Podcasts about vanan

Christer Strömholms nazistiska bakgrund blev inte ett problem, utan en fördel. Och han fick hjälp på traven, konstaterar Mårten Arndtzén. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vårvintern 2020 tog journalisten Lars Weiss kontakt med Sveriges Radio angående en intervju han gjort nästan 30 år tidigare med sin vän, fotografen Christer Strömholm. Samtalet var inspelat på kassettband och kretsade kring tiden före och under Andra världskriget. Att Strömholm varit organiserad nazist under åtminstone en del av den här tiden var inte okänt, men fortfarande höljt i dunkel.Kanske kunde vi använda kassetterna till att bringa lite större klarhet i frågan?Det föll på mig att undersöka det här, men jag kom inte särskilt långt. Jag tog kontakt med författaren och kritikern Lasse Söderberg: en annan gammal vän till Strömholm, som benämnt hans politiska bakgrund i ett par böcker. Men han tyckte att han sagt det han hade att säga. Sedan slog pandemin till på allvar och gjorde det direkt farligt för personer ur Strömholms generation att träffa journalister och andra potentiella smittbärare.Annat kom emellan.Att jag lät det göra det berodde nog på att jag aldrig blev riktigt klar över materialets relevans. Dels för den principiella frågan: Varför ska vi låta konstverk begränsas av vår uppfattning om konstnärens vandel? Vad vore vunnet med att skriva ut mördaren Caravaggio ur måleriets historia? Fascisten Ezra Pound eller den usla morsan Alice Munro ur litteraturens?Men också för att Strömholm hade bjudit Weiss på så väldigt lite av självrannsakan. ”Det var en politisk tid”, säger han alldeles i början av intervjun. ”När man nu sitter med facit i hand är det lätt att se hur det gick men ur 30-talets synpunkt gick Tyskland från en orostid till en annan” fortsätter han. ”Autostradorna byggdes, folk började få arbete och mat för dagen. Det var vad man hörde. Och Mussolini hade ordnat så att tågtiderna stämde i Italien”.Så talar en passiv åskådare, som förstått att hans flyktiga sympatier varit missriktade. Inte den sortens garvade aktivist som avtecknar sig i konstnären och författaren Andreas Gedins bok ”Christer Strömholm och nazismen”, med undertiteln ”Hur en liten sanning döljer en större”.Boken bygger på gedigen arkivforskning men handlar faktiskt mer om lögn än sanning.Om hur Strömholm lyckades göra sin bruna historia till en fördel, med benägen hjälp av betydande delar av förra seklets svenska kulturliv.Bland de allra första finner vi Peter Weiss, judisk krigsflykting och vänsterintellektuell: ”Han har en hemlighet, som han bär på, som gör honom intressant” konstaterar Weiss i ett samtal publicerat i Strömholms allra första fotobok, 1965. Redan 20 år efter Auschwitz befrielse kunde en nazistisk bakgrund alltså göra någon ”intressant”. Och så fortsätter det i senare böcker, under följande decennier. ”Hemligheten” blir en diffus men viktig komponent i mytbildningen kring Den Store Fotografen. Att helt sopa den under mattan är ovanligare men förekommer, främst efter hans död.Hans insatser för den andra sidan framhävs däremot konsekvent, i all litteratur som tar upp Christer Strömholms biografi. Vid en vistelse i södra Frankrike 1938 genomförde han ett par kuriruppdrag åt den republikanska sidan i Spanien, och blev beskjuten vid ett av dem, något han själv senare skulle karaktärisera som något slags moraliskt ”elddop”, som skall ha lett till ett uppvaknande.Men det lät i så fall vänta på sig, för samma år publicerade Strömholm ett resereportage i två delar från den här tiden – i nazistiska Stormfacklan.1940 deltog han i det väpnade motståndet mot den tyska ockupationen av Norge, något som ofta tagits till intäkt för en definitiv omvändelse. Men som Gedin visar hörde Strömholm till den falang av svensk nazism som satte nationalismen