Podcast appearances and mentions of Erik Andersson

I det nittiofemte avsnittet av Tolkienpodden pratar vi om hobbitarnas namnskick. Det blir en djupdykning i person- och ortnamn, där vi grottar ner oss i detaljer som etymologin bakom Brandywine, namnkonventioner i släkten Took, det keltiska draget hos namn i Bockrike och Bri, samt hur väl de svenska översättarna Åke Ohlmarks och Erik Andersson lyckats överföra den genomtänkta detaljrikedomen i Tolkiens namnflora. Vi som nördar loss är som vanligt Adam Westlund De La Torre, Elisabet Bergander och Daniel Möller (som även står för musik och klippning). 

I måndags kom A-kursen i oro och nu har det blivit dags för överkursen, det vill säga hela Emmas intervju med Erik Andersson och Tove Wahlund som båda är psykologer och forskar på Avdelningen för psykologi vid Karolinska Institutet och som tillsammans skrivit Orosboken. Erik och Tove berättar bland annat om vi oroar oss mer nuförtiden än förr, hur oron skiljer sig åt kulturellt och hur man kan komma ur onda orosspiraler.Följ oss på instagram @akursen_poddmail: akursenpodd@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att fastna i oro och ältande är trist och energikrävande. Samtidigt kan oro fungera som en varningsklocka i livet och hjälpa en att identifiera saker som skulle kunna gå fel. Men hur kan man veta om oron hjälper eller stjälper en och hur kan man stävja sin oro när den går överstyr? Det svarar Erik Andersson och Tove Wahlund på som båda är psykologer och forskar på Avdelningen för psykologi vid Karolinska Institutet och de har tillsammans skrivit Orosboken. Dessutom pratar Emma och Clara om Freuds take på tvångstankar, om nyhetsknarkande verkligen är lämpligt vid oroliga tider och hur viktig dialekten är när man ska hitta sin hjärn-PT.Klipp och musik:Bobby McFerrin - Don't Worry Be HappyTV4 Play, Kristersson-jag förstår att många är oroliga just nuTV4 Nyhetsmorgon, Oro och kriser i världen – så påverkas ekonominTV4 Nyheter, Magdalena Andersson, klart många känner en oroCamilla Puskaric Schön - KroppsscanningVår tenta i oro hittar du på instagram, @akursen_poddmail: akursenpodd@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 445 av Sveriges nyfiknaste fotbollspodd gästas av Erik Andersson. Örebro-mittfältaren berättar om tiden som eftertraktad supertalang, om varför han nobbade Juventus och Manchester City för spel i superettan med Landskrona, om succédebuten under Henrik Larsson, om valet att gå till Malmö FF, om hur han körde slut på sig själv när han var utlånad till Trelleborg, om korsbandsskadan som följde trots MFF-tränarens varning och om att han ångrar att han blev för bekväm.Dessutom talar Andersson om baksidan av att vara proffs på lägre nivå, om oron när det är det är tyst och kontraktet löpt ut, om vad han offrat för att kunna leva på fotbollen, om att vara nöjd med karriären trots att det inte blev Barcelona, om råden till unga spelare, om behovet av mental träning, om kaoset i Helsingör och om att ta ÖSK tillbaka till allsvenskan. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt av STHL(M)-podden gästas vi av Daniel Källenfors, kommunstyrelsens ordförande i Lidingö, och Erik Andersson, kommunstyrelsens ordförande i Täby, för att prata om det nya skatteutjämningsförslaget som skapat stora rubriker. Vi diskuterar hur detta kommer påverka storstadskommuner, och om den starka kritiken är befogad? Vi pratar om vad förslaget innebär för invånarna, om det finns alternativ för en mer rättvis fördelning, samt vad Daniel och Erik hoppas på från den kommande remissprocessen. Kommer förslaget förändras innan det blir verklighet? Det och mycket mer i dagens spännande avsnitt!   Om du vill följa oss på sociala medier finns vi på Instagram, Facebook och X. Om du vill komma i kontakt med oss kan du mejla oss på stockholm@moderaterna.se.   Ämne: Ekonomi, Skatteutjämning, Framtid, Moderaterna, Socialdemokraterna, Slöseri, Politik, Pengar, Stockholm

Fredrik är tillbaka! Och han inleder med att reda ut hur ovanligt det egentligen är att ÖSK radar upp en segersvit. Victor Backman och Sebastian Crona in på skadelistan efter torsdagens träning – och kommer ÖSK värva ännu mer nu efter succéerna med Ahmed Yasin och Erik Andersson?

ÖSK förlorade mot Brage, efter en ny match där dom offensiva spelarna inte riktigt räckte till. Erik Andersson ser ut som ett bra nyförvärv – vem petar han? Och kan Lukas Shlimons utspel komma att förfölja honom under en längre tid?

Tåg 4: Vad är en moor? Erik Andersson åker till England och tar på sig gummistövlarna för att lösa mysteriet. Någonstans mellan himlen och torven finner han sitt svar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 12 juni 2018.Det började med att jag hittade en tågskiva i samlingarna. Det var fältinspelningar från 1955 till 1961 med ånglokomotiv som trafikerade London Midland & Scottish Railway. Jag satte på den. Mycket riktigt, där tuffade loken fram på olika ställen i det engelska landskapet.Hur hade den skivan hamnat hos mig? Det dök upp ett minne från en vacker sommardag när jag gick längs ån Esk i Yorkshire. Den pastorala friden slets sönder av ett hest tjut; jag tittade upp och fick syn på ett otroligt välputsat långt svart ånglokomotiv som drog ett set vagnar över en åsrygg. Det var en fin syn, och kanske var det något liknande jag hade velat uppleva när jag köpte skivan.Det sista stycket på skivan hade en poetisk titel: ”På mooren nära Ribbleheadviadukten en vinterafton”.Hade jag någonsin varit på en moor?Jag lyssnade efter mooren. Jag såg ångan blanda sig med vinterdiset.När tåget tuffat bort från högtalarna satt jag kvar och funderade på mooren. Vad var en moor?Jag tänkte på Dartmoor: vindpinad, dimhöljd, med Baskervilles hund i fjärran. Dartmoorheden kan den kallas på svenska, men hed heter ju heath på engelska. Uppslagsböckerna karaktäriserar Dartmoor som en bergstrakt eller en granitplatå.Hade jag någonsin varit på en moor? Jag sökte i minnet och på mina kartor. Det fanns en hel del områden som kallades moor i England, likaså i Skottland där de oftast omformats till muir. På Irland hittade jag inga alls. Kanske var moor ett germanskt ord som aldrig lyckades översimma Irländska sjön. Eller om förklaringen var att det krockade med ett inhemskt mór, som fanns i oräkneliga iriska ortnamn i betydelsen ”stor”. Big is mór, åtminstone på Irland.Jag började surna till litet. Här hade jag klafsat omkring på Brittiska öarna i decennier och så visste jag inte ens vad en moor var. Men eftersom jag är en handlingens man så bestämde jag mig för att så snart som möjligt ta mig till närmsta moor. Varför inte till mooren nära Ribbleheadviadukten?Ribblehead visade sig ligga i västra Yorkshire, en glest befolkad trakt som kallades Yorkshire Dales. Jag skaffade en karta och blev genast intresserad. Upp mot Blea Moor fanns det utmärkt mängder av snake holes. Sådana hade jag aldrig hört talas om och gjorde mig en bild av moorormar som slingrade sig in och ut ur bergssidorna. När jag hade fått på mig glasögonen såg jag att det egentligen stod shake holes, vilket på svenska blir ”slukhål”. Inte illa det heller. Det fanns också några enstaka swallow holes, där man förmodligen blev svald hel och hållen. Det kunde dock inte uteslutas att det var fråga om hål där svalorna bygger bo. Väldigt konstigt att ha ett språk där man inte skiljer på ”svala” och ”svälja”. Även grottor gjorde kartan reklam för.I litteraturen är mooren hemvist för allsköns mystiska existenser, och om man får lust att mörda någon så erbjuder mooren många möjligheter.När jag kom till Ribblehead en kylig kväll i mars började jag med att inspektera viadukten. Den gick över dalen på smala tegelstensvalv. Jag lyssnade efter annalkande ånglokomotiv, och det dröjde inte många minuter innan det dök upp ett tåg. Tyvärr var det ett lilaflammigt dieseldrivet lokaltåg, men det körde snällt över viadukten med reducerad fart innan det svann ut över mooren på väg mot Bleamoortunneln.Vinden var isande, och jag tog mig så fort som möjligt till det lokala värdshuset, där det serverades kaningryta.– Är det lokala kaniner? frågade jag.– Nej, de är uppifrån Hawes.Hawes låg några kilometer åt nordost.Nästa morgon var jag full av energi och översatte en dikt av Nicholas Toms Carrington till frukosten: Inget som har liv kan skönjas här.Ingen skock av får som strövar fritthörs bryta tystnaden på denna moor.Allt är stilla, utom skuggan frånett väldigt moln som sakta glider framöver grå och dyster ödemark.Jag tittade ut genom fönstret. Det var verkligen uruselt moorväder: soligt, vindstilla, god sikt. Men ibland får man bereda sig på att kämpa mot elementen.En fördel med vädret var att landskapet tydligt framträdde. Här fanns ingenting som sade mig att jag var i norra England och inte i Skottland eller på Irland. De kala kullarna, de gröna dalarna, de skrovliga bergen — allt var välbekant. Jag drog på mig stövlarna och satte kurs upp på mooren.Litet märkligt det här med stövlarna. Jag måste ha anat att mooren var blöt. Bergstrakt och granitplatå var vad jag fått veta innan jag gav mig iväg, men å andra sidan är ju de brittiska öarna blöta från topp till tå.När jag kom upp på den första kullen kunde jag överblicka situationen. En bit upp på backarna löpte smala men höga och vällagda stenmurar. Idén med dem måste vara att hägna in fåren så att de inte irrade ut på mooren. På så vis blev det en skarp gräns mellan fårbete och moor.Det växte en del gräs på mooren också, gult obetat fjolårsgräs, men mest växte det ljung och ormbunkar. Det betydde att marken bestod av torv, sörplande blöt torv. Här och var såg jag hålor, kartans shake holes, som ibland var vattenfyllda. Mycket små hålor fanns överallt, sorkbon: en och annan sork kilade panikslaget iväg när jag kom klivande. En orre kacklade argt åt mig när jag tog rast vid en gammal kalkugn litet för nära dess rede.Om jag efter min empiriska undersökning skulle definiera en moor, så skulle jag säga att det är blöta berg. Det är en smula underligt i ett svenskt perspektiv. Man tänker sig gärna att vattnet skall rinna ner från bergen och bilda åar och sjöar, men mooren tar hela tiden emot så mycket regn att den inte hinner torka upp, och dessutom förmår torven lagra en hel del vatten.Jag gör ett försök att bestämma mooren etymologiskt. Som jag misstänkte är det ett samgermanskt ord, och det betyder litet olika saker på olika språk. Inte ens det svenska mor, som i Mora, är entydigt. Det kan vara tät granskog; det kan vara sumpig skog eller torvmosse; ibland verkar mor vara samma ord som mo, vilket åtminstone för mig är något ganska platt och torrt, sand- eller ljunghed. Hos det engelska moor överväger förstås de blöta betydelserna.The moor the merrier tycks inte ha vara ett uttryck som föll över läpparna på de invandrande germanska jordbrukarna. Oxford English Dictionary tror att roten till de germanska moororden är kal, karg eller död mark. Alltså: man bryter mark, ständigt mera mark, men till sist blir man less, det går inte längre, det är för surt. Less is moor.När man kastar spaden och ger upp, då är moor det som återstår, och detta moor kan se litet olika ut beroende på de geografiska förutsättningarna.Om man tar upp mobilen så finns det ingen mottagning alls. Man svävar mellan himlen och torvenOm man går över mooren och överraskas av dimma eller mörker så är det en hotfull plats, särskilt om man råkar dratta ner i något slukhål. I litteraturen är mooren hemvist för allsköns mystiska existenser, och om man får lust att mörda någon så erbjuder mooren många möjligheter.Men en sådan här vacker dag, när tofsviporna är i en febril verksamhet som nog har något med årstiden att göra, visar sig mooren från sin allra mest insmickrande sida. Särskilt för den som kör från södra eller mellersta England, där varenda kvadratcentimeter är upptagen av åkrar, radhus eller rondeller, måste mooren komma som en befrielse. Här får man gå hur man vill utan att beivras. Om man tar upp mobilen så finns det ingen mottagning alls. Man svävar mellan himlen och torven.Då kommer det äntligen: ett långt godståg som djärvt ger sig ut över viadukten. Alla sorkarna sticker upp sina huvuden. Orrarna stirrar. Men snart försvinner tåget in i tunneln, och mooren kan på nytt försjunka i sig själv.Erik Andersson, författare och översättare

Den 2 februari 2022 var det 100 år sedan James Joyces Ulysses kom ut. Det firade OBS med en specialpodd med Ulysses svenska översättare Erik Andersson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerat den 2 februari 2022.Med anledning 100-årsfirandet bad OBS och P1 Kultur den svenska översättaren av Ulysses, Erik Andersson, att berätta om arbetet med boken. Intervjuar gör Lisa Bergström och dessutom får du en introduktion av kulturredaktionens Helene Alm.

GUEST 1 OVERVIEW: Fiorella Isabel, an American journalist, correspondent, and geopolitical analyst traveling to many regions including the Middle East, Europe, Russia, Latin America, and all over the U.S. ! I'll be bringing unique discussions, guests, education and knowledge on a wide range of topics, including travel, geopolitics, and culture from the many places I visit. independent investigative reporting, an anti-imperialist perspective & an open mind. https://twitter.com/FiorellaIsabelM GUEST 2 OVERVIEW: Erik Andersson is a former engineer at Volvo and Boeing, now investigating Nord Stream. 

On today's show, Dani Katz discusses her new book, "The Language of Betterarchy: A Blueprint for Uniting against Tyranny", and the use of language in media and government propaganda. GUEST 1 OVERVIEW: Erik Andersson is a Former Engineer at Volvo and Boeing, now investigating Nord Stream.  GUEST 2 OVERVIEW: Dani Katz is the bestselling author of “The Language of Betterarchy: A Blueprint for Uniting against Tyranny”, “Word Up: Little Languaging Hacks for Big Change" and "Pop Propaganda: An Illustrated Guide” (as well as the #1 bestseller, “Spirit Hacking”, which she wrote for Shaman Durek). A seasoned public speaker, Dani has given talks and facilitated workshops at festivals, conferences and expos the world over.

Hör Erik Andersson förklara när oro är bra och när den blir ohjälpsam. Kan sådan ohjälpsam oro behandlas? Är det skillnad mellan oro som upplevs som ord eller bilder? Erik berättar dessutom om sin favoritstudie och hur han testade om studiens överraskande resultat även kunde tillämpas på honom själv.  Programledare: Mats Lekander Musik: Karl Thunell Ljudfix: Samuel Lundberg

The Grayzone's Max Blumenthal interviews Erik Andersson, a Sweden-based engineer who led the first independent investigation to the site of the Nordstream pipelines blast sites on the Swedish government's sudden closing of the investigation into the terror attack on the eve of joining NATO. ⁠Watch on YouTube⁠ ⁠Read TheGrayzone.com⁠ ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Instagram⁠⁠⁠⁠, ⁠⁠⁠⁠Twitter⁠⁠⁠⁠, ⁠⁠⁠⁠Telegram⁠

3. Det här avsnittet handlar om tvångstankar och tvångshandlingar och det stora lidandet som det medför för många människor – men också vad det finns för hjälp, stöd och behandling att få. Vi möter Erik Andersson, psykolog och forskare vid Karolinska institutet, som specialiserat sig på behandling av olika tvångssyndrom. För sitt arbete tilldelades han Stora Psykologpriset 2023. Under våren 2024 är han även aktuell med ”Orosboken. Ta hand om din oro i fem steg” (Natur & Kultur).

I det här avsnittet: Gäst är ST-sportens William Kihlberg, som vädrar några läsarfrågor från liverapporten. Vi pratar om lättnaden i GIF, Rasmus Lindkvist berättar om hur han släppts lös, vi spekulerar i vad GIF gör av den avslutande matchen mot Öster, hur man kommer bygga truppen – utan Erik Andersson som lämnar, Alexander Blomqvist berättar om chocken över att tas ut i truppen, Vi hänger med-vepan, vi tar upp folkets funderingar om ekonomin och att det blir upp till bevis för Kalle Ståhl under hans andra klubbchefsår. Dessutom svarar vi på läsarkritik om att vi borde varit mer kritiska mot tränaren och avslutar med en stor genomgång av hur kommande trupp kan komma att se ut och var det behöver förstärkas. Välkommen med feedback till @GIFpodden i sociala medier.

