Podcasts about hotat

Både vikingar och stormakts-Sverige drabbades av jordskred, och ny forskning visar hur de handskades med hotet. Och så reder vi ut varför det är så mycket sex i nyklippta Caligulafilmen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jordskred som det vid Stenungsund i höstas är traumatiska händelser som satt avtryck i historien. Vetenskapsradion Historia träffar arkeologen Anton Larsson som gått till botten med hur svenskar genom historien handskats med ras och skred och hur de påverkats av att se sina byar och gårdar förstöras av rasmassorna.Vi bekantar oss också med den ökända kejsaren Caligula som påståtts ha haft ett incestuöst förhållande med sin syster och utnämnt sin häst till romersk konsul. Antikvetaren Ida Östenberg har sett 1970-talets skandalfilm Caligula som nu kommer i nyklippt version och är kritisk mot alla genitalier och sexscener som skymmer bilden av den historiska Caligula.Och så reder Dick Harrison ut hur hästtokig kung Karl XI egentligen var.Programledare är Tobias Svanelid.

Könsbehåring. Hotat till livet. Språkförbristning leder till slagsmål. Ja...vilka pratar sanning och vilka ljuger i veckans podcast? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad är det egentligen för särskilt med boken? Hoten mot boken tycks bli allt fler: ljudböcker, digitalisering, avtagande läslusta - listan kan göras lång och som ett tecken i en tid när stommen i vår kultur är hotad kommer nu två böcker om bokens historia. Frilansjournalisten Jenny Aschenbrenner har pratat med den spanska författaren och filologen Irene Vallejo som skrivit essäboken "Papyrus" som gjort ett segertåg över världen och religionshistorikern Joel Halldorf som i dagarna kommer ut med "Bokens folk".

Ukrainsk vår är årets tema på ny festival. Etnografiska museet kritiseras för koloniala perspektiv på urfolk. Minikjolens skapare Mary Quant är död.

Netflix vill låta fler tittare bedöma filmer och serier innan de är klara och recension av "Hemsökelse" av författaren Khashayar Naderehvandi. Producent: Minna GrönforsProgramledare: Maria Askerfjord Sundeby

I sändningstillstånden som reglerar Sveriges Television och Sveriges Radio framgår att bolagen, vid högsta beredskap, ska utgöra "självständiga organisationer med totalförsvarsuppgifter och lyda direkt under regeringen." Vad betyder egentligen det? Det här programmet är en repris och sändes första gången 8 januari 2022.

Denna onsdag nördar vi in oss in en fråga om irritation. Varför stör vi oss på andra? Är det för att de är dumma eller kan vi lära oss något om oss själva? Varför påverkas vissa och andra inte? Vad menas med hotat och att se sin egen del?Det blir en djupdykning i vårt favorit ämne - MT metoden.Ju mer vi förstår, desto lättare kan vi leda oss själva. Och genom att lära känna oss själva så förstår vi andra.Av och med Mia TörnblomGäst: Yvonne BrokvistProducent: Louise Skoglund See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I veckans redaktionspodd talar Pekka Kääntä, Ellinor Beckett och Martin Blomgren om hoten mot börsen just nu, Evolutions kollaps, aktieåterköp, marknadsmanipulation och fallna uppköp. Dessutom veckans egna affärer.

Allmänna motionstiden har gått ut och risken är stor att investeringsstödet försvinner, kanske redan vid årsskiftet. Ny överenskommelse om hyrorna i Stockholm är på väg, vilket skapar oro bland hyresgästerna. Stenevi vill trappa ner ränteavdragen och beskatta fritidshusboende, vilket inte gör det lättare för MP inför valet, menar expertkommentator Stefan Attefall. Programledare: Anna Bellman Kontakta oss på: podd@bostadspolitik.se www.bostadspolitik.se www.facebook.com/bostadspolitik.se/

När ogräsen försvinner i kulturlandskapet försvinner också pollinatörernas mat. Vi hör om arbetet för att rädda korndådran. Och så sänder vi direkt från laxens lekplats i Vassara älv. Programledare: Jenny Berntson Djurvall. På försommaren vandrar tusentals laxar upp i Norrlandsälvarna för att leka. Framför sig har många laxar en 40 mil lång simtur uppströms. Nu i september är det dags för laxarna att leka. Vår reporter Thomas Öberg finns den här morgonen uppe i Kalixälvens källflöden för att förhoppningsvis få vara med om laxarnas lek på grunda grusbottnar. Till sin hjälp vid Vassara älv har han fiskebiologen Andreas Broman. Och så ska vi mer än 150 mil söderut, till Hörrs byagård i Skåne. Här arbetar lantbrukaren Helena Hepp för att bevara ett ogräs: korndådran. För paradoxalt nog är det så att många åkerogräs är hotade idag, och de är viktiga inte minst för vilda bin och andra pollinatörer. Jesper Elsander i Stora Tuna upptäckte ett helt gäng larver i vitkålslandet - och noterade att de verkar hålla med synkroniserad gymnastik! De gör gemensamma snabba rörelser. Varför? Vi ber en expert svara. Och så bjuder vi på ett kort möte med skäggmesen - den som bestämde sig för att flyga in i ringmärkningsnätet exakt tio minuter efter vår direktsändning förra lördagen. I veckans kråkvinkel tar vi oss långt ut i skogen. Till en övergiven skogskoja. Författaren Mikael Niemi lägger örat mot de murkna bräderna och hör historien om gubben som tog sin tillflyktsort hit, en gång för länge sen. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Recension av Johanna Hedmans debutroman "Trion", svenska tv-serien "Älska mig" görs i australisk version, och Triumfbågen kläs in i tyg.

