Podcasts about drottning kristina

Drottning Kristina är en av våra mest omtvistade regenter. Hon chockade sin omvärld när hon först abdikerade från kungamakten och senare konverterade till katolicism. Senare undersökte hon möjligheterna att återfå den svenska kronan och hon konspirerade för att bli regent i Napoli.Redan som ung regent etablerade sig drottning Kristina som en maktspelerska som belönade och spelade ut olika maktgrupper mot varandra för att stärka sin egen makt. Detta gör en hennes abdikation från tronen bara efter tio år efter att hon blivit myndig ännu mer mystisk.I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Erik Petersson som skrivit två böcker om drottning Kristina: Maktspelerskan – Drottning Kristinas revolt samt Drottning utan land – Kristina i Rom.Drottning Kristina (1626-89) fostrades redan som litet barn att bli regent i den växande stormakten Sverige. Som dotter till Gustav II Adolf, Lejonet från Norden, fick hon tidigt hela Europas ögon på sig. Efter faderns död kom hennes uppväxt kom att präglas av maktkampen inom högadeln.Det var en skandal när hon bara fyra år efter sin kröning abdikerade från tronen till förmån för sin kusin Karl Gustav. Men det var ingenting mot skandalen när hon senare konverterade till katolicismen. Detta har präglat bilden av drottning Kristina och det är först i modern tid historiker har velat se på Kristina som en aktiv maktspelerska.Kristina deltog i det styrande rådet redan innan hon blivit myndig och övertog riksstyrelsen 8 december 1644 och kröntes i Stockholms storkyrka 20 oktober 1650. Den 6 juni 1654 abdikerade Kristina i Uppsala och i december 1654 övergick Kristina i Bryssel i hemlighet till katolicismen och därefter officiellt i Innsbruck i november 1655. Hon kom att bosätta sig i Rom.Bild: Drottning Kristina till häst, målning av Sébastien Bourdon från 1653. Målningen skänktes av drottning Kristina till Filip IV av Spanien. Wikipedia. Public DomainEn nymixad repris.Musik: BWV 2020 av bzur: Storyblocks Audio Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fluent Fiction - Swedish: Autumn Leaves and New Beginnings in Stockholm's Old Town Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.org/autumn-leaves-and-new-beginnings-in-stockholms-old-town Story Transcript:Sv: Gamla Stan var klädd i höstiga färger.En: The Old Town was dressed in autumn colors.Sv: De gamla gatorna var fyllda med brinnande gula och orange löv.En: The old streets were filled with blazing yellow and orange leaves.Sv: Luften var frisk och klar.En: The air was fresh and clear.Sv: Oskar drog in ett djupt andetag i den friska morgonbrisen medan han väntade på att turistgruppen skulle samlas.En: Oskar took a deep breath in the crisp morning breeze as he waited for the tourist group to gather.Sv: Han älskade historia.En: He loved history.Sv: Det var som att varje sten i Gamla Stan hade en berättelse att dela.En: It was as if every stone in the Old Town had a story to tell.Sv: Oskar kollade på sin klocka och försökte samla mod.En: Oskar checked his watch and tried to gather courage.Sv: Han var nyfiken på att se vem som skulle dyka upp för dagens vandring.En: He was curious to see who would show up for today's tour.Sv: Snart skulle Oskar få syn på en nykomling i gruppen - Linnea.En: Soon, Oskar would catch sight of a new addition to the group - Linnea.Sv: Linnea, en ung konststudent, stod försiktigt vid sidan av gruppen.En: Linnea, a young art student, stood cautiously at the side of the group.Sv: Hon hade kommit till Stockholm i jakt på inspiration.En: She had come to Stockholm in search of inspiration.Sv: Gamla Stan, tänkte hon, var full av historia och hade de perfekta motiv för hennes nästa konstverk.En: The Old Town, she thought, was full of history and had the perfect subjects for her next artwork.Sv: Men hon var fortfarande lite reserverad.En: Yet, she was still a bit reserved.Sv: Hon var van att arbeta ensam.En: She was used to working alone.Sv: Guiden började turen med berättelser om Kungliga slottet.En: The guide began the tour with stories about the Royal Palace.Sv: Oskar stod bredvid Linnea, och han märkte hennes intresse när guiden beskrev slottens gamla festligheter.En: Oskar stood next to Linnea and noticed her interest when the guide described the palace's old festivities.Sv: Han kunde inte låta bli att känna en gnista av spänning.En: He couldn't help but feel a spark of excitement.Sv: Kanske, tänkte han, kunde hon dela hans passion för historien.En: Maybe, he thought, she could share his passion for history.Sv: När gruppen nådde Stortorget tog de en paus.En: When the group reached Stortorget, they took a break.Sv: Oskar såg sin chans.En: Oskar saw his chance.Sv: "Vad tyckte du om guiden?"En: "What did you think of the guide?"Sv: frågade han lite tafatt.En: he asked a bit awkwardly.Sv: Linnea log blygt.En: Linnea smiled shyly.Sv: "Det var fascinerande," svarade hon.En: "It was fascinating," she replied.Sv: "Jag visste inte att slottet användes på det sättet."En: "I didn't know the palace was used in that way."Sv: De började prata om sina favoritpersoner från historien.En: They started talking about their favorite historical figures.Sv: Oskar berättade om Gustav Vasa med stor entusiasm.En: Oskar spoke about Gustav Vasa with great enthusiasm.Sv: Linneas ögon lyste upp när hon nämnde Drottning Kristina, en kvinna hon beundrade för hennes oberoende och framåtanda.En: Linnea's eyes lit up when she mentioned Queen Christina, a woman she admired for her independence and progressive spirit.Sv: De fann att de kunde prata obehindrat om sina passioner.En: They found that they could speak freely about their passions.Sv: När turen var över, stod de tillsammans på den smala gatan.En: When the tour was over, they stood together on the narrow street.Sv: "Kanske vi kan fortsätta utforska," föreslog Oskar.En: "Maybe we can continue exploring," Oskar suggested.Sv: Hans hjärta slog lite snabbare.En: His heart beat a little faster.Sv: "Det finns ett historiskt museum i närheten."En: "There's a historical museum nearby."Sv: Linnea tvekade ett ögonblick men kände ett nyfiken puls.En: Linnea hesitated for a moment but felt a curious urge.Sv: "Det låter bra," sa hon och log.En: "That sounds nice," she said, smiling.Sv: De gick tillsammans vidare ner för Gamla Stans gator, med löv som virvlade omkring dem.En: They walked together further down the streets of the Old Town, with leaves swirling around them.Sv: Under deras promenad fann Oskar modet att vara sig själv.En: During their walk, Oskar found the courage to be himself.Sv: Linnea kände också att hon kunde ta chansen att öppna sig.En: Linnea also felt she could take the chance to open up.Sv: Den dagen blev början på något nytt för dem båda.En: That day marked the beginning of something new for both of them.Sv: Oskar upptäckte att han kunde dela sin passion.En: Oskar discovered he could share his passion.Sv: Och Linnea upptäckte att öppna sig för nya människor kunde ge hennes konst mer djup och inspiration.En: And Linnea learned that opening up to new people could bring more depth and inspiration to her art.Sv: De fortsatte deras utforskningsresa tillsammans, både i Gamla Stan och i livet.En: They continued their journey of exploration together, both in the Old Town and in life.Sv: I deras nyfunna vänskap fanns en början på en vacker historia.En: In their newfound friendship was the beginning of a beautiful story. Vocabulary Words:blazing: brinnandecrisp: friskabreeze: briscourage: modcurious: nyfikenaddition: nykomlingcautiously: försiktigtreserved: reserveradfestivities: festligheterenthusiasm: entusiasmawkwardly: tafattshyly: blygtfascinating: fascinerandelit up: lyste uppadmired: beundradeindependence: oberoendeprogressive: framåtandanarrow: smalahesitated: tvekadecurious urge: nyfiken pulsswirling: virvladediscovered: upptäckteopening up: öppna sigdepth: djupinspiration: inspirationjourney: resaexploration: utforskningsresanewfound: nyfunnafriendship: vänskapbeautiful: vacker

Kungar har länge varit en central del av både historieforskningen och populärhistoria. Men vilka kungar är svenska folket mest intresserade av? Historia Nu har analyserat vilka kungar som är de mest eftersökta i Google. Och vid sidan om topplistan hittar vi orättvist bortglömda kungar. Och vi diskuterar vem som är Sveriges bästa kung och naturligtvis Sveriges sämsta kung. Och vilka kungar i regentlängden har egentligen inte funnits. I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Erik Petersson är historiker och författare som är aktuell med boken Karl IX – Kampen om kronan. Populäraste kungarna på GoogleGustav VasaDrottning KristinaKarl XIICarl XVI GustafGustav II AdolfGustav IIIKarl XIAdolf FredrikErik XIVGustaf VI AdolfKarl XVUlrika EleonoraMagnus LadulåsOscar IDrottning MargaretaKarl IXKarl XIV JohanMagnus ErikssonGustav VJohan IIIKälla: SEM Rush, 210609  Musik: Kungssången med Johan Forsell, public domain.Bild: Färglitografi, inramat kistebrev, "Sveriges regenter från Gustav Wasa till närvarande tid". Från Gustaf Vasa till Oskar I. Tryckt hos P. A. Huldberg Stockholm 1844-57. Från Hönebäck i Björkviks socken. Kistebrev var enklare tryck med religiöst, historiskt eller skämtsamt allegoriskt innehåll. De var avsedda för insidan av locket på allmogens kistor och kunde även sättas upp som tavlor på väggen. Namnet kistebrev är en senare beteckning för dessa enklare grafiska blad. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sveriges mest kända monark internationellt? Hon hann med mycket under sitt liv och ligger begravd i Peterskyrkan i Rom. Vi ger er Drottning Kristina!Avsnittet är tidigare publicerat i Allt du velat veta på 5 minuters eget flöde här på Acast, där du också hittar nya avsnitt då och då.Facebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonTwitter: @frittefritzsonProduceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med Acast Become a member at https://plus.acast.com/s/alltduvelatveta. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nästan allt drottning Kristina tog sig för misslyckades hon med. Det menar Linda Skugge och reflekterar över saken i ljuset av sina många egna misslyckanden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.I drottning Kristinas efterlämnade manus förutspådde hon att hon som äldre skulle förvandlas till en vacker yngling som hette Alexander. Efter hennes idol Alexander den store.Hon trodde att hon med alkemins hjälp skulle kunna omvandlas till man. Likaså var hon övertygad om att hon genom en alkemisk metamorfos kunde bli odödlig.I slutet av sitt liv fick hon äntligen syn på något som stack ut och skavde när hon satt till häst, något som hade slående likheter med en manslem. Hennes livmedikus blev utom sig, men fick till sist medge sitt misstag. Det var ingen penis, utan ett livmoderframfall.Drottning Kristina nämns alltid som en stor förebild, hon var ju så bildad och vis och bjöd in Europas intellektuella till Stockholm. Dessutom var hon en egensinnig och stark kvinna som absolut inte tänkte bli underordnad en man vilket skulle hända om hon gifte sig. Nej, istället abdikerade hon och skapade sig ett helt nytt liv i Rom … men för att verkligen förstå hennes liv måste man känna till vilken roll misslyckandet spelade i det.I hela sitt liv misslyckades Kristina med i stort sett allt hon företog sig. Hon hade litterära ambitioner och påbörjade ett flertal gånger sina memoarer. Men – skräll! – självbiografin slutar efter ett fåtal sidor med att hon ”längre fram” avser förklara varför det var lite väl hårdhjärtat av förmyndarna att skilja henne som liten flicka från sin mor. Mer om detta får vi aldrig veta.Hon misslyckades med alla sina storslagna politiska projekt som att agera fredsmäklare mellan Spanien och Frankrike, hon blev inte kung över Neapel, heller inte över det polsk-litauiska samväldet och det blev inget med det stora korståget – där hon skulle rida i täten av hären – för att befria Konstantinopel från turkarna.Samtliga hennes kreativa planer att få till stånd en bättre försörjning efter abdikationen misslyckades. Hon försökte – naturligtvis utan framgång – sälja svenska krigsskepp till Frankrike, varpå hon ansåg att hon personligen skulle få den för den tiden nätta summan 300 000 riksdaler. Hon försökte tvinga Sveriges nya kung Karl X Gustav att skänka henne 6000 rustade soldater. Det blev fetnobben. Trots att de var kusiner och växt upp tillsammans och trots att hon hade gett honom kronan och allt.Med tanke på hennes låga tankar om kvinnor ansåg hon förmodligen att det var ett misstag att födas som kvinna. I sina memoarer skriver hon till Gud att ”jag hade varit så lycklig om jag hade fått dö innan jag gjort orätt och blivit otacksam mot Dig”. Hon syftar på den serie olyckor som drabbade henne redan som spädbarn då hon som enligt egen utsaga utsattes för ”attentat”. Som när en bjälke föll ner och nästan krossade vaggan hon låg i, eller när hon tappades i golvet, med en livslång snedhet i ryggen som följd. Det sista, misstänker hon, gjorde hennes egen mor, Maria Eleonora, avsiktligt.Peter Englund framför i sitt förord till Kristinas oavslutade memoarer en sympatisk förklaring till hennes notoriska misslyckanden. Hon var en kvinna med makt i en alltigenom manlig värld och hade plågsamt mycket att leva upp till och det enda spår av ödmjukhet hon lämnade efter sig var det faktum att hon helt enkelt inte mäktade med att slutföra sin bok.Englund skriver: ”Att lämna efter sig blott en torso är kanske så nära denna ytterligt stolta kvinna kunde komma den speciella sorg vi andra brukar kalla ödmjukhet?”.Den konstform Kristina behärskade allra bäst var kanske den uteblivna framgången?Det räcker att se på sitt eget liv för att inse det riktiga i det påståendet. Vad ger mest energi och vilja till förändring, att lyckas eller misslyckas? Jag minns alla mina misslyckanden och hur de brukade … ja inte ta på mig, men ta mig någon annanstans. Till en ny, kanske inte bättre, men i alla fall oprövad och spännande plats.Som när mitt förlag konkade, eller min eventbyrå. Eller när jag under pågående styrelsemöte fick sparken som producent för teatern jag drev och den tjugo år yngre assistenten fick ta över min tjänst. För att jag var för undermålig. Jag kommer aldrig glömma vad jag hade på mig. En ljust rosagrå knytblus. Jag åt ur en medhavd matlåda full med melonbitar. Lite melondregel rann ner på blusen. Fläcken gick aldrig bort. Trots det kan jag inte förmå mig att kasta blusen. Den väcker så många starka minnen. Smaken av galiamelon kommer jag för alltid att förknippa med att få sparken. Det finns få saker som slår det misslyckandet och lika få händelser som gör mig på lika muntert humör. För att det är så praktpajigt att man aldrig tröttnar på att vare sig berätta om det eller tänka på det. Eller alla böcker jag skriver som ingen vill läsa? Alla projekt jag inte kan låta bli att starta trots att de bara blöder och tar tid, som fanzinet och antikvariatet. Vad är det egentligen för fel på mig? Varför ger jag helt enkelt inte bara upp?Varför gav drottning Kristina aldrig upp? Varför slutade hon aldrig att smida den ena planen efter den andra? Varför erkände hon aldrig att hon nog ångrade abdikationen eftersom den gjorde henne utfattig resten av livet? Och hur var det med katolicismen egentligen, misslyckades hon inte till och med att bli en from katolik?Kristina höll krampartat på med sina mer eller mindre storslagna idéer fram till ögonblicket hon dog. Hon skulle bara vila lite och la sitt recept på den så kallade universalmedicinen som påstods ”bota allt” på nattduksbordet, och lutade sig tillbaka. Men medicinen botade ingenting, utan Kristina dog, gammal och ful, precis som alla andra. Gravöppningen från 1965 påvisade dessutom att hon aldrig lyckades med att förvandlas till biologisk man.Många av historiens mest framgångsrika människor har varit insnöade på sitt ämne, vänt på varenda sten och filat på varje analys för att åstadkomma något storartat inom just sin disciplin. Kanske är det en väg till framgång, men är det nödvändigtvis ett bättre liv? Är det inte i själva försöket som storheten ligger, och i att våga försöka igen? Med andra ord: är det inte misslyckandet som gör livet större och rikare?Att misslyckas är ett sätt att leva. Misslyckanden är aldrig ointressanta, aldrig långtråkiga, aldrig stagnation. Hela livet är en risk. Drottning Kristina ansåg att hon var värd den risken.Linda Skugge, författare och skribentDrottning KristinaFödd 8 december 1626, död 19 april 1689.Drottning av Sverige 1644–54, dotter till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg.I december 1654 övergick Kristina i Bryssel i hemlighet till katolicismen och därefter officiellt i Innsbruck i november 1655. Den 23 december samma år gjorde hon sitt intåg i Rom och var därefter bosatt där under namnet Kristina Alexandra. (ne.se)Böcker som legat till grund för denna essä:Peter Englund: Silvermasken – en kort biografi över drottning Kristina (Albert Bonniers förlag)Erik Petersson: Maktspelerskan – drottning Kristinas revolt (Natur&kultur)Erik Petersson: Drottning utan land – Kristina i Rom (Natur&kultur)Kristina – brev och skrifter (utgivna av Svenska akademien)Marie-Louise Rodén: Drottning Christina – en biografi (Prisma)Susanna Åkerman: Fenixelden – drottning Kristina som alkemist (Gidlunds förlag)Kjell Lekeby: Kung Kristina (Vertigo förlag)

I dagens avsnitt har Lina en krånglig dag och Julle har återupptäckt charmen i att vara gay i sims. Drottning Kristina kommer på besök på homohissa och sedan diskuteras det minoritetsstress. Lina coinar en ny idé om audiens med Marthorna.

