POPULARITY
This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.seAnna-Karin har varit på symposium anordnat av Sahgrenska i Göteborg om de stora kunskapsluckorna vad gäller könsdysfori – exempelvis om varför det uppstår och hur det ska behandlas. Ivar har läst DN:s Isobel Hadley-Kamptz som antyder att Agnes Wold bland annat är antisemit för att hon är kritisk till transrörelsen.
I media har man slagit på stora trumman: De "ensamkommande barnen" från 2015 är en succé! Anders Lindberg skriver i Aftonbladet att vi borde tagit emot fler och Isobel Hadley-Kamptz menar i en ledarartikel i Dagens Nyheter att de ensamkommande afghanerna lyckas bättre än svenskar.Men stämmer verkligen detta? För att ta reda på sanningen lusläste vi SCB:s rapport och upptäckte ett hav av lögner, halvsanningar och byråkratiskt fikonspråk. När man till slut lägger ihop det hela verkar det nämligen snarare som att de ensamkommande afghanerna lyckas otroligt dåligt i Sverige, och att de är en del av en aktiv diskriminering av svenska arbetare och en dränering av den svenska statskassan. Detta är bara ett smakprov. Hela programmet finns på https://www.svegot.se/2023/12/08/lognen-om-de-arbetande-ensamkommande-afghanerna/ för dig som är stödprenumerant.
I media har man slagit på stora trumman: De "ensamkommande barnen" från 2015 är en succé! Anders Lindberg skriver i Aftonbladet att vi borde tagit emot fler och Isobel Hadley-Kamptz menar i en ledartikel i Dagens Nyheter att de ensamkommande afghanerna lyckas bättre än svenskar. Men stämmer verkligen detta? För att ta reda på sanningen lusläste vi SCB:s rapport och upptäckte ett hav av lögner, halvsanningar och byråkratiskt fikonspråk. När man till slut lägger ihop det hela verkar det nämligen snarare som att de ensamkommande afghanerna lyckas otroligt dåligt i Sverige, och att de är en del av en aktiv diskriminering av svenska arbetare och en dränering av den svenska statskassan. Inlägget Lögnen om de arbetande ensamkommande afghanerna dök först upp på Svegot.
I detta avsnitt är Erik Dunåker jävig då han precis denna vecka börjat arbeta för ett företag som bland annat hjälper personer med fetma att gå ner med hjälp av sådana mediciner som vi tar upp i avsnittet. Fetma och fetmamediciner är ämnet för dagen i avsnitt 80 av Hälsoveckan by Tyngre där avsnittet börjas med att diskutera en nypublicerad studie där man har undersökt hur vanligt det är att människors vikt förändras över tid på olika vis. Till exempel så visade studien att av 4 miljoner personer med BMI 30-35 så var det endast 1 av 150, eller 0,7% som gick ner till normalspannet för BMI, 18,5-15. Överlag är datan tydlig med att stora förändringar i vikt är ovanliga i befolkningen även om en hel del går från till exempel BMI 30-35 till BMI 25-30 och vice versa. Efter det så diskuterar vi fetmamedicinerna som har kommit på marknaden de senaste åren och andra som är på väg ut. Vi går igenom lite kring hur studierna har sett ut, vad man finner för effekter, vad man tror kring biverkningar. Vi lägger också ett lite större fokus på SELECT som är en nyligen avslutad studie där man fann att medicinen Semaglutid minskade risken för en allvarliga kardiovaskulära händelser, hos personer med fetma och ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom, med 20 procent. Till sist nämner vi också kort även en artikel i DN där Isobel Hadley-Kamptz lyfter flera bra poänger runt fetmamedicinerna och hur de diskuteras av vissa typer, Varför firar inte alla mirakelmedicinen mot övervikt?. På Hälsoveckan by Tyngres instagram kan du hitta bilder relaterat till detta och tidigare avsnitt. Hålltider (00:00:00) Introsnack kring livet och verifieringar på sociala medier (00:09:05) Sannolikheten att någon i befolkningen tappar 5% vikt eller går ner till normalvikt beroende på utgångsläget (00:13:21) De flesta stannar inom sin BMI-kategori över 3-13 år (00:20:44) Andelen personer som går från kategori ovanför normalvikt till normalvikt (00:24:29) De flesta som vill gå ner i vikt har väldigt höga förväntningar och ser därför nästan allt som ett misslyckande (00:31:01) Allmänt snack kring dagens nyare fetmamediciner baserade på så kallade intekriner (00:36:53) Medicinerna idag och det nästa som är på gång (00:38:45) Resultaten för de här studierna är upprepade i flera stora RCT med tusentals deltagare (00:43:56) Semaglutid har betyande effekt på hjärt och kärlsjukdom hos personer med fetma och andra riskfaktorer (00:48:38) Andra inkommande mediciner har haft större effekt i sina studier (00:53:10) De kända biverkningarna just nu är samtliga snälla (00:54:28) Medicinerna funkar genom att ändra på människors förhållande till mat (00:56:59) EMA tittar för närvarande på en eventuell ökning i självmordsrisk (00:59:05) Det är flera varianter på fetmamediciner på gång idag (01:01:52) När ska man sätta in en sådan här medicin om bilden för biverkningar förblir lika positiv? (01:05:11) En bra krönika i DN om varför så många trots allt verkar negativa mot medicinerna (01:07:03) Det är en bedrift att vara normalviktig som vuxen idag men mycket beror ändå på dina gener (01:11:25) Erik är jävig då han precis börjat ett nytt jobb med att hjälpa fetmapatienter med bla de här medicinerna
“Normer kan omförhandlas men kulturen hänger inte alltid med.” Vad är misogyni? Är misogyni och sexism samma sak? Och varför finns det ens misogyni? I detta samtal diskuterar Elsa Kugelberg, doktorand i politisk filosofi vid Oxford Universtitetet, och Isobel Hadley-Kamptz, författare och översättare, misogyni i dagens samhälle. Hur bryter man normer och hur ska vi arbeta för att det ska bli bättre i framtiden? Boken som diskuteras i avsnittet är Kate Mannes Duktig flicka och finns att köpa här: https://fritanke.se/bocker/duktig-flicka/
Personalen på drottning Elizabeths privata slott Balmoral slår larm om att allmänheten uträttar sina behov hej vilt på slottets ägor. Hur kissar och bajsar man i naturen utan att lämna spår efter sig? Charlotte Grönlund, vandringsexpert på Svenska turistföreningen, gästar oss i detta ämne. Korsordskonstruktören Lena Holmlund gästar för att prata om korsordets hemligheter och magi. Vad beror det på att ordet Adonis ofta förekommer i korsord? Och finns det ord som ska undvikas? I förra veckan skrev krönikören och författaren Isobel Hadley Kamptz en ledare i Dagens Nyheter där hon argumenterade för att svenska skolor borde göra som de franska och ge eleverna en lista på böcker som ska läsas under sommaren. Bra eller dålig idé undrar vi. Svarar gör Ulrika Nemeth, kassör i svensklärarföreningen, svensklärare och doktorand i svenska vid Södertörns högskola. Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Niklas Runsten
Könsmaktsordningen finns, men är ett resultat av många människors fria val, inte någon konspiration. I veckans avsnitt av Smedjanpodden diskuterar Isobel Hadley-Kamptz, Amanda Broberg och Maria Eriksson varför genusperspektiv behövs och vad som egentligen är målet med en liberal feminism. Denna vecka publicerar Timbro Förlag boken Feminism – en antologi. Redaktör för boken är Isobel Hadley-Kamptz, som också har bidragit med ett kapitel om patriarkatet. Genusperspektiv är livsviktigt, menar hon. Amanda Broberg arbetar på Timbro förlag och har skrivit ett av bokens kapitel om 2010-talets girl power-feminism och en konservativ motrörelse. Håller särartsfeminismen på att ta över? Programledare för podden är Maria Eriksson, redaktör för Smedjan, som drömmer om att slippa förhålla sig till könsroller.
