Predikningar Ryttargårdskyrkan

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-kristus-den-korsfaste-kristus-arbaa1 Kor 1:21-2:5Korinth blev, år 44 f Kr, befolkad av frigivna romerska slavar. Här fick de chansen att börja om, och kanske har det skapat en kultur där man hyllar dem som lyckats i livet. Här i Korinth kan vem som helst bli vad som helst. Detta sitter djupt i deras kultur. Men församlingen är inte en samling klättrare. Det som ingenting var — slavar, enkla människor — utvalde Gud. Varför? För att ingen ska berömma sig. Människan är utvald mitt i sin svaghet.Det är mycket som florerar i Korint. Styrka och oberoende hör till ingredienserna, liksom jakten på vishet. (v 21) Visheten från Gud uppenbarar sig för världen genom Hans skapelse. Den vittnar om hur genial, kreativ och mäktig Gud är: Pilgrimsfalken räknas som världens snabbaste djur. Det knockar sitt byte genom att störtdyka i uppåt 390 km/h. Det kan få syn på en duva på flera kilometers håll. Eller lappugglan, där höger och vänster öra sitter olika högt så de kan höra ljud i både sidled och höjdled. Deras stora parabolliknande ansikte hjälper dem att höra minsta ljud. När de hovrar över en snötäckt mark fångar de upp smådjurens minsta pip, och även deras hjärtslag. På det sätter fångar de sorkar som gömmer sig under snön. Visheten finns runtomkring oss. Hela tillvaron bär Guds fingeravtryck. Men det verkar inte räcka för att människor ska lära känna Gud, och då går Gud åt andra hållet. Istället för den outgrundliga visheten väljer Han total galenskap: Gud blir människa, delar våra villkor, gestaltar Guds rike och avrättas så småningom på ett kors. Dårskapen, Jesus på ett romerskt kors, fastspikad, förnedrad, utstött bland brottslingar och outcasts, blir den tydligaste gestaltningen av vem Gud är. Paradoxalt blir just detta det yttersta tecknet på Guds vishet. Paulus utmanar korintierna på duell: Vill ni ha verklig vishet? Varsågoda, här är den. Den heter Jesus från Nasaret och blir främst synlig på ett romerskt kors. Notera hur Paulus fyller ordet vishet med innehåll: Den har med rättfärdighet, helighet och frihet att göra. Det är inte en samling djupa tankar som utgör Guds vishet, utan en person som binder oss samman med Fadern i en allt djupare relation och i ett nytt sätt att leva. Med korintiernas mått mätt var inte Paulus förkunnelse särskilt vis. Han förkunnade ett enkelt budskap om den korsfäste Jesus, en dårskap för världen: Korset, det djupaste tecknet på svaghet och misslyckande, vänder Gud till ett tecken på Hans kraft och räddning. På korset ser vi människans djupaste synd och mörker. Korset blir en dom över människans förmåga att vara god och rädda sig själv. Men här ser vi också Guds godhet. Ingenstans blir Gud så tydlig, ingenstans syns Guds kärlek till människan som här. Guds stora hemlighetMan kan leta i all tänkbar religion, filosofi och i djupheter och teser, den ena märkvärdigare än den andra efter svaret på tillvarons, universums, världshistoriens stora gåta, alltings mening, skönhetens, kärlekens, dödens och livets hemlighet. Men ingen kommer på tanken att söka efter allt detta på en galgbacke utanför Jerusalem, bland mördare och revolutionärer. Detta är Guds hemlighet. Jesus Kristus är mitt ibland oss. Gud har gömt sin härlighet i dårskapen och svagheten. Gud väljer inte styrka, utan svaghet som vägen till räddning och upprättelse. Han väljer inte vishet utan dårskap för att avslöja sin stora hemlighet. Detta sitter också i kroppsminnet på församlingen: Paulus påminner dem om att de själva är marginaliserade och enkla, och han påminner dem om att hans egen förkunnelse på många sätt varit präglad av mänsklig brist och enkelhet. I mötet med den korsfäste Jesus, som Gud uppväckte från de död...

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/pa-majestatets-hogra-sida-i-hojden-arafdHebr 1:1-4Nya Testamentet har en gränslöst hög syn på Jesus. Allt i hela historien, också den bibliska, har pekat fram emot Jesus, och allt i hela världen förändras i och med Jesus. Förr, säger Hebreerbrevets okände författare, talade Gud genom profeterna. Men nu, vid denna tidens slut, har han talat genom sin Son. Jesus är Guds tilltal till världen. Här får vi syn på Guds natur, på Guds syn på människan, på Guds barmhärtighet och på Guds plan med världen. Allt har sitt epicentrum i berättelsen om Jesus från Nasaret. Notera att Hebreerbrevets författare menar att i och med Jesu liv, död, uppståndelse och himmelsfärd är den yttersta tiden inledd. Här börjar den nya skapelsen, även om det inte syns än. Gud har skapat världen genom sin Son. Paulus uttrycker samma sak så här: "Allt är skapat genom Honom och till Honom." (Kol 1) Jesus är skapelsens ursprung, den ur vilken allt detta kommit till, och han är också dess mål. Allt är skapat för att ära Jesus. På det sättet är han början – ursprunget och upphovet till allt – och slutet – den för vars skull allting existerar. Han är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av Hans väsen. I Jesus blev Fadern synlig. Ingen annanstans kan man se Gud som i snickarsonen från Galileens landsbygd. Han bär upp allt i kraften av sitt ord. Världen finns för att Gud vill det, och den bärs upp av Jesu ord. Han har renat oss från synden. Vi sa det härom veckan: Du behöver inte bära din egen skuld, din egen skam, din egen synd. Jesus har renat dig! Nu sitter han på Majestätets högra sida i höjden. Detta är supertungt i urkyrkan! Gång på gång påminner de om att Jesus trätt in i himlen. Innan Jesus lämnar lärjungarna säger han till dem:”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.” Gå därför ut… (Matt. 28:18) Han, som är både Gud och människa, och som besegrat all ondska, djävulskap och död, sitter från den stunden på hela universums kungatron. Inte så att han ska bli kung en dag, utan är det redan nu. Deras insikt: Jesus är i himlen och regerar hela världen, och en dag ska han komma åter och fullborda det. Lyssna till hur centralt detta är i texterna: Rom 14:9Ef 1:21Fil 2:8-9 1 Petr 3:21b-22Upp 1:4-6Men är Jesus alltså frånvarande? När Han träder in i himlen är Han därmed närvarande överallt. Den som är i himlen kan samtidigt vara närvarande överallt på jorden. Missionsbefallningen i Matt 28 fortsätter: ”…jag är med er alla dagar…” Jesu himmelsfärd visar att Guds rum och vårt rum inte är långt ifrån varandra. Det två är separata och med olika identiteter, men de berör varandra och möts på massor av sätt redan nu. Och ändå: Jesus är närvarande och frånvarande på samma gång. Blir det inte mer än det här? Jo, det kan du ge dig på! En dag ska Guds och vår värld smältas samman, då Jesus kommer tillbaks och hela skapelsen, hela den skapade tillvaron, ska bli ny. Så vad spelar detta för roll? Genom hela Hebreerbrevet, som vi inledde med, löper uppmaningen: Håll dig till Jesus. Lita på att ingen hjälper bättre. Lita på att inget hopp är större och starkare. Lita på att ingen frid är djupare. Och svär inga trohetseder mot några politiska partier, höger eller vänster, -ismer, nationer (varken din hemnation eller någon annan), svär ingen trohet mot några flaggor eller någon nationalism. Ingen annan är herre. Ingen annan är värd vår blinda lydnad och tillbedjan. Allt kretsar kring Jesus. Allt handlar om Jesus. Allt ska sammanfattas i Jesus. -------------------...

Fristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/folj-mig-ar49f

Eva-Marie HultbergFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/konfagudstjanst-ar6b7

Fredrik LignellHan har räddat osshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-har-raddat-oss-del-2-makterna-ara3fKol 2:13-15Om någon i antiken vunnit ett krig eller ett slag tog man med sig krigsbytet och spillrorna av fiendens armé hem i ett särskilt segertåg. In i staden tågade de segrande generalerna, och sedan kom en lång rad av krymplingar, besegrade soldater, ibland mer döda än levande. Längst bak gick den besegrade kungen, om han fortfarande var vid liv. Klimax i hela föreställningen var att man avrättade kungen i en ceremoni på torget så att alla kunde se. Utsatt för allas förakt, utsatt för förnedring. Nederlaget kunde inte gestaltas tydligare. Låt oss nu återvända till påskens händelser för att se om vi kan få syn på något av det Paulus menar att han ser. Riskerna runt Jesus ökar under stilla veckan. Det är starka krafter i rörelse, och han retar upp eliten, ledarskapet i Israel. Till sist låter de gripa honom sent på torsdagkvällen, och han ställs inför rätta. Han bollas runt under natten mellan Kajafas, PIlatus och Herodes. Evangelisten Lukas berättar att Herodes och hans män fylls av förakt för Jesus. Det är ingen oberörd Hollywoodjesus som står framför Herodes, utan en pryglad, trängd fånge som väcker avsky. Teologen Patrik Hagman skriver: -------- »Jesus fortsätter att bli mindre. Nu beter han sig på ett sätt som väcker Herodes och soldaternas förakt. Exakt hur sägs inte. Man anar att Lukas av finkänslighet låter bli att säga. Förakt skulle knappast vara resultatet om Jesus reagerat på anklagelser och hat med stoiskt lugn. Mera troligt är att han rycker tillbaka som ett skyggt djur, kanske gråter.«--------Så småningom fästs Jesus med hjälp av spikar på ett romerskt kors — ett avrättningsredskap som än i dag saknar motsvarighet i grymhet och brutalitet. Innan dess har han blivit flådd genom att bli gisslad på ryggen med piskor utrustade med benbitar för att göra maximal skada. Han är redan döende när han korsfästs. Alla som tittade på den pryglade, förnedrade och avrättade mannen på korset tänkte: Makterna och härskarna har utsatt honom för allas förakt. Men Paulus påstår i texten i Kol 2 att Gud utsatt makterna för allas förakt när Jesus korsfästes. Genom åren har Jesus då och då återkommit till att prata om vad som väntade: Joh 12:31-32Jesus verkar mena att katastrofen som väntar, präglad av svek, våld, angiveri, maktmissbruk, rättsskandal och brutal avrättning inte är vad det först ser ut som. Denna världens härskare ska drivas ut, och människorna ska dras in. Förra veckan sa vi att Jesus bär all världens synd i sin egen kropp upp på korset. Skuldebrevet som anklagar mänskligheten är fastspikat på korset. Varje människa som vänder sig till Jesus kan bli av med skuldbördan. Men han bär också mörkret, makterna, alla krafter som söker förgöra människan — både de synliga och de osynliga — i sin kropp. Synden bärs upp på korset, och makterna och härskarna bärs i den oskyldige Jesu kropp upp på korset. Här samlas hela historien, all evighet bakåt, all evighet framåt, och hit dras alla osynliga makter, alla invånare i den mörka, demoniska världen. Demoner, änglafurstar, mörka krafter. Hit dras också de synliga makterna: alla despoter, all världens ondska, imperierna, förtryckarna, förövarna, förföljarna. Allt uppslukas på korset. Jesus bär hela världens mörker, alla makter, all synd, allt som sårar, allt som binder, allt som tynger, allt som människonaturens fiende gestaltar, i sin egen kropp upp på det där korset. Det ser inte ut så. Jesus från Nasaret verkar bli utsatt för allas förakt. Men det motsatta händer. När Jesus blir föraktad och tömd på allt tömmer han i själva verket döden och ondskan på dess kraft. Minns segermarsc...

