Podcast appearances and mentions of steve woolgar

Part 1 of the four episode series produced for the course Open Science for Physicists (OS4P).In this first episode of the mini series, cohosts Erik van Sebille and Sanli Faez will share their motivation for designing and teaching this course, and talk in some more about the concept of The Credibility Cycle, introduced by Bruno Latour and Steve Woolgar, and the five open science schools of thought. You can find more about the course at https://github.com/SanliFaez/OS4Physicists

I oktober 2022 dog Bruno Latour. Dan Jönsson reflekterar över en tänkare som hade insyn i både samtiden och framtiden. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.För ungefär femtio år sedan landade en antropolog från Mars i Paris. Man får tänka sig att antropologen hade vissa förkunskaper; i vart fall anpassade han sig snabbt till värdkulturens skick och bruk och kunde snart börja systematisera sina observationer av den civilisation som jordinvånarna kallade Moderniteten. I Moderniteten, konstaterade den marsianske forskaren, tillbad folket en gudom de kallade Vetenskapen, som visade sin makt med hjälp av krafter som var oerhört starka men också osynliga. Som Gravitationen, eller Elektriciteten. Just Elektriciteten utgjorde en livsviktig förutsättning för det moderna livet och åt den offrade de moderna människorna med jämna mellanrum ett slags symboliska inteckningar i en annan magisk kraft, Ekonomin. Hur Elektriciteten eller Ekonomin egentligen fungerade var det ytterst få som förstod; insikten i dessa krafter var nämligen förbehållen ett prästerskap av Vetenskapsmän. Deras verksamhet, fann antropologen, bestod i att upprätthålla Vetenskapen som system, främst genom att hela tiden tillföra den ny substans i form av så kallade fakta. Kruxet var bara att dessa fakta i själva verket måste konstrueras av vetenskapsmännen själva; de var alltså, konstaterade antropologen, inga naturfenomen utan kulturella artefakter, och ur den motsättningen, insåg han, uppstod spänningar som mycket snart skulle kunna spränga hela den moderna civilisationen inifrån.Antropologens namn var Bruno Latour. Själv hade han antagligen protesterat mot den här beskrivningen för var det något Latour alltid var noga med att deklarera så var det att hans filosofi var en jordbunden varelses tankar. Men åtminstone för mig är det som gör honom så fascinerande att läsa just den där klarsynen som ibland uppstår när man får ögonen på något djupt främmande. Bara det, att för Latour är det alltså vår egen moderna civilisation som är så exotisk och förbryllande. Dessa moderna människor: hur kan de tro att världen är förnuftigt inrättad och samtidigt bete sig så vidskepligt? Varför säger de en sak och gör en annan? Redan i Laboratory Life från 1979, en bok han skrev tillsammans med sin engelske kollega Steve Woolgar, studerar Latour hur forskarna vid ett amerikanskt neurologiskt laboratorium metodiskt väljer ut och anpassar sina resultat för att foga in dem i det vetenskapliga systemet. Som han senare formulerade det skapar forskarna sina egna allierade som de sedan mobiliserar för sina intressen. Vetenskapen är, som allt annat mänskligt, en kultur där ekonomiska och sociala nätverk har minst lika stor betydelse som forskarnas vetenskapliga briljans och sanningslidelse.Redan det här var kontroversiella tankar. Men det var när Latour lyfte dem till ett mer övergripande filosofiskt plan de blev verkligt provokativa. Nous navons jamais été modernes, Vi har aldrig varit moderna, kom ut 1991 och känns fortfarande som en närmast profetisk text vars idéer griper rakt in i en framtid hemsökt av pandemi och klimatnödläge. Boken är en polemisk skrift med starka drag av manifest där Latour hävdar, för det första, att den moderna civilisationen bygger på några grundläggande men ohållbara premisser, framför allt en vattentät åtskillnad mellan natur och kultur, och därmed mellan vetenskap och samhälle, som varken är teoretiskt bärkraftig eller