Podcasts about ofattbart

Här samlar vi en rad olika program från Sveriges Radio P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. H.M. Konungens jultal 2024Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!Julen är gemenskap och tradition. En tid för eftertanke och lugn. Kanske är det viktigare nu än på länge. I en värld av konflikter, snabba förändringar, och ovisshet.När vi känner oro, blir behovet av trygghet större. Men trygghet är ingen självklarhet. Det är något vi måste skapa tillsammans. Genom att hålla ihop, känna stolthet och ta ansvar för Sverige, står vi starka när det blåser hårt. Det pågår ett krig i vår närhet som dagligen påminner oss om den oroliga tid vi lever i. Våra tankar går även denna jul till Ukraina och dess strävan efter ett fritt land. Samtidigt har Mellanöstern drabbats av ett enormt mänskligt lidande. Ofattbart många civila har förlorat livet. Låt oss innerligt hoppas att vi snart får se ett slut på krigets fasor.Kära svenskar,i mars blev Sverige medlem i Nato. Syftet med försvarsalliansen är att länderna tillsammans ska vara så starka att det avskräcker andra från att angripa oss. Efter 200 år av alliansfrihet är det ett av de största säkerhetspolitiska besluten i svensk historia.Medlemskapet ger Sverige nya möjligheter att fördjupa samarbetet med andra länder, inte minst i vårt närområde. Det blev tydligt när Drottningen och jag under våren välkomnade Finlands presidentpar och Danmarks kungapar till Sverige på deras första statsbesök. De nordiska länderna har alltid varit viktiga för oss, men banden har vuxit sig starkare nu när hela Norden ingår i Nato. I slutet av oktober fick Drottningen och jag ta emot nyutgåvan av ”Om krisen eller kriget kommer”, som därefter skickades ut till alla hushåll i Sverige. Har ni inte redan läst den, rekommenderar jag er att göra det!Skriften lyfter fram vikten av beredskap i en osäker värld. Förbereder vi oss minskar oron och vi känner oss tryggare. Det är ett rättesnöre för mig i många situationer i livet. Till exempel när jag vandrar i fjällen vid ett plötsligt väderomslag. Då gäller det att ha packat ryggsäcken ordentligt!Kära svenskar,året har – trots utmaningar i vår omvärld - bjudit på glädjeämnen. En av höjdpunkterna var i somras när Drottningen och jag hade nöjet att besöka OS i Paris. Strax därefter åkte Prinsessan Estelle med sin mamma och mormor till Paralympics.Olympiska spelen betyder särskilt mycket för vår familj. Utan OS i München 1972 hade Drottningen och jag kanske aldrig mötts. Sedan dess har vi inte bara delat livet med varandra, vi delar också glädjen – i gott sällskap med våra barn och barnbarn – när vi hejar oss hesa för Sverige.Under året har jag även haft äran att förläna kungliga ordnar till svenska medborgare, för första gången på 50 år. Ordensväsendet – som återkommit efter bred enighet i riksdagen – belönar framstående insatser för Sverige. Min förhoppning är att mottagarnas gärningar kan tjäna som inspiration för många generationer framöver.Kära svenskar,Denna julhelg är det 20 år sedan tsunamin drabbade Sydostasien – en av de största naturkatastroferna i modern tid. För många i vårt land är annandag jul sedan dess förknippad med sorg och saknad. I morgon besöker Drottningen och jag Uppsala domkyrka för att hedra dem som inte kom hem.Sorgen över dem vi förlorat är något som många av oss delar. Min kära syster, Prinsessan Birgitta, gick nyligen bort. Det gjorde mig personligen påmind om hur viktigt det är att samlas och minnas.Precis som vi mår bra av att känna att vi är en del av en gemenskap, behöver vi också hopp om en ljusare framtid. Och vi måste tro på framtiden – trots krig, klimatförändringar och krafter som hotar vår trygghet. Vi människor har, gång på gång, mött utmaningar och funnit vägar framåt. Med respekt för varandra, tilltro till forskning och vetenskap, och genom mod att tänka nytt, kan vi skapa en bättre värld.Jag skulle vilja avsluta med att läsa den första versen i en av våra mest älskade julsånger.Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,himmelens kronor med gnistrande ljus,glimmande bågar i alla Guds hus,psalm, som är sjungen från tid till tid, eviga längtan till ljus och frid!Orden minner om ett arv som binder samman dåtid med nutid, och vår önskan att finna ro. Jag hoppas att de kommande helgerna ger er ett välbehövligt avbrott i vardagen. Och att ni kan hämta kraft och styrka i julens budskap om hopp och glädje.Tillsammans med min familj önskar jag er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år, 2025!

