Podcasts about bosnien hercegovina

OS-elden tänds i Sarajevo 1984. Gunde Svan blir den stora skidkungen. Men åtta år senare riktas världens blickar återigen mot Sarajevo. Jugoslavien faller samman och kriget kommer till huvudstaden i Bosnien-Hercegovina. Arenorna attackeras, vapen riktas mot OS-byn och bob-banan används som skyttegrav. 40 år efter OS återvänder Radiosporten till Sarajevo. De olympiska anläggningarna är förstörda, förfallna och har blivit till ruiner. Men staden glömmer aldrig sitt OS. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett program av Alexander Lundholm, 2024. Medverkande:Tomas Gustafson, guld- och silvermedaljör i skridsko 1984. Dejan Cokorilo, följde OS i sin hemstad Sarajevo och flydde till Sverige åtta år senare. P3:s programchef på Sveriges Radio.Edin Numankadic, f.d. chef för OS-muséet i SarajevoSenad Mesanovic, turistguide och chaufför i Sarajevo. Slutmix: Tobias CarlssonArkiv: Sveriges Radio, SVT, ABC.

Missa inte senaste avsnittet av Calles Östereuropeiska pärlor. I dagens avsnitt går turen till Bosnien Hercegovina, där Calle och Oskar berättar allt du behöver veta om detta pittoreska lilla land på Balkan. God tur!

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

SWISH: 1232395960 PATREON: https://www.patreon.com/parkensodra Nu är det dags för semifinalerna och även om Mirza är själv i detta avsnitt, måste vi ändå ta en sekund och bara njuta av miljön? Avsnittet spelas in i Mostar i Bosnien/Hercegovina och vi dammar av hur det har gått för lagen hittills och hur vi tror att semifinalerna slutar? Visar Spanien varför man har varit bäst hittills i mästerskapet, eller kommer Frankrikes rutin bli en avgörande faktor? Kan England krångla sig hela vägen till final, eller kommer Nederländernas växande självförtroende vara tungan på vågen? Fabian Ruiz, Kylian Mbappé, Jude Bellingham eller varför inte Wout Weghorst? Vilket namn kommer det snackas om mest efter matcherna?

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi har en rättelse. I fredags den 22 mars sa vi i morgonekot att Bosnien Hercegovina är det sista landet på västra Balkan att inleda förhandlingar med EU. Detta är inte korrekt. Även Kosovo har ansökt om medlemskap, i december 2022, och har hittills vare sig fått kandidatstatus eller klartecken att börja förhandla om EU-medlemskap.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi har en rättelse. I fredags sa vi i morgonekot att Bosnien Hercegovina är det sista landet på västra Balkan att inleda förhandlingar med EU. Detta är inte korrekt. Även Kosovo har ansökt om medlemskap, i december 2022, och har hittills vare sig fått kandidatstatus eller klartecken att börja förhandla om EU-medlemskap.

Sebastian Eriksson lägger fotbollsskorna på hyllan och kvartsfinalerna i FA-cupen är nu spikade! Främst fokuserar vi på att Sverige precis vunnit andra raka kvalmatchen mot Bosnien-Hercegovina i Nations League – och blickar fram mot kommande EM-kval! Med: Tova Strömberg

Sebastian Eriksson lägger fotbollsskorna på hyllan och kvartsfinalerna i FA-cupen är nu spikade! Främst fokuserar vi på att Sverige precis vunnit andra raka kvalmatchen mot Bosnien-Hercegovina i Nations League – och blickar fram mot kommande EM-kval! Med: Tova Strömberg

Svenska fotbollsdamerna möter Bosnien-Hercegovina i playoff på Tele2 Arena och tack vare Madelen Janogy och hennes två mål i den första matchen har Sverige ett drömläge inför returen. I dagens sportbladet daily träffar Anna Rydén anfallaren som blev en stor guldhjälte i Hammarby innan hon valde att lämna för Italienska Fiorentina där hon fått en succéstart. Gäst: Madelen Janogy Reporter: Anna Rydén

Efter över ett år i häktet har Dani Alves dom fallit. Stockholms fotbollsförbund har haft årsmöte – och röstat ner storklubbarnas motioner mot VAR. Samtidigt väntar det match för landslaget mot Bosnien-Hercegovina - klockan 13 på en fredag? Med: Tova Strömberg

Efter över ett år i häktet har Dani Alves dom fallit. Stockholms fotbollsförbund har haft årsmöte – och röstat ner storklubbarnas motioner mot VAR. Samtidigt väntar det match för landslaget mot Bosnien-Hercegovina - klockan 13 på en fredag? Med: Tova Strömberg

Från 2020. I juli 1995 sker ett folkmord i Srebrenica. Över 7000 bosnienmuslimska pojkar och män avrättas - trots att FN lovat att skydda staden. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Det här är berättelsen om det som händer i Srebrenica under Bosnienkriget 1992-1995. Tio tusentals bosnienmuslimer flyr ner till dalen där Srebrenica ligger och staden förvandlas till ett enormt flyktingläger. Området är omringat av bosnienserber och det pågår en humanitär katastrof med akut matbrist.När FN 1993 lovar att skydda staden väcks ett hopp, men det är ett löfte som FN inte kommer att hålla. Under några dagar i juli 1995 avrättas mellan 7000 och 8000 försvarslösa pojkar och män. 2004 slår en krigsförbrytartribunal fast att massakern var ett folkmord på bosnienmuslimer, ett försök att utrota dem och minnet av dem. 25 år efter massakern har alla offer ännu inte hittats och identifierats.Medverkande:Admir Buljubasic: överlevde massakern.Nedzad Avdic: överlevde massakern.Teufika Sabanovic: flykting och anhörig till offer i massakern.Anne Mulder: tidigare FN-soldat för den holländska bataljonen Dutchbat.Sanimir Resic: historiker och docent i Europastudier vid Lunds universitet.Carl Bildt: tidigare medlare i bosnienkriget för EU och EU:s Höga Representant i Bosnien-Hercegovina.En dokumentär av: Martina Pierrou.Producent: Ida Lundqvist.Dokumentären är producerad 2020.

I veckans avsnitt pratar Lovina och Elias bland annat om toppstriden i WSL, publikrekordet på Emirates Stadium och den svenska försäsongen. Podden pratar även om förutsättningarna inför Sveriges ödeskval mot Bosnien-Hercegovina.

Sverige står inför ödesmatcher mot Bosnien-Hercegovina. Det spekuleras hejvilt i startelvan. Hur är det med balansen? Vem får nyckelroll? Kan Rubensson spela? Går det springa direkt från frysboxen in i en startelva? Dessutom om skrällarna i Europa. Medverkande: Anna Rydén och Saga Fredriksson

I denne uge tager vi til Mostar i Bosnien Hercegovina, som var hårdt ramt under den bosniske krig.  Byen er stadig mærket, men det er også en smuk by og så tager vi også ud i naturen syd for Mostar. Se billeder og læs blog post her.

I det här specialavsnittet gästar Sveriges Davis Cup-kapten Johan Hedsberg podden. Vi fångade Johan inför helgens DC-match på hemmaplan i Kungliga Tennishallen mot Bosnien-Hercegovina och tog chansen att fråga Johan om laguttagningen den här gången är lättare än någonsin, ifall han kan låta bli att tänka på de ekonomiska fördelarna de innebär för spelarna med att bli uttagna i en DC-trupp, vad han kan lära sig av Thomas Enqvist, framgångsnycklarna till Hedsbergs fina DC-statistik och hans coachingfilosofi på bänken under matcherna. Johan är till vardags coach på Good to Great Tennis Academy. Vi hälsar i och med det här avsnittet Bluechip välkomna som sponsor till podden! Skandinaviens ledande expert på studier i USA. Besök www.bluechip.nu för mer information. 

Det har længe været en drøm for Bosnien-Hercegovina at blive medlem af EU. Allerede i 2016 søgte landet om at blive medlem. Dengang var landet dog slet ikke klar til at blive en del af EU. Intern i EU var der mange både embedsmænd og politikere der var betænkelige ved at skulle optage landet, som var præget af korruption, fattigdom, hovedpiner med landets retssikkerhed og en masse andre problemer. Nu 6 år senere er det vestbalkanske land rettet op på mange af tingene og dermed kommet et skridt tættere på. EU's udvidelse er nemlig på dagsorden nu når EU-landenes europaministre snart mødes. Her er forventningen at Bosnien-Hercegovina vil få status som ”kandidatland”. Betyder det så at Bosnien-Hercegovina er optaget i EU? Nej, slet ikke. Populært sagt så betyder det, at landet er sluppet ind på EU's venteværelse. For at landet kan blive fuldgyldigt medlem kræver det dog en række reformer. Det gælder områder som retsstatsprincipper og korruptionsbekæmpelse. Det fastslog EU-Kommissionen forleden på det ugentlige pressemøde. Men når de problemer engang er løste, så kan Bosnien-Hercegovina få opfyldt sin drøm og blive medlem af EU. På samme pressemøde blev kommissionens talskvinde i øvrigt spurgt om, om også Ukraine vil kunne få den status. Altså blive sluppet ind i venteværelset. Svaret på det var en lang politisk tale, der noget afkortet kan oversættes til ”det kunne vil godt tænke os, men nej. Landet lever op til alt for få af vores krav”. I øvrigt kan et land, der ikke har fuld kontrol over sine områder, slet ikke blive medlem. Så så længe Ukraine ikke har tilbageerobret eller afgivet de territorier der er under russisk kontrol, kan det ikke ske. Det samme gælder i øvrigt også et medlemskab af Nato. Men det er en helt anden historie.

Hur emotionella blir bosnier på fyllan? Hur fungerar det tredelade bosniska presidentskapet egentligen? Hur mycket stryk hade en turist fått vid ett illa valt "mammaskämt" på en sunkig pub i Sarajevo? I dagens härliga avsnitt gästas vi av ståuppkomikern Kerim Hrustanović (@kerimskvarter) som inte bara har sitt ursprung från Bosnien-Hercegovina, utan som även klev upp på scenen på RAW Comedy Club tidigare i år. Kerims kunskap om sitt hemland kommer få dig att tappa hakan! God lyssning! Följ Kerim Hrustanović på Instagram och TikTok under @kerimskvarter för att ha koll på kommande stand up-gig och roliga sketcher. Medverkande: David “Dawwa” Persson, Stefan “Brutti” Holmberg och Kerim Hrustanović. Musik av: Kristoffer “Folle” Folin - purpleskullmusic.com Joina oss på Patreon å skänk en slant för att ta del av de obundna avsnitten av Pubbonanza. Släpps en söndag i månaden: patreon.com/nagotkajko Vid feedback och frågor, maila oss gärna på nagotkajko@gmail.com - eller DM:a oss på @nagotkajko på Instagram. Tack för att du lyssnar!

Hur emotionella blir bosnier på fyllan? Hur fungerar det tredelade bosniska presidentskapet egentligen? Hur mycket stryk hade en turist fått vid ett illa valt "mammaskämt" på en sunkig pub i Sarajevo? I dagens härliga avsnitt gästas vi av ståuppkomikern Kerim Hrustanović (@kerimskvarter) som inte bara har sitt ursprung från Bosnien-Hercegovina, utan som även klev upp på scenen på RAW Comedy Club tidigare i år. Kerims kunskap om sitt hemland kommer få dig att tappa hakan! God lyssning! Följ Kerim Hrustanović på Instagram och TikTok under @kerimskvarter för att ha koll på kommande stand up-gig och roliga sketcher. Medverkande: David “Dawwa” Persson, Stefan “Brutti” Holmberg och Kerim Hrustanović. Musik av: Kristoffer “Folle” Folin - purpleskullmusic.com Vid feedback och frågor, maila oss gärna på nagotkajko@gmail.com - eller DM:a oss på @nagotkajko på Instagram. Tack för att du lyssnar!

Bosnien-Hercegovina riskerar att dras in i en ny väpnad konflikt. Läget är allvarligare än det varit sedan 1995, då fredsavtalet som avslutade Bosnienkriget (Daytonavtalet) trädde i kraft, varnar experter. Vad är det som sker och varför? Och är EU bättre rustat att förhindra en blodig konflikt i Europa nu, än det var för 29 år sedan? Emina Arnautović, som kom till Finland som kvotflykting från Bosnien-Hercegovina 1992, Kimmo Sasi, Europarådets rapportör om människorättsläget i Bosnien-Hercegovina 2006-2011, samt Brysselkorrespondenten Rikhard Husu reder ut den pågående konflikten under ledning av Bettina Sågbom. E-post: slaget@yle.fi

Hvordan vil borgmesteren i Rudersdal Kommune sikre, at ældre borgere får besøg af velkendte hjemmehjælpere? Hvad kan krisen i Bosnien-Hercegovina sætte i gang på Balkan? Og hvordan vender TikTok op og ned på spillereglerne i musikbranchen? www.dr.dk/p1morgen

Provins-portrætter - I går fortalte vi om, hvordan danske tv-produktioner i højere grad bliver optaget i provinsen. Og at resultatet ikke altid er lige retfærdigt i sit udtryk. I dag bliver vi helt konkrete i vores lille undersøgelse, for vi taler både med en instruktør om at undgå stereotyp-fælden og med en location scout, der kører riget rundt for at finde de helt rigtige steder at filme. Antikkens B-sider - Antikkens gyldne storhedstid i Grækenland for 2500 år siden er på mange måder fundamentet for hele Europas kultur. Vi har hørt det mange gange. Her opstod demokratiet, filosofien og videnskaberne. Årets Golden Days handler om antikken, og i dag ser vi på periodens B-sider. Genopstår ABBA? - ABBA-fans over hele verden er fulde af forventning og krilder i maven. 18.45 i aften kommer legendariske ABBA med en "særlig offentliggørelse". Hvad kan det være? Nyt album? Genforening? Turné? Vi taler med en af Danmarks STØRSTE ABBA-fans. Og så anmelder Per Juul Carlsen to rigtig gode premierefilm. Den barske "Quo Vadis, Aida" om folkemordet i Srebrenica i Bosnien-Hercegovina. Og en ny italiensk filmatisering af "Pinocchio", den klassiske børnebog om trædukken, der så brændende ønsker sig at blive en rigtig dreng. Langt fra Disneys hygge - og tæt på romanens uhygge og gru. Vært: Tore Leifer.

