Podcasts about folkets hus

Vi ser Palestinarörelsen på gator och torg runt om i Sverige. Dess koppling till den våldsamma extremvänstern är känd sedan länge, men ser hur egentligen dess koppling till de kriminella utländska klanerna som sätter skräck i delar av Sverige ut?Videoversion finns här: https://www.youtube.com/watch?v=q5A9YU860_8&list=PLD4IRuUm9E-ofDtin0LOHZXjGD4-xVhMN&index=2&ab_channel=DetfriaSverigePå ett stort evenemang i Folkets Hus i Hammarkullen den 21 februari, som skulle vara en "minnesstund för våra ärorika martyrer, vars rena blod har bevattnat Gazas älskade jord" deltog inte bara de vanliga Palestinaaktivisterna. Upp på scenen till jubel och applåder klev också Hashem Ali Khan, patriarken i den ökända Ali Khan-klanen.Ordförande för Folkets Hus i Hammarkullen är den socialdemokratiska riksdagsledamoten Dzenan Cisija, som i riksdagen bland annat driver frågor om "islamofobi" och Palestina.Dan Eriksson och Magnus Söderman tittar närmare på denna gegga av svenskfientliga rörelser.Become a supporter of this podcast: https://www.spreaker.com/podcast/det-fria-sverige--4339034/support.

Det snackas nu om att det inte råder fred i Sverige och många har det tufft under den här tiden på året, men för att bryta deppigheten och bjuda på lite härligare besked är det hög tid för ett matigt och fantastiskt nyhetssvep! Det blir, bland annat, thailändskan med ett otroligt svårt namn som gillar Folkets Hus i Uddevalla, de dyngraka gubbarna som skapar bastukaos i Lönsboda, kvinnan som brinner för att gosa med udda individer, profilen som ska skicka iväg ett hus till månen – och göteborgaren som tjänar pengar på att frysa. Det blir inte heller dålig stämning när Niclas berättar för Jonatan vad den nya IS-ledaren heter – och det produceras, på uppstuds, ett klipp kring det hela som är något av det starkaste man hört! Vi djupdyker dessutom i hur det blivit om ökända och skräckinjagande terrorister haft mer sagofigursklingande namn. Hjärndött och irrelevant – haka på!Vi finns numera även på Podme! Det betyder att du hittar alla våra avsnitt, helt reklamfritt, i Podme-appen. Signa upp dig på podme.com – de första 14 dagarna är gratis. Ladda sedan ner appen i Appstore eller Google Play.

Vi gör vår första liveinspelning inför publik bestående av medlemmar ur Alingsås Arbetarekommun, på plats i Folkets Hus. Gäst är ingen mindre än Lena Hallengren, gruppledare i riksdagen, tidigare socialminister m.m. Vi hann prata om Lenas studiebesök i olika kommunala verksamheter i Alingsås, men fick också höra om hennes bakgrund, tankar om skolan och om Socialdemokraterna framåt. Lyssna och dela gärna med er av avsnittet!

Pajalan kunnan ekonoomisesta kriisistä - ens vuen pytjetti oon viimen äänestetty läpi. Mataringin kunta häätyy säästää rahhaa ja kunta haluaa nyt myyä Folkets Hus:in - maholinen ostaja oon jo löyvetty. Taitemuseo Kin Kierunassa näkkee kunka meänkieli ja saamen kieli museon seinilä koskettaa kävijöitä. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Alternativ jul inviterer folk fra gata til julefeiring. Etter 23 år på Folkets Hus på Youngstorget, har alternativ jul nå blitt hjemløse.En podcast fra Vårt Oslo. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi snackar:* Söråkers Folkets Hus och vin på bibblan. * Ibiza. * På Preem är Large Standard. * Minitermos. * Att äta sin lasagne oavsett omständigheter. * Portierer av den gamla stammen. * MorganQuiz - Tävlingen med det krångliga namnet. Höstturné ”Det blir nog trevligt” SHOW med Morgan Larsson och David Urwitz. 12/10 Folkets hus Ulricehamn För biljetter: https://www.folketshusochparker.se/evenemang/scen/det-blir-nog-trevligt/ Ha det fint!! Morgan och hela soffgänget

Etter et derby som sprengte skalaen hva angår interesse, trøkk og dramaturgi, er det en lystig trio som inntar studioet dagen etter kampen. Det ble en særdeles hyggelig kveld med lytterne på Folkets Hus tre dager før match, og panelet takker nok en gang alle som stilte opp og gjorde arrangementet mulig. Selve kampdagen ble akkurat som alle hadde håpa på, med enorm stemning i byen, et massivt fuglatog, fantastiske tifoer, enorm stemning og ikke minst en særdeles deilig seier. Skadefryden er naturlig nok til å ta og føle på. Ellers blir det prat om sentrale temaer som ballgutter, Biffen, Roseth og Fuglafamilien. Podkasten produseres av Mottaket Media og inneholder annonsering.

FILMBRANSCHPODDEN - A PART OF ACASTING VEM: Erik Bolin, Ester Uddén, Robert Jakobsson YRKE: Skådespelare SÄSONG: 1 EPISOD: 3 EN PODD AV: Simon Kölle - www.linktr.ee/simonkolle OM: Erik Bolin, Ester Uddén och Robert Jakobsson berättar om sina respektive tankar kring gestaltning, teater, leken som förlöser det kreativa, om spännande möten, dramatiska ögonblick i karriären och drivkrafter. De tre etablerade skådespelarna diskuterar skådespeleriets hantverk och delar med sig av starka nedslag i deras respektive karriärer. SPONSRAS AV: Ritualen - www.ritualen.com NÄMNER (bland annat):  Teater Albatross, Erik Bolin, Ester Uddén, Simon Kölle, Robert Jakobsson, Bob Hansson, Uppsala,, Statsteater, Eldteatern, Julius Ceasar, Svartsjön, 1917 - När klockorna stannade, Allen Ginsberg, Riksteatern, Keve Hjelm, Dramaten, Snus och öl, karaktärers drivkrafter, Frasse, cross-dressing, Mats, Py Huss-Wallin, Haninge, The Word, Portia, Shakespeare, Ingemar Lind, Mats Ek, Pier Paolo Pasolini, Sociolekter, Stockholm, Småland, Göteborg, Akalla, Södermalm, Meisner, Grotowski, Artaud, Stanislavski, Mindfulness, Kniven mot strupen, Närvaro, Leken förlöser det kreativa, Lekfullhet, Konst, Tappa masken, Skådespeleri Enköping, Helig!, Klezmer, Dirty Weekend, Teater Brunsgatan 4, Sara Ribbenstedt, Inte alla hästar i stallet, Richard Jarnhed, Strindberg, Mattias Silvell, Tyresö, Comedy Store, Tupilak, P-O Enquist, Standup comedy, Bomba, Iliza Shlesinger Los Angeles, Hänga i tårna, Lina Källhager fd. Waleij, Blackout, Ryska Revolutionen, Tokalynga, Halland, Kvinnoorkestern i Auschwitz, Ullared, Scenskolan i Malmö, Mästaren av Margarita, Filip Alexanderson, Bryta näsan, Hasse Klinga, Kungastolen, Fysisk teater, Elin Klinga, Ernst-Hugo Järegård, Berns Salonger, Jesus, Pontius Pilatus, Audition, Self tapes, Provfilmning, Andre Eriksen, Burbank, Hedda Stjärnstedt, Bahar Parz, Kaj Granander, Jordcirkus, Ryssland, Nynningen, Progg, Nationalteatern, Skogsorgeln, Teater Giljotin, Reklam, www.teateralbatross.se, Morden i Sandhamn, Per Simonsson, Falkenberg Forever , SVT, Johanna Runevad, Isak Hjelmskog, Umeå, Folkets Hus, Yasuragi, Klangskålar, Mytologiskt berättande, Drum stories, Medveten Närvaro, Schamanism 

Det ble en herlig kveld på Åråsen med 3-1-seier mot Kamma - den tredje strake hjemmeseieren. Akor Adams tok etter all sannsynlighet farvel med Åråsen-publikummet, mens hans mulige arvtaker fra Kjeller sto for dagens høydepunkt da han satte et straffespark sikkert i mål. LSK har signert en ny midtstopper, og er etter sigende på jakt etter en offensiv forsterkning i Sigurd Haugen. Både trenersituasjonen og overgangssummen LSK fikk for Akor Adams debatteres heftig, og lytterne får som alltid svar på en rekke innsendte spørsmål. Sportsklubben levnes få muligheter i Nordens Paris kommende helg, men panelet ser derimot lyst på mulighetene for å skape en artig kveld på Folkets Hus i oktober. Podkasten produseres av Mottaket Media og inneholder annonsering.

