Podcasts about folkmordet

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Från 2011. Det har nu gått 30 år sedan folkmordet i Rwanda började. Under loppet av 100 dagar, mördades över 800 000 människor i ett land mindre än Småland. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Mördandet skedde alla tider på dygnet. Lärare dödade elever, elever dödade lärare. Grannar dödade grannar. Släktingar dödade släktingar.Vad som hände i Rwanda var inte ett spontant hänsynslöst stamkrig, utan ett resultat av djupa historiska rötter, år av planerande och kliniskt utfört arbete från en regim vars främsta mål var att härska och förinta.Världssamfundet, med FN i spetsen, vars specifika syfte var att se till att ett folkmord aldrig mer upprepades, vände Rwanda ryggen.– Det var det svåraste och mest plågsamma uppdrag jag har haft som politiker och upplevt som människa, säger en självrannsakande Ingvar Carlsson, före detta statsminister och ordförande i FN:s sanningskommission om folkmordet.P3 dokumentär om “Folkmordet i Rwanda” är berättelsen om hundra dagar i helvetet, en av de mörkaste och mest brutala tragedierna i vår tid.Medverkande:Ingvar Carlsson: fd statsminister.Finn Nordgren: fd journalist.Dag Bohlin: pingstmissionär i huvudstaden Kigali.Yvonne: överlevde som 14-åring.Anne Kubai: docent som intervjuat förövare.En dokumentär av: David Mehr.Exekutiv producent: Amanda Rydman.Dokumentären är producerad 2011.

Från 2020. I juli 1995 sker ett folkmord i Srebrenica. Över 7000 bosnienmuslimska pojkar och män avrättas - trots att FN lovat att skydda staden. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Det här är berättelsen om det som händer i Srebrenica under Bosnienkriget 1992-1995. Tio tusentals bosnienmuslimer flyr ner till dalen där Srebrenica ligger och staden förvandlas till ett enormt flyktingläger. Området är omringat av bosnienserber och det pågår en humanitär katastrof med akut matbrist.När FN 1993 lovar att skydda staden väcks ett hopp, men det är ett löfte som FN inte kommer att hålla. Under några dagar i juli 1995 avrättas mellan 7000 och 8000 försvarslösa pojkar och män. 2004 slår en krigsförbrytartribunal fast att massakern var ett folkmord på bosnienmuslimer, ett försök att utrota dem och minnet av dem. 25 år efter massakern har alla offer ännu inte hittats och identifierats.Medverkande:Admir Buljubasic: överlevde massakern.Nedzad Avdic: överlevde massakern.Teufika Sabanovic: flykting och anhörig till offer i massakern.Anne Mulder: tidigare FN-soldat för den holländska bataljonen Dutchbat.Sanimir Resic: historiker och docent i Europastudier vid Lunds universitet.Carl Bildt: tidigare medlare i bosnienkriget för EU och EU:s Höga Representant i Bosnien-Hercegovina.En dokumentär av: Martina Pierrou.Producent: Ida Lundqvist.Dokumentären är producerad 2020.

Terrorhotnivån höjs. Statsministern om säkerhetsläget. Kinas ekonomi. Kyrkan odlar egna blommor. Cannabislegalisering i Tyskland. Liberalernas balansgång. Hergéstatyn vandaliserad. Folkmordet i Rwanda - ny rättegång mot misstänka. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I veckans avsnitt av redaktionspodden har Martin en idé om hur Blankspot ska rekrytera Blankspottare, minnesceremonin för folkmordet 1915 i Armenien, formel 1 i Baku samt allt om Elon Musk cirkus runt de blåa plupparna.

I veckans avsnitt av redaktionspodden har Martin en idé om hur Blankspot ska rekrytera Blankspottare, minnesceremonin för folkmordet 1915 i Armenien, formel 1 i Baku samt allt om Elon Musk cirkus runt de blåa plupparna.

Nu fogas ett nytt namn till raden: Haiti, 1804.