18 maj. I dagens avsnitt av Ledarredaktionen diskuteras prostitution.Med Lydia Wålsten. Som gäster deltar Pye Jakobsson, Michael Verdicchio och Isobel Hadley-Kamptz. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Om Shownotes ser konstiga ut så finns de på webben här också: https://www.enlitenpoddomit.se/e/en-liten-podd-om-it-avsnitt-257 Avsnitt 257 spelades in den 17:e mars 2020 och eftersom det tillverkas 83.048.116 toalettrullar per dag så handlar dagens avsnitt om: FEEDBACK OCH BACKLOGG: * Mats mår rimligt bra. Inga tecken på att vara sjuk. * David mår oxå rimligt bra men har tecken på att han kan vara sjuk - vilket mest troligt bara är en tidsenlig mancold. * Johan mår bra. Kanske till och med bäst av oss. Han har provat att jobba hemma i fyra dagar redan. * Björn har spelat Cities Skylines lite för mycket och är därför inte med idag. * Anima Mazoor har skrivit en hel del om Corona-viruset. * I Sverige är Isobel Hadley-Kamptz ganska bra insatt. * Samsung har en supertuff kamera på sin S20 Ultra-modell. CORONA-SPECIAL: * SF-biograferna stänger tillfälligt men funderar på att börja stream:a biofilmer via Anytime. * Universal tänker oxå att det kanske är en bra idé. * SATS har börjat med online-träning efter att de stängt alla sina träningscenter. * Stora företag gör olika saker i Corona-tider. * Och sociala plattformar går ihop för att brottas med falsk information. * Amazon anställer 100.000 personer. * BONUSLÄNK från chatten: STOKAB:s driftavbrott. * Jobba-hemifrån-prylar: Bra trådlösa hörlurar med mik, så att det går att gå omkring och lyssna och prata Bra webkamera för online-möten Höj- och sänkbart skrivbord Mötes-puck, för att kunna slippa hörlurar en liten stund * BONUSLÄNK: Gör bakgrunden suddig i Teams. SHUT UP AND TAKE MY MONEY: * David: En webkamera. * Johan: Ett höj- och sänkbart skrivbord. * Mats vet inte riktigt vad han vill ha men tipsar oss andra om spelet Heave Ho. EGNA LÄNKAR * En Liten Podd Om IT på webben * En Liten Podd Om IT på Facebook * En Liten Podd Om IT på Youtube LÄNKAR TILL VART MAN HITTAR PODDEN FÖR ATT LYSSNA: * Apple Podcaster (iTunes) * Overcast * Acast * Spotify * Stitcher LÄNK TILL DISCORD DÄR MAN HITTAR LIVE STREAM + CHATT https://discord.gg/gfKnEGQ
Veckopanelen med Isobel Hadley-Kamptz, Marika Lindgren Åsbrink och Henrik Jönsson. Om Vänsterpartiets hot att väcka misstroende mot arbetsmarknadsministern, Pisa-mätningen, vapenstölden på regeringskansliet mm. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Veckopanelen med Isobel Hadley-Kamptz, Marika Lindgren Åsbrink och Henrik Jönsson. Om Vänsterpartiets hot att väcka misstroende mot arbetsmarknadsministern, Pisa-mätningen, vapenstölden på regeringskansliet mm.
Isobel ser en legalisering av cannabis som en dellösning på gängkriminaliteten. Isobels senaste debattartikel: https://www.expressen.se/kultur/ide/nu-ar-det-dags-att-legalisera-cannabis/ För dig som älskar cannabis precis som oss på Green Movement kan besöka: https://greenmovement.se/produkt-kategori/cannabis-buds-3/
I detta avsnitt tar vi oss ann frågan om hur kultur kan användas för att luckra upp eller cementera samhällsklasser. De som samtalar är dramatikern och författaren America Vera-Zavala, kulturskribenten och författaren Isobel Hadley-Kamptz samt Göran Therborn som är professor emeritus i sociologi vid Cambridge-universitetet. Men allra först hälsar vi på hos Bohusläns museum i Uddevalla och får veta mer om en klassmarkör ur historien, ett svärd från äldre bronsåldern. Trevlig lyssning!
Viktig inflationssiffra från USA i dag – hör expertens analys av läget.Skakigt läge i Tyskland inför helgens val, främlingsfientliga AFD går starkt framåt.Veckans fredagspanel med Ida Hansson Brusewitz & Isobel Hadley-Kamptz.Ekonomistudion är ett fördjupande nyhetsmagasin från Dagens industri som sänds måndag till fredag i Di TV och som podd. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
De är dyra, de är spektakulära och ibland helt meningslösa. Ändå älskar vi dem – skrytbyggena som kom till för att visa eftervärlden vilken fantastisk person som en gång lät resa dem. Isobel Hadley-Kamptz är författare och debattör. I detta avsnitt berättar hon för Andreas Ericson om sina favoriter när det gäller arkitekturens och stadsplaneringens frivoliteter.
Lyssnarna har hört av sig med hundratals förslag på fotbollsspelare som är sina respektive länders mest berömda personer. Arenan samlar den här veckan en kunnig panel som ska försöka göra en rättvis bedömning av vilka som verkligen kvalar in. Jens och Richard tar den här veckan hjälp av Arenans egen Susanna Andrén samt författaren och skribenten Isobel Hadley-Kamptz för att avgöra de många spörsmålen. Håller du inte med om det som sägs? Hör av dig till programmet! Redaktörer: Jens Prytz och Richard Henriksson
(1) Är internet som vi känner det utmanat eller behöver vi faktiskt städa upp lite? Och (2) hur ser Isobel på Dataföreningens roll i digitaliseringen?
Vilken vecka vi har haft med pollensäsongstart, kriminaliseringen av landsbygden och Svenska akademien. Anna Lindmarker, Anders G Carlsson, Isobel Hadley Kamptz och Jens Runnberg frågesportar! Tv4-ankaret Anna Lindmarker, SVT-projektledaren Anders G Carlsson, journalisten Isobel Hadley Kamptz och Dalarnas tidningars politiske redaktör Jens Runnberg tävlar hos Annika Lantz. Domare: Sara Lövestam. Ljudtekniker: Nima Shams. Programsekreterare: Anne Ibelius. Producent: Anna-Karin Ivarsson Skriv till oss! lantzkampen@sverigesradio.se
Vilken vecka vi har haft med klimatmöte i Bonn, #metoo i hela världen och herrlandslaget klart för fotbolls-VM. Med Jenny Strömstedt, Henrik Johnsson, Isobel Hadley-Kamptz och Kristoffer Triumf. Programledare: Annika Lantz Domare: Sara Lövestam Producent: Anna-Karin Ivarsson Ljudtekniker: Nima Shams Programsekreterare: Anne Ibelius. Skriv till oss! lantzkampen@sverigesradio.se
Digitalpodden gör fem specialavsnitt från politikerveckan i Almedalen. Varför är könsbalansen så skev i internet- och startupvärlden? Vi frågar Isobel Hadley-Kamptz från regeringens Digitaliseringskommission. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Vi lever i ett samhälle där individualismen hyllas, men hur fria kan vi bli? Socialpsykologen Thomas Johansson skriver om identitet, makeoverkultur och kroppens tid i sin nya bok Kändisfabriken. Gina Gustavsson, statsvetare, skribenten Isobel Hadley-Kamptz diskuterar med bokens författare. Vem är konstnären Makonde Linde, mannen bakom det provocerande tårtkalas etpå Moderna museet. Nya vågen gör en närläsning av hans verk. Handlar det om en reproduktion av rasistiska stereotyper eller är det stereotyper som biter tillbaka? Ylva Habel, medieforskare och Kulturradions konstkritiker Mårten Arndtzén samtalar.
Vikarier som inte får någon hjälp av lagen, och ensamföretagare som facket inte vill ha med att göra. I detta tredje Kaliber om arbetsmarknadens uppluckring ställer vi makthavarna till svars. Vem ska egentligen stå för tryggheten när arbetsmarknaden förändras? Vi tar med oss de berättelser vi har fått höra här i Kaliber, från Soile, Lisa, Shideh, Emma och Karin - till dem som bestämmer. I sista delen av "De osäkert anställda". I tre program berättar Kaliber om villkoren för dem som inte har ett fast jobb. Vi visar hur trygghetssystemen inte har hängt med när arbetsmarknaden har förändrats och hur enskilda människor drabbas, inte för att de inte har ett jobb, utan för att de inte har ett fast jobb. Del 3 - Vem tar ansvar för de osäkert anställda? De politiska makthavarna och fackföreningarna ska hjälpa de svagaste på arbetsmarknaden. Ge stöd när tryggheten minskar och se till att alla människor har ett skyddsnät som fångar dem när dem faller. I två program har vi berättat om hur arbetsgivare inte vill ta ansvar och hur lagen om anställningsskydd för många innebär uteslutning istället för trygghet. I den sista delen av "De osäkert anställda" tar vi med oss de berättelser vi har fått höra här i Kaliber, från Soile, Lisa, Shideh, Emma och Karin, till dem som bestämmer. Vi ska undersöka hur de ansvariga politikerna och fackförbunden tacklar utmaningen från den nya arbetsmarknad vi ser, där projekt, inhopp, vikariat, frilansjobb med F-skatt, bemanningsbolag och egenanställningar blir allt vanligare. I detta tredje Kaliber om arbetsmarknadens uppluckring ställer vi makthavarna till svars. Fackets roll Fackförbunden har haft en unikt stark roll i Sverige. När vi pratar om den svenska modellen handlar det om att fack och arbetsgivare tillsammans hittade lösningar som lade grund för det ökande välståndet i 1900-talets mitt. Länge låg de svenska facken i topp i världen när det gäller anslutning. Det gör de fortfarande, men på en betydligt lägre nivå. I många branscher har nio av tio varit med i facket. Men så ser det inte längre ut. – Jag är forskare inom biokemi, säger Henrik, 34 år. Är du med i facket? – Nej, det är jag faktiskt inte. Det känns som om jag inte har någonting på att vinna på att vara med i facket. – Jag jobbar på lager, säger Jerry Dowland, 27 år Är du mer i facket? – Ja, metall. Jag har fått väldigt mycket hjälp. – Jag jobbar på flyttfirma, på Stockholm stadsbud. Är du med i facket? – Nej, det tror jag inte att jag är. Fackens medlemsantal har rasat. En halv miljon färre svenskar är med i facket i dag jämfört med 1990. Anslutningsgraden har sjunkit från 81 procent då till 71 procent i dag. Det är ett stort misslyckande för speciellt arbetarfacken som är organiserade i LO. Även för tjänstemän har anslutningsgraden sjunkit, men inte lika mycket. Det har gått så långt att arbetsgivarorganisationerna täcker in betydligt större andel av de anställda än vad facken gör i dag. Det visar forskning från Lunds universitet. Vad jobbar du med?