Amund er på Trondheimsbesøk (og måkebefaring?), Tore er hjemme på gjennomreise fra uroligheter i Frankrike på vei nordover. Vi låner studio i Folkets Hus for å snakke om uroen i Frankrike, Sverige inn i NATO og hva det betyr for norsk politikk. Videre sveiper vi en tur innom det forestående valget i Spania, regjeringskrisen i Nederland og ikke minst tygger vi oss gjennom sommerens store (agurker?) solbrillesnakkis og måke (måse?) debatten i Trondheim, som gikk nasjonalt et øyeblikk. Dessuten er vi på Insta! https://instagram.com/politickr.pod Follow at https://plus.acast.com/s/politickr. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Man kan lära sig språket, och de kulturella koderna, men att verkligen träda in i en annan kulturell identitet är svårare än så. Dan Jönsson reflekterar över svårigheter, på hemmaplan och långt borta. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag minns blicken. Dimmig och enögd. Det var grisfest i byn, årets tema var sjörövare och vi stod och hämtade luft ute på trappan till gamla Folkets Hus när han plötsligt vände sig mot mig med en svart blick ur den blinda ögonlappen: ”ådu ska hålla flabben jävla nollåtta!”. Jag kände hur tygpapegojan på min axel ryckte till, liksom i chock medan jag sluddrande försökte försvara mig med att jag faktiskt hade bott i den här byn i tjugofem år och i Skåne hela mitt liv, men det räckte inte tydligen. Inte förrän Janet i kiosken grep in och utbrast, på sin vackraste Eslövsdialekt: ”Dan e min granne!”. Det räddade mig från den i luften hängande smockan, men jag kunde likförbannat inte göra mig fri från känslan att den här brännvinsdoftande Kapten Enöga ju i själva verket hade rätt. Jag hade avslöjat mig. Igen. Hela mitt liv hade jag inbillat mig att jag var skåning, eftersom jag inte kunde annat, och hela mitt liv hade det stupat på dessa rullande ”r”, som obevekligt röjde mig som en representant för kolonialmakten. Vad hjälpte det om jag hade bott här hela livet, när jag inte klarade att säga ”stickelbärsgröd” så man begrep?Identitet är luriga saker. Under en resa i Japan gör jag mitt bästa för att göra som japaner gör. Det är inte svårt. De första dagarna gör man förstås pinsamma misstag hela tiden: glömmer bort att byta innetofflor när man går på toaletten på sitt ryokan, ställer sig på fel sida i rulltrappan, råkar kanske vinka till med handen istället för att göra den där lilla avmätta bugningen när man lämnar sevenelevenbutiken med ett förbindligt ”arigato gozaimasu”. Men redan efter en vecka har man ju lärt sig de där sakerna. Det svåra kommer sedan. När turisten har åkt hem och de överbetalda expatsen har installerat sig i sina curlade utlänningsgetton sätter den seriöse kulturkameleonten igång och lär sig språket. Det kan gå bra det med. Kanske lär man sig det rentav flytande; man tycker man bemästrar de sociala koderna och börjar i sitt övermod känna sig som fisken i innanhavet. Utan att fatta att man fortfarande bara simmar runt i sitt privata akvarium. Och att man från andra sidan glaset ser precis lika exotisk och främmande ut som någonsin.Lurigt, som sagt. Frans Wachtmeister beskriver den här processen väldigt roligt i sin roman ”Territoriella anspråk”. Romanens berättare är en svensk man som har bott i Tokyo i tio år och för länge sedan förlorat alla kameleontens illusioner. Han pratar språket flytande, han vet hur man beter sig utan att krocka med de sociala och kulturella normerna, men inser att han trots det aldrig kommer att smälta in. Aldrig kommer att bli japan. All hans samlade, men väl dolda bitterhet väcks till liv när han en dag får en ny, tysk kollega som – precis som han själv en gång – är full av entusiasm och fast besluten att låta sig uppslukas av den japanska kulturen och identiteten. Plötsligt får hans tillvaro en ny mening när han skadeglatt ställer sig på den japanska sidan och börjar göra allt för att torpedera kollegans integrationsprojekt. Utan att avslöja för mycket lyckas det över förväntan.Vad Wachtmeister pekar på är det naiva i tron att kulturell identitet skulle vara en fråga om anpassning och inlärning. Man kan tala språket hur perfekt som helst – med en vit, europeisk kropp gör det en i bästa fall till en sorts kuriositet. Man kan lära sig äta, buga, tala, tiga som en japan, inser romanens berättare – men ”hur blir man exempelvis luktfri som en japan?” Samma genetiska barriär är det som reser sig i Hanna Sahlbergs ”Den osynliga muren. Rapport från mitt misslyckade försök att bli kines.” Sahlberg berättar hur hon efter många år i Kina till slut försökte sondera möjligheterna att plastikoperera sig till ett asiatiskt utseende. Något som möttes av total oförståelse – att asiater opererar ögonlocken för att få ett europeiskt ansikte är väl en sak, precis som när svarta i USA eller Afrika rakpermanentar håret eller bleker huden. Men om en vit person försöker något liknande ses det som dårskap, om inte rentav som en form av kulturellt övergrepp.Det här är inga konstigheter. Identitet handlar om så mycket mer än bara kulturella koder och språkkunskaper. Det är en fråga om makt och erkännande, om klassklyftor, historisk dominans och kolonialt förtryck. Identiteten är med andra ord alltid politisk – och den vita europeiska kroppen har i århundraden varit bärare av alla de privilegier som förknippats med den västerländska civilisationens koloniala herrefolk. Främst bland dem just förmånen att slippa den etniska och kulturella identitetens alla begränsningar. Som en av Hanna Sahlbergs kinesiska bekanta lite krasst säger någon gång när den osynliga muren ställer sig i vägen: ”Ni kan ju alltid resa härifrån.”Så blir kanske Östasiens osynliga murar mer begripliga. Självklart är det så att även den västerländska privilegierade identiteten kan ses som ett fängelse – och självklart kan det vara lockande, särskilt för den som faktiskt inte ställer upp på den koloniala världsbild som ligger till grund för dessa privilegier, att försöka bryta sig ut ur den gyllene buren och skapa sig ett liv på andra sidan. Det finns mängder av sådana människor i världen: västerländska avhoppare som har tagit sig ut ur privilegiernas bubbla och bytt dess bekvämligheter mot ett enklare men mer autentiskt liv i Indien, i Senegal, eller Peru. Men ytterst få av dem kapar den verkliga livlinan och ger upp sitt västerländska pass. Något som till slut också går upp för Hanna Sahlberg när hon funderar över vad hon skulle kunna offra för att bli kines på riktigt. För vill hon verkligen bli kinesisk medborgare?Här går en gräns. Det som formuleras i medborgarskapet är ingen postmodern, flytande identitet. Den är skarp och obeveklig – liksom i högsta grad dess konsekvenser. Titeln på Wachtmeisters roman, ”Territoriella anspråk”, uttrycker det rätt brutalt: för oss med rätt sorts pass har världen blivit något att erövra och penetrera. ”Det enda globaliseringen har lyckats med är att utvidga gränserna för våra drifter och begär”, filosoferar han. För en majoritet av jordens befolkning ser saken annorlunda ut. I min egen by har det hänt en del sedan den där grisfesten. Kiosken har lagt ner, och pizzerian drivs numera av en familj från Pakistan. Men framför allt har byn sedan dess fått ett stort tillskott av inflyttare, flyktingar från Syrien, Irak och Afghanistan som plötsligt får mig att likna en urskåning. Några av dem har blivit mina vänner, och jag följer deras kamp för uppehållstillstånd och medborgarskap medan jag undrar vad det egentligen blev av drömmarna om en jord där alla människor förenas i ett gränslöst världsmedborgarskap? Utopiskt, visst. Men kanske inte mer naivt, trots allt, än att försöka bli någonting man inte är. Sjörövare, till exempel.Dan Jönsson, författare och essäistLitteraturFrans Wachtmeister: Territoriella anspråk. Ellerströms, 2023.Hanna Sahlberg: Den osynliga muren. Rapport från mitt misslyckade försök att bli kines. Weyler förlag, 2023.

