Podcasts about george whitman

When George Whitman, in 1951, established a bookstore he wanted it to be more than a literary sanctuary for book lovers. He turned it into a sanctuary for writers seeking inspiration.The bookshop — as any devotee of books or, really, any of my listeners would have guessed — is the legendary Shakespeare & Company in the heart of Paris. Whitman welcomed all writers who needed a place to stay as his own personal guests at the bookstore — and to accommodate them, he had rooms and beds and made space available, entirely free. This philosophy is best summarised by a sign painted above an inner door that reads, “Be kind to strangers lest they be angels in disguise”.In exchange for staying there for free, these indigent writers — Whitman called them tumbleweeds — were asked only to read one book every day, and help stack books and carry out other chores in the shop. Oh, and they had to write something autobiographical about themselves for Whitman's archives. Today, Shakespeare & Company is said to have played host and refuge to an estimated 40,000 tumbleweeds since 1951.One such tumbleweed that blew through Shakespeare & Company was my guest today, Jeremy Mercer — author of a delightful book, Books, Baguettes & Bedbugs. The book has another — and in my opinion better — title, Time Was Soft There.Towards the end of 1999, Jeremy had to abandon his life — and his job as a crime reporter in Ottawa, Canada — following a death threat. You'll find out why in this podcast. He sought refuge in Paris. Before long, Jeremy was broke and without a place to stay, ended up living in Shakespeare and Company, as another tumbleweed.During his time there, Jeremy met a vibrant cast of characters — including George Whitman and fellow tumbleweeds — all of whom made the bookstore their home. Jeremy's daily life became inseparable from the bookstore's activities, and its rich history and its literary heritage.Again, most of my listeners would already know that Shakespeare & Company — first started by Sylvia Beach was frequented by Ernest Hemingway, Scott Fitzgerald, James Joyce, and other literary giants. In fact, Sylvia Beach first published James Joyce's Ulysses, when no one else would. In Whitman's time, Shakespeare & Company served as a base for many of the writers of the Beat Generation, such as Allen Ginsberg, Gregory Corso, and William S. Burroughs.Jeremy's book gives us a sense of the bohemian world of artists and writers in Paris as it celebrates the charm of independent bookstores. Above all, Jeremy brings us close to George Whitman, the legend.ABOUT JEREMY MERCERJeremy Mercer is a Canadian writer and translator who lives in the Luberon in France. He has written four works of non-fiction that have been published in more than a dozen languages. After translating the English edition of L'Abolition by former French Minister of Justice Robert Badinter, he began specialising in art and photography translation. His writing has won or been nominated for numerous literary and journalism prizes. He also serves as president of AS Dauphin, his local football club.Buy Books, Baguettes & Bedbugs here: https://amzn.to/3CwWC8CWHAT'S THAT WORD?!Co-host Pranati "Pea" Madhav joins Ramjee Chandran in "What's That Word?!",  where they discuss the meaning and origins of "left bank" and "right bank".WANT TO BE ON THE SHOW?Reach us by mail: theliterarycity@explocity.com or simply, tlc@explocity.com.Or here: https://www.facebook.com/groups/theliterarycityOr here:  https://www.instagram.com/explocityblr/