Trots vidden och vikten av folkmordet i Rwanda är kunskapen ytterst bristfällig. Eva-Lotta Hultén ser hur Scholastique Mukasonga med fantastisk litteratur undervisar oss om det fruktansvärda. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När jag var liten upptäckte jag Förintelsen. Det var så det kändes när jag läste Katitziböckerna och fick veta att något fruktansvärt hade hänt. Jag drog slutsatsen att få kände till det. Varför hade jag annars inte hört talas om detta oerhörda innan? Lite samma känsla fick jag när jag på 2010-talet läste in mig på folkmordet i Rwanda. Visst hade jag hört om, och upprörts över skeendet och världens passivitet redan när det skedde 1994 men det hade sedan dess varit så märkligt frånvarande i vårt samtal om världen att det nästan kändes som om jag grävde fram en hemlighet.Andra världskrigets folkmord har jag efter Katitziupplevelsen studerat i skolan, läst romaner och fackböcker, sett spelfilmer, dokumentärer och samtalat om otaliga gånger. Det är precis som det ska vara. Förintelsen utspelades i vår del av världen och har fortfarande starka återverkningar på samhälle och politik. Den finns där som bakgrund till allt som hänt och händer i vår närhistoria och nutid. Varje tecken på okunskap, och de finns, är en varningsklocka, och glömskan blir ibland föremål för debatt.Med folkmordet i Rwanda är det annorlunda. När jag tog upp det i en föreläsning för journaliststudenter frågade jag dem om de alls kände till det. Ingen svarade ja. Det kan inte bero på att omfattningen var obetydlig. Upp mot en miljon människor mördades i en befolkning på omkring sju och en halv miljoner. Det borde inte heller bero på att det inte har med vår del av världen att göra. Rwanda var en belgisk koloni fram till 1962, kolonialismen var en stark faktor i upptakten till folkmordet och efterverkningarna av kolonialismen inverkar, precis som andra världskriget, på vår nutid på en rad intrikata sätt.Vi bör inte underskatta vår förmåga att förtränga denna historia, inte heller européernas ointresse för händelser bortom den egna och den nordamerikanska kontinenten. Men kan det som gör detta gigantiska folkmord så lite omtalat också ha med bristen på berättelser att göra? Några reportageböcker och romaner fanns översatta sedan tidigare, men det är ändå svårt att överskatta betydelsen av att rwandisk-franska Scholastique Mukasongas fruktansvärda och underbara böcker började ges ut på svenska år 2020.Mukasonga föddes 1956 och växte upp i Rwanda med sin stora familj. När hon var fyra år blev de fördrivna från sitt ursprungliga hem till det oländiga Bugesera där de levde i ett flyktingläger tillsammans med andra från folkgruppen tutsi som också tvångsförflyttats. Mukasonga var studiebegåvad och fick en plats på den eftertraktade skolan Lycée Notre-Dame-de-Citeaux i Kigali där katolska nunnor undervisade. Hon fortsatte sina studier vid socialhögskolan i den rwandiska staden Butare. 1973 drevs tutsiska elever bort från högre utbildningar och Mukasonga flydde till Burundi där hon studerade klart och sedan arbetade för UNICEF. 1992 flyttade hon vidare till Frankrike.Ett par år därefter utbröt folkmordet i Rwanda. På två och en halv månad mördade människor ur folkgruppen hutu forna grannar och vänner ur folkgruppen tutsi i ett tempo som är oöverträffat. Titeln på Jörgen Gassilewskis roman om händelserna är passande: ”Hastigheten”. De flesta dödades med macheter som köpts in och distribuerats av milisgrupper kopplade till regeringen. En radiostation som stöddes av huturegimen hetsade till att göra slut på ”kackerlackorna” och göra ”arbetet” tills det var helt avklarat. Det var så man pratade. Om ett arbete som gick ut på att döda kackerlackor.Trettiosju av Scholastique Mukasongas närmsta släktingar mördades. Däribland hennes båda föräldrar och alla syskon utom ett. Först tio år efter folkmordet klarade hon att återvända till Rwanda och efter det bestämde hon sig för att berätta om den värld hon växt upp i och de människor som befolkat den. Debuten fick titeln ”Kackerlackor”. Uppföljaren ”Barfotakvinnan” handlar om Scholastique Mukasongas mor och alla andra kvinnor som gjorde allt de kunde för att skydda sina barn och behålla sitt eget vett i en ständigt hotfull omvärld. Det är en varm, vacker och förtvivlad bok som inleds med ett kapitel om hur mamma Stefania ständigt försökte skaffa sig information om annalkande faror och lärde sina barn att gömma sig ute bland taggbuskarna för att undkomma de mobbar av unga hutumän som regelbundet besökte området och trakasserade, misshandlade och våldtog dess tutsiinvånare.I kapitlen som följer tecknas sedan framför allt en vardag med odling, matlagning, skolgång, lek och fester. Läsaren hinner glömma den mörka fonden av hotande våld. Tills det plötsligt dyker upp igen i ett par meningar eller en bisats. Som när författaren berättar om sin brors lyckliga bröllop och äktenskap och avslutar med att skriva: ”De fick nio barn, varav sju pojkar, till min mors stora glädje. Hon tänkte att åtminstone några av dem skulle överleva och föra släkten vidare. Hon misstog sig.” Och så slutar det kapitlet och ett nytt tar vid, åter tillbaka i det vardagliga.Mukasonga skildrar också med bakgrund i egna erfarenheter tiden som förebådar folkmordet. Som tutsi hade hon fått en kvotplats på det prestigefulla läroverk där den rwandiska hutuelitens döttrar fick sin utbildning, och romanen ”Madonnan vid Nilen” hade mycket väl kunnat vara en vanlig skildring av vänskap, utsatthet och pennalism på en internatskola. Omnämnandet av de pogromer och attacker mot tutsier som förekom i Rwanda vid denna tid, förvandlar berättelsen till en föraning om det som ska följa.Vi säger gärna att vi måste minnas Förintelsen för att det inte ska hända igen. Men sedan 1945 har flera andra folkmord inträffat och det i Rwanda är av en enorm omfattning. Jag kan inte låta bli att undra: är det bekvämt för oss att stanna vid andra världskrigets illdåd eftersom de ligger allt längre ifrån oss tidsmässigt? Skyddar vi oss genom att tänka att det hände för länge sedan? Eller är det snarare så att vi tänker att folkmordet i Rwanda inte har med vår moderna, västerländska värld att göra? Mördandet i Rwanda framstår kanske som primitivt eftersom det skedde med machete men det var oerhört välorganiserat. Mordredskapen beställdes från Kina och distribuerades över landet. Uppifrån utsedda ledare såg till att arbetet fördelades rättvist och sköttes på normala arbetstider. Det var inte en outvecklad nations kaos som ledde till massdödandet. Det var tvärtom ett administrativt välordnat samhälle som gjorde effektivitet och precision möjligt. Motsättningarna mellan grupperna, påeldade av kolonialmakten Belgien, var grogrunden men i Rwanda visste också alla sin plats och när myndigheterna gav order så lydde man, även när det innebar blodbad.Scholastique Mukasongas böcker påminner oss om att liv är liv var det än levs och att folkmord är en del av såväl vår historia som vår nutid. Det räcker faktiskt inte att vi inte glömmer Förintelsen. Vi borde också prata mer om Rwanda.Eva-Lotta Hultén. journalist och författareLitteraturScholastique Mukasonga: Barfotakvinnan och Madonnan vid Nilen. Översättning: Maria Björkman. Bokförlaget Tranan, 2020 respektive 2022.