FILMBRANSCHPODDEN - A PART OF ACASTING VEM: Lisa Ambjörn YRKE: Manusförfattare, Showrunner, Exekutiv Producent SÄSONG: 1  EPISOD: 1  EN PODD AV: Simon Kölle linktr.ee/simonkolle SPONSRAD AV: Ritualen - www.ritualen.com OM: Lisa Ambjörn berättar initierat om filmbranschen och sin spännande resa i karriären, sin roll som skapare av serier, huvudförfattare, showrunner, om Young Royals alla säsonger, serien Sjukt, STDH, sin tid i London, vad hon gjorde i Kongo, om sjukdom, kärleken till Farsta och mycket mer.  NÄMNER (bland annat):  Ali Abbasi, Amanda Högberg, Anton Nykvist, Attack the Block, Axel Stjärne, Biskops Arnö, Black Island, Carla Sehn, Craig Mazin, DI, Djo Mungo, Drottning Kristina, Ebba Stymne, Erika Calmeyer, Exekutiv Producent, Fans, Farima, Farsta, Filmbranschpodden, Filmrecensioner, Fire Monkey, Four Lions, Guldbaggen, Ingemar Bergman, Intimitetskordinator, Jack Kerouac, Jerry Karlsson, Jesse Armstrong, Johan Rosell, Julia Andem, Julia Lindström, Kongo, Kristallen-galan, Linnea Roxeheim, London, Lukas Moodyson, Malin Nevander, Manus, Michelle King, Mikko Pöllä, Moon, Morfar, Netflix, Nice Drama, Nokia, Nordic Talents, Palmira Koukkari Mbenga, Peep Show, Pia Gradvall, Rederiet, Ridley Scott , Robert King, Rojda Sekersöz, Rågsved, Sci-fi, Showrunner, Simon Kölle, Sjukt, Viva Riva!, Skam, SKHL, Sofia Coppola, Sofie Forsman, Sommaren 85, Spung, Star Wars, STDH, Stockholm, Succession, The Cancer Hangover, The Crown, The Good Fight, The Good Wife, The Last of Us, Theo Bugoslaw, Tomten är far till alla barnen, Tove Forsman, Ung utan Pung, Voice Over, Volvo, White Wall, Young Royals, Young Royals säsong 1, Young Royals säsong 2, Young Royals säsong 3 Med mera

Få härskare är lika mytomspunna som Alexander den store. Litteraturhistorien har förvandlat honom till allt från den förste muslimen till from kristen, från Baron von Münchhausen till Humphrey Bogart. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes ursprungligen 2018-12-05.Det enda som kan vara mer storslaget än Alexander den stores liv – är väl hans död.Kanske var det också det enda möjliga för en sådan oövervinnelig krigarkung. Efter att ha genomfört sitt beryktade så kallade massbröllop mellan makedonier och perser, av politiska skäl, och proklamerat sig själv som gudomlig, började Alexander planera sitt allra största fälttåg: mot vad som kallades ”Arabien”.Men först var han ju tvungen att fira sin nyvunna gudomliga status ordentligt. Efter ett rejält dryckesslag under dagar och nätter i Babylons hetta, då han bland annat sägs ha tömt en sexliters bägare med vin till Herakles ära, fick han feber – och dog. 33 år gammal, av alla åldrar.Och sedan började Alexanders efterliv. Som bara gjorde den store ännu större.Myterna hade för all del börjat att frodas redan under hans levnad. Som till exempel när han inför det avgörande slaget mot Persien år 332 före Kristus blev erbjuden en gynnsam fred av fiendens härskare Dareios. Då lär hans egen general Parmenion ha sagt: ”Om jag vore Alexander, skulle jag acceptera erbjudandet”. Medan Alexander själv svarade: ”Jag skulle acceptera om jag vore Parmenion”.Alexander tycks helt enkelt ha varit lika stor i orden som på jorden. Med ingen mindre än Aristoteles som privatlärare och repliker som knappast skulle skämmas för sig i Humphrey Bogarts mungipa.Och i boken ”Alexanderlegenderna i tid och rum” från 2018 granskas hela den här mytbildningen minst sagt omsorgsfullt. Större delen handlar om hur den har sett ut i olika språkområden, som ägnas var sitt kapitel av var sin specialist. Det slaviska, arabiska och bulgariska. I Främre Orienten, på Island och i södra Europa. På latin, fornengelska, persiska och tyska.Historien om Alexander tycks helt enkelt ha erövrat världen minst lika effektivt som huvudpersonen själv gjorde.Men som så ofta i äldre litteraturhistoria handlar det också om försvinnande, förlust, fragment. De ursprungliga berättelserna är till största delen borta. Ögonvittnesskildringarna av Alexanders samtida kasserades under romarriket, eftersom de inte ansågs motsvara den tidens stilistiska ideal.Mycket grundar sig i stället på den så kallade ”Alexanderromanen”, som skrevs under 300-talet efter Kristus: alltså mer än sex sekel efter hans död. En sorts äventyrsroman med närmast kameleontisk förmåga att anpassa sig till varje nytt landområdes respektive språk, kultur och politik.Därför kunde han i tidiga arabiska tolkningar framställas som den allra förste muslimen – och i den medeltida etiopiska versionen snarare påminna om Kung Seyon och hans fälttåg mot just muslimerna. Medan krigarkungen i den nybulgariska översättningen på 1800-talet hade förvandlats till en from kristen: den av Aristoteles elever som sägs ha lärt sig Psaltaren utantill snabbast. Så kan man fortsätta genom världslitteraturen, över kontinenter och sekler. I italienska skildringar fick han nedstiga i helvetet som hos Dante. Och även på Island, där han på 1100-talet liknade en typisk sagohjälte i strid med sitt eget öde, kommer Alexander ned till underjorden för att till sist förgiftas av en demon som straff för vad som på isländska kallas ágirni.Eller som det står i den isländska Alexandersagan: ”Var kommer din girighet att stanna, store Alexander? Den kommer inte att mättas även om du lägger under dig hela världen.”Den frågan, om hans mod, högmod och övermod, tycks också ha getts en varierande betoning genom seklerna.I Första Macabeerboken, från 200-talet före Kristus, står till exempel så här: ”Ända till jordens yttersta gränser trängde han fram och plundrade folk efter folk; hela jorden låg kuvad inför honom, och hans stolthet och övermod växte.”I den persiska skildringen, med rötterna i 900-talet och som än i dag läses flitigt, skildras han däremot omväxlande som en rättvis kung sökande efter vishet och en maktlysten, grym härskare.Och i den brittiska medeltida ”The Wars of Alexander” tycks pendeln ha slagit över mot en mer kontemplerande regent. ”Jag som i går var så kraftfull och styrde hela världen, har i dag fullständigt blivit till stoft, sorg och plåga” får han här säga med sin egen röst.Långt tillbaka går också ett annat av legendernas stråk: det som beskriver hans mer fantastiska äventyr.I den arabiska Alexandertraditionen, som nyare forskning menar är den kanske allra rikaste, finns till exempel motivet om hur han upptäcker livets källa. Som i sin tur uppvisar likheter med berättelserna om Namron Sin. Härskaren över världshistoriens första imperium, Mesopotamien, flera tusen år före Kristus.Med tiden tycks också Alexander den Store kunna förvandlas till en sorts Baron von Münchhausen. Den här mer skrönaktige figuren blir synlig redan i vissa latinska versioner – där det berättas att Alexander efter att ha erövrat jorden ger sig i kast med himmel och hav. Hur han först stiger upp till himlen i en järnbur, hållen av fåglar, och sedan upp till havets botten i en dykarklocka konstruerad av hans astrologer.I tyska texter förvandlas han slutgiltigt till en medeltida stålman som obesvärat färdas genom luft och vatten. Där får också Alexanders högmod sitt kanske yttersta uttryck, när han säger sig vilja erövra själva paradiset.Hur är det då här i Sverige? Jo, vi har också vår egen version av Alexanderlegenden. På 1300-talet infogades den antika härskaren i riddarromanens höviska och aristokratiska ideal. Några sekel senare blev parallellerna mellan ”Konung Alexander”, som han kallades i ett versepos, och Sveriges konungar allt vanligare.Att både Gustav II Adolf och Karl XII liknades vid världserövraren, av sig själva och ibland av omgivningen, är väl inte särskilt förvånande. Däremot att också Drottning Kristina var helt besatt av Alexander den Store.Hon, som nuförtiden ofta framställs som fritänkare och religiös sökare, ser hans grymheter som fläckar på solen. Prisar i stället hans mod, skönhet, generositet mot besegrade motståndare och – inte minst – bildning.I den eviga frågan om Alexander den Stores egentliga natur återkommer Drottning Kristina till vad många andra påtalat. Att han handlade under inflytande av vad som under antiken kallades Fortuna: ett svåröversatt begrepp som kan betyda både tur, lycka och det förutbestämda ödets komplexa verkningar.Och frågorna kvarstår, både kring mytens och verklighetens Alexander.Fortfarande vet ingen var hans kvarlevor ligger. Efter att ha begravts i staden han grundade, det egyptiska Alexandria där mausoleet blev en vallfärdsplats för både romerska kejsare och allmänt historieintresserade, försvann själva liket därifrån någon gång på 300-talet efter Kristus. Alltså ungefär samtidigt som myten om Alexander började få fötter, förvandla honom till en sorts vandrande vålnad.Sedan dess har otaliga försök gjorts att hitta graven: Egyptens arkeologiska myndigheter känner till åtminstone 140 regelrätta utgrävningar. Så tillsammans med Nefertiti är väl Alexander den Store världens mest efterlysta lik. Liksom en av våra allra mest levande legender.Mattias Berg, medarbetare på kulturredaktionenLitteraturKarin Hult & Gunhild Vidén (red): Alexanderlegenderna i tid och rum. Appell förlag, 2018.

Olof Rudbeck (dä) (1630-1702) var en av Sveriges största vetenskapsmän som redan som 23-åring vann världsrykte genom upptäckten av lymfsystemet. Universalsnillet Rudbeck företrädde en ny syn på vetenskap befriad från religiös dogmatism.Biskopssonen från Västerås skulle som ingen annan prägla lärdomsstaden Uppsala. Inom allt från medicin och botanik till mekanik samt fornhistoria. Trots sina stora insatser för vetenskap och bildning är han idag främst ihågkommen för sitt fornhistoriska verk Atlantica, som gjorde Sverige till gudarnas boning och alla större folkslags ursprung.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Ågren, professor i historia vid Uppsala universitet med tidigmodern kultur- och socialhistoria som specialitet samt Anders Lundin, programledare, historiepoddare och musiker som är aktuell med kabarén Olofolof på Uppsala stadsteater om Olof Rudbeck (dä).Olof Rudbeck föddes i Västerås 1630 som det nionde barnet av elva. Självaste Gustav II Adolf bar fram den unge Olof till dopet. Fadern var biskopen Johannes Rudbeckius, en av stormaktstiden främsta kyrkomän. Olof Rudbeck fick sin grundläggande utbildning vid det gymnasium som fadern inrättat i Västerås såsom det första i landet av sitt slag.Han skrevs in som student vid Uppsala universitet 1648 där han var verksam större delen av livet. Som 23-åring kunde han presentera sin första större vetenskapliga upptäckt – lymfsystemet. Medicinen var hans huvudområde, men han var verksam inom botanik, mekanik, arkitektur, astronomi och musik med mera.Han blev en av de viktigaste förespråkarna för den vetenskapliga revolutionen med krav på empiri och han bröt med religiös dogmatism i sin kunskapssyn. De sista decennierna av sitt liv ägnade han sig dock åt fyrabandsverket Atlantica där han genom kreativ ortnamnsforskning gjorde Sverige och Uppsala till en boning för gudarna och alla folks urkälla. Sverige var det förlorade Atlantis som Platon skrivit om.Atlantica (som utgavs i fyra band 1679–1702) framstår som vansinnig i dag, men Rudbeck knöt an till en i tiden väl etablerad historietradition: göticismen. Läran gick ut på att historiker sökte finna paralleller och förbindelselänkar mellan de mytomspunna göterna och svenskarna. Verket togs emot med intresse i världen, men kritiserades också hårt redan i sin samtid.Bild: Olof Rudbeck den äldre (1630-1702). Bilden är hämtad ur Atlantica och utförd af den här i Sverige länge verksamme kopparstickaren Dionysius Padt-Brügge för att tjäna till titelblad för atlasbandet af Atlantica. Wikipedia, Public Domain.Musik: Claudio Monteverdi - Quel Augelin Che Canta av The Tudor ConsortCC BY 3.0 , via Wikimedia CommonsLyssna också på Drottning Kristina kom att sakna kungamakten.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Grattis till Xi Jinping och Gianni Infantino, Nanna delar med sig av insikter från Italien och försöker häva ett köp, debatten om dom-reformen, och Drottning Kristina - den första utlandssvensken? Nanna Olasdotter Hallberg och Kristofer Andersson om kulturveckan som gått.

