Podcasts about kroppar

I veckans Stil ska ta bada badkar och sitta på toaletter gjorda av äkta guld. Vi ska bege oss in i badrummet det rum i våra hem som är tillägnat den avklädda kroppen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I veckans program träffar vi artisten Adam Taal som älskar att bada badkar. Vi dyker ner i konsthistorien tillsammans med Moderna Museets chef Gitte Ørskou för att titta på toaletter i konsten. Etnologen Kristina Lund berättar om badrummets historia och hur Sverige gick från smutsigt och fattigt till rent och modernt. Och så tar vi en en titt på löddrande tvålreklam (bland annat skapad av ingen annan än Ingemar Bergman) och gör ett besök på utedasset.Veckans programledare är Erik Sjölin.

Mikroplast har hittats i människans lungor och i vårt blod. Samtidigt pågår en politisk dragkamp om plasten i Bryssel. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Plastens utbredning i våra kroppar är en relativt ny upptäckt. Men forskningen går snabbt framåt. Plastpartiklar har hittats i gravida kvinnors moderkakor och i våra viktigaste organ. En helt ny studie visar kopplingen mellan stroke och mikroplast i blodet.Och medan forskare varnar för att något måste göras pågår en dragkamp mellan politiker i Bryssel.Lobbyister stoppar nya lagförslagDet är mycket som står på spel. Plast finns inom förpackningsindustrin, i snabbmatskedjornas restauranger och runt salladen i grönsaksdisken.Lagstiftarna i EU blir ständigt uppvaktade av företag som motsätter sig försöken att begränsa engångsplasten och öka återanvändningen.Nya lagförslag som ska bidragit till att minska antalet engångsförpackningar i Europa läggs fram. Men i den avgörande omröstningen tar en svensk EU-parlamentariker täten emot förslagen.Medverkande: Hanna Karlsson, forskningsledare för en grupp som forskar på mikroplastpartiklar på institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet, Andrea Montano Montes, doktorand vid KI, Barbro Melgert, professor i respiratorisk immunologi, vid Groningen universitetet i Nederländerna, Rick Smith, kanadensisk toxikolog, författare och medproducent till filmen ”Plastic People”, Sedat Gündoğdu, forskare i Turkiet, Guiseppe Paolisso professor i invärtes medicin i Italien, Jessica Polfjärd, EU-parlamentariker för Moderaterna, Maria Angela Danzi, EU-parlamentariker för det italienska partiet Femstjärnerörelsen, Larissa Copello vid organisationen Zero Waste i Bryssel.Programledare: Fernando Ariasfernando.arias@sr.seProducent och reporter: Lotten Collinlotten.collin@sr.seTekniker: Fabian Begnert

Vi bor i ett kallt land och hypotermi är något som kan leda till döden. Hur snabbt blir våra hus utkylda och vilka temperaturgränser finns det att ta hänsyn till innan vi blir tvingade att evakuera? Vilka åtgärder kan vi göra för att bromsa det förloppet i vår bostad. Men även om vi anses bo i ett kallt land blir sommaren även i Sverige varmare och varmare, i framtiden kanske inte kylan är det som bekymrar oss. Medverkande/material som hörs i podden: P3 Dokumentär, Tragedin i Anarisfällen - https://open.spotify.com/episode/54rjuUkPiePzfJkY0w4EyE?si=6fpVqRntTUejm28_sEEqfg Doktor Blund, Hypotermi med Otto Henriksson - https://open.spotify.com/episode/3zfeHR9N6BYyNxAxGbp3jD?si=kBzTBQkgS5CQ5sC7UZjY5Q P3 Dystopia, Den kommande Hettan - https://open.spotify.com/episode/5GSYqwQCtj6YS2bTNHff3B?si=td36xIcERRaKHWs9aWpKYw Du hittar eftersnack på detta avsnitt på www.patreon.com/hemberedskap Shownotes och länkar till medverkande ljudklipp på www.hemberedskap.se/avsnitt304

Vattnet Går teamar upp med fantastiska Gynpodden i detta specialavsnitt! Vi får lyxen att höra från specialistläkaren inom förlossningsvård och gynekolog Helena Graflund Lagercrantz och VD för Ester Care Lydia Granlund - och, ja de är systrar. Hur mår Lydia nu när BF närmar sig? Vad behöver varje kvinna veta om sin kropp? Helena håller brandtal och dessutom berättar Nina om vad hon önskar att hon hade vetat inför sin första förlossning! Detta vill du inte missa! Och missa inte Gynpodden. Support till showen http://supporter.acast.com/vattnetgar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Åländska modeskaparen Linda von Köhler gav aldrig upp och blev på så sätt designer med stark kärlek till återbruket. Det handlar om hållbar stil, om kroppar och kläder, om det vanvettiga i modebranschen, tokerier i London och om att leva sin dröm, till varje pris. Labelled Fashion Recycling är kreativitet, miljöbragd, trendspaning och företagande; allt på samma gång!

Det är många som lägger tid på att fundera på hur de ska kunna komma i sina badbyxor. Frågan är förstås mer filosofisk än praktisk - att ta på sig badbyxor kräver ju ingen instruktionsbok. För den som undrar hur man ska komma i sina badbyxor vet att man egentligen inte kommer i sina badbyxor alls, eller att de sannolikt är för små. Ingen oroar ju sig för att badbyxorna är för stora.Om problemet är att ett plagg är för litet så är lösningen enkel: man skaffar man helt enkelt ett nytt plagg i en större storlek. Men så enkelt är det inte för många. För de oroar sig ju egentligen inte för om badbyxorna är för små, de oroar sig för att deras kroppar är för stora. Vem avgör om en kropp är för stor? För stor i förhållande till vaddå, förresten? Till kropparna i baddräkt man sett i GQ eller Vouge? Till kropparna man kan se på badhuset? Till andra kroppar i samma ålder?Eftersom samhället ägnar så mycket tid åt att prata om vikten av att gå ner i vikt, blev jag nyfiken på vad vi egentligen vet om vikt och viktminskning. Hur lagrar kroppen fett? Har smala och feta kroppar samma förutsättningar för att gå ner i vikt? Det här kan Erik Hemmingsson, som skrivit boken “Kriget mot kroppen” tillsammans med Stina Wollter. Han är även docent med inriktning på fetma och till vardags lektor på Gymnastik- och idrottshögskolan – Sveriges främsta kunskapscentrum för idrott, fysisk aktivitet och hälsa. Han har under lång tid intresserat sig för de medicinska aspekterna av fetma och de psykologiska aspekterna av att identifiera sig som överviktig. Det blev ett samtal om hur kroppen fungerar, hur samhällen funkar, våra normer fungerar och vilken påverkan detta har på oss i vardagen.Hemmingsson bokrekommendationer:Sagan om Ringen - J.R.R. TolkienAnimal Farm - George OrwellMio, min Mio - Astrid Lindgren Perspektiv” är en podd från Vad Vi Vet, tjänsten som gör dig allmänbildad inom aktuella ämnen - med minimal ansträngning. Ta del av tusentals förklaringar och quiz på vadvivet.se eller @vadvivetProgramledare: Per Grankvist @pergrankvist Producerare: Andrea von Essen. Klippning: Jens Back. Mixning: Stray Dog Studios. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt av Nina&Valerie pratar vi träning - vi berättar om hur våra träningsrutiner har gått från att straffa våra kroppar till att njuta av träningen på en helt ny nivå! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dags för en rejäl uppdatering! Mycket har hänt sedan sist. Elins axel (samt ego) gick ur led, hon delar även med sig av hur hon satte tillbaka den själv. Ellen briljerar på crossfit-golvet och reflekterar samtidigt över hur hon på bästa sätt ska äta för att fortsätta prestera, samt vad detta får för konsekvenser med synen på hennes kropp. Spelar det egentligen någon roll hur man ser ut, eller är vi för evigt dömda till att vara överdrivet kritiska mot vårt eget utseende? Connecta med oss och dela era tankar på Instagram: @elinochellen @elinens @ellenfredriksson