Fredrik LignellHan har räddat osshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-har-raddat-oss-del-1-skuldebrevet-arb5iVad är det som drabbar den ensamme, utsatte, pryglade och bakvände kungen på korset? Och på vilka sätt hjälper korshändelserna oss? Allt vi kan veta om Gud finns på ett eller annat sätt närvarande i korsets drama. Kol 1:13-23; 2:6-15Paulus beskriver hur deras (och vårt) dåliga läge såg ut innan mötet med Jesus: Vi var utanför, vi var bortvända, vi var döda, vi var skuldsatta. Hur blev det så här? 1 Mos 3:8De gömde sig. Distansen, rädslan, misstänksamheten, våldet, misstron mot Gud och varandra… Här föds det. Synden är inte endast ett snedsteg eller ett enskilt misstag, det är snarare som att ett relationsgift sökt sig in i tillvaron, i människan och i hela skapelsen. Vi kan putsa på fasaderna, låtsas som att skuld och skam inte finns eller förklara allt detta som konstruktioner som kyrkan uppfunnit för att hålla folk i schack, men innerst inne vet vi. Själen håller räkning. Människan är utanför, bortvänd, död och skuldsatt genom sin synd. I paradiset finns två träd: kunskapens träd och livets träd. Människorna äter av kunskapens träd, och det är där smittan drabbar allt levande. De stängs då ute ur Eden, och framför allt stängs de ute från livets träd. Utanför Edens stängda portar väntar död och förgörelse. som inleds när Kain slår ihjäl sin lillebror. Han grundar sedan den första staden, ett slags sinnebild av imperiet, grundat på mord, misstänksamhet och våld. Det där livets träd gick förlorat för människan, men nu har något hänt i historien som vi aldrig varit med om förut. Ett träd är rest på en skallformad kulle kallad Golgata, utanför Jerusalems murar. Det är ett märkligt träd som slukar allt som kommer i dess väg. Härifrån släpps ingen lös förrän man är död. Här hängs Guds levande Son upp, Han som kallas den andre Adam, Guds lamm, Ordet som blev människa, Kristus, Människosonen, vägen, sanningen och livet personifierat. Livet finns i blodet, står det i GT, och när blodet från Jesus fläckar trädet som står på skalleplatsen, då förvandlas det brutala romerska avrättningsredskapet till livets träd. På det korset ropar Jesus: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?« Annars ber Jesus »Abba, Fader!« Nu är det som att något främmande dragit in i den fullkomliga gemenskapen mellan Fadern och Sonen. ”Gud gjorde honom till ett med synden”, skriver Paulus, och det är som att människans främlingskap också drabbar Jesus. I Gamla testamentet används en bock som får bära folkets synder ut i öknen. Alla begär, äktenskapsbrott, lögner, svek och mord läggs på bocken, på syndabocken. Djuret förs sedan ut i öknen. ”Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.” Nu skriker Jesus ut sin ensamhet. Han är syndabocken, övergiven, utdriven och smittad av främlingskap. Synden, mörkret, djävulskapen och fiendskapen har nu flyttat in i den pryglade mannen på pålen. Så här ser synden ut. Och så här ser kärlekens innersta väsen ut. Det är som att korset står som en gammaldags balansvåg för hela världen att se. Vid korset vägs våra liv, våra ansträngningar, våra tappra försök att leva för andra än oss själva, vår önskan att bryta självcentreringen. Vid korset väger vi för lätt. Där är alla människor skuldsatta och smittade av synden, och ingen går fri. Trots alla moraliska framsteg, tekniska landvinningar, politiska överenskommelser och imponerande Nobelpris väger vi för lätt. Det är här vi anar syndens och bortvändhetens brutala konsekvenser: Övergiven. Ensam. Så hur går det med vårt taskiga läge?Vi stod utanför -- Gud försonade oss med Honom själv...

Fristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/missionsgudstjanst-ar792

Eva-Marie HultbergSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-jesu-forbon-ara13

Emmanuel BäckrydSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-att-be-i-jesu-namn-arb8a

Maria & MagnusSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-karleken-hatet-och-sanningens-ande-arfc8

Eva-Marie HultbergSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-vinstocken-och-grenarna-ard1c

Fredrik LignellSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-del-2-en-annan-hjalpare-arca2Joh 14:15-31Jesus säger att han ska be Fadern sända en annan Hjälpare. En av samma sort. Underförstått är Jesus en hjälpare, och nu kommer en av samma slag. Till skillnad från Jesus, som under sitt jordeliv var begränsad till en plats i taget, ska Anden, Hjälparen, bistå lärjungar över hela världen samtidigt. Anden ska påminna (14:26), vittna (15:26), vägleda och förkunna (16:13). Jesus kallar Anden för Sanningens Ande, delvis för just detta: Anden påminner om Jesus och hans undervisning. Mer om Sanningens Ande om några veckor. Anden är inte en vag kraft eller opersonlig närvaro, utan Gud i och mitt ibland oss. Hör du hur detta vävs samman, och knappt kan hållas isär? Den Treenige Guden har i Jesus Kristus besökt världen. Den Treenige Guden är nu mitt ibland oss som Hjälparen, Anden. Anden är Guds personliga närvaro. Joh 14:23Vi ska stanna. Det är Anden, Hjälparen som gör det möjligt för en gemenskap av bristfälliga och dödliga människor att husera Gud. ”Anden verkar inte dra uppmärksamhet till sin egen person. Den framträder så att säga inte med ett eget ansikte. Anden verkar för att människan ska avspegla Faderns person såsom den visat sig i Sonens ansikte.” (Roland Spjuth i boken Om Gud och allt annat)Det grekiska ordet för hjälparen är parakletos och betyder hjälpare, god vän, någon som går bredvid, tröstare, försvarsadvokat, förebedjare. Anden, Hjälparen, ska vara läraren som påminner om allt Jesus sagt. Ordet Jesus har talat kommer inte från honom själv, utan från Fadern. Alltså: Sonen talar det han hör från Fadern, och Anden påminner om det vi hört från Sonen. Anden, tillsammans med kärleken till Jesus, hjälper oss att lyda Jesu bud. Anden hjälper oss också att be, liksom lockar fram vårt verkliga jag med dess längtan, förhoppningar, drömmar, skam, skuld, sår, bindningar… Allt det som rör sig i vårt inre som är både vackert, fult och skadat. Det är också Anden som gör Jesusorden, verkligheten hos den Treenige Guden, verkliga för oss. Hjälparen skapar kort sagt riktiga, osminkade möten mellan Gud och människa. ”När den Helige Ande vill själavårda oss låter han Bibelns ord möta hjärtats nöd.” (Bengt Pleijel i Tidskriften Pilgrim om Hjälparen från 2002). När syndafallet i Eden ägt rum står det att Gud kommer vandrande i trädgården i den svala kvällsvinden (1 Mos 3) — kan du tänka dig en mindre hotfull bild? Då gömmer sig mannen och kvinnan bland träden. Det är den mest tragiska scenen i människans historia. Anden, Hjälparen, kommer med tillit och helande. Den skamridna och rädda människan som hukar bland träden behöver inte längre göra det. De där träden kan stå för lite allt möjligt. Vi gömmer oss bakom attityder och jargonger, arbete och karriär, pengar och ägodelar, prestige och stolthet, produktivitet och effektivitet, tillväxt och framgång… Hjälparen kommer för att smälta människans hjärta, för att återigen komma nära, visa för människan att det genom nåden och förlåtelsen är ofarligt att lämna gömstället. Låt oss stanna på ännu ett ställe i dagens text:v 30-31Världens härskare kommer. Fysiskt kommer djävulen i form av Judas förräderi, i den osynliga världen väntar konfrontationen på korset. Det drar verkligen ihop sig. Djävulen kommer att verka ha all makt över Jesus, men egentligen råder det motsatta. Det som ser ut som att Jesus fördöms av Guds folk, av det Romerska imperiet och av världen — när djävulen övervinner Sonen på korset — visar sig i ljuset av uppståndelsen vara Sonens seger över djävulen. 12:31-...

