Podcasts about Rab

2025. június 02., hétfő 9-10 óra HEURÉKA-ÉLMÉNY: Élő szövet a fémvázon - na jó, nem, de majdnem! Hol tart most a humanoid robotok fejlesztése, és miért nem sci-fi kategória ez? Mennyire változtatta meg az ilyen irányú fejlesztéseket a generatív mesterséges intelligencia modellekben bekövetkezett gyors ütemű fejlődés? Egyáltalán, miért van szükség humanoid robotokra, és mire használjuk őket? Rab Árpád, jövőkutató. TŐZSDENYITÁS: Czibere Ákos, az Equilor Befektetési Zrt. elemzője MIHÁLOVITS GAZDA: Mezőgazdasági gépek forgalma 2023 második féléve óta erősen visszaesett a mezőgazdasági gépek forgalma Magyarországon. Az ágazat szereplői tudták ezt előre, ugyanakkor arra számítottak, hogy ha 2024-ben nem is, de idén meg fognak jelenni a gépbeszerzéseket támogató pályázati kiírások, Melyek a legfontosabb mezőgazdasági géptípusok, amelyekre minden gazdának szüksége van? Ezek mennyibe kerülnek átlagosan? Miből fizetik ezeket a gazdák? Mennyi időnként illik ezeket lecserélni? Mi van, ha nem korszerűsítenek? Most áll a mezőgép piac a hírek szerint. Miért? Harsányi Zsolt, a Mezőgazdasági Eszköz- és Gépforgalmazók Országos Szövetségének (MEGFOSZ) elnöke.

Over 40 years ago, Mountain Magazine published an article by Rosie Andrews called No Spare Rib. Filled with photos of strong women and asserting that women would eventually climb at the highest levels while explaining why they were behind in the 80s, it did two things: inspired some and ruffled the feathers of others.  Today, women like Brooke Raboutou, Katie Lamb, Babsi Zangerl and Janja Garnbret are proving Rosie right.  In this episode we go back to the 80s and discuss The Gunks, climbing Right Wall with Jill Lawrence, the other leading women of the era, and of course, we dig deep into No Spare Rib. We finish with Rosie setting the record straight on an old Supertopo thread.  Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing and The Tension Board 2.  Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.

Join the Marks as they sit down at the ExCeL in London at MCM London Comic Con to discuss the latest Star Wars news. We ask what's next for Star Wars, take a number of listeners questions and catch up with actress Karol Cristina da Silva, Rabé from The Phantom Menace at Star Wars Fan Fun Day 2025 on the 225th episode of Making Tracks. Don't forget, our return to the Holonet News Stage at Star Wars Celebration for Good Morning Tatooine x Making Tracks LIVE with special guest Kyriana Kratter will be arriving soon on Making Tracks and Fantha Tracks TV. Thanks to Claire Mills, Brian Herring, Eric Onkenhout, Anthony James Ward and Dave Tree for this weeks listeners questions. Remember to tune in to Good Morning Tatooine, LIVE Sunday evenings at 9.00pm UK, 4.00pm Eastern and 1.00pm Pacific on Facebook, YouTube, X, Instagram and Twitch and check out our Fantha Tracks Radio Friday Night Rotation every Friday at 7.00pm UK for new episodes of The Fantha From Down Under, Planet Leia, Desert Planet Discs, Start Your Engines, Collecting Tracks, Canon Fodder and special episodes of Making Tracks, and every Tuesday at 7.00pm UK time for your weekly episode of Making Tracks. https://www.youtube.com/@FanthaTracksTV/ https://links.fanthatracks.com/ https://link.chtbl.com/fanthatracksradio www.instagram.com/fanthatracks www.facebook.com/FanthaTracks www.twitter.com/FanthaTracks www.pinterest.co.uk/fanthatracks/ www.fanthatracks.tumblr.com/ www.tiktok.com/@fanthatracks www.twitch.tv/fanthatracks www.threads.net/@FanthaTracks

Děti z mateřské školy v Rabí na Klatovsku si svým bádáním vysloužily fotopast. Zapojily se totiž do projektu 3x30 dní pro mokřady a mapovaly výskyt různých živočichů. V pozorování přírody prý budou pokračovat, a dokonce už i ví, k čemu fotopast použijí.

Get BP Pro: https://www.breakingpoint.gg/?subscribe=trueThieves go back-to-back! The boys had 30 minutes to run a show. Thank you everyone for showing love to Rab, Trei, Don, and Ace this season for another fantastic fkn season of Dope Check

Louise Shepherd was and is a juggernaut for women's climbing, particularly in Australia, where she did for climbing what Lynn Hill did in the US - make it impossible to ignore that women are excellent at this. And this was before everybody got the news from everywhere immediately - so, yes, there needed to be a palpable example in all of the climbing hotspots. And there was. Jill Lawrence in the UK, Catherine Destivelle in France, Christine Gambert, though French, was often climbing in Germany, Lynn Hill in the US, and of course, Louise Shepherd in Australia.   Louise and I only had a short time to chat, so I came in researched and ready, and trying to fill some of the gaps that I hadn't been able to fill through my reading, and in turn, got some great stories from Louise about climbing with the other women we've been discussing.  Save Arapiles Climbing Petition: https://www.change.org/p/save-natimuk-stop-the-rock-climbing-ban-at-the-famous-mt-arapiles Save Arapiles Climbing Video:  https://www.youtube.com/watch?v=h_bYfeWq_Nw Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