framför lojaliteten med Hitlertyskland, och för vilken solidariteten med ett ockuperat broderfolk därför var självklar – oavsett ockupantens ideologiska tillhörighet. Ett femtiotal svenska nazister deltog i striderna på Norges sida, enligt Gedin, medan inte en enda ska ha slagits på ockupationsmaktens sida.Så sent som i november 1945 bistår Strömholm åtminstone en Quisling, kanske flera, i flykten undan den norska rättvisan. Ett halvsekel senare påstår han själv att det rörde sig om ”ganska oskuldsfulla 19–20-åringar”. Men den han bevisligen hjälpte var i själva verket en trettiårig krigsförbrytare, efterlyst för landsförräderi. Han greps men undkom till sist, och kunde börja om i Sydamerika.Varför kom Lasse Weiss till oss med sina kassetter, i början av 2020-talet? Som en del av en dödstädning, kanske. Redan sommaren -21 avled han, i sviterna av lungcancer. Jag föreställer mig att det var någonting som låg och gnagde någonstans, inom journalisten Weiss. För det är ju någonting med sanningen, ändå.När det gäller Strömholm är den ofta svår att klarlägga. Många av spåren har vuxit igen för länge sedan. Vanan att ljuga satte sig av allt att döma redan under polisförhören på 1930- och 40-talen. Och som Lasse Söderberg konstaterar i essäsamlingen Gemensamma nämnare, utgiven ett par år före Strömholms död: ”sitt förflutna har Christer rutinerat och med påtagligt välbehag låtit förbli insvept i legendens skimmer”. Men det är just halvlögnerna och dimridåerna som framträder med störst skärpa hos Gedin. Hur de användes – av Strömholm själv och av andra – för att underbygga hans maskulina konstnärsimage. Inklusive ett par kontraktsmord han påstod sig ha utfört, i Stockholm, men kanske bara hittade på för att göra sig ”intressant”.Det säger såklart någonting om Christer Strömholms personliga karaktär. Men också om det svenska kulturliv som jobbade så länge och så konsekvent på att göra honom precis lagom salongsfähig. Tidningen ETC inte minst, som gjorde Strömholm till en del i ett liberalt vänsterprojekt, på 80-talet, genom att lyfta fram hans bilder av de transsexuella vännerna på Place Blanche. Moderna museet som hakade på, ett par år senare, med en stor retrospektiv.Och kanske inte bara det svenska kulturlivet.Jag bläddrar i ”Porträtt i Paris”, Nationalmuseums utställningskatalog från 2022, full med fina reproduktioner av de porträttfoton Strömholm tog av konstnärer och intellektuella i den franska huvudstaden på de legendomsusade 1950- och 60-talen. Cafélivets och existentialismens gyllene epok.Jag fastnar för bilderna av poeten Paul Andersson, vacker som en ung Adonis inför hotellspegeln 1956 men utmärglad och delvis tandlös fyra år senare. En krampaktig pose påminner mig om ett scenfotografi av Ian Curtis, en annan självförbrännande artist som tog sig bra ut på bild, 20 år senare. Jag hade det som affisch, på dörren till mitt pojkrum.Kanske finns ett släktskap mellan fascistens renhetslängtan och avantgardekonstnärens kompromisslösa radikalism? I så fall borde Christer Strömholm haft sällsynt goda förutsättningar att få korn på det.Ett annat av porträtten i Paris föreställer Le Corbusier, fångad redan 1951. Den store arkitekten och funkisprofeten som placerade sina politiska förhoppningar i samma korg som Strömholm, under kriget. Här står han med ena handen lite krampaktigt nedstucken i fickan på den bylsiga kostymen, i ett misslyckat försök till nonchalans. Han verkar trött och lite nervös. Pannan är rynkad.Bakom honom sträcker en lång, tom korridor ut sig. Och slutar i ogenomträngligt mörker.Mårten Arndtzénkonstkritiker och medarbetare på Sveriges Radios kulturredaktionLitteraturAndreas Gedin: Christer Strömholm och nazismen – hur en liten sanning döljer en större. Kaunitz-Olsson, 2025.Lasse Söderberg: Gemensamma nämnare. Ellerströms, 1999.

