Podcasts about genren

I 1988 blev hård rock og heavy metal strakt yderligere ud, og i modsatrettede undergenrer - fra det mest poppede til det ekstremt brutale. Fra Bon Jovi til Napalm Death. Fra Death til Poison. Og så var der alle de forskelligartede, men mere klassiske metal-dyder hos bl.a. Megadeth, Metallica, Maiden, Ozzy, Pantera og Priest. I undergrunden lurede nye navne som Soundgarden og Nirvana, der måske snart kunne udgøre et alternativ til den traditionelle metalrock-lyd? Studievært Jens "Jam" Rasmussen går i bredden og dybden af metalåret 1988 sammen med stamgæsterne, Steffen Jungersen, Michael Stützer Hansen og Michael Denner. Nedslagspunkter: - Dave Mustaine og Megadeth indleder året med udgivelsen af 3. albummet “So Far, So Good… So What!”, der indeholder nummeret "In My Darkest Hour", inspireret af Cliff Burtons bortgang. - Metallica mindes Cliff Burton ved at skrue ned for bassen på bandets fjerde album “… and Justice For All”. Vores gæstepanel hylder dog problemfrit bandets evne til at lave gode numre, og til at tage skridtet videre fra det frygtindgydende album par, “Ride The Lightning” og “Master of Puppets”. - Et særligt samtaletema rundt Metallica anno ‘88 er den vitale udvikling af James Hetfields' vokal. - Michael Denner giver også sit besyv med om Metallicas fjerde album, og får lov at filosofere lidt over, hvordan Mercyful Fates fjerde udspil mon ville have lydt i 1988. - Denners grænse for hård metal går ved Slayer, som han sender til tælling i guldbajere på en café i det indre København. - Kommer Slayer så godt videre på årets album udspil, “South of Heaven”? Det mener deres gamle koncertkammerat Michael Stützer, som hylder bandets “kaos i hjertet”. - Vi tager verden rundt i den mest voldsomme metal, hvor Birmingham-bandet Napalm Death leverer den mest ekstreme metal på den anden side af Slayer. - Bay Area-thrashen gløder fortsat. I 1988 særligt med debutanterne Forbidden, og med album nr. 2 fra både Testament og Death Angel. - I Florida definerer Death fortsat deres nye stil, death metal. I New York udgiver Anthrax “State of Euphoria”, og besøger København med LA-bandet Suicidal Tendencies. - AC/DC kæmper fortsat med at lave det fede midt/sen-80'er album, men er i vanlig superb koncertform på turneen med albummet “Blow Up Your Video”. Rytmeguitarist Malcolm Young checker ind på en alkoholafvænningsklinik undervejs, og erstattes af nevøen Steve Young. - Ozzy introducerer ny guitarist i Zakk Wylde på “No Rest for the Wicked". Steffen kommer sig over fraværet af forgængeren Jake E. Lee, og både Steffen og Stützer kan omfavne dette femte Ozzy studiealbum. - Ozzy optræder også i smuk duet med Lita Ford, og forbereder en gæsteoptræden hos Gary Moore. - Vi kommer også omkring Iron Maidens syvende album, “Seventh Son of a Seventh Son”, og Seattle-bandet Queensryches gennembrudsalbum, “Operation Mindcrime”. - The Scorpions leverer fortsat fin heavy-hygge, mens Saxon forsøger sig med melodisk hard rock på deres niende studiealbum, “Destiny”. I LA hitter Poison med poppet glam metal på “Open Up and Say… Aah!”, mens Bon Jovi holder sig på hitlistetoppen med reference til deres ophavssted, “New Jersey”. - I Seattle-området lyder der nye rock-toner fra de albumdebuterede Soundgarden og singledebutanterne Nirvana. - Texas-bandet Pantera og deres nye forsanger Phil Anselmo sværger til den Judas Priest-tro metal på albummet “Power Metal”. - Judas Priest selv laver en del af deres 11. album, “Ram It Down” i Puk-studiet nær Randers. En fortsættelse af elektro-stilen fra “Turbo”, men også med heavy metal statementet… “Heavy metal”. - PS. Og så er Priests udskældte cover af Chuck Berry-klassikeren “Johnny B. Goode” faktisk i orden, mener både Steffen og Stützer. God lytning, og på genhør i seriens sidste afsnit, 1989, om cirka en uges tid! Idé, tilrettelæggelse og research: Jens "Jam" Rasmussen Produktion: Jan Eriksen

Genren kallas "Save Europe" eller "Aryan Classics", och bygger på remixade eurodance-låtar som handlar om kärlek, dans och glädje. Låtar du sjungit till i bilen och dansat till på klubben. Låtarna du kan utantill, fastän de är tjugo år gamla. Nu används de helt plötsligt av extremhögern. På plattformar som Tiktok och Instagram fungerar musikgenren som bakgrundsmusik till en viss typ av högerextrema videomontage och genom att flirta med en ljudbild som många har en känslomässig koppling till kan nya personer dras in i kulturen. Hur blev det så? Inläsning av Siri Christiansens reportage "Aryan Classics – Så blev eurodance den nya vit makt-musiken" från senaste numret av tidskriften, #3 2025. Inläsning: Anna Fröjd Omslag: Illustration Matilda Flodmark Skicka in din lyssnarfråga som ett röstmeddelande till oss: https://www.speakpipe.com/studioexpo Vill du hellre mejla så skicka din fråga till studioexpo@expo.se  Läs mer: Expo guidar: Vit makt-musik – historien, businessen och idéerna (2025, Dalsbro): https://expo.se/guide/expo-guidar-vit-makt-musik-historien-businessen-och-ideerna/ Spotify upptäckte inte terrorpropaganda – tas bort efter Expos granskning (Glaad, 2024): https://expo.se/nyhet/spotify-upptackte-inte-terrorpropganda-tas-bort-efter-expos-granskning/ Första domen någonsin för hets på Spotify (Nordquist, 2020): https://expo.se/nyhet/forsta-domen-nagonsin-for-hets-pa-spotify/ På resa genom Musks universum (Mitchell, 2023): https://expo.se/fordjupning/pa-resa-genom-musks-universum/ Folkmordet har blivit ett mantra (Vergara, 2019): https://expo.se/nyhet/folkmordet-har-blivit-ett-mantra/   Expo behöver ditt stöd Bli poddvän här: https://expo.se/stod-expo/bli-poddvan/  Prenumerera på Expo: https://expo.se/tidskriften/prenumerera  --- Studio Expo ger dig som lyssnar fördjupningar om våra avslöjanden, mer om våra granskningar och analyser av högextrema tendenser. Varje vecka i din poddspelare! Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse. Vi har granskat och bevakat extremhögern sedan 1995 – för en levande demokrati där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande. Stöd vår verksamhet genom att bli månadsgivare eller swisha en slant till 123 271 02 59.

I metalåret 1987 stod den på både heavy-hits og benhård metal: på den ene side poppet metalrock som Def Leppard og megasællerten “Hysteria”, og det nye Whitesnakes “1987” album. På den anden side hårdføre bands som de danske thrash-konger Artillery og dødsmetal-pionererne Death. Sat lidt på spidsen, selvfølgelig, for der var også de bands, som hverken var det ene eller det andet; eksempelvis Guns n' Roses og deres gedigne gennembruds-debutalbum “Appetite For Destruction” og King Diamonds fuldendte metalværk “Abigail”. Og så bød 1987 også på stor international opmærksomhed på andre danske og delvist danske bandprojekter som Pretty Maids, White Lion og Metallica. Metalåret 1987 gennemgås af Jens "Jam" Rasmussen, studievært, og det faste og fornemme triumvirat af studiegæsterne Steffen Jungersen, Michael Stützer Hansen og Michael Denner. Nedslagspunkter: - Det hårdt rockende metalår 1987 må nødvendigvis bydes velkommen af Guns N' Roses og “Welcome To the Jungle”. Studieværten og Steffen Jungersen taler om nummeret, bandet og albummet, naturligvis, “Appetite For Destruction". - Bragende fedt comeback-album fra Guns-forbillederne Aerosmith, det perfekt producerede “Permanent Vacation”. - Def Leppards længe ventede “Hysteria” album er en sand hitparade af fængende heavy-pop sange, som skaber et af historiens bedste sælgende rockalbum. - Motley Crüe udråber et glammet, trefoldigt hard rock-hurra til pigerne på albummet “Girls, Girls, Girls”, som dyrkes af både metal-drengene og heavy-pigerne. - Producer Rick Rubin kaster sin AC/DC- og Rolling Stones-kærlighed over The Cults autentiske rock'n'roll-udspil “Electric”, mens AC/DC's lydtekniker fra “Highway To Hell”, Mike Dearnley, producerer D-A-D debuten “D-A-D Draws a Circle”. - Deep Purples velkomne comeback med mark II lineuppet fortsætter ufortrødent fedt på albummet “The House of Blue Light”, mens Tony Martin debuterer som Black Sabbath-sanger på “The Eternal Idol”. - Det var rock'n'roll, vi kom fra, og som Motörhead deklarerede på deres albumtitel fra 1987. Samme Motörhead, som sprængte samtlige volumeskalaer ved deres koncertbesøg. - Jungersen, Stützer og Rasmussen tager den decibel-blæsende tur tilbage til legendariske Saga i 1987. København, hvor også Manowar skruede op. - Vi fortsætter til Sagas genbo og “lillebror” Carlton, hvor studieværten headbanger ind i sin makkers hoved til showet med Helloween, Running Wild og Overkill, og rammes af en stagedivers militærstøvler til showet med Artillery og Destruction samme sted. YEAH! - Michael Stützer fokuserer mest på sit guitarspil og sit band, hvilket resulterer i det andet Artillery album, “Terror Squad”, som fører an i den europæiske thrash metal-liga sammen med Kreator og førnævnte Destruction. - I januar ‘87 genoptager Metallica deres Europa-turné. Først i Falkoner Teatret, København, og dagen efter i Holstebro Hallen. Senere på året udkommer bandets første indspilning med bassisten Jason Newsted, cover-EP'en "Garage Days The 5,98 Dollar EP". - Fuld smæk på Bay Area-scenen, hvor Exodus udsender album nr. 2 “Pleasures of the Flesh”, Testament deres debutalbum "The Legacy" og Death Angel deres debut “The Ultra-Violence”. Sidstnævnte med en chokerende optræden på hovedscenen på årets Roskilde Festival. - På østkysten rykker Anthrax med “Among The Living”, og der tærskes løs fra Brasilien til Birmingham. Fra Sepultura til Napalm Death. Og i Tampa Bay, Florida udsender Death deres genredefinerende debut “Scream Bloody Gore”. - Michael Denner dukker op i studiet, hvor han og Jungersen tager pulsen på årets danske/dansk-relaterede udspil fra White Lion, Pretty Maids og Denners eget King Diamond, der udsender deres episke hovedværk “Abigail”. God tur tilbage til 1987, og på snarligt genhør i metalåret 1988 om en uges tid! Idé, tilrettelæggelse og research: Jens "Jam" Rasmussen Produktion: Jan Eriksen