Dagens avsnitt handlar om drottning Kristinas maximer – 1500 korta tänkespråk. Trots att de skrevs för nästan 350 år sedan talar de till samtidsmänniskan om tidlösa ämnen som fåfänga, kärlek och gudstro. Gäst är på nytt Horace Engdahl, litteraturvetare och ledamot i Svenska akademien. Engdahl har översatt Kristinas maximer från franska till svenska och har själv skrivit flertalet böcker med egna maximer. När drottning Kristina avsade sig den svenska tronen år 1654 kom det som en oerhörd chock för hennes samtid. Och när hon året därpå konverterade till katolicismen - fiendens religion i det då djupt protestantiska Sverige - var sveket mot hemlandet fullkomligt. Vi samtalar om maximernas tillkomst och centrala teman och hur de på grund av Kristinas tro aldrig fick ett erkännande i den svenska litteraturen.Köp Drottnings Kristinas maximer: https://www.adlibris.com/se/bok/maximer-9789127170209Kolla in samtalsscenen Stora Nygatan 7 där detta avsnitt spelades in live: https://storanygatan7.se/Stötta podden på patreon.com/bildningskomplexet och få avsnitt före alla andra eller på SWISH på 0709262541.Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Ångrade sig Drottning Kristina och ville bli drottning i Sverige igen? Och var det blyet i akvedukterna som tog knäcken på Romarriket? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Dags att sammanfatta drottning Kristinas hela liv och gärning.     Litteratur: "Kristina och kardinalen"  "Drottning Kristina – visionär som gick sin egen väg" "Drottning Kristina abdikerar och byter religion"  Kristina, drottning - skbl.se "Kristina – fostrad till kung"   Drottning Christina : en biografi av Marie-Louise Rodén Sveriges stormaktstid  av Dick Harrison

Om drottningens ambivalenta inställning till rikskanslern, årtiondets kändisbröllop, Torstenssons avslutande framgångar och unik inblick i Kristinas och kusin Karl Gustavs relation!Support this show http://supporter.acast.com/vigartillhistorien. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kristina abdikerar, konverterar och bosätter sig i Rom. Nu är det dags för det sista kapitlet i historien om Sveriges andra regerande drottning och hennes sista årtionden i livet. Litteratur: "Kristina och kardinalen"  "Drottning Kristina – visionär som gick sin egen väg"

Drottning Kristina väljer att abdikera 1655 och därmed är Vasatiden definitivt slut.    Litteratur: "Drottning Kristina abdikerar och byter religion"  "Drottning Kristina – visionär som gick sin egen väg" 

Teach Me Sweden is a Swedish History podcast by comedians Jonathan Rollins (US) and Erik Broström (SE). Each week one of them reads a true story from Swedish History to the other one who likely knows nothing about it.Jonathan follows up Erik's Greta Garbo lesson with a lesson about a character famously played by Greta Garbo. Yes, it's time to learn about Drottning Kristina! She was a young queen that was raised to rule, then famously abdicated her throne. Listen in to find out what happened to people that crossed this masculine woman that despised marriage in another hilarious episode of Teach Me Sweden. Enjoy!Support this podcast at www.patreon.com/teachmesweden Get bonus content on Patreon See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Om att våga vandra livets väg. Om att finna ljuset när livet utmanar. Kanske skulle vi ta oss tid och vila lite mer i de här tidlösa berättelserna om vad det är att vara människa, uppmanar Katarina Egfors Härnring i dagens predikan. "Vi har hört Paulus text om det synliga och osynliga.Om det synliga och bedrägliga som är förgängligt, som ska förgås och försvinna, medan det osynliga och sanna, det som bär stråk av evighet och eviga värden skall bestå och bära oss och världen framåt. "Christinae kyrka i Alingsås byggdes med stöd av Drottning Kristina. 1651 stod den klassicistiska vita kyrkan färdig i den då unga staden Alingsås. Orgeln vi hör i gudstjänsten är en av de två nya som byggdes vid renoveringen på 80-talet.TextJesus Syraks vishet 28:3-7 Andra Korintierbrevet 4:16-18  Johannesevangeliet 14:1-14      MusikDen värld som nyss var kall och död  (T Valdimarsson, J Hallgrimsson) Psalm 517  Världen som nu föds på nytt (JPE Hartmann/A Frostenson)     Instrumentalt fiolstycke efter Johan Helgo Andersson i Seglora och Polska efter Lars Johan Holmgren från Tun                           Psalm 881 Med öppna tillitsfulla händer (Annika Lagerquist/Jonas Jonson)    Dialog, orgelstycke (Linus Landgren)         Känn ingen oro   (J Fridolfsson/Joh. 14)                                Psalm 313  Min frälsare lever (L Moberg/BG Hallqvist)                    Det finns en väg till himmelen (mel från Sköldinge, arr G Hahn/B Setterlind) Ps 918 Sjung med glädje till Guds ära (John Goss /Jonas Jonson) Irish blessing   (trad, arr J E Moore Jr)  Chant de Paix (Jean Langlais)MedverkandeKyrkoherde Katarina Egfors Härnring predikade Carl Martin Haegermark, präst, läste förbön, bibeltext  samt höll Dagens tanke Monica Eckerdal, präst, läste evangelietexten Diakon Sara Jakobsson läste förbönKör: Sara Jakobsson, Emma Undemar, Nina Jansson, Johanna Thür, Jonas Liljeblad, Johan Ivarson, Linus Landgren, Samuel Ekstener samt psalmsångare ur Vitalis Fiol: Jenny Gustafsson Trombon: Johan Ivarson Flygel: Samuel Ekstener och Linus Landgren Orgel: Linus Landgren och Johanna Thür Producent Neta Norrmo Tekniker Bengt Pettersson, Thor Andersson samt Felix Lindman för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

Messiah önskar att han fick gräddfil av en nobelpristagare, Klara klär Drottning Kristina i Gant Rugger och John besöker mordplatsen från Krimspecial Watchalong.

Drottning Kristina chockar hela Europa när hon abdikerar från den svenska tronen och blir katolik. På jakt efter frihet och självständighet slår hon sig till slut ner i Rom där hon blir kulturens drottning.

I detta avsnitt pratar vi om Drottning Kristinas liv, hennes väg till makten men även hennes väg från makten. Glöm inte att lyssna efter veckans ljug! Följ oss på InstagramKontakt: historiaforidioterpodcast@gmail.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Drottning Kristina är en av våra mest omtvistade regenter. Hon chockade sin omvärld när hon först abdikerade från kungamakten och senare konverterade till katolicism. Senare undersökte hon möjligheterna att återfå den svenska kronan och hon konspirerade för att bli regent i Napoli.Redan som ung regent etablerade sig drottning Kristina som en maktspelerska som belönade och spelade ut olika maktgrupper mot varandra för att stärka sin egen makt. Detta gör en hennes abdikation från tronen bara efter tio år efter att hon blivit myndig ännu mer mystisk.I detta avsnitt av podden Historia samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Erik Petersson som skrivit två böcker om drottning Kristina: Maktspelerskan – Drottning Kristinas revolt samt Drottning utan land – Kristina i Rom.Drottning Kristina (1626-89) fostrades redan som litet barn att bli regent i den växande stormakten Sverige. Som dotter till Gustav II Adolf, Lejonet från Norden, fick hon tidigt hela Europas ögon på sig. Efter faderns död kom hennes uppväxt kom att präglas av maktkampen inom högadeln.Det var en skandal när hon bara fyra år efter sin kröning abdikerade från tronen till förmån för sin kusin Karl Gustav. Men det var ingenting mot skandalen när hon senare konverterade till katolicismen. Detta har präglat bilden av drottning Kristina och det är först i modern tid historiker har velat se på Kristina som en aktiv maktspelerska.Kristina deltog i det styrande rådet redan innan hon blivit myndig och övertog riksstyrelsen 8 december 1644 och kröntes i Stockholms storkyrka 20 oktober 1650. Den 6 juni 1654 abdikerade Kristina i Uppsala och i december 1654 övergick Kristina i Bryssel i hemlighet till katolicismen och därefter officiellt i Innsbruck i november 1655. Hon kom att bosätta sig i Rom.Bild: Drottning Kristina till häst, målning av Sébastien Bourdon från 1653. Målningen skänktes av drottning Kristina till Filip IV av Spanien. Wikipedia. Public DomainMusik: BWV 2020 av bzur: Storyblocks Audio See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Nästan allt drottning Kristina tog sig för misslyckades hon med. Det menar Linda Skugge och reflekterar över saken i ljuset av sina många egna misslyckanden. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.I drottning Kristinas efterlämnade manus förutspådde hon att hon som äldre skulle förvandlas till en vacker yngling som hette Alexander. Efter hennes idol Alexander den store.Hon trodde att hon med alkemins hjälp skulle kunna omvandlas till man. Likaså var hon övertygad om att hon genom en alkemisk metamorfos kunde bli odödlig.I slutet av sitt liv fick hon äntligen syn på något som stack ut och skavde när hon satt till häst, något som hade slående likheter med en manslem. Hennes livmedikus blev utom sig, men fick till sist medge sitt misstag. Det var ingen penis, utan ett livmoderframfall.Drottning Kristina nämns alltid som en stor förebild, hon var ju så bildad och vis och bjöd in Europas intellektuella till Stockholm. Dessutom var hon en egensinnig och stark kvinna som absolut inte tänkte bli underordnad en man vilket skulle hända om hon gifte sig. Nej, istället abdikerade hon och skapade sig ett helt nytt liv i Rom men för att verkligen förstå hennes liv måste man känna till vilken roll misslyckandet spelade i det.I hela sitt liv misslyckades Kristina med i stort sett allt hon företog sig. Hon hade litterära ambitioner och påbörjade ett flertal gånger sina memoarer. Men skräll! självbiografin slutar efter ett fåtal sidor med att hon längre fram avser förklara varför det var lite väl hårdhjärtat av förmyndarna att skilja henne som liten flicka från sin mor. Mer om detta får vi aldrig veta.Hon misslyckades med alla sina storslagna politiska projekt som att agera fredsmäklare mellan Spanien och Frankrike, hon blev inte kung över Neapel, heller inte över det polsk-litauiska samväldet och det blev inget med det stora korståget där hon skulle rida i täten av hären för att befria Konstantinopel från turkarna.Samtliga hennes kreativa planer att få till stånd en bättre försörjning efter abdikationen misslyckades. Hon försökte naturligtvis utan framgång sälja svenska krigsskepp till Frankrike, varpå hon ansåg att hon personligen skulle få den för den tiden nätta summan 300 000 riksdaler. Hon försökte tvinga Sveriges nya kung Karl X Gustav att skänka henne 6000 rustade soldater. Det blev fetnobben. Trots att de var kusiner och växt upp tillsammans och trots att hon hade gett honom kronan och allt.Med tanke på hennes låga tankar om kvinnor ansåg hon förmodligen att det var ett misstag att födas som kvinna. I sina memoarer skriver hon till Gud att jag hade varit så lycklig om jag hade fått dö innan jag gjort orätt och blivit otacksam mot Dig. Hon syftar på den serie olyckor som drabbade henne redan som spädbarn då hon som enligt egen utsaga utsattes för attentat. Som när en bjälke föll ner och nästan krossade vaggan hon låg i, eller när hon tappades i golvet, med en livslång snedhet i ryggen som följd. Det sista, misstänker hon, gjorde hennes egen mor, Maria Eleonora, avsiktligt.Peter Englund framför i sitt förord till Kristinas oavslutade memoarer en sympatisk förklaring till hennes notoriska misslyckanden. Hon var en kvinna med makt i en alltigenom manlig värld och hade plågsamt mycket att leva upp till och det enda spår av ödmjukhet hon lämnade efter sig var det faktum att hon helt enkelt inte mäktade med att slutföra sin bok.Englund skriver: Att lämna efter sig blott en torso är kanske så nära denna ytterligt stolta kvinna kunde komma den speciella sorg vi andra brukar kalla ödmjukhet?.Den konstform Kristina behärskade allra bäst var kanske den uteblivna framgången?Det räcker att se på sitt eget liv för att inse det riktiga i det påståendet. Vad ger mest energi och vilja till förändring, att lyckas eller misslyckas? Jag minns alla mina misslyckanden och hur de brukade ja inte ta på mig, men ta mig någon annanstans. Till en ny, kanske inte bättre, men i alla fall oprövad och spännande plats.Som när mitt förlag konkade, eller min eventbyrå. Eller när jag under pågående styrelsemöte fick sparken som producent för teatern jag drev och den tjugo år yngre assistenten fick ta över min tjänst. För att jag var för undermålig. Jag kommer aldrig glömma vad jag hade på mig. En ljust rosagrå knytblus. Jag åt ur en medhavd matlåda full med melonbitar. Lite melondregel rann ner på blusen. Fläcken gick aldrig bort. Trots det kan jag inte förmå mig att kasta blusen. Den väcker så många starka minnen. Smaken av galiamelon kommer jag för alltid att förknippa med att få sparken. Det finns få saker som slår det misslyckandet och lika få händelser som gör mig på lika muntert humör. För att det är så praktpajigt att man aldrig tröttnar på att vare sig berätta om det eller tänka på det. Eller alla böcker jag skriver som ingen vill läsa? Alla projekt jag inte kan låta bli att starta trots att de bara blöder och tar tid, som fanzinet och antikvariatet. Vad är det egentligen för fel på mig? Varför ger jag helt enkelt inte bara upp?Varför gav drottning Kristina aldrig upp? Varför slutade hon aldrig att smida den ena planen efter den andra? Varför erkände hon aldrig att hon nog ångrade abdikationen eftersom den gjorde henne utfattig resten av livet? Och hur var det med katolicismen egentligen, misslyckades hon inte till och med att bli en from katolik?Kristina höll krampartat på med sina mer eller mindre storslagna idéer fram till ögonblicket hon dog. Hon skulle bara vila lite och la sitt recept på den så kallade universalmedicinen som påstods bota allt på nattduksbordet, och lutade sig tillbaka. Men medicinen botade ingenting, utan Kristina dog, gammal och ful, precis som alla andra. Gravöppningen från 1965 påvisade dessutom att hon aldrig lyckades med att förvandlas till biologisk man.Många av historiens mest framgångsrika människor har varit insnöade på sitt ämne, vänt på varenda sten och filat på varje analys för att åstadkomma något storartat inom just sin disciplin. Kanske är det en väg till framgång, men är det nödvändigtvis ett bättre liv? Är det inte i själva försöket som storheten ligger, och i att våga försöka igen? Med andra ord: är det inte misslyckandet som gör livet större och rikare?Att misslyckas är ett sätt att leva. Misslyckanden är aldrig ointressanta, aldrig långtråkiga, aldrig stagnation. Hela livet är en risk. Drottning Kristina ansåg att hon var värd den risken.Linda Skugge, författare och skribentDrottning KristinaFödd 8december 1626, död 19 april 1689.Drottning av Sverige 164454, dotter till GustavII Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg.I december 1654 övergick Kristina i Bryssel i hemlighet till katolicismen och därefter officiellt i Innsbruck i november 1655. Den 23 december samma år gjorde hon sitt intåg i Rom och var därefter bosatt där under namnet Kristina Alexandra. (ne.se)Böcker som legat till grund för denna essä:Peter Englund: Silvermasken en kort biografi över drottning Kristina (Albert Bonniers förlag)Erik Petersson: Maktspelerskan drottning Kristinas revolt (Natur&kultur)Erik Petersson: Drottning utan land Kristina i Rom (Natur&kultur)Kristina brev och skrifter (utgivna av Svenska akademien)Marie-Louise Rodén: Drottning Christina en biografi (Prisma)Susanna Åkerman: Fenixelden drottning Kristina som alkemist (Gidlunds förlag)Kjell Lekeby: Kung Kristina (Vertigo förlag)