Predikan från Pingstkyrkan Eskilstuna

On Minnesota Now, we've heard many stories brought to light by reporters at Sahan Journal. It's a nonprofit newsroom launched in 2019 to cover immigrants and communities of color in Minnesota. On Monday, the organization announced its new leader. Vanan Murugesan is taking the helm as executive director after founder Mukhtar Ibrahim announced he was stepping down last October. For the last nine years, Murugesan has worked at Pillsbury United Communities, where he co-founded a nonprofit grocery store in north Minneapolis. And he stepped into the local media landscape by helping with the launches of the community news outlet North News and south Minneapolis radio station KRSM. Murugesen joined MPR News host Cathy Wurzer.

This week, we sat down with Vanan, the host of the Kopi with Vans podcast, to discuss the importance of physical and mental health. We hear his story about how his making different choices from others developed him to be a master at fitness training and also being a voice to raise awareness for mental health issues. Have a listen and let us know what can be done to make physical and mental health a mainstream zeitgeist in our society and our socials! ========== Thank you for watching our video! If you enjoyed what you saw and want to stay connected with us, be sure to follow us on our social media platforms. Stay up-to-date with our latest content, behind-the-scenes moments, and exciting updates by following us on: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠▶️⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Youtube⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠

Känns en vana meningslös kan du följa denna modell för att förändra-, ersätta eller ta bort vanan.Se patricfriberg.se för företagsupplägg och varakigavanor.se för upplägg för privatpersoner. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Podd 72 Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi talar om hur man kan positivt förstärka sitt nya beteende så att chansen är så god som möjligt att det blir en varaktig vana. Vi nämner Intern- och extern belöning och talar om huruvida en belöning kopplad till själva beteendet är effektivare än en belöning som följer tätt inpå.Vi hjälper dig med dina vanor på varaktigavanor.se och ditt företag på patricfriberg.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

- Radyoya Swêdê bea kurdî

Den vanligaste frågan vi får är inte hur man mediterar, utan hur man skapar och bibehåller vanan. Magdalena Thelander har svaren, då hon mediterat varje dag i över ett år med Mindfully. I det här avsnittet träffar vi därför Magdalena för att diskutera hur vi kan skapa den goda vanan. Vi pratar om att många börjar när livet blir för smärtsamt. Att meditation kanske är som mest till användning när livet blåser upp till storm. Hur svårt det är med single-tasking. Om att det inte alltid är bekvämt att meditera, men att det vi undviker eller flyr ifrån äger oss. Om att vi alltid kan stiga upp fem minuter innan vi tänkt oss. Att förstå vad meditation egentligen handlar om för att öka chansen att bibehålla vanan. Hur viktigt det är med flexibilitet och att det är svårt att ge fem konkreta tips. Om vikten av att hitta sitt varför och sedan inkludera andra i det. Visdomen i att skratta åt ens tankar och att träna på att vara snäll mot sig själv. Axel avslutar sedan samtalet med att guida en metta-meditation (kärleksfull-vänlighet och medkänsla). Meditera Mera är en podcast från Mindfully, Sveriges nya meditationsapp. Du kan prova Mindfully kostnadsfritt i 14 dagar. Starta din provperiod på vår hemsida och hämta appen i App Store eller på Google Play. För mer information om Mindfully, besök vår hemsida www.mindfully.nu

Stunden var kommen. Men redan på vägen dit hade de känt att något inte stod rätt till. Men när de väl steg in i rummet var de helt säkra. Något är åt helvete fel med det här uppdraget. Det är inget som direkt berör Frank. Vanan trogen vet han att han inte kan lita på sina sinnen när det kommer till demoner. Även Conny, i sedvanlig ordning, lägger inte någon större vikt vid vad som sker. Kanske bryr han sig inte över huvud taget. Johanna däremot. Skakad av tidigare minnen, kommer hon klara av scenen som utspelar sig?

