Podcasts about misslyckandet

  • 20PODCASTS
  • 24EPISODES
  • 32mAVG DURATION
  • 1MONTHLY NEW EPISODE
  • May 30, 2024LATEST

POPULARITY

20172018201920202021202220232024


Best podcasts about misslyckandet

Latest podcast episodes about misslyckandet

OBS
Queer litteratur berikas av smutsrosa misslyckanden

OBS

Play Episode Listen Later May 30, 2024 10:10


Dubbelliv, avslöjande, konfrontation och försoning. Att komma ut bär på en oemotståndligt kraftfull dramaturgi. Kristofer Folkhammar ser hur brottet med normen blir mindre heroisk i ny litteratur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2018-12-20.Han jag går hos, säger att det är viktigt att bejaka det givna misslyckandet i relationen mellan terapeut och klient. Redan vid andra mötet gjorde han en svepande gest mot den rågade hyllmetern böcker som hänger bakom honom, strax ovanför hans huvud, sett från där jag brukar sitta. Alla de här böckerna, sa han, handlar om misslyckanden i terapisituationen. Han lutade sig snett bakåt, hängde lite över stolens karm och log mot mig. Utstrålade någon sorts varm, skärpt uppgivenhet, jag vet inte. Han har försökt att förklara vad han menar i över ett år nu.Genom att låta terapeuten ta mer plats, så att också hens önskningar och tillkortakommanden blir genomlysta i terapisituationen, kan en mer relationell dynamik växa fram, jämfört med i klassisk psykodynamisk terapi.Mänsklig kommunikation bär alltid på förväntningar och missförstånd. Och genom att vara vaksam på dessa brister kan man komma åt något läkande, tycks han mena.Jag kommer alltid på för sent att jag ska be honom förklara ordentligt.Jag cyklar hem genom Malmö. Staden tickar framåt i diset. Människor upprätthåller sina liv, sina vardagar, sina utmätta linjer med skilda förutsättningar, mellan samma inbjudande skyltfönster. Jag försöker få bukt med en ångestproblematik genom att gå i terapi. Jag jobbar med litteratur.Terapi är liksom litteratur ett arbete med form och språk. Och eftersom han jag går hos säger, att misslyckandet är centralt för att förstå terapisituationen, börjar jag undra över misslyckandets plats i det jag läser.Att misslyckas med att göra kön och sexualitet i enlighet med heteronormen kan kallas en queer praktik. Åtminstone i efterhand. Efter ensamhet, efter självhat.Och när jag tänker på gestaltningar av queera erfarenheter, tänker jag att misslyckandet framför allt tar plats på två olika sätt. Sätt som man kalla strategier.Om man tar makten över det hånfulla skratt som kastas emot en, är man med och skapar världen.Den ena strategin handlar om omkastning, och är rolig och skev, vi kan kalla den ”camp”. Den taktiken utgör sällan ramen för en berättelse, snarare är den ofta ett perspektiv eller en ”sensibilitet”, för att tala med Susan Sontag. Genom att vända misslyckandet till triumf, och i allvarsam och kärleksfull lek bejaka det överdrivna och artificiella som något underbart får den otillräckliga könsvarelsen en plats att skina på. Via fallna divor, smäktande musikal-snyftare och kasserade art nouveau-lampetter.”Misslyckande kan vara stil”, sa den brittiske författaren Quentin Crisp där han vankade omkring, ensam och pervers, i sin lortiga lilla lägenhet i 1950-talets London, i sitt ljusblåa hår. Om man tar makten över det hånfulla skratt som kastas emot en, är man med och skapar världen. Om man gör förolämpningen till en konstform, får man det roligare som offer.Den andra strategin handlar om att överskrida ett misslyckande. I berättelser om att komma ut som homo eller trans behöver ofta något lämnas och något nytt intas. Den ensamma hjälten växlar agrart mot urbant, isolering mot gemenskap, dolt mot synligt, för att slippa sitt utanförstående och, enkelt uttryckt, få vara sig själv.Dessa berättelser speglar en reell verklighet, där frågan om att komma ut är långt ifrån löst alla gånger. Däremot kan man konstatera att formen för den klassiska komma ut-berättelsen, slitits ut. Den bär ju på en så oemotståndligt kraftfull dramaturgi – med följeslagarna dubbelliv, avslöjande, konfrontation och försoning – att det låter sig göras som kittlande bihandling i snart sagt varje brett upplagt teve-drama på Svt. Det går inte att leva så, hör jag mig själv sucka i snålblåsten. När man lyckas undvika livets samtliga oförutsägbarheter, då lever man inte längre alls.Men så läser jag två samtida svenska romaner där misslyckandet i det queera livet förflyttas till en annan plats. Misslyckandet i dessa böcker kretsar kring ett språk som lovar mer än det håller.Tova Gerges roman ”Pojken” är en roman som är sin berättares blick. Huvudpersonen är från lantlig arbetarklass. I universitetsstaden åtrår han dominans. Inledningsvis, när han sitter i föreläsningssalen och får syn på Pojken, som ska bli hans älskare, står det: ”För mig har det erotiska och den strid jag utkämpar för att våga vistas här alltid haft något gemensamt. Det är strävan efter tillträde till en värld som förskönar det fula, extrapolerar det oklara, placerar mig på rätt sida linjerna.” Romanen följer sedan deras kärleksrelation, präglad av sado-masochistiska-lekar i ljuset av skilda klasserfarenheter.Romanen är snygg i det att den är skriven på ett sätt som överensstämmer med det den berättar om – hårt, exakt, i förhöjd kontroll. Och i berättarens längtan efter att kunna behärska sin omvärld, långt mer än bara sexuellt, börjar man som läsare efterhand ana ett självbedrägeri, eller åtminstone att han tagit sig för något han aldrig kan lyckas med.I mitten av boken får han syn på en trollslända. Betraktar den vackra kroppen. Han vill, liksom sländan med sina facettögon, kunna förutsäga sitt bytes nästa rörelse. Och även om det är en myt att trollsländor bara skulle leva en enda dag, så är det när berättarens blick faller på den glänsande insektskroppen som jag fattar att han är dömd att misslyckas. S/M-scenariots och de akademiska teoriernas löftesrika genomlysanden är bara hållbara ramverk i vissa lägen. Det går inte att leva så, hör jag mig själv sucka i snålblåsten. När man lyckas undvika livets samtliga oförutsägbarheter, då lever man inte längre alls.Niko, huvudpersonen i Elin Bengtssons roman ”Rosenregimen” har också hon lämnat landsbygden för ett liv i universitetsstaden. Driven av begär efter ett intellektuellt språk som innehåller ord som ”representation”, ”heteronormativitet” och ”politiska praktiker”. Ord, lika förtrollande och svårfångat värdefulla, som pengarna i handen på en nyrik. Hon träffar Emmy, blir blixtförälskad och genast sambo med matlådor och krukväxter. Erotiken är ett bländande kitt dem emellan, där Emmy lockar fram något hos Niko som hon själv kallar ”det som är flicka i mig” – något undergivet och sött. Men lägenheten och Emmys idé om tvåsamhet sluter sig klaustrofobiskt runt Niko, som inte bara vill in i universitetsspråket, utan också ut i natten.Det storslagna med ”Rosenregimen” är att den trots lyrisk precision och stora känslor, står och stampar så mycket. Det tar tid innan spänningen i tvåsamheten får faktiska konsekvenser. Det akademiska språket är både fantastiskt och otillräckligt när Niko försöker förstå sig själv och världen. Till slut får hon bara fram ett uppgivet ”aaa” när hennes olika livsvärldar och sätt att längta inte går ihop.I dessa smutsrosa gestaltningar får misslyckandet en mindre heroisk platsLuften i Malmö är grå. I Gerge och Bengtssons romaner finns modiga undersökningar av sex och makt, men via fokus på konflikter med språket, dämpade och lite vrånga. I dessa smutsrosa gestaltningar får misslyckandet en mindre heroisk plats i den queera berättelsen, bortom triumfatorisk omkastning eller klart överskridande.Romaner är inte terapi. Men lite som med den medvetet misslyckade terapeuten kan det också finnas något klargörande över en romanfigur som inte får ihop det. Det är där fördjupningen får liv.Kristofer Folkhammar, poet, prosaist och kritiker.