Fredrik LignellSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-del-1-den-som-har-sett-mig-ard22När man vet att livet håller på att ta slut och åren snarare krympt till timmar, vad säger man då? Många samlar sina nära och kära för att ta avsked, se varandra i ögonen och kanske skicka med ett sista ord till barn eller en livskamrat. När Jesus trängs från alla sidor och hoten från makthavarna blir allt tydligare, då talar han först med sina lärjungar. Sedan ber han för dem och för lärjungar i alla tider. I det vi kallar Jesu avskedstal och förbön (Joh 14-17) finns mycket vi behöver lyssna till. Joh 14:1-14Det finns rum. Han förbereder framtiden, och du behöver inte vara rädd. Känn ingen oro! Jesus talar om sin Faders hus, vilket Han bara gjort en gång tidigare, nämligen när han rensar templet på penningväxlare och försäljare. ”Gör inte min Faders hus till en saluhall!” Faderns hus är templet, och templet är platsen där himmel och jord möts. Gud och människa talar med varandra i templet. Nu antyder Jesus att det kommer ett nytt tempel, en ny stad, en ny värld där himlen och jorden ska mötas på djupet. Då de ska förenas, liksom gifta sig med varandra. Och där finns det plats för alla som vill vara med. Jesus håller på att ställa i ordning framtiden!Jag är vägen, säger Jesus. Kort sagt: Om du ska hitta till min Faders hus måste du hålla dig intill mig. Följ, så kommer du rätt. Att Jesus är vägen till Fadern innebär att Guds tydligaste ansikte har med upprättelse, helande, bröd till hungrande, tvättade fötter och ett utgivande liv att göra. Den korsfäste och uppståndne Jesus från Nasaret är vägen, sanningen och livet. Vill du leva? Vandra i Jesu fotspår. Vill du vara sann? Ta Jesu undervisning och exempel på största allvar. Det handlar om att älska sina motståndare, att be för dem som förföljer och vara bärare av fred och försoning. Den som har sett mig… Vi ser honom inte med våra fysiska ögon, men vi möter honom i texterna, i gudstjänsten, när vi tjänar våra medmänniskor och i bröd och vin. I närheten av Jesus finns också smaken av Fadern. Du som undrar vem Gud är, som söker och längtar efter fäste i livet, kom till Jesus. Det är där det händer. Gud har aldrig varit så synlig som i Jesus. Jag är i Fadern och Fadern är i mig (v 10). Det innebär att den sökande människa som önskar se Gud måste leta i Jesus. Det innebär också att all gudstro behöver påminna om Jesus. En teologi, en världsbild eller ett idépaket som inte ser ut som Jesus är inte kristet, vad det än kallas. Jesus avslutar dagens avsnitt med att tala om hur lärjungarna ska göra större gärningar än Jesus. Vad betyder det? Vi kan inte binda samman himmel och jord, försona Gud och människa, vårt blod kan inte friköpa någon från deras synder, och vi kan inte besegra döden. Allt det där kan bara Han. Men gärningarna är större som i vidare. Jesus rörde sig på ett område stort som Småland. Redan efter en generation fanns evangeliet i Turkiet, Grekland, Rom, Nordafrika, Spanien och Kroatien. När kyrkan gör Guds mission, fortsätter Jesu uppdrag i världen, då går Jesus med. I större och större cirklar. När du går till skolan, till jobbet, fikar med dina vänner och hänger med familjen sträcker sig Guds rike längre än tidigare. Be, sök honom och utbred hans rike. Välkommen att bli en del av Vägen och av Vägens folk!-------------------------För samtal:Jesus förbereder framtiden, och där finns det rum, påstår texten. Är det lätt att tro på? Varför/varför inte? Vad gör det med dig i relation till oro och bekymmer för den stora världen och din "lilla värld"? Samtala om vad det kan betyda för din vardag att Jesus är vägen, sanningen och livet. Vad händer med dina perspektiv när du f...

Eva-Marie HultbergTillsammanshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/tillsammans-ar593

Eva-Marie HultbergFortfarandehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-jag-har-bevarat-tron-ara7a

Fredrik LignellFortfarandehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-5-ge-det-vidare-ar9ejVår serie FORTFARANDE där vi påminner oss om vad vi tycker oss ha hört de senaste åren är nu på del 5. 2 Tim 2:1-2Mitt barn, säger Paulus till Timoteus. Det första brevet från Paulus till Timoteus inleds: ”Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår frälsare och Kristus Jesus, vårt hopp, till Timotheos, hans äkta barn i tron.”Paulus har sannolikt fört Timoteus till tro, därav uttrycket ”äkta barn”. Det är noterbart när Bibeln talar om ledarskap att de vanligaste orden inte är chef (finns inte alls) eller ens ledare (finns ibland), utan så relationella ord som möjligt: Det talas om vänner, bröder och systrar, om mödrar, fäder och barn. 1 Kor 4:15-17Han ser sig själv som en farsa, som en som finns nära och gestaltar det han försöker föra vidare. Jesus är naturligtvis först med detta. Han verkar tänka i led eller generationer:Joh 17:8, 22-23Jesus är sänd från Fadern, Han har tagit emot av Fadern och sedan gett till de första lärjungarna. Vi tänker oss ofta Paulus som en ensamvarg, men han är långt därifrån. Det finns nästan alltid medarbetare och vänner runt honom (och kolla in hälsningarna i slutet av breven. En fantastisk gestaltning av varma relationer. Allt är inte uppdrag och medarbetare för Paulus — han odlar djup vänskap också.) En av många nära vänner och medarbetare runt Paulus är Timoteus. Förmodligen möts de på Paulus missionsresa, och på den andra resan tar han den unge mannen med sig. Tillbaks till 2 Tim: Mitt barn, hämta styrka i den nåd som vi får genom Jesus Kristus. Paulus är, i den här texten och i Rom 5, inne på att vi ställts i ett livsrum som har med Guds nåd i Jesus Kristus att göra. Det skvätter inte på oss någon gång då och då, utan vi står i Guds nåd, nästan som i en dusch. Vi lever och andas Guds nåd. Vi smakar på den, uppbyggs av den, styrks av den och förvandlas av den. Paulus, som själv smakat Guds nåd och ställts i den, bjuder liksom in Timoteus i värmen. Kom, Timoteus. Här kan du stå, här kan du ta emot, här kan du sträcka på dig, här kan du hämta styrka. Timoteus är pastor i Efesos, och det verkar som att han behöver se att han inte är själv i uppdraget. Se dig omkring och upptäck vad Gud gör i andra människors liv. Det hänger inte bara på dig, utan det finns fler som vill göra Guds vilja och gå Hans ärenden. Det du hört av mig i vittnens närvaro — evangeliet, denna dyrbara skatt, har anförtrotts åt Timoteus. Paulus har inte varit ängslig, utan lämnat evangeliets skönhet och härlighet i händerna på den unge ledaren. Nu ska du lämna detta vidare till pålitliga människor. Vad ligger i det? Det finns ännu inget NT, utan man lever i en muntlig tradition. Om evangeliet ska föras vidare måste Timoteus kunna lita på människors förmåga att undervisa och vägleda i enlighet med Jesu undervisning. Paulus säger i 1 Kor 1 att Gud utvalt det som ingenting är, det som är dåraktigt för världen, det andra skulle rata. Gud är ingen elitist, utan lämnar världens viktigaste budskap till en mix av olärda och enkla människor blandat med några som likt Paulus är lärda och briljanta. Men att Gud använder vem som helst betyder inte att det inte spelar någon roll vem det blir. Anförtro evangeliet till pålitliga människor som sedan i sin tur kan föra det vidare. Detta är ett av skälen till att budskapet om Jesus rör sig som en löpeld genom Romarriket. Det påminner om schackbrädet där man dubblar vetekornen på varje ruta. Under pandemin lärde vi oss den hårda vägen att både goda och dåliga saker kan ges vidare. Plötsligt handlade mycket om smittvägar och inkubationstid. I läsningen av Nya Testamentet ser vi hur evangel...

Fredrik LignellFortfarandehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-4-annu-finns-det-plats-arbb7När vi i Ryttargårdskyrkan försökt få tag på vår plats i världen har vi ofta stannat vid texter som har med mat och kalas att göra. När Jesus inte talade om fester och måltider, då satt han själv vid ett bord någonstans och käkade med folk. Jesus gör sitt första under — en händelse som doftar av överflöd, generositet och glädje — på en bröllopsfest. Också dagens text handlar om ett kalas:Luk 14:15-24Enligt judisk sed sker två inbjudningar. Först annonseras festen: Du är inbjuden, välkommen! Då svarar folk ja eller nej. Sedan förbereds allt. Så småningom går en slutlig inbjudan ut: Nu är det dags att komma, allt är färdigt. Det är då ursäkterna och distraktionerna i vår berättelse anmäler sig. De inbjudna (som redan tackat ja till festen) har fått annat för sig. Andra intressen tog över, de inbjudna gästerna lät sig distraheras av sina livsbyggen och projekt. Någon har noterat att det finns en smak av svepskäl i texten. Personerna som först bjöds till festen och tackade ja har tappat intresset. Här finns ett allvar: Gud kallar, och det går inte att betrakta det som vilken inbjudan som helst. Värden i berättelsen byter då fokus: De som förut varit bjudna, men som hittat annat att göra, lämnas åt sina intressen och förströelser. Nu skickas tjänaren ut till nya grupper. Gud verkar ständigt röra sig i riktning mot marginalen. Genom hela Bibelns berättelse om Jesus återkommer frågan gång på gång: Vem får egentligen vara med i det Gud gör? Vilka tillhör, och vilka borde ställas utanför? Det är häpnadsväckande hur konsekvent Jesus bryter och bänder i frågan om vilka som hör till, och hur provocerande han är i det. Jim Wallis: ”Ett evangelium som inte förändrar världen funkar bara för de som inte har behov av att världen förändras.” Det finns minst två problem med festen i Guds rike. Ett är att så många människor inte vet att den pågår. Det är därför sändningen till världen är så central. Gud sände sin son. Gud sände sitt ord. Gud sände sin församling. Det andra problemet är de som vet om festen men är övertygade om att de inte hör hemma där. Som straffats ut hela livet, eller som uppfattat att kyrkan inte vill ha med dem runt bordet. Det kan handla om massor med saker de misstänker (eller har fått reda på) är fel med dem: Hudfärg, ekonomisk status, utbildning och intelligens, ställning i samhället, kön, ett missbruk som folk tittat snett på, att man invandrat, går på bidrag eller har en sexuell läggning som stör middagsgästerna. De som inte blivit bjudna är de som slutligen sitter till bords. Fattiga, krymplingar, blinda och lytta. Det är världens drag på kalaset, men tjänaren säger orden som ekar genom varje kvarter, varje stad, varje nation och på varje språk: Ännu finns det plats! Ännu. Ett ord som påminner om fortfarande. Och Herren i liknelsen (alltså Gud) utbrister: Gå i ännu vidare cirklar så att mitt hus blir fullt. Ännu finns det plats!Mitt hus ska bli fullt!Det är som att Gud fortsätter viska i våra hjärtan: jag vill att ni fortsätter leva missionellt, tålmodigt gör plats och envist rör er i marginalen. Snart börjar festen! ---------------------För samtal:Vad kan vi uppfatta i de ständigt återkommande bilderna av Guds rike som en fest? Hur blir våra gemenskaper, våra hemgrupper och våra fester en tydligare försmak av bordet dit de osannolika blivit inbjudna?En del av oss har tidigare varit med om inbjudningar till Guds rike som av olika skäl inte längre känns som bra sätt att inbjuda på. Hur skulle du vilja bjuda in vänner, kollegor, grannar och studiekamrater till en gudstjänst, til...