Erik Andersson, psykolog och forskare vid Karolinska Institutet (och nyligen vinnare av Stora Psykologpriset!) berättar för Lars om hur man kan hantera orostankar man får som förälder i en osäker värld. Erik tipsar om böcker av Olle Wadström Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In the early morning hours of September 26, 2022, in the deep abyss of the Baltic Sea, an international mystery of substantial consequence began to unfold when a bomb ruptured the Russian-dominated Nord Stream pipeline. It was the opening salvo in a four-pronged attack that day that would leave three of the four pipelines incapacitated. One year later, no suspects have been arrested and no sponsor — nation state or otherwise — has been formally accused of responsibility.This week on Intercepted, we present a special documentary, "The Hunt for the Nord Stream Bombers." We hear from Holger Stark, an investigative journalist from Germany's Die Zeit newspaper who has broken several major stories on the bombing, as well as retired Swedish engineer Erik Andersson, who organized a groundbreaking independent expedition to film all four of the blast sites. Jeremy Scahill takes us through what we know and what we don't about the bombing and examines the top suspects and the mounting evidence suggesting Ukrainian involvement in the attacks.If you'd like to support our work, go to theintercept.com/give, where your donation, no matter what the amount, makes a real difference.And if you haven't already, please subscribe to the show so you can hear it every week. And please go and leave us a rating or a review — it helps people find the show. If you want to give us additional feedback, email us at Podcasts@theintercept.com. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Svenska börsbolaget PolarCool har tagit fram en medicinskt bevisad lösning för att akut behandla hjärnskakningar inom idrott, något som är ett stort problem inom ishockey, fotboll, handboll, rugby, boxning och kampsporter. Försäljningen ökar snabbt och nu genomförs en nyemission för att klara av expansionen. Redan under nästa år räknar man med att nå break-even.Hör PolarCools vd Erik Andersson i Finansräven berätta om hur man hjälper idrottare och klubbar både till hälso- och ekonomiska vinster på ett lönsamt sätt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Pandemier, krig, klimatkriser och lågkonjunktur – det finns många saker att vara rädd för just nu. Och är det inte verkliga hot som skrämmer så finns det alltid något annat att oroa sig för. Programledarduon Jenny Jägerfeld och Jonatan Unge ger sig in i rädslans värld. Är det sant att rädsla smittar? Och att den säljer? Och stämmer det att vi måste våga möta våra rädslor för att besegra dem? Till sin hjälp har de Erik Andersson, psykolog och forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Detta är Erik J Anderssons sommarprat från sommaren 2023. Erik talar om tiden i Peru, när han med familj var där som missionär. Han berättar om kampen i det arbetet och om att utrustas och ledas av Gud.

For today's episode, we're joined by Dr. Brenda Lin from CSIRO Land and Water in Australia, and Dr. Erik Andersson, Professor of Sustainability Science with University of Helsinki and Stockholm University. We discussed their BioScience article on green spaces, particularly in urban areas, and the ways that different groups use those spaces. We also chatted about how planning can be used to achieve urban green spaces that are equitably used and a valuable part of the urban landscape. A captioned version can be found on YouTube: https://youtu.be/jUCk6ghBoLU

I avsnitt 62 av Landskrona BoIS-podden tar vi ut startelvan till premiären. Dessutom blir det intervju med Edvin Dahlqvist och en rapport från lokalmedia i Sundsvall. Efter träningslägret i Marbella är Landskrona BoIS-podden tillbaka på hemmaplan. Bara dagar återstår innan det är premiär i superettan mot Sundsvall. I veckans avsnitt bjuder Eric Persson och Sebastian Rönström på följande punkter: * Våra förväntningar inför säsongen. Var hamnar BoIS i tabellen – och vilka spelare får sina genombrott? * Vi ringer Lukas Sahlin, journalist på Sundsvalls tidning, för att få en motståndarrapport. Han pratar bland annat om ex-BoIS:aren Erik Andersson. * Intervju med wingbacken Edvin Dahlqvist. * Hur kommer BoIS att starta i premiären? Vi är säkra på vår sak. * Medias tips och spaningar från upptaktsträffen. * Amr Kaddouras förlängning. Vilka signaler skickar den?

Håller tankstrecket på att förvandlas till ett ynka bindestreck? Författaren och översättaren Erik Andersson tar fram sin linjal och upptäcker oroande tendenser. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 13 maj 2019.Fjorton dagar efter balen på Borg var där fest på Ekeby.Det var den härligaste af fester, men fråga ej för hvem, fråga ej för hvad. För det enda, hvilket det af ålder är lönt att göra fester för, var den anordnad: för att ögon skola stråla, hjärtan klappa, fötter dansa, för att glädjen måtte stiga ned bland människorna, för att händer skola mötas, sköna läppar kyssa . . - - – –Åhnej tyst, tala inte om kyssar!Jag vet inte om ni hörde vad som hände där efter ”sköna läppar kyssa”. Jag försökte göra en liten paus, så att kyssarna skulle hinna sjunka in, så att säga. Men om man tittar i författarens handskrivna manuskript så händer det en hel del där. Först kommer det två punkter, sedan två korta streck och så två litet längre streck. Någon sorts emotion har kommit över författarens hand och fått den att röra sig spasmodiskt.När Gösta Berlings saga, som citatet är hämtat ur, hamnade hos sättaren så blev berättarens rörelse översatt till två tankstreck. Fyra år senare kom den andra upplagan och då hade hela det här stycket försvunnit.så är tankstreckets uppgift att ta plats, att ta tidÄn i dag finns det författare som helst skriver för hand. Jag tänker mig att de vill skjuta upp det ögonblick då texten blir offentlig: berättelsen är en sak mellan författaren och pappret, och först när den är klar typograferas den och går ut till läsaren.Jag är inte en sådan författare. Jag fick i tonåren en skrivmaskin, en grön Halda. Den var väldigt bra, mycket robust. Man blev stark i fingrarna.Men det fanns vissa brister. Tangentbordet hade punkt, komma, kolon, frågetecken och bindestreck; det var allt. Semikolon kunde man åstadkomma genom att skriva ett kolon, backa och sedan skriva ett komma. På samma sätt kunde man sätta en punkt under en accent för att få ett utropstecken. Det såg inte särskilt bra ut. Accenten kunde också nyttjas som apostrof, men det var bättre att vrida ett hack på valsen och använda ett komma.Bristen på tankstreck var mer förrädisk. Jag trodde länge att det var samma sak — bindestreck och tankstreck — men medan idén med bindestrecket är att det nästan inte skall finnas, utan bara på ett diskret sätt upplysa om att ordet fortsätter på nästa rad eller markera att två ord hör ihop, så är tankstreckets uppgift att ta plats, att ta tid.Jag tror att de generationer som växte upp med skrivmaskiner och använde dem i sitt dagliga värv till sist vande sig av med sådant som innebar onödigt krångel. Varför stanna upp och göra ett semikolon, varför inte bara rada upp den ena meningen efter den andra och drämma in ett komma eller en punkt först när man behöver dra efter andan?När persondatorn slog igenom mot slutet av 1980-talet så kunde man med den underbara alternativtangenten få tillgång till allt som ett välutrustat sätteri rymde. Man tycker att journalister och författare skulle ha börjat festa loss på allehanda diakritiska tecken, men så blev inte fallet. Istället såg många tidningar och bokförlag en chans att göra sig kvitt sin typografiska personal, så att skribenternas tarvliga kost på komma, punkt och bindestreck serverades ouppvärmd till läsarna. Och den som försökte ta vara på de nya möjligheterna blev snart avskräckt: ett långt och vackert tankstreck kunde i tidningsspalterna återges med ett tyskt ü eller vad som helst som den elektroniska överföringen hittade på. Efter några sådana där tyska ü var man tillbaka hos komma, punkt och bindestreck.Tankstreckets storhetstid — den inträffade nog hos Selma Lagerlöfs kolleger kring förra sekelskiftet. Över huvud taget hade man en välvillig inställning till skiljetecken och lät kommatecken regna ner över alla sorters prosa. Tankstrecken uppträdde gärna i grupp. Uno Engs novell ”Ögonbrynen” från 1921 börjar så här:Den unge konnässören sökte förgäves. — — —De där tankstrecken liknar mest en världstrött utandning. Alla hade sina egna idéer om vad de ville med tankstrecken. I ”Lillans första tand” från 1912, ett kåseri av Ossian Elgström, är upplösningen dramatisk:Darrande löste jag upp knutarna, vecklade upp papperen — — — se där — — ett bref. »Ack hvad jag är lycklig, säg är den inte förfärligt söt, är det ej så man ville kyssa den och tänk lillan som blott är 3 månader, det är storartadt — — — — — — — — — — — — — — —»Jag släppte brefvet och krafsade vildt bland träullen som fyllde lådan, jo titta, en tändsticksask — jag öppnade den flämtande af ifver — — — — har man sett på fan — — — — — i asken låg på en bädd af bomull — — — lillans första tand.Elgström närmar sig dramatiken och tycks vilja få tankstrecken att mäta ut tiden. Det eviga problemet med att styra över läshastigheten var här nära en lösning.Och till sist, kungen av alla tankstreck: 25 mm.Medan jag bläddrar i mitt urval böcker från ungefär hundra år sedan slår det mig att det råder enighet mellan olika författare, förlag och tryckerier om hur långt ett tankstreck skall vara. Jag kan inte ge ett exakt mått eftersom det varierar beroende på typsnittets kägel, men mellan tre och fyra millimeter rör det sig om, motsvarande bredden på ett stort M.I takt med de allmänna neddragningarna har ett kortare tankstreck vunnit mark. Det motsvarar bredden på ett stort N och ger naturligtvis inte alls samma läsglädje. Men det är inte slut där. Jag tar fram en bok från förra året och får följande siffror: stora M 3 mm, stora N 2,5 mm, tankstreck 1,5 mm, bindestreck 1 mm.Ni förstår vart vi är på väg? Snart är skillnaden mellan tankstreck och bindestreck helt utplånad. Jag skulle lika gärna kunna plocka upp min gröna Halda från källaren.I en sådan här sorglig stund är det bara en sak som hjälper, och det är att leta upp Roddy Doyles debutroman, The Commitments, från 1987. Med ännet lackande av naturvetenskaplighet gör jag mina mätningar: stora M 4 mm, stora N 3,5 mm, tankstreck 4 mm och bindestreck 1,5 mm. Det är precis som det skall vara. Utmärkt.Nästan på varje sida uppträder det längre tankstreck: 8 mm. Vilken schwung det blir! Eftersom romanen till stor del består av dialog och Doyle har fått för sig att markera replikerna med pratminus, alltså tankstreck det också, så blir det väldigt mycket streck allt som allt.Jag bläddrar litet och får plötsligt syn på ett ännu längre streck: 12,5 mm. Ja, de är inte helt ovanliga, märker jag.Jag hittar några stycken som är 17 mm också.Och till sist, kungen av alla tankstreck: 25 mm.Jag undrar hur denna rikedom av tankstreck i olika längder kommer sig. En förklaring är säkert att romanen ursprungligen gavs ut på eget förlag. Det fanns ingen som sade åt Roddy Doyle att man inte kunde ha så långa tankstreck.Nästa roman, The Snapper, kom ut på ett stort förlag. Då dämpades bruket av tankstreck något, men både här och i boken därefter, The Van, kan man sikta en och annan 17-millimetare.Den nyaste bok av Roddy Doyle jag äger är Bullfighting från 2011. Där laborerar han ännu med två olika sorters tankstreck, men längderna är blygsamma: 2 och 3 mm. Jag tolkar det så att Roddy Doyle kämpade länge, men han kämpade ensam. Till sist föll han.På senare tid har han kåserat i Independents nätupplaga. Tankstrecken är nu slutgiltigt reducerade till bindestreck.Erik Andersson, författare och översättare

Nu kommer dokumentärfilmen om konstnären Nan Goldins kamp mot läkemedelsföretaget bakom USA:s opioidkris som sökte goodwill genom att sponsra konstmuseer. Vi har träffat regissören Laura Poitras. Filmen "All the beauty and the bloodshed", om Nan Goldins strävan efter rättvisa efter sitt eget opioidmissbruk, har biopremiär på fredag. Reportage av kulturredaktionens Cecilia Blomberg.REPORTAGE: BILDNINGSRESAN – PARISReportageserien Bildningsresan tar dig till kulturens huvudstäder. Här får du en guide till de klassiska besöksmålen som är värda en omväg. Kulturredaktionens Felicia Frithiof beger sig till Paris, denna ständiga mittpunkt, tillsammans med journalisten och författaren Anna Thulin.ESSÄ: FRAM MED LINJALEN – HÅLLER TANKSTRECKET PÅ ATT TAPPA SIN LÄNGD?I OBS serie essäer om skiljetecken har vi kommit fram till tankstrecket. Författaren och översättaren Erik Andersson tar fram linjalen och mäter – för är det inte så att tankstrecket har blivit kortare med tiden?Programledare: Eskil Krogh LarssonProducent: Felicia Frithiof

Hur kan behandling av ångest gå till? Och vad är egentligen tabutvångstankar? Vi fortsätter vårt samtal med Erik Andersson, legitimerad psykolog och docent. Vi fortsätter också att höra Angelica Almqvists historia.Producerad av Novel Studios.Kontakt: morkapsyket@novelstudios.seMer info: www.detmorkapsyket.se och www.novelstudios.se Angelicas verksamhet Hela du: www.heladu.sePodcasten: https://podcasts.apple.com/se/podcast/hela-du-med-angelica-almqvist/id1598654880 Become a member at https://plus.acast.com/s/det-morka-psyket. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varför upplever vi ångest? Och finns det fördelar med att känna oro?Vi träffar Erik Andersson, legitimerad psykolog och docent. Dessutom hör vi Angelica Almqvist berätta sin historia om att leva med ångest.Producerad av Novel Studios.Kontakt: morkapsyket@novelstudios.seMer info: www.detmorkapsyket.se och www.novelstudios.seAngelicas verksamhet Hela Du: www.heladu.sePodcast: https://podcasts.apple.com/se/podcast/hela-du-med-angelica-almqvist/id1598654880 Become a member at https://plus.acast.com/s/det-morka-psyket. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Listettan och kommunstyrelsens ordförande i Täby Erik Andersson (M) intervjuas inför valet 2022.

Den 2 februari 2022 är det 100 år sedan James Joyces Ulysses kom ut. Det firar OBS med en specialpodd med Ulysses svenska översättare Erik Andersson. Med anledning 100-årsfirandet bad OBS och P1 Kultur den svenska översättaren av Ulysses, Erik Andersson, att berätta om arbetet med boken. Intervjuar gör Lisa Bergström och dessutom får du en introduktion av kulturredaktionens Helene Alm.

Den 2 februari 2022 är det 100 år sedan James Joyces Ulysses kom ut. Det firar OBS med en specialpodd med Ulysses svenska översättare Erik Andersson. Med anledning 100-årsfirandet bad OBS och P1 Kultur den svenska översättaren av Ulysses, Erik Andersson, att berätta om arbetet med boken. Intervjuar gör Lisa Bergström och dessutom får du en introduktion av kulturredaktionens Helene Alm.

I det här avsnittet pratar vi om internetförmedlad psykologisk behandling. Vad är det, funkar det, vem passar det? Vi har tre forskare från avdelningen med oss som förklarar: Erik Andersson, Elin Lindsäter och Erik Hedman-Lagerlöf. Avsnittet är inspelat på distans pga pandemin.

Erik was not shy in naming his problem and the root of his choices...he cared deeply about what others thought of him. Haven't we all been in those same shoes? Yet ,at the time, he didn't have the tools to handle that fear and insecurity with mental clarity. How many of us would be so forthcoming in telling others where we lacked character and understanding in our youth...most of the time we prefer to chalk it up to stupidity instead of our own  ignorance. I'm deeply impressed by the level of character Erik shows now that he understands his mindset and the vastness of all it affects.Erik certainly inspired me to look to the people in my life who have made me a better person and honor them the way he did. I love how he said, "I always thank my friends for giving me parts of them that I can instill into my character." Most of us want to take the credit for the good in us and blame others for the bad in us. Not Erik. His honesty and humility impress me. He's the real deal!The Swiss  psychiatrist, Carl Jung, aptly advises that, "We cannot change anything until we accept it. Condemnation does not liberate, it oppresses." Erik took this advice to heart by calling out his past behavior without any excuses or justification. He sees clearly how he used to be a thief, a liar, a master manipulator. But no more. All of us need to do the uncomfortable work of recognizing our shadow selves because the sooner we acknowledge this part of ourselves we despise, the less power it holds over us. May we all learn to accept the good and bad in both ourselves and others...as Erik has.Erik's Favorite Quote: "Be the change you want to see in the world." GandhiSocial Media:Instagram: @Erik928Andersson   Facebook:  @Erik928Andersson California Justice Leaders - Impact Justice Americorp - The Organization Erik works withDefy Ventures

Veckans Brief • Regeringen presenterar ny statsbudget men prickar helt fel. Moderaternas budgetchef Johan Paccamonti kommenterar • Anna Ekström och socialdemokraterna attackerar friskolorna. Vill se stopp för vinstuttag och slopat kösystem.  ”Att trolla fram 300.000 skolplatser kan inte Stefan Löfven göra, inte ens på låtsas” - Gunnar Hökmark • Ny företagsranking. Flera moderatstyrda går framåt i Stockholms län. Täby är en av dem som klättrar mest på listan. Vad är framgångsreceptet? KSO, Erik Andersson berättar vad dem gjort.