Kungar har länge varit en central del av både historieforskningen och populärhistoria. Men vilka kungar är svenska folket mest intresserade av? Historia Nu har analyserat vilka kungar som är de mest eftersökta i Google. Och vid sidan om topplistan hittar vi orättvist bortglömda kungar. Och vi diskuterar vem som är Sveriges bästa kung och naturligtvis Sveriges sämsta kung. Och vilka kungar i regentlängden har egentligen inte funnits. I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Erik Petersson är historiker och författare som är aktuell med boken Karl IX – Kampen om kronan. Populäraste kungarna på GoogleGustav VasaDrottning KristinaKarl XIICarl XVI GustafGustav II AdolfGustav IIIKarl XIAdolf FredrikErik XIVGustaf VI AdolfKarl XVUlrika EleonoraMagnus LadulåsOscar IDrottning MargaretaKarl IXKarl XIV JohanMagnus ErikssonGustav VJohan IIIKälla: SEM Rush, 210609  Musik: Kungssången med Johan Forsell, public domain.Bild: Färglitografi, inramat kistebrev, "Sveriges regenter från Gustav Wasa till närvarande tid". Från Gustaf Vasa till Oskar I. Tryckt hos P. A. Huldberg Stockholm 1844-57. Från Hönebäck i Björkviks socken. Kistebrev var enklare tryck med religiöst, historiskt eller skämtsamt allegoriskt innehåll. De var avsedda för insidan av locket på allmogens kistor och kunde även sättas upp som tavlor på väggen. Namnet kistebrev är en senare beteckning för dessa enklare grafiska blad. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

I dagens avsnitt reser Åsskar och Gabriel ända tillbaka till 1600-talet och berättar den spännande historien om DROTTNING KRISTINA! Dom pratar om jordkällare och trettioåriga kriget, om hur Kristina blev drottning när hon var sex år gammal, och sedan abdikerade och konverterade till katolicismen. Dom reflekterar även över grupptryck och tacksamhet.  DAGENS CITAT: "Grymhet har sin rot i rädsla" Produceras av Frälsningsarmén www.kylskåpsradion.se

Jöran Persson Tegel, född omkring 1530 i Sala, död 21 september 1568 i Stockholm, var en svensk ämbetsman som tjänstgjorde som sekreterare och prokurator åt kung Erik XIV. Han var far till Erik Jöransson Tegel. I samband med Erik XIV:s avsättning 1568 greps Jöran Persson av hertigarnas trupper och avrättades. Stora AB (av företaget självt skrivet STORA, till 1984 Stora Kopparbergs Bergslags AB) var en världsledande skogsindustrikoncern med tillverkning av massa, tryckpapper, förpackningspapper, kartong och finpapper. Bland övriga produkter kan sågade trävaror, byggprodukter och pigment till Falu rödfärg nämnas. Basen för verksamheten utgjordes av ca 2,3 miljoner ha skog, av dess fanns 1,6 miljoner ha i Sverige, resten i Kanada, Portugal och Brasilien. Stora var också ett betydande energiföretag. Totalt producerade man ca 7,5 TWh/år, huvuddelen från vattenenergi. Huvudmarknaderna fanns i Sverige, Tyskland och andra länder inom EU. Företaget kan spåra sitt ursprung tillbaka i medeltidens bergshantering, och korporationen Kopparbergets bergslag ombildades år 1862 till Stora Kopparbergs Bergslag (aktiebolag 1888[1]) för att driva gruv- och metallindustrin kring Falu koppargruva. I slutet på 1800-talet diversifierade sig företaget och började producera pappersmassa. Fram till slutet av 1970-talet ingick även en omfattande stålrörelse i företaget. Efter att verksamheten kring Falu koppargruva även avvecklats 1992 (med undantag för rödfärgstillverkningen) kom Stora att bli en renodlad skogsindustrikoncern. Bergsmännen var de som bildade det ursprungliga företaget för gruvbrytning i Stora Kopparberget. Detta leddes av råd bestående av fjorton bergsmän med ansvar för gruvdriften samt uppgiften att följa de regleringar förordningar kungen utfärdat. Bergsmännens bolag kan jämföras med dagens aktiebolag, och kan ses som tidig form av detta. Under Kalmarunionen, vilken började 1397, kom bergsmännen att få stort inflytande i vissa av statsangelägenheterna. Det mesta av kopparen kom att exporteras under denna tid. Efter att Gustav Vasa kommit till makten ökade kronans inflytande i gruvnäringen åter. Kopparbrytningen under Stormaktstiden Falu koppargruva. Kopparbrytningens storhetstid i Falun sammanföll med Sveriges stormaktstid (dvs. 1600-talet). Sveriges maktposition kom faktiskt till stor del att ekonomiskt baseras på export av koppar från Falun. Koppargruvan svarade tidvis för två tredjedelar av den samlade världsproduktionen, och år 1650 uppnåddes en produktionstopp då över 3 000 ton råkoppar framställdes ur ca 90 000 ton brutet berg. Vid denna tid var Falu koppargruva Sveriges största arbetsplats med mer än 1 000 arbetare. Detta gjorde att Falun år 1641 fick stadsprivilegier av Drottning Kristina. Stora Enso bildades 1998 när svenska Stora AB och finländska Enso Oyj slogs samman. 60 procent av aktierna i det nya företaget tillföll Storas aktieägare, och 40 procent Ensos. - I Norrland, hava vi ett Indien inom våra gränser, bara vi rätt förstå att utnyttja det, sa rikskanslern Axel Oxenstierna 1583... Det verkar nästan - men bara nästan såklart - som om man tagit fasta på detta citat när man designade Stora Ensos logo om vi idag jämför den med Indiens flagga! #CarlNorberg #BeFriaNorrland #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Den svenska drottningen Kristina lämnade år 1654 tronen och möjligheten att regera. Året efter konverterade Kristina offentligt. Hon som vuxit upp som kristen protestant blev katolik. Det var ett beslut som skakade både Sverige och resten av världen.

Följ med Tobias Svanelid under ytan på jakt efter Sveriges bortglömda krigsskepp. Vid Myttingviken på Värmdö gömmer sig två av dem, två danska tillfångatagna skepp som bär på spännande historier. Längs Sveriges kuster ligger bortemot 800 krigsfartyg begravda på botten. Vittnen från en tid då det svenska riket byggdes och expanderade med hjälp av flytande fästningar. Nu letar marinarkeologer inom projektet Den glömda flottan efter skeppen och Tobias Svanelid följer med på ett dyk vid Myttingeviken på Värmdö där två danska 1600-talsskepp ligger tre meter under ytan. Frågan är bara vad de gör där? Dessutom reder Dick Harrison ut huruvida Drottning Kristina ångrade sig, och ville ha tillbaka den svenska kronan efter att hon abdikerat!

Möt en av våra tidiga superstars: Drottning Kristina, som fick ärva tronen som barn, regerade, abdikerade och konverterade. Vår ciceron är Ulrika Kärnborg, journalist och författare som i flera historiska romaner skildrat 1600-talets maktspel och människoöden.Programledare: Fritte FritzsonProducent: Ida WahlströmKlippning: Marcus BlomgrenSignaturmelodi: Vacaciones - av Svantana i arrangemang av Daniel AldermarkGrafik: Jonas PikeFacebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonTwitter: @frittefritzsonHar du förslag på avsnitt eller experter: Gå in på www.fritte.se och leta dig fram till kontakt!Podden produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med AcastFoto Ulrika Kärnborg: Magnus Bergström See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Mötesskaparen, den ofrivilliga diplomaten och stamgästen Angela Tillman Sperandio är lite av en drömgäst i Piratstudion. Och vilket samtal det blev! Mat, släkthistoria, Rom, lockdown, karate, Hitler och Drottning Kristina är några av beröringspunkterna i detta episka samtal! En personlig favorit!

Att vara förälder kan förvandla den mest principfasta människa till en uppgiven version av Groucho Marx. Helena Granström söker stöd för principlösheten hos drottning Kristina och Gunnar Ekelöf. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Hur bör man leva? Frågan har sysselsatt filosofin så länge att det inte verkar osannolikt att det var den som gav upphov till det filosofiska tänkandet till att börja med. De svar som getts har förstås sett mycket olika ut genom historien, och haft skilda fokus: från dygdeetikens betoning av den moraliska agentens egenskaper och karaktär, till pliktetikens emfas på handlingen som sådan, och vidare till utilitarismens koncentration på handlingens konsekvenser i bedömningen av dess moraliska värde. En sak har emellertid nästan alla dessa svar haft gemensamt, nämligen viljan att formulera det riktiga levnadssättet i en eller flera absolut giltiga regler. Också den praktiska filosofin är med andra ord påfallande teoretisk, i bemärkelsen att dess frågeställningar rör sig i sfären av det allmänna och generella och därmed lämnar mycket litet utrymme för den individuella människan, liksom för det specifika sammanhang i vilket hennes moraliska övertygelse ageras ut. Och ändå tycks det åtminstone ur den enskilda människans perspektiv knappast finnas så mycket mer än omständigheter och individualitet, sammanvävda på ett oöverblickbart och inte sällan motsägelsefullt sätt. Är det inte i själva verket just motsägelsen, denna styggelse för varje filosofiskt system, som mer eller mindre utgör essensen av att vara människa i världen? En tänkare som kommer närmare den mänskliga erfarenheten än såväl Platon som Kant är i så fall den svenska stormaktsdrottningen Kristina kanske mest känd för att ha abdikerat från tronen i protest mot Sveriges skrala kulturella utbud, och möjligen också för att oavsiktligt ha orsakat filosofen René Descartes död i lunginflammation genom att bjuda in honom till sin råkalla huvudstad men som också var författare, bland annat till en samling aforistiska betraktelser, så kallade maximer. Man måste trotsa lyckan, men man får inte sluta hoppas på den heter det i en av dessa fast i den nästa: Man måste hoppas minst på det som man önskar mest. Hur mycket man än misstror sig själv, ska man lita på sig själv mer än på någon annan. och samtidigt: Att inte lita på sig själv är ett slags klokhet. Man är varken präktigare eller frommare för att man är lortig och ovårdad., men å andra sidan: Människor som tillbringar livet med en kam framför spegeln är inte värda att leva. Maximen som form uppstod, skriver maximernas översättare Horace Engdahl i sitt förord till den svenska utgåvan, delvis som svar på ett behov av att tala utanför regelboken; att utvinna kunskap ur sin direkta livserfarenhet, och att kunna dela denna kunskap med andra utan krav på strikt överensstämmelse med kristendomens eller den antika filosofins påbud. Om texten talar till sin läsare med någon auktoritet, är det en auktoritet som härrör från texten själv, inte från dess avsändare. Något som också befriar den från alla krav på konsekvens: Med maximen, noterar Engdahl, gör författaren fritt bruk av rätten att motsäga sig själv en rätt som tillkommer varje fri ande, och i synnerhet varje aforistiker. Att utifrån Kristinas många utsagor om godhet, gudstro och idealt härskarskap dra slutsatsen att hennes maximer utgör ett slags livsråd vore alltså att missta sig. För, vad ska läsaren av en självhjälpsbok i levnadskonst göra av sentenser som Man är som sin kärlek, Människohjärtat kan ingen förstå sig på eller Man vänjer sig vid allt och tappar lusten för allt? Men å andra sidan är det kanske alltså just denna brist på klarhet och entydighet som gör texten förmögen att förmedla någon verklig visdom om det mänskliga livet. Särskilt välbekant med det principiella förhållningssättets tillkortakommanden är kanske den som någon gång ägnat sig åt föräldraskap en praktik som knappast klarar sig utan en stark känsla för rätt och fel, men där den devis som kändes rätt den ena dagen nästa dag framstår som minst sagt tvivelaktig. Gå aldrig ifrån ett gråtande barn är kanske bra till dess att barnet fyller tre eller så men när fyraåringen med ett nöjt leende konstaterar att han även vid nästa dagislämning tänker gråta och förtvivla, tills du, mamma, ger upp, inser till och med jag att det kan vara dags att ompröva den. Moderskapet har med andra ord förvandlat mig till en uppgiven version av Groucho Marx: Det här är mina principer. Men om det visar sig att de inte fungerar har jag andra. Och vad skulle det, egentligen, vara för fel med det? En röst som jag föreställer mig skulle kunna ta min etiska flexibilitet i försvar är den brittiska filosofen och författaren Iris Murdoch, som riktade skarp kritik mot synen på moralfilosofin som en gren av vetenskapen, vars mål är en universell, objektiv och faktabaserad utvärdering av varje given moralisk situation. Moral, menade Murdoch, är någonting som inte låter sig uttömmas av enkla begrepp som gott eller ont, utan med nödvändighet inbegriper mer komplexa mänskliga kategorier som sorg, förundran, humor och respekt. När den moraliska handlingen väl utförs, är en stor del av det moraliska arbetet redan gjort inuti den som handlar. Det moraliskt relevanta i dagislämningens scenario skulle i så fall inte vara huruvida jag slutligen hystar över min hulkande son i hans snälla frökens famn, eller kapitulerar och cyklar hem med honom igen, utan det faktum att jag överhuvudtaget förhåller mig till honom som ett subjekt vars tankar, drivkrafter och känslor det är meningsfullt för mig att försöka leva mig in i och förstå. Men så snart jag försökte göra en princip av detta skulle jag alltså ofrånkomligen stöta på problem faktum är att inte ens det till synes så oskyldiga budskapet hos den så kallade gyllene regeln är vattentätt om det verkligen tas till sin spets. Man ska aldrig göra andra något annat än det man skulle vilja att de gjorde en själv. Ska vi alltså förstå detta som att det ger masochisten ett frikort att slåss? Å andra sidan den sanna masochisten kommer väl inte att vilja slå någon annan än sig själv, så kanske är det här inget problem i praktiken. Men ändå: Som universell grundsats är detta omhuldade imperativ utan tvivel ofullständigt. Och med kristendomens kärleksbudskap är det förstås likadant: Älska din nästa såsom dig själv. Men om jag inte alls älskar mig själv? Det finns ingen så allmängiltig regel, skriver Kristina, att den inte medger några undantag och jag blir allt mer benägen att tro att just denna utsaga är så nära en funktionell livsprincip som det är möjligt att komma. Kanske är det principiella misstaget verkligen att tro att det är möjligt att upprätta några principer överhuvudtaget. Vad livsmotton anbelangar har jag själv de senaste tio åren eller så lutat mig mot poeten Gunnar Ekelöfs robusta fras: Det opraktiska är det enda praktiska i längden en hållning som jag låtit låna sin förtröstan till allt ifrån fjällvandringar och överambitiösa odlingsprojekt till hängivet moderskap och kärleksaffärer med dåliga odds. Å andra sidan konstaterar författaren några rader tidigare i samma dikt att det är lika svårt att vänja sig vid sig själv som att vänja sig av med sig själv vilket i sig skulle kunna läsas som en utsaga om de abstrakt programmatiska levnadsreglernas inneboende begränsning. Så hur bör man då alltså leva? Tja det beror väl på. Helena Granström, författare Litteratur Kristina: Maximer. Översättning: Horace Engdahl, i serien Svenska klassiker utgiven av Svenska Akademien i samarbete med bokförlaget Atlantis, 2019.