Plötsligt älskar lyckade människor att berätta om sina misslyckanden. Får fiaskon ens ses som något annat än en lärdom? undrar skribenten och litteraturvetaren Maja Andreasson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-09-16.Att vara framgångsrik duger inte längre. Nej, för att verkligen göra succé i vår samtid måste man först ha misslyckats. På den digitala föreläsningsplattformen Ted Talks håller professorer och näringslivstoppar kvartslånga föreläsningar om modet att misslyckas, och på den årliga konferensen FailCon går det att lyssna till entreprenörer som glatt delar med sig av sina nederlag. FailCon har sitt ursprung i teknologins högsäte San Fransisco men har sedan starten 2009 turnerat runt i världen. På talarlistan genom åren märks bland andra Chris DeWolfe, grundaren av den en gång i tiden så populära plattformen MySpace. Numera är MySpace förbisprunget av Facebook och andra sociala nätverk och ämnet för DeWolfes anförande handlar om just detta, att falla från en höjd, för att sedan resa sig och dra lärdomar.Men det är inte bara inom teknologins värld som motgångar är på modet. I Time Magazine uppmuntrar Diane Tavenner, vd för den amerikanska skolkoncernen Summit Public Schools, föräldrar att låta sina barn misslyckas. I artikeln tar hon sin egen son som exempel. Till en början var det svårt att se på när trettonåringen skulle lära sig att laga mat. Diane och hennes man lade sig ständigt i och snart var det de som stod där och hackade löken. Men genom att visa tålamod, och acceptera en och annan vidbränd maträtt, lärde sig sonen till sist att laga mat.Vurmen för misslyckanden är med andra ord helt beroende av att det inuti misslyckandet finns ett frö till förbättring. Diane Tavenners son lär sig att laga mat, och Chris DeWolfe går vidare i karriären, grundar nya, globala succéer. Inte heller i föreläsningarna på Ted Talks är det någon som sätter sig ner och tjurar. De påminner helt enkelt om pepp-talk.Men det finns motvikter till denna hurtiga syn på misslyckandets potential. Som en kontrast till alla framgångssagor i Sommar i P1, lanserade den journalistiska plattformen Kontext sin egen Missommar-serie, där olika personer berättar om sina upprepade besvikelser och krossade drömmar.Själv tycker jag att det är befriande att vända mig den österrikiske författaren Thomas Bernhard. Hos honom är nederlaget ständigt närvarande och ingen av hans romanfigurer reser sig på slutet. De koketterar inte med sina motgångar, utan ältar dem, fastnar i dem. Somliga så intensivt att de till slut går under. I romanen Undergångaren skildras vänskapen mellan tre pianovirtuoser som träffas på en kurs i början av femtiotalet. En av deltagarna är, den i verkligheten existerande pianisten, Glenn Gould. De andra två är den dekadenta Wertheimer och berättaren själv. Efter att ha hört Glenn Gould spela Bachs Goldbergvariationer inser både Wertheimer och berättaren att de aldrig kommer att kunna komma i närheten av detta musikaliska geni. Trots att de bägge hör till landets bästa pianister, och själva skulle kunna leva på sitt musicerande, blir mötet med Glenn Gould spiken i kistan för deras karriärer. Varken berättaren eller Wertheimer står ut med tanken på att vara näst bäst, att komma tvåa. Sämst går det för Wertheimer, som 28 år efter att ha hört Glenn Gould bestämmer sig för att ta sitt eget liv.Bernhards romanfigurer blickar sällan framåt. De blickar bakåt, funderar över varför det blev som det blev, men utan kravet på att ta lärdom av sina misstag. Att vara den näst bästa pianovirtuosen är väl förvisso inget fiasko direkt. Men Wertheimers oförmåga att hämta sig från nederlaget, nuddar vid något som är mer förbjudet än misslyckandet som sådant; nämligen lusten att ge upp. Och då syftar jag inte bara på något så definitivt som ett självmord, utan på den där lågt puttrande pessimismen, som maler på i bakhuvudet, förintar varje hopp. Lika bra att lägga ner. Lika bra att sluta spela piano, sluta skriva på den där romanen, sluta försöka få den där åtråvärda tjänsten, eller ens ett jobb, vilket som helst, eftersom man ändå aldrig får komma på intervju. Och så vidare. De flesta av oss har väl någon gång burit på liknande tankar, eller åtminstone lyssnat till en vän, som badat i sitt elände. Likt vetenskapsmannen i Bernhards roman Ja, som efter några månader av social isolering och skrivkramp, beger sig hem till vännen Moritz bara för att få vräka ur sig. “Jag pratade och pratade och misshandlade Moritz på det mest nedriga vis genom att jag oavbrutet pratade ihjäl honom”.Bernhards ältande persongalleri behöver inte ses som en samling isolerade pessimister, utan kan också förstås i relation till hans kritik av hemlandet. Staden Salzburg med sin förrädiska skönhet beskrivs i hans självbiografier som “alltigenom nazistisk” och Bernhard skulle aldrig förlåta den nationalsocialistiska terror som han utsattes för som ung. I sitt testamente förbjöd han alla uppsättningar av sina pjäser i Österrike, liksom utgivningen av opublicerade arbeten. Så även om galghumorn glimmar till då och då är kritiken mot hemlandet alltid allvarligt menad. Den misantropiska filosofi som utmärker hans litteratur, är inte bara en jargong eller en pose, utan springer ur barndomens mörker.En liknande pessimistisk livshållning finns hos den irländske Nobelpristagaren Samuel Beckett. Men där Bernhards prosa kännetecknas av ändlösa, repetitiva meningar, är Becketts mer asketisk. Som i den dunkla novellen ”Worstward ho”, där de korthuggna meningarna också hugger av meningen på ett djupare plan. Vad handlar den om? Vem handlar den om? Ja, hur ska man veta. Kroppar introduceras för att sedan försvinna.Misslyckandet blev en poetik för Beckett. I en berömd intervju distanserar han sig från den äldre författarkollegan James Joyce genom att definiera Joyces arbete som omnipotent, och sitt eget som impotent. Det impotenta, det kraftlösa, är med andra ord inte en språngbräda för att en dag kunna åstadkomma det fulländande konstverket. För något sådant finns inte.Men att utgöra en anti-tes till den hurtiga sortens misslyckanden är kanske ändå inte så lätt. Både Bernhard och Beckett skulle mycket väl kunna fungera som självhjälpslitteratur. För den som är lat, ledsen, eller tvivlar på om framtiden är särskilt ljus, kan dessa författare bli till trogna bundsförvanter. För andra kan mörkret i deras texter få världen att lysa lite klarare än den annars brukar göra.I en berömd passage i ”Worstward ho” står det: Fail Again. Fail better. Formuleringen återfinns idag på muggar och T-shirts och för den bästsäljande självhjälpsboksförfattaren Tim Ferris fungerar citatet som ett motto. Att misslyckas igen och att misslyckas lite bättre, passar bra in i bilden av det kreativa geniet, som inte ger sig, utan kastar sig ut på nytt. På sätt och vis kan också Beckett ses som sinnebilden för just detta. I början av sin karriär blev han refuserad men räknas idag till en av efterkrigstidens främsta författare. Det verkar med andra ord som att det inte går att komma undan misslyckandets leende självhjälpsapostlar.Det enda sättet är nog att återigen dyka ner i litteraturen och påminnas om att den egentligen inte låter sig ryckas ur sitt sammanhang. Och inte ens den bredast leende, före detta misslyckade näringslivstoppen, kan göra ett slagord av den slutliga spya som kommer om man följer passagen i ”Worstward ho” vidare:Try again. Fail again. Better again. Or better worse. Fail worse again. Still worse again. Till sick for good. Throw up for good.Maja Andréasson, skribent och litteraturvetare

Vad händer i skuggorna av kriget? Vid sidan av slagfälten och de ockuperade städerna. Vad är det som sker mitt under näsan på krigets regler? I avsnitt 67 av Fattapodden lyfter vi exploateringen av kvinnliga kroppar i samband med krig. Producent: Maja Ramberg Klippare: Ray Aldabag