Support this show http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

P3 Krim släpper ett tidigare kortavsnitt där vi tar upp dödsskjutningen i Tullinge, branden i Alby där två kvinnor dog och skjutningen mot fyra ungdomar i Oxie utanför Malmö. I avsnittet hör ni Martin Lazar, kommunpolis i Botkyrka, och Erik Åberg, tillförordnad lokalpolischef i område söder i Malmö, om de senaste händelserna i deras områden.

Det finns ett före och ett efter läsningen av detta mästerverk av Tikkanen. Poesins genomslagskraft är näst intill obegriplig i 'Århundradets kärlekssaga'. Hudlös? Magi? Vi försöker förstå och resonerar mer om detta i det sista avsnittet av M(i)SS tredje säsong. Förutom att Anna svär som en borstbindare av alla känslor boken upprör, tar vi till oss den med någon form av gemenskap i modern kvinnohistoria. Ofattbart hur mycket Märta hunnit leva när hon skrev denna, som kom ut samma år som vi föddes. Återigen känner vi den djupaste tacksamhet till alla kvinnor som banat väg för oss andra.

Ofattbart matigt avsnitt om betor i alla kulörer! Vi pratar frisådd vs förodling, räds de mytomspunna Järnnätterna, går igång på vitbetor och slår nya rekord i fantasimatlagning: dukka, gratäng, hummus, lemonad, glass, ravioli, öppen lasagne, chlodnic, borstj, veggieburgers samt inlagda, picklade och rostade betor. Poddens recept hittar du på jordkomissionen.se. Där finns även Odlingsskolan med sammanfattande artiklar i några av de ämnen som Lotta och Tove pratat om. Vill du också säga något? Ställa en fråga, be om ett förtydligande, önska ett ämne eller bara berätta något som de borde känna till? Skriv till Lotta och Tove på jordkommissionen.se Medverkande: Tove Nilsson och Lotta Lundgren Producent: Johan Dahlberg

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Vi smäller ut ett extraavsnitt en tisdag för att det spelades fem allsvenska matcher i går kväll. IFK Göteborg vann klassikermötet mot AIK på Gamla Ullevi efter Markovics mål. I övrigt var det ingen champagnetillställning som utspelade sig. Djurgården gjorde jobbet och besegrade ett svagt Sundsvall med 4-0. Därmed är Dif klara för Europa nästa år – och vi sågar Sundsvall. Vi är även kritiska till Jocke Persson och Varberg efter 4-1-förlusten mot Mjällby på Strandvallen. En klassinsats av Mjällby dock.Norrköping fick med sig en poäng borta mot Värnamo – och vi tycker att smålänningarna borde fått med sig mer. Sedan är Kalmar på väg att missa Europaplats i och med kryss borta mot Sirius, trots ett enormt spelövertag och tre ramträffar i matchen. Ofattbart hur de endast tar en poäng.Missa inte vårt extraavsnitt! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