It's official…we're living in a cartoon. There's no other way to accurately describe it any longer. Just stay with me for a minute, because while none of this will admittedly solve anything, it is laughably beyond comical just how stupid we have become. If you have children, have ever spent time with children, or once were a child (this should cover every living soul on planet Earth), then you can relate to what it's like to try to pin them down when you've caught them in a lie. They are masters at trying to change the subject, distract you, and explaining how they didn't say what they just said. Most notably, they will not only say things to your face that are provably untrue, they will continue to just make things up to further bolster the credibility of the original lie. And they just keep going and going and going.I remember a doozy I tried to pull on my mom when I was around 10 years old. I grew up as what we called a “latchkey kid,” which, to the horror of too many of you means a child who returns to an empty home after school with no supervision because their parents are away at work. Yes, somehow I lived to tell my story.Part of my responsibilities in exchange for being trusted with this independence were daily chores, which were left for me via a note on the dining room table. I recall it was usually 3-5 things per day like unload the dishwasher, vacuum a room or two, do some dusting, put away laundry, sweep the front porch (I used the hose because it was more fun), clean some windows, etc. In addition, I made my own meals before Little League practice and of course was expected to get my homework done. One day, all of my friends were free and had organized a baseball game in the park in our neighborhood right after school. I raced home, changed, and blasted through my chores half-assed. So half-assed, that I didn't water the plants on the front deck. Totally forgot.I got home two hours later, right before my parents, and set myself up at the dining room table, diligently doing my homework and looking like the perfect son. To be clear, there was no rule that I couldn't have played baseball, or that I had to be home before they were, it just worked out that way on this day. The agreement was simply that I had to have my chores done before they came home, and everything else, from play time to homework, was up to my time management. After being home for a few minutes my mother asked me if I had watered the plants…and rather than simply say “oh shoot, mom I totally forgot, I am so sorry, I will do that right now,” the conversation went more like this:MOM: Did you water the plants like your chore list said?ROBBY: yeah, of courseMOM: You're lying to meROBBY: No I'm notMOM: Robert Edmund (middle name…bad sign)…don't you dare lie to me (I believe at this moment her index finger was 1 centimeter away from my nose).ROBBY: I'm not lyingMOM: why is the hose in the exact same place, laying the exact same way it was when I left this morning?ROBBY: Because I was careful to put it back the way I found it like you've taught me (so lame).MOM: Why is there not a drop of water anywhere on the deck between plants?ROB: Because I was careful? (asked as a question, with a mild smirk, realizing I was losing, but hoping my cuteness might get her to break…no such luck)Silent stare…this was my next chance to come clean…and so of course:ROBBY: Actually, I kinked the hose after I watered each plant so no water would drip on the deck when I moved between plants.MOM: Why is the dirt bone dry?ROBBY: Because it's hotAt this point, she grabbed me by the hand, took me out front, and shoved my index finger all the way into the dirt of one of the plants…it was so dry it was dusty. I then got a very spirited lecture about lying in general, let alone my mother, character, ethics, how a man's word is all he has, and I was probably reminded that my grandfather was a marine and he didn't fight for my freedom so that I could lie (even though technically that's erroneous since lying is covered under the First Amendment…but I digress.Your country is being governed and run by little Robby. At every single, solitary turn, you are lied to, and then another lie is told to make you believe the first one, and then things are literally made up, with flimsy or no facts to support them, and on and on and on it goes. It's rabbit season, then it's duck season, and it never ends.17 months ago you were told to lockdown for two weeks to stop the spread so that hospitals could prepare for the inevitable onslaught of Coronavirus cases. Two weeks became four, then 10. You were told masks were a placebo, and then a month later, you were asked to wear a mask to protect others because we were all in this together. To protect yourself and everyone else, the most important thing was to socially distance yourself by at least 6 feet. Also, wipe down counters, groceries, door knobs, and everything that anyone anywhere ever touches, and make sure you check everyone's temperature as they enter any establishment that is allowed to be open.Memorial Day weekend hit and you had the audacity to want to leave your house and see people for the first time in 70 days, and less than a month later you were told that everyone had to wear masks to stop the spread and protect others, and remember, social distancing was still the most important thing, along with singing Happy Birthday while you washed your hands. Oh, and by the way, those temperature checks we've been doing? Yeah, those are worthless. Dr. Anthony Fauci announced in Mid-August (a year ago) that there was no need to check anyone's temperature in an effort to detect Covid. Oh yeah, we're calling it Covid now. Covid-19, to be exact. Oh, one more thing…when you go out to eat, to have to wear a mask until you sit down. Once you're sitting down, Covid is no longer a threat. https://www.forbes.com/sites/lisettevoytko/2020/08/13/fauci-says-coronavirus-temperature-checks-notoriously-inaccurate/?sh=414fb41b33f0 A couple months later, as we rolled through the second wave of the virus spreading during summer, we were told to “hang in there,” reminded we were all in this together, and that everything would be better once the vaccine arrived at the end of the year. Just a little longer, they said. Oh, and those masks? Guess what? They protect you too! In fact, just to be safe, wear goggles and/or a face shield IN ADDITION to your mask! https://abcnews.go.com/US/dr-fauci-wear-goggles-eye-shields-prevent-spread/story?id=72059055Fall hit and despite all data showing that an average of 90% of all Americans were complying with mask wearing, there was yet another surge on its' way. People were advised to wear face masks while having sex, and while we had our sports back, in the rare case you could attend a game, you had to wear a mask in the outdoor stadiums (unless of course you had food, and then it was fine). We were also told at this time that Covid was perhaps spreading through apartment toilet pipes, infecting other residents. https://abcnews.go.com/Politics/89-americans-wear-masks-public-coronavirus-pandemic-persists/story?id=71455062https://www.the-sun.com/news/1280090/university-georiga-students-wear-coronavirus-masks-sex/https://nypost.com/2020/08/27/covid-19-can-waft-through-toilets-into-other-apartments-study/By the time January hit, the vaccines were slowly rolling out, and we were told there was light at the end of the tunnel. Just hold on a little bit longer and this will all