Hjärnan är så mycket mer än förnuft. Malena Forsare reflekterar över att när kroppen berättar det intellektet inte förstått. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Första gången det hände var på Patologen i Lund. Utanför var det grönskande vår. Men ingenting av det, och ingenting av allt som då verkligen betydde något, märktes i den lilla ringen av studenter som slöt sig runt den ensamma hjärnklumpen. Docenten hade precis rullat in hjärnan, som nu låg och guppade i en bunke. Hjärnan hade ingen blick, ingen kropp eller vilja. Den hade förlorat sin människa. Och nu skulle den noga skivas upp framför våra ögon, så att vi skulle få veta något om demenssjukdomens inre anatomi.Jag gjorde ett tankefel, som varje luttrad obducent noga lärt sig att undvika. Istället för att tänka på hjärnan, började jag tänka på människan. Jag ställde en fråga om begravningen; vad hjärnan tänkte om att den nu låg här, istället för i jorden där kroppen fanns. Jag minns doften av desinfektionsmedel och skaldjur. Att jag tog några steg mot skjutdörren, och där någonstans, i det gungande mötet med gravitationen, fångade docenten mig med ett vant grepp.Avståndet mellan hjärna och kropp – hur skulle vi begripa det? I neuropsykologikursen var det aldrig något som direkt diskuterades. I gruppen av blivande psykologer pratades det överhuvud taget väldigt lite om att kroppen talar sitt eget språk och ofta är snabbare än tanken. Att den fångar upp vår existens – övergångarna i livet – och reagerar på dem, ibland innan vi själva fattat.Den holländska läkaren och traumaforskaren Bessel Van Der Kolk beskriver i sin bok, ”The Body Keeps the Score”, hur Darwin var tidig med att peka ut förbindelser mellan kropp och hjärna. Enligt Darwin involverades ”den pneumogastriska nerven” vid stark psykisk upphetsning, så att även inälvornas tillstånd påverkades. Terminologin har förändrats, men inom dagens traumavård är man allt mer överens om att behandlingen vid posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, behöver inbegripa kroppen, eftersom det som händer den skapar avtryck i hjärnans olika minnescentra.Darwin var således något på spåren. På 1990-talet introducerades en viktig, om än omstridd teori, som bygger på denna enkla slutsats: att hjärna och kropp hör intimt ihop. Den amerikanska psykologprofessorn Stephen Porges myntade den så kallade ”polyvagala teorin”, som utgår från vagusnervens förgreningar, vilka skapar förbindelser mellan olika organ, såsom hjärna, lungor, hjärta och mage. Och den betonar hur viktigt det sociala samspelet är i vårt psykiska – och fysiska – mående. Kroppar talar till varandra med ansiktsuttryck, gester och tonfall, och om traumatiska minnen lärt oss att vara rädda för andra, ja, då måste terapeuten mer än vanligt visa tålmodig värme och empati.Andra gången det hände var i en biosalong. Jag hade drabbats av en aning om att jag inte längre fick plats i tillvaron såsom den såg ut. Men det visste jag inte då, för tanken var inte färdig. I ett försök att greppa vad som höll på att hända, trampade jag en lördag iväg på min cykel för att se filmatiseringen av Annie Ernauxs självbiografiska ”L'événement”. Egentligen mest för titelns skull: ”Omständigheter” är ett vidöppet ord. I filmen är det katolskt 60-tal, i Frankrike någonstans, och en ung kvinna söker, dag efter dag, med blicken i sina trosor. Hon är gravid och vill allt annat än det. Så hon kämpar för rätten att välja. Samtidigt som läkarna vägrar att gå henne till mötes, väninnorna vänder bort blicken och den manlige vännen vill passa på – det är ju utan risk för en ny konception.Någonstans mellan vecka 8 och 9 tar hon en strumpsticka, och för den långt in i sig själv. När biomörkret börjar snurra är det som om jag redan är i filmens slut. Där ett för tungt foster hänger på sin sträng ner i toaletten och blödningen inte går att stoppa. Jag famlar mig ut och sjunker ihop under en grön exitskylt i biografens öde källare. Där svettas jag ut ångesten som kommer av att vara instängd i livets cellsystem. Fostret är inte mitt, men kroppen, den är min. Och nu vägrar den plötsligt att samarbeta.Som färdig psykolog började jag så småningom att arbeta med traumatiserade barn. Bland patienterna fanns en grupp som var särskilt svårläkt: barn som tidigt utsatts för sexuella övergrepp. En del av de här barnen hade utvecklat en strategi som en gång hjälpt dem. De hade övergett sina kroppar för att stå ut. Övergreppen tillhörde nu det förflutna, men barnen fortsatte att av och till checka ut från sin fysiska tillvaro. Det kallas dissociation och kan beskrivas som den yttersta förlusten. Barnet försvinner bort och blir okontaktbar. Enligt van der Kolk måste vi närma oss en sådan patient just genom kroppen. Med försiktiga försök till rörelse, beröring och ögonkontakt. För att på så sätt återföra barnet till här och nu.Det skulle hända en tredje gång, men då inte i form av en svimning. Sent en natt, när allt var för sent och det som verkligen betytt något inte längre fanns kvar, rann all kraft som en ström ur kroppen. Jag hamnade kraftlös och skakande på golvet. Det blev svart och tonat blått, det skimrade som inuti ett regn, och samtidigt som jag var fastkättrad såg jag allt utifrån. Efteråt rådfrågade jag en fysioterapeut om det som hänt; det liknande ingen tidigare erfarenhet. Hon svarade något om nervsystemet, men jag minns inte riktigt vad. Och förresten hade hon själv varit med om samma sak. Så här i retrospektiv blir det ändå begripligt: kärleken hade tagit slut, och kroppen, den var förtvivlad och kunde liksom inget göra.Hur långt är avståndet mellan hjärna och kropp? Hur långt är avståndet mellan det som en människa tänker och det hon känner? Kanske har vi bäst chans att förstå det i de ögonblick, då kroppen talar om för oss vad vi måste göra. När vi måste bryta upp. Fly från en plats. Eller när vi bara behöver släppa taget om något för att överleva själsligt.Efter den hastiga sortin från hjärnobduktionen hamnade jag i ett litet uppvakningsrum. Rummet är till för sådana som jag, som svimmar vid åsynen av människans innanmäte. Docenten berättade att flera av hennes medicindoktorander börjat sina karriärer just så. Som om de, när de betraktat vår köttiga insida, aktiverats i sin existentiella varseblivning. För vi har att inse att avståndet mellan hjärna och kropp är en illusion. Miljarder nervtrådar förbinder hjärnan med resten av oss själva. Vårt misstag är att vi tror att intellektet är överordnat våra sinnesförnimmelser. I själva verket, menar Bessel van der Kolk, håller kroppen räkningen. Den är vårt bästa instrument.Malena Forsare, kulturjournalist och psykolog

Warsan Shire er ein kritikarrost og prisvinnande britisk poet. I 2016 vart ho trekt fram av artisten Beyoncé som ei av hennar favoritt-poetar, og ho figurerer på albumet «Lemonade» og i filmen «Black Is King». I 2014 var ho første poet som fekk tittelen Young Poet Laureate of London.Shire er fødd av somaliske foreldre i Kenya og oppvaksen i Storbritannia, og har sagt at ho nyttar si eiga erfaring som innvandrar, så vel som erfaringar frå familie og kjende i det ho skriv.Dei to diktsamlingane hennar, Eg lærer mor mi å føde og Velsigne dottera oppdratt av ei stemme i hovudet, er begge gjendikta til norsk av Camara Lundestad Joof og Kristina Leganger Iversen. Her utforskar ho tema som oppvekst, mødrer og døtrer, svart identitet, migrasjon, familie og tru gjennom eit stilsikkert språk, der både referansar til popkultur og ord og frasar på somali er fletta inn.Athena Farrokhzad er ein svensk poet og forfattar, særleg kjent for debutsamlinga Vitsvit, om migrasjon, kvitheit og vald. På Litteraturhuset møtte ho Shire til ein samtale om poesi og marginaliserte menneske og erfaringar. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Julen är här och Sofia, Hanna och Nadja diskuterar decembers bästa traditioner, filmer och musik. Är bingolotto en bluff och blir man full av julmust? Nadja och Hanna spanar på klipp som lurar öronen, svarar på bortglömda frågor och pratar musik. Det stormar i media efter att Filippa Toremo avslöjar sin graviditet. Vilken förväntan finns det på kvinnor att skaffa barn och är det fel att ångra ett barn? Vad är grejen med internets besatthet av ‘dad bods'?

Jonas beskriver hur han gör sitt kaffe, därefter får han en virtuell lavett efter en önskan av en lyssnare och Möller testar skum öl innan vi huggar tag i Oktobers första skräckavsnitt där vi avhandlar sprillans nya "Bodies Bodies Bodies", den lite skumma "The Thaw" och superklassikern "The Exorcist". https://www.patreon.com/Filmosofi

I veckans avsnitt ska det handla om vad som händer med män mitt i livet. Poddaren, programledaren och skribenten Nisse Edwall gästar då han just kommit ut med en bok som heter “LIVET EFTER 40 - EN GUIDE FÖR MÄN”. Vi pratar om vad som händer män mitt i livet när det gäller relationer, hjärnan, sexlusten, karriären och mycket annat. Ett samtal med mycket skratt, reflektioner och lite allvar. Men också ett samtal som kan vara vioktogt för oss kvinnor att lyssna på. Webbsida: kaspersennyfikenpa.se

Ännu ett lite special-sommaravsnitt. I det här svarar vi på frågor ni ställt oss på Instagram, tusen tack till alla som tog sig tid att göra det. Vi spelade in i Göteborg under Way Out West, ytterligare tusen tack till STIM för att vi fick låna er studio. Ber om ursäkt för lite ojämn volym på ljudet i våra mickar.

I veckans avsnitt möter jag partikelfysikern och forskaren Elina Berglund som grundat Natural Cycles för ett samtal med fokus på hur vi kan bli mer fria i våra kroppar genom att välja ett preventivmedel fritt från hormoner. Med ögonen på det som sker runt om oss i världen med borttagen aborträtt i USA så kan vi inte annat än att börja lyfta dessa samtal. Aldrig har det varit mer aktuellt för oss kvinnor att utbilda oss om hur vi kan behålla friheten i våra egna kroppar. I samtalet pratar vi bland annat om: Hur vi kan lära känna signalerna från våra egna kroppar för att undvika oönskade graviditeter (eller planera en önskad graviditet) Hur vi kan anpassa vår vardag och våra liv utifrån den kvinnliga hormoncykeln Hur hormonella preventivmedel förändrar vår syn på omvärlden och på oss själva För 20% rabatt på ett årsabonnemang hos Natural Cycles + en gratis BT termometer besök https://www.naturalcycles.com och använd koden "PERSPEKTIV20" när du handlar. Anmäl dig till vår online kurs med koden "SOMMAR20" för 20% rabatt under hela Juli: https://mofjrd.com/8-insikter-for-djupare-relationer-online-kurs/ Mer från Madeleine: https://www.mofjrd.com/ Madeleine på Instagram: https://www.instagram.com/mofjrd/ Joina Facebook community: https://www.facebook.com/groups/mofjrdcommunity/ Skicka din gåva via SWISH: 123 614 75 24 Skicka din gåva via PayPal: https://www.paypal.me/mofjrd/ Sponsorer och samarbeten: madeleine@mofjrd.com

Tobias har fått frågan om varför han är protestant då? Ett avsnitt av att tillhöra en kyrka man blir född in i och vad som smärtar mest med Kristoffers konversion nu när Tobias blir left behind. Typ så. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/daligliturgi/message

Som 19-åring börjar Julia jobbet som obduktionstekniker på ett bårhus. Hon öppnar kroppar och tar ut organen. Men en särskild händelse ska förändra hennes syn på livet och döden för alltid. Reporter: Joanna Górecka.Producent: Gustav Asplund.