- Rivning och sanering.Är du med i facket?- Nej, har inte råd just nu. Det är bland de mest utsatta som medlemsantalen minskat mest – bland de unga och invandrare. Det är ett tydligt tecken på att fackförbunden inte klarat av att hantera den nya situationen med fler osäkra anställningar eller ännu lösare förbindelser till jobbet. Medlemsraset för unga är dramatiskt. 1993 var sju av tio anställda i åldern 16 till 24 år med i facket, 2010 var det bara var tredje. Det är en halvering på 17 år. Förtroendet för facket är utmanat. Den facklige veteranen Kurt Junesjö är arbetsrättsjurist och var i många år chef för LO-TCO Rättsskydd. Han anser att facken alldeles för lätt har accepterat de senaste årens förändringar. – Ska man gå med i facket då ska facket leverera någonting också och jag menar nog att under de sista 10, 15, 20 åren så har facken faktiskt inte levererat så mycket. Man går ju inte till en affär och handlar där varorna inte blir levererade. Jag tror att detta att man inte går med i facket är kortsiktigt och långsiktigt negativt för den ungdom som inte inser att man måste göra det. Samtidigt kan jag förstå varför inte ungdomar går med i facket om de inte levererar någonting, säger Kurt Junesjö. I två program har Kaliber berättat om hur dagens arbetsmarknad förändras, samtidigt som trygghetssystemen står still. Och fackförbunden har på samma sätt problem att hänga med i förändringarna mot mer lösa förbindelser på arbetsmarknaden. Det menar bland andra författaren Isobel Hadley-Kamptz. I boken Frihet och fruktan, en samling essäer om nutida liberalism, tar hon bland annat upp den nya arbetsmarknaden. – På det stora hela har fackförbunden stått ganska handfallna inför den här utvecklingen, kanske ungefär som den politiska vänstern, vi är emot den här utvecklingen alltså tänker vi ignorera den, säger hon. – Jag heter Kina Andersson. Jag är frisör och jobbar på Rabarber frisörer i Stockholm och är egenföretagare här, har enskild firma. I frisörsalongen på Östermalm i Stockholm hyr alla sina stolar som egna företagare. Är du med i facket? – Nej, det är man ju bara, säger jag då, om man är anställd. En del är nog det, jag tror inte att alla anställda är det heller, men jag är absolut inte det. Just frisörer är en LO-grupp där många under de senaste åren gått över till att vara ensamföretagare. – Man får som ett helt kit när man är ensamföretagare, man får sköta sig själv. Göra sina egna inbetalningar, försäkringar och allt som behöver göras. Så facket känns som om det är väldigt långt bort för mig. Antalet ensamföretagare i Sverige har fördubblats på 15 år. Och som vi berättat tidigare i Kaliber används vissa av dem i praktiken som vanliga löntagare av arbetsgivare. En del är till och med tvungna att bli företagare, så kallade F-skattare, för att få jobba kvar. De är ofrivilliga företagare. Facket inget för företagare Här står flera fackförbund handfallna. Facken är till för löntagare, inte företagare. Men problemet är att de här ensamföretagarna har mer gemensamt med löntagarna än med företagare. I förra veckans program hörde vi Karin, som efter över fem år på ett statligt verk fick veta att hon inte längre fick jobba kvar, om hon inte kom tillbaka som F-skattande konsult. – Nej men jag fick frågan rakt ut, att om du vill så finns det ju möjlighet att jobba som konsult om du har F-skatt för vi kan ju inte anställa dig, säger Karin. Den som känner sig tvungen att ta ett sådant erbjudande som Karin fick, kan inte ens vara säker på att hon är välkommen i facket. Då står man helt ensam. Kaliber har kartlagt fackförbundens inställning till ensamföretagare. Vi har ringt till alla fackförbund inom LO och TCO och till Saco centralt för att ta reda på hur förbunden hanterar f-skattande medlemmar. Inom LO var F-skattare fram till för några år sedan i princip utestängda ur alla förbund. De gemensamma stadgarna för LO-förbunden ändrades dock 2008 för att öppna upp för denna grupp. Hittills har dock bara två av förbunden, Musikerförbundet och Handels, börjat erbjuda service för f-skattare. I nio av femton LO-förbund är F-skattarna fortfarande inte välkomna. Bland tjänstemannafacken i TCO är det sex av femton förbund som inte släpper in F-skattare alls medan däremot alla akademikerförbunden i Saco välkomnar dem. Wanja Lundby-Wedin är ordförande i LO. Hon är väl medveten om att den här gruppen ibland hamnar utanför fackets arbete. – Vi är ju en organisation som företräder löntagare i deras relation till arbetsgivaren där vi kan företräda dem i relation till arbetsgivare om någonting har inträffat, men framför allt för att teckna kollektivavtal som ska tala om vilka villkor som ska gälla. Vi har ju inte den möjligheten för en egenföretagare. Vi kan inte företräda gruppen egenföretagare gentemot en arbetsgivare. Vi kanske kan företräda enskilda personer om vi väljer att göra det och det har en del av våra förbund gjort. Har man varit medlem i facket kan man ofta komma och få råd och stöd på vägen, men vi har ingen generell bild av att egenföretagarna är organiserade hos oss just för att de inte är löntagare. Den här formen blir ju konstig då, för egentligen är de ju fördolda löntagare. Vad finns det för svårigheter för er där? De kanske behöver bli företrädda av ett fackförbund men de faller lite utanför den kategorin? – Nej men det här är ju frågor som jag tycker att vi måste vara öppna för att diskutera om vi ska bli bättre på att företräda de företagare som, ja man kan ju kanske välja att jag fortsätter att vara medlem i facket för att jag vill egentligen inte vara egenföretagare, så fort jag får ett jobb vill jag jobba igen. Att hävda deras relation om man missbrukar begreppet egenföretagare ifrån enskilda uppdragsgivare, det kan vi göra. Men jag tror att det ä svårare att ta sig an hela gruppen. Men jag är öppen för att vi för en sådan diskussion om våra förbund upplever att det här är någonting som de vill lyfta in och bli mer generellt inom LO, säger Wanja Lundby-Wedin. Isobel Hadley-Kamptz, liberal skribent, igen. – Däremot har jag länge efterlyst ett nytt fackförbund. Jag vill ju ha ett fackförbund för frilansar och egenföretagare lite oavsett bransch, både som en politisk sammanslutning som arbetar för bättre villkor och för gemenskap och kollektiva försäkringar och sådär därför att fackförbundet är ju egentligen den frivilliga sammanslutningen, att vi går ihop för at vi är starkare tillsammans och det finns ju ingen självklarhet att det bara skulle gälla människor som är fast anställda genom några gamla principer Företag utmanar facket Fackets allt svagare roll i samhället får konsekvenser. För dem som vill ha fackets stöd, förstås, men också för de som vill erövra en del av fackets utrymme. Tillbakagången har helt enkel skapat nya affärsmöjligheter. När det finns utrymme för ett privat företag att utmana facket och erbjuda trygghet till löntagarna blir det ett tydligt symptom på att facken tappat förtroende hos stora grupper. Vi är på Blasieholmen i Stockholm. Här håller det nystartade företaget JobbGarant till. Det är klassisk mark, men inte för facken, utan för arbetsgivarna. Ändå är det arbetstagarna företaget vill erbjuda trygghet och service. Vilken utsikt! – Ja, det är en grym, både lokal och läge och alltihop. Med JobbGarant vill Karl Wallin och Johnny Swensson fylla den lucka de tycker att facken har lämnat öppen. Målgruppen är speciellt alla de unga personer som inte är med i ett fackförbund. – Vi ser oss som ett alternativ till facket och i första hand för de som har valt att inte gå med i facket utan står utanför det skyddet. När JobbGarant lanserade sitt företag för några månader sedan kunde man i flera medier läsa rubriker som: Nu hotas fackförbunden" "En privatisering av det fackliga" “Företag som utmanar fackets monopol” De vill vara ett alternativ till dagens fackförbund. Ett alternativ där ideologi inte spelar någon roll utan där försäkringslösningen är det viktiga. Idén föddes för nästan två år sedan. – Vi diskuterade, är du med i facket, nej, är du med i facket, nej. Tycker du det facket erbjuder är bra, ja, egentligen tycker jag att det finns mycket bra i det, men varför har vi valt att inte gå med, nej, det känns inte relevant för mig, jag är