be over! Also, stop wiping down surfaces because it's meaningless and worthless…while you're at it, though, wear two masks, because if one works, logic dictates that two is even better! (Fauci actually said that, just like little Robby would). https://www.cnn.com/2021/04/19/health/cdc-covid-guidelines-cleaning/index.htmlhttps://www.webmd.com/lung/news/20210126/double-masking-makes-common-sense-fauci-saysIn May, vaccinated people were told they were free of masks! The vaccines are so effective, and so many people were getting vaccinated, that it was now safe to no longer wear a mask once you were vaccinated. You can't get sick from the virus, and you can't spread it either, because your viral load is so low. See? We told you if you'd just stick with us and hang in there, we would all get through this together!And then, last week, you were told to put a mask back on, even if you're vaccinated. In fact, if the CDC has its' way, 70% of the country should be under a mask mandate as of this writing. https://www.webmd.com/lung/news/20210730/indoor-masking-needed-almost-70-percent-us-counties-cdc-data Why, you ask? Well…ummm…geee…well, you see, we have new scientific data that shows in rare instances some vaccinated people may spread the virus. Rabbit season says the vaccines are a miracle and work…Duck season says even if you're vaccinated, you have to wear a mask, causing many people to say…”then why get it, it obviously doesn't work?”Rare, some, and may…that's science! For days people demanded that the CDC produce this “new scientific data,” and they finally did on Friday (the day known by all to bury bad news since very few people are paying attention). Despite multiple studies, including one done by the CDC, showing that vaccinated people who get breakthrough Covid infections have between 40-60% less viral loads (thus making it almost impossible to infect someone else), the CDC has completely changed course, made everyone even more confused, and taken away all of the incentive to get vaccinated, all because of ONE incident over the Fourth of July in Massachusetts in which 469 vaccinated people got Covid. None died, and only 4 wound up in the hospital, but wait…it gets even better. Of those 469, 84 of them were found to have viral loads identical to those unvaccinated people with Covid. That's it…that's your science. Can't you just hear little Robby explaining this? https://www.webmd.com/vaccines/covid-19-vaccine/news/20210702/study-says-vaccinated-people-who-get-covid-carry-less-virus https://www.politico.com/news/2021/07/30/cdc-releases-data-behind-latest-mask-guidelines-501791 So…umm, you see, 84 people out of 469 had lots of stuff in their nose that may be able to give the disease to a bunch of people who for whatever reason have chosen not to get vaccinated and so that means that, like, it could happen, and since it could happen, we have to stop it from happening by having people protect people that don't want to be protected because SCIENCE.Of course, all of this also ignores people who have natural immunity to the virus from having already contracted Covid. For some reason, they are NEVER mentioned or counted. It also completely betrays centuries of common sense medicine. One thing President Biden has right is that the media is foolishly and typically highlighting breakthrough cases of Covid amongst known vaccinated people in a way that is making people further question the effectiveness of having immunity. It's sickening, no pun intended. Additionally, if you had Covid, or have gotten the vaccine, the death rate from breakthrough infections is 0.0005 percent. To put that in perspective, your chance of dying from a lightning strike is .0007 percent, and your chance of dying from a seasonal flu is 0.1 percent. If you're vaccinated, you have a much greater chance of dying from a hornet, wasp or bee string, a dog attack, a car crash, drowning, sunstroke, or choking on food than you do of dying from covid-19. If someone doesn't have immunity, that's on them, not on those who are vaccinated. It's time to drop this “I am my brother's keeper” garbage and get back to living.A friend of mine recently made this observation: What ever happened to social distancing, temperature checks and contact tracing, while masks remain the ultimate weapon against Covid? Could it be because there's no money in the other three? After all, mask sales must be skyrocketing as a result of the CDC saying all kids K-12 should mask at school again, since obviously kids need to stay stylish and hip and get new masks as part of their back-to-school shopping.All of this, mind you, is occurring as the United States is nowhere near a surge of Covid anything. As of July 31st, only 5% of all people hospitalized in America have Covid, and in all of ICU's, only 12% of the patients in the entire country are covid positive. https://coronavirus.jhu.edu/data/hospitalization-7-day-trend/inpatient-capacityhttps://coronavirus.jhu.edu/data/hospitalization-7-day-trendAs a meme that's going around says, “To defeat Delta variant, experts recommend doing all the things that didn't work the first time”Meanwhile, in the United Kingdom, where they are now two weeks into zero Covid restrictions, the Delta Variant has peaked and cases are plummeting, much to the chagrin of scientists and experts who predicted they would reach 200,000 cases per day…they never got above 54,000. Throughout the pandemic, England has been a month ahead of the U.S…what happened there, happened here weeks later. Could it be that we're, oh, I don't know, overreacting? Again? Of course not, because as the Godfather of doom himself, Dr. Fauci, said just this weekend “Things are going to get worse.” https://news.yahoo.com/u-ks-delta-wave-seems-to-have-peaked-sooner-than-expected-could-the-same-thing-happen-in-the-us-090008129.htmlhttps://abcnews.go.com/Politics/fauci-warns-things-worse-covid/story?id=79192069Oh my stars! Might we have 10% of all hospitalized people with Covid? EEEK!Rabbit season says our way out of this are vaccinations, duck season says that nothing is off the table, including more lockdowns, and the way to avoid those lockdowns is wear a mask. https://abc7news.com/covid-19-bay-area-lock-down-bob-wachter-ucsf/10913092/Carrot! Stick! Carrot! Stick! Rabbit season! Duck season! Please, for the love of god will someone get Elmer Fudd to just blow my damn bill off, already?!?!See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Kalle Berg och Babs Drougge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3. Idag inleder vi med nyheten att försenade leveranser faktiskt kan innebära att Sveriges vaccinmål inte nås till midsommar. För att säkra vaccin har EU hotat med exportförbud, men har nu drabbats av en slags tillbakakaka. Sen går vi vidare till en annan tillbakakaka. Efter att Polen och Ungern infört hbtq-fria zoner, svarar EU med att göra hela unionen till en frihetszon för hbtqi-personer. Frågan är vad det kommer att innebära i praktiken.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Västnylänningarna har gått man ur huset för att försvara Raseborgs sjukhus, som de anser hotas av nedläggning. Sjukhuset skall inte läggas ner, men vi måste kunna diskutera omfattningen av verksamheten där, svarar tjänstemännen på HUS. Björn Månsson (sfp), Lauri Tanner, förvaltningsdirektör på HUS, Ragnar Lundqvist, stadsdirektör i Raseborg samt Ingåbon Hilkka Olkinuora debatterar. Programledare: Bettina Sågbom.  E-post: slaget@yle.fi