Guest for this episode is Mark Bealin, founder and principal of SearchLab - one of the most well known agencies in the US, specialized on Local SEO. He's also the host of the video series "Suds & Search". In this episode, we talk about some hot topics in Local SEO. What is the difference between Local SEO vs. "regular" SEO? Why do you need strategic Local SEO? What framework do you need for success in local search? How do you optimize your Google My Business and what are companies usually missing out on? Which is the number one driver for traffic to your website? Welcome to our 16th episode of Let's Talk Local, hope you enjoy it! / Erik Andersson, PinMeTo --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/pinmeto/message

Guest for this episode is Jason Barnard, or as the internet calls him; "the Brand SERP Guy". Jason is a digital marketer who specialises in Brand SERP optimisation and knowledge panel management. At this episode we addressed the topic of local search and how it correlates (or not) with the rest of the ecosystem for search. A very interesting interview, or as Jason put it; "It was a groovy conversation!" Welcome to our 15th episode, hope you enjoy it! / Erik Andersson, PinMeTo --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/pinmeto/message

Många svenska kommuner rustar sig nu för stigande havsnivåer. I Skanör och Falsterbo kommer bygget av en skyddsvall snart att påbörjas. Kommunen menar att det är nödvändigt för att inte halvön ska riskera att översvämmas helt vid högvatten. Och i lågt liggande Kristianstad måste de skyddsvallar som redan finns både förlängas och höjas, för att hålla undan vattnet. Karlskrona är ytterligare en svensk stad som förbereder sig för stigande havsnivåer, när klimatet blir varmare, och glaciärer och polarisar smälter. Fler svenska exempel finns, och problemen ligger inte så långt in i framtiden. Vi ser ett behov redan idag. Vi ser översvämningar idag, så behovet finns absolut, säger Erik Andersson, som är Vellinge kommuns projektledare för skyddsvallen på Falsterbonäset. Men bygget av vallar och andra skydd kommer att kosta stora summor, i Vellinges fall runt 200 miljoner. Pengar som kommunerna i många fall inte har. Samtidigt har statens bidrag till klimatanpassning skurits ned kraftigt. Så hur ska det gå med klimatanpassningen? Och vem ska stå för notan? Programmet är en repris från 17/2. Programledare: Niklas Zachrisson Reporter: Daniel Värjö och Sara Sällström Producent: Mona Hambraeus

Mora dominerade när flera stora tävlingar avgjordes i helgen. Jonas Buud vann High Coast Ultra, Malin Barrulf vann Björnfrossa Ultramaraton och Malin Forsberg vann sin första riktiga ultratävling, EcoTrail 80K. Branislav Pavic satte nytt, imponerande rekord på Bohusleden. Och är det verkligen sunt när de som sprungit över 80 varv på backyard ultra hyllas? Vi tar förstås också upp helgens övriga tävlingar och FKT:er. 0:24 Forssis lurad 1:29 Reflektioner och kritik efter nytt "backyardrekord" 8:45 Therese Falk sprang snabbt på 100 km i Norge 9:58 Anna Odebrant sprang Roslagsleden utan support 10:27 Erik Andersson satte FKT på Solanderleden 10:53 Marcus Broman satte FKT på Skåneleden SL4 11:13 Vättern Running Challenge av Tomas Rundström 12:52 Branislav Pavic satte FKT på Bohusleden 13:22 Intervju med Branislav Pavic 20:49 Eftersnack Branislav 24:19 Hofors varv efter varv 25:24 Risinge Backyard Ultra 26:24 the gax urasunti epiphany 26:54 EcoTrail Stockholm 31:30 Intervju med Malin Forsberg 36:17 Eftersnack Malin 36:34 Björnfrossa Ultramaraton 39:54 Intervju med Malin Barrulf 44:35 Eftersnack Malin 47:05 High Coast Ultra 51:47 Intervju med Jonas Buud 57:52 Eftersnack Jonas 1:01:40 Kommande ultratävlingar ultramarathon.se/patreon

Vi möter upp med Lars Renbjer och Erik Andersson där vi dyker ner i förbudstiden och dess påverkan på dryck. I första avsnittet diskuteras det allt mellan Pabst, Zlatan Special och var i USA som förbudstiden finns kvar än idag. Längre fram får vi reda på hur systembolaget utvecklades genom åren. Väl mött! Med Jonatan Östblom Smedje Klipp: Erik ”Wenkan” Wennerqvist Grafik: Carl Lauren

I avsnitt 111 av GIF-podden gästar Erik Andersson, GIF Sundsvalls nya mittfältare. Han berättar bland annat om att komma fram i Landskrona som 15-åring och hjälpen från sin far, BoIS-legendaren Mats Andersson. Det handlar också om hans högmeriterade tränare i klubben; ungdomstränarna Jocke Persson och Jörgen Pettersson, och ikonen Henke Larsson som lyfte upp honom … Fortsätt läsa Avsnitt 111 – gäst: Erik Andersson Inlägget Avsnitt 111 – gäst: Erik Andersson dök först upp på GIF-podden.

Med strålande sol i en källare möts vi av journalisten Jonatan, piraten Lars och Erik som jobbar på Cadier Baren. Tre klassiker till drinkar serveras av Erik. Vidare in i podden diskuteras det såväl 20-talets Motala och kärleksbrev. *Ber om ursäkt för de små störningarna som finns i avsnittet* Med Jonatan Östblom Smedje Klipp: Erik ”Wenkan” Wennerqvist Grafik: Carl Lauren

Gäster: Erik Andersson och Erik Ottoson Varför behöver samhället använda sig och anpassa sig till digitaliseringens utveckling? Hur kan digitaliseringen bidra till att effektivisera olika kommunala och nationella verksamheter och myndigheter och vilka risker och fördelar finns det med att samhället digitaliseras? 

Det vankas hemmapremiär i Superettan och vi firar med ett extra långt avsnitt!  På allmän begäran tog vi ett snack med nyförvärven Erik Andersson, Daniel Stensson och Oscar Jonsson.   Tankesmedjan tippar tabellen 2021 och det bjuds på en ovanligt lättsam och fnissig toppen och botten. Nästan två timmar GIF- och fotbollssnack, håll till godo! Heja Giffers!   Avsnittet spelades in 2021-04-07   Deltagare: Tomas Rex, Johan Martinsson, Mattias Denkert Gäst: Erik Andersson, Daniel Stensson, Oscar Jonsson Redigering: Andreas Lindman

Många svenska kommuner rustar sig nu för stigande havsnivåer. I Skanör och Falsterbo kommer bygget av en skyddsvall snart att påbörjas. Kommunen menar att det är nödvändigt för att inte halvön ska riskera att översvämmas helt vid högvatten. Och i lågt liggande Kristianstad måste de skyddsvallar som redan finns både förlängas och höjas, för att hålla undan vattnet. Karlskrona är ytterligare en svensk stad som förbereder sig för stigande havsnivåer, när klimatet blir varmare, och glaciärer och polarisar smälter. Fler svenska exempel finns, och problemen ligger inte så långt in i framtiden. Vi ser ett behov redan idag. Vi ser översvämningar idag, så behovet finns absolut, säger Erik Andersson, som är Vellinge kommuns projektledare för skyddsvallen på Falsterbonäset. Men bygget av vallar och andra skydd kommer att kosta stora summor, i Vellinges fall runt 200 miljoner. Pengar som kommunerna i många fall inte har. Samtidigt har statens bidrag till klimatanpassning skurits ned kraftigt. Så hur ska det gå med klimatanpassningen? Och vem ska stå för notan? Programledare: Niklas Zachrisson Reporter: Daniel Värjö och Sara Sällström Producent: Mona Hambraeus

Sedan några år tillbaka har det forskats en del på begreppen skam och skuld och hur det påverkar oss. Inom ledarskapsutbildningar arbetar man aktivt med de här begreppen och talar oftare i termer som sårbarhet och transparens. Vad gör skam med oss och vad har bibeln att säga om det? På vilket sätt påverkar det våra val, vårt beteende och vår relation till andra och till Gud? Erik Andersson fortsätter Filadelfiakyrkans serie utifrån Markusevangeliet. Filadelfiakyrkans verksamhet finansieras med frivilliga gåvor. Vill du vara med och bidra att täcka kostnaderna? Bli månadsgivare för 99kr i månaden. https://www.filadelfiakyrkan.se/online#signup Engångsgåva. Swisha: 123 311 76 94 https://www.filadelfiakyrkan.se/bidra

Obelisk och Olympia press gav ut böcker ingen annan vågade röra. Några blev odödliga klassiker. Gabriella Håkansson berättar den vilda historien om Parisförlagen som förändrade litteraturhistorien.  ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad 2017. William S Burroughs, Samuel Beckett, Jean Genet, Henry Miller och James Joyce: alla har de en sak gemensamt de har publicerat sig på ett obskyrt litet förlag i Paris, som under 1950-talet gav ut engelskspråkig litteratur i små gröna pocketböcker i serien Travellers Companion. Bakom den gemytliga rubriken dolde sig all den litteratur som inga andra förlag i Europa eller USA ville ta i med tång, av rädsla för att bli stämda. Allt började med att den brittiske dandyn Jack Kahane 1914 trampade på en landmina i Ypern (Ieper) i Belgien och entledigades från sin krigstjänstgöring. Under konvalescensen träffade han sin fru, fransyskan Marcelle Girodias, flyttade till Paris och började skriva böcker. Kahanes produktion var medelmåttig och innehöll lite för många erotiska anspelningar för att de engelska biblioteken skulle känna sig bekväma, så böckerna plockades bort och han fick dåligt rykte. Samtidigt började romanerna efterfrågas i bokhandeln. Kahane fick en insikt. Minsta inslag av erotik och den mest mediokra bok börjar sälja. I USA och England rådde fortfarande ålderdomliga censurlagar som satte stopp för allt som uppfattades som moraliskt eller erotiskt utmanande, men i Frankrike var situationen en annan, och nu hade Kahane fått en affärsidé. Han registrerade en fransk firma under namnet Obelisk Press och hyrde sunkig kontorslokal på vänstra stranden, nu gällde det bara att hitta sexuellt frispråkiga författare. Det var lättare sagt än gjort. I slutet av 20-talet kontaktar Kahane Sylvia Beach på bokhandeln Shakespeare & Co och får henne att förmedla kontakt med James Joyce, som några år tidigare gjort skandalsuccé på hennes förlag med den frispråkiga Ulysses. Hade Joyce möjligen något mer som kunde publiceras? Det hade han. Experimentboken Haveth Childers Everywhere blev Kahanes första framgångsrika publikation, snabbt åtföljd av Radcliffe Halls lesbiska roman Ensamhetens brunn, som precis blivit förbjuden i England. Även D H Lawrences indragna Lady Chatterleys älskare lades till på utgivningslistan, och nu rullade det på. Kahane fick snabbt rykte om sig att ge ut sånt som ingen annan vågade publicera, och snart köade folk utanför kontoret. Först ut var en helt okänd författare som hette Henry Miller och hade skrivit en bok med en titel som lät som något som handlade om cancer. Det var Kräftans vändkrets. Snart hade även hans vänner Anaïs Nin och Lawrence Durrell fått manus antagna och Kahane var på banan, men när Kräftans vändkrets efter många turer väl skulle ut, ja, då hade Kahane slut på pengar. Ett mönster som skulle komma att upprepa sig. Anaïs Nin visade handlingskraft och finansierade via sin psykoanalytiker Otto Rank trycket av både Millers och Durrells böcker. Som en gentjänst betalade sedan Durrell tryckningen av hennes bok Incest. Sedan hann inte Kahane ge ut mer. Han dog oväntat 1939 vid bara 52-års ålder. Och med det kunde allt ha tagit slut. Det gjorde det inte. Hans 27-årige son Maurice Girodias hade hjälpt pappa på förlaget sedan han var liten, och när andra världskriget var över bestämde han sig för att blåsa liv i verksamheten igen. Nu skulle kampen för den sexuella frispråkigheten stegras ytterligare. Han började med att byta förlagsnamn till Olympia Press och kontaktade sedan faderns gamla författare för att sondera terrängen. Miller skickar in Plexus men sedan var det stopp, så Girodias låter översätta alla franska erotiska böcker han hittar; Genet, Apollinaire, de Sade, Bataille, Queaneau, Reage men det räcker inte, läsarna går inte igång på litterär erotika, de vill ha hederlig porr som kan läsas med vänsterhanden. Girodias gör nu ett genidrag. Han kontaktar klicken kring avantagardetidskriften Merlin som som var de som hade översatt de franska erotiska böckerna, och frågar om de kan tänka sig att börja skriva pornografi istället. Naturligtvis under pseudonym, och gärna med lite kinky inslag. På så vis skulle de kunna finansiera sin tidskrift. Det vill de gärna. Merlin består av ett gäng jazzdansande, amfetaminsnortande utlänningar av båda könen, ledda av författaren Alexander Trocchi och finansierade av amerikanskan Jane Lougee. Kvinnor som män tar sig an uppgiften med förtjusning, och nu börjar Olympia Press glanstid. Merlin flyttar in på kontoret och redaktionen blir förlagets hårda kärna av redaktörer, sekreterare, korrekturläsare och allmänna hangaroaunds. Ur tryckpressarna spottas heta titlar som Tender was my flesh och The Loins of Amon. Olympia Press billiga gröna pocketböcker förses med myndigheternas varning att de inte får säljas i England eller USA, och sprids sedan till turister, matroser, soldater och pornografer som smugglar dem över gränserna en masse. Inkomsterna flödar, men Girodias är ännu värre än sin far vad gäller det ekonomiska. Han vägrar skriva kontrakt och betalar ut royalties lite när det passar. Författarna får köa utanför hans kontor när han är på gott humör, och hoppas på det bästa. Inte heller för han bok över hur många utgåvor han trycker. Ibland ger han ut en censurerad version för bokhandeln, och en annan för illegal spridning. Allt detta fungerar till en början väl med Merlins glada pornografer, men det går inte med riktiga författare som J.P. Donleavy och Vladimir Nabokov. De rasar och drar honom inför rätta. Inte heller går det att betala skatt med vänsterhanden. Bara några år in på det nya äventyret är Maurice Girodias skuldsatt, belånad och åtalad för såväl brott mot obscenitetslagarna som obetalda royalties. Och så här håller det på. Mygel, skulder, porr, åtal allt i en eskalerande spiral, tills Girodias mot slutet av sextiotalet tröttnar på myndigheternas hetsjakt och författarnas pengatjat, och flyttar till USA för att starta ett amerikanskt Olympia Press. Där går det ännu sämre. Valerie Solanas, som författaren heter, går tre kvarter bort och skjuter Andy Warhol istället. Förläggaren som hela sitt liv bekämpat censuren verkar ha grävt sin egen grav. Den nya tidens libertiner behövde inte längre hans förlag, och när han 1968 struntar i att publicera en av sina nya författare som det är bestämt, så går hon upp på kontoret för att skjuta honom. Girodias är inte på plats och Valerie Solanas, som författaren heter, går tre kvarter bort och skjuter Andy Warhol istället. Girodias är inte sen att utnyttja publiciteten och får snabbt iväg SCUM-manifestet till tryck, det blir hans sista viktiga utgivning, innan allt går utför i ett träsk av hårdporr, scientologi och boxningsböcker. Hans livshistoria kan låta tragisk, men den ledde faktiskt fram till en av 1900-talets stora landvinningar: avskaffandet av censuren. De många och långa rättsprocesserna Girodias drogs inför och tappert utkämpade blev prejudicerande, och satte stopp för en puritanism som präglat bokbranschen i flera hundra år. Vi har familjen Kahane/Girodias att tacka för den frihet litteraturen åtnjuter idag. Och för att banbrytande böcker som Millers Kräftans vändkrets, Burroughs Den nakna lunchen, Trocchis Young Adam och Nabokovs Lolita överhuvudtaget kom i tryck. Och de gröna pocketböckerna som på 50-talet kostade några kronor när de kom ut, betingar idag skyhöga priser på den antikvariska marknaden. Samlarna dammsuger gamla lumplådor och porraffärer för att hitta kvarglömda Olympia Press, och granskar sedan böckernas omslag med lupp för att avgöra vilken utgåva det kan röra sig om. Finns påklistrade prislappar, myndighetsstämplar och korrekta tryckorter där, kan de ha stött på en äkta förstautgåva. Är det någon av klassikerna, som till exempel Lolita kan de räkna med att vara 100 000 kronor rikare. Maurice Girodias dör utblottad och bitter 1990 och begravs på Père-Lachaisekyrkogården i Paris. På hans gravsten låter brodern Eric Kahane gravera Une journée sur la Terre. En dag på jorden. Gabriella Håkansson, författare Litteratur John de St Jorre Venus Bound. The Erotick Voyage of the Olympia Press and its Writers, Random House, 1994. A Life in Pieces. Reflections on Alexander Trocchi. Edited by Alan Campbell & Tim Niel, Rebel Inc, 1977. Lawrence Durrell and Henry Miller. A Private Correspondance. Edited by George Wickes, Faber&Faber, 1962. Sylvia Beach Shakespeare and Company, översättning ERik Andersson, Ellerström, 2008. Ett urval av berömda Olympia Press-titlar från Parisåren: Samuel Beckett Watt (1953) Henry Miller Plexus (1953) D.A.F. de Sade 120 Days of Sodom (1953) Jean Genet The Thief's Journal (1953) Pauline Reage The Story of O (1954) Vladimir Nabokov Lolita (1955) J.P. Donleavy The Ginger Man (1955) Jean Cocteau The White Paper (1957) William S. Burroughs The Naked Lunch (1959) Lawrence Durrell The Black Book (1959) Raymond Queneau Zazie dans la Métro (1959)

I detta avsnitt samtalar Erik och jag om när både ocd och autism ställer till det. Kombinationen odc och autism är problematisk då det kan vara svårt att skilja de olika ritualerna åt. Både ocd och autism ger återkommande handlingar, men de görs av helt olika anledningar. Erik håller i flera forkningsstudier för att han hela tiden vill lära sig mer om ocd och närliggande diagnoser. Om du tycker Tvångspodden! är en schysst kunskapskälla och du känner att du vill bidra till vårt arbete, får du gärna Swisha ett litet eller stort belopp till: 123 526 58 55 Denna vecka öppnar OCDhjälpen upp portarna för att ta emot fler medlemmar 28/1 - 31/1 har du möjlighet att komma in i gemenskapen. Här finns mer information om mig, OCDhjälpen och Familjebalans. Berätta gärna för mig vad du vill lyssna på för ämnen och vad du tycker om #Tvångspodden!