Cliquez ici pour accéder gratuitement aux articles lus de Mediapart : https://m.audiomeans.fr/s/P-UmoTbNLs De nombreuses victimes de violences au sein d'établissements catholiques ont regardé le premier ministre interrogé par la commission d'enquête parlementaire. Beaucoup en sont sorties déçues, autant par l'attitude de l'élu du Béarn que par l'absence de réponses concrètes. Un article Clément Rab, publié le 15 mai 2025 sur Mediapart, lu par Christine Pâris. Distribué par Audiomeans. Visitez audiomeans.fr/politique-de-confidentialite pour plus d'informations.

Friday Bible Study (5/9/25) // 2 Kings 18: 13-37 // Visit our website: https://mbchicago.org Follow us to remain connected: Facebook:   / mbc.chicago   Instagram:   / mbc.chicago   TikTok:   / mbc.chicago   Podcasts: Listen on Apple, Spotify & others To support this ministry, you can donate via: Zelle to: info@mbchicago.org Website: https://mbchicago.org/give Venmo: https://venmo.com/mbchurch DAF Donations: https://every.org/mbc.chicago PayPal: https://paypal.com/donate/?hosted_but... 2 Kings 18: 13-37 (ESV)Sennacherib Attacks Judah13 In the fourteenth year of King Hezekiah, Sennacherib king of Assyria came up against all the fortified cities of Judah and took them. 14 And Hezekiah king of Judah sent to the king of Assyria at Lachish, saying, “I have done wrong; withdraw from me. Whatever you impose on me I will bear.” And the king of Assyria required of Hezekiah king of Judah three hundred talents[a] of silver and thirty talents of gold. 15 And Hezekiah gave him all the silver that was found in the house of the Lord and in the treasuries of the king's house. 16 At that time Hezekiah stripped the gold from the doors of the temple of the Lord and from the doorposts that Hezekiah king of Judah had overlaid and gave it to the king of Assyria. 17 And the king of Assyria sent the Tartan, the Rab-saris, and the Rabshakeh with a great army from Lachish to King Hezekiah at Jerusalem. And they went up and came to Jerusalem. When they arrived, they came and stood by the conduit of the upper pool, which is on the highway to the Washer's Field. 18 And when they called for the king, there came out to them Eliakim the son of Hilkiah, who was over the household, and Shebnah the secretary, and Joah the son of Asaph, the recorder.19 And the Rabshakeh said to them, “Say to Hezekiah, ‘Thus says the great king, the king of Assyria: On what do you rest this trust of yours? 20 Do you think that mere words are strategy and power for war? In whom do you now trust, that you have rebelled against me? 21 Behold, you are trusting now in Egypt, that broken reed of a staff, which will pierce the hand of any man who leans on it. Such is Pharaoh king of Egypt to all who trust in him. 22 But if you say to me, “We trust in the Lord our God,” is it not he whose high places and altars Hezekiah has removed, saying to Judah and to Jerusalem, “You shall worship before this altar in Jerusalem”? 23 Come now, make a wager with my master the king of Assyria: I will give you two thousand horses, if you are able on your part to set riders on them. 24 How then can you repulse a single captain among the least of my master's servants, when you trust in Egypt for chariots and for horsemen? 25 Moreover, is it without the Lord that I have come up against this place to destroy it? The Lord said to me, “Go up against this land and destroy it.”'”26 Then Eliakim the son of Hilkiah, and Shebnah, and Joah, said to the Rabshakeh, “Please speak to your servants in Aramaic, for we understand it. Do not speak to us in the language of Judah within the hearing of the people who are on the wall.” 27 But the Rabshakeh said to them, “Has my master sent me to speak these words to your master and to you, and not to the men sitting on the wall, who are doomed with you to eat their own dung and to drink their own urine?”28 Then the Rabshakeh stood and called out in a loud voice in the language of Judah: “Hear the word of the great king, the king of Assyria! 29 Thus says the king: ‘Do not let Hezekiah deceive you, for he will not be able to deliver you out of my[b] hand. 30 #mbchicago #2kings | #BibleStudy | #DanielBatarseh | #mbchicago | #mbcchicago | #Bible | #livechurch | #churchlive | #chicagochurch | #chicagochurches | #versebyverse | #church | #chicago | #sermon | #bibleexplained | #bibleproject | #bibleverse #versebyverse #oldtestament

Alison Osius is easily one of the most impactful people in climbing media. She helped to shape how so many climbers learned more about and engaged with the sport from the 80s into the 20s. She's a former editor at Climbing, Rock and Ice and Outside, the first woman president of the American Alpine Club, wrote Second Ascent: The Story of Hugh Herr and has received the AAC Literary Award.  She's a climbing legend.  In this episode we discuss how she discovered climbing through journalism, her first times meeting the other top women of the 80s, and some of the first big competitions. We also get Alison's side of the rivalry with Bobbi Bensman that we heard about last season, and of course, because she's a media legend, I ask her theorize about the answers to impossible to answer questions. We start the conversation talking about a big event that had just happened before we recorded.  Power Company Climbing Anniversary Sale!  Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.