Eva-Marie HultbergFortfarandehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-3-en-forsamling-som-paminner-om-jesus-arf66

Fredrik LignellFortfarandehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-2-talmodigt-i-samma-riktning-inkl-intervju-med-hanna-ariie

Eva-Marie HultbergFortfarandehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-1-gud-ar-trofast-ara1h

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/bon-spelar-det-nagon-roll-ar8b2Det är något märkligt just med bönen. Vi verkar, lite till mans, slita med att vi inte är några särskilda bedjare. Kanske är det naturligt. Bön är inte riktigt som andra saker i livet. Vi kan inte bli proffs på det, och vi kan inte tenta av det. Någon har sagt ”Jag är fortfarande en novis på bön, vem kan bemästra något där syftet är att bli bemästrad?” Luk 6:12Hur ska vi tänka om bön? Spelar det egentligen någon roll att vi ber? Ibland verkar ju Gud göra under trots att inte en katt har knäppt händerna, och ibland ber vi med vitnande knogar och undret inträffar inte ändå. Om vi ändå utgår ifrån att någon lyssnar på andra sidan, vad är det som hörs, och vad ska det leda till? Vad kan man förvänta sig för effekt av att man ber? Blir något annorlunda? Ett svar — kanske det tyngst vägande av alla — är att Jesus bad. ”Att avfärda bönen, att säga att den inte spelar någon roll, är detsamma som att betrakta Jesus som vilseförd.” (Philip Yancey i Bön) För Jesus verkar bönen helt avgörande. Samtalen med Fadern går inte att vara utan. Han är fullständigt hemma inför Faderns blick, men känner sig ständigt lite främmande i den här världen. Joh 17:1-5Här dras draperiet undan, och vi får lyssna till Sonens samtal med Fadern. I bön påminner han sig själv om vem han är. Tänk om våra böner vill hjälpa oss dra åt samma håll? En plats där jag inte behövs, (Gud är inte i knipa, Han är inte ännu en i raden av alla människor som vill ha något av oss), där min insats inte mäts och vägs (Han sitter inte heller i en idoljury), en plats där jag tankar ljus, godhet och barmhärtighet. Det eviga livet, påstod Jesus i sin bön, handlar om att känna Fadern och Sonen. Att fördjupas i relationen med Gud. Att hålla samman min synliga värld med Guds osynliga. Att låta kontakt uppstå mellan vår trasiga värld, i viss mening mörk och cynisk, och Guds fullkomliga värld, präglad av helhet, helighet, ljus och hopp. Vi vänder oss till Gud i bön för att be om saker, ja. Gör det frimodigt. Men låt det inte stanna där. Tala med honom om det som glädjer, det som väcker förhoppningar, det som skrämmer, skaver, som tynger. Efter bönen i övre salen går Jesus och lärjungarna ut till en trädgård som heter Getsemane. Där ber Jesus i ångest, medan hans tre vänner sover gott. Hans kamp inför det som väntar är så brutal att det står att han svettas blod. Det brister i kärlen, och ångesten rasar i kropp och själ. Varför kan inte Jesus vara lika trygg och fridfull som sina tre vänner? Han som sov i båten, mitt i stormen. Nu är det annorlunda. Men så småningom, när allt havererar i våld, prygel och död är det de tre vännerna som faller samman och faller ifrån. Bönen i Getsemane besvarades inte med förändrade omständigheter. Jesus fick inte som han ville. Han uttryckte vad han ville, vilket är avgörande i all bön. Först när han satt ord på sin egen vilja kunde han överlämna den i Faderns händer. Det han vann i bönestunden i Getsemane var något annat. Han sökte Faderns ansikte, Han lättade på själens tryck och han tankade mod, kraft och perspektiv ur samtalet med Gud. Det samtalet verkar ha varit helt avgörande för dygnet som väntade. Välkommen in i bönens värld. Där finns rum för tacksamhet, för tillbedjan och beundran, men också för klagan och sorg. I bönen lyssnar vi lika mycket som vi pratar, där är vi ibland tysta tillsammans med Gud, vilket inte är så illa. ”Att knäppa händerna i bön är början till ett uppror mot oordningen i världen.” (Karl Barth) ----------------För samtal:I dagens predikan påstods det att det främsta svaret på varför vi ska be är för att Jesus gjorde det. Va...

Emmanuel BäckrydFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/innan-silvertraden-brister-ar93a

Eva-Marie HultbergAdventstidenhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vad-ska-den-heta-ar641

Fredrik LignellAdventstidenhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/1a-advent-ar4ae

Fredrik LignellI befintligt skickhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-4-om-konsten-att-inte-fly-ar94dNär livet inte blev som jag tänkt smakar vi på frestelsen att fly. Vi lever i en tid där otillfredsställelsen upphöjts till ideal. Den som är tillfreds eller förnöjsam har tappat stinget, förlorat drivet. Risken är då att vi aldrig är riktigt närvarande i de liv vi fått, utan ständigt dövar oss med alla möjliga flyktmekanismer. Och ingen tid har erbjudit så många möjligheter att fly som vår. Paulus lever i en tid i antiken där en särskild världsbild börjar spira. Den griper inte tag om kyrkan förrän efter Paulus, men börjar skönjas. Det är en grekisk idé om människan, om världen och om Gud. Den går förenklat ut på att allt upphöjt är distanserat från jorden, från det skapade, från det mänskliga och finns högre upp, i en annan sfär, en högre andlighet, högre uppenbarelser, högre kunskap. Paulus rör sig i motsatt riktning. Lyssna:Ef 3:14-21Stå fast.. Var rotad… Den djupare andligheten finns inte någon annanstans, utan precis där människan är satt. Vi borrar i Guds godhet och kärlek för att finna friheten. Ofta gör vi tvärtom. Vi väntar på ”the next big thing” både i våra liv och i kyrkan, vilket riskerar att bli ett direkt hot mot vårt rotsystem.Vi har upphöjt flykten till en konstart. Kickar, förströelse, arbete, andlighet, en annan kyrka än den jag får dras med, en annan familj, andra arbetskamrater, andra omständigheter, annan stad… Flykten är inte nödvändigtvis geografisk eller konkret, utan smygande och abstrakt. Uthålligheten handlar då om att gå med Gud, tro på Honom och lita på hans trofasthet när allt talar för motsatsen. Hur rotas vi i Jesus? På 500-talet lever en man i Italien som heter Benedictus. Han formade en så kallad klosterregel som syftade till att hjälpa människor att följa Jesus i en turbulent tid av politiskt kaos och stora förändringar. Benedictus varnar för en grupp människor i hans samtid som beskrivs så här: ”Livet igenom drar de från land till land och stannar som gäster tre eller fyra dagar i olika kloster. De är alltid på vandring och aldrig bofasta, slavar under sina egna önskningar.” Hör du hur detta beskriver också vår tid? Regeln består av tre principer, en av dem kallar Benedictus för stabilitas. Här finns en inbjudan till att stanna kvar och sluta jaga, sluta fly. För att det ska kunna ske behöver vi tillit. Vi behöver våga tro att Gud vill oss väl och finns i de liv som blev våra. När Paulus talar om att rotas i Guds kärlek blir det uppenbart: Om man jagar runt som en galning utvecklas inga rötter. Flykten är en av uthållighetens främsta fiender. Det finns en paradox i att sträcka sig efter Kristus – ett gott ideal och en gudagiven längtan – och samtidigt inte jaga på världens vis. Jag behöver, i samtal med Gud och med någon förtrogen, urskilja vad som är flykt och vad som är en djupare längtan Gud lagt ner. Fortsätt falla i Guds händer. Våga tro att något sker när du uthålligt stannar kvar istället för att fly. Det är där, i din stabilitas, som rötterna sakta söker sig nedåt och tron mer och mer blir en kärlek. Ju mer du och jag rotas i Guds kärlek, i att vår djupaste identitet inte handlar om jobbet, framgångarna, prylarna, bostadskarriären… desto mindre benägna blir vi att fly. --------------------------För samtal:Känner ni igen er i teckningen av en rotlös kultur präglad av flykt? Kan ni ge ytterligare exempel på hur det lockar oss bort från rötterna?Vad skulle ett liv präglat av stabilitas kunna innebära för er? Tänk inte för stora förändringar, då är det stor risk att inget blir av. Hur kan vi röra oss mot att allt mer rotas i Jesus och finna vår identitet i Guds kärlek?

Mattias SennehedI befintligt skickhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-3-perfektion-eller-helighet-ar9ic

Fredrik LignellI befintligt skickhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-2-att-forsonas-med-det-liv-jag-fatt-arb9gMose har växt upp vid faraos hov, men varit tvungen att fly då han slagit ihjäl en egyptier som plågat en judisk man. Han kommer till Midjan, där han slår sig ner, gifter sig och lever ett liv som fåraherde. Guds kallelse når honom genom den brinnande busken, och uppdraget är att återvända till världshärskaren i Egypten och beordra honom att släppa Israels folk. Mose drabbas av tvivel 2 Mos 4:1-2Gud frågar: Vad har du? Gång på gång ser vi detta i bibeltexterna: Gud kallar människor för särskilda uppdrag, och det han använder är det man har i händerna. Gud gör något med det som finns. Detta är evangeliets grundton. Gud kommer till världen så som den ser ut. Han använder sig av det mänskliga, och verkar svårt förtjust i det vardagliga. Vi tenderar att uppehålla oss vid det som inte finns: Jag har inga resurser, jag är född i ”fel familj”, jag har inget läshuvud, jag saknar pengar eller tänk om jag bara fått vara frisk ... Allt detta kan vara sant. Men inkarnationen (att Gud blivit människa) lär oss att bristen på tillgångar och begåvningar till sist inte verkar avgöra vad det blir av ett liv. Gud kommer till oss och frågar: Vad har du i handen? Han kommer till världen, och han kommer till människan, i befintligt skick. För Moses del var det en stav. Den representerade hela hans liv. Den berättade om hans flykt, den avslöjade hans yrkesliv och den var på sätt och vis en garant för hans försörjning. Vad har du i handen, Mose? Lägg ner staven. När han gör det blir den till en orm, och när han tar upp den igen blir den åter till en stav. Använd det du har i handen, Mose, så ska Gud gå med dig. Det kräver en del att lägga ner sin stav inför Gud, och när Mose gör det släpper han kontrollen. Han lägger ner sitt levebröd, sin framtid och sin trygghet på den heliga marken. Problemet är att Mose ändå inte tycker sig ha vad som krävs. Gud kallar honom att leda ett folk på kanske två miljoner människor, och Mose tänker att det mest avgörande för att lyckas med det saknas. Mose är nämligen ingen stor talare. Ett samtal mellan Gud och Mose äger rum där Mose för frågan på tal. 2 Mos 4:10En djup hemlighet i frågan om hur Gud handlar i vår svaghet är insprängd i Mose bön: ”... inte heller sedan du talat till mig.” Han har kvar sin stamning eller blygsel eller vad det nu är. Gud har talat, uppdraget är minst sagt överväldigande, och Moses begränsning består. Det låter kanske tufft, men är egentligen djupt trösterikt. Allt det som är Moses liv fram till den här punkten blir landningsbanan för vad Gud vill göra i och genom honom. Gud kunde verka genom fogliga änglar som aldrig syndat och som aldrig lidit nöd. Men han väljer brustna människor som kanaler, för det är genom oss som själva gjort erfarenheten som evangeliet om upprättelse, nåd och nya chanser bäst förmedlas. När du tänker att livet farit hårt fram med dig, att det kantats av smärta, förluster och motvind, då smyger sig lätt en tanke på: Jag är diskvalificerad. Det går inte att göra något vettigt med mitt liv som är så brustet, som är så märkt av misslyckanden och elände. Fel familj, fel utbildning, blev inte gift/blev gift, sjukdom, åldrande... Gud äger ensam förmågan att ta våra liv med skavanker, smärta och motgångar och göra något av det som hjälper andra och ärar honom. Ibland har vi fokuserat på de förändrade omständigheterna på ett sätt som inte blir bra. Ibland gör han en sorts mirakel där skadan helas, och ibland gör han en annan sorts mirakel där skadan används. Silver och guld har jag inte, säger apostlarna när de möter den lame mannen i Jerusalem (Apg 3). Tänk om Petrus och Johannes haft rejält med stå...