Hon har gått till historien som den viljestarka stormaktsregenten som vägrade att gifta sig, abdikerade från tronen och konverterade till katolicismen. Hon var också ovanligt lärd, en banbrytande kulturmecenat och historisk queerpersonlighet. Veckans avsnitt handlar om drottning Kristina, en av världshistoriens mest omskrivna och mytomspunna svenskar. Hur var hon som regent? Vad låg egentligen bakom hennes stora uppbrott? Vilken roll spelade det nya postväsendet i skvallret kring hennes person? Och hur levde hon i Rom? Veckans gäster är Elisabeth Wåghäll Nivre, Joakim Scherp och Stefano Fogelberg Rota. Elisabeth Wåghäll Nivre är professor i tyska vid Stockholms universitet och har forskat på biografier och andra historiska beskrivningar av drottning Kristina. Joakim Scherp är historiker vid Stockholms universitet och specialiserad på stormaktstiden. Stefano Fogelberg Rota är litteraturvetare vid Uppsala universitet och disputerade 2008 på avhandlingen ”Poesins drottning. Christina av Sverige och de italienska akademierna”. Avsnittet publicerades ursprungligen i februari 2017. Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

Kristina ville fly från det Sverige som Gustav Vasa försatt i halvt barbari. Vi medlar mellan Horace och Sven Stolpe angående hennes omstridda könsidentitet. Och varför konverterade hon?Musik: Sats 3 ur Trumpetkonsert i D, ”Estienne Roger” av Giuseppe Torelli med Orchestra Gli ArmoniciBild: Drottning Kristina porträtterad av Sébastien Bourdon / Wikimedia Commons See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Drottning Kristina visade aldrig intresse för giftermål. Vissa har därför trott att hon var lesbisk. Men drottningen ska ha haft en het kärleksrelation med påvens kardinal, enligt nyfunna brev. Drottning Kristina var kär i påvens kardinal Decio Azzolino. Det visar brev som funnits i ett av Vatikanens gigantiska arkiv, menar historieprofessorn Marie-Louise Rodén. Hon har hittat smäktande kärleksbetygelser från kardinalen till drottningen. Och efter 11 års sökande fann hon brevet där påven förbjuder kardinalen att besöka Kristina nattetid. I programmet medverkar Marie-Louise Rodén, professor i historia vid högskolan i Kristianstad. Musiken i programmet är hämtad ur Alessandro Stradellas opera "La Forza delle Stelle". Programmet är en repris från den 1 november 2019. Programledare: Agneta Nordin Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

När drottning Kristina kom till Rom hamnade hon fort i händelsernas centrum. Men spåren efter monarken som blev mecenat är nästan utsuddade. Anna Blennow följer tecknen i jakt på Kristinas identitet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Detta drottning Christinas palats är stort. Uti den understa våningen kommer man i en stor sal, beklädd med rikt blommerat rött damast med guldgaloner. I salen är en präktig röd sammetshimmel, och under himmelen är drottningens devis broderad, en Fenix i eld, med en sol över. Orden tillhör Mårten Törnhielm, svensk adelsman på resa i Europa. Han ska snart lämna Rom, men hoppas få audiens hos drottningen dessförinnan. En kall decemberdag blir det äntligen verklighet. Han följs av en kammartjänare genom rum efter rum, där röda sammetstyg hänger vid varje dörr och lyfts av lakejer när någon passerar. Dörren till drottningens eget rum öppnas. Hon sitter liten och svartklädd och värmer sig vid elden i spisen. Hon frågar Mårten ett och annat om Sverige, och sedan ställer hon sig, skriver han, tyst och tankfull bredvid honom vid fönstret och stödjer sig med högra handen mot fönsterkarmen, innan hon tar avsked. Kristina hade anlänt till Rom mer än trettio år tidigare. Klockan två på natten den 19 december 1655 red hon in genom Porta Pertusa, en oansenlig port på baksidan av Vatikanpalatsets mur. En bostad hade inrättats åt henne i det så kallade Vindarnas torn, som innehöll ett påvligt observatorium med ett solur i marmor. Här sov hon fyra nätter mitt emellan himmel och jord, mitt emellan sitt gamla och nya jag, inför det offentliga intåget i Rom den 23 december. Drottningen rapporterades vara smyckeslös och iklädd svart hatt. Inför avresan från Sverige hade hon klippt sig kort, klätt sig i manskläder och hängt ett svärd vid sidan. Vid en senare resa till Frankrike reser hon i mansperuk, och liknas vid en vacker yngling med stora och tjusande ögon. Från Innsbruck, där hon konverterade till katolicismen, skriver hon till sin kusin Karl X Gustav: Jag har lyckligen anlänt hit, och har nu fått Hans Helighets tillstånd att öppet visa mig sådan jag länge har varit. Men vilket var detta jag? Eller rättare sagt: hur skulle hon visa sig vara? Kort efter ankomsten till Rom, vid karnevalen i februari, hittar vi henne i händelsernas centrum. Under en kunglig baldakin, på en tron draperad i guldbroderad blå sammet, omgiven av uppvaktande adelsfamiljer och kardinaler, sitter drottning Kristina. Så kan hon nämligen fortfarande titulera sig, tack vare en skrivning i avsägelseakten som lät henne förbli suverän monark trots att hon abdikerat i juni 1654. En målning bevarad i Museo di Roma avbildar en tillfällighetsteater som vid samma tid byggts vid palazzo Barberini. På hedersplats sitter Kristina och fem kardinaler och iakttar en iscensatt kamp mellan plymklädda riddare och amasoner. Men drottningen är svår att urskilja på bilden. Hennes gestalt har nästan suddats ut där färgen försämrats. Drottningens hem i Rom blev palazzo Riario på västra sidan av Tibern. Salarna var fyllda av målningar, skulpturer, speglar och böcker. I en stor salong arrangerades teater och musikföreställningar, men bara under karnevalstid, det enda tillfälle då detta var tillåtet i det påvliga Rom. Bottenvåningen innehöll antika skulpturer, och väggarna beskrivs av besökaren Törnhielm så här: målade såsom skogar och landskap, och taken som himmel eller luft med moln och fåglar. Gästerna får till och med titta in i den lilla badstugan med vitkalkade väggar och två badkar i marmor. Nästan ingenting av detta finns kvar från Kristinas tid. Palatsparken har uppgått i Roms botaniska trädgård. Och där, i ett växthus, bevaras hennes två badkar. I det ena växer agave; i det andra har kaktus planterats. En liten skylt talar om vem badkaren tillhört. Drottningens roll som musikmecenat i Rom sträckte sig snart också utanför palatsets väggar. Hon lät inrätta en egen teater, Tordinona, i ett gammalt torn vid floden, men efter bara fem år upphörde verksamheten när påven införde ett totalförbud mot offentlig teater. Om detta berättar musikforskaren Anna Zilli detaljerat i boken Drottning Kristinas sångerskor (2019). Kvinnliga musiker var oftast förbjudna att verka i Rom vid den här tiden. 1686 tvingade påven alla sångerskor att antingen lämna staden eller gå i kloster: nunnor fick utöva musik under högst kontrollerade former. Men Kristina hade flera sångerskor anställda hos sig, inkvarterade i en av palatsets våningar. Mårten Törnhielm nämner i förbifarten en kvinnsperson, som påven låtit i kloster sätta, vilken därutur hade rymt och tagit sitt refugium hos drottningen. På Kristinas teater var hennes loge prydd av en krona. Men idag finns ingenting kvar av teatern utom en minnestavla i sten på trottoaren vid floden. Hennes namn nämns inte i texten. Men Kristina iscensätter inte bara musik och teater, utan också sig själv, otålig att få framträda som den hon är: monark utan land, äktenskap och ättlingar, och därför fri från fasta attribut som nationalitet och genus. Religionen är bara en av de klädnader hon använder för att konstituera sig själv. Som ständigt skrivande skapar hon sin persona även i textform. I sin självbiografi tackar hon Gud för att hennes själ gjordes helt manlig, liksom resten av min kropp, fri från kvinnliga svagheter. I sin barndom sov hon enligt biografin ofta under bar himmel och kunde gå i dagar utan mat och dryck karaktärsdrag kompatibla med antikens hjälteskildringar. Hela texten andas av idén om varje människas förutbestämda personlighet: hon är född att härska, hennes handlingar är av manlig art. Men dåtidens texter rörde sig efter förväntade mallar. En formulering kunde vara mera av en fras än en sanning. Vad vet vi om drottningens genus och relationer? Är hennes kärleksbrev till Ebba Sparre uttryck för uppriktighet eller genre? Dess tilltal har analyserats som övervägande maskulint enligt rådande litterära modeller. Känslouttrycken i de senare breven till kardinal Azzolino har däremot i större utsträckning tolkats som sanna. Andra källor anger i vilket fall att båda har tillbringat nätterna med Kristina Kristina är metamorfosernas drottning, skriver Peter Englund i biografin Silvermasken: hon förändras ständigt. Och allt runt Kristina förändras under loppet av hennes liv: hemland, religionstillhörigheter, kärleksaffärer. Men är hon inte själv ständigt densamma? Hennes palats är numera konstmuseum, men hennes egna samlingar är sedan länge skingrade. Det enda rum som är relativt intakt från drottningens tid är hennes sovrum med fresker i taket och två kolonner med förgyllda kapitäl. Här låg hon för döden och avled i april 1689, ett drygt år efter Törnhielms besök. Två fönster vetter ut mot gatan, avskärmade av höga fönsterluckor av åldrigt trä. I det ena står luckorna på glänt. Det var vid ett sådant fönster som han och Kristina stod bredvid varandra. Det tidlösa vinterljuset silar in i rummet. Ingenting är så närvarande som det som är frånvarande. Ingenting är så verkligt som en kuliss. Barockens färgsprakande teater är blott ett luftslott. Spåren efter drottningens platser är nästintill utraderade. Men i texterna står hon kvar, precis så som hon själv ville framställa sig. Anna Blennow, latinforskare och skribent Litteraturlista Anna Zilli, Drottning Kristinas sångerskor en omvälvande kraft i Roms musikliv, 2019. Eva Hættner Aurelius, Drottning Kristinas brev till Ebba Sparre galanta brev eller kärleksbrev? i Liv, lust och litteratur: festskrift till Lisbeth Larsson, eds. K. Hermansson, C. Lenemark och C. Pettersson, 2014. Peter Englund, Silvermasken, 2006 (ny, reviderad och utökad upplaga 2019). Kristinas självbiografi är publicerad i "Kristina. Brev och skrifter", 2006, urval och redaktion av Marie Louise Renata Rodén och med introduktion av Peter Englund. Självbiografin är översatt från originalets franska av Cecilia Huldt. Stefano Fogelberg Rota, Poesins drottning. Christina av Sverige och de italienska akademierna, Nordic Academic Press 2008. Originalhandskriften med Mårten Törnhielms resedagbok finns i Roggebiblioteket i Strängnäs; den finns fritt tillgänglig i digitaliserad version via Kungliga biblioteket.

Vi samlar tre kritiker i studion för att diskutera mästerverk, kontroverser och katastrofer. Dessutom en krönika om decenniet när den samiska kulturen tog plats. Plus ett farväl till Luke Skywalker. Det är Kulturredaktionens Cecilia Blomberg, Mårten Arndtzén och Karsten Thurfjell som tittar i backspegeln.  Ur diskussionen: Årets viktigaste utställningar internationellt och i landet. Mårten Arndtzén: Venedigbiennalen förstås. Jag vill lyfta fram den franska paviljongen p g a dess sätt att behandla klimattemat. Och kan jämföra med utställningar på samma tema runt om landet (Malmö, Uppsala och Umeå) under året. Cecilia Blomberg: Jag måste nog också säga Venedigbiennalen. Svårt att gå runt en av de viktigaste och återkommande konsttillställningarna. Två av vinnarna av Guldlejonen är också särskilt intressanta. Arthur Jafa bästa konstnär och Litauiska paviljongen som bästa paviljong. Dessutom Pipilotti Rist på Louisiana. Karsten Thurfjell: Två gamla godingar som publikdragare:först Rembrandt i våras och nu Leonardo. På hemmaplan fler tillbakablickar: 1989 på Nationalmuseum i Stockholm, inte minst en tidskapsel av konsten från de åren, liksom att Greta Knutson Tzara plockades fram ur konsthistorien i Norrköping och Mjällby. Även charmtrollen Gilbert & George på Moderna Museet i Stockholm var en bit konsthistoria. Att små institutioner som Rikstolvan utanför Simrishamn kan visa Laurie Anderson och Kummelholmen i Stockholms-förorten visa William Kentridge. Och att OpenArt i Örebro fortsätter som Nordens största utomhusbiennal. Årets viktigaste händelser och debatter på konstområdet: Mårten Arndtzén: Accelerator, ny konsthall i Stockholm. Viktig händelse internationellt: de framgångsrika protesterna mot mecenater och ledamöter i museistyrelser (Sackler, Kanders). Cecilia Blomberg: Jag tycker också Sackler är enormt intressant. Jag har även läst Jonas Cullbergs bok som går rakt in i Opioidkrisen och tar upp Nan Goldins proteströrelse mot Sackler. Jag gick också förbi Notre Dame när jag var i Paris nyligen och brandens omfattning blir så påtaglig. Och det är ju faktiskt nästan besynnerligt att det fantastiska rosettfönstret klarade sig när man ser skadorna. Och när det handlar om Venedig och konsthistoriska arvet där går det ju också hand i hand med klimatkrisen. Politiseringsdebatten. Jag ogillar ren dumhet som de väldigt vinklade informationsskyltarna på Nationalmuseum. Däremot tycker jag inte att Moderna Museet har hamnat där de nu gjort om hängningen av samlingarna. Att tro att konsthistorien är neutral och bara fortsätta som förut tycker jag däremot inte heller är en framkomlig väg. Jag skulle gärna lyfta fram nya James Simon Gallery i Berlin som binder ihop alla muséerna på Museum Insel. En lyckad tillbyggnad tycker jag av David Chipperfield.  Och en av invigningsutställningarna där 200 år av gipser skulle jag gärna prata om som ett av de mest lyckade försök jag sett att ha en modern ingång till hur man visar en samling med en samtida ingång. Decenniets viktigaste utställningar, debatter och konstnärliga tendenser Mårten Arndtzén: Ursprungsbefolkningar är "det nya svarta" i konstvärlden. Ex: Documenta 14, år 2017. Som också demonstrerade decenniets tråkigaste utveckling: politiseringen. Olu Oguibes flyktingmonument i Kassel. Hemmavid: Modernautställningen 2018. Också en fråga om institutionernas självförståelse: förslaget till ny museidefinition som inte gick igenom under året (men som svenska museer stod bakom). Galleriernas nya betydelse som andningshål. Cecilia Blomberg: Då vill jag lyfta fram ett antal viktiga solopresentationer av viktiga kvinnliga konstnärskap som tidigare befunnit sig i skuggan. Ett av de största namnen där Louise Bourgeois har också gått bort under decenniet. Men det är som om det nu tillkommer ett nytt sätt att närma sig hennes verk, vilket syntes på Moderna-utställningen 2018. Andra viktiga kvinnliga konstnärskap som fått plats i stora separatutställningar under decenniet och som tidigare varit lite mer i periferin är också Hilma af Klint, Lee Lozano, Yayoi Kusama, Atsuko Tanaka, Paula Modersohn-Becker, Gabriele Münter, Judith Chicago, Adrien Piper, Lygia Pape. Både det samtida och det konsthistoriska blir på det här sättet mer balanserat. Karsten Thurfjell: Trots ständiga nedskärningar av kulturbudgetar och några snöpta museer och konsthallar, så fortsätter ändå nya utställningslokaler att öppna. Flera etablerade konsthallar och konstmuseer trummar också på med nya, ofta egenproducerade utställningar, från Havremagasinet i Boden till Ystad konstmuseum i söder. Tips på utställningar att se just nu, i Sverige: Mårten Arndtzén: Michael Rakowitz på Malmö konsthall + Vejen till Palmyra på Glyptoteket, Köpenhamn (över sundet). Cecilia Blomberg: Jag tycker inte att man ska missa Meta Isaeus-Berlins utställning på Waldemarsudde i Stockholm och då kan man ju också passa på att se Edward Burne-Jones och Prerafaeliterna. Karsten Thurfjell: Och det finns fortfarande möjlighet att frysa med William Kentridge på Kummelholmens konsthall i Stockholm. Helene Alm har gjort krönikan om den samiska kulturens intåg på riksscenen. Mer ur P1 Kultur: Joakim Silverdal har sett Star Wars-filmen som avslutar sviten som påbörjades 1977. Dagens OBS är den andra av två essäer om Drottning Kristina och är gjord av latinforskaren Anna Blennow. Programledare: Gunnar Bolin. Producent: Mattias Berg.

