Filmlandsfärjan

Färjan guppar in en sväng till det trygga 80-talet igen, bland överdimensionerade kavajer, oljefatstrummig reggae och ett soligt fejk Hamptons.  "Weekend at Bernie's" från 1989 har en oerhört enkel premiss; två wallstreet-fånar råkar hitta sin chefs lik när de besöker hans "sommarställe" och bestämmer sig för att låtsas att chefen inte är död. Med ALLT vad den typen av beslut innebär. Joakim har ju varit lite orolig för att han inte längre kan se film från 80-talet längre, men kanske är det den här typen av väldigt specifik fåntrattspremiss som är räddningen för honom!  

Näste Bond till rakning! Denna gång är det Pierce Brosnans tur att få sin sämsta Bondfilm synad i sömmarna av oss och vi beger oss in i en vansinnig värld av bestående av Nordkoreanska diamantplyten, outhärdliga engelska stroppar och den sedvanliga Bondska gubbsjukheten. Allt toppat med rekordmässig product placement. Det rör sig alltså om: "Die Another Day" från 2002! Framförallt är detta en dokumentation för oss och alla er som inte kommer minnas en sekund av filmen efter att ni sett den, för som vanligt när vi kollat på en dålig Bondfilm, känns det efter titt som om vi stirrat in den där laserpinnen som Will Smith viftar med i MiB som raderar folks närminnen.  

Charles Dickens var en baddare på att skriva, men än bättre var han på branding då han genialt nog döpte sin julsaga till "A christmas carol". Den titelmässiga tydligheten har gjort att hans verk fått otaliga adaptioner, bland annat en 80-talig sådan i Richard Donners "Scrooged". I årets julavsnitt myser vi ned oss framför en rekordironisk Bill Murray, en 25-procentig Bobcat Goldthwait och mången obehaglig praktisk effekt.  God jul!      

Thanksgiving. En amerikansk högtid som, i alla fall inte ännu, importerats till Sverige. Som utlovat så gör vi ett litet avsnitt tillägnat högtiden och drar därmed "Raka spåret till Chicago", John Hughes mysrulle från 1987 med John Candy och Steve Martin. En film som bärs väldigt högt i det allmänna medvetandet, vilket vi naturligtvis måste syna. Vi kan i alla fall fortsatt konstatera att vi är tacksamma för att John Candy existerat, om än en alldeles för kort stund. Vad är du tacksam för?

Vi trummar vidare i vår mission att bocka av de konstaterat svagaste korten i James Bond-katalogen och turen har nu kommit till Timothy Daltons "License to kill" från 1989. Än en gång så håller James Bond upp en spegel mot sin samtid och denna gång är det 80-talets Miami Vice:iga stilism som präglar den tillvaro som alls vår agent 007 navigerar. Att det inte kommer vara en kanonfilm, det är ju ändå förväntat, men hur står sig uselheten jämte de tidigare två filmerna? Det blir i alla fall Karl-Alfredskt barslagsmål, en misstänkt AIDS-rädd Bond och en nyckläckt Benicio Del Toro. Håll till godo!     

Året är 1995 och Sylvester Stallone är på toppen av sin karriär.  Han erbjuds att ta på sig Judge Dredds ikoniska hjälm i Danny Cannons filmatisering av den lite obskyra superhjälten och förväntas inte ta av sig den förrän filmen är klar. Det är nämligen ett av karaktärens obligatorska drag, hjälmen FÖRBLIR på. För alltid.  Sly tar av sig den ca 15 minuter in i filmen och insisterar på mer komik, gärna via Rob Schneider. Det här är en film som skildrar en dystopisk framtid, ett rättsväsende sprunget ur kaos och vikten av att våga säga nej till Sylvester Stallone.     

Näst intill ett tjänstefel av oss att det dröjt så här länge innan vi tagit oss an Polisskolan! En filmserie i 7 delar som innehåller toppar likväl som bråddjupa dalar och som ömt bärs runt i Elias och Jakobs bröst, inkapslad i barndomens trygga skimmer. Och Jocke, ja han skiter lite i vilket.  Att avhandla hela serien GÅR inte, så vi fick helt enkelt välja en installation och då känns det väl ändå bäst att börja från början, men den första filmen i serien från 1984. Åldrats, det har den naturligtvis. men värdigt? Undertextningen hade minsann inte gjort det.  