Men alltså, hur ska vi stå ut nu när den andra vågen väller in? Hur många gånger orkar vi ladda om? Eller borde vi komma till insikt om att den här begränsningen i våra liv är vår nya framtid? Det vi alla lever i nu, är Karros ”normala”. Är du van vid att inte ta något för givet och tvingas lösa problem som andra överhuvudtaget inte tänkt på är en värdefull erfarenhet som kan användas i att lösa problem och möta oron. Tobias Holmberg upplevde många oroliga dagar när han ville covid-testa sig eftersom han hade symtom och tillhör en riskgrupp. Efter att ha skickats mellan 1177 och Vårdcentralen ett par gången utan att komma fram, lyckades han ta sig igenom systemet genom att ”fuska” sig till ett test. Som var negativt, tack och lov. Men under fem dagar var hans oro enormt stor, och så ska det ju inte behöva vara. - Det är inte fel att vara orolig för Covid-19, säger Erik Andersson, psykolog och forskare på KI. Men det vi kallar ohjälpsam oro är inte bra, utan tar över och ger sömnproblem med mera. Pröva att schemalägg din oro, är Eriks råd. Och tänk mer på vad du kan göra, istället för vad du inte kan göra. Det låter sig lätt sägas, och kräver disciplin. Men vad har vi att välja på? Ohjälpsam oro och sömnlöshet, att strunta i restriktionerna? Lite disciplin är en bättre lösning.

Men alltså, hur ska vi stå ut nu när den andra vågen väller in? Hur många gånger orkar vi ladda om? Eller borde vi komma till insikt om att den här begränsningen i våra liv är vår nya framtid? Det vi alla lever i nu, är Karros ”normala”. Är du van vid att inte ta något för givet och tvingas lösa problem som andra överhuvudtaget inte tänkt på är en värdefull erfarenhet som kan användas i att lösa problem och möta oron. Tobias Holmberg upplevde många oroliga dagar när han ville covid-testa sig eftersom han hade symtom och tillhör en riskgrupp. Efter att ha skickats mellan 1177 och Vårdcentralen ett par gången utan att komma fram, lyckades han ta sig igenom systemet genom att ”fuska” sig till ett test. Som var negativt, tack och lov. Men under fem dagar var hans oro enormt stor, och så ska det ju inte behöva vara. - Det är inte fel att vara orolig för Covid-19, säger Erik Andersson, psykolog och forskare på KI. Men det vi kallar ohjälpsam oro är inte bra, utan tar över och ger sömnproblem med mera. Pröva att schemalägg din oro, är Eriks råd. Och tänk mer på vad du kan göra, istället för vad du inte kan göra. Det låter sig lätt sägas, och kräver disciplin. Men vad har vi att välja på? Ohjälpsam oro och sömnlöshet, att strunta i restriktionerna? Lite disciplin är en bättre lösning.

Once again we invited Erik Andersson, brand ambassador of Hendrick's Gin, to our webinar series to demonstrate some warm cocktail recipes that are an absolute perfect fit for the season and the coming holidays! Join us as we make and taste an assortment of amazing hot gin cocktail punch recipes! hendricksgin.com Erik's Instagram

Erik Andersson er på besøk og har tatt med en film som ligger i grenseland mellom crime og neo-western. Vi skal uansett snakke om den, come hell or high water...

Vi snackar med Magnus Sellberg som satte självsupportat FKT på Kungsleden och med maratongurun Anders Szalkai som nådde 57 km när han testade frontyard-konceptet. Dessutom fler FKT:er, Lomma Backyard, St Hans Extreme 6h och mer från Frontyard 2020. 0:44 Black River Run inställt 1:50 Pau Capell sprang UTMB-banan på drygt 21 timmar 3:00 Världsrekord i antal höjdmeter på 24 timmar 4:03 Inget världsrekordförsök av Herron i Ungern 4:28 Sten Orsvärn vill göra bra resultat på 6-dagars i Italien 5:14 Magnus Sellberg satte självsupportat FKT på Kungsleden 5:54 Intervju med Magnus Sellberg 11:49 Vi reden ut begreppen kring olika FKT:er på Kungsleden 14:06 Fler FKT:er (Jonas Brännmyr på Munkastigen, samtidigt som SAU virtuellt, Henrik Petersson och därefter Kristofer Bengtsson på Mörbylångaleden, Erik Andersson på “nya” Billiingeleden och Ken Zemach på “nya” Bruksleden) 16:15 Martin Scharp upprepade segern i Lomma Backyard 17:15 800-meterslöparen Karl Borgö ultradebuterade och vann Frontyard 2020 18:44 Maratongurun Anders Szalkai gjorde “ultra-comeback” och sprang 57 km frontyard 19:36 Intervju med Anders Szalkai 28:04 Magnus Linde och Kerstin Wetterberg knappa segrare i blött och kuperat S:t Hans Extreme 6-timmars 30:28 Kolla in ultrakalendern på ultramarathon.se/kalender 31:03 Dennis Källerteg gör FKT-försök på Kungsleden 31:27 Kommande ultratävlingar 32:54 Live-webinar om “Introduktion till ultralöpning” 10 september http://ultramarathon.se/kalender http://ultramarathon.se  https://event.webinarjam.com/register/16/3470xf8

We had the absolute great fortune of having Erik Andersson, ambassador to Hendrick's Gin, connect with us for a wonderful webinar detailing the history of gin, Hendrick's as a company, and demos of cocktails made perfect by his many year's experience around the world serving to an international clientele. Please join us as we hang out with Erik! Hendrick's Gin

I Sverige blir rysk samtida prosa ibland synonymt med de stora minnes- och vittnesskildringarna. David Isaksson visar upp en annan sida när han presenterar Dmitrij Danilovs litteratur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den ryske författaren Dmitrij Danilovs bok Det finns saker som viktigare än fotboll tar avstamp i att han bestämmer sig för att se och skriva om samtliga Dynamo Moskvas matcher under ett år. Inspirationskällan finns i USA, där Stewart O'Nan och Stephen King följde baseballaget Red sox under hela 2004, i boken Faithful. Men skillnaderna är stora. Medan de båda amerikanska författarna är hängivna Red sox-fans så är Danilovs fotbollsintresse begränsat. Och medan 2004 var ett häpnadsväckande år för det Bostonbaserade baseballaget, med seger i World series för första gången sedan 1918, så var Dynamo Moskvas säsong, precis som alltid, ganska medioker och odramatisk. Som i flera av sina andra verk skapar Danilov litteratur av händelser som i sig saknar spänning. Något som dras till sin spets i boken Sitta och se, där han rapporterar live från olika platser, som ett torg i Velikij Novgorod eller en bänk i Brjansk. På sin telefon skriver han ner vad som händer omkring honom. I ett kapitel från Moskva sitter han, den 29 juli 2013 klockan 21:00, på Tverskojbulevarden, inte långt från Pusjkintorget. På en parkbänk ser han två unga män som dricker alkohol ur en plastmugg. En av dom har en Ipad i ena handen och en orange ballong i den andra. En flicka sluter upp och börjar dricka med som . En man i vita shorts och bar överkropp sätter sig på bänken bredvid och bara sitter där. Och så där fortsätter det. Danilov visar hur en sommarkväll på en boulevard i Moskvas centrum kan se ut. Här finns bara samtid. Danilov skildrar det han ser med en lågmäld humor som kan föra tankarna till Erik Andersson. Om man följer utgivningen och kulturjournalistiken kring ryskspråkig litteratur i Sverige ger kanske det här en förvånande bild. Ryskspråkig litteratur handlar väl om hemsökelser från Sovjetunionen och den omöjliga jakten på sanningen bakom propagandans dimridåer? Med framstående namn som Ulitskaja, Stepanova, och Aleksijevitj? Det är förvisso sant att minnesbearbetningen är en viktig del av den ryskspråkiga samtidslitteraturen, något som inleddes redan på 1960-talet. Men den är långt ifrån så dominerande som man kan tro om man bor i Sverige. Litteratur behöver inte handla om det förflutna och inte heller vara ett vittnesmål om hur det är att leva utan demokratins alla rättigheter. Den kan helt enkelt handla om vardagen i världens till ytan största land. Om man ska säga ett ämne som präglar Dmitrij Danilovs litteratur så är det dagens Moskva. Hans texter är hyperlokala. Ofta nämns tunnelbanestationer, stadsdelar och gatuadresser. Han tycker om Moskva på ett sätt som nog få i Sverige tror är möjligt. I webbtidningen Moskoviten får han frågan om vilken stadsdel han tycker sämst om. Någon sådan finns inte blir svaret.  När han ombeds avsluta meningen I Moskva behöver man ändra på  så säger han Inget alls. Allt är bra. Det finns säkert en del i ironi i svaren, men jag är övertygad om att kärleken till staden är äkta. Det Moskva som beskrivs hos Danilov är inte ett imperialistiskt tredje eller fjärde Rom. Det är inte heller 90-talets gangsterstad med vulgär glamour. Det är en megapolis där miljontals människor tar tunnelbanan till jobbet. De önskar saker vore enklare och vill mest leva sina liv ifred. Ett av de mest framgångsrika sätten att gestalta detta har visat sig vara på scen. Dmitrij Danilovs komedi Mannen från Podolsk, som först sattes upp på Rysslands mest kända oppositionella teater ,Teatr.doc, uppges nu spelas oftare än Tjechovs Tre systrar och Måsen. Det komiska framträder redan i titeln: Podolsk är en så omärkvärdig plats, att en man därifrån inte låter som någon särskild alls. Podolsk är en stad i det område runt Moskva som kallas Podmoskovje, ett slags ingenmansland där städerna ligger för långt ifrån huvudstaden för att vara del av den, men för nära för att ha en egen identitet. I Podolsk finns ett äldre centrum som numera är omgivet av stora områden med nybyggda höghus. Där bor framförallt unga familjer som pendlar in till Moskva. Någon hjälte är inte heller pjäsens huvudperson Nikolaj Stepanovitj Frolov. Han är i 30-årsåldern och tillhör den stora grupp i Moskva som är välutbildade, men som lever i en ekonomisk prekär situation. De som i Ryssland kallas kontorsplankton. Ett slags lägre medelklass som har råd köpa smartelefon, men aldrig en lägenhet. Handlingen utspelas på en polisstation. Mannen från Podolsk är gripen och frågar varför. Det är det vi ska ta reda på, förklarar polisen. Griper ni först och tar sedan reda på varför? undrar Mannen från Podolsk ilsket.  Det där är olika, svarar polisen. Här är det är lätt att tolka Danilovs pjäs som en kommentar till att rysk polis är maktfullkomlig och den kan göra lite som den vill, men pjäsen är inte politisk på det sättet. Ett förhör börjar och polismannen frågar om den gripnes adress. Moskvalänet, staden Podolsk, Röda gardets boulevard, hus 15, lägenhet 36 Antal invånare?  Vaddå antal invånare?  Antal invånare i Podolsk? Vaddå antal invånare i Podolsk? Polisen framhärdar med sin fråga och Mannen från Podolsk gissar till slut på  100-150 000 invånare vilket gör en annan gripen man på polisstationen upprörd. Är du dum i huvudet? Det är ju nästan 300 000. Podolsk har ju slagits ihop med Klimovsk. Vad vi i publiken trodde skulle bli ett skenförhör med syfte att sätta dit Mannen från Podolsk blir istället en absurd dialog. I förhöret ska Mannen från Podolsk svara på meningslösa frågor som när Podolsk grundades. Polismannen tycks efter ett tag också vara en fånge i det här spelet. I början är han aggressiv, men under pjäsen görs han mer mänsklig. Danilovs pjäs Ögonvittnesskildringar inleds med att en man ligger död på scenen. Han har tagit livet av sig. Vi får sedan träffa personer som varit i hans närhet. Grannar, arbetskamrater, arbetsgivare och andra, berättar om honom. Några kände honom lite, andra la knapp märke till honom. Med ett imponerande gehör för variationer i språkbruk och ordval visar Danilov upp ett galleri av verkliga typer från dagens Moskva: Den självsäkre försäljaren, managern, den omtänksamma flickvännen. Var och en med livet kringskuret på sitt sätt. Vittneslitteraturen har en stark tradition i Ryssland och är nära förknippad med minneslitteraturen. Men personerna i Ögonvittnesskildringar har inget stort brott att vittna om, utan bara ett vanligt liv. De berättar om brist på pengar, om förhållanden som inte fungerar,  om liv som ter sig meningslöst. Om en högst alldagliga tillvaro i dagens Moskva. David Isaksson, frilansjournalist tidigare bosatt i Moskva under tio år

Jess Miles speaks with Erik Andersson, author of ‘Reconstructing the Global Political Economy’, about the impact of COVID-19 and how we interpret it, having hope, what we value, avoiding more austerity and what lessons we should be learning.