Palabras de Torá del Rab. Gabriel D. Michanie en la comunidad Maguen Abraham, Buenos Aires, Argentina.

Palabras de Torá del Rab. Gabriel D. Michanie en la comunidad Maguen Abraham, Buenos Aires, Argentina.

Palabras de Torá del Rab. Gabriel D. Michanie en la comunidad Maguen Abraham, Buenos Aires, Argentina.

Palabras de Torá del Rab. Gabriel D. Michanie en la comunidad Maguen Abraham, Buenos Aires, Argentina.

Palabras de Torá del Rab. Gabriel D. Michanie en la comunidad Maguen Abraham, Buenos Aires, Argentina.

Miután a USS Raman egy gázóriás atmoszférájában reked, az Enterprise egy kísérleti szondával vizsgálja a bajba került hajót. A berendezést La Forge irányítja, aki a megfigyelt környezetről haptikus visszajelzéseket kap, a neurális összeköttetés azonban komoly veszélyeket is tartogat. Amikor Geordi az interface-en keresztül eltűntnek hitt anyjával is találkozik, a parancsnokhelyettes mentőakciót szeretne indítani, Picard azonban megtiltja, hogy La Forge újra alávesse magát a szonda irányításának. Aktuális adásunk témája ‘A hasonmás' című epizód, melyről Rab Árpád társaságában beszélgetünk. 0:00:44 - Rövid hírszekció • 0:00:44 | A jövőben élünk? Technológiák, amikről 30 évvel ezelőtt még álmodni sem mertünk. 0:15:43 - Kibeszélő: A hasonmás (TNG 7x03) • Mennnyire kell újszerűnek és meghökkentőnek lennie a Star Trekben bemutatott technológiáknak? • Elhiszi-e a néző, hogy Geordi-nak igaza lehet, és a Hera megmenthető? Mennyire átélhető Geordi története? • Parancsmegtagadás: mikor tartható indokoltnak egy történetmesélésben? 1:03:47 - Szinkronos érdekességek 1:15:57 - Összefoglalás, értékelés Műsorunk videós formában is fogyasztható: - https://youtu.be/WEqzDTIwm7w

Milyenek a hazai börtönkörülmények? Milyen szerep jut az emberi jogoknak a büntetés-végrehajtási intézetekben? Mi történik a családdal, ha bűnügybe keveredik egy gyermek? Ezekről kérdeztük Krámer Lilit és Gasteiger Nórát, a fogvatartottakat és családjaikat segítő szervezet, a FECSKE munkatársait.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Leitura Bíblica Do Dia: João 20:11-18 Plano De Leitura Anual: 2 Reis 7–9; João 1:1-28 Já fez seu devocional hoje? Aproveite e marque um amigo para fazer junto com você! Confira: Dois irmãos foram adotados por famílias diferentes, mas um teste de DNA possibilitou seu reencontro quase 20 anos depois. Quando Vicente leu a mensagem de Celso, ele pensou: “Quem é esse estranho?”. Celso perguntou o seu nome antes da adoção, e ele disse: “Túlio”. Assim, Celso teve certeza de que aquele era seu irmão. Ele foi reconhecido pelo nome! Veja como um nome é essencial na história da Páscoa. Maria Madalena foi até o túmulo de Cristo e chorou ao perceber que Seu corpo havia sumido. Jesus lhe perguntou: “Mulher, por que está chorando?” (JOÃO 20:15). No entanto, ela não o reconheceu até que Ele dissesse seu nome: “Maria!” (v.16). Ao ser chamada, ela “exclamou: ‘Rabôni!' (que, em aramaico, quer dizer ‘Mestre!')” (v.16). A reação dela expressa a alegria que os seguidores de Jesus sentem na manhã de Páscoa, reconhecendo que nosso Cristo ressurreto venceu a morte por nós e trata a cada um de nós como Seus filhos. Como Ele disse a Maria: “Eu vou subir para meu Pai e Pai de vocês, para meu Deus e Deus de vocês" (v.17). Os dois irmãos reunidos fizeram um pacto de se reaproximarem e aprofundarem seu relacionamento. Na Páscoa, louvamos a Jesus por levar Seu sacrifício ao patamar mais elevado do amor a todos os que Ele reconhece como Seus. Ele vive, por amor a mim e a você! Por: PATRICIA RAYBON

Die heutige Folge ist eine ganz Besondere: Unser erster Videopodcast ist online! Wenn ihr ihn sehen wollt, klickt einfach auf diesen Link:https://www.youtube.com/watch?v=X0rXJPU6cD0  Das heutige Thema ist "Kreuzwege und Judenfeindschaft", das wir anhand einiger Beispiele besprechen werden. Ein Kreuzweg ist eine Abfolge von 14 Stationen, die den Leidensweg Jesus von seiner Verurteilung durch Pontius Pilatus bis zu seiner Kreuzigung und Grablegung darstellen. Gläubige Menschen können diesen Weg dort betend und meditierend nachvollziehen. Mein Gesprächspartner zu dem Thema ist der Judaist Armin Lange von der Universität Wien.

Palabras de Torá del Rab. Gabriel D. Michanie en la comunidad Maguen Abraham, Buenos Aires, Argentina.

