Podcasts about vitsvit

Den finlandssvenska lyrikskatten är stor och betydelsefull. Maria Küchen reflekterar över en rik poesi som skrivs på ett ifrågasatt språk. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-01-22.2015 debuterade den finlandssvenska poeten Martina Moliis-Mellberg med diktsamlingen ”A”, en prosalyrisk triptyk som skildrar längtan efter överskridande och förvandling.Titanen som bär upp himlen på sina axlar längtar efter att vara något annat än det han är. Dykaren Jacques Costeau vill bli en haj. En älskande vill bli en del av sin älskades kropp.Den älskade har en stjärnas namn, Alfa Cassiopeia. ”Blommorna klöser sig fram över huden” står det i 'A', ”och Alfa Cassiopeia börjar prata i sömnen, hon skriker och vänder sig i förtvivlan medan huden hotar att spricka.”Att försöka tala, kan vara att gå sönder – särskilt om språket som åläggs dig inte är ditt eget.finlandssvensk dikt har central betydelse ­– för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet.Hösten 2017 intervjuades Martina Moliis-Mellberg i Sisuradio, Sveriges Radios programavdelning för finskspråkiga och finländare i Sverige. Hon berättade att finskan för henne, hela livet, har varit någonting hon har skämts över att hon inte kan. Först när hon flyttade från Finland till Malmö började hon se finskan som en möjlighet i stället för ett misslyckande.Diktsamlingen ”A” fick strålande kritik just för språkkänslan, men i Martina Moliis-Mellbergs hemland Finland krymper rummet för hennes språk, svenskan.Språk är identitet, och språkets kärnved är dess poesi. Relationen mellan språk, identitet och dikt är intim. Så när finlandssvenska poeter berättar om sin relation till finskan, berättar det också något om läget för svensktalande i Finland generellt.Svensktalande i Finland är inte alltid bra på finska. Det borde de bli, eller också borde de flytta ”hem” till ett Sverige där de inte har några rötter, enligt sannfinländare och röster inom finskhetsförbundet. Finskhetsförbundet är en drygt hundra år gammal sammanslutning, som idag strävar efter att avskaffa den officiella tvåspråkigheten i Finland.Effekten skulle bli förödande – för svenskspråkiga medier, för den svenska modersmålsundervisningen i Finlands skolor, för finlandssvensk poesi.Redan idag är den marginaliserad, inom den i sig alltmer marginaliserade finlandssvenskan. Det är inte främst dikt som de svenskspråkiga i Finland läser.Men finlandssvensk dikt har central betydelse ­– för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet.Texten till Finlands nationalsång ”Maamme”, är en översättning från det finlandssvenska originalet ”Vårt land” av Johan Ludvig Runeberg. Dikten är hämtad ur hans massiva diktepos Fänrik Ståls sägner från 1848:”Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord” – det är långt från Runebergs klassiskt rimmade nationalism, till den kosmiskt himlastormande världsmedborgaren i Edith Södergrans dikter, som chockerade sin omvärld med sin kullkastande modernism ett drygt halvsekel senare.”Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli” skrev Södergran i debutboken 'Dikter' 1916. ”Vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, 
… vi äro de minst väntade och de djupast röda, 
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.”Från Edith Södergran och framåt har dikten i det svensktalande Finland omdefinierat svenska språkets gränser. Finlandssvenskan betraktas ofta som en ”renare” och mer omsorgsfullt bevarande svenska än rikssvenskan, men det betyder inte att finlandssvensk dikt är konservativ, tvärtom.1922, året före Edith Södergrans död, debuterade Gunnar Björling, en av modernismens mest estetiskt radikala poeter. ”Jag blev barn, förrän jag blev vuxen | och som vuxen blev jag barn | jag skrattar alla dar. | Nu blommar luften | och morgonflugan vaknar.” Så skrev Björling i sin tredje diktsamling ”Kiri-Ra!” Från 1930. Hans tidiga dikter utstrålar en livsglädje som går igen hos