Går det att bygga en levande stad? Stadsutveckling var länge planeringsdrivet arbete, det fanns tydliga modeller och processer för politiker och tjänstemän hur man ska gå tillväga. Nu blir vi invånare och konsumenter snabbt vanare att vara delaktiga, att tillsammans med leverantörer kunna skräddarsy produkter och tjänster så att de passar just mig, som dessutom är i ständig förändring. Det leder i städerna till ett ”utvecklingstänk” som engagerar fler och som uppmuntrar till ”kreativa krockar” mellan olika aktörer och intressenter. Vanan att vi som stad och kommun ”utvecklar för” ersätts allt oftare av nödvändigheten ”utveckla tillammans med”. Ann-Charlott Hästö, arkitekt, och Ralf Blomqvist, kundtänkare, jobbar i flera städer med det nya interaktiva sättet att ”göra” utveckling. I Drivpodden berättar de om sina erfarenheter i en intervju med Bo-Magnus Salenius.

Glenn van Zutphen and award-winning author Neil Humphreys speak to Shawn Lum, Senior Lecturer, NTU Asian School of the Environment/President, Nature Society and Kalai-vanan Balakrishnan, Deputy Chief Executive, Acres about the recent wild boar attacks and what we should be doing when we come across these animals.  See omnystudio.com/listener for privacy information.

Glenn van Zutphen and award-winning author Neil Humphreys speak to Sabrina Jaabar, Assistant primate researcher & Monkey Guards trainer and Kalai Vanan S/O Balakrishnan, ACRES Deputy chief executive about the need for smart, sustainable and effective alternatives to mitigate human - wildlife conflict. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Our fledgling heroes interrogate the captured saboteur after a sprint through the woods as suspicions mount against The Prime Preservers. Music provided by https://www.patreon.com/arcaneanthems/posts (Arcane Anthems) Follow us on https://www.instagram.com/dontcrityourdayjob/ (Instagram) and https://www.facebook.com/dontcrityourdayjob (Facebook) for show updates and behind the scenes content. If you are enjoying the show please leave a review and share with your friends!

In this episode, we go over herping Canadian species of snakes, some self-care tips to help you and your collection, and other stuff.Follow vanan Kesavan on these platforms https://www.facebook.com/CanadianOphidiophile https://www.instagram.com/canadianophidiophile/?hl=en Check out Pet paradise  https://www.mypetparadise.ca/  Use code chp10off to receive 10% off on everything on the website check out link tree for all the ways to connect with ushttps://linktr.ee/chp.podcast?fbclid=IwAR0v1zvqyw_WZzK0bxmSgsQkXwbAjBNhwWcoB7H5NT17DbqdrzJ9eVrk92A  Music by Naraka  Song: suffer the serpent   https://naraka.bandcamp.com/  https://www.youtube.com/watch?v=oDFcWxrkau8&t=7s     

Hur hittar man sin träningsform, är grundkondition en myt och hur går man ner i vikt på ett hälsosamt sätt? Magnus Kraft och Svante Nilsson från Capio Wellness Ystad guidar dig i träningsfrågor, pratar skador och peppar dig att våga besöka ett gym...och ger även tips på hur man hittar motivationen att träna.  

"Hey everyone, we hope you're getting ready for the Holidays and staying warm. We had a busy few months here and had trouble making time for the podcast. BUT we managed to sit down with Vanan of Naraka and Canadian Ophidiophile. Vanan helped get Nate into the scene way back when so this was a treat. We talked about a bunch of things from his time as a promoter, being in a band, and now running his own Snake business. That's right, Vanan is now the snake guy. Featuring Music by Third Chamber, Citizen Rage, Black Absinthe, and Lost In Static