I resterna av det Osmanska riket mördades över en miljon kristna armenier under perioden 1915 till 1923. Det kallas folkmordet på armenierna, men hundratusentals andra kristna minoriteter som assyrier, syrianer, kaldéer och greker föll offer för en medveten och systematisk utrotningspolitik av kristna inom det Osmanska riket.Folkmordet skedde i skuggan av första världskriget där det Osmanska riket deltog på Tysklands sida. Förövarna var den innersta kretsen av det styrande ungturkiska partiet Kommittén för enhet och framsteg och dess medhjälpare – de flesta morden skedde under några månader från april år 1915 till början av år 1916. Omvärlden var väl informerade om det pågående folkmordet och protesterade hos ungturkarna.I den nymixade reprisen av avsnitt 87 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet och Maria Karlsson, historiker vid Lunds universitet om folkmordet på armenierna.Folkmordet var en central del i processen där det vidsträckta multietniska Osmanska riket under tryck utifrån omvandlades till den betydligt mindre turkiska nationalstaten. Det skedde under ett århundrade som skulle uppleva upprepade folkmord med en vidd som nästan är obegriplig.Folkmordet inleddes med att några hundra ledande armenier i huvudstaden Konstantinopel arresterades och mördades i april 1915. Men våldsaktioner mot armenierna hade startat långt tidigare. Under år 1915 mördades hundratusentals armeniska män och kvinnor och barn. De deporterades till ökenområden där ingen kunde överleva och dog under dödsmarscherna, de brändes i byggnader och dränktes i floder. Kvinnor våldtogs och tvångskonverterades tillsammans med barn till islam. Tiotusentals armeniska kvinnor och barn blev slavar till turkar och kurder.En viktig orsak till folkmordet var det osmanska krigsnederlag och att flera kristna nationer på Balkan frigjorde sig från det osmanska riket. Det skapade en grund för konspirationstänkande. Landstigningen på Gallipolihalvön och ett uppror i den armeniska staden Van var andra viktiga utlösande faktorer.Samtidigt som det multietniska Osmansk riket föll samman växte ett nationellt turkiskt medvetande fram. När det Osmanska riket skulle bli en turkisk nation fanns det inte plats för några kristna minoriteter. Samtidigt började den diskriminerade armeniska medelklassen ställa krav på politiskt inflytande.När det moderna Turkiet bildades med freden 1923 var folkmordet avslutat. Än idag förnekar representanter för den turkiska staten att något folkmord ägt rum.Musik: Armenian medley (inst), Storyblocks AudioBild: En armenisk kvinna knäböjer vid sitt döda barn vid Aleppo, Wikipedia Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen till ett nytt färskt avsnitt av Vår Blodigaste Historia. Denna vecka fortsätter vi berättelsen om folkmordet i Rwanda. Stöd podden via Patreon: https://www.patreon.com/Blodighistoria