inte intresserad av att få min lön förhandlad av någon annan och de bitarna. Och sedan började vi spåna på det här. Den här marknaden, hur många är det som tänker som oss? Så sökte vi statistik på det och annat och såg att en väldigt stor del av den yngre generationen på arbetsmarknaden har valt att inte vara med i facket. Johnny Swensson tror att JobbGarants affärsidé, att konkurrera med facken med lägre pris vad gäller försäkringar och service, fungerar på dagens mer och mer individualistiska arbetsmarknad. – Det är svårt att få med folk bara i rent ideologiska perspektiv, i och med att intresset från gemene man inte är så stort. Man ser det mer som, vad är det jag får för pengarna. Kan någon motivera det är man beredd att betala. Där har inte facket lyckats nå ut, vad är det egentligen de erbjuder sina medlemmar? Man har pratat med övergripande om att vi ska kämpa tillsammans, den svagare mot arbetsgivaren, men jag tror inte att alla upplever det så i dag. Man har en annan relation till arbetsgivaren. Är man duktig och man inte får det man vill ha så väljer man att byta arbete i dag. Men Wanja Lundby-Wedin, ordförande för LO, reagerar skarpt mot tanken att ett företag kan ersätta fackens roll. – Jag måste säga att jag blir upprörd när jag hör det, för det här är företag som profiterar på unga människors situation. Jag blir rätt upprörd när man säger att man är ett alternativ till facket, det här är inte en fackförening, det är inte ens en gul fackförening. Det här är ett privat företag som vill tjäna pengar på unga människors otrygga ställning i arbetslivet genom att måla ut sig som ett alternativ som är moderna och det tycker jag är rätt grymt. Men facken tappar medlemstal och som du säger, man lyckas inte riktigt nå de här grupperna som är visstidsanställda, unga. Har ni misslyckats att hänga med i den utveckling på arbetsmarknaden som har skett? – Jag tror inte att vi har misslyckats att hänga med, men jag tror inte att vi tillräckligt tidigt såg utvecklingen, för det har alltid varit så att unga vuxna har haft lägre organisationsgrad och det har nog byggt på det här att – jag kommer in på tillfälligt jobb, när jag får mitt fasta jobb då går jag med i facket. Och eftersom de flesta efter en ganska kort tid har fått ett fast jobb så har det varit okej på något sätt. Men jag tror att vi var lite sena att se att det här blev inte ett fast jobb, utan det blev ett nytt tillfälligt, och ett nytt tillfälligt, och ett nytt tillfälligt… Och där hängde vi inte med, så tror jag att man kan uttrycka det. Kan det vara så att ni har haft en vilja att stoppa förändringen, istället för att nå de grupperna som förändringen har skapat? – Nej, men jag tror att man måste göra både och. Men det klart att vi kanske har tänkt att det skulle gå tidigare att stoppa den utvecklingen. Det har inte gått. ”Jag kan känna en viss oro” Vi har tagit med oss berättelserna som har hörts i den här serien till Hillevi Engström som är moderat arbetsmarknadsminister. Hon har slitit av korsbandet under en skidresa och kommer haltande in i rummet. Under decennier samarbetade moderaterna mest med arbetsgivarna och tog avstånd från många av fackens förslag. Men i dag låter det annorlunda, det är en ny moderat vi möter. – Det som jag kan känna en viss oro för är att fackens organisationsgrad sjunker och det tycker jag är oroande och det är inte alls bra för den svenska modellen. För det är viktigt när man är på arbetsmarknaden att man omfattas av kollektivavtal och inte minst unga människor tenderar ju i lägre grad att bli medlemmar i facket. Det är viktigt att arbetsgivarna också är organiserade för det är själva grunden för att vår modell ska hålla och fungera väl. Men den största nedgången i fackens medlemstal, en kvarts miljon medlemmar, kom 2007 och 2008 just när Alliansregeringen genom en lagändring kraftigt höjt avgifterna till A-kassorna, som ju är anknutna till facken. Det har bland annat sociologiprofessor Anders Kjellberg i Lund visat. Hillevi Engström tror dock inte att regeringen bidragit till fackens nedgång. – Det är ju en långvarig trend att facken tappar medlemmar, vissa fack – andra växer ju. Och då kan man fundera på varför växer till exempel Unionen, varför växer Ledarna och varför tappar en del LO-fack? Det tycker jag är en viktig hemläxa. Skulle vi ha en trend där det här bara fortsätter då kommer vi i en annan situation och då finns det en risk för den svenska modellen skulle jag säga, på lite längre sikt. Om jag bara får återgå till den frågan jag hade, att ni höjde de här avgifterna, kan det ha försvårat fackförbundens situation? – Jag skulle inte vilja se det så. Jag tycker att A-kassan är A-kassan och facken är facken, så jag kan inte säga vad som beror på vad, varför man tappar medlemmar. Men den viktigaste orsaken tror jag är att facken inte är tillräckligt attraktiva för vissa medlemsgrupper som de skulle kunna organisera. Jag tror till exempel, inom LO till exempel tror jag att det skulle vara väldigt positivt för medlemsantalet att man inte hade den starka kopplingen till socialdemokraterna. Min egen dotter jobbar i handeln och den där kopplingen till socialdemokraterna tycker många handelsanställda inte är positiv. På samma sätt som jag inte tycker att man ska vara kopplad till moderaterna heller, utan facken ska vara självständiga från politiken. Skillnader för egenföretagare och anställda Kaliber berättar om de som ska förhindra att personer faller igenom skyddsnäten på arbetsmarknaden. Vi har talat med facken och med arbetsmarknadsministern. Men när man är verkligt utsatt är det de sociala trygghetssystemen som ska fånga upp en. Där är socialförsäkringsminister Ulf Kristersson ansvarig. Han är moderat och har hand om sjukförsäkring och pensioner. Han talar om vikten av att få till system som fungerar även när arbetsmarknaden förändrats. – Jag ser fullt ut att ett 100 år gammalt system inte i varje detalj är optimalt för dagens moderna arbetsmarknad. Men jag vill samtidigt säga att jag tycker att den svenska välfärdsmodellen i grund och botten funkar ganska bra. Att vi ska värna det som är gott och inte tro att vi med några enkla pennstreck kan göra om allt utan att ta några stora risker. Det tycker jag inte att vi ska göra. Emma Karlén arbetar som målare i egen firma. Hon nekades graviditetspeng när hon tvingades avstå från jobb under graviditeten eftersom hon utsätts för farliga kemikalier när hon skrapar färg. Bara anställda får graviditetspeng i de lägena. – Det är ju inte det att man inte tycker att det finns faror utan man vill inte hjälpa till för att de inte tycker att man omfattas av lagen om man är egenföretagare, säger Emma Karlén. Hade Emma Karlén varit fastanställd hade hon fått graviditetspeng, men eftersom hon var egenföretagare blev hon utan. Ulf Kristersson konstaterar att det finns skillnader mellan anställda och egenföretagare som inte helt går att bortse från i fall som Emma Karléns. – Egenföretagare kan påverka rätt så mycket mer, både sina inkomster och hur mycket man arbetar. När man är sin egen chef har det många fördelar och också många tunga förpliktelser som andra människor inte har. Det är nog den grundläggande orsaken till att det inte är exakt samma system. Samtidigt är det så att med offentliga försäkringar så behöver man ju också veta att det går rätt till och det klart att om man fattar alla beslut själv så måste kontrollsystemen också vara sådana att det inte missbrukas av människor som vill missbruka det. Är den sorters skillnader rimliga? – Det finns säker rimlighet att man på några punkter har skilda regler, det tror jag också. Men jag tycker som jag sa att eftersom vi i Sverige vill att egenföretagare ska vara med i de här systemen så ju likare regler desto bättre. ”Inte typiska för arbetsmarknaden” Vi har träffat flera personer som fått det svårt på den nya arbetsmarknad vi ser växa fram. En av dem är Lisa som inte fick sitt vikariat förlängt efter nästan två år på en förskola, eftersom hon då skulle ha fått rätt till fast jobb enligt LAS, lagen om anställningsskydd. I stället blev hon av med sitt jobb, det kallas i dag att bli “utlasad”. – Det känns inte bra. Man ramlar omkull framför målet och man känner sig värdelös fastän man har gjort ett jättebra jobb. – Jag blir ju oerhört bekymrad när jag kan se att en stor arbetsgivare som kommuner missbrukar ett system. Vi är tillbaka hos arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Hon reagerade på berättelsen om utlasningen av Lisa. – Det är viktigt till exempel i det här fallet att barnskötaren kontaktar sitt fackliga ombud och att man tar upp en förhandling med arbetsgivaren, vad man har för avtal i den kommunen eller sådana saker. För det klart att det inte är rimligt att man löser personalförsörjning på det sättet. Grunden är ju tillsvidareanställningar. Hur ser du på att det förekommer, inte i liten utsträckning heller? – Min uppfattning är att det fungerar väldigt väl på den svenska arbetsmarknaden. De