finlandssvenska Eva-Stina Byggmästar åttio år senare:”Vi såg på soliga platser / de mest förtjusande / palmer i skrattgrönt / lyckogrönt, sagogrönt” – skrev Byggmästar 2010 i ”Vagga liten vagabond”.Björlings och Byggmästars röster blir förväxlingsbara, och det har sagts även om Martina Moliis-Mellberg att hon gör det svåra lätt. Men den finlandssvenska poesin talar självklart inte med en enda entydig röst, eller med ett enda språk.Hos Cia Rinne, i böcker som ”Zarzoum” från 2001 och ”Notes for soloists” som kom åtta år senare, glider dikten mellan engelska, tyska, franska och franska. Rinne är född i en finlandssvensk familj i Göteborg och uppvuxen i Tyskland. Hon kan tyckas befinna sig ljusår från den snävt inringade bildliga och bokstavliga finlandssvenska geografin. Just detta är en likhet mellan Edith Södergran och Cia Rinne.Kanske är det karaktäristiskt för poesi generellt, att poeterna rör sig mellan språk och länder i försök att trotsa konventioner och gränser. Kanske å andra sidan inte. Kanske har överskridandets poetik börjat formuleras på allvar först de senaste hundra åren, när de exkluderades röster har tagit plats i skrift och dikt – de som inte är män, inte är heterosexuella, inte är vita.Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism”White monkey” heter den finlandssvenska debutanten Adrian Pereras debutdiktsamling, som hösten 2017 belönades med svenska Yles litteraturpris. Boken har likheter med Athena Farrokhzads uppmärksammade debut ”Vitsvit” från 2013. Både hos Farrokhzad och Perera finns ett röstspel mellan livsöden som benämns på liknande vis – pojken, mamman, pappan, mormodern.Dessa livsöden i Pereras bok, säger Svenska Yles jury, ”skildrar allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som tvingar läsaren att lyssna och begrunda.”Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism, en tematik som Tikkanen aldrig har avsökt. Med kraft skriver Pereira in sig i en internationell samtida vithetskritik:”Min vän säger att vitheten fyller hen med skam.” står det i ”White Monkey”.”'Det är jag som förstör världen. Allt är mitt fel. Allt.' Vi talar inte mer om min mor eller mig. Det är klart att min än behöver trösten mest.”Det handlar om vit bräcklighet och vita tårar – men finlandssvenskan, och den kulturella identitet som inringas av finlandssvenskan, blir i Yles prismotivering primär.Yle är Finlands public service-bolag för radio och teve. Nedskärningar inom Svenska Yles verksamhet de senaste åren oroar de svenskspråkiga i Finland. Finlandssvenska talas av fem procent av Finlands invånare, och dessa fem procent får kontinuerligt sitt språkliga existensberättigande ifrågasatt. Behövs finlandssvenskan?Frågan är försåtlig. Språk är en central bärare av identitet. Att ifrågasätta finlandssvenskan, innebär att även de som talar finlandssvenska ifrågasätts."Suomessa puhutaan suomea" hävdar finskhetsförbundet. I Finland talar vi finska. Och i Sverige, enligt moderaternas partiledare, talar vi svenska.Att säga så, är att ifrågasätta människors existensberättigande. I ett land talas alltid flera språk, och vi är våra språk.Behärskar du inte språket som du förväntas använda för att beskriva dig själv och dina sammanhang, då blir det svårt att överhuvudtaget förstå vem du är.Finlandssvensk poesi behöver ses i det ljuset: som ett sätt att fortsätta existera genom att skapa, upprätthålla och ständigt nyskapa ett språk.Maria Küchen, författare och kritiker Maria Küchen tipsar om 5 favoritdiktsamlingar av finlandssvenska författare:Katarina Gäddnäs: "Venuspassagen" (Schilds & Söderströms 2005)Agneta Enckell: "Inte ett ord (jag är naken)" (Schilds & Söderströms 2014)Edith Södergran: "Dikter" (Schildts 1916)Martina Moliis-Mellberg: "A" ( Schilds & Söderströms 2015, Modernista 2017) "7" (Schilds & Söderströms 2017 )Solveig von Schoultz: "Ett sätt att räkna tiden" (Alba 1989)