Midtvejs i de metalliske 80'ere banker metalhjertet med tunge, dedikerede pulsslag hos blandt andre Iron Maiden, Accept, Saxon, Pretty Maids, Exodus, Megadeth og Dio. Det banker også løs i den danske metal-undergrund, hvor Artillery albumdebuterer og varmer op for både Slayer og King Diamond. Førstnævnte med benhård thrash og besværlige nitte-armbånd, sidstnævnte med et spændende soloband og en spøjs julesingle. I Los Angeles fylder undergrundsbandet Guns N' Roses rockklubberne og indspiller en brandvarm demo. Studievært Jens "Jam" Rasmussen gennemgår dette - og meget andet - i metalåret 1985 sammen med de tre faste studiegæster, Steffen Jungersen, Michael Stützer Hansen og Michael Denner. Nedslagspunkter: - “Live After Death” hedder årets dobbelte livealbum fra Iron Maiden, der sender koncertoplevelsen hjem til stereoanlægget og - for de teknologiske fremmelige - til videoafspilleren. - Accept udgiver albummet “Metal Heart” og leverer en overbevisende optræden på det fantastiske spillested Saga i København, hvor også Saxon og Pretty Maids sørger for en mindeværdig aften. - AC/DC roder rundt på albummet "Fly On The Wall", men er ikke desto mindre en kanon-koncertattraktion. - Artillery debuterer med "Fear of Tomorrow", et pioneralbum i dansk metal og på den internationale thrash metal scene. Vi lytter til Michael Stützers guitarspil dengang og til hans ord om albummet i dag. - Thrash-året ‘85 byder også på debutalbum fra Exodus (“det ultimative thrash album”, følge Steffen Jungersen), Megadeth, Kreator, Destruction, Onslaught og Possessed. - Der er også udgivelser fra Anthrax, S.O.D. og ikke mindst Slayer, som også gæster Carlton på Vesterbrogade, København. - Slayer-guitarist Kerry Kings brede nittearmbånd giver ham vanskeligheder ved at entrere scenen, men supportbandet Artillery kommer ham til undsætning. - Der er godt gang i den danske heavy metal-scene over hele landet med bands som Alien Force, Wasted, Evil, Rigor Mortis, Maltese Falcon, Hero, samt århusianske Kim Sixx med forsangerinden Kim “Powerbaby” Sixx. - Disneyland After Dark skaber deres egen “cow punk” stil, som også appellerer til en del guitarglade heavy rockere. - Californiske Faith No More forvarsler en form for hybrid-metal på debuten “We Care A Lot”. - Aerosmith er tilbage i den originale besætning på “Done With Mirrors”, mens party-rockerne Motley Crüe hitter videre med hedonistisk hard rock på “Theatre of Pain”. - I Los Angeles-undergrunden summer det løs rundt om bandet Guns N'Roses, der indspiller en lovende demo. - Stryper kører også glam looket i LA, men spiller kristen hård rock, også kaldet white metal. - Dio udsender sit tredje album, mens Gary Moore og Phil Lynott laver et sidste, vellykket samarbejde med hittet “Out In The Fields”. - King Diamond afrunder året med en koncertpremiere i Saga, København fire dage før jul, og finder deres indre metalliske drillenisse med debutsinglen “No Presents for Christmas”. Michael Denner fortæller om opstarten på King Diamond projektet. God lytning, og på snarligt genhør i det nye metalår 1986 om blot en uge! Idé, tilrettelæggelse og research: Jens "Jam" Rasmussen Produktion: Jan Eriksen

Metalåret 1984 rummer mange mesterlige album udspil, men intet over eller ved siden af Metallicas “Ride The Lightning”, færdigskrevet og indspillet i København. Det skulle da lige være Mercyful Fates fabelagtige opfølger “Don't Break The Oath”, måske? Eller Judas Priests gennemførte “Defenders of the Faith”? Eller eventuelt Deep Purples nær-perfekte comeback med “Perfect Strangers”? Studievært Jens "Jam" Rasmussen gennemgår dette mægtige og mangfoldige metalår sammen med vores tre faste studiegæster, Steffen Jungersen, Michael Stützer Hansen og Michael Denner. Nedslagspunkter; - Metalåret 1984 må nødvendigvis starte på Amager, hvor Metallica låner Artillery og Mercyful Fates fælles øvelokale. Her skriver bandet de sidste par numre til “Ride The Lightning”, som de indspiller i Sweet Silence studiet i samme bygning. - Michael Stützer beretter om besøget, og om at være blandt de første til at høre de nye numre fra “Ride The Lightning”, der ifølge Steffen Jungersen betød et reelt vagtskifte i heavy metal. - Metallica afholder dansk koncertpremiere i København, mens den danske metal undergrund summer livligt løs med bands som Wasted, Evil, Maltese Falcon og Witch Cross, der bliver det første heavy metal-band på Roskilde Festival. - Jyske Pretty Maids udsender deres suveræne debutalbum “Red, Hot & Heavy”, der gør Steffen Jungersen til rendyrket fandreng. - Mercyful Fate følger fornemt op på mesterværket “Melissa”: Michael Denner fortæller om indspilningen af “Don't Break The Oath”, turnélivet i Amerika, og om at kaste sig ind i en karate-turnering med Motörheads hårdføre roadcrew. - Den nye og hårdere metal bevæger sig fra NWOBHM-inspiration til noget hurtigere og allerhelvedes grummere: fra Anthrax i New York og Slayer i Los Angeles, over Bathory i Sverige, Celtic Frost i Schweiz og tysker thrasherne Destruction, Sodom og Tormentor (snart Kreator), til Voi Vod i Quebec, Canada. - Doro Pesch og Warlock udsender deres debutalbum, og metal scenen får en stærk og sympatisk frontkvinde. - Twisted Sister kan bare ikke snuppe mere på hverken MTV eller alverdens koncertscener, og skriger “NO! We're Ain't Gonna Take It”; Van Halen hitter med klassiker-keyboardriffet på “Jump”; og Scorpions giver os en ny, catchy heavy schlager, “Rock You Like A Hurricane”. - Studieværten og Steffen Jungersen gennemgår årets udspil fra Saxon, Iron Maiden og især Judas Priest og Dio. - Vi runder det mangfoldige metalår ‘84 af ved at lovprise David Coverdale og Whitesnake for “Slide It In”, inden studieværten og Jungersen går i jubelmodus over comebacket fra Deep Purple mark II, “Perfect Strangers”. God lytning, og på gedigent genhør i metal-året 1985 om blot en uge! Idé, tilrettelæggelse og research: Jens "Jam" Rasmussen Produktion: Jan Eriksen