Nyheterna Radio 07.00

Det är mycket som händer med kroppen när man varit gravid och fått barn. Mycket starka känslor kopplat till att förändras kroppsligt. Att känna sig fin och mäktig i den gravida kroppen, att vilja "komma tillbaka" eller lära känna en ny kropp efter förlossning. Att transformeras om och om igen. Hur ser Asabea och Opokua på sina kroppar idag? Vilka resor har dom gjort med sina kroppar och inställningen till utseende? Om att älska kroppen vs acceptera kroppen. I veckans avsnitt av Systrarna Britton handlar det om graviditet, att åldras och självbild med avstamp i kroppen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Public service-utredning, Musikaliska öppnar upp, nya The Sims i Ryssland, espresso som immateriellt kulturarv och Anna Sarvira tecknar för MOMA.

Efter en lång vinterledighet är (svenska!) Podemup äntligen tillbaka - med ett extratungt nyhetssegment! 16:35 – Wordle Fem bokstäver, sex gissningar och miljontals spelare varje dag. Vad är det egentligen som lockar med dessa virala succéer? 37:40 – Body horror Nischade skräckgenren Body horror har gått från undanskymd VHS-hylla till guldpalmer och finsalonger. Vilken är egentligen tidernas äckligaste filmscen? Vi finns även på Twitter och Instagram: https://twitter.com/podemupcast https://www.instagram.com/podemupcast/

Hur blir det med tro? Var jobbar Jean-Pierre Barda nuförtiden? Och vad jobbar vi med egentligen? Henrik ger oss alla en extra månad. Charlottes katter har börjat med halva möss. Kommunikative dvärghamstern Bjarne har börjat kuta i hjulet. Vart är vi på väg? Vilken kofta är snyggast? Följ med oss i vårt samtal om tro!

En härlig intervju! Och jag fylldes med energi. Jag bjöd in Karin Björkegren Jones för att tala om vår relation till våra kroppar och om hennes tid när hon hade cancer. Karin är journalist och yogalärare som älskar ta reda på hur det egentligen är, för att sen skriva inspirerande böcker inom hälsa och förmedla det svårbegripliga mer lättförståeligt till andra. Vi pratar om också om lymfsystemet, stress och mycket mer. Lyssna till en stark och energigivande kvinna.Tack för att du lyssnar. Caroline Norbelie See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Inspelat september 2020. Hur pratar man med barn på lågstadiet om saker som känns jobbigt? Hur kan man hjälpa dem att sätta ord på sina känslor och vilka är de bästa tipsen för att göra samtal om känslor en naturlig del av vardagen? Lina träffar barnpsykologen och författaren Reyhaneh Ahangaran som är aktuell med "Känsloboken" och som ger sina bästa tips och råd. Support till showen http://supporter.acast.com/lifewithkids. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Konstnären Tamara de Lempicka skapade med klara lysande färger en helt egen stil under 1920-talet. Idag säljs hennes verk för fantasisummor och hennes konst hyllas av både modefotografer och designers. Tamara de Lempicka är mest känd för sina porträtt, hårt stiliserade och glamoriserade. Det är svala kvinnor klädda i vitt blankt siden med skyskrapor av stål som fond. Män i strama uniformer eller kostymer med knivskarpt skurna axlar. Det är porträtt i en stil som hamnade exakt rätt i en tid där man börjat vurma för det nya och moderna. I veckans program berättar vi om den sällsynta Bugattin som just nu befinner sig på svensk mark, vi berättar också om hur det är att jobba som konstmodell. Hör också om hur det gick till när blank hy med så kallat glow blev trendigt istället för det gamla idealet om matt hy. Gäst i studion är Karolina Peterson, museichef på Mjellby konstmuseum.

JAAA. Det traditionsenliga sommaravsnittet är äntligen hääääär. Varenda år sedan Ångestpoddens början har vi velat och framför allt BEHÖVT göra det här avsnittet. Och mycket är sig likt sedan 2015, tyvärr. Ångesten som anländer inför sommaren med allt vad det innebär. Kroppshat, stress, skam över att vilja dra täcket över huvudet och inte rulla upp rullgardinen trots att solen skiner, hetsen kring att bli SOMMARSNYGG och FRÄSCH. Ja. Det blir diet-culture, hets och förhoppningsvis lite pepp. HEJ!

Doktor Diamantis Kokovinos, utbildad inom kinesisk medicin, naprapati, funktionell medicin och livsförändringar. Vi ska prata om den inre kraften/energin. Det här flödet av energi som kommer från djupet av ditt inre. Inom den kinesiska medicinen heter det Chi, inom Yogan, kallas det Shakti, och i väst pratar man om Spirit, på svenska översatt till Anda, den rätta Andan – the right spirit. Och vi har alla den här energin inom oss – den här energin blir varken trött eller gammal. Den finns där hela tiden, och vi kan tydligt känna den när vi är förälskade, skrattar och är glada – vi låter energin flöda. Men lika snabbt kan vi stänga av flödet – någon säger något som sårar eller din partner gör slut – snabbt stänger du hjärtat. Blockerar allt flöde, ibland är det så tydligt att det är skrämmande hur snabbt vi kan stänga hjärtats portar och energins flöde. Men energin finns kvar där bakom ditt hjärtats stängda portar, och ju mer du lär dig att leva med ett öppet hjärta ju mer energi kommer att flöda igenom dig. Jag tänker att det här är något vi kan träna på – genom meditation, medvetenhet och övning. Det här ska bli ett intressant samtal. Välkomna till "Så in i Själen”. Av och med: Agneta SjödinGäst: Diamantis Kokovinos See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Veckans avsnitt har vi nu länge dragit på att publicera, here goes nothing.