BIENVENIDO DE NUEVO A MEXICO Da vi talte sammen sidst, var jeg midt i min vandretur i bjergene med Luis, på vej mod Lastanzuela vandfaldene. Mens vi fortsætter ad de glatte stier efter flere dages regn, spørger jeg Luis, hvad der er det bedste ved at bo i Monterrey. ”Det er nok, at du både kan være i byen og herude i bjergene. Monterrey kan faktisk oversættes til 'kongeriget i bjergene'. Der er altid en masse at lave her”. Og det har helt sikkert også været min oplevelse indtil nu. Jeg blev selv i tvivl, da Luis spurgte mig, hvad der fik mig til at komme hertil. ”Monterrey har en masse forretnings-turisme, men ikke det er ikke en særlig oplagt normalt turist-destination”, tilføjer han. JEG STOLEDE PÅ EN ANDEN NOMADE Som fuldtids-rejsende og nomade, møder jeg mange mennesker, som tit giver mig anbefalinger til, hvor jeg skal tage hen, og fortæller, hvad der er værd at se, de forskellige steder. Mange siger også bare ”kig forbi, hvis du er i nærheden”. For det meste laver jeg lidt notater, men i dette tilfælde havde jeg bare sat en stjerne i Monterrey i min Google Map. Så da jeg var i Texas, fik jeg øje på stjernen lige på den anden side af grænsen og tog hertil. Men jeg kunne simpelthen ikke huske, hvem der havde givet mig anbefalingen. Jeg er glad for, at jeg gjorde det, for det er en fantastisk by. Måske netop fordi den ikke er så overrendt af turister. Byen har en masse historie og kultur, og så er der en storslået natur lige udenfor. Jeg fik opklaret, hvorfor jeg er her, da jeg fik en besked via Facebook. Det viste sig, at jeg havde mødt en ung mexicaner, da jeg var i Bosnien Hercegovina. Han var på en meget spændende rejse – og jeg møder ham lidt senere i denne episode. TILBAGE I BJERGENE Godt forpustet kommer vi frem til det første vandfald, og det er som ventet helt utrolig smukt. Da det havde regnet et par dage, og denne dag var både tåget og stadig dryppede en smule, havde vi stierne helt for os selv. Ingen anden var så tosset at tage på en hike denne dag. Luis fortæller mig, at det i sommermånederne er normalt at mange, der svømmer under vandfaldet, og får deres egen gratis ”vand-massage”. Selvom jeg nød denne hike, så blev min kondition presset til det yderste. Og på et tidspunkt var jeg lige ved at skvatte i vandet, da jeg gled på en mudret sten. Det gjorde ondt i ballerne (og i stoltheden), da jeg satte mig ned – dog kun med den ene fod i vandet. Men det var det hele værd, og du bør helt sikkert tage på en vandretur til Lastanzuela vandfaldene, hvis du kommer til Monterrey. Specielt om sommeren, så du også kan svømme under vandfaldet. MEXICANSK MAD VINDER OVER ET LIV SOM GLOBETROTTER I den seneste episode, fortalte Luis en masse om sin passion for at rejse, men sagde også, at han ikke kunne gøre som mig – fordi han ville savne den mexicanske mad for meget. Jeg troede, vi kunne få mexicansk mad overalt i verden, men nu ved jeg, at det slet ikke er det samme, siger Luis. Det, vi køber, er primært ”Tex-Mex”, som er noget helt andet. Jeg kan kun give ham ret og besøgte senere en original mexicansk taco-restaurant, og jeg må bøje mig: det er noget helt andet. Siden vores hike, er Luis stoppet som guide og fulgt sin passion for god mad og åbnet sin egen restaurant med sin kæreste og bror. Den hedder Paellas Sotomayor, og når jeg kigger på hjemmesiden, bliver jeg helt sulten. Det ser så lækkert ud. Hvis du er i Monterrey, så kig forbi, få noget paella og hils fra mig. FODBOLD MED DE LOKALE Tilbage i Monterrey booker jeg en anden Airbnb Experience den næste aften. Jeg skal til en kæmpe fodboldkamp med en af de lokale. Han hedder Reuben, og vi mødes hjemme ved ham inden kampen, og mens vi varmer op med en lokal øl, sætter han mig ind i, hvad vi er på vej til at opleve på det nærliggende stadion. ”Jeg tager gæster med til kampe, og jeg har en masse passion for mit hold. Jeg synes, det er spændende at dele denne oplevelser med gæster fra hele verden”. Han fortalte mig, at det moderne Estadio BBVA stadion, blev bygget bare tre år tidligere – noget det lokale hold havde ventet på i årevis. Nu er det et flot rundt kæmpe-stadion med plads til 50.000 mennesker, som bliver brugt til lokale og internationale kampe, men også til store events og koncerter. Det er faktisk det fjerde største stadion i Mexico, og mens vi nærmer os, og de mange fans finder deres pladser på tribunerne, er stemningen elektrisk. Jeg må indrømme, at min viden om mexicansk klubfodbold var (mildest talt) begrænset, så derfor var det godt at have Reuben på sædet ved siden af. ”Der er et stort hold, her i byen, der er en del af et universitet. De har mange fans fordi mange har studeret på dette universitet – eller kender noget, der har. Det er omkring halvdelen af byen”. Det hold, vi holder med, hedder Royals, og det andet store hold er Tigres, som (på dette tidspunkt) havde seks mesterskaber i deres pokalskab. Det mexicanske fodbold-publikum er en oplevelse i sig selv. Hele kampen igennem er der en fantastisk stemning med ”bølgen”, der ruller rundt på det runde stadion og masser af sang. Nogle af disse sange indeholder det spanske bandeord, ”puta”. Det er noget de synger om modstanderen og dommeren, og har givet anledning til en masse kontroverser i andre spansktalende lande i Latinamerika, hvor det tilsyneladende er endnu mere fornærmende end her i landet. Det var en fantastisk oplevelse, hvor jeg tog mig selv i at sidde på kanten af stolen i hele anden halvleg. ”Vores” hold, Royals vandt, og det gjorde jo ikke oplevelsen ringere. MONTERREY SOM FORRETNINGS-BY Da jeg stadig var I bjergene med Luis, fortalte han også om, hvordan byen opstod. Det havde altid været en by, hvor der blev lavet mange forretninger, men da et stort bryggeri, Cuauhtemoc Brewery , startede i 1890 tog byen for alvor fart som den største forretnings-by i den nordlige del af Mexico. Bryggeriet var startskuddet til udviklingen og de eksporterer blandt andet mange øl til USA. Måske kender du reklamekampagnen for en af deres øl, Dos Equis . Denne fantastiske kampagne om The Most Interesting Man in the World, startede I USA i 2006, først på radio og TV og blev senere et globalt internet-meme. Som du kan se i videoen, jeg linker til herover, oplever man en karismatisk mexicansk gentleman med gråt fuldskæg, samtidig med, at en speakerstemme fortæller om, hvor interessant han er. Det er meget underholdende, langt ude og i det hele taget en rigtig god idé. Kampagnen var så succesfuld, at den kørte helt til 2018, og var i den grad med til at sætte Dos Equis øllen – og dermed Monterrey på verdenskortet. I dag er Cuauhtemoc Brewery blevet opkøbt og er nu en del af det hollandske Heineken, men der brygges stadig på fuldt tryk her i Monterrey. Og de lokale tager også for sig af de gyldne dråber. Ifølge Luis, er der kun en by i Tyskland, hvor de drikker flere øl pr. indbygger end her. Men det står nu for hans egen regning – og ifølge en artikel, jeg har fundet på CNN.com, er de ikke engang på top-15. DANFOSS OG LEGO ER HER OGSÅ Danmark er også repræsenteret i byen. Både danske Danfoss og LEGO har store afdelinger her. Den sidstnævnte er i øvrigt en stor kunde for mig i mit produktionsselskab, Radioguru. Har jeg mon nævnt det før? Jeg har lavet flere forskellige podcasts og såkaldte soundtracks for dem om alt fra Star Wars, Andy Warhol, Harry Potter, Marvel og Mickey Mouse. Det seneste, som udkom i foråret 2021 var i forbindelse med det LEGO-sæt med flest brikker nogensinde. Det er et stort, smukt LEGO Art verdenskort, hvor vi lavede et program med interviews med fire fantastiske globetrottere. Da du jo nok er interesseret i emnet, bør du også lytte til det. Finde det på LEGO.com/Art. Klik på World Map og find en player lidt nede på siden. Nå, jeg kom lidt ned af et sidespor her, så lad os komme tilbage til Monterrey og få opklaret mere om, hvorfor jeg befinder mig i denne spændende by. MØD ESTEBAN Som jeg nævnte tidligere, så er det en anden rejsende, en ung mexicaner ved navn Esteban Murillo, der er skyld i at jeg er her. Jeg mødte ham på et hostel i Bosnien Hercegovina, hvor han arbejdede som frivillig. Efter et års spændende rejse rundt i Europa, er han nu hjemme i Monterrey igen. Som han fortæller mig, er det en andeledes ting at gøre for en ung mexicaner. ”Mens jeg gik på universitet, sparede jeg penge sammen for at jeg kunne starte mit eget firma, men en aften, over nogle øl med en god ven, besluttede vi os for at rejse rundt et stykke tid for at forbedre vores engelsk og lære noget andet end skolen kunne give os. I starten var det planen at tage til Irland, men det var ikke et sted, der var så nemt, at finde arbejde, så i stedet endte vi i Skotland”. Herfra to Esteban til London og senere med en hammer i hånden som håndværker i Wales. Senere tog han videre til Grækenland og i Kroatien arbejdede han på et party-hostel, hvor han passede receptionen og gjorde lidt rent. Det var noget lignende, han gjorde, da vi mødte hinanden på et hostel i Mostar i Bosnien Hercegovina. ”Efter min rejse gik det op for mig, at man ikke behøver at have masser af penge for at leve et spændende liv på landevejen”, fortæller han mig. Nu er Esteban tilbage i Monterrey, men han er blevet smittet med ”travel bug” og er langt fra færdig med at rejse. Nu går han og drømmer om en 6-måneder lang motorcykeltur fra Monterrey til Alaska. Og som han siger med et bredt smil: “Det er faktisk ret simpelt og behøver ikke at være dyrt at rejse. Det eneste du har brug for, er lidt baggage – måske endda bare en rygsæk, og så afsted”. Det med at løbe ind i gamle venner på nye steder, er noget af det bedste ved at rejse. NÆSTE STOP: CANCUN Efter ti dage i Monterrey, er jeg nu på vej til et sted, der er en del mere turistet. Jeg skal til en by med en hvid sandstrand ud til det caribiske hav, som ifølge Esteban er ” en legeplads for europæere og 'gringos'”. Mit besøg i Monterrey viste sig at være helt uventet fantastisk, og oplevelsen blev endnu større ved at møde både nye og gamle venner. Nu glæder jeg mig til at dele mine oplevelser fra Cancun med dig i den næste episode. Mit navn er Palle Bo, og jeg skal videre.

BIENVENIDO A MEXICO Efter mit seneste eventyr i San Antonio ved Tejas Rodeo, arbejdede jeg mig mod grænsen mellem USA og Mexico – på vej mod Monterrey. Det er hovedstaden i delstaten, Nuevo León i den nordlige del af Mexico. Efter min tur med en Greyhound bus fra Laredo i Texas, hoppede jeg ombord i en Uber til min Airbnb. Her lykkedes det mig at kommunikere lidt med min chauffør, som ikke kunne tale et ord engelsk. Men det var en mulighed for mig for at øve mit spanske. Som så ofte før, når jeg kommer til en ny by, starter jeg med en Free Walking Tour. Og da jeg mødte de andre gæster på denne, viste det sig, at en af dem, kunne hjælpe mig med at binde en sløjfe på mit besøg i San Antonio. Inden jeg tog til Rodeo, besøgte jeg the Alamo og deres ikoniske River Walk, som er en 20 km lang snoet flod gennem byen med masser af butikker, barer og restauranter. Jeg havde ikke noget med fra denne del af mit besøg i San Antonio, så det er helt fantastisk, at en af de andre gæster er en tur-guide fra netop denne by. Han hedder Brent, og har et tur-firma, der hedder Amigo Walking Tours. SAN ANTONIO RIVER WALK Brent havde en masse at sige om de steder, jeg havde besøgt i sin by, og især San Antonio River Walk. ”Floden er faktisk hele årsagen til at vi har en by. I starten hed den Yaniguana, som betyder 'forfriskende vand'…” Når Brent ikke viser gæster rundt i sin by, har han et lidt mere tørt fuldtidsjob som finansmand. Han startede som guide, fordi det giver ham et sted at være mere kreativ end han kan med bogføring. Og så er det en god måde at møde mennesker fra hele verden. Brent fortalte videre, at … ”San Antonio er den 7. største by i USA, målt på befolkningstal. Vi er omkring 1,4 millioner mennesker i byen, og noget af det, der skiller os ud fra andre byer, er vores historie. Både med hensyn til, hvad der er sket i området, men også hvad man ser, når man går rundt i byen. Vi er blevet den by i Texas, der får flest turister, på grund af alt det, man kan se og opleve i byen. Austin klarer sig også godt, da de har musikken og det med at de er lidt underlige”. Brent er en fantastisk fyr, og hvis du befinder dig i San Antonio på et tidspunkt, så kontakt Amigo Free Walking Tours og få ham til at tage dig på en guidet tur gennem byen. SIGHT-SEEING I MONTERREY Som nævnt nyder jeg meget at tage på en “Free Walking Tour” som noget af det første, når jeg kommer til en ny storby. Det er en god måde at blive introduceret til en by og få et hurtigt overblik over, hvor de gode restauranter, barer, museer ligger – og hvad der ellers er værd at besøge senere. Vores lokale mexicanske guide hedder Clarissa, og som Brent har hun også et normalt arbejde, der er meget anderledes end det at være turguide. ”Jeg arbejder som geofysiker fra mandag til fredag, og så i weekenden arbejder jeg som turguide for at forbedre mit engelske. Og fordi jeg kommer til at lære folk at kende fra hele verden og kommer til at lære noget om de steder, de kommer fra”. På vores 2-timers gåtur, besøgte vi 12 vigtige steder i centrum af Monterrey. Clarissa forklarede, at den gamle bydel repræsenterer den charmerende bys kultur og historie. Clarissa er vokset op her i Monterrey, og hun fortæller, at det er en industriby, hvor tingene foregår i et højt tempo. Alle har meget travlt og der er ikke så meget ”mañana” over byen, som man ser så mange andre steder i Mexico. Man kan næsten blive helt forpustet, fortæller hun. Det er den tredje mest besøgte by i Mexico, men det er hovedsageligt folk der kommer hertil på forretningsrejser. Hun bekræfter også, at der er de færreste, der taler engelsk: ”Uddannelse i denne del af Mexico er ikke så god. Clarissa var en fremragende guide, og hvis du på et tidspunkt leder efter noget, der kan vise dig rundt i denne del af Monterrey, kan du finde hende på Facebook som Free Walking Tours Monterrey og møde hende om søndagen. Husk at sige hej fra mig.   MUSEO DE HISTORIA MEXICANA Vi kom blandt andet forbi det historiske museum  Museo de Historia Mexicana, som er i en fantastisk arkitektonisk flot bygning tæt ved Canal Santa Lucía. Clarissa fortalte os, at det er byens stolthed og et af de steder, der absolut er et besøg værd. Hun fortalte også, at billetten (som ikke er dyr) giver adgang et andet museum, der ligger lige ved siden af – og i en endnu mere imponerende bygning. Jeg gjorde, som hun anbefalede, og et par dage senere trådte jeg indenfor i Museo de Historia Mexicana. Selvom det er et historisk museum, er det meget moderne og interaktivt. For eksempel var der en gammel togvogn, som var en udstilling i sig selv. Alle vinduerne var tv-skærme, og når man sad i den, kunne man se det historiske landskab fra 1915-1940 passere forbi. Mens en spansk speaker-stemme fortalte, hvad der foregik. Det eneste lidt negative at sige, er, at det hele foregår på spansk. De kunne godt lave de små skilte to-sprogede, men det er jo som sagt en by, der ikke tiltrækker mange turister. Jeg så dog, at der var tre skærme, hvor teksten også ville være på engelsk; men to af de tre virkede ikke denne dag. Det historiske museum er dog et absolut 'must', hvis du er i Monterrey. MUSEO DEL NORESTE Det andet museum, der var inkluderet i billetten. var lige ved siden af. Dette hedder Moseo del Noreste – museet for den nordøstlige del af Mexico. Man kommer derover via en gangbro over Canal Santa Lucía og det er i en fantastisk bygning. Også det var meget spændende. Du bør som sagt besøge de to museer, men det vil være endnu bedre, hvis du er lige så flydende på spansk som mig (eller måske 200% bedre). Eller tag en spansktalende ven med. EN TUR PÅ KANALEN Efter de to museer sprang jeg ned i en båd, der fragtede mig ned ad den smukke kanal, til endnu et museum, Museo del Acero Horno 3. Ja, jeg var meget kulturel denne dag. Dette var også meget interessant og fortalte byens stålindustri-historie. Selve bygningen er i en gammel stålindustri-bygning, og også meget speciel. Og udstillingen også meget spændende. TID TIL AT VANDRE I BJERGENE Det meste af min tid i Monterrey var det overskyet og det regnede en del. Alligevel besluttede jeg mig for at tage på en vandretur i bjergene. Jeg fandt en tur med en lokal guide, Luis, hvor vi skulle gennem noget fantastisk landskab og se Lastanzuela vandfaldet. Det var en oplevelse, jeg havde fundet på Airbnb Experiences og Luis ville komme forbi min Airbnb og hente mig. Kan var lidt forsinket, men som han forklarede, så opererer de med det, de kalder ”Mexicansk tid” her. Sjovt nok, hvordan dén undskyldning går de fleste steder i verden (undtagen Tyskland). Luis så frem til at vise mig den smukke natur, men advarede mig om, at det nok kunne være lidt mudret og glat på grund af vejret den seneste uge. Dette var første (men ikke sidste) gang, jeg bookede en Airbnb Experience. Faktisk gjorde jeg det igen allerede næste dag, men det vender vi tilbage til. Luis forklarede mig, at han startede med at lave disse ture, for at tjene lidt penge til paraglidning. På dette tidspunkt læste han til iværksætter – en uddannelse, de kaldte Entrepreneurship, og han fortalte mig, at han havde en drøm om at blive digital nomade: ”Jeg har altid drømt om at have mit eget firma, og kunne rejse rundt i verden”. Sådan sagde han… så jeg tolkede det som om, at han i bund og grund ville være mig, når han blev stor. Men måske overfortolker jeg her. MERE MONTERREY VEJR Mens vi fortsatte vores hike, bliv det mere og mere mudret – og mere og mere glat. På et tidspunkt gled jeg og var ved at falde i vandet, men det kommer vi tilbage til i den næste episode. Luis fortalte mig, at vejret skifter konstant og kan være meget forskelligt fra bydel til bydel. MEXICO ER OGSÅ NORDAMERIKA Jeg spurgte Luis om, hvad han tænkte, da Trump startede med hele sin ”build the wall- kampagne”, og han sagde, at det var lidt deprimerende, fordi de føler, at amerikanerne, på mange måder, er et broderfolk. Vi talte også om, hvordan den tidligere mexicanske præsident havde lavet nogle videoer, der driller Trump. Og Luis fortalte mig, om at der ligger nogle videoer med en anden tidligere præsident, der forsøger at tale engelsk. Han opfordrer mig til at finde klip på YouTube med Mexican President Enrique Peña Nieto speaking English. Jeg fandt det… og det er ret underholdende. MERE FRA MONTERREY Det var det hele for denne gang, men i den næste episode fortsætter jeg snakken med Luis, og tager til en fodboldkamp sammen med 50.000 jublende mexicanske fans. Og så modtager jeg en besked, der forklarer, hvorfor jeg i det hele taget befinder mig i Monterrey. Den kommer fra en person, jeg mødte i Bosnien Hercegovina. Hvis du er nysgerrig, så lad os lave en aftale om at mødes lige her i midten af næste uge. Mit navn er Palle Bo og jeg bliver lige her… Vi ses.  