Når en dansende Jonas Gahr Støre må geleides ned fra bordet av Securitas, vet vi at det er fest. Det skjedde en halvtime over midnatt på Arbeiderpartiets landsmøtefest fredag kveld. Han hadde grunn til å være glad etter to dagers samling i bånn med 300 delegater fra hele landet. Kun helt unntaksvis piplet det frem misnøye fra talerstolen i et parti som har stått til halsen i konflikter og protester på grunn av krisemålinger i lang tid. Strømopprøret var nærmest borte og arbeidslinje-protestene ble kvelt med så runde formuleringer at vedtaket til slutt kunne tas til inntekt for alle sider av saken, og dermed også ga svært lite mening. Spørsmålet er om klappsalvene i Folkets Hus lar seg omsette i politisk oppslutning til høsten.Og så skal Den politiske situasjonen en sving innom nachspiel. For hvordan har det seg at alkoholgjennomtrukne nachspiel sammen med politikere, anses som god, journalistisk metode? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

8. FRAMTIDENS DRIVKRAFT: Bostäder, bostäder, bostäder FRAMTIDENS DRIVKRAFT riktade kompassen norrut och begav sig till björkarnas stad och Business Arena Norr. Här träffade vi besökare, utställare och föreläsare på Folkets Hus i Umeå. Som vanligt när Business Arena kommer till stan är det fokus på fastighets- och bostadsmarknaden och här i Umeå blev det såklart extra mycket snack kring den gröna industrin och de stora investeringarna i regionen. Och du, lyssna också på Business Arena Talks, våra fördjupade rundabordssamtal från Business Arena Norr. Medverkande i podden: Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och politisk chefredaktör Sydöstran Lars Westin, professor i regionalekonomi, Umeå universitet Thomas Sandell, arkitekt och aktuell i ”Villa Wahlgren” på Kanal 5 Martina Mattsson, marknadsansvarig, Bengt Dahlgren AB David Carlsson, VD, fastighetsbolaget Balticgruppen Rebecca Andersson, innehållsansvarig, Diös Fastigheter Robert Boije, chefsekonom, SBAB Ellinor Persson, programledare Anna Olofsson, marknadschef, Umeå kommun Programledare: Jimmy B. Lehtinen och Leif Jitelius

En tillbakablick på det ännu (2023) högst levande Stranna Folkets hus. (NWT 2015-04-25)

DACAPO - Våra extranummer KISS kommer till Dalhalla - hur skall Bernt kunna se dem och vem hjälper Marko ta sig dit?, Samtal om konserter i Japan & Mexico, Döden döden - våra idoler går ur tiden - ta vara på tiden, Animalize Live Uncensored - är det den saknade Alive plattan? Detta har vi pratat om: Superbock, Electric Boys Beer, KISS kommer till Dalhalla och till stora delar av Europa och Asien och Mexico, Bernts biljetter till Dalhalla (nä det har han inte), Roger Nilsson, boendet, hembageriet i Rättvik, Gene Simmons äter kakor, Jimmy Rudolfsson, förhandsbeställningar via KISSonline.com, Dalhallabussar, tåg till Rättvik, Morgan Östergren, Clifford Brohuvud, Kattis Westerfors, Toni Rosenholm, Japan Tokyo Dome, Mexico, Makin' Love, Tears Are Falling, Kiss i Mexico, Say Yeah, Deuce, Let Me Know, Nowhere to Run, Privata spelningen i Austin Texas, Kiss i Folkets Hus i Nynäshamn, Alex Bergdahl i Folkets Hus i Nynäshamn, Gene Simmons, Runaway, Zita, Urban Deli, Melody Line, HiFi-Video, Animalize Live Uncensored, Alex lucköppning, DestroyerAlive, Döden, Sven Hedlund, Svenne & Lotta, Hep Stars, Sunny Girl. Benny Andersson, Charlotte Walker, Peter Himmelstrand, Björn Ulvaeus, Hits Of The 60´s, Ace Frehley, Peter Criss, Bruce Kulick, Tommy Thayer, Eric Singer, Brian Connolly, Andy Scott, Steve Priest, Smokie, Slade, Judas Priest, Glenn TIpton, Brendon Snyder, amerikansk sjukvård, Ozzy Osbourne, Celine Dion, Rolling Stones, Mick Jagger, Keith Richards, ZZ Top, öronproppar, Creatures of the Night, Carl Linnaeus, Roney Lundell, Sweden Rock Magazine, Readly, Roger Nilsson, Chris Laney, Daniel Westman, Roger Taylor, Queen, Kiss på Island, pingviner, blåvalar, isbjörnar, Queen Extravagnza

I anden time taler vi om forskellige måder man kan organisere sig på – vi skal bl.a. høre en smuk fortælling om TykCaféen i Folkets Hus. Vi vil undersøge, hvordan man kan gøre det at være tyk til en legitim politisk identitet og hvilke muligheder der er for samarbejde med andre grupper, der også kæmper for kropslig autonomi. Gæster: Helene Thyrsted, tykativist og internetpersona og Mika Christoffersen bestyrelsesmedlem i Talk Town og højskoleærer. Værter: Andrea Storgaard Brok og Mette-Marie Nørlev

Dette er den siste ordinære episoden før gutta går på scenen i Folkets Hus 1. september, der alle lytterne inviteres til en feiring av episode 100 og samtidig en oppladning til superderbyet 4. september. Denne episoden gir deg også den aller siste utgaven av historiespalten, der panelet tar for seg den herlige 99-sesongen med Heidar Helguson i spissen. Den svært nylig gjennomførte kampen mot Sandefjord blir selvfølgelig behørig dekket, i tillegg til at det blir spekulasjoner og tanker rundt en eventuell overgang for Thomas Lehne Olsen tilbake til Åråsen. Lytterne får svar på innsendte spørsmål, før blikket vendes mot hjemmekampen mot Kristiansund. Til slutt en liten oppfordring: Bli med på derby, da! Podkasten produseres av Mottaket Media og inneholder annonsering.

Demokratin kan inte tas för givet och vi behöver tillsammans stärka vår demokratiska beredskap. Ett initiativ togs i maj då Demokratidagarna arrangerades i Nynäshamn med syfte att skapa en mötesplats mellan civila och offentliga samhället samt näringslivet för att utveckla och stärka vår demokrati. Civilsamhällets föreningar är en stark grogrund för demokrati som ger en möjlighet att mötas för att samtala om hur vi tillsammans utvecklar vårt samhälle. Johan Rådmark, ordförande i Folkets Hus och Parkers östra region, berättar varför han ser att demokratin är hotad och hur han ser på civilsamhällets möjligheter att inkludera fler i att stärka demokratin.  Lästips hittar du på avsnittets webbsida

Tja lovers. Nu är vi här med en problematisk titel igen. "Problemet med empati?!" läser du på din ipod. "Finns väl inget problem med den skiten?" Nämen då föreslår vi att du slänger din ipad i ån och går vidare med ditt liv. För er andra så kan ni trycka på play och höra hur man kan problematisera empati utan att vara Ted Bundy. Vi hjälper universum med ett personligt problem också. Problemet med att ingen tar dig på allvar. För att lösa problemet tar vi med dig till Bräcke Folkets Hus på Singelmingel. En kväll med brustna hjärtan och blåa bollar. Sen bryter vi ny mark med den nya ungdomstrenden: Skämta om Will Smith. Ja håhå jaja, tur man vågar vara originell. Örfilar, Chris Rock, ja allt du redan tröttnat på. Introlåt: David All annan låt: Holizna --- Send in a voice message: https://anchor.fm/problempodden/message

Eva Franchells bok "Väninnan", en inifrån-skildring av maktens korridorer på Rosenbad, kom 2009. Nu har "Väninnan" haft teaterpremiär. Jenny Teleman har sett den. och Eva Franchell är vår gäst. THE ALPINIST BERGSKLÄTTRAREN SOM DANSAR PÅ BRANTA KLIPPVÄGGARMarc Andre Leclerc är unik. Han klättar för sin egen skull. Han söker inte andras bekräftelse. Och han klättrar där det egentligen är omöjligt att klättra, där ingen annan klättrar. Nu kommer en dokumentärfilm om honom, The Alpinist, och vi har intervjuat regissören Peter Mortimer. ÄR DET BRITTISKA KUNGAHUSET PÅ RIKTIGT?I bioaktuella filmen Spencer får prinsessan Diana kritik av sin make, prins Charles, för att hon inte underordnar sig, inser att hon måste vara två olika personer en privat och en officiell, att hon måste göra saker som hon hatar för att monarkin och folkets kärlek bygger på hennes förmåga att låtsas. Så vad är det brittiska kungadömet för typ av fiktion? Frågan går till Jenny Alexandersson, hovreporter på Aftonbladet. MOLLY JOHNSONS KLASSIKER PANSARKRYSSARENRevolutionens stridsfartyg är på väg mot det lilla brukssamhället Grusviken - det är anslaget i boken Pansarkryssaren. Molly Johnson från Hofors i Gästrikland var bara 24 år när hon 1955 debuterade med den modernistiska romanen. Idén till boken fick hon när hon cyklade hem från Folkets Hus i Hofors, efter att ha sett Einsensteins film Pansarkryssaren Potemkin.