Warsan Shire er ein kritikarrost og prisvinnande britisk poet. I 2016 vart ho trekt fram av artisten Beyoncé som ei av hennar favoritt-poetar, og ho figurerer på albumet «Lemonade» og i filmen «Black Is King». I 2014 var ho første poet som fekk tittelen Young Poet Laureate of London.Shire er fødd av somaliske foreldre i Kenya og oppvaksen i Storbritannia, og har sagt at ho nyttar si eiga erfaring som innvandrar, så vel som erfaringar frå familie og kjende i det ho skriv.Dei to diktsamlingane hennar, Eg lærer mor mi å føde og Velsigne dottera oppdratt av ei stemme i hovudet, er begge gjendikta til norsk av Camara Lundestad Joof og Kristina Leganger Iversen. Her utforskar ho tema som oppvekst, mødrer og døtrer, svart identitet, migrasjon, familie og tru gjennom eit stilsikkert språk, der både referansar til popkultur og ord og frasar på somali er fletta inn.Athena Farrokhzad er ein svensk poet og forfattar, særleg kjent for debutsamlinga Vitsvit, om migrasjon, kvitheit og vald. På Litteraturhuset møtte ho Shire til ein samtale om poesi og marginaliserte menneske og erfaringar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi peppar inför Augustprisgalan som sänds den 23 november. Vi blickar tillbaka i Augustprisets historia och diskuterar årets nominerade böckerna. Ni får höra om ett fullkomligt osannolikt sammanträffande och hur Makz låter när han sträcker ut sina ömma ben efter långa timmar i den hemmabyggda podd-studion.Verk vi nämner i avsnittet:Fatima Bremmer, Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström, 2017.Athena Farrokhzad, Vitsvit, 2013.Lyra Koli (fd. Ekstöm Lindbäck), Ett så starkt ljus, 2014.Oskar Kroon, Vänta på vind, 2019.Kristoffer Leandoer, Längta bort, längta hem: En essä om litteratur på flykt, 2020.normkreativa_barnbocker, konto på Instagram.Anna-Karin Palm, Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf, 2019.Tiina Rosenberg, Queerfeministisk agenda, 2002.Lydia Sandgren, Samlade verk, 2020.Valerie Solanas, SCUM Manifesto, 1967.Pajtim Statovci, Tiranas hjärta, 2018.Sara Stridsberg, Drömfakulteten, 2006.J. R. R. Tolkien, The Lord of the Rings, 1954-1955.________________________________________Medverkande: Milla Leskinen, Makz Bjuggfält och Rakel Gunnemark.Musik: Anna Hed.Formgivning och illustration: Fred Söderblom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ska man läsa röster i huvudet bokstavligt eller symboliskt? I det fjortonde avsnittet av Samtal med vänner pratar Kaneli och Hanna om Akwaeke Emezis Sötvatten som introducerar begrepp som “ọgbanje” och ifrågasätter dualismer, bland annat den mellan realism och fantasi. Vem är Ada utan rösterna i hennes huvud? De har frågat några frågor om översättarens hantverk av Helena Hansson och pratar därtill om tre stora “varumärken” inom finlandssvensk litteratur: Edith Södergran, Tove Jansson och Märta Tikkanen. Kan man äga någons livshistoria? Förutom Sötvatten av Akwaeke Emezi nämns följande böcker: Min katt Jugoslavien och Bolla av Pajtim Statovci, Vitsvit av Athena Farrahozad, Landet som icke är av Kristina Sigunsdotter och Clara Dackenberg, De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap av Siv Storås, Borde hålla käft. En bok om Märta Tikkanen av Johanna Holmström och Kampen om Edith av Agneta Rahikainen. Samtalet Översättning, representation och identitet på bokmässan av Jennifer Hayashida, Niclas Hval och Mara Lee: https://bokmassan.se/programs/oversattning-representation-och-identitet/. BBC Africa Book Club om Freshwater: https://www.youtube.com/watch?v=GCJGMVUeYP4. Och filmen Tove. Citat (s. 157): “Ada kunde låtsas att hon hatade mig, men det går inte att dölja sanningen. Jag kände hur hårt hon höll om mig, att hon inte ville tända av eller släppa mig, att hon inte brydde sig om kylan eller smärtan eftersom hon hade mig, och wallahi, jag var bättre än droger, bättre än alkohol; hon var aldrig nykter med mig. Jag var den bästa kicken, den snabbaste, mest pålitliga langaren, det bästa vilddjuret. Varför skulle Ada någonsin vilja vakna från mig?”

