Podcasts about burmas

Detta avsnitt var planerat som ett vaccin mot den nazistiska totalitära ideologi som vi nyligen avhandlande. Men så sammanföll det med den mycket obehagliga utvecklingen i Ryssland och Ukraina. "Vad skulle Orwell ha sagt?" kanske några människor där ute tänker. Det kan vi såklart inte veta men åsikter, det hade han haft. George Orwell är en av förra seklets största författare. Han avskydde imperialismen, totalitarismen och hyckleri i alla former. Han gillade djur och natur. I stormiga tider kan det vara tryggt att vända sig till människor som genomlevt historiskt ännu stormigare tider och kommit ut på andra sidan med hedern i behåll.--Lästlista (bl a)"Stöveln i ansiktet" Augustsson och Hansén"Orwell's roses" Solnit"Orwell underbart oförutsägbar" Anders Sundelin i SvD"Orwell vad Burmas ofrivillige poet" Pernilla Ståhl i SvD See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Aung San kämpar för att den brittiska kolonin Burma, eller Myanmar som vi säger idag, ska bli självständig. Efter att ha blivit sviken av Japan och därefter förhandlat med Storbritannien, lyckas han och blir i april 1947 premiärminister. Men bara ett par månader senare mördas han, bara 32 år gammal. En politisk motståndare döms, men många frågetecken kvarstår. Aung San, som fortfarande hyllas som en nationalhjälte, är pappa till Myanmars omstridda tidigare ledare Aung San Suu Kyi.

