Podcasts about lindb

Filosoferna Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström Lindbäck svarar på lyssnarnas frågor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Laila har blivit helt uppslukad av att spela cello. Hon beskriver det som en egentligen meningslös syssla eftersom hon är en glad amatör och gör det bara för sin egen skull. Hur kan något så meningslöst ge mig mening, frågar hon.Vilken är den moraliskt relevanta egenskapen som människor har men ickemänskliga djur saknar, som rättfärdigar att vi föder upp, exploaterar och masslaktar djuren? Det frågar John.Rickard frågar: Är det omoraliskt att vi låter de döda bestämma över de levande? Varför måste vi till exempel följa Alfred Nobels testamente över hundra år efter hans död? Vanliga arv brukar övergå till nu levande som sedan får bestämma över egendomen. Zeth i Valbo undrar: I ett land som startar ett krig, finns det någon medborgare som kan anses vara helt oskyldigt offer i detta krig? Ett självklart svar kan ju vara barnen. Men är det någon enda vuxen medborgare som är oskyldigt offer i ett sådant krig? Medverkande: Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström LindbäckProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl

Vi dränks i starka berättelser: TV-serier, poddar, dokumentärer. Och minsta pryl säljs in med storytelling. Vilka berättelser säljer och hur formar de våra liv? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Människan är en berättande varelse. Genom årtusenden har vi fört fram berättelser som både haft en underhållande och moralisk betydelse. Men berättelserna har förändrats över tid och med berättelserna vår syn på oss själva.Idag har berättelsen en upphöjd status som säljer TV-serier, poddar, bilar och historien om oss själva. De berättelser som ofta premieras är historier där ett trauma står i centrum och som brukar kallas traumaplot. Varför har traumaberättelsen blivit ett så vanligt sätt att beskriva och förklara människors liv? Och vilka berättelser får inte höras? Den tongivande tyskkoreanske filosofen Byung-Chul Han hävdar sin bok The Crisis of Narration att skärmarna och de sociala medierna har lett till att berättandet har blivit fragmentiserat, förenklat och säljande istället för att skapa mening och sammanhang. Trots alla berättelser som omger oss, genomgår berättandet en kris idag? Vad gör det i så fall på hur vi ser på världen och oss själva?Medverkande: Frida Beckman, författare och professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, Lyra Ekström Lindbäck, filosof och författare och Niklas Rådström, författare och professor emeritus i berättande och kreativt skrivande.Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlVeckans tips:Böcker:Cast: The Origins of Our Discontents - Isabel Wilkerson Faelles liv - Tue Andersen NexöTV-serie: Twin Peaks - David Lynch

Conhecida originalmente como Lei de Introdução ao Código Civil, a Lei de Introdução às Normas do Direito Brasileiro (LINDB) foi editada pelo Decreto-Lei 4.657/1942. Sobre esse diploma legal, a jornalista Fátima Uchôa conversou com duas especialistas no assunto para a mais nova edição do Entender Direito. Foram entrevistadas a professora de direito administrativo Raquel Carvalho, que é procuradora do Estado de Minas Gerais; bem como a professora de pós-graduação em direito Vanice Valle, que possui doutorado em direito e pós-doutorado em administração. Entender Direito é um programa mensal que aborda discussões relevantes no meio jurídico, com a participação de juristas e operadores do direito debatendo cada tema à luz da legislação e da jurisprudência do STJ.      Confira a entrevista na TV Justiça, às quartas-feiras, às 11h30, com reprises aos sábados, às 7h. Na Rádio Justiça (104,7 FM – Brasília), o programa é apresentado de forma inédita aos sábados, às 7h, com reprise aos domingos no mesmo horário.        Além do canal do STJ no YouTube, está disponível ainda nas principais plataformas de podcast, como Spotify.   

P1 Kultur är på plats i Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm när Astrid Lindgren Memorial Award tillkännages och får första intervjun med vinnaren! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. P1 Kulturs Björn Jansson är på plats i Kulturhuset i Stockholm när litteraturpriset i Astrid Lindgrens minne tillkännages – ett internationellt litteraturpris som delas ut till författare, illustratörer och läsorganisationer.I Malmö gästas studion av experter på barnlitteratur: Lina Kalmteg, litteraturredaktör på Sveriges Radios kulturredaktion, Shora Esmailian, författare och journalist och Martin Hellström, lektor i barnlitteratur vid Linnéuniversitetet och kritiker på Dagens Nyheter.Och så gör P1 Kultur en exklusiv intervju med årets pristagare, den franska ungdomsboksförfattaren Marion Brunet!TAMERINSTITUTET VERKAR FÖR BARNS LÄSNING I GAZANär barn i Palestina skriver och ritar kretsar texter och bilder ofta kring kriget. Men också av den vardag som kommit ur krigets konsekvenser: att alltid äta bönor, önskan om en sked, och saknaden efter familjemedlemmar. Det berättar Renad Qubbaj, chef på palestinska Tamerinstitutet.Institutet tog emot litteraturpriset i Astrid Lindgrens minne 2009 – och fortfarande i dag har bemärkelsen stor betydelse för dem.Renad Qubbaj berättar om hur organisationen jobbar med läs- och skrivfrämjande för barn på Västbanken och i Gaza, där 15 613 palestinska barn har dött sedan 7 oktober 2023.ESSÄ: TILL FÖRSVAR FÖR TYCKANDETI dag verkar fler tycka att det finns en motsättning mellan tyckande och tänkande. Tyckandet klassas som det mer oseriösa, som hindrar nyanserade diskussioner. Men vad händer om man gör sig av med den egna åsikten, när det handlar om konst och politik?Lyra Ekström Lindbäck tycker och tänker kring tyckandet.Programledare: Lisa WallProducent: Saman Bakhtiari & Sara Ek

Varför har tyckandet blivit så nedvärderat? Författaren Lyra Ekström Lindbäck går ut till försvar för åsiktens förenande funktion i samhället. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad 2021-09-14.Fler och fler verkar tycka att tyckande och tänkande inte går ihop. I såväl politiska som estetiska diskussioner klassas tyckandet som så oseriöst att det uppfattas som en direkt motsättning till nyanserade reflektioner. Är det här en bra eller dålig diktsamling? Ska vi höja eller sänka skatterna i Sverige? Är den här låten gripande eller sentimental? Borde surrogatmödraskap tillåtas? Att komma ifrån ”det rena tyckandet”, som det ibland lite nedlåtande kallas, för att istället göra en mer sansad analys, har blivit ett ideal för både kultur- och ledarsidor. Men är det verkligen önskvärt, om ens möjligt, att göra sig av med tyckandet när det handlar om konst och politik?Kanske är tyckandet i själva verket det mest centrala. Den amerikanska filosofen Stanley Cavell kritiserar den analytiska traditionens oro för att ”estetiska (och moraliska och politiska) omdömen saknar något: argumenten som stöder dem är inte lika slutgiltiga som logiska omdömen, eller rationella på samma vis som vetenskapliga argument.” Det är de sannerligen inte, konstaterar Cavell: ”och vore de det skulle det inte finnas några sådana discipliner som konst (eller moral) och ingen sådan konst som kritiken.” Även om det går att resonera kring dem så är det rena vetandet ett omöjligt ideal när det kommer till konst och politik.I kontrast till tyckandet förespråkar man gärna tolkningen, som anses vidga, öppna och förklara. Men tolkningar kan lika gärna skymma som klargöra. Susan Sontag skriver i essän ”Mot tolkning” att ” tolkningsutsläppen idag förorenar vår sensibilitet. I en kultur vars redan klassiska dilemma är intellektets expansion på energins och sensualitetens bekostnad, så är tolkningen intellektets hämnd mot konsten.” I vägen för verkets omedelbara, sinnliga effekt på dig ställer man dess ”innebörd”, som om konsten bara vore en indirekt kunskapsförmedling. Som Sontag säger så trubbar det av och passiviserar publiken. Hur många vågar idag säga vad de tycker om en tavla innan de har läst kuratorns förklarande beskrivningar? Samtidigt drillas studenter på konstskolor i att presentera teoretiseringar av sina egna praktiker, som om det blivit otänkbart att verken kunde tala för sig själva.I Immanuel Kants Kritik av omdömeskraften, som anses ligga till grund för den moderna estetiken, utgår teorin om det sköna från det omedelbara smakomdömet. Kant beskriver smakomdömet som grundat i en subjektiv allmängiltighet. Till skillnad från mat och dryck så väntar du dig att andra borde hålla med dig när det kommer till konst och naturskönhet. Den subjektiva allmängiltigheten innebär inte någon objektiv kunskap, och det går därför aldrig att bevisa vem som har rätt i smakfrågor. Men du känner ändå att du ger uttryck för en mer allmän än privat uppfattning när du fäller estetiska omdömen. För Kant är denna förmåga en viktig indikator på att människorna lever i en gemensam värld – inte bara rationellt och materiellt, utan i själva upplevelsen av vår egen varseblivning.Som student på grundnivå hade jag svårt att förstå vad Kant menar. Hur kan omdömen om konst utgå från något annat än ett rent personligt tyckande? Det finns ju minst lika stora skillnader i musik- som i drinksmak. Kant är förstås medveten om att det sällan råder konsensus om det sköna. Smaken kommer alltid att vara stridbar. Men det är själva känslan av att alla borde hålla med oss som gör smakomdömet så centralt för honom. Här rör det sig om ett slags mellanmänskligt tyckande, ett gemensamt sinne eller en insisterande impuls till att dela samma verklighet, som utgör grunden för våra möjligheter till civiliserad samvaro.Kanske var mina svårigheter ett symptom på att vår syn på tycke och smak har ändrats dramatiskt sedan Kants tid. Hans filosofi var lika inriktad på att beskriva tänkandets begränsningar som dess möjligheter, men trehundra år efter Upplysningen kan vi inte längre acceptera en omedelbar lustkänsla som utgångspunkt för ett mer allmänt omdöme. Tyckandet har kommit att ses som något nästan uteslutande personligt och viktlöst.Paradoxalt nog beror det kanske på att vi idag uppmanas att tycka till om allt mer. Vi ska betygsätta våra taxiresor, välja vårdgivare och konstruera våra egna filterbubblor. Föreställningen om en gemensam smak är nästan död. Ibland leder det till rent bisarra tongångar i debatten: som om åsikter om vilka verk som borde inkluderas i en litterär kanon vore lika godtyckliga som om man föredrar Pepsi eller Cola. Tyckandet har sugits upp av våra konsumtionsidentiteter, en tom logik som kommit att genomsyra allt. Gillar du att spela golf? Då kanske du också skulle tycka om vinster i välfärden!Varför har tyckandet urholkats på det här viset? Enligt den politiska teoretikern Wendy Brown har en tyst nyliberal revolution ägt rum. Brown beskriver nyliberalismen som en normativ rationalitetsprincip som gradvis har tolkat om alla värden till ekonomiska. Vårt gemensamma samhälle har blivit en spelplan för investeringar och avkastningar. Jag tycker mig höra den här logiken eka i retoriken hos de svenska liberala partierna, vilket numera samtliga från Socialdemokraterna till Kristdemokraterna oblygt kallar sig. De beskriver staten som ett företag som ska förvaltas, och framställer marknadsanalys som det enda sättet att bedriva seriös politik. Du ska inte rösta utifrån dina åsikter, utan utifrån din och statens plånbok. De partier som inte opererar efter samma logik ses som ytterkantsextremister. Demokratin utmålas som ett val mellan ansvarstagande förvaltare och ideologiska fundamentalister.Tycker du att den här essän låter vänsterextrem eller kulturkonservativ? Är tonläget för svepande eller för kategoriskt? Jag har försökt tänka kring tyckandet, men inte utan att tycka något själv. Som Cavell säger skulle det knappast bli något kvar av vare sig estetiken eller politiken om man lyckades rationalisera dem fullständigt. Det betyder inte att utgångspunkten är irrationell. Snarare att den utgår från en impuls till mellanmänsklighet. Känslan av att alla borde hålla med oss är vad som ligger till grund för den passionerade kritiken och den engagerade politiken. I vårt eftertryckliga ja eller nej finns hjärtat av ideologin och smaken.Naturligtvis bör inte de nyanserade diskussionerna sluta där. Men utan det stridbara och gemenskapande tyckandet återstår bara godtyckliga personliga preferenser och analytisk logik. Vore det inte mer än så som höll oss samman kunde vi lika gärna överlåta såväl budgetläggning som recensionsuppdrag till artificiella intelligenser. Det skulle säkert vara mer informativt, lukrativt och effektivt. Men lyckligtvis är vi fortfarande för fästa vid vårt tyckande för att låta marknaden ta oss ända dit.Lyra Ekström Lindbäckförfattare och kritiker

En Europatitel som står på spel. Men ett FBK som åkt till Schweiz med en vacklande form. Vi diskuterar finalchanser, går på djupet kring målvaktssidan och "Maskens" ansvar – och diskuterar spelarjakten som slutade med Quinn Schmiemann. Dags att börja prenumerera på VF? Just nu får du de två första månaderna för endast 19 kronor – klicka här för att komma till erbjudandet! Vill du marknadsföra ditt företag i våra poddar? Kontakta oss på mediepartner@nwtmedia.se eller ring 054-19 90 00.