Nästan allt drottning Kristina tog sig över misslyckades hon med. Det menar Linda Skugge och reflekterar över saken i ljuset av sina många egna misslyckanden. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I drottning Kristinas efterlämnade manus förutspådde hon att hon som äldre skulle förvandlas till en vacker yngling som hette Alexander. Efter hennes idol Alexander den store. Hon trodde att hon med alkemins hjälp skulle kunna omvandlas till man. Likaså var hon övertygad om att hon genom en alkemisk metamorfos kunde bli odödlig. I slutet av sitt liv fick hon äntligen syn på något som stack ut och skavde när hon satt till häst, något som hade slående likheter med en manslem. Hennes livmedikus blev utom sig, men fick till sist medge sitt misstag. Det var ingen penis, utan ett livmoderframfall. Drottning Kristina nämns alltid som en stor förebild, hon var ju så bildad och vis och bjöd in Europas intellektuella till Stockholm. Dessutom var hon en egensinnig och stark kvinna som absolut inte tänkte bli underordnad en man vilket skulle hända om hon gifte sig. Nej, istället abdikerade hon och skapade sig ett helt nytt liv i Rom men för att verkligen förstå hennes liv måste man känna till vilken roll misslyckandet spelade i det. I hela sitt liv misslyckades Kristina med i stort sett allt hon företog sig. Hon hade litterära ambitioner och påbörjade ett flertal gånger sina memoarer. Men skräll! självbiografin slutar efter ett fåtal sidor med att hon längre fram avser förklara varför det var lite väl hårdhjärtat av förmyndarna att skilja henne som liten flicka från sin mor. Mer om detta får vi aldrig veta. Hon misslyckades med alla sina storslagna politiska projekt som att agera fredsmäklare mellan Spanien och Frankrike, hon blev inte kung över Neapel, heller inte över det polsk-litauiska samväldet och det blev inget med det stora korståget där hon skulle rida i täten av hären för att befria Konstantinopel från turkarna. Samtliga hennes kreativa planer att få till stånd en bättre försörjning efter abdikationen misslyckades. Hon försökte naturligtvis utan framgång sälja svenska krigsskepp till Frankrike, varpå hon ansåg att hon personligen skulle få den för den tiden nätta summan 300 000 riksdaler. Hon försökte tvinga Sveriges nya kung Karl X Gustav att skänka henne 6000 rustade soldater. Det blev fetnobben. Trots att de var kusiner och växt upp tillsammans och trots att hon hade gett honom kronan och allt. Med tanke på hennes låga tankar om kvinnor ansåg hon förmodligen att det var ett misstag att födas som kvinna. I sina memoarer skriver hon till Gud att jag hade varit så lycklig om jag hade fått dö innan jag gjort orätt och blivit otacksam mot Dig. Hon syftar på den serie olyckor som drabbade henne redan som spädbarn då hon som enligt egen utsaga utsattes för attentat. Som när en bjälke föll ner och nästan krossade vaggan hon låg i, eller när hon tappades i golvet, med en livslång snedhet i ryggen som följd. Det sista, misstänker hon, gjorde hennes egen mor, Maria Eleonora, avsiktligt. Peter Englund framför i sitt förord till Kristinas oavslutade memoarer en sympatisk förklaring till hennes notoriska misslyckanden. Hon var en kvinna med makt i en alltigenom manlig värld och hade plågsamt mycket att leva upp till och det enda spår av ödmjukhet hon lämnade efter sig var det faktum att hon helt enkelt inte mäktade med att slutföra sin bok. Englund skriver: Att lämna efter sig blott en torso är kanske så nära denna ytterligt stolta kvinna kunde komma den speciella sorg vi andra brukar kalla ödmjukhet?. Den konstform Kristina behärskade allra bäst var kanske den uteblivna framgången? Det räcker att se på sitt eget liv för att inse det riktiga i det påståendet. Vad ger mest energi och vilja till förändring, att lyckas eller misslyckas? Jag minns alla mina misslyckanden och hur de brukade ja inte ta på mig, men ta mig någon annanstans. Till en ny, kanske inte bättre, men i alla fall oprövad och spännande plats. Som när mitt förlag konkade, eller min eventbyrå. Eller när jag under pågående styrelsemöte fick sparken som producent för teatern jag drev och den tjugo år yngre assistenten fick ta över min tjänst. För att jag var för undermålig. Jag kommer aldrig glömma vad jag hade på mig. En ljust rosagrå knytblus. Jag åt ur en medhavd matlåda full med melonbitar. Lite melondregel rann ner på blusen. Fläcken gick aldrig bort. Trots det kan jag inte förmå mig att kasta blusen. Den väcker så många starka minnen. Smaken av galiamelon kommer jag för alltid att förknippa med att få sparken. Det finns få saker som slår det misslyckandet och lika få händelser som gör mig på lika muntert humör. För att det är så praktpajigt att man aldrig tröttnar på att vare sig berätta om det eller tänka på det. Eller alla böcker jag skriver som ingen vill läsa? Alla projekt jag inte kan låta bli att starta trots att de bara blöder och tar tid, som fanzinet och antikvariatet. Vad är det egentligen för fel på mig? Varför ger jag helt enkelt inte bara upp? Varför gav drottning Kristina aldrig upp? Varför slutade hon aldrig att smida den ena planen efter den andra? Varför erkände hon aldrig att hon nog ångrade abdikationen eftersom den gjorde henne utfattig resten av livet? Och hur var det med katolicismen egentligen, misslyckades hon inte till och med att bli en from katolik? Kristina höll krampartat på med sina mer eller mindre storslagna idéer fram till ögonblicket hon dog. Hon skulle bara vila lite och la sitt recept på den så kallade universalmedicinen som påstods bota allt på nattduksbordet, och lutade sig tillbaka. Men medicinen botade ingenting, utan Kristina dog, gammal och ful, precis som alla andra. Gravöppningen från 1965 påvisade dessutom att hon aldrig lyckades med att förvandlas till biologisk man. Många av historiens mest framgångsrika människor har varit insnöade på sitt ämne, vänt på varenda sten och filat på varje analys för att åstadkomma något storartat inom just sin disciplin. Kanske är det en väg till framgång, men är det nödvändigtvis ett bättre liv? Är det inte i själva försöket som storheten ligger, och i att våga försöka igen? Med andra ord: är det inte misslyckandet som gör livet större och rikare? Att misslyckas är ett sätt att leva. Misslyckanden är aldrig ointressanta, aldrig långtråkiga, aldrig stagnation. Hela livet är en risk. Drottning Kristina ansåg att hon var värd den risken. Linda Skugge, författare och skribent Drottning Kristina Född 8december 1626, död 19 april 1689. Drottning av Sverige 164454, dotter till GustavII Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg. I december 1654 övergick Kristina i Bryssel i hemlighet till katolicismen och därefter officiellt i Innsbruck i november 1655. Den 23 december samma år gjorde hon sitt intåg i Rom och var därefter bosatt där under namnet Kristina Alexandra. (ne.se) Böcker som legat till grund för denna essä: Peter Englund: Silvermasken en kort biografi över drottning Kristina (Albert Bonniers förlag) Erik Petersson: Maktspelerskan drottning Kristinas revolt (Natur&kultur) Erik Petersson: Drottning utan land Kristina i Rom (Natur&kultur) Kristina brev och skrifter (utgivna av Svenska akademien) Marie-Louise Rodén: Drottning Christina en biografi (Prisma) Susanna Åkerman: Fenixelden drottning Kristina som alkemist (Gidlunds förlag) Kjell Lekeby: Kung Kristina (Vertigo förlag)

P1 Kultur sammanfattar året som gått vad utmärkte musikåret 2019? En panel med mångfacetterad musikalisk kompetens guidar till sina höjdpunkter. Vilken var årets röst? Vad var årets mest underskattade? Och hur lät egentligen det typiska musikstycket 2019? Samtal med Johan Korssell från Musikrevyn i P2, Märet Öman från Jazzradion i P2 och Oscar Kangro från Musikguiden i P3. ANKLAGELSER OM CENSUR I BOLSONAROS BRASILIEN Alltfler anklagelser om censur av kulturen i Brasilien efter snart ett år med Bolsonaro på presidentposten. Kristna värderingar har blivit villkor för kulturstöd och flera statliga institutioner har dragit tillbaka finansieringen av teateruppsättningar och filmer som hanterar hbtq-frågor. Reportage från Rio de Janeiro och Brasília. ESSÄ: MISSLYCKANDETS ÄDLA KONST Författaren Linda Skugge skriver om Drottning Kristina och misslyckandets ädla konst. Programledare: Lisa Wall  Producent: Eskil Krogh Larsson

Primacura Media Historiapodden: Drottning Kristina Följ med Tobias Thörnqvist och coachen Jakob på historiska äventyr. Historiapodden har ett brett utbud, från dinosaurier till regalskepp. I dagens avsnitt, om Drottning Kristina, berättar Tobias om hennes språkkunnighet, kulturintresse samt hennes förmåga att röra sig tyst. Det pratas om hemliga dokument samt obekräftade rykten om Kristina, låste hon […]

Drottning Kristina visade aldrig intresse för giftermål. Vissa har därför trott att hon var lesbisk. Men drottningen ska ha haft en het kärleksrelation med påvens kardinal, enligt nyfunna brev. Drottning Kristina var kär i påvens kardinal Decio Azzolino. Det visar brev som funnits i ett av Vatikanens gigantiska arkiv, menar historieprofessorn Marie-Louise Rodén. Hon har hittat smäktande kärleksbetygelser från kardinalen till drottningen. Och efter 11 års sökande fann hon brevet där påven förbjuder kardinalen att besöka Kristina nattetid. I programmet medverkar Marie-Louise Rodén, professor i historia vid högskolan i Kristianstad. Musiken i programmet är hämtad ur Alessandro Stradellas opera "La Forza delle Stelle". Programledare: Agneta Nordin Producent: Camilla Widebeck camilla.widebeck@sverigesradio.se

Vi uppmärksammar tioårsjubiléet av Anders Fagers strålande novellsamling Svenska kulter med att gå igenom boken från första till sista berättelsen vid författarens köksbord på Kungsholmen. Anders läser högt och försäkrar att han hade älskat texterna även om det inte vore han som skrivit dem. Vi pratar dessutom om: Man av Skugga Förlag, Furierna från Borås, Fragment I, Fragment II, Fragment III, Fragment IV, Patti Smith, Smutsig svart sommar, Daniel Thollin, Mormors resa, Yog-Sothoth, Howard Philip Lovecraft, Robert E Howard, Robert Bloch, The King in Yellow, True Detective, S.T. Joshi, Den brutne mannens önskan, Hiisi, Wiru-Akka, Ithaqua, Tsatthuggua, Roald Amundsen, Clive Barker, Andreas Marklund, Skördedrottningen, Jordskott, The Terror, Karl XII, Chock, Lyckliga för evigt på Östermalm, The Strange Case of Charles Dexter Ward, Fredmans visor, Carl Michael Bellman, Drottning Kristina, Simon Stålenhag, För gudinnan, Kult, Get Out, Invasion of the Body Snatchers, En man av stil och smak, Ett rum fullt av speglar, Fröken Witts stora konstverk, Carcosa, Anna Odell, Mikael Persbrandt, Stig Larsson, Madonna och Suzanne Vega. Nostalgiskt värre för Anders, mer tonvikt på analys för oss. 

Museer handlar oftast om saker och ytterst sällan om enskilda individer. Men kan man ens föreställa sig ett museum som skildrar en person lika djuplodande som en rysk roman? undrar Mattias Berg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varför finns inget rejält biografiskt museum i Sverige, med fullt fokus på en människa snarare än saker?  Ett som till exempel kretsar kring Drottning Kristina, Alva Myrdal, Zlatan Ibrahimovic, Heliga Birgitta, Olof Palme, Hedvig Eleonora eller kanske upptäckaren Sten Bergman. Gestalter tillräckligt magnifika och mångfacetterade för att bära en större eller mindre kulturinstitution på egen hand. Dessutom ofta klart kontroversiella. I det utrymmet, mellan för och mot, fördomar och fakta, dyrkan och hat, kunde besökaren själv träda in: få göra sin egen analys av personen ifråga. I bästa fall skapades då en helt ny sorts museiupplevelse med möjlighet till både inlevelse och invändningar. Visst finns det ett antal mindre eller något större biografiska utställningar i Sverige, men så vitt jag vet ingen som på det sättet går i öppen dialog med sitt objekt. Kanske inte ens internationellt om man får tro boken "Skelett i garderoben. Svåra museer", som kom ut 2019. Här har Stefan Bohman, tidigare chef för bland annat Strindbergsmuseet, och den brasilianska museologen Ana Luiza Rocha do Valle studerat vad de kallar "personmuseer" här hemma och utomlands. Och de börjar hemma hos Strindbergs kanske störste antagonist, Verner von Heidenstam. Alltså på hans Övralid i Östergötland, där hemmet enligt skyltarna står kvar exakt som den lika omhuldade som omdiskuterade Akademiledamoten och Nobelpristagaren lämnade det. Bokens författare konstaterar också att begreppet "Nationalskald" på Övralid visserligen sätts inom citationstecken, men att det ändå inte direkt problematiseras. Varken Heidenstams högstämda nationalism eller hans furiösa ställningstagande för försvaret och Konungen får något större utrymme. Allt det som var och är så omstritt. Det är också forskarnas generella invändning mot personmuseerna. Att personerna själva sällan ifrågasätts eller ens kompliceras utan oftast bara sätts på piedestal. Gemensamt för till exempel lilla Zarah Leander-museet i Häradshammars bygdegård utanför Norrköping och den imposanta Millesgården på Lidingö utanför Stockholm är att man i stort sett förbigår de bägges kopplingar till nazi-Tyskland. Intressantast för en svensk läsare är nog ändå bokens internationella exempel. Inte minst hur det amerikanska inbördeskriget framställs på några olika museer över sydstatsgeneralen Robert E Lee. Han som kom att hamna mitt i även nutidens stridslinjer, efter beslutet i Charlottesville 2017 att ta ned ryttarstatyn över honom. Den som varit kontroversiell ända sedan statyn sattes upp vid slutet av 1800-talet: då den bland annat beskrevs som "ett skulpterat förräderi" av en tidning i nordstaten Indiana. Men inte på något av museerna får de här politiska komplikationerna ordentligt utrymme. Författarna skriver att General Lees eget innehav av slavar visserligen nämns, men aldrig poängteras. Den intressantaste komplikationen tycks finnas på en oansenlig skylt på museet i Arlington, utanför Washington, som tar upp frågan om varför Lee egentligen valde att slåss för sydstaterna trots att han också erbjudits befälskapet för nordstaterna. Att det möjligen inte enbart berodde på att han älskade sin hemstat Virginia, som det ofta framställs. Utan också på att generalen "kunde ha hållit med om sydsidans ståndpunkter". Saken tycks ungefär likadan på Eva Perón-museet i Buenos Aires. Den argentinska presidenthustrun, musikalens "Evita", blev för många ett slags helgon då hon under 1950-talets början gick bort i cancer, bara 33 år gammal. Bland sina motståndare sågs hon snarare som en väsentlig del av den auktoritära Peronismen. Men enligt författarna redovisas inte heller den här skarpa politiska motsättningen på museet. Stor vikt läggs i stället vid hennes kläder. En hatt används för att illustrera Eva Peróns arbete för utsatta barn, liksom dräkten vid ett rösträttsmöte eller då hon träffade Påven får gestalta andra hjältesagor om Evitas humanitära engagemang. Texterna på museet är också ofta hämtade ur Eva Peróns egen självbiografi: det är så att säga hon själv som har ordet. I en specialutställning betonas också hennes helgonlika prägel. Med Evitas dödsmask i ett dunkelt rum, som en sorts relik, och en film från begravningen rullande i bakgrunden. Och självklart ligger det i sakens natur att de flesta personmuseum skapas just för att lyfta fram personens positiva sidor, särskilt som de ofta drivs av sällskap med samma syfte. Men faktum är att objektet sällan brukar diskuteras alls, utom möjligen via en eller annan biografi som säljs i shopen. Vad vi ser på själva museet är oftast miljön snarare än människan. Hemmet, prylarna, böckerna, skrivmaskinen Bokens mest positiva exempel är väl den nya delen av Richard Wagner-museet i tyska Bayreuth, invigd 2016. Med en klart större vilja att öppet redovisa kontakterna mellan familjen Wagner och Hitler: att på det sättet åtminstone komplicera den världsberömda operafestivalens historia en smula. Exempelvis finns det olika bildspel som tydligt visar familjens inte minst Bayreuth-operans legendariska direktör Winifred Wagners flitiga umgänge med Hitler. På flera sätt visas här också på den inspiration som Wagners operor gav nazismens estetik. Bland annat jämförs den berömda slutscenen i "Mästersångarna i Nürnberg" med nazisternas egna massmöten. Med bokens frågeställningar i huvudet går jag sedan till Strindbergsmuseet på Drottninggatan i Stockholm där huvudförfattaren till "Skelett i garderoben", Stefan Bohman, alltså själv var chef under många år. Mitt intryck är också att det står sig som det bästa svenska exemplet på ett biografiskt museum, med ett ändå relativt kritiskt och analytiskt förhållningssätt till huvudpersonen. I en liten finurlig konstruktion kan man till exempel själv vända på begreppen. Trycka på skyltar med några av alla de epitet som använts om Strindberg bland annat "Missförstådd", "Galen" eller "Alkoholist" för att gradvis få fram olika synonymer och så småningom hamna i rena motsatser. Montrarna i sin tur är tematiskt upplagda kring vissa av hans mest kontroversiella citat och åsikter, med rubriker som "Kvinna-Man" eller "Antisemitism och Studier i hebreiska". På det sättet lyckas utställningen komplicera både författaren och människan: gestalta ett antal av Strindbergs mest berömda motsägelser. Och trots att formen här och där känns föråldrad, motsvarar nog innehållet fortfarande mina förväntningar på den svenska museisektorn. Nu väntar jag bara på något som verkligen överskrider dem. Ett komplext och levande personporträtt i tre dimensioner. Ett biografiskt museum mer besläktat med, säg, klassiska ryska romaner eller Rembrandts självporträtt än med den traditionella basutställningens ofta så snipigt sterila skyltar. Men kanske är det att ha för höga förväntningar på vad ett museum faktiskt kan vara, på intendenters fantasi och kulturinstitutioners resurser. Eller för att citera vad Strindberg själv lär ha sagt: "Livet är ingenting för amatörer". Mattias Berg, kulturredaktionen