praktiskt genomförbar. För det andra, att denna falska dualism tvingat oss att bortförklara eller dölja de hybrider mellan kultur och natur som civilisationen oavbrutet producerar men som nu, mot slutet av det tjugonde århundradet, med hoten från miljöförstöring och epidemier, nått en sådan kritisk massa att de börjar underminera hela den moderna konstruktionen. Och för det tredje, hur lösningen på det här dilemmat kan ligga rakt framför fötterna på oss, i moderniteten själv. Om vi bara kunde göra oss fria från dess illusioner.Alltså: mitt i postmodernismens segerrus, rentav från dess intellektuella huvudstad, kommer Latour med en tolkning som ställer hela diskussionen på huvudet. Nej, säger han: vi behöver inte tappa tilltron till vetenskapen och förnuftet. Vi behöver inte spela dummare än vi är och låtsas som om sanningen och verkligheten inte existerar. För hela den moderna rationalismen är en myt. Vi har aldrig betett oss så där fyrkantigt. Vi har aldrig varit moderna! Det är ingen överdrift att påstå att i stort sett allt Latour skrev under de följande trettio åren på olika sätt utvecklade tankar och hypoteser som han först lanserade i denna korta bok. I Iconoclash, från 2002, följer han hur den förmoderna världens bildstrider lever vidare i dagens vetenskap och konst. I Sur le culte moderne des dieux faitiches från 2006 fördjupar han idén om artefaktens återkomst. Titeln är en svåröversatt ordlek: om den moderna kulten av fakta-fetischer, kanske. Latour koncentrerar sig här på hur vetenskapens och teknikens fakta-konstruktioner spelar en roll i det moderna samhället som nästan exakt motsvarar det förmoderna samhällets gudomliga fetischer. Modernitetens avgudar elementarpartiklar, virus, räntepunkter eller vad de nu kallas laddas på samma sätt med föreställningar om en självständig existens som för gemene man förblir ovetbar och oåtkomlig, men som vi ändå tar för given, trots deras uppenbara konstgjordhet. Eller, som Latour ser det: just därför.Men om vi nu aldrig har varit moderna, vad är det då vi har varit? Och kanske framför allt: vad kan vi bli? Inför klimatkrisens existentiella utmaningar sträcker sig Latour på nytt efter de visionära svaren. I Face à Gaia, 2017, och den kortare, mer pamflettartade Où atterrir? (Var ska vi landa?) året därpå lånar han James Lovelocks berömda Gaiahypotes för att ringa in det han kallar den nya klimatregimen, en framväxande insikt om att vårt sätt att se på naturen och planeten, vare sig vi vill det eller ej, är förändrat. När naturen inte längre kan ses som ett objekt för mänsklig kolonisering utan måste förstås som ett sammanhängande system, vars processer påverkar och griper in i varandra, ruckas ramarna för politikens möjligheter i grunden. Latour skisserar hur politikens gamla poler det lokala och det globala numera balanseras av en tredje som han kallar det jordiska, men som väl också kan benämnas ekologin. Politikens uppgift idag är, säger han, att få ner oss på jorden och han föreslår konkret hur det kan formaliseras, genom att utveckla en idé som prövades redan i boken från -91, då under benämningen tingens parlament, nu som ett utvidgat FN där även haven, atmosfären och de hotade djurarterna representeras.Det sista Latour hann ge ut före sin död är en meditation över coronapandemin och nedstängningarna, en erfarenhet som enligt hans sätt att se bara gjorde vår jordiskhet alltmer uppenbar. Où suis-je?, Var är jag?, frågar sig antropologen från Mars retoriskt innan han lämnar oss för gott, och svaret är på sätt och vis lika betryggande som det är uppfordrande: här, här på jorden är du. Tro inget annat. Och tro inte att du kommer undan.Dan Jönsson, författare och essäistBruno Latour på svenskaArtefaktens återkomst: ett möte mellan organisationsteori och tingens sociologi. Översättning: Elisabeth Wennerholm. Santérus Academic Press, 2012 (andra upplagan).Tinget återställt: en introduktion till actor-network theory. Översättning: Linnea Kjellberg. Studentlitteratur, 2015.