Säsongens nästsista avsnitt blir ett hyllningstal till Pajtim Statovcis debut Min katt Jugoslavien, som vi enas om att har potential att ses som årtiondets bok. Kaneli funderar över djursymboliken och den absurda humorn, medan Hanna undrar om de mera realistiska partierna ändå är aningen förutsägbara. Europas närhistoria synas kritiskt också genom Athena Farrakhozads diktsvit Brev till Europa. I det nionde avsnittet nämner vi Min katt Jugoslavien, Tiranas hjärta och Bolla av Pajtim Statovci, Brev till Europa, I rörelse och Vitsvit av Athena Farrokhzad, Letter to America av Allen Ginsberg, Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov och Kafka på Stranden av Haruki Murakami. Foto: Eetu Laine, grafisk design: Linn Henrichson, jingel: Ville Kabrell och klipp: Oskar Pullinen. Podcasten görs i samarbete med HBL. Tack till Konstsamfundet för understöd.

Möt den franska författaren och dramatikern Alice Zeniter i samtal med Athena Farrokhzad. Zeniter är författare och dramatiker och gav ut sin första roman "Deux moins un égal zéro" redan som sextonåring. "Konsten att förlora" (2019) är Zeniters fjärde bok. Alice Zeniter kan konsten att berätta om såväl stora svepande skeenden som den enskilda människans öde i orkanens mitt. Hon skriver fram ögonblicksbilder som bränner sig fast, med människor man inte vill lämna. Athena Farrokhzad är poet, litteraturkritiker, och lärare vid Biskops-Arnös författarskola. 2013 gav hon ut "Vitsvit", som belönades med bl a Karin Boye-priset. I samarbete med Albert Bonniers Förlag och Franska institutet. Från 7 maj 2019 Jingel: Lucas Brar

Den finlandssvenska lyrikskatten är stor och betydelsefull. Maria Küchen reflekterar över en rik poesi som skrivs på ett ifrågasatt språk.  ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. 2015 debuterade den finlandssvenska poeten Martina Moliis-Mellberg med diktsamlingen A, en prosalyrisk triptyk som skildrar längtan efter överskridande och förvandling. Titanen som bär upp himlen på sina axlar längtar efter att vara något annat än det han är. Dykaren Jacques Costeau vill bli en haj. En älskande vill bli en del av sin älskades kropp. Den älskade har en stjärnas namn, Alfa Cassiopeia. Blommorna klöser sig fram över huden står det i A, och Alfa Cassiopeia börjar prata i sömnen, hon skriker och vänder sig i förtvivlan medan huden hotar att spricka. Att försöka tala, kan vara att gå sönder särskilt om språket som åläggs dig inte är ditt eget. finlandssvensk dikt har central betydelse ­ för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet. Hösten 2017 intervjuades Martina Moliis-Mellberg i Sisuradio, Sveriges Radios programavdelning för finskspråkiga och finländare i Sverige. Hon berättade att finskan för henne, hela livet, har varit någonting hon har skämts över att hon inte kan. Först när hon flyttade från Finland till Malmö började hon se finskan som en möjlighet i stället för ett misslyckande. Diktsamlingen A fick strålande kritik just för språkkänslan, men i Martina Moliis-Mellbergs hemland Finland krymper rummet för hennes språk, svenskan. Språk är identitet, och språkets kärnved är dess poesi. Relationen mellan språk, identitet och dikt är intim. Så när finlandssvenska poeter berättar om sin relation till finskan, berättar det också något om läget för svensktalande i Finland generellt. Svensktalande i Finland är inte alltid bra på finska. Det borde de bli, eller också borde de flytta hem till ett Sverige där de inte har några rötter, enligt sannfinländare och röster inom finskhetsförbundet. Finskhetsförbundet är en drygt hundra år gammal sammanslutning, som idag strävar efter att avskaffa den officiella tvåspråkigheten i Finland. Effekten skulle bli förödande för svenskspråkiga medier, för den svenska