1994 genomförs ett av världens snabbaste folkmord. På endast en sommar, mördas upp emot en miljon Rwandier av sina landsmän. Vi skildrar händelserna här i Vår Blodiga Historia. Vill du stödja podden? Ja det vill du! Gör det via Patreon som du finner här: https://www.patreon.com/Blodighistoria

Folkmordet i Srebrenica sommaren 1995 skildras i Quo Vadis, Aida? - en av förra årets mest hyllade filmer som finns att se på SVT Play. I P1 Kultur anordnades en filmcirkel om "Que Vadis, Aida?". Jasmila bani har skrivit och regisserat filmen Quo Vadis, Aida? och valt att skildra händelserna genom en kvinnas ögon.Aida är tolk åt FN som ska skydda den bosniska befolkningen i Srebrenica. Men när FN inte klarar av att uppfylla sina löften om beskydd, så ställs Aida inför frågan om vad hon kan göra för att rädda sin egen familj.Mannen och de två sönerna står utanför FN-förläggningens stängsel med tusentals andra. Hur ska hon lyckas smuggla undan dem?Hör filmcirkeln med Sanjin Pejkovic, filmkritiker, filmvetare, filmkonsulent för Region Västra Götaland, samt kulturredaktionens filmkritiker Emma Engström. Programledare: Emma Engström.Filmen kan ses på SVT Play fram till 1 februari 2022.

Kära fina lyssnare. Vi är tillbaka i dina hörlurar. Väntan är äntligen över och framför oss väntar tio nya avsnitt om det makabra i vår gemensamma historia. Vill du stödja podcasten med en lite månatlig slant så gör du det via vår Patreon. Länken är följande: https://www.patreon.com/Blodighistoria Ljud och bild : Robin Frejd Research och manus: DIno Helmefalk

Det absolut värsta som kan hända i ett land är sannolikt folkmord. Vilket skapar en fundamental otrygghet i ett samhälle. I det här avsnittet beger sig Trygghetspodden till Rwanda. Under april till juli 1994 mördades uppskattningsvis mellan 800 000 och en miljon människor där, många på de mest bestialiska sätt. Huvuddelen av de mördade var ur folkgruppen som kallas tutsier. Och de som mördade var ur folkgruppen som kallas hutuer. Samtidigt begicks mängder av andra brott. Bland utsattes 100 000-tals flickor och kvinnor för våldtäkter och andra sexövergrepp. Hör mannen som arbetade på Hôtel des Mille Collines under folkmordet. Det som sen blev känt från filmen Hotel Rwanda. Hör även mannen som under ett par månader tvingades hålla sig gömd i övergivna hus för att överleva. Delar av materialet i avsnittet har tidigare publicerats i Sveriges Radio-programmet P3 Planet.