OBS
Drottning Kristina visade att misslyckandet är ett sätt att leva

OBS

Play Episode Listen Later May 29, 2024 7:50


Nästan allt drottning Kristina tog sig för misslyckades hon med. Det menar Linda Skugge och reflekterar över saken i ljuset av sina många egna misslyckanden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.I drottning Kristinas efterlämnade manus förutspådde hon att hon som äldre skulle förvandlas till en vacker yngling som hette Alexander. Efter hennes idol Alexander den store.Hon trodde att hon med alkemins hjälp skulle kunna omvandlas till man. Likaså var hon övertygad om att hon genom en alkemisk metamorfos kunde bli odödlig.I slutet av sitt liv fick hon äntligen syn på något som stack ut och skavde när hon satt till häst, något som hade slående likheter med en manslem. Hennes livmedikus blev utom sig, men fick till sist medge sitt misstag. Det var ingen penis, utan ett livmoderframfall.Drottning Kristina nämns alltid som en stor förebild, hon var ju så bildad och vis och bjöd in Europas intellektuella till Stockholm. Dessutom var hon en egensinnig och stark kvinna som absolut inte tänkte bli underordnad en man vilket skulle hända om hon gifte sig. Nej, istället abdikerade hon och skapade sig ett helt nytt liv i Rom … men för att verkligen förstå hennes liv måste man känna till vilken roll misslyckandet spelade i det.I hela sitt liv misslyckades Kristina med i stort sett allt hon företog sig. Hon hade litterära ambitioner och påbörjade ett flertal gånger sina memoarer. Men – skräll! – självbiografin slutar efter ett fåtal sidor med att hon ”längre fram” avser förklara varför det var lite väl hårdhjärtat av förmyndarna att skilja henne som liten flicka från sin mor. Mer om detta får vi aldrig veta.Hon misslyckades med alla sina storslagna politiska projekt som att agera fredsmäklare mellan Spanien och Frankrike, hon blev inte kung över Neapel, heller inte över det polsk-litauiska samväldet och det blev inget med det stora korståget – där hon skulle rida i täten av hären – för att befria Konstantinopel från turkarna.Samtliga hennes kreativa planer att få till stånd en bättre försörjning efter abdikationen misslyckades. Hon försökte – naturligtvis utan framgång – sälja svenska krigsskepp till Frankrike, varpå hon ansåg att hon personligen skulle få den för den tiden nätta summan 300 000 riksdaler. Hon försökte tvinga Sveriges nya kung Karl X Gustav att skänka henne 6000 rustade soldater. Det blev fetnobben. Trots att de var kusiner och växt upp tillsammans och trots att hon hade gett honom kronan och allt.Med tanke på hennes låga tankar om kvinnor ansåg hon förmodligen att det var ett misstag att födas som kvinna. I sina memoarer skriver hon till Gud att ”jag hade varit så lycklig om jag hade fått dö innan jag gjort orätt och blivit otacksam mot Dig”. Hon syftar på den serie olyckor som drabbade henne redan som spädbarn då hon som enligt egen utsaga utsattes för ”attentat”. Som när en bjälke föll ner och nästan krossade vaggan hon låg i, eller när hon tappades i golvet, med en livslång snedhet i ryggen som följd. Det sista, misstänker hon, gjorde hennes egen mor, Maria Eleonora, avsiktligt.Peter Englund framför i sitt förord till Kristinas oavslutade memoarer en sympatisk förklaring till hennes notoriska misslyckanden. Hon var en kvinna med makt i en alltigenom manlig värld och hade plågsamt mycket att leva upp till och det enda spår av ödmjukhet hon lämnade efter sig var det faktum att hon helt enkelt inte mäktade med att slutföra sin bok.Englund skriver: ”Att lämna efter sig blott en torso är kanske så nära denna ytterligt stolta kvinna kunde komma den speciella sorg vi andra brukar kalla ödmjukhet?”.Den konstform Kristina behärskade allra bäst var kanske den uteblivna framgången?Det räcker att se på sitt eget liv för att inse det riktiga i det påståendet. Vad ger mest energi och vilja till förändring, att lyckas eller misslyckas? Jag minns alla mina misslyckanden och hur de brukade … ja inte ta på mig, men ta mig någon annanstans. Till en ny, kanske inte bättre, men i alla fall oprövad och spännande plats.Som när mitt förlag konkade, eller min eventbyrå. Eller när jag under pågående styrelsemöte fick sparken som producent för teatern jag drev och den tjugo år yngre assistenten fick ta över min tjänst. För att jag var för undermålig. Jag kommer aldrig glömma vad jag hade på mig. En ljust rosagrå knytblus. Jag åt ur en medhavd matlåda full med melonbitar. Lite melondregel rann ner på blusen. Fläcken gick aldrig bort. Trots det kan jag inte förmå mig att kasta blusen. Den väcker så många starka minnen. Smaken av galiamelon kommer jag för alltid att förknippa med att få sparken. Det finns få saker som slår det misslyckandet och lika få händelser som gör mig på lika muntert humör. För att det är så praktpajigt att man aldrig tröttnar på att vare sig berätta om det eller tänka på det. Eller alla böcker jag skriver som ingen vill läsa? Alla projekt jag inte kan låta bli att starta trots att de bara blöder och tar tid, som fanzinet och antikvariatet. Vad är det egentligen för fel på mig? Varför ger jag helt enkelt inte bara upp?Varför gav drottning Kristina aldrig upp? Varför slutade hon aldrig att smida den ena planen efter den andra? Varför erkände hon aldrig att hon nog ångrade abdikationen eftersom den gjorde henne utfattig resten av livet? Och hur var det med katolicismen egentligen, misslyckades hon inte till och med att bli en from katolik?Kristina höll krampartat på med sina mer eller mindre storslagna idéer fram till ögonblicket hon dog. Hon skulle bara vila lite och la sitt recept på den så kallade universalmedicinen som påstods ”bota allt” på nattduksbordet, och lutade sig tillbaka. Men medicinen botade ingenting, utan Kristina dog, gammal och ful, precis som alla andra. Gravöppningen från 1965 påvisade dessutom att hon aldrig lyckades med att förvandlas till biologisk man.Många av historiens mest framgångsrika människor har varit insnöade på sitt ämne, vänt på varenda sten och filat på varje analys för att åstadkomma något storartat inom just sin disciplin. Kanske är det en väg till framgång, men är det nödvändigtvis ett bättre liv? Är det inte i själva försöket som storheten ligger, och i att våga försöka igen? Med andra ord: är det inte misslyckandet som gör livet större och rikare?Att misslyckas är ett sätt att leva. Misslyckanden är aldrig ointressanta, aldrig långtråkiga, aldrig stagnation. Hela livet är en risk. Drottning Kristina ansåg att hon var värd den risken.Linda Skugge, författare och skribentDrottning KristinaFödd 8 december 1626, död 19 april 1689.Drottning av Sverige 1644–54, dotter till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg.I december 1654 övergick Kristina i Bryssel i hemlighet till katolicismen och därefter officiellt i Innsbruck i november 1655. Den 23 december samma år gjorde hon sitt intåg i Rom och var därefter bosatt där under namnet Kristina Alexandra. (ne.se)Böcker som legat till grund för denna essä:Peter Englund: Silvermasken – en kort biografi över drottning Kristina (Albert Bonniers förlag)Erik Petersson: Maktspelerskan – drottning Kristinas revolt (Natur&kultur)Erik Petersson: Drottning utan land – Kristina i Rom (Natur&kultur)Kristina – brev och skrifter (utgivna av Svenska akademien)Marie-Louise Rodén: Drottning Christina – en biografi (Prisma)Susanna Åkerman: Fenixelden – drottning Kristina som alkemist (Gidlunds förlag)Kjell Lekeby: Kung Kristina (Vertigo förlag)