Palabras de Torá del Rab. Gabriel D. Michanie en la comunidad Maguen Abraham, Buenos Aires, Argentina.

Palabras de Torá del Rab. Gabriel D. Michanie en la comunidad Maguen Abraham, Buenos Aires, Argentina.

Palabras de Torá del Rab. Gabriel D. Michanie en la comunidad Maguen Abraham, Buenos Aires, Argentina.

AI, data, interoperability, communication, and transparency are key technologies and trends that will impact healthcare over the next five years. In this episode, Dr. Shafiq Rab, Executive Vice President and Chief Digital Information Officer for Tufts Medicine, and Suman Mishra, Chief Technology Officer of Healthcare for GS Lab GAVS, share their insights on the emerging trends and technologies that will impact healthcare over the next five years. They discuss the importance of AI, data, and interoperability in improving healthcare outcomes, as well as the need for strong governance and change management. Dr. Rab and Suman also delve into the challenges and opportunities of partnerships in the healthcare industry, and the importance of understanding patient needs and preferences to create a positive member experience. Tune in to learn how Tufts Medicine and GS Lab GAVS are collaborating to drive innovation and improve healthcare delivery! Resources: Connect with and follow Dr. Shafiq Rab on LinkedIn. Learn more about Tufts Medicine on their LinkedIn and website. Email Dr. Rab here and call him at +1 (609) 304-5342. Connect with and follow Suman Mishra on LinkedIn. Learn more about GS Lab GAVS on their LinkedIn and website. Email Suman directly here.

His name was Rab. He died in Bengal, the land of tigers, in 1941. On his way out the door, he said, “Faith is the bird that feels the light when the dawn is still dark.”When Rab was sixteen, he published a book of poetry under the pseudonym Bhānusiṃha, which means “Sun Lion.” Those poems were seized upon by literary authorities as “long-lost classics.”Where do you hurry with your basketthis late evening when the marketing is over?They all have come home with their burdens;The moon peeps from above the village trees.The echoes of the voices calling for the ferryrun across the dark water to the distant swampwhere wild ducks sleep.Where do you hurry with your basketwhen the marketing is over?Sleep has laid her fingersupon the eyes of the earth.The nests of the crows have become silent,and the murmurs of the bamboo leaves are silent.The labourers home from their fieldsspread their mats in the courtyards.Where do you hurry with your basketwhen the marketing is over?Rab wrote this in 1913,Free me from the bonds of your sweetness, my love!No more of this wine of kisses.This mist of heavy incense stifles my heart.Open the doors, make room for the morning light.I am lost in you, wrapped in the folds of your caresses.Free me from your spells, and give me back the manhoodto offer you my freed heart.Famous for his role as President Jed Bartlet, Martin Sheen spoke several months ago at a White House event celebrating the 25th Anniversary of the debut of “The West Wing” on television. He wrapped up his short speech by reciting a poem that Rab had written more than 100 years earlier.Where the mind is without fear and the head is held highWhere knowledge is freeWhere the world has not been broken up into fragmentsBy narrow domestic wallsWhere words come out from the depth of truthWhere tireless striving stretches its arms towards perfectionWhere the clear stream of reason has not lost its wayInto the dreary desert sand of dead habitWhere the mind is led forward by theeInto ever-widening thought and actionInto that heaven of freedom, my Father, let my country awake.Rab knew that you and I would be here today, and he left us a message.Who are you, reader,reading my poems a hundred years hence?I cannot send you one single flowerfrom this wealth of the spring,one single streak of gold from yonder clouds.Open your doors and look abroad.From your blossoming gardengather fragrant memories of the vanished flowersof a hundred years before.In the joy of your heart may you feelthe living joy that sang one spring morning,sending its glad voice across a hundred years.Rab – Rabindranath Tagore – was awarded the Nobel Prize in Literature in 1913.He was the first non-European ever to win a Nobel Prize.Roy H. WilliamsNOTE FROM INDY: Speaking of Martin Sheen, his name has recently been mentioned in association with the book, “When Rabbis Bless Congress: The Great American Story of Jewish Prayers on Capitol Hill.” Aroo.A timber-framed cottage was built in Frog Holt, England, in the year 1450. Today, 575 years later, that cottage provides an important case study for business owners who are scaling their...

Lynn Hill is THE legend, and quite possibly the most impactful climber of all time. I could make a case that Lynn's free ascent in a day of The Nose is the greatest climbing achievement of all time.  But Lynn and I aren't talking about Lynn. We're talking about the other women of the 80s: the women she climbed with, competed against and was inspired by. We also get into who is inspiring her now.  More from Lynn at her website.  Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.

It's Derby Week and Dr. Rab shares some wonderful horse vet stories! Plus, how to fix your allergies through your pet.  #kyderby #derby #rossbridgevet #petcare #tkr #darkside #TheDerby #TKRApp #TKRPodcast #podcast #DarksideOfThePooch #DrRab #TonyKurreRadio #TonyKurre Grab the free TKR app to ROCK Apple - https://apps.apple.com/us/app/tkr/id1463187328

Today I sit down with my good friend Amy Skinner - who, in the early 80s in Las Vegas, sort of stumbled into the scene that would eventually be called sport climbing. We discuss that movement, where she first encountered other female climbers, who her favorite female climbing partners have been, and more.  Like many of the women who have been mentioned in this series, Amy is still involved in the climbing community, but has also become a pillar in her greater community. A business owner, an advocate, a supporter, and a friend.  Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.