Vi har i mange tidligere episoder snakket om hva som er god forskning og vitenskap (se spesielt episode 32 og 89). Siden dette er et tema uten endelige svar, og siden vi har fått noen fine og kritiske tilbakemeldinger, så tar vi en ny runde om dette tema i dagens episode.  Å snakke om god og dårlig vitenskap kan lett bli uredelig, mest å sammenligne med en hersketeknikk, men samtidig så finnes det jo virkelig et slikt skille. Så hvordan kan vi mene noe om dette spørsmålet, uten å bli høye på pæra, og kanskje til og med bli litt klokere i forbifarten?  Vi snakker om (og namedropper, her må vi være ærlige) alskens folk og bøker, som Gilles Deleuze, Lev Vygotskij, Karen Barad, Donna Haraway, Bruno Latour, Michael Strevens (hans bok The Knowledge Machine er sterkt anbefalt), Lenin (!), Hans Skjervheim, Kim Gunnar Helsvigs Pedagogikkens Grenser (2005), Paul Feyerabend, Thomas Kuhn, Karl Popper, Steve Woolgar, Herman Hesse, Daniel Pennac, Dag Solstad, etc.  Som Pål sier helt på slutten av samtalen, vet ikke om dette gir skikkelig mening for andre enn oss selv, men gitt reaksjoner på tidligere podkaster om samme tema så tar vi sjansen, og hører gjerne fra dere hva dere tenker, både om episoden og om tema mer generelt.  ---------------------------- Logoen vår er laget av Sveinung Sudbø, se hans arbeider på originalkopi.com Musikken er av Arne Kjelsrud Mathisen, se facebooksiden Nygrenda Vev og Dur for mer info.  ----------------------------  Takk for at du hører på. Ta kontakt med oss på vår facebookside eller på larsogpaal@gmail.com Det finnes ingen bedre måte å få spredt podkasten vår til flere enn via dere lyttere, så takk om du deler eller forteller andre om oss.  Både Lars og Pål skriver nå på hver sin blogg, med litt varierende regelmessighet. Du finner dem på disse nettsidene: https://paljabekk.com/ https://larssandaker.blogspot.com/   Alt godt, hilsen Lars og Pål

Conversations avec...un article. C'est 10-15 minutes où je rends compte d'un article scientifique récent paru dans une revue en sciences humaines et sociales. Episode 11 : de la mouche au déchet, vie et mort dans les laboratoires scientifiques. L'article original : Tara Mehrabi, "Queer Ecologies of Death in the Lab: Rethinking Waste, Decomposition and Death through a Queerfeminist Lens", Australian Feminist Studies, juin 2020, p. 1‑17. --------- les références mobilisées par l'autrice et implicitement ou explicitement utilisées dans le podcast : Cecilia Åsberg et Jennifer Lum,"Picturizing the Scattered Ontologies of Alzheimer's Disease: Towards a Materialist Feminist Approach to Visual Technoscience Studies", European Journal of Women's Studies, 2010, 17 (4), p. 323–345. Tarsh Bates, "Performance, Bioscience, Care: Exploring Interspecies Alterity", International Journal of Performance Arts and Digital Media, 2014, 10 (2), p. 216–231. Mary Douglas, De la souillure, Paris, La Découverte, 2005. Donna J. Haraway, Vivre avec le trouble, Les Éditions des mondes à faire, 2020. Catriona Mortimer-Sandilands et Bruce Erickson, Queer Ecologies: Sex, Nature, Politics, Desire, Bloomington: Indiana University Press, 2010. Marietta Radomska, Uncontainable Life: A Biophilosophy of Bioart. Linköping, Linköping University Electronic Press, 2016. Wibke Straube, "Toxic Bodies: Ticks, Trans Bodies, and the Ethics of Response-Ability in Art and Activist Writing", Environmental Humanities, 2019, 11 (1), p.216–238. --------- Pour aller plus loin : **Sur l'écologie et le vivant** : Roberto Barbanti et Lorraine Vernier (ed.), Les Limites du vivant, Éditions Dehors, 2016. Florence Burgat et Christian Sommer (dir.), Le Phénomène du vivant. Buytendikj et l'anthropologie philosophique, MétisPresses, 2016. Emanuele Coccia, La vie des plantes: Une métaphysique du mélange, Éditions Rivages, 2018. Geremia Cometti et al. (dir.), Au seuil de la forêt. Hommage à Philippe Descola, l'anthropologue de la nature, Totem, 2019. Vinciane Despret, Habiter en oiseau, Éditions Actes Sud, 2019. Nastassja Martin, Croire aux fauves, Editions Gallimard, 2019. Baptiste Morizot, Manières d'être vivant: Enquêtes sur la vie à travers nous, Éditions Actes Sud, 2020. Marin Schaffner, Un sol commun. Lutter, habuter, penser, Éditions Wildproject, 2019. **Sur la théorie queer, le genre et corps** : Maxime Cervulle et Nelly Quemener, "Queer" dans Juliette Rennes (dir.), Encyclopédie critique du genre, La Découverte, 2016. Maxime Cervulle, Nelly Quemener et Florian Vörös, Matérialismes, culture et communication - Tome 2: Cultural Studies, théories féministes et décoloniales., 1ʳᵉ éd. Transvalor - Presses des mines, 2016. Stevi Jackson et Christine Delphy, "Genre, sexualité et hétérosexualité : la complexité (et les limites) de l'hétéronormativité", Nouvelles Questions Feministes, Vol. 34(2), 2015, p. 64‑81. Marietta Radomska, Tara Mehrabi et Nina Lykke, "Queer Death Studies: Death, Dying and Mourning from a Queerfeminist Perspective", Australian Feminist Studies, 35(104), 2020, p. 81‑100. **Sur la vie de laboratoire** : Bruno Latour, Steve Woolgar et Michel Biezunski, La vie de laboratoire, Paris, La Découverte, 2006. **Sur la charogne** : Hicham-Stéphane Afeissa, Esthétique de la charogne, Bellevaux, Dehors, 2018. **Sur l'indétermination** : Gilles Deleuze, Critique et clinique, Éditions de Minuit, 1993. Léna Dormeau, "Pour une épistémologie liminale", Espaces réflexifs, situés, diffractés et enchevêtrés, Adresse : https://reflexivites.hypotheses.org/11594 [Consulté le : 27 juin 2020]. Anne-Sophie Giraud, "Le statut liminal du fœtus mort en France. Du "déchet anatomique" à l'"enfant"", Techniques & Culture. Revue semestrielle d'anthropologie des techniques, (65‑66), 2016, p. 60‑63.