C More Hockeys hockeypodcast om hockey i allmänhet och HockeyAllsvenskan i synnerhet. Den här veckan med Lars Lindberg och Fredrik Söderström. Om Björklövens tuffa start, MoDos stekheta offensiv, Djurgårdens solklara förstemålvakt, Moras ineffektivitet, ett AIK utan gråzon och mycket mer. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Absurda fastighetsskatter i skärgården leder till att fler och fler säljer sina kobbar och skär. Orimliga fastighetsskatter i skärgården var också det som till sist fick bägaren att rinna över i Sverige och man valde att slopa fastighetsskatten på bostäder helt och hållet. Kommer Finland att upprepa Sveriges misstag i samband med fastighetsskattereformen - och hur kan vi undvika det? I Slaget efter tolv möts Karl-Erik Sjöberg från Utö, Bertil Zetter från Åbolands skärgårdsstiftelse och riksdagsledamot Sari Multala från Samlingspartiet. Maria Nylund leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Vi finns även på Patreon – där vi snackar ner alla vardagsmatcher (som den kommande stormatchen mellan AIK och Malmö FF i morgon). Där får du även alla avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Teckna upp dig här!Eftersom vi spelade in måndagsavsnittet med halvtaskigt ljud från en flygplats i London så kör vi även ett kompletterande avsnitt som går ut överallt.Nu går vi igenom måndagens matcher där Degerfors stod för en ofattbar vändning borta mot Sundsvall. När allt såg som mörkast ut så klev Saidi fram och löste årets första trepoängare.Vi konstaterar även att IFK Norrköping är i gång på riktigt. Och att Häcken kan bli att räkna med i årets toppskikte. Missa inte. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Är artisten Nina Persson rädd att stöta på sitt eget ansikte när hon scrollar förbi ”Så gick det sen”-rubriker? Består hennes enda (motvilliga) raggningsmanöver av intensiv ögonkontakt tätt följt av ett litet bett i den egna underläppen? Och jublar hon varje gång Esbjörn langar in en ny förvirrad överklagan eftersom hustvisten håller på att utveckla sig till en härva som till och med uthärvar Tambourinehärvan?

* Bu eller bä – Tomas Malmqvist?* Torbjörn, vassare än Bebben!?* Badkaren räcker inte till i Paris ...* Nostalgi det fullkomligt dryper om!* Ofattbart och under värdighet, Ola Wenström* Fattiga eller rika, prispengarna?* Propulsion och omikron! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Radio Kamrat är Rebecca Weidmo Uvells podd för upplysning om kommunism. Vi stannar kvar i Kina även denna vecka och fördjupar oss i Maos andra 5-årsplan - Det stora språnget. Som kopierade Stalins projekt men resultatet blev ännu mer förödande. Ofattbart lidande och svält följde.  Glöm inte att prenumerera på podden så får du alla avsnitt automatiskt. 

Louise förstår inte varför det verkar råda prästbrist på vissa håll i Sverige. Behöver marknadsföringen styras upp? Dessutom: tysk politik och fönsterluckor. Nu är det bara knappt två veckor kvar till valet i Tyskland och det går bra i opinionen för de tyska socialdemokraterna trots att deras kansler-kandidat Olaf Scholz beskyllts för att vara fyrkantig och fått smeknamnet der Scholzomat. Hur ser hans framgångsfaktorer ut och kommer han att efterträda Angela Merkel? Vi har också bjudit in SVT för att få reda på om de kommer att ta efter tysk public-service TV och låta vetenskapligt utvalda väljare ställa frågor till de svenska partiledarna i direktsändning. Gäster: Caroline Salzinger, Sveriges Radios korrespondent, och Helena Olsson, programbeställare på SVT. I nybyggda hus är fönsterluckor mycket ovanliga. Men kanske är det så att rätt utformade luckor skulle kunna göra framtida bostäder, ljusare och mer behagligt tempererade även under heta somrar och kalla vintrar. Det ska vi prata om med Marja Lundgren, arkitekt och hållbarhetsspecialist på White.  Programledare: Louise Epstein Bisittare: Thomas Nordegren Producent: Olle Björkman