1983 var året, hvor Metallica, Slayer og Mercyful Fate hver især albumdebuterede på fuld fræs med henholdsvis “Kill ‘Em All”, “Show No Mercy” og “Melissa”. Det var nyt, det var hårdt, det var vildt åbenbarende, og der var bare smæk på. Men de gamle og tunge drenge bed stadigvæk fra sig i ‘83: Ozzy, Dio, Sabbath, Lizzy, Motörhead, Maiden, Priest og Accept. Sidstnævnte med en sand metal schlager-slagsang i “Balls To The Wall”. Studievært Jens "Jam" Rasmussen rocker året benhårdt igennem sammen med de tre top-kyndige studiegæster: Steffen Jungersen, Michael Stützer Hansen og Michael Denner. Nedslagspunkter: - Hardcore punken rykker i studieværten, der ser pogo, slamdans og stagediving udfolde sig til koncerten med engelske G.B.H. i København i marts ‘83. - Efterfølgende undrer studieværten sig: hvorfor er der ingen bands, som kombinerer hardcore punkens aggressive fart med metallens tyngde og gnistrende guitarer? Svaret følger pronto med årets debut album fra Metallica (“Kill ‘Em All”) og Slayer (“Show No Mercy”). - Steffen Jungersen glæder sig over det fede metalliske rifferama på “Kill ‘Em All”, mens Michael Stützer hæfter sig ved den energi og friskhed, der præger albummet. - Masser af interessante debutanter på den nye amerikanske metal scene anno 1983: Armored Saint, Exciter, Pantera, Savatage og Anthrax. - Motley Crüe udvider fanbasen med “Shout At The Devil”; Twisted Sister mener det bogstaveligt med “You Can't Stop Rock'n'roll”; Manowar spiller med metal musklerne på “Into Glory Ride”. - Nye album fra Saxon, Iron Maiden og Accept. Vi går i dybden med sidstnævnte, der laver en af de ultimative heavy metal slagsange, “Balls To The Wall”. - AC/DC producerer selv “Flick of the Switch” til kernefansene, mens ZZ Top laver moderne boogie rock på mega-sællerten “Eliminator”. - Motörhead får tilført feinschmecker guitarsoli fra Brian Robertson på “Another Perfect Day”, mens Robertsons gamle band Thin Lizzy afrunder i dynamisk stil med deres sidste studiealbum “Thunder and Lightning”. - Med “Pyromania” peaker Def Leppard som nr. 2 på den amerikanske hitliste, og giver et intimt show i København. Desværre er guitaristen Steve Clarke i problemer. - Dio anmoder os på det kraftigste, om at komme op af stolen og skråle med på “Stand Up And Shout”, der åbner hans forrygende debutalbum “Holy Diver”. - Ozzy kommer solidt videre efter det tragiske tab af Randy Rhoads året før. På “Bark At The Moon” var Rhoads erstattet af guitaristen Jake E. Lee, der gik rent ind hos Jungersen og Stützer. - Black Sabbath forbløffer med Ian Gillan som frontmand på “Born Again”. Albummet skiller vandene. Jungersen og Stützer forklarer, og samstemmer: Sabbath og Gillan skulle altså ikke have spillet “Smoke On the Water” den aften i Falkoner Teatret. - Dansk heavy metal rykker med Pretty Maids og Witch Cross, som står på scenen til studieværtens metal koncertdebut. Op på motorcyklen og afsted. - Vi afrunder i den dunkle og absolut metallisk mesterlige afdeling: Mercyful Fates genredefinerende debut album, “Melissa”. Michael Denner fortæller om tilblivelsen og det telepatiske samarbejde med Hank Shermann, mens Steffen Jungersen står for metalliske superlativer de luxe. God lytning, og på tungt rockende genhør i metal-året 1984 om ca. 14 dage! Idé, tilrettelæggelse og research: Jens "Jam" Rasmussen Produktion: Jan Eriksen

Metal-året 1982 blev et allerhelvedes hårdt af slagsen med Metallica og Mercyful Fates første udgivelser. Venom beredte sporet for black metal og Accept inspirerede til speed- og thrash metal. 1982 var også året, hvor Ozzy-guitaristen Randy Rhoads omkom ved en tragisk flyulykke, og hvor der udkom store og vigtige album fra blandt andre Iron Maiden, Judas Priest og The Scorpions. Studievært Jens "Jam" Rasmussen gennemgår dette helvedes interessante heavy metal-år sammen med vores tre faste studiegæster: Steffen Jungersen, Michael Stützer Hansen og Michael Denner. Nedslagspunkter: - “Mettallica” er sidste band på opsamlingspladen “Metal Massacre”. Det ekstra “t” er en stavefejl, og rettes til “Metallica” i de senere oplag. - Metallicas forbilleder i Motörhead udgiver det album, bandet arbejdede på under Lars Ulrichs besøg i deres øvelokale året forinden: “Iron Fist”. - Engelske Discharge udgiver det hidsige hardcore-album, “Hear Nothing See Nothing Say Nothing”, der inspirerer de fire unge skole-elever og bandkammerater i LA-bandet Slayer. - Mercyful Fate tager til det metal-begejstrede Holland og indspiller deres debut-EP “Mercyful Fate”. Bandmedlemmet Michael Denner tager os med på turen, og Steffen Jungersen erindrer, da EP'en ramte ham lige i smasken. - Venom udsender det diabolske og hæsblæsende album, “Black Metal”, der afføder navnet på den mørkeste, metalliske subgenre. - Accept-nummeret “Fast as a Shark” sætter nye standarder for speedet metal, og tænder ild i brødrene Stützer i bandet Devils Symphony. - Tank-sangen “Heavy Artillery” giver ideen til et nyt bandnavn hos brødrene Stützer i Tåstrup. - Sangeren Paul Christensen fra Vejle og guitaristen Kenneth Hansen fra Horsens er begge til Thin Lizzy-koncert i Århus i januar, og finder sammen i bandet Pretty Maids senere på året. - De gamle Deep Purple-medlemmer er fortsat aktive rundt omkring - i Gary Moores band, Whitesnake, Rainbow og Gillan. - De gamle venner i Uriah Heep er ude med en ny sanger, og hyrer den fyrede Ozzy-rytmegruppe, Lee Kerslake og Bob Daisley. - Den helt store tragedie finder sted om morgenen den 19. marts 1982 i Florida, da guitarist Randy Rhoads omkommer i et flystyrt undervejs på turneen med Ozzy. - Ozzy udgiver et dobbelt livealbum, udelukkende med Black Sabbath-sange, “Speak of the Devil”, den 22. november 1982. Black Sabbaths livealbum med den nu afgående Dio, “Live Evil”, følger en måneds tid efter. - Led Zeppelin udsender det niende og sidste studiealbum “Coda”, to år efter bandets opløsning. - Amerikansk hard rock og gang i den: KISS hylder den højtlydende rock'n'roll i “I Love it Loud”; Twisted Sister debuterer med dedikeret rock'n'roll-attitude; Aerosmith rocker videre uden bandets vanlige guitarduo; og Van Halens leger løs på deres femte album, “Diver Down”. - Metalkrigerne i Manowar debuterer med deres power metalliske slagsange på “Battle Hymns”. - Lars Ulrich og James Hetfield har rekrutteret et par nye medlemmer til Metallica, Cliff Burton og Dave Mustaine, og skaber stor opmærksomhed med demoen “No Life ‘Til Leather”. - Iron Maiden udgiver deres første album med Bruce Dickinson, ”The Number of the Beast”, der går rent ind hos metalfolket. Men var det så bedre end forgængeren “Killers”? Jungersen og Stützer går i dybden og måler de to album på decimaler. - Judas Priest er tilbage i topform på "Screaming for Vengeance". Jungersen og Stützer er igen i zen. - Vi afrunder det tungt rockende 1982 med The Scorpions' fremragende album “Blackout”, der også hyldes af Jungersen og Stützer, som ikke mindst stiller skarpt på guitarerne, inden røgen lægger sig. God lytning, og på glædeligt genhør i det næste metal-år 1983 om ca. 14 dage! Idé, tilrettelæggelse og research: Jens "Jam" Rasmussen Produktion: Jan Eriksen

Udtrykket i punk er "fuck you", imens det i post punk er "I'm fucked".Sådan beskriver dine to værter, Klaus Lynggard og Henrik Queitsch, ihvertfald de to genre forud for denne episode, hvor de dykker ned i de 20 bedste sange fra Joy Division og New Order, der mest af alt hører til "I'm fucked"-genren.På trods af de til tider mere muntre melodier, bar de fleste tekster fra Joy Division nemlig både på en melankoli og desperation, som især kom til udtryk da deres forsanger tog sit eget liv. Bandet genopstod som New Order og heldigvis var der stadig masser af gode sange at hente her.  Værter: Klaus Lynggaard og Henrik QueitschKlip: Andreas Skøtt Lenstrup Playliste: Joy Division”Disorder” (Unknown Pleasures, 1979)“New Dawn Fades”  (Unknown Pleasures)”Transmission” (Single, 1979)“Dead Souls” (Still, 1981; oprindelig eksklusiv fransk single, 1980)”Love Will Tear Us Apart” (Single, 1980)“These Days” (Single B-side, 1980)“Decades” (Closer, 1981)“Atmosphere” (Single, 1980)“She's Lost Control” (B-side, 1980)New Order“In a Lonely Place” (B-side til “Ceremony”, 1981)“Dreams Never End”  (Movement, 1981)“Everything's Gone Green” (Single, 1981)“Blue Monday” (Single, 1983)“Age of Consent” (Power, Corruption & Lies, 1983)“The Perfect Kiss” (Low-Life 1985)“Bizarre Love Triangle” (Brotherhood, 1986)“True Faith” (Single, 1987)“1963” (Single B-side,1987)“Dream Attack” (Technique, 1989)“Regret” (Republic, 1993)