Andra klistrade etiketter, själv var han poet och dikten ett teleskop i den amerikanska natten. Ulf Peter Hallberg minns Lawrence Ferlinghetti, beatsymbolen som inte ville kallas beat. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Lawrence Ferlinghetti. Namnet har klang av cirkusartist, förmodligen lindansare. Någon som varje kväll högst uppe i cirkuskupolen sätter den ena foten framför den andra och får det riskfyllt livsfarliga att verka enkelt. Vardagsmat! Namnet Ferlinghetti klangen slår blå dunster i ögonen på oss. Hans poesi handlar om vardagen och hans ansats får gator, städer, stämningar och vardagssituationer att verka självklara. Dikterna är sprungna ur en epok när man trodde på drömmar och på inlevelse. Det äkta! Man kämpade mot kriget, samhället, normaliteten, den kapitalistiska bluffen, ja, mot all styrning. Man ville inte ge sig. Man ville genomskåda allt. Beatgenerationen inledde hippie-eran, utlevelsens epok i Vietnamkrigets skugga. Ferlinghettis kompis Jack Kerouac skrev romanen På drift så tidigt som 1955. Skrivandet var beat, rytm, poetisk prosa, drömmen om att förstå tillvaron. Kerouac och Ferlinghetti träffades i San Francisco, där den senare 1953 hade börjat bygga sitt livsverk, bokhandeln och förlaget City Lights Books. Hans bakgrund var brokig och han trevade sig fram genom tillvaron som poet. Lawrence Ferlinghetti föddes i New York 1919 som femte barnet till en ensamstående mor som led av psykiska problem. När han var i treårsåldern lades hon in och Ferlinghetti följa med sin faster Emelie till Frankrike. Han kom tillbaks efter några år med ett annat skönt språk i kroppen, la langue française, och Frankrike skulle för alltid vara hans andra hemland. Han var med vid den amerikanska flottans landstigning i Normandie den 6 juni 1944 och deltog i befriandet av Paris undan den nazistiska förbannelsen. 1947 är han tillbaka i Paris, bor till 1951 i två små rum i källaren på 89 rue Vaugirard, skriver på en doktorsavhandling på Sorbonne, går omkring på gatorna, sitter och skriver på kaféerna. Blir vän för livet med George Whitman, han med bokhandeln Shakespeare & Co, beatpoeternas främsta tillhåll. Paris är löftet som ska infrias och hans dikter är som staden själv, de existerar som möjligheter till något annat, vänskap eller generositet kanske. Som lindansare har han hela tiden svajat på linan, lite på avstånd, betraktande från ovan men inte von oben. Medkänslan är självlärd. Utanförskapet och självständigheten befästes tidigt. När han som barn återvände från Frankrike placerades han i en rätt fin fosterfamilj i Bronxville, Upstate New York. När han var sex år kom några främlingar förbi, det visade sig vara hans biologiska mor och två av hans bröder. De frågade vem han ville vara med familjen därinne som tagit hand om honom eller med dem, hans mor och hans bröder? Tiden stod stilla för Little Boy, som han kallar sig i den biografiska romanen med samma namn. En lång tystnad. Ferlinghetti skruvade på sig, sex år gammal. Stay here, muttrade han till slut, han ville bli kvar och la så grunden till ett självständigt liv. Nästa fosterfamilj var fattigare. Han bar ut tidningar från fem på morgonen innan han gick till skolan och började skriva om allt han såg, dag och natt, han kände sig som Huckleberry Finn. Ferlinghetti fortsatte att stå på egna ben, han ville absolut inte kallas beatpoet. Andra klistrar etiketter; han är poet, dikten ett teleskop i den amerikanska natten. Han arbetar på sin frihet. Hans verk ställer framför allt en fråga till oss: Vad har hänt med våra drömmar? Beatgenerationens förlorade drömmar avtecknade sig mot den amerikanska mardrömmen: the Neat, the Order, det prydliga, ordningen, det sterila. Poeterna, romanförfattarna och livsnjutarna var rebeller mot den stora ordningen. Det gick åt helvete för nästan alla. Ferlinghetti blev en av de få överlevarna, kanske för att han tog hand om sina egna barn. Det är så man lär sig nåt av livet. Big Boy hade inte glömt Little Boy. Beatpoeterna hade många fel, men de ljög inte om sina fel. Och Ferlinghetti gav sig själv ett uppdrag. Inte att förklara, utan att uppenbara. Han skriver: Världen är en underbar plats                                     att vara född på om du bortser från att lyckan                                          inte alltid är                                                          särskilt trevlig om du inte har något emot att helvetet