12. jūlijā pēkšņi mūžībā aizgājis Pauls Bankovskis (1973-2020) - rakstnieks un publicists, vairāku romānu, stāstu krājumu un filmu scenāriju autors. Brīnišķīgs, talantīgs, lielisks cilvēks. Šī gada jūnijā iznāca viņa jaunākais romāns “Pasaules vēsture”, kuras sakarā vēl pirms Jāņiem ar Paulu "Klasikas" studijā fantastiski aizraujošā, krāsainā sarunā tikās Inga Saksone un Orests Silabriedis - neviens nenojauta, ka tā izrādīsies viņa pēdējā lielā intervija... "Klasikas" radošā komanda pauž dziļu un patiesu līdzjūtību Paula Bankovska tuviniekiem, kolēģiem, draugiem, gara un domu biedriem. Lai gaišs ceļš mūžībā! *** Īsi pirms Jāņiem "Klasikas" studijā aicinām publicistu Paulu Bankovski, sarunājoties par viņa jaunāko opusu "Pasaules vēsture". Mūsu uzmanības lokā viensliedis, lapsa, iešana mežā, pūkaina ārpuse, neredzēta jūra, Martas seja, Blaumanis un Sent-Ekziperī, mazliet arī Džoiss un Prusts, un, kur gadījies, kur ne - arī Kārlis Skalbe, bet tas no citas operas. Orests Silabriedis: Tajā brīdī, kad "Dienas Grāmatas" vadītāja Dace Sparāne-Freimane man teica - tu zini, ka Paulam būs "Pasaules vēsture", vīzijas un iedomas bija vienkārši grandiozas un reizē tāda traka intriga - nu, kas tas varētu būt. Bet laikam man ne sapņos nenāca, ka es dabūšu kaut ko tādu... Varbūt sāksim uzreiz ar valodu - tikai izlasot pirmo trešdaļu, atcerējos, ka kaut kur bija teikts - Pauls speciāli izvēlējies rakstīt 19. gadsimta izteiksmē. Man tas likās tik dabiski - kā tu runā šajā grāmatā. Vai tiešām ir tā, kā rakstīts preses tekstos, ka ļoti rūpīgi izvēlējies toni un vārdus, mēģinot tos pielāgot? Pauls Bankovskis: Jā, tā bija, un īstenībā arī visas atsauces uz citu autoru darbiem ir ļoti apzinātas  - sākot ar Blaumaņa "Nāves ēnā" un beidzot ar Sent-Ekziperī "Mazo princi". Tas viss ir ļoti apzināti darīts. Ir arī Prusts un Džoiss - kā tikai visa tur nav... Inga Saksone: Brīnišķīgs ir brīdis, kad sākumā tā kā esam ieaijāti, un tiešām šķiet, ka esam nonākuši senvēsturē, bet jau pēc zināma laika posma sākas fantastikas elements, un mēs dodamies ceļā. Pauls: Kā pats esmu to raksturojis priekšvārdā, tas ir varas jautājums. Rakstniekam ir milzīga vara, viņš spēj lasītāju novest kādā noteiktā stāvoklī, ko es arī daru. Tur ir tas ieniršanas jautājums - ka tu ienirsti kādā citā realitātē, un rakstniekam ir spējas to realitāti uzburt. Orests: Man laikam nekad nav tik ļoti gribējies kādam radošam cilvēkam pajautāt kā tagad tev - kā tu pats piedzīvo tās citas īstenības, par kurām tu raksti? Un vai tu vispār spēj noteikt, kur tas ar tevi notiek - miegā, jūras krastā, uz deviņstāvu mājas jumta, vai arī tam vispār nav nekādas nozīmes? Pauls: Zini, ka ir ļoti dažādi stāvokļi. Kad rakstīju grāmatu "Kur pazuda saimnieks" par to vistiņu, tad gan tas bija ārkārtīgi smagi. Riktīgi mocījos... Šeit tas kaut kādā ziņā bija krietni vieglāk. Orests: Kā rotaļa? Vai tomēr ne tik viegli? Pauls: Jā, kaut kādā ziņā tā bija rotaļa. Nevarētu teikt, ka cīnījos. Orests: Mēs jau arī necīnāmies, lasot. Jo ievelk tā, ka negribēju aizvērt grāmatu. Inga: Ja turpinām tēmu par ceļošanu, tad jūsējā nav parasta - tā ir pārcelšanās jeb teleportēšanās. Ja "Trakajos večos" bija autobuss, kurā varēja iekāpt un pazust, šeit ir iespēja iekāpt viensliedī. Kur šis radījums jeb matērija ir radusies - sapņos rādījusies? Pauls: Interesanti ir tas, ka viena lasītāja bija ārkārtīgi novērsusies no šī vienslieža, viņa nespēja to paciest. Orests: Viņai tas likās derdzīgs? Pauls: Jā, jo viņš tiek pārgriezts. Orests: Bet viņš taču galu galā savelkas! Pauls: Jā, bet tik un tā viņa nespēja to paciest. Inga: Kad Marta ar tēvu atrodas viensliedī, man savukārt radās asociācijas ar jūru - to, kāda reizēm ir sajūta peldoties. Pauls: Varu atzīties vēl vienā ietekmes avotā - savulaik bija tāda igauņu multene par oliņai līdzīgu cilvēku, kurš nekad nebija redzējis jūru, un viņš devās to atklāt. Tā uz mani bērnībā atstāja ļoti dziļu iespaidu un ir vēl viens iedvesmas avots manai grāmatai. Orests: Tevi arī ilgi nelaida pie jūras? Pauls: Dzīvoju patālu no jūras, Līgatnē un Siguldā, un, lai nokļūtu līdz jūrai, bija diezgan liels gabals jābrauc ar autobusu, kurā man vienmēr palika slikti. Orests: Domāju - teikt to skaļi vai nē, bet epizodē Vāczemes pilī, kad notiek tā pagrabu iešana, man arī Harijs Poters ienāca prātā. Pauls: Pilnīgi noteikti! Jo es biju "Harija Potera" redaktors, esmu izlasījis pilnīgi visas Potera sērijas grāmatas. Orests: Vai vari pateikt, cik lielā laika izvērsumā top šāds majestātisks, fundamentāls opuss? Pauls: Rakstīju to piecus gadus - grāmatas beigās ir datējums minēts. Inga: Varbūt par tēmām un motīviem, kas parādās arī iepriekš. Viens no motīviem - aizbēgšana, promdošanās. Ir dažādas promdošanās šajā grāmatā. Viena ir došanās mežā - ar tādu jums arī noslēdzas "Trako veču" pēdējais stāsts ar visa atstāšanu, došanos mežā. Vai tas arī kaut kad ticis realizēts, vai tā ir lieta, ko gribētos izdarīt? Pauls: Esmu pats to darījis. Atceros, bērnībā lietus laikā esmu devies projām no mājām ar domu, ka nu gan viss ir cauri. Ne tā, ka bēgt uz Āfriku, bet doties uz zemes čupu - tā sajūta man ir ļoti pazīstama. Orests: Nevaru nepajautāt, vai saprašanās ar zvēriem tev arī ir tādā pašā augstumā kā dažiem labiem grāmatas varoņiem? Pauls: Jā, man patīk zvēri. Mans vienīgais dzīvesdraugs ir zvērs, ar kuru vadu savu ikdienu - ar viņu saprašanās ir ļoti laba. Viņš ir Burmas šķirnes kaķis, kurš, kā jau šīs šķirnes aprakstā minēts, ir ļoti vokāls, un ar viņu iespējams ļoti labi sarunāties. Tu vari viņu uzrunāt, un viņš tev atbild. Vilku gan nekad neesmu sastapis, tāpat arī lāci, bet lapsas mums laukos nāca iekšā mājā, ostījās gar leudsskapi, sakoda Katrīnu. Vārdu sakot, ar trim lapsām bija vesela epopeja. Vairāk un plašāk - ierakstā!