Pingstkyrkan Eskilstuna
När misslyckandet är ett faktum 2024-03-17 Fredrik Lignell

Pingstkyrkan Eskilstuna

Play Episode Listen Later Mar 17, 2024 31:17


Predikan från Pingstkyrkan Eskilstuna

OBS
De framgångsrika försöker ta misslyckandet ifrån oss

OBS

Play Episode Listen Later Apr 13, 2023 9:54


Plötsligt älskar lyckade människor att berätta om sina misslyckanden. Får fiaskon ens ses som något annat än en lärdom? undrar skribenten och litteraturvetaren Maja Andreasson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-09-16.Att vara framgångsrik duger inte längre. Nej, för att verkligen göra succé i vår samtid måste man först ha misslyckats. På den digitala föreläsningsplattformen Ted Talks håller professorer och näringslivstoppar kvartslånga föreläsningar om modet att misslyckas, och på den årliga konferensen FailCon går det att lyssna till entreprenörer som glatt delar med sig av sina nederlag. FailCon har sitt ursprung i teknologins högsäte San Fransisco men har sedan starten 2009 turnerat runt i världen. På talarlistan genom åren märks bland andra Chris DeWolfe, grundaren av den en gång i tiden så populära plattformen MySpace. Numera är MySpace förbisprunget av Facebook och andra sociala nätverk och ämnet för DeWolfes anförande handlar om just detta, att falla från en höjd, för att sedan resa sig och dra lärdomar.Men det är inte bara inom teknologins värld som motgångar är på modet. I Time Magazine uppmuntrar Diane Tavenner, vd för den amerikanska skolkoncernen Summit Public Schools, föräldrar att låta sina barn misslyckas. I artikeln tar hon sin egen son som exempel. Till en början var det svårt att se på när trettonåringen skulle lära sig att laga mat. Diane och hennes man lade sig ständigt i och snart var det de som stod där och hackade löken. Men genom att visa tålamod, och acceptera en och annan vidbränd maträtt, lärde sig sonen till sist att laga mat.Vurmen för misslyckanden är med andra ord helt beroende av att det inuti misslyckandet finns ett frö till förbättring. Diane Tavenners son lär sig att laga mat, och Chris DeWolfe går vidare i karriären, grundar nya, globala succéer. Inte heller i föreläsningarna på Ted Talks är det någon som sätter sig ner och tjurar. De påminner helt enkelt om pepp-talk.Men det finns motvikter till denna hurtiga syn på misslyckandets potential. Som en kontrast till alla framgångssagor i Sommar i P1, lanserade den journalistiska plattformen Kontext sin egen Missommar-serie, där olika personer berättar om sina upprepade besvikelser och krossade drömmar.Själv tycker jag att det är befriande att vända mig den österrikiske författaren Thomas Bernhard. Hos honom är nederlaget ständigt närvarande och ingen av hans romanfigurer reser sig på slutet. De koketterar inte med sina motgångar, utan ältar dem, fastnar i dem. Somliga så intensivt att de till slut går under. I romanen Undergångaren skildras vänskapen mellan tre pianovirtuoser som träffas på en kurs i början av femtiotalet. En av deltagarna är, den i verkligheten existerande pianisten, Glenn Gould. De andra två är den dekadenta Wertheimer och berättaren själv. Efter att ha hört Glenn Gould spela Bachs Goldbergvariationer inser både Wertheimer och berättaren att de aldrig kommer att kunna komma i närheten av detta musikaliska geni. Trots att de bägge hör till landets bästa pianister, och själva skulle kunna leva på sitt musicerande, blir mötet med Glenn Gould spiken i kistan för deras karriärer. Varken berättaren eller Wertheimer står ut med tanken på att vara näst bäst, att komma tvåa. Sämst går det för Wertheimer, som 28 år efter att ha hört Glenn Gould bestämmer sig för att ta sitt eget liv.Bernhards romanfigurer blickar sällan framåt. De blickar bakåt, funderar över varför det blev som det blev, men utan kravet på att ta lärdom av sina misstag. Att vara den näst bästa pianovirtuosen är väl förvisso inget fiasko direkt. Men Wertheimers oförmåga att hämta sig från nederlaget, nuddar vid något som är mer förbjudet än misslyckandet som sådant; nämligen lusten att ge upp. Och då syftar jag inte bara på något så definitivt som ett självmord, utan på den där lågt puttrande pessimismen, som maler på i bakhuvudet, förintar varje hopp. Lika bra att lägga ner. Lika bra att sluta spela piano, sluta skriva på den där romanen, sluta försöka få den där åtråvärda tjänsten, eller ens ett jobb, vilket som helst, eftersom man ändå aldrig får komma på intervju. Och så vidare. De flesta av oss har väl någon gång burit på liknande tankar, eller åtminstone lyssnat till en vän, som badat i sitt elände. Likt vetenskapsmannen i Bernhards roman Ja, som efter några månader av social isolering och skrivkramp, beger sig hem till vännen Moritz bara för att få vräka ur sig. “Jag pratade och pratade och misshandlade Moritz på det mest nedriga vis genom att jag oavbrutet pratade ihjäl honom”.Bernhards ältande persongalleri behöver inte ses som en samling isolerade pessimister, utan kan också förstås i relation till hans kritik av hemlandet. Staden Salzburg med sin förrädiska skönhet beskrivs i hans självbiografier som “alltigenom nazistisk” och Bernhard skulle aldrig förlåta den nationalsocialistiska terror som han utsattes för som ung. I sitt testamente förbjöd han alla uppsättningar av sina pjäser i Österrike, liksom utgivningen av opublicerade arbeten. Så även om galghumorn glimmar till då och då är kritiken mot hemlandet alltid allvarligt menad. Den misantropiska filosofi som utmärker hans litteratur, är inte bara en jargong eller en pose, utan springer ur barndomens mörker.En liknande pessimistisk livshållning finns hos den irländske Nobelpristagaren Samuel Beckett. Men där Bernhards prosa kännetecknas av ändlösa, repetitiva meningar, är Becketts mer asketisk. Som i den dunkla novellen ”Worstward ho”, där de korthuggna meningarna också hugger av meningen på ett djupare plan. Vad handlar den om? Vem handlar den om? Ja, hur ska man veta. Kroppar introduceras för att sedan försvinna.Misslyckandet blev en poetik för Beckett. I en berömd intervju distanserar han sig från den äldre författarkollegan James Joyce genom att definiera Joyces arbete som omnipotent, och sitt eget som impotent. Det impotenta, det kraftlösa, är med andra ord inte en språngbräda för att en dag kunna åstadkomma det fulländande konstverket. För något sådant finns inte.Men att utgöra en anti-tes till den hurtiga sortens misslyckanden är kanske ändå inte så lätt. Både Bernhard och Beckett skulle mycket väl kunna fungera som självhjälpslitteratur. För den som är lat, ledsen, eller tvivlar på om framtiden är särskilt ljus, kan dessa författare bli till trogna bundsförvanter. För andra kan mörkret i deras texter få världen att lysa lite klarare än den annars brukar göra.I en berömd passage i ”Worstward ho” står det: Fail Again. Fail better. Formuleringen återfinns idag på muggar och T-shirts och för den bästsäljande självhjälpsboksförfattaren Tim Ferris fungerar citatet som ett motto. Att misslyckas igen och att misslyckas lite bättre, passar bra in i bilden av det kreativa geniet, som inte ger sig, utan kastar sig ut på nytt. På sätt och vis kan också Beckett ses som sinnebilden för just detta. I början av sin karriär blev han refuserad men räknas idag till en av efterkrigstidens främsta författare. Det verkar med andra ord som att det inte går att komma undan misslyckandets leende självhjälpsapostlar.Det enda sättet är nog att återigen dyka ner i litteraturen och påminnas om att den egentligen inte låter sig ryckas ur sitt sammanhang. Och inte ens den bredast leende, före detta misslyckade näringslivstoppen, kan göra ett slagord av den slutliga spya som kommer om man följer passagen i ”Worstward ho” vidare:Try again. Fail again. Better again. Or better worse. Fail worse again. Still worse again. Till sick for good. Throw up for good.Maja Andréasson, skribent och litteraturvetare