I fjortende episode i podcastserien om heavy metals fødsel er vi nået til det første i det store gennembrudsårti for heavy metal. Hvor "heavy metal" blev et kendt musik-begreb, og hvor metal-musikken blev hårdere og tungere, men også pænere og mere poppet. Jens ‘Jam' Rasmussen og hans gæster, anmelder og forfatter Steffen Jungersen, og Michael Stützer Hansen, bl.a. radiovært og guitarist i metalbandet Artillery fortæller. I første afsnit af podcastserien "Det tunge stedbarn: Heavy metal genren i 80'erne" brager det løs med etablerede navne i nye former (Black Sabbath med Dio, Ozzy solo, AC/DC med Brian Johnson), de helt nye headbanger-bands (Iron Maiden, Saxon, danske Brats), og Judas Priest, der indrammede den tunge tidsånd med "British Steel". Studievært er Jens "Jam" Rasmussen, og som studiegæster har vi fortsat den sublime ekspert-duo, Steffen Jungersen og Michael Stützer Hansen, der også var med i vores forløber "Det tunge stedbarn: Heavy metal-genrens fødsel". Desuden kan vi byde hjerteligt velkommen til vores nye gæsteekspert, guitarist og komponist Michael Denner (Brats, Mercyful Fate, King Diamond m.fl.). 1980 i nedslagspunkter: - Black Sabbath kommer fornemt videre uden Ozzy Osbourne, og Ozzy kommer overbevisende videre uden Black Sabbath. - Vi går i dybden med deres overrumplende 1980-værker, Black Sabbath med Dio: "Heaven and Hell" og Ozzy Osbourne: "Blizzard of Ozz". - Årets tragiske dødsfald: AC/DC-sanger Bon Scott (1946-1980) og Led Zeppelin-trommeslager John Bonham (1948-1980). - AC/DC hyrer den nye sanger i Brian Johnson ind, og laver tidernes hard rock-mastodont. "Back in Black", mens Led Zeppelin går i opløsning. - Vi kommer også omkring årets bevægelser fra blandt andre Whitesnake, KISS, Def Leppard, Thin Lizzy, The Scorpions, Van Halen, Motörhead... og de seje kvinder på heavy banen: Joan Jett, Heart og Girlschool. - 21-årige Steffen Jungersen er på pilgrimsfærd i det heavy metal-bølgende London, hvor han bl.a. oplever Iron Maiden, Saxon og Judas Priest på få dage. - Jungersen og Stützer kommenteret årets udspil fra de tre ovennævnte bands: "Iron Maiden", "Wheels of Steel", "Strong Arm of the Law" og årets store heavy metal-statement "British Steel". - Guitarist Michael Denner fortæller om Brats' bevægelse fra punk til heavy metal på debut albummet "1980", og om mødet med sangeren Kim Bendix Petersen alias King Diamond fra bandet Black Rose. - Den 16-årige Lars Ulrich flytter til Californien, hvor han begynder at spille trommer til idolerne Diamond Head, hvis 1980-album "Lightning to the Nations" bliver hans store inspirationskilde og pejlemærke. God lytning, og på genhør i 1981! Idé, tilrettelæggelse og research: Jens "Jam" Rasmussen Produktion: Jan Eriksen

Repetition är kunskapens moder, sägs det. Den inställningen har lagt grunden för det spelfenomen Speljuntan djupdyker i denna vecka – Roguelite. Genren där du gör en sak för att sen göra samma sak igen med förhoppningsvis lite bättre resultat. Repetition är kunskapens moder, sägs det. Därför reder generalerna i skillnaden mellan RogueLIKE och RogueLITE gång efter annan, pratar metaprogress och varför det kan vara så lockande att börja om från början. Repetition är kunskapens moder, sägs det. Stötta Speljuntan månad efter månad. www.Speljuntan.se Repetition är kunskapens moder, sägs det. Här kan du återigen se spelen vi pratade om i podden: Returnal, Blue Prince, Vampire Survivor, Atomicrops, Zookeeper, Kingdom Two Crowns, Reigns, Dead Cells, Hades, Cult of the Lamb, Moonlighter, Balatro, Slay the Spire, Death Loop, Dungeon Clawler, Diablo, Clair Obscur: Expedition 33

BANGERS!! Her får du genrens 5 største hits, rangeret efter bangerpotentiale. Med den allerstørste som rosinen i pølseenden. Booty call!!

New Romance tog sin begyndelse i slutningen af 70'erne som en undergrunds subkultur, der voksede ud af klub miljøet og toppede i begyndelsen af 80'erne Genren var kraftigt inspireret af glamrock stjernerne David Bowie og Roxy Music. Lyt med til: Ultravox, Visage, Adam & The Ants, Duran Duran, Soft Cell, Roxy Music og mange flere.

Kvæles hero shooter-genren i sin egen success?Hero shooters – de er overalt! Fra Valorant og Overwatch til Counter-Strike og den hårdt floppede Concord. Genren er propfyldt med taktiske skydespil, der alle kæmper om vores opmærksomhed… og vores penge.Nu er FragPunk landet – et free-to-play hero shooter spækket med microtransactions. Men kan det skille sig ud i mængden? Har Bad Guitar Studios faktisk skabt et spil, der har en fremtid, eller er det bare endnu en kortlivet fodnote i gaminghistorien?Vi dykker ned i gameplay, design og om FragPunk overhovedet er værd at spille. I denne episode deltager Christian Heegaard Kongsøre, Rasmus Lund-Hansen og Daniel Møgelhøj.Tusind tak, fordi du lytter med.

Den nya genren romantasy börjar bli allt mer populär. Linnea Engman från Fårdala är 21 år och har redan givit ut två böcker, den tredje kommer i juni. Hör henne berätta om sin resa och om hur det är att så tidigt i livet vara publicerad författare. Programledare: Niklas Wennergren

En simtur i en engelsk vallgrav tar oss in i den brittiska genren nature writing. Och finns det en motsvarighet i Sverige? Om och med författare som Roger Deakin, Kathleen Jamie och Helena Granström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. För 25 år sedan startade en våg av brittiska naturböcker. Roger Deakin var med boken ”Waterlog” en av dem som öppnade dammluckorna och snart svämmade bokhandlarna över av naturböcker med en personlig touch. Genren fick till och med ett namn – nature writing.Naturmorgons Mats Ottosson har gjort hembesök hos två av författarna i genren – i Edinburgh hos skotska Kathleen Jamie som skrivit böckerna ”Findings”, ”Sightlines” och ”Surfacing”, och så hos tidigare nämnda Roger Deakin i Suffolk. Han är visserligen avliden sedan 2006 men det går att hälsa på där han bodde, Walnut tree farm. Det går till och med att ta en simtur i vattendraget ”the moat” i Deakins anda – det var här han fick idén här att simma sig genom Storbritanniens alla åar och floder, det som sedan blev boken Waterlog. Sagt och gjort, Mats Ottosson tog en grön simtur här, och passade också på att intervjua naturjournalisten Patrick Barkham som skrivit en biografi om Roger Deakin.Dagens program tar alltså avstamp i den brittiska genren nature writing, men undersöker också svenska naturskildringar. Från Harry Martinson till Helena Granström. Den senare möter vi i ett samtal om vilken natur som är viktigast att skildra, kalhygget eller gammelskogen? Och hur man beskriver naturen på naturens sätt, där arterna får ta plats – samtidigt som många i Sverige idag inte kan namnen på dem eller har egna personliga erfarenheter av naturen.Vi ringer också upp Daniel Sandström, förläggaren som gav ut boken ”Ålevangeliet”. Varför blev just den en succé, behöver vi fler sådana böcker och borde vi också ha en genre som ”nature writing” i Sverige?Mikael Niemi medverkar med en nyskriven kråkvinkel just på temat att skriva om naturen.I studion finns både reporter Mats Ottosson och programledare Jenny Berntson Djurvall.

I det här avsnittet intervjuar jag körledaren Peter Dahlkvist från Falun. Han är körledare för barbershopskören Falu Miner Chords. Det här är den tredje podden av tre i den här intervjuserien.  Genren barbershop är en mindre fyrstämmig kör som sjunger a capella och härstammar från USA. Min relation till Faluns barbershopkörer var deras fantastiska julshower, […]

I det här avsnittet intervjuar jag körledaren Peter Dahlkvist från Falun. Han är körledare för barbershopskören Falu Miner Chords. Det här är den andra podden av tre i den här intervjuserien. Genren barbershop är en mindre fyrstämmig kör som sjunger a capella och härstammar från USA. Min relation till Faluns barbershopkörer var deras fantastiska julshower, […]

I det här avsnittet intervjuar jag körledaren Peter Dahlkvist från Falun. Han är körledare för barbershopskören Falu Miner Chords. Det här är den första podden av tre i den här intervjuserien. Genren barbershop är en mindre fyrstämmig kör som sjunger a capella och härstammar från USA. Min relation till Faluns barbershopkörer var deras fantastiska julshower, […]

Genren true crime toppar poddlistorna år efter år och har gjort mord, offer och blodiga detaljer till vardagsmat för den vane krimpodd-konsumten. Men poddar inom genren har också kritiserats för sin frispråkighet och för publicering av namn på målsägande och tilltalade. Det har fått flera aktörer inom branschen att efterfråga ett medieetiskt system som reglerar innehållet. Oisín Cantwell och Lars Truedson gästar Fabriken och föreslår hur en sådan förändring kan se ut.