Jodie Foster, född 1962, debuterade som treåring i en reklamfilm för sololja. Nu får hon Hedersguldpalmen i Cannes för sina insatser inom filmen. Hon är också vår kritiker Nina Asarnojs idol sedan filmen "Bugsy Malone" 1976. I går kväll invigdes filmfestivalen i Cannes och en av huvudpersonerna på röda mattan var skådespelaren och regissören Jodie Foster som i år får Hedersguldpalmen för lång och trogen tjänst. I dokumentären Jodie Foster hela livet på film som ligger på SVT Play just nu, berättar Jodie Foster att hon knappt har några vanliga barndomsminnen. Hon kommer mest ihåg olika inspelningslokaler i Hollywood. För sedan tre års ålder har hon stått framför kameran. Men också regisserat, både film och TV, som avsnitt av House of Cards, Black Mirror och Orange is the new black. Och i år får hon alltså hedersguldpalmen i Cannes för sina insatser inom filmen. Vi bestämde oss för att återberätta delar av hennes filmliv, en karriär som alltså sträcker sig över sex decennier, trots att Jodie Foster bara är född 1962. Jag såg Jodie Foster första gången på biograf Astoria i Stockholm där filmen Bugsy Malone av Alan Parker hade premiär 1976. En maffiafilm med barn i alla roller. Jag var elva år och helt förtrollad av hennes nattklubbs-primadonna Tallulah. Ofattbart vacker och världsvan med två ljusa lockar klistrade i pannan. Jodie Foster, som då var 13-14 år gjorde en streetsmart sångerska som spelade på sin sexualitet och försökte konkurrera ut hjälten Bugsy Malones mer tvåldoftande flickvän Blousey Brown. Rent visuellt ser filmen ut som något av Woody Allens mest New York-nostalgiska verk, som Radio Days, en filmisk sagovärld i 20-talsstil med slinkiga klänningar, tunna koftor och långa cancan-ben. Men i stället för vanlig skottlossning mellan de rivaliserande gängen i Bugsy Malone, sköt pistolerna gräddskott och de svarta, ålderdomliga bilarna trampades fram med hjälp av pedaler under karossen. Jodie Foster var vid tretton års ålder redan en rutinerad yrkeskvinna. Hon hade spelat in reklam och TV-serier sedan hon var tre och regissören Alan Parker berättar i en intervju om inspelningen av Bugsy Malone, att Jodie verkade äldre än hon var. Citat: Hon var inget barn, hon bara låtsades vara det. Hon hade järnkoll på klockan och barnskådespelares fackliga rättigheter, så att hon och de andra barnen kunde dra iväg på egna äventyr. Så här drygt fyrtio år senare kan det tyckas lite märkligt att hon gjorde två avancerade Lolita-roller samma år. 1976 spelade Jodie Foster också en tolvårig barnprostituerad i Martin Scorseses Taxi Driver. I filmen blir mötet mellan henne och den förvirrade taxichauffören Travis Bickle en vändpunkt för båda. Han bestämmer sig för att rädda den tolvåriga Iris från livet på gatan. Jodie Foster är med i ganska få scener i Taxi Driver men filmen blev hennes genombrott och hon Oscarsnominerades också för sin roll. Det som förenar Tallulah i Bugsy Malone med Iris i Taxi Driver är deras skinn på näsan och en omisskännlig integritet. För trots att det alltid handlar om professionellt skådespeleri så förmedlar Jodie Foster i alla sina roller ett slags privat skärpa. Jag tror faktiskt att just hennes intelligens nämns i alla artiklar jag har läst om henne. Och det är många. Det är alltid lite suddigt och oklart vad den där intelligensen egentligen består i, men jag tycker mig uppfatta att 1) Jodie Foster spelar inte på sin kvinnlighet, inte ens på bilderna i tidningen. 2) Hon var duktig i skolan. Jodie Foster har en BA i afroamerikansk litteratur från Yale och eftersom hon gick i en helfransk skola i Los Angeles talar hon dessutom flytande franska. Det berättar hon i dokumentären Jodie Foster hela livet på film: Men kanske är den där intelligensen mer en fråga om integritet. För trots att Jodie Foster tillbringat stora delar av sin barndom i olika inspelningsstudior i Hollywood, är hennes distans till branschen större än de flestas. Kanske har den där distansen också att göra med att hon växte upp med en ensamstående mamma som slet som ett djur för att Jodie och hennes tre syskon skulle