Bröllopstal - horribel arbetsmiljö - 25% av lönen till rusdryck? - över 2,5% i fackavgift - död och slaveri. Men även bildandet av fackförbundet för gråstensarbetarna, sjuk och begravningskassa och Göteborgs arbetarekommun. Johan-Alfred kom till att möta både August Palm och Fredrik Sterky och var med och beslutade om att köpa aktier i Folkets Hus. I del 2 fortsätter vår inläsning av utdraget från Johan-Alfred Westbergs dagbok från 1885. Vi fortsätter på året 1886 och är nu framme vid Giftemål, barnafödsel, död och mörker. Men även kampen och viljan om en bättre värld. Har du varit i Göteborg, ja då har du sett Johan-Alfreds arbete, både i byggnader och i arbetarrörelsen. Missa dessutom inte intervjun med Karl-Olof Andersson med ett långt förflutet inom fackpress, ledarskribent och som författare till biografierna av bland annat Per-Anders Fogelström, Harry Martinson, Nils Ferlin och givetvis Gråstensarbetaren : J.A Westbergs dagbok 1885-1907 (ISBN 9789189044647)    Följ oss på din streamingtjänst, Facebook och Instagram under @fackyoupodcast eller sök på Fack You Podcast. Introlåt: The WTF Singalong - Melody Sheep

I dagens afsnit har vi inviteret Aicha Lind Ghabarou til at fortælle om den gruppe af mennesker, som vi i vores dagligdag er ‘trænede' til ikke at se, ikke at lægge mærke til. Aicha Lind Ghabarou er medstifter af YouPeople, en morgencafe i København, hvor byens udsatte kan komme, når nat-herbergerne lukker. Her arbejder hun til dagligt med udsatte hjemløse migranter, hovedsageligt fra vestafrika, der kommer til Danmark for at arbejde. Vi snakker om, hvad disse personer oplever og deres funktion på gaden samt de lovmæssige rammer for deres tilstedeværelse i Danmark.Læs mere om YouPeople, og hvordan man melder sig som frivillig her:https://www.facebook.com/groups/www.kirkenskorshaer.dk/I afsnittet nævner vi også en række organisationer der ligesom YouPeople er med til at hjælpe udsatte migranter og flytninge:*Wepushtogether er en nonprofit bevægelse der organiserer hjælp til flygtningefamilier med børn på det danske deporteringscenter Sjælsmark.*Folkets Hus er et lokalt, socialt og politisk brugerstyret hus på Nørrebro i København.*Food Not Bombs er en frivillig drevet non profit organisation der deler gratis overskudsmad til trængende.*Indvandrer kvindecentret på Nørrebro arbejder for empowerment og inklusion af socialt udsatte etniske minoritetskvinder og deres familier i København.*The Red Van er en frivillig drevet non profit organisation der bl.a. arbejder med sexarbejders tryghed i KøbenhavnIndtil vi lyttes ved, kan I altid få fat på os her: Facebookhttps://www.facebook.com/asattdkInstagramhttps://www.instagram.com/asatt.dk Særligt tak til:Artworkfoto: Sissel Abel See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi har träffat Khalid, Warda och Farhiya som berättar om de upprustade lokalerna för ungdomar i Vivallas Folkets Hus. Lyssna här, eller på radio14.se.

Veckans recensioner: godhetsknarkande författare, satsumaspungkulan, att välkomnas in i karatänfamiljen, "provmörda" sin fru och Folkets Hus i Bukarest

Sysslebäcks Folketshusförening är i år 95 år, men saknar fortfarande ett Folkets hus. Men en utsökt vacker parkplats förfogar man över. (VB 1985-05-10)

LO-leder Hans-Christian Gabrielsen frykter at arbeidsledigheten fortsatt vil være høy også etter koronakrisen. Dagens gjest i Sommerkvarteret begynner den lange valgkampen med å ta til orde for regjeringsskifte etter stortingsvalget neste år. Reporter Eirik Ramberg møter lederen for landets største arbeidstagerorganisasjon på hans kontor i 8. etasje i Folkets Hus i Oslo.

Anna Nordlund var en av de drivande bakom Färila-folkan i samband med bränderna 2019. Anna råkade bo bredvid Folkets Hus som snabbt blev uppsamlingsplats för människor som ville hjälpa till eller skänka saker. Gruppen organiserade sig snabbt för att effektivisera sitt arbete och tack vare lokalkännedom kunde de lösa de mest varierade uppdrag. Det fanns en stor gemenskap bland de som engagerade sig på Färila-folkan och mitt i det hemska så var det skönt att känna att man kunde göra något. Lästips hittar du på avsnittets webbsida

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Hur låter den perfekta musiken? Går det att som musiker alltid förvänta sig ett perfekt resultat? Och vad gör det i så fall med en när bara det perfekta är gott nog? I P1 Kulturs samtalsserie om musik har vi idag kommit fram till rubriken Musik och perfektion, med världsklarinettisten Martin Fröst och kompositören och producenten Christian Walz. FOLKETS HUS I FARA PÅ SMÅ ORTER I många små samhällen med stor Folkets Hus-byggnader blir det svårt att driva kulturverksamhet när stora pengar behöver läggas på drift och renovering. Det slås fast i en ny förstudie från riksorganisationen Folkets Hus och Parker i södra Norrland. Följ med till västerbottniska Norsjö som driver ett stort Folkets hus i en liten kommun. ESSÄ: "VÄRLDEN BEHÖVER BLI MER LOKAL" Somewheres and anywheres, någonstansare och varsomhelstare så delar den brittiske skribenten David Goodhart in människor i sin modell: de som är starkt knutna till en geografisk plats och de som flyter runt i ett rörligt globaliserat universum. I dagens essä från OBS skriver författaren Eva-Lotta Hultén om att kopplingen mellan lokal förankring och konservatism riskerar att leda fel och menar att vi alla borde bli mer lokala. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

The Bridge Radio is now a part of the 2nd floor in Folkets Hus, Nørrebro together with 25 groups practicing activism and resistance against racial structures, patriarchy and capitalism. In this program we are sending live from the opening of the space that took place Friday the 15th of november 2019. Listen to some of the groups that are part of organizing together in the 2nd floor and listen to the visions of this new space. The Bridge Radio also activist from Folkets Hus - including one that took part in occupying the house almost 50 years ago - to get a sense of how the house has changed.

Den 9/11 var det Öppet Hus på Folkets Hus i Vivalla där man informerade om den nya maskinförarutbildningen. Ett drygt 50-tal intresserade kom för att lyssna.

Himmelsk musik af Bach, Rota og Mozart.Bach/Reger: O Mensch bewein dein Sünde gross.Nino Rota: Il presepio, Kryppen, for sopran og strygekvartet.Mozart: Et incarnatur est.Bach: Air.Mozart: Klarinetkoncert.Christoffer Sundqvist, klarinet.Henriette Bonde Hansen, sopran.Det danske Ungdomsensemble, DUEN.Dirigent: Morten Ryelund.(Folkets Hus i Struer 6. oktober). Ca. 21.00Pianisten Denis Kozhukhin spiller Mendelssohn og Grieg.Vært: Klaus Møller-Jørgensen. www.dr.dk/p2koncerten

Tisdagen den 1:a oktober har Folkets Hus ett arrangemang kring Integration och Inkludering inom föreningslivet på Poesigatan 10 som man bjuder in till. Lyssna här på Martin Mestanza som berättar om föreningen och betydelsen av att folk engagerar sig.

Senaste omgångens matcher avverkas på sedvanligt sätt. Karlsson "plaskar till" mot domarna och Karnevi hissar och dissar som han brukar. Det blir också lite snack om KRK's positiva möte med Torrestad på Folkets Hus kring våra tankar om "KRKs Fotbollsfest" som vi hoppas kunna informera mer om i veckorna som kommer. Enjoy!

Radio 14 träffade Andrea Nilsson för att samtal om Folkets Hus i Vivalla. Hon är verksamhetschef där och berättar här om hur Folkets Hus fungerar.

I landsmøtets siste timer oppsummerer gjengen det som har vært en spennende og historisk landsmøte i Arbeiderpartiet. Overtrøtte og fornøyde gjør gjengen opp status, og forteller noen historier fra korridorene på Folkets Hus.

Här träffar ni Khalid Mohamed som är ordförande i Folkets Hus i Vivalla. Han berättar om verksamheten i föreningen och önskningar för framtidn.

Foredrag i regi av FBB Bjørgvin 18.02.2016.  

Calle Nathanson är VD för Folkets Hus och Parker och tillsammans pratar vi om vikten av mötesplatser. Vad betyder mötesplatser för engagemang? Vad är skillnaden mellan fysiska och digitala mötesplatser? Hur är tillgången på offentliga[...]

Jennie Dielemans arbetar på Folkets Hus i Stockholm. Vi träffade henne för en pratstund om vad Folkets Hus är för något och hur det är tänkt att fungera. Hon arbetar med dem som vill starta nya Folkets Hus i förorter i Sverige. Radio 14 produceras i samarbete med Hyresgästföreningen och ÖBO.

Hola people! I veckans avsnitt har vi med oss den ödmjuka Efson Goitom! Vi pratar politik, gaming, being vegan, Third Culture Kids. Vi tar även en nostalgi trip tillbaka till när fiskis ungdomarna styrde Folkets Hus!