DOBRO DOŠLI U HRVATSKU Find billeder her. Lad mig opsummere min Balkan rejse indtil nu. Jeg startede i Albanien, og herefter tog jeg til Kosovo, Montenegro, Bosnien-Hercegovina og nu er jeg ankommet til Kroatien. Hvis du ikke allerede har hørt episoderne fra denne region, vil jeg anbefale, at du tager tilbage og hører dem også. Kroatien er et land i Sydeuropa med en spændende historie, kultur og tonsvis af fantastiske udendørs attraktioner og historiske monumenter. Hovedstaden er Zagreb og det officielle sprog er kroatisk – som jeg har fået at vide minder om en del af de andre sprog i Eksjugoslavien. I modsætning til Kosovo og Montenegro har de ikke Euro her… deres valuta er ”Kuna”, selvom de rent faktisk er medlem af EU; noget de to andre lande ikke er. De blev medlem i 2013, hvilket gør Kroatien til det nyeste EU-land. Det er noget en del andre lande i dette område er misundelige på. Både Nord Makedonien, Montenegro, Serbien og Albanien har ansøgt, men er endnu ikke optaget. Det er indtil nu kun Kroatien, der er kommet gennem nåleøjet. Med en befolkning på omkring 4 millioner og et område på 56.000 km2 er det et lille land – bare lidt større end Danmark. De grænser op til Ungarn, Serbien, Montenegro, Slovenien og Bosnien-Hercegovina. På den anden side af Adriaterhavet ligger Italien. Om et par minutter får du lidt fun-facts, men først skal vi tilbage i de små gader i Split, hvor jeg er på vej til at tage på en Free Walking Tour. FREE WALKING TOUR I SPLIT En af de ting, jeg ofte gør når jeg kommer til et nyt sted, er at tage på en såkaldt ”Free Walking Tour”. Jeg finder dem stort set overalt i verden og det er en fantastisk måde at blive introduceret til et nyt sted. Det er teknisk set gratis, men dog forventet, at du giver lidt drikkepenge. Hvis du ikke kan lide turen, er det okay ikke at gøre det, men det er noget alle normalt gør. Her i Split er der så meget historie, så jeg tog på en tur med en guide, der virkelig kender sin by og historien bag den. Hun viste også, hvor hun bor – i en bygning, der er mere end 400 år gammel. GAME OF THRONES KULISSE UDEN DRAGER Vi kom også til det sted, hvor scener med drager i Game of Thrones blev filmet. Dragerne var der ikke mere, men der opstod dog en del uro. En lokal mand var kravlet under afspærringen for at vaske sit ansigt i en ønskebrønd. Da en af vagterne sagde til ham, at det ikke var tilladt begyndte de at skændes. Det endte med at han kastede vand i ansigtet af vagten og væltede en del af afspærringen. Det var ret voldsomt, og de var tæt på at komme i slagsmål. Vore guide fortalte, at han havde råbt, at vagten ikke skulle ydmyge os foran os. Og tilføjede at det måske var PTSD fra krigen, der gjorde, at han reagerede så voldsomt. ET KORT VISIT TO ØEN HVAR Øen Hvar er en times smuk sejltur fra Split og kaldes “dronningen blandt de kroatiske øer”. Takket være et mildt klima med varme vintre og behagelige somre tiltrækker Hvar mange gæster hvert år. Ifølge hjemmesiden HvarInfo.com kommer vi til øen for at opleve den tætte middelhavsnatur, deres historie, smukke arkitektur og deres natteliv. Båden ankommer til Stari Grad. Det er den ældste by i Kroatien, der blev etableret helt tilbage i 385 før Kristi fødsel, da grækerne bosatte sig på øen og kaldte den Pharos. Nu hedder den Stari Grad, hvilket betyder ”den gamle by”, og er i et smukt landskab, hvor den blå farve fra den dybe bugt møder de grønne marker med vingårde og olivenlunde. Jeg tilbragte 3-4 timer i byen, hvor jeg bevægede mig rundt i de små gader med masser af bakker. Jeg osede i de små butikker og boder på havnen og fik mig en dejlig frokost med udsigt. En frokost, jeg også fik lov til at betale for. Man kan godt mærke, at de mange turister presser priserne op. Det er faktisk en ø, det nok ville være en idé at tilbringe et par dage på, siden den byder på meget mere end bare Stari Most. 7 FUN FACTS OM KROATIEN Du tænker måske, at Kroatien er et ret nyt land – efter opløsningen af Jugoslavien. Men rent faktisk så har de været et land før. I år 870 blev Kroatien anerkendt internationalt som en uafhængig stat, og 46 år senere blev de et kongerige og var uafhængigt i et par århundrede. Kroatien har 1.200 øer ud for deres kyst, men kun 48 af dem er beboede. Byen Dubrovnik i den sydlige del af landet havde en af de første kloak-systemer i Europa. Apropos Dubrovnik … så var det den primære kulisse for King’s Landing i Game of Thrones. Split (hvor jeg er nu) var også brugt som filmkulisser i den populære serie. Nikola Tesla blev født i Kroatien – i den nordlige region, Lika. Kroatien er et af de grønneste lande i verden. De kan prale af at have 11 naturparker, 8 nationalparker og 2 natur reserver. Ifølge Alfred Hitchcock, så har byen Zadar, det han kaldte ”den smukkeste solnedgang i verden, mere smuk end den de har i Key West i Florida”. SMUK SOLNEDGANG I ZADAR Og Zadar var faktisk mit næste stop… Jeg blev da nødt til at se om Alfred havde ret. Et par andre ting, der taler for et besøg i Zadar 160 km længere nordpå, er at den ligger i en region, der også er rig på historie og naturlig skønhed, og stadig ret uopdaget. Det er ikke så overrendt her som længere sydpå, hvor man finder Split og Dubrovnik. Her kan man vandre rundt i de stille gader og opleve mere rimelige priser. Hvis du vil besøge Zadar så har både Ryanair og EasyJet direkte fly til byen. KREATIVE KUNSTVÆRKER PÅ HAVNEFRONTEN Det bedste sted at opleve ”verdens bedste solnedgang” som Hitchcock kaldte den, med en drink i hånden, er nok på Café Brazil tæt ved det berømte the Monument to the Sun. Dette kunstværk er en cirkel med en diameter på 22 meter på havnefronten. Den er lavet af flere lag glas med solceller under. Og så er der installeret lys i flere farver, som laver et fantastisk smukt lysshow om aftenen. Du kan bevæge dig rundt på den – som et stort rundt dansegulv. Noget, der vil gøre den endnu sejere er, at de har planer om at optimere oplevelsen, så den bliver interaktiv. Du vil kunne danse rundt på solen, som den kaldes og opleve, hvordan lyset reagerer på dine bevægelser. Der er en anden kreativ attraktion lige ved siden af. Det hedder the Sea Organ, og er en kunst installation, der er udformet meget smart på promenaden i trapperne ned til vandet. Her er dele af cementen udformet sådan, at de fungerer som store orgelrør, som spiller toner, når bølgerne fra havet fylder dem. De laver dermed en harmonika effekt, der næsten lyder som om at havet synger. De har også planer om at få lyset i Sun Monument til at reagere på lyden fra the Sea Organ. DEN BEDSTE STRAND ER EN HEMMELIGHED … SÅ SCHYYYYY En kort færgetur fra Zadar er øen Saharun, som har en af landet bedste strande. Dens hvide sand, hvilket faktisk er unormalt for Kroatien – og turkisblå vand har fået folk til at sammenligne den med Carribien. Og det bedste er, at den er ret uopdaget. Hvis man ser bort fra højsæsonen i juli og august er der rent faktisk ikke så mange mennesker her. Lad os holde det hemmeligt, så fortæl det ikke til nogen. DRIKKER MED DE LOKALE Indenfor Zadars gamle bymur ligger der gode fiskerestauranter siden om side, også med mere rimelige priser end hvad man oplever lidt længere sydpå. Der er også en del gode barer, så for at udforske den lokale kultur, så måtte jeg da også prøve det. Jeg driblede ind på en af dem og satte mig ved et par af de lokale ved bardisken. Det virkede som om, at de havde været der et stykke tid. Vi faldt hurtigt i snak og jeg hev min mikrofon frem. Eller som en af dem kaldte den: Mit ”apperature”. Efter et forfejlet forsøg på at få et semi-seriøst interview på bånd, lagde jeg den tilbage i tasken og fik en drink, så jeg kunne sige živjeli (skål) til dem i stedet. ”Hvis du vil ha’ en seriøs samtale, må du godt nok komme tidligere på dagen”, sagde en af dem med sløret stemme. Da jeg var på vej tilbage til mit værelse, bestilte jeg en Uber. Og helt tilfældigt fik jeg den same chauffør, jeg havde kørt med tidligere på dagen. Han hedder Marco, er superflink og havde ikke noget imod at snakke i en mikrofon… og ædru, så jeg tænkte at der ville være lidt større chance for at få en snak med en lokal på bånd. Det lykkedes. Lyt til episoden for at høre denne samtale. Jeg hedder Palle Bo, og jeg ska’ videre. Næste stop: Slovenien.

DOBRO DOŠLI U MOSTAR Igen tager jeg med bus til min næste destination her i Balkan regionen, nordpå fra Kotor i Montenegro til Mostar i den sydlige del af Bosnien og Hercegovina. Grunden til at det lige blev Mostar og dette vandrehjem er en engelsk fyr ved navn Edward… en af de andre gæster, jeg mødte i Kosovo. Det var ham, der anbefalede mig at tage til Mostar og bo på det hyggelige vandrehjem Rooms Deny. Det er en af ​​fordelene ved at bo på vandrerhjem, hvor du snakker med andre rejsende og får gode råd. Der er en flod, der løber gennem Mostar fra nord til syd og deler byen i to meget separate dele. Floden havde stor betydning under krigen DENY ER DEN PERFEKTE TURGUIDE Min vært på ​​vandrerhjemmet, som han har opkaldt det efter sig selv hedder Deny Kadric. Han hentede mig på busstationen, og selvom vandrehjemmet ligger på samme side af floden skal vi køre en omvej ind i den vestlige del af byen, da vi ikke kan køre gennem den gamle bydel. Det gav ham rig mulighed for at lege turguide, mens vi kører gennem byen. Han er en ung mand, som både er snakkesalig, åben og har en enorm viden om sit land og sin by. Da vi ser den ikoniske Stari Most Bro for første gang, spørger han mig, hvad jeg ved om Mostar – udover naturligvis broen. Men jeg må indrømme, at jeg ikke engang vidste noget om broen. Og da det er den mest ikoniske ting ved Mostar, vidste jeg ikke meget. Ikke mere end hvad Edward havde fortalte mig. At det er en smuk lille by med en masse historie. Det med broen og hvorfor den er så vigtig, er noget vi kommer tilbage til senere. Deny er lidt af en type... ikke som de fleste. Og heldigvis. LILLE LAND MED TO NAVNE Der bor 3,8 millioner mennesker i Bosnien-Hercegovina – og det er vigtigt at du siger både Bosnien og Hercegovina, og ikke blot Bosnien. Faktisk er vi slet ikke i Bosnien, som er i den nordlige del af landet. Mostar ligger i den sydlige Hercegovina region og har en befolkning på 113.000. Mostar er Bosnien-Hercegovinas mest splittede by. Begge sider har deres eget nationale teater, posthus og andre separate offentlige kontorer. Bosniske kroater bor på den vestlige side af Neretva-floden og bosniakker bor på den østlige side. Sådan var det under den bosniske krig og sådan er det for det meste også i dag – mere end 25 år efter krigen. Det er sjældent at dem på den ene side har så meget at gøre med dem på den anden side. Deny fortæller mig, at han dog har venner på begge sider, men han er undtagelsen end reglen. MAN SER STADIG AR FRA KRIGEN I MOSTAR Da jeg ankommer til vandrehjemmet, anbefaler Deny, at jeg ser en dokumentarfilm inden jeg hår ud i byen. Dokumentarfilmen Unfinished Business fra BBC blev filmet i 1993 i og omkring Mostar, hvor​ den bosniske krig var på sit højeste. Jeg tager hans råd, og allerede et minut inde i filmen ser vi nogle mænd komme løbende med en trillebør for at hente en gammel mand, der lige var blevet skudt. En trillebør er den bedste måde at få ham til hospitalet i en fart. Den gamle mand var blot gået ud af sit hus for at hente noget vand, da det skete. På hospitalet giver en læge ham hjertemassage i et forsøg på at genoplive ham. Men det var forgæves og det er hjerteskærende, at se hvordan hans kone bryder sammen. Disse første par minutter af dokumentaren sætter på den måde tonen for resten af ​​den. Det er ikke rart at se, men jeg anbefaler, at du ser den. Vi bør alle se en dokumentar som denne og lære af den. Du finder det på RadioVagabond.dk. Bagefter er det surrealistisk at gå rundt i byen, som jeg lige har set som en krigszone. Og jeg kan stadig se ar fra krigen. Mange bygninger er stadig ruiner og der er skudhuller i væggene overalt. STARI MOST BROEN ØDELAGT Belejringen af ​​Mostar blev udkæmpet under den bosniske krig først i 1992 og derefter igen senere i 93-94. Under den første belejring flygtede omkring 90.000 indbyggere fra Mostar ... og mange religiøse bygninger, kulturinstitutioner og broer blev beskadiget eller ødelagt. Mellem juni 93 og april 94, var det Bosniak-koncentrerede Øst-Mostar belejret, hvilket resulterede i mange civile dødsfald, en afskæring af humanitær hjælp, beskadigelse eller ødelæggelse af ti moskeer, og sprængningen af ​​den historiske Stari Most-bro den 9. november 1993. Den kroatiske general Slobodan Praljak blev anset for at være hovedansvarlig for ødelæggelsen af ​​broen og dømt til tyve år bag tremmer. Stari Most (som bogstaveligt talt betyder 'Den Gamle Bro') er også kendt som Mostar Bridge og forbinder de to dele af byen. Det var en smuk osmannisk bro fra det 16. århundrede og den stod i 427 år, indtil den famøse dag i 93. Efter krigen blev et projekt sat i gang for at få den rekonstrueret. Den genopbyggede bro, der ser ud som den gamle, åbnede den 23. juli 2004. Det er nu byens mest ikonisk turistattraktion, fra toppen er der 20 meter ned til floden, og ofte kan du se folk hoppe ned i vandet fra den. MUSEUM OM KRIG OG FOLKEMORD Jeg besluttede mig for at bruge et par timer i 'Museum of War and Genocide Victims'. Det er et lille, men interessant og meget bevægende museum om begivenhederne, der førte til opløsningen af ​​det tidligere Jugoslavien. Den måde, krigens historie forklares på, er ekstremt rørende og ikke for sarte sjæle. Det, som befolkningen i Bosnien- Hercegovinas og især her i Mostar var igennem under krigen, er uhyrligt. De personlige historier er som altid de mest bevægende. Og dem er der masser af. Det er en vigtig del af Bosnien-Hercegovinas og Mostars historie, og enhver, der besøger Mostar, bør besøge museet, for at lære noget og af respekt for ofrene og lokalbefolkningen. Der vises nogle meget chokerende fotos. Der er tre skærme, der hver viser forskellige historier om krigen og koncentrationslejrene. Der er også en hel del at læse, da hver skærm og billede har en historie bag sig. Bevæger du dig ned i underetage kommer du til at se det værste, så hvis har let til tårer – eller hvis du har børn med, vil jeg måske overveje at springe denne del over. Alt i alt er det forfærdeligt at se, hvad der skete, men jeg føler, at det er vigtigt at besøge sådan et museum for at få et klarere overblik over, hvad der skete, og hvorfor det aldrig må ske igen. Der er en del af museet, der taler om krigsforbrydelser – med der er mange billeder af mennesker, der gør noget der stred imod Haag- og Genève-konventionerne. Og det er det, der chokerer mig mest. Hvordan kunne dette ske - med Anden Verdenskrig i frisk erindring? Hvorfor lærte vi ikke noget? Som det står på væggen i museet: “The terror of forgetting is greater than the terror of having too much to remember” Derfor føler jeg, det er vigtigt at besøge The ‘Museum of War and Genocide Victims 1992-1995’, selvom det bestemt ikke er en opløftende oplevelse. 7 FUN FACTS OM BOSNIEN HERZEGOVINA Bosnien-Hercegovina har tilnavnet det "hjerteformede land" fordi landet med lidt go’ vilje har form som et hjerte. Og når du tjekker det på et kort, ville du tro, at Bosnien-Hercegovina er landfast, men hvis du ser lidt nærmere, vil du bemærke, at de har en lille bitte del af landet ud til Adriaterhavet. De har kun cirka 25 kilometers kyststrækning. En af Europas sidste jungler kan findes her. Den ligger på grænsen til Montenegro, hedder Perućica og en af ​​de to resterende jungleskove i Europa. Nogle af træerne her er 300 år gamle, og den uforstyrrede skov er mere end 20.000 år gammel. Bosnien-Hercegovinas har tre officielle sprog: bosnisk, kroatisk og serbisk. De er ret ens, og de forstår allesammen hinanden. Lidt som dansk norsk og svensk ... eller amerikansk, irsk og australsk ... tror jeg. Navnet "Bosnien" kommer fra ordet Bosana, som betyder vand. Hercegovina stammer fra det serbokroatiske udtryk lånt fra tysk, et land regeret af en Herzog – det tyske udtryk for en hertug. De er vilde med kaffe her. Bosnien-Hercegovina har det tiende højeste kaffeforbrug pr. indbygger i verden. Og endelig Mostar har en venskabsby i Danmark: Vejle. HERCEGOVINA TOUR SYD FOR MOSTAR Sammen med en håndfuld af de andre gæster fra vandrehjemmet, tager jeg på en Hercegovina-dagstur med Deny som guide. Han os med med omkring 30 kilometer syd for Mostar. Efter en meget lokal morgenmad tager vi på en vandretur i fantastisk smukke landskaber ned til vandfaldene i Kravica og derefter til Počitelj – en historiske landsby og et friluftsmuseum med en fæstning i bjergene. I middelalderen var det regionens administrative centrum, regeringsby og regionens vestligste punkt, som gav den stor strategisk betydning. Det anslås, at byen og dens bymure blev bygget i 1383. Og den er helt klart et besøg værd. BRUCE LEE STATUE IN MOSTAR Af en eller anden grund er der her i Mostar en statue af kong fu-eksperten Bruce Lee. Statuen var det første offentlige monument med Bruce Lee noget sted i verden og blev afsløret i november 2005. ”Hvorfor” kan man spørge: Ja, ideen kom fra en ungdomsgruppe kaldet Mostar Urban Movement, og de så statuen som "et symbol på loyalitet, dygtighed, venskab og retfærdighed". I en by, der var revet midt over i krig af etniske modsætninger, ser de karate-filmstjerne som en del af deres idé om universel retfærdighed – at de gode altid vinder. De føler, at Bruce Lee repræsenterede en ting, der kunne bygge bro over skelene mellem Mostar-beboerne: "En ting, vi alle har tilfælles, er Bruce Lee", sagde de. Kort efter den blev rejst blev skulpturen vandaliseret, fjernet til reparation og bragt tilbage i slutningen af ​​maj 2013. Både bosniere og kroater havde klaget over, at statuen var en provokation, fordi de troede, at den pegede mod deres område i en kampposition, så da den kom tilbage, drejede de statuen i en neutral retning. HIT THE ROAD JACK Tilbage i Mostar går vi i samlet flok over den gamle bro til vest-siden, til middag og drinks på den ikoniske Black Dog Pub, og synger alle sammen med Hit the Road Jack. Og så er jeg skal jeg ellers selv til at ”hitte the road” igen... og mit næste stop er Kroatien. Jeg hedder Palle Bo, og jeg skal videre.   JEG VIL GERNE HØRE FRA DIG Jeg meget gerne vil høre fra dig, og nu har jeg fået en ny og enkel måde for dig at sende mig en talebesked på. Det er en sej lille webbaseret app, der hedder Tellbee, og alt hvad du skal gøre, er at klikke på banneret hvor der står ’SIG NOGET’på RadioVagabond.dk og så bare snakke. Fortæl mig, hvor du er, og hvad du laver, mens du lytter til denne podcast. Det er superenkelt, og en af ​​de seje ting er, at du kan lytte til det, du har indtalt, og gøre det om, hvis du ikke er tilfreds med det - inden du klikker på send. Jeg får en lille lydbid, som jeg kan spille her i programmet, og det er altid skønt at høre fra dig, der sidder ude på den anden side. Du kan naturligvis også bare udfylde formularen under kontakt på hjemmesiden. SPONSOR Denne episode er delvist sponsoreret af Hotels25.dk, hvor du altid kan finde de bedste priser på hoteller, pensionater og vandrerhjem - som f.eks. Rooms Deny, som jeg boede på her i Mostar.