Historikern Klas-Göran Karlsson har under lång tid intresserat sig för folkmord, som han menar är gränsöverskridande händelser - och gränssättande. Vi samtalar om det armeniska, som Turkiet fortfarande vägrar erkänna, märkligt nog, som han betecknar som "lyckat", och som först nu har blivit allmänt känt, över 100 år efteråt. Detta avsnitt har möjliggjorts tack vare ett bidrag från Infosphere AB Stöd gärna podden genom en insättning via: Swish: 123-6790943 Bg-nummer: 5528-2834

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Vi går mot det nya året och innan vi avslutar det rådande så passar jag på att bjuda er kära lyssnare på ett bonusavsnitt. Professor Klas-Göran Karlsson gästar podden och berättar om holodomor, det Ukrainska folkmordet. Vi avviker också något från ämnet och talar om folkmord i synnerhet, ett område som professorn forskat mycket på. Jag vill även passa på att tipsa om den suveräna boken "Det moderna trettioåriga kriget" som skrivits av dagens gäst. Boken finns där böcker finns och för dig som inte orkar leta så är här en länk direkt till shoppen. https://www.bokus.com/bok/9789127153707/det-moderna-trettioariga-kriget-europa-1914-1945/

I juli 1995 blir Srebrenica platsen för det värsta folkmordet i Europa sedan andra världskriget. Över 7000 bosnienmuslimska pojkar och män avrättas - trots att FN lovat att skydda den lilla staden. Det här är berättelsen om det som händer i Srebrenica under Bosnienkriget 1992-1995. Tio tusentals bosnienmuslimer flyr ner till dalen där Srebrenica ligger och staden förvandlas till ett enormt flyktingläger. Området är omringat av bosnienserber och det pågår en humanitär katastrof med akut matbrist. När FN 1993 lovar att skydda staden väcks ett hopp, men det är ett löfte som FN inte kommer att hålla. Under några dagar i juli 1995 avrättas mellan 7000 och 8000 försvarslösa pojkar och män. 2004 slår en krigsförbrytartribunal fast att massakern var ett folkmord på bosnienmuslimer, ett försök att utrota dem och minnet av dem. 25 år efter massakern har alla offer ännu inte hittats och identifierats. Medverkande: Admir Buljubasic: överlevde massakern. Nedzad Avdic: överlevde massakern. Teufika Sabanovic: flykting och anhörig till offer i massakern. Anne Mulder: tidigare FN-soldat för den holländska bataljonen Dutchbat. Sanimir Resic: historiker och docent i Europastudier vid Lunds universitet. Carl Bildt: tidigare medlare i bosnienkriget för EU och EU:s Höga Representant i Bosnien-Hercegovina. Av: Martina Pierrou. Producent: Ida Lundqvist. Ansvarig utgivare: Hanna Toll. År: 2020.

I dag är det 26 år sedan folkmordet i Rwanda inleddes. Dagen redogör för hur en av de värsta massakrerna i modern tid kunde äga rum.