få tillgång till kvalitetskultur och en god utbildning. Hon var ingen vanlig, privilegierad Hollywoodunge. Ingen Lindsey Lohan eller Paris Hilton. Hon vägrade också länge gå ut offentligt med att hon levde med kvinnor, något som retat gallfeber på HBTQ-rörelsen i USA. Och den där flytande franskan förresten, den imponerade inte bara på journalisterna, det var också den som gav henne en roll i Claude Chabrols film Andras blod från 1984 efter en roman av Simone de Beauvoir. När Claude Chabrol berättar om deras gemensamma arbete i dokumentären Jodie Foster hela livet på film, säger han att hon var lika mycket medregissör som skådespelare. Alltid full av idéer kring regin och möjliga rolltolkningar. Och regidebuteerade gjorde hon 1991 med Little Man Tate om en ensamstående mamma som upptäcker att hennes barn är särbegåvat. Lite som hon själv alltså. Två Oscarsstatyetter har hon fått, en för rollen som Clarice Starling i När lammen tystnar, en film som trettioårs-jubilerar nu 2021 och så en Oscar för gestaltningen av våldtäktsoffret Sarah Tobias i filmen Anklagad, 1988. En film som lyckas problematisera domstolarnas fixering vid offrets egen skuld i valet av klädedräkt och grad av berusning. Erfarenheterna från skådespeleriet tar hon med sig in i regissörsrollen. En av Jodie Fosters allra bästa insatser som regissör tycker jag är ett avsnitt av den hajpade TV-serien Black Mirror. Serien består av fem säsonger science fiction med stark samtidskänsla på Netflix, skapad av engelsmannen Charlie Brooker, om vad teknikutvecklingen kan göra med oss människor. Avsnittet som Jodie Foster regisserat heter Arkangel och är från säsong 4, 2017. Det handlar om en överbeskyddande mamma som låter operera in någon typ av mikrochip i sin dotters hjärna, så att hon kan se det dottern ser och kontrollera varje steg hon tar via en liten skärm. Något som är ganska begripligt så länge dottern är liten men som blir allt mer skruvat Jodie Foster vet att alla föräldrars skräck är att tappa bort sitt barn och att kunna lokalisera barnet genom telefonen är inte bara science fiction utan också något många verkliga föräldrar faktiskt gör i smyg. Hon gör mamman i det här avsnittet till en kombination av helt vanlig mamma och överbeskyddande monster och konsekvenserna är förödande. Jag visste inte att det var Jodie Foster som regisserat det här Black Mirror-avsnittet när jag såg det första gången, men jag konstaterade snabbt att det var det bästa jag sett av alla de fem säsongerna. Jodie Foster verkar ha en unik förmåga att snoka upp kvalitetsprojekt. Hon har även regisserat avsnitt av House of Cards och Orange is the new black om livet i ett kvinnofängelse. Politiskt medveten kvalitets-TV. Typiskt Jodie. Men politiskt korrekt är hon bara på sitt eget sätt. När Roman Polanski är en persona non grata i resten av filmbranschen, då gör Jodie Foster det hon alltid har gjort, väljer efter eget huvud, tar rollen gubbslemmet slash filmgeniet, erbjuder, och spelar mesig vänsterliberal kulturkvinna i kammarspelet Carnage från 2011. En helt strålande film. Alla som varit på ett föräldramöte och mött den aggressivitet som kan uppstå där, vet vad jag menar. Två föräldrapar möts i en Brooklynlägenhet för att reda ut en konflikt mellan deras elvaåriga söner, där den ena har skadat den andra med en pinne Kanske sammanfattar rollen som Penelope i Polanskis Carnage varför jag älskar Jodie Foster. Att hon för mig alltid har inneburit något slags kvalitetsgaranti. Här kommer ingen prydlig kulturupplevelse med rosett runt. Tvärtom får jag se mig själv och mina fega medelklassvärderingar i en brutal skrattspegel. Hon är förstås klädd ungefär som jag, i konstiga färger: rödaktig kjol, lila tajt tröja och en brun musig kofta över. Bokhyllor överallt. Det är härligt att se sig själv förvriden i Hollywoodhusets rörliga filmspeglar. Dokumentären Jodie Foster hela livet på film finns att se på SVT Play. "Bugsy Malone" går att streama på Itunes, "Taxi Driver" finns på SF Anytime, "När lammen tystnar" och "Carnage" finns på Viaplay och "Black Mirror" på Netflix.