ÄR NI KVAR?Bra och HURRA för nu är vi här igen!Och vi är här med er hjälp - så TACK för stödet vi hittills har fått i vår nya medlemsklubb!(Läs mer om hur du kan vara med längst ner)Och vi faller rakt tillbaka i sköna, goda hjulspår, dödar drakar och grubblar på hur vi ska förstå Gamla testamentet! Ta bara en sån sak som orena män med flytningar, varför har vi aldrig hört nån predikan om dem?Sen är det en grej till, kan vi en gång för alla sluta fred med våra kroppar nu, bjuda in dem i våra liv och ’älska dem tillbaka’. Vi kvinnor är värda det!Du som vill vara med och stötta oss för att podden ska kunna leva vidare.Gå in på patreon.com, sök på Modig och Vacker och läs mer ❤️För nu köööör vi! Get bonus content on Patreon See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det finns en föreställning den intelligenta skrivande kvinnan som ren tanke utan kropp. Maria Andersson Vogel vill se skrivandet som ett sätt att göra motstånd mot myterna och ätstörningsdemonerna. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Strax innan jag fyller 40 gör jag det. Jag söker hjälp för något jag brottats med sedan jag var 15. Motståndet jag känner tar sig nästan fysisk form och i väntrummet får jag fokusera på min andning för att undvika en panikångestattack. I smyg ser jag ser mig omkring på de andra som väntar tillsammans med mig. Försöker räkna ut vilka som är där för egen del och vilka som är anhöriga. Konstaterar snabbt att männen i rummet alla är fäder till sjuka döttrar. Det kastar mig tillbaka till mina egna tonår, ett blixtminne av hur jag är på väg ut och kramar min pappa hejdå, hur tanken far genom huvudet på mig att såhär ser inte en dotter ut. Mammahöfter. Mammakropp. Bredhöftad och stabil. Rejäl. Präktig. Ingen av döttrarna i väntrummet på Stockholms Centrum för Ätstörningar ser ut så. Och jag är numera en mamma. Jag borde med andra ord känna mig hemma i mammakroppen, ha funnit mig tillrätta. Men det gör jag inte, det har jag inte. Jag ska snart fylla 40 och jag söker hjälp för något jag brottats med sedan jag var 15. I hela mitt vuxna liv har jag jagat en illusion, byggt en förhoppning om en persona, ett intellekt vars näring är något annan än mat, en själ som står ovan kroppsliga behov av föda. Tack vare behandlingen hålls ätstörningsdemonerna oftast i schack, men ibland vaknar de till liv. Som när jag läser en intervju med Linda Boström Knausgård i The Guardian och journalisten beskriver den svenska författaren som slender, pale and serious (späd, blek och allvarlig). Då märker jag hur de börjar röra sig i mig. På samma sätt reagerar de när jag läser en intervju med Joyce Carol Oates i Dagens Nyheter där hon återigen förklarar sin produktivitet med att hon arbetar varje morgon från sju till elva med ett glas vatten som bränsle. Den kvinnliga konstnären, det kvinnliga geniet, har ingen kropp. Hon har inga behov, hon är ren tanke. Så här skrev idéhistorikern Karin Johannisson om de skrivande, kreativa kvinnorna: Överkänslighet, kroppslig abstraktion, ätstörningar och ritualiserat ätbeteende har [alltså] påfallande ofta knutits till den kreativa. Just därför är det möjligt att tolka det kvinnliga författarjagets (medvetna eller omedvetna) val av den anorektiska kroppen som en väg att erövra manligt kodad status. En tunn kropp är en tankekropp. För mig, som sedan tidiga tonår drömt om konsten, litteraturen, intellektet har denna dröm varit intimt sammanlänkad med en ständig kamp med och mot kroppen. Och i synnerhet mot den kvinnokropp jag befinner mig som i världen. Utan att ha haft andra ord för detta än så här ser inte en dotter ut har jag stångats mot frågan om jag kan vara en kvinnokropp och ändå vara konstnärlig, intellektuell, klok och kulturell. Det är en kamp jag om och om igen har förlorat. Om och om igen har jag fallit till föga för dessa, i mina ögon högre värderade, definitioner av det kvinnliga konstnärskapet. Det som Joyce Carole Oates tycks personifiera. Hon är emellertid inte ensam, här finns fler. Karin Johannisson lägger också Virginia Woolf, Karen Blixen och Joan Didion till gruppen. Och hon beskriver hur dessa kvinnor iscensatte sig som sådana skrivande konstnärer vars själ och tanke krävde mer näring än kroppen. Den näring jag själv i många, många år sett som högre stående, finare, än den i naturen så tungt förankrade maten. Fascinationen för kvinnan som tar avstånd från naturen till förmån för intellektet vet inga gränser tycks det mig. Detta avståndstagande från kroppen innebär också, som Johannisson skriver, ett avståndstagande från sexualitet och reproduktivitet, från kvinnan som underställd naturlagarna. Det är destruktivt, men det behöver inte enbart handla om att förstöra utan kan också ses som ett försök att skapa. Nobelpristagaren Louise Glück beskriver uppkomsten av sin anorexia som att hon hade en stark vilja men inget själv. Genom att säga nej till mat kunde hon genom att motsätta sig andras vilja använda den för att skapa sin egen. Anorexians stora tragedi, skriver hon, är att dess avsikt inte är självdestruktiv, men dess konsekvenser blir det. Den amerikanska feministiska filosofen Susan Bordo menar i sin bok Unbearable Weight, att den kvinnliga anorektikerns förnekande av aptiten, av begäret, är att förstå som ett tecken på en dualistisk förståelse av världen i vilken hon har att välja på att antingen helt och hållet överskrida kroppen och därigenom bli vad Bordo kallar ren manlig vilja, eller så måste hon kapitulera inför kvinnokroppen, denna förnedrande situation med dess vämjeliga hunger. Det finns inga gyllene medelvägar här, det är det manliga intellektet eller den kvinnliga kroppen. Mannen som kultur och kvinnan som natur. Denna berättelse, så enkel för patriarkatet att utnyttja, har alltså gått ut på att för att vara en skapande kreativ kvinna behöver jag förneka min femininitet, jag behöver bli ren manlig vilja manifesterad i en tunn tankekropp. Vilket alltså är vad jag försökt med i 25 år utan att lyckas. Och det är därför jag till slut sitter i ett av öppenpsykiatrins väntrum och andas i fyrkant för att inte drabbas av panikångest. För att lära om och tänka om, för att försöka kapa denna koppling mellan konstnärlighet och späkelse, intellekt och maskulinitet. Men som Louise Glück påpekar så innehåller sjukdomen ytterligare en paradox. Sättet som strävan efter oberoende och ren tanke manifesterar sig är kroppslig, det är kroppen och förmågan att inte följa dess signaler som står för bekräftelsen. Anorexian visar alltså inte själens överlägsenhet, utan dess beroende av köttet. Och varför kan inte detta kött vara en kvinnokropp. Det är det jag övar mig att tänka, att man kan vara en kvinnokropp och intellektuell, konstnärlig och skapande, vad än de dominerande föreställningarna fortsätter påstå. Vad jag successivt har börjat lära mig är att min hjärna, och därmed min kreativitet och mitt intellekt, nu faktiskt är mer min egen än den var innan, eftersom den inte längre i lika hög grad är kidnappad av tvångstankar om svält och försakelse. Och ätstörningsdemonerna som åter börjar rumla om när jag läser hur kvinnliga författare fortsätter porträtteras lugnar sig när jag kan sätta mig ned och skriva denna text. Ett tänkande och ett skrivande som kräver att mitt intellekt fokuserar på texten och inte svälten. Skapandet genom skrivandet blir på så sätt inte bara tillgängligt även för denna kvinnokropp, det är också vad som gör det möjligt att fortsätta befinna sig i denna situation. Här finns således inte längre den gräns som till exempel Virginia Woolf och Joyce Carol Oates tycks ha kämpat för att upprätthålla. Tvärtom är denna kropp själva min förutsättning för mitt skapande. Och mitt skapande i sin tur ett sätt att befinna sig i denna kropp. Maria Andersson Vogel, skribent och doktor i socialt arbete Litteratur Louise Glück: Proof & Theories. Essays on poetry. Ecco Press, 1995. Karin Johannisson: Får den kvinnliga kroppen närma sig makten? Artikel i Dagens Nyheter 27/9 2016.

Låt det bli ljus över kroppen, templet för livet och Guds heliga ande. Kroppar är sårbara, kroppar är det som vi lever med och känner med. Erik Gyll lyfter fram Jungfru Maria som bar Gud i sin egen kropp och det lilla barnet vars kropp skulle komma att utstå så mycket. I första Korintierbrevet får vi höra: Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni fått av Gud? När vi människor i våra kroppar får uppleva och känna saker som vi helst av allt skulle velat slippa är det också någon annan som känner och upplever med oss. Kanske är det något av den kristna berättelsens största sak. Att det gudomliga har tagit boning i kroppen, så som den är. Att Gud valt att uppleva allt som tillhör att leva genom en kropp. Då är också ett övergrepp, ett steg över gränsen på någon annans kropp, ett övergrepp på det gudomliga. Erik Gyll Erik Gyll är präst och arbetar med fokus på mänskliga rättigheter, inkludering och mångfald inom Svenska Kyrkan. Text Första Korintierbrevet 6:19-20 Musik Magnolia/Ana Diaz Producent Neta Norrmo för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

På akutmottagningen för våldtagna i Monrovia, Liberias huvudstad, möter personalen tunga berättelser om sexuellt våld varje dag. Den yngsta patienten som kommit hit var 8 månader, den äldsta 53. Men de låter inte dessa traumatiserande händelser knäcka dem. "Jag tvingar mig själv att orka för överlevarnas skull," berättar sjuksköterskan Myra. "De behöver mig." I ett land där över hälften av kvinnorna har erfarenhet av sexuellt våld skulle det behövas en One stop clinic i vartenda gatuhörn, men i verkligheten finns det bara fem såna här kliniker i hela Liberia.I Liberia sägs det vara kvinnorna som löser samhällsproblem, vare det sig ett inbördeskrig eller ett virusutbrott. I detta avsnitt möter du kvinnorna som dedikerat sina liv till att utrota det grova sexuella våldet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Pandering och collecting coins på svartas bekostnad, yup it's a thing och Samira ger oss en run down i varför hon inte gillar Huda beauty. Eller blekta muttor!