I resterna av det Osmanska riket mördades över en miljon kristna armenier under perioden 1915 till 1923. Det kallas folkmordet på armenierna, men hundratusentals andra kristna minoriteter som assyrier, syrianer, kaldéer och greker föll offer för en medveten och systematisk utrotningspolitik av kristna inom det Osmanska riket.Folkmordet skedde i skuggan av första världskriget där det Osmanska riket deltog på Tysklands sida. Förövarna var den innersta kretsen av det styrande ungturkiska partiet Kommittén för enhet och framsteg och dess medhjälpare – de flesta morden skedde under några månader från april år 1915 till början av år 1916. Omvärlden var väl informerade om det pågående folkmordet och protesterade hos ungturkarna.I avsnitt 87 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet och Maria Karlsson, historiker vid Lunds universitet om folkmordet på armenierna.Folkmordet var en central del i processen där det vidsträckta multietniska Osmanska riket under tryck utifrån omvandlades till den betydligt mindre turkiska nationalstaten. Det skedde under ett århundrande som skulle uppleva upprepade folkmord med en vidd som nästan är obegriplig.Folkmordet inleddes med att några hundra ledande armenier i huvudstaden Konstantinopel arresterades och mördades i april 1915. Men våldsaktioner mot armenierna hade startat långt tidigare. Under år 1915 mördades hundratusentals armeniska män och kvinnor och barn. De deporterades till ökenområden där ingen kunde överleva och dog under dödsmarscherna, de brändes i byggnader och dränktes i floder. Kvinnor våldtogs och tvångskonverterades tillsammans med barn till islam. Tiotusentals armeniska kvinnor och barn blev slavar till turkar och kurder.En viktig orsak till folkmordet var det osmanska krigsnederlag och att flera kristna nationer på Balkan frigjorde sig från det osmanska riket. Det skapade en grund för konspirationstänkande. Landstigningen på Gallipolihalvön och ett uppror i den armeniska staden Van var andra viktiga utlösande faktorer.Samtidigt som det multietniska Osmansk riket föll samman växte ett nationellt turkiskt medvetande fram. När det Osmanska riket skulle bli en turkisk nation fanns det inte plats för några kristna minoriteter. Samtidigt började den diskriminerade armeniska medelklassen ställa krav på politiskt inflytande.När det moderna Turkiet bildades med freden 1923 var folkmordet avslutat. Än idag förnekar representanter för den turkiska staten att något folkmord ägt rum. Musik: Armenian medley (inst), Storyblocks AudioBild: En armenisk kvinna knäböjer vid sitt döda barn vid Aleppo, WikipediaSee acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

2014 grips Sonjas pappa och åtalas för medverkan i folkmordet i Rwanda, ett av de grövsta brott som någonsin behandlats i en svensk rättssal. Pappan nekar till brott och Sonja tror att han ska frias. En maratonrättegång drar igång i Stockholm. Åklagaren säger att hon driver kampen mot straffrihet, hon har över 50 personer som pekar ut Sonjas pappa som skyldig till fasansfulla handlingar. Åklagaren tar med både tingsrätt och senare hovrätt till Rwanda för att gå syn på brottsplatserna. Sonja sitter på åhörarbänken i sal 37 i Stockholms tingsrätt och lyssnar på outhärdliga beskrivningar av vad hennes pappa anklagas för. Sonja kan inte förlika sig med tanken. Sonja heter egentligen någonting annat. Av Anna Maria Höglund

2014 grips Sonjas pappa och åtalas för medverkan i folkmordet i Rwanda, ett av de grövsta brott som någonsin behandlats i en svensk rättssal. Pappan nekar till brott och Sonja tror att han ska frias. En maratonrättegång drar igång i Stockholm. Åklagaren säger att hon driver kampen mot straffrihet, hon har över 50 personer som pekar ut Sonjas pappa som skyldig till  fasansfulla handlingar. Åklagaren tar med både tingsrätt och senare hovrätt till Rwanda för att gå syn på brottsplatserna. Sonja sitter på åhörarbänken i sal 37 i Stockholms tingsrätt och lyssnar på outhärdliga beskrivningar av vad hennes pappa anklagas för. Sonja kan inte förlika sig med tanken. Sonja heter egentligen någonting annat. Av Anna Maria Höglund

Varför är det så tyst om Islamiska statens folkmord på kristna minoriteter i Syrien och Irak? Vad görs för att hjälpa förföljda kristna och andra utsatta? Svenska Evangeliska Alliansens podd gästas av Charlie Weimers, stabschef för Lars Adaktusson (KD) i Europaparlamentet, som under lång tid engagerat sig för förföljda kristna minoriteter som assyrier/syrianer/kaldéer. Han berättar både om det politiska arbetet och besöken bland flyktingläger och förstörda kyrkor. Olof Edsinger och Jacob Rudenstrand inleder podden med att sammanfatta SEA:s arbete under de senaste veckorna. Vill du stötta podden ekonomiskt kan du Swisha en valfri gåva till 123 059 16 44 (www.getswish.se). Länkar som nämns i avsnittet: - Dagen, "Gunilla Thorgrens 'Guds olydiga revben' bidrar till mer förvirring" http://www.dagen.se/kultur/gunilla-thorgrens-guds-olydiga-revben-bidrar-till-mer-forvirring-1.1040969