exempel som tas upp i det här programmet är inte det typiska för den svenska arbetsmarknaden. Då skulle vi ha haft mycket fler konflikter. Istället kännetecknas Sverige av ett land där parterna tecknar ansvarsfulla avtal och kommer överens och med väldigt låg konfliktnivå. Men facken måste också ta ett ansvar för dem som inte är tillsvidareanställda, utan de som är i det här gränslandet, som är mitt emellan. Karin som hade arbetat i fem år på ett statligt verkblev erbjuden att komma tillbaka som ensamföretagare, annars skulle hon få sluta. Företeelsen, att ensamföretagare får ta över jobb som tidigare gjorts av anställda, har vuxit fram under de senaste åren och sprider sig nu till nya branscher. Den här sortens konstruktioner underlättas av att alliansregeringen 2009 ändrade lagen så att det numera räcker med en uppdragsgivare för att bli ensamföretagare. Det förslag Karin fick anser arbetsmarknadsministern inte är acceptabelt. – Det är inte på det sättet att en arbetsgivare och en arbetstagare kan komma överens om det här, där är Arbetsdomstolen väldigt, väldigt tydlig. I det fallet att facket skulle stämma in arbetsgivaren till Arbetsdomstolen så är det inte alls säker att AD skulle fatta ett sådant beslut. Du och jag kan inte ens komma överens om att du är konsult hos mig. Det beror på hur du arbetar, hur du använder mina lokaler, vad som gäller i din specifika anställning. Så mitt råd, speciellt om du är på ett statligt verk det är att kontakta facket och att facket tar upp den här frågan till prövning. För det är helt enkelt inte tillåtet att göra på det sättet. Jag blir väldigt upprörd när jag hör sådana här saker för så får man inte använda de arbetsrättsliga reglerna. De är till för att följas på samma sätt som brottsbalken är till för att följas. Vi har regler i Sverige, vi har kollektivavtal och utgångspunkten är att de följs, annars så ska man tvista om det eller pröva det i domstol. Men har inte ni underlättat för arbetsgivare att ta in folk eftersom de bara behöver ha en enda arbetsgivare? – Nej men i grunden, det som vi har gjort är att vi har underlättat för människor att starta företag. Det är själva syftet med att det ska vara enklare att få en F-Skattsedel. Det tycker jag i grunden är bra. Vi behöver fler företagare i Sverige och inte färre och vi ska försöka se till att det inte missbrukas. Men för en enskild person kan det i vissa fall vara bra att vara uppdragstagare till en enda kund. Det tycker inte jag att vi ska säga nej till, säga nej till en sådan jobbchans. Ni vill ha fler företagare, men jag antar att ni inte vill ha fler ofrivilliga företagare som mer eller mindre blir tvingade att bli företagare för att deras före detta arbetsgivare vill det. Kan inte den här ändringen slå helt fel för de personerna? – Grunden är att vi vill få fler företagare och grunden är ju förstås frivilliga företagare. Som jag också nämnde, när det har varit tidigare anställda som sedan blir företagare med F-Skattsedel så finns det ju möjlighet att få det prövat menar jag. Och Arbetsdomstolen har några sådana fall nu och man har prövat några sådana fall tidigare. Så det går alltså inte, enligt min uppfattning, att omvandla anställda personer till egna företagare utan vidare. Varje sådant fall kan prövas i domstol. Men även om Hillevi Engström inte anser att förändringen av reglerna om F-skattsedeln är något problem, så visar en kartläggning Kaliber gjort att alliansregeringen i dag inte har stöd i riksdagen för sin politik i den frågan. Minst två uppdragsgivare för att få F-skatt Vi har frågat riksdagspartierna om de vill återställa regeln så det krävs minst två uppdragsgivare för att få F-Skattsedel. Det visar sig att alla oppositionspartier, inklusive Sverigedemokraterna, vill att det gamla kravet på minst två uppdragsgivare ska gälla. Det finns i vår inga motioner i riksdagen med krav på att regeln ska återställas – men Kaliber har talat med flera riksdagsledamöter som kan tänka sig att väcka frågan i utskottet. Om alla partier då står fast vid sin åsikt kommer regeringen att förlora omröstningen och kravet på två uppdragsgivare kan återinföras. Den här serien om osäkerhet på arbetsmarknaden startade hos Soile Savelius i Västerås, som arbetar som timvikarie. Hon berättade då om hur hon inte gick någonstans utan sin mobiltelefon. – Toasitsen ligger den på när jag står i duschen. Nu ligger den med min almanacka med mobiltelefonen uppe på. Jag har telefonen på högsta volym på natten utifall det kommer någonting på morgonen, så vaknar jag. Soile Savelius har arbetat som timvikarie i ett och ett halvt år. När ett arbetspass blir ledigt är hon en av flera personer som får ett sms, den som snabbast svarar på sms:et får passet. Soile Savelius berättade för två veckor sedan om att hon snart inte orkar mer. – Kanske ett halvår till, jag vet inte om jag orkar mer. För det är tärande. Hillevi Engström minns tydligt Soile Savelius från programmet. – Jag blev också upprörd när jag hörde det i reportaget, det var ju också från en kommun. Där tycker jag det är viktigt att kommuner och alla offentliga arbetsgivare, stat och kommun, statliga myndigheter och företag, tar ett stort arbetsgivaransvar, ett moraliskt ansvar också att lösa personalförsörjningen på längre tid. Jag tror att man aldrig kommer ifrån att man måste ha timvikarier, men man måste förhandla och komma fram och teckna avtal, vad ska vara rimligt. Och det klart att den beskrivningen som gjordes i Kaliber, det låter ju helt orimligt att man ska passa telefonen dygnet runt. Så tror jag ingen vill ha det på den svenska arbetsmarknaden. Programmet är gjort av Tredje Statsmakten Media AB för Kaliber. Researcher: Erik Petersson Producent: Lars Truedson Exekutiv producent på Sveriges Radio var Eskil Larsson, eskil.larsson@sverigesradio.se
Kaliber kan berätta om de visstidsanställda, en grupp som ger en helt ny bild av den berömda svenska välfärden. Vi har träffat tre personer som på olika sätt har drabbats av att arbetsmarknad och trygghetssystem inte längre passar ihop. I tre program ska vi berätta om villkoren för dem som inte har ett fast jobb. Vi kommer att visa hur trygghetssystemen inte har hängt med när arbetsmarknaden har förändrats och hur enskilda människor drabbas, inte för att de inte har ett jobb, utan för att de inte har ett fast jobb. Del 1 - Om de visstidsanställda och priset de får betala De är arbetsmarknadens stötdämpare. När både kommuner och företag vill vara så flexibla det bara går, är inte längre de fasta jobben lika dominerande. Projektanställningar, inhopp, vikariat, frilansjobb med F-skatt, bemanningsbolag, egenanställningar, det kommer ständigt nya sätt att flytta risken från arbetsgivaren till arbetstagare, till de "Osäkert anställda", de som gör jobbet utan att få tryggheten. Soile Savelius går ingenstans utan sin mobiltelefon, inte ens på toaletten. Hon säger att den är hennes bästa vän, samtidigt som hon hatar den. I dag har telefonen varit väldigt tyst, säger hon. – Telefonen ligger på toalettsitsen när jag duschar. Jag har den på högsta volym på natten så att jag vaknar av den i fall något kommer på morgonen. Då vaknar jag. Hon är timvikarie i Västerås kommun, arbetar med det som heter dygnet runt-patrullen och med vuxna människor med hjärnskador. Hon är vår tids daglönare. Varje gång ett arbetspass blir ledigt får Soile ett sms, som hon måste svara snabbt på för att få arbetspasset, för hon är inte den enda som får samma sms, utan en av flera personer som vill ha passet lika gärna som hon själv. Det är en tävling, den som snabbast hinner svara på sms:et, vinner. – Ja, ibland har jag varit jättesnabb, tycker jag. Suttit med telefonen i handen och så knappar jag in “ja” och sedan ser jag efter vad det är för ett jobb. Så får jag inget svar tillbaka att jag blivit bokad. Då har någon varit snabbare än mig, garanterat. Vi ska strax komma tillbaka till Soile Savelius, men var började egentligen historien om det trygga Sverige, där våra gemensamma försäkringar skulle fånga oss om vi föll? Den svenska välfärden Den svenska modellen som länge skapade stolthet hemma och väckte beundran utomlands handlade till stor del om arbetsmarknaden. Under många decennier i 1900-talets mitt skapade tillväxt, arbetsfred och lagstiftning en trygg och rimligt stor kaka åt stora delar av befolkningen. Industrisamhället byggdes med tiden upp kring den fasta anställningen och avtalen mellan fack och arbetsgivare. På 1970-talet kom förkortningar som LAS och MBL, lagar som stärkte de anställdas rättigheter. Men så förändrades samhället och därmed de anställdas situation. Med den djupa ekonomiska krisen på 1990-talet bröts den fasta anställningens dominans. Inte bara ökade arbetslösheten till tidigare knappt sedda nivåer. Dessutom var det allt fler som inte fick fasta jobb. De som fick nöja sig med tillfälliga anställningar ökade, från en av tio till mer än var sjunde. En ökning som sedan dess har bestått genom skiftande konjunkturer. – Det verkar