NWT Istid är tillbaka med Solveig Voyce och Mikael Solberger bakom mikrofonerna. Den här veckan snackar duon om Lindbäck-värvningen, Tomáseks status, CHL-finalen, vad Wallin bör ha i kikaren - och så funderar de på över flaggförbudet som fortfarande gäller för Färjestad.

Filosoferna Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström Lindbäck svarar på lyssnarnas frågor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Gerd har slutat sortera sina sockor efter tvätt och sätter på sig olika strumpor, en svart och en prickig, en blå och en grön... och får hela tiden förvånade kommentarer. Varför är det så viktigt att ha likadana sockor på sig undrar Gerd. Lyssnaren Leiph vill ha hjälp med att reda ut vad som är skillnaden mellan religion och konspirationsteorier. Anders ställer frågan vilken roll löftet har i ett modernt samhälle och så undrar Peter om vi verkligen blivit mer mer individualistiska sedan 70-talet eller om vi egentligen är mer centralstyrda med alla trender och sociala medier.Vad svarar filosoferna?Medverkande: Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström LindbäckProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl

Vi har vært på konferanse og intervjuet professor Jan Kristian Damås om gentamicin – et effektivt og i skandinavisk sammenheng hyppig brukt antibiotikum - men internasjonalt også mye debattert legemiddel.Referanser: Ritchie ND, Irvine SC, Helps A, Robb F, Jones BL, Seaton RA. Restrictive antibiotic stewardship associated with reduced hospital mortality in gram-negative infection. Qjm. 2017;110(3):155-61.McDermott JH, Mahaveer A, James RA, Booth N, Turner M, Harvey KE, et al. Rapid Point-of-Care Genotyping to Avoid Aminoglycoside-Induced Ototoxicity in Neonatal Intensive Care. JAMA Pediatrics. 2022;176(5):486-92.Grønmo M, Møller-Stray J, Akselsen PE, Lindemann PC, Fostervold A, Vestby Knudsen C, Knudsen PK, Lindbæk M, Tonby K, Sundsfjord A. Gentamicin bør fortsatt inngå i empirisk sepsisregime hos voksne. Tidsskr Nor Legeforen. 2024.Vidal L, Gafter-Gvili A, Borok S, Fraser A, Leibovici L, Paul M. Efficacy and safety of aminoglycoside monotherapy: systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. J Antimicrob Chemother. 2007 Aug;60(2):247-57. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens Kalixpodd blickar vi bakåt mot de evenemang som ägde rum under 2024, men också framåt mot de som ska komma under 2025.I avsnittet hör du kommunikationschef Reine Sundqvist i samtal med fritids- och kulturchef Karl-Göran Lindbäck. Och det blir som du kanske kan förstå en hel del snack om Kalix Sommarkalas!Programledare: Reine Sundqvist.Gäst: Karl-Göran Lindbäck

Storslagen, fantastisk, ett mästerverk hör tre storläsare och experter om den bok de anser stå i en klass för sig bland verk skrivna av de senaste 25 årens Nobelpristagare i litteratur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Författaren Agri Ismaïl, författaren och kritikern Lyra Ekström Lindbäck och P1 Kulturs litteraturredaktör Lina Kalmteg valde alla samma roman och ger oss en känsla för varför alla borde läsa den.

Vi pratar med den svensk-syriska författaren och poeten Hanna Himo om vad diktaturens fall betyder för honom och för Syriens kulturliv. Vad vågar man som exilsyrier hoppas på nu? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. PANEL: VILKEN ÄR DEN BÄSTA NOBELPRISADE ROMANEN SEDAN ÅR 2000? Tisdag kväll tilldelas Han Kang Nobelpriset i litteratur 2024, och blir den 25:e prisade författaren sedan millennieskiftet. Vi passade på att fråga tre storläsare – författaren Agri Ismaïl, kritikern Lyra Ekström Lindbäck och vår egen litteraturredaktör Lina Kalmteg – vilket verk skrivet av någon av dessa 25 Nobelpristagare som är allra mest läsvärt.Vad vi inte räknade med? Att alla tre valde samma roman. Hör vilken – och varför – i Helene Alms reportage. REPORTAGE: BIJI FÅR ALLA ATT DANSA – FRÅN KURDISTAN TILL LONDON Kan nästa stora internationella musikexport från Sverige vara ett där man blandar kurdisk dansmusik med hiphop, reggaeton, afrobeat och bailefunk? Möt duon Biji, bestående av Robin Nazari och Maceo Frost, som vid sin andra EP tycks ha ett helt eget recept på musikaliskt genomslag. Reportage av P1 Kulturs Saman Bakhtiari. ESSÄ: OM HAN KANG OCH DE UTDÖDA SPRÅKENHan Kangs roman som heter "Greek lessons" på engelska kretsar kring lektioner i antik grekiska där en stum elev och en lärare på väg att bli blind möter varandra. Rebecka Kärde tar den till avstamp i sin reflektion över de utdöda språkens existentiella dimension i dagens essä från OBS.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Felicia Frithiof

Filosoferna Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström Lindbäck svarar på lyssnarnas frågor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lyssnaren Lotta undra var skiljelinjen går mellan erfarenheter och fördomar. Och så en fråga om filosofen Sören Kirkegaards syn på meningen med livet, och om livet är meningslöst hur ska man då förhålla sig till det. Gunnar ställer frågan: Hur ska vi hantera att människan intelligens inte verkar ha förmåga att hantera världens ökande komplexitet.Och Ellen 15 år undrar om det går att tänka på ingentingVad svarar filosoferna?Medverkande: Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström LindbäckProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl

Kyrkoherde Anders Lindbäck i 1860-talets värmländska Silbodal var besatt av att skapa en frisk, religiös och foglig församling som inte låg samhället till last. De som inte passade in skulle gallras bort. Lösningen hette arsenik!Wikipedia säger sitt om Anders Lindbäck. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Filosoferna Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström Lindbäck svarar på lyssnarnas frågor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Från västkusten kommer en fråga från en pappa som undrar om det är rätt att låta barnen fånga krabbor och leka med dem. Och Cilia och hennes 12-åriga lillebror ställer frågan: Vad är verkligheten? En anonym lyssnare frågar hur hon ska hantera sin brors sarkasm. Och så en personlig fråga till våra tre filosofer: Vilken fråga har ni brottats mest med och varför?Vad svarar filosoferna?Medverkande: Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström LindbäckProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl

Andrev låter Parisa få gissa den verkliga innebörden av rubriker i Svensk Damtidning. Parisa har har läst en artikel i Flamman av Lyra Ekström Lindbäck om nutidens yuppies och välklädda fattiglappar. Och så har hon sett Ali Abbasis nya film "The Apprentice" om Donald Trump - och blivit hänförd. Dessutom har Andrev en teori om mångmiljonären Leif-Ivan Karlssons försök till fint inför rättegången mot honom. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hvordan leder man under ekstremt press? I denne episoden møter vi forsvarssjef Eirik Kristoffersen og Equinors kommunikasjonsdirektør Jannik Lindbæk. De deler sine erfaringer fra ledelse under uvanlig høyt press, blant annet fra Afghanistan og terrorangrepet på In Aménas.

Filosoferna Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström Lindbäck svarar på lyssnarnas frågor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Från västkusten kommer en fråga från en pappa som undrar om det är rätt att låta barnen fånga krabbor och leka med dem. Och Cilia och hennes 12-åriga lillebror undrar: Vad är verkligheten? En anonym lyssnare frågar hur hon ska hantera sin brors sarkasm. Och så en personlig fråga till våra tre filosofer: Vilken fråga har ni brottats mest med och varför?Vad svarar filosoferna?Medverkande: Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström LindbäckProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl

Alex och Esther hamnade mitt i en brand som egentligen inte borde kunna sprida sig. Det handlar om populära modulhus i trä, där elden tar sig in i väggarna mellan lägenheterna. Trots larm får husen fortsätta att byggas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hundratals bostadslösa efter bränder i klimathusDen 10 augusti 2023 börjar ett femvåningshus brinna på Lindängen i Malmö.Elden sprider sig snabbt, på bara någon timme har hela vindsvåningen brunnit ner. Räddningstjänsten kämpar med att släcka branden men det är som att elden hela tiden får fyr på nytt.Huset är byggt av moduler i trä och elden letar sig ner i stommen, via hålrummen mellan lägenhetsmodulerna. Det brinner i väggarna.”Det är ett nytt fenomen som jag inte har varit med om, att det kryper så långt ner som till tredje våningen.” Så säger insatsledare Magnus Khölin på räddningstjänsten Syd.Räddningstjänsten får leta efter elden med värmekameror, och skadorna hinner bli så stora att huset måste rivas.Lindbäcks modulhus i trä har brunnit på flera platserKaliber och P4 Malmöhus granskning visar att branden inte är den första. Hus har brunnit och förstörts i både Uppsala och Luleå och hundratals har tvingats lämna sina hem. Det är samma företag, Lindbäcks, som byggt husen.Trots att räddningstjänst och forskare larmat om risken med bränderna sedan 2013 så har företaget fortsätt att bygga hus med hålrum. Tusentals lägenheter finns över hela Sverige. I flera fall har det uppdagats att husen har brister i brandskyddet som åtgärdats. Men man fortsätter bygga, Stefan Lindbäck är VD för Lindbäcks Group:”Jag tror det är lite för naivt att tänka att vi stannar upp med utvecklingen. Däremot så är det viktigt att se till att de lösningar vi gör är robustare än vi gjorde igår”, säger han.Han poängterar också att husen följer Boverkets byggregler. Dessutom har de utvecklat metoden för kontroller av brandtätning så att brister inte ska finnas i nya hus.Nu ändrar Boverket byggreglerna, hålrum där brand kan spridas blir förbjudet. Men reglerna gäller inte för de tusentals bostäder som redan finns.Lyssna på hela granskningen här eller i appen Sveriges Radio Play.Reportrar Elsa Henriksdotter, Kaliber och Dusan Marinkovic, P4 Malmöhus.