Regionrådet Malin Wengholm möter Hamid Zafar som är barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun och diskuterar utmaningar i Mullsjö, det hotade samhällskontraktet och vikten av en skola som ger alla chansen att göra en klassresa.

Regionrådet Malin Wengholm möter Hamid Zafar som är barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun och diskuterar utmaningar i Mullsjö, det hotade samhällskontraktet och vikten av en skola som ger alla chansen att göra en klassresa.

IT-miljardären Bill Gates varnar för ökande klyftor som hotar FN:s globala mål för hållbar utveckling. Greta Thunberg vittnar inför USA:s kongress. Oro för blodigt val i Afghanistan. Och så inleds FN-året med öppningen av generalförsamlingen i New York. Om detta och lite till hör ni i det här avsnittet av OmVärlden Podd, där vi sammanfattar de viktigaste globala nyheterna. Programledare: Axel Kronholm

Det finns tusentals olika ämnen i vårt dricksvatten, varav ett okänt antal är giftiga föroreningar. Letar vi efter rätt saker i vattnet - och hittar vi dem? Har vi nått "peak kemikalier" i vattnet än - och hur ser försörjningen av rent dricksvatten ut om femtio år? Behöver vi ett uppgraderat kvalitetssäkringssystem för vatten? Hör Livsmedelsverkets generaldirektör Annika Sohlström, Miljöpartiets Maria Gardfjell och SLU-forskaren Johan Lundqvist i en livepodd-inspelning från Almedalen den 2 juli 2019.

Vatten och religion har alltid hört ihop och spelar en viktig roll i riter och ceremonier. Men kan religioner hjälpa till eller stjälpa i vattenfrågorna som på vissa ställen är akuta? Det talas ofta om heligt vatten. Men vad kommer att hända när vattnet blir en allt mer efterfrågad resurs och vattnet sinar?  Vi besöker Yardenit där Jordanfloden möter Genesarets sjön i Israel och som sägs vara där Jesus blev döpt av Johannes döparen. Hit vallfärdar tusentals människor varje vecka för att låta sig döpas. I Dalby i Skåne finns Kunskapens hus eller Mandéernas kyrka, en trossamfund som värderar vatten som det viktigaste i livet. I studion finns Tora Wall folklorist från Nordiska muséet som berättar om heliga källor och vattendrag i Sverige och Jens Berggren talesperson för SIWI, Stockholm International Water Institute som bland annat delar ut Vattenpriset, som talar om vatten som både konfliktskapande och fredsskapande. Från Moskva rapporterar Sveriges Radios korrespondent hur ortodoxa präster vattenplanerar vigvattnet. Programledare: Åsa Furuhagen Reporter: Edgar Mannheimer, Sharon Jåma Producent: Antonio de la Cruz

Lärarförbundet begränsar sina tidningars oberoende. Uthängd för maktmissbruk och sexuella trakasserier under metoo. Vi träffar Lasse Kronér. Ansvarigt utgivarskap i automatiserade nyhetsflöden. Lärarförbundet begränsar sina tidningars oberoende Det finns en kategori tidningar som kanske inte märks så mycket i den allmänna debatten, men som har stor spridning i vårt land, fackförbundstidningar. Tidningar som ägs av de olika förbunden och vars reportrar rapportar om och granskar arbetsmarknadens frågor. En av de största tidningarna är Lärarnas Tidning och den senaste tiden har en konflikt mellan tidningen och dess ägare, Lärarförbundet, satt fackförbundstidningarnas speciella roll i blixtbelysning. Reportrar: Blenda Setterwall Klingert och Jonna Westin. Lasse Kronér om bevakningen under metoo Under höstens metoo-uppståndelse anklagades och anmäldes Lasse Kronér för sexuellt ofredande och för att han skulle ha använt sin position på SVT för att utnyttja en praktikant sexuellt. I onsdags, tre månader senare, kom beskedet att åklagaren lägger ner förundersökningen. Inget brott kan styrkas och Lasse Kronér delgavs aldrig ens formellt misstanke om något brott. Kvinnan står kvar vid sina anklagelser. Ord står alltså fortfarande mot ord. Men dömd är Lasse Kronér redan i medier. Vi träffade Lasse Kronér för att höra hans version av de tre månader som gått och konsekvenserna av den mediebevakning som varit. Reporter: Johan Cedersjö. PO kritisk mot automatiserade TT-flöden Förra året anmäldes ett stort antal lokalmedier för pressetiska övertramp i automatpublicerade TT-artiklar. Alltså artiklar som publicerats direkt av TT på tidningars webbplatser. Allmänhetens pressombudsman, PO, lyfte i början av veckan fram det här som en av de viktigaste principiella frågeställningarna som väckts inom pressetiken under 2017. Ärendena ligger nu för prövning och situationen sätter ljus både på hur ansvarige utgivare ser på sin roll och på TT:s särställning i Mediesverige. Reporter: Therese Rosenvinge.

Tobias Svanelid pratar strålningskatter, radioaktiva sandlådor och kärnkraftens hotade kulturarv, men undrar också hur arkeologer kan hjälpa framtida generationer att inte drabbas av kärnavfallet. Av världens 500 kärnreaktorer har omkring 100 redan pensionerats. Men vad händer med kärnkraftens kulturarv? Tobias Svanelid träffar historikern Anna Storm som leder ett projekt som vill lyfta debatten kring kärnkraftens kulturella framtid. Frågan om vad som ska hända med våra uttjänta kraftverk behöver vi diskutera mer, säger hon. Och så vill arkeologer nu hjälpa ingenjörerna att tänka kring hur man ska förhindra att det radioaktiva avfallet kan drabba framtida generationer. Det kommer att ta 100 000 år innan radioaktiviteten försvinner i det slutförvarade avfallet, men hur kan man kommunicera ett varningsmeddelande som blir begripligt också om så lång tid? Det gäller att inte stirra sig blind på oändlighetsperspektivet, utan att förstå att varje tid kommer att ha sin egen förståelse kring kärnavfallet, säger arkeologen Anders Högberg. Dessutom hör du Dick Harrison svara på en lyssnarfråga om Roms katakomber.