Eva-Marie HultbergI befintligt skickhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-1-spanningen-mellan-ideal-och-verklighet-ard0d

Tobias ÅbergFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/mission-ar476

Emmanuel BäckrydKalladhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-5-kallelsens-djup-ar78g

Fredrik LignellKalladhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-4-kallelsens-pris-ar795Luk 18:18-30I Luk kap 10 frågar en annan man Jesus hur han ska nå evigt liv. Den mannen försöker sätta dit Jesus och visa sig på den religiösa styva linan. Här uppfattar vi en annan ton. Mannen frågar för att han genuint vill veta: Hur är det egentligen med min själ? Jesus svarar, som i kap 10, med att hänvisa till budorden, och mannen hävdar att han hållit buden. Ett fattas, säger Jesus. I Markus version av det här mötet står det: ”Jesus såg på mannen med kärlek och sade…” Avgörande. Jesus strör inte radikala oneliners omkring sig för sakens skull. Mannen har aldrig fått en större utmaning, men den kommer ur den djupaste barmhärtighet och den varmaste blick. Men mannen går bedrövad bort. Patrik Hagman skriver i sin fina bok Riket inom räckhåll om den här bedrövelsen: ”Det är en stark känsla. Han blev inte förolämpad för att Jesus kritiserade hans rikedom eller frustrerad för att kravet var så hårt. Bedrövad blir man när något gör ont att höra för att man vet att det är sant, men inte vet hur man ska kunna göra något åt det […] Mannen vill verkligen vara god, han vill göra det som är rätt. Men så finns detta enda som han trots allt inte är villig att ge upp.”Jesus springer inte efter och sänker kraven. Varför? Därför att målet är människans frihet. Banden som håller en människa tillbaks behöver klippas av. Vi är snabba att läsa denna text och säga: Det gäller inte alla! Sant. Varje människa i Bibeln med ekonomiska resurser får inte samma uppmaning. Men kanske måste vi stanna upp en stund och motstå våra blixtsnabba reflexer: Tänk om han kallar just mig till detta? Det gäller inte alla, men det gäller några. Och på olika områden gäller det på sätt och vis alla. Matt 5:29-30Denna text ska naturligtvis inte läsas bokstavligt, men här finns ändå en grundinställning: Ingenting får hindra, tynga, fresta eller stjäla fokus så mycket att jag driver bort från Jesus. Vad finns det jag behöver kapa/stänga i livet för att det binder, tynger eller hindrar det Gud vill med mig? Hebr. 12:1Folkbibeln: "När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss."Ibland frågar någon oss pastorer: Är detta verkligen synd? En viktig fråga. Men en kompletterande fråga kan vara: Tynger det? Kan det vara så att somligt vi lastar livet med inte faller under kategorin synd, men ändå borde läggas av? För somliga är inte prylarna, ägandet eller bekymren det som hela tiden söker äga min själ, utan kanske intrycken, medierna, rösterna. Ett sätt att riva ut sitt öga är att sätta en tidsgräns på de sociala medierna. Enkelt åtgärdat. För andra är det snarare tempot och rastlösheten, eller kraven, som måste beskäras. En människa behöver fundera över sina ja och sina nej. I vår tid är ett nej smått outhärdligt, då vår kultur ständigt lovar att man kan ha kakan och ändå tugga i sig den. Vi avskyr att avstå, och vi övar oss sällan. Den kristna fastan handlar om att hjälpa oss med dessa krafter. Vi säger inte nej till dåliga saker i fastan, utan till det som är både gott och rimligt – allt för att få hjälp att säga ett djupare ja till det som är omistligt. 1 Petr 4:7Petrus skriver inte, som man skulle kunna tro, tvärtom: Be så att ni kan vara samlade och nyktra. Detta röjer en viktig insikt som är avgörande att få syn på. I en onykter tillvaro (tänk inte nödvändigtvis alkoholanvändning, utan snarare ett liv utan gränser, utan bromsar och utan återhållsamhet) kommer man inte att kunna be. Du behöver...

Fredrik LignellKalladhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-3-kallelsens-innehall-ar890Matt 7:24-29Texten avslutar den så kallade Bergspredikan i Matt kap 5-7, och verkar syfta tillbaks på den undervisningen. I Bergspredikan delar Jesus sina värderingar med folk. Det är som om vi får inblick i Guds värdesystem. I stället för hämnd ska du förlåta, för det gör Gud. Lev inte i hyckleri. Håll äktenkskapslöftena högt. Döm inte andra… Jesus gör åhörarna till förvaltare och bärare av Guds tanke med världen. Låt oss ta några exempel på vad som sägs där:Jesus talar om att inte dräpa. Det handlar inte bara om vad man verkligen gör, utan också om vad man tänker — vad som odlas i människans hjärta. Istället för att låta bli att mörda den man hatar, kan man med Guds hjälp sluta hata. Jesus talar om att då man blir slagen, vända andra kinden till. Det är ett uttryck som talar om en radikalt annorlunda väg än hämndens, nämligen att då någon tar något ifrån oss, svarar vi med att ge ännu mer. Ska man bli en fri människa och dessutom sätta andra människor fria, vilket är Jesu avsikt, behöver man vaka på hämndbegäret som alla människor riskerar att odla. Pengar och habegär. Jesus varnar för konsumism och habegär, och menar att samlandet av ägodelar är problematiskt av flera skäl. Ur rättvisesynpunkt, då människor blir rika på andras bekostnad. Men också för att det binder mitt hjärta vid fel saker, för att det ger en massa bekymmer och för att det kommer att göra mig besviken. Dömandet. En annan bild Jesus använder i bergspredikan är den om flisan och bjälken. Han äger att den med dömande attityd går bildligt omkring med en bjälke i sitt eget öga, medan den man kritiserar har en flisa i sitt öga. Jesus beskriver i Bergspredikan det nya sortens liv som han kommit för att introducera. Ofta har människor som läst detta ryckt på axlarna och sagt: det går ändå inte att leva efter. Han måste menat något annat. Eller: han sätter bara upp ett ideal för att vi ska inse att vi inte når upp till det.” Själv avslutar Jesus Bergspredikan med att beskriva två förhållningssätt till det människor just hört. Antingen lyssnar man till det och försöker med Guds hjälp leva efter det, och beskrivs då som en som bygger sitt hus/liv på fast grund. Eller också låter man bli, och blir då som en som bygger sitt hus/liv på lös sand. Det finns en realism i att regnet, floden och vindarna drabbar alla. Alla bygger på ett hus — det är våra liv — och det byggs på något slags grund. Berggrunden, klippan, är given. Den finns där, men det är upp till människan att bygga på den. De som bygger på sand är enligt en bibelkommentator ”kristna som finner Jesu ord viktiga nog att lyssna till, men inte realistiska nog att leva efter”. Men jag är inte utlämnad till mig själv och mina resurser i bygget. Jag har mött någon med en kraft, härlighet och verklighet som sakta förmår sippra in i mina värderingar, mina val, mina relationer och mina attityder till löften, pengar, våld, sex mm. Med sin Ande hjälper Gud människan att bli lik sin Son. ------------------För samtal:Vad är det i Jesu undervisning som attraherar er mest? Varför tror ni det är så?Vad i Jesu undervisning provocerar er mest? Vad kan det bero på?Hur kan vi, med fullt fokus på Guds nåd och barmhärtighet, sporra varandra att alltmer göra Jesu undervisning till norm för våra liv?

Fredrik LignellKalladhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/kallad-varje-dag-ar65eLuk 9:18-27Petrus bekänner: Du är Guds Messias. Det ligger i luften att den bekännelsen för med sig en rad saker som har med maktövertagande, politisk kontroll och herravälde att göra. Jesus hjälper då lärjungarna att förstå att Guds Messias väljer en annan väg. Hans väg handlar om att lida mycket, bli förkastad, dödad och uppväckt på tredje dagen. Det är i det sammanhanget nästa avsnitt kommer. Det är som att Han säger: ”Jag är på väg mot ett kors, jag har kapat alla linor till ett tryggt, tillbakalutat, etablerat medelklassliv utan risker. Jag går en lägre väg, en väg i tjänande, ödmjukhet och självutgivande. Är det någon som vill följa i mina spår?”Jesus beskriver en paradox här: Den som krampaktigt håller fast vid sitt liv kommer att mista det, men den som mister livet kommer att vinna det. Vårt sätt att läsa om Jesu lidande som enbart ställföreträdande är problematiskt, alltså att han skulle gå korsets väg så vi ska slippa. Nej, här finns en kärv inbjudan: Allt kristet liv är märkt av ett kors, och att följa i Jesu fotspår har på ett eller annat sätt med utsatthet att göra. Med risker. Med kapade förtöjningar och annullerade försäkringar om framtiden. Att ta sitt kors på är att i tro lita på att uppståndelsen en dag äger rum. Och han sade till alla. Det är inte en överkurs som presenteras här. Kallelsen att följa gäller varje människa oavsett ålder, kön, hudfärg, ekonomi, status, sexuell läggning, religiös erfarenhet… Om någon vill. Här öppnar Jesus för ett stort mått av frihet. Finns här någon som vill? Det är inget tvång. Inga finstilta detaljer som manipulerar. Om någon vill. I fråga om vilka som ska svara ja är Jesus avspänd. Så måste han. Det är samtidigt på liv och död. Det går inte, precis som Ea var inne på förra veckan, att säga nja till Jesus. Varje dag. Poängen i kallelsen är att vi kallas att varje dag ta vårt kors på och följa. Petrus och de andra unga männen har ju redan lämnat allt och följt Jesus, men här är det som att kallelsen förnyas. Att varje dag ta sitt kors på handlar om att koda sitt liv, att varje morgon i tro förlora sitt liv och följa Jesus för att vinna sitt liv. Att inte krampaktigt hålla fast vid prylar, planer och ego, utan lägga ner det inför Honom som önskar prägla livet med sitt liv och sin undervisning. Ta sitt kors på. Åhörarna har säkert sett någon som bär sitt kors till en avrättning. Då kan man inte backa. Då kan man inte lita på sitt snygga liv. Sin välordnade tillvaro. Då är allt dödsdömt. Det är med den insatsen man börjar följa Jesus. Vad ska vi göra med vers 26? Om jag tystnar i skolans cafeteria när chansen att säga att jag tror på Jesus, är det då kört i hela evigheten för mig? Nej, jag tror inte det. Att blygas för Jesus är att vända sig bort från honom, att inte gå den där vägen av efterföljelse. Jag väljer att vinna mitt liv istället för att förlora det, att vända mig bort från Jesus och leva för mig själv. Nu är det som att Jesus står med utsträckta händer framför alla oss: Kom och koda ditt liv i enlighet med min undervisning, mitt liv och mitt exempel. Det kommer att innebära ny hållning till vänner och fiender, ny syn på beroende och vem som är din försörjare, ny idé om vad och vem du sätter ditt hopp till, dramatiskt skifte kring yta och djup, synligt och osynligt, att bygga sin image eller odla sitt rotsystem. Ge upp din hyperindividualism och ge dig åt en gemenskap, ställ ditt liv under Jesus från Nasaret och låt Honom leda dig genom livet. Kort sagt: Ta upp ditt kors och följ Jesus. Dö från ditt eget, dö från ett gudlöst liv, ett bortvänt ...