Hur pratar man med barn på lågstadiet om saker som känns jobbigt? Hur kan man hjälpa dem att sätta ord på sina känslor och vilka är de bästa tipsen för att göra samtal om känslor en naturlig del av vardagen? Vi träffar barnpsykologen och författaren Reyhaneh Ahangaran som är aktuell med "Känsloboken" och som ger sina bästa tips och råd. Support till showen http://supporter.acast.com/lifewithkids. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Plötsligt älskar lyckade människor att berätta om sina misslyckanden. Får fiaskon ens ses som något annat än en lärdom? undrar skribenten och litteraturvetaren Maja Andreasson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Att vara framgångsrik duger inte längre. Nej, för att verkligen göra succé i vår samtid måste man först ha misslyckats. På den digitala föreläsningsplattformen Ted Talks håller professorer och näringslivstoppar kvartslånga föreläsningar om modet att misslyckas, och på den årliga konferensen FailCon går det att lyssna till entreprenörer som glatt delar med sig av sina nederlag. FailCon har sitt ursprung i teknologins högsäte San Fransisco men har sedan starten 2009 turnerat runt i världen. På talarlistan genom åren märks bland andra Chris DeWolfe, grundaren av den en gång i tiden så populära plattformen MySpace. Numera är MySpace förbisprunget av Facebook och andra sociala nätverk och ämnet för DeWolfes anförande handlar om just detta, att falla från en höjd, för att sedan resa sig och dra lärdomar. Men det är inte bara inom teknologins värld som motgångar är på modet. I Time Magazine uppmuntrar Diane Tavenner, vd för den amerikanska skolkoncernen Summit Public Schools, föräldrar att låta sina barn misslyckas. I artikeln tar hon sin egen son som exempel. Till en början var det svårt att se på när trettonåringen skulle lära sig att laga mat. Diane och hennes man lade sig ständigt i och snart var det de som stod där och hackade löken. Men genom att visa tålamod, och acceptera en och annan vidbränd maträtt, lärde sig sonen till sist att laga mat. Vurmen för misslyckanden är med andra ord helt beroende av att det inuti misslyckandet finns ett frö till förbättring. Diane Tavenners son lär sig att laga mat, och Chris DeWolfe går vidare i karriären, grundar nya, globala succéer. Inte heller i föreläsningarna på Ted Talks är det någon som sätter sig ner och tjurar. De påminner helt enkelt om pepp-talk. Men det finns motvikter till denna hurtiga syn på misslyckandets potential. Som en kontrast till alla framgångssagor i Sommar i P1, lanserade den journalistiska plattformen Kontext sin egen Missommar-serie, där olika personer berättar om sina upprepade besvikelser och krossade drömmar. Själv tycker jag att det är befriande att vända mig den österrikiske författaren Thomas Bernhard. Hos honom är nederlaget ständigt närvarande och ingen av hans romanfigurer reser sig på slutet. De koketterar inte med sina motgångar, utan ältar dem, fastnar i dem. Somliga så intensivt att de till slut går under. I romanen Undergångaren skildras vänskapen mellan tre pianovirtuoser som träffas på en kurs i början av femtiotalet. En av deltagarna är, den i verkligheten existerande pianisten, Glenn Gould. De andra två är den dekadenta Wertheimer och berättaren själv. Efter att ha hört Glenn Gould spela Bachs Goldbergvariationer inser både Wertheimer och berättaren att de aldrig kommer att kunna komma i närheten av detta musikaliska geni. Trots att de bägge hör till landets bästa pianister, och själva skulle kunna leva på sitt musicerande, blir mötet med Glenn Gould spiken i kistan för deras karriärer. Varken berättaren eller Wertheimer står ut med tanken på att vara näst bäst, att komma tvåa. Sämst går det för Wertheimer, som 28 år efter att ha hört Glenn Gould bestämmer sig för att ta sitt eget liv. Bernhards romanfigurer blickar sällan framåt. De blickar bakåt, funderar över varför det blev som det blev, men utan kravet på att ta lärdom av sina misstag. Att vara den näst bästa pianovirtuosen är väl förvisso inget fiasko direkt. Men Wertheimers oförmåga att hämta sig från nederlaget, nuddar vid något som är mer förbjudet än misslyckandet som sådant; nämligen lusten att ge upp. Och då syftar jag inte bara på något så definitivt som ett självmord, utan på den där lågt puttrande pessimismen, som maler på i bakhuvudet, förintar varje hopp. Lika bra att lägga ner. Lika bra att sluta spela piano, sluta skriva på den där romanen, sluta försöka få den där åtråvärda tjänsten, eller ens ett jobb, vilket som helst, eftersom man ändå aldrig får komma på intervju. Och så vidare. De flesta av oss har väl någon gång burit på liknande tankar, eller åtminstone lyssnat till en vän, som badat i sitt elände. Likt vetenskapsmannen i Bernhards roman Ja, som efter några månader av social isolering och skrivkramp, beger sig hem till vännen Moritz bara för att få vräka ur sig. Jag pratade och pratade och misshandlade Moritz på det mest nedriga vis genom att jag oavbrutet pratade ihjäl honom. Bernhards ältande persongalleri behöver inte ses som en samling isolerade pessimister, utan kan också förstås i relation till hans kritik av hemlandet. Staden Salzburg med sin förrädiska skönhet beskrivs i hans självbiografier som alltigenom nazistisk och Bernhard skulle aldrig förlåta den nationalsocialistiska terror som han utsattes för som ung. I sitt testamente förbjöd han alla uppsättningar av sina pjäser i Österrike, liksom utgivningen av opublicerade arbeten. Så även om galghumorn glimmar till då och då är kritiken mot hemlandet alltid allvarligt menad. Den misantropiska filosofi som utmärker hans litteratur, är inte bara en jargong eller en pose, utan springer ur barndomens mörker. En liknande pessimistisk livshållning finns hos den irländske Nobelpristagaren Samuel Beckett. Men där Bernhards prosa kännetecknas av ändlösa, repetitiva meningar, är Becketts mer asketisk. Som i den dunkla novellen Worstward ho, där de korthuggna meningarna också hugger av meningen på ett djupare plan. Vad handlar den om? Vem handlar den om? Ja, hur ska man veta. Kroppar introduceras för att sedan försvinna. Misslyckandet blev en poetik för Beckett. I en berömd intervju distanserar han sig från den äldre författarkollegan James Joyce genom att definiera Joyces arbete som omnipotent, och sitt eget som impotent. Det impotenta, det kraftlösa, är med andra ord inte en språngbräda för att en dag kunna åstadkomma det fulländande konstverket. För något sådant finns inte. Men att utgöra en anti-tes till den hurtiga sortens misslyckanden är kanske ändå inte så lätt. Både Bernhard och Beckett skulle mycket väl kunna fungera som självhjälpslitteratur. För den som är lat, ledsen, eller tvivlar på om framtiden är särskilt ljus, kan dessa författare bli till trogna bundsförvanter. För andra kan mörkret i deras texter få världen att lysa lite klarare än den annars brukar göra. I en berömd passage i Worstward ho står det: Fail Again. Fail better. Formuleringen återfinns idag på muggar och T-shirts och för den bästsäljande självhjälpsboksförfattaren Tim Ferris fungerar citatet som ett motto. Att misslyckas igen och att misslyckas lite bättre, passar bra in i bilden av det kreativa geniet, som inte ger sig, utan kastar sig ut på nytt. På sätt och vis kan också Beckett ses som sinnebilden för just detta. I början av sin karriär blev han refuserad men räknas idag till en av efterkrigstidens främsta författare. Det verkar med andra ord som att det inte går att komma undan misslyckandets leende självhjälpsapostlar. Det enda sättet är nog att återigen dyka ner i litteraturen och påminnas om att den egentligen inte låter sig ryckas ur sitt sammanhang. Och inte ens den bredast leende, före detta misslyckade näringslivstoppen, kan göra ett slagord av den slutliga spya som kommer om man följer passagen i Worstward ho vidare: Try again. Fail again. Better again. Or better worse. Fail worse again. Still worse again. Till sick for good. Throw up for good. Maja Andréasson, skribent och litteraturvetare

See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Lite återkoppling, lite midsommar. Vad gör man när kroppen säger ifrån? Att vara modig, att alltid försöka använda sin kreativa sida.Sen blir det bra vibrationer i Karaokevagnen. Vi och Kicki D, karaoke när den är som bäst. Gäst denna gång Chris Widinghoff från PopYourTeam.seAvslutningslåt: Bubbel i Glasen!

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Sommaren står vid dörren. Marielle tar examen i veckan och kommer sedan jobba nästan hela sommaren, Hanna har snart sin sista tenta för terminen och har en helt ledig sommar framför sig. Vad har Marielle för planer efter studierna och hur känner vi inför sommaren? I dagens avsnitt får ni ta del av både glädje och ledsamhet. Energin låter vara på topp men i poddstudion var det nära till gråt flera gånger.

Penny Parnevik är nummer två i ordningen av Parnevik-barn. Men hon blev den första i familjen att virvla runt i Let's Dance. Nu är dansandet över, men hem till Kalifornien kanske det inte blir. Penny och maken, före detta hockeyproffset Douglas Murray, är nämligen sugna på att bosätta sig i Sverige.

Ingenting. Paprikapulver smakar ingenting och bidrar inget till receptet. Inte enligt Charlotte. Har, undrar hon, receptmakarna, kokboksförfattarna och paprikapulverkompositörerna en överenskommelse? Vi pratar lite om det när vi pratar om kärlek, som är dagens tema. Kärleken som överraskar när blygseln slår till och livskamraten säger med ömhet ”jag vet hur du ser ut” under en gemensam vandring över stock, sten och kroppsliga åldersförändringar. Någon ser igenom och förbi vår grumliga självbild. Att klä av rädslan och se vad som finns där. Den riktiga kärleken. Är den ett skapande som vittnar om något gott? Kärleken öppnar en lucka i oss. Ibland vågar vi möta den. Ibland cyklar vi hem istället. Men vi hinner prata om ett varmt päron, siamesiska tvillingar och skivade kroppsdelar också.

Det är dags för säsongpremiär för Nyhetssnack – podden om nyheter och journalistik i Jönköpings län. I årets första avsnitt pratar vi om döda kroppar på utställning, Peter Perssons avhopp från riksdagen, talmannen Andreas Norléns besök på redaktionen och mycket mer.

Kodjo, Nanna och Hanna sänder denna söndag. Vi pratar om den kåta sköldpaddan Diego, spånar bästa sätt att begravas på och pratar om några av historiens viktigaste hästar när Anders Frelin kommer till studion som skrivit boken Historiska hästar.

I första avsnittet av KONSTNÄREN podcast följer Sofia Curman skulptören Éva Mag på hennes resa mot performancebiennalen Performa i New York. Éva Mag har uppmärksammats stort för sina kroppar skapade av textil och lera. Hon syr fodral, eller hudar, av tyg och stoppar dem med blöt lera. Hon kallar det ”att göra kropp”. I november i år visades hennes hittills mest omfattande verk, Dead Matter Moves, på Performa i New York. Tio dansare som tillsammans med henne i en undersökande och improviserad koreografi skapade tio lerkroppar under sex dagar. Hela processen skedde inför publik i The Gym i Judson Memorial Church vid Washington Square Park, en klassisk plats för progressiv dans. I KONSTNÄREN podcast talar Éva Mag bland annat om självtvivel, kroppsbetraktelser och om varför textil alltid kommer före den förföriska leran.

I ett stolt samarbete med DOVE och deras arbete för att motverka skeva skönhetsideal och lyfta unga flickors och pojkars självkänsla. Vi pratar om kroppsförakt och ideal och förhållandet vi har till våra egna kroppar.Läs mer om DOVEs projekt Dove Self-Esteem Project på www.dove.com/sjalvkanslaAv och med: Mia Törnblom & Christina StielliProducent: Benjamin Andrée, Prodcaster AB See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Simon kämpar för att få tillbaka gnistan med Emmy, kommer det gå vägen? Vi får även ett kärt återseende med elvispen och hänger med på en något naken dejt. Men framförallt: Vad fan gör Simon bredvid en däckaffär med en spruta i arslet!? Allt detta och mycket mer i dagens avsnitt av Ungkarlen avslöjar allt!