Ja, det har poeten kallats av nära vännen Thåström en gång i tiden. Och nu är han tillbaka med en ny diktsamling, Växla Ringar Med Mörkret, 50 år efter sin debut. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. LYRIKVår kritiker Daniel Sjölin har läst ”Växla Ringar Med Mörkret” och gästar programmet för att prata om Öijers första diktsamling på 10 år. Vi kommer även diskutera den mystiska Bruno K Öijers ikon-status och den så noga förvaltade konstnärskapet. SERIEBOKVi gästas också av serieskaparen Mats Jonsson som även han är aktuell med den nya boken ”Stinas Jojk”. Där han skildrar den verkliga berättelsen om sameflickan Stina Larsdotters öde. Stina slutade aldrig växa och hon levde under en tid då personer med udda utseenden kunde visas upp mot betalning. Något som gjorde att hon blev känd över hela Europa. Men hennes historia sträcker sig ända in i vår tid. MUSIKArtisten Jonas Lundqvist är tillbaka med ett nytt album, ”Sorgetornets spejare”, där han följer upp förra skivans självutlämnande temaskiva om att förlora sig själv och sin familj med nya låtar som kan beskrivas som dess efterspel och synliggöra sig själv under en period av förlust. ESSÄ”Tänkandet är rörligt, opålitligt och kommer alltid att väcka misstänksamhet” - det säger författaren och filosofen Lyra Ekström Lindbäck i torsdagens radioessä från OBS. Genom Sokrates och författaren Hannah Arendt så tar hennes funderingar oss till en början i nazisten Adolf Eichmann. Programledare: Lisa WallProducent: Saman Bakhtiari

Principer och värderingar kan stå i konflikt med viljan att förstå. Lyra Ekström Lindbäck funderar över avsiktslöst tänkande i ljuset av tre personer: Hannah Arendt, Adolf Eichmann och Sokrates. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den 12 december 1961 dömdes nazisten Adolf Eichmann till döden. Det var en väntad, rentav given, dom. Men rättegången hade ändå varit rörig. Eichmann hade svårt att minnas vissa saker, som viktiga datum i krigsutvecklingen.Vad han däremot mindes kristallklart var sin egen karriär: de exakta omständigheterna kring varje framsteg. Han hade varit i Slovenien, men kom inte ihåg på vilket uppdrag. Han mindes bara att han hade fått bowla med landets inrikesminister.I polisförhören förklarade han noggrant varför det inte hade varit hans fel att han aldrig nått en högre befordran. Han skröt med sin felfria yrkesutövning inför mannen som frågade ut honom: en tysk jude och förintelseöverlevare.Eichmann var, enligt filosofen Hannah Arendt som bevakade rättegången, inte dum. Inte heller var han ond, i bemärkelsen driven av en diabolisk anda. ”Förutom en extraordinär omsorgsfullhet vad gällde hans personliga avancemang”, skrev hon, ”så hade han inga motiv över huvud taget.”Eichmann var ideologisk antisemit och visste mycket väl att han skickade människor i döden. Men han reflekterade inte så mycket över det. Han koncentrerade sig på att vara en felfri byråkrat. Kan vi förstå att en människa kan agera så, utan att drivas av ett brinnande hat?Ett större mysterium, tycker jag, är Arendts egen brist på känslomotiv. Hon var själv tysk judinna. Hon hade arbetat för en sionistisk organisation, internerats i koncentrationsläger och osannolikt nog lyckats fly. Att hon överlevde Förintelsen var en lycklig slump. Att hon förlorade vänner och släktingar behöver knappast nämnas.Det hade varit så rimligt om hon hade drivits av hämndbegär. Om hon hade idealiserat den unga staten Israel och fallit in i kören som beskrev Eichmann som en djävul. Men hon hade ingen sådan agenda. Hon ville bara förstå.Detta motiv blev svårt för hennes samtid att svälja. När hennes rapporter från rättegången publicerades utsattes hon för dödshot. Hon anklagades för att vara antisemit: för att ha beskrivit de judiska organisationernas avgörande roll för massmorden och för att ha fokuserat på Eichmanns personlighet istället för att bara förklara honom omänsklig.Påbudet om blind fördömelse är en begriplig reaktion på fruktansvärda händelser. Men det finns en motsättning mellan att fördöma och förstå. Det menar den judiska filosofen Judith Butler. Efter Hamas terrordåd den 7 oktober 2023 insisterade Butler på att se händelsen i den historiska kontexten av israeliskt övervåld mot det palestinska folket. Kravet på fördömelse, menade hen, innebär ”en vägran att förstå, i rädsla för att kunskap bara kan relativisera och underminera vår bedömningsförmåga.”Butler blev hatad i sociala medier. Samma öde drabbade den rysk-judiska tänkaren Masha Gessen. Efter att hen hade utsetts till vinnare av Hannah Arendt-priset skrev Gessen en artikel som kritiserade hur den tyska minneskulturen tystar samtalet om övervåld i Gaza.”Det är oerhört svårt för människor att förstå att någon kan ha varit ens fiendes fiende men ändå inte en välvillig kraft. Ett offer men ändå en förövare. Eller vice versa”, reflekterade hen. I artikeln liknades situationen i Gaza vid ett ghetto. Stiftelsen som delade ut priset ville ställa in ceremonin. De tyckte att Gessen hade relativiserat Förintelsen.Jag undrar om Hannah Arendt själv hade kunnat vinna Hannah Arendt-priset under de premisserna.Men ändå. Är det inte farligt att tänka som Arendt gjorde, utan en tydlig agenda? Ska man inte hålla fast vid sina värderingar före allt annat? Riskerar man inte att bli som Eichmann annars, en samvetslös kugge i ett nazistiskt maskineri?Faktum är att Eichmann hade ett samvete. Han höll fast vid sina principer. De bestod i att utföra sitt jobb väl, lyda lagen, försörja sin familj och försvara sitt land. Han hade blivit övertygad nazist av karriäristiska skäl och förblev det av rådande samvetsskäl. Som Arendt skriver: ”Ondskan hade i Tredje riket förlorat den karaktär som gör den igenkännlig för de flesta människor: karaktären av frestelse.”Eichmann var, enligt ett halvdussin rättspsykiatriker, helt normal. Som de flesta andra sade han emot sig själv en del och pratade gärna i klyschor. Och som de flesta andra hade han inga problem med att utföra sina arbetsuppgifter utan att ifrågasätta dem. Snarare tvärtom.Problemet var bara att han inte tänkte i onödan.Men vad innebär det att tänka i onödan?Det är att tänka utmanande, obekväma tankar. Det låter väl bra, tycker de flesta. Men i praktiken vill många förbjuda sådana tankar. Enligt socialpsykologen Jonathan Haidt har motståndet mot så kallade ”kränkande” idéer vuxit på universiteten. Studenter vill slippa utsättas för sådant som kan klassas som rasism, sexism eller antisemitism.Haidt kallar den här inställningen för ”ett förkastande av arvet från Sokrates”. Sokrates beskrev sig själv som en bromsfluga på det atenska folkets feta hästkropp. ”Han ansåg det vara sitt jobb att sticka, störa, ifrågasätta och därigenom provocera atenarna till att tänka igenom sina nuvarande uppfattningar och förändra dem som de inte kunde försvara.”Sokrates ifrågasatte alla. Statsmän, retoriker, poeter och sofister. Han ville se om deras resonemang gick ihop. Det värsta som kan hända en människa, enligt Sokrates, är ”att hon hamnar i självmotsägelse och upphör att vara en enhetlig person”. Så formulerar den svenska filosofen Charlotta Weigelt det i sin rika bok ”Sokrates. Filosofens skepnader”.Att vara i samklang med sig själv är inget givet faktum, påpekar Weigelt. Människan är till sitt väsen splittrad. Det är därför vi kan tänka på våra egna tankar. Det är svårt att inse vad man redan tänker, men ännu svårare att förstå vad man inte tänker. Det är ofta det sista man vill tänka på.När Sokrates ställdes inför rätta försökte han begripa vad han egentligen åtalades för. Han erkände sig skyldig till att aldrig ha brytt sig om ”det som de flesta andra har brytt sig om, nämligen affärer, försörjning, militära uppdrag, politiska positioner och andra befattningar”. Han såg att hans motiv var helt obegripliga för vanligt folk. Varför hade han gått runt och stört alla sådär?Det är mycket svårare, insåg Arendt, att förstå vad som drev Sokrates än vad som drev Eichmann. Filosofen var exceptionell. Den nazistiska byråkraten, liksom rådet i Aten som dömde Sokrates till döden, var banala, helt normala. De fokuserade på sina egna liv och arbetsuppgifter. De glömde, eller orkade inte, tänka på något annat.Tänkande är ingen garanti för godhet. Tänkandet är rörligt, opålitligt och kommer alltid att väcka misstänksamhet. Som Arendt skrev om Sokrates: ”Eftersom han inte hade någonting att lära ut, ingen sanning att dela ut, anklagades han för att aldrig avslöja sin egen uppfattning.”Skillnaden mellan att sakna agenda för att man tänker, och att utföra någon annans agenda för att man inte tänker, kan tyckas vara hårfin. Men bara den senare kan se ett folkmord som en möjlighet för att bygga en fin karriär.Lyra Ekström Lindbäckförfattare, kritiker och filosofBibliografiArendt, Hannah. Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil. Penguin Classics, 2022.Arendt, Hannah. The Life of the Mind. San Diego, California: Harcourt Brace Jovanovich, 1981.Butler, Judith. “The Compass of Mourning”. London Review of Books. Vol. 45 No. 20 · 19 Oktober 2023.Gessen, Masha. “In the Shadow of the Holocaust”. The New Yorker. 9 December 2023.Haidt, Jonathan. Lukianoff, Greg. The Coddling of the American Mind: How Good Intentions And Bad Ideas Are Setting up a Generation for Failure. New York: Penguin Press, 2018.Platon. ”Sokrates försvarstal”. I Skrifter Bok 1. Översättning av Jan Stolpe. Stockholm: Atlantis, 2000.Weigelt, Charlotta. Sokrates. Filosofens skepnader. Stockholm: Bokförlaget Faethon, 2023.