Runt om i landet öppnar barnahus, som ska hjälpa barn som har utsatts för våld eller övergrepp. Men Kaliber och Barnaministeriet från UR berättar om hur bristande rutiner gör att barn riskerar att skickas ensamma hem från barnahuset - hem till en misstänkt förövare. I förra veckan kunde vi berätta om hur barn med neuropsykiatriska eller intellektuella funktionsnedsättningar riskerar att bli rättslösa när de utsätts för våld eller övergrepp. Idag handlar Kaliber om barnahusen – ett koncept som går ut på att alla myndigheter som berörs när ett barn blir utsatt för våld eller övergrepp samarbetar under ett tak. Barnahusen ska ha barnens bästa i fokus. Men det händer faktiskt att de sviker barnen, ska det visa sig. -Här hänger man av sig eller? -Ja om man vill så kan man hänga av sig. Vi har precis klivit in på barnahuset i Umeå. Malin Sundberg som jobbar här visar runt. I hallen hänger några teckningar. De föreställer streckgubbar, drakar och blommor, de skvallrar om att det här är ett ställe där barn brukar vara. -Ja, jag vet faktiskt inte vilka barn som har ritat det här. Det är väl helt enkelt barn som har besökt oss här i olika former. Lite längre fram i korridoren finns en bokhylla med böcker, papper och kritor, och på golvet står ett litet tält där man kan leka medan man väntar. Men det är inte för att måla och leka som barnen kommer hit. Hit kommer barnen för att berätta om det värsta tänkbara - att mamma, pappa eller någon annan har gjort en illa. -Här är ju då medhörningsrummet. Det får de ju se också. De får ju se alla rum, de får se vilka som sitter här. Här kommer vi sitta uppradade. Åklagare och så där. Så då får de ju se och titta. Ofta att de sätter igång kameran någonstans och så där så de får se på skärmen hur det kommer se ut. -När använde ni det här senast? -Det var nu här på förmiddagen. -Så då satt hela uppställningen här. Alldeles nyss då? -Ja. Det var två barn som blev förhörda. Ett syskonpar. -Men alla är borta nu? -Ja, alla är borta nu. Det verkar ha gått bra. Barnahusen är ingen myndighet utan kom till som en reaktion på att barn som utsatts för övergrepp for illa under utredningarna. Varken bemötandet eller miljön var anpassad för barn. När det finns misstankar om brott mot barn startar en stor apparat där många myndigheter är inblandade. Så istället för att ett barn ska behöva åka runt till olika myndigheter och berätta samma historia om och om igen, så ska barnet köras till ett hus - ett barnahus. Och där träffa polis, åklagare och rättsmedicin som påbörjar brottsutredningen, socialtjänsten - som ansvarar för att barnet får skydd och hälso- och sjukvården som har hand om barnets fysiska och psykiska hälsa.   Och att starta sådana här barnahus har blivit väldigt populärt. På bara tio år har vi fått 30 stycken barnahus i Sverige. Förra året var över 160 av Sveriges kommuner anslutna till ett barnahus, och flera hade långt gångna planer på att starta ett.  Men är verkligen barnahusen en sådan universallösning som de ofta framhålls som? Arbetar de på det sätt som är bäst för barnet? Sedan det första barnahuset öppnades har det gjorts flera utvärderingar, som visar att barnahusen inte lever upp till det de är tänkta att vara. Rikspolisstyrelsens riktlinjer säger att målet för barnahusen är att ge rättstrygghet, gott bemötande, stöd och skydd. Och det är skyddet, alltså det stöd som barnet kan behöva efter att det berättat för polisen om en förälders övergrepp, som vi har tittat närmare på. Viket ansvar tar barnahusen för det som händer efter besöket? Och vem har ansvaret? -Vi ville göra en anmälan, mamma hjälpte oss med det, och då gick vi till polisen. Ronja och hennes bror Jakob, som egentligen heter något annat berättar att de växt upp med hot och våld. De vill vara anonyma och därför har vi låtit ett annat barn ersätta deras röster. Ronja och Jakobs föräldrar lever separerade och har en minst sagt infekterad relation. Familjesituationen har utretts av socialtjänsten flera gånger.  Men Ronja och Jakob tycker att ingen har lyssnat på vad de känner och vill.  Efter att ha berättat för ett otal socialsekreterare att de är rädda för sin pappa och inte vill bo med honom, bestämde de sig för att själva gå till polisen och anmäla honom för misshandel. -Och pratade med en kvinnlig polis där inne. Sen efter en tid så fick vi komma in på barnahus och göra ett förhör på vad det var vi ville anmäla om. Först skulle jag då bli förhörd. Då fick vi sitta inne i ett rum. Jag själv då först med en polis. Det fanns en kamera så att några bakom en vägg kunde se mig och höra mig. Polisen frågade om, ja, händelser och olika brott. -Vad tänkte ni att det skulle leda till det här att ni gick till polisen och berättade? -Jag tänkte att det skulle bli ett slut på alla nya människor som hela tiden kommer in i våra liv och pratar med oss och berättar varför de är här, sådana här som reder ut hur barnen har det i hemmet, vi fick väldigt många sådana. Jag ville att det skulle ta slut. Jag ville också att pappa skulle få besöksförbud och inte prata med oss eller någonting. För det är väldigt jobbigt att veta att han kan komma upp på stan och bara säga hej. Jag skulle bli orolig med en gång tror jag om något sådant skulle hända. Jag tänkte också att det skulle vara väldigt skönt att lägga alla de här åren bakom sig. Efter alla de saker han har gjort mot oss. Hotat och varit våldsam. Men det blev inte riktigt så som Ronja och Jakob ville. Efter förhören ringde polisen direkt till deras pappa och berättade att barnen hade anmält honom, berättar de. Och Ronja och Jakob fick åka hem med mamma, som de bodde hos, som om inget hade hänt. Med många obesvarade frågor i huvudet. Vad skulle hända nu? Skulle pappa också förhöras? Hamnar han i fängelse? Och vad händer när de träffar honom nästa gång? Kommer han att vara arg? -Sen var vi fria att gå så vi gick ut. Det var inte så fint väder. Det var grått och trist. Jag var väldigt orolig för jag vet att han kan vara väldigt våldsam och kan göra i princip vad som helst när han är arg. Vi lämnar Ronja och Jakob en stund. Och funderar på vad som kan hända ett barn som just berättat för polisen om våld och övergrepp hemma.  Händer det att ett barn kommer på förhör på något av landets barnahus och sedan skickas raka vägen hem till den misstänkta, som just fått ett samtal av polis eller åklagare om att barnet skvallrat för polisen?   