I det här avsnittet kikar vi närmre på själva förhandlingarna och fallet i sig. Vi går igenom Gambias anförande, Burmas försvar och förklarar de båda parternas ståndpunkter. Vi får dessutom en rapport från de demonstrationer som pågick utanför rättssalen i Haag. Inlägget Att försvara ett folkmord, del 2 dök först upp på Svenska Burmakommittén.

Burmas statskansler Aung San Suu Kyi är i Haag för att försvara landet mot anklagelser om folkmord inför den Internationella domstolen (ICJ). För att kommentera och analysera händelserna i ICJ och reaktionerna i Burma och omvärlden släpper vi nu två podcastavsnitt. Denna första del fokuserar på reaktionerna i Burma. Inlägget Att försvara ett folkmord, del 1 dök först upp på Svenska Burmakommittén.

Ett specialavsnitt av Svenska Burmakommitténs podcast från ett seminarium med Bertil Lintner om Burmas relation till Kina Inlägget Podcast: Seminarium med Bertil Lintner dök först upp på Svenska Burmakommittén.

Denna man var aktiv i den gyllene triangeln som ligger i sydöstra asien och klassas som en av världens farligaste platser. Han styrde över en arme på 20.000 soldater som hade moderna vapen.  Han ses som Pablo Escobars motsvarighet i asien. Han var kung över opiumet som man sedan gör om till heroin vilket gjorde att han var jagad av, Thailands regering, Burmas regering. och DEA Hans namn är Chang Chi Fu men han kallade sig senare för det ökända namnet Khun Sa.   Läs mer på vår hemsida Maffiapodden.se Var med och stötta oss på https://pod.fan/maffiapoddenSå vi kan fortsätta skapa denna maffiga podcast! 

2008 års konstitution, som också kallats för ”the green book” på grund av sitt gröna omslag, togs fram av Burmas militär och har under årens lopp kritiserats på flera punkter. Framförallt för att den stadfäster militärens makt och inflytande över landets politik, bland annat genom att garantera att ett visst antal stolar i parlamentets båda kammare ska tillfalla militären. Konstitutionen ger också militären kontroll över tre viktiga ministerier: försvarsministeriet, inrikesministeriet och ministeriet för gränsfrågor. Inlägget Podcast: Militären och konstitutionen dök först upp på Svenska Burmakommittén.