öppnar sig                                                              då och då      precis när allt är som bäst                                               för inte ens i himlen                        sjunger de                                     hela tiden Hans mest kända diktsamling lär ha sålts i en miljon exemplar A Coney Island of the Mind som fick bli Själens cirkus när den gavs ut på Bo Cavefors förlag i översättning av Thomas Kjellgren lyssna här! Ständigt utsatt för det absurda                                           och döden när han uppträder                             ovanför publikens                                                huvud klättrar poeten likt                          akrobaten på rim                               till den finaste tråden i sin egen skapelse och balanserar på ögonbryn                                      ovanför ett hav av ansikten            stegar sin väg                              till dagens andra sida Vår poet, Ferlinghetti, står på sina lilla avsats i cirkustältets kupol, spanande uppåt, han ska strax ta steget ut på linan Vi ser honom i skarp relief mot himlens hela oändlighet. Cirkusdirektören äskar tystnad. Där, precis under taket, säger Ferlinghetti: I den jordiska natten återvänder världens oresonliga tystnad. Det säger han däruppe från sin lina. Vill han skrämma oss? Natten är ett slags barbarisk sfinx, deklamerar han. Inga svar där inte! Vad snackar han om? Han som överlevde alla och såg så mycket; han borde han väl veta vad som är det viktiga? Plötsligt inser vi: Inte ens en poet kan förklara existensen. Kanske är undret, för den som har lyckan att bli riktigt gammal, ja, mer än hundra år, att förstå hur lite vi vet och se det som en möjlighet. Där börjar det stora äventyret. Sökandet efter kunskap, förståelse. Hans resedagböcker 1960-2010 Writing Across the Landskape befäster insikten: Poeten äter Prousts madeleinekakor och sköljer munnen med sång. I en tom rymd. Ordet dröm är precis som hos Kerouac besvärjelse. Målet är kärlek, inlevelse, extas. Ferlinghetti säger: Drömmen är att försöka förstå. Vi är alla här under de drömmande träden, ansikte mot ansikte med oss själva. Hans sista ord från linan däruppe är: Min kompis Allen Ginsberg sa: Det viktiga när man ska dö är att fokusera, att man koncentrerar sig på det. Detsamma gäller livet. Döda inte alla drömmar! Ulf Peter Hallberg, författare och översättare

Featuring: the beauty and mysticism of Paris, witnessing the fire at Notre Dame, what Sylvia Beach and Adrienne Monnier did for France and publishing, the illustrious writers who've been associated with the shop, Sylvia's father George Whitman, taking in strangers and the tumbleweed tradition, the man who stayed seven years in the rare books room, buying book collections across Paris, finding an unpublished novel by Gregory Corso stuffed behind the loo, wonderful reading recommendations and a poem in the morning like a shot of espresso. Sylvia Whitman started running the iconic Parisian bookshop Shakespeare and Company in 2004 when she was 23 years old and now co-manages it with her partner David Delannet. She took up the reins from her father, George Whitman, who founded the bookshop in 1951. Sylvia breathed freshness, energy and new life into the shop while also continuing its most loved traditions such as having writers, called tumbleweeds sleeping amongst the shelves. She's had many creative ventures over the years – she's launched a festival, opened a café, grown the bookshop and created a contest for unpublished novellas – but the beating heart of everything is, of course, the beautiful bookshop itself. Since it first opened it has been a haven for everyone who's walked through its doors. There's been many descriptions of it over the years: Henry Miller called it ‘a wonderland of books', James Baldwin described it as ‘The old curiosity shop' and Anaïs Nin wrote it was ‘a house of gentle warmth, with walls of books and tea ceremonies'.