Zdravo! I den seneste episode af Radiovagabond, var jeg i Prizren Kosovo. Herfra tog jeg en 300 km bustur vestpå til min næste destination, Montenegro. Det er et land, jeg ikke har besøgt før, og denne bustur tog mig tilbage gennem Albanien, som grænser op til dette lille, men smukke land. Inden jeg går i detaljer med denne del af min tur, vil jeg nævne, at det at rejse med bus gennem Balkan-landene er en god måde at komme fra sted til den i denne region. Afstandene er ikke så store og denne bus var ganske fin. Og det bedste er, at det samtidig er billigt. FALDER FOR MONTENEGRO Jeg havde planlagt to stop i Montenegro. Det første var Ulcinj, en lille by på den sydvestlige kyst og derefter Kotor, som er berømt for sin middelalderlige atmosfære. I Ulcinj havde jeg booket en Airbnb, der havde navnet ‘New Cozy Apartment with Perfect Sea View’ og den levede helt sikkert op til sit navn. Den havde en helt fantastisk udsigt, som du kan se på Radiovagabond.dk. Min vært, Marko er en 24-årig fyr, der studerer ved University of Tourism and Hospitality. Han måtte havde lært noget, for han gjorde noget ekstra, som ikke var forventet: Han sendte sin far til busstationen for at hente mig. Han skal nok klare sig godt i turistindustrien. MERE OM ULCINJ Ulcinj har en befolkning på bare lidt mere end 10.000 mennesker, hvor de fleste er albanere. Det er derfor også den albanske ”hovedstad” i Montenegro. Det er en af de ældste bosættelser langs Adriaterhavskysten og blev grundlagt i det 5. århundrede før Kristi fødsel. Det har været en del af Romerriget, i middelalderen var det under sydslavisk styre i et par århundreder og det har også været en del af Republikken Venedig og det osmanniske imperium. Så, som du sikkert kan forestille dig, er dette sted der bare er fuld af historie. I dag er det en populær turistdestination, dels på grund af deres lange strand (som de sjovt nok kalder Long Beach), men også Lake Šas, øen Ada Bojana og for deres 2000-år gamle Ulcinj Castle. Og det var præcis der, jeg var på vej hen, så snart, jeg havde parkeret min rygsæk hos Marko. RART AT VIDE OM MONTENEGRO Inden jeg fortsætter min fortælling om mine oplevelser i Montenegro, vil jeg lige dele et par detaljer om dette smukke land. Det er som nævnt på Adriaterhavskysten i det sydøstlige Europa og er som nævnt et meget lille land. Der bor kun 622.000 mennesker og det er kun 14.000 km2 i størrelse. Jeg er med andre ord i et land, der er mindre end Danmark. Til gængæld har de mange flere bjerge, end vi har, de har smukke strande og Middelhavs-klima med milde vintre og en lang, varm og tør sommer. Og bevæger du dig op i bjergene, kan du stå på ski.   ULCINJ SLOT OG DEN GAMLE BY At besøge Ulcinj Slot eller ”Kalaja”, som de kalder det, er en stor oplevelse. Området bag slotsmurene er samtidig også Ulcinj Gamle By, og det hele er bygget på en lille halvø i Adriaterhavet. Resten af byen, som ligger udenfor slottets mure, er mere moderne. Ulcinjs Gamle By har noget af den ældste arkitektur ved Adriaterhavet, og der er dem, der siger, at slottet ligner et skib, der er gået på grund. Det er en oplevelse at gå rundt i de smalle gader med små to- og tre-etagers stenhuse. Hele området er betragtet som et af de mest specielle områder med middelalder arkitektur i Montenegro. Jeg afslutter en spændende dag, sidder jeg på en lille restaurant med et glas vin i den gamle by og kigger på solen, der forsvinder ned i Adriaterhavet. Livet er skønt. ET PAR OVERRASKENDE FAKTA OM MONTENEGRO Selvom landet er kendt som en smuk sommerdestination med smukke strande, har landet fået sit navn fra de sorte bjerge. På italiensk betyder ’monte’ bjerge og ’negro’ sort. Så Montenegro er altså landet med de sorte bjerge. Apropos strande, så har Montenegro 117 af dem langs deres 293 km kystlinje, og der er lidt af hvert. Du finder både lange hvide sandstrande, små gemte strande, strande med klipper og dem med lyserøde småsten. Montenegrinere er meget afslappede og tager ikke livet særlig alvorligt. Faktisk har de deres egne 10 Bud, de lever efter. Blandt dem er ”Elsk din seng som du elsker dig selv”, ”Hvis du ser en mand slappe af, så hjælp ham” og ”Hvis du får lyst til at arbejde, så sæt dig ned og vent til følelsen går over”. Hvis du er James Bond fan, så husker du måske scener fra Casino Royal, hvor Bond og Vesper Lynd nød champagne på et tog gennem landet, hvordan de spillede på Hotel Splendids kasino og kom til hægterne på et hospital ved en smuk kystlinje. Disse scener satte for alvor Montenegro på verdenskortet og tusindevis af turister valfartede til landet. Men jeg har lidt skuffende nyheder… intet af det var filmet i Montenegro. Ikke et sekund. Montenegros jernbane serverer ikke champagne, kasino-scenerne er optaget i Tjekkiet og hospitalet ligger i Italien. Men det betyder ikke, at dette lille land ikke er et af de smukkeste steder, jeg har været i. Nu vi snakker om film, så er der rent faktisk optaget en film her i 1988. Filmen The Dark Side of the Sun, som var Bratt Pitts første hovedrolle, var filmet i Kotor i Montenegro. Han fik en ”fyrstelig” hyre på 1.523 dollars for syv ugers arbejde. Selvom han ikke fik så meget for rollen, så må han have haft en god oplevelse, for han tog sin daværende hustru, Angelina Jolie med på besøg for at vise hende det smukke land i 2010.   PÅ VEJ TIL KOTOR Kotor var faktisk præcis, hvor jeg var på vej hen efter to skønne dage i Uljinj. Jeg hoppede på endnu en bus mod nord langs med den smukke kystlinje, og da jeg ankom, kunne jeg ikke vente med at komme ud og udforske Kotor. Men en overraskelse ventede på mig, da jeg ankom til det vandrehjem, jeg havde booket. Jeg havde overset noget, der stod med små bogstaver på hjemmesiden. Hvem læser den slags? Da jeg stod i receptionen, fik jeg at vide, at jeg ikke var velkommen, fordi jeg var for gammel…!!! Ifølge deres politik skal man være mellem 18 og 40 og det værste var, at de ikke engang kiggede på mit pas for at se min alder. Jeg var lidt knust over, at jeg ikke længere kan gå for en person på 40, gik jeg slukøret ned til et andet vandrehjem – et vandrehjem for ’gamle mennesker’. Det var dog et plaster på såret at tænke på, at Bratt Pitt faktisk er et år ældre end mig og derfor heller ikke kunne bo her. Ikke at han kunne finde på det. På det nye vandrehjem forklarede jeg, hvad der var sket, grinede receptionisten og sagde ”vi er bedøvende ligeglad med din alder!”. Jeg var faktisk ikke den eneste over 40, der var fornærmet over deres politik. På det nye vandrehjem mødte jeg en 70-årig, som var sur over, at de sagde, at han var for gammel. Han fortalte at han havde været i en lang diskussion med den unge mand i receptionen og udfordret ham til at se, hvem af dem, der først kunne komme op på en bakketop i byen. ”Hvis jeg kommer først, giver du mig lov til at bo her”. Han bed dog ikke på krogen, og som mig måtte han (som mig) gå ned til det andet sted med skrammer i stoltheden. SIKKE DOG EN HYGGELIG LILLE BY Da jeg havde tjekket ind her i den gamle bydel i Kotor, var jeg klar til at udforske byen med smalle brostensbelagte gader uden biler og meget gamle huse. Jeg besluttede mig for at tage en lille pause på en café overfor en gammel kirke, der var bygget i 1166. Bag den kunne jeg se store bjerge, som indrammer den lille by på den smukkeste måde. Da jeg sad på caféen klokken 16.30 med en kold øl og frokost følte jeg næsten, at jeg befandt mig i Middelalderen. Den næste dag startede med lidt støvregn, men alligevel vrimlede det med mennesker. Et stort krydstogtskib havde netop lagt til i byen. Det var et kæmpe skib og jeg var overrasket over, at sådan et stort skib kunne komme herind. Som du kan se på kortet, så er det en meget speciel kystlinje, hvor skibe skal igennem nogle ret smalle farvande for at komme ind til byen. Mens jeg var på en ”Free Walking Tour” i den gamle Kotor, slog det mig, hvor meget det føles som Game of Thrones. Jeg ventede næsten, at der ville dukke en drage op omkring et gadehjørne. MØD PHILLIP Efter turen og lidt frokost, tog jeg tilbage på vandrehjemmet for at snakke med ejeren, Philip. Han fortalte mig, at turisterne fra krydstogtskibene betyder meget for byen. Det største skib, der har været her var 330 meter langt. Da jeg nævnte, hvor meget jeg føler, jeg er i Game of Thrones, sagde han: ”Det er faktisk interessant, at ingen helt præcis ved, hvor gammel byen er, men vi mener, den er mere end 1500 år gammel… hvilket betyder, at den er bygget i det femte århundrede”. Han tilføjer, at den gamle katedral, jeg besøgte dagen før, faktisk er ældre end den nu brændte Notre Dame i Paris. Philip har en stor viden om sit land, der har masser af historie og på samme tid er et meget ungt land. De fik deres uafhængighed i 2006. Vi snakkede videre om alle de fantastiske ting, Montenegro har at byde på, og Philip opfordrede mig til at tilbringe mindst en uge og se hele landet. Jeg opfordrer dig til at besøge Philip og hans vandrehjem Montenegro Hostel B&B uanset om du er ung eller gammel. Du kan booke det gennem Hotels25.dk. Husk at hilse fra mig. I den næste episode tager jeg dig med til Bosnien Hercegovina, så husk at komme tilbage og hør mere om min næste destination. Jeg hedder Palle Bo, og jeg skal videre.