Vårt första avsnitt om burmeser i Sverige. Följ med till Karen Summer Camp i Hofors där vi träffar deltagare och ledare. Lägret hölls den 3-5 augusti 2018 och anordnas varje år av Karen Swedish Community. Karen är Burmas… Inlägget Podcast: Burmeser i Sverige – Följ med till Karen Summer Camp dök först upp på Svenska Burmakommittén.

Från Burmas regnskog till Anders Sparrings handledsproblem på 45 minuter. Välkomna till ännu ett avsnitt av Fyra meter! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I dagens radio bubb.la avhandlas kritik mot Burmas ledare för förföljelsen av landets rohingyamuslimer, fusk i New York Times bästsäljarlista, lag som tillåter självständighetsomröstning godkänns i Katalonien samt lyssnarbrev från Houston, Texas om livet i stormen Harvey och civilsamhällets dådkraft. http://radio.bubb.la/2017-09-08/

Dessutom serien om besluten som format Sverige, vi undrar om datorn bräcker Bach i musikskapande, krönika av Ulrika Knutson och kåseri av Lotta Erikson, panelen, sommarsatir med mera i God morgon, världen! Första timmen: * Årsdagen för kuppförsöket i Turkiet * Hur möter Kanada högerextremism? * Kan datorn bräcka Bach som kompositör? * Krönika av Ulrika Knutson * Panelen Andra timmen: * Har sticklingen ersatt surdegen - om en spirande trend * Satir från Utkantssverige om något som gick fel * EM i fotboll är igång! * Burmas elefanter har blivit arbetslösa * Besluten som format Sverige - om utförsäkringar * Kåseri av Lotta Erikson om självbedrägeri i sommartid   Programledare: Mikael Kulle Producent: Karin Wickström Tekniker:  Jessica Klingsell

Burmas bragd är svår att överdriva: en fredlig övergång från militärdiktatur till en folkvald regering. Men efter snart ett år med en demokratiskt vald regering är det tydligt hur långt landet har kvar att gå. OmVärlden Podd träffade Johanna Kvist, informationsansvarig på Svenska Burmakommittén, och pratade om den burmesiska demokratins begränsningar, militärens makt, väpnad konflikt, etnisk rensning och svenska företags frammarsch i det tidigare slutna landet. Medverkande: Johanna Kvist Reporter: Axel Kronholm Ansvarig utgivare: Ylva Bergman

Det säger pastorn i Filadelfiaförsamlingen i Knutby, Peter Gembäck, som nu talar om självkritik och att göra upp med historien efter att Åsa Waldau och tidigare pastorn Urban Fält lämnat församlingen.  Undergången är nära!Tanken om att apokalypsen närmar sig och att världen snart ska förintas och återfödas förenar en mängd olika sekter och rörelser, allt från Guds barn till islamistiska självmordsbombare. Religionsvetaren Britta Gullin har tittat närmare på vad som förenar dessa grupper i boken Slutet är nära, och gästar oss på Människor och tro. Djihad teatersuccén om jihadismens rötter.Den belgiske författaren och teatermannen Ismaël Saidi ligger bakom teaterföreställningen Djihad, om tre män som åker för att kriga med IS i Syrien. Föreställningen har blivit en formidabel publiksuccé och används nu i belgiska och franska skolor för att få igång en diskussion om jihadismen bland ungdomar. Vår reporter Anna Trenning Himmelsbach har sett föreställningen och träffat Ismael Saidi. Pågår en etnisk rensning i Burma?Det kommer rapporter om fruktansvärda övergrepp i Burma mot den muslimska minoriteten rohingya, och Burmas ledare och tillika mottagare av Nobels fredspris, Aung San Suu Kyi, får nu svidande kritik för att hon inte stoppar mördandet och förföljelserna. Hör vår korrespondent Margita Boström och Abul Kalam, ordförande i The Sedish Rohingya Association.