Tommy och Freddan Passion med Dimension
#6 Johan Stenbäck! Om Dansen, sårbarheten och kunskapen.

Tommy och Freddan Passion med Dimension

Play Episode Listen Later Jan 5, 2023 84:52


Johan Stenbäck har en fantastisk kunskap inom livet och är idag samtalsterapeut och coach med många strängar på sin lyra. I detta avsnitt delar Johan med sig av livserfarenheter, utmaningar och sin breda kunskap om männsikor.Från den stora passionen med dans och rörelse till att ha lärt sig bygga broar inom militären på ingenjörsnivå och att behöva visa sårbarhet som att lära sig gråta. Misslyckandet av att bli antagen till både polisen och brandkåren blev vändningen till det positiva i Johans liv. Tack vare det så jobbar Johan idag med coaching i företag och ledningsgrupper.Varm lysning =)/T&FInstagram: @johan_stenbackDetta avsnitt sponsras av www.siffror.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tankar för dagen
Ludvig Sjödin- Att omfamna misslyckandet

Tankar för dagen

Play Episode Listen Later Sep 8, 2022 4:08


- En stor del av de tavlor jag målat har en halvfärdig, övermålad tavla under sig, som bara lyser igenom om man kollar i vissa ljusförhållanden. Om Ludvig Sjödin:Ludvig Sjödin är konstnär med måleriet som uttryck, bosatt i Luleå.Producent Camilla Blomqvist tankar@sverigesradio.se

Kulturreportaget i P1
Fotografen Julia Peirone: "Det är i misslyckandet vi blottar oss"

Kulturreportaget i P1

Play Episode Listen Later Jun 3, 2022 20:57


Felsminkade små Marilyn med peruken på sned. Vackert belysta men ack så döda rosor med confetti. Old Lolitas som har alla åldrar i sig samtidigt. Möt konstnären Julia Peirone, aktuell med en utställning på Liljevalchs i Stockholm. Julia Peirone har gått på fotohögskolan i Göteborg på nittiotalet och varit elev till Tuija Lindström. Hennes motiv har ofta varit unga tjejer och mötet med betraktaren, vem tittar på vem, glipan i seendet, det där som skevar, men hon är ganska så trött på att alltid bli tolkad på ett sätt. "Det intressanta är misslyckandet", säger hon, "det är där vi blottar oss, det är där vi alla kan känna igen oss. Vem som helst ska kunna känna igen sig själv i bilderna."Ett reportage av Katarina Wikars.