Två döda i Silbodal har konstaterats avlidna till följd av arsenikförgiftning. En omfattande utredning påbörjas, och de mystiska fallen av förgiftning bland socknens fattiga och utslagna blir fler och fler. Manus av David Oscarsson. Ljudbearbetning av Emil Drougge. Vill du höra ett specifikt fall i podden? Önska dina fall i det här formuläret: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfDlQxf9SgZyeGS-qFPaB4BP-L59lQhs7BbZACfwk7xSs-AFw/viewform?fbclid=IwAR0astYAY_SJLcst89FwKaPIeHHV9zlfAxEz6Cmrh37bbMwvMHGc8z5cwg4 E-post: zimwaypodcast (snabel-a) gmail.com Följ Dan Hörning på instagram: https://www.instagram.com/dan_horning/Det här är ett smakprov från Seriemördarpodden Premium. Du hittar Seriemördarpodden Premium inklusive över 300 premiumavsnitt och alla gratisavsnitt som inte ligger ute här: https://podme.com/se/seriemordarpodden/Om du gillar Seriemördarpodden gillar du förmodligen Massmördarpodden. Du hittar den i alla poddappar. Massmördarpodden är gjord av samma människor och har samma format som Seriemördarpodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anders Lindbäck växer upp under fattiga och svåra förhållanden i Dalsland, tidigt 1800-tal. Han lyckas mot alla odds skaffa sig en utbildning, bedriver teologiska studier och blir sedan pastor i Skållerud. Efter en längre tids verksamhet, flyttar han till Silbodal för att arbeta som socknens kyrkoherde, och det blir startskottet för en rad morbida händelser. Manus av David Oscarsson. Ljudbearbetning av Emil Drougge.En av Sveriges 21 seriemördare. Vi har gjort 6 st idag 2024. Vill du höra ett specifikt fall i podden? Önska dina fall i det här formuläret: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfDlQxf9SgZyeGS-qFPaB4BP-L59lQhs7BbZACfwk7xSs-AFw/viewform?fbclid=IwAR0astYAY_SJLcst89FwKaPIeHHV9zlfAxEz6Cmrh37bbMwvMHGc8z5cwg4 E-post: zimwaypodcast (snabel-a) gmail.com Följ Dan Hörning på instagram: https://www.instagram.com/dan_horning/Det här är ett smakprov från Seriemördarpodden Premium. Du hittar Seriemördarpodden Premium inklusive över 300 premiumavsnitt och alla gratisavsnitt som inte ligger ute här: https://podme.com/se/seriemordarpodden/Om du gillar Seriemördarpodden gillar du förmodligen Massmördarpodden. Du hittar den i alla poddappar. Massmördarpodden är gjord av samma människor och har samma format som Seriemördarpodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad innebär det att vara barn? Om den personliga identiteten förändras genom livet, hur påverkar det hur mycket omsorg man skall ha om sig själv och andra? Vilken vägledning kan liberalismen ge den som vill vara hedervärd? Frågor som väcks i sommarens filosofiska lästips. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Författaren och filosofen Lyra Ekström Lindbäck har valt socialpsykologen Jonathan Haidts omdebatterade bok The Anxious generation, där han beskriver ett starkt samband mellan skärmanvänding och psykisk ohälsa hos unga. Lyra Ekström Lindbäck har valt boken eftersom hon tycker att boken är intressant som en berättelse om den förändrade barndomen: barn tillbringar allt mindre tid med att leka, och alltmer tid med att stirra på sina skärmar. Vad innebär det för den generation som nu börjar bli vuxen? Vad är lek, och varför begränsas barns möjligheter till lek idag? Filosofen Johan Brännmark har valt en moralfilosofisk klassiker: Derek Parfits Skäl och personer. Det som han tycker är mest spännande i boken handlar om personlig identitet. I vilken mening jag är samma person nu som när jag var barn eller när jag blir gammal (om jag blir det). Parfit argumenterar för att där inte finns någon identitet i strikt bemärkelse, utan bara mer eller mindre kontinuitet. Han menade att skillnaderna mellan en själv vid olika tidpunkter och mellan en själv och andra då blir mindre. Vad innebär det här då för hur mycket omsorg man skall ha om sig själv kontra om andra? Hur skall man se på sin ”egen” död? Kan man rimligen hålla någon ansvarig för saker den gjorde för väldigt länge sedan? Helena Rosenblatts The Lost History of Liberalism är filosofen Jesper Ahlin Marcetas val. Boken, tillsammans med en serie andra, bidrar till ett slags nystart för liberalt tänkande som han inspireras av. Rosenblatt spårar själva termen liberal genom historien och noterar att den från romersk-republikansk tid och fram till det förra sekelskiftet har haft en moralisk laddning. Att vara liberal är att vara hedervärd. Att leva liberalt är att leva så som bör förväntas av en fri medborgare. Vilken vägledning kan den som vill vara hedervärd i dag hitta i liberalismen? Med stöd i liberalismen, vad kan vi säga om hur en medborgare borde leva i dag? Medverkande: Lyra Ekström Lindbäck, författare och doktor i filosof, Johan Brännmark, docent i filosofi vid Stockholms universitet, Jesper Ahlin Marceta, doktor i filosofi, författare och chefredaktör för Svensk filosofiProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl

In this episode Miles is joined Lyra Ekström Lindbäck (Centre for Ethics, Pardubice) to discuss the distinctions and connections between philosophy and literature, and why literature is not philosophy; focusing primarily on the work of Iris Murdoch which is the subject of Lyra's new book. Lyra is a Swedish novelist, literary critic, podcaster and philosopher. She has published six novels and a collection of poetry. Iris Murdoch and the Ancient Quarrel is her first work of philosophy. You can find out more, here: https://www.bloomsbury.com/uk/iris-murdoch-and-the-ancient-quarrel-9781350332935/

Filosoferna Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström Lindbäck svarar på lyssnarnas frågor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Filosofiska rummet har bett våra lyssnare att komma med frågor till filosoferna. Denna gång handlar frågorna om det är någon idé att göra något för klimatet? Hur ska vi ska hitta nya sätt att tänka för att lösa världens kriser? Och finns det nåt som kan ersätta det flummiga begreppet naturrätt?Vad svarar filosoferna?Medverkande: Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström LindbäckProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie Liljedahl Research: Therése Lager

Filosoferna Torbjörn Tännsjö, Jonna Bornemark och Lyra Ekström Lindbäck svarar på lyssnarnas frågor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Filosofiska rummet tar ett nytt grepp denna vecka och låter lyssnarna ställa frågor direkt till tre filosofer. Det blir frågor om hur vi ska hantera vår stora okunskap, om att sörja en mamma som inte är död och finna hjälp i filosofin, och om mångfalden av könsidentiteter kommer påverka kommande generationer och ställa nya krav på samhällets institutioner. Vad svarar filosoferna?Medverkande: Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i filosofi vid Stockholms universitet, Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Södertörns högskola, och Lyra Ekström Lindbäck, filosof och författareProgramledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlResearch: Therése Lager

Vad har samvetet för plats i samhället idag, när företag driver undermåliga skolor för skattepengar och klimatutsläppen ökar trots klimatkrisen? Är ett gott eller ont samvete något att bry sig om? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Människans samvete beskrivs ibland som en moralisk kompass som berättar för oss vad som är rätt och fel. Men vad innebär det egentligen att ha ett samvete? Vilken status har det idag? Och är samvetet en konstant eller förändras det i takt med att samhällets normer ändras? Är samvetet pålitligt?Medverkande: Cecilia Sjöholm, professor i estetik och författare till boken Utan samvete och Lyra Ekström Lindbäck, filosof och författare till boken Moral: en roman.Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlVeckans tips: Bok: Dagbok (två delar) – Klara JohansonFilm: Killers of the Flower Moon – Martin Scorsese

Våren 1865 hamnade ortsnamnet Silbodal på många svenskars läppar. Hur mycket elände hade egentligen prästen Lindbäck varit kapabel till?Källor:Brottets krönika 2 av Carl-Olof Bernhardssonpodcasten Öppet fall Grupper utan rösträtt under 1800-talet och 1900-talet | Historia | SO-rummetPrästen från Brålanda – en av Sveriges första seriemördare | TTELAKyrkoherden spetsade vinet med arsenik (historiskabrott.se)Fredrica Charlotta Bergman (1799 - 1870) - Genealogy(geni.com)Support till showen http://supporter.acast.com/historiska-brott. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trots att filosofi är ämnet där teorier om rättvisa och jämställdhet formuleras, så är disciplinen till stor del en enkönad historia. Hur kan det vara så? Det undrar filosofen Lyra Ekström Lindbäck. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. KRÖNIKA: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Hur är det att vara en fladdermus? En flygande råtta som navigerar genom ekolod? Jag kan ha god kunskap om fladdermusens livsvillkor, men det hjälper mig inte till insikt i dess medvetande. Det närmsta jag kan komma är att vara en människa som föreställer mig att jag är en fladdermus.Så argumenterar filosofen Thomas Nagel i sin berömda artikel ”What Is It Like to Be a Bat?”. 2010 startades bloggen ”What is it like to be a woman in philosophy?”, vars titel anspelar på Nagels resonemang om medvetandets subjektiva natur. Till skillnad från fladdermöss kan dock kvinnor tala, och här har i snart femton år hundratals vittnat anonymt om allt från stulna idéer till våldtäkter.När jag läser bloggen slås jag inte bara av övergreppen, utan också av den smetiga gråzon av förolämpningar som ska utgöra spelplatsen för kvinnornas tankeverksamhet. Någon blir presenterad för en gästforskare med att hon ”alltid har så fina naglar”. Någon blir nekad att skriva in sig på en kurs efter att professorn bara har utvärderat hennes utseende. Någon får höra att hennes graviditet minskar chansen att bli befordrad.”Jag vill sluta”, skriver en kvinna. ”Men jag vill inte tvingas ut. Jag älskar filosofi, men det känns som om jag har fastnat på en fruktansvärd plats.”Kvinnornas historia inom den akademiska filosofin är kort. Den första kvinnan som blev professor i filosofi i Sverige var Lili Alanen, 1997. Även om situationen har förändrats så dröjer sig historien kvar. Som den amerikanska filosofen Regan Penaluna formulerar det: ”Vår kultur underskattar svårigheterna en kvinna möter när hon gör någonting som hennes mormor, farmor och mamma inte uppmuntrades eller tilläts att göra.”I boken ”How to Think Like a Woman” försöker hon gå till botten med varför hon själv lämnade akademin. Ingen betedde sig öppet fientligt mot henne. Ändå hade hon en gnagande känsla av att inte vara där på lika villkor. Hon berättar att professorerna vägrade träffa de kvinnliga doktoranderna utanför vanliga kontorstider, men gärna tog emot grabbarna sent. Penaluna fick höra historier om hur hennes manliga kollegor bondade med sina handledare över öl, hade middagar i varandras hem och bytte jazzskivor med varandra.Filosofi är inte något ensamt tänkande. Ända sedan antikens Grekland har disciplinen bedrivits i form av samtal. Man kan inte hitta sin röst utan ett samtalsklimat där man blir hörd och respekterad. Gräver man ner sig i biografierna om det fåtal kvinnor som gjort avtryck i filosofihistorien upptäcker man alltid att de haft viktiga samtalspartners, och ofta verkat under historiska undantagstillstånd. Under andra världskriget förändrades till exempel villkoren vid de stora universiteten i England drastiskt. Mellan 1939 och 1942 befolkades plötsligt klassrummen i Oxford bara av vapenvägrare, funktionsnedsatta, flyktingar och kvinnor. ”Kvinnorna började också fylla ett annat slags plats som blivit ledig: den som de kvarvarande lärarnas skyddslingar”, skriver Benjamin Lipscomb.I hans kollektivbiografi ”Oxfordkvartetten” skildras hur avgörande den här tiden blev för filosoferna Elizabeth Anscombe, Philippa Foot, Mary Midgley och Iris Murdoch. De antogs inte bara som studenter vid en världsledande institution, utan kunde också ta plats där på ett sätt som saknar historiskt motstycke. Nära, livslånga relationer kunde skapas med mentorer som inte längre hade några ynglingar att dricka öl och byta jazzskivor med. Som Midgley beskriver det var det ”mycket lättare för kvinnor att göra sig hörda i diskussionerna än vad som är fallet i normala tider”.Men det här var länge sedan, kanske du tänker nu. Är det ens ett problem längre? Jo, tyvärr är kvinnornas underordning inom den akademiska filosofin ett statistiskt säkerställt faktum, också i Sverige. Grundkurserna har ett ganska jämt antal antagna, men ju högre upp man kommer i nivåerna, desto färre blir kvinnorna. Bland filosofiprofessorerna är fortfarande en förkrossande majoritet män.Såhär illa är det inte inom någon annan gren av humaniora. Vad är det som gör filosofin till en så specifikt ogästvänlig miljö för kvinnor? Forskning visar att ämnen där man tror att medfödd begåvning är avgörande för framgång har en skevare könsfördelning. Och filosofi förknippas enligt dessa studier mer med tron på en medfödd förmåga än någon annan disciplin, till och med matematik och fysik.Det tycks alltså vara självtvivlen som får kvinnor att lämna filosofin. Så var det åtminstone för Penaluna. Men självtvivel skapar man inte bara själv. På bloggen om att vara kvinna inom filosofin vittnar ungefär lika många om att få uppmärksamhet för sitt utseende, som om att knappt få någon uppmärksamhet alls. Även om de manliga professorerna säger sig lyssna så ställer de inga följdfrågor, och citerar sällan kvinnors texter.Kritikern Lili Loofbourow har kallat den här typen av ignorans för ”the male glance”, det manliga ögonkastet. Till skillnad från den manliga blicken, som objektifierar kvinnor, så är det manliga ögonkastet flyktigt och svalt. Det slutar i en axelryckning, skriver Loofbourow, och gör kanske en hyfsad bedömning. ”Men det är farligt, eftersom det bara kastar en blick men tror att det läser.”Även om de formella kraven nu har undanröjts för att kvinnor ska kunna göra karriär inom den akademiska filosofin så är villkoren fortfarande ojämna. För att förstå varför måste man fråga sig hur det är att ha en kvinnlig filosofs medvetande. Penaluna menar själva kunskapssökandet för många tänkande kvinnor tar form som självtvivel.Simone de Beauvoir hävdar i Det andra könet att den inre splittringen är ”kvinnans kanske allvarligaste handikapp”. Kulturellt uppmuntrad till att bli uppslukad av sina förälskelser så engagerar sig kvinnan mindre helhjärtat i sitt arbete, skriver de Beauvoir, och ”därigenom dömer hon sig själv till att förbli underlägsen.”Det har funnits flera viktiga kvinnliga filosofer, men knappast några stora genier. Kanske är feministen Germaine Greers resonemang om konsthistorien överförbart till filosofin. Det har inte funnits någon kvinnlig Sokrates, någon kvinnlig Hegel eller Wittgenstein: ”men”, skriver Greer, ”det beror inte på att kvinnor är utrustade med livmoder, att de kan föda barn, att de har mindre hjärnor, att de inte har kraft och uthållighet”. Anledningen är i stället ”att man inte kan skapa stora tänkare av människor som har fått sitt ego förstört, vars viljekraft är skadad och vars energi har splittrats i neurotisk skenaktivitet.”Tills männens blickar har slutat vandra, antingen av begär eller ointresse, tror jag att det kommer att förbli en nästan oöverstiglig utmaning för kvinnor att bygga ett sådant ego.Hur är det att vara kvinna i filosofin?Det är att fortsätta försöka tänka och tala, också när ingen ser dig rakt i ögonen.Lyra Ekström Lindbäckförfattare och filosof LitteraturSimone de Beauvoir, ”Det andra könet”. Översättning Åsa Moberg, Adam Inczèdy-Gombos, Eva Gothlin. Norstedts, 2012.Cimpian, Andrei, Leslie, Sarah-Jane. “The Brilliance Paradox: What Really Keeps Women and Minorities from Excelling in Academia”. Scientific American, 2017-09-01.Germaine Greer. ”Hinderloppet. Kvinnans väg genom konsten”. Översättning Annika Preis. Brombergs, 1980.Benjamin J.B. Lipscomb, ”Oxfordkvartetten. Hur Elizabeth Anscombe, Philippa Foot, Mary Midgley och Iris Murdoch förändrade moralfilosofin”. Översättning Henrik Gundenäs. Daidalos, 2023.Loofbourow, Lili. ”The Male Glance”. Virginia Quarterly Review 94, no. 1 (2018): 36-47.Per Myrdal, Frans Svensson, ”Till minne: Lilli Alanen”. (2021-10-29)Thomas Nagel, ”What Is It Like to Be a Bat?” The Philosophical Review, Vol. 83, No. 4 (Okt., 1974): 435-450.Regan Penaluna, ”How to Think Like a Woman: Four Women Philosophers Who Taught Me How to Love the Life of the Mind”. Grove Press, 2023.What is it like to be a woman in philosophy?