Conversations avec...un article. C'est 10-15 minutes où je rends compte d'un article scientifique récent paru dans une revue en sciences humaines et sociales. Épisode 3 : Comment sont fabriqués les robots dans les laboratoires de recherche ? L'article original : Björn Fischer, Britt Östlund et Alexander Peine, "Of robots and humans: Creating user representations in practice", Social Studies of Science, février 2020. --------- Les autres références universitaires citées : **Sur la notion de "script"** : - Madeleine Akrich, “Comment décrire les objets techniques ?”, Techniques et culture, 9, 1987, p. 49–64. - Thierry Bardini, August T. Horvath, "The Social Construction of the Personal Computer User", Journal of Communication, Volume 45, Issue 3, September 1995, Pages 40–65. - Marion Coville, « Imaginer les visiteuses : Scripts de genre et conception d'une exposition », Culture & Musées, 30 | 2017, 73-90 - Steve Woolgar, “Configuring the user : The case of usability trials” dans J.Law, A Sociology of Monsters. Essays on Power, Technology and Domination, Londres, Routledge, 1991, p. 58–99. **Sur les théories de l'activité et de la pratique** : un long billet que j'avais écrit. C'est par ici : http://www.marcjahjah.net/613-usages-pratiques-differences-57-quatre-theories-contemporaines-laction-pratique **Sur la philosophie de l'esprit** : Christiane Chauviré et Ambroise Bruno, Le mental et le social, Paris, Editions de l'Ecole des Hautes Etudes en Sciences Sociales, 2013. Vincent Descombes, La denrée mentale, Paris, Editions de Minuit, 1995. Denis Fissette et Pierre Poirier, Philosophie de l'esprit : Tome 2 : Problèmes et perspectives, Paris, Librairie Philosophique Vrin, 2004. Kim Jaegwon, Philosophie de l'esprit, 1ʳᵉ éd. Paris, Les Éditions d'Ithaque, 2008.