OBS
De framgångsrika försöker ta misslyckandet ifrån oss

OBS

Play Episode Listen Later Sep 16, 2020 9:49


Plötsligt älskar lyckade människor att berätta om sina misslyckanden. Får fiaskon ens ses som något annat än en lärdom? undrar skribenten och litteraturvetaren Maja Andreasson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Att vara framgångsrik duger inte längre. Nej, för att verkligen göra succé i vår samtid måste man först ha misslyckats. På den digitala föreläsningsplattformen Ted Talks håller professorer och näringslivstoppar kvartslånga föreläsningar om modet att misslyckas, och på den årliga konferensen FailCon går det att lyssna till entreprenörer som glatt delar med sig av sina nederlag. FailCon har sitt ursprung i teknologins högsäte San Fransisco men har sedan starten 2009 turnerat runt i världen. På talarlistan genom åren märks bland andra Chris DeWolfe, grundaren av den en gång i tiden så populära plattformen MySpace. Numera är MySpace förbisprunget av Facebook och andra sociala nätverk och ämnet för DeWolfes anförande handlar om just detta, att falla från en höjd, för att sedan resa sig och dra lärdomar. Men det är inte bara inom teknologins värld som motgångar är på modet. I Time Magazine uppmuntrar Diane Tavenner, vd för den amerikanska skolkoncernen Summit Public Schools, föräldrar att låta sina barn misslyckas. I artikeln tar hon sin egen son som exempel. Till en början var det svårt att se på när trettonåringen skulle lära sig att laga mat. Diane och hennes man lade sig ständigt i och snart var det de som stod där och hackade löken. Men genom att visa tålamod, och acceptera en och annan vidbränd maträtt, lärde sig sonen till sist att laga mat. Vurmen för misslyckanden är med andra ord helt beroende av att det inuti misslyckandet finns ett frö till förbättring. Diane Tavenners son lär sig att laga mat, och Chris DeWolfe går vidare i karriären, grundar nya, globala succéer. Inte heller i föreläsningarna på Ted Talks är det någon som sätter sig ner och tjurar. De påminner helt enkelt om pepp-talk. Men det finns motvikter till denna hurtiga syn på misslyckandets potential. Som en kontrast till alla framgångssagor i Sommar i P1, lanserade den journalistiska plattformen Kontext sin egen Missommar-serie, där olika personer berättar om sina upprepade besvikelser och krossade drömmar. Själv tycker jag att det är befriande att vända mig den österrikiske författaren Thomas Bernhard. Hos honom är nederlaget ständigt närvarande och ingen av hans romanfigurer reser sig på slutet. De koketterar inte med sina motgångar, utan ältar dem, fastnar i dem. Somliga så intensivt att de till slut går under. I romanen Undergångaren skildras vänskapen mellan tre pianovirtuoser som träffas på en kurs i början av femtiotalet. En av deltagarna är, den i verkligheten existerande pianisten, Glenn Gould. De andra två är den dekadenta Wertheimer och berättaren själv. Efter att ha hört Glenn Gould spela Bachs Goldbergvariationer inser både Wertheimer och berättaren att de aldrig kommer att kunna komma i närheten av detta musikaliska geni. Trots att de bägge hör till landets bästa pianister, och själva skulle kunna leva på sitt musicerande, blir mötet med Glenn Gould spiken i kistan för deras karriärer. Varken berättaren eller Wertheimer står ut med tanken på att vara näst bäst, att komma tvåa. Sämst går det för Wertheimer, som 28 år efter att ha hört Glenn Gould bestämmer sig för att ta sitt eget liv. Bernhards romanfigurer blickar sällan framåt. De blickar bakåt, funderar över varför det blev som det blev, men utan kravet på att ta lärdom av sina misstag. Att vara den näst bästa pianovirtuosen är väl förvisso inget fiasko direkt. Men Wertheimers oförmåga att hämta sig från nederlaget, nuddar vid något som är mer förbjudet än misslyckandet som sådant; nämligen lusten att ge upp. Och då syftar jag inte bara på något så definitivt som ett självmord, utan på den där lågt puttrande pessimismen, som maler på i bakhuvudet, förintar varje hopp. Lika bra att lägga ner. Lika bra att sluta spela piano, sluta skriva på den där romanen, sluta försöka få den där åtråvärda tjänsten, eller ens ett jobb, vilket som helst, eftersom man ändå aldrig får komma på intervju. Och så vidare. De flesta av oss har väl någon gång burit på liknande tankar, eller åtminstone lyssnat till en vän, som badat i sitt elände. Likt vetenskapsmannen i Bernhards roman Ja, som efter några månader av social isolering och skrivkramp, beger sig hem till vännen Moritz bara för att få vräka ur sig. Jag pratade och pratade och misshandlade Moritz på det mest nedriga vis genom att jag oavbrutet pratade ihjäl honom. Bernhards ältande persongalleri behöver inte ses som en samling isolerade pessimister, utan kan också förstås i relation till hans kritik av hemlandet. Staden Salzburg med sin förrädiska skönhet beskrivs i hans självbiografier som alltigenom nazistisk och Bernhard skulle aldrig förlåta den nationalsocialistiska terror som han utsattes för som ung. I sitt testamente förbjöd han alla uppsättningar av sina pjäser i Österrike, liksom utgivningen av opublicerade arbeten. Så även om galghumorn glimmar till då och då är kritiken mot hemlandet alltid allvarligt menad. Den misantropiska filosofi som utmärker hans litteratur, är inte bara en jargong eller en pose, utan springer ur barndomens mörker. En liknande pessimistisk livshållning finns hos den irländske Nobelpristagaren Samuel Beckett. Men där Bernhards prosa kännetecknas av ändlösa, repetitiva meningar, är Becketts mer asketisk. Som i den dunkla novellen Worstward ho, där de korthuggna meningarna också hugger av meningen på ett djupare plan. Vad handlar den om? Vem handlar den om? Ja, hur ska man veta. Kroppar introduceras för att sedan försvinna. Misslyckandet blev en poetik för Beckett. I en berömd intervju distanserar han sig från den äldre författarkollegan James Joyce genom att definiera Joyces arbete som omnipotent, och sitt eget som impotent. Det impotenta, det kraftlösa, är med andra ord inte en språngbräda för att en dag kunna åstadkomma det fulländande konstverket. För något sådant finns inte. Men att utgöra en anti-tes till den hurtiga sortens misslyckanden är kanske ändå inte så lätt. Både Bernhard och Beckett skulle mycket väl kunna fungera som självhjälpslitteratur. För den som är lat, ledsen, eller tvivlar på om framtiden är särskilt ljus, kan dessa författare bli till trogna bundsförvanter. För andra kan mörkret i deras texter få världen att lysa lite klarare än den annars brukar göra. I en berömd passage i Worstward ho står det: Fail Again. Fail better. Formuleringen återfinns idag på muggar och T-shirts och för den bästsäljande självhjälpsboksförfattaren Tim Ferris fungerar citatet som ett motto. Att misslyckas igen och att misslyckas lite bättre, passar bra in i bilden av det kreativa geniet, som inte ger sig, utan kastar sig ut på nytt. På sätt och vis kan också Beckett ses som sinnebilden för just detta. I början av sin karriär blev han refuserad men räknas idag till en av efterkrigstidens främsta författare. Det verkar med andra ord som att det inte går att komma undan misslyckandets leende självhjälpsapostlar. Det enda sättet är nog att återigen dyka ner i litteraturen och påminnas om att den egentligen inte låter sig ryckas ur sitt sammanhang. Och inte ens den bredast leende, före detta misslyckade näringslivstoppen, kan göra ett slagord av den slutliga spya som kommer om man följer passagen i Worstward ho vidare: Try again. Fail again. Better again. Or better worse. Fail worse again. Still worse again. Till sick for good. Throw up for good. Maja Andréasson, skribent och litteraturvetare

KOLONISTERNA
87 - Fru Göbbels i kålodlingen

KOLONISTERNA

Play Episode Listen Later Jun 15, 2020 46:12


Exakt i mitten av juni och solen skiner. Misslyckandet är till synes fundamentalt. Rädisorna, rödbetorna, solrosorna och ängens alla blommor. De såddes, men var tusan tog de vägen sedan?  Per våndas och Anna tar kommandot med förnedringlust i blick ett stort fång hemkörd kål. Kolonipodden spelas in i Jonsereds Amerika, Sveriges äldsta koloniområde.  Anna Theorin är trädgårdsmästare och Per Dahlberg är journalist och trädgårdsrookie. Här blandas kloka ekologiska trädgårdstips och rena fånigheter.  Kolonipodden produceras av Holger Hund AB.Vår

sveriges exakt misslyckandet per dahlberg
Predikningar Ryttargårdskyrkan
Kom och följ mig del 2 - Älskar du mig?