Countryartisten Oliver Anthony spelar i Sverige för första gången på torsdagskvällen. Ett stjärnskott som blivit slagträ i kulturkriget i USA med hitten Rich men north of Richmond. USA-korrespondent Roger Wilson kommenterar Oliver Anthonys och musikens politiska roll i USA. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den amerikanske countryartisten och fabriksarbetaren Oliver Anthony gick förra året från ingenstans till att toppa Billboardlistan. Hans låt ”Rich men north of Richmond” blev en viral succé och samtidigt ett slagträ i kulturkriget.PETER R ERICSSON OM MONICA ZETTERLUNDS BORTGLÖMDA LÅTARBortglömda inspelningar med Monica Zetterlund har återfunnits och ges nu ut på skiva. Gäst i P1 Kultur är producenten Peter R Ericsson.HÄR ÄR NOMINERINGARNA TILL SVERIGES RADIOS LYRIKPRIS På torsdagen avslöjas de fem nominerade diktsamlingarna till Sveriges radios lyrikpris! Samtal med juryns ordförande Ann Lingebrandt. JANE AUSTEN BLIR OPERA I UMEÅJane Austens kärlekshistoria ”Stolthet och fördom” har älskats i århundraden och har legat till grund till både andra romaner och till film och tv-serier. I helgen får den nypremiär som opera på Norrlandsoperan i Umeå. P1 Kultur har besökt repetitionerna.ESSÄ: FILOSOFINS KVINNOR I SKUGGAN AV MÄNNENMed några få undantag har filosofihistorien varit en i allt väsentligt enkönad historia fram till 1900-talet – och trots att filosofi är ämnet där teorier om rättvisa, jämställdhet och frihet främst har formulerats, så sitter ränderna kvar. Hur kan det vara så? Över det fundera författaren och filosofen Lyra Ekström Lindbäck i dagens essä. Programledare: Lisa WallSändningsproducent: Lina AspFörberedande producent: Eskil Larsson

På sin nya tjänstgörningsort hade Anders Lindbäck mycket att göra. Men hade han även onda avsikter?Källor:Brottets krönika 2 av Carl-Olof Bernhardssonpodcasten Öppet fall Grupper utan rösträtt under 1800-talet och 1900-talet | Historia | SO-rummetPrästen från Brålanda – en av Sveriges första seriemördare | TTELAKyrkoherden spetsade vinet med arsenik (historiskabrott.se)Fredrica Charlotta Bergman (1799 - 1870) - Genealogy(geni.com)Support till showen http://supporter.acast.com/historiska-brott. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kan poesin vara rolig? Vi besökte poeten och psykoanalytikern UKONs mottagning för en session om lyrik och humor. Tillsammans diskuterar vi varför poesi inte är stand up-komik, när psykvården blir rolig, att arbeta konceptuellt och en konspirationsteori om UKON från Flashback. Gratis för alla, men prenumerera gärna för att få tillgång till alla våra avsnitt! Med Mikaela Blomqvist och Lyra Ekström Lindbäck. Prenumerera här för att slippa reklamen, få tillgång till exklusivt extramaterial och stötta Gästabudet så att vi kan göra ännu fler och bättre avsnitt. https://plus.acast.com/s/gastabudet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens Kalixpodd samtalar kommunikationschef Reine Sundqvist med fritids- och kulturchef Karl-Göran Lindbäck om evenemangsåret 2024. Det är redan klart med Kalix Sommarkalas 2024, men det är också mycket annat som är på gång.  Häng med!Gäst: Karl-Göran Lindbäck, fritids- och kulturchef.Programledare: Reine Sundqvist, kommunikationschef.

Det är urpremiär för Hockeylabbet i podform med Simon Brändström och Henric Larsson.* Efter bröderna Abbotts uttåg ur Rögle så kikar vi på om det verkligen är ängelholmarnas försvarsspel som är den tydligaste orsaken till lagets kraftgång.* Johan Lindbom har förlängt kontraktet som HV:s huvudtränare, men frågan är om det egentligen har blivit så mycket bättre sedan tränarbytet.* Färjestad hyllas för rollen man gett Per Åslund.* Brynäs målvaktsduo. Blir det verkligen SHL-återtåg med Lindbäck och Clara i kassen?* Södertäljes Marcus Eriksson - ett unikum i svensk hockey.För bildmässig förstärkning, följ hockeylabbetpod på Instagram.Ansvarig utgivare: Erik Westberg Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med Horace Engdahl och Ylva Olaison diskuterar vi Katarina Frostensons ”K” och dess plats i hennes författarskap. Vad har Horace Engdahl att säga om boken och drevet, fyra år senare? Hur påverkas Ylva Olaisons perspektiv på Frostensons författarskap av att spela K i teateruppsättningen av boken? Vi diskuterar också sanningsanspråk, mat, Jean-Claude Arnaults betydelse för Frostensons diktning och hur vi tror att ”K” kommer att gå till historien. Med Mikaela Blomqvist och Lyra Ekström Lindbäck. Prenumerera för att få tillgång till hela avsnittet. Prenumerera här för att slippa reklamen, få tillgång till exklusivt extramaterial och stötta Gästabudet så att vi kan göra ännu fler och bättre avsnitt. https://plus.acast.com/s/gastabudet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fint, fult eller mitt emellan? Vi bjöd in Sigge Eklund för att prata om gränslandet mellan konst och kitsch och hans författarskap, som ”kanske alltid innerst inne har varit midcult”. Men vad är midcult? Vi diskuterar skillnader mellan podd och litteratur, när den samtida autofiktionen blir banal, hur Nobelpriset gör stor konst till midcult och varför Sigge förstår att den sene Hemingway ville skjuta sig. Med Mikaela Blomqvist och Lyra Ekström Lindbäck. Prenumerera här för att slippa reklamen, få tillgång till exklusivt extramaterial och stötta Gästabudet så att vi kan göra ännu fler och bättre avsnitt. https://plus.acast.com/s/gastabudet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Innen 2030 skal minst halvparten av Equinors investeringene plasseres i fornybar energi og lavkarbonløsninger. Installert fornybarkapasitet skal opp fra 0,6 til 12-16 GW. - Det er en krevende ambisjon å nå. Med kostnadsvekst og rammevilkår som ikke står i forhold til kostnadene, blir det ikke lettere. Men vår ambisjon ligger fast, sier konserndirektør Kommunikasjon i Equinor, Jannik Lindbæk. I 2018 skiftet Statoil navn til Equinor. Navneskiftet ble blant annet begrunnet med at det var en naturlig del av selskapets strategi om å gå fra å være et konsentrert olje- og gasselskap til å bli et bredt energiselskap. I 2022 var 0.4 prosent av selskapets energiproduksjon fornybar – slik den også var i 2018. I 2030 kan fornybarandelen utgjøre 7-12 prosent – hvis selskapet når fornybarmålene og olje- og gassproduksjonen er på samme nivå som i dag. - I 2025 skal 30 prosent av årligere investeringer plasseres i fornybar energi og lavkarbonløsninger. Andelen skal passere femti prosent i 2030, sier Lindbæk. Mesteparten av veksten innen fornybar energi skal skje innen havvind. - Akkurat nå står industrien i sin kanskje første krise når det gjelder å få til gode prosjekter som er lønnsomme. Men vi er vant til at olje og gass er en syklisk industri og vi ser at i et ett til to-tre-års perspektiv regner vi med at disse tingene vil være håndterbare, sier han.