Vi insåg till vår stora förvåning att det redan är december och därmed snart jul, så vi bestämde oss för att det utlovade Polisskolanavsnittet får vänta en stund. Jul kräver naturligtvis julfilm och därför kastade vi oss istället över världens starkaste renässansman och hans familjekomedi "Jingle all the way" från 1996. Producering av Chris Columbus, som levererat en annan ikonisk julfilm i "Ensam Hemma", lägger ju upp för totalmys. Men orkar den verkligen jingla all the way? Vill man skita i det här med "vit jul" kan man ju med fördel ta en sup varje gång vi gör en Arnoldimitation. Glöm inte varannan vatten.

Dags för del två i vår selektiva resa i den enorma bondkatalogen där vi kikar på den rulle som sägs vara den sämsta för varje bondskådis. Näste man till rakning är Roger Moore med sin svajjiga "Moonraker" från 1979 regisserad av Lewis Gilbert! En film som förvisso är trogen de klassiska formerna i form av en diabolisk bondskurk med bristande konsekvenstänk, en charmig hejduk med gigantism form av Jaws som gör comeback samt så klart bondbrudar med fullkomligt vansinniga namn. Att det här inte är kanon är som sagt redan etablerat, men HUR dåligt är det och vad finns det egentligen för koppling mellan Roger Moore och en folkpark i Övertorneå? Lyssna så kanske saker och ting klarnar.  

Klockan 23:21 den 28:e februari 1986, skadades den svenska samhällskroppen svårt och såret har varit öppet sedan dess. Med facit i hand efter katastrofala utredningar och antiklimaktiska presskonferenser med hävdad "lösning" på mordet, så borde vi väl bara ha kopplat in en Mikael Persbrandt-snut direkt?  Kjell Sundvalls "Sista kontraktet" från 1998 tar inspiration från det så kallade "Sydafrikaspåret" och vi får se en early Persbrandt som börjar hitta sin rytiga leverans och allmänt hårdkokta stil som vi kommit att älska så. Det är också en sån där film som vill vara amerikansk och hollywooddyr fast med svensk budget. En omöjlig ekvation med andra ord, eller?   

Jared Hess "Napoleon Dynamite" från 2004 är ett något så märkligt som ett tidsdokument som är svårt att datera. Likt en saga, utspelar den sig i ett sällsamt gränsland mellan vår verklighet och ett Wes Anderson-doftande tidigt 00-tal.  En total kultfilm är det hursomhelst och en självklarhet för oss att avhandla, men är den fortfarande rolig? Kan Napoleon Dynamites karaktär fortfarande anses vara lite udda eller bör han numera ses som en excentrisk modeikon som var före sin tid? Något vi vågar påstå är i alla fall att det har hänt saker med humor sedan 2004. Har du ett par moonbots, så är det läge att ta på dem innan play tryckes.       

Midsommartraditioner. Grodhopp runt hednisk fallossymbol. sillsörplande och framtidssiande via blommor under kudden. Vi svenskar älskar ju att internationellt kokettera över hur tossiga vi är på midsommar. I Ari Asters skeva jävla "Midsommar" har vi aldrig varit tossigare.  Färjan kör ännu ett lyssnarförslag och lite av en holiday special, eftersom midsommarn står för dörren i skrivande stund. En otroligt obehaglig filmstund, men ett superhärligt avsnitt! Glad midsommar!     

"Might be the greatest superhero movie ever". Ja, så har det minsann på förhand sagts om Andrés Muschiettis "The Flash" och efter en rad väldigt lovande trailers och nostalgiskt mysiga löften om cameos så satte vi oss återigen ned tillsammans i biosalongen i hopp om att våra tidigare brännskador skulle svalkas något. Kommer vi få plåster på våra sår eller ska ett nytt skapas?       

Vi utsätter oss ännu en gång för Zack Snyders dårskap och tvingas bevittna sättet varpå han misshandlar ett källmaterial vi älskar så.  En premiss som kan få vilken superhjältevurmare som helst att bli nipprig. DC:s två giganter ställs mot varandra, vänlig utomjordisk fuskstyrka mot mörk snillrik brutalitet. Vem står till slut som segrare?  Ingen är svaret. Ingen. Det finns inga vinnare i den här tragiska historien som är Batman v Superman: Dawn of Justice.