När det ofattbara händer, finns det andra som förstår. Thomas Lindström är en mångsysslande kyrkogårdsarbetare som delar sin fritid mellan fiolen, skrivandet och springandet. Han springer långt, maraton och ultramaraton. Producent Karin Grönberg tankar@sverigesradio.se

Dags att räkna Sveriges invånare, enligt S och M. Vad betyder Stefan Löfvens ord om invandring och brottslighet? Är det hets mot folkgrupp att bränna en bok? Veckopanelen med Inga-Britt Ahlenius, Lisa Pelling och Viktor Barth-Kron. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dags att räkna Sveriges invånare, enligt både S och M. Vad betyder Stefan Löfvens ord om invandring och brottslighet? Och är det hets mot folkgrupp att bränna en bok? Veckopanelen med Inga-Britt Ahlenius, Lisa Pelling och Viktor Barth-Kron. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Lyssna på Veckopanelen med Inga-Britt Ahlenius, Lisa Pelling, utredningschef på Arena Idé och Viktor Barth-Kron, politisk kommentator på Expressen. Om folkräkning, nya skattesänkningar och koranbränning.

Erik Magnusson (aka en av Sveriges bästa komiker) har nyligen spelat klart rollen som Hans i föreställningen Hans och Greta på Orionteatern. Vi reflekterar över livet på och bakom scen under året 2019. Agge introducerar Ryggsäck eller rullväska. Trevlig lyssning! @passochpesetaspodcast

Ofattbart många kvinnor utsätts för våld i Finland. En färsk rapport som Kvinnoorganisationernas centralförbund har gjort visar att väldigt mycket fortfarande borde göras för att trygga flickor och kvinnors mänskliga rättigheter i vårt land. Varför får vi inte stopp på våldet - vad måste vi göra bättre? I Slaget efter tolv diskuterar Maria Kronlund från mödra- och skyddshemmet i Åbo (bilden t.h.), Stephan Sundqvist (bilden t.v.) från Åbopolisen och Sari Somppi från Brottsofferjouren. Maria Nylund leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Vad har du i ditt liv som du vill ha välsignelse över? Bönepoddens avsnitt på Kristi himmelsfärds dag handlar om ofattbar välsignelse och om att omfamna det oförklarliga i tro. Varje fredag lägger vi ut ett nytt avsnitt av Bönepodden. Varje avsnitt ger möjligheten till reflektion och stillhet över avsnittets innehåll. Starta helgen med en lugn och meditativ stund. Musiken framförs av Nóra Johansson Abaffy och Jacob Mólen.