modersmålsundervisningen i Finlands skolor, för finlandssvensk poesi. Redan idag är den marginaliserad, inom den i sig alltmer marginaliserade finlandssvenskan. Det är inte främst dikt som de svenskspråkiga i Finland läser. Men finlandssvensk dikt har central betydelse ­ för Finland generellt, för svenskan i Finland, och för svenska språket och svensk poesi i allmänhet. Texten till Finlands nationalsång Maamme, är en översättning från det finlandssvenska originalet Vårt land av Johan Ludvig Runeberg. Dikten är hämtad ur hans massiva diktepos Fänrik Ståls sägner från 1848: Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord det är långt från Runebergs klassiskt rimmade nationalism, till den kosmiskt himlastormande världsmedborgaren i Edith Södergrans dikter, som chockerade sin omvärld  med sin kullkastande modernism ett drygt halvsekel senare. Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli skrev Södergran i debutboken Dikter 1916. Vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, vi äro de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel. Från Edith Södergran och framåt har dikten i det svensktalande Finland omdefinierat svenska språkets gränser. Finlandssvenskan betraktas ofta som en renare och mer omsorgsfullt bevarande svenska än rikssvenskan, men det betyder inte att finlandssvensk dikt är konservativ, tvärtom. 1922, året före Edith Södergrans död, debuterade Gunnar Björling, en av modernismens mest estetiskt radikala poeter. Jag blev barn, förrän jag blev vuxen | och som vuxen blev jag barn | jag skrattar alla dar. | Nu blommar luften | och morgonflugan vaknar. Så skrev Björling i sin tredje diktsamling Kiri-Ra! Från 1930. Hans tidiga dikter utstrålar en livsglädje som går igen hos finlandssvenska Eva-Stina Byggmästar åttio år senare: Vi såg på soliga platser / de mest förtjusande / palmer i skrattgrönt / lyckogrönt, sagogrönt skrev Byggmästar 2010 i Vagga liten vagabond. Björlings och Byggmästars röster blir förväxlingsbara, och det har sagts även om Martina Moliis-Mellberg att hon gör det svåra lätt. Men den finlandssvenska poesin talar självklart inte med en enda entydig röst, eller med ett enda språk. Hos Cia Rinne, i böcker som Zarzoum från 2001 och Notes for soloists som kom åtta år senare, glider dikten mellan engelska, tyska, franska och franska. Rinne är född i en finlandssvensk familj i Göteborg och uppvuxen i Tyskland. Hon kan tyckas befinna sig ljusår från den snävt inringade bildliga och bokstavliga finlandssvenska geografin. Just detta är en likhet mellan Edith Södergran och Cia Rinne. Kanske är det karaktäristiskt för poesi generellt, att poeterna rör sig mellan språk och länder i försök att trotsa konventioner och gränser. Kanske å andra sidan inte. Kanske har överskridandets poetik börjat formuleras på allvar först de senaste hundra åren, när de exkluderades röster har tagit plats i skrift och dikt de som inte är män, inte är heterosexuella, inte är vita. Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism White monkey heter den finlandssvenska debutanten Adrian Pereras debutdiktsamling, som hösten 2017 belönades med svenska Yles litteraturpris. Boken har likheter med Athena Farrokhzads uppmärksammade debut Vitsvit från 2013. Både hos Farrokhzad och Perera finns ett röstspel mellan livsöden som benämns på liknande vis pojken, mamman, pappan, mormodern. Dessa livsöden i Pereras bok, säger Svenska Yles jury, skildrar allmängiltiga teman som hudfärg, utanförskap och gemenskap. I Märta Tikkanens anda skriver Perera om något till synes djupt personligt som tvingar läsaren att lyssna och begrunda. Perera jämförs med Tikkanen, inte med Farrokhzad, men kärnan i hans dikt är utsatthet på grund av rasism, en tematik som Tikkanen aldrig har avsökt. Med