Ni som kan Filmlandsfärjans historia vet att besättningens vänskap blev for life under ett månader långt Bond-maraton. James Bond är på sätt och vis poddens problematisk pappa. Därför har vi tyckt att det varit lite svårt att närma oss Bond som podd-stoff. Det och det faktum att det finns 25-filmer. Jocke kom dock på den briljanta idén till en kompromiss i form av att ta den sämsta filmen från respektive Bondskådis repertoir. Först ut är Guy Hamiltons "Diamantfeber" från 1971, Jean Connerys sista film som Jamesh Bond. Det är drygt 7 år sedan vi såg den senast och vi inser minuter in att det här är en film som har en en sällsam förmåga att tyna bort ur ens minne och som liksom sopar undan alla sina spår av uselhet direkt efter genomtitt. Minnet börjar redan nu bli luddigt igen, man har bara en konstig känsla av att man varit med om något otäckt.  

Handen på hjärtat, om vi får välja fritt bland alla högaktuella scenarion där jorden kommer förintas, så väljer vi väl ändå att bli krossade av en festlig Kejsar Ming-figur från planeten Mongo till tonerna av Queen? Det skulle ju pigga upp lite i alla fall mitt i allt det fasansfulla.  Filmer som Mike Hodges "Flash Gordon" från 1980 görs inte längre och kommer nog aldrig mer göras. Skådespelare skådespelar inte på det sättet de gör här och kommer nog aldrig mer göra det. Därför är det här en upplevelse man bör ta del av, i alla fall en liten stund bara. Typ tills de där små ödlemännen från Borås amatörteaterförening är med. Det kan vara lagom om man inte pallar med skarpa färger och överspel.  Ja ni hör ju själva, det finns saker vi måste prata om.

Säga vad man vill om Joel Schumacher, men en statisk regissör är han inte. Det kan man nämligen omöjligt säga om en man som gör happy meal-rullen "Batman & Robin" 1997 för att sedan två år senare göra en film som handlar om att Nicholas Cage jagar snuffporrsmördare.  Lyssnarförslaget "Super-8" från 1999 är på papperet en otrolig film. Manusförfattaren bakom Se7en, en diger samling skådespelare och en unik premiss. Det bådar väl onekligen för ett genialt beckmörker...väl? Joakim bjuder på en överaskning som ger avsnittet en minst sagt unik inramning och lite särskilda förutsättningar vi behöver förhålla oss till. Varmt välkomna till kanske vårt märkligaste avsnitt hittills!  

Sverige är på många sätt ett rikt land. Vi har fem veckors semester, en jävla massa timmer, många alpina OS-medaljer och mycket, mycket mer. Det vi dock är rejält svältfödda på är inhemsk skräckfilm. Det finns kanske några, men det finns garanterat bara en där Kjell Bergkvist, Johannes Brost och Lena Endre hemsöks av en demon som bor i ett vindsförråd. Joakim Ersgårds "Besökarna" från 1988 är något av ett familjeprojekt som engagerat näst intill hela klanen Ersgård och är en film med stora ambitioner. Nej, nu nådde den kanske inte upp till riktigt alla dessa, men skit i det nu, för det är en film som ändå överraskar oss positivt och som framför allt innehåller en hel del att prata om! Om du av någon outgrundlig anledning har en "Bass Pale Ale" som stått i din, eller dina föräldrars  kylskåp sedan Ingvar Carlsson var statsminister, så är detta tillfället du inte visste att du väntat på att få dricka den.      

Galenskaparna. En svensk institution inom underhållning som självklart inte går att avhandla rättvist i endast ett normallångt avsnitt. Men, för att åtminstonde försöka göra det här så värdigt vi bara kan, så har vi bjudit in skådespelaren, regissören, musikern OCH Galenskaparnaconnossieuren Johan Pettersson för att hålla oss i handen genom detta avsnitt. Ett avsnitt som tar avstamp i Galenskaparnas första (och bästa?) långfilm "Leif" från 1987 och som berör humorfenomenet i stort.

Äntligen är den här! Filmen som vi laddat upp inför i över två år! Senast vi gick in en biosalong bärandes på en spänd förväntan över att få se en ny take på vår älskade läderlapp, så möttes vi istället av ren bedrövelse. Ett svek av Zach Snyderska mått. Blir det en ny dunderbesvikelse eller är Matt Reeves hjälten vi behöver med inte förtjänar just nu?