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Play Episode Listen Later Jun 14, 2020 17:24


Fredrik LignellKom och följ mighttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/kom-och-folj-mig-del-2-alskar-du-mig-ara2eJoh 21:15-19Simon Petrus har tidigare bedyrat för Jesus att han aldrig kommer att förneka honom. Han går i fängelse och i döden för Jesus om det krävs. Om så alla andra sviker, så lovar Petrus att stå kvar. Men så kommer katastrofen. Nu har han tre gånger förnekat Jesus, och det finns inget hjältemodigt i detta, utan bara ett totalt misslyckande, fullständig förnedring. Misslyckandet handlar inte om färdigheter eller talanger, utan det handlar om Petrus förhållande till Jesus. Han förnekar att han över huvud taget känner Jesus.Älskar du mig? Mannen som förnekat Jesus tre gånger får nu bedyra sin kärlek tre gånger. Upprättelse i sin vackraste form. När Jesus kallar Petrus kallar han honom till sig själv. Petrus hela liv kommer att handla om relationen till personen Jesus. Den blivande aposteln som förut varit så snabb till höga bekännelser, är nu försiktig med orden. "Du vet att jag har dig kär."Jesus ger Petrus rätt. Han ska gå i fängelse och i döden för sin mästare, men inte som en superhjälte som spänner de apostoliska musklerna, utan som en åldrad lärjunge märkt av Guds barmhärtighet. När Petrus upprättas av Jesus, då lär vi oss något om nådens verk. Gud rör vid syndare, binder dem vid sig själv och gör dem till förkunnare av Hans godhet. Upprättelsen handlar om något Petrus inte kan tänka sig i sin vildaste fantasi: Han kallas tillbaks till Jesus, och samtidigt förnyas uppdraget. Han får, mitt i sin förvirring och sitt självförakt till sig ett koncentrat av Jesuskallelse åter en gång: Älska mig och sätt andra människor i kontakt med den befriande kärleken. För samtal:-- Dela egna erfarenheter av Guds upprättelse. -- Är det svårt att tro att Gud kan använda oss också efter ett stort misslyckande?-- När det talas om att älska Jesus, vad får du för bilder av den kärleken? Vad kan vi lära oss av att texten inte fokuserar alls på känslor utan på kärlekens lydnad och efterföljelse?

SHL-podden
SHL-podden möter Robin Kovacs

SHL-podden

Play Episode Listen Later Nov 13, 2019 62:50


SHL-podden möter Luleås forward Robin Kovacs. Han pratar bland annat om…… Supporterskapet till AIK.… Dyslexin och ADHD:n.… Den tidiga SHL-debuten.… Misslyckandet i Nordamerika.… Bästa vännens bortgång.… Framtidsplanerna.… Micke Nylander.… Trashtalk.… Och mycket, mycket mer.SHL-podden på Twitter!SHL-bloggen på Twitter!SHL-podden är Betssons podcast om svensk hockey och produceras av Med Vän Kommunikation. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kaliber
Misslyckandet i Hedemora

Kaliber

Play Episode Listen Later Oct 7, 2019 31:35


Kaliber om orosanmälningar som läggs på hög, dokument som försvinner och om personal som förgäves larmar i Hedemora kommun. En granskning som Kaliber gjort visar att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kritiserat Hedemora kommun i flera ärenden där kommunen inte agerat eller agerat för långsamt. IVO har även inlett en särskild granskning av kommunens socialtjänst. Hans, som egentligen heter något annat, berättar för Kaliber om när hans 13-åriga dotter tog sitt liv när hon var omhändertagen enligt lagen om vård av unga. Hit kan du vända dig angående självmord eller om du mår dåligt: Vårdguiden 1177, ring telefonnummer 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka vård. Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60 Jourhavande medmänniska 08 702 16 80 Bris Barnens rätt i samhället för dig under 18 år på telefonnummer 116 111 eller chatt: chat.mind.se

hans hj ivo kaliber inspektionen hedemora misslyckandet
Hemmafru
Avsnitt 13: Misslyckandet

Hemmafru

Play Episode Listen Later Apr 5, 2019 33:17


Att ägna sig åt konstnärligt skapande innebär att leva i nära relation med misslyckandet. Det ligger många misslyckanden, kanske åratal, innan något tar form som duger. Konstnären och författaren är nybörjare hela tiden framför dessa tomma vita ark. Sedan kan det dessutom vara påfrestande för psyket att släppa ifrån sig saker ut i det offentliga, […]

att sedan konstn misslyckandet
Second Opinion
Avsnitt 38 - När det absoluta människovärdet kompliceras

Second Opinion

Play Episode Listen Later Apr 4, 2019 50:48


Gäster: Felicia Ferreira (Dagen) och Annahita Parsan (präst) Statens medicinsk-etiska råd (Smer) har släppt en rapport om livstecken vid sena aborter. Jacob Rudenstrand diskuterar tillsammans med Felicia Ferreira, Dagens publisher, kring några av rapportens formuleringar. De samtalar även om kyrkornas roll i att bemöta den våldsbejakande extremismen, både efter terrorattentatet mot en moské i Christchurch, Nya Zeeland, och de svenskar som anslutit sig till IS, utifrån en SVT-dokumentär om kriminella gäng i El Salvador. Tillsammans med prästen Annahita Parsan (Svenska kyrkan/EFS) samtalar Jacob även om att nå muslimer med evangeliet och vilka invändningar mot kristen tro som muslimer har. Vill du stötta podden ekonomiskt kan du Swisha en valfri gåva till 123 059 16 44 (www.getswish.se). Länkar som nämns i avsnittet: - Smer:s rapport Livstecken efter sen abort, http://www.smer.se/rapporter/livstecken-efter-sen-abort/ - SVT Korrespondenterna, "Där gängen bestämmer allt" https://www.svtplay.se/video/21403910/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-22-dar-gangen-bestammer-allt?start=auto&tab=2019 - Dagen, "Individualism räcker inte mot IS terrorism", https://www.dagen.se/ledare/individualism-racker-inte-mot-is-terrorism-1.1293116 - Magasinet Neo, ”Misslyckandet kommer att få katastrofala följder” - Magasinet Neo", http://magasinetneo.se/artiklar/misslyckandet-kommer-att-fa-katastrofala-foljder/ - SEA:s Brytpunktskrift, Islam och kristen tro, https://www.sea.nu/produkt/brytpunktskrift-om-islam-och-kristen-tro/ - Dagen, intervju med Annahita Parsan om hennes bakgrund, https://www.dagen.se/livsstil/annahita-parsans-fann-guds-vag-efter-att-ha-levt-gomd-for-ex-maken-1.718352 - Sveriges Radio, Cecilia Uddén möter IS-anhängare och deras slavar, https://sverigesradio.se/avsnitt/1257980