Eva-Marie HultbergKalladhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/kallad-att-svara-ja-ar6jf

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-tog-med-honom-till-jesus-om-larjungen-andreas-are6gStrax före Jesu inträde i offentligheten träder en märklig gestalt fram, på många sätt Gamla testamentets siste profet. Han heter Johannes och samlar människor till ett klassiskt omvändelsebudskap. Johannes döper människor i Jordan, och en av hans lärjungar heter Andreas. Idag ska vi stanna lite inför denne doldis i Nya testamentet. Joh 1:35-42Andreas är brorsa till Simon Petrus. Hur var det egentligen? Vad mycket plats Petrus tar! Han sväljer liksom allt syre och talar mest och först och högst hela tiden. Det är Petrus som går på vatten, inte Andreas. Det är Petrus och ett par till som är med på härlighetens berg, inte Andreas. Det är Petrus som på djupet är med om ett nådens verk när han förnekar, sörjer och sedan upprättas vid promenaden på stranden. Inte Andreas. Det är Petrus som kliver fram, framför alla troende, och predikar på pingstdagen. 3000 kommer till tro. Andreas nämns inte. Vi har heller ingen predikan bevarad från Andreas. Så hur navigerar Andreas i detta? Andreas hittar sin grej och försöker inte göra som sin brorsaInget tyder på att Andreas paralyseras av att leva i sin brors skugga, utan han hittar sin alldeles egna ton. Ofta hör jag att människor kämpar med sitt andliga självförtroende: Jag är inte så påläst, jag har ingen saftig berättelse om under, blixtar och dunder. Jag kan inte svara på de svåra frågorna eller vinna debatterna. Ta rygg på Andreas! Han hittar sin grej. Andreas bjuder in till mötet med JesusVid flera tillfällen kommer Andreas i kontakt med människor — både släktingar/vänner, men också okända människor — och leder dem till Jesus. Joh 12:20-22 När någon ska kopplas samman med Jesus ropar Filippos på Andreas. Hjälp mig, du kan det här. Andreas litar på att bra grejer händer i mötet med JesusAndreas sätter gång på gång människor i kontakt med Jesus, sedan får Jesus ta hand om resten. Det finns något väldigt befriande i detta som jag tycker jag upptäckt på senare år: Det handlar inte så mycket om mina mer eller mindre smarta svar. Anden verkar i människor om vi vågar bjuda med till mötet. Tänk om Andreas exempel vill hjälpa oss i mötet med våra vänner? Hjälpa oss göra plats för den som söker Jesus? Hitta din grej, ditt språk, ditt anslag och våga tro att Gud använder dig i det. Bjud människor till Jesus, även om du tycker det är svårt att svara på alla frågor. Lita på att Anden verkar i människors liv. Gud får ta ansvar för sin del i det här äventyret. Du som söker en tro och firar gudstjänst med oss i Ryttargårdskyrkan: Välkommen med. Vi kan inte svara på allt, men tillsammans hjälper vi dig med det avgörande. Kom till Jesus. Så mycket avgörs i Hans närhet. --------------------------För samtal: Vad har ni för erfarenhet av jämförelsens förbannelse? Går det att dela råd med varandra hur man slutar jämföra sig med andra?Hur skulle det kunna se ut för dig att bjuda in till mötet med Jesus? I predikan nämndes Alphakursen i Ryttargårdskyrkan. Skulle det kunna vara något för dig och någon vän att hänga på?I predikan talades det om att lita på att bra grejer händer i mötet med Jesus. Är den tilliten lätt eller svår? Samtala om vad ni tror det beror på.

Eva-Marie HultbergTillsammanshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-3-i-templet-och-i-hemmen-ar8fj

Fredrik LignellTillsammanshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-2-var-och-en-efter-sin-formaga-ara4cLuk. 12:13-21Allt pekar ju på att bonden var en ärlig människa. Jesu kritik handlar inte om affärsmetoderna. Han är också en nitisk och flitig man. Vi skulle kalla honom duktig och förutseende – Jesus kallar honom dåraktig. Varför? Vi kan notera att han verkar mycket ensam. Han sitter i sitt hus och räknar pengar, men den han pratar med är sig själv. Egentligen målar Jesus upp en ganska dyster bild av bonden. Han ställer frågorna till sig själv, får råden av sig själv, får berömmet av sig själv och verkar festa helt själv. Jesus tecknar kort sagt en människa som levt helt för sig själv, och domen är att ha levt ett meningslöst liv som inte satt några som helst avtryck.Bibelns perspektiv på våra ägodelar verkar vara att de är utlånade. Gud anförtror oss människor resurser som vi får förvalta å Hans vägnar. Hur lever vi våra liv så det inte slutar som i Jesu liknelse? Paulus undervisar de kristna i Korinth om givande, och ger dem några goda principer för hur det går till. Det andas frihet och glädje, men också goda ordningar och medvetna val. Han försöker hjälpa de Jesustroende i Korint att förhålla sig kristet till sina pengar, och därmed också till sina medmänniskor. I 2 Kor ägnar han två kapitel åt att förbereda dem på den insamling som äger rum, då deras kristna bröder och systrar i Jerusalem är med om hungersnöd och stor brist. Paulus reser personligen runt och samlar in gåvan, och tanken är att den ska ligga färdig när han kommer. 2 Kor 9:1-8Paulus befinner sig i Makedonien, och församlingen i Achaia (regionen där staden Korinth ligger) har gett löfte om att man vill vara med i stödet. Det löftet har sporrat andra att göra likadant. Det är noterbart att det inte är fråga om stundens ingivelse eller en känslokick att ge, utan Paulus förbereder dem ett år i förväg, och de ska planera och lägga undan för att vara beredda när det är dags att överlämna gåvan. Var och en, säger han, ska ge som han/hon har beslutat sig i sitt hjärta. Det verkar inte som att han hänvisar till principer eller att alla ska ge lika mycket. Inte heller procentuellt ska alla ge lika mycket. Det är nämligen viktigt att det sker utifrån en frivillighet och ett eget beslut. Ett hot, menar Paulus, mot givandets glädje är olusten och tvånget (v 7). Om man ger utifrån en känsla av att ha blivit manipulerad eller tvingad blir det inte bra. Gång på gång i Bibeln talas det om människans frihet, och Gud verkar kämpa mycket målmedvetet för den friheten. Tvånget kommer från demonerna, men friheten kommer med Jesus Kristus. Inte av olust och tvång, ty Gud älskar en glad givare. Alltså: poängen är inte att ett flåsigt kollekttal ska få oss att ge lite mer än vi egentligen vill med argumentet att det ska göras i glädje. Vi ger inte heller för att vi inte vågar något annat. I sitt första brev till Korinth är Paulus ännu mer konkret i talet om pengar: 1 Kor 16:1-21) Systematiskt (dagen efter sabbaten). Upprätta en ordning när det gäller givandet, och be Gud hjälpa dig uteckla troheten. 2) Universellt (var och en). Tänk om cirkeln av de som ger av sina resurser blir lite större? Då skulle det bli revolution i församlingens ekonomi!3) Regelbundet. Låt givandet bli en god vana. Som alla goda vanor börjar man någonstans. Om du är ovan, börja så du klarar det, och försök sedan öka.4) Vad han har råd med. I texten från 2 Kor läste vi: "Var och en efter sin förmåga". För den som inte har finns här en vila: Du är inte ansvarig för det du inte har, utan för det du har. För den som förvaltar mycket finns här en vidöppen inbjudan: Ge efte...