Vad har Shakespeare, Harald Hamrell och Alexis Almström gemensamt? Ja, det är väl att de alla tre skildrat ungdomlig kärlek över klassgränser. Hur deras kärlekshistorier kommer lyckas stå emot tidens tand? Ja, det är en annan fråga. Vi får väl säga att William leder än så länge och att Hamrell ligger inte tvåa. För första gången kör Färjan ett avsnitt vars ämne föreslagits av en lyssnare. En jämförelse mellan Harald Hamrells "Vinterviken" från 1996 och Alexis Almströms version från 2021. Ett alldeles jävla utsökt förslag och ett kanonavsnitt om vi får säga det själva!

Kryptons förlorade son, jordens beskyddare och journalismens mest generiska jävel. En mastodontkaraktär i Stålmannens kaliber förtjänar självklart ett mastodontavsnitt och därför anser vi det vara självklart att ni ska få ett sådant. Vi tar ett språng rätt in i sommaren med en två och en halv timme lång jämförelse mellan Bryan Singers "Superman Returns" från 2006 och Zach Snyders "Man of Steel" från 2013. Superlångt. Superskoj. Superman.

Paolo Roberto. Tv-kändis, boxare, kock, torsk, ja det bör ju inte komma som någon chock att denna "renässansman" även har doppat tån i skådespeleriets ädla konst. Tack och lov inte superofta. Jocke såg Peter Lindmarks "9 Millimeter" en gång i sin ungdom på 90-talet och blev sugen att se den igen. Elias och Jakob ställer utan förkunskaper upp som sällskap. Någon omtitt, blir det inte.

Det har bildats en folkrörelse som ropat #releasethesnydercut på sociala medier. Människor som längtat efter att få se Zach Snyders ursprungliga vision för DC:s "Justice League" som de berövades när Joss Whedon tog över efter Snyder som klev av projektet av personliga skäl. Den är här nu och den är fyra timmar lång. Vi har tidigare sagt att Zach Snyder bör omyndigförklaras som regissör. Är det nu han får upprättelse?  

Det är ännu en gång dags att återbesöka en film från vårt älskade 90-tal! James Cameron's "True Lies" skrevs in i Guinnes rekordbok som världens hittills dyraste film när den kom 1994. Det är också en film som höll på att döda Arnold Schwarzenegger. Men är det en film som gör sig förtjänt av sina dollar och värd att dö för?    

Sveriges första och hittills enda spoof-film är "Kommissarie Späck" från 2010 och är självklart regisserad av Fredde Granberg. Kommer det förbli den enda? Vill vi ens ha en till? Det enda du behöver för att få veta svaret, är en intakt hörsel. Håll till godo!

"Batman & Robin" från 1997: "George Clooney från cityakuten klär ut sig till Batman och budar 7 miljoner dollar för en lyxprostituerad på en fest med djungeltema." Avsnittet blev ovanligt långt, för vi kunde inte sluta prata om den och dess fascinerande uselhet.

Om Mikael Persbrandt, Lena Endre, Rolf Lassgård, Kjell Bergqvist, ja egentligen hela Sveriges skådiselit, samlas för att tillsammans göra ett storslaget medeltidsdrama placerat i ett pesthärjat Sverige, så kan det väl inte bli något annat än bra? Jo, det kan också bli ren dynga. Richard Hoberts "Tre Solar" från 2004 är kanske Sveriges främsta kalkonrulle och vi har genomlidit den. För er!

Vi törstar efter bio och storfilm efter en historiskt märklig vår och sommar. Så, som en skänkt från ovan kommer Christopher Nolan och bjuder på nya filmiska stolleprov. Självklart måste Färjan recensera Tenet! Inte minst eftersom Jakobs kompis Ludde är med på ett hörn.        

Vi ger oss in i ett barnsäkrat Wayne Manor och ett neonbelyst Gotham City där vi försöker att, med alla mentala resurser som finns oss till buds, åkalla de barndomskänslor som ändå behövs för att uthärda Joel Schumachers "Batman Forever" från 1995. Det finns väldigt mycket att prata om. Two-Face's otroligt bokstavliga personlighetsklyvning, adoptioner av en vuxen man, Mårten Palme... Ja ni vet, allt det där!