Ett program som tar kontakt med och lyfter fram olika kroppars historia. Vi bär historia i våra kroppar, inte bara den egna utan alla de tidigares, som från ett förflutet har skapat ekon som påverkar hur vi fyller vår plats på jorden. I programmet hörs idéhistorikern och kroppsterapeuten Claes Ekenstam, vars forskning sitter ihop med hans egen kroppsliga frigörelse. Claes pratar om bilder av människan genom historien; om skam, kontroll, sexualitet, beteenden, arv och mannens gråt. Kroppar och historia sänds första gången 18 juli kl 14.30 i P1.

Vi kysstes och hans hand sökte sig till min midja, vilket fick handduken att börja lossna igen. Vi slutade kyssas och såg den singla ner mot marken. Han började smeka min fortfarande fuktiga, nakna hud, ner till brösten.

Vartannat år ger Föreningen Arbetarskrivare ut en antologi. I höstas kom den senaste, som fått titeln Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar. I det här specialavsnittet hör du fem författare själva läsa sina bidrag. Du hör Erik Haking, Robert Jonsson, Karin Nilsson, Mija Åhlander och Meri Alarcón. Antologin har fått stor uppmärksamhet i media. Redaktörer har varit författarna Henrik Johansson och Anna Jörgensdotter. Beställ på Föreningen Arbetarskrivares hemsida! Om författarna Robert Jonsson är svetsaren som blev undersköterska, fimpade och började skriva. Arbetar numera på ett sjukhem och läser kreativt skrivande vid Luleå tekniska universitet. Karin Nilsson är tvåbarnsmamma och bosatt i Sandviken. Hon jobbar som lärare och frilansskriver när och om tid och uppdrag finns. Erik Haking bor mot sin vilja återigen i Stockholm där han arbetade nattskift på en bensinmack i flera år. Han debuterade med den postapokalyptiska Skuggvärlden 2014. Han bloggar på denomhet.blogspot.se Meri Alarcón är grävmaskinsmekaniker från Kiruna, numera bosatt i Göteborg och verksam som litteraturvetare och författare. Mija Åhlander är född i Småland och har en magisterexamen i litteraturvetenskap. Har arbetat inom hemtjänsten, samt inom skolan som lärare och resurspedagog. Bloggar på mijaahlander.blogspot.se

Hundranionde avsnittet av Tom och P-Flurs podcast. Vi pratar om våra känslosamma vecka, Notre Dame och idoler.  See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Snickarlärlingarna Linn och Sussie pratar om hemmafixare med ”tummen mitt i handen” som inte förstår riktigt snickarsnack. Är det verkligen en bra idé att försöka renovera badrummet själv? Vi diskuterar även hur mycket starkare vi har blivit och att vi måste ta hand om våra kroppar för att de ska klara det här yrket under en lång tid framöver.

Dags för 2019 års första ”Edward Bloms smörgåsbord”-episod, vilket Mats Ryd inleder med att bjuda på ett vin från delstaten Washington i nordvästra USA vars upphov han berättar om. Han och Edward passar på att jämföra Systembolaget med en zoobutik, innan de redogör för hur de på varsitt håll firat jul och nyår. Nyårsaftonen innehöll bland annat en ankleverorgie med Château d’Yquem för Mats del, och en vegansk buffé för Edwards – som tog igen animaliebristen på en fest på trettondagsaftonen på Skara stadshotell, där han fick njuta av såväl anklever som ostron plockade från underbara isskulpturer (bildbevis: www.instagram.com/p/BsQ7y9YBM9l).Därifrån är steget inte långt till intressanta resonemang om nyårslöften och träning, vilket får Edward att tänka på den romerska devisen om ”en sund själ i en sund kropp”.Ärter och fläsk känns som en bra rätt för januari månad, och Edward berättar både om ärtsoppans historia, varför den förknippas just med torsdagar och om varför den ibland ledsagas av varm punsch. Därefter går de båda gastronomerna loss på det underbara ämnet ”dessertviner”.Apropå en fråga från en lyssnare på väg till huvudstaden räknar Mats och Edward upp sina älsklingsrestauranger i Stockholm. En ganska lång lista på krogar, barer och korvmojar, blir det! Edward gör rentav sin egen Oscarsgala och korar ett 30-tal Stockholmskrogar som vinnare i inom olika kategorier – om än med reservationen att han ändå säkert glömt några av sina favoriter. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Följ med Vetenskapsradion Historia till sälstationen Palmen på Gålö, den topphemliga basen som skulle förvandla sälar till ubåtsjagare. Dessutom om fornborgen Eketorps skelett som nu analyseras. Sälar skulle hjälp Sverige att skydda sig mot ubåtar under andra världskriget. Vetenskapsradion Historia besöker sälstationen Palmen på Gålö i Stockholms skärgård, en gång en av landets topphemliga militärbaser, som idag förvandlas till en turistattraktion som vill berätta om sälarnas roll i försvaret av Sverige. Dessutom om människoskeletten från fornborgen Eketorp på Öland. Kroppar som grävdes upp för femtio år sedan, men som först nu analyseras i syfte att ta reda på mer om livet och kanske också striderna vid Ölands mest kända fornborg. Och så svarar Dick Harrison på lyssnarfrågan om hur det gick till när Island drabbades av piraträder. Programledare är Tobias Svanelid.

Karaktär: Mason Graystone. År: 2015. Handling: Efter att ha samlat på sig ledtrådar från vad som skett på basen bestämmer sig Mason Graystone för att förhöra sin fånge Emma Whitmore om den mystiska träask hon var ute efter. Kan han... Fortsätt läsa →

Karaktär: Mason Graystone. År: 2015. Handling: Efter att ha samlat på sig ledtrådar från vad som skett på basen bestämmer sig Mason Graystone för att förhöra sin fånge Emma Whitmore om den mystiska träask hon var ute efter. Kan han... Fortsätt läsa →

Karaktär: Mason Graystone. År: 2015. Handling: Mason Graystone är en framstående vetenskapsman och psykonaut på Alphe et Omega Industries. Han besitter en kunskapstörst som tjänat honom väl och gett honom en framstående position inom företaget. Som psykonaut besitter han en... Fortsätt läsa →

Karaktär: Mason Graystone. År: 2015. Handling: Mason Graystone är en framstående vetenskapsman och psykonaut på Alphe et Omega Industries. Han besitter en kunskapstörst som tjänat honom väl och gett honom en framstående position inom företaget. Som psykonaut besitter han en... Fortsätt läsa →

FARLIG ÖVERTID. Svensk fordonsindustri går bättre än någonsin. Men framgången har en baksida. Det uppdrivna tempot leder till övertid och utslitna kroppar.

Prix Europa-nominerat reportage. Prostituerade Sabina vill sätta fast en sexförbrytare och gillrar en fälla. Om sexköp, hallickar och en kvinna som bryter med dem som sålt henne.

Tröttheten är stor idag. Det har hänt mycket på senaste tiden, delvis skola och olika möten, samtidigt som måendet svajat. Känslorna visar sig starka under inspelningen och vi avrundar avsnittet med att prata om ”den perfekta ytan”. Vi önskar er en fin lyssning! Lyssna genom: Källa

Tröttheten är stor idag. Det har hänt mycket på senaste tiden, delvis skola och olika möten, samtidigt som måendet svajat. Känslorna visar sig starka under inspelningen och vi avrundar avsnittet med att prata om “den perfekta ytan”. Vi önskar er en fin lyssning! Lyssna genom: Källa

Uppsala Nya Tidning gick ut med att döda förvarades utomhus på en lastkaj vid sjukhuset. Facebook, Google och Apple raderar innehåll från konspirationssajten Infowars. Ebbe Carlsson-affären 1988. UNT spred bilden av att bårhuset förvarade döda utomhus   Hur avlidna förvaras på bårhus i Sverige är naturligtvis en väl reglerad verksamhet fylld av etiska överväganden. De flesta av oss som mist någon närstående kan känna igen önskan och viljan om att kroppen ska behandlas med den djupaste respekt och vördnad. Av den anledningen kom det som en chock för många när de i Uppsala Nya Tidning förra veckan kunde läsa att sjukhuset förvarade döda utomhus på en lastkaj. Men det här är och var helt fel. Tidningen hade utan att själva kontrollera på plats gått vidare på uppgifter de fått från en lokal politiker. Reporter: Jonna Westin. Efter år av konspirationsteorier varför reagerar sociala medier först nu? I veckan har det i USA varit stora rubriker och intensiv debatt efter att flera av de stora teknikföretagen valt att ta bort innehåll och konton tillhörande sajten Infowars och dess frontfigur Alex Jones. Det började med Spotify och följdes snabbt av Apple, Facebook och Google med flera. Utrensningen är, utan tvekan, en av de mest uppmärksammade och spektakulära som företagen gjort på sina plattformar och direkt kom diskussionen om deras makt och roll åter i fokus. Vi träffade i veckan Dagens Nyheters redaktionella utvecklingschef Martin Jönsson, för att fråga vilka konsekvenser åtgärderna kan få och varför de kommer just nu.   Reporter: Johan Cedersjö.  Ebbe Carlsson-affären som präglade valrörelsen 1988 Det finns en person vars namn i stort sett är synonymt med skandal. Han har avslöjats med fingrarna i många kletiga politiska syltburkar. Hans namn Ebbe Carlsson. 1988 hade Expressen släppt nyhetsbomben som i efterhand skulle få namnet Ebbe Carlsson-affären. Den genererade nyheter i månader och år framöver. I den sista delen av vår sommarserie om journalistik som påverkat val ska vi tillbaka till 1988. Det är valrörelse och redaktionerna tävlar om nya heta spår i affären som hade allt. Statsministermord, dupering på toppnivå, hemlig avlyssning och huvuden som rullade. Reporter: Tove Palén.