Predikan från Anna Nordin on 2019-10-27

Predikan från Paul Hemmeren on 2019-10-20

Predikan från Ferro Mehmedovic on 2019-10-13

Predikan från Mattias Engström on 2019-10-06

Predikan från Waldemar Sjögren on 2019-09-29

Predikan från Waldemar Sjögren on 2019-09-22

Predikan från Mats Magnusson on 2019-09-15

Vanan is a Canadian snake breeder who focuses on Kingsnakes. We talk a bunch about how he got started, the Canadian snake community, importing, and much much more! Vanan's Social Media: https://www.facebook.com/CanadianOphidiophile/ https://www.youtube.com/channel/UCxLA_8msYjlmnKRfAI0INnQ https://www.instagram.com/canadianophidiophile/ SUPPORT US ON PATREON: https://www.patreon.com/portcitypythons MERCH: https://portcitypythons.com/collections/shirts CHECK OUT OUR PODCAST: https://soundcloud.com/joe-phelan-194475994 Some of my favorite reptile supplies! HerpStat Thermostat: http://amzn.to/2qjG9SI Sani Chip: http://amzn.to/2ETfrUt Maxima Vet Cleaner: http://amzn.to/2CRqTiJ ReptiChip: http://amzn.to/2CSIYwL What Camera do I use? : http://amzn.to/2CRCmi8 Instagram @portcitypythons Twitter @portcitypythons http://www.Portcitypythons.com Theportcitypythons@gmail.com

This week on the podcast we chat with Vanan Murugesan, Director of Design and Innovation at Pillsbury United Communities.  Vanan talks about the role of community centered design in creating a nonprofit grocery store in North Minneapolis called North Market. We also chat about pros and cons of the farm bill, technology and convenience, and new initiatives in workforce development.    

Det finns en vana som ger mening och syfte åt alla andra vanor. En vana som vi kallar vanan över alla vanor. Kan du gissa vilken den är? I det här avsnittet pratar vi om detta och varför det är så viktigt att få in just denna vanan, varför den kan skrämma oss och hur vi kan få in den varje dag. Bibelord som tas upp Matteusevangeliet 6:33  

Stormen RRMeetup har dragit förbi och kvar sitter Anna och Tobbe och minns tillbaka på en helg full av gamla saker, typ spel och sånt. Vanan trogen så blir det mer vardagsfilosofi än tv-spel när de här två håller låda, men ett och annat nytt lir avhandlas också.

Stormen RRMeetup har dragit förbi och kvar sitter Anna och Tobbe och minns tillbaka på en helg full av gamla saker, typ spel och sånt. Vanan trogen så blir det mer vardagsfilosofi än tv-spel när de här två håller låda, men ett och annat nytt lir avhandlas också.