Katja Magnusson om syrier som lämnar Aleppo. Gatupatruller i Finland påminner om Lapporörelsen. Bodil Malmsten är död. Utdrag ur hennes "Det här är hjärtat". Tidningen "Barnens röst" om och av gatubarn. Johan Norbergs krönika om tiden som går. Panelen om bland annat Assange. I andra timmen en av Burmas många frisläppta politiska fångar. Public Service med veckans satir. I Frankrike pågår debatt om censur och yttrandefrihet. Dockor i film och teater gör fiktion verkligare. Mare Kandres Punkserier ger en delvis ny bild av hennes författarskap pch Mark Levengood tränar kroppen och knoppen.

Godmorgon, världen! Söndagen 3 januari 2016, programledare Olle Hägg ID-kontrollerna införs. Reportage om flyktingkrisen, hur allvarlig var den för Sverige? Macbeth aktuell på film igen. Medborgarjournalistik växer i Turkiet. Krönika Nina Björk. Panelen. Saudis avrättningar. Burmas ädelstenar orsakar misär bland befolkningen. Satir med Grabbar som flabbar. Mindfulness omhuldas av britter. Ny bok om döden. Kåsör Mark Levengood. Producent Lena Bejerot

Klondykestämning bland Burmas medierFå saker är så engagerande som medierapporter från de där avgörande ögonblicken när ett land går från diktatur till demokrati. Men det är först i efterhand vi vet om det är på riktigt.Just nu är Burma inne i en sådan här process. Det här programmet ska vi ägna helt åt den här övergången från censur och stenhårt kontrollerade medier i en av världens hårdaste diktaturer till en spirande mediefrihet.I Burma är mediemarknaden just nu i ett klondyke-skede. Det är Idoltävlingar, pratshower och direktsändningar av trafikrapporter - men också exilmedier som äntligen vågar verka öppet i det egna landet.Mitt i den här utvecklingen finns flera svenska aktörer - inte minst Sveriges Radio, faktiskt, som stöder en av de mest framgångsrika entreprenörernas projekt med utbildning.Vår reporter Katarina Andersson åkte dit och skildrar utvecklingen. Steg mot frihet -- men mer Playboy än Aung San Suu KyiOmvärlden applåderar framstegen i Burma, Obama kommer på besök och EU häver sanktioner. Men Human Rights Watch har också visat på regimens brutala övergrepp av minoriteter i Burmas utkanter.Och motsättningarna mellan buddister och muslimer verkar växa sig allt starkare. Här har medierna anklagats för att gå i regimens ledband - att rapportera regeringens version rakt av.Det finns dom som väntar med att applådera Burmas framgångar. Och är rädda för att det som ser så bra ut utåt - bara är ett smart spel från regeringens sida. Någon verklig pressfrihet har vi inte sett röken av ännu. Kritik mot svenska insatser för Burmas medierÄr regeringen i Burma verkligen ärlig i sitt fina snack om pressfrihet? Har svenska Fojo och Sveriges Radio läst av utvecklingen rätt när dom utbildar medieaktörer som har kopplingar till regeringen? Fojo satsar nästan fem miljoner av sitt anslag - och SR har fått nästan två miljoner av Forever group, som leds av Burmas Jan Stenbeck för den utbildning man erbjudit.I thailändska gränsstaden Chiang Mai är Bertil Lintner - som har rapporterat om Burma i 30 år - skeptisk till dom svenska mediemissionärerna. Har de valt rätt samarbetsparter?