Përshëndetje fra Albanien! Efter min fantastiske tur ombord på Nomad Cruise, var det tid til at komme tilbage til virkeligheden. Desværre var jeg ikke i stand til at tage med de andre nomader på Santorini til en ”efter-cruise-oplevelse”. Jeg havde allerede planlagt min tur i Balkan regionen, men jeg lovede mig selv, at jeg ville blive hængende i længere tid efter den næste Nomad Cruise – ja, jeg var sikker på, at der ville blive en ’næste’. Så efter et tårevædet nomade-farvel i Athen, hoppede jeg ombord på et fly mod et land lidt nordpå, som aldrig havde rangeret særlig højt på min liste over lande, jeg ville besøge. Men måske netop fordi mine forventninger ikke var høje viste sig det sig at være et af de bedste lande jeg besøgte det år. Jeg skulle til Albanien. ALBANEREN ADAM Som en flot, interessant (og beskeden) vagabond, får jeg ofte venne-anmodninger fra folk, jeg ikke kender. Og en måned inden mit besøg i Albanien, fik jeg en fra en fyr, der hedder Adam. Jeg var lige ved at afslå, men så så jeg, at vi havde en fælles ven (en dansk ekstrem-rejsende, som jeg respekterer meget). Samtidig kunne jeg se, at Adam arbejder i turistindustrien valgte jeg at acceptere. Og det viste sig at være en rigtig god beslutning, og Adam tilbød, at vise mig rundt, når jeg kom til Tirana. Adam er direktør for Albania Express, et rejsebureau med stor erfaring i at arrangere ture i Albanien og nabolandene, Montenegro, Nord Makedonien, Kosovo, Kroatien, Serbien, Bosnien & Hercegovina, Grækenland, Rumænien, Bulgarien og Slovenien. De sørger for overnatning, transport, gruppe- og individuelle ture og har guider, der taler flere forskellige sprog. De arrangerer også events og meetups, vandreture og meget andet. Jeg landede i Albaniens hovedstad Tirana, og Adam havde tilbudt at hente mig. Desværre skulle han på en tur med nogle gæster, så han fik en god ven til at hente mig, og køre mig til min lejlighed i byen. Den næste dag mødte jeg Adam til en kop kaffe. Inden jeg fortæller dig om min snak med Adam, så får du lige lidt fakta om hvor vi er: FAKTA OM ALBANIEN Deres tidligere diktator, Enver Hoxhas officielle title var ‘Comrade-Chairman-Prime Minister-Foreign Minister-Minister of War-Commander in Chief of the People’s Army’ – lidt a fen mundfuld! Under hans regime blev Albanien erklæret verdens første ateist stat i 1967. Albaniens hovedstad, Tirana er den eneste europæiske hovedstad uden en McDonald’s. De har dog en fastfood-kæde, der hedder Kolonat, som ligner meget. Selv logoet minder om McDs gyldne måge. Det officielle navn for Albanien er "Republika e Shqiperise", som betyder Republikken Albanien. Mellem 1950 og 1985 blev der bygget omkring 150.000 bunkere i Albanien. De er næsten umulige at fjerne, så mange er der stadig. Når du ryster på hovedet, siger du ”ja”, og når du nikker, siger du ”nej”. Noget, der kan være ret forvirrende for turister. På det nærmeste punkt er Albanien kun 10 km væk fra den græske ø Korfu. Landet grænser på til Monenegro i nord, Kosovo mod nordøst, Nord Makedonien mød øst og Grækenland mod sydøst. FORTIDENS ALBANIEN Lad os være helt ærlige. De færreste vesterlændinge tænker på Albanien først når de skal i gang med at planlægge en ferie i det sydlige Europa. Men måske burde vi, og måske vil vi gøre det i fremtiden. Ifølge Adam er landet midt i en forandring. ”Albanien var et kommunistisk land i 50 år, hvor ingen kunne hverken komme ud eller ind. Vi havde vores første demokratiske valg i 1992. Det var en meget turbulent tid at gå fra diktatur til demokrati, og der var meget fattigdom. Vi vidste ikke noget om ’den frie verden’. Vi vidste ikke engang hvordan en Coca-Cola smagte. Landet var som ét stort fængsel”, fortæller Adam. ”Men siden har Albanien vokset meget økonomisk. Vi er blevet en del af resten af verden, og vi har et smukt land midt i Europa med masser af naturlig skønhed. Det er desuden en kulturel perle med masser af gæstfrihed”, siger han. Forestille dig, at vokse op i et diktatur, som er totalt isoleret fra resten af verden. Og efter 50 år kom revolutionerne i 1989 og Jerntæppets fald. Også her i Albanien begyndte befolkningen (især studenterne), at blive politisk aktive og protestere mod regeringen. Det resulterede i det første flerparti-valg I de tidlige ‘90’ere og sejren for Det Demokratiske Parti i 1992. Og så kom frihed, valg og åbne grænser. Det var ikke så nemt, som det måske lyder. Så nu har systemet ændret sig, og landet er demokratisk. Det var helt anderledes i kommunisttiden. Det var vildt, hvad de gjorde for at holde folk i skak. Adam fortæller mig en historie om, hvad der skete for hans nabo. Han var ved bageren og brokkede sig over at brødet var tørt. Nogen i bageriet meldte ham til myndighederne og han blev dømt 10 år i fængsel – blot for at sige det. ALBANIEN I DAG Jeg ved ikke helt, hvad jeg havde forventet af Albanien, men det var afgjort mere moderne end, jeg havde troet. Tirana er en moderne by, med masser af butikker og restauranter. Vi passerede også en Kolonos restaurant (McDonald’s klonen). Men Adam fortalte mig, at de ikke er så populære – og der var da også kun én gæst derinde. Bilerne er også større og bedre end forventet. Jeg bemærkede at der var mange Mercedes’er. Faktisk kalder Adam dem for ’Albaniens national-bil’. Det er lidt ironisk, at et af Europas fattigste lande har flere Mercedes’er end jeg havde set noget andet sted i verden. Adam fortalte mig, at det er fordi det var den eneste bil, der var stærk nok til at køre på de dårlige veje i landet. På vores gåtur rundt i byen kunne vi også se, at arkitekturen er ret moderne. Man kan dog se både den russiske og kinesiske kommunistiske indflydelse i nogle af bygningerne. Da vi er på vej til at krydse en bro, peger Adam på et af de sjoveste skilte, jeg har set i lang tid. Med små tændstik-mænd viser det, at hvis du tisser i floden vil du blive filmet og lagt på YouTube!  Og så kommer vi til endnu en ikonisk bygning i Tirana – en stor pyramide, der var designet af diktatorens datter. Denne bygning blev brugt som mausoleum for ham, da han døde i 1985. Adam fortæller mig, at korruption stadig er et problem i Albanien. Landets økonomi er dårlig, og det skyldes delvist forskellige skandaler med højtstående politikere i parlamentet. JO MERE JEG REJSER Jo mere jeg rejser, jo mere ved jeg. Jeg joker tit med at livet som nomade vil gøre mig til en bedre Trivial Persuit spiller. For eksempel ved jeg, hvor Mother Teresa er født. Det ved jeg fra mit besøg i Skopje i Nord Makedonien. Så jeg blev lidt overrasket, da vi kom til et torv og Adam fortæller mig, at dette er Mother Teresa Square og at hun rent faktisk er albaner. Forklaringen er, at Skopje den gang var en del af Albanien, så ifølge Adam (og de fleste andre albanere) er Mother Teresa albaner. Jeg tjekkede, hvad Wikipedia havde at sige om det. Her stod der, at hun blev født i Skopje, nu hovedstaden i Nord Makedonien, dengang en del af det ottomanske rige. Hendes var fra hvad der nu er Albanien og hendes mor fra det nuværende Kosovo. Ja, det kan være forvirrende med grænser og navne på lande, der ændrer sig.  DEN GAMLE BASAR OG FISKEMARKEDET Efter vi havde gået rundt i byen et par timer, kom vi til sidst til Den Gamle Basar og Fiskemarket. Det er et ret specielt område, da det er et af de eneste steder, hvor en del af de gamle bygninger stadig står. Under kommunisttiden ødelagde de alt gammelt og byggede nyt. Så trist at en stor del af landets historie på denne måde blev slettet. Og det var dagens sidste stop med min nye albanske ven, Adam. Vi satte is ned og fik en skøn middag og et par glas vin. Jeg er så taknemmelig over, at Adam havde tid til at bruge tid sammen med mig og vis mig sin by. Han er sådan en flink fyr og en god repræsentant for sit land. Jeg ville se ham igen den næste dag, og han havde fortalt mig, at han havde store planer for mig. Det kan du høre mere om i den næste episode. Mit navn er Palle Bo – og jeg ska’ videre.   JEG VIL GERNE HØRE FRA DIG Hvor er du og hvad laver du lige nu, mens du lytter til denne episode. Du kan enten sende mig en email på lytter@radiovagabond.dk eller udfylde formularen på Radiovagabond.dk. Eller sende en stemmebesked via WhatsApp. Mit nummer her er +45 40 105 105. Uanset hvad du gør, vil jeg meget gerne høre fra dig. Det er altid sjovt at høre, hvem der sidder ude på den anden side af højttaleren. SPONSOR Som altid tak til min sponsor, Hotels25.dk. Det er et sted, du altid kan finde de bedste priser på overnatning rundt omkring i verden.

Efter jeg forlod Pietermaritzburg, tog jeg til St. Lucia – flodhestebyen i Sydafrika. Der er skilte overalt, hvor de advarer mod at komme for tæt på flodheste, der kan finde på at gå rundt i byen, især om natten. Dagen efter tog jeg på en Hippo & Croc Boat Cruise  i iSimangaliso Wetland Park lige uden for St. Lucia, og jeg blev hentet på mit hostel og i en åben minibus med nogle af de andre gæster og vores guide Ndu. Det er en 2-timers bådtur, hvor de lover: “100% garanti for at se flodheste – eller pengene tilbage” Jeg tror, aldrig de er blevet nødt til at give penge tilbage, for St. Lucia er hjemsted for den største samling af fritlevende flodheste i Sydafrika. Der er 800 flodheste i området, men også cirka 1000 krokodiller og et fantastisk fugleliv her i vådområdet.   FLODHESTEN ER ET UNDERLIGT DYR Her er nogle interessante fakta om flodheste, som du måske ikke vidste i forvejen. Det engelske ord Hippopotamus kommer fra oldgræsk og betyder simpelthen 'flod-hest'. Når flodheste soler sig ved bredden, udskiller de et olieagtigt rødt stof, som startede en myte om, at de sveder blod. Men væsken er faktisk en hudfugtighedscreme, der både beskytter mod sol og bakterier. En voksen flodhest er nødt til at dukke op hver 3. – 5 min for at trække vejret. Den her process med vejrtrækning er noget, der sker automatisk, og selv når en flodhest sover under vand vil den stige og ånde uden at vågne. Både parring og fødsel sker i vandet. Flodheste-kalve vejer ca. 45 kg ved fødslen og kan både amme under vand ved at lukke ørerne og næseborene. En hun-flodhest får kun en kalv hvert andet år. Selvom den er ret tyk og har korte ben kan en flodhest nemt løbe hurtigere end de fleste mennesker. Flodheste er blevet set løbe 30 km/t over korte afstande. Flodheste går tit op til 10 km for at finde mad og tilbringer 4-5 timer på at græsse. De spiser omkring 68 kg græs hver nat. Det lyder måske af meget, men i betragtning af deres enorme størrelse er deres madindtag faktisk relativt lav. Flodhesten er en af ​​de mest aggressive dyr i verden – og betragtes ofte som et af ​​de mest … hvis ikke DET farligste dyr i Afrika. Men hvis de føler sig truede på land, vil de oftest løbe efter vand. Vi så en masse flodheste men ingen krokodiller indtil de sidste par sekunder af turen. På bredden lå en kæmpe krokodille og solede sig inden den sprang i vandet, da den kunne høre os. Men jeg fortsatte fra St. Lucia ud på den anden halvdel af min roadtrip, optog jeg stadig en masse hver eneste dag, men så da jeg to dage senere kom til Johannesburg skete der noget forfærdeligt. Mens jeg rejser, har jeg altid min mikrofon med mig og jeg optager vildt meget. Jeg har måske to timers optagelser til en 30 minutters episode, så der var mange lydfiler og mange megabyte fra de sidste ti dage af min roadtrip. Og alle disse optagelser slettede jeg ved en fejl – så dette er den sidste episode fra min Afrika tur. Det er en længere historie, hvordan det kunne ske, og du bliver nødt til at lytte til episoden for at høre hvad der skete.   ESWATINI (SWAZILAND) Lad mig fortælle dig, hvad der skete efter St. Lucia. Først tog jeg til Swaziland - eller 'kongeriget eSwatini', som det hedder nu. Kongen omdøbte landet kort efter mit besøg. Her boede jeg på Sondzela Backpackers I Malkerns In Mlilwane Wildlife Sanctuary. Det er midt i en nationalpark, og sent på eftermiddagen var jeg med på en tur ud i området. Her så jeg en masse dyr og en fantastisk natur, mens solen gik ned. Derefter tog vi tilbage, hvor de var i gang med at tilberede lokalt mad over åben ild.   MOZAMBIQUE Derfra fortsatte jeg via Nelspruit til Komatipoort tæt på grænsen til Mozambique og lige syd for Kruger National Park. Jeg tilbragte en dag i Maputo, hovedstaden i Mozambique. Jeg kunne ikke køre ind i landet, så jeg gik hen over grænsen og hoppede ind i en lille proppet minibus. I Maputo gik jeg rundt og oplevede byen, med kaffe- og frokostpauser.   KRUGER NATIONAL PARK Og så et af højdepunkterne på min Afrikatur: To dage i Kruger National Park. Denne park er flagskibet blandt de sydafrikanske nationalparker og en af de største ’game reserves’ i Afrika. Den ligger i provinserne Mpumalanga og Limpopo og er en af verdens dyrerigeste. Den er cirka 350 km lang og 60 km bred, og dækker et areal på cirka 20.000 km², hvilket svarer til det dobbelte af Sjælland og Fyn tilsammen. Det er større end Israel. Det er en næsten ubeskrivelig naturoplevelse – og bliver kaldt ’den ultimative safari-oplevelse’. Der er mange dyr og her er bare nogle af tallene: Elefant: 13.750 Giraf: 10.000 Flodhest: 3.100 Impala: 175.000 Krokodille: 4.420 Leopard: 1.000 Løve: 17.000 Plettet hyæne: 5.340 Disse tal er fra 2011, så de kan have ændret sig lidt. Men der er mange.   ELEFANT SAGDE, AT JEG SKULLE BLIVE, HVOR JEG VAR En af de mest interessante ting, jeg oplevede, var da jeg kørte i parken og en gruppe elefanter gik hen over vejen lige foran mig. Som én af ​​de sidste, kom den største han elefant, jeg nogensinde har set i levende live. Han stoppede lige foran min bil og kiggede mig lige i øjnene. Det var som, han sagde: ”Du bliver lige hvor du er… for her kommer vores baby!” Og så gik han videre, og to mindre hun elefanter kom med den sødeste lille babyelefant. Jeg tror ikke, den var mere end et par dage gammel. Det var en af ​​den slags oplevelser, hvor jeg måtte knibe mig i armen. Virkelig en oplevelse, jeg sent vil glemme. Det er muligt at overnatte i parken i en af deres guest-houses, men jeg valgte at bo i Phalaborwa, en lille by lige uden for parken. Og så tog jeg tilbage den næste dag. Der var stadig så meget mere at se.   JENSEN SAFARI Jeg ville også besøge Pretoria og blev inviteret til at bo i Jensen Safaris Guesthouse. Her mødte jeg ejeren Holger Jensen, en dansker, der flyttede herned i 1980 for at starte en safari-forretning. De laver begge jagtture og fotosafarier. Og så har de altså også et hyggeligt lille pensionat.   MANDELA'S HUS Det sidste stop på min roadtrip - og min Afrikatur var Johannesburg. Jeg tilbragte min dag i Soweto. I gamle dage var Soweto en township, som man ikke havde lyst til at besøge. Men nu er det en levende bydel med butikker, restauranter og masser af liv. Her besøgte jeg Mandela’s House på Orlando West i Soweto. Huset, hvor Nelson Mandela boede fra 1946 til 1962, som i dag er indrettet som museum. Det var virkelig interessant at se, hvor det sted, hvor denne utrolige mand boede, da han var en ung mand.     SLUT PÅ SÆSON 4 Det var det hele fra Afrika. I hvert fald i denne omgang. Men jeg har jo kun været i 13 af de 53 afrikanske FN nationer, så jeg er kun 25% af vejen til mit mål om at besøge dem alle sammen. Så jeg kommer tilbage. Og jeg lover dig, at jeg vil være ekstra omhyggelig med ikke at miste nogen optagelser igen. Da jeg således er løbet tør for optagelser, er dette også afslutningen på sæson 4 af RadioVagabond.   SENERE I RADIOVAGABOND I de næste par uger – mens jeg arbejder på episoder til den næste sæson, vil du få nogle Flashback-episoder. Som jeg gjorde før denne sæson, har jeg håndplukket nogle af de mest populære episoder fra arkivet, som du måske aldrig har hørt. Jeg kommer også til at smide et par andre bonusepisoder. Og så vil jeg gøre noget vanvittigt – noget, der aldrig er blevet gjort før. Mere vil jeg ikke røbe om det lige nu… men det er en vanvittig idé, jeg har fået. Du skal blot abonnere i din podcast-app og det hele vil dukke op der.   SÆSON 5 OG DEREFTER Jeg glæder mig også til at dele sæson 5 med dig. Her starter vi med at sejle fra Spanien til Grækenland og kører derefter op gennem Albanien, Kosovo, Bosnien-Hercegovina, Montenegro, Kroatien, Slovenien ... og efter det: mere USA, og så en masse fra Sydamerika. Med andre ord… vi er kun lige begyndt. Tak for at du stadig lytter og hjælper mig med at fortælle andre om Radio Vagabond. Du er verdens bedste lytter. Vi ses.   BREV FRA EN LYTTER Hey Palle Bo, Tak for et fantastisk show! Du er en go’ historiefortæller. Jeg ser frem til hver episode. Jeg er en sydafrikansk nomade, der venter på Covid forsvinder på Garden-Route tæt på Tsistikama. Jeg har haft stor fornøjelse af at høre om din sydafrikanske roadtrip – mens jeg selv kørte op og ned på N2 mens jeg lyttede. Hvis du får en chance, skal du bestemt komme tilbage og udforske Lesotho. Det er et magisk sted. Jeg vil gerne drikke en øl med dig på et eller andet tidspunkt, hvis du nogensinde er tilbage på Garden Route – og det sydafrikanske alkohol-forbud er ophævet. Pas godt på dig selv. Andrea   Mange tak, Andrea. Jeg er glad for at høre at du ka’ li’ podcasten. Og da du siger, du også er en nomade, kan det jo også være, at vi støder på hinanden et eller andet sted ude i verden ... hvis ikke, kommer jeg sandsynligvis tilbage på Garden Route og Tsistikama. Det er et af de smukkeste steder på planeten, og jeg ville meget gerne tilbringe meget mere tid i dette område. Selvom jeg dermed vil være tæt på Bloukrans Bridge - og bliver nødt til at springe ud fra broen… det lovede jeg jo at gøre i afsnit 202. Andrea sendte dette brev ved at udfylde formularen på radiovagabond.dk/kontakt - og du ka’ gøre det samme. Jeg nyder altid at få breve fra lyttere. Det betyder mere end du aner at høre, hvem der lytter til det her. Du kan også bare sende mig en e-mail på lytter@radiovagabond.dk eller gøre som Anne gjorde ... send mig en stemmebesked via WhatsApp - selvom vi ikke fik hørt Annes stemme ... kun hendes venindes. Mit WhatsApp-nummer er +4540105105.

I juli 1995 blir Srebrenica platsen för det värsta folkmordet i Europa sedan andra världskriget. Över 7000 bosnienmuslimska pojkar och män avrättas - trots att FN lovat att skydda den lilla staden. Det här är berättelsen om det som händer i Srebrenica under Bosnienkriget 1992-1995. Tio tusentals bosnienmuslimer flyr ner till dalen där Srebrenica ligger och staden förvandlas till ett enormt flyktingläger. Området är omringat av bosnienserber och det pågår en humanitär katastrof med akut matbrist. När FN 1993 lovar att skydda staden väcks ett hopp, men det är ett löfte som FN inte kommer att hålla. Under några dagar i juli 1995 avrättas mellan 7000 och 8000 försvarslösa pojkar och män. 2004 slår en krigsförbrytartribunal fast att massakern var ett folkmord på bosnienmuslimer, ett försök att utrota dem och minnet av dem. 25 år efter massakern har alla offer ännu inte hittats och identifierats. Medverkande: Admir Buljubasic: överlevde massakern. Nedzad Avdic: överlevde massakern. Teufika Sabanovic: flykting och anhörig till offer i massakern. Anne Mulder: tidigare FN-soldat för den holländska bataljonen Dutchbat. Sanimir Resic: historiker och docent i Europastudier vid Lunds universitet. Carl Bildt: tidigare medlare i bosnienkriget för EU och EU:s Höga Representant i Bosnien-Hercegovina. Av: Martina Pierrou. Producent: Ida Lundqvist. Ansvarig utgivare: Hanna Toll. År: 2020.