För att få svar på det frågade vi samordnaren, alltså den person på Barnhuset som ska se till att myndigheterna träffas och pratar med varandra. Vi frågade samordnaren på samtliga barnahus i landet, 30 stycken, hur vanligt det är att barnet får träffa den misstänkte vårdnadshavaren efter förhöret utan att någon ifrån de samverkande myndigheterna följer med. Av de 26 barnahus som svarade säger nästan hälften, 12 stycken, att det händer ibland att barnen kommer hem utan att någon från myndigheterna på barnahuset är med. 4 svarar att det händer ofta, och ytterligare 4 att de inte vet om det händer. Å när vi frågar hur vanligt det är att socialtjänsten – som är de ytterst ansvariga för själva skyddet - följer med barnet hem, så säger bara 3 barnahus att det sker som rutin. Och det här - att barn åker hem själva - är anmärkningsvärt tycker Åsa Landberg som är psykolog och jobbar med våldsutsatta barn. -Om man tänker sig de barn som faktiskt har blivit misshandlade eller utsatta för brott så är ju risken att det förvärrar deras situation hemma. Dels att de skuldbeläggs på olika sätt. Att de får reda på att de gjort fel som har berättat, att de straffas på olika sätt. Det kan också innebära att de hotas eller får mer stryk när de kommer hem. Och det är naturligtvis så att det kan vara föräldrar som inte gjort någonting. Men, många har ju slagit sina barn. Och frågan är då vad som händer när man kommer hem som barn. Jag tror att i en hel del fall så är föräldrarna arga, besvikna, rädda, undrar vad barnen har sagt. Samtidigt har de ofta fått höra ifrån den som ringt upp och informerat att de varit på förhör att de inte ska pressa barnet, att de inte ska fråga för mycket. Så för en del barn innebär det att de kan ha väldigt arga föräldrar, för andra innebär det att det blir helt tyst när de kommer hem och ingen säger någonting alls fast alla vet att de varit på polisförhör. Och att man gör så här, skickar hem barnen ensamma, är något som förvånar Hanna Linell, doktorand som forskar kring våldsutsatta barn på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. -Det tyder ju på att våld är normaliserat av oss om jobbar med de här frågorna också på något sätt. Det känns ju som ett svek gentemot våldsutsatta barn. Att man… hur och när är det okej? Jag vet inte. Det känns som att man får ont i magen bara man tänker på att det görs. Och just, vad gör det med ett barn, och ett barns vilja att berätta. Hanna Linell menar att om inte vuxna gör sitt yttersta för att garantera att barnet inte kommer råka illa ut efter att det tagit mod till sig och berättat om våld och övergrepp riskerar man dels att barnet tystnar, eller tar tillbaka sin berättelse, dels att barnet tappar tron på vuxenvärlden och tron på att situationen faktiskt går att förändra. Det här ju något som alla vuxna borde fundera på. Vad gör man i stunden när någon berättar någonting för en? Det känns ju väldigt knepigt när en verksamhet som ska jobba i de är ärendena inte heller verkar ha tänkt på det här egentligen. Vår enkät visar också att nästan hälften av barnahusen som svarade – 12 av 26 - saknar på förhand uppgjorda rutiner för hur barnet ska skyddas efter ett förhör. Och det här stämmer bra överens med Lena Wiströms erfarenheter. Hon är biträdande jurist och arbetar som särskild företrädare, alltså barnets juridiska ombud. Hon tar över vårdnadshavarens ansvar under förundersökningen och är ofta den som skjutsar barnet tillbaka till skolan efter förhöret. -En gång när jag satt i bilen på väg från ett polisförhör på barnahuset så fick jag ett telefonsamtal. Att du kan inte komma till skolan med barnet för den ena föräldern är här och är jätteaggressiv och upprörd över att barnet är borta. Och vi väntar på att polis och socialtjänst ska komma hit så du får åka en sväng. Så vi ringer när det lugnat ner sig när du kan komma med barnet. Så då fick jag ju bara vända fast vi var nära skolan, och försöka förklara för barnet att vi ska åka någon annanstans en stund och ta en glass och så ska vi åka till skolan sen. Det känns ju väldigt märkligt. Jag vill tillägga det att vi är ju bara jurister. Vi är ju inte alls pedagoger eller socialsekreterare. Vi är inte utbildade för att ta hand om barn. Egentligen är ju inte det vårt jobb men det blir ändå vårt arbete. Och det är ganska svåra frågeställningar många gånger. Man hamnar i konstiga situationer. Ibland kanske hotfulla situationer där man måste improvisera. -Men hur är det möjligt, tänker jag, att göra en riskbedömning om man inte vet hur situationen blir för barnet när föräldern träffar barnet? -Det funderar jag ofta på hur de vågar fatta vissa beslut ibland, men de måste ju göra det och de får ju arbeta efter sina rutiner och de är väl utbildade för det får vi hoppas. Men rutinerna saknas alltså på många ställen, visar vår undersökning. Vi ställde också frågan till barnahusen om de är nöjda med hur rutinerna kring barnets skydd fungerar i praktiken?  Och över hälften - 14 av de 26 - svarade nej. De tycker inte att det fungerar. Och samordnarnas egna kommentarer visar att det här är ett problem. Så här skriver några i sina svar: ”Rutiner med hämtning och lämning brister” ”Olika myndigheter arbetar för mycket var för sig utan att ta hänsyn till varandra” ”Vore bra om det fanns ett uppföljningsteam. Ofta blir det helt tyst runt familjen efteråt när myndigheterna ska utreda” Carl Göran Svedin är professor i barn- och ungdomspsykiatri och har tillsammans med psykolog Åsa Landberg kvalitetsgranskat barnahusen. Resultaten redovisades i en rapport för Rädda Barnen. Där upptäckte de stora skillnader mellan hur olika barnahus jobbar. Idag ska Carl Göran och Åsa föreläsa för personal på Barnhuset i Göteborg.  Det är första gången de besöker lokalerna. Vi plockar fram och visar Carl Göran Svedin enkätsvaren som vi fått ifrån barnahusen. -Jag tänker att det inte är bra och kanske en av de saker vi varit mest kritiska mot för att om man ska se det ur et barnperspektiv. Det är ju inte barnet som, jag menar det är vuxna som sätter igång hela det här utredningsförfarandet med polisförhör och man kommer till barnahus, man har blivit hämtad kanske på dagis eller skola och sen behöva åka tillbaka utan att veta om mamma och pappa vet något, framför allt om någon av dem är misstänkt, är tycker jag helt felaktigt. Och man bör ha rutiner för hur barnet möter sina föräldrar igen. -Vilken betydelse har det då? -Ja man kan ju säga att barnahusen kom till för att minska det man kallar sekundär traumatisering av barn, det vill säga att barn som blivit utsatta för något brott, misshandel eller sexuella övergrepp, ska inte ytterligare traumatiseras via själva utredningen. Det är egentligen grundtanken med barnahus - man ska undvika allting som kan vara jobbigt och försvåra för barnet. Man ska göra det så barnvänligt och smidigt och så lite skrämmande besvärligt för barnet som möjligt. Och då är det här en del som kan vara en väldig plåga för barnet att gå hem då och inte veta – får jag en utskällning när jag kommer hem? Eller vad händer när jag kommer hem och vem vet att jag varit på barnahus och hos polisen och så vidare, säger han. Psykolog Åsa Landberg: -Nu när de är på plats  har de ju världen chans att se till att det faktiskt blir bättre för barnet, det är ju det som är själva vitsen med ett barnahus. Men man har inte kommit dit än. Samtidigt så tror jag att för många inom socialtjänsten så blir det här en extra belastning. Det blir lite grann som att de får städa upp efter rättsväsendet och när de inte har tid med det, när de inte riktigt har möjlighet att göra det på ett bra sätt så blir de ofta kritiska även mot själva polisanmälan, man tycker inte att det leder någonstans, man tycker kanske att det bara förvärrar i familjen. -Var det den förklaringen som ni fick till varför ett barn kan åka hem ensam, till exempel? -Nej, paradoxalt nog inte. Det som det oftast var att de inte hade tänkt på det. De hade inte riktigt satt sig in i barnets situation hur det blir att komma hem ensam, säger Åsa Landberg. - …och sen får man gå in hit, i det som är undersökningsrum… Tillbaka till barnahuset i Umeå och samordnaren Malin Sundberg. På barnahuset ser hon till att myndigheterna samverkar, och vid sidan av det arbetet har hon också egen erfarenhet av att göra skyddsbedömningar som socialsekreterare. Hennes uppfattning är att socialtjänsten sällan eller aldrig är med när barnet träffar den misstänkte vårdnadshavaren efter förhöret. -Jag tänker att det finns ju alltid en