Det är i år 75 år sedan Tove Janssons första bok om Mumin kom ut. Den sjätte delen i dokumentärserien "Pennan, penseln och hjärtat" handlar om hennes relation till havet både privat och i konsten. KRITIKSAMTAL: NY SKIVA FRÅN MÅNGSIDIG MUSIKSKAPARE Per Störby Jutbring är en produktiv och bred tonsättare och musiker som man hittar i många olika sammanhang från teater och film till egna skivor. Nu aktuell med nya albumet The Thief Bunny Society. Per Feltzin, musikkritiker, har lyssnat. ESSÄ: TILLBAKA TILL ROTHENBURG  NÄR SAMTIDENS MÖRKER SÄTTER LJUS PÅ DÅTIDENS FORMULERINGAR Att läsa samma text med några decenniers mellanrum kan ge två väldigt olika upplevelser. Det handlar inte bara om hur man själv förändrats som person utan hur omvärlden ter sig och ger texten ett nytt sammanhang. Det erfar författaren och översättaren Erik Andersson som återvänt till en essäistisk reseberättelse från 1893. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Att läsa samma text med några decenniers mellanrum kan ge två väldigt olika upplevelser. Det erfar författaren och översättaren Erik Andersson som återvänt till en essäistisk reseberättelse från 1893. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När jag 1990 skulle bli redaktionssekreterare på Ord och Bild ansågs det lämpligt att jag bekantade mig litet med tidskriftens historia. Den tillträdande redaktören Johan Öberg kom med en plastpåse som innehöll några spridda nummer. Jag visste allt om science fiction-fanzines; jag hade koll på de viktigare kultursidorna; jag läste en del tidskrifter som Fenix och Embryo men Ord och Bild visste jag inte så mycket om, trots att jag hade medverkat en gång med en dialog om mat. Jag öppnade juninumret från 1893. Det första uppslaget bestod av två bilder: en Viktor Rydberg-byst och en sfinxmålning. Både sfinxen och Rydberg blickade mot mig och förbi mig. Sedan kom det ett reseminne från Rothenburg ob der Tauber. Jaha! tänkte jag. Nu skall vi se hur det är med Rothenburg. Jag satte mig ner och började läsa. Det var väldigt intressant. Man fick veta ungefär var staden låg, hur den såg ut och hur dess historia hade gestaltat sig. Här finnes ock staffage för alla möjliga historiska fantasibilder, och Ni kan lätt glömma, att Ni verkligen lefver i slutet av nittonde århundradet, skrev essäförfattaren entusiastiskt. Det jag tänkte mest på var hur essän var skriven. Det fanns hos författaren en lugn förtröstan på att läsekretsen satt och väntade på hennes intryck från Rothenburg. Hon hade åkt dit för att se hur det var med Rothenburg, och nu berättade hon det.        Men borde hon inte ha haft en frågeställning? Jag hade några terminers studier vid Göteborgs universitet bakom mig, och en sak som hade inpräntats i mig var vikten av att ha en frågeställning. Det var inget som kom naturligt för mig. Den som hade skrivit om Rothenburg var Ellen Fries. Hon var en framstående feminist och den första kvinna i Sverige som blev filosofie doktor. Hon måste ha vetat allt om frågeställningar. Den här gången utgick hon från sina kunskaper om historien men skrev något annat än en akademisk text. Vem läste då essän? Ja, om man får tro en blyertsanteckning på (första) tidskriftens omslag så hade mitt exemplar tillhört kontraktsprosten Johan Wahlfisk. Han var en närking med vida intressen: han skrev om Örebro stads historia och hemslöjden i Örebro län. Han blev nog glad när det kom en initierad essä om Rothenburg. Vad fanns det för andra möjligheter för Ellen Fries? Hon hade kunnat skriva en reseguide: Rothenburg, Bajerns pärla. Hon nämner faktiskt vilket hotell hon bodde på. Eller en reseskildring: Rosorna i ringmurens rund. Om det nu finns rosor i Rothenburg; jag kanske tänker på Visby. En avhandling: Judarnas rättsliga ställning i det medeltida Rothenburg, för att låna en titel från universitetet i Würzburg 1976. En populärvetenskaplig artikel: Svenskarna som satte skräck i Rothenburg. En del uppgifter om svenskarnas bravader under stormaktstiden letar sig in i Fries essä, till exempel att de stjälpte i sig 336 åmar vin, 204 512 pund bröd och 1 500 malter havre. Hon kunde också ha skrivit en kulturartikel: Varför talar alla om Rothenburg i dag? Det finns ett starkt reaktivt drag hos dagstidningarna. Tack och lov blev det essän som Ellen Fries valde. Jag ville också skriva en essä, kände jag. Tyvärr fanns det inga pengar till att skicka mig på en veckas vistelse i Rothenburg. Istället hamnade jag på socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Visby. Jag försökte rapportera därifrån på bästa kulturkonservativa sekelskiftesvis och gjorde inget för att mildra den skriande entusiasm över världsläget som ekonomerna uttryckte. Varken de eller jag anade att vi befann oss ungefär en månad ifrån 1990-talets finanskris.        Ingvar Carlsson, Allan Larsson och Erik Åsbrink fortsatte sin verksamhet trots motgångarna, men för mig blev det här den enda insatsen som ekonomijournalist. När jag nu läser Ellen Fries essä om Rothenburg på nytt så ser jag vissa saker som jag inte såg 1990. Hon börjar med att gå runt i stadens omgivningar och hon njuter av det mångskiftande landskapet: Vinstockar och vinbärsbuskar, omgärdade ängar och åkerlappar, tallplanteringar och humleodlingar, skogsdungar och stora sandgropar, ingenting saknas i denna profkarta af mänsklig kultur. Jordbrukets organisering är av mycket större intresse för mig nu än när jag var en ung göteborgare. När hon går upp mot ringmuren möter hon bönderna som skall hem efter marknaden: De flesta af gossarne voro blonda och blåögda med oregelbundna drag, blott en eller annan sydländsk typ, men: Kvinnorna voro lifligare och deras typ mera sydtysk. Det här log jag nog bara åt 1990. Det är anmärkningsvärt att männen skulle tillhöra en typ och kvinnorna en annan blandades de aldrig? , men min inställning var att man fick hoppa över stycken om ras och folklynne om man alls skulle läsa texter från slutet av 1800-talet. Det var liksom ett passerat stadium, ungefär som alkemi, skallmätning och planeter i cirkelrunda banor. Det är inte lika lätt att hoppa över sådant längre. Nu är politiken på nytt fylld av bondfångare och guldmakare. I Nordisk Familjebok står det att Ellen Fries personlighet kännetecknades av anspråkslöshet, ideell lifssyn, humor och utpräglad svenskhet. Alla varningsklockor ringer vid ordet svenskhet. Jag läser Rothenburgessän igen. Varför nämns det inget om pogromerna i de historiska tillbakablickarna och varför syns inga judar i stadsbilden? I Rothenburg slipper man storstädernas avskum, skriver hon, och det är inte tal om någon nöd i en stad med så rika gamla fattigkassor. Hon nämner också att staden är ett protestantiskt fäste i det katolska Sydtyskland. 1990 såg jag det som en slump att Fries hade hamnat just i Rothenburg. Nu inser jag att det inte är sant. Hon åkte till Rothenburg för att det var en idealstad. Den var homogen, ursprunglig och medeltida. På 1930-talet anordnades bussresor dit för att det uppväxande släktet skulle få se hur en riktig tysk stad såg ut. Nu kan förstås inte Ellen Fries lastas för att nazisterna älskade Rothenburg. Hon avled 1900, bara fyrtiofyra år gammal. Hennes sista essä i Ord och Bild trycktes postumt och hette Holländskt folklynne och holländsk konst. Den är skriven litet på samma sätt som Rothenburgessän. Medan den tyska folksjälen växte fram ur den medeltida arkitekturen så kan man iaktta det äkta holländska i såväl den levande stadsbilden som i 1600-talsmåleriet. Holländaren är inte bara konservativ till sin läggning, utan i stort sett oföränderlig till sin natur. Mot slutet citerar Fries en rysk författare som sagt att utanför nationaliteten finnes hvarken konst, sanning eller lif. Ellen Fries vurmade för medeltiden och för folksjälen på ett sätt som inte direkt sprider någon värme nuförtiden. Illa är det också att hon visar sig vara ett så dåligt exempel på det förutsättningslösa skrivande som jag hade tänkt utropa till essäns främsta egenskap. Det enda jag kan glädja mig åt är att min egen essä, så här i de sista skälvande sekunderna, i sitt nederlag hävdar sitt oberoende. Erik Andersson, författare och översättare

We virtually hung out with Hendrick's Gin East Coast Ambassador Erik Andersson. We talked and learned so much from Erik and truly realized our appreciation for some of the finer points of gin. He's a well traveled and well spoken individual and we hope you learn as much as we did! Sit back, grab a glass, and join us! Instagram: https://www.instagram.com/youngmrflanagan/ Website: https://www.hendricksgin.com/

Den Parisbaserade engelska bokhandeln Shakespeare and Company lockar läsande och skrivande pilgrimer från världen över. Anna Thulin reflekterar över vad som gör den så speciell. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Var är ärtsoppan? George Whitman stormar in i sin lägenhet ovanför butiken, högröd om kinderna. Han är 91 år och ägare till den engelska bokhandeln Shakespeare and Company i Paris. Från fönstret syns Notre-Dames gotiska spiror. Körsbärsträden står i full blom. Dess söta doft och värmen är tryckande men själv är jag alldeles kall. Ärtsoppan, var den är? Jo, den har jag nyss skopat ur en gryta som stått framme i trettiogradig värme i närmare en vecka. En gryta med ett grönvitt månlandskap av mögel inuti och en flugkoloni som hovrar ovanför. Mögel! utropar George. Mögel är proteiner. När han ser diskmedlet som jag köpt håller han upp ett darrande finger, som för att besvärja sig från häxkonster. Har du gått på sådan kapitalism? Släng genast, det smutsar ned porslinet. När man talar om Shakespeare and Company måste man tala om George Whitman, som drev och ägde bokhandeln fram till 2006. Butiken är berömd och lockar besökare från hela världen, men vad gör den så speciell? Kanske för att den vidgar vår syn om vad en bokhandel kan vara. Innan George Whitman öppnade sin butik 1951, fanns det en annan bokhandel med samma namn i Paris. På 1920-talet låg Shakespeare and Company på rue de lOdéon. Butiken drevs av amerikanskan Sylvia Beach, och lockade till sig aspirerande och lovande författare som Ernest Hemingway, Djuna Barnes och James Joyce. Bokhandelsägaren var omtyckt. Sylvia Beach hade ett livligt ansikte och bruna ögon, och hon älskade skämt och skvaller. Ingen jag kände var trevligare mot mig, skrev Hemingway i sin roman En fest för livet. Ibland kan en bokhandel vara en cocktailfest. Ibland kan en bokhandel också vara en oas för yttrandefriheten. James Joyce hade publicerat utdrag ur sin roman Ulysses i USA och England, men boken ansågs vara så obscen att ingen ville eller vågade ge ut den. Ingen utom Sylvia Beach. Hon såg till att boken trycktes och att den smugglades in i USA och Storbritannien. 1941, under nazisternas ockupation av Paris, tvingades bokhandeln stänga efter att Sylvia Beach vägrat att sälja en bok till en tysk officer. Liksom många andra kulturarbetare och motståndare till regimen placerades hon i ett interneringsläger. Efter ett halvår släpptes hon fri, men hon öppnade aldrig butiken igen. Ibland kan en bokhandel vara en plats där man säger nej. Tio år senare öppnade George Whitman en ny bokhandel på vänstra stranden, på rue de la Bûcherie, och efter ett tag döptes den om till Shakespeare and Company för att hedra sin företrädare. Också den butiken blev en samlingsplats för författare, debattörer och studenter under 68-rörelsen. George Whitman var inte bara känd för att svära åt diskmedel och andra kapitalistiska påfund. Det hände att han satte eld på håret istället för att ödsla pengar på en frisör. När den tidigare amerikanska presidenten Bill Clinton gästade bokhandeln hälsade George honom välkommen klädd i sin vanliga outfit nämligen en pyjamas. Excentriker, visst. Men framför allt var George Whitman en idealist. Han lät besökare sova i bokhandeln gratis, i utbyte mot att de läste en bok om dagen, hjälpte till två timmar i butiken och skrev en sidas biografi om sig själva. Omkring trettio tusen tumbleweeds, som han kallade oss, har sovit i butiken genom åren. Tumbleweeds efter de torra, rotlösa ökenbuskar som följer vindens nycker. Det var främst rotlösa amerikaner och engelsmän som landade i Paris under efterkrigstiden. Den bohemiska butiken låg i linje med tiden, men Shakespeare and Company var samtidigt en nagel i ögat på franska myndigheter, troligen för att den var svår att kontrollera. Ibland kan en bokhandel vara ett tak över huvudet. Ibland är den också en scen för politiska dramer. I en nypublicerad bok om Shakespeare and Company återges ett brev där George berättar att butiken uppvaktades av amerikanska agenter under kalla kriget. USA ska ha fört en hemlig kampanj för att stötta amerikansk kultur i europeiska storstäder, ett kulturellt kalla kriget, för att uppmuntra kapitalistiska ideal och skapa ett motstånd till ryssvänlig marxism. Det hade de inte mycket för, George var en fri ande, men också kommunist. Det är tolv år sedan jag sov och arbetade i bokhandeln, och fick en kyss bakom bokhyllorna på andra våningen. När jag nu återvänder till Paris är det för en annan kärlek. Han heter M och har flytt kriget i Syrien. En dag berättade han om ett bibliotek i sin forna hemstad. Det var en berättelse som skulle förändra min bild både av en bokhandel som Shakespeare and Company och av litteratur i stort varför jag återger den här: Det var under våren 2012 som den syriska regimens raketer regnade över M:s hemstad. Människor flydde i tusental och lämnade sina hem. En av de som flydde var M:s granne, en författare, vars hem träffats av missiler. När M gick in i huset fann han resterna av författarens privata bibliotek. Han såg ett rum som var svart av aska. Han såg bokhyllor som vält och böcker som blivit fuktiga av regnet som kom in från raserade väggar. Det förstörda biblioteket gjorde honom sorgsen. Särskilt som det påminde om ett samtal M haft med sin flickvän, innan de separerades av kriget. Vad gör det för nytta att studera litteratur? hade han frågat henne en gång när de var osams. Varpå hon svarat att eftersom regimen utövade en omfattande censur så var själva läsandet en protest. Att sprida berättelser ett motstånd. Ingen annan skulle bemöda sig med att minnas deras historia. Under de kommande åren, när M ibland åt gräs och plockade blad från träden för att överleva, hämtade han böcker från det sönderbrända biblioteket. Näst efter hungern och bombplanen var nämligen tristessen värst. Ibland kan en bokhandel, eller ett rum med böcker, vara första hjälpen för en människa i nöd. Jag och M möts i Paris. Jag säger att jag vill visa honom en plats som betytt mycket för mig och tar honom till bokhandeln. Vi går dit flera gånger. Rotlösa och utan hem, om än på olika vis, känner vi ett behov av vissa platser för att skapa en kontinuitet. Idag är det Georges dotter Sylvia Whitman som driver Shakespeare and Company hon är döpt efter Sylvia Beach som drev den ursprungliga butiken. De sista åren i Georges liv förde han och dottern ett lågintensivt krig. Sylvia installerade en kassaapparat, George bröt sig in om natten och stal den. Sylvia renoverade den äventyrligt vingliga trappan till andra våningen, George delade ut hammare till besökare för att slå sönder den. Om George hade känt till videokameran som Sylvia installerat för att minska stölder, eller att bokhandeln numera finns på Facebook och Instagram, skulle han nog vända sig i sin grav där han vilar på Père Lachaise-kyrkogården. Men han skulle nog uppskatta det nya rummet för barnböcker och kaféet intill butiken, som han drömde om i flera år. M log när han såg följande ord målade på andra våningen: Be not inhospitable to strangers, lest them be angels in disguise. Lite slarvigt översatt: Var inte ogästvänlig mot främlingar, för de kan vara förklädda änglar. Ibland kan en bokhandel vara just det, varken mer eller mindre en plats som säger välkommen. Shakespeare and Company är förvisso en kommersiell bokhandel som måste visa balanserade omkostnader och prydliga bokslut. Liksom andra närbokhandlar kämpar den med konkurrensen från nätbutikerna. Men att Shakespeare and Company har överlevt i decennier är nog för att den alltid varit mer än en bokhandel. En cocktailfest, ett tak över huvudet, en räddare i nöden. Ett utrymme där motståndet i litteraturen får ta plats, liksom kyssar och mögliga ärtsoppor. Anna Thulin Litteraturtips Shakespeare and Company; Sylvia Beach. Svensk översättning av Erik Andersson, Ellerströms förlag (2008). Shakespeare and Company, Paris: A History of the Rag and Bone Shop of the Heart; redaktör Krista Halverson (2017). Ulysses; James Joyce. Svensk översättning av Erik Andersson, Albert Bonniers Förlag (2014).

Oro kan ta över livet periodvis och är en mycket vanlig orsak till att personer söker hjälp i primärvården. När är oron överdriven? Och vad kan man göra åt den? Forskaren och psykologen Erik Andersson reder ut.