Langsamt militærkupp kastar Egypt ut i nytt politisk kaos - presidentvalet er i gang Skjebneval også i Hellas - grekarane bur seg på eit liv etter euroen Aung San Suu Kyi hentar fredsprisen 21 år etter - men kva rolle får ho i Burmas veg mot demokrati HIV-smitten herjar EM-landet Ukraina - og Nixon var verre enn vi trudde, seier heltane frå Watergate 40 år etterpå Og i korrespondentbrevet ser vi på morsrolla - blant høg og lav Dette er Verden på Lørdag

På mindre än ett år har Burma blivit ett öppnare samhälle. Hundratals politiska fångar har släppts, cesuren har lättat och i början av månaden, i ett fyllnadsval, vann den politiska ikonen Aung San Suu Kyi nästan alla parlamentplatser som var möjliga att vinna. Det handlar om ett marginellt politiskt utrymme, men det har stort symbolvärde. Kan man lita på den goda viljan hos militären som styrt landet med järnhand i 50 år? Och hur påverkar det som sker det konstnärliga klimatet? För bara något år sedan satt många av Burmas ledande författare, musiker och journalister fängslade i militärjuntans fängelser. Andra befanns sig utomlands i exil. Nu pågår en försiktig öppning i Burma - oppositionspartiet NLD får verka fritt, poltiska fångar har släppts och personer som levt i exil har för första gången på över tjugo år möjlighet att återvända till sitt land. Vad har den nya öppenheten fått för konsekvenser? Hur har årtionden av censur påverkat landets kulturutövare? Det var några av de frågor David Isaksson sökte svar på under sin resa i Burma. Han träffade hiphopare, tjejband, hårdrockare ,författare, konstnärer och komiker. En sak hade de alla gemensamt - den dagliga kampen mot censuren. Win Maw är en av Burmas mest kända musiker. Han föddes 1962, samma år som militären tog makten i landet, och hans liv har kommit att tätt vävas samman med Burmas samtidshistoria. Win Maws musik och politiska engagemang har inneburit att militären hela tiden har haft ett öga på honom. På toppen av sin karriär fängslade han i sex år för att ha spelat en regimkritisk tolkning av Stairway To Heaven och sedan dess har det blivit ytterligare långa perioder av fängelse och tortyr.  I januari i år släpptes Win Maw tillsammans med 650 andra politiska fångar. Frilansjournalisten Ulrik Peterson träffade honom i Rangoon. Kosmos Fredrik Wadström funderar över hur det kommer sig att Aung San Suu Kyi blivit något så ovanligt som en fiktiv person under sin levnad. Inte minst i filmer som Skugga över Rangoon och den bioaktuella The Lady. Det politiska tövädret i Burma har också medfört förväntningar på landets framtid. Både inne i landet och från omvärlden. Många är nyfikna på det tidigare stängda landet och antalet turister ökar ständigt, samtidigt som investerare står i kö för att bli en del av framgångssagan.  David Isaksson fortsatte sin resa i Burma i turisternas fotspår och frågade bland andra författaren, dissidenten och den före detta politiske fången U Win Tin hur han ser på sanktionerna och turismen. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Till veckans program om Burmas vägval mellan Kina och Väst intervjuade Konflikts Ivar ekman Thant Myint-U, burmesisk historiker och författare till boken Where China Meets India - Burma and the New Crossroads of Asia. Intervjun är på engelska och gjordes onsdagen den 14 mars 2012.