kraft skriver Pereira in sig i en internationell samtida vithetskritik: Min vän säger att vitheten fyller hen med skam. står det i White Monkey. Det är jag som förstör världen. Allt är mitt fel. Allt. Vi talar inte mer om min mor eller mig. Det är klart att min än behöver trösten mest. Det handlar om vit bräcklighet och vita tårar men finlandssvenskan, och den kulturella identitet som inringas av finlandssvenskan, blir i Yles prismotivering primär. Yle är Finlands public service-bolag för radio och teve. Nedskärningar inom Svenska Yles verksamhet de senaste åren oroar de svenskspråkiga i Finland. Finlandssvenska talas av fem procent av Finlands invånare, och dessa fem procent får kontinuerligt sitt språkliga existensberättigande ifrågasatt. Behövs finlandssvenskan? Frågan är försåtlig. Språk är en central bärare av identitet. Att ifrågasätta finlandssvenskan, innebär att även de som talar finlandssvenska ifrågasätts. "Suomessa puhutaan suomea" hävdar finskhetsförbundet. I Finland talar vi finska. Och i Sverige, enligt moderaternas partiledare, talar vi svenska. Att säga så, är att ifrågasätta människors existensberättigande. I ett land talas alltid flera språk, och vi är våra språk. Behärskar du inte språket som du förväntas använda för att beskriva dig själv och dina sammanhang, då blir det svårt att överhuvudtaget förstå vem du är. Finlandssvensk poesi behöver ses i det ljuset: som ett sätt att fortsätta existera genom att skapa, upprätthålla och ständigt nyskapa ett språk. Maria Küchen, författare och kritiker   Maria Küchen tipsar om 5 favoritdiktsamlingar av finlandssvenska författare: Katarina Gäddnäs: "Venuspassagen" (Schilds & Söderströms 2005) Agneta Enckell: "Inte ett ord (jag är naken)"  (Schilds & Söderströms 2014) Edith Södergran: "Dikter" (Schildts 1916) Martina Moliis-Mellberg: "A" ( Schilds & Söderströms 2015, Modernista 2017)  "7" (Schilds & Söderströms 2017 ) Solveig von Schoultz: "Ett sätt att räkna tiden" (Alba 1989)

Litteratur på Blå inviterer til samtale om «Poesi som slagkraft». Hva slags forhold er det mellom poesi og politikk; hva er poesiens politiske rolle og potensial? Kan poesien ha politisk innflytelse, og burde den det? Hvor ligger i så fall poesiens slagkraft i forhold til andre politiske virkemidler? Vi får besøk av eminente Athena Farrokhzad, poet, dramatiker, oversetter, redaktør, og en av Sveriges skarpeste samfunns- og litteraturkritikere. I sommer skapte hun både furore og jubel i Sverige som gjesteprogramleder i radioprogrammet Sommar i P1. I stedet for den vanlige kosepraten dedikerte Farrokhzad sin tilmålte time på radioen i sin helhet til et knusende, om rolig og velresonnert, oppgjør med temaer som strukturell rasisme og misogyni, fascismens framvekst i Europa, og Europas migrasjonspolitikk og behandling av flyktninger – alt flettet sammen i et vidstrakt nett av poetiske referanser, kun avbrutt av innslag av sosialistiske kampsanger. Programmet, som i løpet av de to første døgnene ble politianmeldt 17 ganger, åpner med et Brecht-sitat: «Hva er det for slags tid, hvor / En samtale om trær nesten er en forbrytelse / Fordi den betyr taushet om så mange ugjerninger?» Farrokhzad sier selv: «Om det ikke var for at Europa igjen brenner, hadde jeg villet snakke med dere om trær. Nå må jeg i stedet snakke med dere om den voksende fascismen.» Samtalen vil ledes av Kristina Leganger Iversen, selv forfatter, kritiker og stipendiat. Leganger Iversen debuterte i 2011 med diktsamlingen Hjartemekanikk. Athena Farrokhzad (f. 1983) har blant annet bidratt til to kollektive diktsamlinger, Manualen (2009) med Tova Gerge og Ett tunt underlag (2009) med poesigruppen G=T=B=R=G. I 2013 gav hun ut sin første solo-diktsamling, Vitsvit, som siden da har vunnet og vært