You might know the Shakespeare and Company bookshop from popular films like Midnight in Paris or Before Sunset. You might know it from your last visit to Paris... You might have even bought a book here. But what really goes on at the iconic and mysterious Shakespeare and Company? Is it true that they let writers sleep here for free? (Yes) Is it true they're removing the roof and renovating its insides? (Well, yes and no). And can you get a copy of my new memoir there? (Amazingly, yes!) Together with Events Manager Adam Biles, I sat down inside the upstairs reading library, which features George Whitman's private collection. Adam has lived in Paris for 15 years and worked at the book store for over three years, and we chatted books, Tumbleweeds, and lockdown.  Here's the chat, and below are some important names and links we mentioned in the show.  Naomi Klein is a Canadian author, social activist, and filmmaker known for her political analyses and criticism of corporate globalization and of capitalism.  John Peter Berger was an English art critic, novelist, painter and poet.  Rachel Cusk is a Canadian-born novelist and writer who lives and works in England. George Saunders is an American writer of short stories, essays, novellas, children's books, and novels.  Valeria Luiselli is a Mexican author living in the United States.  Louis Sebastian Theroux is a British-American documentary filmmaker, journalist, broadcaster, and author.  Buy the Notre Dame Poetry book Adam mentioned here for €6 https://shakespeareandcompany.com/d/9791096101016/poems-for-notre-dame Grab my book Paris On Air €20  https://shakespeareandcompany.com/d/9781098301996/paris-on-air And visit their website here: https://shakespeareandcompany.com/ Lastly, if you're enjoying The Earful Tower, become a member here and catch my upcoming walks from around the Eiffel Tower: https://www.patreon.com/theearfultower

Den Parisbaserade engelska bokhandeln Shakespeare and Company lockar läsande och skrivande pilgrimer från världen över. Anna Thulin reflekterar över vad som gör den så speciell. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Var är ärtsoppan? George Whitman stormar in i sin lägenhet ovanför butiken, högröd om kinderna. Han är 91 år och ägare till den engelska bokhandeln Shakespeare and Company i Paris. Från fönstret syns Notre-Dames gotiska spiror. Körsbärsträden står i full blom. Dess söta doft och värmen är tryckande men själv är jag alldeles kall. Ärtsoppan, var den är? Jo, den har jag nyss skopat ur en gryta som stått framme i trettiogradig värme i närmare en vecka. En gryta med ett grönvitt månlandskap av mögel inuti och en flugkoloni som hovrar ovanför. Mögel! utropar George. Mögel är proteiner. När han ser diskmedlet som jag köpt håller han upp ett darrande finger, som för att besvärja sig från häxkonster. Har du gått på sådan kapitalism? Släng genast, det smutsar ned porslinet. När man talar om Shakespeare and Company måste man tala om George Whitman, som drev och ägde bokhandeln fram till 2006. Butiken är berömd och lockar besökare från hela världen, men vad gör den så speciell? Kanske för att den vidgar vår syn om vad en bokhandel kan vara. Innan George Whitman öppnade sin butik 1951, fanns det en annan bokhandel med samma namn i Paris. På 1920-talet låg Shakespeare and Company på rue de lOdéon. Butiken drevs av amerikanskan Sylvia Beach, och lockade till sig aspirerande och lovande författare som Ernest Hemingway, Djuna Barnes och James Joyce. Bokhandelsägaren var omtyckt. Sylvia Beach hade ett livligt ansikte och bruna ögon, och hon älskade skämt och skvaller. Ingen jag kände var trevligare mot mig, skrev Hemingway i sin roman En fest för livet. Ibland kan en bokhandel vara en cocktailfest. Ibland kan en bokhandel också vara en oas för yttrandefriheten. James Joyce hade publicerat utdrag ur sin roman Ulysses i USA och England, men boken ansågs vara så obscen att ingen ville eller vågade ge ut den. Ingen utom Sylvia Beach. Hon såg till att boken trycktes och att den smugglades in i USA och Storbritannien. 1941, under nazisternas ockupation av Paris, tvingades bokhandeln stänga efter att Sylvia Beach vägrat att sälja en bok till en tysk officer. Liksom många andra kulturarbetare och motståndare till regimen placerades hon i ett interneringsläger. Efter ett halvår släpptes hon fri, men hon öppnade aldrig butiken igen. Ibland kan en bokhandel vara en plats där man säger nej. Tio år senare öppnade George Whitman en ny bokhandel på vänstra stranden, på rue de la Bûcherie, och efter ett tag döptes den om till Shakespeare and Company för att hedra sin företrädare. Också den butiken blev en samlingsplats för författare, debattörer och studenter under 68-rörelsen. George Whitman var inte bara känd för att svära åt diskmedel och andra kapitalistiska påfund. Det hände att han satte eld på håret istället för att ödsla pengar på en frisör. När den tidigare amerikanska presidenten Bill Clinton gästade bokhandeln hälsade George honom