As 2018 draws to a close, this week on TFS we bring you a special ‘End of Year' message from our own Ian Pollock, Julia Brown, Simon Theobald and Jodie-Lee Trembath. This past year has been an incredible one for us, with 27 podcast episodes and almost 60 blog posts. We have touched on topics ranging from dog-spotting to decolonisation, ethnographic practice to trade agreements. We've released interviews with Annie McCarthy, Dipesh Chakrabarty, Elizabeth Watt, Ghassan Hage, Vijayendra Rao, Cris Shore, Brad Weiss, Mick Dodson, Steve Woolgar, Kim Fortun, Katerina Teaiwa, and Deborah Heath. We've hosted special guest panellists Justine Chambers, Stephanie Betz,  Saidalavi Thodika, Liam Gammon, Sana Ashraf, Bruma Rios-Mendoza, Patrick McCartney, Esteban Gomez and Carie Little Hersh. We've released podcasts in both Thai and Indonesian, have one coming soon in French, and would like to continue producing episodes in other languages. We've recorded interviews at conferences in multiple countries, including the 4S Conference in Sydney, the AAA Conference in California, and the AAS Conference in Cairns. These experiences allow us to grow as we learn from and share knowledge with others – something that is very important to us. This year has seen the expansion of our team. Thanks to the help of our amazing interns, Alisa Asmalovskaya and Alina Rizvi, we were able to start adding transcriptions to some of our podcast episodes - stay tuned, there's an entire back catalogue of episodes still to be done. Having Alisa and Alina involved has been invaluable and we are happy to now welcome Alisa as our new international talent scout. Ian is stepping down from his role as Executive Producer (don't worry - he'll still be with us!) and Deanna Catto and Matthew Phung have joined our Executive Team. We'll also be introducing some new members in the social media management space in 2019. We'd also like to welcome our new regular contributors to our blog: Esther Anderson from the University of Southern Queensland, Holly Walters from Brandeis University and Stephanie Betz from the Australian National University -- if you'd like your name added to that list, let us know! Finally, we'll soon be starting a new project … so keep an eye out for more exciting things happening in 2019! While the other Familiar Strangers are working hard to finish their theses, we'd like to congratulate Dr Julia Brown (how awesome is that title!) for completing her PhD, and Matthew and Deanna for graduating from their Undergraduate Bachelor's Degrees – all in December! If you've recently graduated, a HUGE congratulations to you, too. Woohoo! Finally, we'd like to give a massive shout out to everyone who has contributed to TFS and thank all the listeners of our podcast and readers of our blog for your ongoing support. 2019 will be another big year for TFS and we look forward to seeing you again then. Until then though... KEEP TALKING STRANGE! This anthropology podcast is supported by the Australian Anthropological Society, the ANU's College of Asia and the Pacific and College of Arts and Social Sciences, and the Australian Centre for the Public Awareness of Science, and is produced in collaboration with the American Anthropological Association.

"Although this stuff is very ordinary, very day-to-day, very unremarkable... it's actually quite dangerous, too." Steve Woolgar, emeritus professor at the Saïd School of Business at Oxford University and giant in the field of science and technology studies (STS), spoke to our own Jodie-Lee Trembath about the little niggling rules that we run up against everyday. Together they unpack what it means to be an "everyday person," how we all operate in a thicket of regulations, the storytelling that elevates rule-breakers and vilifies enforcers, and how to turn your speeding tickets into a valuable part of your research project. Find more of Steve's work on his Academia page: http://oxford.academia.edu/SteveWoolgar QUOTATIONS "There's been a long history of looking at the products of science or the products of technology and trying to develop an analytically skeptical perspective on those things. So you say, with a scientific claim, which appears very objective, you approach that by saying, well, actually, that's the upshot of a whole series of complex social and political processes, it's contingent, it could have turned out differently, and so on." "Ideas like 'proof' and 'facts' and 'theories' and so on, you can re-specify those as the practical work that scientists do. The same with ideas like 'governance' and 'control' and 'regulation;' you can re-specify that as the ordinary stuff that people get on with in their lives." The "mundane" is "a state which cannot be reduced any further, because it's just 'the way things are.'" "It's a very mundane act to try and check somebody's bag, or to put a parking ticket on them. But the system at work which makes all that possible is very vulnerable to people documenting it and producing information about it, and so on. So, I mean, it was a big insight for me, because I realized that, again, although this stuff is very ordinary, very day-to-day, very unremarkable, and son on, it's actually quite dangerous, too." "For sure, it seems like one has delegated to the extent that the system now has more power than you do." "We [academics] have a very poor ability to figure out what it is that people outside the academy actually want from us, and I always find that a really fascinating gap." CITATIONS Pollner, M. (1974). Mundane reasoning. Philosophy of the Social Sciences, 4(1), 35-54. doi:10.1177/004839317400400103 Woolgar, S., Neyland, D., & UPSO (University Press Scholarship Online). (2013). Mundane governance: Ontology and accountability (First ed.). Oxford, United Kingdom: Oxford University Press. Jodie also mentions The Wholesome Show podcast: here's a link: https://soundcloud.com/wholesomeshow/magnificent-mundane-governance-steve-woolgar-simone-dennis-kate-henne This anthropology podcast is supported by the Australian Anthropological Society, the ANU's College of Asia and the Pacific and College of Arts and Social Sciences, and the Australian Centre for the Public Awareness of Science, and is produced in collaboration with the American Anthropological Association. Music by Pete Dabro: dabro1.bandcamp.com Shownotes by Ian Pollock