OBS
Att misslyckas: Nya vägar för queer litteratur

OBS

Play Episode Listen Later Dec 20, 2018 10:00


Dubbelliv, avslöjande, konfrontation och försoning. Att "komma ut" bär på en oemotståndligt kraftfull dramaturgi. Kristofer Folkhammar ser hur brottet med normen blir mindre heroisk i ny litteratur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Han jag går hos, säger att det är viktigt att bejaka det givna misslyckandet i relationen mellan terapeut och klient. Redan vid andra mötet gjorde han en svepande gest mot den rågade hyllmetern böcker som hänger bakom honom, strax ovanför hans huvud, sett från där jag brukar sitta. Alla de här böckerna, sa han, handlar om misslyckanden i terapisituationen. Han lutade sig snett bakåt, hängde lite över stolens karm och log mot mig. Utstrålade någon sorts varm, skärpt uppgivenhet, jag vet inte. Han har försökt att förklara vad han menar i över ett år nu. Genom att låta terapeuten ta mer plats, så att också hens önskningar och tillkortakommanden blir genomlysta i terapisituationen, kan en mer relationell dynamik växa fram, jämfört med i klassisk psykodynamisk terapi. Mänsklig kommunikation bär alltid på förväntningar och missförstånd. Och genom att vara vaksam på dessa brister kan man komma åt något läkande, tycks han mena. Jag kommer alltid på för sent att jag ska be honom förklara ordentligt. Jag cyklar hem genom Malmö. Staden tickar framåt i diset. Människor upprätthåller sina liv, sina vardagar, sina utmätta linjer med skilda förutsättningar, mellan samma inbjudande skyltfönster. Jag försöker få bukt med en ångestproblematik genom att gå i terapi. Jag jobbar med litteratur. Terapi är liksom litteratur ett arbete med form och språk. Och eftersom han jag går hos säger, att misslyckandet är centralt för att förstå terapisituationen, börjar jag undra över misslyckandets plats i det jag läser. Att misslyckas med att göra kön och sexualitet i enlighet med heteronormen kan kallas en queer praktik. Åtminstone i efterhand. Efter ensamhet, efter självhat. Och när jag tänker på gestaltningar av queera erfarenheter, tänker jag att misslyckandet framför allt tar plats på två olika sätt. Sätt som man kalla strategier. Om man tar makten över det hånfulla skratt som kastas emot en, är man med och skapar världen. Den ena strategin handlar om omkastning, och är rolig och skev, vi kan kalla den camp. Den taktiken utgör sällan ramen för en berättelse, snarare är den ofta ett perspektiv eller en sensibilitet, för att tala med Susan Sontag. Genom att vända misslyckandet till triumf, och i allvarsam och kärleksfull lek bejaka det överdrivna och artificiella som något underbart får den otillräckliga könsvarelsen en plats att skina på. Via fallna divor, smäktande musikal-snyftare och kasserade art nouveau-lampetter. Misslyckande kan vara stil, sa den brittiske författaren Quentin Crisp där han vankade omkring, ensam och pervers, i sin lortiga lilla lägenhet i 1950-talets London, i sitt ljusblåa hår. Om man tar makten över det hånfulla skratt som kastas emot en, är man med och skapar världen. Om man gör förolämpningen till en konstform, får man det roligare som offer. Den andra strategin handlar om att överskrida ett misslyckande. I berättelser om att komma ut som homo eller trans behöver ofta något lämnas och något nytt intas. Den ensamma hjälten växlar agrart mot urbant, isolering mot gemenskap, dolt mot synligt, för att slippa sitt utanförstående och, enkelt uttryckt, få vara sig själv. Dessa berättelser speglar en reell verklighet, där frågan om att komma ut är långt ifrån löst alla gånger. Däremot kan man konstatera att formen för den klassiska komma ut-berättelsen, slitits ut. Den bär ju på en så oemotståndligt kraftfull dramaturgi med följeslagarna dubbelliv, avslöjande, konfrontation och försoning att det låter sig göras som kittlande bihandling i snart sagt varje brett upplagt teve-drama på Svt.  Det går inte att leva så, hör jag mig själv sucka i snålblåsten. När man lyckas undvika livets samtliga oförutsägbarheter, då lever man inte längre alls. Men så läser jag två samtida svenska romaner där misslyckandet i det queera livet förflyttas till en annan plats. Misslyckandet i dessa böcker kretsar kring ett språk som lovar mer än det håller. Tova Gerges roman Pojken är en roman som är sin berättares blick. Huvudpersonen är från lantlig arbetarklass. I universitetsstaden åtrår han dominans. Inledningsvis, när han sitter i föreläsningssalen och får syn på Pojken, som ska bli hans älskare, står det: För mig har det erotiska och den strid jag utkämpar för att våga vistas här alltid haft något gemensamt. Det är strävan efter tillträde till en värld som förskönar det fula, extrapolerar det oklara, placerar mig på rätt sida linjerna. Romanen följer sedan deras kärleksrelation, präglad av sado-masochistiska-lekar i ljuset av skilda klasserfarenheter. Romanen är snygg i det att den är skriven på ett sätt som överensstämmer med det den berättar om hårt, exakt, i förhöjd kontroll. Och i berättarens längtan efter att kunna behärska sin omvärld, långt mer än bara sexuellt, börjar man som läsare efterhand ana ett självbedrägeri, eller åtminstone att han tagit sig för något han aldrig kan lyckas med. I mitten av boken får han syn på en trollslända. Betraktar den vackra kroppen. Han vill, liksom sländan med sina facettögon, kunna förutsäga sitt bytes nästa rörelse. Och även om det är en myt att trollsländor bara skulle leva en enda dag, så är det när berättarens blick faller på den glänsande insektskroppen som jag fattar att han är dömd att misslyckas. S/M-scenariots och de akademiska teoriernas löftesrika genomlysanden är bara hållbara ramverk i vissa lägen. Det går inte att leva så, hör jag mig själv sucka i snålblåsten. När man lyckas undvika livets samtliga oförutsägbarheter, då lever man inte längre alls. Niko, huvudpersonen i Elin Bengtssons roman Rosenregimen har också hon lämnat landsbygden för ett liv i universitetsstaden. Driven av begär efter ett intellektuellt språk som innehåller ord som representation, heteronormativitet och politiska praktiker. Ord, lika förtrollande och svårfångat värdefulla, som pengarna i handen på en nyrik. Hon träffar Emmy, blir blixtförälskad och genast sambo med matlådor och krukväxter. Erotiken är ett bländande kitt dem emellan, där Emmy lockar fram något hos Niko som hon själv kallar det som är flicka i mig något undergivet och sött. Men lägenheten och Emmys idé om tvåsamhet sluter sig klaustrofobiskt runt Niko, som inte bara vill in i universitetsspråket, utan också ut i natten. Det storslagna med Rosenregimen är att den trots lyrisk precision och stora känslor, står och stampar så mycket. Det tar tid innan spänningen i tvåsamheten får faktiska konsekvenser. Det akademiska språket är både fantastiskt och otillräckligt när Niko försöker förstå sig själv och världen. Till slut får hon bara fram ett uppgivet aaa när hennes olika livsvärldar och sätt att längta inte går ihop. I dessa smutsrosa gestaltningar får misslyckandet en mindre heroisk plats Luften i Malmö är grå. I Gerge och Bengtssons romaner finns modiga undersökningar av sex och makt, men via fokus på konflikter med språket, dämpade och lite vrånga. I dessa smutsrosa gestaltningar får misslyckandet en mindre heroisk plats i den queera berättelsen, bortom triumfatorisk omkastning eller klart överskridande. Romaner är inte terapi. Men lite som med den medvetet misslyckade terapeuten kan det också finnas något klargörande över en romanfigur som inte får ihop det. Det är där fördjupningen får liv. Kristofer Folkhammar, poet, prosaist och kritiker.