Vad är skillnaden på en fågelskådare och en ren skådare? Kunskap och ett kryss i protokollet? Boel Gerell funderar över samlandets natur och minns den gång när hon själv angav en fjäril. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I efterhand har jag förstått att det var en makaonfjäril. Men den gången såg jag bara färgerna. Från mitt treåriga perspektiv på ängen, snett underifrån med det höga gräset i silhuett mot den blå sommarhimlen, var fjärilen enorm. En fantastisk, färgsprakande sensation svävade över mig och jag gav till ett rop: Titta! När ingen tog notis ropade jag igen, mer insisterande nu och någon såg upp, kanske min mor över kanten till en bok. I bakgrunden min far som kastade en förströdd blick åt mitt håll, såg mitt pekande finger och stelnade. Titta på fjärilen! Sen tunga steg i stövlar, häftig andning när han fadern kom rusande genom gräset med käkarna sammanbitna och den långa håven höjd mot solen. Knuffas jag omkull i förbifarten? Jag tror det. Framför mig plöjer håven gång på gång genom gräset tills den skimrande varelsen är snärjd i ett tätt och grönt nät. Sen burken, glasburken med eterindränkt bomull i botten. Locket på och de vackra, sköra vingarna som slår och slår tills bara små ryckningar är kvar och allt slutligen är helt stilla. Och det är jag, angivaren, som sett till att fjärilen är död. På de där sammanbitna käkarna och håvens exalterade slag i gräset tänker jag när jag läser journalisten Peder Edvinssons och fotografen Bobo Olssons bok Fjärilsmannen, om den legendariske fjärilsamlaren Clas Källander. Boken är ett vackert praktverk med många bilder men huvudpersonen är aldrig porträtterad rakt framifrån utan alltid från sidan, i förbifarten, på språng. Fotografen och journalisten får först ett nekande svar på sin förfrågan om att få göra ett reportage, men hänger med ändå och blir omsider en del av Clas Källanders manliga team under en av de många fjärilsfångarresorna. en knappnål som en påle genom kroppen som väckts ur den eviga etersömnen och under ytterligare några singlande virvlar genom rummet hävdar sin rätt att finnas till Ett par månader om året reser han runt i en minibuss tillsammans med några utvalda vänner, lever på fil och glass och champagne och ägnar all vaken tid åt att samla fjärilar. Vanan att dricka champagne efter särskilt fina fynd skaffade han sig för att blidka en missnöjd exkvinna, som tyckte att samlandet var föga belönande i sig som han torrt konstaterar. Traditionen att äta glass till lunch sträcker sig än längre tillbaka i tiden och skapades tillsammans med den jämnårige kusinen Karl, som liksom han själv samlat fjärilar i över sextio år och fortfarande deltar i de flesta av expeditionerna. Glassen, champagnen och den bohemiska röran i minibussen bildar tillsammans med jakten på nya arter ett ständigt pågående pojkäventyr där livsstilen och gemenskapen tycks vara minst lika viktig som fjärilssamlandet. Bland andra samlare har Clas Källander hög status och är respekterad för sitt kunnande och sin hängivenhet. Men när han och vännerna parkerar sin slitna minibuss i landskapet tas de ibland för luffare av passerande, som inte har någon förståelse för vikten i uppdraget. För vad ska samlandet vara bra för? Varför måste alla i Sverige förekommande fjärilsarter ha en korsfäst representant i Clas Källanders förråd? Och så är vi där igen, i de tunga stegen över ängen och blicken som redan innan fjärilen är fångad frilägger kroppen från livet och gör den till ett objekt. Ett i raden att omsorgsfullt nåla upp på en bas av balsaträ jämsides med andra snarlika exemplar. Och ännu ett minne kryper fram, från det där skåpet med balsabäddarna i arbetsrummet när jag var barn. Ljudet som plötsligt en solig söndag hörs och fortsätter att höras. En knackning på insidan av dörren, där ingen ryms som kan knacka. Ändå; när jag öppnar dörren till garderoben flyger den ut. En fjäril med söndertrasade vingar och en knappnål som en påle genom kroppen som väckts ur den eviga etersömnen och under ytterligare några singlande virvlar genom rummet hävdar sin rätt att finnas till. Att vara en varelse, inte ett ting. Ja ni hör indignationen. Kan man verkligen för en samlings skull ta sig rätten att släcka liv? Är det värt det? För vem? Medan skådaren, hårdskådaren till och med, bongaren och kryssaren primärt är ute efter att säkerställa arten och erövra ännu ett kryss Clas Källander är van vid kritik som denna, luttrad till och med. Många gånger har han upplevt att fällor som han riggat för att fånga fjärilar vandaliserats. Han