Vilka möjligheter till frigörelse eller klarsynt misogyni finns i den lesbiska berättarpositionen? Gästabudet, tre kvinnor i en hotellsäng, gräver ner oss i temat ”kvinnor som gillar kvinnor” i allt från samtidslitteratur till feministiska klassiker och kiosklitteratur. Vi pratar dagböcker, sexmanualer och vad en jämställd relation egentligen innebär. Dessutom några ord om varför ljudböcker inte förtjänar recensioner och en bortglömd sågning från Gästabudets förhistoria. Med Rebecka Kärde, Lyra Ekström Lindbäck och Mikaela Blomqvist. En tredjedel av avsnittet är tillgängligt för alla: prenumerera på Gästabudet för att lyssna vidare! Prenumerera här för att slippa reklamen, få tillgång till exklusivt extramaterial och stötta Gästabudet så att vi kan göra ännu fler och bättre avsnitt. https://plus.acast.com/s/gastabudet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bokmässan, kommersiell hangar eller syndens näste? Gästabudet spelar in från golvet, hotellrum, viphörnor och Donken. Vi diskuterar hur litteraturvärlden frotterar sig, tillhandhåller skvaller och fångar upp några av de spretiga snack som bara kan uppstå i mässans kölvatten, om allt från småförlag till superegon. Med: Mikaela Blomqvist, Rebecka Kärde, Lyra Ekström Lindbäck och gästerna Victor Malm, Björn Werner, Lovisa Broström, Agri Ismaïl, Sophia Palmén, Gunnar Nirstedt, Alice Tjärnén och Hanna Nåls. Prenumerera här för att slippa reklamen, få tillgång till exklusivt extramaterial och stötta Gästabudet så att vi kan göra ännu fler och bättre avsnitt. https://plus.acast.com/s/gastabudet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad är ett självupptaget skrivande? Gästabudet bjöd in Carl Cederström, kulturskribent, docent i företagsekonomi och författare till den omtalade romanen Guldmunken, för att prata vidare utifrån den aktuella debatten om självbiografisk litteratur. Vi diskuterar allt från moderskapsmemoarer till Proust, frågar oss vad vår tids besatthet av det autentiska jaget egentligen innebär och hur mycket man måste ljuga för att en text ska kännas självbekännande. Med Mikaela Blomqvist och Lyra Ekström Lindbäck. Endast för prenumeranter. Prenumerera här för att slippa reklamen, få tillgång till exklusivt extramaterial och stötta Gästabudet så att vi kan göra ännu fler och bättre avsnitt. https://plus.acast.com/s/gastabudet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Helt nya avsnitt!Kyrkoherde Anders Lindbäck i 1860-talets värmländska Silbodal var besatt av att skapa en frisk, religiös och foglig församling som inte låg samhället till last. De som inte passade in skulle gallras bort. Lösningen hette arsenik!Wikipedia säger sitt om Anders Lindbäck. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens Kalixpodd pratar Reine Sundqvist med fritids- och kulturchef Karl-Göran Lindbäck, som är ytterst ansvarig för Kalix Sommarkalas. Här berättar han om hela resan, från koncept till färdigt Kalas.  Förutom att programmet nagelfars får du som tänkt besöka Kalix Sommarkalas här också praktiska tips inför besöket!Gäst: Karl-Göran Lindbäck, ansvarig för Kalix Sommarkalas.Programledare:  Reine Sundqvist, kommunikationschef, Kalix kommun.

No episódio, Ana Frazão conversa com o Professor Ronaldo Porto Macedo Jr. sobre consequencialismo, pragmatismo e análise econômica do direito. O professor explica que a postura consequencialista, normalmente vinculada ao utilitarismo, não diz respeito propriamente à consideração das consequências na tomada da decisão, mas sim à consideração exclusivamente das consequências, o que pode ser problemático no direito, uma vez que diversos valores não são suscetíveis de mensuração para efeitos da análise consequencialista. Por essa razão, o Professor entende que as alterações recentes da LINDB não podem ser compreendidas como a introdução do consequencialismo em detrimento da reflexão sobre valores, mas sim como uma ruptura do formalismo, a fim de se criar espaços para a avaliação de consequências, sempre que possível, sem prejuízo da análise dos valores e de outras variáveis que não possam ser mensuradas. O Professor também explica o pragmatismo em suas diferentes correntes, mostrando as dificuldades de uma postura que busca valorizar os fatos, a ação e a concretude sem uma prévia reflexão sobre o que funciona, para quem funciona e para que funciona. Todas essas reflexões são utilizadas para se compreender em que posição teórica e filosófica se encontra a análise econômica do direito, especialmente na versão que é comumente difundida no Brasil. Nesse sentido, o autor explica, a partir da evolução do pensamento de Posner, as relações entre a AED, o consequencialismo e o pragmatismo, ressaltando também os laços políticos e ideológicos da abordagem, bem como os riscos de colonização do direito pela ortodoxia econômica. O Professor mostra a imprescindibilidade do diálogo entre direito e economia, mas sempre a partir de uma perspectiva de muitldisiciplinaridade, pluralismo metodológico e troca e aprendizado recíprocos.