nominert til en rekke priser. Mange vil særlig huske Farrokhzad som en av de få kritiske stemmene i oppstyret rundt Yahya Hassans bestselgende diktsamling fra i fjor. AV OG OM ATHENA FARROKHZAD Vitsvit kan lyttes til her: http://podpoesi.nu/poeter/athena-farrokhzad/ Athenas program i Sommar i P1 er tilgjengelig her: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/403967?programid=2071 Intervju med Athena: http://nojesguiden.se/artiklar/litteraturenkaten-athena-farrokhzad Om Vitsvit i Vagant: http://www.vagant.no/vitskrift-yttre-rost/ Moderat toppolitiker raser mot Sommar i P1: http://www.svt.se/nyheter/val2014/toppolitiker-rasar-mot-sommar-i-p1 Intervju med Athena om sommerprogrammet: http://rummets.se/blog/ja-jag-jag-hatar-peter-wolodarski-intervju-med-athena-farrokhzad-om-sommar-i-p1/

Möt regissör Farnaz Arbabi i ett samtal med Alex Rodallec, inspelat live på Stora Teatern 25 april 2016. Farnaz Arbabi, svensk regissör och dramatiker, som fått fina priser och har ett rykte om sig att vara intelligent, rolig och egensinnig. Hennes val av dramatik speglar ofta frågor kring rasism, kolonialism och är viktiga kommentarer till samtiden. Sedan 2014 delar hon det konstnärliga ledarskapet för Unga Klara med Gustav Deinoff, ett arv efter Suzanne Osten. Hon har bl a regisserat Invasion, Jag ringer mina bröder och [ungefär lika med], alla skrivna av författaren Jonas Hassen Khemiri. Nyligen regisserade hon även Vitsvit på Unga Klara, ett familjeporträtt kantat av migrationens och revolutionens erfarenheter byggd på Athena Farrokhzads bok med samma namn. Farnaz Arbabi är aktuell med föreställningen X, en berättelse om Sveriges rasistiska och koloniala historia. Alex Rodallec är redaktör för kulturplattformen KULTWATCH. Han är journalist och även utbildad inom teater i USA. Alex Rodallec är också medförfattare till en rapport för Svenska Filminstitutet om vem som får synas i svensk film. KULTWATCH är en nätbaserad plattform för kulturanalys och kulturdebatt med en blick som är avkoloniserad, klassmedveten och feministisk.

Att vara i nuet i ett verk, om det så är en teaterpjäs eller en bok, det öppnar ju hela huvudet hela kroppen och hela sig själv som människa. Du blir tänkande och levande säger Björn Granath. I bokhyllan hos Björn Granath Den gudomliga komedin av Dante Alighieri Yahya Hassan av Yahya Hassan Dikter av Wislawa Szymborska Herr Molière av Michail Bulgakov Kommunistiska manifestet av Marx, Engels Rysk Dikt – Samlingsvolym Flyga drake av Khaled Hosseini Stoner av John Williams Jennys tips till Björn: Vitsvit av Athena Farrokhzad Toppboken: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

I det här avsnittet har vi träffat poeten och författaren Mårten Melin och pratat poesi. Och så har vi läst Bruno K Öijers diktsamling "Och natten viskade Annabel Lee"!Du kan lyssna på avsnittet direkt här, genom att trycka play:Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämns följande titlar:Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K Öijer, Wahlström & WidstrandDikter av Karin BoyeDikter, av Yahya Hassan, NorstedtsOlika dikter av Mattias AlkbergVitsvit, av Athena Farrokhzad, Albert Bonniers förlagDikter av Dorothy ParkerFjärde riket, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenMirijam om natten, av Maria Nygren, Bonnier CarlsenSom trolleri, av Mårten Melin, Rabén & SjögrenJävla Lucia, av Mårten Melin, Eriksson & LindgrenDikter av Barbro LindgrenDikter av Siv WiderbergDikter av Lennart HellsingKärlek och uppror, antologi sammansatt av Siv WiderbergJag är världen, av Mårten Melin, HegasNär jag var prins utav Arkadien, av Barbro Lindgren, BrombergsDikter av Bodil MalmstenDikter av Sonja ÅkessonDikter av Kristina Lugn