如何内建一个科学思维的人格？如何追随科学家和工程师？带着这个目的读了《科学在行动》，我得到了意外的收获…… 邮箱：bukelilun@outlook.com 网站：bukelilun.com Bruno Latour, Science in Action (1987) 中文版：布鲁诺·拉图尔《科学在行动》 Bruno Latour and Steve Woolgar, Laboratory Life (1986) 中文版：布鲁诺·拉图尔、史蒂夫·伍尔加《实验室生活》 「两幅面孔」：罗马神话中的双面神雅努斯（Janus） 形成中的科学 Science in the making，已形成的科学 Ready made science 黑箱（black box）（请注意，black box也可以是一个动词，黑箱化） Bruno Latour, Science in Action - Introduction “Opening Pandora’s Black Box” (Google "Science in Action pdf" 即可读到英文原文） 参与DNA双螺旋结构确立的相关科学家：Linus Pauling, James Watson, Francis Crick, Jerry Donohue, Maurice Wilkins, Rosalind Franklin Bruno Latour的规则与定理总结 推翻「故事不合理」结论的方法：1、在讲故事的人的背景里讲一个结构一样的故事；2、不断重新讲故事，在发现逻辑漏洞时重新审视语境；3、延长故事的时间线。 「罗辑思维」第478期 「荣誉归于最后的人」对贝尔和格雷的电话发明争议的解读 不可理论网站：bukelilun.com 宝婷的「利器」访谈 BGM：Two Steps From Hell - Science Re:plus - Everlasting Truth

Mundane governance doesn't sound too interesting, huh? But it's actually crazy fascinating!  In this week's episode we crashed this Mundane Governance Conference and had not one, but three beers with three interesting people. And look, we admit it we laughed a little at the the conference tite at first, but then we found it was chock full of intriguing people and ideas. Seriously, check this out: First we yacked with Professor Simone Dennis about 'governance of the tongue', how there are rules about how we taste stuff, and how anthropologists are concerned with 'pre-swallowing'... Next, we mused about how your Fitbit might be conspiring with big business to take over your brain and life and Netflix favourites list (or something like that...)with Dr Kate Henne.  Finally, we dove into the big issues with Professor Steve Woolgar and heard about recycle bin rage (seriously), and how 101 mls of liquid on a plane is super-dangerous, but 10 litres of that same liquid in a bin at the airport is just hunky-dory. Honestly, we could have kept talking with any of these guest for hours (but don't worry, we didn't) - listen in here and have your view of the mundane changed forever! Scintillatingly beige regards, Rod'n'Will

Steve Woolgar gives a talk for the UBVO seminar series on 30th November 2015.

O psicólogo mineiro, Sergio Cirino, indica o livro: A vida de laboratório de Bruno Latour e Steve Woolgar.

Steve Woolgar and Paul Woulters give the final talk for the Neuroociety conference.

Steve Woolgar and Tanja Schneider (InSIS, Saïd Business School, University of Oxford) give the opening address for the Neurosociety conference.