Meditación del Evangelio según San Juan 3, 1-8 por el biblista P. Norberto Padilla, misionero claretiano.Lunes 28/abr/2025, El que no nazca de nuevo no puede ver el reino de Dios.Canción: Déjame nacer de nuevo (2016), de Daniel Mendieta----------Lectura del santo evangelio según san Juan 3, 1-8Había un fariseo llamado Nicodemo, jefe judío. Éste fue a ver a Jesús de noche y le dijo: "Rabí, sabemos que has venido de parte de Dios, como maestro; porque nadie puede hacer los signos que tú haces si Dios no está con él." Jesús le contestó: "Te lo aseguro, el que no nazca de nuevo no puede ver el reino de Dios." Nicodemo le pregunta: "¿Cómo puede nacer un hombre, siendo viejo? ¿Acaso puede por segunda vez entrar en el vientre de su madre y nacer?" Jesús le contestó: "Te lo aseguro, el que no nazca del agua y del Espíritu, no puede entrar en el reino de Dios. Lo que nace de la carne es carne, lo que nace del Espíritu es espíritu. No te extrañes de que te haya dicho: "Hay que nacer de nuevo"; el viento sopla donde quiere y oyes su ruido, pero no sabes de dónde viene ni a dónde va. Así es todo el que ha nacido del Espíritu."Palabra del Señor... Gloria a ti, Señor Jesús#SoyClaretiano #Evangelio #MisionerosClaretianos #CMFAntillasIntro: Lámpara Es Tu Palabra, de Ain Karem

Muchos más recursos para tu vida de fe (Santo Rosario, Oración, etc.) en nuestra web https://sercreyente.com________________Lunes, 28 de abril de 2025 (2ª Semana de Pascua)Evangelio del día y reflexión... ¡Deja que la Palabra del Señor transforme tu vida! Texto íntegro del Evangelio y de la Reflexión en https://sercreyente.com/jueves-santo/[Juan 3, 1-8] Había un hombre del grupo de los fariseos llamado Nicodemo, jefe judío. Este fue a ver a Jesús de noche y le dijo: «Rabí, sabemos que has venido de parte de Dios, como maestro; porque nadie puede hacer los signos que tú haces si Dios no está con él». Jesús le contestó: «En verdad, en verdad te digo: el que no nazca de nuevo no puede ver el reino de Dios». Nicodemo le pregunta: «¿Cómo puede nacer un hombre siendo viejo? ¿Acaso puede por segunda vez entrar en el vientre de su madre y nacer?». Jesús le contestó: «En verdad, en verdad te digo: el que no nazca de agua y de Espíritu no puede entrar en el reino de Dios. Lo que nace de la carne es carne, lo que nace del Espíritu es espíritu. No te extrañes de que te haya dicho: “Tenéis que nacer de nuevo”; el viento sopla donde quiere y oyes su ruido, pero no sabes de dónde viene ni adónde va. Así es todo el que ha nacido del Espíritu».________________Descárgate la app de SerCreyente en https://sercreyente.com/app/¿Conoces nuestra Oración Online? Más información en: https://sercreyente.com/oracion¿Quieres recibir cada día el Evangelio en tu whatsapp? Alta en: www.sercreyente.com/whatsappTambién puedes hacer tu donativo en https://sercreyente.com/ayudanos/Contacto: info@sercreyente.com

Hustou zpětnou vazbu mi dal dnes Ondřej z Horský chata Rabštejn, když jsme tam dnes natáčeli jeden z dílů druhé řady Příběhů z gastra. Po reportu chodí hodně lidí, snaží se na nepřístupné místo dostat autem, dát si stejné jídlo, jaké viděli na Gastromapě, atd. My jsme každopádně na turné, Matty Vaněk se mi vrátil z Vancouveru a natáčíme hromadu videí a pořádů. Dozvíte se, proč zase já nakonec natáčím anketky v Brně, co všechno jsme kde stihli a viděli. Dali jsme si degustaci makronek a bohužel půlku nechali na apartmánu v Rožnově. A je tam toho mnohem víc! Ahoj z turné a díky za vaše poslechy.

In Part 3 of our series on female climbers of the 1980s, we wrap up the decade with difficulty reaching new heights. We see a smart pattern start to emerge at the top of the pack as women realize how to leverage their unique strengths, and in doing so, they prove themselves with resounding success at the most futuristic crag in the world - Buoux.  In this episode we discuss Christine Gambert, Catherine Destivelle, Lynn Hill, Isabelle Pattisiere, as well as many women who were involved in the business and culture of climbing.  Listen to the Audio Stories from The Pinnacle Club. Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.

In Part 2 of our series on women climbers of the 1980s, we focus on the middle of the decade, when difficulty soared.  We take a closer look at the 1984 International Ladies Meet hosted by The Pinnacle Club in North Wales, how it connects to the women who were at the forefront of sport climbing a year later, and how standards began to skyrocket. We wrap up in Australia where Nyrie Dodd is the first to finish an often tried project. In this episode we discuss Jill Lawrence, Gill Price, Catherine Destivelle, Christine Gambert, Lynn Hill, Isabelle Pattisiere, Luisa Iovane and more. Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.