Välkomna till ett nytt avsnitt! Vi har varit på studiebesök i Surahammar på bion i Folkets Hus. Vi fick följa med bakom kulisserna och lära oss mer om hur en modern biograf fungerar. Mycket lärorikt och roligt! När vi ändå var på plats såg vi nya Atomic Blonde. Netflix har ju släppt kritikerrosade Okja som vill få oss att sluta och äta kött. Har Tom blivit vegan efter ha sett den? IN och lyssna så får du reda på det!

Victoria Rixer och Kristian Borg möter Jocke Kellokumpu, förortsaktivist och ordförande i Män För Jämställdhet i Stockholm, i ett samtal om förortsuppväxt, om rasism och om den finske artisten Danny. "Låt mig slippa det här oket av vokaler och konsonanter som ingen kan uttala". Så tänkte den 10-årige Jocke när hans mamma gifte sig med en svensk man och frågade om sonen också ville byta efternamn. Drygt 30 år senare heter han Kellokumpu igen och för varje barn Jocke själv har fått, så har hans intresse för det finska accelererat. Jocke Kellokumpu jobbar idag med förortsfrågor på Folkets Hus och Parker och är ordförande för organisationen Män För Jämställdhet i Stockholm. Med Victoria Rixer och Kristian Borg pratar Jocke om fördelarna med att växa upp i Stockholmsförorten Fisksätra, om rasism och om barndomens somrar i norra Finland. Inför samtalet har Jocke mailat och sagt att han tar med sig låten "Kuusamo" med Danny. Kristian bekänner att han innan han hade hört låten trodde att det rörde sig om den svenske artisten Danny Saucedo. Erik Regnström, producent erik.regnstrom@sverigesradio.se

Martin Mestanza från föreningen Folkets Hus, träffar vi i den här podden. Han berättar här om hur Folkets hus tänker arbeta i Vivalla och om samarbete med andra föreningar. Intervjun för denna podd gjordes tidigare i år.

Nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, väckelserörelsen och idrottsrörelsen ser dagens ljus under andra delen av 1800-talet. Gemensam nämnare? Musikens vikt så klart! Hör Stefan Bohman berätta mer. Med Esmeralda Moberg och Mattias Lundberg. AVSNITTETS LÅTLISTA: https://open.spotify.com/user/1126630471/playlist/2gbDJhAlBmt9xS8RV7CO2L Den svenska musikhistorien produceras av produktionsbolaget Munck. Kontakta oss på dsm@sverigesradio.se Producent: David Rune Sändningsdatum i FM P2: 2016-11-30 kl. 16.30

Rawaa Khiyachi från Syrien bearbetar flykten i sin konst och möter finska konstnären Hanna Kanto. Och pjäsen om när Haparanda var världens nålsöga 1915, påminner om dagens situation vid gränsen. -Att måla är mitt sätt att fly från verkligheten, säger Rawaa Khiyachi, konstnär i Haparanda på flykt från Aleppo i Syrien. Kanske verkligheten kommer fram medan jag målar. Hon är en av omkring 400 flyktingar som bor på flyktingförläggningen Cape East i Haparanda. Kulturchefen i Haparanda kommun har lånat ut ett litet rum på Folkets Hus för att Rawaa ska ha någonstans att måla.  Rawaa Khiyachi är surrealist och hennes konst handlar ofta om kvinnors situation och ofrihet. För tre år sen bombades hennes hus i Aleppo och jämnades med marken. Hon flyttade till sin mor norr om Aleppo. Extrema islamister har hotat henne och sagt att hon måste sluta upp med sin konst och särskilt med att måla nakna kroppar. I höstas flydde hon från Syrien tillsammans med dottern Boran, 16 år. Kvar i Aleppo finns 20-årige sonen Ahmad, som också är konstnär. Pengarna för att fly räckte inte till honom.I Haparanda går ryktet att Rawaa målar på Folkets Hus. Det gör konstnären Hanna Kanto nyfiken. -Det är jätteintressant att en konstnär har flyttat hit från Syrien. Hon kommer från en helt annan värld och sen det finns inte så mycket konstnärer här i Haparanda/Torneå, så jag är jättelycklig att det kommer nya, säger Hanna Kanto som söker upp Rawaa för att lära känna henne.Men Rawaa kan inte följa med Hanna för att titta på hennes målningar. Hanna har sin ateljé i Torneå på andra sidan gränsen.I Folkets hus i Haparanda repeterar också några skådespelare pjäsen En enkel över Haparanda som handlar om åren under första världskriget 1914-1918. Då var Haparanda världens nålsöga, den enda gränspassagen där de krigförande länderna i Europa kunde utväxla krigsfångar. Hit kom också många flyktingar på den tiden.Skådespelarna Pia Suonvieri, Adam Huuva och Ahmadziya Gohari beslöt att spela pjäsen i höst igen för att den påminner mycket om dagens situation i Haparanda.

”Vi blir farliga individer om vi inte har en förståelse för vad vi varit med om historiskt.” / Calle Nathanson. I K-podd-special ställer vi oss frågan ”Vad är kulturarv?” och hur kan det användas, bevaras och utvecklas? Bland annat. Under Almedalsveckan såg vi till att samla ärkebiskop Antje Jackelén, VDn för Folkets Hus och Parker […]

Soffhjälten Peter har träffat Peter Siepen och bjuder på en kort intervju. Petter Sandsjö från Lidköpings Folkets Hus gör oss sällskap i soffan och recenserar Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows (spoilervarning från 0:38:40). Dessutom: Peters besvikelser, Louise tipsar och … Läs mer →

Siv Lord är boende i Vivalla sedan 1977. Hon var med och bildade Vivallas Folkets Hus. Siv har varit fackligt aktiv och arbetat som undersköterska.