Ibland träffar man en trevlig kille på ett event som visar sig vara helt psycho... eller Bettina råkar ut för det i alla fall. Hör hela historien plus alla sjuka sms hon blir utsatt för.

I andra avsnittet av säsong 2 diskuterar antropologerna kroppen. Är kroppen en behållare, en säck eller något varje individ äger? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Han är 23 och går runt i flanellskjortor och uppblöta sneakers. En dag träffar han Thora, tio år äldre och framgångsrik inom kulturvärlden. Vad ska han göra för att få henne? Han jobbar på förskola, hon är mamma till ett av barnen på hans jobb. Dom träffas en snöig decemberdag. Han är osäker hon är cool. Vad krävs för att bevisa att han är mer än en ung kille som inte har någon koll? För ju mer han försöker bevisa, desto mer fel blir det...

Det är ett mirakel varenda gång ett barn blir till - inte bara för oss som försökt bli med barn länge. Det är väldigt mycket saker som ska stämma i kroppen och som måste klaffa för att det ska fungera, men vad vet vi egentligen om våra kroppar och var har vi fått lära oss det? 

I det här bonusavsnittet snackar vi med killarna bakom podden Styrkelabbet - Daniel Richter och Philip Wildenstam. Vi hookade upp i en studio på Söder i Stockholm och drack snutkaffe, käkade våra favoritbullar och intervjuade dem om såna saker som vi ofta får frågor om eller stöter på. Hur tänker de på sig själva som förebilder? Hur ser de på sina kroppar och hur de talar om dem? Hur får de ihop livspusslet och vad tycker de är jobbigt att få kritik för? Helt enkelt de snaskiga detaljerna du inte får missa. Plus några lyssnarfrågor. YOLO!

Tre män dömdes till fängelse för att ha sålt kvinnor i Stockholm. Men vilka var de? Kaliber har åkt till Rumänien för leta efter männen bakom en prostitutionshärva.

En man som köper hennes kropp visar sig vara pedofil. Hon gillrar en fälla tillsammans med polisen. Om sexköp, hallickar och en kvinna som bryter med de som sålt henne. Reportrar: Maria Ridderstedt och Christian Ströberg. Producent: Markus Alfredsson

Jessica har besökt flera events den senaste tiden, vilket har lett till en ny “Almenäsa”. I veckans avsnitt delar hon med sig av spaningen som handlar om samhällets syn på kvinnokroppen - någonting Lovisa också har åsikter om. Det blir också lyssnarfrågor, bland annat förklarar Jessica hur hon gör Almenäs-intervaller på en Crosstrainer. Lovisa berättar om sin senaste trendspaning på ett nyöppnat gym i Stockholm, där upplevelsen blev lite utöver det vanliga. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ett sånt där avsnitt utan manus, utan förutbestämt tema men med många intressanta och lärorika ämnen. Vi snackar om den sjuka sjukvården, om friska hjärnor i ett sjukt samhälle, om mammografi och "pappografi", om Jessicas "nya liv" och om att lyssna på kroppen. Och glöm inte: "Vi är friska i ett sjukt samhälle". Klippare: Viktor Åkerblom Musik: Douglas Gårdh See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I veckans avsnitt pratar Micke, Filip och Robin vem som egentligen är en dålig bög och vad man måste göra för att bli en. Mickepedia berättar allt man vill veta om Human Augmentation och vi ställer oss frågan vad detta kommer köra för den bögiska upplevelsen. Detta och mycket mer! Sharing is caring y’all! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Fd rockmusikern Christoffer Ekelund började jobba på ett krematorium i Malmö redan som 21-åring. Idag är det hans vardag att köra in döda människor i ugnar och mala benrester till aska. Reporter: Julia Lundberg

Varför vad den grekiske guden Priapus så hånad för sin stora penis och hur kommer det sig att kvinnliga skulpturer inte har något kön över huvudtaget? I Saker jag har hörts 21:a avsnitt klär vi av den avbildade kroppen! Varför ser folk ut som de gör i konsten?

Sjunde avsnittet om vridna testiklar, drama i SVT-huset och menstruation.

Kroppar som tafsas på på jobbet, på festivaler, i baren. Kroppar som ska "skyddas" av mobbar. Men också kroppar som ska döljas eller exploateras, kritiseras. Hur ska kvinnans kropp få vara i fred? Här hittar du vårt dialogforum från sändningenLyssna också på webbsändningen: eftersnack med publikenP1 Debatt med Alexandra Pascalidou på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm: Kvinnokroppen som slagfält. Deltagare i debattpanelenStina Wollter konstnär Aleksa Lundberg skådespelare, debattör och journalist  Ebba Witt-Brattström professor i litteraturvetenskap Birgitta Ohlsson riksdagsledamot, Liberalerna Victoria Kawesa  genusforskare, Feministiskt initiativ Iman Aldebe designer, pionjär inom hijabfashion Amelia Adamo  chefredaktör och tidningsmakare Clara Henry Youtube-stjärna och föreläsare Kristina Wicksell  föreläsare om jämställdhet Charles Randqvist läkare Sarah Delshad Muslimska feminister Lova Magnusson klubbarrangör

Titti Persson, senior redaktör på Mix förlag, hälsade på i studion på Alla hjärtans dag för att prata om Isaac Marions bok "Varma kroppar" med oss. Och i väntan på den svenska biopremiären pratade vi lite kring filmtrailern och kortromanen "The New Hunger" som Marion nyligen gav ut (en prequel till "Warm Bodies"). Dessutom tar vi upp en lyssnarfråga om zombiesmitta. I överlevnadstipset avhandlar Herman vapen och Jonny tipsar om S.G. Brownes rom-zom-com "Breathers". Av och med Jonny Berg och Herman Geijer Gäst: Titti Persson

Under striderna i staden Cizre i Turkiet infördes utegångsförbud. Svenska Helin får kontakt med en släkting mitt i konflikten. Vad ska hon göra med informationen om döda kroppar i kylskåp? Helin får ett samtal från sin mamma. Hon låter upprörd och stressad på rösten och ber Helin att göra något för nu har det gått två dagar sen utegångsförbudet utlystes i den kurddominerade staden Cizre i Turkiet. Deras släktingar bor där.Helin får höra att en död kvinna förvaras i hemmet. De vågar inte begrava henne, istället har de placerat den döda kroppen i ett tomt kylskåp. Runt kroppen har de lagt stora petflaskor fyllda med is för att förhindra liket från att ruttna.  All information som når Helin under utegångsförbudet kommer från henne släkting inifrån Cezri. Vad kan man egentligen lita på under en konflikt? Och vad kommer att rapporteras när oberoende media väl kommer till staden?

Regissören Anders Rune tröttnade på kroppsidealen han mötte i reklambranschen och bestämde sig för att göra en film om de glömda och gömda kroppshyddorna. Anders Runes film Aerobics A Love Story berättar om nätkärlek mellan två personer som normalt inte syns på bioduken. Där den ena parten dessutom har ett intellektuellt funktionshinder. Anders Rune kommer till Kinostudion för att berätta om varför han fick nog av reklamfilmsestetiken.Kay Pollak är tillbaka med filmen Så och på jorden, en fristående fortsättning på publiksuccén Så som i Himmelen. Fredrik Wadström återberättar hans slingriga karriärväg från Elvis! Elvis! via budgetkatastrofen Älska mig till de 1,4 miljoner biobesökare som kom och såg Michael Nyqvist som dirigent i Så som i Himmelen. Och så har Kinos programledare Roger Wilson besökt en TV-festival i Edinburgh där det internationella branschfolket har samlats för att diskutera Public service-kriser och möta förhoppningsfulla konceptpitchare. Hör manuslegenden Armando Iannucci, författare till serier som Veep och The Thick of It, driva med det plattformsbesatta TV-folket. Dessutom har vi mött 80-talsikonen Wim Wenders, han som gjorde Himmel över Berlin, som är aktuell med sin nya film Every thing will be fine ett drama om sorg, skuld och förlåtelse.  Programledare: Roger Wilson Producent: Nina Asarnoj

Vi tar en titt på nåt vi alla har gemensamt - den där gamla kroppen vi släpar omkring på. Man ska älska sin kropp, men hur gör man det egentligen när man knappt kan förstå hur den funkar? Och vad ska man göra dom där gångerna när man bara är irriterad på sin kropp? Dessutom avlägger vi visit på veckans plats, och introducerar ännu en livskamrat till söndagsmorgonens härligheter.Med Lisa Iverstam och David Oest

Här får du höra några av vår tids största tänkares tankar om vetenskap och samhället i stort. Ingen fråga är för stor eller svår för att avhandlas i programmet. Programledare är den prisvinnande journalisten och komikern Messiah Hallberg. Gilla Geniförklarats Facebook-grupp för all info. geni@messiahhallberg.sewww.geniforklarat.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Anna Jernberg Carlson och Pamela Andersson

Församlingen Mötesplatsen Örebros söndagspredikan från den 20/9-2015. Andreas Engström predikar utifrån 1 Kor 6:12-20. För mer info: motesplatsen.org