har blivit kallad massmördare, men har svar på tal. Trafiken för det första, är den verkliga massmördaren menar han. Här passar han på att ge en särskild känga åt skaran fågelskådare som ofta sätter sig på höga hästar och hävdar att deras samlande av arter är så mycket mer etiskt än hans. Samtidigt som de far land och rike runt i bilar som mosar hundratusentals insekter mot sina vindrutor. I etnologen Susanne Nylund Skogs bok Samlare, jägare och andra fågelskådare framträder ett antal representanter för denna grupp och delar med sig av berättelser och tankar kring sitt intresse. I takt med att fågelskådning kommit på modet har nya grupper lockats ut i skogen och den ensamme, manlige naturnörden får numera finna sig att dela utkiksplats med såväl män som kvinnor ur den yngre generationen. Frågan är bara om alla är fågelskådare. Enligt Nylund Skogs undersökning skiljer man på fågelskådare och rena skådare där den första gruppen fortfarande som ornitologerna är intresserad av att studera vad fågeln gör. Medan skådaren, hårdskådaren till och med, bongaren och kryssaren primärt är ute efter att säkerställa arten och erövra ännu ett kryss till samlingen. Här kommer äventyret, tävlingen och sporten in och jakten på nya arter beskrivs ofta som ett hårt och ensamt arbete, att mangla, tråla, slita. Precis som i sagans värld prövas skådarens uthållighet, kunnande och list och först när åtskilliga svårigheter överkommits kan segern vinnas. Och det är här, när berättelserna om vedermödorna formuleras och kampen beskrivs för kollektivet som den verkliga belöningen ges. Skådaren är kanske en ensamvarg, men är ändå i högsta grad beroende av bekräftelsen från andra. Bakom de 48 utropstecknen står inte bara besvikelsen över det uteblivna krysset utan också rädslan att inte tas på allvar Rent konkret krävs exempelvis ett godkännande från Raritetskommittén för att få ett särskilt sällsynt fynd erkänt som en verklig iakttagelse. I Nylund Skogs bok beskriver skådaren Danne sin besvikelse över att inte bli trodd när han säger sig ha sett en dalripa. Eller som han uttrycker saken: Det sved en del. Frasen följs i Dannes version av 48 utropstecken. Att Danne själv är övertygad om att han sett dalripan räcker inte långt. Ett godkännande från gruppen måste till, handskakningar och gratulationer och en nick av bekräftelse från dem som gäller. Bakom de 48 utropstecknen står inte bara besvikelsen över det uteblivna krysset utan också rädslan att inte tas på allvar, att bli det som i skådarkretsar kallas en stringare. En person som tror sig se sånt som inte finns, som fabulerar.  samlaren lite tydligare för sig själv. Jag samlar, alltså finns jag Fjärilen, fast förankrad på sin bädd av balsaträ. Ett distinkt och odiskutabelt kryss i tabellen. I definitionen och kategoriseringen ryms samlarens längtan efter det bestående. Något att ta på och en plats på kartan som gör också samlaren lite tydligare för sig själv. Jag samlar, alltså finns jag. Och när jag inte längre finns, finns ju samlingen. I sin bok Flugfällan beskriver biologen, författaren och essäisten Fredrik Sjöberg en samling steklar som ett återsken av de soliga sommardagarna då de fångats, en fysisk dagbok med minnen härbärgerade i varje torkad kropp. Att se på och glädjas åt för samlaren själv som i de döda djuren tycker sig se livet. Fast att det bevisligen inte längre finns där. Boel Gerell, författare och kritiker   Litteratur Peder Edvinsson, Bobo Olsson: Fjärilsmannen 2015 (Natur & Kultur) Susanne Nylund Skog: Samlare, jägare och andra fågelskådare 2018 (Carlsson) Fredrik Sjöberg: Flugfällan, 2004 (Nya Doxa)

Hälften av det vi gör under en dag är beteenden som vi gör utan att tänka efter, som går på rutin. Utan våra vanor skulle livet bli omöjligt, men ibland är de onödiga och till och med dåliga för oss. Dagens program handlar om hur man kan bli medveten om sina vanor och på så sätt bryta dem. Du som lyssnar kan ringa till det direktsända telefonväkteriet och berätta om dina vanor, både de dåliga och bra. Gäster i programmet är beteendevetaren Nina Jansdotter och kreativitetsexperten Evelina Wahlqvist.   Telefonslussen öppnar tisdag kl 10:00. Telefonnummer: 08- 215 216

Ibland är det de små sakerna som inte blir gjorda som stör och irriterar när de ligger kvar på att-göra-listan dag ut och dag in. För att med enkelhet göra det som ska bli gjort behöver vi en form, en struktur, ett sammanhang att sätta handlingen i ? vi skapar en ny vana. Klart! handlar idag om hur en ny vana hjälper oss komma ihåg och hur vanor kan etableras.