Hiphop gennemsyrer i dag vores kultur - dette høres i sproget og ses i modebilledet. Genren kom først til Danmark i 1980'erne og allerede i løbet af 90'erne var den blevet mainstream. Så hvordan gik dansk rap fra at være undergrund til at toppe hitlisterne på bare et årti? Det finder vi svar på, når vi bevæger os fra MC Ejnar, Rockers By Choice og Østkyst Hustlers op gennem raphistorien og helt frem til i dag, hvor genren ikke bare er en fremtrædende stilart, men ligefrem former selve måden den bredere industri producerer musik på. Medvirkende: Pede B., Aarhus Jazz Orchestra og hiphopforsker Mads Krogh. Vært: Emma Elisabeth HoltetSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Hiphop gennemsyrer i dag vores kultur - dette høres i sproget og ses i modebilledet. Genren kom først til Danmark i 1980'erne og allerede i løbet af 90'erne var den blevet mainstream. Så hvordan gik dansk rap fra at være undergrund til at toppe hitlisterne på bare et årti? Det finder vi svar på, når vi bevæger os fra MC Ejnar, Rockers By Choice og Østkyst Hustlers op gennem raphistorien og helt frem til i dag, hvor genren ikke bare er en fremtrædende stilart, men ligefrem former selve måden den bredere industri producerer musik på. Medvirkende: Pede B., Aarhus Jazz Orchestra og hiphopforsker Mads Krogh. Vært: Emma Elisabeth HoltetSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Trolles elskede fusion mellm black-metal og rock n' roll har det hårdt i denne uges Sort Søndag. For hvorfor fjerner flere af Trolles favorit "black n' roll" bands deres rock n' roll udtryk, så de bliver rent black? Og hvad syntes en rock n' roller som Trolle om det valg? Det undersøger vi i denne uges Sort Søndag, hvor du kan høre nye numre fra bla. Horned Almigty og Gatecreeper. Bøtter har nyheder med fra lytterned Giro 666, der som altid er inspirerende. Værter: Anders Bøtter og Jakob Trolle. Lyddesign og klip: Emil Germod. Produceret af: Bowie-Jett. Udsendelse nr. 627. Sort Søndag er Danmarks vigtigste metal podcast. Hver uge får du 1 times tonser tunge toner, i selskab med værterne Anders Bøtter og Jakob Trolle. Sort Søndags trofaste "Giro 666 lyttere" byder ind med både nye og gamle numre, "Musiknyt" sørger for at holde dig helt opdateret og hver måned gennemgås et klassisk metal album i "Månedens Mesterværk"

I dagens afsnit dykker Jonas og Alex ned i en forskning om hvilke genre gamere fokusere mest på for tiden. Arrowhead studios vil gerne mere med deres studie og de står frem og snakker om al den kritik de har fået på grund af Sony's valg med PSN konti. __________________________________________ Du kan følge Gamer Sofaen på:  ⁠Facebook⁠ tiktok.com/@gamersofaen Youtube ⁠Twitter (X)⁠ ⁠Instagram⁠ ⁠Discord⁠ __________________________________________

Treblinka Comedy Club, två starka motsatser i nazityska förintelselägret och humor, är titeln på en ny bok. Åke Edwardson, författaren bakom böckerna om kommissarie Winter, är P4 Extra gästen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ansvarig utgivare: Sabina Schatzl.

Anna Tullberg om den amerikanska science fiction- och fantasyförfattaren Ursula K Le Guins genombrottsroman Mörkrets vänstra hand. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den amerikanska författaren Ursula K. Le Guin (1929-2018) var en av de första feministerna inom genren och skrev romaner, noveller och barnböcker.I genombrottsromanen ”Mörkrets vänstra hand”, som kom ut 1969, undersöker hon vad som blir kvar när könet inte längre definierar människan.”Kungen var gravid”. En mening som stuvar om bland de invanda tankebanorna där uppe i huvudet. Hur är det möjligt att en kung kan vara gravid? I vilket land då? Svaret är: ren science fiction. Genren framför alla för utmanande tankeexperiment.Uppläsare: Magnus Berg.Detta är en repris från 2013.

Genren startede i det sydlige USA, en blanding af rock and roll, countrymusik og blues og soul. Udtrykket “Southern rock” kan være opfundet i 1972 af Mo Slotin, der skrev for Atlantas undergrundsavis, The Great Speckled Bird, i en anmeldelse af en Allman Brothers Band koncert. Lyt med til historien, fra 50'erne og frem til … Læs videre "Southern Rock"

# friedensnoten – das ist eine Reihe von Texten, die Friedensbewegte Künstler und Autoren zu Friedensliedern aus allen Genren und aller Welt verfassen. Eine medienübergreifende Initiative, die von Jens Fischer Rodrian und Marcus Klöckner kurz nach Beginn des Ukraine-Krieges gestartet wurde. Heute bringen wir bereits die 52ste Folge. Der Buchhändler, Manager und Journalist Andreas Engl hat sich dem Song Ohio angenommen, der von Neil Young als Reaktion auf die Schießereien im Bundesstaat Kent am 4. Mai 1970 geschrieben wurde, nachdem er Fotos des Vorfalls gesehen hatte. „Es ist immer noch kaum zu glauben, dass ich dieses Lied schreiben musste.“, sagte Neil Young, der den Song mit David Crosby, Stephen Stills und Graham Nash veröffentlichte. Sabrina Khalil liest Andreas Engls Text.

Pontus Kyander står nästan helt stilla i denna essä. Ändå rör han sig över kontinenter, tider och mellan olika sätt att betrakta världen. Sändes första gången 2019-06-13. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Min far samlade på kartor. Jag står i tamburen och betraktar en av dem. Den är tryckt 1586 och återger den då danska ön Ven i Öresund. Där styrde adelsmannen Tycho Brahe i feodal stil. Brahe var inte bara en bondeplågare av rang, utan också en av sin tids främsta astronomer. Det är den aspekten som kartan berättar om. På Ven byggde Brahe sitt berömda Uranienborg, vida känt för sina avancerade stjärnkikare. Med hjälp av dessa blev Brahe del av den vetenskapliga revolution som startade med Copernicus. Copernicus introducerade som bekant ett heliocentriskt solsystem, där jorden och de andra planeterna kretsar kring solen istället för ett universum med jorden i sin mitt. Copernicus teori fick inget omedelbart genomslag, dels för att den gick emot både teologisk och astronomisk ortodoxi, men också för att hans bok var svår att förstå och baserad på otillräckliga observationer. Det var för att skaffa bättre data som Tycho Brahe lät bygga sin tids främsta observatorium. Med tillförlitliga observationer skulle han bevisa att Copernicus hade fel. Vi behöver inte fördjupa oss i Brahes egen modell av världsalltet. Det räcker att veta, att Brahes observationer gjorde Johannes Keplers moderna modell av solsystemet möjlig. Kartan i min tambur visar med stor exakthet plan och genomskärning av Uranienborg. Man kan se rummen och hur de användes och byggnadens tidsenliga barockarkitektur återges detaljerat. Mindre noga är det med ön och dess geografi. Ön är visserligen färglagd och grann, men den är lite ungefärlig, med byggnader i skiftande perspektiv och skalor. På ängarna betar millimeterhöga små får, hästar och kor; någonstans tycks även en räv smyga. Var ön befinner sig i förhållande till andra platser tycks sakna relevans; världen finns där bara som ett ensamt skepp stävande västerut. Det är en ö – isola – isolerad från alla övriga geografiska sammanhang. Det finns en tradition av kartbilder och texter om öar. Isolario, böckerna om öar, är en tidig gren av den moderna kartografin. Den uppkom och försvann under 14- och 1500-talen och är släkt med portolanon – lotsboken – också den upptagen med enskildheter som öar och hamnar. Genren är förknippad med Medelhavet och tar sin utgångspunkt i det kulturellt dominerande Italien. Den första boken om öar, som hette just Isolario, kom ut mot slutet av 1400-talet och var skriven av pseudonymen Bartolomeo da li Sonetti – en pseudonym som reflekterar att bokens 48 öar tryckta i träsnitt ackompanjeras av lika många sonetter. På samma sätt som gränserna mellan vetenskap och teologi länge var upplösta, var Isolarion från början lika mycket skönlitteratur som kartbok. Att den just hänger upp sig på öar har en bakgrund i antikens reselitteratur och epik. Homeros Odyssén kan ses som en berättelse om öar, liksom bitvis Vergilius Aeneiden. Hjältarna färdas med sina skepp mellan öar befolkade av exotiska varelser. Själva förflyttningen har författarna inte lika mycket att säga om, och det är ett vågstycke att ens någorlunda lokalisera var de övervägande fiktiva platserna egentligen kan vara belägna. Det är framkomsten och till sist hemkomsten som räknas; målet, men inte vägen. Havet, det är stort men också måttlöst, utan hållpunkter. Sjömännen spejar mot horisonten; de spejar efter en ö. Odysseus och Aeneas är sjömän vars världsbilder är knutna till Medelhavet. Utanför detta innanhavs gränser sträcker sig inte deras föreställningar. Strängt taget är det inte havet som intresserar dem, utan öarna. Med växande medvetenhet om den övriga världen förändrades både kartografin och den europeiska epiken. I antik efterföljd skrev portugisen Luis Vaz de Camões 1572 verket Lusiaderna. Boken är rik på kopplingar till Odyssén och Aeneiden. Men gudarnas roll är underordnad bokens hjälte, den historiske Vasco da Gama, som stävar fram på väg mot Indien. Den koloniala expansionen i öster var en triumf för Portugal, ett litet land med stora imperiedrömmar. I denna kolonialismens genombrottstid saknas kritiska perspektiv. Istället är det föreställningar om kristendomens och den västerländska civilisationen världsvälde som behärskar berättelsen. Överordning och makt präglar alla skildringar av de folk som möter. Här är epiken liksom kartan ett instrument för makten. Men till skillnad från Odyssén är läsaren av Lusiaderna noga underrättad om den relativa geografin. Med fingret på kartan kan vi följa resan. Även kartografin utvecklades med kolonialismen. För den som vill erövra världen gäller det att kunna styra rätt på de vida haven. Makt och navigation hänger ihop, och ju mer exakt kartan är, desto precisare blir maktens logistik och utövning. En helt annan världsbild möter när jag vänder mig mot ytterligare en karta i hallen: den är holländsk, tryckt i Amsterdam 1660, och återger en region som ytterst få hade verklig erfarenhet av, Nordpolen och Arktis. På kartuschen i nedre högra hörnet ses kartans enda inslag av lättsinne, två inuiter i vänligt samspråk med en isbjörn. I kartan är den kartografiska vetenskapen noga redovisad med inte bara longitud och latitud, utan också allsköns hjälplinjer och bågar. Medan Tycho Brahes Ven återgavs i naiv förenkling mindre än hundra år tidigare är kartan över Arktis djupt allvarlig och vederhäftig. Jag är imponerad: alla kustlinjer är inte utritade, men där är Island, väsentliga delar av Grönland, Baffinbukten, Kanadas östkust och Newfoundland. Du kan mer eller mindre navigera efter denna karta. Den är liksom Luis Camões Lusiaderna en lovsång till kolonialismen och ett redskap för dess maktutövning. Kartor speglar förhållandet till världen. En gång såg jag en grönländsk karta snidad på alla sidor av ett stycke drivved, att läsas med handen medan man samtidigt spejade mot kustlinjen. Den kartan var fysiskt förbunden till platsen och personen, en privat och taktil karta, brukbar främst för sin skapare och endast på det aktuella kustavsnittet. Jag står kvar i hallen och fångas av en annan kartografisk logik. En vägg täcks av dussinet kartor från Korea. Dessa träsnitt från 1700-talet visar de många gravplatserna för en klan med namnet Li. Här råder en helt annan logik och estetik än i västerländska kartor – men nog finns här en kanske tillfällig släktskap till den grönländska kartan av drivved. Varje karta vänder sig inåt, sluten i sig själv böjer sig också bergsformationerna mot kartans mitt. De ser ut som abstrakta tryck av Kandinsky eller Miró. Vad säger dessa kartor om sitt samhälle? De speglar det koreanerna kallar 'pungsu-jiri' och kineserna 'feng shui', en tro på naturkrafter i balans, och vidare berättar de om familjerelationer byggda på hierarki och lojalitet – men också om ett samhälle utan expansiva tendenser. Varje familj är en ö, omgiven av andra öar och en klan. Allt där utanför saknar relevans. Här i min tambur knyter jag samman en egen berättelse om kartor. Den börjar med ett hårt stycke drivved som snidats att följsamt passa ägarens hand, den fortsätter i de medaljongartade bilderna i koreanernas kartor. Dessa är kartor bara för den enskilde och de närmaste. Men med lusten att härska förändras kartan. Greppet om världen och kartan hårdnar. Vi har längesedan lämnat våra öar. Den som äger kartan äger också världen. Pontus Kyander, konstkritiker