Virginia Woolfs klassiska roman Orlando sätts upp på Malmö stadsteater - storslaget och yvigt tycker vår kritiker. Och kulturjournalisten Richard Dinter ger sig ut på jakt efter ett nytt språk för en ny kaotisk tid.  Virginia Woolfs klassiska 1920-talsroman "Orlando" kan beskrivas som en könsöverskridande tidsresa som följer en adlig poet genom 500 år av liv, kärlek och litteratur. Nu har den blivit musikteater på Malmö stadsteater. Vår teaterkritiker Kristina Lindquist var på premiären. Om man upplever världen som allt mer kaosartad - var hittar man språket som kan förklara vad som egentligen händer? I dagens långa kulturreportage går Richard Dinter på jakt efter ett nytt språk för att förstå en ny tid och tar hjälp av författarna Agens Gerner och Jerker Virdborg samt filmaren Åsa Sandzén. Museer handlar oftast om saker - och ytterst sällan om enskilda individer. Men skulle man kunna tänka sig ett museum som skildrade en specifik person lika djuplodande som en rysk roman? Till exempel Drottning Kristina eller upptäckaren Sten Bergman? Det är åtminstone vad Kulturredaktionens Mattias Berg hoppas i dagens essä. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Sveriges filosofihistoria från dess början på 1400-talet via Drottning Kristina, Descartes till Kantianismens inträde i Sverige. Mer av Svante Nordin om Sveriges filosofihistoria: https://libris.kb.se/hitlist?q=svante+nordin&r=;tree:D&f=simp&g=&m=10&p=1&d=libris&s=r&t=v

I veckans Stil ska vi ta en titt på en kvinna vars stil ställde till med rabalder, både när det gällde val av mode och män den franska författarinnan George Sand. Egentligen var George Sand född som Aurore Dupin, men tog sig i vuxen ålder den manliga pseudonymen George Sand för att bli läst, och få respekt som kvinnor i allmänhet och kvinnliga författare i synnerhet saknade under 1800-talet. Och det fick hon, verkligen. Under 1880-talet var hon den mest lästa författaren i Frankrike, vid sidan av Victor Hugo, som för övrigt högaktade henne. Det gjorde även andra upphöjda manliga författare, som Flaubert, Balzac, Dostojevski, Proust, Henry James och Walt Whitman. I en tid då bara män kunde tjäna pengar som yrkesförfattare, blev hon den första kvinnan att kunna försörja både sig, och sina två barn, på att just skriva, och det redan vid 27 års ålder. Hon var enormt produktiv livet igenom, dessutom. I sina romaner tog George Sand ofta upp aktuella frågor i tiden, och rädes inte att ifrågasatte rådande normer. Hon pläderade ofta för kvinnors frihet, vilket fick dåtidens framväxande kvinnorörelse att lyfta fram henne som en förebild. Det manliga namnet George Sand lirade också väl med hennes sätt att klä sig i herrkostym och röka cigarr, något som bara karlar vid tiden ansågs kunna göra. I likhet med andra kända kvinnor i historien, som bland annat Jeanne dArc och Drottning Kristina, använde hon herrkläder för att kunna röra sig fritt på stadens gator utan att bli ifrågasatt, eller uttittad. I veckans program träffar vi pr-mannen och klädsamlaren Fredrik Robertsson, som fått internationell uppmärksamhet tack vare sin spektakulära stil. Inte sällan bär han klänning. Vi undersöker också resandets psykologi tillsammans med författaren och journalisten Per J Andersson och så tar vi en närmare titt på en samtida kvinnlig ikon som, i likhet med George Sand, föredrar att klä sig i kostym och skjorta av herrsnitt  den amerikanska skribenten Fran Lebowitz. Veckans gäst är Lena Kåreland, professor emerita, litteraturvetare och författare till boken Älska det är allt! George Sand i liv och dikt.

I detta avsnitt berättar Julia om något vi alla borde ha lärt oss mer om i skolan, nämligen Drottning Kristina. Visste ni till exempel att Sverige har haft en drottning som var kung?  Twitter: den_pa    Instagram: fragorpadetpod

Få härskare är lika mytomspunna som Alexander den store. Litteraturhistorien har förvandlat honom till allt från den förste muslimen till from kristen, från Baron von Münchhausen till Humphrey Bogart. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det enda som kan vara mer storslaget än Alexander den stores liv är väl hans död. Kanske var det också det enda möjliga för en sådan oövervinnelig krigarkung. Efter att ha genomfört sitt beryktade så kallade massbröllop mellan makedonier och perser, av politiska skäl, och proklamerat sig själv som gudomlig, började Alexander planera sitt allra största fälttåg: mot vad som kallades Arabien. Men först var han ju tvungen att fira sin nyvunna gudomliga status ordentligt. Efter ett rejält dryckesslag under dagar och nätter i Babylons hetta, då han bland annat sägs ha tömt en sexliters bägare med vin till Herakles ära, fick han feber och dog. 33 år gammal, av alla åldrar. Och sedan började Alexanders efterliv. Som bara gjorde den store ännu större. Myterna hade för all del börjat att frodas redan under hans levnad. Som till exempel när han inför det avgörande slaget mot Persien år 332 före Kristus blev erbjuden en gynnsam fred av fiendens härskare Dareios. Då lär hans egen general Parmenion ha sagt: Om jag vore Alexander, skulle jag acceptera erbjudandet. Medan Alexander själv svarade: Jag skulle acceptera om jag vore Parmenion. Alexander tycks helt enkelt ha varit lika stor i orden som på jorden. Med ingen mindre än Aristoteles som privatlärare och repliker som knappast skulle skämmas för sig i Humphrey Bogarts mungipa. Och i boken Alexanderlegenderna i tid och rum från 2018 granskas hela den här mytbildningen minst sagt omsorgsfullt. Större delen handlar om hur den har sett ut i olika språkområden, som ägnas var sitt kapitel av var sin specialist. Det slaviska, arabiska och bulgariska. I Främre Orienten, på Island och i södra Europa. På latin, fornengelska, persiska och tyska. Historien om Alexander tycks helt enkelt ha erövrat världen minst lika effektivt som huvudpersonen själv gjorde. Men som så ofta i äldre litteraturhistoria handlar det också om försvinnande, förlust, fragment. De ursprungliga berättelserna är till största delen borta. Ögonvittnesskildringarna av Alexanders samtida kasserades under romarriket, eftersom de inte ansågs motsvara den tidens stilistiska ideal. Mycket grundar sig i stället på den så kallade Alexanderromanen, som skrevs under 300-talet efter Kristus: alltså mer än sex sekel efter hans död. En sorts äventyrsroman med närmast kameleontisk förmåga att anpassa sig till varje nytt landområdes respektive språk, kultur och politik. Därför kunde han i tidiga arabiska tolkningar framställas som den allra förste muslimen och i den medeltida etiopiska versionen snarare påminna om Kung Seyon och hans fälttåg mot just muslimerna. Medan krigarkungen i den nybulgariska översättningen på 1800-talet hade förvandlats till en from kristen: den av Aristoteles elever som sägs ha lärt sig Psaltaren utantill snabbast.  Så kan man fortsätta genom världslitteraturen, över kontinenter och sekler. I italienska skildringar fick han nedstiga i helvetet som hos Dante. Och även på Island, där han på 1100-talet liknade en typisk sagohjälte i strid med sitt eget öde, kommer Alexander ned till underjorden för att till sist förgiftas av en demon som straff för vad som på isländska kallas ágirni. Eller som det står i den isländska Alexandersagan: Var kommer din girighet att stanna, store Alexander? Den kommer inte att mättas även om du lägger under dig hela världen. Den frågan, om hans mod, högmod och övermod, tycks också ha getts en varierande betoning genom seklerna. I Första Macabeerboken, från 200-talet före Kristus, står till exempel så här: Ända till jordens yttersta gränser trängde han fram och plundrade folk efter folk; hela jorden låg kuvad inför honom, och hans stolthet och övermod växte. I den persiska skildringen, med rötterna i 900-talet och som än i dag läses flitigt, skildras han däremot omväxlande som en rättvis kung sökande efter vishet och en maktlysten, grym härskare. Och i den brittiska medeltida The Wars of Alexander tycks pendeln ha slagit över mot en mer kontemplerande regent. Jag som i går var så kraftfull och styrde hela världen, har i dag fullständigt blivit till stoft, sorg och plåga får han här säga med sin egen röst. Långt tillbaka går också ett annat av legendernas stråk: det som beskriver hans mer fantastiska äventyr. I den arabiska Alexandertraditionen, som nyare forskning menar är den kanske allra rikaste, finns till exempel motivet om hur han upptäcker livets källa. Som i sin tur uppvisar likheter med berättelserna om Namron Sin. Härskaren över världshistoriens första imperium, Mesopotamien, flera tusen år före Kristus. Med tiden tycks också Alexander den Store kunna förvandlas till en sorts Baron von Münchhausen. Den här mer skrönaktige figuren blir synlig redan i vissa latinska versioner där det berättas att Alexander efter att ha erövrat jorden ger sig i kast med himmel och hav. Hur han först stiger upp till himlen i en järnbur, hållen av fåglar, och sedan upp till havets botten i en dykarklocka konstruerad av hans astrologer. I tyska texter förvandlas han slutgiltigt till en medeltida stålman som obesvärat färdas genom luft och vatten. Där får också Alexanders högmod sitt kanske yttersta uttryck, när han säger sig vilja erövra själva paradiset. Hur är det då här i Sverige? Jo, vi har också vår egen version av Alexanderlegenden. På 1300-talet infogades den antika härskaren i riddarromanens höviska och aristokratiska ideal. Några sekel senare blev parallellerna mellan Konung Alexander, som han kallades i ett versepos, och Sveriges konungar allt vanligare. Att både Gustav II Adolf och Karl XII liknades vid världserövraren, av sig själva och ibland av omgivningen, är väl inte särskilt förvånande. Däremot att också Drottning Kristina var helt besatt av Alexander den Store. Hon, som nuförtiden ofta framställs som fritänkare och religiös sökare, ser hans grymheter som fläckar på solen. Prisar i stället hans mod, skönhet, generositet mot besegrade motståndare och inte minst bildning. I den eviga frågan om Alexander den Stores egentliga natur återkommer Drottning Kristina till vad många andra påtalat. Att han handlade under inflytande av vad som under antiken kallades Fortuna: ett svåröversatt begrepp som kan betyda både tur, lycka och det förutbestämda ödets komplexa verkningar. Och frågorna kvarstår, både kring mytens och verklighetens Alexander. Fortfarande vet ingen var hans kvarlevor ligger. Efter att ha begravts i staden han grundade, det egyptiska Alexandria där mausoleet blev en vallfärdsplats för både romerska kejsare och allmänt historieintresserade, försvann själva liket därifrån någon gång på 300-talet efter Kristus. Alltså ungefär samtidigt som myten om Alexander började få fötter, förvandla honom till en sorts vandrande vålnad. Sedan dess har otaliga försök gjorts att hitta graven: Egyptens arkeologiska myndigheter känner till åtminstone 140 regelrätta utgrävningar. Så tillsammans med Nefertiti är väl Alexander den Store världens mest efterlysta lik. Liksom en av våra allra mest levande legender. Mattias Berg, medarbetare på kulturredaktionen Litteratur Karin Hult & Gunhild Vidén (red): Alexanderlegenderna i tid och rum. Appell förlag, 2018.

Tio Minuter En Kvart - Avsnitt 10 - Drottning Kristina by VikarielärarPodden

Drottning Kristina visste vad hon ville och tänkte inte låta någon eller något stå i vägen för hennes strävan efter frihet - även om hennes djärva beslut skulle chocka brallorna av hela Europa. I Historierummet i Barnradion hör du dramatiserade berättelser om kända historiska personer. Programmen passa för barn mellan 9-13 år. MEDVERKANDE Skådespelare: Martin Engborg, Jonas Jonnerby, Segal Mohamed Berättare: Love Kahnlund Manus och ljud: Martin Engborg Producent och regi: Tove Palén Exekutiv producent: Linda Belanner, Barnradion Illustrationer: Charlotte Heyman

Svensk drottning och kulturpersonlighet som gillade Italien så mycket att hon abdikerade. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Denna vecka pratar vi om drottning Kristina, guldet på Reddit och vilken den viktigaste gruppen i spexet är.