risk för repressalier, om det är som barnet berättar och att föräldern inte kan hantera den situationen. Och skulle vi ha verktyg eller metoder för att förhindra det så vore väl det fantastiskt, men jag tänker att det kommer vi aldrig kunna skapa. -Så du menar det inte spelar någon roll om socialtjänsten har som rutin att följa med barnet hem, till exempel? -Jo jag tänker att det spelar roll. Jag tänker att allt förebyggande arbete som man kan göra är bra. Sett ur den aspekten är det värdefullt att socialtjänsten finns med. Så jag tänker att det helt klart finns stor utvecklingspotential där. Hur gick det då för Ronja och Jakob, syskonen som anmälde sin pappa och förhördes på ett barnahus? -Sen en månad senare så fick vi ett meddelande… I brevet från advokaten står det att alla som var med är överens om att de varit mycket duktiga, att det de sa var sant och att det var ett mycket olämpligt och dumt beteende de berättat om. Att åklagaren inte väljer att gå vidare beror istället på att en del saker ligger för långt bak i tiden, och att det inte räcker hela vägen för andra. Det ni ska ta med er ”är att ni båda varit modiga och berättat. För många som blir utsatta för brott har det betytt absolut mest inte varit resultatet utan just att de vågat berätta”. -Det kändes som om den klumpen man hade i magen hade försvunnit men sen kommit tillbaka. Det kändes än en gång som om man inte blev trodd. -Man mår inte bra och man inte fokusera på det man behöver göra. Utan man går kanske och tänker på ett polisförhör istället för att göra läxorna. Och man börjar tvivla på det man känner. Och man börjar tvivla på sig själv ibland och tänker att nej de har nog rätt. Jag kommer väl ihåg fel. Jag gjorde nog fel. Och sen finns det inget kvar att stå upp för sig själv längre  -Har ni träffats någon gång efteråt? -Ja det har vi. -Har han sagt något till dig om att ni gjorde anmälan? -Nej det har han inte. De flesta barn som kommer på polisförhör på barnahusen får precis som Ronja och Jakob åka hem igen. Ronja och Jakob bodde ju inte hos sin pappa. Men ibland, när barnen bor med den misstänkte, kommer det fram information i förhöret som gör att barnet omhändertas. Men även då saknas rutiner och barnperspektiv anser Lena Wiström, särskild företrädare. -Då har de ibland inte alls planerat för det vilket gör att alla står ställda inför en situation som man inte vet hur man ska hantera. -Hur då? Berätta, vad kan det vara för situation? -När man inser att man sitter med tre barn i olika åldrar som måste placeras i ett jourhem omedelbart, och så har man inte platser. Då blir det ju att vi hamnar i en situation där vi måste vänta. Och för mig hände det en gång att då fick jag bara i uppdrag att ja då får du sitta med barnen och vänta. Och vi fick åka iväg till en lekplats, jag fick köpa pizza till barnen och lekte några timmar och det var jätte jobbigt för jag kunde ju inte informera och det äldsta barnet var så pass stort att hon undrade vad som försiggick och det blev en jätte jobbig situation för jag fick ju inte säga som det var. Och de var ju inte trygga med mig och vi hade ingen annan personal på plats, för att invänta en adress där jag skulle köra och lämna dem sen på ett jourhem. Det kan jag tycka var väldigt dåligt planerat av socialtjänsten och jag tycker också att det brast i att de inte fanns där för mig och de här barnen. Så därför kan jag inte känna att jag tycker att samverkan har fungerat optimalt någon gång. Hanna Linell vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet: -Det är ju inte bra att starta upp en verksamhet utan att ha tänkt igenom de här frågorna, alltså vad man ska ha för arbetssätt när det gäller våldsutsatta barn. Det tyder ju troligtvis på att man inte riktigt har tittat på problematiken och lärt sig den från grunden och i och med att det är så många inblandade när det gäller att få till ett bra skydd för barnet och en bra rättsprocess så tyder det väl troligtvis på också att man inte har haft möjlighet att prata igenom det här tillsammans med olika aktörer. Tillbaka till barnahuset i Umeå. Där är oftast inte ens socialtjänsten med och lyssnar på vad barnet berättar i polisförhöret. Vilket gör att socialtjänsten får göra den delen av skyddsbedömningen baserad på andrahandsinformation, berättar samordnare Malin Sundberg -Jag tror alla vi som finns i barnahus, både här i Umeå och i hela landet , vi finns ju här med tanken att det här ska bli bra för barnet. Men att få de olika myndigheternas arbetssätt och uppdrag, att få dem att matcha ihop med att också hela tiden möta det här barnet. Det är inte tvärenkelt. Det borde kunna vara tvärenkelt men det är inte det. Kaliber och Barnaministeriet från UR har idag kunnat berätta att det ofta saknas rutiner för skyddet efter besöket på barnahusen, och att barn som berättat om våld och övergrepp riskerar att skickas ensamma hem i händerna på misstänkta förövare. Hur kan det få vara på det här sättet? För att reda ut ansvarsfrågan på barnahusen ringde vi upp några av dem. Men det visar sig inte vara helt tydligt var ansvaret egentligen ligger. Regeln är att socialtjänsten i kommunen ansvarar för barnens skydd, men i och med att flera myndigheter är inblandade på barnahusen, som har lika mycket makt och ansvar, så riskerar frågan om hur det blir för barnet när det åker hem bli allas eller ingens ansvar.  Elisabet Oskarsson, enhetschef på barnahuset i Kalmar, förklarar det så här: -På barnahuset är ju vi ansvariga för de rutiner som finns här och vad som sker här. Och sen att vi kan vara en resurs och stöd i vad som händer efter. Men sen är det alltid barnets hemkommun som har ansvaret för själva ärendet.  -Men är inte det här saker som ni borde ha rutiner för och ha tänkt igenom redan innan ni startade? -Jo. Och det är ju gjort också, men sen så dyker det ju alltid upp nya frågor och utmaningar när det är olika organisationer som ska föras mycket tightare ihop. Liknande svar får vi även från andra barnahus som vi pratar med. Några efterlyser någon form av övergripande verksamhet, ett nationellt centrum som servar barnahusen med rutiner och riktlinjer. Och det här är något som psykologen Åsa Landberg har önskat sig länge. -Egentligen är det ganska konstigt. Om man tänker att hela barnahusen är ett svar på att man måste samverka på lokal och regional nivå för att det ska bli bra för barnen, men vi har inte motsvarande på nationell nivå. Där är det alldeles tomt. Ronja och Jakob besökte barnahuset med hopp om att deras situation skulle förändras. Men eftersom brott inte kunde styrkas lades deras polisanmälan ner. Så nu har de berättat sin historia för ännu några socialsekreterare och träffar sin pappa sporadiskt, säger Ronja. -Jag vill få folk att öppna ögonen och se att det finns andra människor som behöver hjälp och har det mycket värre. Som inte blir trodda i någonting och kanske får bo med den ena föräldern som kanske slår eller hotas eller ja, mycket värre saker.   Nästa vecka fortsätter vår serie om barnen och rättvisan. Reporter: Lovisa Haag, UR Producent: Karl Brodin, UR Exekutiv producent: Annika H Eriksson, Kaliber Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Hackergruppen Anonymous har hotat stänga facebook den 5 november. Vi pratar med internetentreprenören och föreläsaren Joakim Jardenberg om varför de vill göra det och om deras chanser att lyckas. Och om hur man gör ett säkert lösenord. Med Anders Liljeqvist och Johanna Zachhau.