När mästerregissören Stanley Kubricks kostymfilm "Barry Lyndon" hade premiär på 70-talet blev den betraktad som vacker - och tråkig - filmjournalisten Mårten Blomkvist hänfördes dock redan från början! Många filmer har omvärderats i filmhistorien, och uppvärderats efter att ha fått ett ljumt mottagande vid premiären. Men ska en utnämnas till filmens egen den fula ankungen så är det Stanley Kubricks "Barry Lyndon". När den kom beskrevs den som lång och tröttsam. Idag tycks alla tala om den som en svan, majestätisk, nästan den perfekta filmen. "Barry Lyndon" hade svensk premiär 1977. Det var perfektionisten Kubricks tionde film. Hans senaste film innan "Barry Lyndon" hade varit "Clockwork orange", en av 1970-talets mest omskrivna filmer. Det var en våldsam och omstridd framtidsvision. "Barry Lyndon" var något helt annat. Den byggde på den engelska 1800-talsförfattaren William Makepeace Thackerays roman om en irländsk äventyrare, eller streber, som tar sig upp i samhället i slutet av 1700-talet. Redmond Barry - som först efter halva filmen gifter sig och blir Barry Lyndon - spelades av amerikanska stjärnan Ryan O'Neal. Unge Redmonds irrfärder i Napoleonkrigens Europa börjar då han måste fly från hembyn efter att ha deltagit i en duell. Duellen i filmen utspelar sig i ett underskönt landskap vid en sjö. Man hör fåglar i bakgrunden. Det dova, klassiska stycket fortsätter att ljuda medan de två duellanterna höjer sina pistoler för att döda varandra. Den säger mycket om hur "Barry Lyndon" är upplagd. Det är en film som berättar om passioner, utan att själv någonsin röja några känslor. Ni hörde hur sjuttonhundratalskompositören Händels "Sarabande" följde sitt eget spår. Den fick ligga på samma volym, oberörd av att två män i bild ses försöka döda varandra. Så innehållet svallar av känslor men allt berättas med ett stort lugn. Allt är så vackert. Varenda bild är som en tavla. Allt är inspelat på plats, i riktiga slott och herresäten. Fotografen John Alcott inspirerades av 1700-talsmålningar. Han lyckades filma scener ljussatta enbart med stearinljus. Kubrick fick tag i en lins som tillverkats för NASA, att användas vid rymdfärder. Med den gick att filma i miljöer där ljuset var så svagt att man knappt såg att läsa. Alcott fick en Oscar. Kläderna är fantastiska. Den svenska kostymören Ulla-Britt Söderlund fick tillsammans med kollegan Milena Canonero en Oscar för bästa kläder, och scenografin av Ken Adam fick Oscar den med. Men annars hade "Barry Lyndon" inte mycket för sin skönhet. Recensionerna var negativa. Eller, de var respektfulla, men utan entusiasm. Vackert men livlöst var omdömet. Alla visste att filmen kostat fruktansvärt mycket att spela in och att den tagit enormt lång tid att göra. Det fanns nog en förväntan på något mer eftertryckligt. Det var traumatiskt att tycka om "Barry Lyndon" när den kom. Folk sa att den var tråkig. Ofattbart, tyckte vi som föll för den. Vi såg ett underverk: en total konstnärlig triumf. Hur kunde man ha tråkigt på en film som i varje stund pulserade av skönhet? Vi kunde inte få nog av "Barry Lyndon", fast var tre timmar lång och hade paus. Kubrick gjorde det inte lätt för sig, i sin ambition att berätta en historia som fängslar fast han inte ansträngde sig för att grabba tag i tittarna. Berättelsen var ju tvärtom väldigt gammaldags melodramatisk. Knappt har Barry stuckit hemifrån så råkar han ut för landsvägsrövare. Han tar värvning i brittiska armén. Han deserterar. Han blir tvångsrekryterad till Preussens armé. Han räddar ett befäl ur ett brinnande hus och får kunglig belöning. Han blir spion. Han blir medhjälpare till en korthaj, han ställer sig in hos en rik, gift kvinna. Ja, ni hör. Det är packat. Och allt berättas långsamt och tydligt. Och långsamt. I en scen säger en överste att Barry är en lymmel. Barry försvarar sig och säger att han skulle göra allt för regementet. Fast det är inte så att det glöder om replikföringen. Musiken var inte heller hetsig. Det är nästan bara klassisk musik i filmen. Som allt annat är den utvald med precision. Schubertmusiken spelades förförelsescen. Där kniper Barry sin lady Lyndon, spelad av Marisa Berenson, amerikansk fotomodell och skådespelerska. Det är hennes förmögenhet Barry vill åt. Hon har en mycket äldre vars död det bara är att vänta ut. Planen går i lås. Så fort Barry är tryggt gift, och bytt namn från Redmond Barry till Barry Lyndon, slutar han hyckla intresse för sin hustru. Hon får sitta ensam medan han festar vilt. Men Lady Lyndon har en son, lord Bullingdon, som älskar sin mor. Han blir Barrys dödsfiende. Efter att ha blivit brutalt utjagad ur hemmet kommer han tillbaka för att kräva "satisfaction" - det vill säga han utmanar Barry på duell. "Barry Lyndon" är en svart diamant. Här tecknas en mörk bild av människan. 1700-talet är en tid då det talas mycket om tapperhet, ära och heder. Men det är rå egoism som styr. Nästan alla Barrys känslor är spelade. Vid de få tillfällen då han visar äkta känslor straffar det sig. Människan är ett rovdjur i vackra kläder, säger "Barry Lyndon". Under åren efter premiären har "Barry Lyndon" sakta men säkert stigit i aktning bland filmintresserade. Idag är uppfattningen helt enkelt att Kubricks tionde film underskattades och att det är en av hans bästa. Kanske rentav den bästa. Allteftersom åren gått har det blivit tydligare och tydligare: ingen kommer att göra en sån här film igen. Ett hantverk i jätteskala - ingen kommer att få pengar till det, ingen kommer att orka. När filmregissörer talar om "Barry Lyndon" får dom något drömmande i rösten. "Barry Lyndon" är den fula ankungen som blev en svan. Mårten Blomkvist kulturnytt@sverigesradio.se