Trei, Rab and Ace preview Pred's revenge match after being dropped by OpTic and more!

Only 20% of vet visits are with cats. But, on this Darkside we dedicate 100% to Tiger. Plus, we take Dr. Rab back to school.  #catcare #vet #darkside #pinkfloyd #tkr #DrRab #TKRPodcast #TKRApp #TonyKurreRadio #TonyKurre #Cats #Vets  Grab the free TKR app to ROCK Apple - https://apps.apple.com/us/app/tkr/id1463187328

The history of women in climbing, in it's written form, is woefully incomplete. In this, the first of a multi-part series, we attempt to correct some of these oversights by taking a look at not only the early 80s, but the years and accomplishments that laid the foundation for the women of the 80s.  In this episode, we discuss Bev Johnson, Sibylle Hechtel, Diana Hunter, Coral Bowman, Beth Bennett, Barbara Devine, Louise Shepherd, Catherine Destivelle, Jill Lawrence, Mari Gingery, Lynn Hill and more.  Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.

Aunque Cristo murió por todos, solo experimentan Su gracia los que creen. Como un banquete gratuito, todos están invitados, pero cada uno debe entrar (Lucas 14:16-24). Banda sonora: Drop the Tapes - Biblioteca de audio de YouTube Donaciones local: https://iglesiadeciudadreal.es/donaciones Web: http://iglesiadeciudadreal.es/ Podcast: http://www.ivoox.com/podcast-iglesia-. YouTube: https://www.youtube.com/channel/UCPq8l9Q7KcX7j6iOGDPP_zg x (antes Twitter): https://x.com/home?lang=es Instagram: https://www.instagram.com/ Facebook: https://www.facebook.com/IglesiaCristianaEvangelicaDeCiudadReal 06/06/2025 - PREDICACIÓN DE LA TARDE - SERIE:VARIADO Juan 3:1-16 - Reina-Valera 1960 Jesús y Nicodemo 3 Había un hombre de los fariseos que se llamaba Nicodemo, un principal entre los judíos. 2 Este vino a Jesús de noche, y le dijo: Rabí, sabemos que has venido de Dios como maestro; porque nadie puede hacer estas señales que tú haces, si no está Dios con él. 3 Respondió Jesús y le dijo: De cierto, de cierto te digo, que el que no naciere de nuevo, no puede ver el reino de Dios. 4 Nicodemo le dijo: ¿Cómo puede un hombre nacer siendo viejo? ¿Puede acaso entrar por segunda vez en el vientre de su madre, y nacer? 5 Respondió Jesús: De cierto, de cierto te digo, que el que no naciere de agua y del Espíritu, no puede entrar en el reino de Dios. 6 Lo que es nacido de la carne, carne es; y lo que es nacido del Espíritu,[a] espíritu es. 7 No te maravilles de que te dije: Os es necesario nacer de nuevo. 8 El viento[b] sopla de donde quiere, y oyes su sonido; mas ni sabes de dónde viene, ni a dónde va; así es todo aquel que es nacido del Espíritu. 9 Respondió Nicodemo y le dijo: ¿Cómo puede hacerse esto? 10 Respondió Jesús y le dijo: ¿Eres tú maestro de Israel, y no sabes esto? 11 De cierto, de cierto te digo, que lo que sabemos hablamos, y lo que hemos visto, testificamos; y no recibís nuestro testimonio. 12 Si os he dicho cosas terrenales, y no creéis, ¿cómo creeréis si os dijere las celestiales? 13 Nadie subió al cielo, sino el que descendió del cielo; el Hijo del Hombre, que está en el cielo. 14 Y como Moisés levantó la serpiente en el desierto, así es necesario que el Hijo del Hombre sea levantado, 15 para que todo aquel que en él cree, no se pierda, mas tenga vida eterna. De tal manera amó Dios al mundo 16 Porque de tal manera amó Dios al mundo, que ha dado a su Hijo unigénito, para que todo aquel que en él cree, no se pierda, mas tenga vida eterna.

Rab, Trei and Ace give their thoughts on Friday's matchups, new Falcons & Rokkr Rosters and more!

About Dr. Shafiq Rab:Dr. Shafiq Rab is the Executive Vice President and Chief Digital Information Officer for Tufts Medicine. He leads the organization's digital transformation efforts and leverages technology to improve patient care and operational efficiency.About Suman Mishra:Suman Mishra is the Chief Technology Officer of Healthcare for GS Lab GAVS. He has extensive experience in healthcare technology and is passionate about using technology to solve complex challenges and improve healthcare outcomes.Things You'll Learn:AI, data, interoperability, communication, and transparency are key technologies and trends that will impact healthcare over the next five years.Strong governance, change management, and digital workforce development are essential for successful technology implementation in healthcare.Partnerships are crucial for healthcare organizations to drive innovation and improve patient care.Understanding patient needs and preferences is essential for creating a positive member experience.Healthcare organizations face significant economic pressures and must leverage technology and automation to improve efficiency and reduce costs.Resources:Connect with and follow Dr. Shafiq Rab on LinkedIn.Learn more about Tufts Medicine on their LinkedIn and website.Email Dr. Rab here and call him at +1 (609) 304-5342.Connect with and follow Suman Mishra on LinkedIn.Learn more about GS Lab GAVS on their LinkedIn and website.Email Suman directly here.