Poet, dramatiker, översättare Athena Farrokhzad använde i sitt Sommarprogram dikter skrivna av poeter från hela världen för att beskriva hur hon ser på världen och samhället idag. Hon pratade om fascism och rasism och om den antirasistiska kampen. Athena Farrokhzad exemplifierade rasism bland annat genom att berätta om hur hon själv utsatts: Rasism är när jag som fem år gammal kommer fram i glasskön under midsommarfirandet, och hör kvinnan som delar ut glassar till barnen i blomsterkransar, säga till sin kollega: Sådana är de, de äter all glass och så blir det inga kvar till de svenska barnen. Hennes Sommarprogram präglades av blandningen av lyrik och världspolitik. Hon pratade förutom om rasismen också om kampen mellan rika och fattiga och förde fram åsikten att en annan värld är möjlig. Athena Farrokhzad, som själv är poet och översättare, talade också om språket och menade att poetens uppdrag är att undersöka ideologiska förskjutningar i språket. Hon citerade bland andra den svenska poeten Mara Lee, som skrivit ”Vi måste vägra svara när idiotin kallar och istället formulera nya frågor”.  Om Athena Farrokhzad Nominerades förra året till August-priset, Katapultpriset och Borås Tidnings Debutantpris för diktsamlingen Vitsvit, ett körverk om hur revolution, krig, migration och rasism villkorar människors relationer till världen och varandra. Lärare på Biskops-Arnös författarskola. Debuterade som dramatiker förra året med en pjäs på Ung scen/öst. Har sagt att hon tycker att författare skriver för mycket. - På trettiotalet skrev poeten Bertolt Brecht, apropå den politiska utvecklingen i Tyskland: "Vad är det här för tid, när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet." Många år senare skrev den amerikanska poeten Adrienne Rich: "I denna tid är det nödvändigt att prata om träd för att överhuvudtaget få er att lyssna." I mitt sommarprogram tänkte jag prata om träd, vår politiska samtid och varför poesin har lärt mig allt.  Producent: Bl.a Elin Claeson, Daniel af Klintberg All musik i programmet framfördes av Ylva Karlsson och Maja Karlsson.

Monika Fagerholm pratar om sin nya thriller Lola uppochner med Marie Lundström. Och så blir det gamla rävar och pinfärska debutanter: 50 år av skrivande med Agneta Klingspor och skräckblandad förtjusning när Annakarin Thorburn ger ut sin första bok. Dessutom: ny poesi av och med Athena Farrokhzad och så går Bokcirkeln om Madame Bovary i mål! Marie Lundström fortsätter (efter förra veckans möte med Jörn Donner) att plocka russinen ur den finlandssvenska litteraturen – Monika Fagerholm kommer till studion och berättar om sin nya bok Lola uppochner, en thriller om ett mord i en sömnig småstad. Möte och litterär utgrävning med författaren Agneta Klingspor, aktuell med återutgivningen av två böcker och flera artiklar från sitt 50-åriga skrivande liv. Hur ser författaren till självbekännelseklassikern Inte skära bara rispa på dagens begrepp för självbiografisk litteratur: ”autofiktion”? Vi träffar också en av vårens många spirande debutanter; Annakarin Thorburn berättar naket om glädjerus och rädsla inför recensiondagen av sin roman Jag biter i apelsiner. Sista delen av bokcirkeln om den franska romanklassikern Madame Bovary - Märta Tikkanen och Jens Liljestrand fortsätter att smågnabbas och försonas i sin litterära diskussion också denna vecka. Dessutom: poeten Athena Farrokhzad läser ur sin helt färska diktsamling Vitsvit. Böcker som nämns i programmet: Monika Fagerholm: Lola uppochner (2013). Athena Farrokhzad:Vitsvit (2013) Cora Sandel: Alberte och Jakob (1926), Alberte och friheten (1931), Bara Alberte (1939). Agneta Klingspor: Tji fick du (2013), Dagböckerna 1962-1992 (2013) Annakarin Thorburn: Jag biter i apelsiner (2013) Gustave Flaubert: Madame Bovary nyöversättning av Anders Bodegård (2013)