Varför mördades 1,5 miljoner kristna i Osmanska riket vid tiden för första världskriget, och hur lyckas Turkiet ännu hundra år senare förneka folkmordet på armenier och andra kristna grupper? Vetenskapsradion Historia uppmärksammar 100-årsmarkeringen av folkmordet på armenierna 1915. För 100 år sedan dödades omkring 1,5 miljoner armenier och andra kristna grupper i dåvarande Osmanska riket. Vetenskapsradion Historia träffar armeniska och svenska historiker för att reda ut vad som hände och varför, och hur det kan komma sig att Turkiet 100 år senare förnekar att ett folkmord ägde rum. Dessutom berättas historien om Alma Johansson, svenskan som blev vittne till de fruktansvärda grymheter som drabbade armenierna. Ljuset riktas också mot folkmordet på syrianer/assyrier vid samma tid, det mörka år som de drabbade själva kallar för Seyfo – svärdets år. Medverkande är Kevork Hintlian, Maria Småberg, Vahagn Avedian, Göran Gunner och David Gaunt. Programledare är Tobias Svanelid.

I år är det 100 år sedan över 1 miljon armenier och hundratusentals assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker mördades eller dog av svält. På bara några år tömdes området i östra Turkiet, som då låg i det osmanska riket, på sin kristna befolkning.I morgon hålls minnesceremonier för offren runt om i världen. Men för armenierna i Sverige är 2015 året då Sveriges första armeniska kyrka öppnats. Reportage av Maja Falkeborn Willner. Samtal med kabinettssekreterare Annika Söder om och när regeringen kommer att erkänna massmorden som folkmord. Samtal och reportage med Alexandra Sandels om Armenierna i Libanon, deras historia, egna stadsdel i Beirut och ställning i samhället i dag. Nyheter i korthet med Kicki Möller. Reportage om anstisemitiska konspirationsteorier efter attentaten på Charlie Hebdo -redaktionen och en judisk mataffär. Reporter Anna Trenning- Himmelsbach. Samtal med Samuel Nudel, bloggare med instagramkontot Judehatet, om grogrund för konspirationsteorierna. Tiga kan ja

På våren 1994, under loppet av 100 dagar, mördades 800 000 människor i ett land mindre än Småland. En slakt i en skala inte skådad sedan nazisternas utrotningsprogram mot judarna. Men till skillnad från Förintelsen så försökte man inte dölja vad som hände. Mördandet skedde alla tider på dygnet. Lärare dödade elever, elever dödade lärare. Grannar dödade grannar. Släktingar dödade släktingar. Världssamfundet, med FN i spetsen, vars specifika syfte var att se till att ett folkmord aldrig mer upprepades, vände Rwanda ryggen. Vad som hände i Rwanda var inte ett spontant bestialiskt stamkrig, utan ett resultat av djupa historiska rötter, år av planerande och kliniskt utfört arbete från en regim vars främsta mål var att härska och förinta. "Det var det svåraste och mest plågsamma uppdrag jag har haft som politiker och upplevt som människa", säger en självrannsakande och fortfarande skakad Ingvar Carlsson, fd statsminister och ordförande i FN’s sanningskommission om folkmordet. Chefen för Radiohjälpen Finn Norgren, då journalist och biträdande chef på Ekot, menar att det var en skamfläck både för FN och för allt vad journalistik heter. I programmet från Rwanda om de hundra dagarna av folkmord, möter vi även Yvonne som 14 år gammal överlevde mördandet, pingstmissionären Dag Bohlin som var sista svensk kvar i Kigali, och docent Anne Kubai, som gjort över 200 intervjuer med förövare. P3 dokumentär Världen om “Folkmordet i Rwanda” är berättelsen om hundra dagar i helvetet, den kanske mörkaste och mest brutala tragedin i vår tid. Producent: David Mehr Exekutiv Producent: Amanda Rydman