välkommen klädd i sin vanliga outfit nämligen en pyjamas. Excentriker, visst. Men framför allt var George Whitman en idealist. Han lät besökare sova i bokhandeln gratis, i utbyte mot att de läste en bok om dagen, hjälpte till två timmar i butiken och skrev en sidas biografi om sig själva. Omkring trettio tusen tumbleweeds, som han kallade oss, har sovit i butiken genom åren. Tumbleweeds efter de torra, rotlösa ökenbuskar som följer vindens nycker. Det var främst rotlösa amerikaner och engelsmän som landade i Paris under efterkrigstiden. Den bohemiska butiken låg i linje med tiden, men Shakespeare and Company var samtidigt en nagel i ögat på franska myndigheter, troligen för att den var svår att kontrollera. Ibland kan en bokhandel vara ett tak över huvudet. Ibland är den också en scen för politiska dramer. I en nypublicerad bok om Shakespeare and Company återges ett brev där George berättar att butiken uppvaktades av amerikanska agenter under kalla kriget. USA ska ha fört en hemlig kampanj för att stötta amerikansk kultur i europeiska storstäder, ett kulturellt kalla kriget, för att uppmuntra kapitalistiska ideal och skapa ett motstånd till ryssvänlig marxism. Det hade de inte mycket för, George var en fri ande, men också kommunist. Det är tolv år sedan jag sov och arbetade i bokhandeln, och fick en kyss bakom bokhyllorna på andra våningen. När jag nu återvänder till Paris är det för en annan kärlek. Han heter M och har flytt kriget i Syrien. En dag berättade han om ett bibliotek i sin forna hemstad. Det var en berättelse som skulle förändra min bild både av en bokhandel som Shakespeare and Company och av litteratur i stort varför jag återger den här: Det var under våren 2012 som den syriska regimens raketer regnade över M:s hemstad. Människor flydde i tusental och lämnade sina hem. En av de som flydde var M:s granne, en författare, vars hem träffats av missiler. När M gick in i huset fann han resterna av författarens privata bibliotek. Han såg ett rum som var svart av aska. Han såg bokhyllor som vält och böcker som blivit fuktiga av regnet som kom in från raserade väggar. Det förstörda biblioteket gjorde honom sorgsen. Särskilt som det påminde om ett samtal M haft med sin flickvän, innan de separerades av kriget. Vad gör det för nytta att studera litteratur? hade han frågat henne en gång när de var osams. Varpå hon svarat att eftersom regimen utövade en omfattande censur så var själva läsandet en protest. Att sprida berättelser ett motstånd. Ingen annan skulle bemöda sig med att minnas deras historia. Under de kommande åren, när M ibland åt gräs och plockade blad från träden för att överleva, hämtade han böcker från det sönderbrända biblioteket. Näst efter hungern och bombplanen var nämligen tristessen värst. Ibland kan en bokhandel, eller ett rum med böcker, vara första hjälpen för en människa i nöd. Jag och M möts i Paris. Jag säger att jag vill visa honom en plats som betytt mycket för mig och tar honom till bokhandeln. Vi går dit flera gånger. Rotlösa och utan hem, om än på olika vis, känner vi ett behov av vissa platser för att skapa en kontinuitet. Idag är det Georges dotter Sylvia Whitman som driver Shakespeare and Company hon är döpt efter Sylvia Beach som drev den ursprungliga butiken. De sista åren i Georges liv förde han och dottern ett lågintensivt krig. Sylvia installerade en kassaapparat, George bröt sig in om natten och stal den. Sylvia renoverade den äventyrligt vingliga trappan till andra våningen, George delade ut hammare till besökare för att slå sönder den. Om George hade känt till videokameran som Sylvia installerat för att minska stölder, eller att bokhandeln numera finns på Facebook och Instagram, skulle han nog vända sig i sin grav där han vilar på Père Lachaise-kyrkogården. Men han skulle nog uppskatta det nya rummet för barnböcker och kaféet intill butiken, som han drömde om i flera år. M log när han såg följande ord målade på andra våningen: Be not inhospitable to strangers, lest them be angels in disguise. Lite slarvigt översatt: Var inte ogästvänlig mot främlingar, för de kan vara förklädda änglar. Ibland kan en bokhandel vara just det, varken mer eller mindre en plats som säger välkommen. Shakespeare and Company är förvisso en kommersiell bokhandel som måste visa balanserade omkostnader och prydliga bokslut. Liksom andra närbokhandlar kämpar den med konkurrensen från nätbutikerna. Men att Shakespeare and Company har överlevt i decennier är nog för att den alltid varit mer än en bokhandel. En cocktailfest, ett tak över huvudet, en räddare i nöden. Ett utrymme där motståndet i litteraturen får ta plats, liksom kyssar och mögliga ärtsoppor. Anna Thulin Litteraturtips Shakespeare and Company; Sylvia Beach. Svensk översättning av Erik Andersson, Ellerströms förlag (2008). Shakespeare and Company, Paris: A History of the Rag and Bone Shop of the Heart; redaktör Krista Halverson (2017). Ulysses; James Joyce. Svensk översättning av Erik Andersson, Albert Bonniers Förlag (2014).