vara så att under lågkonjunktur ökar det varje gång och när det är högkonjunktur så sjunker det lite tillbaka, men aldrig tillbaka till samma nivå som det har varit tidigare, säger Irene Wennemo. Irene Wennemo är huvudsekreterare i socialförsäkringsutredningen, som bland annat ser över hur trygghetssystemen fungerar vid sjukdomar och arbetslöshet. – Så det verkar vara en successiv uppgång, men det går lite stegvis. Det är klart att det kan vara så att vi är på väg och kommer att ha fler tillfälliga anställningar, att det är maktförskjutningar på arbetsmarknaden och så vidare som har lett fram till det här. De som drabbas hårdast är de yngre. Där är de osäkra anställningarna flest, under de senaste åren har en femtedel av de anställda mellan 25 och 34 år varit visstidsanställda. Då är inte ens de som mer eller mindre frivilligt jobbar via en egen firma medräknade. Irene Wennemo är en nyckelperson för att lösa ett problem som växt men som inte fått särskilt mycket uppmärksamhet. Hon har sin bakgrund i LO, men har fått uppdraget i socialförsäkringsutredningen av den borgerliga regeringen. – Det är en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, men man kan se att för medelålders så är det ingen skillnad från tidigare, de byter jobb lika ofta som förr och det är ingen dramatisk förändring. Utan den stora förändringen är under etableringsfasen i arbetslivet. Förr var den ganska kort, man slutade skolan och sedan gick det rätt snabbt tills man hade sitt första fasta jobb. Nu har vi en mycket mer utdragen process, det kan ta fem, tio år då man håller på att etablera sig i arbetslivet. Och det handlar inte bara om unga utan i minst lika hög grad om de som flyttar till Sverige från andra länder, som också har den här utdragna etableringsprocessen. Under den perioden så kombinerar man ofta tillfällig anställning med arbetslöshetsperioder, med studier under perioder, eller att man jobbar utomlands under någon period. "Jag måste sitta här med telefonen och vänta" Vi sitter i Soile Savelius vardagsrum i den lilla tvåan strax utanför Västerås centrum. TV4:s nyhetsmorgon står på i bakgrunden och på soffbordet brinner en kandelaber. Soile Savelius är 48 år. Hon har haft fasta jobb förr. Men när hon för några år sedan vågade ta språnget och säga upp sig för att studera till kriminalvårdare, hittade hon aldrig tillbaka. När hon insåg att utbildningen inte var något för henne stod hon plötsligt utan jobb, nu fanns det inga fasta jobb att få, hon blev timvikarie. Det var ett och ett halvt år sedan. – När man har fast jobb, då kan man vara lugn som person, man får sin lön varje månad, man har sitt schema klart och jag kan planera efter schemat vad jag ska göra på min lediga tid. Som det är nu, jag kan inte planera ett skit rent ut sagt. När vi träffar Soile Savelius strax före jul har hon inte en ledig och avslappnande jul att se fram emot, nu gäller det att ta chansen att jobba så mycket som möjligt när andra är lediga för att få ihop pengar. – Jag jobbar varje helg t ex i december. Jag har barn i Umeå , jag har mina syskon här och syskonbarn, jag kan inte fira jul med dem. Jag har mina vänner i Stockholm, jag kan inte åka till de på helgerna när de är lediga. Jag måste sitta här med telefonen i handen och vänta. Inga pengar vid sjukskrivning De visstidsanställda har inte bara en osäker framtid på jobbet utan missgynnas också av stela trygghetssystem. Den fasta anställningen är fortfarande nyckeln till full trygghet, den visstidsanställde betalar lika mycket skatt och sociala avgifter men riskerar att gå lottlös när tryggheten som bäst behövs. En arbetad vecka eller en intjänad krona för den fast anställde är mer värd än för den visstidsanställde. – För de som har fast jobb fungerar regelverken bra, men just för de här som inte har det är det lite för mycket lotteri över om man har ett försäkringsskydd eller inte, säger Irene Wennemo, huvudsekreterare i socialförsäkringsutredningen. Det är väldigt lätt, faktiskt, att göra lite fel som gör att man tappar det försäkringsskydd som är väldigt viktigt om något dramatiskt händer. Det är klart att så länge man är frisk och har lätt att få jobb så är inte det något stort problem. Men när man blir allvarligt sjuk eller får barn, eller blir långvarigt arbetslös, då kan små missgrepp eller otur få väldigt dramatiska effekter. Det här har Shideh Nikzad märkt in på bara skinnet. – Efter tre månader fick jag ett brev från Försäkringskassan om att jag inte får fortsätta få sjukpenning eftersom jag inte är fastanställd. Det spelade ingen roll att min läkare skrev brev till dem en eller två gånger. Vi har överklagat men vi fick ingen sjukpenning. Om en fast anställd bryter foten är det självklart att man får vara hemma och bli frisk. Sjukförsäkring är en grundläggande rättighet. Men om man som Shideh Nikzad är timvikarie och skadar foten på jobbet, då riskerar man att bli ruinerad och tvingas att ta lån för att bli frisk igen. Shideh Nikzad lever fortfarande med sviterna av vad som hände i hemtjänsten i Karlstad, där hon arbetat nästan åtta år som timvikarie, när olyckan var framme. – Som timvikarie måste man ställa upp för att få de här timmarna och det gjorde jag i många år. Hon tog alla pass hon kunde för att som ensamstående mamma försörja sina barn, ofta jobbade hon mer än sina fast heltidsanställda kolleger. – Då trivdes jag med jobbet, med att jobba med människor, med mina kolleger, med chefen också, det hade gått jättebra. Alla var nöjda. Allt var bra, tills jag skadade foten. Hon vred till foten på väg mellan två vårdtagare. Då märktes skillnaden mellan vikarien och den fastanställde. – Då var det en jättejobbig tid för mig och då försökte jag låna pengar och skulden som jag har den är enorm. Och den måste jag betala tillbaka. Det är fel att man blir behandlad på det viset! Får man fråga hur mycket du har lånat? – Jag har lånat nästan 30 000 kronor. Då har jag krediter kvar. Shideh Nikzad opererades och sjukskrevs i sju månader, det gav ärr både på foten och i hennes ekonomi. Efter fyra månader drogs hennes sjukpenning in. Andra regler vid fast anställning Det har varit en ständig debatt om Försäkringskassans regler de senaste åren, men det speciella med fall som Shideh Nikzads är att anställningsformen visar sig spela en så avgörande roll. Trots att Shideh Nikzad gick med foten i en särskild stödjande stövel och ständigt behövde värktabletter, ansåg Försäkringskassan att hon skulle söka nya jobb, kontorsjobb hon kunde klara även med en dålig fot. – Hon sa till mig att söka kontorsjobb. Då sa jag “de här tipsen som du ger mig, om det var en nära eller kära till dig, skulle du då ge samma tips?” “Vi pratar inte om mina nära och kära”, sa hon “Vi pratar om dig och du ska söka det här jobbet”. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, jag grät den här dagen och jag kände på mig att alla dörrar stängs framför mina ögon. De här krockarna mellan en förändrad arbetsmarknad och de stela trygghetssystemen gäller inte bara sjukförsäkringen. Kaliber har pratat med forskare, fackliga representanter, ekonomer, anställda och arbetsgivare. Vi har tagit fram statistik, läst rapporter från intresseorganisationer och forskare, och fram träder en bild: På punkt efter punkt missgynnas den visstidsanställde. Det gäller exempelvis sjukförsäkringar, turordningsregler, A-kassa och dessutom sådant som styrs av kollektivavtal som omställningsförsäkringar, avtalspensioner och föräldralön. Vi ska titta närmare på flera av de här exemplen, men först tillbaka till Shideh Nikzad i Karlstad. Hade hon varit fast anställd när hon skadade sin fot hade hon fått sjukpenning nästan dubbelt så lång tid, sex månader, innan sjukpenningen drogs in. Då hade hon klarat sjukskrivningstiden utan lån och kunnat rädda familjens ekonomi. Det märks att minnet fortfarande plågar henne. – Ärligt talat, jag mådde inte alls bra, jag mår fortfarande inte bra. Psykiskt mår man dåligt, jag kunde inte försörja mina barn, jag kunde inte vara den mamma de ville ha, man vill göra så mycket för sina barn. Min son skulle ta studenten precis 2009 och jag kunde inte göra som alla mammor kanske önskar sig för sina barn. Då mådde jag jättedåligt. Då kände jag mig besviken. Då kände jag mig lite arg. Just sjukförsäkringen är erkänt problematisk för dem som inte har en fast anställning. I Västerås har Soile Savelius börjat fundera på den här saken. – Jag har tänkt tanken - hur sjutton blir det om jag blir långtidssjukskriven? Vet du vad du har för skydd där? – Nej, jag har inte en aning. Inte en susning, säger Soile Savelius. Statliga system gynnar fast anställda När det gäller statliga regelverk så är förutsägbarheten en viktig faktor, det ska gå att veta vad som gäller. Men Per Åkesson, som är stabsdirektör på Försäkringskassan tycker inte att det är överraskande att SoileSavelius inte vet hur hennes försäkringsskydd ser ut. – Jag är inte förvånad, det är väldigt svårt. Och formellt kan du inte veta förrän den dagen du