Fredrik LignellTillsammanshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-1-insatta-i-ett-meningsfullt-liv-arb131 Petr 1:18-21Petrus talar om ett före och ett efter, om att människor i mötet med Jesus från Nasaret har lämnat något och satts in i något nytt. Han borde veta. Den gamle aposteln är i Rom och leder församlingsarbetet där, och det sitter i hela hans kroppsminne, i hela hans varelse, att Jesus gör skillnad i en människas liv. Det fanns ett före och ett efter också för Petrus själv. Gud har i Jesus Kristus brutit in med frihet i världen. Jesus friköper människan, men inte på något lättvindigt sätt. Nej, det sker med hans eget blod. Han köper människan fri med sitt eget liv, och beskrivs här som Guds lamm som löser skulden, friköper från synd och skam och sätter människan fri. Parallellen till uttåget ur Egypten är tydlig: Där lämnar folket ett sätt att leva och tänka, en Farao som dikterar och fängslar, och blir i stället insatta under Guds ledarskap och herravälde för att lyda och följa Honom. Meningslösa liv. Hur ska man förstå det? En sekulär människa lever inte nödvändigtvis ett liv präglat av meningslöshet. Man kanske betyder massor för andra människor. Relationer ger mening och uppgifter gör det också. Samtidigt beskrivs kristet liv som en rörelse med ett mål. Gud har räddat mottagarna av brevet från avguderi och ett liv utan rot och mål. Genom Jesus Kristus har deras liv fått både hemvist och mening. De har vänt sina liv mot Honom och blivit Guds vänner. De har insatts i tillvarons centrum, i gemenskap med Gud själv. Hur kan meningslösheten se ut för dagens människor? Jag tycker jag hör somliga fastna i ekorrhjulet där allt till sist handlar om vardagens logistik. Ett extremt inomvärldsligt sätt att leva: Jobbet, förskolan, mataffären och fritidsintressena tar all uppmärksamhet, och man vänder sig i värsta fall aldrig ut ur sig själv. Finns Gud? Hur skulle ett liv vänt mot Honom kunna se ut? Finns världen utanför? Har mitt liv någon djupare mening i relation till världens nöd och elände, eller lever jag helt och fullt för mig själv? Bryter något någonsin in i min bubbla av konsumism, självupptagenhet och snäva perspektiv? I allra värsta fall lever också kristna så, stängda för andras nöd och stängda för livgivande gemenskap. Livet har blivit en logistikcentral som påminner mer om DHL än om en blommande rabatt. Vi har kallat vår serie TILLSAMMANS. Vi är insatta i en meningsbärande berättelse där Gud rör vid världen, där vi vänder oss från avgudarna till den levande Guden, och i samma sekund är vi också insatta i en gemenskap. Så när vi talar om TILLSAMMANS handlar det om allt detta. Ibland behöver jag gömma mig i gemenskapen för att överleva, och ibland får detta vara platsen där jag spänner bågen och finner mening och en uppgift. Vi tjänar Gud, varandra och samhället tillsammans, och det skänker djup mening. Så när vi utmanar varandra att vara med i Barnkyrkan, i Enter, i språkcaféet eller internationella rådet är det inte främst för att schemat ska fyllas. Vi inbjuds att hitta vår plats, att bryta meningslösheten, att leva för någon annan än oss själva. Vi söker Gud tillsammans, och vi tjänar Gud tillsammans. Har du hittat din plats? Är energiuttaget rimligt? Är det för högt? Kanske för lågt?INSATT. Fint ord. Vi sätts in i ett sammanhang som handlar om gemenskap med Gud, men också med varandra. Det är där vi också får möjligheten att leva för någon annan än oss själva. Insatta i en berättelse om vad Gud gör i världen och i historien, räddade från ett meningslöst liv för att tillsammans med andra tjäna den levande Guden. -----------------------För samtal:Vad ser ni för uttryck för meningslösheten i vår tid? Finns de uttrycken också i era egna liv? Vad är de...

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nad-och-frid-ar54g1 Kor 1:1-3”Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.” Kanske har Paulus själv formulerat den här hälsningen, garanterat inspirerad av den aronitiska välsignelsen. Judarna hälsade varandra med Guds välsignelse och välgång. Paulus gör detsamma, men kopplar Guds godhet, frid och nåd till Jesus Kristus. Noterbart: Paulus vet om alla problem i Korint, men hälsar dem ändå som Guds heliga och med nåd och frid. Helig är ett klurigt ord. ”Värst vad du verkar helig.” Snarare satt åt sidan, sparad för Guds speciella avsikter. Det är nåden som djupast definierar vilka vi är. Gud har kallat oss genom sin nåd, och han har ropat sin nåd över våra liv. Det är genom Guds nåd vi är skapade, sökta, räddade, sända i tjänst… En dag ska nåden vara det enda vi kan åberopa. Den där nåden är motgiftet i tillvaron. Istället för hämnd — nåd. Istället för våld — nåd. Istället för prestationsångest och spända axlar — nåd. Istället för att ta sig fram med vassa armbågar och vara utlämnad åt sin egen street smartness — nåden kallar och utrustar oss. Istället för lagiskhet där jag aldrig är bättre än mitt senaste beslut, dagens disciplin eller de goda gärningar jag eventuellt kan visa upp — nåden formar och fostrar oss till att bli alltmer lika Jesus. I en tid av extrem ansträngning: Bra jobb, ekonomi, semestrar, ungar, äktenskap, kärleksliv, hälsa, renoverat hus, stor dos träning på gymmet… Vår tid är ansträngande, och det vill till att orka med. Genom Guds nåd är jag vad jag är. (1 Kor 15:10)Nåd och frid. Vad är frid? Inte nödvändigtvis avsaknad av ljud. Detta är något som går djupare. Återigen: Paulus hämtar återigen näring till sitt språk från GT. Frid (Shalom) handlar om upprättade relationer i alla led:Vi stod utanför Du försonade oss med Dig (Kol 1:22)Vi var bortvändaDu låter oss träda fram inför Dig (Kol 1:22)Vi var dödaDu gjorde oss levande med Kristus (Kol 2:13)Skulden anklagade ossDu utplånade den på korset (Kol 2:14)Makterna ansatte ossDu triumferade över dem i Kristus (Kol 2:15)Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Vi lever i en ansiktslös tid. På ett sätt är allas fejs mer publicerade än någonsin, men vi ser varandra allt mindre. Verkliga möten som tidigare ägt rum många gånger dagligen rationaliseras bort. Men Gud vänder sitt ansikte till människan. Hur då? Han gör det främst genom att komma till världen som en ödmjuk snickare från Nasaret. Det är Jesus Kristus som ger Gud ett ansikte som mänskligheten kan titta på. Denne Jesus delar människans villkor och binder samman Guds värld med vår på ett förunderligt sätt. Det är hos honom den där nåden finns som gör att jag kan få ett nytt liv, en ny start, en ny chans. Det är på grund av Jesus från Nasaret som jag kan erfara frid. Så hur gensvarar man på så mycket generositet och godhet? Man vänder om. Det liv som tidigare levts utan Gud överges, och man börjar orientera sitt liv runt Jesus från Nasaret. Omdirigera ditt liv så att det på djupet präglas av en större verklighet än Netflix, i-Huset och sociala medier. Gud har något större för dig, Han vill sluta fred med dig, ge dig frid (Shalom) och ställa dig framför Honom, du som förut var bortvänd. Göra dig levande som förut var död. Han har utplånat din skuld och triumferat över de makter som ständigt försöker förslava oss människor. Nu står Gud med öppna händer. Han vill välsigna dig och bevara dig, han har i Jesus Kristus vänt sitt ansikte till dig, och hans avsikt är at...

Evelin ErdtmanFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/predikan-ar4a9

Linnea Åberg ,Tobias ÅbergFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/predikan-ar4a8

Johanna Elander ,Pelle BarkFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/konfirmation-funnen-ar77d

Anders C NilssonFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/pa-jorden-sa-som-i-himmelen-ar8gfRiketKungenMedborgarna

Fredrik LignellGud flyttar inhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/verka-ar3egMatt 12:22-30Jesus gör, sin vana trogen, gott mot folk. Mannen som varit både blind och stum får synen och talet tillbaka. Efter att ha blivit ifrågasatt ställer Jesus retoriska frågor: Djävulen driver väl inte ut Djävulen? Och så säger han: ”Men om det är med Guds Ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.”I Andens kraft gör Jesus under, i Andens kraft blir människor helade, befriade och får ett gott liv som gåva.Det är som att Jesus står mitt i en galen, gudlös och förvirrad värld och demonstrerar något nytt. Det bryter in något som inte förut funnits, och det får till följd att blinda börjar se, att stumma börjar tala, att bundna smakar på frihet.Apg 1:4-8Andens dragning är en dragning ut ur vår självupptagenhet, den har med den omgivande världen att göra. Jesus lovar att Anden ska göra oss till vittnen Det är Anden som rustar oss för att finnas i världen och smitta den med Guds liv.Enligt Paulus lever vi i två tidsåldrar samtidigt: Den nuvarande, präglad av synd, död och en massa andra saker, samt den kommande tidsåldern, präglad av liv, rättfärdighet och helande. Den kommande tidsåldern har brutit in i och med Jesus, och nu lever vi i mellanrummet, i en tillvaro präglad av båda tidsåldrarna. Det är därför möjligt att be och söka Guds Rike, mitt i en värld präglad av gudlöshet.En bild av Guds rike mellan de två tidsåldrarna hittar du HÄR.Paulus beskriver en mångfald av gåvor, tjänster och verksamheter i församlingen.Ordet nådegåvor betyder precis vad det säger; en gåva av nåd och ordet har egentligen att göra med allt det Gud ger. Bibeln verkar inte skilja på gåvor som är av det övernaturliga slaget eller mer naturliga begåvningar. Betoningen ligger helt enkelt på att vi fått olika saker av Gud – av nåd, dvs oförtjänt.Andens gåvorNådegåvorna är givna av nådVarje troende har minst en nådegåva (1 Petr 4:10)Nådegåvor ärar Gud och bygger upp andra (1 Petr 4:10-11)Ingen kristen har alla nådegåvorna (1 Kor 12:28-30)Det finns ingen nådegåva som alla kristna har (1 Kor 12:29-30)Att ha fått en gåva innebär ett förvaltaransvar (1 Petr. 4:10; Matt. 25:14-30)Gåvor kan övas upp (Matt 25:14-30)Man kan be Gud om en gåva man ännu inte har. (1 Kor 14:1)Nådegåvan ger mer energi än den tar.Andens gåvor gör dig inte konstig, utan mer dig själv.På tal om bilden av att vi lever i två tider samtidigt, i mellanrummet: Att tjäna Gud, verka i Andens kraft, innebär att vi anförtros med himlens kraft och härlighet för att smitta nuvarande tidsålder med den kommande.----------------------För samtal:I predikan pratades det om att den längtan jag har kan innebära en inbjudan till något Gud vill jag ska sträcka mig efter. Samtala med varandra om hur den längtan kan se ut i era liv.Ett av påståendena kring Andens gåvor var att man kan be om en gåva man önskar fungera i. Om det känns bekvämt: Nämn en sådan längtan och be att Gud ger gåvan.Finns det exempel hos er på hur en gåva har falnat, glömts bort eller av andra skäl ställts undan?