Uppläsning: Marit Kapla Diktsamling: "Osebol", Teg Publishing 2019 MUSIK Erik Satie: Gymnopédie nr 3 EXEKUTÖR Alexandre Tharaud, piano

Tåg 4: Vad är en moor? Erik Andersson åker till England och tar på sig gummistövlarna för att lösa mysteriet. Någonstans mellan himlen och torven finner han sitt svar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det började med att jag hittade en tågskiva i samlingarna. Det var fältinspelningar från 1955 till 1961 med ånglokomotiv som trafikerade London Midland & Scottish Railway. Jag satte på den. Mycket riktigt, där tuffade loken fram på olika ställen i det engelska landskapet. Hur hade den skivan hamnat hos mig? Det dök upp ett minne från en vacker sommardag när jag gick längs ån Esk i Yorkshire. Den pastorala friden slets sönder av ett hest tjut; jag tittade upp och fick syn på ett otroligt välputsat långt svart ånglokomotiv som drog ett set vagnar över en åsrygg. Det var en fin syn, och kanske var det något liknande jag hade velat uppleva när jag köpte skivan. Det sista stycket på skivan hade en poetisk titel: På mooren nära Ribbleheadviadukten en vinterafton. Hade jag någonsin varit på en moor? Jag lyssnade efter mooren. Jag såg ångan blanda sig med vinterdiset. När tåget tuffat bort från högtalarna satt jag kvar och funderade på mooren. Vad var en moor? Jag tänkte på Dartmoor: vindpinad, dimhöljd, med Baskervilles hund i fjärran. Dartmoorheden kan den kallas på svenska, men hed heter ju heath på engelska. Uppslagsböckerna karaktäriserar Dartmoor som en bergstrakt eller en granitplatå. Hade jag någonsin varit på en moor? Jag sökte i minnet och på mina kartor. Det fanns en hel del områden som kallades moor i England, likaså i Skottland där de oftast omformats till muir. På Irland hittade jag inga alls. Kanske var moor ett germanskt ord som aldrig lyckades översimma Irländska sjön. Eller om förklaringen var att det krockade med ett inhemskt mór, som fanns i oräkneliga iriska ortnamn i betydelsen stor. Big is mór, åtminstone på Irland. Jag började surna till litet. Här hade jag klafsat omkring på Brittiska öarna i decennier och så visste jag inte ens vad en moor var. Men eftersom jag är en handlingens man så bestämde jag mig för att så snart som möjligt ta mig till närmsta moor. Varför inte till mooren nära Ribbleheadviadukten? Ribblehead visade sig ligga i västra Yorkshire, en glest befolkad trakt som kallades Yorkshire Dales. Jag skaffade en karta och blev genast intresserad. Upp mot Blea Moor fanns det utmärkt mängder av snake holes. Sådana hade jag aldrig hört talas om och gjorde mig en bild av moorormar som slingrade sig in och ut ur bergssidorna. När jag hade fått på mig glasögonen såg jag att det egentligen stod shake holes, vilket på svenska blir slukhål. Inte illa det heller. Det fanns också några enstaka swallow holes, där man förmodligen blev svald hel och hållen. Det kunde dock inte uteslutas att det var fråga om hål där svalorna bygger bo. Väldigt konstigt att ha ett språk där man inte skiljer på svala och svälja. Även grottor gjorde kartan reklam för. I litteraturen är mooren hemvist för allsköns mystiska existenser, och om man får lust att mörda någon så erbjuder mooren många möjligheter. När jag kom till Ribblehead en kylig kväll i mars började jag med att inspektera viadukten. Den gick över dalen på smala tegelstensvalv. Jag lyssnade efter annalkande ånglokomotiv, och det dröjde inte många minuter innan det dök upp ett tåg. Tyvärr var det ett lilaflammigt dieseldrivet lokaltåg, men det körde snällt över viadukten med reducerad fart innan det svann ut över mooren på väg mot Bleamoortunneln. Vinden var isande, och jag tog mig så fort som möjligt till det lokala värdshuset, där det serverades kaningryta. Är det lokala kaniner? frågade jag. Nej, de är uppifrån Hawes. Hawes låg några kilometer åt nordost. Nästa morgon var jag full av energi och översatte en dikt av Nicholas Toms Carrington till frukosten:   Inget som har liv kan skönjas här. Ingen skock av får som strövar fritt hörs bryta tystnaden på denna moor. Allt är stilla, utom skuggan från ett väldigt moln som sakta glider fram över grå och dyster ödemark. Jag tittade ut genom fönstret. Det var verkligen uruselt moorväder: soligt, vindstilla, god sikt. Men ibland får man bereda sig på att kämpa mot elementen. En fördel med vädret var att landskapet tydligt framträdde. Här fanns ingenting som sade mig att jag var i norra England och inte i Skottland eller på Irland. De kala kullarna, de gröna dalarna, de skrovliga bergen allt var välbekant. Jag drog på mig stövlarna och satte kurs upp på mooren. Litet märkligt det här med stövlarna. Jag måste ha anat att mooren var blöt. Bergstrakt och granitplatå var vad jag fått veta innan jag gav mig iväg, men å andra sidan är ju de brittiska öarna blöta från topp till tå. När jag kom upp på den första kullen kunde jag överblicka situationen. En bit upp på backarna löpte smala men höga och vällagda stenmurar. Idén med dem måste vara att hägna in fåren så att de inte irrade ut på mooren. På så vis blev det en skarp gräns mellan fårbete och moor. Det växte en del gräs på mooren också, gult obetat fjolårsgräs, men mest växte det ljung och ormbunkar. Det betydde att marken bestod av torv, sörplande blöt torv. Här och var såg jag hålor, kartans shake holes, som ibland var vattenfyllda. Mycket små hålor fanns överallt, sorkbon: en och annan sork kilade panikslaget iväg när jag kom klivande. En orre kacklade argt åt mig när jag tog rast vid en gammal kalkugn litet för nära dess rede. Om jag efter min empiriska undersökning skulle definiera en moor, så skulle jag säga att det är blöta berg. Det är en smula underligt i ett svenskt perspektiv. Man tänker sig gärna att vattnet skall rinna ner från bergen och bilda åar och sjöar, men mooren tar hela tiden emot så mycket regn att den inte hinner torka upp, och dessutom förmår torven lagra en hel del vatten. Jag gör ett försök att bestämma mooren etymologiskt. Som jag misstänkte är det ett samgermanskt ord, och det betyder litet olika saker på olika språk. Inte ens det svenska mor, som i Mora, är entydigt. Det kan vara tät granskog; det kan vara sumpig skog eller torvmosse; ibland verkar mor vara samma ord som mo, vilket åtminstone för mig är något ganska platt och torrt, sand- eller ljunghed. Hos det engelska moor överväger förstås de blöta betydelserna. The moor the merrier tycks inte ha vara ett uttryck som föll över läpparna på de invandrande germanska jordbrukarna. Oxford English Dictionary tror att roten till de germanska moororden är kal, karg eller död mark. Alltså: man bryter mark, ständigt mera mark, men till sist blir man less, det går inte längre, det är för surt. Less is moor. När man kastar spaden och ger upp, då är moor det som återstår, och detta moor kan se litet olika ut beroende på de geografiska förutsättningarna. Om man tar upp mobilen så finns det ingen mottagning alls. Man svävar mellan himlen och torven Om man går över mooren och överraskas av dimma eller mörker så är det en hotfull plats, särskilt om man råkar dratta ner i något slukhål. I litteraturen är mooren hemvist för allsköns mystiska existenser, och om man får lust att mörda någon så erbjuder mooren många möjligheter. Men en sådan här vacker dag, när tofsviporna är i en febril verksamhet som nog har något med årstiden att göra, visar sig mooren från sin allra mest insmickrande sida. Särskilt för den som kör från södra eller mellersta England, där varenda kvadratcentimeter är upptagen av åkrar, radhus eller rondeller, måste mooren komma som en befrielse. Här får man gå hur man vill utan att beivras. Om man tar upp mobilen så finns det ingen mottagning alls. Man svävar mellan himlen och torven. Då kommer det äntligen: ett långt godståg som djärvt ger sig ut över viadukten. Alla sorkarna sticker upp sina huvuden. Orrarna stirrar. Men snart försvinner tåget in i tunneln, och mooren kan på nytt försjunka i sig själv. Erik Andersson, författare och översättare

Håller tankstrecket på att förvandlas till ett ynka bindestreck? Författaren och översättaren Erik Andersson tar fram sin linjal och upptäcker oroande tendenser. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fjorton dagar efter balen på Borg var där fest på Ekeby. Det var den härligaste af fester, men fråga ej för hvem, fråga ej för hvad. För det enda, hvilket det af ålder är lönt att göra fester för, var den anordnad: för att ögon skola stråla, hjärtan klappa, fötter dansa, för att glädjen måtte stiga ned bland människorna, för att händer skola mötas, sköna läppar kyssa . . - - Åhnej tyst, tala inte om kyssar! Jag vet inte om ni hörde vad som hände där efter sköna läppar kyssa. Jag försökte göra en liten paus, så att kyssarna skulle hinna sjunka in, så att säga. Men om man tittar i författarens handskrivna manuskript så händer det en hel del där. Först kommer det två punkter, sedan två korta streck och så två litet längre streck. Någon sorts emotion har kommit över författarens hand och fått den att röra sig spasmodiskt. När Gösta Berlings saga, som citatet är hämtat ur, hamnade hos sättaren så blev berättarens rörelse översatt till två tankstreck. Fyra år senare kom den andra upplagan och då hade hela det här stycket försvunnit. så är tankstreckets uppgift att ta plats, att ta tid Än i dag finns det författare som helst skriver för hand. Jag tänker mig att de vill skjuta upp det ögonblick då texten blir offentlig: berättelsen är en sak mellan författaren och pappret, och först när den är klar typograferas den och går ut till läsaren. Jag är inte en sådan författare. Jag fick i tonåren en skrivmaskin, en grön Halda. Den var väldigt bra, mycket robust. Man blev stark i fingrarna. Men det fanns vissa brister. Tangentbordet hade punkt, komma, kolon, frågetecken och bindestreck; det var allt. Semikolon kunde man åstadkomma genom att skriva ett kolon, backa och sedan skriva ett komma. På samma sätt kunde man sätta en punkt under en accent för att få ett utropstecken. Det såg inte särskilt bra ut. Accenten kunde också nyttjas som apostrof, men det var bättre att vrida ett hack på valsen och använda ett komma. Bristen på tankstreck var mer förrädisk. Jag trodde länge att det var samma sak bindestreck och tankstreck men medan idén med bindestrecket är att det nästan inte skall finnas, utan bara på ett diskret sätt upplysa om att ordet fortsätter på nästa rad eller markera att två ord hör ihop, så är tankstreckets uppgift att ta plats, att ta tid. Jag tror att de generationer som växte upp med skrivmaskiner och använde dem i sitt dagliga värv till sist vande sig av med sådant som innebar onödigt krångel. Varför stanna upp och göra ett semikolon, varför inte bara rada upp den ena meningen efter den andra och drämma in ett komma eller en punkt först när man behöver dra efter andan? När persondatorn slog igenom mot slutet av 1980-talet så kunde man med den underbara alternativtangenten få tillgång till allt som ett välutrustat sätteri rymde. Man tycker att journalister och författare skulle ha börjat festa loss på allehanda diakritiska tecken, men så blev inte fallet. Istället såg många tidningar och bokförlag en chans att göra sig kvitt sin typografiska personal, så att skribenternas tarvliga kost på komma, punkt och bindestreck serverades ouppvärmd till läsarna. Och den som försökte ta vara på de nya möjligheterna blev snart avskräckt: ett långt och vackert tankstreck kunde i tidningsspalterna återges med ett tyskt ü eller vad som helst som den elektroniska överföringen hittade på. Efter några sådana där tyska ü var man tillbaka hos komma, punkt och bindestreck. Tankstreckets storhetstid den inträffade nog hos Selma Lagerlöfs kolleger kring förra sekelskiftet. Över huvud taget hade man en välvillig inställning till skiljetecken och lät kommatecken regna ner över alla sorters prosa. Tankstrecken uppträdde gärna i grupp. Uno Engs novell Ögonbrynen från 1921 börjar så här: Den unge konnässören sökte förgäves. De där tankstrecken liknar mest en världstrött utandning. Alla hade sina egna idéer om vad de ville med tankstrecken. I Lillans första tand från 1912, ett kåseri av Ossian Elgström, är upplösningen dramatisk: Darrande löste jag upp knutarna, vecklade upp papperen se där ett bref. »Ack hvad jag är lycklig, säg är den inte förfärligt söt, är det ej så man ville kyssa den och tänk lillan som blott är 3 månader, det är storartadt » Jag släppte brefvet och krafsade vildt bland träullen som fyllde lådan, jo titta, en tändsticksask jag öppnade den flämtande af ifver har man sett på fan i asken låg på en bädd af bomull lillans första tand. Elgström närmar sig dramatiken och tycks vilja få tankstrecken att mäta ut tiden. Det eviga problemet med att styra över läshastigheten var här nära en lösning. Och till sist, kungen av alla tankstreck: 25 mm. Medan jag bläddrar i mitt urval böcker från ungefär hundra år sedan slår det mig att det råder enighet mellan olika författare, förlag och tryckerier om hur långt ett tankstreck skall vara. Jag kan inte ge ett exakt mått eftersom det varierar beroende på typsnittets kägel, men mellan tre och fyra millimeter rör det sig om, motsvarande bredden på ett stort M. I takt med de allmänna neddragningarna har ett kortare tankstreck vunnit mark. Det motsvarar bredden på ett stort N och ger naturligtvis inte alls samma läsglädje. Men det är inte slut där. Jag tar fram en bok från förra året och får följande siffror: stora M 3 mm, stora N 2,5 mm, tankstreck 1,5 mm, bindestreck 1 mm. Ni förstår vart vi är på väg? Snart är skillnaden mellan tankstreck och bindestreck helt utplånad. Jag skulle lika gärna kunna plocka upp min gröna Halda från källaren. I en sådan här sorglig stund är det bara en sak som hjälper, och det är att leta upp Roddy Doyles debutroman, The Commitments, från 1987. Med ännet lackande av naturvetenskaplighet gör jag mina mätningar: stora M 4 mm, stora N 3,5 mm, tankstreck 4 mm och bindestreck 1,5 mm. Det är precis som det skall vara. Utmärkt. Nästan på varje sida uppträder det längre tankstreck: 8 mm. Vilken schwung det blir! Eftersom romanen till stor del består av dialog och Doyle har fått för sig att markera replikerna med pratminus, alltså tankstreck det också, så blir det väldigt mycket streck allt som allt. Jag bläddrar litet och får plötsligt syn på ett ännu längre streck: 12,5 mm. Ja, de är inte helt ovanliga, märker jag. Jag hittar några stycken som är 17 mm också. Och till sist, kungen av alla tankstreck: 25 mm. Jag undrar hur denna rikedom av tankstreck i olika längder kommer sig. En förklaring är säkert att romanen ursprungligen gavs ut på eget förlag. Det fanns ingen som sade åt Roddy Doyle att man inte kunde ha så långa tankstreck. Nästa roman, The Snapper, kom ut på ett stort förlag. Då dämpades bruket av tankstreck något, men både här och i boken därefter, The Van, kan man sikta en och annan 17-millimetare. Den nyaste bok av Roddy Doyle jag äger är Bullfighting från 2011. Där laborerar han ännu med två olika sorters tankstreck, men längderna är blygsamma: 2 och 3 mm. Jag tolkar det så att Roddy Doyle kämpade länge, men han kämpade ensam. Till sist föll han. På senare tid har han kåserat i Independents nätupplaga. Tankstrecken är nu slutgiltigt reducerade till bindestreck. Erik Andersson, författare och översättare

Bob Fosse var en unik koreograf och regissör - Gwen Verdon var en av Broadways främsta dansare. Nu skildras deras liv tillsammans i ny serie som vi sett med koreografen Hans Marklund. Hur bra är den? På HBO har det nyligen varit premiär för "Fosse/Verdon", som handlar om den berömde koreografen och regissören Bob Fosse och Broadwaydansaren Gwen Verdon. De jobbade tillsammans från slutet av 50-talet, men var också samtidigt ett par ett förhållande som både var kreativt, men också fyllt av svårigheter. Fosse är känd för Sweet charity och Cabaret med Liza Minelli. Den sistnämnda filmen tog hem åtta Oscar och bland annat fick just Fosse priset för bästa regi. Koreografen Hans Marklund, som bland annat arbetat med Peter Jöback, kommer till P1 Kultur för ett samtal om serien och Fosses konstnärskap tillsammans med kulturredaktionens filmkritiker Emma Engström. Det blir mer TV nu är det också dags för det allra sista avsnittet i den populära humorserien Veep och Dagens nyheters Greta Thurfjell medverkar i dagens program för att ta farväl av den hyllade satiren. 2014 var Umeå en av EUs kulturhuvudstäder - hur ser stadens invånare och forskare på projektet idag, fem år senare? Fick året några fler bestående effekter än t ex byggnader som Kulturhuset Väven? Hör Joakim Silverdals reportage i P1 Kultur. Och, programledare Roger Wilson har träffat regissören Luis Ortega, vars film El Angel - om en av Argentinas allra mest ökända brottslingar och mördare, Carlos Rebledo Puch - precis har haft premiär på svenska biografer. Hör hans intervju i P1 Kultur som också förstås innehåller en OBS-essä, den här gången av författaren och översättaren Erik Andersson som lägger ut texten skiljetecknet tankstreck! Programledare: Roger Wilson Producent: Maria Götselius

Erik Andersson talar på gudstjänst från Filadelfiakyrkan i Stockholm. Filadelfiakyrkans verksamhet finansieras med frivilliga gåvor. Vill du vara med och bidra? Swisha: 123 311 76 94 (Märk med: "kollekt")

I dagens avsnitt träffar vi psykologen Erik Andersson för att prata om tvång. Vad är OCD? Vad är tvångstankar och tvångshandlingar? Hur vanligt är det? Finns det någon hjälp att få? Vilka är de vanligaste tvångsområdena? Hur begränsad kan man bli? Är det vanligt att barn har perioder av tvång? Vad är hoarding, tics och tourettes? Det och mycket mer.