We've got Aaron from ATG Acres and Rab from Seattle Chronic Seeds on the show to discuss Cloning and Seed Germination techniques in plugs and in aeroponics - and we explore Eazy Plugs! Grab Eazy Plugs https://clutchroots.com/collections/eazy-plug

Our main sponsor this season, Rab, is giving away three of their Ascendor Light Hoodies, mens or womens, any color in stock. To enter, go to https://www.patreon.com/secretstonersclub Learn more about Rab at https://rab.equipment/us/  

Au sommaire de Radio Foot Internationale – Jeudi 27 mars 2025 (16h10 TU & 21h10 TU) : - OL Féminines : l'aventure continue ! ; - Juventus, monument en péril ? ; - Salaires des joueurs de Ligue 1 dévoilés ! OL Féminines : l'aventure continue !• Après leur qualification face au Bayern Munich (4-1), les Lyonnaises se retrouvent désormais en demi-finale face à Arsenal.• Ont-elles les atouts cette saison pour aller au bout et récupérer le titre cédé au FC Barcelone l'an passé ?Matteo Cioffi, notre correspondant en Italie nous dira tout ! Juventus, monument en péril ?• Thiago Motta limogé pendant la trêve : quelles raisons derrière cette décision ?• Igor Tudor pour le remplacer : un choix judicieux ?• La vieille dame peut-elle retrouver son lustre ? Salaires des joueurs de Ligue 1 dévoilés !• Qui sont les mieux payés ?• Sont-ils trop élevés… et ailleurs ? Pour en débattre, autour d'Annie Gasnier, nos consultants du jour : Philippe Doucet, Bruno Constant et Éric Rabésandratana.Édition : David Fintzel — TCR : Matthieu Degueldre.

Au sommaire de Radio Foot Internationale – Jeudi 27 mars 2025 (16h10 TU & 21h10 TU) : - OL Féminines : l'aventure continue ! ; - Juventus, monument en péril ? ; - Salaires des joueurs de Ligue 1 dévoilés ! OL Féminines : l'aventure continue !• Après leur qualification face au Bayern Munich (4-1), les Lyonnaises se retrouvent désormais en demi-finale face à Arsenal.• Ont-elles les atouts cette saison pour aller au bout et récupérer le titre cédé au FC Barcelone l'an passé ?Matteo Cioffi, notre correspondant en Italie nous dira tout ! Juventus, monument en péril ?• Thiago Motta limogé pendant la trêve : quelles raisons derrière cette décision ?• Igor Tudor pour le remplacer : un choix judicieux ?• La vieille dame peut-elle retrouver son lustre ? Salaires des joueurs de Ligue 1 dévoilés !• Qui sont les mieux payés ?• Sont-ils trop élevés… et ailleurs ? Pour en débattre, autour d'Annie Gasnier, nos consultants du jour : Philippe Doucet, Bruno Constant et Éric Rabésandratana.Édition : David Fintzel — TCR : Matthieu Degueldre.

OpTic drop Kenny and pick up Skyz. Rab and Trei are joined by Lionman to talk about the shocking move and what new OpTic looks like for Major 2 and the rest of the season.

Rab and Trei are live from Dallas ahead of Major 2 to talk matches!

Because this season is focused on the 1980's, and we are talking about the two best free soloists of their generations, Peter Croft and John Bachar,  there is a Venn Diagram that puts today's guest squarely in the center: Jeff Smoot.  In Jeff's book Hangdog Days: Conflict, Change and the Race for 5.14, he tells the tale of the beginnings of sport climbing in the U.S. -  of Alan Watts and Todd Skinner - tales that John Bachar often plays the antagonist for. His most recent book, All and Nothing: Inside Free Soloing, takes a look at, among others, Bachar and Croft.  And Jeff was there for much of it. As I've been doing research, his name has come up over and over again as the author of key articles. I had to talk to him. No brainer.  Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. Enter to win a Ladies Weekend Out Scholarship from Rab! ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. This episode is supported by our research partner, NOLS: The National Outdoor Leadership School. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.

Does Alex Honnold need an introduction? No, of course he doesn't. But he was particularly suited for this conversation about Bachar and Croft for several reasons: #1, Alex is a student of history. He cares about this stuff. If you haven't listened to his Climbing Gold podcast, you should. I highly recommend the Dope Lake series - it's a 5 part series about the 1976 plane crash in the Yosemite high country - a plane that was carrying 4 million dollars worth of marijuana. Go listen. #2, he's the obvious torch bearer for what these guys did - the soloing, yes, but also the pushing of Valley standards and the furthering of the conversation. And #3, because as much as I want these stories to be larger than life, I also wanted them to be rooted in a realistic look at what we can learn. And if there's anyone who can just be logical, it's Alex Honnold.  In this episode we get into an interesting progression that Alex didn't even realize he was part of, meeting your heroes, mythologizing, big link ups, soloing, and what John Bachar and Peter Croft mean for climbing and for Alex personally. Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. Enter to win a Ladies Weekend Out Scholarship from Rab! ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. This episode is supported by our research partner, NOLS: The National Outdoor Leadership School. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing. Cover photo of Alex by Christopher Michel