Fredrik LignellGud flyttar inhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/be-ar2hh

Mattias SennehedGud flyttar inhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ta-emot-ar42c

Magnus AGud flyttar inhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gud-flyttar-in-del-2-lyssna-ar8ff--- Att lyssna handlar om att vara. ---Gal 4:6 Eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!« Anden talar/ropar om relationen med Gud. Att lyssna handlar om relation. När vi pratar om att höra Guds röst för att göra saker eller för att få ledning, så måste vi komma ihåg att detta är själva grunden; Det är vår gode faders röst, vår själs älskades röst. Hans röst ger oss trygghet, frihet, glädje, hopp. --- Höra för att göra ---Att lyssna är en aktiv handling, inte passiv. I Bibeln betyder lyssna ”höra i syfte att göra”. Det handlar inte om att få mer information, utan om att lyda. Jak 1:22-23 Det är inget bra att vara ordets hörare men inte dess görare.Lyda är ett svårt ord. Det handlar inte om blind lydnad, kadaverdisciplin, utan det handlar om att vi litar på Jesus, vi vet att han vill vårt bästa. Det är därför varandet, att känna talaren så man kan lite på den, är så grundläggande viktigt. --- ------ Hur lyssnar man då? ---Gud talar på så många olika sätt: Skriften, andra människor, vårt inre, drömmar, naturen, musik, konst, tidningar, böcker, djur, omständigheter… I situationer då vi behöver höra Gud, vare sig det handlar om närvaro eller ledning, hur ska man veta om det verkligen är Anden? Det finns ju så många röster… Läs Joh 10:3-4 Vi känner igen hans röst. Det är utgångspunkten. Var lugn. Diskvalificera inte dig själv. Stressa inte upp dig och gör det inte för komplicerat. Stämmer det du hör med vem och hurdan Jesus är? Bibeln uppmanar oss att pröva det vi hör. Ett ord/tilltal kan låta bra på egen hand, men jämfört med grundtonen/tonarten skär det sig. Grundtonen = Jesus. Låt det du hör jämföras med honom, vem och hurdan han är.--- ------ Konkreta råd: ---1) Umgås med skriftena. Läs Evangelierna och Apostlagärningarna om och om igen. 2) Prata med varandra Urskilj Guds tilltal tillsammans. Hemgruppen är bra för detta!3) Plocka bort brus. Inte en garanti, inte ett absolut villkor, men erfarenheten säger att det ofta hjälper att vara i tystnad en stund.4) Styrfart. Bättre att cykla åt fel håll och sen vända än att försöka stå still på cykeln. Läs Apg 16:6-10. Till slut hamnade de rätt.--- ------ Slutmålet ---I slutet av Bibeln står det att Guds Ande och Guds församling, bruden, säger samma sak. Inte bara hör och håller med, utan säger samma sak. I Upp 22:17 står det Anden och bruden säger: »Kom!« Och sen står det: Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.---------------------------=== För samtal (välj 2-3 frågor, se till att nummer 5 är en av dem): ===1. Vad berörde dig i predikan? Var det något du inte förstod?2. Vad tänker du om resonemanget kring att lyda och lita på Jesus?3. Har du några erfarenheter (bra eller dåliga) av att ”höra Guds röst” som du vill dela med dig av?4. Vad skulle ett exempel på att pröva ett tilltal i relation till Jesus kunna vara?5. &nbs...

Fredrik LignellGud flyttar inhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/se-ar2ibNär Jesus uppstått möter han lärjungarna vid ett flertal tillfällen, och han påminner dem om det han redan undervisat: Anden kommer, och det är en god sak. Anden ska först och främst föda den kristna kyrkan, och sedan vara dess hjälpare, stöttare, advokat, vägledare och utrustare. Skaparen av himmel och jord, själv utanför tiden, väljer på pingstdagen att på ett särskilt sätt flytta in i den troende gemenskapen. Alla fylldes av Helig Ande, skriver Lukas om pingstdagens händelser i Apostlagärningarna. Människan är inte ensam, utan Gud flyttar in. Anden är hjälparen, försvararen, den som uppenbarar Jesus för oss. Det är Anden som hjälper oss att tro, be, tjäna, vittna och följa Jesus. Anden skänker också gåvor till vanligt folk så att missionsuppdraget kan fullbordas. I den här serien, som sträcker sig fram till strax före pingst, vill vi tala om Andens verksamhet genom en rad verb som beskriver vad vi Anden hjälper oss med, och dagens verb är SE. Anden hjälper oss att se. På vilka sätt hjälper Anden oss att se? === Ljuset som upplyser ===För att kunna gå Guds väg behöver vi urskillning och klarsyn. Det är bitvis snårigt att följa Jesus mitt i världen. Anden kastar ljus över vad vi äger, över hoppet i Jesus. Ef 1:17-20Vishetens och uppenbarelsens Ande. Må Han, genom Anden, ge ert inre öga ljus, endast så kan vi lära känna den Treenige Guden. Anden hjälper oss likt ett par 3D-glasögon. Vi dras in i berättelsen om Jesus. Hoppet blir vårt hopp. Livet blir vårt liv. Också vi tar plats bland Jesu lärjungar. Bibelordet får liv genom Anden. Utan Anden är texterna stumma, men med Anden handlar de om oss som läser. Därför är en god bön att Anden ska hjälpa mig i bibelläsningen. När Anden upplyser handlar det också om vår vandring. Vad är det för krafter som önskar dra mig mot Gud, och vilka krafter drar mig bort från Gud? Hur får jag syn på dessa? Anden vill hjälpa mig att urskilja och genomskåda. Fyra frågor kan hjälpa oss:Vad har jag för mycket av i livet?Vad har jag för lite av i livet?Vad är det för krafter som hindrar mig från att ändra på det?Vilka källor öser jag ur? === Den renande elden ===Det är på många sätt en överväldigande erfarenhet att möta den Helige. När Mose gör det vid den brinnande busken får han befallningen att ta skorna av sina fötter, eftersom marken var helig. Profeten Jesaja möter Gud i en syn, och tror att han ska dö. Det som sker är att han dels får syn på Guds helighet, och dels på sin egen smuts och synd. Vad handlar detta om? Ljuset från Gud är så starkt att det ibland erfars som renande eld. Joh 16:7-11Det är Anden som lyser på mitt liv så jag får syn på slagget. Aldrig för att förskjuta mig eller fördöma mig. Han är inte som de präktiga, som får mig att vika med blicken, skämmas och känna mig usel. Andens ljus och eld är renande, helig och överväldigande, men samtidigt fylld av barmhärtighet och nåd. Gud beskrivs som en förtärande eld. Likt Daniels vänner i ugnen (Dan 3) förtärs inte människan, utan repen, bojorna, synden, bindningarna. Den förtärande elden är ibland överväldigande, men den är också befriande. Det är i mötet med den Helige somligt bränns bort, och det sker ibland i samarbete med omständigheter, relationer, enskilda händelser, motgångar, lidande… Det är alltså Anden som hjälper oss att få syn på Jesus, på rikedomarna i tron. Det är också Anden som hjälper oss med klarsynen där vi kan avslöja makterna som drar oss bort från Jesus. Det är helt enkelt Anden som hjälper oss att följa Jesus. ------------------

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/paskdagen-pa-detta-berg-ska-herren-halla-fest-ard3hJes 25:6-9Genom historien har Israels fiender skiftat: Ibland är det Babylon, ibland någon annan stormakt. Tidigare i Jesajas text nämns fienderna, men inte vilken tyrann de fruktar just nu. Cykeln av lidande, våld, imperier och övergrepp är lång. Vi känner igen oss. Mörkret sveper omkring sig också i vår tid, döden går runt och käkar upp folk, ångesten skördar sina offer, meningslösheten driver människor in i våld, kriminalitet och fruktan, och krigen försätter miljontals människor, främst barn, på flykt med tillgång till dåligt vatten eller inget vatten. Slöjan, doket beskriver ett sorgflor, ett lätt tyg som lagts över människorna. I hebreiskan får ordet död ett personnamn, hämtat från hednafolken runtomkring, vars dödsgud hette likadant. Mooth. Dennes aptit på liv är omättligt. Mooth går runt och sväljer allt levande. Gud ställer i ordning för fest. Han fixar, dukar, tittar till maten och korkar upp vin som lagrats sedan världens skapelse. Han förvandlar sorgfloret till världens största bordsduk. Dödens slöja förvandlas till en duk på kalaset. Gud vrider vapnen ur djävulens händer och skapar liv, glädje och fest av det! Vid festen äter också Gud, och han sväljer döden (ordet utplåna betyder svälja). Jesaja talade om sin samtida situation och såg hopp från Gud, både i sin egen tid, men ytterst i framtiden. Tänk dig att Jesajas förkunnelse landar i hans samtid som en sten som slår ner i vatten. Det blir ringar på vattnet. Redan i GT har en sådan här text betraktats som ett framtidslöfte, och småningom har den kristna kyrkan läst Jesajatexten som en berättelse om vad som hände på påskdagens morgon. På detta berg. Mitt i geografin, i historien, ska något hända, säger Jesaja. Vad är det för berg? Det är Sions berg som nämnts flera gånger genom Jesajaboken. Alltså det berg i Jerusalem där påskens händelser äger rum ca år 30 e Kr. På det berget firas måltiden i den övre salen, det vi firade i torsdags. På det berget gav Jesus från Nasaret upp andan i fredags eftermiddag. På det berget lades Gud i en grav och allt var kört. Döden vann. Allt hopp var ute. Men det är också på det berget Maria kommer springande: Graven är tom! Han är inte där. 1 Kor 15:53-55Återigen hör vi om hur döden svalts, slukats. Guds goda rike har brutit in. Graven är tom. Gud har kontroll, och det är ett hoppets budskap in i din personliga situation, och in i hela världens kaos med klimatkris, krig, svält och död. Människor dör förvisso, och ondskan ser ut att fortsätta göra som den vill, men budskapet är att allt är förändrat i och med Jesu död och uppståndelse. Gud har personligen brutit in i världen med helande, hopp och tröst. Vid judarnas pesach — påsk — markerades deras exklusivitet som folk. De var inte som andra folk. Här, i den övre salen, handlar det, som Jesaja förutspått, om alla folk. Inbjudan att äta vid Guds bord gäller vem som helst, oavsett vilket folk, vilken ras, vilket språk, vilken socioekonomisk grupp, oavsett om du har råd eller inte, oavsett om du är en upphöjd medborgare med gott rykte eller rör dig i marginalen. Välkommen till bordet! Välkommen till festen! Graven är tom, sorgdoket har bytts i en festduk. Döden, som gått runt och slukat folk, är svald. Du behöver inte vara rädd. Alla som äter vid bordet, som sätter sitt hopp till Jesus, får del av den kommande världens liv.—————————Lyssna till när löftena möter uppfyllelsen (en mix av Jesaja 25:6-9 och evangelisternas berättelser om vad som hände på påskdagen): Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter och starkt vin, med feta, mustiga rätter och starkt, klar...

Eva-Marie HultbergVem är han?https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/guds-lamm-som-tar-bort-varldens-synd-arb4b

Emmanuel BäckrydVem är han?https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/messias-kristus-manniskosonen-ar9jj