Due to the high download demand for this presentation, we are broadcasting a special edition of Buzz On Business. You can download this mp3 right into your iPod or other mp3 device and listen at your leisure.This Podcast from our February 2009 Luncheon features Mark CrowleyCEO (Chief Encouragement Officer)This luncheon was held on 212-09 - not a coincidence.This presentation entitled - 212 The Extra Degree.Are you taking the extra steps - going the extra mile?This presentation will inspire you to ACTION!At 211 degrees, water is hotAt 212 degrees, it boilsWith boiling water comes steamand with steam, you can power a train!One extra degree (of effort) makes all the difference.Check out the site for more info: http://www.just212.com

Due to the high download demand for this presentation, we are broadcasting a special edition of Buzz On Business. You can download this mp3 right into your iPod or other mp3 device and listen at your leisure.This Podcast from our February 2009 Luncheon features Mark CrowleyCEO (Chief Encouragement Officer)This luncheon was held on 212-09 - not a coincidence.This presentation entitled - 212 The Extra Degree.Are you taking the extra steps - going the extra mile?This presentation will inspire you to ACTION!At 211 degrees, water is hotAt 212 degrees, it boilsWith boiling water comes steamand with steam, you can power a train!One extra degree (of effort) makes all the difference.Check out the site for more info: http://www.just212.com