Om Burma och en ny spelplan som tar form för triangeldramat mellan Indien, USA och Kina när det slutna landet nu öppnar sig. Hör om en otålig omvärld som står i startgroparna och väntar på att komma åt Burmas väldiga naturrikedomar. Vi besöker dammbygget som stoppades efter omfattande protester. Men handlar det verkligen om en lyhördhet för folkets vilja eller en reaktion mot kinesisk dominans? Den senaste tiden har vi hört flera positiva nyheter från Burma, eller Myanmar, som landets tidigare ledare döpte landet till. Militärjuntan har släppt makten och landet styrs nu - i alla fall på ytan - av en civil regering. Ekonomin har liberaliserats, man har infört flytande växelkurs och reformerat budgetsystemet. Flera politiska fångar har frigivits, däribland fredspristagen och oppositionsledaren Aung San Suu Kyi. Hon ska nu ställa upp i fyllnadsvalet som hålls senare i vår, ett val som av många ses som en fingervisning om vart Burma egentligen är på väg. Är demokratiseringsprocessen reell och varaktig, eller bara en charad som militärerna spelar med i, med målet att få västvärlden att häva sina hårda sanktioner mot landet? Under många år har Burma bara haft en vän i omvärlden: Kina. Den väldiga grannen i norr har investerat i landets industrier och naturtillgångar, och på så vis hjälpt militärjuntan att hålla sig kvar vid makten. Så när Burmas regering förra året plötsligt bestämde sig för att stoppa ett stort kinesiskt dammbygge uppe i norra delen av landet så vållade det stor förvåning runt om i världen, och ilska i Peking. Men varför stoppades dammen? Var det på grund av de folkliga protesterna, eller fanns det andra orsaker, andra länder som låg bakom, pressade president Thein Sein att sätta stopp för Kinas inflytande? Margita Boström reste upp till Katchinstaten i norra Burma, där den stora och viktiga Irrawaddy-floden har sin mynning. Hon besökte evakueringsbyar och samhällen runt det planerade dammbygget, där människor känner rädsla inför vad ett allt starkare Kina kommer innebära. I Indien ser man gärna att rivalen Kinas expansion begränsas. Och frågan är om det var en slump att Burmas president Thein Sein meddelade beslutet att avbryta dammbygget bara några dagar innan han begav sig på sitt första och mycket betydelsefulla besök till just Indien. Efter att ha betraktat Burma som en del av Kinas intressesfär vill nu också indierna närma sig Burma. Det säger Abanti Bhattacharya vid institutionen för östasiatiska studier vid universitetet i New Dehli, som Konflikts Daniela Marquardt pratade med. Hon ringde också upp professor Ma Ying vid Shanghais insititut för internationella studier, för att höra den kinesiska synen på vad som händer i Burma. I Kina debatteras nu orsakerna till varför dammbygget stoppats, och den allmänna inställningen tycks vara att det bara är en tidsfråga innan bygget återupptas. För en vecka sedan skrev den engelskspråkiga tidningen China Daily om vattenkraftverket som ett legitimt projekt, som kommer att gagna båda länder och lokalbefolkningen. Chefen för det statliga kinesiska kraftbolaget förklarar att "Burma är vår vän och granne så vi hoppas att projeket kan komma igång igen så snart som möjligt." Ma Ying håller med - hon tror att turerna kring dammbygget bara rör sig om ett missförstånd. Den del av Burma där stormaktskampen mellan Indien och Kina märks allra tydligast är hamnstaden Sittwe, som är provinshuvudstad i Arakanstaten med runt 200 000 innevånare. Sjötrafiken har alltid varit livig här där tre floder mynnar ut i den Bengaliska bukten. Men staden saknar en riktigt hamn och de öppna träbåtarna trängs utmed den slitna piren i Sittwe, där det under Margita Boströms besök rådde festivalyra. Och en ny hamn byggs också - men inte för burmeserna... Om man vill förstå hur bilderna av Burma hänger samman - den kinesiska, den indiska och västs, hamnarna och dammarna och alla de andra stora ekonomiska projekten, och hur detta påverkar Burma idag, då är Thant Myint-U personen man ska vända sig till. Thant är historiker och skribent. Han är barnbarn till FNs tidigare generalsekreterare Thant U och har egen erfarenhet som FN-tjänsteman med uppdrag i såväl högkvarteret i New York, som Sarajevo och Phnom Penh. Hans senaste bok, som heter Where China meets India - där Kina möter Indien - kom ut förra året, och nu delar han sin tid mellan Rangoon, där han arbetar med utvecklingsprojekt, och Bangkok, där Konflikts Ivar Ekman nådde honom tidigare i veckan. Enligt Thant Myint-U är den dragkamp vi kan se på marken i Burma idag inte ny, utan resultatet av en månghundraårig utveckling. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Lotten Collin

Et av verdens mest lukkede og undertrykte land, Burma, har den siste tiden satt igang omfattende reformer. Ser man en lysere fremtid for det lille, krigsherjede landet?