This week we trek out to Sweden to talk to Erik Andersson of Stormfrun about spreading pirate fandom in their home country, the decisions about which language to sing in, the Swedish Pirate Armada and more! Plus, I learn how to pronounce Stormfrun and then proceed to mispronounce it all over the place. Under The Crossbones is a podcast all about pirate culture.  Your host Phil Johnson (comedian, musician, and pirate geek) interviews the most interesting people in the pirate subculture: Actors, Authors, Historians, Musicians, Artists, Festival Founders, Clothing and Prop Designers, Treasure Hunters, Archaeologists, and more.   Today's show is sponsored by: Pirata Clothing - Stylish pirate wear including hats, shirts, swimwear, and more. Perfect for your next trip to the Keys.  New gear weekly!  http://www.PirataClothing.com 30 Day Guitar Challenge - Learn 3 songs in 30 days with just 10 minutes of playing time per day!  Free to participate.  http://www.underthecrossbones.com/guitar Pirate Radio of the Treasure Coast - The best in pirate talk and music! Get to listenin'!  http://www.PirateRadioOfTheTreasureCoast.com For videos, pictures, album links and more, be sure to click through to the full show notes.  http://www.UnderTheCrossbones.com/172 Important Websites: Stormfrun - http://www.Stormfrun.se https://www.facebook.com/stormfrun/ The really loud Krakatoa explosion -  http://nautil.us/blog/the-sound-so-loud-that-it-circled-the-earth-four-times    Find out more about my comedy, music, and tour dates at http://www.PhilJohnsonComedy.com Comments or Questions? Email me at phil@underthecrossbones.com Additional Show Notes: http://www.UnderTheCrossbones.com/172   Support the show!: http://www.UnderTheCrossbones.com/support    Subscribe to Under The Crossbones on Apple Podcasts: https://itunes.apple.com/us/podcast/under-crossbones-pirate-podcast/id1039621331?mt=2 Visit http://www.UnderTheCrossbones.com for all the episodes.    Facebook - http://www.facebook.com/underthecrossbones Twitter - http://www.twitter.com/undercrossbones      

Det nittonde avsnittet av Tolkienpodden ägnar vi åt de olika svenska översättningarna av Tolkiens verk. Vi gör en kortfattad genomgång av vad som finns översatt till svenska och resonerar om huruvida Tolkiens namn bör översättas eller ej. Vi inriktar oss dock främst på de två olika översättningarna som finns av The Lord of the Rings, utförda av Åke Ohlmarks och Erik Andersson, och jämför och diskuterar deras brister och förtjänster. Vi som deltar är som vanligt Adam Westlund, Elisabet Bergander och Daniel Möller (även musik och klippning).

Är du en av dem som köper hem blåbärssoppa för att vara beredd om kriget eller krisen kommer, eller får du en gnagande oro i bröstet av bara tanken? Det handlar om att hitta balansen mellan ett sunt säkerhetstänk och katastroftankar. Har du någon gång sett framför dig att du kastar ditt lilla barn i vattnet? En fruktansvärd bild, men en ganska vanlig katastroftanke hos nyblivna föräldrar, berättar psykologen Erik Andersson, som forskar om oro. Att måla upp katastrofscenarior, ingår i att ha en hjärna och gör att vi undviker faror.  Forskaren Misse Wester, vid Lunds universitet, berättar om vad som avgör om du är en sån som agerar vid en omedelbar katastrof, medverkar gör även Marianne Törner, som forskar om säkerhetskultur vid Göteborgs universitet.

Vad är en moor? Erik Andersson åker till England och tar på sig gummistövlarna för att lösa mysteriet. Någonstans mellan himlen och torven finner han sitt svar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det började med att jag hittade en tågskiva i samlingarna. Det var fältinspelningar från 1955 till 1961 med ånglokomotiv som trafikerade London Midland & Scottish Railway. Jag satte på den. Mycket riktigt, där tuffade loken fram på olika ställen i det engelska landskapet. Hur hade den skivan hamnat hos mig? Det dök upp ett minne från en vacker sommardag när jag gick längs ån Esk i Yorkshire. Den pastorala friden slets sönder av ett hest tjut; jag tittade upp och fick syn på ett otroligt välputsat långt svart ånglokomotiv som drog ett set vagnar över en åsrygg. Det var en fin syn, och kanske var det något liknande jag hade velat uppleva när jag köpte skivan. Det sista stycket på skivan hade en poetisk titel: På mooren nära Ribbleheadviadukten en vinterafton. Jag lyssnade efter mooren. Jag såg ångan blanda sig med vinterdiset. När tåget tuffat bort från högtalarna satt jag kvar och funderade på mooren. Vad var en moor? Jag tänkte på Dartmoor: vindpinad, dimhöljd, med Baskervilles hund i fjärran. Dartmoorheden kan den kallas på svenska, men hed heter ju heath på engelska. Uppslagsböckerna karaktäriserar Dartmoor som en bergstrakt eller en granitplatå. Hade jag någonsin varit på en moor? Jag sökte i minnet och på mina kartor. Det fanns en hel del områden som kallades moor i England, likaså i Skottland där de oftast omformats till muir. På Irland hittade jag inga alls. Kanske var moor ett germanskt ord som aldrig lyckades översimma Irländska sjön. Eller om förklaringen var att det krockade med ett inhemskt mór, som fanns i oräkneliga iriska ortnamn i betydelsen stor. Big is mór, åtminstone på Irland. Jag började surna till litet. Här hade jag klafsat omkring på Brittiska öarna i decennier och så visste jag inte ens vad en moor var. Men eftersom jag är en handlingens man så bestämde jag mig för att så snart som möjligt ta mig till närmsta moor. Varför inte till mooren nära Ribbleheadviadukten? Ribblehead visade sig ligga i västra Yorkshire, en glest befolkad trakt som kallades Yorkshire Dales. Jag skaffade en karta och blev genast intresserad. Upp mot Blea Moor fanns det utmärkt mängder av snake holes. Sådana hade jag aldrig hört talas om och gjorde mig en bild av moorormar som slingrade sig in och ut ur bergssidorna. När jag hade fått på mig glasögonen såg jag att det egentligen stod shake holes, vilket på svenska blir slukhål. Inte illa det heller. Det fanns också några enstaka swallow holes, där man förmodligen blev svald hel och hållen. Det kunde dock inte uteslutas att det var fråga om hål där svalorna bygger bo. Väldigt konstigt att ha ett språk där man inte skiljer på svala och svälja. Även grottor gjorde kartan reklam för. I litteraturen är mooren hemvist för allsköns mystiska existenser, och om man får lust att mörda någon så erbjuder mooren många möjligheter. När jag kom till Ribblehead en kylig kväll i mars började jag med att inspektera viadukten. Den gick över dalen på smala tegelstensvalv. Jag lyssnade efter annalkande ånglokomotiv, och det dröjde inte många minuter innan det dök upp ett tåg. Tyvärr var det ett lilaflammigt dieseldrivet lokaltåg, men det körde snällt över viadukten med reducerad fart innan det svann ut över mooren på väg mot Bleamoortunneln. Vinden var isande, och jag tog mig så fort som möjligt till det lokala värdshuset, där det serverades kaningryta. Är det lokala kaniner? frågade jag. Nej, de är uppifrån Hawes. Hawes låg några kilometer åt nordost. Nästa morgon var jag full av energi och översatte en dikt av Nicholas Toms Carrington till frukosten:   Inget som har liv kan skönjas här. Ingen skock av får som strövar fritt hörs bryta tystnaden på denna moor. Allt är stilla, utom skuggan från ett väldigt moln som sakta glider fram över grå och dyster ödemark.   Jag tittade ut genom fönstret. Det var verkligen uruselt moorväder: soligt, vindstilla, god sikt. Men ibland får man bereda sig på att kämpa mot elementen. En fördel med vädret var att landskapet tydligt framträdde. Här fanns ingenting som sade mig att jag var i norra England och inte i Skottland eller på Irland. De kala kullarna, de gröna dalarna, de skrovliga bergen allt var välbekant. Jag drog på mig stövlarna och satte kurs upp på mooren. Litet märkligt det här med stövlarna. Jag måste ha anat att mooren var blöt. Bergstrakt och granitplatå var vad jag fått veta innan jag gav mig iväg, men å andra sidan är ju de brittiska öarna blöta från topp till tå. När jag kom upp på den första kullen kunde jag överblicka situationen. En bit upp på backarna löpte smala men höga och vällagda stenmurar. Idén med dem måste vara att hägna in fåren så att de inte irrade ut på mooren. På så vis blev det en skarp gräns mellan fårbete och moor. Det växte en del gräs på mooren också, gult obetat fjolårsgräs, men mest växte det ljung och ormbunkar. Det betydde att marken bestod av torv, sörplande blöt torv. Här och var såg jag hålor, kartans shake holes, som ibland var vattenfyllda. Mycket små hålor fanns överallt, sorkbon: en och annan sork kilade panikslaget iväg när jag kom klivande. En orre kacklade argt åt mig när jag tog rast vid en gammal kalkugn litet för nära dess rede. Om jag efter min empiriska undersökning skulle definiera en moor, så skulle jag säga att det är blöta berg. Det är en smula underligt i ett svenskt perspektiv. Man tänker sig gärna att vattnet skall rinna ner från bergen och bilda åar och sjöar, men mooren tar hela tiden emot så mycket regn att den inte hinner torka upp, och dessutom förmår torven lagra en hel del vatten. Jag gör ett försök att bestämma mooren etymologiskt. Som jag misstänkte är det ett samgermanskt ord, och det betyder litet olika saker på olika språk. Inte ens det svenska mor, som i Mora, är entydigt. Det kan vara tät granskog; det kan vara sumpig skog eller torvmosse; ibland verkar mor vara samma ord som mo, vilket åtminstone för mig är något ganska platt och torrt, sand- eller ljunghed. Hos det engelska moor överväger förstås de blöta betydelserna. The moor the merrier tycks inte ha vara ett uttryck som föll över läpparna på de invandrande germanska jordbrukarna. Oxford English Dictionary tror att roten till de germanska moororden är kal, karg eller död mark. Alltså: man bryter mark, ständigt mera mark, men till sist blir man less, det går inte längre, det är för surt. Less is moor. När man kastar spaden och ger upp, då är moor det som återstår, och detta moor kan se litet olika ut beroende på de geografiska förutsättningarna. Om man tar upp mobilen så finns det ingen mottagning alls. Man svävar mellan himlen och torven Om man går över mooren och överraskas av dimma eller mörker så är det en hotfull plats, särskilt om man råkar dratta ner i något slukhål. I litteraturen är mooren hemvist för allsköns mystiska existenser, och om man får lust att mörda någon så erbjuder mooren många möjligheter. Men en sådan här vacker dag, när tofsviporna är i en febril verksamhet som nog har något med årstiden att göra, visar sig mooren från sin allra mest insmickrande sida. Särskilt för den som kör från södra eller mellersta England, där varenda kvadratcentimeter är upptagen av åkrar, radhus eller rondeller, måste mooren komma som en befrielse. Här får man gå hur man vill utan att beivras. Om man tar upp mobilen så finns det ingen mottagning alls. Man svävar mellan himlen och torven. Då kommer det äntligen: ett långt godståg som djärvt ger sig ut över viadukten. Alla sorkarna sticker upp sina huvuden. Orrarna stirrar. Men snart försvinner tåget in i tunneln, och mooren kan på nytt försjunka i sig själv. Erik Andersson, författare och översättare

Avsnitt 16 av podden, Stigs Himmel - Från Lugnet till Örjans Vall.

Att förlora ett syskon när man själv är vuxen kan vara svårt eftersom syskon oftast är de människor som vi har känt längst i livet. Anna Hedman, 50 år, var 25 år när hennes syster dog av cancer. Och 30-åriga Erik Andersson förlorade sin syster för två år sedan. Deras erfarenheter är olika, men saknaden efter sina systrar har de gemensamt. Hör deras berättelser i Cancerfondens podd. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I detta avsnittet av Fandompodden pratar Erik Andersson och Adam Stenström om rustningar i fantastikens värld, och Adam berättar om hur det kom sig att han blev rustningssmed som bl a gör uppdrag åt svenska museer. Här får du också höra lite om hur det såg ut inom den tidiga reenactmentmiljön i Sverige, och hur det kom sig att de båda blev aktiva i SCA ( SKA - Sällskapet för Kreativ Anakronism), och på Medeltidsveckan. Böcker som nämns i avsnittet. "Advanced dungeons & dragons" av Gary Gygax  

Tweet LIVE this Sunday, January 14th at 635pm Small Bites with Glenn Gross and Derek Timm of Bluejeanfood.com on Wildfire Radio returns with more foodie fun. We welcome Michael Ungaro the Vice President of San Pedro Fish Market and Restaurant and one of the stars of Kings of FI$H that has had over 40 million viewers and just premiered Season 4 of the show. San Pedro Fish Market is California's Largest Restaurant; declared one of the Top 10 Most Instragramed restaurant in America a few years in a row, has been awarded 4 Guinness World Records, and with millions served making it literally California's busiest dining destination annually. "Kings of Fi$h" is based on three generations of the San Pedro Fish Market family who have been in the fish business since 1956, and the hilarious series highlights the entrepreneurial family spirit and frames the strong characters that make up this booming family run business. Featured on Foodbeast for the restaurant's world famous mouthwatering "Super Tray," the San Pedro Fish Market and the Ungaro family attract not only LA locals, but people from around the world, including celebrities such as Sofia Vergara lookalike Tati Polo spotlight on a show.The San Pedro Fish Market began their journey 60 years ago in the water front section of the Los Angeles Harbor. The founder Tommy was put in charge of the fish market when he was a teenager along with his cousin Henry. A live seafood section was developed where customers could pick their own Lobster and Crab and have it steamed fresh. Additionally, they developed their own smoked-fish recipe and garnered quite a following for Smoked Halibut, Salmon, Tuna, Cod, Swordfish, and many others. These were the first moves towards selling a cooked, ready-to-eat product and would eventually lead to their "World-Famous Shrimp Tray." We also welcome Erik Andersson the Brand Ambassador for Hendrick's Ginproduced by William Grant & Sons out of VisitScotland. Founded in 1999, in addition to the traditional juniper infusion, Hendrick's uses Bulgarian rose and cucumber to add flavour. Hendrick's gin is bottled in a dark brown apothecary-style bottle. The Wall Street Journal described Hendrick's as the "Best Gin in the World" and other spirit ratings organizations have been very complimentary as well with San Francisco World Spirits Competitionawarding Hendrick's Gin two double gold, two gold, and three silver medals and The Beverage Testing Institute giving the gin well-above-average scores of 93, 94 and 95. Sounds Ginrifick to us! Joining us in studio as well will be Vernon Rochester the owner of Rochester's Barbecue & Grill in Borough of Lawnside, New Jersey. They are a BYOB and Wine Bar featuring wines from Sharrott Winery expertly paired with each meal, Wednesday Nights - All You Can Eat BBQ, and also locals love their Saturday Night Jazz sessions from 5:00 pm – 10:00 pm featuring Michael J Corman, an amazing Keyboardist/Vocalist. They focus on soul food, barbecue, and southern cooking, but with locally sourced products as much as possible with a focus on dietary diversity. They do traditionally prepared items on the menu such as their amazing Ollie's Triple beans, made with ground beef, sausage and bacon and simmered with “secret spices” all the way to a variety of vegetarian and vegan dishes to choose from. You heard right, they also focus on vegetarian and vegan dishes. They were also recently highlighted in the Courier Post by Lisa Howard-Fusco. You can read the article here: http://www.courierpostonline.com/…/lawnside-roch…/813594001/ To top it all off and spice things up we also have coming on Christophe Hervieu the Founder and CEO of Simply Beyond. Simply Beyond products are inspired by and created for passionate cooks and real families. Because of their love of cooking with their children, and their appreciation for flavorful herbs, founders Christophe and Katia chose to share their passion with other families and food lovers. Everything their family believes in, and has experienced in their own kitchen, has gone into creating the unique Simply Beyond line of products. Christophe and Katia's sincere desire to share quality ingredients, delicious recipes, and life-improving convenience is evident in every ounce, in every taste, of Simply Beyond. Their motto is EVERYDAY FOOD MADE BETTER IS OUR DRIVING FORCE. They believe deeply in uncompromising, consistent standards every day – in everyday recipes, in everyday meals, and accessible to everyday cooks and families. Any day, anytime of the year, their convenience, quality and taste will always deliver easily, reliably and flavorfully. With no chemicals or preservatives, their organic, Non-GMO Project products are simply better – they are purer, more natural, more flavorful, more affordable, and more practical. They have better ingredients to better suit personal tastes, and to elevate every meal you make. Wow, we can't wait. Small Bites Radio correspondent Actor John DiRenzo will also be helping in studio with his valuable insight and experience in the culinary world and also be sure to catch him on QVC selling the high quality Copper Chef products. You say you STILL NEED MORE!!! Don't forget we still have our regular weekly segments from Courier-Post nightlife correspondent and The New York Times recognized John Howard-Fusco for his news of the week and please remember that John's book "A Culinary History of Cape May: Salt Oysters, Beach Plums & Cabernet Franc" from Arcadia Publishing The History Press is now available to buy, Chef Barbie Marshall who is a Chef Gordon Ramsay Hell's Kitchen Season 10 finalist and appeared on Season 17 of FOX Hell's Kitchen #AllStars, and Chef Barbie was named Pennsylvania's most influential chef by Cooking Light will delight us with her tip of the week, and a joke of the week from legendary joke teller Jackie Martling of The Howard Stern Show fame and Jackie "The Joke Man" Martling with his autobiography "The Joke Man: Bow to Stern" from Post Hill Press with foreword by Artie Lange available to order on Amazon.com. Fat Jack's BBQ and Bluejeanfood.com hope you will TuneIn worldwide or catch the following day on iTunes or Player FM. http://wildfireradio.com/small-bites/ The post Small Bites – Episode 73 appeared first on Wildfire Radio.