1600-talets skandaldrottning höll sin personliga frihet högre än både kungamakten och fadersarvet. I sin envisa vägran att låta sig underordnas tog hon oförutsägbara beslut som chockerade hela Europa. Nya avsnitt från P3 Historia hittar du först i Sveriges Radio Play. I P3 Historia leder Cecilia Düringer lyssnarna genom världshistoriens vindlande berättelser. Vid sin sida har hon skådespelaren Pablo Leiva Wenger som förhöjer dramatiken med scener ur historien. Varje avsnitt handlar om ett historiskt skeende, med en historisk person i fokus. Vill du veta mer om drottning Kristina? Läs Erik Peterssons bok Maktspelerskan. Drottning Kristinas revolt, Veronica Buckelys Kristina. Sveriges drottning eller Nils Erik Villstrands Sveriges historia, ett par av de böcker som legat till grund för det här avsnittet. Redaktionen för detta avsnitt består av: Cecilia Düringer - programledare & researcherPablo Leiva Wenger - scenuppläsareNils Svennem Lundberg - slutmixTove Palén - producent Historikern Erik Petersson intervjuas P3 Historia görs av produktionsbolaget Munck.

1600-talets skandaldrottning höll sin personliga frihet högre än både kungamakten och fadersarvet. I sin envisa vägran att låta sig underordnas tog hon oförutsägbara beslut som chockerade hela Europa. I P3 Historia leder Cecilia Düringer lyssnarna genom världshistoriens vindlande berättelser. Vid sin sida har hon skådespelaren Pablo Leiva Wenger som förhöjer dramatiken med scener ur historien. Varje avsnitt handlar om ett historiskt skeende, med en historisk person i fokus. Vill du veta mer om drottning Kristina? Läs Erik Peterssons bok Maktspelerskan. Drottning Kristinas revolt, Veronica Buckelys Kristina. Sveriges drottning eller Nils Erik Villstrands Sveriges historia, ett par av de böcker som legat till grund för det här avsnittet. Redaktionen för detta avsnitt består av: Cecilia Düringer - programledare & researcher Pablo Leiva Wenger - scenuppläsare Nils Svennem Lundberg - slutmix Tove Palén - producent Historikern Erik Petersson intervjuas P3 Historia görs av produktionsbolaget Munck.

Hon har gått till historien som den viljestarka stormaktsregenten som vägrade att gifta sig, abdikerade från tronen och konverterade till katolicismen. Hon var också ovanligt lärd, en banbrytande kulturmecenat och historisk queerpersonlighet. Veckans avsnitt handlar om drottning Kristina, en av världshistoriens mest omskrivna och mytomspunna svenskar. Hur var hon som regent? Vad låg egentligen bakom hennes stora uppbrott? Vilken roll spelade det nya postväsendet i skvallret kring hennes person? Och vad gjorde hon Rom? Gäster i studion är litteraturvetaren Stefano Fogelberg Rota, tyskprofessorn Elisabeth Wåghäll Nivre och historikern Joakim Scherp. Bildningspodden – en podcast för vetgiriga – produceras av Magnus Bremmer och Klas Ekman för Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet.

Kristina blir myndig och konkurrensen med rikskansler Oxenstierna om makten tilltar, under tiden planerar hon för sin abdikation. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det första avsnittet om Sveriges stora drottning berättar vi om Sverige, föräldrarna, barndomen och hennes uppfostran. Den första av hennes många förvandlingar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vetenskapsradion Historia granskar bioaktuella The Girl King om drottning Kristina. Dessutom uppmärksammas vikingafenomenet Holmgång, som förbjöds för 1 000 år sedan. Det är svårt att sugas in i berättelsen när man sitter och stör sig på så många saker, menar hon. I Kaurismäkis version har Kristina blivit en känslostormande Ronja Rövardotter som hånglar upp hovdamer och vill dra igång ett stort folkbildningsprojekt i den bonniga stormakten Sverige. Historikern Ann Grönhammars bild av Kristina ser ut på ett helt annat sätt.Dessutom uppmärksammas vikingaduellerna som förbjöds för 1 000 år sedan, holmgången. Religionshistorikern Frederik Wallenstein berättar om holmgångens betydelse för att lösa tvister i den hederskultur som Norden präglades av.Programledare är Tobias Svanelid.

Möt Ingela Olsson, skådespelare som ibland regisserar och som började i fria teatergrupper men som nu har sin hemmabas på Dramaten i Stockholm. Under sin karriär har Ingela Olsson spelat allt från prästfru i filmen Såsom i himmelen till Drottning Kristina på scenen.  Hör om Ingela Olssons arbete med bland annat den prisbelönta Joan Didion-monologen Ett år av magiskt tänkande och varför hon ibland känner sig besläktad med Margaretha Krook. Och hör henne berätta om varför hon föredrar nyskriven dramatik framför klassikerna; de innehåller få intressanta kvinnoroller. I Teaterprogrammet berättar Ingela Olsson också om hur en föreställning i en fabrikslokal i Paris förändrade hennes liv.Just nu spelar hon i Konsten att falla av Sara Stridsberg på Teater Galeasen. Den 12 december är Ingela Olsson med i Dramatens hyllning av årets nobelpristagare i litteratur Svetlana Aleksijevitj när Kulturredaktionens Fredrik Wadström samtalar med pristagaren på scenen och skådespelare ur Dramatens ensemble framför valda delar av hennes verk. Och sen ska Ingela Olsson regissera American Hotel, också av Sara Stridsberg, på Stadsteatern i Stockholm med premiär den 5 mars.

Maria går igenom hur Gabriellas sång och Luffarvisan kan användas för att förstå en viss typ av snubbe och så drömmer hon sig iväg till Kairo och tänker på när hon gick på dejt med en amerikan. Dessutom snackar hon och Jimmie om hur roligt det ska bli med P3 Älskar Karlstad. Och som om det inte vore nog: den erotiska novellen Drottning Kristina och hennes hovdam.

Den här veckan kommer författaren Lena Andersson till Wilsons vecka för att diskutera vilka förväntningar och krav vi känner inför helgen. Det görs också ett studiebesök i Stockholms gayvärld, bland annat intervjuas New York-bandet Bottoms som gör könsproblematiserande dansmusik. Smakdomarna Tobias Norström och Maria Brander kommer med nya rekommendationer till läsning och tittande. Och veckans teatergäst är skådespelerskan Ingela Olsson, som under sin karriär spelat allt från prästfru i filmen Såsom i himmelen till Drottning Kristina på Dramaten.

Möt Ingela Olsson, skådespelare som ibland regisserar och som började i fria teatergrupper men som nu har sin hemmabas på Dramaten i Stockholm. Under sin karriär har hon spelat allt från prästfru i filmen Såsom i himmelen till Drottning Kristina på scenen. Hör om Ingela Olssons arbete med bland annat den prisbelönta Joan Didion-monologen Ett år av magiskt tänkande och varför hon ibland känner sig besläktad med Margaretha Krook. Och hör henne berätta om varför hon föredrar nyskriven dramatik framför klassikerna; de innehåller få intressanta kvinnoroller. I Teaterprogrammet berättar Ingela Olsson också om hur en föreställning i en fabrikslokal i Paris förändrade hennes liv. Teaterprogrammet är Radioteaterns nya intervjuprogram där svenska teaterprofiler porträtteras.

Drottning Kristina (1626-1689) abdikerade, konverterade till katolicismen och skapade sig ett nytt liv i Rom, där hon avled och vilade i frid - ända tills 1965. Då öppnade man hennes grav för att ta reda på, en gång för alla - var hon kvinna, var hon man, eller var hon något mitt emellan? En fråga som hade plågat historiker under många år. Drottning Kristinas hade nämligen en egen stil som provocerade. Den har också gjort att hon fortsätter att fascinera, än idag. I veckans STIL berättar vi mer om denna extraordinära kvinna som gick sin egen väg. Var Drottning Kristina en landsförrädare? Före sin tid? Feminist? Butchflata? Var hon kanske queer? Det är en tanke som populariserats under senare år. Men så hade drottning Kristina ett annorlunda förhållningssätt till kvinnorollen, som ligger i linje med dagens tankar om kön och genus. Och det är just i hennes avvikelser från det traditionellt ”kvinnliga” och ”manliga” beteendet som man har fiskat efter svar på frågan hur en kvinna kunde klä sig och bete sig som hon gjorde. Näpen var hon inte. Även om hon bara var en och femtio lång med stora och uttrycksfulla ögon. Hon uttryckte ofta och tydligt en ovilja till att gifta sig, och föda barn var henne en vämjelig tanke. ”Att föda barn, vilken ohygglig sak”, som hon sade. Ja, hon sade sig inte ens vilja ha sex med en man. ”Jag vill inte, att en man umgås med mig som en bonde med sin åker”, som hon uttryckte saken. I programmet berättar vi mer om hennes look och läggning och intresse för saker som alkemi. Vad trodde hon det skulle uppnå? Och varför var det så provocerande att byta religion? Vi har även talat med serietecknaren Liv Strömquist och journalisten Erik Janson om poängen med att öppna kungliga gravar. Och så har vi träffat designkollektivet Mycket som berättar om queersalonger. Dessutom har vi tittat närmare på nunnans klädedräkt. Veckans gäst är Kjell Lekeby, idéhistoriker och författare till boken Kung Kristina.

Om hur lejon har använts som maktsymboler i Sverige under hundratals år, och om hur astrologer fungerade som personliga coacher åt renässansens furstinnor. Med Urban Björstadius. Lejon har genom historien fått symbolisera makt och styrka i allt från fabler till vapensköldar och målningar. Även i Sverige var lejonen välkända för människor långt innan någon svensk sett ett lejon på riktigt – Bibelns berättelser om till exempel Daniel i lejongropen återgavs som kyrkomålningar redan under medeltiden. Men det har också funnits riktiga lejon i Sverige under många hundra år, och redan Johan III fick under 1500-talet ett lejon i gåva från en engelsk adelsman. Det berättar etnobiologen Ingvar Svanberg som är aktuell med boken Svenska lejon, som handlar om lejonens historia i Sverige. Renässansen påminner mycket om vår egen tid med religionskrig och naturkatastrofer men också sådant som vetenskapliga upptäckter och tolerans. Renässansen har också fått en renässans inom populärkulturen, och på Livrustkammaren i Stockholm visas till exempel just nu utställningen Maktspel som handlar om hur tv-serier som Game of Thrones och filmer som Elisabeth använder sig av kläder och miljöer från renässansens dagar. Renässansforskaren Anna Carlstedt är aktuell med boken Furstinnan och stjärntydaren, där hon skriver om de tre kvinnliga renässansregenter Drottning Kristina i Sverige, Elisabeth I i England och Katarina av Medici i Frankrike. Alla tre hade nära och speciella relationer till sina astrologer, som kom att fungera som deras personliga coacher eller mentorer. Programledare är Urban Björstadius.

Herman Lindqvist berättar om drottning Kristina. Läs mer i Levande Historia.

I filmavtalet från 2006 slås det fast att minst 40 % av de som gör film i Sverige ska vara kvinnor. Men så ser det inte ut i verkligheten. Under 00-talet hade 19 % av alla svenska spelfilmer som visades på bio en kvinnlig regissör. Det visar en rapport från Svenska Filminstitutet som släpps i dagarna. Varför har kvinnor fortfarande så svårt att ta sig fram i filmsbranschen? I Nya Vågens diskussion om bristen på jämställdhet deltar Jan Blomgren från Bob Film. Maria Blom, regissör till bland annat kassasuccén "Masjävlar" och Lisa Siwe, regissör till "I taket lyser stjärnorna". Blom och Siwe debuterade båda två under 00-talet som spelfilmsregissörer och deras filmer belönades med Guldbaggar. Och så drabbas vi av drottningyra här i Nya Vågen. Efter den senaste tidens flod av nya böcker som argumenterar för och emot monarkin, Tv-satsningar om familjen Bernadotte i både SVT och TV4 så är det nu dags för teatrarna att ta sig an de kungliga. Nya Vågen diskuterar Teater Galeasens Det kalla hjärtat och Stockholms Stadsteaters uppsättning av Drottning Kristina. Till studion kommer Anneli Dufva, teaterkritiker på Sveriges Radio. Hennes kollega Lars Ring på Svenska Dagbladet och Moa Matthis, författare till boken Maria Eleonora - Drottningen som sa nej. Programledare: Naila Saleem

Snittet har haft möjligheten att blicka in i arbetet med tre aktuella teaterpremiärer. Efter de stora framgångarna med Brott och straff fortsätter Backa Teater i Göteborg att utforska olika sidor av kriminalitet. Mia Gerdin har följt arbetet med den nya föreställningen Gangs of Gothenburg på Backa Teater i Göteborg. Och på Uppsala Stadsteater är Olof Palme och Drottning Kristina fokus i två nya föreställningar. Anneli Dufva åkte till Uppsala för att prata om Kristina, Palme, regi och identitet med de två regissörerna Carolina Frände och Farnaz Arbabi. Dessutom har Snittet tittat på en karta över döda stjärnor på Bonniers Konsthall där utställning Snittet har haft möjligheten att blicka in i arbetet med tre aktuella teaterpremiärer. Efter de stora framgångarna med Brott och straff fortsätter Backa Teater i Göteborg att utforska olika sidor av kriminalitet.  Varför begår en människa brottsliga handlingar och vilka konsekvenser får det för en själv och för ens offer? Mia Gerdin har följt arbetet med den nya föreställningen Gangs of Gothenburg. Den här gången har Mattias Andersson på Backa tagit hjälp av aktivister, en socialpedagog och ett gediget intervjumaterial och skapat en föreställning där verklighet blandas med fiktion. Samma helg är det dubbelpremär på Uppsala stadsteater. Där handlar det om  två välkända svenska historiska gestalter; Olof Palme och Drottning Kristina som skildras på scenen av två av Sveriges just nu intressantaste yngre regissörer, Carolina Frände och Farnaz Arbabi. Båda föreställningarna är framarbetade av respektive ensemble - utan ett från början färdigt manus - och processerna har varit så parallella att det till och med finns planer på att låta rollgestalter från den ena föreställningen dyka upp i den andra. Anneli Dufva åkte till Uppsala för att prata om Kristina, Palme, regi och identitet. Dessutom har Snittet tittat på en karta över döda stjärnor på Bonniers Konsthall där utställningen Livsformer precis har öppnat. Programledare: Cecilia Blomberg

Nordegren gör säsongstart med buller, bång och Maria Callas i bakfickan. I blickfånget står kampen mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Vår korrespondent Daniel Alling och Göteborgs-Postens Britt-Marie Mattsson är med direkt från New Hampshire, och Paulina de los Reyes ger en intersektionell analys av den amerikanska maktkampen. Dessutom medverkar Drottning Kristina, och levererar sitt avskedstal i direktsändning. Utrikesminister Carl Bildt berättar också om hur han förbereder sig inför att dela ut pris på Grammisgalan senare ikväll.

Nordegren gör säsongstart med buller, bång och Maria Callas i bakfickan. I blickfånget står kampen mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Vår korrespondent Daniel Alling och Göteborgs-Postens Britt-Marie Mattsson är med direkt från New Hampshire, och Paulina de los Reyes ger en intersektionell analys av den amerikanska maktkampen. Dessutom medverkar Drottning Kristina, och levererar sitt avskedstal i direktsändning. Utrikesminister Carl Bildt berättar också om hur han förbereder sig inför att dela ut pris på Grammisgalan senare ikväll.