Katrine Paaby Joensen er generalkonsul og CEO for Innovation Centre Denmark i Silicon Valley. Udover at skabe de rette omstændigheder for dansk-amerikanske klimaløsninger og samarbejder derimellem, så har hun arbejdet i både Bosnien-Hercegovina, Ghana og Sydafrika. Hør hende fortælle hendes historie og få et fantastisk indblik i en - efterhånden - rutineret udenlandsdanskers hverdag i Californien.

Det som en chock när Safet Sinanovics tre döttrar och en av hans söner reste för att ansluta till IS. Nu hoppas han att de ska få återvända till Bosnien. Det här är inget jag skulle önska min värsta fiende, säger han till Ekots korrespondent. Bosnien-Hercegovina har börjat ta emot de medborgare som sitter i läger i Syrien, misstänkta för att ha anslutit till terrorgruppen IS. Nu jobbar landets rättssystem med att döma de män som återvänder. Men när det gäller kvinnorna är situationen annorlunda ofta saknas bevis som räcker till att väcka åtal. Dessutom ses IS-kvinnorna ofta som offer, snarare än ideologiskt övertygade jihadister. Safet Sinanovics döttrar sitter fängslade i ett kurdkontrollerat läger i Syrien. Nu hoppas han att de ska kunna komma hem igen. Det här är inget jag skulle önska min värsta fiende, säger Safet Sinanovic. Länge levde han ett vanligt liv med sin fru, sina två söner och tre döttrar här i Bosniens huvudstad Sarajevo. De hade det bra här, äldsta dottern var chef i en affär, hon reste runt i hela Bosnien och hade bra betalt hon var missnöjd med sitt liv på något sätt. Den yngsta var fysioterapeut och mellandottern var tandsköterska, de hade bra liv, säger Safet Sinanovic. Därför kom det som en chock när de tre döttrarna och en av sönerna 2014 reste för att ansluta till IS. Först försvann den yngsta dottern, sen följde de andra efter, berättar Safet Sinanovic. Döttrarna är i 30-årsåldern, och sonen tio år yngre. Sonen har ett funktionshinder, hävdar Safet, han har en skada i benet och nedsatt syn på ett öga, men fick löften om att han också skulle tas om hand i IS kalifat. Där skulle han och storasystrarna kunna leva ett riktigt muslimskt liv. Safet Sinanovic har trötta, lite insjunkna ögon. Han är klädd i jacka och pälsmössa som han behåller på under hela intervjun. Han beställer dubbel espresso och röker stark, billig tobak. Familjen är bosniaker, boniska muslimer, men Safet själv har aldrig varit troende. Jag är inte muslim, jag går inte till moskén och har aldrig gjort. Det höll mina barn alltid emot mig. Redan från sex års ålder gick de till moskén och fastade under Ramadan. Men för mig är det en typ av islam som vi inte var vana vid här. Det största religiösa inflytandet på hans barn när de var små hade en moster berättar han det var hon som tog med de till moskén och lärde dem om islam. Han minns hur en av hans hans döttrar en gång berättade att hon hade drömt att hon täckte sitt hår, och ville börja göra det. Efter att min yngsta dotter reste ner till IS har jag sagt till fastern att hon inte är välkommen i mitt hus längre, säger Safet. Den yngsta dottern gifte sig så småningom med en saudier som arbetade inom hotellbranschen, bland annat i Syrien innan kriget. Det var antagligen han som övertygade henne att resa. Jag ångrar att jag inte skyddade dem mer, säger Safet, som själv arbetade mycket utomlands under den här perioden, hans fru gick bort i samma veva och han säger att han tappade kontakten med barnen. Först reste barnen till Mosul i Irak, och alla döttrar bildade familj. När IS drevs ur Mosul hamnade de istället i Syrien. Därifrån försökte de fly, men greps av kurdiska styrkor och nu sitter döttrarna i al-Roj-lägret i norra Syrien. Sonens öde är okänt. Av döttrarna har Safet Sinanovic fått veta att han numera har fem barnbarn. Enligt Safet Sinanovic ångrar sig döttrarna. Det är något som de flesta återvändare säger och jag frågar varför vi ska tro på det. Jag tror dem, för de försökte fly nästan direkt efter att de åkt ner, trots riskerna det innebär, säger Safet Sinanovic. Uppgiften är svår för mig att kontrollera. Safet dricker upp kaffet, han ska vidare till ett möte med ministern för inrikes säkerhet som lovat att ge information till anhöriga när och hur de återstående misstänka IS-anhängarna ska få komma hem. Bosnien har nyligen börjat repatriera sin medborgare från lägren i norra Syrien. Den första gruppen som flögs hem i slutet på förra året bestod av sju män, och ett femtontal kvinnor och barn. Safet hoppas på besked om att döttrarna ska få komma hem igen. Även om de blir åtalade är det bättre att de kommer hit än att vara kvar i Syrien. Bland bosnierna där är det bara några stycken som är terrorister i mina ögon. Resten är kvinnor och barn, personer som lurats att åka dit, de kan inte beskrivas som terrorister, anser Safet. I Bosnien bor uppemot två miljoner muslimer men de allra flesta är sekulära eller åtminstone inte särskilt djupt troende. Enligt åklagaren Dubravko Campara fick de extrema tolkningarna av islam fäste på 90-talet men bara hos några hundratal individer och främst i isolerade samhällen på landsbygden. Det här har våra myndigheter hittills kunnat hantera. Vi har inte haft något stort problem med dessa människor tills i dag, säger Dubravko Campara som drivit flera av fallen mot återvändarna. Runt hundra bosniska män har rest till Syrien och Irak för att strida för olika jihadistgrupper, räknar man in kvinnor och barn rör det sig om totalt runt 300 bosniska medborgare som befinner sig eller har befunnit sig i den här miljön. Av männen har ett femtiotal återvänt frivilligt, de flesta i början av kriget, och av dessa har hälften dömts till fängelsestraff för deltagande i terrorgrupp. Vi hade stor tur för i början laddade alla upp bilder på sig själva på Facebook med vapen och uniform och det kunde vi använda som bevis mot dem, säger Dubravko Campara. 2014 införde Bosnien dessutom som första europeiska land en lag som kriminaliserade att strida i utländska krig, det gjorde att man fick ytterligare möjlighet att åtala hemvändare. Dubravko Campara anser att Bosnien har god beredskap för att hantera hemvändarna. Pratar vi om rättsliga åtgärder är vi helt förberedda. Förra månaden fick vi hem sju IS-terrorister, de är alla frihetsberövade och i februari ska de åtalas, och jag kan garantera dig att alla kommer att fällas och få tio års fängelse. Men kvinnorna i gruppen kommer inte att åtalas. Det saknas helt enkelt bevis mot dem. Vi måste kunna bevisa att personen anslöt som en soldat till terrorgrupper som IS. Och vi har bevis mot de flesta män, men vi har inga bevis mot kvinnor och barn. Vi kommer inte åtala dem bara för att de varit i Syrien, det är inte ett brott, brottet är att vara del av en terrororganisation. Man behöver inte aktivt ha stridit för att omfattas av lagen. Att hjälpa ute på fältet, till exempel genom att köra ambulans, räcker enligt bosnisk lagstiftning för att person ska kunna dömas för deltagande i en terrorgrupp. Men en kvinna som bara kan bevisas ha varit i hemmet och kanske tagit hand om barn omfattas inte av lagen, förklarar Campara. Det bosniska rättsväsendet ägnar därför inte så mycket resurser åt de återvändande kvinnorna, man satsar helt enkelt på männen. Men det finns en oro att inte tar IS-kvinnorna utreds ordentligt, får jag höra från diplomathåll. Enligt den undersökande nyhetssajten BIRN har säkerhetstjänsten uppgifter om bosniska kvinnor som varit del av den så kallade shariapolisen, som gjort sig skyldiga till allvarliga brott mot civila. Trots det argumenterar många för att man ska se IS-kvinnorna enbart som offer, som inte ska hanteras av rättssystemet utan med sociala insatser, det säger professor Armin Krzalic på Center of Security Studies i Sarajevo. De flesta invånare har uppfattningen att majoriteten av de om reste till IS blev manipulerade att följa den här ideologin, speciellt när vi talar om kvinnor och barnen. De flesta fall visar att kvinnorna tvingades följa med sina män, och de flesta kvinnor uttrycker ånger när de återvänder. Det som återstår för de som inte kan dömas är insatser för återintegrering i samhället. Men där finns mycket i övrigt att önska, enligt Krzalic. De sociala myndigheter som ska arbeta med återvändarna är underfinansierade och har otillräckligt utbildad personal, säger Armin Krzalic. En stor utmaning väntar nu, enligt åklagaren Dubravko Campara, man vet väldigt lite om barnen som återvänt eftersom många inte är födda i Bosnien, och kvinnorna, var ska de bo, hur ska de kunna få jobb? Det finns tusen frågor men vi har ännu inte svaren, säger Dubravko Campara. Filip Kotsambouikidis filip.kotsambouikidis@sverigesradio.se

Drömmen om att Finland kvalificerar sig för ett stort slutspel i fotboll lever. I allra högsta grad. Finlands 2-0-seger över Bosnien-Hercegovina imponerade och läget i kvalgruppen är aptitretande för finländska fotbollsvänner. Antti Koivukangas och Chriso Vuojärvi medger att de aldrig varit lika optimistiska tidigare mitt under ett pågående kval.

Det är 25 år sedan bron i Mostar förstördes under kriget i Bosnien. Sedan länge är bron återuppbyggd, men vilken roll har det återskapade kulturarvet spelat? Dessutom: två tunga bok recensioner. På fredag den 9 november är det 25 år sedan bron i Mostar förstördes av Bosnien-kroatiska trupper. Bosnienkriget under 1990-talet slutade i en mer eller mindre total etnisk uppdelning av landet Bosnien-Hercegovina. Men det var också ett krig som försökte utplåna historien. Moskéer och broar byggda under den ottomanska tiden på 1500-talet sprängdes och sköts sönder. Nu är de flesta återuppbyggda, men frågan är om det återskapade kulturarvet haft någon betydelse för människorna som bor där. P1 Kulturs reporter Karine Mannerfelt har besökt Mostar i söder och Banja Luka i norr. Två av samtidslitteraturens stora namn är aktuella med nya böcker: Nobelpristagaren Patrick Modiano med boken Slumrande minnen och den ofta nobelpristippade Haruki Murakami med Mordet på Kommendören. P1 Kultur har läst båda.  Cyniker och cynism har för de flesta en negativ klang. Men den som känner till att ordet har sitt ursprung i det antika grekiska ordet för hund-lik, kynikós och den därmed förknippade kynismen, har nog någon gång undrat hur det hela hänger ihop, vad som förbinder cynikern med en kyniker. Det har i alla fall Lars Hermansson i dagens radioessä från OBS. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Eskil Krogh Larsson

Fredag den 9 november 1993 besköts bron i Mostar av Bosnien-kroatiska trupper. Trots att bron till stor del saknade strategiskt värde totalförstördes den - det symboliska värdet var desto större. Bosnienkriget under 1990-talet slutade i en mer eller mindre total etnisk uppdelning av landet Bosnien-Hercegovina. Men det var också ett krig som försökte utplåna historien. Moskéer och broar byggda under den Ottomanska tiden på 1500-talet sprängdes och sköts sönder. Nu är de flesta återuppbyggda, men frågan är om det återskapade kulturarvet haft någon betydelse för människorna som bor där. P1 Kulturs reporter Karine Mannerfelt har besökt Mostar i söder och Banja Luka i norr.

Om stormakternas intressen i ett allt mer splittrat Europa. Planer på en kinesiskfinansierad undervattenstunnel, tiotusentals amerikanska soldater på europeisk mark och en rysk president som dansar runt på ett bröllop i hjärtat av Europa. Hur agerar Kina, USA och Ryssland i Europa? En knähund till Ryssland, vasaller till USA och fattighjon i jämförelse med Kina. Det är några av de bilder som målas upp av europeiska länder i veckans Konflikt. Tidigare i höstas gjorde vi på Konflikt ett program om den ökande splittringen mellan olika EU-länder. Nu tittar vi närmare på USA:s, Kinas och Rysslands intressen i ett allt mer splittrat Europa. Följ med till Hohenfels i Bayern där Sveriges Radios reporter Kajsa Norell talar med invånarna om närvaron av amerikanska soldater på en amerikansk militärbas i den lilla staden.  Men varför är egentligen tiotusentals amerikanska soldater i Tyskland och på andra håll i Europa? Hör Joshua Shifrinson på Bostons universitet som nära studerat USA:s strategi i Europa, Julie Smith, forskare på Bosch Akademien i Berlin, som skötte Europapolitiken på Pentagon under den förre presidenten Barack Obama och Barry Posen, professor i statsvetenskap på universitetet MIT i Boston, intervjuade av Konflikts Ivar Ekman. Samtidigt som det från USA:s håll både kommer olika signaler om huruvida de amerikanska trupperna i Europa ska minskas eller ökas, flyttar Kina fram positionerna.  En som tror på kinesiska investeringar i Europa är Angry birds-grundaren Peter Vesterbacka, eller Mighty eagle som han kallas. Hans senaste stora projekt är att bygga en av världens längsta undervattenstunnlar för både tåg och biltrafik under den Finska viken, mellan Helsingfors och Tallinn. Och nu jobbar han för att den ska bli till med hjälp av miljarder från Kina. Konflikts Robin Olin hängde med Peter Vesterbacka på en fullspäckad mötesdag i Helsingfors. Hör också Finlands kommunikations- och trafikminister Anne Berner och Björn Jerdén, chef för Asienprogrammet på Utrikespolitiska institutet. Ytterligare en spelare på den europeiska arenan, som har ambitionen att vara en inflytelserik stormakt, är Ryssland. Då och då anklagas Ryssland för att försöka påverka val i Europa och för att vilja så split genom att stötta EU-kritiska grupper och ledare. Nu senast när Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov besökte Bosnien-Hercegovina inför det kommande valet. Sveriges Radios Johanna Melén pratade med människor i Banja Luka om Rysslands ökade intresse i regionen. Men är målet ett splittrat Europa? Eller vilka intressen har Ryssland egentligen när de söker nya allierade i de europeiska länderna? Och varför dansade Vladimir Putin i somras runt på ett politikerbröllop i Europas hjärta? Konflikts Sally Henriksson undersöker detta med hjälp av Martin Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet och Fyodor Lukyanov, chefredaktör för tidningen Russia in Global Affairs och ledare för det ryska utrikes- och försvarsrådet, en oberoende expertorganisation som till viss del samarbetar med den ryska regeringen. Programledare: Robin Olin robin.olin@sverigesradio.se Producent: Sally Henriksson sally.henriksson@sverigesradio.se Tekniker: Marie Persson

I avsnitt två berättar vi om våra första veckor i Bosnien-Hercegovina och delar med oss av några spaningar. Stina får ett oroväckande besked och vi försöker förstå varför alla vill lämna landet vi precis kommit till. Musik: Halid Beslic- Hej Zoro Ne Svani Ana Kokic- Letnja Sema.

Helena Ranta har arbetat som rättsmedicinsk expert i Peru, Colombia, Libyen, Kamerun, Irak, Nepal, Tjetjenien, Bosnien Hercegovina, Kosovo och nyligen Eritrea och Afghanistan. I sitt sommarprat tar hon oss med till några tidigare krisområden i världen, men hon lägger också stor fokus på det som ger henne energi att fortsätta bevittna grymheter, nämligen poesi och klassisk musik. - När jag kommer hem, vill jag sitta ensam i vardagsrummet, lyssna på klassisk musik och läsa dikter med ett glas vitt vin i handen. Den europeiska flyktingpolitiken får sig en känga i Rantas sommarprat. Hon menar att den flyktingkris som vi i dag talar om i Europa egentligen inte är något annat än en kris i vår egen moral.

The Boys Are Back med en god kaka från Bosnien Hercegovina.

1992 kommer kriget till Mostar i Bosnien Hercegovina. Från kullarna runt staden regnar granater ner över människorna. De som tidigare var grannar vänder sina vapen mot varandra och en stad förintas. Innan kriget svepte över Jugoslavien var Mostar den stad i hela landet som hade flest blandäktenskap. Mostar var en multietnisk stad där bosnienkroater, bosnienserber och bosniska muslimer, bosniaker, levde tillsammans i samma kvarter, på samma gator.Men kriget i Bosnien Hercegovina slår hårt mot Mostar och får en makaber vändning när de tidigare allierade bosnienkroaterna och bosniakerna som tillsammans försvarat Mostar mot den serbdominerade jugoslaviska armén, vänder sina vapen mot varandra. När kriget är över är Mostar den mest delade staden i hela landet.I P3 Dokumentär berättar mostarbor som flydde till Sverige om sina liv innan, under och efter kriget.En dokumentär av Arvid Hallberg. Producent: Robert Barkman.Det är 20 år sedan kriget tog slut i Bosnien och Hercegovina. Vi vill gärna höra din historia #frånkriget. Så här kan du dela med dig.