“Les livres sont mes journaux”. Cette phrase, c’est Sylvia Whitman qui la prononce. Elle est propriétaire de la librairie Shakespeare & Company, située à deux pas de Notre-Dame dans le quartier latin de Paris. Au micro de la journaliste Gladys Marivat, elle nous parle de trois livres qui l’ont marquée : Circé de Madeline Miller aux éditions Pocket, Frankissstein : A Love Story de Jeanette Winterson aux éditions Penguin Random House et Archives des enfants perdus de Valeria Luiselli aux éditions de l’Olivier. “Il y a des livres dans chaque pièce parce que je me sens tout de suite chez moi quand il y a des livres à mes côtés”. Dans ce neuvième épisode du Book Club, c’est avec beaucoup d’enthousiasme que Sylvia Whitman nous parle de littérature. Née à Paris à l'Hôtel Dieu en face de Shakespeare & Co, la libraire a grandi en Angleterre avec sa mère, d’où son bel accent britannique. À 21 ans, elle retourne auprès de son père, George Whitman, fondateur de la librairie Shakespeare & Company. Passionnée par le théâtre, son père lui a un jour dit : “Mais tu peux être la star ici, à la caisse !”. Il lui transmet le goût du métier et une vision poétique de Paris. Sous le charme des murs de la librairie, qui datent du 17e siècle, elle lui succède en 2006. “Maniaque” de l’ordre alphabétique, ses livres sont soigneusement rangés et occupent tous les recoins de son appartement. Elle plaisante en disant : “C’est un peu mieux que chez mon père ! Quand il vivait au troisième étage de la librairie, il n’y avait même pas de fenêtres parce qu’il les avait bloquées avec des étagères”. La libraire nous parle de sa routine du matin (5’) et de son histoire d’amour avec la lecture (10’40). “Jeanette Winterson, une écrivaine [dont] j’ai choisi [de vous parler] aujourd’hui, a dit que le matin il faut commencer par un poème parce que c’est l’équivalent d’un expresso pour le cerveau.” Accompagnée de sa tasse de thé, Sylvia Whitman détaille le “monde fascinant” dans Circé de Madeline Miller (15’40), qui l’a amenée à réfléchir à la figure de la sorcière (19’40). Et elle nous explique en quoi Frankissstein de Jeanette Winterson (25’13) et Archives des enfants perdus de Valeria Luiselli (35’) sont des livres politiques et urgents à lire. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Series: Biblio File in France Krista Halverson is director of the newly founded Shakespeare & Company publishing house and editor of the first-ever history of the bookstore, Shakespeare & Company, Paris: A History of the Rag & Bone Shop of the Heart. Previously, she was the managing editor of Zoetrope: All-Story, a magazine of fiction and art, published by Francis Coppola and headquartered in San Francisco. I met with Krista at the bookstore to talk about the history of Shakespeare & Company; Sylvia Beach, French bookseller Adrienne Monnier and the spark between them; anglophone ex-pats in Paris, Hemingway, of course, George Whitman, great talent, James Joyce, Ulysses, and Windsor, Ontario; Shakespeare & Company's openness, the scrapbook effect, the book's designer Loran Stosskopf, the Shakespeare & Company cafe, Tumbleweeds, hopeful youth, and the bookstore's new publishing program.  1. The Little Review was founded by Margaret Anderson and published between 1914 to 1929. With the help of Jane Heap and Ezra Pound, Anderson published modernist and other early examples of experimental writing and art in the magazine. It is best known for running a serialization of James Joyce's Ulysses and being sued in 1921 for doing so. Anderson and Heap went to trial over Ulysses's obscene content. Lawyer and patron of modernist art John Quinn defended them at the trial, and lost. The editors each had to pay a fifty-dollar fine. 2. Looks like Proust sealed off the windows in his cork-lined room

Poet Ben Aleshire joins us this week to talk about his recent travels, selling poetry on the street, and troubadours in this extra-long episode. We hit on all kinds of odd subjects, George Whitman's shenanigans at Shakespeare and Company, whether Johnny Depp might have stolen a poetry broadside from City Lights, the fecundity of letterpress printing in Germany, fake news, Ezra Pound's Fascism and Antisemitism, improvisation vs. revision in poetry, John Ashbery, how poetry is like free jazz, and why you should never submit poetry to the New Yorker.