Får det lov att vara en surrealistisk biografi över den spanske kubisten Pablo Picasso inspelad i Tomelilla? Vem fan blir inte nyfiken på det?! Vi har tittat på Hasse & Tages stolleprov till film från 1978 och fylls av nostalgi inför den klassiska skådiseliten som alla verkar ha fått en roll i filmen. Det blir sydeuropeisk passion, finkonst och Magnus Härenstam som hitler.  Vamos!  

Filmlandsfärjans "year of the bat" tuffar vidare och näst i tur är Tim Burtons andra Batman-installation "Batman Returns" från 1992. I det förra avsnittet var vi alla överens om att en viktig del i Batmans framgång är det gedigna galleriet av sidokaraktärer, och här får vi stifta bekantskap med inte mindre än två stycken i form av Pingvinen och Catwoman. Kan en tanig Batman med uppenbara svårigheter att bevara en hemlighet, klara sig under en hel långfilm till i Burtons galna Gotham?

Ett avsnitt i stilbrottets tecken! Vi vågar oss på att inte ta en 90-talsfilm som vi har nostalgiska kopplingar till och filmen vi valt innehåller en Adam Sandler som inte pratar bebisspråk med sina komikerpolare. Hör och häpna! Bröderna Safdie's "Uncut Gems" har blivit en riktig snackis och mycket är självklart tack vare Sandlers prestation. Men den är speciell på många andra sätt. Det verkar sannerligen vara en film man antingen avskyr eller älskar. Vi ämnar försöka förstå varför.

I det andra avsnittet tillägnat vårt egeninstiftade year of the bat, kollar vi på Tim Burtons "Batman" från 1989. Filmen som frigjorde Batman från sin glättiga och lättsamma pyjamasdräkt och istället trädde på honom en nattmörk, rigid gummiskrud. Det är också nu Jokern blir högstatus att gestalta i och med att Jack Nicholson ger sig in i leken. Det är mörkt, det är allvarsamt, men är det bra?

Vi fortsätter att krampaktigt hålla fast i det förflutna och återbesöker en film som vi sett fram emot väldigt länge. "Bert den siste oskulden", filmatiseringen av TV-serien baserad på Sören Olsson och Anders Jacobssons ungdomsböcker om tonårsgrabben Bert Ljung. Det är en film som vi fort inser är så mycket mer än minnet av Lasse Berghagen som skyller en fjärt kontorssoffan eller Carl-Philips trötta norgeskämt. Det är ett filmtekniskt tungt detaljhantverk som skakar om oss rejält och positivt vid vår omtitt.

Herrarna minns med värme hur de max-skrattat åt Mel Brook's "Robin Hood: Men in Tights" när den var färsk under mitten av 90-talet. Har humorn åldrats med värdighet eller har den härsknat? Oavsett vilket, så rör filmen onekligen upp känslor. Ett storbråk utbryter ombord mellan Joakim och Jakob medan Elias maktlös tvingas se på när ett vänskapsband tänjs till bristningsgränsen inför hans ögon.

2020 är här och om det är någon som kan axla uppgiften att skjutsa ut färjan i ett nytt decennium så är det väl självklart allas vår Läderlapp! I ljuset av den nya Batman-rullen som beräknas komma 2021, så har vi beslutat oss för att i år så är det fladdermusens år. Vi ska beta av alla filmer om mörkrets riddare i kronologisk ordning och först ut är "Batman The Movie" från 1966 med Adam West och Burt Ward i huvudrollerna. Pyjamasbatman, Jokern i mustasch och exploderande hajar alltså. To the Batmobile!

Vi trodde det var kört vid millenniumskiftet och Mayafolket hävdade att det var tack och adjö 2012. Men det var riktigt jävla nära att vi alla strök med redan 1998 om det inte hade varit för Bruce Willis och hans rymdborrare! Denna vecka har vi tittat på Michael Bay's katastroffilm"Armageddon". Kanske för sista gången någonsin. En omtumlande upplevelse!  

Vi har tittat på Colin Nutley's "Black Jack" från 1990! En film som inte bara lyfter fram den genomsvenska dansbandskulturen, juletid och Helena Bergström utan som också bland annat skildrar ett 90-talets Sverige i desperat behov av filmhunks. Och vad har Johannes Brost för dialekt egentligen?!

