar Brage Lundström. När vallonerna kom senare var det en annan smidesmetod, bland annat var bruken mycket större och fanns framfrallt i Uppland och Värmland. Brage som forskat om smeder i många år tycker att, om bara arkivet finns kvar, är det intressantare att läsa om vad de tillverkade och vad de tog ut i mat osv. Bruksdisponenten och riksdagsmannen Lorichs från Bernshammar skriver; Befolkningens föda var även under normala år både enkel och enformig. Vad man stödde sig på var rågbrödet. Det var den grundläggande födan, och kunde något däröver anskaffas av så kallad sovel, så var det mycket bättre. Av trädgårdsprodukter voro rovor och rötter de vanligaste. Därnäst kom fläsket. Slaktgrisen har sedan långliga tider tillbaka varit en av de dyrbaraste tillhörigheterna i ett hushåll. Kött förekom även, måhända minst i bondehemmanen, som icke hade råd att avstå från förtjänsten av en eller annan försåld ko. Mjölk var däremot oumbärlig, men både grädde och smör voro lyxartiklar, likaså socker och kaffe, men dessa båda varuslags betydelse ökades år från år i stegrad progression. Däremot dröjde det ett gott stycke fram på det nittonde seklet, innan potatisen vann någon nämnvärd popularitet. Rättaren Ryd på Bernshammar berättade att det var svårt att få de gamle att äta potatis, som de misstrodde. De föredrog rovorna.  - Det är svårt idag att sätts sig in under vilka förhållanden de levde. De bodde nästan hela veckorna i smedjorna och arbetade i skift. Verksamheten var i gång från måndag morgon till lördag eftermiddag. Nils blev 86 år gammal och i dödboken finns en notering om att han dog fattig.  Träskoadeln Trots de hårda villkor som de allra flesta smederna levde under, anar man deras stora stolthet över sitt arbete. Och de kallades till och med för träskoadel. Namnet kom från de träskor de använde och som skyddade mot heta föremål på golvet i smedjan. Det berättar Ulf Berggren. Trots de hårda villkor som de allra flesta smederna levde under, anar man deras stora stolthet över sitt arbete. De kallades till och med för träskoadel. Namnet kom från de träskor de använde och som skyddade mot heta föremål på golvet i smedjan. Det berättar Ulf Berggren. - Träskoadeln, det var ett namn som sprang ur deras stolthet. De ansågs lika stolta som adeln trots att de gick i träskor – det var ju det enda de kunde ha på fötterna i de varma smedjorna, säger han. Smedjorna var inga ofarliga arbetsplatser. Framför allt var det många som brände sig, och som hade syn- och hörselskador. Många av dem fick lite pengar ur ämbetslådan. Det uppstod ofta konflikter mellan smederna och bruken om betalningen, berättar Ulf Berggren. Det var meningen att smederna skulle få ut minst en tredjedel av sin betalning i reda pengar, en summa som i bruksvärlden kallades för ”tredje”. Resten av betalningen fick han i varor, men Ulf Berggren har ofta sett i bruksarkivens avräkningsböcker att det blir lite si och så med de kontanta medlen.  I avräkningsböckerna där man kan se om smeden och hans familj gick på plus eller minus. -Det är inte säkert att han själv alltid visste hur det låg till. Bruken skulle egentligen göra av avräkning varje år, men slarvade ofta med det, och då blev det svårt att veta hur mycket pengar varje smed hade gjort slut på. Arkivtips Jernkontorets bibliotek har gott om litteratur som handlar om verksamheten i gruvor och bruk. I biblioteket finns också en hammarsmedsordning från 1766 som noggrant berättar om hur hammarsmedjorna var organiserade.   

Supportteknik diskuterar urringningar och boobquakes, medieforskare kritiserar pressen för rapporteringen om Madeleines separation och så hjälper vi Surahammar att hitta en ny slogan.

Daniel Wretström, en 17-årig skinnskalle från Surahammar i Västmanland, mördas brutalt i Salem söder om Stockholm natten mot 9 december 2000. Hans tragiska död blir startskottet för det som betecknats som den största nazistiska manifestationen i Norden, Salemmarschen. P3 Dokumentär berättar om händelserna som leder fram till mordet, om hur Daniel blir till den martyr som samlar den svenska högerextrema rörelsen och om Salemborna som stänger in sig när deras hemkommun stängs av och belägras av demonstranter från olika läger. Salemmarschen har ställt begreppen på ända. Nazisterna som förespråkar ett icke-demokratiskt system har kommit att utnyttja sina demokratiska rättigheter för att ge uttryck för sin syn medan demokratins företrädare, politikerna i kommunen, vill inskränka demokratin och rätten att demonstrera för att värna ordningen. Du hör också om motdemonstranterna som kommer till Salem, både de som protesterar fredligt och de som inte drar sig för att trotsa polisen och tycker att det är bästa sättet att värna demokratin. Producerat av: Jalal Lalouni Sändes första gången: 13 december 2009