Något förträngt stiger plötsligt upp och skakar om i hettan. Med avstamp i Sigmund Freud och i fyra romaner sätter Lyra Ekström Lindbäck ljuset på sommarens omvälvande oro. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. Bonjour Tristesse och dubbelheten som smyger sig påSommarhuset. Några sysslolösa veckor under årets kulmen, indränkta i idyll och sentimentalitet. Tiden stannar. Det enda som hörs är humlesurr, hängmattans knakande svaj och tjuten av tärnor från viken. Man uppslukas av lättsamma fikastunder i syrenbersån med familjen, strandpromenader och solbad. Äntligen, föreställer man sig, ska man få vila från alla problem.Men oftast smyger sig andra stämningar snart på. Titeln på Françoise Sagans roman, ”Bonjour tristesse” från 1954, är svåröversatt. På engelska har den fått bli ”Hello sadness”. Kanske borde den kallas ”Goddag vemod” på svenska. När Lily Vallquists översättning utkom 1955 hette den först ”Ett moln på min himmel”, men idag ges den ut under originaltiteln. Franskans ”tristesse” motsvaras dock inte av svenskans tristess, utan betyder snarare svårmod eller sorg. Romanen skildrar sommarveckornas kluvenhet genom den 17-åriga Cécile. Hennes rumlare till pappa, ensamt ansvarig för hennes fostran sedan mamman dog, har hyrt ett hus vid Rivieran till dem och hans unga älskarinna. Ytligt sett är den korta berättelsen bräddfull av idyll. ”Nere på havsbottnen fick jag syn på en underbar, rosafärgad och blå snäcka”, minns Cécile; ”jag dök efter den och höll den sedan, ren och rundslipad, gömd i handen ända till lunchen.” Hon bär runt på den som en amulett, en skatt som består in i berättandets presens. ”Jag vet inte hur det kommer sig att jag inte har tappat den”, skriver hon, ”jag som annars brukar tappa allting. Den ligger i min hand idag, rosafärgad och ljum, och när jag ser på den har jag lust att gråta.”Vari består Céciles sorger? Hon sträcker ut sig i en av vilstolarna på terrassen under en himmel översållad av stjärnor, och lyssnar till cikadorna. Hon inleder en romans med den snälla unga mannen Cyril som hon har träffat på stranden. Hon avnjuter sin frukost – en apelsin och en kopp svart kaffe – på hustrappan medan solen stryker bort lakanens avtryck från hennes hud.Men i denna visuellt så njutbara roman finns en konstant dubbelhet. Namnet Cécile kommer från latinets ”caecus”, som betyder blind. Jag vet inte om Sagan valt det med avsikt, men om inte är slumpen lika talande. Cécile tycker själv att hon ser allt. När pappan bjuder hennes döda mors väninna Anne till sommarhuset avkodar hon knivskarpt deras diskreta känslospel. Till hennes och den unga älskarinnans stora förtvivlan inleder pappan och Anne snart en romans.Anne är en seriös person, och med henne följer seriösa saker som en förlovning med pappan och ordning i Céciles eftersatta studier. Sorglösheten som den tonåriga flickan dittills vältrat sig i är därmed hotad. Hon börjar konspirera tillsammans med den ratade älskarinnan för att bryta upp pappans och Annes relation.Istället för att bara glida med i livets skiftningar blir Cécile nu en manipulatör av rang. Insikten om hur påverkbara andra människors känsloliv är har dock ett pris. En kuslig själviakttagelse börjar snart ta form. ”För första gången i mitt liv tycktes detta 'jag' klyva sig”, konstaterar hon, ”och upptäckten av en dylik dubbelhet gjorde mig ytterligt förvånad.” Stolthet blandas med självförakt. Tillsammans med den sanddoftande hettan och de svalkande brisarna från havet uppstår ett nytt rum inom henne, som speglar den konstlade avskildhet de lever i vid sommarhuset.Sagan, som bara var 18 när ”Bonjour tristesse” publicerades, har en mästerlig förmåga att blanda samman det yttre och det inre landskapet, tills vackra utsikter blir till halvblinda självinsikter. Halvslummern i hettan får gradvis något inom Cécile att brista. Men hennes obehag inger mig en paradoxal lättnad under läsningen. Jag har alltid haft svårt för semestern, och Sagan tycks bekräfta att ledigheten inte alls behöver innebära en frid. Snarare kan en särskild typ av obehag växa fram under sommarveckorna, som påminner om Sigmund Freuds beskrivning av das Unheimliche. På svenska översätts das Unheimliche ofta till det kusliga, men det leder i min mening lite fel. Snarare än något skräckfilmsartat är det ohemlika eller ohemliga en upplevelse av något främmande inom det välbekanta och familjära. Det är något man har ansträngt sig för att dölja för sig själv. I Sagans roman uppstår känslan när Cécile upptäcker något omänskligt i sitt eget jag, en empatilöshet som kontrasterar mot hennes roll som vacker och sorglös flicka. Kanske är semestern i själva verket ohemlikhetens främsta högtid. När dagarna mjuknar i sömmarna och de rutinmässiga relationerna till närstående luckras upp kan bortträngda bottensediment stiga mot ytan. Att Anne är en väninna till Céciles döda mor är knappast en detalj i sammanhanget, även om det mest nämns i förbifarten. Vardagen i den stökiga våningen i Paris, dit Cécile och hennes pappa ska återvända efter sommaren, framstår som bräcklig och otillräcklig vid tanken på att den ordentliga Anne skulle kunna flytta in.Men Cécile triumferar i sina manipulationer och bryter upp deras relation. Triumfen surnar dock snabbt. När hon i slutet ställs inför den besegrade Annes ”förstörda ansikte” begriper Cécile något obehagligt. Hon har ”angripit en levande, kännande människa och inte ett väsen”. Anne har en gång varit barn, ”sedan ung flicka, sedan kvinna. Nu var hon fyrtio år, men hon var ensam”. Det är nog inte främst samvetet som skakar Cécile. Livets gång har blivit så konkret för henne att den framstår som avig och banal genom det åldrande kvinnoansiktets tårar. Tiden har inte stått stilla under hennes semester. Tvärtom, vilket berättandets tillbakablickande ständigt påminner läsaren om, har veckorna i sommarhuset tvingat Cécile att börja betrakta livet som en godtycklig samling av förflutna episoder. Även om man kan ta dem i sina egna händer kan man inte ändra dem i efterhand. Därför blir hon illa berörd av den vackra snäckan hon en gång fiskade upp från havsbottnen, vars släthet fortfarande känns likadan mot fingertopparna. Så kan tonårstidens första antydan om semesterns ohemlikhet se ut.  2. Alberte-trilogin och hemmet utanför hemmetVari består det välbekanta och det främmande? Är det bara en vanefråga? Eller finns det ett annat slags djup inom oss, som säger ”på den här platsen, med de här människorna hör jag hemma”? I ordet ”smultronställe” bor en sådan längtan efter en liten glänta på jorden där man rent godtyckligt känner sig hemma. Ett hörn av världen som är ens eget, ett hem utanför hemmet. Där det finns ”humlesurr, stilla fläktar genom lövverket, smultron som man kan nå utan att ändra ställning, någon som kommer och säger till kanske, att klockan är mycket, ropar hem en till en måltid i det fria, under träd”, som Cora Sandel skriver. Som hennes berättare Alberte letar vi efter känslan som gör oss ”på vippen att ropa att här var den plats där de skulle stanna, det ögonblick i tiden de skulle gripa.”I hela sitt liv har Alberte letat förgäves efter den känslan. Som tonåring vantrivs hon i det småborgerliga hemmet i Nordnorge, och senare, som ung kvinna, skapar hon en flyktig bohemtillvaro för sig i Paris. Men kanske består frihetskänslan hon upplever där bara i att ha sluppit ifrån pressen på att hitta sin plats. En frihet från, snarare än till, ett hem. För när Alberte får barn blir bristen tydlig: hon har inte fast mark under fötterna. Hon måste skaffa det, för hennes lilla son behöver det.Om man inte kan ge sina barn ett drömhem vill man åtminstone kunna ta dem till smultronställen på somrarna. Man vill ge dem grönska, stränder och vilda lekar i det fria, se fräknarna breda ut sig på stadsbleka kinder och benen fyllas av skrubbsår.Albertes son är klen och försvagad sedan de fattiga och frusna krigsåren i Paris. Om kvällen lägger hon örat mot hans bröstkorg och hör det lilla hjärtat banka alldeles för fort. Relationen till hans far, skulptören Sivert, är ansträngd, på väg att bli bitter. Men nu ska de på sommarferie under några veckor, tillsammans med några goda vänner i ett litet hus vid Bretagnekusten.Redan på tåget ut hör Alberte ett sus från för länge sedan. ”Det fyllde luften och var överallt, låg bakom och omkring alla andra ljud. Hon kunde inte göra klart för sig vad det var.” Men så stannar de på rälsen en stund. Och med ens ”var luften alldeles fylld av brus, en väldig, monoton sång på två toner. Den steg och sjönk, kom och gick som en andning utifrån rymden någonstans, förde henne många år bakåt i tiden.” Det är havet. Atlanten den här gången, och inte Ishavet som hon vuxit upp vid, men ändå. En livgivande fukt som får dragen att mjukna, ”som om en stramande mask föll av dem”.Vad släpper man fram när man kommer fram, kommer hem? Och varför kan det göra så ont att äntligen lyckas känna det? Alberte har ju kommit fram till ett smultronställe. Äntligen står hon i en slänt full av klöver och groblad som kittlar de nakna fotsulorna. Vännen bredvid gnolar en melodi som drar upp något obestämt ur minnet. Sandel skriver: ”En glimt av något som ligger så långt bakom att det är som en annan människas tillvaro, något man har hört om eller läst. En snabb liten tankekedja: Jag måste ha gått fel, när gick jag fel, var gick jag fel? Jag har kommit till galen plats.” Att komma hem och att inse att man är vilse kan vara samma sak. 1919, strax före sommarferien som skildras i sista delen av Sandels trilogi, skrevs Sigmund Freuds essä om det kusliga, ”Das Unheimliche”. Genom etymologin understryker Freud hur det ohemlika alltid ligger på lur inuti det hemlika: ”Heimlich är alltså ett ord som utvecklar sin betydelse mot ambivalens, tills det slutligen sammanfaller med sin motsats unheimlich.” Det ohemlika eller ohemliga är något som vi har hållit hemligt för oss själva som tränger fram som om det vore främmande. Att hitta sitt smultronställe, ett hem utanför hemmet, är alltså att skapa en perfekt spelplats för det man har förträngt. Ingenting särskilt behöver hända under sommarveckorna. Men det är en bedräglig illusion att vardagen kan sättas på paus. Eller kanske snarare, att en sådan paus inte skulle få några konsekvenser. I den somriga rofylldheten kan blandade känslor breda ut sig. Tillvarons garnnystan vidgas, och pustar av såväl tomhet som liv och verklighet kan slippa igenom.I Sverige registreras idag de flesta skilsmässor i oktober. Kanske är det först då som efterverkningarna från sommarveckorna har hunnit spelas ut. September är den näst vanligaste skilsmässomånaden. Många står liksom Alberte med bara fötter på en gräsmatta i juli och känner en havsbris och tänker: ja, nej, ja, nej, hur hamnade jag egentligen här?En natt smyger hon ut ur huset med sin vän Liesel. De sätter sig i slänten tillsammans, hopkrupna på en regnrock. För en gångs skull lyckas de verkligen prata: dela sin förtvivlan och sin ensamhet. När Alberte blickar tillbaka mot huset ser det annorlunda ut, ”overkligt och som svagt självlysande i skenet från den sneda månskäran.” Därinne sover hennes familj och deras vänner. ”Vilka är de allihop? Finns de egentligen? Är de mer levande än dockan Mimi som blundar så snart man lägger henne?”Ute i Bretagnenattens havsbrusande månljusluft finns det plats för ett främlingskap som Alberte annars försöker tränga undan. Kusliga som dockor blir hennes närmaste medmänniskor. ”Det är som om man satt och såg tillbaka på en tillvaro man lämnat”, tänker hon, ”en dörr som stängts för alltid.” Är det kanske i själva verket där och då den stängs? Det kommer att dröja år och hundratals sidor innan hon till sist lämnar Sivert.Men redan på tåget in till staden känner hon hur den vanliga avdomnade maktlösheten har ändrat karaktär. Bohemsällskapet förbereder sig på att stiga av, säger farväl till sin tillfälligt utvidgade semesterfamilj medan Paris välbekanta hustak och kupoler tornar upp sig utanför fönstret. Längst inne i sinnet har Alberte ”en känsla av att ingenting av det som händer är riktigt verkligt. […] Av att allt som samtliga säger och gör egentligen inte förhåller sig så.”Fast mark under fötterna kan se ut på olika sätt. Det kan bestå i att våga släppa fram sitt eget främlingskap: inför sitt liv, sin partner, till och med inför sina barn. Att hitta sitt smultronställe kan innebära mer än bara en stunds lugn och ro. I hemmet utanför hemmet kan skälvningar mellan det välbekanta och det fördolda uppstå, ibland genom något så enkelt och rent som en havsbris. 3. Det andra stället och verklighetens sanna naturBjuder man in en sommargäst kan det egna hemmet förvandlas till en semesterort. Är gästen dessutom konstnär eller författare hoppas man kanske att denna ska tillföra någon extra magi till platsen. I hundratals år har rika mecenater erbjudit gästhem åt olika konstutövare, särskilt under sommarveckorna. En av dem är den excentriska amerikanska salongsvärdinnan Mabel Dodge Luhan. 1917 flyttade hon till Taos i New Mexico, där hon så småningom kom att ingå sitt fjärde äktenskap med en man ur ursprungsbefolkningen och grunda en konstnärskoloni. Luhan skrev själv, men enbart memoarer. Hon var fascinerad av romanförfattares förmåga att förhöja livsnärvaron genom fantasin. ”När han skriver”, sa hon om D.H. Lawrence, ”är erfarenheten mer verklig för honom än när den ägde rum.” Luhan skickar brev efter brev till den engelska författaren för att uppmana honom att komma till hennes enorma, palatsliknande bostad i Taos. Genom hans blick föreställer hon sig att den latenta magin i omgivningarna ska göras rättvisa.Och när han kommer frigörs hon äntligen från ”den hemska känslan av futtighet”. Hon blir ”arg eller sårad eller förbluffad av hans oberäkneligt föränderliga sätt”, men aldrig uttråkad eller deprimerad. Men konstens omvandling av verkligheten stannar inte där. Hennes memoar över deras möte, ”Lorenzo in Taos” från 1932, har idag fått ett extra lager av fiktion. Rachel Cusks roman ”Andra stället” från 2021 är intimt baserad på Luhans återgivning av sina brev, samtal och upplevelser med Lawrence. I denna fantasi om en historisk människas förverkligade fantasi om att en författare ska förhöja hennes livsnärvaro med sin livliga fantasi finns, paradoxalt nog, en hel del längtan efter autenticitet. Cusks berättarjag M – som i Mabel – är bosatt i ett annat märkligt landskap. Tillsammans med sin andra make har hon slagit sig ner i ett isolerat träskmarksområde längs den engelska kusten. Det är kargt, blött och melankoliskt. Hon längtar efter konstnären L:s ögon på det – L som i Lawrence.”Vårt landskap”, skriver hon till honom i ett brev, ”är som en gåta som folk dras till men i slutändan helt missuppfattat. Det är fullt av ödslighet och tröst och mystik och det har ännu inte avslöjat sin hemlighet för någon.” Vad är det för hemlighet som ska avlockas landskapet? Och varför just genom konsten? Freuds begrepp om das Unheimliche syftar på känslan när något som borde ha förblivit dolt uppenbaras. Enligt Freud är det ohemlika mycket rikhaltigare i konsten än i verkligheten, eftersom konsten är undantagen realitetsprövningen. Önsketänkande och vidskeplighet kan alltså breda ut sig utan att behöva motsägas; vi vet ju att vi läser en saga.Den här oroväckande effekten kan förstärkas om författaren leker med verklighetspremisserna, så att vi inte riktigt vet vad ska tro. Freud ger exempel från den tyska romantiska författaren E.T.A. Hoffmann, som ”till en början inte låter oss veta om han tänker föra in oss i den reella världen eller i en av honom fritt vald fantasivärld.” Cusk gör samma sak i ”Andra stället”. Romanen inleds med att M påstår sig ha mött självaste djävulen på ett tåg.Det demoniska återkommer sedan i beskrivningarna av L:s blick, som M hoppas på så mycket från. Mycket riktigt får hon tillgång till ett annat perspektiv i hans sällskap, men det beskrivs som en ”fruktansvärd objektivitet”. Att se saker ”som de egentligen [är]” skapar ett främlingskap i hennes kärleksfulla vardagsliv med maken Tony och den vuxna dottern Justine. Cusk beskriver det som en sorts illojalitetskänslor: ”till och med där, mitt bland det jag älskade mest hade han förmågan att få mig att tvivla och blottlägga det i mig själv som annars var dolt”. Det ohemlika blir en ögonblicklig uppenbarelse om ett hemligt, kanske till och med hotfullt, hem. Mabel Dodge Luhan skriver att hon kände sig som D.H. Lawrences syster. Redan från den första stunden när de möts känner hon en fulländad kontakt, som dock förblir outgrundlig. Det låter nästan infantilt, som när spädbarnet föds in i en värld av bottenlösa och givna relationer. Konstnärens närvaro chockar henne tillbaka in i en varseblivning som varken kan sortera eller konstruera.För Cusks M är det den sköra känslan av mening och sammanhang i vardagen som står på spel. I mötet med L börjar hon frukta att allt hon har byggt upp ska rasa ihop, som det gjorde efter hennes första skilsmässa. Nu är hon plågsamt medveten om vad en sådan förstörelse kan kosta. Men suget efter konstnärgästens magiska närvaro släpper inte taget. M får till sist vad Mabel Dodge Luhan förgäves suktade efter: ett oblandat skönt sommarögonblick.En kväll går M och hennes dotter Justine ner för att bada i månljuset. De har glömt badkläderna, och ljuvheten får en anstrykning av tabu när de bestämmer sig för att bada nakna. Träffsäkert beskriver Cusk den särskilda kroppsliga obekvämhet som växer fram mellan vuxna barn och föräldrar, som är så underlig med tanke på relationens ursprungliga köttslighet. De lovar varandra att inte titta, och simmar sedan ”stillsamt genom vattnet som i månskenet såg ogenomskinligt och ljust ut, som mjölk” medan marelden glittrar över deras armar.I nästa stund märker de att någon iakttar dem. Det är L, såklart, som skyndar iväg över stigen för att måla vad han har sett. Efter hans död finner M en abstrakt tavla, där hon och Justine bara blivit till suddiga ljusfläckar i mörkret. Nakenheten är fångad och oskadliggjord på samma gång. Något som borde ha förblivit fördolt har framträtt, men bara nästan.Cusks roman lämnar Luhans verklighet för att istället döda sin konstnär och låta hans verk fullborda berättarens sommarvärld. Det är vackert, men det klingar lite falskt. I den riktiga historien tvingades Luhan leva vidare med insikten om att ”det inte finns ett enda stabilt element i universum, vare sig inom eller utanför min egen hjärna”. Lawrences semestervistelse tog slut, men ohemlikheten som hans närvaro hade öppnat för fortsatte att mala inom henne. Frågan är om det är Mabel eller M som har hittat hem i verkligheten.  4. Mot fyren och sommarens möjlighetSolen flödar in i huset. Den lyser klart ”på cricketträn, flanellbyxor, stråhattar, bläckhorn, färgkoppar, skalbaggar och kranier av småfåglar, och kom[mer] de långa, fransiga tångrankorna som [sitter] fastspikade på väggen att utdunsta en doft av salt och sjögräs – samma doft som f[i]nns i handdukarna, fulla av sand efter all badning”. Idyllen framstår som ett orubbligt faktum i inledningen av Virginia Woolfs roman ”Mot fyren”. Men vartenda bräddfullt ögonblick präglas samtidigt av en hotande frånvaro, en kommande tomhet.I centrum av sommartillvaron på den skotska ön Skye finns Mrs Ramsay, åttabarnsmor och familjens givna mittpunkt, värdinna för en handfull medbjudna gäster. Hon är den sortens åldrande kvinna som säger ”nu ska vi ha det trevligt” och menar det. När yngste sonen frågar om de kan segla ut till fyren imorgon muttrar fadern, den kylige filosofen, att det troligen inte blir vackert väder. Jo, insisterar Mrs Ramsay. Det blir säkert vackert väder.Mrs Ramsay genomskådar inte, hon insisterar inte på alltings komplexitet. Men hon är mycket väl medveten om trivselns avigsida. Inunder den gemytliga samvaron finns ett spöklikt fluidum. En kväll när hon serverar soppan känner hon sig för en stund som om hon står ”utanför strömvirveln; eller att en skugga hade fallit och frånvaron av färg kom henne att se tingen i deras rätta dager.” Rummet saknar plötsligt charm. Alla människor tycks avskurna från sina bordsgrannar. Det finns en underliggande ångest, som Heidegger efter Freud kallar unheimlich. För Heidegger är det ohemlika den föremålslösa uppenbarelsen av att den mänskliga tillvaron är godtycklig i relation till världen. Det ohemlika är ett främlingskap, en oförmåga att känna sig hemma i livet som ytterst påminner oss om att vi alla ska dö. Mrs Ramsay, som är baserad på Woolfs egen mamma, har tagit på sig att avvärja denna ångest från alla i sin omgivning. Hon är, kan man säga, det hemlikas arbeterska. Så fort hon försvinner iväg ”råkar de [andra] i ett slags upplösning”. Utan någon fientlighet begrundar hon männens sterilitet i detta avseende, de klarar inte av att få den mellanmänskliga samvaron att pulsera naturligt igen. ”Och hela mödan att smälta samman allting och få det att flyta, mödan att skapa, vilade på henne.”Att just sommarveckorna har valts för att rama in Mrs Ramsays förmågor är ingen slump. Ingenting annat, vare sig skola eller jobb, håller ju samman tillvaron då. Varje dag är en blank sida av förströelser. Det händer inte särskilt mycket annat i romanen. Man frestas att, som författaren Margaret Atwood gjorde när hon läste den som nittonåring, utbrista: Vad handlar den ens om? Några sommargäster överväger att segla ut till fyren, men vädret blir för dåligt och resan får skjutas upp. Men Atwood plockar upp romanen igen mer än fyra decennier senare, när hon är över sextio. ”Vid nitton hade jag aldrig känt någon som hade dött”, tänker hon då. ”Jag begrep ingenting om den sortens förlust – om söndersmulningen av de levda livens fysiska texturer”. För tiden går. Två somrar skildras i ”Mot fyren”, före och efter Första världskriget. Emellan dem finns ett eget kapitel som bara handlar om husets förfall. Vinddragen nafsar i tapeter, träet mörknar och spricker. Inom parentes får vi veta att Mrs Ramsay har dött plötsligt en natt, att äldsta sonen har fallit på slagfältet och äldsta dottern dukat under i barnsäng. Så dyker två gamla kvinnor från byn plötsligt upp med skurhinkar; de har fått i uppdrag att ställa i ordning huset inför sommaren igen, familjen med gäster är på väg tillbaka.”Så meningslöst det var, så kaotiskt”, tänker konstnären Lily, som var gäst hos Ramsays både då och nu. ”Mrs Ramsay är död, Andrew stupad, Prue död hon också – hur ofta hon upprepade det väckte det ingen känsla hos henne.” Lily stirrar ut genom fönstret och reflekterar stumt: ”Och vi samlas alla i ett hus som det här, en morgon som denna”. Som semesterläsning är ”Mot fyren” lika underbar som oroväckande. Mrs Ramsays livsverk och bortgång både belyser och förkastar frågan om det ”egentligen” finns någon mening med tillvaron. Hon har ingen särskild bildning och inte ens någon allmänt fängslande karisma. Hon är borgerlig, tänker en av gästerna, dominant och fåfäng, tänker en annan. Hennes förmåga att skapa en känsla av sammanhang består inte i någon intellektuell insikt – för att understryka detta ställs den gång på gång mot hennes mans, filosofiprofessorns, arbete. Men kanske är den en viktigare begåvning.Genomskådandets sanning är inte den enda. Som författaren och filosofen Iris Murdoch skriver bör en författare snarare likna den Buddhistiska läromästare ”som sa att han som ung trodde att berg var berg och floder var floder”, men ”efter många års studier avgjorde att berg inte var berg och floder inte var floder” och till slut när han var gammal och vis ”kom till insikt om att berg är berg och floder är floder.” Emot det ohemlikas skrämmande godtycke har Mrs Ramsay vävt en kokong av trivsel och gemenskap. Däri faller solskenet över frukostens kaffekoppar, filtar läggs ut på gräsmattan, man går på en tur till stranden. Så blir sommaren till sommar igen, och när hon reflekterar över den döda kvinnan är det som om Lily får ett bättre grepp om penseln i sin hand. ”Man måste, tänkte hon, medan hon betänksamt doppade penselspetsen, vara öppen för den vardagliga verkligheten, man måste helt enkelt känna att detta är en stol, detta är ett bord, och ändå: Det är ett under, det är extas.”Trots tidens obönhörliga gång och dödens slutliga upplösning har Mrs Ramsay varje dag insisterat på sommarens idyll. Hon har vågat tro på att det finns en poäng med alla dessa flyktiga ögonblick av skönhet och trivsel. Kanske borde vi liksom hon ändå värna om våra naiva drömmar om sommaren. Livsnärvaron Mrs Ramsay har skapat dröjer sig ju kvar, också efter hennes död. Att säga ”vilken trevlig dag vi ska ha, det blir säkert vackert väder” behöver inte vara korkat och ytligt. Inunder trivseln lurar visserligen det ohemlika. Men sommarhuset kan ändå vara sommarhuset. Lyra Ekström Lindbäckförfattare, filosof och kritikerLitteraturFrançoise Sagan: Bonjour tristesse. 1954. Lilly Vallquists svenska översättning utkom 1955 på Wahlström & Widstrand.Cora Sandel: Alberte-serien – Alberte og Jakob (1926), Alberte og friheten (1931) och Bare Alberte (1939). Böckerna utkom åren efter på svenska med olika översättare på Bonniers.Rachel Cusk: Second place. Faber & Faber, 2021. Översatt till svenska som Andra stället samma år av Niclas Hval och utgiven på Albert Bonniers förlag. Mabel Dodge Luhan: Lorenzo in Taos. Knopf, 1932.Virginia Woolfs: To the Lighthouse, 1927. På svenska som Mot fyren 1953, i översättning av Ingalisa Munck och Sonja Bergvall. Margareta Backgårds nyöversättning utkom på H:ström text & kultur 2019.Sigmund Freuds essä Das Unheimliche publicerades 1919 och finns i svensk översättning i band 11 av Freuds samlade verk, utgivet på Natur och kultur, 2007.Musik i programmet (kronologiskt)Låten i Insensatez komponerad av Antonio Carlos Jobim, portugisisk text av Vinicius De Moraes och engelsk text av Norman Gimbel i olika utföranden:1. Antonio Carlos Jobim (piano), 1963.João Gilberto (gitarr och sång) , 1961.Ben Street (kontrabas), Ethan Iverson (piano), Albert Heath (trummor), 2013.Nummer 1 igen.Astrud Gilberto (sång), 1965.