Ofattbart men sant: DJ50:- fyller 100 avsnitt! Det firar jag genom att dubblera skivbudgeten och ge en hel jäkla hunka till grävarduon Sweedest Sounds. I det civila heter som Olof Karlstrand och Olof Karlstrand. De är kusiner med identiska namn och de är överjävliga på att gräva grooviga skivor. I avsnitt 100 bjuder kusinerna på ett helsvenskt … Fortsätt läsa "#100 del 1: Sweedest Sounds" Podcast-avsnittet #100 del 1: Sweedest Sounds publicerades i orginal på DJ 50 Spänn.

Predikan från Gudstjänst i Linneakyrkan 2017-10-09

En kortfilm gjord i en lägenhet i Olskroken blev en Hollywood-långfilm. Lotta Losten bakom "Lights Out" berättar om den galna resan och surrealistiska möten med både stjärnor och fans.

Varifrån kommer alla förutsägbara stereotyper? Hur överlever man ett helt år utan tv-spel? Är poliserna i Grand Theft Auto 5 rasister? Vad har Battlefield med Rederiet att göra? Frågorna är många i  veckans P3 Spel, men mest av allt undrar vi; när ska vi få ta oss an rollen som något annat än den typiske vite mannen med brunt hårsvall och lagom mycket skäggstubb? Ja, Nathan Drake, Solid Snake och Chris Redfield, vi tittar på er! Panelen i studion, Josef Fares, Victor Leijonhufvud och Susanne Möller, berättar om spelkaraktärer som står över klyschorna. Tillsammans med veckans gäst Jonathan Leman undrar vi vad det egentligen innebär att icke-vita personer är som borttrollade i dagens spel. Vad gör det med vår världsbild att alla spelvärldens asiater kan karate, italienarna hör till maffian (utom den där rörmokaren då!) och nästan alla svarta visas upp som slangsnackande gangsters? Det blir recensioner, speltips, en krönika från Michael Gill och så vi möter hardcorespelaren Anders Brunlöf som bjuder på insikter efter att inte ha spelat ett endaste spel på ett helt år. Ett helt år!! Ofattbart säger vi, lärorikt säger Anders.  Allt det här och mycket mer i P3 Spel med Angelica Norgren, lördag 14.03 i P3.  Veckans recensioner:  Marlow Briggs and the Mask of Death - PS3, Xbox 360 och PC Rain - PS3 A Dark Room