Autisme er mere udbredt end mange måske tror, og kommer i lige så mange former og nuancer, som der findes folk med autisme. I aftes begyndte en tre uger lang filmfestival på Cinemateket, og til den kan man komme tættere på autisme gennem film - både dramaer og dokumentarer. En ny type digital tegneserie vinder frem. Den stammer fra Korea, men breder sig ud over Asien og resten af verden i høj fart. Webtoons kaldes fænomenet, som kort fortalt er vertikale tegneserier - perfekte at læse på digitale platforme som telefonen. Udover at have et andet format, fanger Webtoons også et andet publikum. Genren er nemlig domineret af kvindelige læsere. Værter: Maja Nyvang Christensen og Linnea Albinus Lande.

Kunstneren Jens Haaning skabte massiv omtale, da han lavede værket 'Take the money and run' til Kunsten i Aalborg. Han havde fået en pæn sum penge til at genopføre to værker, men i stedet afleverede han en tom ramme. Kunsten ville have deres penge retur, men Haaning har nu fået undersøgt, hvor meget den store omtale er værd - og det drejer sig om 440 mio.kr. Men kan man regne sådan på det? Flere af rap-musikkens stjerner og himmelstormere har travlt for tiden med at bryde ud af båsen. De er ikke ret glade for at blive kaldt rappere, for det sætter dem i en bås, der kan betyde færre jobs og mindre airtime. Værter: Karen Secher og Jesper Dein.

I detta avsnitt tar vi ett grepp på en ny genre. Lite utanför hårdrockens ramar men ändå bitvis besläktat. Begreppet Skatepunk täcker måhända inte in alla band som omnämns här, men det visar ändå inriktningen. Snärtiga låtar med vassa refränger,  publikfriande shower och ofta ett politiskt budskap. Vi går igenom några stora namn i denna genre. Gemensam nämnare är närmast uteslutande artisternas lyrik som har ursprung i frustration mot sociala orättvisor och och uppror mot politisk elit.  

Ines Agnes Krautwurst ist Sängerin und in vielen verschiedenen Genren unterwegs. Stefan Nagler hat sich mit ihr unterhalten.

Den så kallade moodmusiken, skapad och anpassad för stämningsspellistor, vinner mark. Några vill se lägre ersättning från strömningstjänsterna till den. Men hur avgör man vilken musik som har verkshöjd? Inom musikrättsorganisationen STIM pågår parallellt en debatt om huruvida symfoniska verk ska ha samma ersättning som poplåtar. Är ett musikverk bättre bara för att man lagt ner mer arbetstid? Samtal i studion med musikjournalisten Johanna Paulsson och musikprofessorn Mattias Lundberg om hur vi värderar musik.FÖLJ MED IN I DET HEMLIGHETSFULLA MOOD-SKIVBOLAGETDen så kallade moodmusiken har vuxit explosionsartat de senaste åren. Genren kan beskrivas som en modern hissmusik, och är anpassad efter strömningstjänsternas humörspellistor, till exempel för sömn eller träning. På spellistorna drar moodartisterna in miljontals strömningar samtidigt som de oftast är helt anonyma. P1 Kulturs reporter Nike Rydberg har besökt ett svenskt mood-skivbolag för att undersöka den hemlighetsfulla branschens framväxt.FÖRFATTAREN JENNY ERPENBECK: MURENS FALL VAR EN SVÅR TID FÖR MIG PERSONLIGENErpenbeck är född och uppvuxen i Östberlin. Men trots erfarenheten av att se Berlinmuren falla i hemmakvarteren 1989 har hon till skillnad mot andra tyska författarkollegor länge vägrat skriva den stora romanen om DDR, och om tiden för murfallet. Men så en dag öppnade hon sina gamla dagböcker från 1980-talet. Och så skrev hon "Kairos", en kärlekshistoria om Hans och Katharina i det sena 1980-talets Östberlin. P1 Kulturs Anna Tullberg träffade Jenny Erpenbeck när hon nyligen besökte Sverige. Vad var det egentligen som stod i de där dagböckerna?ESSÄ: SVERIGE VAR VACKERT MEN SAKNADE CIVILISATIONI dag är vi vana vid att studera en stad som en karta sedd rakt uppifrån, men under lång tid var perspektivet lite mer snett från ovan. Utsiktens centrala roll för den som reser står i fokus när latinforskaren och poeten Anna Blennow tar sig upp på fjället och ser världen växa och krympa framför sina ögon, i dagens OBS-essä.Programledare: Lisa Wall Producent: Felicia Frithiof

Epadunken har tagit över Sverige. Antingen så älskar du den eller så hatar du den, men oavsett så är den en av de musikgenrer som svenskarna har lyssnat allra mest på under året. Genren har sitt hjärta i raggarkulturen, den är full av sexuell humor och liknas av vissa vid könsrock. Och texterna är inget för den pryda. Hur kommer det sig att epadunken har exploderat i Sverige just nu? Vad spelar epabilen för roll i allt det här? Vilka är artisterna att hålla koll på? Varför är det så många som hatar epadunken? Gäst: Markus Larsson, musikjournalist Aftonbladet Programledare: Vilma Ljunggren

D'Tove Alsterdal ass eng schweedesch Autorin, déi schonn zënter enger Rei vu Joren am skandinavesche Raum bekannt a beléift ass. Si ass a ville Genren doheem, huet an de 2000er en Kabaret-Theater geleet, Manuskripter fir Filmer an Theater verfaasst, bis si dunn 2009 hiren éischten Thriller erausbruecht huet. 2020 ass STURMROT a Skandinavien an d'Buttiker komm, den éischten Deel vun enger Trilogie, mat där d'Tove Alsterdal mam schweedesche Krimipräis ausgezeechent gouf. D'Manon Bercker huet d'Buch geliess

D'Mëtt vu Mono hirer Musek bilden dynamesch Klanglandschaften, déi dacks vum Leadgittarist Takaakira Goto eropbeschwuer ginn. De Japaner hire Stil ass vu minimalisteschem Noise-Rock à la Sonic Youth fortgaangen, fir no an no méi Komplexitéit a méi grouss Instrumentatiounen anzebannen. Kategorië wéi "contemporary classic" oder "post-rock" weise Mono vu sech. De Goto seet kryptesch: "Music ass d'Kommunikatioun vum Onkommunizéierbaren", a Wierder wéi Post-Rock bedeiten eis net vill. Musek muss Genren duerchbrieche fir Sënn ze maachen." Mono spillen haut den Owend (17.8.) an de Rotonden am Kader vun de Congés annulés, um 8 Auer ginn d'Dieren op. De Marc Clement ass op der Plaatz fir sech nom Soundcheck mat der Band ze ënnerhalen.  