blir sjuk, det är först då det blir fastställt. Du kan inte få ett ordentligt, säkert, förhandsbesked heller. Per Åkesson tycker själv att dagens socialförsäkringssystem är förlegat. – Jag tycker att det är rimligt att säga att det regelverk vi har i dag, som ju är väldigt gammalt, det är nog lite för en svunnen tid. Det tar nog inte riktigt hänsyn till hur arbetsmarknaden fungerar i dag. I sjukförsäkringen finns det flera exempel på att visstidsanställda riskerar att bli utan ersättning, trots att de betalat lika mycket till systemen som de fastanställda. Ett litet misstag kan räcka. Om du till exempel bestämmer dig för att studera i en lucka mellan två anställningar, utan att ta studielån, förlorar du rätten till sjukpenning om du blir sjuk under studierna. Du blir nollklassad, oavsett hur länge du har arbetat och tjänat pengar som är sjukpenningsgrundande. Irene Wennemo, huvudsekreterare i socialförsäkringsutredningen, igen. – Då är det kört. Då har man noll i ersättning under sin sjukdomsperiod. Och det är också sådant som, det händer verkligen. Så det är inte något extremt ovanligt utan det förekommer definitivt. På samma sätt som de visstidsanställda kan bli utan sjukpenning kan de också bli utan arbetslöshetsförsäkring, trots att de betalat in A-kasseavgiften månad efter månad. Om du inte har fått ihop tillräckligt många timmar året innan, alltså inte uppfyllt det så kallade arbetsvillkoret, då står du utan A-kassa dagen du blir arbetslös. – Om man är med och betalar och finansierar en försäkring så är det också viktigt att man är försäkrad. I dag har vi konstiga glapp i systemen i det här avseendet. Som i arbetslöshetsförsäkringen, man är med i en A-kassa och betalar ganska dyrt och så visar det sig när man blir arbetslös att man inte får någon ersättning. Det tycker jag är, så ska det inte se ut. Det är en orimlighet i dagens regelverk, säger Irene Wennemo, huvudsekreterare i socialförsäkringsutredningen. Det är inte bara de statliga systemen som gynnar de fast anställda. I de flesta branschers kollektivavtal finns generösa villkor för omställningsförsäkringar som ger en uppsagd person gratis vidareutbildning, extra pengar medan man söker jobb och kvalificerad coachning, normalt får visstidsanställda inget av det här, bara de fast anställda. "Utlasad" Ytterligare ett exempel på hur visstidsanställda och fastanställda hanteras annorlunda är turordningsreglerna i LAS, det där om sist in, först ut. Lagen är skriven så att det inte alls gäller för visstidsanställda, de får gå när deras kontrakt tar slut, även om de jobbat längre än en del fast anställda. De visstidsanställda är stötdämpare när arbetsgivarna vill ha flexibilitet och slippa ge fasta anställningar. För att verkligen få maximalt handlingsutrymme har en del arbetsgivare satt i system att låta personer sluta precis innan de enligt lagen annars skulle ha rätt till en fast anställning. Just det här hände Lisa, när hon hade arbetat på en förskola i nästan två år. – Jag har utbildning, jag har kompetens, jag är omtyckt, omtyckt av barn, föräldrar och kollegor. Det är inte någon som tror att jag inte ska få anställning. Lisa var bara 18 dagar från att få en fast tjänst när hon insåg att hon inte skulle få förlängt vikariat. – De flesta var så positiva, men jag förstår inte själv heller. För föräldrar började mejla in till chefen och frågade om jag skulle vara kvar och chefen hade svarat på deras frågor. Tyvärr hjälpte inte det. Nu hade kommunen upptäckt att hon varit anställd så länge att hon, just därför, inte fick fortsätta. – Det känns inget bra. Man ramlar omkull framför målet. Man känner sig värdelös fastän man har gjort jättebra jobb. Det som hänt Lisa kallas ”utlasning”. Det är egentligen alldeles bakvänt men samtidigt både vanligt och logiskt. Lagen om anställningsskydd är tänkt att skapa förutsägbarhet för de anställda, de ska veta att den sist anställde också är först ut. Men de här rättigheterna är inget en anställd får omedelbart, först efter tolv månaders anställning kommer de första begränsningarna av arbetsgivarens beslutsrätt. Därför är det i allt fler branscher vanligt att anställda blir “utlasade”, det vill säga inte får sina visstidskontrakt förlängda, efter dessa tolv månader, eller efter 24 månader när ytterligare en begränsning infaller. – Barnen tycker att det har varit roligt, kul och man ser barnens utveckling. Jag såg dem när de var ett, två och tre år, men sen fick jag inte stanna. Det var konstigt, säger Lisa. Det här är vanligt bland barnskötare i vissa kommuner, som vill hålla öppet för att i stället anställa utbildade förskollärare, och det är vanligt i branscher med gott om sökande till varje jobb, som i mediebranschen, där arbetsgivarna alltid hoppas hitta en lite vassare reporter. För de här grupperna blir LAS märkligt nog en stupstock i stället för trygghetsfaktor. Anställningar kan staplas på varandra Isobel Hadley-Kamptz är journalist och författare och har skrivit boken Frihet och fruktan, med essäer om nutida liberalism – Bland dem som är vikarier och blir utlasade hela tiden så omhuldar man ju inte lagen om anställningsskydd, fullt förståeligt. Samtidigt som det också är fullt förståeligt att den som är 55 år gammal och på svensk extremt åldersdiskriminerande arbetsmarknad inte skulle ha en chans att få ett nytt jobb tycker att det är rätt tryggt att ha de där reglerna. Jag kan inte säga på rak arm hur de där reglerna borde fungera men arbetsgivarna upplever dem ju som ett problem och går runt dem så den där tryggheten som reglerna är till för finns ju inte egentligen, åtminstone inte för alla, säger Isobel Hadley-Kamptz. Visstidsanställningar behövs. Man måste kunna ta in extrapersonal när folk är sjuka eller går på semester. För arbetstagare kan de tillfälliga anställningarna fungera som en språngbräda in på arbetsmarknaden, men det finns en återkommande kritik från de arbetsmarknadsexperter och fackliga representanter vi på Kaliber har talat med: att arbetsgivare skulle tänja gränserna och ge tillfälliga anställningar trots att de behöver personal lång tid framöver. Det är lagen om anställningsskydd, LAS, som lägger fast turordningsreglerna och bestämmelserna om att en anställd inte ska kunna bli uppsagd utan anledning. Det är också LAS som slår fast regler för när en visstidsanställning måste bli fast anställning. Men de reglerna har luckrats upp de senaste åren, menar Samuel Engblom, jurist på tjänstemannafacket TCO. – Sen 2007 så behöver inte arbetsgivaren säga varför en tidsbegränsad anställning ska vara tidsbegränsad. Enligt LAS får man bara vara visstidsanställd hos samma arbetsgivare i max två år under en femårsperiod. Sedan ska anställningen övergå till en tillsvidareanställning. Så blir det inte alltid i praktiken. Genom att ”stapla” olika typer av visstidsanställningar kan arbetsgivaren gå runt de reglerna. Det kan se ut så här: Du har en så kallad ”allmän visstidsanställning” på ett företag. När du börjar närma dig två års anställning gör arbetsgivaren om din anställning till en säsongsanställning. Genom att hoppa mellan olika anställningsformer kommer du aldrig upp i de två åren under en femårsperiod, och kontentan blir att du i teorin kan jobba hur länge som helst utan att få någon fast anställning. Detta är helt förenligt med LAS. Men det är enligt EU-kommissionen inte förenligt med EU:s visstidsdirektiv vilket gång på gång har påtalats. – Vi från TCO:s sida anmälde Sverige till EU-kommisionen, säger Samuel Engblom från TCO. Vi säger att just den här möjligheten att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra, den bryter mot EU-rätten. EU-kommisionen håller med oss, och regeringen har nu lagt fram ett förslag på hur man ska kunna förändra detta. Regeringens förslag är inte tillräckligt, och jag hoppas att de kommer komma tillbaka med ett bättre förslag som effektivt stoppar det här staplandet i all evinnerlighet som man håller på med. Men i fall som Lisas handlar det inte så mycket om att anställningar staplas på varandra, i stället byter arbetsgivaren ut personalen för att slippa ge någon fast anställning. De riktigt fingerfärdiga företagen kan ibland erbjuda en utlasad person att i stället komma tillbaka via bemanningsbolag eller som frilansande konsult. Kritik mot sms-systemet – Kanske ett halvår till, jag vet inte om jag orkar mer. Om jag ska vara ärlig. För det är tärande. Vi är tillbaka i vardagsrummet hos Soile Savelius, i Västerås. – Det är stressigt, jag har inget eget liv, jag vet aldrig månad för månad vad jag får för pengar. De tre sakerna gör att jag kanske orkar ett halvår till. Soile Savelius jobbar för kommunen, men det är företaget Bemanningstjänst som har fått i uppdrag av kommunen att organisera timvikarierna. Åke Wahlsten är miljöpartist och ordförande i den kommunala nämnden ProAros som har ansvar för Bemanningstjänst och han är medveten om den kritik som riktas mot sms-systemet. – I klartext har vi behövt utvecklas. Det startade 2008, och det har varit