Join The Struggle's Patreon community to get 100+ hours of Bonus Episodes, Pro Clinics, Uncut Videos, and Submit Questions for Future Guests. FREE TRIAL available!  https://www.patreon.com/thestruggleclimbingshow - Elite climber, coach, and physio Stian Christophersen explores: Learning how to handle pain better The mental and social side of injury The importance of the mind-body connection as it pertains to injury recovery Why some pro climbers remain more injury free than others The benefit (and example) of having a standardized warm-up How to safely train full crimp How to improve performance and reduce injury risk on boards What to do after a pulley injury  Ice or heat? Rest or loading? How to treat an acute injury  Blood Flow Restriction (BFR) for injury recovery and performance  Massage: placebo or proven? The future of climbing science - BIG THANKS TO THE AMAZING SPONSORS OF THE STRUGGLE WHO LOVE ROCK CLIMBING AS MUCH AS YOU DO: SCARPA: Whether you're a climber, trail runner, skier, or hiker, SCARPA offers an array of adventure footwear for the adventure seeker in you. with a commitment to sustainability. Shop the whole collection at SCARPA.com. SCARPA, No Place Too Far. 5-Year Training and Performance Journal: The most important climbing tool I use! Takes just a few minutes each day, and yields amazing insights year after year. If you're psyched on training and performance, this is the journal for you. Log, reflect, send.  Rab Equipment: For more than 40 years, Rab have been crafting rugged, high-performance clothing and equipment that give you absolute protection, comfort and freedom in the mountains. Nothing fancy or over-engineered – just honest, hard-working gear you'd rather repair than replace. Learn more at Rab.equipment.  Rúngne Club: Turn your passion into rewards, join the Rúngne community & start earning!   And check out ALL the show's awesome sponsors and exclusive deals at thestruggleclimbingshow.com/deals   Grab Stian's book, The Climbing Bible: Managing Injuries - Shoutout to Matt Waltereese for being a Victory Whip supporter on Patreon! So mega. - Follow along on Instagram @thestruggleclimbingshow and YouTube /@thestruggleclimbingshow - The Struggle is carbon-neutral in partnership with The Honnold Foundation, whose mission is to promote solar energy for a more equitable world. - This show is produced and hosted by Ryan Devlin, and edited by Glen Walker. The Struggle is a proud member of the Plug Tone Audio Collective, a diverse group of the best, most impactful podcasts in the outdoor industry. - The struggle makes us stronger! I hope your training and climbing are going great.  - And now here are some buzzwords to help the almighty algorithm get this show in front of people who love to climb: rock climbing, rock climber, climbing, climber, bouldering, sport climbing, gym climbing, how to rock climb, donuts are amazing. Okay, whew, that's done. But hey, if you're a human that's actually reading this, and if you love this show (and love to climb) would you think about sharing this episode with a climber friend of yours? And shout it out on your socials? I'll send you a sticker for doing it. Just shoot me a message on IG – thanks so much! 

Financial institutions face unprecedented challenges in product innovation and customer communication. From managing complex compliance requirements to optimizing offer management across multiple channels, banks struggle with outdated systems that hinder their ability to compete effectively. Today, we're joined on the Banking Transformed podcast by Rab Govil, CEO and founder of Naehas, whose platform transforms how banks create, manage, and execute financial products and offers. Rab shares practical insights on how banks can reduce time-to-market for new products, ensure consistent messaging across channels, and maintain regulatory compliance without sacrificing innovation. Whether you're struggling with disclosure management, seeking to improve offer personalization, or modernizing your product pricing strategy, this conversation provides actionable solutions for banking's most pressing operational challenges. This episode of Banking Transformed is sponsored by Naehas Naehas accelerates value for financial institutions by leveraging deep expertise to strengthen how products, pricing, and compliance are structured, governed, and executed. Our platform enables institutions to align regulatory oversight, offer execution, and hyper-personalized engagement within a single, scalable framework. By integrating automation, structured governance, and data-driven decision-making, Naehas empowers financial institutions to focus on trust, operational transparency, and sustained growth. Visit: https://www.naehas.com/?utm_source=Banking+Transformed&utm_medium=podcast&utm_campaign=FB

It was 1986, over halfway through a decade that had brought turbulent change to climbing, and it was clear to John Bachar that even in Yosemite - hallowed ground as far as he was concerned - ethics were shifting. Sure, people still traveled here to do the big walls and to climb some of the classics, but the world knew that Yosemite and the once mighty best climbers in the world who called Camp 4 home, were now WAY behind. But John Bachar had an idea of how he could get this train back on track. It wasn't the first time he'd had to do this, and he knew exactly who he'd ask for help. This is the story of the John and the Bachar-Yerian, Peter Croft and the University Wall, and the first one day link-up ascent of El Cap and Half Dome. Check out our website for related episodes, resources and more! Join the Secret Stoners Club for FREE and get bonus episodes. Enter to win a Ladies Weekend Out Scholarship from Rab! ---------------------------------- Season Two is generously supported by Rab.  This episode is supported by Tension Climbing. Use code WRITTEN15 at checkout. This episode is supported by our research partner, NOLS: The National Outdoor Leadership School. Written in Stone is co-created with Power Company Climbing.