Fotboll Sthlms Podcast

I detta introduktionsavsnitt berättar Fotboll Sthlms grundare Oskar Månsson om projektet och vad som hänt under de gångna fyra månaderna.  Det blir också en hel del fotbollstugg. AIK * Den perfekta ”omformningen” * Slutdribblat * Yashins och ”Nabbes” avsked DJURGÅRDEN * Hur länge orkar Bosse Andersson och Özcan Melkemichel? *Aliou Badjis ofärdighet * Misslyckandet med att hitta en högerback HAMMARBY * Oskars slarviga Bajen-tips * Hammarbys “i fas”-mode * Billborns givna roll i en Roy Andersson-film Vi vill tacka våra samarbetspartners Marketbeaters. Vill ni vinna på sportsbetting, kolla in Marketbeaters här. Bergman 90 Minuter på Twitter Fotboll Sthlm på Twitter, Facebook, Instagram 

Skövde Pingst
Att lyckas med misslyckandet - Sven Bengtsson

Skövde Pingst

Play Episode Listen Later Mar 18, 2018 35:28


Undervisning från Skövde Pingst av Sven Bengtsson 18/3 2018.

Vegas sommarpratare podcast
Marianne Miettinen 2017

Vegas sommarpratare podcast

Play Episode Listen Later Jul 11, 2017 35:03


- Säsongen gick åt helvete. Mitt ledarskap var från 70-talet. Så här summerar fotbollscoachen Marianne Miettinen sitt misslyckande med Stattena IF i Sverige. Full av självförtroende efter att vara primus i klassen, bland alla manliga fotbollkollegor, skulle hon ta damallsvenskan med storm. I stället förlorades den ena matchen efter den andra och Marianne var tvungen att dra sig tillbaka och reflektera över vad hon gjorde fel och vad hon gjorde rätt. Misslyckandet gjorde henne ödmjuk. Hon ändrade sin auktoritära ledarstil och satte spelarna i fokus. Om sin krokiga väg till att vara tränare och förbundskapten för finska flicklandslaget U18 och U19 , berättare Marianne Miettinen om i sitt sommarprat. Red. Elisabeth Morney

Vardag i P3
Misslyckandet

Vardag i P3

Play Episode Listen Later Jul 26, 2016 28:23


En hel timme gemensamt misslyckande. Vi hyllar dina misstag och tävlar i att svara fel. Om vi klarar av att göra programmet det vill säga. #fail Programledare: Elin Almén och Anna Westin. Producent: Jesper Cederstrand.

p3 vardag misslyckandet anna westin producent jesper cederstrand
Skilsmässopodden
1. Det ultimata misslyckandet?

Skilsmässopodden

Play Episode Listen Later Feb 7, 2016 46:40


Misslyckandets avsnitt. En podd-start som avslöjar stora motsättningar i synen på skilsmässa - och Marits ex-man får sista ordet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Oförnuft och känsla
MISSLYCKANDET

Oförnuft och känsla

Play Episode Listen Later Jul 11, 2014 24:36


Det du drömde om och gav allt för att nå är bortom räddning. Nu är botten nådd. Det slutade katastrofalt. Hur vänder man en sådan situation? Hur går man vidare efter att ha satsat högt - och förlorat stort? Medverkande i programmet är journalisten och författaren Paul Frigyes som fick se fem års arbete krossat på mindre än tio minuter i direktsänd tv. Och författaren och föreläsaren Mia Törnblom som "byggt en karriär på misslyckanden". 

medverkande mia t misslyckandet paul frigyes
Anja och Julias podcast
09 Misslyckandet

Anja och Julias podcast

Play Episode Listen Later Jun 18, 2013 19:55


See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

misslyckandet
Hultling och Röör i P4
Arne Hegerfors berättar om misslyckandet

Hultling och Röör i P4

Play Episode Listen Later Jan 19, 2013 59:38


I Hultling i P4 den här lördagen handlar det om löften - nyårslöften, äktenskapslöften, vallöften men också om att vara ett löfte, en talang. Du hör kända och okända röster om sina nyårslöften, bland andra sportjournalisten Arne Hegerfors och mästerkocken Sigrid Bárány. Damlandslagets Kosovare Asllani har kallats fotbollslöfte sen hon var sex år, vad gör det med prestationsångesten? Till studion kommer paret Inga-Lisa och Alf Sigling som förnyade sina äktenskapslöften efter femtio år tillsammans. Hur var det att återigen höra att den du lever med vill älska dig i nöd och lust? Journalisten Björn Häger samlade på vallöften under sin tid som politiskt reporter på Ekot. Hör om kryphålet i marknadsföringslagen som gör det möjligt för en politiker att lova precis vad som helst på valaffischerna. Peter Hansson älskar nyårslöften och psykologen Jenny Jägerfeld berättar hur du lättare gör för att hålla dem. Tredje örat Birgitta Granberg avger inga löften vid det nya året, men niger för nymånen. "Jag har varit rökare. Och jag vet inte hur många nyårsaftnar som varit fyllda av alldeles för många cigaretter – BARA för att jag skulle sluta dagen efter. Det gällde liksom att passa på och suga ut det göttaste medans tid var. Och ångesten när löftet bröts efter någon vecka…"

jag bara arne tredje p4 ekot jenny j arne hegerfors misslyckandet sigrid b birgitta granberg
Roseniuskyrkan
Guds vision - skapelsen - misslyckandet - lösningen - Mikael Lunnergård - Roseniuskyrkan

Roseniuskyrkan

Play Episode Listen Later Dec 31, 1969


Episteltext Rom 5:15-21