Sveriges Radio uppmärksammar kriget i Bosnien Hercegovina, som tog slut för 20 år sedan. Martina Pierrou har intervjuat flera personer som har olika erfarenheter av kriget. Även: USA-Skjutningar & IS

Nu i december är det 20 år sedan Daytonavtalet undertecknades, alltså avtalet som satte punkt för det blodiga kriget i Bosnien Hercegovina. Men vad var det här för krig egentligen? I podden P3 Om gräver programledaren Isabelle Forsberg varje vecka ned sig i ett ämne, fenomen eller begrepp som hon sedan försöker förklara för sin sidekick Jonatan Unge. Den här veckan handlar podden om det krig som utspelade sig i forna Jugoslavien under början av 90-talet. Kriget i Bosnien Hercegovina har kallats för ett av Europas blodigaste krig och kring 100 000 personer beräknas ha dött under det. Men varför blev det krig och vilka var det egentligen som stred mot varandra?

Efter fyra månader av terror och skräck för att hamna i koncentrationsläger, som sin far, flydde 21-åriga Armin Hadzic till Sverige. Med tunga minnen i ryggsäcken skulle han nu starta sitt nya liv. Sommaren 1992 ockuperades Armins hemstad Doboj i Bosnien-Hercegovina av bosnienserbisk milis. I fyra månader höll han sig gömd med sin bror. De var rädda för att bli skjutna eller hamna i koncentrationsläger på samma sätt som hände med deras pappa.  I slutet på september 1992 kom Armin och hans bror med en båt till Ystad tillsammans med tusentals andra bosnier. - Kriget förändrade mitt liv för alltid, säger Armin som har hunnit bli 44 år och är VD och delägare för en reklambyrå i Stockholm.Programmet är gjort av cecilia.mora@sr.seDet är 20 år sedan kriget tog slut i Bosnien och Hercegovina. Vad är din historia #frånkriget? Dela gärna med dig. 

I år är det 20 år sedan kriget i Bosnien-Hercegovina tog slut. Då hade tiotusentals människor tvingats fly för sina liv till Sverige. Hela samhället sattes på prov i takt med att allt fler bussar kom över gränsen. Men vad hände sedan? Hur blev det nya livet i det främmande landet? Och finns det saker som historien kan lära oss idag? Regnet har precis dragit förbi och lämnat en gråtung himmel bakom sig över gamla bron i Mostar i Bosnien-Hercegovina. Det är stor uppståndelse bland de få turister som har vågat sig ut i rusket. Högst upp på bron, på andra sidan räcket, 24 meter över floden Neretva, står en ung kille i våtdräkt och stretchar. Han har fått betalt av några turister för att hoppa. Det här är en av turistattraktionerna i Mostar, de våghalsiga killarna som både dyker och hoppar för att tjäna lite extra pengar. Men så finns det de som är här av helt andra anledningar. -- Goran, Goran, kom hit, hörs en mansröst ropa. På nätet finns en film på gamla bron, man ser att det fattas en bit i mitten. En man ropar på sin kompis Goran att han ska komma. Strax därefter hörs en väldig smäll. Goran svär och svär. Efter ett tag ser man bron från 1500-talet rasa ner i Neretva. Det är den nionde november 1993 och en symbolisk händelse. Den här bron enade stadens två sidor och stod för tolerans och gemenskap. Nu är den borta, mitt under kriget i Bosnien-Hercegovina. Ett krig som skulle kosta omkring 100 000 människor livet och tvinga hundratusentals på flykt. -- Här var det, det var inte så mycket smuts här. Almira Perdija var en av dem som fick fly sitt älskade Mostar. -- Båten var här. När vi kom hit så tänkte jag: var har vi hamnat? Industrihamnen i Malmö 2015 ser inte alls ut som den gjorde i juni 1994. -- Det var en jättestor båt på kanske fyra, fem, sex våningar och jag såg jättemycket folk, båten var helt full. Jag såg en massa små huvuden genom fönstrena på båten när vi kom. Den 7 juni kom Almira, hennes man Vojmir och snart 17 år gamla dottern Mia till hamnen i Malmö. Till en båt som hade sett bättre dagar men som fick duga som hem till den lilla familjen och hundratals andra från före detta Jugoslavien. Och som för många familjer så togs besluten snabbt när man insåg åt vilket håll det var på väg. -- Mia låg och sov eftersom det var på natten. Min man kom hem från arbetet och var väldigt orolig och sa att vi skulle lämna Mostar. De ville att han skulle ta ett vapen och bege sig till fronten men han vägrade skjuta på andra människor. Så vi blev tvungna att fly. Jag var mest orolig för Mia, säger Almira Perdija. Liknande historier kan man höra runt om i Sverige. Mellan 1992 och 1995, då kriget pågick i Bosnien-Hercegovina, sökte omkring 110 000 personer asyl i Sverige från före detta Jugoslavien. Nästan 40 000 av de från Bosnien-Hercegovina. Till Ystad kom färjor fulla med människor som hade tagit sig med färjan från Polen, precis som familjen Perdija. En del av dem blev kvar där, men de flesta åkte vidare till andra orter. Som båten i Inustrihamnen i Malmö. -- Vet du vad folk gjorde här? De fiskade. Och de promenerade fram och tillbaka på kajen, berättar Almira Perdija. Flyktingbåten blev det första hemmet för familjen Perdija. Den första tiden blev full av osäkerhet och oro, skulle familjen få stanna? Hur mådde resten av släkten som var kvar? -- Vi förlorade jättemånga vänner, släktingar och bekanta. Jag oroade mig väldigt mycket för mina föräldrar, de visste ingenting om mig. Vojimirs föräldrar visste ingenting om honom. Efter ett och ett halvt år i Sverige så fick vi äntligen kontakt med varandra och då bara grät vi i telefon, berättar Almira Perdija. Allt fler människor dör i krigets Bosnien-Hercegovina. Mer än 10 000 människor dör under belägringen av Sarajevo som kommer att bli den längsta belägringen i modern tid. I nästan fyra år håller serbiska styrkor staden i ett järngrepp. Samtidigt i Sverige: busslast efter busslast med skräckslagna människor passerar gränsen. Många kommer via skånska Ystad där färja efter färja lägger till. -- 300, 400 kanske 600 asylsökande varje gång färjan lägger till. Sveriges Radios reporter besöker färjeläget 1992 och pratar med poliser som tar emot flyktingarna. -- Det är samma sak, vi fyller ett tältläger med varje färja så det är fullt upp. -- Det färjeläget där den färjan ligger är det läget som färjorna kom in redan på den tiden. Mer än 20 år har gått. Pensionerade polisen Bertil Borgström stod här under tidiga våren 1992 och såg människorna lämna färjorna från Polen. -- Det började lite lugnt och stilla men efterhand så eskalerade det och vi fick hundratals både på morgon och kväll, vilket innebar en jättelik press på det lilla polisdistriktet i Ystad. -- Vi fick ett meddelande från Polen när färjan gick och då visste vi hur många som fanns ombord och kunde börja kalla in organisationen med transporter, boende och så vidare. Så vi fick sex timmars förvarning, berättar Bertil Borgström. När flyktingarna väl lämnade färjorna var det polisen som mötte upp. Vi hade aldrig uniform på den tiden utan var civilklädda, säger Bertil. Då var det polisen som skötte en del av inreseförhören. -- Vi ville veta var de var ifrån, om de hade något skäl att ta sig till Sverige, vägen upp hit, hur mycket de hade betalat. Och då fick vi många gånger höra att de hade betalat mycket pengar för att ta sig från till exempel Bosnien och bli avtippade i Polen, säger Bertil. Hur var det att jobba med det här och möta alla de här människorna på flykt? -- I yrket så försöker man vara professionell men det är klart att det kändes när familjer kom med små barn och berättade otroligt hemska historier där nerifrån. Men som gammal polis så fick jag lära mig att det där fick man ta efteråt, säger Bertil Borgström. Jag tänkte på att det kan vara så att du och jag har träffats en gång här innan. För jag kom hit med min familj på 90-talet. Här rycker före detta polisen Bertil Borgström till. Han ser förvirrad ut och försöker snabbt samla sig. -- Ja, alltså... När kom ni? 92, 93 någon gång, säger jag. -- Ja, just det. 92 var ju den stora vågen, säger Bertil. Det är första gången jag skrattar nervöst i en intervjusituation, jag var inte själv beredd på att jag skulle säga just det till Bertil. Men det var som att jag var tvungen, bara för att se om någon kommer ihåg en skräckslagen flicka som klev av färjan med familjen i Ystad. Och i några sekunder letar vi båda febrilt i minnet, fastän vi vet att det är omöjligt att minnas just det ögonblicket. -- Det är möjligt att vi har träffats! På varsin sida om skrivbordet. Så är livet här ju, säger Bertil. -- Det var som att det aldrig skulle ta slut. Sex mil från Ystad, i Malmö, sitter Nina Aknouche i Migrationsverkets lokaler. 1993 jobbade hon på dåvarande Invandrarverket och berättar om hur det såg ut i Industrihamnen i Malmö. -- Det var så otroligt nära och så ofattbart att man genomförde en form av utrensning inom Europa. Och att tiden gick och det fortsatte och fortsatte. Och därmed fortsatte inströmningen. Det var ofattbart, berättar Nina Aknouche. Just det året flydde mer än 25 000 människor från krigets Bosnien-Hercegovina till Sverige. -- Det kom bussar med människor, var skulle de bo någonstans? Det fanns båtar, tältförläggningar, bland annat utanför Eslöv. Det fanns stugbyar, gamla militärförläggningar, berättar Nina. -- Att se alla dessa sargade människor som kom med uppspärrade ögon som har förlorat allt komma i mängder. Det var jättesvårt att förstå. Nina Aknouche hade börjat på Invandrarverket några år tidigare, och mötte sin första flyktingström när Ceauescu-regimen föll i Rumänien. Genom åren har hon följt konflikterna i världen, fast på hemmaplan. Och när flyktingströmmen från före detta Jugoslavien började på allvar 1992 fanns hon på den sjöodugliga flyktingbåten i Industrihamnen i Malmö. -- Det var faktiskt ganska vidrig miljö, med en reling som inte var särskilt hög. Att inga barn trillade i och drunknade kan jag inte förstå idag, säger Nina. Tanken var att båten bara skulle bli ett tillfälligt hem, men många familjer blev kvar där i månader i brist på någonstans att ta vägen. -- Överhuvudtaget så satsade man mer på aktiviteter för både vuxna och barn på den tiden, det fanns personal som ägnade sig speciellt åt familjerna och det betydde ju mycket, säger Nina. -- Det var ju barn som aldrig hade fått vara barn, som hade fått gömma sig i källare och var undernärda och fått vara tysta i källare. Så genom att ha specialanpassad personal som kunde ägna sig åt familjernas behov så vann vi mycket, säger hon. Det här är något som Nina Aknouche återkommer till. Närheten till de asylsökande, att både boende och personal fanns under samma tak. Den kontakten finns inte på samma sätt idag. Mottagningssystemet i Sverige har gjorts om mycket, då hade Invandrarverket i princip allt ansvar för mottagandet. Idag har Arbetsförmedlingen och kommunerna tagit över en hel del. På gott och ont säger Nina - hon kan sakna det personliga mötet. -- På den tiden så hade man möjlighet till mer samtal, det har vi inte idag. Det är mycket mer strukturerat på både gott och ont. Men alla har behov av att prata och den möjligheten har försvunnit idag, tyvärr. -- Jag kan känna att man förlorar mycket där, för många hamnar ute i samhället och känner jättestor frustration för att de är oroliga. De får inte svar på sina frågor, det är mycket som hänger i luften, säger Nina Aknouche. -- Hallå där! -- Hej, hur mår du? Undrar Kamenko Stojakovic. -- Jag har längtat till värmen så att man kan sitta utomhus, fortsätter han. Klimatet är kanske inte det bästa med Sverige, i alla fall inte om man har varit van vid annat. Som Kamenko som var 21 år när färjan la till i Ystad. -- Det var hemskt. Kallt, december månad och blåsigt. Ett främmande språk, hemskt helt enkelt, berättar han. För Kamenko, hans mamma, pappa och lillebror blev den första tiden i Sverige en tid full av hemlängtan. Till hemstaden Jajce, vännerna och livet som de hade byggt upp där nere. Hemlängtan var så stark att den påverkade var familjen bosatte sig i Sverige. -- Pappa tog kartan och pekade på den sydligaste punkten i Sverige. Vi ville inte till Malmö, det var för stort men Trelleborg kändes OK. Det var ett önskemål att få komma så långt söderut som möjligt, säger Kamenko. Varför det? -- Ja, så nära hem som möjligt. Helt enkelt. -- Från första dagen var tanken att det skulle lugna ner sig där nere och att allt skulle återvända till det normala. Men tiden gick utan att familjen kunde återvända. De följde hela tiden nyhetsrapporteringen från hemlandet i väntan på besked om att kriget var slut. Och under mitten av 1995 börjar de få lite positivare nyheter. En början till slutet av kriget i Bosnien-Hercegovina. På en video på Internet ser man två män i uniform mötas på ett fält. Det är den 13 september 1995 och de säger att Kamenkos hemstad Jajce har befriats från serbiska styrkor. Stunden efter intervjuas en soldat, själv från Jajce. Han vill hälsa till alla Jajcebor att de är välkomna tillbaka så att man tillsammans kan bygga upp staden igen.I Trelleborg sitter Kamenkos pappa och hör nyheterna om hans hemstad. Det dröjer inte länge förrän hans väskor är packade. -- Pappa reste ner med detsamma när han såg på nyheterna att staden vi bodde i befriades, berättar Kamenko. -- Jag var i Ludvika hos kompisar och pappa ringde mig och sa att jag skulle komma hem, han skulle till Jajce. När jag kom hem var hans väskor packade och så stack han. Varför ville han så gärna återvända tror du? -- Både mamma och pappa hade ett liv där innan. Pappa brukade säga att han satt på sfi-undervisningen och bara tittade ut genom fönstret och tänkte på att han ville hem, säger Kamenko. På gamla bron i Mostar applåderas det för fullt. Den unga killen har precis hoppat och långt nere i floden ser man honom ta snabba, långa simtag för att inte föras med strömmen för långt ut. Mitt i vimlet kommer en stor kille gåendes i knallröd tröja. Det är Dragan Kapetanovic. Han är en av dem som längtade hem så mycket att han lämnade tryggheten i Sverige så snart kriget i Bosnien-Hercegovina tog slut med Daytonavtalet i december för 20 år sedan. Han kommer gåendes i gamla stan med sin fru Dragana och sonen Goran. De återvände från Trelleborg för cirka 17 år sedan. Framförallt på grund av Dragana. -- Jag kom hem från SFI-undervisningen och hittade Dragana vid köksbordet. Hon hade inte ätit någonting av lunchen och sa: hur ska jag kunna äta när jag inte vet om min mamma och pappa har mat på bordet, berättar Dragan Kapetanovic. Så efter cirka fem år i Sverige och trots att Dragan hade sin mesta släkt i Trelleborg sedan 60-talet så vände familjen hemåt. Dragana kan fortfarande inte prata om den här tiden, men vill gärna berätta om annat. Om att hon är väldigt nöjd med livet i Mostar nu trots att det finns problem i staden. Hon säger att hon kände sig så ensam i Trelleborg. -- Jag gillade inte det livet som var där, det vara bara skola och sedan hem - skola och sedan hem, säger Dragana Kapetanovic. -- Jag vet inte om jag har gjort fel som har återvänt, men jag tror inte det. Här känner jag att mitt hjärta och min själ har fått ro, fyller Dragan i. -- Då, det var 90-talet, det var etnisk rensning, fullt krig i hela före detta Jugoslavien men framförallt i Bosnien. 140 kilometer från Mostar bor återvändaren Selma Porobic. Hon kom själv som flykting till Sverige på 90-talet men är nu tillbaka i Sarajevo där hon jobbar på universitetet. Tiden som flykting har präglat henne så pass att hon han ägnat stora delar av sitt vuxna liv till att forska kring flyktingar och flyktingmottagande. Och hon tycker att Sverige fortfarande har mycket att lära. -- Folk kom med bussar till Sverige, togs emot och slussades ut till förläggningarna. Och de förblev ett nummer, säger Selma Porobic. -- Jag fick nummer 501 kommer jag ihåg. Men det fanns inget mottagande och möte mellan oss och svenskar. Ingen möjlighet för oss att berätta vilka vi var eller blev tillfrågade vilka vi var som individer eller kollektiv. Utan vi behandlades som nummer, säger Selma. Hon pratar mycket om synen på flyktingar och har ett och annat att säga om svenskt flyktingmottagande. -- Krigsflyktingar är resursstarka individer. De få som lyckas ta sig till Sverige, och det är en lång väg för en flykting från en krigssituation, det är de starkaste individerna och det är med den respekt de ska behandlas, säger Selma Porobic. Men hur skulle Sverige ha gjort i den akuta situation som var? -- Det är alltid bra att tillfråga människorna som det handlar om. Prata med de, inte om de, säger Selma Porobic. Hon tar ett exempel med en syrisk vän som flydde till Bosnien-Hercegovina. Eftersom syriska flyktingar bara får tillfälligt skydd där så flydde familjen vidare till Sverige. -- Jag frågade hur det var i Sverige. Han sa att det var mycket fascinerande, de vill hjälpa oss men de frågar oss ingenting. Jag känner mig som ett barn sa han till mig. Och jag sa att det var så vi kände oss när vi kom från Bosnien, säger Selma. På Migrationsverket i Malmö sitter handläggaren Nina Aknouche och funderar länge över just det här. Hon minns också hur det var på 90-talet, bitar där mottagandet inte fungerade så bra. Många år har gått sedan dess, idag jobbar hon med att ta emot bland annat syriska flyktingar och försöker att inte göra samma misstag igen. -- Förr var det så att verket var övertygade om att asylsökande var helt borta, att de knappt visste att de hade sökt asyl. Vi skulle hjälpa dem med allt. Tanken var nog god, men det gick till överdrift åt andra hållet, säger Nina. Tycker du generellt att flyktingmottagandet fungerade bättre förr? -- Jag kan säga så här: en del var mycket bättre förr, men jag är glad att vi är där vi är idag. Informationen är mycket bättre, strukturen fungerar ypperligt. Men klimatet har förändrats kan jag tycka, enormt mycket. -- Människor som förr tyckte att vi måste hjälpa till, vi har ett ansvar säger idag: nä, nu räcker det, vi kan inte ta emot alla. Det har förändrats jättemycket tycker jag, säger Nina Aknouche. -- Jag är så lycklig, lycklig, lycklig. För att varje år kan jag köpa en ny hatt. Vet ni vad det betyder? Att jag lever. Och min lilla familj lever. Tillbaka i Industrihamnen i Malmö där Almira Perdija går runt och tittar. Mer än 20 år har gått sedan hon, hennes man Vojimir och dotter Mia flydde från Mostar till flyktingbåten i hamnen. Hon berättar att hattar alltid har varit viktiga för henne, hon har alltid haft hatt på sig. Så när hon kunde köpa sin första i Sverige, så snart hon hade sparat ihop pengar, var det också en symbol för att hon var vid liv. Hon är en av cirka 50 000 flyktingar från Bosnien-Hercegovina som fick uppehållstillstånd i Sverige mellan 1992 och 1995. En del av dem, osäkert hur många, har återvänt. Men majoriteten har stannat och som Almira, börjat ett annat liv. -- Det bästa som kunde hända var att jag äntligen fick ro i mitt hjärta när jag kom hit. Jag fick bo här i Sverige utan att oroa mig för vad som skulle hända med mig och min familj. -- Och jag... Jag vill dö i Sverige. Så är det bara. Jag vill inte dö.. någon annanstans. Det här är ju mitt land, säger Almira Perdija.Reporter: Svjetlana Pastuhovic, P4 Malmöhus Producent: Petra Haupt, P4 MalmöhusExekutiv producent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Vi granskar en TT-publicering där källkritiken lämnades på hyllan. Intervjupersonen får, utan kritiska frågor, berätta om sin förmåga att spåra brott och våld med sitt luktsinne. Artikeln drogs delvis tillbaka, men hann ändå gå i tryck i över 20 svenska dagstidningar. 20 år efter massakern i Srebrenica har ett nytt medielandskap vuxit på Balkan. Nu finns både Al-Jazeera och CNN på plats och sänder regionalt, oberoende av nya landsgränser. Och så om Ecce homo-bilden Nattvarden, som långt före Muhammed-teckningarna väckte religiösa gruppers vrede. Okritiskt av TT om ”spårare” När nyhetsbyrån TT publicerar något så är ju det speciellt eftersom artiklarna hamnar i tidningar över hela landet och får enorm spridning. Av det skälet är det naturligtvis av särskilt stor vikt att saker från just TT är korrekta och att det finns ett kritisk förhållningssätt till olika källor som påstår saker. I förra veckan skickade TT ut en artikel och ett webbtv-inslag om en person om säger sig ha förmågan att kunna känna lukten av våld. Utan kritiska frågor fick intervjupersonen berätta om sina förmågor och om hur han varit på plats i Blomberg, för att undersöka spår efter Lisa Holm. Men något formellt uppdrag i samband med sökinsatsen fanns inte och TT fick snart in synpunkter. Artikeln drogs delvis tillbaka, men gick i tryck i över 20 svenska dagstidningar. Reporter: Frida Johanson. Balkan-TV bortom nya landsgränser Vid den här tiden, mellan 11 och 22 juli, för 20 år sedan pågick massakern i Srebrenica. Uppemot 8 000 bosnisk-muslimska män och pojkar avrättades östra Bosnien av bosniskserbisk armé. Det finns dem som menar att det var medierna på Balkan som piskade upp hatet, som 1995 ledde till den största massakern i Europa sedan andra världskriget. Varje delrepublik i det forna Jugoslavien hade egna nyhetskanaler och medierna användes för politisk propaganda. Men idag, 20 år senare, har ett nytt medielandskap uppstått på Balkan. Nu finns både CNN och Al-Jazeera på plats och sänder över Serbien, Bosnien-Hercegovina och Kroatien. Istället för att se till de nya landsgränserna har TV-bolagen valt att snarare utgå från den kulturella, språkliga och ekonomiska samhörighet som fortfarande präglar regionen. Reporter: Tonchi Percan. Nattvarden som väckte religiös vrede Nu i vår sommarserie om ikoniska bilder ska det handla om bilder som många år före Muhammedteckningarna retade upp religiösa och orsakade en våg av protester, demonstrationer och även bomb- och dödshot. Det var Elisabeth Ohlson Wallins utställning Ecce Homo som 1998 skakade om rejält i det kristna Sverige. 12 fotografier, inspirerade av bibelcitat, porträtterade Jesus i hbtq-miljöer. Här syns lärjungarna som transor, läderbögar och det är lackstövlar och höga klackar som gäller. Vi träffar fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson Wallin, 17 år efter att utställningen hade premiär. Reporter: Marie-Caroline Biver. Länk till bilden: Elisabeth Ohlson Wallins hemsida.