Sjukskrivna socialarbetare, brist på lägenheter och ensamkommande barn som glöms bort. Kaliber nyhetsdokumentär om hur flyktingströmmen påverkar en kommun. Specialpodd: Tandläkarutbildade Deemas flykt från Damaskus till KopparbergFaktaruta: Kommunerna som tar emot flest och minst flyktingar Hello! Excuse me, do you know this person?Migrationsverkets flyktingboende i Ställdalen. Ljusnarsbergs kommun i Bergslagen. Två socialsekreterare letar efter en 16-årig afghansk kille. Det var ingen hemma, jag frågade några killar där borta också, säger Maud Bergman till kollegan Annika Andersson, och pekar bort mot andra sidan av den långa korridoren. Det är ju jättesvårt att hitta här för det är inte numrerat överallt, förklarar Annika Andersson. Ja, hur vet du vart du ska? Jag får springa och leta. Vi vet ju rummet, A7, men det står ju inte nummer på de här dörrarna, fortsätter Annika Andersson.Det luktar ingrott av cigarettrök. I trapphuset och längs väggarna i de trånga korridorerna följer nyfikna blickar mig och socialsekreterana Annika Andersson och Maud Bergman. Det är fullt med folk överallt. Excuse me, do you speak English?Det är många ensamkommande barn som ska tas om hand nuförtiden. På det tillfälliga asylboendet får inte de som är under 18 år bo om de inte är med sin familj. Det är ju klart att det inte är någon fin, trevlig miljö. Inte på långa vägar. Och det är ju ledsamt när man ser småbarn som bor här och leker ute på gården och så. Folk är ledsna, de är sjuka. Så det är ju inte någon trevlig miljö, säger Annika Andersson. Första gången jag var med hit kände jag, "Nämen Gud, här kan man inte bo!" Nu ser jag att man kan det, men det är bedrövligt att se dem. Ledsna, och som Annika säger, barn som leker här ute i lervällingen. Det är inte ok. Det är det inte. Men det finns ju inget annat, säger Maud Bergman.Ställdalens Hotell gick i konkurs 2008. Sen dess har hotellet öppnats och stängts igen en gång innan det blev asylboende. De stora vita hotell-bokstäverna står kvar högst uppe på fasdaden. Annika och Maud har ställt sig utanför entrén och flera av de boende kommer fram och vill hjälpa till att hitta den ensamkommande 16-åringen.  Är det vanligt det här som händer nu, att ni inte hittar de ni ska hitta? Ja, det är rätt vanligt. Men vi kontaktar ju Migrationsverket då och ibland är de kanske ner till Migrationsverket i Lindesberg eller Örebro, säger Annika Andersson. Men tanken är att ett ensamkommande barn, under 18 år, ska placeras någonstans? Ja och då är det ju Bergsgården eller något familjehem tillfälligt. Det är väl över 300 personer här så det är ju bra om man har rumsnumret och det har vi ju nu, men vi hittar inte rummet. Det här är ju en anmälan från Migrationsverket, att den här ungdomen befinner sig i Sverige utan legal vårdnadshavare. Ibland kommer det fel från Migrationsverket, men den här ringde de särskilt om så han bör befinna sig här, säger Annika Andersson.Den de letar efter heter Abdul. Han är bara en av många asylsökande. Strömmen av flyktingar och migranter som kommer till Sverige är större än någonsin. Nästan 150 000 människor har sökt asyl i år. Jämfört med drygt 80 000 förra året och 50 000 året innan det.Den 29 september ordnades galan Hela Sverige skramlar i Globen i Stockholm. Ett evenemang med ett 60-tal artister som drog in över 40 miljoner kronor till organisationer som hjälper människor på flykt. Men när galan är över och musiken tystnat. Vad händer då? Kaliber har rest till Ljusnarsberg, en av de kommuner som sett till antalet invånare tar emot allra flest flyktingar i Sverige. Under några dagar har vi följt hur kommunen påverkas av flyktingströmmen och hur man hanterar de situationer som uppstår i vardagen.Bostäderna är slut Ja, alltså det blir ju värre och värre hela tiden nu. Det är både skrämmande och fascinerande på samma gång. Kopparberg är som en kikare in i framtiden, hur Sverige förmodligen kommer att se ut om fem, sex år. När alla samhällsfunktioner börjar verkligen kollapsa, säger Ted Lundgren. Ted Lundgren är integrationssekreterare i Ljusnarsberg kommun och ger råd och praktisk hjälp till flyktingar som fått uppehållstillstånd.  Allt de behöver hjälp med egentligen. Alltifrån ansökan till pensionsmyndigheten, där hade jag ett fall alldeles nyss, till bostadsbidrag, barnbidrag. Allt möjligt sådant.Han hjälper också till att ordna boende till de flyktingar som kommer till kommunen. Som det ser ut när vi träffas finns det inga fler lediga lägenheter att erbjuda de som kommer. Antingen bor de kvar på förläggningarna eller så lyckas de ordna eget boende på något sätt. Och då blir det ofta då hos skrupelfria aktörer som inte skyr några som helst medel. Då snackar vi inte om sådana här stora fiskar, ingen nämnd ingen glömd, utan ofta mindre som satt det i system. Jag har alltså varit med om folk som har råttor i lägenheten och skabb, löss, mögel, allt vad det nu kan vara för något, säger hanLjusnarsberg är en så kallad utflyttningskommun. Kanske är orten Kopparberg den som flest känner igen till namnet. Förr känd för sin gruvindustri, numer mest för sitt öl- och ciderbryggeri. Sen gruvorna började läggas ner på 60- och 70-talen har också folk flyttat härifrån. Tvåvåningshus har rivits till enplanshus. Idag bor knappt 5000 personer i kommunen. Men just nu finns här också drygt 900 flyktingar som befinner sig någonstans i asylprocessen. De kommer framförallt från Syrien och Afghanistan. Och fler väntas. Jag har ju egentligen ansvaret för att försöka skaffa fram boende åt dem då. Men det finns ju helt enkelt inga då, säger Ted Lundgren.Hälften av socialarbetarna är sjukskrivnaTed Lundgren kallar det för kaos. Hälften av kommunens alla socialsekreterare är långtidssjukskrivna på grund av flyktingsituationen berättar han. Att socialtjänsten i Sverige har det ansträngt är knappast någon hemlighet, men det här låter nästan absurt tycker jag. Ända tills jag knackar på hemma hos Nell Andreasson där hon och kollegan Sofi Lundegård tar emot för att berätta om situationen. Båda är socialsekreterare. Båda är sjukskrivna. Vi har faktiskt varit en ganska frisk arbetsplats tidigare. Det är under det här året som sjukskrivningarna har kommit. Eller hur? säger Nell Andreasson. Ja, fyller Sofi Lundegård i, och fortsätter berätta hur den ökade arbetsbelastningen påverkat henne. Det började med att jag hade svårt att sova på nätterna, jag hade svårt att släppa jobbet när jag kom hem. Jag tänkte hela tiden på allting som jag inte hade hunnit med som jag borde göra. Jag har haft hjärtklappning, yrsel. Man glömmer bort saker, vad man har för lösenord till datorn. Man glömmer bort vart man är på väg någonstans när man sitter på ett tåg, sådana grejer.Sofi Lundegård är handläggare för ensamkommande barn. Det är hennes första jobba efter utbildningen. Ett och ett halvt år senare, i september i år, blev hon sjukskriven på heltid. För det första är det mycket att göra på alla delar inom socialtjänsten. Och sen, i och med att vi är ett ganska lite kontor, om det är en som går hem och är sjukskriven så måste nån annan ta tag i de arbetsuppgifterna så då blir det mer som läggs på kollegorna. Och då blir det för mycket för dem också och så blir nästa sjukskriven. Så det blir en dominoeffekt. Att man är stressad hela tiden, att man inte gör ett tillräckligt bra jobb, säger Sofi Lundegård.När Sofi blev sjukskriven var de två handläggare på avdelningen för ensamkommande barn. Varje vecka kommer flera nya barn som de har att hantera. Totalt har de närmare 100 ensamkommande barn i systemet nu, som ska tas omhand med uppföljningar, besök och stödåtgärder. Det blir mer att man släcker bränder hela tiden än kvalitet i arbetet man gör. Man får placera barnen där det finns plats helt enkelt och det kan ju göra att det lite senare visar sig att det här var inget bra boende för den här ungdomen, säger hon. Vi har ju haft placeringar där vi har betalat åtskilliga tusenlappar per dygn, där vi har blivit lovade att det ska vara stödinsatser i form av psykologsamtal och att det finns ett rikt nätverk runt familjen och så vidare, där de inte har levt upp till det, fyller Nell Andreasson i.Samma två handläggare ska också bedöma alla de barn som kommer till migrationsverkets tillfälliga asylboende på hotellet i Ställdalen, där de bor i väntan på ett mer permanent boende i en annan kommun. Är de ensamkommande och behöver tas om hand på en gång eller har de familj med sig och kan stanna några dagar? I somras ledde den här arbetsbelastningen till en stor miss. Ett barn som är placerat ska ju följas så att vi vet att barnet har det bra, förklarar Nell Andreasson. Och det upptäcktes att det hade vi inte gjort. I många ärenden. Jag vet inte hur många det handlade om, 27 stycken? Ja, 27 stycken var det, bekräftar Sofi Lundegård.Uppföljningar av hur barnen har det på sina boenden är socialtjänsten enligt lag skyldiga att göra minst en gång var sjätte månad. Men kontrollen av 27 stycken barn hade fallit mellan stolarna. Det hela Lex Sarah-anmäldes och inga barn kom till skada, men inspektionen för Vård och omsorg beskriver händelsen som en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande. Och det här är talande säger Nell Andreasson. Vi hinner liksom inte se det i tid utan problemen hinner bli stora innan vi hinner ta tag i dem, säger hon.Nya asylboenden planeras Här har ju mina barn gått i skolan! Det måste vara sju eller nio år sedan den lades ner nu.Bara ett par kilometer från Kopparberg ligger Bångbro. Här bor Barbro Gällström som är Röda Korsets representant i kommunen. Hon visar mig den gamla skolan som nu blivit en byggarbetsplats. När det var skola här så gick klass 1-6 här. Där var gymnastiksalen, och där har det nu varit Lek & Bus som vi ser att de har rivit ur. Och då var det så mycket barn att de fick göra matsal nere i Bångbro Folkets Hus, så dit ner gick barnen och åt lunch. Sen när det vart färre barn så gjorde de om det här huset till matsal, säger hon och pekar. Och såhär är det idag.På marken ligger högar med byggskräp och en nedmonterad lekplats. Det har varit ishockeyplan, det har varit fotbollsplan och idrottsplan. Bångbro hade eget ishockeylag, du vet Bångbro mot Kopparberg! Det finns ingenting idag. Så nog förändras det. Tiderna förändras, säger Barbro.Genom ett fönster i en av byggnaderna frågar jag de som jobbar på bygget. Vad ska det bli här? Ja det ska bli ett asylboende tror jag. Hur långt har ni kvar då? Ja, ganska mycket. Det är mycket att göra.Den gamla skolan ska bli ett nytt asylboende. Det pratas om att runt 200 personer ska kunna bo här. Ytterligare två asylboenden är på gång i kommunen. Det finns ju en prognos på hur många asyl det ska vara per invånare i en kommun och jag har sett nånstans att vi skulle ha 250 asyl då, säger Barbro Gällström.Men idag finns alltså drygt 900 flyktingar i Ljusnarsberg. Och närmare 600 nya platser väntas. Då kommer vi ju upp i vad vi hade i november fjol då, ungefär. Det var inget märkvärdigt då och det är det inte nu heller. Det får ju bara rulla på. Så är det, säger hon.Något har fallerat  They called me from the Migration Office specially about this guy!På asylboendet i det gamla hotellet i Ställdalen hittar socialsekreterarna Annika Andersson och Maud Bergman till slut rummet där den ensamkommande killen ska hålla till. Där inne på underslafen i en av våningssängarna sitter han. 16-årige Abdul från Afghanistan. Får han flytta på en gång då? Ja, vi har ju Bergsgården och sen har vi ett familjehem som tar emot, säger Annika Andersson. Du kan ta dina saker så ska vi köra dig till ett annat ställe, förklarar Maud Bergman till 16-årige Abdul.Jag sätter mig på sängen brevid Abdul medan han packar ihop sina saker. Han berättar om sin resa till Sverige. Turkiet, Grekland, Makedonien, Serbien, Kroatien, Österrrike och Tyskland. Sen Sverige. 