A coward thinks he'll always liveIf he keeps himself from strifeOld age leaves no rest and peaceThough spears may spare his lifeJag minns att jag satt och våndades över alla negativa reaktioner jag skulle få. Det var 2013 och jag behövde klara en deadline för en rapport i ett kontroversiellt ämne, men fick bara mer skrivkramp. Jag drack ett par öl, blev lite berusad, men skriva gick inte. Men så hörde jag strofen ovan i låten Live without regrets av Amon Amarth. Den hjälpte mig där och då. Ren magi. Låten sattes på repeat, och jag blev klar med min rapport i tid. Orden har stannat kvar hos mig – med sångaren Johan Heggs death growl. I dagens podd pratar jag med just Johan Hegg, som sagt är han sångare i Amon Amarth. Genren är death metal, även om tematiken som bandet använder har gjort att det ibland kallas “vikingametal”. Det är också mer melodiöst än mycket annan death metal, vilket tilltalar mig. Amon Amarths låtar kretsar, som ni förstår, runt vikingar och fornnordisk mytologi. Just nu är de aktuella med en ny skiva med titeln The Great Heathen Army som släpps den femte augusti (förbeställ här!). Jag har fått privilegiet att lyssna på skivan på förhand och kan avslöja att den är en av deras starkaste, även om det är så jag brukar känna när de släpper en ny skiva. För jag är inte objektiv för fem öre: om jag fick ta med mig musik från ett enda band till en öde ö hade det varit Amon Amarth. Gärna den nya skivan. Dagens samtal handlar om vilka vikingarna var, några särskilt viktiga scener ur deras låtar med betydelse för historien, varför man alltid kan upptäcka något nytt i fornnordisk mytologi och hur den kan inspirera oss i dag samt vad det innebär att vara ett metalhead. Deras turné inleds i september och den 24:e kommer de till Hovet i Stockholm. Hoppas vi ses där! Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst. This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

I denne omgang af Rockhistorier fejrer de kære to værter, Klaus Lynggaard og Henrik Queitsch, ikoniske Emmylou Harris 75-års fødselsdag, ved at sammensfatte en crème de la crème af hendes mest essentielle sange. De følger hendes musikalske udvikling fra country til rock i tidsperioden 1974-2013, og gennemgår hendes største kunsteriske indflydelser, inspirationer og samarbejder. Værter: Klaus Lynggaard og Henrik Queitsch Producer: Oliver Ruby og Cecilie WortzigerPlayliste:Gram Parsons: “Brand New Heartache” (1974)“From Boulder to Birmingham” (1975)“Till I Gain Control Again” (1975; US #25)Bob Dylan: “One More Cup of Coffee” (1976)"(You Never Can Tell) C'est La Vie" (1977)“Beneath Still Waters” (1979)“Wayfaring Stranger” (1980)“Born to Run” (1981)“The Ballad of Sally Rose” (1985)Dolly Parton · Linda Ronstadt · Emmylou Harris: “Telling Me Lies” (1987)“I Still Miss Someone” (1989)“Tougher than the Rest” (1990)"Where Will I Be" (with Daniel Lanois) (1995)"Orphan Girl" (1995)"Red Dirt Girl" (2000)"Bang the Drum Slowly" (2000)“Here I Am” (2003)Mark Knopfler · Emmylou Harris: “All the Roadrunning” (2006)“Lonely Girl” (2011)Emmylou Harris · Rodney Crowell: "Back When We Were Beautiful" (2013)

Moviebox er mange ting, men én særlig genre har længe undsluppet vores VHS-odyssé: Westerns. Genren i sig selv lugter lidt for meget af far og pibe til at unge, friske 80'er-børn var interesseret i den. Det har i høj grad noget at gøre med, at den på ingen måde var moderne i VHS'ens tidsalder. Westerns var bare ikke populære i 80'erne. Alligevel har både lyttere og værter udtrykt et klart ønske om, at vi støvede seksløberne af og begav os ud i jagten på præriens mest beskidte videoer. Resultatet er - ikke overraskende - eklektisk. Vi lægger ekstremt hårdt ud takket være Sonnys medbragte 'Lust in the Dust' (1984) - en film i den noget snævre sub-genre for erotiske spoof-westerns. Det bliver ikke meget bedre/værre af, at Ask syrer totalt ud med "den første elektriske western" kaldet 'Zacharia' (1971). Og Niels runder af med en endnu mere elektrisk western, når robotterne løber løbsk i klassikeren 'Westworld' (1973). Denne og alle følgende episoder dedikeres i øvrigt til udvalgte medlemmer af Klub Moviebox på Patreon. I hver episode hylder vi to ninjamedlemmer, hvormed vi kommer samtlige ninjamedlemmer igennem inden sæsonens udgang. Tak igen for jeres støtte. Det er primært jeres skyld, at Moviebox kan levere den udgivelsesfrekvens, som vi kan. Og sidst, men ikke mindst skal I alle ønskes en rigtig god fornøjelse og HUSK: Spol altid episoden tilbage, når du har lyttet færdigt! Med venlig hilsen, Ask, Sonny, Niels & Casper

Ohja, heute wird es heiß bei Buchcast MaFia

Fædre med fejl, forliste forhold og ønsket om at glemme de minder der gnaver. Alle går vi rundt med vores skavanker, og på det store lærred behandles de især igennem magiske realisme. Genren, der har sit udgangspunkt i litteraturen, skal ikke forglemmes i filmens verden, hvor magien er virkelighedsnær og bruges til at afsløre sandheder om karakterene. Vi kigger i dette afsnit nærmere på 'The Lobster', 'Mulholland Drive', 'Encanto' og Wes Andersons 'The Life Aquatic with Steve Zissou' med flere for at blive klogere på genren der måske kan forløse vores pinsler. Værter: Aida Mai Ceesay, Nikolaj Ravn Klunge og Ida Pedersen Find out more at https://filmmagasinet-nosferatu.pinecast.co

Genren "powermetal" får flere og flere danske fans. Men hvad er godt og hvad er skidt her i 2022? Det får Bøtter og Trolle hjælp til at finde ud af, når Danmarks powermetal-formidler-konge Søren Weiss fra podcasten "The Fire That Burns" gæster Sort Søndag. Hør om Hammerfalls samarbejde med King Diamond, lær danske Lastera at kende i Undergrunds Ukrudt og få din ledeste Djent på, når vi tjekker den nye single fra de svenske legender Meshuggah ud! Udsendelse nr. 525. Værter: Anders Bøtter og Jakob Trolle. Medvirkende: Søren Weiss (Podcaster: The Fire That Burns). Sort Søndag er Danmarks vigtigste metal podcast. Hver uge får du 1 times tonser tunge toner, i selskab med værterne Anders Bøtter og Jakob Trolle. Sort Søndags trofaste "Giro 666 lyttere" byder ind med både nye og gamle numre, "Musiknyt" sørger for at holde dig helt opdateret og hver måned gennemgås et klassisk metal album i "Månedens Mesterværk".

Lynyrd Skynyrd, Blackfoot, Allman Brothers Band, The Marshall Tucker Band, Outlaws... Sami Ruokangas pohtii yleisön pyynnöstä southern rockia rikkaana lajityyppinä, sen pitkää perinnettä ja ajatonta viehätystä. Genren kulta-ajan lisäksi mukana on esimerkkejä vähemmän tunnetuista 90-luvun bändeistä, nykyisiä liekinkantajia unohtamatta. Samin kokoama 20 biisin soittolista esimerkeistä: https://open.spotify.com/playlist/0TdsElS2kZ6U8nJC78FHqs?si=64f21dbf40a34a4c Menossa ovat mukana Free, Cream, Copperhead, Tom Dowd, Aretha Franklin, Ray Charles, Blackberry Smoke, Black Stone Cherry, Copperhead, Rickey Medlocke, Doc Holliday, Ronnie Van Zant, NWOBHM, Saxon, Rainbow, Eagles, Sweden Rock, Henry Paul, Monte Yoho, Hughie Thomasson, Billy Powell, Gary Rossington, Leon Wilkeson, Jaimoe Johanson, Berry Oakley, Lamar Williams, Alan Paul, Torsti Lakari, Aviador, Artimus Pyle, Tony Halme, Johnny Van Zant, Rick Rubin, ZZ Top, Dale Krantz-Rossington, Allen Collins, Henry Paul Band, Brother Cane, Damon Johnson, Black Star Riders, Alice Cooper, Duane Allman, Dickey Betts, Gregg Allman, AC/DC, Iron Maiden, Charlie Daniels, Jörn Donner, Molly Hatchet, Danny Joe Brown, Bobby Ingram, John Galvin, Philomena Lynott, Phil Lynott, Thin Lizzy, Point Blank, Rusty Burns, The Four Horsemen, Rolling Stone, Marley Brant, 38 Special, Derek and the Dominos ja Nickelback.