Vad betyder rösten för sångare? Är den ett arbetsverktyg eller en del av kroppen? Vad har rösten gjort för dem? I dag får du träffa hovsångerskan Malena Ernman, först ut i vår nya serie om rösten. REPORTAGE: IN I SKIVARKIVET MED LLOYD COLE – AKTUELL MED NYTT ALBUMVi hälsar på i en liten musikstudio på andra sidan Atlanten där artisten Lloyd Cole, som blev känd med Lloyd Cole and the Commotions, sitter och går igenom hela sin låtkatalog för att sammanställa sina multimediala internetmemoarer. Reporter Björn Jansson.TIPS: BILDNINGSRESAN TILLBAKA MED SÄSONG TVÅSka du ut och resa i sommar? I första säsongen av kulturredaktionens serie Bildningsresan fick vi personliga och kulturella guider till europeiska kulturhuvudstäder som Rom, Berlin, Paris och London. Nu avslöjar vi vilka städer Bildningsresan bär av till i säsong två!LÅNGESSÄ OM SOMMARENS OHEMLIKHET DEL 4: LIGGER MENINGEN I DET SMÅPUTTRIGA?Vi har kommit fram till den sista av de fyra fristående delarna av veckans långessä. Det är författaren Lyra Ekström Lindbäck som talat om semester, ledighet, sommarställen och smultronställen och den kusliga känsla av igenkänning och främlingskap som kan ta form i dessa tider och på de här platserna. Dagens essä från OBS tar avstamp i Virginia Woolfs "Mot fyren".Programledare: Lisa WallProducent: Felicia FrithiofSändningsproducent: Sofie Ericsson

Nesse episódio, Ana Frazão conversa com o professor Humberto Ávila sobre como as discussões sobre o consequencialismo no direito estão ocorrendo de forma superficial e sem levar em consideração os aspectos fundamentais para que se entenda até mesmo o que são consequências e quando e como avaliá-las. Para contextualizar o debate, o Professor Humberto Ávila explica o que é o consequencialismo e como a sua incorporação pelo direito pode levar ao resultado oposto ao pretendido pela LINDB ao prever a importância de que decisões judiciais e administrativas considerem as suas consequências jurídicas: aumento da insegurança jurídica e do ativismo judicial, atribuindo ao juiz papel que não lhe cabe e que ainda pode corromper o juízo de consequências já realizado pelo legislador. O Professor também aponta caminhos para que as alterações da LINDB possam ser bem compreendidas e não levem a resultados que, em última análise, correspondem à própria negação do direito. Apresentação: Ana Frazão Produção e Edição: José Jance Marques

År 1861 kom Anders Lindbäck som ny präst till Silbodals socken i Värmland. Ganska snart blev flera av de fattiga invånarna i församlingen sjuka, några blev så dåliga att de avled. Insjuknandet skedde ofta i samband med att Lindbäck hade hälsat på dem och då delat ut nattvarden. Vad hände egentligen under prästens besök? ÖPPET FALL berättar om händelserna i Silbodal som ledde fram till en uppmärksammad rättegång 1865. Dessutom diskuteras olika slags gifter och hur rättsmedicinska undersökningar gick till förr i tiden. Medverkande: Sverker Jönsson, Ulf Ellervik och Elsa Trolle Önnerfors. Del 1 av 2

År 1861 kom Anders Lindbäck som ny präst till Silbodals socken i Värmland. Ganska snart blev flera av de fattiga invånarna i församlingen sjuka, några blev så dåliga att de avled. Insjuknandet skedde ofta i samband med att Lindbäck hade hälsat på dem och då delat ut nattvarden. Vad hände egentligen under prästens besök? ÖPPET FALL berättar om händelserna i Silbodal som ledde fram till en uppmärksammad rättegång 1865. Dessutom diskuteras olika slags gifter och hur rättsmedicinska undersökningar gick till förr i tiden. Medverkande: Sverker Jönsson, Ulf Ellervik och Elsa Trolle Önnerfors. Del 2 av 2