20 dagar tog resan. Båtresan över medelhavet var värst, säger han. Jag mår inget bra. Verkligen, jag mår inget bra. Jag är ensam nu, säger Abdul.Medan Abdul packar har en grupp på fyra killar kommit fram till socialsekreterare Maud Bergman. Problem Annika! De är under 18 hela gänget här. Han här är född -98, ropar hon till sin kollega.  17 år är han? Nej, jag måste ringa min chef, säger Annika Andersson och tar upp telefonen.De fyra killarna är också från Afghanistan. Ensamkommande killar under 18 år. Det är nått som har fallerat, säger Annika Andersson. Det är nått som har fallerat riktigt, säger Maud Bergman. Vad är det som har fallerat? Ja, vi har ju inte fått information om de här och de har varit här i 15 dagar. Och vi har inte fått några papper på dem. Att det finns, förklarar Maud Bergman. Vad gör det då? De ska inte bo här. De kommer hit utan släktingar, utan någon anhörig och då ska de inte bo här. Dessutom så ska vi ha information från Migrationsverket på fax när de kommer, men de här har ramlat mellan stolarna tydligen. Vad är nästa steg? Nu har du hört av dig till chefen, vad händer nu? Ja, nu väntar vi. Hon ska kolla upp med Migrationsverket vad det är som har hänt. Eftersom det är så många nu, säger Annika AnderssonDeema drömmer om att bli tandläkare23-åriga Deema Marroush från Syrien tar emot mig i lägenheten hon tilldelats av Migrationsverket. Här bor hon tillsammans med sin mamma och sin lillebror. Ett rum och kök. I rummet står tre smala sängar mot var sin vägg. Här är där vi sover, tre stycken. Och här är som ett litet förråd som är väldigt stökigt. Det är allt.Trots att de redan är tre vuxna i lägenheten, kan det komma att bli fler säger Deema. Vi kanske ska få någon mer som ska bo här. Eftersom så många kommit nu på senaste tiden så har Migrationsverket satt upp lappar att vi kanske kommer få in fler att bo med oss.Deema är utbildad tandläkare i Syrien. Trots att bomberna föll över Damaskus ville hon inte fly innan hon var klar med sin utbildning. Jag tänkte på framtiden, vem ska försörja min familj? Det var bara jag, mamma hade inget jobb. Så det var jätteviktigt. Det var min dröm. Jag har velat bli läkare sen jag var liten, säger hon.Deema Marroush kom till Sverige för drygt ett år sen och på den tiden har hon lärt sig svenska flytande. Hon håller nu på att få sin tandläkarlegitimation godkänd i Sverige och under tiden försöker hon hålla sig sysselsatt. Jag går till en tandläkare två dagar i veckan för att praktisera, eller bara vara runt en tandläkare för att se hur det fungerar i Sverige. Det är inte så stor skillnad, det är bara bättre utrustning här, säger hon och skrattrar till.Personer med Deemas kompetens är eftertraktade. Språkkunskaperna är ett extra plus. Ja, det är jättebra gjort. Det skulle ju vara ett extra plus, säger Jan Gustavsson som är tandläkare på Folktandvården i Kopparberg. Fram till för några månader sen var han även klinikchef.De jag pratar med som jobbar på Folktandvården och Vårdcentralen i kommunen säger att de klarar av att hantera flyktingsituationen bra. Även om det innebär fler arbetsuppgifter och nya arbetssätt. Det är nya personer som ska föras in i journalsystemen, tolkar behöver kallas in och barn med dåliga tänder som kanske aldrig varit hos tandläkaren förut behöver tas om hand. Det är varje dag vi har de här barnen. Det är inte alltid de kommer hit med akuta besvär men mer eller mindre så har de ont och värk i sin mun. Det har de, berättar Jan Gustavsson.Barnen, som ska tas om hand på samma sätt som svenska barn, prioriteras. De vuxna som har rätt till akutvård hänvisas ofta till landstingets jourklinik i Örebro. Men det är klart att ju mer det tar av vår tid, desto mindre tid får vi givetvis till våra andra patienter. Men man försöker ju prioritera från landstinget och ge oss mer resurser här uppe, säger Jan Gustavsson.Samma sak hör jag från Ulrica Vidfeldt som är verksamhetschef och ansvarar för vårdcentralen som ligger en trappa ner i samma hus i Kopparberg. Antingen pressar vi in fler per dag vilket gör att arbetsbelastningen ökar eller så blir det väntetid. Det är så det fungerar, säger honOch längre väntetid är inte alltid så populärt bland kommuninvånarna. Det är klart att våra medborgare som ringer och känner att de behöver en tid till läkare eller komma in för en bedömning och inte får det här och nu, känner sig besvikna och tycker att det är dåligt.Men i en kommun som många väljer att flytta ifrån innebär flyktingströmmen också möjligheter. På vårdcentralen har man infört praktikplatser till flyktingar som har fått uppehållstillstånd. De erbjuds då att få komma hit och vara värd eller värdinna på vårdcentralen. Vi har två personer idag som kombinerar det med att läsa svenska på SFI, Svenska för invandrare. På det sättet får de också en inblick i svensk sjukvård och blir kanske intresserade av att söka en utbildning för att utbilda sig inom vårdsektorn. Så jag ser det som en rekryteringsmöjlighet helt enkelt. Att vi på det sättet kan rekrytera människor med utländsk bakgrund, berättar Ulrica Vidfeldt."Har du visat hur man gör i tvättstugan?"Jag har satt mig i köket hemma hos Barbro Gällström i Bångbro. I 30 år har hon varit engagerad i Röda Korset i kommunen. Hon ordnar insamlingar av kläder, hushållsprylar och annat en dag varje månad. Tre dagar i veckan öppnar Röda Korset också sina lokaler för flyktingar som vill umgås och bjuder på lite fika. Det brukar vara uppskattat. Få av boendena har nämligen några egna gemensamhetslokaler, berättar Barbro. Jag frågar henne hur stämningen kring flyktingarna är i kommunen.  Det som jag har märkt att många stör sig på är tvättstugan. För när de blir placerade i hyreshusen så ska man ju gå till tvättstugan och tvätta. Man skriva upp sig på en tid och så får man ju inte springa där jämt. Det där kommer det en del och klagar på. Men jag brukar fråga "har du visat hur man gör i tvättstugan?" De flesta svarar nej. Och då är det inte så lätt att veta hur man ska göra. Och det står väl inte på arabiska eller engelska heller, utan det står nog bara på svenska. Så det skulle jag rekommendera dem att skriva, säger Barbro."Vi bryter mot lagen hela tiden"Utanför asylboendet i Ställdalen står nu fem unga killar, under 18 år, och undrar vad som händer. Socialsekreteraren Annika Andersson pratar med sin chef. Vad blev beskedet? frågar jag när hon lägger på. Ja, två kan vi placera och så får vi fundera på de andra tre, berättar hon. Så när det blir såhär, trots att de egentligen inte ska vara här, så får de vara kvar ett litet tag till? Ja, alltså de ska ju inte det. Men det är ju så, det finns inga platser. Man kan ju säga att vi bryter mot lagen hela tiden. Eller, inte hela tiden, det ska jag inte säga, men de möjligheter vi har där är det redan fullt. Och Bergsgården har tagit emot jättemånga fler än vad de ska. Hur väljer ni vilka två ni ska ta med er, hur går det här till?            Ja, Abdul var ju klar, det var ju den vi visste. Och så kom ju den här första killen så vi får ju ta de två med oss nu och sen får vi lösa det efter hand. Idag.En av killarna, Abul, blir glad när han hör att han ska få åka här ifrån. Men ska mina vänner verkligen stanna här, undrar han? My friends should stay here, really? De stannar här, vi ordnar nått annat åt dem. Vi kommer tillbaka. Du kan tala om det för dem, säger Maud Bergman.Abul samlar ihop sina få tillhörigheter i en bärkasse med Mimmi Mus på. Han kramar om och kindpussar sina kompisar i rummet hej då. Vad sade du till dem undrar jag? Jag kan ringa er, oroa er inte. Jag kommer tillbaka och hälsar på i framtiden. Vi kommer spela fotboll ihop igen. Oroa er inte. Reporter: Mikael SjödellProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Rawaa Khiyachi från Syrien bearbetar flykten i sin konst och möter finska konstnären Hanna Kanto. Och pjäsen om när Haparanda var världens nålsöga 1915, påminner om dagens situation vid gränsen. -Att måla är mitt sätt att fly från verkligheten, säger Rawaa Khiyachi, konstnär i Haparanda på flykt från Aleppo i Syrien. Kanske verkligheten kommer fram medan jag målar. Hon är en av omkring 400 flyktingar som bor på flyktingförläggningen Cape East i Haparanda. Kulturchefen i Haparanda kommun har lånat ut ett litet rum på Folkets Hus för att Rawaa ska ha någonstans att måla.  Rawaa Khiyachi är surrealist och hennes konst handlar ofta om kvinnors situation och ofrihet. För tre år sen bombades hennes hus i Aleppo och jämnades med marken. Hon flyttade till sin mor norr om Aleppo. Extrema islamister har hotat henne och sagt att hon måste sluta upp med sin konst och särskilt med att måla nakna kroppar. I höstas flydde hon från Syrien tillsammans med dottern Boran, 16 år. Kvar i Aleppo finns 20-årige sonen Ahmad, som också är konstnär. Pengarna för att fly räckte inte till honom.I Haparanda går ryktet att Rawaa målar på Folkets Hus. Det gör konstnären Hanna Kanto nyfiken. -Det är jätteintressant att en konstnär har flyttat hit från Syrien. Hon kommer från en helt annan värld och sen det finns inte så mycket konstnärer här i Haparanda/Torneå, så jag är jättelycklig att det kommer nya, säger Hanna Kanto som söker upp Rawaa för att lära känna henne.Men Rawaa kan inte följa med Hanna för att titta på hennes målningar. Hanna har sin ateljé i Torneå på andra sidan gränsen.I Folkets hus i Haparanda repeterar också några skådespelare pjäsen En enkel över Haparanda som handlar om åren under första världskriget 1914-1918. Då var Haparanda världens nålsöga, den enda gränspassagen där de krigförande länderna i Europa kunde utväxla krigsfångar. Hit kom också många flyktingar på den tiden.Skådespelarna Pia Suonvieri, Adam Huuva och Ahmadziya Gohari beslöt att spela pjäsen i höst igen för att den påminner mycket om dagens situation i Haparanda.