en utredning av Ernst & Young, om hur det har fungerat, och de föreslog en del förbättringsåtgärder, säger Åke Wahlsten. Men hon upplever den här situationen som väldigt stressande. Och hon tycker att det är väldigt svårt att planera och säger att hon inte har mycket av ett liv just nu när hon jobbar på det här sättet. Vad säger du om det? – Då säger jag följande, för det första så har hon ju möjlighet att söka tillsvidaretjänster till exempel hos oss eller hos de privata när hon så vill. Det gör hon också. – Och jag förstår ju då att hon fungerar väl och då kommer hon förmodligen snart att få arbete tillsvidare. Även om hon fortsätter att vara visstid så blir man ju så småningom tillsvidare. Hon orkar jobba på det här sätten max ett halvår till. Vad tror du om det? – Jag tror ju att vara timvikarie i många år är väldigt stressigt. Det är en viktig resurs. Sen kan jag ju inte lova heltid när det gäller alla timvikarier. Så jag säger att så hög sysselsättningsgrad som möjligt är bra för vikarierna, oss och medborgarna. Shideh Nikzads fot blev till slut bra och i dag har hon ett fast jobb i hemtjänsten. Men skulden från sjukskrivningen utan pengar från Försäkringskassan, den är kvar. Hennes sista hopp är en överklagan som ligger i Kammarrätten i Göteborg. Hemma hos Soile Savelius i Västerås fortsätter väntan på nästa sms. – Det kom inga sms i dag, så ja. Man får gilla läget, man får vara arbetslös i dag. Nästa vecka ska vi berätta om de som tvingas bli egenföretagare för att alls få ett jobb, frilansar, fastlansar och ofrivilliga företagare. Den granskande serien "De osäkert anställda" har gjorts av Tredje Statsmakten för Kaliber. Researcher: Valeria Helander Producent: Lars Truedson Exekutiv producent: Eskil Larsson eskil.larsson@sverigesradio.se
P3 Kultur 20100709. Nördorama med Johanna Koljonen. P3 Kultur avslutar den stora feta partikulturskolan med en populärkulturmetaforisk death match mellan riksdagens tungviktare, moderaterna och socialdemokraterna! Den oberoende liberala debattören Isobel Hadley-Kamptz och Jonna Sima från vänstertidningen ETC reder ut begreppen. Vilket av partierna är egentligen mest USA-romantiserande? Hur proletärt är fotboll och varför i hela friden spelar vi tysk ölhusschlager innan klockan ens slagit tolv? Det blir Harper Lee, Albert Camus och Swedish House Mafia; villaverklighet, sakliga samtal, sexchock och ett ensamt skepp i natten. Socialdemokraternas själ avslöjas, en så kallad true "moderati" sökes! Och så sänder vi även ett Twilight-relaterat sommartwitter från den självbiografiska serietecknaren Coco Moodyson. Eftersom vi idag sänder ett pinfärskt program i stället för en repris så finns avsnittet självklart också på podden! Socialdemokraternas kultur-DNA enligt Isobel Hadley-Kamptz och Jonna Sima Pocketbok Isobel säger: Glömskans tid av Kjell Espmark (som egentligen är sju böcker samlade i en). Jonna säger: Dödssynden (även känd som To Kill a Mockingbird) av Harper Lee. Hälsoaktivitet Isobel: Korpfotboll Jonna: Fotboll Fotbollslag Isobel: Gefle IF Jonna: Det tyska landslaget i VM. Guilty pleasure Isobel: Amerikansk och överklassig New England-fetischism. Jonna: Gammeldans och deckarskrivande. Musikgenre Isobel: Rock eller hitlistecountry - "amerikansk, melodiös och bredbent". Jonna: Hiphop Moderaternas kultur-DNA enligt Isobel Hadley-Kamptz och Jonna Sima Pocketbok Jonna säger: Främlingen av Albert Camus Isobel säger: Vi i villa av Hans Koppel Hälsoaktivitet Jonna: Tennis. Isobel: Träna på gymkedjan SATS. Fotbollslag Jonna: Frankrikes landslag, "Les Bleus". Isobel: "Gammelmoderaterna och MUF höll på AIK, men Nya moderaterna är Djurgårdens IF". Guilty pleasure Jonna: Privatteater och farser – "trots all bildning och akademiska poäng". Isobel: Att vilja verka coolare än de är – "till exempel så vill moderater alltid dansa, men de dansar alltid lite i otakt". Musikgenre Jonna: Ibiza-house, som Swedish House Mafia Isobel: Europa-schlager som exempelvis Nicoles Ein Bisschen Frieden och Arja Saijonmaas Jag vill leva i Europa.
Under de senaste veckorna har det bubblat upp en omfattande debatt om den svenska högerdebatten, framför allt i Svenska Dagbladet. Det börjar med att kritikern Erik Wallrup skriver att det saknas intellektuella högerdebattörer i Sverige. De få som finns är för upptagna med att klaga på att man inte förstår vad konsten föreställer längre, eller över att behöva verka i skuggan av en dominerande kulturvänster. Men med tanke på kraften i debatten som utbröt efter Wallrups inlägg - både i SvD, men också på konservativa bloggar som Tradition och Fason, så kanske det där inte är riktigt sant. Den svenska högerdebatten kanske är livaktigare än någonsin? I studion: Johan Lundberg, chefredaktör Axess magasin, Johan Norberg, liberal debattör, och Isobel Hadley-Kamptz, författare och krönikör. För den som har gillat musik, och kanske framför allt att läsa om musik och har bott i sverige dom senaste 20 åren är det svårt att inte ha en relation till Andres Lokko. Som musikjournalist och medlem i Killinggänget har han satt sin prägel på åtminstone en generation populärkulturkonsumenter. Nu kommer hans samlade verk i två större än tegelstenstjocka volymer på 1 600 sidor, med titlarna Andres och Lokko. Ett urval av texter från de senaste 20 åren. Vi diskuterar arvet efter Andres. I studion: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, musikrecensent och bloggare under namnet Annika Flynner, och Sydsvenskans Andreas Ekström. Programledare: Kim Veerabuthroo Nordberg.
Bibl 20090608 Om sommarläsning. Biblioteket undersöker om det finns litteratur som passar bäst för den slöa ljusa säsongen och om läsning på sommaren skiljer sig från annan läsning. Vi har pratat med författarna Göran Greider, Hassan Loo Sattarvandi och Isobel Hadley-Kamptz, och med hjärnforskaren Per Hamid Ghatan och med Lisbeth Larsson som är professor i litteraturvetenskap. Tips, minnen och reflektion! Ett program av Louise Epstein Strax semester och tid att packa. Baddräkter, metspön, hinkar och böcker. Det finns gott om dilemman när böckerna skall väljas. Skall vi satsa på fördjupning eller underhållning? Är det bäst med struktur och plikt, eller är det de slumpmässiga bokvalen som göra oss glada? Biblioteket undersöker om det finns litteratur som passar bäst för den slöa ljusa säsongen och om läsning på sommaren skiljer sig från annan läsning. Vi har pratat med författarna Göran Greider, Hassan Loo Sattarvandi och Isobel Hadley-Kamptz, och med hjärnforskaren Per Hamid Ghatan och med Lisbeth Larsson som är professor i litteraturvetenskap. Tips, minnen och reflektion! Ett program av Louise Epstein
Debattvågorna går höga när journalisten och deckardrottningen Liza Marklund anklagas för att ha handskats alltför lättsinnigt med sanningen i sin bok "Gömda" från 1995. Journalisten Monica Antonsson hävdar i "Mia. Sanningen om Gömda" att Marklunds bok, som av förlaget marknadsförts som en sann historia, innehåller en rad felaktigheter. Nya Vågen diskuterar hur mycket sanningsbegreppet kan tänjas för den goda sakens skull, journalistiska arbetsmetoder och litterära etiketter. Och så har vi sett "Benjamin Buttons otroliga liv" med Brad Pitt i rollen som mannen som föds gammal och dör ung. Filmen som regisseras av David Fincher (Seven och Fight Club), bygger på en novell av F. Scott Fitzgerald. Au contraire: Mats Arvidsson om fantasilösa barnteckningar. Medverkar gör: Isobel Hadley-Kamptz, Ulrika Knutson, Andreas Ekström, Hynek Pallas och Göran Sommardal. Kim Nordberg. Programledare: Kim Nordberg Debattvågorna går höga när journalisten och deckardrottningen Liza Marklund anklagas för att ha handskats alltför lättsinnigt med sanningen i sin bok ”Gömda” från 1995. Journalisten Monica Antonsson hävdar i ”Mia. Sanningen om Gömda” att Marklunds bok, som av förlaget marknadsförts som en sann historia, innehåller en rad felaktigheter. Nya Vågen diskuterar hur mycket sanningsbegreppet kan tänjas för den goda sakens skull, journalistiska arbetsmetoder och litterära etiketter. Medverkar gör Isobel Hadley-Kamptz, Ulrika Knutson och Andreas Ekström.Och så har vi sett ”Benjamin Buttons otroliga liv” med Brad Pitt i rollen som mannen som föds gammal och dör ung. Filmen som regisseras av David Fincher (Seven och Fight Club), bygger på en novell av F. Scott Fitzgerald. I studion Hynek Pallas och Göran Sommardal.Programledare: Kim Nordberg
Veckan då vi pratade mycket mode. Gäster var bl.a. Veronica Maggio, Ola Lindholm & Kitty Jutbring pratade barnprogram genom åren. Designern Sandra Backlund pratade om sina kreationer och Dennis Dahlqvist berättade om Svts nya modeprogram Velvet. En av dom intressantaste sajterna om mat just nu heter Taffel.se, två av representanterna Lisa Förare Winbladh och Isobel Hadley Kamptz gästade oss.
Populär hann med att möta popgruppen BWO (Bodies Without Organs), fairtrade kämpen Alice Bah Kunke, rapparen Adam Tensta, poppande Florence Valentin och författarinnan Isobel Hadley Kamptz.