Vi försöker främst förstå hur Zack Snyder, som ju i regel ser till att förvandla guld till dynga, lyckades ro i hamn "Watchmen" från 2009, detta storslagna personliga magnum opus. Ett avsnitt innehållande existentiell reflektion, glada tillrop och moderna riddare. Ett riktigt toppenavsnitt om vi får säga det själva!

Carl Gustaf Gilbert Hamilton. Jan Guillous actionhjälte har ett tungt ansvar på sina axlar. Han ska inte bara sköta om svea rikes säkerhet, utan även se till att Sverige får ha en alldeles egen James Bond. Vi har tittat på Hamilton från 1998 med Peter Stormare i huvudrollen, ett återbesök sedan barndomen för Jakob och Joakim, en helt ny film för Elias. Vad händer egentligen när en amerikan skriver ett manus för en svensk actionfilm, och hur jävla svinig kan en hjälte få vara egentligen?

"Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner", filmen som Joakim har kämpat för! Vi har tittat på Thomas Funcks lika delar banbrytande som supermärkliga barnfilm från 1956. Den folklige Grodan Bolls revival tack vare internet, Joakims möte med Eva Funck på en bar i London och filmens rasistiska undertoner. Ni hör ju, ett fullspäckat avsnitt!

Joker. En film som sägs ha fått en åtta minuter lång stående ovation på Venedigs filmfestival och som redan anses vara storfavorit i nästa Oscars-sväng. Joaquin Phoenix sägs ha lyckats med det som troddes vara omöjligt, att matcha Heath Ledgers legendariska Joker. Lever filmen upp till denna gigantiska hype?

Färjan ger sig ut på okänt vatten! För första gången baseras avsnittet helt på en lista och det rör sig så klart inte om vilken lista som helst. Top-5 "Filmer ens mamma lånade av en kompis på VHS åt sig själv när man var liten". Det blir experimentellt men härligt! Mycket nöje!

Allas vår Quentin Tarantino är tillbaka och Filmlandsfärjan måste naturligtvis ta reda på hur det landar denna gång. Joakim är traumatiserad av hans senaste två filmer och satte sig djupt motvillig i biosalongen. Kommer han och Quentin hitta tillbaka till varandra?  

Nypremiär! Färjans besättning reser genom kosmos till "Landet i fjärran". En plats ingen av oss besökt sedan barndomen. Minnena av Mio min Mio är diffusa men att filmen skapad djupa obehag i våra unga psyken rådde det konsensus kring. Gör filmen fortfarande kaos med oss? Lyssna och få klarhet!  

Filmlandsfärjan rör sig denna vecka i vatten som vi aldrig tidigare besökt. Vi ger oss på skräckfilm för första gången genom filmen Scream från 1996! Hur gammal kan en 17-åring vara egentligen? Varför vill man förinta Matthew Lillard? Hur kommer det sig att ingen vet när Halloween är? Vekmagar och sillmjölkar beware! 

Filmlandsfärjan är tillbaka på hemmaplan igen och avhandlar en film som trots sina få år på nacken, ändå klassas som en svensk klassiker. "Så som i himmelen"! Är det inte hög tid för en remake signerad Fredde Granberg? Ser Lennart Jähkel upp till Tom Cruise? Är "Så som i himmelen" Sveriges svar på Passion of the Christ?  Koppla på magstödet och häng med oss in i körsångens vackra, men omtumlande tillvaro!

2007 sågs antihjälten Venom senast på bioduken och de allra flesta är överens om att det var ett totalt haveri och att karaktären förtjänar bättre. Är 2018 året då Venom skall få upprättelse?

Ett sällsamt sagoskimmer ligger varsamt och vilar över färjan denna vecka. Vi snackar "The Princess Bride", eller "Bleka dödens minut" som den fick heta på svenska, från 1987. Vad fan betyder "Bleka dödens minut?", Är det rimligt att anta att Ulf Lundell hatar The Princess Bride?, Översatte Horace Engdahl filmtitlar på 80-talet? Häll upp en kopp te, rulla in dig en murrig filt i favoritfötöljen och följ med oss in i sagornas värld!

Den här veckan glider Filmlandsfärjan in genom en tät, vansinnig drogdimma där vad som helst kan hända. Är Fear and Loathing in Las Vegas alla tuffiskillar på gymnasiets favoritfilm? Hur kan Tobey Maguire's frisyr lett till rollen som Spider Man? Borde Husqvarna byta namn till Haskavarna permanent? Kliv ombord på egen risk.