Vara rädd för smuts och tvätta händerna flera gånger. Tankar om att skada folk i sin närhet. Det är exempel på tvångstankar och tvångshandlingar. Men vad är tvång egentligen? Tvångstankar är tankar, bilder och impulser som är obehagliga, och som kommer in i ditt huvud och väcker ångest, säger Erik Andersson, psykolog och forskare vid Karolinska institutet. Att kontrollera om dörren är låst flera gånger, eller vara överdrivet rädd för smuts, är tvångshandlingar som många känner till. Men tvång kan även ta sig andra uttryck, som att vilja ha det perfekta livet, att vara överdrivet rädd för att ha plast och kemikaler i hemmet eller att ha tvång i sina relationer. Det finns människor som känner tvång kring att maximera livet och njuta i varje stund. Man kan bli så upptagen av att planera att man faktiskt inte gör de sakerna som man vill, säger Mia Asplund, psykolog och psykoterapeut vid Ångestenheten, psykiatrin nordväst i Stockholm. Psyket reder ut vad tvång är, beror på och hur man kan få hjälp att bli av med sina tvångsbeteenden. Om du känner att du har problem med tvångstankar eller tvångshandlingar - sök hjälp hos din vårdcentral. Mer info om tvång finns att få via stödföreningen OCD-förbundet och på Vårdguiden.

Erik Andersson

SHL-backen Nils Andersson tar ställning i tacklingsdebatten. Ska vi ha spelsättet med mycket passningar och hög fart då kan vi inte ha de här brutala "highlights-tacklingarna", det blir för farligt. Malmös 25-årige stjärnback Nils Andersson, son till före detta elitseriespelaren Torbjörn Andersson och lillebror till klubbkamraten Erik Andersson, berättar om pressen att växa upp i en hockeyfamilj, Tre Kronor-debuten och tacklingarna mot huvudet som han inte tycker ska ingå i "kontraktet" när man håller på med ishockey.Expert L-G Jansson plockar ut SHL:s sex bästa spelare så här långt: En målvakt, två backar, en center och två forwards.Modos tränare Andreas Johansson är framför allt missnöjd med sättet som laget släpper in mål på. Vi frågar oss hur illa ställt det är med bottenplacerade Modo. Och Johansson gläntar lite på dörren för nyförvärv.Martin Sundelius martin.sundelius@sverigesradio.se

Erik Andersson

Ett samarbete mellan Stockholmfandom (Krister Hessling och Erik Andersson) och Uppsalafandom (Kristin Thorrud). Två fandomnybörjare (Krister och Erik) diskuterar med en fandomveteran (Kristin) ombord på rymdstationen i Västerhaninge. Reflektioner om hur vi kom i kontakt med fandom, favoritkongresser och diverse annat som händer i fandomvärden. Vi ber om ursäkt för den brusiga ljudkvalitén som beror på störningar från rymdstationens reaktor (eller en allmänt kass ljudtekniker som skruvat upp noise-gaten i tron att det var reglaget till den artificiella gravitationen). 

Hur djupt måste rötterna gå? Författaren Erik Andersson har rötter till 1600-talet i Västra Bodarna där han bor, Amer Sarsour har sina rötter i både Syrien och Palestina men hans hembygd är Storvreta i Uppland, och Gudrun Martikainen som bor i Laxå växte upp i Södra Lappland med finska och samiska rötter bl a. Hon vet hur det känns att vara främmande. Lyssna på hela tisdagens P1 Kultur med Måns HirschfeldtÄr hembygd detsamma som djupa rötter och måste man ha kängor eller gummistövlar på sig när man vandrar i sin hembygd? Det är frågor som ställs och båda besvaras med nej! - i P1 Kulturs fjärde del i serien om hembygd. Mia Gerdin har träffat författaren Erik Andersson vars stillsamt absurda prosa ofta belyser hembygd ur olika perspektiv, samt poeten Amer Sarsour som via Palestina och Syrien funnit sin hembygd i uppländska Storvreta. I Laxå finns Gudrun Martikainen som vet hur det känns att vara nyinflyttad och med den erfarenheten i ryggen har hon hjälpt många flyktingfamiljer och nyanlända.Missa inte de tre tidigare delarna i Hembygder-serien i länkarna nedan

Erik Andersson

I detta avsnitt pratar Solen översättning med översättaren och författaren Erik Andersson, känd för sina översättningar av J.R.R. Tolkiens "Ringarnas herre" och James Joyces "Ulysses". Det blir samtal om hur det är att dela sin översättning med en värld av Tolkiennördar som vill tycka till, om varför man alls ska nyöversätta böcker och om vilken kontakt man har med författaren när man översätter en nyutkommen bok. Dessutom blir det en kort rapport från litteraturfestvalen Stockholm Literature på Moderna Museet i Stockholm, där detta avsnitt spelades in i oktober 2015. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström och Patrik Schylström på Stadsbiblioteket i Stockholm. Som vanligt hittar du alla boktips samlade i en lista på www.biblioteket.se/boktips/bibliotekspodden-solen

I veckans podd träffar vi Erik Andersson från svenska startupen Teamtailor. Ämnet för dagen är rekrytering och hur ny teknik förändrar den branschen.Vi pratar om mobila jobbsökare, hur vi håller kontakten med intressanta företag och hur olika branschers jobbsökare skiljer sig åt. Testa gärna att följa Eriks råd att pröva er egen karriärwebb utifrån en mobil användares perspektiv. Avsnittet i korthet: 00 min – Vem är Erik och vad är Teamtailor? 10 min – De vanligaste felen företag gör när de vill rekrytera mobilt 15 min – Karriärsidan görs sist men används mest. 20 min – Framtidsspaning med Erik Avsnittet hittar ni här: iTunes https://itunes.apple.com/se/podcast/mobilpodden/id949359985 Acast https://www.acast.com/mobilpodden PlayerFM https://player.fm/series/mobilpodden   Läs mer: För att läsa mer om Teamtailor klickar ni här  

Vad kan stackmolnen göra med dig, kallfronten, den lätta brisen över Dogger Bank? Om att måla minnet av en himmel, skriva ett oväder, försöka stoppa en orkan och gå vilse i en dimma av whisky. Katarina Wikars träffar konstnärerna Karin Mamma Andersson och Bigert & Bergström, författaren Erik Andersson och lyssnar på Utsikter för de närmaste 24 timmarna från 1938. Andra observatörer: Nick Caves väderdagbok, Karen Duves regnroman, Eduard von Keyserlings vågor, Pamela Jaskoviaks sjuttiotalssomrar, SMHI:s förutsägelser, Carl Fredrik Hills trovärdiga väder, Rolf Wohlins recensioner, Nina Simones regn, Sei Shonagons iakttagelser ur Kuddboken upplästa av Hedvig Weibull med Florian. Och sist men inte minst konstprojektet Weather reports you av Roni Horn: Hur påverkar vädret ditt sinnestillstånd? Har du någonsin varit rädd för vädret?

Vad kan stackmolnen göra med dig, kallfronten, den lätta brisen över Dogger Bank? Om att måla minnet av en himmel, skriva ett oväder, försöka stoppa en orkan och gå vilse i en dimma av whisky. Katarina Wikars träffar konstnärerna Karin Mamma Andersson och Bigert & Bergström, författaren Erik Andersson och lyssnar på Utsikter för de närmaste 24 timmarna från 1938. Andra observatörer: Nick Caves väderdagbok, Karen Duves regnroman, Eduard von Keyserlings vågor, Pamela Jaskoviaks sjuttiotalssomrar, SMHI:s förutsägelser, Carl Fredrik Hills trovärdiga väder, Rolf Wohlins recensioner, Nina Simones regn, Sei Shonagons iakttagelser ur Kuddboken upplästa av Hedvig Weibull med Florian. Och sist men inte minst konstprojektet Weather reports you av Roni Horn: Hur påverkar vädret ditt sinnestillstånd? Har du någonsin varit rädd för vädret?

Utlevd homosexualitet är synd och stänger dörren till himmelriket. Debatt i tidningen Dagen har väckt starka känslor. Reportage från Örkelljunga och pingstpastor Timo Lordhem av Simon Sarnecki och samtal med Joel Halldorf som startade debatten och Erik Andersson, ordförande i EKHO riksförbundet för kristna HBTQ personer. Libanesiska shiamuslimer utvisas från Förenade Arabemiraten, ytterligare en pusselbit i kampen mellan sunni och shia. Reportage av Alexandra Sandels. Betraktelse från Jordanien av Jalal Lalouni.Nyhetssammanfattning av Simon Sarnecki. Det gudlösa folket, hur stämmer bilden av de sekulariserade svenskarna? Ny forskning i Göteborg och på Södertörn nyanserar bilden och talar om paradox. Samtal med Ann af Burén och David Thurfjell. Krönika av Margareta Svensson.

Finansmarknaden har utvecklats till något som påverkar oss alla, genom våra lån, sparande eller pensioner. För bara 40 år sedan fanns inga kreditkort eller sms-lån. Idag är lån och handel med lån viktiga delar av finansmarknaden. Finansmarknaden har kommit att bli allt större och mer komplicerad. Detta har bidragit till att vi konsumerar mer, anser freds- och utvecklingsforskaren Erik Andersson och ekonomen Klas Eklund.

Finansmarknaden har utvecklats till något som påverkar oss alla, genom våra lån, sparande eller pensioner. För bara 40 år sedan fanns inga kreditkort eller sms-lån. Idag är lån och handel med lån viktiga delar av finansmarknaden. Finansmarknaden har kommit att bli allt större och mer komplicerad. Detta har bidragit till att vi konsumerar mer, anser freds- och utvecklingsforskaren Erik Andersson och ekonomen Klas Eklund.

In the third episode of CNS podcast we meet psychologists Erik Andersson and Erik Hedman and discuss Internet-based Cognitive Behavioural Therapy (ICBT). Both Erik and Erik are pioneers within ICBT and have developed treatment programs at the Internet Psychiatry Clinic at Karolinska University Hospital Huddinge. If you would like to know more about Internet-based CBT, please visit www.internetpsykiatri.se If you have any questions or comments you can contact us at podcast@cns.ki.se, facebook.com/deptofclinicalneuroscience or twitter.com/cns_ki

Kuusi kuvaa -sarjassa kurkistetaan tunnettujen henkilöiden kotialbumeihin. Päähenkilö valitsee viisi merkityksellistä valokuvaa elämänsä eri vaiheista. Keskustelu käydään näiden kuvien kautta. Kuudes kuva on kuitenkin ottamatta. Minkä kuvan hän toivoisi vielä albumiinsa: mikä suuri toive tai tavoite on jäänyt toteutumatta? Valokuvat ja niihin liittyviä pieniä tarinoita löytyy osoitteesta yle.fi/kuusikuvaa.

Med Urban Björstadius. Knappt en halv miljon förstagångsväljare får gå till valurnorna den 14 september, men de yngsta väljarna är en relativt sett svårflörtad väljargrupp och valdeltagandet är lägre bland unga än bland äldre. Betyder det att unga idag helt enkelt är ganska ointresserade av politik, eller är det kanske bara det att den traditionella politikens värld är för stelbent, långsam och trist? Vi hör Erik Andersson, lektor i pedagogik vid Högskolan i Skövde, Christina Nettelbladh Malm, ungdomsstrateg på Skövde kommun, och ungdomarna Gabriel Johansson, Elin Lundh och Johan Wahn från Ungdomsforum Skövde. Dessutom handlar det om hur Sovjetnostalgin blomstrar i Ryssland, något som syns i såväl politiken som i kulturen, på tv, i modet och på restauranger. Ekaterina Kalinina vid Södertörns Högskola disputerar i dagarna på en avhandling om den här Sovjetnostalgin, och hon säger att intresset för det förflutna till stor del handlar om att Ryssland försöker hitta en ny nationell identitet efter Sovjetunionens fall. Programledare är Urban Björstadius.

I Episod 13: Första advent är här och Hockeytorsk är på ett strålande humör. Telefonen går varm under hela avsnittet och det blir en kavalkad av telefonsamtal till tränare och spelare runt om i landet. Vi ringer Lenny Eriksson för att prata om Karlskogas framfart, gratulerar Erik Andersson i Skellefteå som gjorde två mål mot […] See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Midsommarpodden skulle den kunna heta, men det finns även annat gott som Festivaldöden spekulationer, Nästan ett Midsomer-mord, Kungligt, Baby-boom och lite referenser till ett inspelat fylleavsnitt. Nachspiel. Medverkande: Simon Södegren, Johan Rask och Erik Andersson.

" Mannheimer & Tengby 15 april 2012. Anna pratar om hur ord kan betyda olika beroende på hur gammal man är. Dr Knutsson kammar hem full pott när han gissar på Addisons sjukdom. Mamma Carin har läst en bok av Erik Andersson och Liselott får besök av Tomas i Zoo affären. Frukostklubben sammanträder om frågor som tex får man ljuga och hur snor man scenen från någon annan.

Hör Biblioteket som stannat till i Ola Nilssons eviga norrländska by och James Joyce eviga dygn i Dublin. Och så berättar vi hur lång en mikrofonsladd ska vara om Pär Lagerkvist får bestämma. - Det finns ingen räddning, man står på en plats och faller sönder Orden är författaren Ola Nilssons som avslutar trilogin om en fiktiv norrländsk by och människorna den präglat med romanen Kärleken gömmer minnet. Biblioteket pratar med honom om varför sönderfall ter sig så likt på alla platser. Enligt James Joyces egenhändiga beräkningar arbetade han i 10 000 timmar med Ulysses. Erik Andersson har arbetat i fyra år med att nyöversatta verket. Vi träffar Andersson för att ta reda på hur resan genom detta enda klassiska dygn i Dublin har varit för honom och undrar, är romanen samma litterära plats som tidigare i sin nya språkdräkt?" Dessutom letar vi ljud som passar till författaren och radiojournalisten Carl Magnus von Seths memoarbok Ja, minsann.

Episode 3 of Radio Liferay is out. I'm speaking with Nate Cavanaugh, Liferay's Director for UI Engineering about AlloyUI, the switch from jQuery podcast-logo We spoke about these topics - and probably more: * Liferay's UI history * Javascript, Drag&Drop positioning of portlets on page * The introduction of jQuery in Liferay and the standardization on it in 5.1 * The reason behind the switch to YUI and AlloyUI (also here) * Delivery of AlloyUI from Yahoo's servers * Nate and Eduardo Lundgren working with the Yahoo Team * The Liferay AlloyUI team (Eduardo, Nate, Bruno Basto, Ilyian Peychev, John Mak) * Learning AlloyUI. Start with yuilibrary.com (then change Y to A) * Namespacing and Sandboxing in AlloyUI * JSP Taglibs for AlloyUI, TagBuilder * YUI documentation builder * Liferay IDE and Developer Studio, Greg Amerson * Looking forward: AlloyUI will be the UI library of choice for 6.1 - no changes planned ;-) * jsrosettastone - translating jquery to yui. And another version for jquery to AlloyUI on github * Oh, and Olaf is learning english again: Capitalization * AlloyUI is on github, help, participation and pull requests are welcome * Erik Andersson (honorable mention) Find Nate and me on twitter You'll find this episode - and make sure that you don't miss any of the future episodes - by subscribing to http://feeds.feedburner.com/RadioLiferay. You can also subscribe on itunes.: Just search for "Radio Liferay" or just "Liferay" in the podcast directory.

Flytta till villa på landet eller bo kvar i lägenhet? Välja skolan som ligger närmast eller den med finaste gården? Kött eller fisk till middag? Skilja sig eller skaffa ett barn till? Byxor eller kjol på femtioårsfesten? Livet är fullt av stora och små beslut som vi måste ta ställning till. Dagens program handlar om hur man kan hantera alla dessa beslut vi måste fatta. Ibland är det viktigare att man väljer någonting än att det blir helt och hållet rätt. För en del personer kan oförmågan att fatta beslut leda till stort lidande. Gäster i studion är KBT-psykologen Erik Andersson och författaren Pelle Tornell, som skrivit boken Bestäm dig. Vi träffar också Helena Falck som vill slå ett slag för ambivalens. För henne är det inget självändamål att kunna fatta snabba beslut, hon har valt att bli vän med sin egen tveksamhet. Just nu är kärlekens kemi hetare än någonsin. Det är nämligen temat för maj månad under Kemiåret 2011. Vi slinker in på föreläsning, där neurokemisten Anna-Lena Ström går igenom om vilka biokemiska reaktioner som står bakom passionen och pratar med professor Jonas Bergquist om vad som egentligen är romantiskt. Du som lyssnar; bestäm dig för att ringa till det direktsända telefonväkteriet och berätta som dina egna beslutsvåndor, eller få hjälp att fatta mer välgrundade beslut. Telefonslussen öppnar tisdag kl 10:00. Telefonnummer: 08- 215 216