"Jeg skapte denne butikken på samme måte som en forfatter skriver en roman, innredet hvert rom som et kapittel, og jeg liker tanken på at folk åpner døren slik de åpner en bok, en bok som fører inn i en magisk fantasiverden" - George Whitman, grunnlegger av butikken Shakespeare and Company i Paris. Audun Vinger har denne som sin favoritt bokhandel, og skal fortelle oss hvorfor når han kommer på besøk.

Join us as we celebrate the worldwide launch of our bookstore’s very own memoir, Shakespeare and Company, Paris: A History of the Rag & Bone Shop of The Heart. “I created this bookstore like a man would write a novel, building each room like a chapter, and I like people to open the door the way they open a book, a book that leads into a magic world in their imaginations.” —George Whitman, founder Drawing on a century’s worth of never-before-seen archives, this first history of the bookstore features more than 300 images and 70 editorial contributions from shop visitors such as Allen Ginsberg, Anaïs Nin, Kate Tempest, and Ethan Hawke. Edited by Krista Halverson, with a foreword by Jeanette Winterson and an epilogue by Sylvia Whitman, the 400-page book is fully illustrated with color throughout. Photographs and ephemera are woven together with personal essays, diary entries, and poems from writers including Allen Ginsberg, Anaïs Nin, Lawrence Ferlinghetti, Sylvia Beach, Nathan Englander, Dervla Murphy, Jeet Thayil, David Rakoff, Ian Rankin, Kate Tempest, and Ethan Hawke. With hundreds of images, the book features Tumbleweed autobiographies, precious historical documents, and beautiful photographs, including ones of such renowned guests as William Burroughs, Henry Miller, Langston Hughes, Alberto Moravia, Zadie Smith, Jimmy Page, and Marilynne Robinson. For almost 70 years, Shakespeare and Company has been a home-away-from-home for celebrated writers—including James Baldwin, Jorge Luis Borges, A. M. Homes, and Dave Eggers—as well as for young, aspiring authors and poets. Visitors are invited to read in the library, share a pot of tea, and sometimes even live in the shop itself, sleeping in beds tucked among the towering shelves of books. Since 1951, more than 30,000 have slept at the “rag and bone shop of the heart.”

Welcome to this week's episode of the podcast on art, creativity, philosophy and spirit. Episode nine takes us to Shakespeare and Company Bookshop in Paris. Join Panmelys, legendary host of the Sunday afternoon tea parties, for a tour of history and wonder, and then climb the stairs to the third floor, to George Whitman's old apartment, and meet his daughter, the radiant Sylvia Whitman. An audio series of extras and deleted scenes from the documentary feature film, The Poetry Of Illusion tinyurl.com/pqh6xr4 Featuring the visionary artist and poet, Panmelys, the poet, writer, philosopher and Professor of Literature at Avignon University, René Agostini, the musician, writer and filmmaker, Glenn Thomson, the writer and Professor of Rhetoric and Political Thought at Sciences Po Paris, Lex Paulson, the artist and filmmaker, Véronique Aubouy and Shakespeare and Company Bookshop owner and inspiration, Sylvia Whitman.

Jeremy Mercer, the author of "Time Was Soft There," discusses Paris' "Shakespeare & Co." bookstore: the time he spent (like an estimated 40,000 before him) living there, the store's history and policy of hospitality, and the life of George Whitman, the store's founder.

Jeremy Mercer, the author of "Time Was Soft There," discusses Paris' "Shakespeare & Co." bookstore: the time he spent (like an estimated 40,000 before him) living there, the store's history and policy of hospitality, and the life of George Whitman, the store's founder.