Dagens afnit er begyndelsen på vores store tematik om fantasy genren. Vi gennemgår de forskellige interviews der er klar til jer, de næste uger, og Niels forsøger at afdække for os, hvad der er i litteraturen og linker det så ind i rollespillet, i forhold til undergenre.Fra minut tal 19.16 Derefter fortæller Christoffer Sevaldsen om hans vilde og fantastiske spil, Black Void, som han er hovedudvikler og skaber af. Spillet er udgivet af Modiphius. Vi dykker ned i setting og regler, og Christoffer fortæller hvad Black Void kan som rollespils værktøj. Check det ud her: https://www.modiphius.net/products/black-void-core-bookEnjoy :)     WARNING THIS IS A NERDY PRODUCTION Follow us on our FB page and Discord https://www.facebook.com/nerdyproductionhttps://www.facebook.com/groups/301098474938435https://discord.gg/EUGuUdGU

Jakob Tresyanto deler hans enorme viden, om Mutant Chronicle, der er en hybrid imellem Space Opera, cyberpunk og hard sci-fi. Vi forsøger at afdække hvad Mutant Chronicle kan og vil som en hybrid i sci-fi genren, og hvorfor den kan lidt af det hele.  Følg os på : https://www.facebook.com/nerdyproductionhttps://www.facebook.com/groups/301098474938435https://discord.gg/JZyERrvCEnjoy :)   WARNING THIS IS A NERDY PRODUCTION  

Berättelser om hur historien hade kunnat gå har ofta en betryggande sensmoral: det är bäst som blev. Dan Jönsson finner ändå hopp i de kontrafaktiska historiernas parellella universa. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När Columbus år 1492 stiger i land på ön Hispaniola i det vi numera kallar Västindien tas han emot av nyfikna men misstänksamma öbor. Folket på Quisqueya, som de själva kallar ön, inser snabbt var faran ligger: de här främlingarna är visserligen utrustade med okända, livsfarliga vapen, men ganska få till antalet skulle de däremot lyckas återvända till sitt eget land och hämta förstärkningar vore katastrofen ett faktum. Så Columbus och hans besättning tillfångatas och får aldrig återse Spanien; istället tvingas de avslöja allt de vet om den europeiska civilisation som folket på Quisqueya inser i flera avseenden har kommit längre än de själva. Med sina nya kunskaper kan de snabbt lägga de stora aztek- och inkarikena under sig och skapa en mäktig, fredlig spansk-amerikansk civilisation som utvecklas och stärks under några sekler. Tills de, någon gång på artonhundratalet, finner tiden mogen att sjösätta en första expedition till Europa.Ja, så kunde det kanske ha gått till. Det var i en bokhandel i La Paz för några år sedan jag ramlade över den för mig okände bolivianske författaren Juan Manuel Montes roman Historia del continente Colombiano Den kolombianska kontinentens historia. Boken är vad som brukar kallas en ukroni, alltså en skildring av ett historiskt förlopp som aldrig fick tillfälle att bli verklighet, men som kanske kunde blivit det om tillfälligheterna hade velat lite annorlunda. I det här fallet rör det sig om en alternativ historisk krönika, illustrerad med fingerade dokument och kartor som påstås visa framväxten av det kolombianska imperiet; här rapporteras om fältslag och upptäcktsresor, successionsstrider och kulturkonflikter, men också om en politisk-filosofisk utveckling som i delar av imperiet leder till förändringar i demokratisk riktning redan på 1600-talet.Fascinerande att tänka sig, bara det. Men det som framför allt slår mig när jag läser Montes roman är hur den kontrafaktiska historien, som den också brukar kallas, tycks få helt olika politisk funktion beroende på varifrån den skrivs. Om den historiska vetenskapen lite förenklat kan sägas handla om att till lika delar besvara frågorna om vad som faktiskt hände, och varför det gjorde det så är den kontrafaktiska historieskrivningens ärende att göra detta varför osäkert, motsäga bilden av historien som oundviklig. Men själva syftet med detta osäkrande kan alltså skilja radikalt. I vår del av världen har jag intrycket att de kontrafaktiska ukronierna för det allra mesta har en dystopisk tendens i nio fall av tio spekulerar de i sådant som om Hitler hade vunnit kriget eller om Sverige hade blivit en sovjetrepublik. Genren är med andra ord rätt förutsägbar; vad den vill visa är hur illa det kunde ha gått om inte omständigheterna hade varit, och följaktligen hur lyckliga vi kan skatta oss över att den bestående ordningen blev just bestående.Mot dessa konservativa impulser framträder en författare som Montes som en ideologisk motsats. I det postkoloniala Latinamerika är historien på ett helt annat sätt politiserad, den spanska erövringen fortfarande ett infekterat sår. När femhundraårsminnet av Columbus landstigning skulle firas 1992 väckte det protester över hela kontinenten, och historikernas bild av hur den europeiska koloniseringen blev möjlig har på senare tid stått under ständig debatt. Den traditionella förklaringen, att spanjorerna helt enkelt var militärt, administrativt och teknologiskt överlägsna, är långtifrån självklar numera. Som Inger Enkvist och Vicente Ribes-Iborra konstaterat i sin bok Erövringen av Amerika, var européerna visserligen tekniskt överlägsna, men så få till antalet att de utan vidare kunde ha tillintetgjorts av en stor här som den aztekiska. Något som faktiskt också var ytterst nära att ske för Cortés del vid Tenochtitlán i juli 1520.Men vad spanjorerna var bra på var att så split och bygga allianser och dessutom fick de hjälp av en desto större, osynlig armé, mikrobernas. Från den gamla världen hade de med sig smittkoppsbaciller, malariamyggor och mässlingsvirus som de själva delvis var immuna mot men som snabbt spred sig över kontinenten med förödande resultat. Det finns beräkningar som uppskattar att mellan 80 och 90 procent av inkarikets befolkning kan ha strukit med i någon av dessa farsoter. Just sjukdomarnas betydelse är också något som den engelske historikern J C Sharman har lyft fram i sin uppmärksammade bok Empires of the Weak De svagas imperier. Sharman tar perspektivet till en global nivå: vad man lätt glömmer, skriver han, på tal om den europeiska erövringen av Amerika, är att Europa vid samma tid stod under hård press från starka asiatiska imperier, särskilt det ottomanska som så sent som 1683 var nära att få Wien på fall. Samtidigt stod mogulerna i Indien och det kinesiska imperiet på höjden av sin makt. Vad som med tiden gjorde att européerna kunde lägga världen för sina fötter var alltså inte överlägsen militär styrka, utan precis som i Amerika en förmåga att bygga lokala allianser mot en i grunden starkare motståndare, som på vis kunde utmanövreras av de relativt små grupper av frilansande äventyrare och handelsmän som blev den statliga koloniseringens förtrupper i väst conquistadorerna, i öst de ostasiatiska kompanierna.Så visst kunde historien ha tagit en annan vändning. Och är kanske redan på väg att göra det i Sharmans ögon är det västerländska världsherraväldet en historisk parentes, som av allt att döma raskt är på väg mot sitt slut. En insikt som av allt att döma börjar få fäste även i Europa: säkert är det ingen slump att en av de skarpaste koloniala ukronierna på senare år faktiskt har skrivits av en europeisk författare. Fransmannen Laurent Binets roman Civilisationer skildrar en värld där den europeiska koloniseringen av Amerika får ett rakt motsatt förlopp. En dotter till Vinlandsfararen Leif Eriksson har på 1000-talet lett en expedition ner i Mellanamerika och gjort hästen och järnsmidet känt bland befolkningen, som därmed är beredda när Columbus kommer. Precis som i Montes roman övermannas spanjorerna snabbt, men istället för att så fröet till en ny, inhemsk civilisation inspirerar händelserna inkan Atahualpa till ett erövringståg mot Europa, som han på kort tid lägger under sig tack vare sitt diplomatiska geni.Historien urartar tyvärr: efter de fredliga inkas följer de brutala aztekerna, som utbreder sitt blodtörstiga välde över Europa och reser en pyramid för människooffer mitt i Paris. Vilket väl är ungefär precis vad belgarna gjorde i Kongo och tyskarna i Namibia, i och för sig, men ändå lite snopet står man där till slut med en historia som återigen kokar ner till frågan om vinnare och förlorare. Som om vi inte kunde annat. I början av Juan Manuel Montes roman står dedikationen: till det europeiska folket och ju mer jag funderar på den, desto mer undrar jag om den inte ska tolkas som en politisk förhoppning. Historien kunde inte bara ha varit annorlunda. Den måste kanske också bli det.Dan Jönsson

Genren humoristiska spel peakade redan 1991. Monkey Island 2: LeChuck's Revenge visade att Ron Gilbert, Tim Schafer & Dave Grossman inte bara hade funny bones - utan även balls.Spelseriens hjälte Guybrush Threepwood hade blivit ett första klassens rövhål, förolämpningsstriderna var puts väck och slutet var en sån galen twist att till och med M. Night Shyamalan hade applåderat.Gäst: Tommy Preger

Genren americana har tiltalt CS Nielsen fra han var helt lille, inden han overhovedet forstod engelsk. Han elskede bare fornemmelsen af drama, længsel og de store vidder og i gymnasiet fik han tilnavnet Country Stig.[...]

Tällä kertaa Timo ja Allu pohtivat mitä yhtä genreä he katsoisivat loppuikänsä. Lisäksi keskustelua leffahyllyistä ja unohdetuista elokuvakokemuksista.

De stakåndede erotiske fortællinger banker til tops på hitlisterne i Netflix-serier som 'Outlander' og 'Bridgerton', og senest har irske Sally Rooney gjort romance intellektuelt i de anmelderroste romaner ‘Conversations with friends' og ‘Normal People', der også er blevet til en hed og længselsfuld tv-serie.Genren lader til at være uovervindelig, men alligevel slæber romance en skygge af lavkultur efter sig. Hvorfor er det så svær en genre at få lov til at holde af? Det taler vi om i denne sommersærudgave af Poptillægget i hele to afsnit.I dette andet afsnit stiller vi skarpt på romance i film og tv.