Att uppleva teater utanför själva teatersalongen blir allt enklare och vanligare tack vare modern teknik. Men kan det göra teatern rättvisa? Hur gör man för att skapa en känsla av teater när den visas på distans? Och vad finns det för andra möjligheter med den nya tekniken? Ett samtal med Calle Nathanson, vd på Folkets Hus och Parker, Rebecca Forsberg, konstnärlig ledare på RATS teater och Andreas T Olsson, skådespelare på Dramaten. Moderator: Erik Gripenholm. Scenkonstpodden görs i samråd med Svensk scenkonst.

The Swedish Scene – 50 Jahre EMS Stockholm | Symposium 14.06.2014 Rune Lindblad (1923–1991) was a Swedish composer of musique concrète and electronic music, and a visual artist. He first began composing in 1953 and composed over 200 works. His first piece, Party, is considered the first electroacoustic work created in Sweden. For three years he experimented with optics and sound, and produced five works using over 1800 meters of film. On 14 February 1957, Lindblad, Sven-Eric Johansson, and Bruno Epstein put on the first concert of concrète and electronic music in Sweden at the Folkets Hus in Gothenburg. The audience responded poorly and demanded refunds. Critics referred to the music as ‚pure torture‘. As a visual artist, he created paintings, drawings, etchings, collages, woodcuts, etc. Some of which adorn his albums. Lindblad taught at University of Gothenburg. His students included Rolf Enström, Åke Parmerud, and Ulf Bilting. Ronnie Sundin (*1973) has been recording and producing his own music for more than 20 years covering a wide range of styles within electronic and experimental music. During the second half of the 1990s he operated under the name Bad Kharma with a string of self-produced releases on his own BonBon Records imprint which showcased an interest in noisy tape collages combining influences from The Hafler Trio, Merzbow and Illusion of Safety. During the first half of the 2000s however, he investigated a gradually more and more quiet approach utilizing plenty of field recordings from his extensive archives combined with computer processed and electronic sounds in an attempt to create dreamlike, sensitive hypnagogic states presented on releases on critically acclaimed labels such as Ground Fault, Häpna, Antifrost and Komplott but in recent years we have seen him revisit to the more loud noise oriented field he explored earlier. Ronnie is also the author and illustrator of the comic book on Rune Lindblad that was released on the occasion of this festival!

Öppen Scen, Studiefrämjandet och rockbandet Carl:s Gravs årliga evenemang för blivande såväl som erfarna artister, drog rekordpublik och rekordartister i Vänersborgs Folkets Hus november 2014. Eldsjälarna Gelang och Hamberg pratar om upplevelsen, det brutala tidsschemat, musikerna och nöjet. Vi spelar stycken från denna bejublade afton. Viktig musik och viktiga vuxna lotsar vår unge Blomman Blomgren till allt högre höjder.

De svenska biograferna digitaliseras i rasande fart, och det slår hårt mot landsbygdsbiograferna. Kino besöker Dals Långed, där Folkets Hus-biografen nu måste stängas, efter att ha visat film i över 100 år. Och den är inte ensam. Dessutom träffar vi den danska regissören Camilla Magid, som i sin dokumentären White black boy berättar om den tanzaniska albinopojken Shida Amos. Han lever under ständigt dödshot på grund av myten att albiners kroppsdelar är magisk. Dessutom: lyssnaren Per Hallin förklarar varför han sett rockoperan Tommy mer än 50 gånger. Och Mårten Blomkvist guidar oss genom veckans klassiker I lejonets tecken av Eric Rohmer. Tack vare Jag vill ju vara fri, Annika Perssons biografi om Lena Nyman, är hon aktuell på nytt. Men varför nöja sig med att läsa? Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström

Många är vi som har minnen från folkparken och folkets hus. Danser, uppträdande, revyer, politik och kanske lite kärlek och flört. Men hur mår folkets park och folkets hus idag? Det tar vi reda på när Magdalena Hasselqvist gästar studion. Hon är verksamhetsutvecklare på Folkets Hus och Parker i södra området. Programledare: Maria Dietrichson och Gabriel Stille

I det gamle Folkets Hus i nordenden av Storgata i Tromsø, i et flott restaurert trehus , opprinnelig Daniel Macks privatbolig fra 1838, ligger Perspektivet Museum. Det er ett av Norges aller yngste museer, som kom i full drift her i 2002. På den korte tiden siden starten har Perspektivet markert seg med friske og sterke utstillinger som setter spørsmålstegn ved hva samtidshistorie egentlig er. ”Untermensch”, ”Tromsø Rocke”, ”In Cod we trust” og ikke minst ”Flytende russisk” har skildret dagligliv og mangfold, holdninger og forutinntatte oppfatninger på en måte som til fulle har oppfylt Perspektivets ønske om å skape debatt, undring, nysgjerrighet og dialog. – På overflaten kan Tromsø se ut som en liten landsby i nord, men det vi ser er en hektisk gryte med holdninger og mennesker fra hele verden og ulike kulturer og verdensbilder som brytes mot hverandre, sier direktør Astri Fremmerlid. Sammen med konservator Marianne Olsen forteller hun om hvordan Perspektivet laget utstillingen ”Flytende russisk”, om besøk hos russiske sjøfolk og fiskere på trålerne i havna i Tromsø og også hvordan de oppsøkte deres familier i boligblokkene i Murmansk. Bilder, intervjuer og nyhetsinnslag kobles sammen med den gamle Pomorhistorien, handelen med Russland før den russiske revolusjon. I 2010 fikk Perspektivet og Marianne Olsen Gandhi-stipendet av kulturminister Anniken Huitfeldt for å arbeide med et nytt prosjekt om religiøse fellesskap. – Alle snakker om religion som noe som splitter, men vi vil forsøke å se om religiøs tro også kan bygge bro mellom forskjellige grupper, sier Marianne Olsen. – Samtiden er en tid med alle tider i seg. Vi tar utgangspunkt i vår egen tid og stiller det i perspektiv. Da er det historiske bare ett av flere perspektiver, sier Astri Fremmerlid. Sendt i NRK P2 lørdag 22/1 og søndag 23/1

Helen Mirren i Lövånger, Robbie Williams i Söråker och Malena Ernman i Skaftö Folkets Hus. Via den nya digitala tekniken kan idag kulturen spridas över världen på ett sätt som knappast någon kunnat förutse. Direktsänd opera från Metropolitan-operan i New York till Folkets Hus digitala biografer i landet har blivit en jättesuccé och tycks vara på väg att bli en folkrörelse. Idag visar 81 biografer över hela Sverige olika föreställningar och 48 000 biljetter är redan sålda för säsongen 2009-2010. I Kulturradion K1 utforskar Kerstin Berggren detta nya fenomen och lyssnarna får följa med till både Söråker och Lövånger samt till Metropolitanoperan i New York. I programmet medverkar också Rickard Gramfors, projektledare för Digitala Hus, Birgitta Svendén, vd och operachef vid Kungliga Operan i Stockholm och Staffan Rydén, produktionschef vid Dramaten.