I höst är det 20 år sedan nationalbiblioteket i Sarajevo brann ner efter att ha beskjutits med serbiska granater från bergen. I slutet av 1800-talet löd Bosnien Hercegovina under Österrike-Ungern och kejsardömets finansminister hade stora planer för staden Sarajevo. Det största projektet av de dem alla var det som skulle bli stadens stadshus och senare nationalbibliotek. Det byggdes i en så kallad neo-morisk stil, en stil som hämtade inspiration från den islamiska världen - bland annat från Egypten och Andalusien. Det var inte bara ett stycke europisk kulturhistoria som förstördes i augusti 1992 utan av även mängder med unika böcker och manuskript. Idag håller man fortfarande på med återuppbyggnaden som man hoppas ska vara färdig om två år. Marie Liljedahl berättar byggnadens historia.

OS  i Lillehammer 1994 blir rivalernas vinterspel. Två amerikanska konståkerskor fångar hela världens uppmärksamhet redan under kvalen, då den ena - Nancy Kerrigan - attackeras med ett järnrör. Polisens misstankar riktas mot hennes konkurrent Tonya Harding. Intrigen tätnar när de båda reser till Lillehammer för att tävla. Samtidigt gör Sverige desperata försök att behålla sin ställning som storebror i förhållande till Norge. Men sedan Lillehammer vunnit striden om OS mot Östersund är det inte lätt. Norrmännen briljerar som arrangör, men också i skidspår och skidbackar. Är det oljepengarna som gjort idrottarna så starka?  Något har helt klart förändrats i relationen mellan de eviga rivalerna. I skuggan av de stora rivalerna kämpar ett bobsleighlag för något helt annat: överlevnad. De har flytt kriget i Bosnien-Hercegovina och med sitt multi-etniska lag visar de att idrott också kan handla om fred och om vänskap. En dokumentär av Louise Jacobson

Det finns en krigsteater i världen. Den ligger i Sarajevo och startades mitt under belägringen. Vad berättar den för historier nu 20 år senare? SR:s kulturkorrespondent lyssnar med Nihad Kreevljakovi, chef för en krigsteater i fredstid. Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Gunnar Bolin har varit i Sarajevo och pratat med Nihad Kreševljakovi, chef för Sarajevos krigsteater om konst, krig och en viktig moster. Nihad Kreševljakovi en känd personlighet i Sarajevos kulturliv. Han började som filmregissör då han tillsammans med sin tvillingbror Sead, gjorde dokumentärfilmer under och om belägringen av Sarajevo. Nihad Kreševljakovi har också varit konstnärlig ledare för teaterfestivalen Mess, skrivit filmmanus och essäer och varit engagerad i en mängd kulturella organisationer i Bosnien Hercegovina. I dagär han chef för SARTR, Sarajevos krigsteater.

Om katalaner som ropar på självständighet och skottar som söker sin egen väg. Riskerar EU:s fredsbygge att lösas upp i nya rivaliserande småriken? Eller ser vi en demonstration av demokratisk iver hos medborgare som vill komma närmare makten? Hör röster från Barcelona, Edinburgh, Bratislava och Sarajevo om ett EU som kanske rasar - eller byggs upp? För en dryg månad sen fick EU årets fredspris. Norska nobelkommitténs ordförande Torbjörn Jagland förklarade att unionen premieras för att ha bidragit till fred, mänskliga rättigheter och demokrati i Europa. Idag består EU av 27 stater, som än så länge samsas, även om splittringen hela tiden verkar tillta - och då inte bara splittringen mellan länderna, som vi ofta hör om i konflikterna mellan Merkel och Medelhavsländerna - utan också inom själva nationalstaterna. Flera av EU:s medlemmar kämpar idag med allt mer högljudda separatiströrelser, som hotar att bryta sig loss och skapa ett eget land. I Storbritannien, Spanien och Tyskland vill rikare regioner slippa betala för sina fattigare landsmän, särskilt nu i tider av ekonomisk kris. Flera bedömare talar om att Europeiska Unionen hotas av en fragmentisering, eller rent av en balkanisering, längs politiska ekonomiska och etniska skiljelinjer. Men vad ligger egentligen bakom varningarna? Lotten Collin reste till Katalonien i norra Spanien, den region som hoppas få bli EU:s 28 medlemsstat. Skottland är nog den europeiska region som kommit längst i sin strävan efter självständighet. I februari i år slöts en överenskommelse mellan den skotska regionsregeringen - ledd av separatistpartiet Scottish National Party - och den konservativa centralregeringen i London, om att en folkomröstning om självständighet ska hållas hösten 2014. Det här är nåt unikt, och nåt som kan bli en förebild för många andra, menar den skotska regeringens utrikesminister Hamza Yosaf. Konflikts Ivar Ekman nådde honom på hans kontor i den skotska regeringsbyggnaden i Edinburgh. Men Skottland är bara ett exempel på separatistiska partiers framfart i Europa. För en månad sedan vann de flamländska nationalisterna Nya Flamländska Alliansen stort i de belgiska lokalvalen - framgångar som lär ge ytterligare skjuts åt kraven på utökat självstyre och mer kontroll över skatteintäkterna. Den frågan sporrar också självständighetsivrare i den välmående tyska delstaten Bayern, där röster höjts för att skattepengarna borde stanna i regionen snarare än att understödja landsmän i andra delar av Tyskland. Den ekonomiska krisen håller på att urholka solidariteten och öka spänningarna i Europa på flera plan. Det konstaterar Heather Grabbe som leder organisationen Open Society's Europa-kontor i Bryssel - en tankesmedja grundad av finansmannen George Soros och som säger sig arbeta för öppna och toleranta samhällen i Europa. Många EU-medborgare ser krisen som ett bevis för politikernas inkompetens. Och i länder och regioner där missnöje med det rådande styret länge har legat och pyrt, där flammar nu frågan om separation upp på allvar, förklarade Grabbe när Konflikts Daniela Marquardt ringde upp. Daniela intervjuade också Eduard Kukan, Slovakiens före detta utrikesminister som idag är ledamot för de slovakiska kristdemokraterna i EU-parlamentet. Han oroar sig över separatisternas frammarsch i Europa och menar att unionen borde fokusera på att utvidga gränserna österut, mot balkan, istället för att inkludera nya splittrade nationer i väst. Just Sydösteuropa och länderna på Balkan har för många kommit att symbolisera den allra råaste formen av etnisk och religiöst betonad separatism. Men hur ser situationen ut där idag - vad har hänt i den region som kommit att ge namn åt splittring och rivalitet? Hur ser man på ett framtida Eu-medlemskap och vad det skulle innebära? Vår kulturkorrespondent Gunnar Bolin har precis varit i Sarajevo, staden som kanske mer än någon annan i Europa har fått symbolisera vad som kan hända när etniska konflikter splittrar en befolkning som har levt tillsammans, sida vid sida. I staten Bosnien Hercegovina är numera etniciteten inskriven som en del i författningen. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Lotten Collin

I höst är det 20 år sedan nationalbiblioteket i Sarajevo brann ner efter att ha beskjutits med serbiska granater från bergen. I slutet av 1800-talet löd Bosnien Hercegovina under Österrike-Ungern och kejsardömets finansminister hade stora planer för staden Sarajevo. Det största projektet av de dem alla var det som skulle bli stadens stadshus och senare nationalbibliotek. Det byggdes i en så kallad neo-morisk stil, en stil som hämtade inspiration från den islamiska världen - bland annat från Egypten och Andalusien. Det var inte bara ett stycke europisk kulturhistoria som förstördes i augusti 1992 utan av även mängder med unika böcker och manuskript. Idag håller man fortfarande på med återuppbyggnaden som man hoppas ska vara färdig om två år. Marie Liljedahl berättar byggnadens historia.

Kriget i Bosnien har fått stor uppmärksamhet efter att den bosnienserbiske generalen Ratko Mladic gripits och ställts inför rätta för krigsförbrytelser och etnisk rensning under 90-talet. Hur går livet vidare i de drabbade områdena? Många länder, däribland Sverige, har satsat stora pengar på att hjälpa flyktingar att flytta tillbaka. Men på många håll går återflyttningen trögt och rapporter talar om diskriminering av minoriteter i hela Bosnien Hercegovina. Minnet av kriget lever fortfarande starkt bland folkgrupperna och landet är splittrat. Frilansjournalisten Henrik Dammberg besöker ett område i östra Bosnien Hercegivona, nuvarande Republika Serbska, som under några månader av 1992 rensades nästan helt på muslimer, eller bosniaker som den muslimska folkgruppen kallas i Bosnien Hercegovina. Hela 90 procent av de egna medlemmarna har svag relation till Svenska kyrkan, enligt en ny undersökning. De flesta är dock positiva till kyrkan, men när livet pågår som bäst får det inga större konsekvenser för livsföringen. De som inte är konfirmerade har särskilt svårt inse relevansen i sitt medlemsskap. Visserligen når kyrkan 85 procent av medlemmarna under ett år, men det är i samband med konfirmation, dop, vigsel och begravning. Reportage om undersökningen, vars syfte är att få klarhet i hur kyrkan "kan vara relevant i samtidsmänniskans liv". Människor och tros medarbetare Åsa Furuhagen är på besök i sydöstra Turkiet och rapporterar från klostret Mor Gabriel som är det äldsta kvarvarande syrisk ortodoxa klostret i världen. Klostret har länge varit i konflikt med turkiska staten och kurdiska ledare om ett landområde Försök att konfiskera området har lett till protester från EU och Europarådet för mänskliga rättigheter och har varit en stötesten i förhandlingarna med EU. I januari i år beslöt turkiska högsta domstolen att stora delar skulle tillfalla turkiska staten.    Utrikeskrönikan kommer från Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén. Karin Wiborn blir ny generalsekreterare i Sveriges kristna råd. Här finns Sveriges kyrkor samlade. Vilka är de viktigaste frågorna? Hur ska en kvinna kunna vara företrädare för också den katolska och de ortodoxa kyrkorna, som avvisar kvinnliga präster?   Programledare: Tithi Hahn tithi.hahn@sverigesradio.se Producent: Sören Wibeck soren.wibeck@sverigesradio.se

Få trodde att svenska FN-soldater skulle kunna göra någon större skillnad i Bosnienkriget på 90-talet, men svenskarna skulle överraska omvärlden som ett av få FN förband som stod upp rakryggat och utmanade aktörerna i kriget. 1991 utbryter kriget på Balkan och Jugoslaviens sönderfall har därmed tagit sin början. Nu vänds folkgrupp mot folkgrupp, grannar mot grannar, och i Bosnien-Hercegovina ska konflikten bli som mest brutal på grund av de komplicerade förhållandena som råder inom delrepubliken. Det är ingen enkel uppgift som väntar de FN-svenskar som skickas ner till Bosnien på hösten 1993. På kort tid får de uppleva saker som ska etsa sig fast i medvetandet under lång tid framöver, paralleller dras till Kongokrisen på 60-talet och i media diskuteras om det över huvud taget är rätt att skicka unga soldater till kriget. Men svenskarna ska snart överraska omvärlden med sina insatser och chefen för den nordiska bataljonen, Ulf Henricsson, blir känd på Balkan som ”Sheriffen i Vares” som inte tvekar att utmana krigets olika aktörer. Svenskarna ska komma att lämna ett gott rykte efter sig men som allt annat har även denna insats sitt pris! P3 Dokumentär möter svenskarna som upplevde kriget i Bosnien-Hercegovina och konsekvenserna när de kom hem. Producent: Fredrik Johnsson